Motion till riksdagen
1986/87: Jol 16
Anna Wohlin-Andersson m. fl. (c)
Jaktlag, m. m. (prop. 1986/87:58)
Regeringen föreslår i propositionen att en ny jaktlag skall ersätta den nu
gällande lagen (1938:274) om rätt till jakt. En nyhet är att särskilda regler för
älgjakten intagits i förslaget till ny jaktlag.
År 1967 påbörjades försöksverksamhet med reglerad älgjakt i Kronobergs
och Västmanlands län. År 1971 utökades denna försöksverksamhet till att
omfatta även delar av Norrbottens län. Sedan 1976 tillämpas i övriga 20 län,
med undantag för renskötselområdena, samordnad älgjakt. Reglerna för
iiigjakten har hittills varit intagna i jaktstadgan.
Av naturvårdsverkets årsstatistik framgår att försöksverksamheten med
samordnad älgjakt utfallit förhållandevis väl. Jämfört med förhållandet som
rådde vid riksdagsbehandlingen 1975, med blandad allmän jakt och licensjakt,
har andelen licensmark i de samordnade länen ökat från 68 % (1975) till
96 % (1985). I motsvarande grad har den tidigare allmänna jakten ersatts av
generell jakt och därmed minskat från 32 % (1975) till 4 % (1985). Den
samordnade älgjakten har resulterat i en frivillig samverkan av oväntat stor
omfattning.
Avskjutningen per arealenhet (fällda älgar/l 000 hektar) har i stort sett
varit likvärdig för licensjakt och generell jakt. Målsättningen med en
produktionsanpassad älgjakt får därmed anses vara uppfylld med den
samordnade jakten, som på försök bedrivits i 20 län sedan 1976. Samtliga
attitydundersökningar som företagits bland landets jägare om de enskilda
jägarnas uppfattning om den samordnade älgjakten visar att mer än 70 % av
jägarna anser den samordnade jakten ändamålsenlig och bra. Påståendet om
att flertalet av landets jägare är emot samordnad jakt och kräver en övergång
till helt reglerad jakt är helt felaktigt. I verkligheten förhåller det sig tvärtom.
Flertalet av jägarna vill ha den samordnade älgjakten (med licensjakt och
generell jakt) kvar.
Som jämförelse kan nämnas att ökningen av antalet jaktområden (söndersplittringen),
från utgångsläget 1977, uppgår till 28,9 % i de tre helt
reglerade länen mot 15,6 i de 20 samordnade länen. Helt reglerad jakt har
således medfört nästan dubbelt så många uppdelningar (splittringar) av
älgjaktsområden jämfört med samordnad jakt. Därav framgår att samordnad
jakt (med licensjakt och generell jakt) skapar de bästa förutsättningarna
för god samverkan och fasta jaktliga förhållanden.
Som framhålls i propositionen har älgjakten en mycket stor betydelse för
många människor i vårt land. Utöver det stora köttvärde som älgjakten ger
tillmäter de flesta jägare rekreationsvärdet ännu större betydelse. De sociala
värden som ingår i vårt nuvarande älgjaktssystem har så stor betydelse för
berörda folkgrupper att dess värde aldrig kan överskattas. En förändring av
reglerna för älgjakten får därför inte medföra att antalet jakttillfällen
minskas eller att vissa grupper jägare utestängs från de jaktmöjligheter de
hittills förfogat över. Målsättningen härvid måste vara att bibehålla befintliga
jakttillfällen samt därutöver skapa nya jaktmöjligheter för marklösa jägare.
Samtidigt synes det självklart att respekten för enskild rätt upprätthålls och
att de mänskliga rättigheterna beaktas i enlighet med FN-stadgan och svensk
grundlag. Kravet om lika människovärde och likhet inför lagen för aldrig
eftersättas.
Propositionen bygger i huvudsak på utredningsförslagen Vill och jakt samt
Tillgång till älgjakt. I fråga om älgjakten är båda dessa utredningar behäftade
med stora brister. Särskilt anmärkningsvärd är avsaknaden av en klar och
samlad redovisning av det verkliga resultatutfallet från de båda försökssystemen
helt reglerad jakt resp. samordnad jakt. Då riksdagen beslutade om
nämnda försöksverksamheter torde förutsättningen varit att riksdagen skulle
delges en utförlig och klar resultatsrapport. Så har emellertid inte skett. Vad
som redovisats i utredningen Tillgång till älgjakt är en grov och löslig
uppskattning över hur många jägare som kunde förväntas förlora sin
jaktmöjlighet med det nu framlagda älgjaktsförslaget. Bristerna i utredningsmaterialet
är anmärkningsvärt stora, vilket tydligt framgår vid jämförelse
med andra motsvarande undersökningar, bl. a. statistiska centralbyråns
undersökning av förhållandet i Örebro län. Granskningsrapporten 1986-0903
från Forskningsgruppen För Samhälls- och Informationsstudier förstärker
ytterligare utredningsmaterialets brister.
Vad som i propositionen föreslås angående licensjakten kan accepteras.
Däremot kan inte förslaget om förändring av den generella jakten godtas.
Som framhållits i propositionen har den samordnade älgjakten i huvudsak
motsvarat förväntningarna. Vid jämförelse har den samordnade jakten
uppnått klart bättre resultat än den helt reglerade jakten. Detta gäller såväl
produktionen som samarbetet över fastighetsgränserna. Inom de 20 samordnade
länen har nyregistreringen av tidigare oregistrerad mark uppgått till
drygt 500 000 hektar. Det har därvid genomgående varit fråga om mindre
jaktområden som följaktligt kommit att registreras som generellområden.
Samtidigt har fortlöpande sammanläggningar av generella jaktområden skett
(till licensområden), vilket medfört att antalet områden med generell jakt är i
stort oförändrat, trots det stora tillskottet av tidigare oregistrerad mark. Nu
är emellertid i stort sett all älgmark registrerad, varför behovet av nyregistreringar
av generellområden är betydligt lägre än tidigare år. Fortsättningsvis
är det huvudsakligen markområden som mot innehavarens vilja utesluts från
tidigare samjakt och licensjakt, som kommer i fråga för nyregistrering som
generellområden. Även de mindre licensområden som på grund av en
minskande älgstam förlorar möjligheten till licensjakt måste tillförsäkras rätt
att omregistreras till generellområden. Totalt sett blir emellertid nytillskottet
av generella jaktområden ringa. Med beaktande av den fortsatta sammanläggning
av generellområden som samordnad älgjakt stimulerar till, kommer
antalet generellområden att stadigt minska under kommande år.
Mot. 1986/87
Jöllö
3
Angående kostnaderna för administrering av älgjakten är den allt övervägande
kostnaden att hänföra till licensjakten. Detta visar inte minst en
jämförelse med de tre helt reglerade länen, där medelkostnaden per
registrerat älgjaktsområde är klart högre i de helt reglerade länen jämfört
med de 20 samordnade länen. Med färre nyregistreringar kommer administrationskostnaden
att ytterligare minska i de samordnade länen. Licensområden
drar oundvikligt vissa årliga administrationskostnader i samband med
licensgivning och kontroll av förekommande avskjutning. Ett redan registrerat
generellområde drar däremot ingen fortsatt kostnad.
Den samordnade älgjakten, med registrering av alla älgjaktsområden, ger
unika möjligheter till direkta kommunikationer mellan jägarna och de
beslutande myndigheterna. Utan registrering förlorar tillsynsmyndigheten
både möjligheten till direktinformation och kontroll över jaktutövningen,
exempelvis fällda djur och erlagda avgifter. Då befintliga generellområden
redan är registrerade, medför en fortsatt registrering inga nya kostnader. Det
vore därför ett meningslöst resursslöseri att avregistrera alla befintliga
generellområden.
Den samordnade älgjakten bevarar alla befintliga jakttillfällen. Jämfört
med helt reglerad jakt är den samordnade jakten mer produktionsanpassad.
Den medför mindre uppsplittringar och ökad samverkan. Därtill är den
mindre kostnadskrävande än helt reglerad jakt. Mot denna bakgrund
förefaller det naturligt att fastställa den samordnade älgjakten att gälla för
hela landet i sin nuvarande utformning.
Oaktat de goda resultat som uppnåtts med den samordnade älgjakten har
det framförts som önskvärt med en ytterligare samordning av jakten. I några
fall har det ifrågasatts som ologiskt att grundtilldelningen för generellområdena
varit högre än de minsta licensområdena. Dessa förhållanden medför
att en viss justering av reglerna för den samordnade älgjakten kan vara
befogad.
Hemställan
Med anledning av vad här ovan anförts hemställer vi
1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1986/87:58 i den del som
berör älgjaktens framtida utformning.
2. att riksdagen beslutar utforma reglerna för älgjakten enligt
nedan:
a) Licensjakten bedrivs enligt vad som anges i propositionen.
Därutöver bör en frivillig försöksverksamhet med flerårslicenser
kunna få ifrågakomma.
b) Grundtilldelningen för licensområde och generellt område skall
vara minst ett vuxet djur.
c) Registreringen av befintliga generellområden behålls (utan
kostnad).
d) Sammanläggning och utökning av befintliga generellområden
medges.
e) Nyregistrering av helt nya generellområden skall kunna vägras
om särskilda skäl mot registreringen föreligger. Registrering skall
Mot. 1986/87
Jöllö
4
dock alltid få ske i de fall angränsande licensområden vägrat medge
anslutning av det aktuella markområdet eller då jakträttsinnehavaren,
mot sin vilja, uteslutits från tidigare samjakt med andra jaktområden.
Samma förhållande skall gälla alla mindre licensområden som, på
grund av en minskad älgstam, faller under arealgränsen för fortsatt
licensjakt.
Stockholm den 15 december 1986
Anna Wohlin-Andersson (c)
Agne Hansson (c)
Birgitta Hambraeus (c)
Bertil Jonasson (c)
Larz Johansson (c)
Ingvar Karlsson (c)
i Bengtsfors
Jan Hyttring (c)
Nils G. Åsling (c)
Karl-Anders Peterson (c)
Pär Granstedt (c)
Mot. 1986/87
Jöllö