Motion till riksdagen
1986/87: Jo 108

Lars Werner m. fl. (vpk)
Bilavgaslag (prop. 1986/87:56)

Vänsterpartiet kommunisterna vill anlägga en helhetssyn på trafik- och
transportpolitiken och på konsekvenserna av den politik som lett till
nuvarande situation. Miljöministerns anföranden i olika mer eller mindre
högtidliga sammanhang på senare tid belyser väl den svenska regeringens
dilemma. Dels vill man tillfredsställa en allt medvetnare miljöpolitisk
opinion, dels gå ett mäktigt exportkapital till mötes. I det ena fallet är det mer
folkligt förankrade opinioner som man försöker lugna med ekologiskt
inriktade visioner. I det andra är det bilindustrin, som i praktiken är på
kollisionskurs med dessa visioner, som undan för undan får sina krav
tillgodosedda genom den socialdemokratiska politiken.

Birgitta Dahls i tal och skrift presenterade helhetssyn och ekologiskt
inriktade visioner ligger i linje med de förslag som miljörörelsen och vpk
arbetar för. Frågan är hur stora förhoppningar vi kan tillåta oss utan att vara
orealistiska om man jämför följande citat med den förändring av infrastrukturen
som redan är på gång:

För att uppnå våra miljökrav behöver vi på några strategiska områden
radikalt byta system, med hjälp av genomtänkta omställningsplaner provisoriska
utopier på miljöpolitikens område - där vi ställer upp vissa
bestämda mål som kan nås inom en viss bestämd tid. Låt mig ta några
exempel:

Vi måste planera vårt framtida kommunikations- och transportsystem för
en rejäl ökning av järnvägs- och sjötrafiken. En omställning för trafiken
skulle kunna beskrivas i fyra punkter:

o att radikalt minska avgaserna, de farliga utsläppen av kväveoxider,

kolväten, tungmetaller och andra farliga ämnen,
o att bygga ut och förbättra kollektivtrafiken,
o att befria de tätbefolkade samhällena från tung genomfartstrafik,
o att lägga om de tunga transporterna från landsväg till järnväg och sjöfart.
(Birgitta Dahl, miljöminister, tal på Svenska Renhållningsverksföreningens
årsmöte, sommaren 1986)

Redan i vpk-motionen med anledning av regeringens proposition 1985/86:61
om skärpta avgasreningskrav var vi mycket kritiska till de otillräckliga
förslagen till åtgärder. Till skillnad från miljöministerns ovan citerade
uppfattning tog vpk även upp frågan om den i dag allt ökande biltrafiken,
krav på sänkta hastighetsgränser samt åtgärder för att minska användningen
av dieseldrivna bussar på långlinjer och i stadstrafiken. Vpk har i ytterligare
motioner och reservationer presenterat sin syn på energi-, trafik- och
miljöproblem och redovisat en strategi, ett alternativ till regeringspolitiken.

På ett tidigt stadium avvisade vpk också projektet Scandinavian Link som
orättfärdigt ur regional rättvisesynpunkt, av miljöskäl samt därför att vi
anlägger sociala aspekter i vår helhetssyn på trafik- och transportområdet.
Men riksdagsmajoriteten har även i år avslagit vpk:s alternativa syn på trafikoch
miljöfrågor. Därför kommer vpk i olika sammanhang, i och utanför
riksdagen, upprepa de samlade alternativa trafik- och miljökraven.

Föreliggande proposition och lagförslag är enligt vpk:s uppfattning alltför
tamt och luddigt med tanke på hur trafikstrukturen är på väg att förändras.
Biltrafiken ökar med 4-5 % om året, vilket innebär att de förbättringar ur
miljösynpunkt som kan erhållas genom att personbilarna får katalytisk
avgasrening omintetgörs.

Den reducering av kväveoxidutsläppen som angavs som målsättning bl. a. i
den s. k. aktionsplanen har inga förutsättningar att kunna genomföras vare
sig med det presenterade lagförslagets hjälp eller med tanke på den ökning av
vägtrafiken som nu sker. De prognoser för trafikökningen som utgjorde
aktionsplanens underlag för tiden fram till 1995 har redan överträffats. Detta
faktum kommenteras inte ens av regeringen. Inte heller behovet av sänkta
hastighetsgränser diskuteras.

En avgörande fråga är dessutom om ett kontrollsystem över huvud
kommer till stånd och hur detta i så fall skall konstrueras. Innan en
konkretisering på denna punkt föreligger kommer lagstiftningen att var helt
uddlös. Helt klart är att Bilindustriföreningen som den mäktigaste av alla
lobbyister på området kommer att motverka ett fungerande kontrollsystem.
I dag sträcker man sig inte längre till garantier för bilar yngre än fem år när
det gäller ett fordons möjligheter att uppfylla krav på begränsade utsläpp.
Denna brist måste avhjälpas omgående.

Vpk ställer frågan: - Vad kommer att hända efter dessa fem år när problem
kan förväntas? Hur är det tänkt att miljövinster skall kunna räknas in utan ett
konkretiserat kontrollprogram?

Vi föreslår dels en skärpning av föreliggande lagförslag så att under inga
omständigheter hälso- och miljöskyddshänsynen kan åsidosättas. För att
skyddet av människor och miljö skall kunna garanteras när det gäller bilarnas
farliga utsläpp måste även hänsyn tas till de totala utsläppsmängder som kan
bli följden av ohämmad bilism. Vpk föreslår att en skärpning av förslagsvis
§ 2 markerar detta behov av skydd.

Mot. 1986/87
J0IO8

6

Hemställan

Vi hemställer

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att ett kontrollsystem snabbt tas
fram,

2. att riksdagen hemställer om att lagförslaget skärps i enlighet med
motionens förslag om bilismens totala utsläppsmängder.

Stockholm den 19 november 1986
Lars Wemer (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Nils Berndtson (vpk)

Jörn Svensson (vpk) Inga Lantz (vpk)

Viola Claesson (vpk)

Mot. 1986/87
Jol08

7