Riksdagens protokoll 1985/86:105

Onsdagen den 2 april fm.

Kl. 10.00

1 § Minnesord över tredje vice talman Anders Dahlgren

Anf. 1 TALMANNEN:

Under påskuppehållef nåddes vi av def sorgesamma budet atf vår kamrat Anders Dahlgren hastigt avlidit,

Anders Dahlgren blev ledamot av riksdagen 1961, Han anförtroddes redan i unga är vikfiga förtroendeposter inom sitt parfi och i kommun och landsfing, Hans erfarenheter från dessa uppdrag tillsammans med erfarenhet från arbetslivet och frän lantbrukefs föreningsrörelse har varit en stor tillgäng i riksdagsarbetet. Han fillhörde under tvä perioder regeringen och hade då bl, a, ansvar för en fråga som låg honom varmt om hjärtat, nämligen vården av vår miljö, Hans insatser pä detta område blev av bestående värde.

När Anders Dahlgren tog till orda var han alltid väl förberedd. Han hade genom självstudier förvärvat omfattande kunskaper och var väl insatt i de frågor han ägnade sig ät,

Anders Dahlgren var en omtyckt person - respekterad i alla läger. Jag har haft förmånen att omfattas av hans vänskap under alla dessa är han var med i riksdagen. De fyra senaste åren har jag haft dagligt samarbete med honom i talmanskrefsen. Han var hjälpsam, allfid redo och mycket omtänksam. Han spred gemyt och värme, Hans bortgång är en stor förlust för oss alla.

Vi delfar i familjens stora sorg, och vi hedrar Anders Dahlgrens minne med en stunds tystnad.

2 § Föredrogs och hänvisades Proposifionerna och skrivelsen 1985/86:115 ull trafikutskottet 1985/86:131 fill skaffeufskoffet 1985/86:134 fill försvarsutskottet 1985/86:143 till finansutskottet 1985/86:144 till utbildningsutskottet 1985/86:149 fill jordbruksutskottet 1985/86:154 fill konstitutionsutskottet 1985/86:155 till lagutskottet 1985/86:156 fill försvarsutskottet 1985/86:157 nll skafteufskottet

Prot. 1985/86:105 3 § Föredrogs men bordlades äter

2 april 1986 Skatteutskottets betänkande 1985/86:29

T. T', ,, , , j , Utbildningsutskottets betänkande 1985/86:19 Handelspolitisk debatt

Arbefsmarknadsufskotfets betänkanden 1985/86:10 och 11

4 § Handelspolitisk debatt

Talmannen anmälde aff statsrådet Mats Hellström nu skulle lämna meddelande i handelspolitiska frågor,

Anf. 2 Statsrådet MATS HELLSTRÖM:

Herr falman! Utrikeshandeln har sedan länge spelat en central roll i den svenska ekonomin och i det svenska samhället.

Det är genom utrikeshandeln som Sverige deltar i den internationella arbetsfördelningen. Det är genom atf öppna våra gränser för ett internationellt varuutbyte som vi har kunnat renodla våra speciella konkurrensfördelar, Def är genom denna öppenhet som vi har lagt grunden för en enastående välfärdsufveckling i Sverige,

Under senare är har den positiva utvecklingen av vår export betytt mycket för den återhämtning som skett i den svenska ekonomin och för vår internationellt sett höga sysselsättning.

Även sedd i ett längre perspektiv spelar utrikeshandeln en stor roll i def ekonomiska utvecklingsförloppet. Det är genom def fria varuutbytet över vårt lands gränser som de svenska konsumenterna kan få fillgång till ett större urval av varor och tjänster och som de svenska företagen stimuleras till nya tekniska landvinningar och en effekfiv hirsknings- och utvecklingsverksamhet. Det är genom aff ständigt mäta sig med en internationell konkurrens som företagen sporras till nya landvinningar. Den internationella konkurrensen leder fill en skapande och progressiv miljö för de svenska företagen. Utrikeshandeln har via sina effekter på den tekniska utvecklingen verkat som en kraftfull tillväxtmotor under en stor del av 1900-falet, Detta har bidragit till våra framgångar pä sysselsättningens (jch den sociala välfärdens områden.

Omvänt innebär protektionism én börda för folkhushållet. En skyddspolitik leder till att vi infe utnyttjar våra resurser på bästa sätt. med negativa följder för tillväxt och sysselsättning, Åven de tekniska bestämmelser, fulladministrativa regler, m, m, som isolerar den nationella marknaden kan medföra kostnader och onödigt besvär för företag och enskilda. Det är dyrbart aff framställa flera versioner av en produkt för att tillfredsställa flera länders olika myndighefskrav. Det är dyrbart att behöva vänta avsevärd tid för atf få sin produkt godkänd för marknadsföring i andra länder. Regeringen arbetar akfivt på aff undanröja sädana tekniska handelshinder som inte kan mofiveras av hälso- och säkerhetsskäl, Defta arbete är sålunda också ett led i insatserna för aff nå ökad ekonomisk tillväxt.

Vår öppna politik ställer krav på omställningar och nydaningar i den svenska vardagen. Vi möter krav på arbetsniässig och geografisk rörlighet. Samhället har eff ansvar för aft denna nödvändiga omställning sker i former som är socialt godtagbara. Lika skadliga som de statliga ingripanden är som

söker bevara en föråldrad struktur - och som gör den nödvändiga omställ- Prot. 1985/86:105 ningen mer utdragen och smärtsam för de inblandade - lika värdefulla är de 2 april 1986

statliga insatser som underlättar en strukturförändring och som sörjer för '----

välfärden för de människor som närmast berörs. Utan insatser i form av e spo itisK aectatt

utbildning, arbetsmarknadspolitik och industripolitik skulle den folkliga uppslutningen kring en öppen handelspolitik vara betydligt mindre stark och hällfast än den är i dag,

Def finns glädjande inslag i den internationella ekonomiska bilden. Under senare fid har förutsättningarna för en icke-inflatorisk tillväxt i industriländerna förbättrats. Förra året var inflafionen nere i mycket låga tal. Oljeprissänkningen under de senaste månaderna tillsammans med växelkursanpassningar och räntesänkningar har ytterligare förbättrat läget och stimulerat produktion och handel.

Efter en särskilt hög tillväxt i världshandeln 1984, med 9 %, har utvecklingen gått in i en lugnare bana. För är 1985 stannade fillväxten i världshandeln vid ca 3 %, Samma fillväxt förväntas i år, Åven om utvecklingen nu är långsammare, är den mer stabil. Under år 1984 byggde tillväxten i huvudsak på eff mycket snabbt ekonomiskt uppsving i USA utan motsvarighet i de flesta andra länder. Nu har tillväxten fler källor. Ytterligare bidrag från Europa och Japan behövs dock för att obalanserna skall kunna elimineras.

Även i Sfillahavsasien har en över lag posifiv ekonomisk utveckling skett, trots atf flera av länderna fått uppleva en konjunkturnedgång. En viktig förklaring fill den fördelaktiga utvecklingen är att livsmedelsprodukfionen haft en mycket gynnsam utveckling i regionen, I Syd- och Ostasien har det senaste decenniet ökningen av livsmedelsproduktionen överstigit befolkningstillväxten med en procentenhet per är.

Det är tillfredsställande atf de tongivande länderna har visat tecken på aft söka samfällda lösningar pä de internationella ekonomiska problemen, Pä handelspolitikens område är def särskilt glädjande aff man inom GATT enats om att förbereda en ny stor förhandlingsrunda.

Valutakurserna har sedan någon tid anpassats så atf de sfär i bättre överensstämmelse med underliggande ekonomiska förhållanden. Anpassningen har främjats genom en samordning mellan de stora industriländerna. Det är viktigt atf detta samarbete fullföljs och aff konkreta förtroendeskapande åtgärder i den inhemska ekonomiska politiken vidtas,

Eff annat tecken på viljan aff söka internationella lösningar är det amerikanska Baker-initiativef aft genom mer samlade insatser söka komma till rätta med skuldsituationen i u-länderna.

Trots dessa positiva inslag i den internationella bilden vore def missvisande att ge uttryck för en oreserverat optimistisk syn på den ekonomiska och polifiska miljö i vilken vår handelspolitik kommer att formas.

Tillväxten i OECD-området är fortfarande alltför låg för atf den skall lämna något rejält bidrag fill aff minska arbetslösheten. För OECD-området förutses en arbetslöshet på i genomsnitt 8 1/4 % för det närmaste året. För Västeuropa ligger arbetslösheten pä hela 11 %, En rad stora och smä länder med bytesbalansöverskotf och låg inflation bör kunna föra en mindre

Prot. 1985/86:105 restriktiv ekonomisk polifik. Därigenom kan de bidra fill aft förbättra
2 april 1986 sysselsättningsläget,

M rl I f ir h, Den innevarande högkonjunkturen har tyvärr infe kunnat Utnyttjas för att

på något avgörande sätt driva tillbaka protektionismen. Ett aktuellt exempel är den amerikanska stålindustrins fortsatta krav pä skydd mof import konkurrens. Det har nyligen utmynnat i amerikanska krav på s, k, frivilliga begränsningar av svensk sfålexporf till USA, Vi finner de anklagelser som ligger bakom kraven vara ogrundade. Vår förhoppning är aft fortsatta överläggningar, baserade på GATT:s regler, skall leda fill aft frågan kan lösas utan ingrepp i den fria handeln.

Betydande framsteg har dock gjorts under def gångna året mot en ny internationell handelsförhandling inom GATT:s ram, en ny s, k, runda, Sveriges beroende av ett starkt och respekterat multilateralt regelsystem har gjort det naturligt för oss att ta akfiv del i dessa ansträngningar. Det var i denna anda den svenska regeringen inbjöd ministrar frän ett antal tongivande i- och u-länder till informella överläggningar om GATT-frägor i Stockholm i juni förra året, Def mötet gav en vikfig impuls fill aff aktivera förberedelseprocessen i GATT,

Vid GATT:s reguljära årssession i november förra året togs ett enhälligt beslut om aft starta en formell förberedelseprocess för rundan genom aff tillsätta en förberedande förhandlingskommitté.

Ett övergripande mål för den nya GATT-rundan är atf fortsätta frigörelsen av den internafionella handeln och därigenom öka marknadstillträdet, skapa förutsättningar för ökad tillväxt i såväl i- som u-länder och erbjuda konsumenterna ett större urval av varor.

Det är också viktigt att inom GATT söka komma till rätta med de allvarliga konflikterna i den internationella jordbrukshandeln. Utan en mer effektiv multilateral disciplin pä jordbruksområdet finns det risk för att de nuvarande konflikterna utvecklas till eff regelrätt handelskrig mellan de stora handelsnationerna.

Den nya förhandlingsrundan kommer aft fastsfälla de handelspolitiska spelreglerna för kommande decennier. Det är utomordentligt viktigt aft regelsystemet anpassas så att det kan hantera inte bara dagens utan också morgondagens handelsmönster. Det blir därför mycket vikfigt aff rundan kan utsträcka GATT;s regelsystem till att omfatta nya områden för världshandeln, såsom handeln med tjänster, Sverige har också starkt engagerat sig för aft få till stånd förhandlingar om fjänsfehandel i GATT,

Den nya förhandlingsrundan kommer att bli mycket mer komplicerad än tidigare rundor. Antalet ämnen är större än någonsin. De första konkreta förhandlingsresultaten kan förväntas tidigast om ett antal år. Själva förhållandet atf förhandlingar nu startas kan emellertid förutses fä en återhållande effekt på protektionismen. Regeringen verkar för att det ministerbesluf om rundan som nu förbereds skall inbegripa ett politiskt åtagande om s, k, stand-sfill, dvs, ett åtagande om att inte införa nya handelsrestriktioner.

Ett av de allvarligaste hoten mot def internationella ekonomiska samarbetet är den skuldkris som plägar den tredje världen. Den har sina rötter i de obalanser som uppstod under 70-talef och som förstärktes i början av 80-talet, Det var här fråga om en rad samverkande faktorer: stigande

realräntor och dollarkurs, stagnerande ekonomisk tillväxt, långsamt växande världshandel och drastiskt höjda oljepriser. Omkring en fjärdedel av de samlade exportintäkterna i u-länderna måste i dag användas för aft betala räntor och amorteringar.

Trots det något förbättrade läget i världsekonomin är för många u-länder skuldbördan fortfarande en utomordentligt svår ekonomisk belastning. Det gäller framför allt merparten av de fatfigaste länderna i Afrika, men också en hel del medelinkomstländer både i Latinamerika och i Asien, Särskilt besvärligt ter sig i dag läget för några oljeexporterande u-länder, som fått se sina exportintäkter minska kraffigt som följd av de sjunkande oljepriserna.

Vi på svensk sida är övertygade om aff skuldproblemen måste angripas inom ramen för en sammanhängande långsiktig strategi, som bygger på, men också kompletterar, den metod atf hantera problemen från fall till fall som hittills tillämpats.

Vi välkomnar mot den bakgrunden def s, k, Baker-initiativef, Alla berörda parter - längivande och låntagande länder lika väl som kommersiella banker och multilaterala finansorgan - måste ta på sig sin del av ansvaret för atf komma till rätta med problemen.

De nordiska finansministrarna har nyligen i ett gemensamt uttalande förespråkat ytterligare insatser frän industriländernas sida för att befordra en sådan utveckling. Av särskild betydelse är - framgår av deras uttalande - atf industriländerna förbinder sig att:

- bedriva en ekonomisk polifik och en handelspolifik som främjar tillväxt och förbättrar marknadstillträdet för u-ländernas export,

- ge de multilaterala finansiella organen ökade resurser och

- öka det bilaterala utvecklingsbiståndet för att underlätta för de fatfigaste länderna atf klara ut sina skuldproblem,

I gengäld skall skuldländerna förbinda sig att vidta nödvändiga anpass-ningsätgärder och - i förekommande fall - söka vända kapitalflykten.

Vi har också från svensk sida i handling visat aff vi är beredda atf stödja sådana ansträngningar genom en fortsatt frihandelspolifik, genom ett omfattande u-landsbistånd och genom särskilt anvisade medel för betalningsbalansstöd åt de fattigaste länderna.

Handelns betydelse för atf lösa u-ländernas skuldproblem är central. För många u-länder spelar råvaruexporten en avgörande roll.

De senaste åren har råvarumarknaderna genomgått stora förändringar. Priserna har fallit, och därmed har en rad u-länders möjligheter atf finansiera sin skuldtjänst minskat. Samtidigt har det internafionella samarbetet på rävaruomrädet - som syftar till stabilisering av priserna på rimliga nivåer -mött ökade svårigheter. Ett exempel härpå är den kris'som drabbat det internafionella tennavtalef.

Behovet av strukturella anpassningsåtgärder har därmed blivit mer framträdande. Regeringen avser därför att läggasförre vikt vid aff underlätta u-ländernas deltagande i vidareförädling, marknadsföring och distribufion av sina egna råvaror.

Herr falman! En fungerande nordisk hemmamarknad utgör eff viktigt stöd för företagens ansträngningar pä världsmarknaden, I skilda nordiska organ

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Handelspolitisk debatt

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Handelspolitisk debatt

bedrivs eff omfattande arbete för atf underlätta den nordiska samhandeln. Exempelvis innebär en sä begränsad insats som bara en dags reducering av transporttiderna en kostnadsbesparing i Norden pä i storleksordningen 2-3 miljarder kronor per år. Detta arbete har många beröringspunkter med det västeuropeiska samarbetet i övrigt pä detta område. På svenskt initiativ bearbetar den nordiska ämbetsmannakommittén för handelspolitik ett hundratal klagomål på handelshinder frän näringslivet i de fem nordiska länderna.

De nordiska handelsministrarna beslutade vid ett möte i Helsingfors i november 1985 atf arbetet skulle påskyndas under år 1986 med sikte pä atf ett förslag skall kunna läggas fram till 1987 års session med Nordiska rådet.

Regeringen har beslutat utse en särskild utredare med uppgift att i samverkan med svenska myndigheter gå igenom inverkan på handeln av deras bestämmelser och föreskrifter. Möjligheterna aff mer systematiskt än nu beakta de handelspolitiska effekterna vid utfärdande av föreskrifter skall ocksä beaktas. Genomgången bör kunna ske snabbt.

Under senare år har möjligheterna för samnordiska exportprojekt underlättats. Bl, a, undersöks möjligheterna atf inom ramen för Nordiska investeringsbanken skapa ett s, k, mjukt lånefönsfer.

Ett centralt mäl för Sveriges handelspolifik är aft svenska varor och tjänster skall kunna tävla på lika villkor på den västeuropeiska marknaden, Sverige avsätter i Västeuropa 70 % av sin export.

Tack vare medlemskapet i EFTA och frihandelsavtalen med EG har vi hittills lyckats väl med denna uppgift. Svensk industri och svenska konsumenter har nu tillgäng till världens största tullfria marknad, vilken efter Spaniens och Portugals inträde i EG nu omfattar tolv EG-länder och sex EFTA-länder med sammanlagt 350 miljoner konsumenter, eller mer än hela Nordamerika,

Tullavvecklingen räcker emellerfid infe för atf Västeuropa skall utgöra en verklig hemmamarknad, där varor kan röra sig fritt utan avseende pä tillverkningsland. Tvärtom har medvetandet vuxit om att handeln - såväl inom EG som mellan EFTA-länderna och EG - fortfarande hämmas av en rad andra hinder. Därtill kommer aff den omfattande och växande offentliga upphandlingen i de enskilda länderna ännu i stor utsträckning är stängd för verklig konkurrens utifrån.

Denna splittring av den europeiska niarknaden har bidragit fill aff den industriella och teknologiska utvecklingen inom mänga av Europas länder halkat efter den i USA och Japan, Den har också bidragit till den höga arbetslösheten i Västeuropa, Avsaknaden av en genuin västeuropeisk hemmamarknad innebär således stora förluster i ekonomisk tillväxt och välfärd,

Def är mof denna bakgrund som man inom EG nu beslutat sig för atf fa krafttag för att till år 1992 avveckla återstående handelshinder och för att stimulera samarbetet i fråga om industriell forskning och utveckling.

Tidtabellen för aft avskaffa handelshindren kan förefalla optimistisk. Självfallet kan förseningar inte uteslutas. Den politiska viljan går dock inte att ta miste på. De reformer av EG:s beslutsmekanismer som nyligen genomförts kan också komma atf underlätta arbetet.

Sverige har all anledning aff med största uppmärksamhet följa utveckling- Prot. 1985/86:105 en och söka säkersfälla aft vi så långt möjligt kan bli delaktiga i förverkligan- 2 april 1986 det av en reell hemmamarknad i Västeuropa,

En viktig förutsättning för aft vi skall kunna tillgodose våra intressen i den Handelspolitisk debatt vidare avvecklingen av handelshinder är eff aktivt samarbete inom EFTA, Tillsammans med de övriga EFTA-länderna blir vi en intressantare partner till EG, och vi kan ocksä i samarbetet underlätta förberedelsearbetet i många tekniska frågor.

Berörda svenska verk och myndigheter måste hålla en hög förhandlingsberedskap och noga följa utvecklingen inom EG, Vi mäste också inse aft deltagandet i gemensamma europeiska lösningar många gånger förutsätter jämkningar t, ex, vad gäller utformningen av tekniska föreskrifter. På inga villkor innebär detta aft vi skall ge upp grundläggande krav i fråga om t, ex, skydd av hälsa och miljö. Men alla länder - def gäller även Sverige - får söka sig fram fill lösningar som ger önskvärt skydd men som i sin tekniska, utformning kan bli andra än dem man ursprungligen tänkt sig.

En god grund för Sveriges och övriga EFTA-länders medverkan i genomförandet av denna västeuropeiska marknad lades vid def första gemensamma mötet mellan ministrar från alla EG- och EFTA-länder i Luxemburg i april 1984 under gemensamt svensk-franskt ordförandeskap.

På grundval av Luxeinburgdeklarationen pågår nu eff akfivt arbete mellan EFTA och EG i fråga om gränsformaliteter, ursprungsregler, tekniska handelshinder, särskilt då standardisering, offenflig upphandling samt forskning och utveckling. Vissa förenklingar av ursprungsreglerna har redan uppnåtts, och inifiafiv har tagits för aft utveckla gemensamma standarder, främst pä högteknologiomrädet, och därigenom främja investeringar pä nya produktområden.

Vi arbetar för aff ytterligare framsteg skall kunna redovisas när EFTA:s handelsministrar i juni i Reykjavik sammanträffar med företrädare för EG-kommissionen,

Regeringen fäster särskilt stort avseende vid infernafionellf samarbete om forskning och utveckling på grund av dess avgörande betydelse för sysselsättning och välfärd. En viktig grundval för ett intensifierat samarbete med EG har lagts med def ramavtal om forskning och utveckling som undertecknades i början pä året. Förhoppningsvis skall detta avtal kunna bidra till aft vikfiga forskningsprogram inom EG öppnas också för svenska företag och institutioner. Svenska företag har uttryckt intresse för industriforskningsprogram som ESPRIT på informationsteknologiomrädet, RACE på telekommunikationsområdet och BRITE på materialområdet, där Sverige har ett betydande kunnande atf bidra med.

Ofta framhålls aft Västeuropa har kommit efter USA och Japan vad gäller teknisk forskning och utveckling, att def skulle finnas ett teknikgap som Västeuropa mäste anstränga sig aff överbrygga. På grundforskningsomrädet ligger dock Västeuropa väl i nivå med USA och före den övriga världen. Här finns också eff mycket väl utbyggt samarbete inom Europa, När det gäller mer fillämpad och marknadsnära forskning och utveckling finns däremot visst fog för uppfattningen aff Västeuropa som helhet har kommit efter,

Def är mot denna bakgrund def s, k, EUREKA-inifiativef om forsknings- 9

Prot. 1985/86:105 samarbete i Västeuropa skall ses. Syftet är atf stärka de europeiska
2 april 1986 företagens konkurrenskraft pä högteknologiomrädet genom ett utökat

Handelspolitisk debatt

samarbete mellan företagen i Europa, I EUREKA deltar Sverige och övriga EFTA-länder med samma ställning som EG-länderna, Svenska företag har redan anmält intresse aft medverka i fyra projekt som beslutats inom EUREKA, och många fler är under beredskap,

EUREKA är således i första hand ett kommersiellt inriktat utvecklingsprogram pä det högteknologiska området. Syftet är att fä företag atf samarbeta i projekt som ligger närmare marknadsintroduktion pä samma sätt som företag och forskningsinstitutioner redan samarbetar i mer grund-forskningsinriktade projekt, EUREKA oygger säledes helf och hållet pä företagens aktiva medverkan. Regeringarnas bidrag blir främst atf skapa ett förbättrat klimat genom atf arbeta för etablerandet av en stor, homogen och dynamisk europeisk hemmamarknad, som företagen och konsumenterna ■ kan dra fördel av.

Det är väsentligt atf slå vakt om Sveriges möjligheter atf få tillgäng till högteknologiska varor. Detta är nödvändigt för de svenska företagens utveckling och konkurrenskraft. Regeringen har nyligen infört regler för aft förhindra aft Sverige blir ett transifomräde för smuggelaffärer för högteknologiomrädet.

Herr talman! Sedan Portugal och Spanien vid årsskiftet inträdde i EG skall Sveriges frihandelsavtal ocksä omfatta handeln med dessa länder. Regeringen har förelagt riksdagen en särskild proposition med förslag till överenskommelse om vissa övergängsarrangemang. Infe minst tack vare en nära samordning mellan EFTA-länderna lyckades Sverige uppnå förhandlings-målet, dvs, samma villkor som tidigare gäller för EG-länderna, Uppgörelsen innebär aft industritullarna avvecklas stegvis under sju år. För texfilimporten från Portugal gäller ett övervakningssystem som motsvarar det som gäller för EG-länderna,

Det är tillfredsställande att vi även uppnått en balanserad lösning när def gäller jordbruks- och fiskeprodukter och atf vi i detfa sammanhang lyckades lösa ett par långdragna problem i handeln med EG pä fiskeomrädet.

Också vad gäller handeln med stål under år 1986 har nyligen nätts en tillfredsställande principöverenskommelse med EG-kommissionen som vi förväntar oss snart skall vara formellt godkänd. Överenskommelsen innebär en fortsättning på den skriftväxling om tolkningen av prisreglerna i värt avtal med CECA, kol- och stålgemenskapen, som vi haft sedan några år med anledning av de olika krisåtgärderna som vidtagits på CECA-sidan, Det mäste befraktas som en stor fördel för svensk stålindustri atf vi trots den härda regleringen av stålproduktionen inom Gemenskapen lyckats undvika en kvantitativ reglering av vår egen handel med CECA, En huvudanledning fill detta är att vi kunnat visa atf den svenska stålindustrin genomgått en långtgående nedskärning och omstrukturering som väl kan mäta sig med den CECA:s krisprogram syftar till.

På industrivaruområdet utgör teko def enda betydande avsteget från den

svenska frihandelslinjen. Inom ramen för ett internafionellt avtal - inulti-

fiberavtalet (MFA)- som är godkänt i G.ATT, har Sverige ingått begräns-

■' ningsavfal med ett antal exportörländer. Det nu gällande multiflberavtalet

gäller fram t, om, den 31 juli i år. Förhandlingar om ett nytt MFA har påbörjats. Dessa förhandlingar bäde påverkar och påverkas av de samtidiga diskussionerna om en ny GATT-runda, Den svenska förhandlingspositionen i MFA-förhandlingen gör aft man måste ta hänsyn till detta. Såvitt kan bedömas på detta tidiga stadium av förhandlingen är en förlängning av MFA för ännu en period atf vänta. Det är regeringens förhoppning atf MFA-förhandlingarna kommer aft leda till ett nytt MFA som är mindre restriktivt och som ger ökade export möjligheter framför allt för de fattigare länderna på i-ländernas marknader, Sverige kommer atf verka för en mer generös behandling av import från smä eller nytillkommande exportörländer, liksom de fattigaste bland dessa.

Inriktningen av den svenska tekopolifiken har ändrats. Syftet är atf skapa en pä sikt livskraftig indusfri som kan stå på egna ben, och för vilken handelspolitiska skyddsåtgärder är obehövliga. Under ännu en tid måste dock extraordinära insatser fill stöd för tekoprodukfionen bibehållas. Den svenska industrin bör alltså nu förbereda sig på ett läge där handelspolitiska skyddsåtgärder inte kan påräknas i den omfattning som nu gäller,

I regeringens utrikespolitiska deklaration gavs nyligen en samlad redovisning av Sveriges bidrag till att bekämpa apartheidsysfemet i Sydafrika, På def handelspolitiska området har åtgärderna skärpts genom bl, a, en lag mot import av jordbruksprodukter, som trädde i kraft den 1 januari i år och som i praktiken innebär ett stopp för all konsumentvaruimport från Sydafrika, Regeringen följer med stor uppmärksamhet utvecklingen av handeln. Såväl den svenska exporten fill som importen frän Sydafrika har minskat starkt den senaste tiden. Skulle syftet med regeringens rekommendation att avstå från handel med Sydafrika infe nås kommer en licensiering av denna aft övervägas.

Herr falman! År 1985 var ett gott exporfär. Utvecklingen var svag under det första kvartalet, men exporten gick betydligt bättre under resten av året. Under inledningen av år 1986 har vi noterat en särskilt gynnsam exportutveckling. Inom vissa sektorer av industrin har dock marknadsandelarna minskat, bl, a, beroende pä atf man där har nått kapacifefstaket. Detta pekar på behovet av ytterligare insatser för atf få fill stånd en långsiktig balans i Sveriges utrikesaffärer.

Det exportfrämjande arbetet anpassas alltmer till att stödja den växande tjänstehandeln och leveranser av system där varor och tjänster kopplas samman. Regeringen har nyligen tillsaft en tjänstehandelsdelegation för att ytterligare stödja utvecklingen på detta område.

Under förra året har en särskild utredning belyst de små teknikbaserade företagens problem vid internationell marknadsföring och handel. Dessa företag har inte enbart en egen exporfpotential utan förädlar också i hög grad teknikinnehållet i stora företags produkter och bidrar därigenom fill aff stärka dessa företags konkurrenskraft. Särskilda åtgärder inleds nu för aft främja denna företagsgrupps export.

Exportkreditnämnden (EKN) har vidtagit en rad åtgärder i syfte atf förbättra garantisystemef, Glädjande är aff den posifiva resultatutvecklingen gjort def möjligt sänka EKN:s premier till en nivå som är jämförlig med den som fillämpas i många vikfiga konkurrentländer. Arbete pågår nu i syfte atf

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Handelspolitisk debatt

Prot. 1985/86:105 utveckla ett system med garantigivning i utländsk valuta varigenom garanti-

2 april 1986 tagarnas kursrisk skulle kunna minska.

Handelspolitisk debatt

Herr falman! Sedan länge existerar i våif land en hög grad av åsiktsgemen-skap i de handelspolitiska frågorna. Detta visar även inriktningen av motionerna här i riksdagen.

Denna samstämmighet i huvudlinjerna iir en tillgäng för landet-inte minst ger den styrka fill vårt internationella arbete med aff slå vakt om och utveckla frihandeln. Det är inte minst väsentligt inför de svåra G ATT-förhandlingar vi nu sfär inför och mot bakgrund av de risker som finns för en mer allmän protektionistisk utveckling som skulle fä mycket allvarliga konsekvenser för värt land,

Anf. 3 STEN SVENSSON (m):

Herr falman! Det är glädjande atf parfierna i värt land, som ufrikeshandelsministern konstaterade, visar en hög grad av åsiktsgemenskap i de handelspolitiska frågorna.

Jag kan också instämma i bedömningen aff denna samstämmighet är en tillgäng för Sverige, Den ger, som Mats Hellström uttryckte det, styrka till värt internationella arbete med atf slå vakt om och utveckla frihandeln,

Def är mycket bra med denna enighet i synen på den internationella frihandeln.

Regeringen besitter dock inte samma klarsyn när def gäller handeln inotn våra gränser,

I stället för en tillväxffrämjande politik, vilken verkligen behövs för aft genom produktutveckling ni,m, stärka värt näringslivs internafionella konkurrenskraft, präglas den svenska regeringspolitiken av höga skatter, regleringar, etableringshinder, fondsocialism och lagsfiffning om näringsförbud. Vad vi behöver är mera näringsfrihet och mindre näringspolitik! Stat och kommun skall se fill atf def blir en god jordmån, men planforna och skötseln av dem skall näringslivet självt svara för,

Ufrikeshandelsministern säger att utrikeshandeln har bidragit till våra framgångar på sysselsättningens och den sociala välfärdens område. Vad Mats Hellström här talar om är en sekundäreffekt, Låt mig slå fast att det är näringslivet som har genererat dessa resurser - eljest hade infe politikerna haft nägot atf fördela. Man kan ingalunda begripa värdet av en fri infernafionell handel om man infe förstått atf def också behövs en fri hemmamarknad. En fri inhemsk handel och produktion behövs också för att ekonomin skall ha den omställningsförmåga och dynamik som krävs för atf den fria internationella handeln infe skall leda till sfrukfurkriser i värt eget land.

Herr talman! En fri handel förbättrar den ekonomiska utvecklingen. De länga seriernas ekonomi kan bättre tillvarafas. En livgivande konkurrens släpps loss. Företagen mäste anstränga sig aff tillverka varor till priser och med kvaliteter som tillfredsställer konsumenterna. Kontakter med de internationella marknaderna ger en snabb återföring av information om ny teknik, nya metoder och marknadens krav. Vidare befrämjas den vana vid

omställningar som behövs för atf hantera dynamiken i den moderna

utvecklingen. Kravet aff ett lands näringsliv är konkurrenskraftigf bidrar Prot. 1985/86:105
också fill aff förbättra stabiliseringspolitiken, 2 april 1986

Handelspolitisk debatt

Den fria handeln underlätfar ocksä dessa processer genom atf ge en nödvändig spelregel - konkurrens pä lika villkor - som kan accepteras av regeringar och företag och som har godtagits just därför att tillämpningen av den leder fill atf def totala ekonomiska utbytet förbättras. En sädan spelregel behövs verkligen för att ge företagen ett rimligt mått av säkerhet i bedömningar och investeringsplaner.

Helt avgörande för Sveriges förmåga aft i framfiden bibehålla sin omfattande export är atf de protektionistiska tendenserna i olika delar av världen motarbetas, Sverige måste naturligtvis inför de kommande GAIT-förhandlingarna understryka vikfen av aft frihandeln utökas, inte inskränks. Vår förmåga att påverka i denna typ av förhandlingar är självfallet liten, men det är väsenfligt att vi föregår med goda exempel och själva anstränger oss för atf avskaffa protektionistiska åtgärder och oavsiktliga handelshinder. Principen måste vara atf vi i Sverige accepterar en fri import och export av varor och tjänster. Gentemot våra grannländer och flertalet väst- och sydeuropeiska länder har vi redan undanröjt tullmurarna för industriprodukter, Def är väsentligt atf vi här angriper de andra handelshinder som finns. Min kollega Nic Grönvall kommer i sitt anförande att redovisa mer ingående synpunkter av denna innebörd något senare i debatten.

Förutom def rena fullskyddet har vi även inom ramen för det s, k, mulfifiberavtalef ett kvotsystem för import av textilier och konfektion från icke-industrialiserade länder. Allt fler inser i dag aft denna typ av kvotsysfem är både moraliskt olyckligt och ineffektivt.

Dessutom leder systemet till atf de svenska konsumenterna tvingas betala mer än nödvändigt för sina kläder, Def är infe heller troligt aff begränsningarna av import frän u-länderna gynnar den svenska textilindustrin - def är snarare troligt aff textilindustrin i andra u-länder har fått en större marknadsandel.

Utvidgningen av EG ställer på sin spets också de problem som gäller vär handelspolitik pä fekoområdef och som under alla förhållanden blir mera besvärande ju längre tid våra restrikfioner där upprätthålls, Portugal är en av de stora fekoexporförerna, och en fri handel i tekoprodukfer med Portugal gör def ännu mera påtagligt aft våra importrestriktioner gentemot lågprisländer ingalunda pä något enkelt sätt innebär atf efterfrågan flyttas fill exempelvis Borås, 1 stället flyttas importen till dyrare ufländska inköpskällor, fill nackdel för konsumenternas realinkomster, den svenska prisnivån och vår handelsbalans. Dessa överväganden måste väga tungt när den svenska handelspolitiken på defta område nu snart skall omförhandlas inför utgången av mulfifiberavtalet i år.

Men framför allt är regeringens skattepolitik farlig för tekonäringen. Genom aft den privata efterfrågan pressas ned till förmän för den offentliga minskas den inhemska niarknaden. De höga inkomstskatterna är en enorm pålaga på de svenska konsumenterna.

Herr talman! Spelreglerna måste vara fasta. Ständiga ändringar i skatte
regler, olika lagar och andra bestämmelser och villkor leder nödvändigtvis fill
en större osäkerhet än den som ändå vidlåder de ekonomiska processerna,

Prot. 1985/86:105 Denna osäkerhet minskar benägenheten att fa risker och göra investeringar,
2 april 1986 dvs. den förväntade avkastningen måste vara större för atf projekt skall

Handelspolitisk deban

komma till stånd.

Jag skall ge ett par mycket aktuella exempel på den typ av överraskningspolitik som den socialdemokratiska regeringen bedriver:

Regeringens proposition nr 140 om vissa inkomstförstärkningar på statsbudgeten m, m, kom som en kalldusch för svensk cement- och kalkindustri. Denna bransch är nämligen den största individuella användaren av kol i Sverige,

Den samlade effekten av regeringsförslagef samt tidigare pålagor innebär en ökad skattebelastning av ca 65 milj, kr,/år under de senaste fyra åren.

En sådan skattebelastning kommer atf omöjliggöra svensk cemenfexport och mycket allvarligt försvaga den svenska cement- och kalkindustrins konkurrenskraft i förhällande fill importerade produkter. Dessutom skulle konkurrenssituationen i förhållande till substitutmaferielen byggsfål och byggpläf snedvridas, eftersom dessa framställs i metallurgisk process och därigenom undantogs från skatt pä den kol och koks som förbrukas i tillverkningsprocessen,

Eff annat exempel utgör Pilkingfon Floafglas AB i Halmstad, som exporterar 80 % av sin produkfion huvudsakligen inom norra Europa, Hela den höjning av företagets konkurrenskraft, som man lyckats åstadkomma genom rationaliseringar de senaste åren, kommer aff försvinna om den föreslagna höjningen av energiskatten får slå igenom.

Ett annat problem för svenska företags förmåga atf verka på den internationella marknaden är valutaregleringen. Visserligen hindrar inte valutaregleringen handel eller investeringar i ufländska produktionsanläggningar, men genom atf svenska företag endast i begränsad utsträckning fär tillgång fill internafionella kapitalmarknader försämras deras villkor jämfört med konkurrerande företag i andra länder. Valutaregleringen måste avskaffas. Tillämpningen av denna i valutasfyrelsen och riksbanken visar hur näringslivefs utveckling ofta hämmas av småaktigt regleringsnif, Sverige är praktiskt taget det enda industriland som fortfarande vidmakthåller omfattande valutareglering. Det är fel att tro att en sådan reglering ger oss större frihet och rörelseutrymme i vår ekonomiska polifik. Det är bättre aff vara utan en valutareglering och i tid visa den hänsyn fill realiteterna som under alla förhållanden fordras för eff land vars välstånd vilar på att med framgång kunna verka på de internationella marknaderna. En successiv avveckling av valufaregleringen kan ske genom att i första hand frigöra den nordiska kapitalmarknaden.

En friare nordisk aktie- och kapitalmarknad är ett centralt mål för det nordiska samarbetet. För nordisk industri är det av avgörande betydelse att man kan utnyttja kapitalet effekfivt och - ännu vikfigare - att näringslivet kan attrahera kapital, Valufaregleringarna sätter upp konstlade hinder för detta och förorsakar därmed effekfivitefsförlusfer som man infe har råd med i den hårda internationella konkurrensen.

Skall målet - Norden som hemmamarknad för Nordens näringsliv -

realiseras, som även ufrikeshandelsministern kom in pä i sift anförande,

borde nästa naturliga steg vara aft liberalisera den nordiska marknaden för

den allt vikfigare produktionsfaktorn kapital. När det gäller prakfiska Prot. 1985/86:105 åtgärder i detfa syfte intar Danmark en glädjande tätposition, Norge 2april 1986 kommer som mycket god tvåa,

I Danmark har man nämligen konstaterat, aff under den fid dä den danska Handelspolitisk debaU valutaregleringen vidmakthölls har framför allt mindre och medelstora företag avhållit sig från uflandsaffärer, antingen fill följd av okunskap om valutareglerna och en därmed förbunden oro aff bryta mot dem, eller pä grund av svårigheter aft få besked - eller ställa rätta frågor, I dag gäller något liknande för både Finland och Sverige, Samtidigt nödgas jag i det här sammanhanget konstatera atf de övriga nordiska ländernas börser tjänar på den svenska skaften på handel med aktier. Den svenska regeringens överraskande höjning av omsättningsskatten ger de andra börserna klara försteg. De kommer att öka sin omsättning pä den svenska börsens bekostnad.

De fem nordiska länderna har ett sammanlagt invånarantal som infe är större än invånarantalet i en tysk delstat, Def borde ge oss en fingervisning om hur angeläget def är aft skapa en ordentlig hemmabas så att i synnerhet de små och medelstora företagen verkligen kan utnyttja den hävstångseffekt som är nödvändig för att de skall kunna hävda sig på en alltmer infernationa-liserad marknad,

Def är viktigt atf se aff fördelarna med en fri internationell handel i princip är desamma som vinsterna av en fri handel och produktion inom ett land. En friare konkurrens inom den svenska servicesektorn skulle leda till stora fördelar i resursutnyttjandet, 1 den internafionella debatten och i den nya GATT-runda som nu planeras kommer ökad frihet i infernafionell handel och produkfion inom tjänstesektorn att vara en av huvudfrågorna, Sverige har stött kraven på en sädan större frihet. Därför är det svårförståeligt atf samma regering har så svårt aff se fördelarna med friare villkor i servicesektorn inom Sverige,

När def gäller handeln med tjänster talar ofta utrikeshandelsminisfern sig varm för export av service. Det är bra att han gör detta när han sitter med sin del av ett regeringsansvar, Def lät annorlunda när socialdemokraterna satt i oppositionsställning under åren 1976-1982, Men i synnerhet inom vårt eget land upprätthålls fortfarande en lång rad restriktioner. Vissa förändringar har dock skett. Bl, a, har möjligheterna för utländska banker och försäkringsbolag förbättrats. Trots defta kvarstår många problem. Ett särskilt problem utgör det hinder mof export av tjänster som den offentliga sektorns tjänstemonopol inom många områden medför. Utländska banker fär alltså komma till Sverige, men några privata alternativ fill offenflig serviceproduktion kan regeringen däremot infe fillåta. Regeringen slår i stället vakt om de offenfliga service- och fjänstemonopolen. Det är självklart mycket svårt för ett svenskt företag aff exportera tjänster om de inte själva får producera dem i Sverige, Vi behöver referensobjekt att visa upp och vi behöver en fri hemmamarknadshandel.

Herr talman! Den internationella ekonomiska scenen har vidgats genom
aff eff antal nya industriländer i allt större utsträckning kunnat göra sig
gällande som betydande nya kunder men också som nya konkurrenter, Detfa
i förening med sjunkande transportkostnader och allt bättre kommunikatio- 15

Prot. 1985/86:105 ner har intensifierat de internationella ekonomiska kontakterna vad avser

2 april 1986 handel i varor och tjänster, kapitalrörelser, arbefskraftsrörelser över grän-

,,,,., serna och direkta investeringar. På samma sätt har den teknologiska
Handelspolitisk debatt "

framstegsfakfen och takten i den internationella teknikspridningen ökat.

Allt defta skapar en lång rad nya möjligheter men ställer också stora, nya krav. Företag och länder som förmår att förnya sig och leda utvecklingen kommeratf få så mycket större utbyte. De däremot som av olika skäl förlorat denna förmåga kommer att utsättas för kriser i näringslivet, I allt högre grad kommer de aff behöva konkurrera genom att låta sin reallönenivä släpa efter.

All erfarenhet visar aft enskild företagsamhet, byggd pä privat ägande inom ramen för marknadsekonomins ekonomiska frihet, varit det system som tillåtit välstånd aff växa fram och utvecklas. Eftersom ingen kan överblicka utvecklingens krav och möjligheter, kan endast def system bli framgångsrikt som i varje period fillåter en mångfald i ansatser, i försök och i experiment, som snabbt förkastar def som infe visat sig dugligt och premierar det som fungerar.

En politik som bygger på regleringar, offenflig planering, påbud och pålagor, fondsocialism, statligt eller kommunalt företagande, lagstiftning om näringsförbud, dvs, en intervenfionisfisk näringspolitik, kommer alltid att vara till skada.

En handels- och industripolitik måste - som jag redan inledningsvis påpekade - för aff vara fill gagn inriktas på aft befrämja de allmänna förutsättningarna och den miljö i vilken näringslivet skall utvecklas för framtiden,

Anf. 4 HÄDAR CARS (fp):

Herr talman! Önskan om en fri handel med vär omvärld är grunden för svensk ufrikeshandelspolifik. Utrikeshandelsminister Mats Hellströms deklaration i dag var ännu en välmotiverad lovsäng till frihandeln.

Frihandel är en central del i en liberal samhällssyn. Därför gläder def oss liberaler aft vär ideologi pä detfa område omfattas av många, däribland även av företrädare för en svensk socialdemokrafisk regering. För socialismens idéer om en nationellt styrd och starkt reglerad utrikeshandel har herr Hellström inget fill övers. Dessa idéer, som fillämpas av de socialistiska länderna i Östeuropa, väcker ingen entusiasm. Detta känns bra atf kunna konstatera. Det är roligt för oss liberaler och till nytta för människor i värt samhälle när de liberala idéerna vinner insteg hos allt flera,

Sverige har vunnit sitt välstånd mycket tack vare satsningar på frihandel. Frihandeln har också den fördelen, att den som regel gynnar alla som medverkar i den. Fördel socialistiska nollsummespelet är utgångspunkten en annan, 1 det räknar man med atf def någon tjänar allfid fas från någon annan - aft den enes vinst är den andres förlust.

Men verkligheten visar hur felakfig denna teori är. Handel kommer ju normalt till stånd endast när båda parter vef att de vinner pä affären, dvs, när den enes vinst ocksä är en vinst för den andre.

Därför har de ekonomiska framgångarna varit störst - ocksä i de fatfiga

delarna av världen - i de länder som vänt socialismen ryggen och i stället

1° vågat satsa på konkurrens, enskilt företagande och ett infernationellf

handelsutbyte. Förutsättningar har där skapats för ett ökat välstånd för alla, I mänga u-länder har marknadsekonomi och frihandel redan medfört betydande ekonomiska och sociala förbättringar för flertalet medborgare.

En cancer som föröder mänga ekonomier i u-världen, både i socialisflän-der och i länder med mera marknadsekonomi, är korruptionen. Det är betydande summor som korrupta presidenter och deras anhängare förbrukar pä egen lyx eller placerar pä bankkonton och i fastigheter utomlands. Vi har nyligen fått färska exempel på detta.

Mänga ekonomer har pekat pä de problem som korruptionen skapar. En av dem är Gunnar Myrdal, som utförligt behandlade problemet redan i sin bok An Asian Drama, Till dem som arbetar med problemet hör Förenta nationerna och näringslivets egen världsorganisation. Internationella Handelskammaren, Def vore värdefullt atf i denna debatt få belyst vilket engagemang regeringen har i den här frågan och om några inifiafiv från svensk sida är aft vänta eller förbereds.

När vi i Sverige sluter upp bakom frihandeln gör vi det därför atf vi vef att frihandel är bra både för omvärlden och för oss själva. För oss skulle också varje annat alternativ leda fill eff välständsras av stora mätt. Vi är i alla avseenden så starkt beroende av ett fritt handelsutbyte atf någon väg fillbaka knappast är ens teoretiskt möjlig, Def är infe mycket av allt det vi konsumerar i eller exporterar frän Sverige som inte innehåller eller för sin tillkomst är beoende av produkter som vi importerat. Utan en stor import av energiråvaror, maskiner, komponenter, teknik och databaserade kunskaper av alla slag skulle def infe vara mycket i Sverige som fungerade som vi är vana vid.

Värt välstånd bygger följaktligen pä en liberal handelspolifik som ger oss möjlighet aff importera de varor vi behöver. Vår välfärd skulle bli avsevärt mindre om vi inte kunde köpa varor utifrån fill fördelaktiga priser.

För att klara värt behov av importerade varor behöver vi skickliga handelsmän med förmåga atf göra riktiga urval och köpa fill förmånliga priser. En miljon kronor som sparas in tack vare en prismedvefen importör betyder lika mycket för vår handelsbalans som en extra exporfmiljon,

Def är i första hand vårt behov av import som motiverar vär satsning pä export. Vi måste ju kunna betala för det vi behöver köpa utifrån. Exporten är alltså inget självändamål - den är ett medel för atf vi skall kunna betala vår import, vårt bistånd och våra utlandsresor samt kunna förränta och amortera våra utlandslån.

Men eftersom våra importbehov, liksom våra utlandsskulder, är stora och dä vi både vill kunna resa utomlands och ge ett omfattande bistånd behöver vi en stark exportindustri. En första förutsättning för atf svensk export av såväl varor som tjänster skall utvecklas väl är, aff vi i Sverige för en ekonomisk politik som stärker vår internationella konkurrenskraft, Def innebär aft vår inflation inte fär ligga över, men gärna underskrida, inflationstakten i våra vikfigaste konkurrentländer. Dit har vi ännu inte nätt.

En annan förutsättning är atf vi inom landet satsar pä en allmänt hög ufbildningssfandard och därvid bl, a, ser fill att utbilda tillräckligt många kompetenta tekniker. Vidare måste ökade satsningar göras på forskning och utveckling. Sist, men inte minst, måste def svenska skattesystemet ges en

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Handelspolitisk deban

Prot, 1985/86:105 utformning som uppmuntrar företagsamhet och nyföretagande och gör aff
2 april 1986 kvalificerade forskare, uppfinnare, systemutvecklare m, fl, finner aff de inte

Handelspolitisk debatt

ekonomiskt förlorar alltför mycket på aff stanna i Sverige,

De faktorer som jag här pekat pä är avsevärt vikfigare för en framgångsrik svensk export än ytterligare satsningar på s,k, exportfrämjande ätgärder. Därmed inte sagt, atf infe också sådana satsningar kan vara väl motiverade.

Herr falman! I alla diskussionerom frihandel finns eff problem. Det består i atf näsfan alla instämmer i sak och ger sitt stöd ät principen men också snabbt finner motiv varför den infe bör tillämpas inom vissa områden; områden som dä ofta ligger nära debattörens egen intressesfär, Def här problemet möter vi också i dag.

För def är ju så aff samtidigt som utrikeshandelsminisfern här talar varmt för frihandel hgger på riksdagens bord ett förslag, en proposifion från regeringen - undertecknad av samma utrikeshandelsminisfer - om ökad svensk protektionism, Def gäller en fill synes ganska liten sak - nämligen höjda tullar på tomater. Regeringens motiv för den föreslagna tullhöjningen är aft lågprisimporten under sommarmånaderna hotar svensk produktion.

Moderaterna stöder regeringsförslaget. Centern och vpk vill höja tullarna infe bara på tomater utan också pä bl, a, lök, vifkål, snittblommor och slanggurka.

Det är bara folkpartiet som reserverar sig mof förslaget. Vi gör def med den för all frihandel grundläggande mofiveringen aff det missgynnar konsumenterna och motverkar de svenska ansträngningarna att fä andra länder att avskaffa olika fullhinder som försvårar vår export. Vi tycker det är särskilt olyckligt atf regeringen faller i den protektionistiska fallgropen samtidigt som Sverige inom GATT arbetar för atf fä till stånd internationella förhandlingar om lägre tullar.

Sä sent som i november sade statsrådet Hellström att om vi misslyckas med atf få fill stånd sädana förhandlingar "finns det stor risk för att de starka protektionistiska krafterna i vår omvärld far överhanden, vilket skulle kunna få ödesdigra konsekvenser". Jag tror han menar detfa. Därför borde han ocksä rodna över sift eget förslag till tullhöjningar - gärna så mycket aff hans färg fick likhet med tomatens!

I stället för höjda fomaftullar vill vi i folkpartiet få en översyn fill stånd, i syfte aff fä bort fördyrande tullar och andra importrestriktioner inom trädgärdsomrädef, Pä så säff vill vi göra def lättare för de svenska konsumenterna aft fä färska frädgärdspiodukter året om till rimliga priser,

I grunden tror vi inte heller, att höjda fomaftullar är till fördel ens för de svenska tomatodlarna. Vi tror aff odlarna både på kort och på lång sikt har mera atf vinna på att visa atf de kan få fram en produkt som är färskare, godare och på alla sätt bättre än den importerade. År det så, och kan odlarna visa defta, tror jag att de svenska tomatköparna ocksä är beredda atf betala ett något högre pris för svenskodlade tomater.

Erfarenheterna från ett helf annat område, textil och konfektion, ger

belägg för tullsystemets bräckligheter också för de inhemska producenterna.

Genom tullar och diskriminerande avtal som begränsar exporten frän bl, a,

u-länderna har Sverige sökt skydda sin tekoindustri. Beredskapsaspekterna

1 har anförts som def främsta skälet för protektionismen. Överstyrelsen för

ekonomiskt försvar har emellerfid påvisat atf beredskapsskälen kraftigt minskat i betydelse, kanske helf försvunnit.

Delar av svensk teko klarar sig mycket bra. Det gäller främst företag som satsat på produktutveckling och export. Den svenska fekoexporfen uppgår nu fill över 5 miljarder kronor om året. Många tekoförefag har byggt upp sin goodwill och säljer ocksä bra inom Sverige, De företag som nöjt sig med aft huka bakom det svenska fullskyddet har klarat sig sämre. Många har redan tvingats slå igen.

Kostnaderna för handelshindren inom fekoområdef har beräknats till 3 miljarder kronor om året - en kostnad som helt får bäras av de svenska konsumenterna. För en tvåbarnsfamilj blir fördyringen ca 1 500 kr, per är.

Samtidigt innebär dessa hinder ett hån mot de u-länder som Sverige i andra sammanhang säger sig vilja hjälpa. Regeringens politik präglas här av en uppenbar dubbelmoral! Det är ju främst u-ländernas export som vi stänger ute med de svenska handelsrestriktionerna. Med länderna i Västeuropa har vi avtal, som gör att de har väsentligt lättare aff sälja också sina tekoprodukter fill Sverige,

Säg mig, statsrådet Hellström: Varför vill regeringen egentligen aff svenska konsumenter hellre skall köpa dyrare skjortor från t, ex, Irland än lika bra men billigare skjortor frän något u-land? Jag vore facksam om statsrådet ville förklara detfa för kammaren.

Folkpartiet vill avskaffa de svenska importrestriktionerna inom fekoområdef, Def gör vi av hänsyn till de svenska konsumenterna. Vi vill ocksä pä detta och andra sätt utveckla vår handel med den s, k, tredje världen. Vi får inte bortse från att flera av dessa länder - inte minst de kring Stilla Havet -befinner sig i mycket snabb ekonomisk utveckling. Ett intressant inslag i denna utveckling är att framgångarna främst är baserade pä arbete och ökat tekniskt och ekonomiskt kunnande och endast i liten utsträckning på fillgången fill inhemska råvaror. Ändra u-länder som också utvecklas snabbt är Indien och Brasilien, Ett förtroendefullt ekonomiskt samarbete med länder i tredje världen har för Sverige stor betydelse - nu och för framfiden,

I de G ATT-förhandlingar vi frän svensk sida vill få fill stånd hoppas vi bl, a, kunna förhandla ner handelshindren mot export av tjänster. För många u-länder, däremot, framstår infe längre hinder för tjänsteexport som särskilt angeläget. För dem är det mera betydelsefullt aff fritt få sälja sina tekovaror och frädgårdsprodukfer fill rika länder som Sverige, Om vi frän svensk sida slår vakt om handelshindren mof teko och höjer våra grönsaksfullar lär vi ocksä fä svårare aft övertyga u-länderna om värdet av minskade hinder mot tjänsteexport, dvs, del som vi i de rika länderna är särskilt duktiga på aft exportera.

Herr falman! Sverige bör också söka utveckla sin handel med Östeuropa, Att den, relafivt sett, är så liten beror bl, a, på de systemproblem som jag fidigare berört.

Den femårsplan som Sovjetunionen nyligen fastställde bör ge ökade möjligheter fill svensk export. Genom en sådan ökning skulle ocksä en bättre balans uppnäs i vårt handelsutbyte med Sovjet än den vi haft under mänga år, Def vore värdefullt om statsminister Carlssons resa fill Moskva resulterade i bl, a, en ökad svensk export av industriprodukter.

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Handelspolitisk debatt

Prot, 1985/86:105 I dag kan vi läsa om att Sveriges genom tiderna största exporfaffär har

2 april 1986 undertecknats. Den gäller vapen frän Bofors för över 8 000 milj, kr, fill

Handelspolitisk debatt

Indien,

Jag utgår ifrån atf statsrådet Hellström är mycket nöjd med affären som han och hans regeringskolleger, inte minst Olof Palme personligen, arbetat hårt och länge med aft fä till stånd. Den förbättrar både sysselsättningen och betalningsbalansen för Sveriges del. Regeringen har gjort en kanonaffär.

Den nu ingångna affären måste förväntas leda till aft vapenexportens andel av den samlade svenska exporten sfiger avsevärt. Jag kan därför infe låta bli aft erinra om den härda kritik som under de borgerliga regeringsåren från socialdemokratiskt häll, och med särskilt stor skärpa från Olof Palmes sida, riktades mof just def förhållandet aft vapenexporten under några år steg snabbare än den övriga svenska exporten.

Den position som socialdemokratin då intog har den uppenbarligen nu övergett, Detfa är bara ytterligare ett exempel pä kluvenheten inom socialdemokratin. Man för en politik i opposition och en annan i regeringsställning, Mats Hellström har i sitt eget handlande gett många ytterligare exempel pä denna kluvenhet.

Herr falman! Oljepriset har sjunkit kraftigt, och samtidigt har dollarn minskat i värde. Ränteläget i världen pekar nedåt. Blir de nuvarande nivåerna bestående under ett antal år, kan detta ge oss i Sverige unika möjligheter. En astrolog kunde säkert tänkas beskriva stjärnkonsfellafionen som ovanligt gynnsam för vår del. Lät oss dä infe försitta tillfället att stärka den ekonomiska grunden genom aff stimulera investeringar som långsiktigt förbättrar våra industriella förutsättningar. Hit räknar jag bl, a, investeringar av infrastrukturellf slag och i anläggningar som höjer förädlingsvärdet i hanteringen av olika råvaror.

Den gynnsamma ekonomiska utvecklingen i vår omvärld ger oss ocksä anledning aft nu avveckla den svenska valufaregleringen, I korthet finns def tre skäl till att krislagen från 1939 nu bör avskaffas:

1, Den är infe tillräckligt effektiv för aff förhindra valutakriser,

2, Den är dock sä pass effektiv atf den förorsakar de svenska företagen avsevärda kostnader och bekymmer,

3, Den utgör en broms för kapitalefs internafionella rörlighet.

Den sista punkfen är i ett internafionellt perspektiv den vikfigaste. om man vill åstadkomma en så effekfiv resursanvändning som möjligt, Storbritannien har helt avskaffat sin reglering och Eianmark har genomfört väsentliga lättnader. Faktum är aft Sverige torde höra fill de länder som i dag har de hårdaste restriktionerna för kapitalets rörlighet över nationsgränsen,

Valufaregleringen mofiveras ofta med att den skulle ge oss större oberoende vid utformningen av den ekonomiska polifiken. Uppenbart är emellerfid atf den infe förhindrar valutakriser - vi har i Sverige haft flera sådana under de senare decennierna. Under de senaste tio åren har vi också genomfört fem devalveringar.

Valutaregleringen, som ar uppbyggd som ett förbud mot finansiella

placeringar utomlands, kan nämligen inte - och bör inte heller - reglera

20 "

betalningarna för varu- och fjänsfehandeln. Det betyder aff även smärre

förskjutningar i betalningstider för export och import kan medföra stora förskjutningar i valutaströmmar och valutareserver. Så har också skett vid flera tillfällen dä förväntningar om kommande krondevalveringar har uppstått.

Regleringens förbud mot finansiella placeringar hindrar inte sädana valufarörelser. Möjligen kan en nödvändig anpassning av det inhemska kostnadsläget fördröjas, men defta är sällan en fördel. Tvärtom är det bättre att nödvändiga anpassningar sker så snabbt som möjligt, utan onödiga förseningar,

Valufaregleringen är emellerfid infe utan effekter för de enskilda företag som tvingas leva med den, I praktiken innebär den atf kapital och finansiella tillgångar låses in i Sverige, Företagen får infe placera sina tillgångar där de ger störst avkastning.

Ett företag som vill investera utomlands fär heller infe använda vinster som det gjort i Sverige för aft finansiera utlandsinvesteringen. Kapitalet måste def i stället skaffa utomlands, I många fall innebär defta att företagen tvingas hälla en totalt seff alltför stor likviditet. Detta är en kostnad - och en onödig kostnad - för företaget.

Inom folkpartiet anser vi därför att valutaregleringen nu bör avskaffas, Detfa kan ske stegvis. Men def måste göras helf klart, redan när första steget tas, aff def är fråga om ett permanent avskaffande, Eff sådant beslut skulle fungera som en stark signal aff Sverige framöver avser aft komma fill rätta med interna balansproblem genom intern anpassning och intern ekonomisk polifik. Vi skulle framöver inte tillgripa konkurrensdevalveringar av def slag som genomfördes i oktober 1982,

I folkpartiet finner vi det djupt beklagligt atf regeringen envisas med att förlänga en otidsenlig och för vår ekonomi numera skadlig reglering.

Herr talman! Att jag valt att ta upp Europa-frågorna i slutet av mitt anförande innebär inte atf dessa skulle ha låg prioritet. Tvärtom är def angeläget för mig atf här understryka den vikt vi i folkpartiet fäster vid en vidareutveckling av Sveriges samarbete med övriga Västeuropa,

För omvärlden har Västeuropa alltmer kommit att identifieras med den Europeiska gemenskapen, EG, Det är förståeligt och nägot söm vi i Sverige fär leva med. Efter den senaste utvidgningen av EG är det i stort sett bara de nordiska länderna - Danmark undantaget - samt Schweiz och Österrike som står utanför EG, Tillsammans bildar dessa länder EFTA, som genom ett frihandelsavtal är förbundet med EG, Turkiet är associerad medlem av Gemenskapen,

Alltsedan sin tillkomst har EG präglats av tvä motsatta ambitioner. Den ena har närts av entusiasterna - de som önskat stöpa om de europeiska nationalstaterna och av dem forma en europeisk union, ett Europas förenta stater. För den andra ambifionen har pragmatikerna stått. De har framför allt sett till de ekonomiska fördelar som kunnat vinnas genom atf inom EG avskaffa tullar och andra handelshinder, harmonisera lagstiftningen och vidga samarbetet inom bl, a, forskning och utveckling och på de ekonomiska, monetära och industriella områdena.

När def gällt aft beskriva målen för EG har entusiasterna ofta fått föra pennan. Men när målen skulle omsättas i praktisk politik har pragmatikerna

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Handelspolitisk debatt

Prot. 1985/86:105 vanligen fått sista ordet. Därför har nyhetsmedia under åren som gått gett oss
2 april 1986 braskande rubriker ömsevis om omvälvande planer och ömsevis om s, k,

Handelspolitisk debatt

misslyckanden och fiaskon,

EG:s utveckling kan därför bäst beskrivas så, aff man saft upp ett mål, säg 100 steg framåt, tagit fre steg i den riktningen och sedan ett eller tvä tillbaka, "Misslyckande" har dä varit beskrivningen på def inträffade. På nytt har EG saft upp det långsiktiga målet och upprepat processen. Resultatet är, aff man efter några decennier kommit ganska långt - längre än vad vi i Sverige alltid har observerat. De ursprungliga sex medlemsländerna har blivit tolv, tullarna har avskaffats och den gemensamma jordbrukspolifiken är ett faktum, även om det gnisslar en del i fogarna. Man har skapat ett Europaparlament, som väljs vid ett och samma fillfälle genom direkta val av alla röstberättigade medborgare inom Gemenskapen, Man har en gemensam budget, som finansieras genom bl, a, én gemensamt beslutad andel av mervärdeskaften. Vidare har det utrikespolitiska samarbetet stärkts, och i allt flera internationella sammanhang talar Gemenskapen nu med en röst.

Nyligen har man också enats om en revidering av EG: s grundfördrag i syfte att, bl. a. genom ökad användning av majoritetsbeslut, till 1992 helt ha avskaffat de icke-tariffära handelshindien inom Gemenskapen,

I sak har utvecklingen inom EG varit imponerande och naturligtvis mycket betydelsefull också för Sverige, Vi har frän svensk sida anledning att se positivt på de framsteg EG gjort och gör.

Det är av stor vikt atf Sverige både självständigt och tillsammans med övriga EFTA-länder söker nära samarbete med EG, Inom bl, a, de miljöpolifiska, socialpolitiska och konsumenfpolitiska områdena sker en fortgående utveckling av samarbetet inom EG där Sverige har anledning delta mera aktivt. Detta gäller även områden som forskning och kultur,

EG har infört ett förfarande för harmonisering av nationella säkerhetsbestämmelser som i stor utsträckning bygger på hänvisning fill standard. Som ett pilotfall har EG frågat om EFTA-länderna kan ansluta sig fill Gemenskapens direktiv om säkerhetsbestämmelser för elektrisk lågspänningsmateriel. Det är min förhoppning atf man skall lyckas atf finna en för alla parter fördelakfig lösning pä denna fråga, Def vore intressant om statsrådet Hellström har några aktuella informationer atf lämna i denna sak,

Sverige mäste också eftersträva att fä till stånd ett vidgat forsknings- och utvecklingssamarbete med EG, Överenskommelsen om svenskt deltagande i EUREKA är hoppingivande. Men det bör samtidigt understrykas, att avtalet inte ger Sverige och svenska företag någon automatisk rätt aff delta i forskningssamarbetet på lika villkor med EG-länderna, Hur det blir i def avseendet kan endast framfiden utvisa.

För aff Sverige skall kunna komma i åtnjutande av frukterna av en
fördjupad integration i Västeuropa krävs att den del av vår lagstiftning som
påverkar ekonomiskt och industriellt handlande anpassas fill EG:s normer,
Defta låter sig väl göras utan atf väsentliga krav på skydd för hälsa och miljö
behöver eftersättas. Tvärtom torde den svenska tekniska och industriella
kompetensen ge möjligheter till ett visst inflytande för Sverige vid fastställan
de av kraven på dessa områden,
22 Alltför ofta förekommer def aft lagar och förordningar i onödan skiljer sig

på ett säff som gör aff handel och samarbete över gränserna försvåras, Föraft undvika detfa skulle en svensk vitbok av liknande slag som den som framfagifs av EG kunna tjäna som rättesnöre. Den skulle påvisa de handelshinder som föreligger och förhindra aff nya infördes. Nya regler skulle därmed fastställas först när deras effekter för Sveriges medverkan i def europeiska samarbetet hade noga beaktats.

Förslag om en sådan svensk vitbok har lagts fram av folkpartiet. Det vore värdefullt om statsrådet Hellström här ville redogöra för hur han ställer sig fill förslaget.

Inom EG har det vuxit fram ett samarbete inom kulturområdet i ordefs vidaste mening. Den snabba utvecklingen inom satelliftelevisionen bevakas noga, EG ägnar sig alltmer åf stöd fill konst, litteratur och musik. Inom Gemenskapen finns medvetande om behovet av kraftfulla insatser för atf bevara och utveckla känslan för europeisk historia och kulfur. Detta är också ett svenskt intresse. Den mediaexplosion som sfär för dörren kan lätt komma aff helf domineras av USA-producerade program, Defta gäller också andra kulturyttringar. Det ligger därför också i Sveriges intresse aff genom olika europeiska insatser och produktioner skapa komplement och alternativ till det amerikanska utbudet.

Herr falman! Vanligen söker sig övriga Europa inte till Sverige för idéer, impulser och samverkan. Initiativ till samarbete och utbyte måste som regel tas frän svensk sida men är då i allmänhet mycket välkomna. Lät oss gemensamt se till aft vi tar sädana initiafiv och pä så sätt utvecklar vårt samarbete med demokratierna och marknadsekonomierna i vår del av världen.

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Handelspolitisk debatt

Anf. 5 OLOF JOHANSSON (c):

Herr falman! Regeringens handelspolitiska deklaration inleds med cirka fre sidor av en ganska lyrisk betraktelse över utrikeshandelns stora betydelse för den svenska samhällsekonomin och frihandeln som en förutsättning för ett litet land som Sverige, Det är naturligtvis en riktig beskrivning, Def är glädjande för oss alla atf kunna ge den beskrivningen i ett läge där vi har så många positiva utvecklingstendenser som vi för närvarande har i våra internationella relationer, med ökande handelsöverskotf och sannolikt också en förbättring av bytesbalansen och en dramatisk ökning av valutainflödet,

Sverige är ju ett litet land med en högt specialiserad produktion och med eff starkt importberoende på flera varuområden, och en öppen internationell handel är ett livsvillkor för ett land med dessa förutsättningar. Ett land med sä stort export- och importberoende som Sverige skulle kunna fä betydande problem om världshandeln blev mer protektionistisk än den är i dag.

Den inhemska marknaden har sina klara storleksbegränsningar, Defta är ett problem som vi har gemensamt med t, ex, våra grannländer, och därför har de nordiska länderna också ett gemensamt intresse atf verka för atf Norden i realiteten kommer an fungera som en hemmamarknad,

I debatten har redan nämnts de hinder som finns när def gäller kapitalrörelser över gränserna. Centerpartiet anser det vikfigt atf börja med en avreglering av valutaregleringen pä i första hand det nordiska området.

För oss i centerpartiet är det som sagt självklart atf försöka utveckla

Prot. 1985/86:105 Norden som hemmamarknad, och def är därför vi så intensivt söker främja

2 april 1986 det nordiska samarbetet. Konkret söker vi undanröja de hinder som finns för

Handelspolitisk debatt

en sä långt möjligt gemensam ekonomi. Viktiga framsteg har ocksä gjorts.

Jag hälsar med fillfredsställelse aff handelsministern sä tydligt markerade

den nordiska grunden för Sveriges agerande.

Enligt vär uppfattning innebär olikheter i myndigheters beslut och ämbetsutövning i de olika länderna ofta ett försvårat nordiskt samarbete, även om detta inte är avsikten. Vi har krävt en översyn på detfa område, och def kravet kvarstår i hög grad.

Under senare tid har det mer och mer betonats aff ocksä Europa skulle fungera som en hemmamarknad. Man glömmer dä ibland den del av Europa som består äv stafshandelsländer. Naturligtvis är det ocksä en vikfig strävan atf främja def europeiska samarbetet, med de begränsningar som den svenska neutralitetspolitiken och säkerhetspolitiken uppställer- det återstår naturligtvis oerhört mycket mer aft göra - men detfa fär infe lägga hinder för vår höga ambitionsnivå när det gäller det nordiska samarbetet. Jag skulle gärna se aff ufrikeshandelsministern här utvecklade hur han ser på förhållandet mellan def långtgående samarbete som vi vill främja på det nordiska området och den inriktning som hans deklaration har när det gäller def vidgade europeiska samarbetet, Def behöver inte finnas några motsättningar, men def är, tror jag, viktigt att mar anger en klar prioritering på den punkfen.

Ett stort antal människor är sysselsatta i företag som har sin huvudsakliga avsättning av produkter och tjänster utanför landets gränser. Det handlar sannolikt om i storleksordningen en halv miljon människor i Sverige i dag. Därför kan aldrig utrikeshandeln göras till en "akademisk" fråga. Den berör i hög grad människors vardag, sysselsättning och inkomstmöjligheter,

I eff ökande internationellt beroende och samspel blir ocksä länder som Sverige starkt beroende av inte minst importen. Vi har ett alltför högt importinnehåll i tillverkningsindustrins produkter, och det måste vi vara uppmärksamma pä - inte minst i vårt näringspolitiska agerande. Detta importinnehåll skattas ofta till ca 50 %, Men det handlar också om det beroende som följer av aff vi inte kan producera på egen hand pä alla områden - det gäller t, ex, högteknik. Vi måste ofta lita fill andra, ibland därför atf vi infe klarar produkfionen, i andra fall därför att den kräver för stora investeringar eller för långa serier så aft vi av den anledningen blir beroende av omvärlden, Defta gäller inte minst inom data- och elektronikindustrin av i dag.

En öppen och fri handel är ett av flera medel för aff nä ett väl fungerande
samhälle, men frihandeln kan inte vara ett mäl i sig. Jag tycker att redan de
inlägg som vi har hört från denna talarstol visar att def infe går aff föra en
meningsfull debatt om frihandel kring ytterligheterna total protektionism
kontra total frihandel, Def handlar näsfan allfid om avvägningar och
modifieringar när man lämnar den akademiska och ideologiska nivån och
börjar diskutera realiteterna, oavsett om det är fråga om tomater eller textil
och konfektion, I def sammanhanget tror jag aft vi vinner mer på aff vara
verklighetsanknutna pragmatiker än enögda entusiaster,
24 Det handlar om vilka modifieringar som är nödvändiga eller angelägna.

Det rör frågor som i vilken grad Sverige i utformningen och tillämpningen av sin handelpolitik bör ta hänsyn till sociala, miljömässiga, hälsopolitiska, regionalpolitiska och säkerhetspolitiska konsekvenser.

En central fråga i def sammanhanget är huruvida GATT-avfalet kan kompletteras med en socialklausul och med en miljöklausul. Vi har aktualiserat dessa frågor i en motion fill årets riksmöte, inte minst med tanke pä den kommande GATT-rundan, En socialklausul skulle t, ex, kunna bli aktuell i samband med åtgärder vid import av produkter som framställs genom barnarbete eller av underbefald arbetskraft.

På miljöområdet har vi de stora och vikfiga frågorna om energianvändningen, de fossila bränslena och försurningen över huvud taget. De kräver naturligtvis speciella hänsyn och i och för sig ocksä avvikelser från den renodlade frihandelspolitiken.

Lät mig här nägot kommentera regeringsdeklarationen. Det är ju riktigt som utrikeshandelsminisfern säger atf vi har en hög grad av åsiktsgemenskap i de handelspolitiska frågorna. Den kommer väl aft kompletteras och nyanseras en aning när Jörn Svensson har talat. Men det är viktigt att konstatera atf vi infe gör frihandeln någon tjänst genom aft undvika de avvägningar som jag nämnde tidigare och de modifieringar som krävs. Är det någon kritik jag skulle vilja rikta mot deklarationens uppläggning, är det aft man sä .sorgfälligt undviker alla dessa avvägningsfrågor och konflikter som förutsätter modifieringar, Def är ju avvägningarnas karaktär som ofta är intressanta för en debatt. Jagskall bara ge några exempel, och jag kan hämta dem frän dagens rubriker i fidningarna om handeln med krigsmateriel, Def är naturligtvis infe någon enkel fråga ur moralisk synvinkel, och dä skall man infe heller försöka framställa den så - som någonting som saknar dessa avvägningssvårigheter.

Gärdagens riksdagsdebatt om regionalpolitiken är också en fråga som påverkas av vilken handelspolifik vi för och vilka krav som vi ställer på människorna inom värt lands gränser, Def kommenteras mycket begränsat i deklarationen i dag.

Vi har också de inrikespolitiska stridigheterna om vilken grad av rörlighet beträffande kapital och arbetskraft som vi skall ha. Och vi har den ständigt aktuella frågan om energiprisernas utveckling, som vi i dag ser pä oljeområdet, och om vi med beråff mod än en gång skall kasta oss i armarna pä ett oljeberoende av den typ som vi hade under 1970-talets första hälft och som vi sedan successivt med stor möda har lyckats befria oss ifrån, i varje fall i det närmaste fill hälften.

Vi har de frågor som gäller råvarumarknaderna, som naturligtvis i stor utsträckning berör u-länderna men också bl, a, de norra delarna av vårt eget land, där vi har betydande problem i Stekenjokk och på andra håll, när mefallvarornas priser går ner infernafionellf.

Vi har också handeln som politiskt vapen för aft bekämpa den avskyvärda aparfheidregimen i Sydafrika, Denna senare fråga har vi diskuterat nyligen, och på den punkten blivit mer och mer ense efter hand. Därför krävs infe någon särskild debatt i detta sammanhang,

Def är emellerfid viktigt atf påminna om de avvägningsproblem som vi ständigt ställs inför i handelspolitiken, och där vi gör vissa principiella avsteg

Prot. 1985/86:105 2aprill986

Handelspolitisk debatt

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Handelspolhisk debatt

frän den mer grandiosa målsättningen om fri handel i alla sammanhang.

Jag tror också att def är viktigt för ett land som Sverige aft åberopa den egna miljöpolitiken och de egna kraven på t, ex, teknikens utveckling som positiva faktorer - något som vi vill exportera och som utgör en fördel för oss, även om def pä kort sikt kan vara en nackdel i konkurrensen med andra länder. Men genom aff vi ställer krav här hemma fär vi möjligheter atf utveckla teknik och atf ligga före pä mänga områden. Det finns exempel pä def pä data- och elektronikomrädet och även på andra områden. På detta säff har vi fått goda exporfmöjligheter när andra länder efter hand har följt med. Därför är det viktigt atf vi är med och samarbetar kring den tekniska utvecklingen i Europa, Def finns bara positiva saker att säga om detta.

Jag tycker nog aft regeringen pä ett och annat område, t, ex, när det gäller rymdsamarbetet, har varit något tveksam i sitt agerande vad gäller viljan att satsa på aft komma med ordentligt t, ex, i ESA-samarbetet, För att lyckas med detta krävs det att man också är beredd att satsa resurser på hemmaplan, Def har på senare fid lagts fram propositionerom detfa, där man skulle önska atf regeringen visade en litet mer akfiv hållning,

Def finns naturligtvis anledning aft från Sveriges sida i de internafionella sammanhangen ständigt återkomma fill och aktualisera de stora problem som u-länderna har på den internafionella handelns område, Def är viktigt atf Sverige agerar för aff komma till rätta med deras skuldsituation. Det är också viktigt att vara medveten om att de olika förutsättningarna på ■världsmarknaden slår helt ohka mellan industriländer, och mellan i-länder å ena sidan och u-länder å den andra, Sverige har ett särskilt stort ansvar aft ständigt beakta u-ländernas sårbarhet och sämre konkurrensförmåga och de påfrestningar som detfa innebär på u-ländernas ekonomi. Om jag har förstått def rätt så anser även utrikeshandelsministern att detta är en huvuduppgift för Sverige i def internafionella samtalet ,

Avslutningsvis: Vår ekonomiska utveckling är beroende av en öppen världsekonomi. Detta måste vi så långt möjligt kunna förena med en självständig utvecklingslinje, där det inte minst gäller att förebygga sårbarhet i det svenska samhället, Def innebär bl, a, aft vi mäste ha en självförsörjning för atf vår säkerhetspolifiska hållning skall vara trovärdig.

När de stora i världsekonomin på något område infe klarar konkurrensen finns det en tendens till att de använder sin styrka till att förtrycka och inte till atf konkurrera. Vi måste alltid kämpa för aft ha en så stark egen bas aft stå på aff vi förmår hävda värt näringsliv och vär egen utvecklingslinje. Vi måste även vara beredda aft fala också för de fattiga länderna i världen.

nationalekonomin fullständigt genomsyrar tänkandet bakom regeringens handelspolitiska programförklaring,

1947 utgav Berfil Ohlin en kursbok i infernafionell ekonomi, en vanemäs-sig upprepning av den klassiska teorins alla plattityder på området - som student var man tvungen aff läsa den skriften. Hela porfalavsniffet i regeringsdeklarationen är en mekanisk upprepning och en ännu mer ytlig form av defta budskap. Nog borde det väcka funderingar i socialdemokratins led, när gamle Ohlin får framträda som regeringens ideologiske inspiratör. Sä mycket mer förolämpande är detta för socialdemokratins polifiska syn som den ju själv har fostrat en internationellt ledande vetenskapsman pä samma område, vars hela tankevärld är raka motsatsen till Ohlins, Men det är uppenbart att Gunnar Myrdals namn åtminstone just nu infe äger burskap i utrikesdepartementets korridorer.

Jag menar det vara hög tid atf ifrågasätta och göra upp ocksä med den klassiska teorins verklighetsfrämmande bild pä detfa område. En sådan kritisk granskning får konsekvenser infe bara för def internationella perspektivet utan också för viktiga inrikespolitiska bedömningar.

Jag vill då omedelbart säga ifrån, för undvikande av alla missförstånd, att en sådan krifik infe kan bedrivas från en principiellt protektionistisk ståndpunkt. Utbyte av varor och tjänster är - särskilt för mindre nafioner -principiellt en stor fördel, en oundgänglighet, åtminstone fill en viss nivå. Under denna optimala nivå kan motsvarande nackdelar uppstå. Men en sädan i princip frihandelsvänlig utgångspunkt måste i nästa steg snabbt modifieras. Frihandeln är nyttig under vissa bestämda förutsättningar och i vissa bestämda former. Med andra förutsättningar och andra former kan den ge djupt skadliga verkningar pä nationell och internationell ekonomi.

Det är dessa negativa förutsättningar som i dag ger frihandelssysfemet dess skadliga verkningar och dess osunda maktpolitiska kopplingar. Frihandelssystemet liknar i dag på intet sätt de kammarlärda liberala ekonomernas teorier. Tvärtom strider det mot dem, Frihandelssysfemet är en av de starkast verkande faktorerna bakom de internationella klyftorna, bakom fattigdom och underutveckling i stora delar av tredje världen, bakom svält och rovdrift. Och än värre: det är en krigsfaktor av stor betydelse. Krig och väpnade interventioner är dess ständiga förlängning.

Hur kan det nu bli så? Den fria handeln skulle ju ge ömsesidiga fördelar, leda till förbundenhet och fred mellan nafioner.

Verklighetens avvikelser från teorin beror på strukturella egenskaper i den kapitalistiska världsekonomin liksom i de nafionella ekonomierna,

Handelsdeklarafionen innehåller de vanliga, stereotypa lovsångerna till den s, k, internafionella arbetsfördelningen. Men en infernafionell arbetsfördelning ger fördelar bara om den grundar sig på en likställdhet i utgångsläget och en självständighet nationer emellan. Den förutsättningen har aldrig förelegat. Tvärtom har hela grundvalen för infernafionell handel varit djupa olikheter i utgångsläge. Vissa länder och maktcentra har påtvingat andra sina villkor. Stora delar av världen har fåtf en helf onaturlig arbetsfördelning, styrd inte av ekonomisk rationalitet utan av rena maktförhållanden. Om somliga länder hela fiden fått de tyngsta, smutsigaste och minst betalda arbetsuppgifterna, inser alla att en frihandel byggd på den

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Handelspolitisk debatt

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Handelspolitisk debatt

förutsättningen varken kan vara rationell eller leda till ömsesidiga fördelar. Som en svensk ekonom av internationell klass, Folke Hilgert, redan för 40 år sedan konstaterade: Förlorarna får betalt, en allt dyrare import med en allt sämre betald export, och denna tendens är på något sätt inneboende och kronisk i systemet,

Detfa system befästs dag för dag i en maktpolitisk process. Det sker när Internationella valutafonden föreskriver atf Bolivia skall skära ned sin offentliga ekonomi - säledes inte därför atf Bolivia vill eller behöver göra det, utan därför aft det föreskrivs av krafter verkande utanför Bolivia som är starkare. Det sker när de stora industriländerna förbjuder Brasilien atf beskatta multinationella företags hemtagning av vinster. Det sker när USA utrustar terrorgrupperna i Angola för att de skall desfabilisera landet och föra in det i USA:s kommersiella sfär. Det sker i form av de över hundra statskupper som de senaste årtiondena iscensatts mot regimer i tredje världen, vilka inte funnit sig i sina länders underordnade och beroende roll i världsekonomin.

En annan vikfig faktor bakom frihandehsystemefs nuvarande destruktivitet är den allt påtagligare störningen i maiknadsmekanismerna. Frihandelssystemet verkar positivt under den förutsättningen att marknadsmekanismerna förmår fördela produktionsresurserna rationellt och rättvist. Man kan på ett mer teoretiskt plan naturligtvis diskutera huruvida de klassiska marknadsmekanismerna i och för sig förmår göra defta. Men man kan ju å andra sidan inte fränkänna de klassiska marknadsmekanismerna en förmåga aft åstadkomma en, kan man säga, strävan efter åtminstone kortsiktig balans i systemet, därest de får verka i enlighet med sina grundläggande förutsättningar, Aff de får verka enligt sina grundläggande förutsättningar innebär bl, a, vissa relationer mellan priser och kostnader, en känslighet i förhållandet mellan efterfrågan, priser och produktion,

I dag är marknadsmekanismerna i allt högre grad utslagna och ersatta med olika mer eller mindre monopolistiska mekanismer. På t, ex, nästan varje viktigt rävaruområde dominerar ett eller ett par stora multinationella företag marknaden och dess villkor. Inom flertalet industriella branscher råder halvmonopolisfiska förhållanden - eff sådant exempel är den internafionella elektriska kartellen. Och inom def vikfiga dataområdet är ett par ledande storföretags styrande roll så enorm, atf de avgör hela den internationella strukturen och arbetsfördelningen pä området. Det är bl, a, detta som gör det så falskt, när man hävdar, aff frihandeln under de förhållanden som nu råder skulle utjämnas mellan olika regioner i världen. Romklubben - eff internationellt seminarium av vetenskapsmän med, vad jag har kunnat förstå, i huvudsak borgerlig åskådning i botten - konstaterar i sin rapport om mikroelektronik och samhälle från 1983, aff dataindustrins tendens är att kraftigt öka de internationella klyftorna pä det industriella och kunskapsmäs-siga området.

En ekonomi som är präglad av höggradig monopolism, och mycket stora, styrande företag, som etablerar sig över nationsgränserna, får bestämda effekter på frihandeln och dess utformning. Prisnivåer och vinster reagerar inte längre logiskt på marknadens förhållanden. De frigör sig pä nägot sätt frän marknaden, frän efterfrågan, och de stelnar, I stället för anpassning

sörjer de i verkligheten för en sorts protektionistiskt försvar mot tendenserna Prot. 1985/86:105 på niarknaden. De styr därmed efterfrågan och marknad i stället för atf styras 2 april 1986

av dem. De väljer aft distribuera kapital och fillverkning pä eff sätt som helt

, -1 r " j . •■ 1 M r o .... , , , , Handelspolitisk deban

kan avvika trän det monster som skulle framgå vid öppen konkurrens och den

speciella typ av rationalitet som en sådan nu skulle skapa,

Slufligen hotas frihandelssysfemets rationalitet av en annan modem

faktor, nämligen rustningarnas allt större inflytande på världsekonomin.

Rustningarna styrs inte av ekonomisk rationalitet - man kan säga atf

marknadsförhållandena inom denna sektor är mer eller mindre fullständigt

upphävda - utan av föregivna maktpolitiska behov. De ingriper pä ett

djupgående sätt i fördelning och användning av kapital och arbete. De övar

stort inflytande över den internationella handeln - så är ju f,ex, den

amerikanska betalningsbalansen genom åren i hög grad en produkt av

resursöverföringar på grund av olika militära åtaganden och militärt bistånd.

Rustningsindustrins starka inflytande är i sig självt också en faktor som

accentuerar graden av monopolism.

Men om nu frihandelssysfemet som det i dag framträder leder fill obalans

och orättvisor, tjänar inte åtminstone Sverige på det. som ju är ett avancerat

industriland med multinationellt orienterad exportindustri och finansvärld?

Nej. ocksä i den aspekten kan man -delvis beväpnad med Gunnar Myrdal

- ställa sig skeptisk.

Handelsdeklarationen påstår t, ex,, pä ett mycket allmänt och rundhänt sätt, aft vi har fördel av att renodla våra speciella konkurrensfördelar, dvs, specialisera oss mer, Def är klart aft en viss sanning alltid ligger i en sådan fes

- återigen upp fill en viss nivå, till en viss grad. Men redan här möter vi ocksä
fvivelakfighefer i denna tes. Den är ogenomtänkt och ytligt formulerad. En
sådan renodling av exporfspecialiteter har nämligen ända sedan 1880-falet
faktiskt varit en tung faktor bakom de utdragna kriserna under vår moderna
ekonomiska historia. Och redan nu varnar en del bedömare, också på
borgerligt håll, för vad som sker när den så dominerande bilindustrin fär sina
förutsättningar rubbade.

Men en långt driven specialisering har ocksä nackdelar pä eff djupare plan. Specialiseringen vinns, när den drivs över en viss nivå, alltid fill priset av aft andra delar av det industriella schemat slås ut. Det uppstår luckor i eff lands industriella kompetens. Detta inte bara gör strukturförändringar, när sädana måste komma, smärtsammare än de behöver vara, utan def försvårar ocksä kunskapsspridning, eftersom en sädan bäst utnyttjas i ett ekonomiskt schema med nära och mångsidiga beröringspunkter. Och allvarligast av allt: en långt driven specialisering skadar den i nutida indusfri kanske allra viktigaste faktorn i fräga om slagkraft, nämligen kombinerandet av olika tillverkningar fill sysfem. Landet riskerar alltså vid en accentuerad exportinriktning aff få samma problem som Myrdal från helt andra utgångspunkter studerat i tredje världen, dvs, att vara eff system av ensidiga industriella enklaver,

I själva verket är bilindustrins dominerande roll i svensk ekonomi i sig själv
ett exempel just pä bristande rationalitet och pä faran av en överdriven
specialisering - detta sä mycket mer som bilismen i ett större perspekfiv och
på sikt är ett orationellt system, ett transportsystem med en mängd
uppenbara nackdelar. Framtidens transportsystem kommer aff byggas pä 29

Prot. 1985/86:105 helt annan grund. Bilismen kommer där atf ha en mer underordnad och
2 april 1986 kompletterande roll. Men ändå envisas den officiella ekonomiska ideologin

Handelspolitisk debatt

med aft förhärliga bilindustrin och den särskilda typ av specialisering som den representerar.

Än farligare och otidsenligare tycker jag aff handelsdeklarafionens aningslösa lovsång till strukturomvandling, omställningar och geografisk rörlighet är. Också på denna punkt häller det vetenskapliga tänkandet pä atl revidera gamla trossatser. Nu är det infe samhällskritiker som Myrdal eller marxister som t, ex, Sweezy som talar, utan solitt borgerliga amerikanska företagsekonomer, I allt högre grad rikfas dagens diskussion in på de faktiska fördelar som kontinuitet och långsiktigt breddad yrkesskicklighet innebär. Alltmer blir man kritisk fill finansherrarnas benägenhet atf förslösa mänsklig kompetens genom aff ständigt kräva ny, färsk, ung arbetskraft utan bredd och djup i kunnandet. Alltmer tycks man l'å upp ögonen för atf anställningstrygghet och verkligt medinflytande är viktigare fördelar än marknadsföring och ensidig, kortsiktig vinstmaximering, Def är värt aft notera hur denna diskussion helt undgått att influera den handelspolitiska deklarationen, som i stället faller fillbaka pä def Ohlinska snusförnuffet av är 1947,

Det finns en annan fara i aft låta exporten bli drivhjulet i ekonomin, Def är den roll som exporfsträvandena och exporffilosofin spelar i den svenska klasskampen, Exporffilosofin har av sforf(')refag och finansvärld här i landet gjorts till ett mäktigt redskap för aft tränga tillbaka löntagarnas sociala och politiska positioner.

Vi vef alla - om jag sä får uttrycka det - hur valserna gär. Det är fill exporten man hänvisar när man skall motivera reallönesänkningar och när man skall framställa lönekrav som samhällsfarliga. Det är till exporten man hänvisar när man skall skära ner den offentliga sektorn, Def är exportens intressen man åberopar när man förespråkar inbördes konkurrens mellan arbetare, större lönespridning, uppbrytande av kollektivavtalssyslem och nedrivande av facklig solidaritet.

Den högljudda exportpropagandan är den ideologiska skylt bakom vilken finansinfressena avancerar när de vill slä mof de arbetande.

Det är därför som detta intresse måste a'vslöjas. inom ramen för en kritisk diskussion, Def är därför man måste självständigt och kritiskt formulera en ekonomisk strategi av annat slag: en strategi som utgår ifrån en rimlig mångsidighet i ekonomin, som ser till aff exportberoendet infe gär utöver den optimala nivån och som inser aff den nafionella marknadens fillväxt ur en rad synvinklar kan te sig viktigare än exportmarknadens.

Ännu en gång måste man, tror jag, i arbetarrörelsen förmå sätta de härskande ekonomiska fördomarna åsido. Man bör diskutera om def som är bra för Gyllenhammar. Cavalli-Björkman och el-Sayed egentligen är särskilt bra för alla oss andra,

Anf. 7 Statsrådet MATS HELLSTRÖM:

Herr talman! Sten Svensson ifrågasatte om inte våra inhemska regleringar

hämmar tillväxten i Sverige i förhällande till tillväxten i andra länder. Han

nämnde framför allt värt skattesystem. Utvecklingen de senaste åren visar ju

30 motsatsen. Förvisso har vi interna tekniska hinder för vär handel, I

handelsdeklarationen tar vi upp bl, a, dessa och diskuterar hur vi måste anpassa oss fill andra länders regelsystem, självfallet utan aff därmed avstå från våra viktiga mål när det gäller hälsa och miljö. Vid en genomgäng av olika länders tekniska regleringar-def må nu gälla EG, EFTA eller GATT, där vi gär igenom de här frågorna infe minst pä tjänsfehandelsområdef -framstår inte Sverige som ett land som skulle ha speciellt mycket av snåriga, onödiga eller gamla regleringar. Förvisso har vi några sådana, men vi är i färd med aft gå igenom den typen av regleringar. Jag hoppas att den tjänstehandelsdelegation som skall börja arbeta kommer aft kunna ge impulser i just detta avseende. Men ingalunda är det så atf Sverige framstår som ett land som skulle vara speciellt snårigt på det här området. Som jag sagt i någon tidigare debatt har ju den här regeringen f, o, m, beslutat aff avskaffa inrikeshandelsminisfern, eftersom vi infe behöver någon minister för atf reglera vär inrikeshandel. Tvärtom har ju Sverige med det skattesystem som vi har byggt upp under de senaste åren fått en bättre utveckling än våra grannar ute i Europa: högre sysselsättning och lägre arbetslöshet, Detfa hindrar infe aff vi skall studera de hinder som, liksom i andra länder, kan finnas även i vårt land, för atf än mer öka fillväxten och sysselsättningen. Men def perspekfiv som Sfen Svensson tecknar på den här punkfen är, enligt min mening, alldeles felaktigt.

Jag tror inte aft Hädar Cars vef så mycket om den demokratiska socialismens historia, men def är ju infe något krav att han skall känna fill denna. Synen pä frihandeln som en förnuftig princip- infe som en dogm, som man kanske kom aff tänka på när man lyssnade på Hädar Cars - gär ju långt fillbaka i den demokrafiska internationalismens historia. Den demokratiska socialismen startade ju under 1800-talef som en internationell frihetsrörelse, Def var ganska naturligt aff den svenska socialdemokratin alltifrån Eljalmar Brantings fid förfäktade - i konflikt med mänga andra samhällsgrupper i Sverige - just frihandeln, infe minst i defta hus, Def gär bra aff studera den debatt som fördes i Sverige vid tiden för demokrafins genombrott och senare. Då kan man se atf den svenska socialdemokratin mycket tidigt anammade frihandeln som en förnuftig princip aff arbeta efter, infe som en dogm. Här häller jag med Olof Johansson, Det finns allfid avvägningar. Frihandeln är. som sagt, en förnuftig princip men infe någonting som skall drivas i dogmatisk form. Gormandet kommer man, som framhålls! handelsdeklarationen, just i konflikt med andra mäl. Jag gär nu tillbaka till Sten Svensson och kommenterar samfidigt Olof Johanssons uttalande att det saknas avvägningar i handelsdeklarationen. Det är ju just därför att vi har en stark industripolitik och ett starkt samhälle som vi kan genomföra exempelvis stora strukturomvandlingar, som kan åstadkomma den höga sysselsättning och den trygghet som är nödvändig för aff vi skall kunna bevara den stora uppslutningen kring den öppna handelspolitiken i Sverige, Här finns det en skillnad mof förhållandena i länder med ett laissez-faire-system eller en konservativ ekonomisk politik, där människor drabbas mycket häri med påföljd atf uppslutningen kring ett fritt handelssystem blir mycket mindre.

Hädar Cars berörde också tekopolifiken. Eftersom han gjorde det i demagogiska vändningar om vilken typ av vinster som man skulle kunna göra efter ett omedelbart avskaffande av våra handelsrestriktioner på lekoområ-

Prot, 1985/86:105 2aprin986

Handelspolitisk debatt

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Handelspolitisk debatt

det, vill jag påminna honom om aff han under sin fid som handelsminister upprättade avtal med så olika länder som Portugal, Sri Länka, Thailand, Mauritius. Indien, Malta, Korea, Malaysia, Macao, Hongkong, Pakistan och Singapore, Då fann Hädar Cars def nödvändigt aft ha vissa typer av regleringar. Som jag har understrukit är vi nu i färd med aff inför de MFA-förhandlingar som skall föras arbeta för ett mindre restriktivt multifiberavtal, Sverige måste då vara berett att öppna sig mer när def gäller tekoimporten. Jag skall av tidsskäl inte upprepa alla de argument och hänsyn som jag har redovisat i handelsdeklarationen. Men något hänsynstagande till defta fanns ju inte i Hädar Cars redovisning, som ju i stället med eff rakt avklippande av den typ han förespråkade naturligtvis leder till stor arbetslöshet.

Sedan till Olof Johansson som menade aff vi saknar avvägningar i deklarationen, Def är möjligt, men jag menar aff det i deklarationen fas upp just den ifrågavarande typen av avvägningsproblem, t, ex, pä fekoområdef. Vi måste se fill aff den svenska tekoindustrin rusfar sig för en framtid med större konkurrens än dagens, samtidigt som vi har eff visst fortsatt skydd, ungefär sä som jag redovisade. Jag nämnde ocksä aft eff starkt samhälle med en stark industripolitik är en förutsättning för en uppslutning kring handelspolitiken. Vår vilja atf i god avsikt åstadkomma tekniska regleringar i vårt land kan samtidigt verka som handelshinder för andra länder.

Hädar Cars var ocksä inne på Europafrågorna, Lät mig först säga att jag tycker alt han gav uttryck för en alltför defaitisfisk syn. Om jag minns rätt sade han atf vi får leva med atf Europa i den övriga världen identifieras med EG, Så fattade jag honom. Men vi skall infe alls leva med atf Europa identiferas med EG, Vi har bedrivit eff mycket intensivt arbete bland EFTA-länderna just för atf informera sådana länder som Japan och andra långt bort i-länder, och även u-länder, att Europa infe är bara EG, EFTA befinner sig i en dialog med en rad u-länder. Vi förklarar för i-länder av japansk och annan typ aft det förhällandet att man etablerar sig i Stockholm, Oslo eller Wien innebär att man har tillgång till samma tullfria industrimarknad som om man skulle befinna sig i Brussel eller Paris, EFTA är ju ingalunda betydelselöst för EG, Vi har ofta betonat att EFTA är EG:s i särklass största exportmarknad, faktiskt större än USA, Sovjetunionen och Japan fillsammans. Det finns alltsä inget skäl till defaitism pä denna punkt.

Sedan ett konkret svar på Olof Johanssons fråga om lågspänningsdirekti-vet. Detta bygger ju på den standard som har tagits fram av Senelec eller lEC, där Sverige medverkar, EG har ställt frågan fill EFTA-länderna om de är villiga att anpassa sig till def här direktivet. Den svenska regeringen har låtit göra en utredning om detfa. Utredningen är nu på remiss, I utredningen föreslås just en anpassning fill direktivet, vilket betyder aff SEMKO:s förhandsgodkännande av elmaterial skulle upphöra, EFTA-länderna har beslutat sig för atf avge ett samlat svar fill EG i denna fråga. Den är nu pä remiss i Sverige, och före sommaren bör det kunna komma fram eff samlat besked frän EFTA-ländernas sida,

Olof Johansson frågade också hur det nordiska samarbetet hänger ihop med def europeiska. De handelshinder som vi bl, a, inriktar oss på i det nordiska sammanhanget är ju hinder som är besvärande för framför allt de

små företagen. Det kan handla om kontakter över Öresund, Mitt-Nord, Nordkalotten, Stockholm, Helsingfors och Åbo, I den mån vi kan undanröja sådana handelshinder är def klart atf det också skulle innebära förbättringar för andra länder, men arbetet är mer inriktat på de små företagen i de nordiska länderna. Det västeuropeiska samarbetet rikfar sig mera till ett större, samlat avskaffande av handelshinder, för bäde små och stora företag, vilket naturligtvis är en fördel både för Norden och Europa som helhet,

Jörn Svensson menar att vi gör en ytlig analys av frihandelns för- och nackdelar. Låt mig säga atf hans anförande egenfligen handlade mycket litet om frihandel, mer om maktförhållanden. När det gäller den ojämlikhet i handelsutbyte som Jörn Svensson talar om aff frihandel skulle skapa menar jag bestämt aff def tydligaste exemplet pä ojämlikhet i handelsutbyte finns inom COMECON, som ju icke är en frihandelsorganisation. De maktpolitiska processer som Jörn Svensson beskrev har större effekter på just handeln inom de östeuropeiska COMECON-staferna än i någon annan handelspolitisk organisation. Den ojämlikhet som handelspolitiken leder fram till är större i Östeuropa och i deras sysfem än i värt.

Jag skall, eftersom min faletid är ute, återkomma i nästa replik till de övriga frågor som Jörn Svensson ställde.

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Handelspolitisk debatt

Anf. 8 STEN SVENSSON (m) replik:

Herr falman! Vi har hört Mats Hellström fala om vikten av att avveckla regleringar, Def finns ett gyllene tillfälle att visa prov på trovärdighet genom aff ställa upp på vårt förslag atf avveckla valufaregleringen. Vi har ju ett stort exportberoende i värt land, och samtidigt visar vi snart upp de hårdaste valufaresfrikfionerna. Från industrins sida kan Mats Hellström säkert få många exempel på märkliga och snedvridande effekter som regleringar kan ge. Det framkom bl, a, vid en pejling som de nordiska industriförbunden anordnade för en månad sedan. Vad som framkom där är sammanställt i en särskild skrift, som säkert kan vara en intressant läsning för Mats Hellström, Med de kostnadsförutsättningar som nordisk indusfri har är def av avgörande betydelse att vi kan utnyttja kapitalet effektivt och ännu viktigare atf vi kan attrahera kapital, Valutaregleringarna sätter upp konstlade hinder för detfa och förorsakar därmed effektivitetsförluster, som - jag påpekade det i mitt huvudanförande - vi helf enkelt inte har råd med i den härda internationella konkurrens som vi i hela Norden arbetar under.

Vi konstaterar emellerfid atf def förslag som den svenska valutakommiftén har presenterat inte bara vill behålla regleringen utan i vissa avseenden t,o,m, vill skärpa den också för transakfioner inom Norden, Samtidigt konstaterar vi atf utvecklingen i Danmark gär i rakt motsatt riktning. Frän svensk sida vill man öka spännvidden. Jag undrar om det verkligen gagnar vär strävan aft ge ett konkret innehåll åf målet: Norden som hemmabas för Nordens industrier.

Nej, herr talman, valutaregleringen måste avvecklas, och det vore tacknämligt om .Mats Hellström här kunde ge ett prov pä sin ambifion aff åstadkomma avreglering, Sverige är ju prakfiskt faget def enda industriland som fortfarande vidmakthåller en omfattande valutareglering.

Riksdagens protokoll 1985/86:105-106

Prot. 1985/86:105 Anf. 9 HADäR CARS (fp) replik:

2 april 1986 Herr talman! Jag har berömt Mats Hellström för hans lovsång till

,, , , ., , , j ■ frihandeln. På den punkten har jag inget behov av fortsatt diskussion med
Handelspoliti.sk debatt i o a

honom. Däremot vore jag facksam om han gav mig svar pa mina frågor om

åtgärder mof korruption, om avveckling av valufaregleringen och om en

svensk vitbok.

Herr falman! Under den tid jag var handelsminister hade jag aff på tekoområdet ta hänsyn till en mycket detaljerad beställning från riksdagen om en stor svensk tekoprodukfion. Riksdagens uppdrag till regeringen, styrt av en majoritet av socialdemokrater, kommunister och centerpartister, fann jag mig självfallet inte kunna förbise. Men de förslag jag lade fram präglades av en klar vilja aft hålla nere de svenska handelshindren pä fekoområdef mof omvärlden,

"Vi vinner mera på aff vara pragmatiker", sade Olof Johansson med hänvisning till de svenska handelshindren mot u-ländernas tekoprodukfer och fill regeringsförslagef om höjda fomaftullar, "Vi vinner", sade alltså Olof Johansson. Vilka är dä "vi"? Infe är def de svenska barnfamiljerna, som föriorar ca 1 500 kr. åriigen per familj på atf fekoprodukferna pä grund av dessa regleringar har blivit dyrare! Och infe är def de svenska grönsakskonsu-menferna, som om centerns förslag skulle gå igenom skulle fä betala högre priser pä tomater, lök, vitkäl, snittblommor och slanggurka!

Egentligen tycker jag, herr talman, aff det är en egendomlig livsmedelspo-lifik, när man subventionerar konsumfi(3nen av fet mat som smör och fläsk men lägger uf handelshinder som fördyrar konsumtionen av grönsaker,

Def är klart att några tekoproducenfer i f, ex, Irland skulle tjäna pä de svenska handelshindren. De irländska företagen kan ju lättare sälja sina skjortor i Sverige, eftersom u-länderna på grund av de svenska handelshindren har svårare atf få in sina produkter här. Jag tycker bäde Olof Johansson och Mats Hellström nu bör svara pä frågan, varför de tycker aft ett sådant sysfem är värt aff slå vakt om. Vad är det för fel pä aft man skall få köpa billigare skjortor från u-länder än importerade skjortor frän Irland?

Mats Hellström far ändå vissa steg åt mitt håll. Han säger aff svensk tekoindustri nu bör "förbereda sig pä ett läge där handelspolitiska skyddsåtgärder inte kan påräknas i den omfattning som nu gäller". Detta är ett steg i rätt riktning, i liberal riktning, till nytta för människorna i värt samhälle,

Anf. 10 OLOF JOHANSSON (c) replik:

Herr talman! Def jag syftade på och som jag saknar i ufrikeshandelsdekla-rationen är aft man, när man talar om krav som ställs på arbetsmässig och geografisk rörlighet, infe nämner någonting om de krav som defta ställer på svensk regionalpolitik. Jag saknar den polifik och de medel som då krävs i Sverige,

Jag skulle kanske kunna fa eff ännu tydligare exempel. Det är naturligtvis
eff problem aft vi har ett stort överskott i livsmedelsproduktionen här i
Sverige, Hela bilden präglas mer av den snedvridna internationella markna
den än av def som egenfligen borde angå oss mer, nämligen def faktum aft
mänga människor i världen svälter. Det är ett annat exempel pä hur man här i
34 Sverige inte fångar in de grundläggande och vikfiga signalerna i den

internafionella situationen utan försöker göra en svensk överproduktion av Prot. 1985/86:105
livsmedel fill ett "oöverstigligt" problem, 2 april 1986

Handelspolitisk debatt

Jag skall inte orda mer om detfa, men def var bl, a, dessa två exempel jag tänkte pä när jag talade om bristande avvägningar. Man kan naturligtvis räkna upp rader av områden, men jag tror infe att vi behöver fördjupa debatten i det avseendet, för vi är väl i huvudsak överens.

De här problemen kommer givetvis igen på krigsmaterielområdef, som jag redan nämnt, och pä data- och elektronikomrädet, där det krävs insatser pä hemmaplan därför att vi vill skapa en viss trygghet i vår egen ekonomi. Vi vill inte - jag vef infe om def är till skillnad från Hädar Cars - fränsvära oss den tryggheten. Vi vill ha en viss självförsörjning, och vi är beredda att betala en viss försäkringspremie för aft uppnå detta, Def är klok polifik för villaägare, och det är klok politik ocksä för eff land, eftersom vi inte lever i den bästa av världar, som ständigt och oföränderligt är lugn och stabil.

Vad det handlar om - det är egenfligen mitt svar ocksä till Hädar Cars - är helf enkelt atf infe bara resonera kortsiktigt utan hela tiden vara medveten om de risker som ligger i sårbarhet och beroende av omvärlden och aft def på kort sikt kan kosta en del för oss själva att upprätthålla en självförsörjning och en trygghet i vårt eget land. Men då kan vi också satsa på en öppen attityd till frihandel,

Anf. 11 JÖRN SVENSSON (vpk) replik:

Herr talman! Först gör Mats Hellström def i princip alldeles riktiga påpekandet, atf man mycket väl skulle kunna föra en kritisk diskussion liknande den som jag tidigare förde om den kapitalistiska delen av det ekonomiska världssysfemef visavi Comecon, Det är alldeles rikfigt att den typen av maktpolitiska förhållanden finns också där. Däremot kan man väl knappast säga atf def råder större ojämlikhet, och aff klyftorna är större inom Comecongruppen än i världen i övrigt. Men man kan mycket väl föra en sädan kritisk diskussion, därför att även om planekonomiernas allmänna utgångspunkter, villkoren för deras ekonomiska uppbyggnad och handeln dem emellan skiljer sig väldigt mycket från den kapitalisfiska världens, så finns def naturligtvis företeelser där som man mycket väl kan göra till föremål för en ytterst kritisk analys. Man kan i viss mån kritisera en form av dogmatism i motsatt gestalf, dvs, som med motsatta förtecken uppträder bland liberala dogmatiker i den kapitalistiska världen.

Min strävan med det inlägg som jag hållit inledningsvis har just varit aff komma ifrån den här typen av magistrala schabloner som man allfid hör och den litet överdrivna och sjukliga vördnaden för aff allt som går pä export är så bra- def skall man pä allt säff främja-och i stället fråga; Vilka konsekvenser får def för den allmänna strukturen? Vilket pris betalar vi för detta? Hur påverkar def vär syn pä de arbetandes samhälleliga läge? Bör vi ta fill vara deras kunskaper om vad vi utsätter den internationella ekonomin för genom aff vi utarmar den på vissa former och specialiteter för att koncentrera oss pä andra? I detta ligger en allvarlig problemafik.

Jag försökte t, o, m, benytta mig, socialist som jag är, såsom slagträ av en
del analytiker i Förenta Staterna, som har framträtt pä senare tid och som
utifrån sin gediget borgerliga och ekonomiskt liberala åskådning kritiserar 35

Prot. 1985/86:105 just den typ av exportfilosofi som dominerar i Förenta Staterna och som

2 april 1986 också i det i defta avseende ganska amerikaniserade Sverige dominerar

. , ,.,,,, tänkandet bland företagsledare och stora delar av det ekonomiska efablisse-
Handelspolittsk debatt "

manget samt bland ekonomerna pa det akademiska planet. Jag tror aft man

annars, om man infe för en sådan kritisk diskussion, riskerar att frampa ned

sig i ett ensidigt synsätt, som egentligen bara är den ideologiska skylten för eff

mycket krasst ekonomiskt intresse, som inte gagnar hela folket, utan som hör

hemma i en mycket liten och snäv krets av människor.

Anf. 12 Statsrådet MATS HELLSTRÖM:

Herr talman! Jörn Svensson sade, alldeles riktigt, att han skulle kunna göra en liknande kritisk granskning av systemet i Sovjetunionen och dess allierade i Comecon. Det var just det jag menade när jag sade att Jörn Svensson egentligen inte analyserade - fast han hävdade def - frihandeln sä mycket som maktrelationer i världen. Dem finns det förvisso skäl aft granska, såväl i kapitalistiska som i kommunistiska samhällen. Det var väl egenthgen.inte någon analys av frihandelns för- och nackdelar sä mycket som av ojämlika maktförhållanden och hur de kan påverka staters självständighet, utveckling och liknande.

Då kan man ställa frågan: Hur har dessa maktförhållande, som är ojämlika, påverkat vårt eget land? Sverige är ett av de kanske mest utrikeshandelsberoende länderna i världen och har varit def under mycket lång fid. Jag bortser nu från medeltiden - jag skulle, herr talman, kanske ha kunnat börja där, men jag skall börJEi med 1500-falet. Då blev vi reella rävaruexportörer som ett u-land, framför allt pä träsidan. Vi hade inte kraft att marknadsföra produkterna själva, utan det var holländare som marknadsförde de svenska trävarorna ute i världen. Sedan under 1600-talef, inte minst med hjälp av rönen från utvecklingen i andra länder, utvecklades vär industri pä järn- och stålsidan, och vi fick efter hand en stark ställning i fråga om kopparexporten, och järnmalmsexporfen - som dominerade på 1700-talef -överfördes till trävaruexport på 1800-talet osv.

Under många olika skeden i vår historia har alltsä utrikeshandeln och sårbarheten pä grund av beroendet av andra länder varit mycket avgörande för vår utveckling, Sverige har fortsatt att vara ett utrikeshandelsberoende land med en levnadsstandard som är bland de högsta i världen - i varje fall om vi i jämförelsen vill räkna in en del av de utvecklade länderna, har vi en jämnare fördelning än andra. Man kan då ställa sig frågan: Har detfa ufrikeshandelsberoende, så atf säga netto under århundradenas lopp, varit till förfång för den utveckling som lett fram till den svenska sociala välfärden? Eller har def varit ett stöd? Jag är tämligen övertygad om att det snarare är tack vare det sätt på vilket Sverige har kunnat utnyttja sitt utrikeshandelsberoende än trots värt ufrikeshandelsberoende som vi såsom liten nation dock har nått en hög grad av självständighet, god social omsorg och hög levnadsstandard.

En historisk återblick pä värt lands förhållanden visar att utrikeshandeln
snarare har varit till hjälp än till förfång för denna utveckling, som i huvudsak
har varit posifiv för vårt lands medborgare, vår trygghet och sociala välfärd
•'" och inte minst för vär sysselsättning och relativt låga arbetslöshet.

Jag tror att Jörn Svensson är htet ohistorisk när han just i det här avseendet     Prot. 1985/86:105
gör en jämförelse med USA, Sverige är förvisso ett land som på många sätt är     2 april 1986
präglat av amerikanskt kulturmönster - på gott och ont - men just när def     ~

gäller debatten om exportens roll i samhället som drivkraft för både "

maktgrupper och andra är det snarare sä aft USA som en kontinent under lång tid har tillhört de länder som varit selfcontenf, som man säger i USA, och som alltså infe ansett sig vara beroende av omvärlden utan mera sett sig som oberoende, så att landets utveckling kunnat styras enbart av interna krafter. Det är ju nu när utrikeshandeln börjat spela en roll för USA som man där något oförberett märker effekterna av utrikeshandeln, och det uppstår en debatt, också av protektionistisk art, en debatt som vi, med vår vana vid att hantera utrikeshandeln och dess betydelse under lång tid, inte har nämnvärt utvecklat i Sverige,

Där vill jag instämma i vad Olof Johanssson sade när han pekade på de avvägningar som handelspolitiken handlar om och den gardering mot sårbarhet som självfallet är en följd av specialisering. En av de konflikter som både Jörn Svensson och Olof Johansson har pekat på är hur samhället i största möjliga män måste gardera sig inom industripolitik, forskningspolifik och annat för att kunna ha en öppen attityd mot omvärlden. Jag håller med dem pä den punkten.

Några konkreta frågor restes. En gällde valutautredningen. Det torde vara bekant för riksdagens ledamöter aff denna utredning har varit pä remiss och nu är föremål för vanlig beredning i kanslihuset och att något ställningstagande till en utredning som befinner sig på remiss och sedermera under beredning givetvis infe görs av regeringen i en handelspolitisk deklarafion utan ju kommer först när regeringen har berett frågan.

Men på den punkt som berördes speciellt, nämligen den nordiska kapitalmarknaden, där man efterlyste en nordisk gemensam kapitalmarknad, har vi försökt, både från svensk sida och i de övriga nordiska länderna, aff se om def inom OECD:s ram är möjligt att ha en självständig nordisk kapitalmarknad. Visar det sig inte möjligt, bör vi ändå kunna konstatera att det förhållandet att vi inte kunnat etablera denna nordiska kapitalmarknad som en självständig formell enhet inte på något sätt har hindrat börsintroduktionen i Sverige av de nordiska företag som har velat komma hit. Det har heller inte varit något hinder för den intensiva företagsintegrafion som pågår, inte minst mellan Finland och Sverige, där finsk industri i allt större utsträckning etablerar sig i Sverige och där också norsk industri etablerar sig. Tradifionellt har ju mönstret varit det motsatta; att svensk industri har etablerats i de andra nordiska länderna. Vi välkomnar denna infegrafion, som inte har hindrats på något sätt av bristen på just den liberalisering som både Olof Johansson och Sten Svensson pekar pä.

Herr talman! Det är inget fel på tomatens färg. För mig är det en mycket behaglig färg, vare sig jag har den i ansiktet eller i min själ.

Hädar Cars må dock ha något sinne för proporfioner i fråga om
tomattullen. Som bekant har regeringen stått emot det kraftiga protektionis
tiska tryck som i vissa delar i denna fråga förespråkas i riksdagen, som Hädar
Cars själv talade om, där man vill skydda en lång rad produkter inom
trädgårdsnäringen. Det har visat sig atf producenterna inom den svenska 37

Prot. 1985/86:105 trädgårdsnäringen - som jag kommer att debattera senare i dag i kammaren -

2 april 1986 har ökat sina marknadsandelar i Sverige i fråga om de flesta produkter, som

~ T"J /'/' kd b It ' '" alldeles rikfigt påpekade. Def vore givetvis egendomligt atf i ett

säd nt läge införa extra tullskydd. Det häller jag helt med Hädar Cars om.

Det är inte något generellt fullskydd för tomater som regeringen har

föreslagit, utan det är en åtgärd i den långa rad av skyddsinsafser som

riksdagen har beställt. Det är en beställning av en enhällig riksdag som har

lett till att regeringen har sett över dessa frågor, och i den enhälligheten

inkluderas också Hädar Cars parfi.

Regeringen har konstaterat att det finns skäl att - vi har ett fullt legalt GATT-utrymme - införa en speciell tull, som enbart läggs på vissa varor med extremt låga priser några månader under sommaren. Det är enbart som skydd mot denna typ av extrem lågprisimport som tullen läggs på, icke som ett generellt skydd för svensk produktion. Det är en typ av instrument som är nödvändigt just i ett frihandelssystem och som är helt legalt enligt GATT. För att frihandelssystemet skall kunna fungera väl måste man kunna införa vissa typer av skydd mot extrem lågprisimport, och det är bara dä som denna tull läggs på.

Låt mig, herr falman, sluta med att påpeka atf def som sägs inledningsvis i deklarafionen kanske har kommit bort i debatten om frihandeln. Det är möjligt aff def beror på atf enhälligheten i det fallet är stor. Den avgörande frågan i handelspolitiken - infe minst i det nordiska och def västeuropeiska sammanhanget men ocksä inom GATT:s ram - är nu att kunna avveckla de handelshinder som icke är tullar, dvs, administrativa och byråkratiska handelshinder, som faktiskt hämmar sysselsättningen i Europa och möjligheterna att i Europa uppnå gemensamma lösningar, vilka medför en teknologisk utveckling i vår världsdel som i nästa skede möjliggör ökad sysselsättning och stöd för den sociala välfärden. Det är där huvudinriktningen i vår handelspolitik nu bör ligga,

Anf. 13 STEN SVENSSON (m) replik:

Herr talman! Mats Hellström kunde inte ge något besked om huruvida han ville avveckla valutaregleringen. Politik är att vilja, som bekant, och man borde kunna prestera en viljeinriktning om man gör anspråk på att stä för frihandel och avreglering, för att talet om viljan att åstadkomma effekt på dessa områden skall vara trovärdigt. Mats Hellström borde i varje fall ta avstånd från kommitfémajoritetens up])fattningar, som ju gär i den andra riktningen, vilket jag påpekade i min förra replik.

En fri utrikeshandel är bra, säger både vi moderater och regeringen. Vinsterna av en fri utrikeshandel är emellertid samma slags vinster som vinsterna av en fri inhemsk produkfion och handel. Det har socialdemokraterna inte förstått, men jag hoppas atf Mats Hellström har den insikten - han uttrycker sig i varje fall sä.

Det är märkvärdigt, herr falman, aft def finns eff statsråd som här i

kammaren deklarerar värdet av frihandel och avreglering, när def finns mer

än ett dussin statsråd som reglerar och byräkratiserar den inhemska handeln

och produkfionen. Det gör de genom en politik som leder fill stigande

° skatter, etableringskontroller, snedvridningar genom subventioner, pris-

kontroll, länga rader av arbefsmarknadsregleringar, monopoliseringar av Prot. 1985/86:105
produkfionen inom värdsektor, utbildning, kommunikationer etc. Man kan 2 april 1986
ingalunda, som jag påpekade i mitt anförande, förstå värdet av en fri 7]

internationell handel, om man inte förstått att det behövs en fri hemmamark- Handelspolitisk deban nad. Därför kommer också talet om den tredje vägen atf visa sig var svammel, när väl devalveringsfrisfen och den internationella högkonjunkturen avklingat. Det finns många svaghetstecken som vi redan nu kan notera. Vinster av en fri utrikeshandel är samma slags vinster som vinsterna av en fri inhemsk produktion och handel. Utan fri inhemsk handel blir det valutaproblem, sysselsäffningssvårigheter, strukturkriser och svårigheter att fullgöra handelspolifiska intentioner och åtaganden,

Anf. 14 OLOF JOHANSSON (c) replik;

Herr falman! Det som återstår av vär diskussion om avvägningarna är vad som egentligen skall vara styrande. Jag tycker aff det finns en slarvig formulering i utrikeshandelsdeklarafionen på den punkfen. Man talar om att vär öppna polifik ställer krav pä omställning och nydaning i den svenska vardagen. Vilka krafter är def vi skall anpassa oss fill? Jag tycker att man borde analysera den frågan ocksä när man framställer problemen pä det säftet.

I övrigt verkar vi vara någorlunda överens. Exempel är ofta belysande; Det räcker inte med en stark industripolitik, som Mats Hellström säger. Titta på den svenska varvsnäringens uppgång och fall. Det är tydligt nog. Def handlar om differentiering och mänga andra saker som måste ske inom vårt eget lands gränser för atf klara denna mindre sårbara struktur. Till dessa saker hör definitivt en aktiv regionalpolitik. Den tycker jag borde ha nämnts här.

Risken med en alltför exporfledd politik är att den blir mycket starkt koncentrationsinriktad. Det är storföretagens inriktning som främjas. Det har vi sett under de senaste åren. Det är därför jag också tycker aff det är viktigt atf sätta in det nordiska samarbetet i detta strukfurperspekfiv. Det handlar verkligen om att främja de mindre och medelstora företagen, som i vart fall i en första etapp använder Norden som en språngbräda innan de är beredda atf gä vidare. Def är just för att underiätta för småföretagen, som bör vara en växande del av vår svenska exportnäring, som det är så vikfigt att prioritera Norden. Det innebär inte att man avstår frän det europeiska samarbetet, men det nordiska samarbetet är det primära. Det är det som ger den rätta inriktningen. En ensidig Europasafsning skulle, tror jag, hämma de mindre och medelstora företagen i vårt land.

Lät mig bara helt kort kommentera valutaregleringsfrågan. Det är en omtvistad tolkningsfråga om man kan låta utvecklingen ske etappvis. Enligt vår uppfattning bör man inte foga sig i en ensidig OECD-tolkning på den här punkfen, utan verkligen planmässigt tala om pä vilket sätt man vill driva denna kapitalliberalisering vidare, med valutaregleringens avskaffande som ett mäl på sikt.

Prot. 1985/86:105 Anf. 15 HÄDAR CARS (fp) replik:

2 april 1986 Herr talman! Jag noterar att, efter tvä replikomgångar, varken Mats

Handelspolitisk debatt

Hellström eller Olof Johansson har gett svar på min fråga varför de anser def vara bättre att svenska konsumenter tvingas köpa dyrare skjortor från Irland än billigare skjortor frän något u-land. E)et är konsekvensen av den svenska tekopolitiken. Det är en konsekvens som starkt fördyrar klädköpen för oss svenskar, inte minst för de svenska barnfamiljerna.

Jag noterade också att Olof Johansson tycker atf det är riktigt atf fördyra för oss svenskar att äta tomater, lök, kål och gurka och lika riktigt aff genom subventioner hålla nere priserna på f.ex, grädde, smör och fläsk. Jag föreställer mig, herr talman, att näringsfysiologer och andra som genom bättre kostvanor vill förbättra folkhälsan i Sverige i likhet med mig skulle ha väsentliga invändningar mot centerpolitiken på defta område. För nog är väl en god folkhälsa ändå en del av en god miljö? Det tycker i varje fall vi i folkpartiet.

Jag noterar aff Mats Hellström i sin senaste replik öppnade en springa i en dörr för en omprövning av sitt fasthållande vid valufaregleringen. Se fill, Mats Hellström, atf den dörren slås upp pä vid gavel!

Till sist om förslaget fill höjda tomattullar. Uppenbart är aff Mats Hellström skäms, Hans försvar blev alltför ihåligt - tydligen också för honom själv - när han ursäktade sift och moderaternas feltramp i tomaterna med aft han inte gjort vänsterpartiet kommunisterna och centern sällskap in bland lökar och slanggurkor,

Anf. 16 JÖRN SVENSSON (vpk) replik;

Herr talman! När jag tidigare har refererat till en aktuell diskussion i USA, har det inte alls varit fill den polifiska diskussion som förs om protektionismen utan till den mer analytiska diskussion som förs om strukturomvandlingens form, om företagsledning, om marknadsbedömningar och marknadsbeteenden, där man ställer en hel del av de gamla klassiska och i synnerhet i Sverige rådande liberala schablonerna under krifik,

Mats Hellström förvånar mig genom att säga att jag diskuterar maktförhållanden och maktpolitik och inte frihandel. Som om inte handel och det säff som vi nu kan se för utbyte av varor, för ekonomiska relationer i allmänhet länder emellan, just handlar om makt. Det är ju det som är en av de viktigaste erfarenheterna att det i allt högre grad handlar om makt och aft marknadsmekanismerna inte alls sörjer för den osynliga och föregivet neutrala formen för fördelningen av resurser, distribuerandet av konkurrensfördelar och allt det som de påstås göra. Allt handlande är ett maktspel. De kapitalisfiska ekonomierna blir också de alltmer utbudsorienferade i stället för efterfråge-orienterade, därför att detta har mycket att göra med koncenfrafionsgraden, de stora multinationella koncernernas makt och de olika statsmakternas sätt att försöka stödja och bygga under den i olika situafioner.

Poängen i vad jag försökt säga är aff def finns flera vägar atf bedriva handel

och upprätta ekonomiska relationer. Det finns flera vägar att gå när det gäller

industriarbetets framtida utformning, när def gäller strukturomvandling och

internationell handel. Vid vissa sådana former, som jag menar är de mest

dominerande i dag, blir priset för de föregivna fördelarna som man vinner för

högt. Det uppstår föriorare, liksom det uppstår mönster där löntagarna Prot. 1985/86:105 förlorar medan ett fätal rika människor vinner. I andra former är priset lägre, 2 april 1986 då uppstår i varje fall inte i samma grad den typen av nackdelar.

Def är alltså en diskussion om i vilken form vi skall bygga upp ekonomiska Handelspolitisk deban relationer som jag har velat föra. Det som har förvånat mig är att man inte alls för den typen av diskussion, om man skall döma av handelsdeklarafionen. Där trampar man bara pä i de traditionella schablonerna. Det hade jag väntat mig av en debattör som Hädar Cars, men jag har fortfarande den illusionen kvar att man kan vänta sig en något mer nyanserad bedömning och diskussion från socialdemokratiskt håll.

Talmannen anmälde att Olof Johansson anhållit atf fill protokollet fä antecknat aft han infe ägde räft till ytterligare replik,

Anf. 17 Statsrådet MÄTS HELLSTRÖM;

Herr falman! Ätt jag inte tidigare besvarat Hädar Cars fräga om skjortköp beror på aft svaret är så generande enkelt, Def är ingen som tvingas köpa dyra skjortor från Irland, Det finns gott om billigare skjortor, tillverkade i u-länderna, Def är bara att gå ut i de svenska affärerna och titta. Hädar Cars,

Visst handlar den ekonomiska politiken i alla länder i hög grad om maktrelationer- om ojämlika maktrelationer och om hur starka maktgrupper kan utnyttja svagare. Det är alldeles självklart, Jörn Svensson, En intressant fråga att då diskutera, mot bakgrund av det facit på några hundra år som vi har, är: Kan ett litet, utrikeshandelsberoende land som inte backas upp av starka maktgrupperingar och vars företag även om de är stora för vårt lands förhållanden - vi kallar dem multinationella, vilket de är- ändå är små när de jämförs med amerikanska, tyska och andra, utveckla en särart och uppehålla de mål som värderas högt inom arbetarrörelsen, mål som inte värderas högt inom de grupperingar i andra länder som har den stora makt som Jörn Svensson nämnde? De värderingarna gäller sysselsättning och social välfärd. Jag menar aft utvecklingen har visat att en ekonomisk politik, som utnyttjar utrikeshandeln och våra möjligheter att genom både export och import stärka vår kompetens och finna nischer där vi är starka också kan bidra till att vi uppnår sysselsättningsmålen och de sociala välfärdsmålen, Sverige är fakfiskt i dag inte en satellit, beroende av starka maktgrupperingar utanför landet. Trots att Sverige är ett litet land är det ett land med en oberoende utrikespolifik, med en stark social inriktning i vår inrikespolitik och en för världen som helhet ovanligt hög sysselsättning.

Efter den debatt som varit har, tror jag, Jörn Svensson inte någon replikräft kvar, men jag måste ändå säga aft något alternafiv har Jörn Svensson inte presterat. Han har sagt att han inte är protektionist, och det respekterar jag, men han har inte visat på någon egentligen alternativ handelspolitik till den som förs av den svenska regeringen,

Olof Johansson efterlyste konkreta exempel på de avvägningsfrågor som
belyses i början av handelsdeklarationen, där vi säger att lika skadliga som de
stafliga ingripanden är som försöker bevara en föråldrad struktur, lika
värdefulla är de statliga insatser som underlätfar en strukturförändring och
som sörjer för välfärden för de människor som närmast berörs. De gör aft 41

Prot. 1985/86:105 omställningen infe blir sä utdragen och smärtsam. Ett exempel som

2 april 1986 återkommer i flera punkter senare i deklarationen är den svenska stålindu-

,, , , ,,,. , , , strin, inte minst i jämförelse med den utveckling som nu sker ute i Europa,
Handelspolitisk debatt

Def påpekar vi också senare i handelsdeklarafionen. På den punkten tror jag

att vi kanske är överens.

Sä till Sten Svensson, Def är som sagt en enkel debattpoäng aft säga atf det finns ett statsråd som arbetar för avreglering och eff antal andra som arbetar däremot. Men nu är det så att hela regeringen är inriktad pä ett program för avreglering. Det arbetet leds i vissa avseenden frän civildepartementet, i andra avseenden frän industridepartementet. Det har till syfte att försöka rensa undan i den snåriga djungel av regleringar som finns i alla länder och som ingalunda är nägot specifikt svenskt problem. För atf illustrera aft def infe är def kan jag peka på hur mycket av nya regleringar som infördes under den borgerliga regeringstiden. Men det är riktigt aff det är väsenfligt att i det skede av ekonomisk utveckling som vi nu befinner oss i gå igenom gamla typer av tekniska föreskrifter, regleringar och annat, som i dag icke underlätfar för de ekonomiska krafterna aft utvecklas till sysselsättningens fromma. Det är ett arbete som pågår i många länder. Jag kan konstatera atf man i många länder har betydligt mer av denna sä atf säga tekniska snärighef att ta sig igenom än vi har innan man kommer fram fill vad vi skulle vilja kalla en genuin hemmamarknad, som är bra både för de stora företagen och - det tog Olof Johansson upp i det nordiska sainmanhanget - de små företagen.

En vitbok. Hädar Cars, är ju en produkt som fas fram inom en tullunion som EG för att främja handelspolitiska mål. Aft fråga om vi i Sverige skall ha en vitbok blir litet konstigt. Det finns många funktioner, många frågeställningar och faktorer som berörs i den vitboken som vi ägnar oss åt i vär handelspolitik, inte minst i det nordiska sammanhanget. Vi har identifierat ett hundratal klagomål, som man försökt beta av mellan myndigheterna i de nordiska länderna, och vi har givit kommerskollegiums generaldirektör i uppdrag atf gä uf fill myndigheter, föreskrivande verk osv, och ställa följande frågor till dem: Behöver vi på def här området ha föreskrifter som skiljer sig från vad de andra nordiska länderna har? År def tradition, slentrian, som betingar våra föreskrifter, om de nu är annorlunda? Är detfa ett område där en nordisk harmonisering skulle vara möjlig aft genomföra utan aff vi därigenom uppger mål som är väsentliga för oss själva?

Denna typ av process, där vi själva tagit initiativet och kanske för
ögonblicket snarast ligger något steg framför EG, är vikfig, Def är som sagt
ett arbete som nu engagerar mänga regeringar i Europa, Och jag vill
avslutningsvis peka just på att def perspektiv som jag ser i den handelspolitis
ka utvecklingen innebär aft def för närvarande pågår mer av aktivt arbete när
det gäller atf riva ner handelshinder runt om i hela Västeuropa - i Norden, i
de övriga EFTA-länderna, i EG-länderna - än på mycket länge. Därmed
kommer man också i detfa handelspolitiska arbete alltmer in pä områden
som inte primärt är handelspolifik. Det kan vara jordbrukspolitik, def kan
vara tullfrågor som både är finansfrågor och handelsfrågor, det kan gälla
arbetsmarknadsfrågor, industrifrågor och mycket annat i de olika ländernas
regerings- och administrationssystem,
42 För den skull bhr uppgiften självfallet infe lättare för handelspolitikerna,

eftersom det är så många andra områden som berörs. Lägger man samman de olika länder som engagerat försöker göra detta arbete samtidigt inser man atf det är ett svårt område som vi arbetar på. Många revir byggs upp i olika länder mellan myndigheter o,d, som försvårar arbetet.

Jag har emellerfid ändå en hyggligt opfimistisk prognos aft detfa kommer aff gå bra. Vi har i handelsdeklarafionen pekat på atf det inte gär att fa miste på den politiska viljan inom EG atf nå resultat pä dessa områden. Den polifiska styrfarten är nödvändig för atf detta snåriga administrafiva arbete med atf avveckla handelshindren skall kunna genomföras. Glädjande nog finns det inom EFTA-länderna en liknande inställning, en liknande politisk uppbackning. Jag är glad över att debatten här i dag har visat aft det i Sverige infe finns nägot motstånd av större omfattning mot detta arbete utan att vi kan säga aff vi även i Sverige har denna polifiska styrfart, med bred uppslutning i riksdagen, för att planerna pä aff göra hela Västeuropa fill en genuin hemmamarknad skall kunna förverkligas. Det skulle betyda mycket för aft öka sysselsättningen och öka den tekniska kompetensen i hela Västeuropa, och inte minst betydelsefullt skulle det vara för ett litet utrikeshandelsberoende land som Sverige,

Talmannen anmälde att Sten Svensson och Hädar Cars anhållit att till protokollet få antecknat atf de infe ägde räft fill ytterligare repliker.

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Handelspolitisk deban

Anf. 18 LENNÄRT PETTERSSON (s):

Herr falman! Jag tänkte inte tala sä mycket om tomater, lökar och slanggurkor utan främst uppehålla mig vid de något mera långsiktiga aspekterna på frihandelsfrågorna,

Mats Hellström nämnde att arbetslösheten i Västeuropa var 11 %, Uppgiften väckte inte någon större uppmärksamhet hos de efterföljande talarna. Siffran är så aff säga alltför invand för atf längre vara dramafisk, Men egentligen borde den skaka om oss ordentligt. Mer än var tionde människa i vår del av världen är öppet arbetslös, Def innebär en fördubbling sedan början av 1970-falet,

Oavsett vilken konjunktur som råder så sfiger den långsiktiga arbetslösheten i Västeuropa, och någon förbättring tycks inte ens nu vara i sikte, trots ovanligt goda ekonomiska förutsättningar med fallande oljepriser och lägre räntor. Vi är alla för frihandel, utom möjligen vpk, Atf frihandel och infernafionell marknadsekonomi skapar välstånd är helt klart. Men frågan är: Finns det eff samband mellan den höga arbetslösheten i Västeuropa och def frihandelssysfem vi gemensamt har byggt upp? Det blir ökade klyftor mellan dem som har arbete och dem som infe har arbete, mellan de regioner där tillväxten sker och de regioner som ligger utanför centrum.

Förhoppningsvis finns inte detfa samband, men faktum kvarstår: den tekniska utvecklingen, öppnandet av gränserna och utvecklingen på mass-kommunikafionsomrädef har lett fill aft def pä viktiga varuområden har skapats en enda internationell marknad. Den utvecklingen har nätt särskilt långt när def gäller industriprodukter, och där har också strukturförändringarna blivit allt snabbare.

Självklart har oljekriserna under 1970-talet spelat in och drivit upp takten

Prot. 1985/86:105 ytterligare, men inte ens nu, när oljeprishöjningarna sjunker undan, vägar vi
2 april 1986 hoppas på varakfigt lägre arbetslöshetsnivåer.

Handelspolitisk debatt

Vi tvingas alltså konstatera aft regeringarna i Västeuropa inte tycks klara att skapa den trygghet i förändringen som också är en väsentlig del av ett gott liv, vid sidan om det rent materiella.

Inte ens i Sverige är vi oberörda av denna utveckling, även om arbetslösheten i vårt land är mycket låg, internationellt sett. De borgerliga regeringsårens stora budgetunderskott, devalveringen 1982, en stor offentlig sektor och en aktiv arbetsmarknadspolitik har bidragit till att klara sysselsättningen i Sverige, Men trycket ökar i de utsatta regionerna. Det är därför ingen tillfällighet att vi i värt land nu håller pä att få en ny stor regionalpolitisk debatt, med allt mer bestämda krav frän utsatta regioner på stödinsatser för att arbetslösheten skall kunna hällas nere.

Herr talman! Det är helt klart att en ökad frihandel innebär en ökad förändringstakt i näringslivet. Strukturförändringarna slår igenom snabbare och hårdare, Defta har en posifiv och en negafiv sida, Def positiva är, som jag sagt, effektivare utnyttjande av resurser och ökat välstånd. Det negativa innebär, som jag också antytt, ökade risker för utslagning av människor och utsatta regioner, nägot som regeringarna måste möta på ett effekfivare sätt.

Om det förhållandevis öppna internationella handelssystemet skall kunna bibehållas, går det inte i längden aft ha 20 miljoner öppet arbetslösa i Västeuropa, Regeringarna mäste nu visa att de klarar att bekämpa den stora arbetslösheten effektivt och skapa den trygghet i förändringen som medborgarna har rätt att kräva.

Sverige arbetar hårt i förberedelserna för en eventuellt ny GATT-runda för aff tjänstehandeln skall bli lika fri som varuhandeln nu är. Det kan i långa stycken vara riktigt, men vi bör också inse och respektera de annorlunda intressen som många u-länder kan ha. Ätt driva krav på liberalisering när det gäller banker och försäkringsbolag, sjukhus, konsulttjänster, telekommunikationer och mycket annat skulle kunna lämna u-länderna vidöppna för ett omfattande utländskt ägande av vitala samhällsfunktioner, som många u-länder vill ha kvar i nationell ägo eller i varje fall på nuvarande stadium vill ha en ordentlig kontroll över.

En annan aspekt när det gäller fjänsfehandeln är att ett land som USA visar allt större tendenser atf vilja bryta offentliga monopol i andra länder genom att driva kravet på rätt för amerikanska tjänsteföretag att etablera sig ocksä på områden som i olika länder utgör offentlig sektor. Handelspolitiken blir dä infe ett medel aff frigöra handeln mellan olika nafioner utan i stället ett sätt att via GATT-förhandlingar och andra handelsförhandlingar pressa på andra länder den egna privatiseringsideologin,

Pä samma sätt förhäller det sig med USÄ;s syn på industripolitik av svensk och europeisk modell. Det måste även i fortsättningen få vara tillätet för inte minst små stater att satsa ekonomiska resurser så aft en oundviklig strukturrationalisering och kapacitetsneddragning i en bransch kan ske i ordnade former och med sä smä sociala konsekvenser som möjligt för den enskilde.

Detta accepteras inte alltid av USA, därför att man där har en annan
44 ideologi. Trots atf dessa temporära indusfripolitiska åtgärder är väl förenliga

med GATT-reglerna inför den amerikanska administrationen alltför ofta strafffullar eller tvingar fram s. k. frivilliga överenskommelser om exporfbe-gränsningar. Pä detfa område borde Sverige och EG ha ett gemensamt intresse aft söka möta USÄ:s flitiga utnyttjande av utjämningstullar och liknande.

Herr falman! Def var infe mycket som Mats Hellström hade att säga i handelsdeklarationen om USÄ:s embargopolifik när def gäller högfeknolo-giprodukter. Frågan är naturligtvis känslig för ett alliansfriff land. Samtidigt är det helt klart att Sverige på ett eller annat sätt måste spela med, eftersom vår egen högteknikindusfri är sä beroende av elektronikkomponenter frän USA och dess allierade. Så fort en svensk exportprodukt innehåller en aldrig så liten licensbelagd elektronikkomponent - och det finns många sådana pä de amerikanska listorna - kan USA stoppa exporten av hela produkten eller systemet.

Den svenska regeringen har nu genom en särskild förord: ing om kontroll av vidareutförsel av exporfkontrollerade varor beslutat gå den amerikanska regeringen till mötes. Därmed far den svenska regeringen eff ansvar för genomförandet av den lagsfiffning som USÄ;s kongress och president beslutar om. Vi skiljer oss i och för sig därmed inte frän andra neutrala länder med likartad lagstiftning.

Den fortgående skärpningen av USA:s embargopolitik innebär emellertid en olustig utveckling. Vi anser dessutom atf en vidgad handel bidrar fill att öppna gränser och öka förståelsen mellan folken. President Reagans alltmer åtskruvade embargopolifik mot Sovjetunionen och dess allierade är därför både kortsiktig och kortsynt.

Vad som mera konkret oroar är de antydningar som nu börjar komma om aff svenska företag, som är beroende av amerikanska komponenter för vissa av sina produkter, också börjar anpassa exporten av helsvenska teknologiska produkter för att tillmötesgå amerikanska intressen, Def ligger potentiellt inbyggt i den amerikanska embargolagsfiftningen, som den nu är utformad.

Enligt uppgifter i Veckans Affärer den 13 mars har ett betydande antal svenska företag inom både privat och offentlig sektor undertecknat ett s, k. Letter of Assurance, Def skulle i korthet innebära atf man lovar atf fullt uf samarbeta med de amerikanska myndigheterna för att begränsa högfeknolo-giexporten. Vad innebär nu detfa? År def fråga om frivilliga åtaganden, som gär utöver regeringens förordning? Hur ser i så fall regeringen pä den typen av åtaganden? Det skulle vara intressant aff få höra ufrikeshandelsminisferns uppfattning.

Låt mig ställa ytterligare en fråga till ufrikeshandelsministern. Det gäller den varubojkoff som USA utövar mof Nicaragua, Här handlar def infe i första hand om högteknologiprodukter utan om reservdelar till vanliga amerikanska maskiner och transportmedel. Om nu ett svenskt företag skulle göra en hedervärd insats genom aff på nägot sätt skaffa fram sådana reservdelar, skulle då den nya svenska förordningen kunna stoppa en sådan export frän Sverige? Det är också en viktig fråga.

Herr talman! Detta har ju blivit rätt mycket om USA, Def innebär naturligtvis infe aft jag anser att den andra supermakfen, Sovjet, skulle vara bättre aff diskutera med. Tvärtom - upprepade ubåtskränkningar och vägran

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Handelspolitisk debatt

Prot. 1985/86:105 2 april 1986;

Handelspolitisk debatt

alt följa internationella spelregler när det gäller gränsdragningen för den ekonomiska zonen öster om Gotland talar sift tydliga språk. Aff USA är intressantare att diskutera i dagens debatt beror naturligtvis på att USA är en jätte i handelssammanhang och där påverkar utvecklingen starkt, medan Sovjet genom sin slutenhet blott och bart är en pygmé. Så enkelt är def.

Lät mig sluta med atf säga aft jag liksom många andra socialdemokrater förordar en fortsatt liberalisering av den internationella handeln. Vi tror också att det är viktigt atf en ny GATT-runda kan inledas sä snart som möjligt för atf befästa de framsteg som redan har gjorts och för atf gä vidare. Mer frihandel på många tjänsteområden, en första början när det gäller jordbruksprodukter, större opartiskhet när det gäller offentlig upphandling, undanröjande av en mängd smä irriterande detaljbesfämmelser som kan innebära handelshinder - def är exempel pä sådant som skulle kunna gagna svenska intressen. Detta betyder infe aff vi bör försumma att diskutera effekterna av den långsiktigt fortgående internationaliseringen på def svenska samhället och den svenska demokratin, Def är i och för sig en fräga som gär långt utöver frihandelsfrågan i traditionell mening. Men den bör kanske ändå diskuteras i detfa sammanhang.

För aft belysa kortsiktigheten i den svenska debatten i dessa frågor vill jag hänvisa fill direktiven fill den stora maktutredning som regeringen tillsatte förra året och som har fill uppgift atf belysa de framtida förutsättningarna för den svenska demokratin. Det finns knappt en rad i dessa direktiv om att man bör studera vad den fortgående internationaliseringen i fräga om företag, kapital, varor och tjänster kan komma atf betyda för def svenska folkstyret i framtiden. Det fär inte bli sä att vi med liv och lust diskuterar hur demokrafin skall fördjupas och det folkliga inflytandet vidgas inom eff allt mindre område tillgängligt för nafionella beslut, medan vi inte ägnar en tanke åt vad som kan göras för atf vidga det nafionella handlingsutrymmet. Framför allt, kan man kanske säga, bromsar vi den fortgående minskning av def nationella handlingsutrymmet som följer med en ökad internationalisering.

Jag skulle vilja formulera def på följande säff, Åven inom ramen för en vidgad frihandel på många områden finns def vissa nationella beslutsfunktioner som def kommer att vara viktigt för det svenska folkstyret aff slå vakt om. För det första gäller def valutaregleringen, som varit uppe fill debatt här i dag. För de borgerliga parfierna är den enbart ett byråkratiskt påfund för att krångla till det för de svenska exportföretagen. För mig och för många andra socialdemokrater kan valutaregleringen också vara ett långsikfigt medel att fä kontroll över kapitalrörelserna till och från Sverige, Valutakommiftén har nu lagt fram sift förslag, och vi får tillfälle atf diskutera igenom det hela ytterligare. Men kapitalets internafionella rörlighet är en viktig fråga också för den nationella bestämmanderätten.

För def andra är def vikfigt aft vi häller fast vid atf de svenska storföretagen förblir svenska. Det är ett medel aff hävda def nafionella handlingsutrymmet, Def är lättare atf diskutera med svenska ägare än med ufländska. Det är lättare aff diskutera med företag som har sitt huvudkontor i Sverige och infe utanför Sverige,

Även om vi för närvarande har rösträttsbegränsningar för utlandsägda aktier börjar de stora utländska köpen av svenska akfier atf inge oro, Def kan

Anf. 19 Statsrådet MATS HELLSTRÖM:

Herr falman! Den konkreta fråga som Lennart Pettersson ställde fill mig bygger på ett missförstånd. Regeringen beslutade i februari att förbjuda transitering av smuggelgods genom Sverige, något som också omnämns i handelsdeklarafionen. Den här förordningen gäller enbart varor som är avsedda för atf direkt transiteras genom Sverige för att gå vidare till destinationer dit def är förbjudet aff sända dem direkt frän ursprungslandet. Det gäller icke vare sig komponenter, insatsvaror eller annat som går in - de kan i och för sig vara embargobelagda - i svensk produktion för att sedan säljas vidare. Den typen av komponenter berörs över huvud taget infe av förordningen. Det handlar endast om aff komma fill rätta med skumraskfra-fiken. Om def är förbjudet i lagen i ett land att föra en vara vidare fill ett annat land, finns def inget skäl att i Sverige sätta upp transitförefag för atf föra varan vidare.

Sålunda berör förordningen över huvud taget inte embargobelagda komponenter som går in i svensk produkfion. Därmed är den fråga som Lennart Pettersson ställde om Nicaragua infe relevant i det här sammanhanget. Alldeles självklart avser förordningen inte aft förhindra atf svenska produkter som har komponenter från andra länder går till Nicaragua, Sverige har ju ocksä givit sitt stöd fill Nicaragua i GATT gentemot USÄ:s bojkott mot landet, som vi anser vara helf felaktig.

Vad jag just har sagt om vär förordnings karaktär innebär ocksä atf den ingalunda har den uppläggning eller den struktur som Cocom-ländernas lagstiftning har. Därmed tar vi givetvis heller inget ansvar för den amerikanska lagstiftningens innebörd, som jag tror nämndes i Lennart Petterssons inlägg.

Svensk teknologi finns det över huvud taget inget embargo pä, utom den lagsfiffning som gäller krigsmateriel och kärnkraftsutrustning. Vi har heller ingen som helst avsikt aff införa någon sorts embargo för svensk teknologi,

Anf. 20 LENNART PETTERSSON (s) replik:

Herr falman! Def gläder mig aft ha fått de här klarläggandena från utrikeshandelsminisfern.

Helt klart omfattar inte regeringens förordning någonting som ligger utöver de elektronikkomponenter och annat som def krävs licens för. Vi bör dock inte vara omedvetna om atf det kan finnas risk för amerikanska påtryckningar i den män svenska högelektronikförefag får fram intressanta produkter som amerikanarna anser infe bör komma i Sovjetunionens händer, även om vi anser atf det är skäligen enkla och klart civila produkter.

Prot. 1985/86:105 Med mina frågor ville jag bara förvissa mig om atf det pågår en akfiv
2 april 1986 bevakning från utrikeshandelsministerns och hans medarbetares sida när det

w I II' 1d h tt 8"' '"' ' ' utrymme som våra företag fakfiskt har för egna

produkter kan bibehållas, oavsett om amerikanarna skulle tycka illa om det

eller inte,

Anf. 21 NIC GRÖNVÄLL (m):

Herr talman! Möjligen skulle man inledningsvis kunna påstå aft det har sagts lifef för litet om aff alla dessa uttalanden om en atmosfär av samstämmighet i frihandelspolifiska frågor sker mof bakgrund av en egentligen räft hotande utveckling för frihandeln, I Industriförbundets skrift i samband med dess 75-ärsjubileum påvisades att av den samlade utrikeshandeln ökade regleringsgraden i uppseendeväckande stor utsträckning. Man kan ocksä peka på att def mycket stora underskottet i US A:s handelsbalans i sig är ett allvarligt hot mot frihandelns fortsatta utveckling. Det är därför utomordentligt angeläget, anser jag, aft trots den samstämmighet som finns i riksdagen diskutera dessa frågor både i syfte att möjligen ompröva redan intagna positioner och, framför allt, aff pröva politikens innehåll.

När jag nu gär att granska deklarationen, vill jag först göra det i fre speciella avseenden, där jag tycker att deklarationen är otydlig eller inte har gått fillräckligt långt, och sedan ägna någon uppmärksamhet åf Europafrågorna,

De tre frågor som jag vill granska och efterlysa förtydliganden om är valutarelationernas betydelse, råvaruprisfrågorna och de fatfiga ländernas skuldkris.

För atf börja med valutafrågorna, kan man väl konstatera att sedan USA övergav Bretfon Woods-överenskommelsen i början av 1970-falef har världen känt ett starkt behov av en ny typ av "handräcke" eller norm i vad avser valutarelationerna - valutarelafioner som är utomordentligt betydelsefulla för frihandeln och för utvecklingen av internationell handel.

På den här punkten innehåller deklarafionen ett uttalande som med vänliga ord kan sägas vara något oklart: "Valutakurserna har sedan någon tid anpassats sä aft de sfär i bättre överensstämmelse med underliggande ekonomiska förhållanden. Anpassningen har främjats genom en samordning mellan de stora industriländerna. Det är vikfigt att detfa samarbete fullföljs och aft konkreta förtroendeskapande åtgärder i den inhemska ekonomiska polifiken vidtas,"

Jag förstår inte riktigt vad den sista meningen egentligen betyder. Men det är inte den som är den viktiga, utan den vikfiga meningen är fakfiskt den första i avsnittet, där utrikeshandelsministern uttalar aft valutakurserna har "anpassats sä aff de står i bättre överensstämmelse med underliggande ekonomiska förhållanden". Det antyder nämligen aft ufrikeshandelsministern och regeringen lever i föreställningen atf valutakurserna kan anpassas med något slags övermakt fill något som dessutom skulle likna ett objektivt riktigt värde, Ufrikeshandelsministern talar ju om en "överensstämmelse med underliggande ekonomiska förhållanden",

Def är ganska allvarligt om den svenska regeringen lever under föresfäll-
4° ningen atf def finns nägot slags verklig valutarelation i dagens värld. Tvärtom

Handelspolitisk deban

är det väl så att valutarelafionerna, valutakurserna, i hög grad är påverkade Prot. 1985/86:105 av marknadskrafter. Utbud och efterfrågan - den enkla grundregeln - styr i 2 april 1986 mycket stor utsträckning valutarelafionerna.

Valutakurserna har nu pendlat oerhört fritt. På ett plågsamt sätt har dollarn stigit fill vådligt höga tal för aff därefter på mycket kort tid sjunka. Möjligen är tendensen på nytt uppåtgående.

Det är alldeles nödvändigt aft finna ett nytt sysfem för valufaförhållandena i världen. Inom EG, där man har utarbetat en rapport om Europas framtid, talar man mycket engagerat om EMS, European Monetary Sysfem, som har kommit att efterträda den förut förekommande valutaormen. Den fråga som jag tycker är sä vikfig aff diskutera är hur vi i Sverige ser på EMS och vad våra politiska planer är när det gäller EMS.

Jag skall genast säga aff jag är medveten om atf Sverige lämnade valutasamarbetet i ormen under den borgerliga tiden. Jag vill då omedelbart tillägga atf def skedde med den klara markeringen aff när tiderna i Sverige på nytt gjorde def lämpligt skulle vi ansluta oss fill valutasamarbetet igen.

Inom EG talar man allstå om betydelsen av EMS och möjligheten av atf i Europa genom EMS skapa ett monetärt system som skulle kunna balansera USÄ-dollarn och pä def säftet åstadkomma något som möjligen kunde ersätta Bretfon Woods-överenskommelsen,

Min fråga till Mats Hellström blir då naturligtvis; Hur ser regeringen på den här utvecklingen i det långa perspektivet? Vi vef ju atf EMS-systemet infe är fullkomligt inom EG - britterna står fortfarande utanför. Men det finns tecken som tyder pä aff de är pä väg atf ansluta sig. Om så sker hoppas jag aff regeringen delar min uppfattning aff def är eff angeläget polifiskt mäl att ansluta Sverige på nytt fill def valutapolifiska samarbetet, så att vi får delta i stabiliseringen av valufasituafionen i världen.

Beträffande råvarupriserna: Jag har, som Mats Hellström möjligen erinrar sig, en gång förut här i riksdagen motionerat i denna fråga. Det gällde kaffeavtalef, Dä ifrågasatte jag def verkningsfulla i aft man pä def internafionella planet försökte manipulera marknadens prissättningsmekanismer. Jag tycker atf utvecklingen sedan propositionen om kaffeavtalef verkligen har bekräftat hur rätt jag hade. Vi har i Sverige fillträtf sex stycken råvaruprissta-biliserande avtal. Beträffande kaffeavtalef är för närvarande exportkontrollen urkopplad. Vi vef atf kaffepriset har kastat oerhört, och marknadskrafterna tycks helt ha tagit över kontrollen.

Den internationella kaffeorganisafionen förefaller svag, Kakaoavfalet är för närvarande under omförhandling, och marknaden visar tydligt vilket dåligt förtroende den har för avtalets möjligheter atf medverka till fasta råvarupriser. På samma sätt förefaller förhållandet vara med socker och vete. Vi känner alla till hur illa det har gått med tennavtalef. Det förefaller egentligen bara vara gummiavtalet som existerar och fungerar.

Nu finns det i deklarationen tecken på en omprövning. Min fråga till utrikeshandelsministern är: Är regeringen i färd med att ompröva sin hållning fill de prissfabiliserande råvaruavtalen, och avser regeringen aft söka andra metoder för atf komma fill rätta med u-ländernas behov av fasta råvarupriser?

Den internationella skuldkrisen, och framför allt den som gäller medelin- 49

4 Riksdagens protokoll 1985/86:105-106

Prot. 1985/86:105 komstländerna, Latinamerika i allra högsta grad, är ett stort problem, Def är
2 april 1986 med stor tillfredsställelse som vi noterar regeringens uppbackning av

Handelspolitisk debatt

Baker-initiativef och regeringens formuleringar omkring vikfen av aft den internationella skuldkrisen blir föremål för stor uppmärksamhet. Man får nämligen aldrig glömma bort atf om en internationell sammanklappning skulle ske av kapitalmarknaden, ärdet till sist konsumenter och skattebetalare världen runt som fär betala för defta fallissemang.

Nu finns def i deklarationen en redovisning av vad de nordiska finansministrarna har kommit överens om, I deklarationen uttalas bl, a, aff man skall ge de multilaterala finansiella organen ökade resurser. Jag skulle vilja veta om Mats Hellström kan förklara nägot ytterligare vad som menas med def,

Sverige har medlemskap i IDB, och utrikeshandelsminisfern har i budgetpropositionen uttalat skepsis till lån och stöd till El Salvador och Guatemala, Vi vet nu båda två aff def har skett en demokratisk utveckling i de båda länderna. Jag undrar om utrikeshandelsminisfern är beredd aft ompröva den negafiva hållningen till El Salvador och Guatemala i detta avseende.

De sista fem minuterna av mitt anförande skall jag ägna åt EG-frägan, Det är mycket tillfredsställande atf deklarafionen innehåller sä mycket och så klara ordalag om den betydelse som det europeiska samarbetet har för värt land. Vi moderater intar här en annan hållning än de andra partierna. Vi markerar tydligare vår övertygelse om Sveriges tillhörighet fill Europa,

Jag tycker aff Lennart Petterssons anförande pä sitt säff blev en utmärkt stark argumentation för vår hållning i denna fräga. Regeringen förefaller aft satsa all sin framtid när det gäller Europafrågorna på samverkan inom EFTA, EFTA som numera är en försvagad organisation som representerar fyra små nationer. Däremot talar Lennart Pettersson om ett EG där varje land kämpar med arbefslöshetsproblem och där det uppenbarligen, på samma säff som pä def nafionella planet, finns stort behov av en infernafionell samordning i ansträngningarna att bekämpa arbetslösheten i Europa, Def Lennart Pettersson här framför blir till ett argument för vär hållning i Europafrågan, Det räcker infe aft som folkpartiet gör i bombastiska ordstaplar påstå sig vara för ett närmande fill Europa och yrka på författandet av en vitbok, Def mäste till en markering av atf vi verkligen känner atf vi hör fill Europa och aff vi på sikt vill ansluta oss fill Europa, Def är vad vi moderater har uttalat i årets näringspolitiska mofion.

Utrikeshandelsministern berör projektet EUREKA, men han gör det
möjligen på ett sätt som föranleder mig aft fråga om regeringen anser sig ha
gjort sift. Det förefaller ju som om Mats Hellström i sin deklarafion menar aff
vad som härefter skall ske def ankommer på industrin att göra. Jag vef ju atf
man inom regeringen har, eller i varje fall i höstas hade, en samordnings
grupp bestående av ufrikeshandelsministern, industriministern och utrikes
ministern och atf man hade en särskild samordnare för EUREKÄ-frågor, Jag
hoppas atf Mats Hellström kan bekräfta aff denna grupp fortfarande är aktiv
och verksam. För visst finns det väsentliga uppgifter för regeringen att
fortsätta aff syssla med. Vi vet exempelvis atf def inom dessa projekt kommer
atf uppkomma problem som måste lösas på def nationella planet, exempelvis
50 gemensamt ägande kring utvecklingsprojekt, skattefrågor i samband med

det, marknadstillträde och rätten till marknadsnärvaro och annat. Jag hoppas aff Mats Hellström vill bekräfta atf regeringen tänker fortsätta aff vara mycket akfiv i EUREKÄ-samarbetet,

Till sist vill jag med några ord beröra ett ämne som jag egentligen inte är så insatt i men som i deklarationen behandlas med eff något överbetonaf självberöm, nämligen den uppgörelse inom fiskeomrädet som är träffad med EG, Mats Hellström vet bättre än jag att Sveriges fiskares organisationer med stor bitterhet har tagit emot denna uppgörelse, som innebar ensidiga eftergifter från svensk sida. En ledamot av kammaren och partikollega till mig, Jens Eriksson, har i pressen debatterat den frågan med Mats Hellström, och jag skall infe ge mig in i ämnet som sådant. Jag är emellertid angelägen aft i den här debatten markera atf när utrikeshandelsministern säger aft det är tillfredsställande atf han har lyckats lösa eff par långdragna problem i handeln med EG på fiskeomrädet, är detfa ett uttalande som infe omfattas av fiskerinäringen.

Under defta anförande överfog andre vice falmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Handelspolitisk debatt

Anf. 22 Statsrådet MATS HELLSTRÖM:

Herr talman! Jag skall kort beröra Nic Grönvalls frågor eller synpunkter pä de tvä punkter som inte redan har behandlats antingen i budgetpropositionen - vilket exempelvis är fallet när def gäller IDB, där vi självfallet sfär fast vid vår politik - eller i den handelspolifiska deklarafionen.

Den första frågan gäller valutakurserna, I våra läroböcker och i gammalt tänkande har man självfallet utgått ifrån atf valutakurserna skall spegla förhållandena på varumarknaderna och därmed skapa förutsättningar för en väl fungerande export och import. Men under 1970-talef har def efter hand visat sig aft kapitalmarknaderna mer och mer har kommit aff styra de viktigaste valutornas värde,

Def har hänt att kapitalmarknaderna har gått i en riktning som varit den , motsatta i förhällande fill varumarknaderna med avseende på valutakurserna. När dä kapitalmarknaderna har dominerat kursbestämningen har defta lett fill svårigheter för olika länders utrikeshandel, infe minst USA;s, Just denna starka inverkan på valutakursernas bestämning som kapitalmarknaden haft har naturligtvis gjort def extra vikfigt aff centralbankerna kan samarbeta med olika insatser för aff hälla valutorna hyggligt stabila och fä kurserna atf nägot återspegla förhållandena när det gäller export och import av varor och tjänster, vilket de i stort sett gjorde fram till 1970-talet, Den brist på samordning som många - inte minst inom OECD - kritiserade ledde fill atf läget förändrades, och i september 1985 kom de fem största nationerna vid det s, k, G 5-mötet i New York överens om ett visst valutasamarbete för aft åstadkomma just det jag nyss var inne på, Def är bakgrunden fill vad som sägs i den handelspolifiska deklarationen om de bakomliggande ekonomiska realiteterna,

Sverige har en valutakorg, som enligt vår mening är väl anpassad för atf vi skall kunna åstadkomma största möjliga bidrag fill valutastabiliteten i Europa, Vi har för närvarande inga planer på atf ändra den, och nägot

Prot. 1985/86:105 EMS-deltagande är därför inte aktuellt för Sverige,
2 april 1986 Den andra frågan som inte närmare är berörd vare sig i den handelspolifis-

Handelspolitisk debatt

ka deklarationen eller i budgetpropositionen är den uppgörelse med EG som skedde i samband med Spaniens och Portugals inträde och som gällde fiskeomrädet. Bland de frågor som fiskarna i Sverige fidigare har krifiserat är just aft de infe haft möjlighet att tullfritt föra in fiskkonserver i EG-länderna, När det gäller den frågan har vi ju nu fått vissa koncessioner avseende de länder fill vilka EG tidigare icke har släppt in svenska konserver tullfritt, Def är ett led i uppgörelsen, Eff annat är att vi har fåtf ett permanentat system avseende en tullfri kvantitet sill, vilket också har varit ett stort problem som fiskarna mänga gånger har tagit upp med regeringen, Fiskarna har också varit med i beredningsprocessen i Sverige inför de förhandlingar som ledde fill att vi kunde nå ett resultat med EG, ett resultat som visade på god vilja från EG:s sida aft lösa gamla och långvariga problem,

Anf. 23 NIC GRÖNVALL (m) replik:

Herr falman! Just Plazaöverenskommelsen, alltså den överenskommelse som Mats Hellström kallar för G 5, visar ju atf den utveckling under 70-talet som Mats Hellström beskrev har fört oss långt bort frän de fasta växelkurser som vi så väl behöver.

Utvecklingen efter Plazaöverenskommelsen, med def snabba dollarfallef och den under de senaste veckorna sedda återhämfningsfendensen, visar just att kapitalmarknadskrafterna, pä def sätt som Mats Hellström sä riktigt påpekade, dominerar prisbildningen när det gäller valutorna i världen. Att medverka till aft återfå stabila valutakurser blir alltså en utomordentligt viktig uppgift för all handelspolitik.

Det är beklagligt att regeringen infaren så passiv hållning i den här frågan, så atf man förklarar sig vara nöjd med det nuvarande svenska valutaarrang-emanget. Men jag kan ju å andra sidan acceptera att Mats Hellström gör detta uttalande, eftersom jag naturligtvis är medveten om aff valutapolitik inte är hans bord,

Anf. 24 LENNART PETTERSSON (s);

Herr talman! Egentligen är mitt anförande i första hand en replik.

Jag tycker aft Nic Grönvall bör läsa på litet mera om EFTA än han hittills har gjort, I varje fall fick man av def han sade i talarstolen intrycket atf def behövdes viss påläsning.

Först och främst består EFTA inte av fyra utan av sju länder, def är viktigt
aft notera. Dessa länder är visserligen smä men i mänga avseenden naggande
goda. Just ur den aspekt som Nic Grönvall har tagit upp den här frågan,
nämligen Europasamarbefet, tror jag aft EFTA är speciellt viktig, EFTA har
nu nått den omfattning som vi tror aft den långsiktigt kommer aff ha. Vi vet
också atf man inom EFTA har varit mycket akfiv när det gäller samarbetet
med EG, De här sju små staterna har nu insett aff def är bättre atf samarbeta
inom ramen för EFTA om nian vill nå resultat i förhållande till den stora
Europeiska gemenskapen. Eftersom EFEA sammantaget ändå är EG:s
viktigaste handelspartner, har fakfiskt EFTA-länderna, inom ramen för
52 EFTA-samspelet, en stor betydelse för EG, Därför kommer EFTA enligt

min uppfattning inte atf minska utan tvärtom aft öka i betydelse framöver. Det gäller speciellt ur de aspekter som Nic Grönvall har tagit upp, nämligen ett ökat samarbete med EG på de områden där det är rimligt aft tänka sig ett sådant.

Visst behövs det, som Nic Grönvall säger, en ökad samordning inom Europa för att komma fill rätta med arbetslösheten. Men det innebär ju inte aft vi skall gå med i EG, Vi behöver ju bara peka pä aff den alliansfria politik som vi för de facto utesluter ett medlemskap i EG. Den samhörighet vi känner med Europa totalt sett är pä mänga punkter förvisso ganska stor. Men vi kan ju hysa en viss skepsis mot att det är möjligt att föra den politik som vi anser är viktig för atf kunna bekämpa arbetslösheten. Därför tror jag mera på ett ökat samarbete i Norden, och gärna på def säftet att vi nu tar det steg som vi borde ha tagit för länge sedan, nämligen aff vi får en fungerande gemensam kapitalmarknad. Jag tycker atf vi här kan gå fram hårdare än vad vi hittills har gjort. Jag delar deras uppfattning som i den här debatten har sagt atf vi har varit för tveksamma. Vi är för flata när det gäller aff ifrågasätta OECD:s uppfattning aff vi inte skulle kunna gä fram med en nordisk ekonomisk tullunion. OECD-reglerna ger ju de facto en tullunion och andra typer av ekonomiska unioner rätt aft fä undantag frän den icke-diskrimineringsbe-sfämmelse som finns med i OECD:s kapitalliberaliseringskod.

Jag tycker atf den stora samhörighet som vi har i Norden är viktig, och det är litet tragiskt att vi nu på många sätt trampar tomgång i detta samarbete. Vi borde med den samhörighet som vi har kunna gå vidare till nästa nivå, en fullständig kapifalunion och ett valutasamarbete. Det är min förhoppning aff vi skall kunna fa detta steg ganska snabbt.

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Handelspolitisk debatt

Anf. 25 NIC GRÖNVALL (m):

Herr talman! Jag vill gärna göra Lennart Pettersson glad och säga att jag visst hade fel; antalet är sju. Jag behöver inte gå till några skrifter för att göra def medgivandet. Men det grundläggande och väsentliga är väl egentligen att man inom EFTA-EG-samarbetet rör sig inom en mer begränsad ram än i det samarbete nationerna emellan som förekommer inom EG,

Jag vill peka på ett par yrkanden i en moderafmotion som väcktes vid förra riksmötet och som behandlades här i våras. Där yrkades att vi skulle närma oss EG exempelvis för atf utveckla de parlamentariska förbindelserna, för att åstadkomma ett ramavtal om forskning och industripolifik, för att öka de polifiska kontakterna med Ministerrådet och med Kommissionen, för att öka miljösamarbetet, för att öka samarbetet i fråga om rättsutveckling och för att öka samarbetet inom biståndspolitiken. Denna lista visar hur mycket större verksamheten inom EG är än den rena frihandelsdiskussion som förs mellan EFTA och EG,

Jag menar aft om man på def sätt som vi är ense om blir nödvändigt skall komma till rätta med ett av Europas många stora problem, är det bättre att vara direkt medlem i EG än atf filtrera sin ståndpunkt genom EFTA,

Till sist, herr talman, vill jag sä gärna ansluta mig till Lennart Petterssons kampglada ståndpunkt här när det gäller förhällandet till OECD:s kapitalliberaliseringsstadga och strävandena aft utveckla en nordisk kapitalmarknad. Hindret är egentligen bara def aft Lennart Petterssons tyngd och röststyrka

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Presstöd

inte är tillräcklig i det socialdemokrafiska partiet. Jag hoppas därför, Lennart Pettersson, att den skall växa där,

Anf. 26 LENNART PETTERSSON (s);

Herr talman! Jag tackar för Nic Grönvalls önskemål atf min röststyrka inom partiet måtte växa på denna punkt. Också jag har den förhoppningen.

På alla de punkter som fördes fram i den moderata mofionen och där Nic Grönvall framhöll aff det var viktigt att samarbeta med EG förekommer det i verkligheten diskussioner mellan EG och EFTA-länderna, Def gäller beträffande forsknings- och ufvecklingsa;fbefe, den ekonomiska politiken, miljöfrågor, varumärkesrätt, standardiseringsfrågor och många andra sådana saker.

Om man sedan i slutändan hamnar på bilaterala överenskommelser mellan EFTA-länder och EG spelar det mindre roll, men EFTA har nu denna vägröjande uppgift, och EFTA utövar denna med allt större framgång.

Överläggningen var härmed avslutad.

Föredrogs konstifufionsutskotfefs betänkande 1985/86:16 om presstöd (prop, 1985/86:100 delvis),

Anf. 27 HANS NYHAGE (m):

Herr falman! På förslag av konstitutionsijfskottet begärde riksdagen vären 1984 att en parlamentarisk pressutredning skulle tillsättas. Regeringen effektuerade denna begäran i december 1985, och den tillsatta utredningen skall enligt sina direktiv göra en samlad översyn av def statliga presstödet.

Detta är den sjätte pressutredning som tillsafts, vilket i och för sig vittnar om att utformningen och konsekvenserna av presstödet inte inneburit de posifiva effekter riksdagen avsåg när det infördes för nu 16 är sedan. Presstödssystemet har också varit föremål för stark kritik. Detta har gällt såväl principerna för stödet som utformningen och de utgående stödbeloppens storlek. Stödet har bl. a. kommit att användas på sätt som ingalunda varit avsikten genom t. ex. edifionering och flyttning av redaktioner. Det har däremot infe i någon större omfattning använts för genomförande av nödvändiga rationaliseringar för att därigenom åstadkomma att tidningen kan klara sig av egen kraft och säledes bli fri och oberoende. Till detta kommer att stödet inte är konkurrensneufralt utan ger de bidragsberättigade tidningarna förmåner som inte kommer övriga till del.

Vi har ocksä sett avskräckande exempel på hur presstödet lagts till grund för nystartande av tidningar utan atf de reella förutsättningarna har funnits för en dylik satsning. Såväl Stockholms-Tidningen som Handelstidningen i Göteborg grundade sin existens på presstödet. Vi vef alla aft dessa satsningar misslyckades - helt enkelt därför atf det infe går aff basera en tidningsidé på presstöd.

Den sjätte pressutredningen har uppenbarligen en mycket viktig uppgift

aft fylla. Den bör finna vägar atf såväl reducera samhällets konsfnader för presstödet som föreslå ett stödsystem som är mer effektivt och rättvist än det nuvarande. Utredningsdirektiven ger utredningen alla möjligheter aff åstadkomma detfa, och man får verkligen hoppas att utredningens ledamöter är besjälade av den inställningen aft den sjätte pressufredningen - i motsats till sina föregångare - skall leda till ett konstruktivt och posifivt resultat.

Den nya pressutredningens arbete beräknas pågå under såväl 1986 som 1987, Riksdagen kan förväntas kunna ta ställning fill förändringar i stödsystemet 1988, vilket innebär atf eff nytt sysfem kan komma aff fillämpas tidigast under kalenderåret 1989, Detfa medför aff vissa förändringar i def nuvarande systemet måste kunna göras trots atf utredningen säledes pågår.

Årets budgetproposifion innehåller några ändringar mot vad som för närvarande gäller. Således slopas stödet till organisationstidskriffer helt samtidigt som stödet fill kulturtidskrifter höjs med 7 milj, kr,, varigenom avses att möjliggöra stöd också fill vissa organisationstidskrifter. Vidare görs infe längre någon skillnad i bidragshänseende mellan tidningar med högst 20 % hushållstäckning och tidningar med högre täckning, Därfill görs vissa justeringar på de minimibidrag för flerdagars landsortstidningar som för närvarande utgår.

Från moderata samlingspartiefs sida godtar vi de föreslagna förändringarna men kräver samtidigt aft produktionsbidragen skall skäras ned med 20 % i förhållande fill regeringens förslag, Pä motsvarande sätt föreslår vi en halvering av anslagen till utvecklingsbidrag och samverkansbidrag. Däremot anser vi att efableringsstödef skall vara oförändrat för att presstödsnämnden därigenom skall ges erforderliga möjligheter atf medverka fill nyetableringar som kan påverka mångfalden i pressen på ett posifivt sätt.

Sammantaget innebär de av oss föreslagna besparingarna pä presstödet en minskning av anslaget med 87,9 milj, kr, i förhållande fill regeringens förslag. Vi moderater hävdar som bekant nödvändigheten av långtgående besparingar pä statsbudgeten beroende på det statsfinansiella läget. Vi anser att dessa besparingar också måste omfatta presstödet - detta sä mycket mer, som det nuvarande stödet är behäftat med betydande brister, vilket jag tidigare påtalat.

Utöver dessa besparingar tillkommer sä den besparing om 40 milj, kr, som slopandet av stödet till organisationstidskrifter innebär. Detta är ju ett gammalt moderatförslag, som nu ocksä vunnit regeringens bevågenhet. Sä sent som föregående år diskuterades slopandet av detta bidrag här i kammaren. Då försvarades stödet emfatiskt av utskottets talesman. Nu är inställningen en annan, vilket vi moderater posifivt noterar.

Lät mig bara i sammanhanget fastslå, att det förhållandet att möjligheter nu kommer atf öppnas för vissa organisationstidskrifter aff få bidrag över kulfurtidskriffsstödet inte får innebära aft kulturtidskrifternas bidragsmöjligheter därigenom undergrävs. Organisationstidskrifter skall enligt vär mening i huvudsak finansieras genom medlemsavgifter. Endast i undantagsfall skall alltsä sådana tidskrifter kunna erhålla stöd frän kulfurtidskriftsan-slaget.

Herr falman! Med def anförda yrkar jag bifall fill reservation B 1 angående stöd fill dagspressen.

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Presstöd

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Presstöd

Anf. 28 BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Redan förra året föreslog vi i folkpartiet atf stödet till dagspressen skulle förbli oförändrat. Det fanns många argument för defta. Det är uppenbart aff de nuvarande pressfödsreglerna har en kosfnadshöjan-de effekt pä tidningsframställningen inom hela dagspressen - sålunda infe bara på stödtidningarna.

Det nuvarande stödsystemet drar med sig ständigt större krav på stödåtgärder, och djupgående åtgärder inom branschen för att rationalisera och hålla tillbaka kostnadsutvecklingen kommer infe fill stånd. Tidningarna anpassar sina dispositioner till def förväntade presstödet. Exempel saknas inte på aff stödet brukas på ett sådant sätt aff def medför konkurrenssituationer som i sin tur kräver presstöd. Stöd kräver ännu mera stöd.

Trots det genomfördes en kraftig höjning av stödet fill dagspressen. Näsfan inget annat anslag höjdes med hela 10 %, Folkpartiet röstade emot den höjningen på ca 37 milj, kr, I konsekvens med detta föreslår vi i år att presstödet skall sänkas med 5 % eller ca 20 milj, kr. Vi finner det oacceptabelt aft sä kraftigt höja stödet fill en bransch som de senaste åren allmänt sett har haft en gynnsam konjunktur. Nu återkommer regeringen i år och föreslår förändrade regler som ytterligare höjer stödet med 15,5 milj, kr.

Propositionen föreslår atf femte pressutredningens analyser och förslag i sin helhet överlämnas till sjätte pressutredningen, vars uppgift är att göra en heltäckande översyn av presstödet. Vi finner det rikfigt aft förfara på detfa sätt, eftersom den nya pressutredningen just har börjat arbeta enligt direktiven och skall överlämna sitt betänkande i slutet av 1987,

I avvaktan på utredningens resultat är det ocksä rimligt att nuvarande regler får hgga fast. En central tankegång i stödsystemet är att det finns ett samband mellan en tidnings täckningsgrad och ekonomin. Därför har tidningar med en täckningsgrad över 20 % ett mindre stöd än fidningar med en lägre täckningsgrad. Detfa föreslår nu regeringen skall ändras utan aft man avvaktar utredningens resultat. Skälet, aff gällande skillnader i bidragsnivåer inte är ekonomiskt motiverade, äir inte särskilt övertygande. Om man i stället tittar på vilka tidningar som avses kanske man bättre kan förstå regeringens förslag. De torde vara Värmlands Folkblad, Dala-Demokraten, Östra Småland, Sydöstran, Västerbottens Folkblad, Arbetarbladet och Folket. Det är ju ingen nyhet att socialdemokraterna ursprungligen såg presstödet som ett tillkommande partistöd.

Herr talman! Jag ber aft fä yrka bifall till reservafion B 3, angående stöd till dagspressen, vilket innebär en besparing i förhållande till utskottets förslag med ca 35 milj. kr.

Regeringens generositet till dagspressen sfär i bjärt kontrast fill hur man behandlar de ideella organisafionernas fidskrifter. Stödet till organisations-tidskrifter skall avskaffas helt, 470 organisafioner blir av med sitt statsbidrag. Vi har inget emot atf merparten av detta stöd försvinner. Vi föreslog redan förra året nedskärningar i detta stöd, förslag som riksdagen då inte biföll. Inte minst gäller det kategorin medlemstidskriffer, som utgör huvuddelen av antalet. Ofta är dessa utgivna av intresseorganisafioner med betydande ekonomisk styrka, t, ex, SAF-fidningen, LO-tidningen och TCO-tidningen,

Radikalt annorlunda förhåller det sig med de ideella och religiösa

Presstöd

Organisafionernas tidskrifter. Där finns inte någon motivering i ekonomiska Prot, 1985/86:105 intressen, och deras verksamhet finansieras i huvudsak genom insamlade 2 april 1986 medel på frivillig väg.

Till dessa organisationers fidningar utgår i dag bidrag med ca 13 milj, kr, Folkparfiet föreslär aff dessa fidningar skall få behålla sitt stöd, Detfa har Socialdemokraterna, moderaterna och cenferpartisterna i utskottet motsatt

sig.

Ett stort antal tidskrifter, utgivna av religiösa, nykterhetsvänliga, politiska, miljöfrämjande, idrotts-, försvars- och handikapporganisationer drabbas. För många av dessa tidskrifter är även eff marginellt stöd av väsentlig betydelse, 40 milj, kr, till organisationernas fidskrifter tas bort och ersätts med 7 nya miljoner till kulturtidskrifter. Enskilda motioner från centerpartister och socialdemokrater kräver aft ideella organisationer, ungdomsorganisationer, studieförbund, politiska organisationer, nykterhetsorganisationer, trossamfunden och fackförbundspressen skall garanteras stöd inom ramen för def uppräknade kulturfidskriftssfödef.

Majoriteten i utskottet yrkar i och för sig avslag på mofionerna men säger atf "inga principiella hinder föreligger för att organisationstidskriffer av olika slag, som infe längre kan få stöd från annat håll, kan erhålla bidrag fill sin verksamhet. Alldeles klart gäller detfa de typer av organisationstidskriffer som berörs i motionerna,"

Man försöker ge sken av atf de kulturtidskrifter och organisationstidskrifter som tidigare fick samsas om 50 milj, kr, nu skulle kunna samsas om 17 milj, kr, utan atf det kommer att drabba någon, Därfill kommer att kulturrådet med nuvarande regler inte kan reservera pengar till fidskrifter med en viss inriktning, t, ex, miljö, nykterhet eller handikapp. Kulturrådet skall förutom en del andra granskningar ocksä göra en kvalitetsgranskning.

Jag vänder mig mof sättet atf bereda defta ärende här i riksdagen. Först avskaffas stödet fill organisationstidskriffer. Senare skall kulturufskoffet se om det går aft inordna organisationstidskrifterna inom kulfurtidskriffsstödet. Den 21 maj fär vi svaret pä den frågan här i kammaren, Def har infe förekommit någon vettig samordning av behandlingen av detfa ärende, och vem som blir lidande - de fatfiga ideella organisationernas tidskrifter eller kulturtidskrifterna - kan vi inte veta i dag, Börje Stensson och Jan-Erik Wikström kommer senare atf vidareutveckla vär syn pä denna fräga.

Herr talman, jag ber aff få yrka bifall fill reservationerna B 3 och A 1,

Anf. 29 BENGT KINDBOM (c):

Herr talman! Inledningsvis vill jag konstatera aff det råder en bred enighet om atf vi i vårt land behöver ett statligt stöd fill dagspressen. Nivåerna i produktionsbidraget är vi däremot inte helt eniga om. Erfarenheterna av presstödet är atf det möjliggjort en bevarad bredd och mångfald i dagspressens nyhetsförmedling och opinionsbildning. Utan detfa hade mänga röster i presskören redan tystnat.

Centern har i år fogat en reservafion fill utskotfsmajoritetens förslag,
grundad på deh motion vi väckt med anledning av budgetpropositionen. Vi
godtar presstödsnämndens anslagsframställning i dess helhet, I och med
Stockholms-Tidningens nedläggning skapades en minskad budgefbelasfning, "

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Presstöd

och någon framställning om aft utnyttja detta utrymme gjordes infe av presstödsnämnden.

Däremot föreslog regeringen ändrade sfödregler för flerdagars landsortstidningar med en hushållstäckning över 20 %, Denna ändring innebar förbättrat stöd för en avgränsad grupp fidningar.

Enligt centerns uppfattning borde den sjätte pressutredningen nu få arbeta enligt sina direktiv. Valda delar av direktiven finns återgivna i betänkandet, och jag skall inte ta upp kammarens tid med att citera dem. Jag konstaterar bara att det åren mycket bred och grundläggande analys och utvärdering som utredningen skall göra. Den tillkom för övrigt efter KU:s uttalande 1983/84,

Utgångspunkten för utredningens utvärdering binds nu vid en annan nivå än den som gällde när utredningen tillsattes. Någon analys av förhållandet till andra grupper dagstidningar kan inte heller göras,

Ufskoffsmajorifeten säger sig ha förståelse för motionskraven om aff utredningsresultatet skall avvaktas innan nya ändringar i sfödreglerna övervägs, men därvid stannar utskoftsmajoriteten och godtar regeringens förslag. Det gör inte vi från centerns sida. Jag vill med def här anförd yrka bifall fill reservafion B 2,

Herr talman! Jag övergår nu till aff göra några kommentarer fill förslaget om avveckling av stödet till organisationstidskriffer. Det avvecklas nu helf. Det kan finnas anledning att påpeka vad som sades i reservafioner från socialdemokraternas sida riksmötena 1980/81 och 1981/82, Sädana besparingar skulle enligt dem gä ut över förufsäffningarna för den fria debatten, det skulle bli en snedvridning av opinionsbildningen, och det var i första hand fackförbundstidningar som skulle drabbas. Allt elände skulle drabba organisationsväsendet när den icke-socialistiska regeringen vid def fillfället föreslog begränsningar i stödet till organisationstidskrifferna. Vad Olle Svensson då sade i debatten hoppas jag atf han själv erinrar sig.

Centern har godtagit aft stödet till organisationstidskrifferna avvecklas helt. Vi hargjort det av bl, a, de skäl som angivits i budgetpropositionen. Den ekonomiska betydelsen av stödet har minskat, och det finns ett behov av atf spara i statsbudgeten,

Def finns ett antal centermotioner som gäller vissa av dessa ideella organisationer: Def har framlagts förslag om aft nykferhetsorganisafioner, de frikyrliga organisafionerna och ungdomsorganisationerna skulle få fortsatt stöd. Vi konstaterar, som Birgit Friggebo tidigare citerade, aft vi fär ett ökat stöd fill kulturtidskrifter. Kulturministern har ju också i proposifionen uttalat aff visst stöd skall kunna utgå den vägen, I utskoffsbefänkandet redogörs för den förordning som gäller för stöd fill kulturtidskrifter, Ufskoffsmajorifeten visar pä att def finns förutsättningar för stöd till vissa organisationstidskriffer av olika slag, Def gäller de typer av organisationstidskriffer som tagits upp i motionerna. Detta är atf notera, eftersom vi får en dubbel behandling av frågan i kammaren. Vi avstyrker mofionerna, men vi har frän ufskottsmajoritetens sida samtidigt avgivit ett yttrande till kulturutskottet med samma innhåll, och kulturutskottet har det till underlag för sin bedömning av förslaget om ökat stöd till kulturtidskrifterna och de motioner som berör stödet till dessa tidskrifter.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall fill utskottets hemsfällan på denna punkt,

Anf. 30 BO HAMMAR (vpk):

Herr falman! Under 1950- och 1960-talen pågick en enorm nedläggnings-och koncentrationsprocess inom den svenska pressen. Mångfalden inom pressen var hotad, med allvarliga följder för den fria opinionsbildningen och därmed för hela vår demokrati.

Nedläggningarna av massor av tidningar var en följd av de fria marknadskrafternas spel, Def gäller särskilt hög grad annonsmarknaden. Så knäcktes t, ex, 1966 den ur journalistisk synpunkt utomordentliga tidningen Stockholms-Tidningen, Hundratusentals läsare sörjde en tidning som fick slå igen bara därför aft den inte hade vunnit annonsörernas bevågenhet.

Men här handlade det inte bara om de s, k, fria marknadskrafterna utan faktiskt också om ideologiska preferenser. Mäktiga kapitalintressen annonserade hellre i den ungefärligen jämsfora fidningen Svenska Dagbladet än i arbetarrörelsens huvudorgan. Oberoende pressforskare kan ge fler skrämmande exempel på hur mäktiga kapitalintressen medvetet försökt snöpa arbetarpressen. Detta är en av orsakerna fill aff arbetarpartierna, som stöds av en majoritet i allmänna val, bara har cirka en femtedel av dagspressen. Det finns givetvis också andra orsaker till defta missförhållande. Inskränkt partisekterism har ibland enligt min mening gjort en del arbetartidningar mindre njutbara, för atf nu uttrycka sig försikfigt. Men det får vi väl försöka klara ut inom arbetarrörelsen och inte här i riksdagen.

Herr talman! Koncentrationen inom pressen har tack vare def presstöd som infördes i början av 1970-falef kunnat hejdas om än inte helt stoppas. Moderata samlingspartiet bekämpade införandet av presstöd men har senare i någon mån omprövat sin inställning. Jag förmodar att Svenska Dagbladets kris har medverkat därtill. Men nu återkommer moderaterna - företrädda av Hans Nyhage - med krav på en drastisk nedskärning av presstödet med 20 % och en halvering av utvecklings- och samverkansbidragen, I pengar handlar det om närmare 90 milj, kr.

Ett genomförande av moderaternas förslag skulle innebära en formlig massaker på den svenska pressen. En rad dagstidningar skulle få läggas ned eller skulle komma i gungning. Skeppsbrott skulle nog också hota moderaternas eget flaggskepp Svenska Dagbladet, Men det är väl så att moderaterna förlitar sig på aft storfinansen är beredd aff skjuta fill ytterligare miljoner kronor för atf rädda Svenska Dagbladet i ett sådant läge,

Folkparfiet är något försiktigare än moderaterna och begränsar nedskärningen av presstödet fill 5 %, Sammantaget innebär folkpartiets förslag 35 milj, kr, mindre än ufskottsmajoritetens, I ett läge då många dagstidningar kämpar hårt för sin överlevnad skulle också folkpartiefs förslag få ytterst allvarliga konsekvenser för många fidningar.

Om riksdagen skulle säga ja till moderaternas och folkparfiets förslag skulle vi få ett tystare, tråkigare och mera likriktat Sverige, Moderaternas och folkpartiets röster skulle bli högre. Andra stämmor skulle tystas. Sådan ser verkligheten uf bakom moderaternas och folkpartiets vackra högtidstal om pluralism och mångfald.

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Presstöd

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Presstöd

Det här belyses ju ocksä av aff Birgit Friggebo alldeles nyss uttryckte sin irritation över att en rad arbetartidningar och viktiga landsortstidningar skulle kunna överleva med hjälp av ufskottsmajoritetens förslag. Jag försfär inte heller riktigt min kollega i pressufredningen Bengt Kindbom, Inte finns def väl någon anledning att reagera mot atf vissa obegripliga regler som för närvarande gäller för tidningar som ligger i intervallet 20-40 % hushållstäckning avskaffas? Detta föregriper verkligen inte alls pressufredningens arbete, som ju är mycket mera omfattande.

Herr falman! Till mångfalden inom piessen och fill den fria opinionsbildningen ger organisationspressen mycket värdefulla bidrag. Visst finns def en och annan organisationsfidskrift som infe behöver eller inte borde ha samhälleligt stöd. Det problemet vore ganska lätt atf lösa med en regeländring. Men def stora flertalet organisationstidskriffer ges uf av ideella organisafioner med mycket smä ekonomiska resurser.

Hundratals tidskrifter ges uf under stora uppoffringar- av handikapprörelsen, nykterhetsrörelsen, religösa samfund, idrottsrörelsen, polifiska och fackliga organisafioner. Det lilla bidrag dessa tidskrifter får är verkligen en blygsam kompensation för allt högre posttaxor.

När den borgerliga regeringen och Jan-Erik Wikström för en del är sedan föreslog en nedskärning av det här bidraget, var upprördheten stor i hela arbetarrörelsen och i folkrörelserna. Desto mer förvånande är det nu att den socialdemokratiska regeringen med eff enda penndrag vill avskaffa hela stödet. Moderaterna är självfallet förtjusta - Hans Nyhage gav nyss uttryck för defta. Frän folkrörelseparfierna socialdemokraterna och centern hade man dock kunnat förvänta sig en reaktion, men ingalunda,

I oskön förening klämmer nu moderater, socialdemokrater och centerpartister ät organisationspressen. Argumenten för aft dra in stödet är inte precis starka. Nej, de är så svaga aft majoriteten i konstitufionsufskoffet helf avstått från aff argumentera för sin linje. Stödet skall dras in, punkt och slut - inte en motivering!

Utskottsmajorifeten föreslär aff organisafionspressen i stället skall knapra på den begränsade men mycket välkomna höjning av anslaget till kulturtidskrifterna som regeringen föreslär. De allra fatfigaste tidskrifterna, nämligen just kulturtidskrifterna, får så betala för klåfingrigheten aft avskaffa stödet till organisafionspressen. Dessutom tror jag atf utskottsmajoritetens skrivning riskerar atf ytterligare bereda viigen för ett minst sagt flummigt kulturbegrepp. Allt som är värdefullt och positivt skall klassas som kultur, därför atf det råkar finnas ett anslag fill kulturtidskrifter men inte till organisationstidskriffer. Arma kulturråd, som skall få dessa problem pä halsen!

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall fill reservationer A 2 i betänkandet, vad gäller stödet till organisationstidskrifter.

kan ju infe fas som intäkt för aft man skulle vara motståndare till def eller aft man skulle ifrågasätta det oerhört vikfiga i atf vi har en ordentlig och heltäckande dagspress i Sverige,

Jag redovisade fidigare aft vi redan förra året, i avvaktan på den kommande pressutredningen, inte ville acceptera en mycket kraftig uppräkning av presstödet, därför atf def motverkar rationalisering, därför aff def är kosfnadsuppdrivande och därför atf det påverkar konkurrensen som i sig sedan kräver mer stöd. Det är alltså mot bakgrund av den miljonrullningen när def gäller presstödet under de senaste åren som vi föreslår en begränsad sänkning av stödet till dagspressen. Det höjdes ju 1984, Det höjdes 1985 och def höjs nu 1986, Och det är inga smä summor det gäller. Man kan fråga sig: Vilka anslag i budgeten har haft motsvarande utveckling under de senaste åren? Förra året höjdes stödet med 37 milj, kr. Nu föreslås ytterligare en ökning med 15,5 milj, kr. Vi förordar, i förhållande till det förslag som nu föreligger, en minskning på 35 milj, kr.

Nu skall jag inte replikera på Bo Hammars anförande, men jag vill ändå göra en jämförelse. När det gäller organisafionsfidskriftsstödet, som fill viss del går till verkligt fattiga och små organisationer, raskar man på och tar bort 40 milj, kr, i ett enda svep. Man skulle kanske från arbetarrörelsens sida göra som Bo Hammar gjorde och lifef mer diskutera innehållet i tidningarna. Nu minns jag inte exakt vilket epitet Bo Hammar använde. Men det är ju ett känt faktum aff vissa av dessa fidningar är tråkigare än de andra tidningarna.

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Presstöd

Anf. 32 HANS NYHAGE (m) replik:

Herr falman! Vi moderater har vid upprepade tillfällen under mänga år anfört att def är nödvändigt att göra stora besparingar på statsbudgeten med hänsyn fill def sfatsfinansiella läget. Vi drev länge den linjen tämligen ensamma. Men nu har allt fler insett nödvändigheten av aft besparingar görs. Det är egenfligen bara vänsterpartiet kommunisterna som vägrar aft vara med på detfa och på sedvanligt sätt agerar i rakt motsatt riktning - de vill plussa på statens kostnader och utgifter, Bo Hammars inlägg vittnade med all tydlighet om detfa,

I konsekvens med uppfattningen atf vi måste spara föreslår vi också besparingar på pressfödsområdet. Vi vägrar att vara med på den svartmålning som Bo Hammar gör av konsekvenserna av våra besparingar - att åtskilliga tidningar skulle hotas av nedläggning. Vi måste lita fill aff fidningarna av egen kraft så långt möjligt kan leva vidare. Vi måste lita till aft man inom tidningsvärlden kan vidta de nödvändiga rationaliseringar och andra åtgärder som gör aft man blir mindre och mindre beroende av stöd från statens sida. Med tanke pä den uppräkning som under senare år har skett av stödet fill pressen anser vi aff def kan vara motiverat atf göra den besparing på 20% som vi här föreslår.

Prot. 1985/86:105 Jag vill fråga Birgit Friggebo hur hon tror aff livet skulle gestalta sig för
2 april 1986 vanliga människor i Karlstad, Eskilstuna och Örebro om def bara fanns en

p ,, , enda monopolfidning. Jag tycker atf det är viktigt för riksdagen och för värt

utskott att se fill att utvecklingen inte gär åf def hållet.

Sedan tror jag aft Birgit Friggebo är litet okunnig om pressfrägorna. Branschen har haft en gynnsam konjunktur. Javisst - def gäller för de stora drakarna. Men det gäller inte för en mängd andra fidningar. Och möjligheterna aff rationalisera när def gäller tidningsverksamhet är faktiskt ganska små,

Hans Nyhage säger aff vi skall spara. Javisst, vi är väl också med på att vi skall spara. Vi är infe anhängare av någon slösakfighef. Men i det här fallet har vi accepterat regeringens förslag vad gäller stödet till dagspressen, I fräga om stödet till organisationspressen har vi accepterat den linje som tidigare socialdemokraterna - och jag tror också centern - drev, nämligen fortsatt stöd till organisationspressen. Vi skall spara, men vi skall infe spara på demokrafi, pä mångfald och yttrandefrihet, som kommer aff drabbas väldigt hårt om ert mycket drastiska nedskärningsförslag vad gäller stödet till dagspressen skulle genomföras. Då kommer en lång rad tidningar atf tystna. Då kommer, som jag sade tidigare, Sverige atf bli tystare, tråkigare och ensidigare,

Anf. 34 HANS NYHAGE (m) replik:

Herr talman! Vpk vill spara, säger Bo Hammar, Det vore intressant om Bo Hammar kunde redovisa eff enda område där vpk verkligen vill göra def, med undantag av försvaret,

Bo Hammar tror atf många tidningar kommer att tystna. Jag gör infe def. Jag tror fortfarande aff tidningarna av egen kraft kommer aff kunna leva vidare. Uppräkningen av bidraget har under senare år varit så stor aft det måste finnas utrymme för besparingar, som vi anser vara nödvändiga,

Anf. 35 BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik:

Herr talman! Def vore en katastrof om vi fick allt fler orter i landet med en monopolsituation för vissa tidningar. Det är bakgrunden till atf vi har statligt stöd till tidningsverksamhet. Frågan är pä vilket sätt man skall åstadkomma en stabil och god ekonomi för tidningarna, Bo Hammar argumenterar som om det enda sättet vore att ständigt öka på statens stöd. Vi vet atf det stödet motverkar rafionaliseringar och andra förbättringar för tidningarnas ekonomi. Vi föreslår en nedskärning mot bakgrund av ganska väsentliga höjningar under de senaste åren.

Vad vi vänder oss emot är aff man nu, utan någon som helst analys och trots
atf def sitter en utredning, påstår aff def inte finns någon skillnad mellan
täckningsgrad och ekonomi för tidningarna, Bo Hammar säger själv atf def
har gått bra för de stora fidningarna under de senaste åren därför aft de är
stora, Def liggeri stödsystemet aff ju större tidningen är desto mindre bidrag
man får. Detta vill ni nu fa bort och införa ett extra stöd för de tidningar som
har en täckningsgrad över 20 % upp fill 40 %, Det är mot detfa vi vänder oss
och föreslår marginell nedskärning av de kraffiga höjningar som fidigare
62 skett.

Anf. 36 BO HAMMAR (vpk) replik: Prot. 1985/86:105

Presstöd

Herr falman! Hans Nyhage säger aff han tror att tidningarna kommer atf 2 april 1986 överleva även om man skär bort 20 % av deras bidrag. Men de kommer infe aff överleva. Många kommer aft göra det, men väldigt många kommer inte aff överleva, Def är helf belagt, Def kan varenda pressforskare och alla som sysslar med fidningar och journalistik och tidningarnas ekonomi väldigt enkelt belysa. Därför är jag fundersam över moderaternas linje. Kan det vara en ren okunnighet om konsekvenserna eller, vilket jag faktiskt misstänker, en avsikt atf göra landet i fråga om pressen mera likriktat?

Sedan till Birgit Friggebo, Det är infe alls så aft presstödet motverkar rafionaliseringar. Det finns fina inslag i pressfödskonsfruktionen som skall medverka fill rationaliseringar.

Jag sade i mitt första anförande att det visst finns arbetartidningar som är tråkiga och trista. Men jag vill efter aft ha hört Birgit Friggebo nappa på detta komplettera med aft säga atf def finns en massa borgerliga landsortstidningar och tidningar över huvud faget som är urtrista och tråkiga, men kanske på annat sätt, Birgit Friggebo säger aff def är en marginell effekt, 5 % kan låta marginellt. Det är inte marginellt för en läng rad tidningar. Jag har exemplifierat fidigare hur def kommer aff bli tystare i en rad stora svenska städer, om infe utskotfsmajoritetens förslag skulle gå igenom.

Anf. 37 OLLE SVENSSON (s):

Herr talman! Årets presstödsbetänkande är fill sin övervägande del föga sensationellt. Det präglas av den traditionalism som är vanligt förekommande dä utredningar pågår. Den sjätte pressufredningen är nyligen tillsaft, och den har tillkommit pä konstitutionsutskottets initiativ.

Jag vill säga fill Hans Nyhage aft jag tycker han är litet orättvis när han säger aft det tidigare arbetet med pressfödsreglerna infe har gett några större resultat. Han säger att han haren förhoppning om aff den sjätte utredningen, i motsats till de tidigare utredningarna, skall leda fill konstruktiva och positiva resultat. Vad menar då Hans Nyhage med konstruktiva resultat - är det en nedläggning av fidningar pä det sätt som skulle bli följden av de förslag som moderaterna har lagt fram?

I själva verket har presstödet gett goda exempel på att man har kunnat hålla tidningar vid liv. Att man dä och då har behövt se över reglerna har berott på def som konsfitutionsutskotfet särskilt har tryckt på, nämligen atf man i sådana här frågor, som berör folksfyrelsens villkor, bör låta samtliga partier vara med och påverka. Jag anser fortfarande detta och välkomnar därför kulturminister Bengt Göranssons beslut att tillsätta en parlamentarisk utredning. Jag tycker också att def var naturligt atf han överlät ät denna aff ta ställning fill förslagen från den expertutredning som först leddes av Bo Präntare och som slutfördes med Karl Erik Gustafsson som ordförande.

Synpunkterna från remissinstanserna talar för atf frångå den ufsprungliga tanken om förslag till riksdagen under 1986 för tidningar som befinner sig i s, k, avtrappningsinfervall.

Vi noterar att folkparfimotionen om det särskilda produktionsstödet har tillgodosefts genom regeringens och utskottsmajoritetens ställningstagande. Detta innebär. Birgit Friggebo, exempelvis att det inte blir några ändringar

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Presstöd

när det gäller presstödet till Falu-Kuriren och Eskilsfuna-Kuriren, som utgår enligt vissa regler.

Vi noterar ocksä aff de ändringar i presstödsförordningen beträffande de särskilda produktionsbidragen som pä rekommendation av konstitutionsufskotfet infördes den 1 juli 1984 består. Något tillkännagivande fill regeringen, som föreslås i folkparfireservafionen, behöver följaktligen infe göras.

De ändringar angående produkfionsbidrag som föreslås redan nu i propositionen och som godtagits av utskottets majoritet ligger väl i linje med de presspolifiska målen. Den justering som sker innebär en förenkling av reglerna och gynnar fidningar med mer än 20-procenfig hushållstäckning, vilket är positivt med tanke på kravet atf i eff längre perspektiv upprätthålla mångfald och konkurrens i tidningsutbudet i fråga om både nyheter och kommentarer, och att göra det inom så många utgivningsomräden som möjligt.

Moderaterna och vänsterpartiet kommunisterna godtar regeländringarna. Centern anser att utredningen bör avvaktas och yrkar'avslag, liksom folkpartiet, som ju är kritiskt mot ändringen i sak, vilket framgick av Birgit Friggebos anförande. Jag vill yrka avslag på reservationerna i denna del med den motivering som jag har nämnt,

I fräga om anslagsnivån yrkar moderaterna pä en 20-procenfig nedskärning av produkt ionsbidragen och en halvering av anslagen fill utvecklingsbidrag och samverkansbidrag. Folkpartiet vill, som framgått av debatten, ha en generell sänkning med 5 %, Jag yrkar avslag ocksä pä dessa i reservationer framförda förslag.

Jag vill gärna instämma med Bo Hammar om att eff bifall fill långtgående nivåsänkningar skulle leda till den tidningsdöd som det är presstödets syfte att förhindra. Jag vill också understryka atf medan Birgit Friggebo talar om en gynnsam konjunktur för tidningsbranschen i stort under senare år. visar expertufredningar atf defta gäller högfäckningsfidningarna, Lågtäcknings-fidningarnas konkurrenssituation har däremot försämrats. Det finns alltså starka mofiv, just för aft hålla tidningarna vid liv, för de anslagshöjningar som nyligen beslutats och som också blir ett resultat av beslutet här i dag, om riksdagen följer utskottet.

Det utskottet haft anledning att ägna längst tid åf under beredningen av ärendet är förslaget i budgetpropositionen atf stödet fill organisationstidskriffer skall avvecklas från den 1 juli 1986, Detta får effekter för de utbetalningar avseende bidragsäret 1986 som pressfödsnämnden eljest skulle ha gjort tidigast i mars 1987,

Vi har fått en rad motioner med anledning av propositionsförslaget i denna del, Def finns dock en stor majoritet för att avveckla detfa fidskriftsanslag. Denna uppfattning stöds av moderater, centerpartister och socialdemokrater.

Folkpartiet anser aft stödet väsentligen kan reduceras och föreslär eff reservationsanslag pä 13 milj, kr, 1 motioner från centern och vänsterpartiet kommunisterna har föreslagits ett bibehållande av organisafionsfidskriftsstödet. Från vänsterpartiet kommunisterna är det fräga om en partimofion -man vill ha stödet kvar i dess hittillsvarande form och på den nivå som gäller i dag i fråga om beloppet. Vänsterpartiet kommunisterna fullföljer denna

uppfattning genom ett förslag om ett reservationsanslag till organisationspressen pä 40 milj, kr.

Jag vill gärna medge atf organisafionspressen utövar viktiga demokrafiska funktioner. Den har stor betydelse för aff skapa kommunikation inom vikfiga grupper i vår representativa demokrati och även mellan dessa grupper. Jag har ingen anledning aff fa fillbaka vad jag fidigare i skilda sammanhang sagt om dessa tidningars viktiga demokrafiska funktioner, I def fallet befinner jag mig i gott sällskap med företrädare för andra parfier.

Vi är därför, Birgit Friggebo, mycket noga med aff innan vi lämnar ifrån oss detfa ärende och föreslår ett slopande av denna anslagspost, skaffa oss garanfier för atf def kommer någonfing annat i stället, I budgetförslaget har kulturministern också föreslagit att stödet till kulturtidskrifter skall höjas, för att bereda plats inom det anslagets ram för anslag fill vissa organisationstidskriffer. Detta stöd administreras av kulturrådet och går under anslaget G 9 Stöd fill kulturtidskrifter. Det anslaget föreslås bli uppräknat med 7 milj, kr.

Propositionen är i denna del remitterad till kulfurufskottet, och detta utskott har berett konstifufionsufskoffet möjlighet atf yttra sig över förslaget, med tanke pä aft det kopplats samman med den av oss behandlade frågan om indragning av organisafionspressfödet. Vi har i detfa sammanhang även yttrat oss över vissa motioner som remitterats till kulfurufskottet,

I vårt nu behandlade betänkande förs våra synpunkter, som i sak överensstämmer med yttrandet fill kulturutskottet, fram i anslutning fill propositionen och motioner som berör vår del av ärendet. Dä är det infe oviktigt att vi säger aff det enligt gällande förutsättningar för stöd till kulturtidskrifter inte finns några principiella hinder för att organisationstidskriffer av olika slag, som inte längre kan få stöd från annat häll, efter prövning i kulturrådet om behovet, kan fä bidrag till sin verksamhet. Alldeles klart gäller defta, skriver utskottet, de typer av organisafionsfidskrifter som berörs i mofionerna,

Defta innebär alltså inga garanfier, Birgit Friggebo, för atf sädana anslag utgår, men att man ger möjlighet till en prövning i kulturrådet. Vi förutsätter atf kulturrådet gör prövningen i enlighet med de grunder som anges i stödförordningen och därvid beaktar syftet med anslagshöjningen, Detfa syfte klargörs i utskottsbetänkandet med utgångspunkt i föredragande statsråds uttalanden i de delar av proposifionen som remitterats fill värt utskott. Det finns ingen anledning att tro annat än atf kulfurufskottet kommer till samma slutsats som vi vid behandlingen av dess del av propositionen. Med denna motivering yrkar jag bifall fill ufskottets skrivning i denna del och hemställer om avslag pä reservationerna.

Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall fill utkoftefs hemsfällan i samtliga delar. Och jag är glad över aff vi nätt en sä pass betydande enighet under botaniseringen i den ganska snåriga materia som betänkandet omfattar.

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Presstöd

Prot. 1985/86:105 betänkandet säger Olle Svensson aft det ligger väl i linje med de presspolitis-
2 april 1986 ka målen atf stödja lägtäckningsfidningar. Mitt konstaterande, bäde nu och i

~ ~ mitt tidigare anförande, är atf def finns fler lägtäckningsfidningar och atf det

alltsä finns andra grupper än dessa landsortstidningar med en hushållstäckning pä över 20 %, som kan behöva ha ett bättre stöd med precis samma motivering. Vad som nu sker är atf man utan närmare motivering och analys gör denna förändring bäde i budgetpropositionen och i ufskottsmajoritetens förslag, och def är detta vi har vänt oss emot. Vi menar atf man borde ha avvaktat sjätte pressufredningens breda analys av samtliga stödberättigade tidningars situation och över huvud taget hela dagspressens situation, eftersom den skall behandlas av utredningen. Det gäller annonsmarknaden, påverkan från andra medier, osv.

Med anledning av organisafionsfidskriftsstödet och centermofionerna säger Olle Svensson atf det är fråga om ett bibehållef organisationstidskrifts-stöd, men jag vill peka pä aft def inte .är det, eftersom man i motionerna väsentligen framhåller frikyrkorörelsen, nykterhetsrörelsen och ungdomsorganisationerna, Def är framför allt dessa som vi har tagit fasta pä i def gemensamma yttrande som vi har gjort i kulfurufskottet och som framgår av den gemensamma skrivning som vi har i detta betänkande,

Anf. 59 BO HAMMAR (vpk) replik:

Herr falman! Beträffande stödet fill dagspressen finns en stor överensstämmelse mellan mig och Olle Svensson, Jag tror aft def beror pä att vi har gemensamma utgångspunkter när det gäller aff slå vakt om mångfalden inom pressen, men också på atf vi båda har en viss erfarenhet av journalistiskt arbete och av hur presspolifiken fungerar i det dagliga livet,

I fräga om stödet fill organisationstidskriffer finns det däremot en klyfta mellan oss, Olle Svensson sade atf han var i gott sällskap med andra partier. Ja, smaken är olika. Själv beklagar jag fakfiskt atf Olle Svensson hamnar i sällskap med moderaterna i pressfrågor. Jag vill erinra om att den som en gång tog initiativet fill och genomförde organisationsfidskriffsstödet var förre finansministern Gunnar Sträng, som sade: Framför allt folkrörelsernas tidskrifter spelar en utomordentligt stor roll för den demokratiska processen i värt samhälle, Def var utgångspunkten för organisationsfidskriffsstödet och också för socialdemokraternas och våra vilda protester när folkpartiets representant i den fidigare borgerliga regeringen, Jan-Erik Wikström, började minska stödet.

Jag tycker atf def är utomordentligt bra aff kulturminister Bengf Göransson föreslår en kraftig höjning av bidraget till kulturtidskrifterna. Som jag varit inne på fidigare är jag emellerfid mycket orolig för att anslaget kommer atf urholkas om man avskaffar organisafionsfidskriftsstödet. Då kommer nämligen en rad olika tidskrifter atf med olika konstruerade medel försöka fä bidrag genom detfa anslag. Vilka kommer dä aft drabbas? Jo. de allra fattigaste tidskrifterna, de som har det allra svårast. Det är olika typer av kulturtidskrifter, såsom Ord och Bild m, fl. Då blir det inte så mycket kvar av kulturministerns fina inifiafiv att föreslå en höjning av bidraget till kulturtidskrifterna. Dessutom får vi den egendomliea konstruktionen när del uäller 66

att fastställa vilka tidskrifter som är kulturtidskrifter - allting räknas som kultur, eftersom man försöker regelanpassa det fill ett visst anslag i budgeten,

Anf. 40 HANS NYHAGE (m) replik:

Herr talman! Presstödet har genom sin nuvarande konstrukfion verkat kosfnadshöjande, Def gäller hela tidningsområdet. Tyvärr har det förekommit att stödet har använts på sätt som infe varit avsikten. Stödet har inte lett till rafionaliseringar som gjort def möjligt för en fidning att leva vidare av egen kraft, vilket rimligen borde vara avsikten. Det har kommit aff befraktas som normal rörelseintäkt. Det har heller inte verkat konkurrensneufralt, Def har kommit atf användas fill att dumpa annonspriser eller atf starta redaktioner där sädana varit tämligen omotiverade, Defta har skett och sker trots att presstödet varit föremål för upprepade utredningar.

Det var defta jag menade, Olle Svensson, när jag sade att den sjätte pressutredningen i def här avseendet måste komma fram till eff konstruktivt resultat, sä atf vi kommer ifrån dessa inslag, som säkert infe heller Olle Svensson anser vara rikfiga.

Det är alltså min förhoppning att den sjätte pressfödsutredningen skall verka och arbeta pä ett sådant säff att vi fär eff helf nytt grepp om presstödet, som verkligen leder fill vad avsikten ändå måste vara, nämligen aff främst hjälpa tidningar atf klara sig av egen kraft. Jag ifrågasätter verkligen infe mångfalden i pressen, Def besparingsförslag som vi har lagt fram leder ingalunda till att mångfalden skulle minska pä det sätt som nu också Olle Svensson hävdar.

Herr talman! Jag upprepar igen atf presstödet i motsats fill vad som skett på andra områden har höjts kraftigt under senare år. Mot denna bakgrund menar jag atf en besparing pä def sätt som vi föreslär är acceptabel. Därtill kommer atf vi av samhällsekonomiska skäl måste spara pä alla områden.

Slutligen: Def är ju ändå inte bara genom direkta bidrag som man kan stödja den svenska pressen, Eff utomordentligt sätt vore ju t, ex, atf åstadkomma ett annat skattesystem i det här landet, med andra skatter och avgifter, som skulle säkert ha en posifiv verkan när det gäller pressens fortlevnad.

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Presstöd

Anf. 41 BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik:

Herr falman! Låt mig först ta upp en detalj, Olle Svensson säger atf avvecklingen av organisafionsfidskriftsstödet får effekt för 1986 men aft utbetalningarna sker 1987, Det är alldeles riktigt. Det gäller alltså kalenderåret 1986, Det betyder aff när riksdagen i dag, den 2 april, fattar sitt beslut har de här fidningarna redan under ett kvarts är fortsatt att ge ut sina nummer utan att ha fått besked om atf de inte har något stöd, I den mån dessa tidskrifter har anställda - jag tror infe aff def är så många, men en del av dem har det - är frågan hur fort de kan göra sig av med dem, om def t, ex, blir aktuellt med en nedläggning därför aft stödet till organisationstidskrifferna nu försvinner. Dessutom dröjer def ju ännu längre innan de får def slutgiltiga svaret. Först måste nämligen kulturutskottet ha berett ärendet, och riksdagen kommer någon gång i maj aff fatta beslut om stödet fill kulturtidskrifter. Det är alltså fråga om en direkt retroaktiv åtgärd.

Prot. 1985/86:105 Utskottets presentation av vad som kommer aff gälla för framtiden är en

2 april 1986 formellt helt riktig beskrivning. Vad jag har vänt mig emot är aff man mot

' bakgrund av motionerna ger sken av aft nästan alla typer av dessa fidningar

Presstöd

skulle få stöd. Det finns motioner friin centerpartister med krav på atf

studieförbund, ungdomsorganisationer och polifiska organisationer skall få bidrag genom kulturtidskriffstödet. Från socialdemokrater finns samma krav när det gäller tidskrifter som ges ut av nykterhetsrörelsen, trossamfund och fackförbund, I utskottets betänkande sägs alldeles klart att def här gäller de typer av organisationstidskriffer som berörs i motionerna. Det finns ingen sädan fypindelning inom ramen för kulfurtidskriffsstödet. Det skall göras en värdering av kvaliteten och av utbudefs mångsidighet. Vidare skall tidskriften främja en social eller kulturell debatt, etc. Man kan infe säga atf t, ex, nykterhetsrörelsens eller fackförbundens tidningar i fortsättningen skall få bidrag genom kulturfidskriftssfödef.

Vi har föreslagit en uppräkning också avkulfurtidskriftsstödef med 4 milj,, inte 7, därför att vi tycker att kulturtidsk rifterna i sig måste fä ett ökat bidrag. De har det svårt nog ändå. Vad vi vänder oss emot, ocksä när det gäller beredningen här i riksdagen, är aft man inte kan se vilka effekter def blir för organisationstidskrifterna. Får de över huvud taget plats inom kulfurtidskriffsstödet, med de regler som gäller för detta? Vad händer med kulturtidskrifterna, som redan i dag har det väldigt besvärligt? Denna belysning har vi inte fått, den som kulturutskottet skulle hjälpa oss med aft göra,

Anf. 42 OLLE SVENSSON (s) replik:

Herr talman! Jag skall nägot kommentera de inlägg som har berört dels organisafionsfidskriftsstödet, dels i mån av fid dagspresstödet.

Jag vill beträffande organisationsfidskriffsstödet säga till bl, a, Birgit Friggebo att det i mars i är har utbetalats bidrag till berörda skrifter. Vad jag framhöll var aft om riksdagen fatfar det aktuella beslutet, kommer inget stöd att utbetalas i mars 1987 för bidragsåret 1986, Man har dock inte förlorat något stöd under de gångna åren utan man har fått stöd under def antal budgetär som riksdagen har anslagit pengar för detta stöd.

Om jag fär uttrycka ytterligare en ui)pfatfning om klarheten i vad som gäller för organisafionsfidskrifterna, vill jag säga aff det måste vara positivt att en så bred majoritet i konstifutionsufskoffef redan nu uttalar sig för atf fidskrifter av de slag som omnämnts i motionerna - och man bör bland dem inte glömma fackförbundstidningarna - skall ha möjligheter atf söka anslag. Vi får väl förutsätta aft partiernas repre:ienfanfer i kulturutskottet kommer atf fullfölja detfa. Det är väl värdefullt atf ett sådant uttalande görs redan nu och atf man kan förutse vad som kommer atf hända i kulturutskottet, Def fanns även anledning för oss aff göra detta uttalande, eftersom den fråga def gäller har berörts i den del av propositionen som remitterats till oss.

När def gäller organisationstidskrifferna vill jag säga fill Bo Hammar aff
alla ändå mäste erkänna att vi befinner oss i eff statsfinansiellt känsligt läge.
En neddragning av dagspresstödet verkar på marginalen på def säftet atf def
leder fill en dagspressdöd. Däremot har det visat sig aff den relafiva
försvagning av organisationsfidskriffsstödet som har inträffat under de år
68 som detfa har förekommit, inte har lett fill nedläggningar av tidningar, utan

Anf. 43 BO HÄMMAR (vpk) replik;

Herr talman! Jag vill säga till Olle Svensson aff den här neddragningen drabbar närmare 500 tidskrifter. Det är väldigt mänga röster i presskören. Jag tror ocksä aft mänga av dem kommer aff överleva. Jag menar att vi borde försöka komma fram till ett regelsystem enligt vilket vissa typer av tidskrifter kan uteslutas. Jag tycker inte att ICA-kuriren eller ens Vi eller SAF-fidningen behöver ha def stöd som det här gäller. Man kunde i lugn och ro försöka hitta en annan konstrukfion för defta stöd,

Def finns en oerhörd mängd mycket smä tidskrifter, främst tidskrifter som representerar små och fatfiga organisationer: handikapporganisationer, nykterhetsrörelser, idroftsklubbar, politiska ungdomsförbund osv. Där slår neddragningen eller avskaffandet av bidraget mycket hårt.

Jag beklagar aft vi infe kunde komma fram till nägot slags uppgörelse om detfa. Det borde ha varit rimligt. Inte heller jag vill i och för sig bestrida atf vi har ett besvärligt statsfinansiellt läge, men det handlar inte om några jättelika belopp, Å andra sidan rör def sig om ett stort antal röster i presskören och om en stor mängd röster i vår demokrati. Jag tycker atf ett stöd på detta område fär kosta några tiotal miljoner kronor,

Anf. 44 HANS NYHAGE (m) replik:

Herr talman! I sitt första inlägg angrep Olle Svensson oss moderater och påstod atf vi ville rasera stora delar av tidningspressen, I sift senaste inlägg -för övrigt även i sitt första - tog Olle Svensson upp organisafionsfidskrifterna. Mot bakgrund av att han angrep oss kan jag inte låta bli aft citera vad Olle Svensson sade beträffande organisationstidskrifferna föregående år. Då lät det sä här:

"Dä det gäller organisationstidskrifterna förvånar det mig att moderaterna här går till ett direkt avslagsyrkande." Han fortsatte: "Min förvåning hänger samman med atf stödet fakfiskt infördes pä förslag från en borgerlig trepartiregering. Det skedde då under djupa bugningar för den fackUga, kooperativa och ideella pressens betydelse för kulturdebattens och den fria opinionsbildningens område. Förändringen i inställningen och kravet pä att uteblivna bidrag från staten skall ersättas med högre medlemsavgifter måste sägas stämma väl överens med den antifackliga inställning som i dag är så vanlig inom de borgerliga partierna och som tagit sig uttryck i kostnadsöver-vältringar från staten på exempelvis socialförsäkrings- och skatteområdena."

Sä sade Olle Svensson dä, herr talman, och nu undrar jag med hänsyn fill det angrepp som nyss riktades mof oss: Hur stämmer detta med antifacklig inställning och sådant, när nu socialdemokraterna själva vill avskaffa stödet fill organisationstidskrifferna?

Prot. 1985/86:105 Anf. 45 OLLE SVENSSON (s) replik:

2 april 1986 Herr talman! Jag vill till Hans Nyhage säga atf vi ju alla har eff förflutet i

~ T, denna fråga. Jag vill gärna rätta Bo Hammar; det var fakfiskt Ingemar

Mundebo som lade fram förslaget om tidskriftsstöd. Detta var ett initiafiv, som jag då - man mäste ju vara rättvis - prisade, från den borgerliga frepartiregeringens sida. Då fanns det ett anslag pä 40 milj, kr. Sä sent som i konsfitufionsufskottets betänkande 1982/83:26 var vi överens om - def gäller även moderaterna - atf organisationspressen har stor betydelse när def gäller att upprätthålla mångfald och vitalitet i den offentliga debatten. Utskottet sade längre fram i betänkandet att det är beklagligt aff man av sfatsfinansiella skäl inte har kunnat öka stödet ytteriigare.

Vi har alla ett förflutet och en posifiv värdering av detfa stöd, men vi har fått anpassa oss - det kan väl även polifiker erkänna - till det sfatsfinansiella läget och fill det förhällandet aft man har lyckats klara tidskrifterna genom medlemsorganisationernas egna insatser i stor utsträckning. Men beslutet, dvs, om kammaren följer utskottets förslag, innebär inte, som Hans Nyhage säger, aff vi slopar möjligheterna för organisationstidskrifferna aft fä ett stöd. Vi öppnar en sädan möjlighet genom kulturtidskriftsanslaget - def vill jag starkt understryka.

För Bo Hammar vill jag påpeka aff antalet fidskrifter som kan få stöd har ökat, Äv de 270 fidskrifter som i augusti 1985 hade fått bidrag från 1984 års anslag hade 248, dvs, drygt hälften av samtliga stödmoffägare, erhållit ett belopp pä mellan 9 000 och 30 000 kr, Def maximibelopp på 400 000 kr, som har införts har gjort att bidraget har förlorat i ekonomisk betydelse för de verkligt stora tidskrifterna. De har tidigare fått anpassa sig. Här kan man därför för de mindre tidskrifterna göra en del genom den höjning av kulturtidskriftsanslaget som vi har föreslagit i direkt anslutning fill propositionens förslag om avveckling av just det stöd vi nu diskuterar,

Anf. 46 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Vi behandlar här i kammaren många ärenden som rör mycket stora belopp - hundratals miljoner och miljarder - utan aff det väcker något större uppseende. Det är sällan någon folksform piskas upp. Så kan def komma något ärende som rör betydligt mindre anslagsbelopp men där reaktionerna blir väldigt häftiga. Jag har sällan fått så mänga brev i anslutning till ett aktuellt riksdagsärende som under de senaste mänderna, då saken gällt organisationstidskriftsstödet,

En förklaring kan möjligen vara aft det var under en borgerlig regering som Ingemar Mundebo och jag införde det här stödet. Det var naturligt för oss med den generösa inställning vi har fill fackliga, ideella och andra tidskrifter.

En annan förklaring är väl atf dessa organisationer läste den mofion som folkparfiet skrev i januari och blev uppmärksammade pä denna neddragning, som för mänga av dem får mycket stora konsekvenser.

När man far fram den senaste tillgängliga statistiken för 1984 finner man att

det rör sig om 470 tidskrifter. De är av olika karaktär. Det finns ungefär 300

medlemstidskriffer som tillsammans får ca 25 milj, kr, i bidrag. Dessa

' tidningar kan ha vissa förutsättningar att kompensera bortfallet - utgivning-

Presstöd

en bygger ju oftast pä atf medlemsavgifter utgår. Man får väl räkna med Prot. 1985/86:105 ganska kraftiga höjningar av medlemsavgifterna, men det finns dock en 2 april 1986 möjlighet att klara fortsatt utgivning.

168 tidskrifter som får stöd har sin förankring i kyrkor, nykterhetsrörelser, polifiska organisationer, miljörörelser, idrotts-, försvars- och handikapporganisationer - alltsä den rent ideella sektorn. De flesta av dessa tidningar har mycket små möjligheter aff kompensera sig. För en del rör det sig om ganska små belopp, Def är dä ofta mycket små tidningar, och stödet har därmed haft en stor betydelse för dem. För andra rörelser blir det ett betydande bortfall.

Låt mig fa några exempel. Nykterhetsrörelsens tidning Accent förlorar 400 000 kr. Blå Bandet, en liten nykterhefsfidning, föriorar 58 000 kr, - detfa är 1984 års siffror, Handikappfidningen Diabetes förlorar 84 000 kr,. Fosterlandsstiftelsens tidning Budbäraren 216 000 kr,. Pingströrelsens Evangelii Härold 400 000 kr,, SSU:s Frihet 120 000 kr,. Judisk Krönika 19 000 kr,. Kristendom och Skola 16 000 kr,, Lufherhjälpen 60 000 kr,, Missionsbaneret 176 000 kr, och Socialdemokrafiska kvinnoförbundefs Morgonbris 131 000 kr.

Några idroftsorganisationer har ringt eller skrivit och sagt atf de nu måste lägga ned sin fidning. Några exempel: Pingis förlorar 64 000 kr. Spela Badminton förlorar 100 000 kr. Jag kan fortsätta: Stridsropet som förlorar 167 000 kr,. Svensk Handikappfidskrift 169 000 kr,. Svensk Veckotidning 400 000 kr,. Svenska Kyrkans Tidning400 000 kr,, Veckoposten 173 000 kr, och Ung Center 104 000 kr, osv.

För dessa fidningar är detta naturligtvis ett dråpslag. Jag skulle ha haft ganska stor förståelse om regeringen hade valt aff skära ned på stödet till de tidskrifter vars ekonomiska grund består av medlemsavgifter. Dä skulle man med ett belopp på 13-14 milj, kr, ha kunnat bevara stödet till denna ideella sektor.

De brev jag har fått från dessa organisafioner har jag kunnat besvara relativt enkelt genom att skicka vär motion. Vid senare kontakter har jag dock förstått atf de har fåtf eff intryck av aff de skulle kunna få del av kulturtidskriftsstödet, Pä den punkten är jag litet förbryllad, därför aft utskottets ordförande Olle Svensson säger aff defta stöd skall utgå fill de mest pressade. Det finns ingenfing i propositionen som säger det. Såvitt jag förstår är det de ideella tidskrifterna som i någon mån också kan sägas vara kulturtidskrifter som kan komma i fråga för stöd, Def är nästan infe någon av de fidningar jag här har nämnt. Jag skulle kunna tänka mig aft Vi och Metallarbetaren och några fler som har en ganska hög kulturell ambifion skulle kunna plafsa i den kategorin. Är det inte så att utgångspunkten för detfa utökade stöd skall vara deras karaktär av kulturtidskrift? Dä kan man rimligen inte säga atf def är de mest pressade som skall få stöd, utan då är det på helf andra kriterier som stödet skall utgå.

Till det kommer, som bäde Birgit Friggebo och Bo Hammar har påpekat,
aft kulturtidskrifterna länge har krävt en uppräkning av kulturfidskriftssfö
def. Vi har bedömt def så, att merparten, eller i varje fall hälften av den
uppräkningen, är tillkommen för atf ge ett bättre stöd fill kulturtidskrifterna.
Säg atf def återstår 3 eller 4 miljoner. När man skall hänvisa alla dessa
tidskrifter, som i dag har ungefär 40 miljoner, fill aff samsas om den lilla 71

Prot. 1985/86:105 potten, måste det vara direkt missvisande aft ge dessa fidningar ett intryck av

2 april 1986 att de har en ny chans om de vänder sig fill statens kulturråd,

p „ , Jag skulle gärna vilja fråga Olle Sveniison hur det förhåller sig. Är det på

grundval av tidningarnas karaktär av kulturtidskrifter i en eller annan mening

som de skall få stöd, eller skall stöd ges till dem som har det största

ekonomiska behovet? Def är ju två helf skilda grunder.

Men jag skulle vilja gå ett steg längre. Vi har förmenats möjligheten aff i kammaren samtidigt behandla de två formerna av stöd, Def tycker jag skulle ha varit det rimliga. Kulturutskottet och konsfifufionsufskoffet skulle parallellt ha behandlat detta, och vi kunde ha haft en gemensam debatt och fåtf möjlighet atf ta ställning. Nu har det inte gått, och dä är min fråga: Om Olle Svensson menar atf defta stöd skall gå till de mest pressade tidskrifterna, då kan jag inte tolka det på annat säff än att man på socialdemokratiskt håll öppnar sig för aft i kulfurufskottet räkna upp det här stödet. Det tycker jag skulle vara mycket hedervärt. Om man alltså, såsom Olle Svensson har vidimerat i dag, menar aft många av de här tidskrifterna har en mycket svår ekonomisk situafion, har vi alltså en möjlighet aft under en annan bidragska-tegori vara med om en uppräkning. Det är självklart aft vi från folkpartiets sida skulle vara beredda fill nägot slags uppgörelse om def; det är ju bättre atf man genom en kraftig ökning markerar aff de mest utsatta av de ideella tidskrifterna kan få en rejäl chans till fortsatt stöd. Dä är min enkla fräga till Olle Svensson: Var det detfa som Olle Svensson menade?

Anf. 47 OLLE SVENSSON (s) replik:

Herr falman! Jan-Erik Wikström skulle infe ha behövt ställa den frågan, eftersom han tillhör kulturutskottet, och konsfitutionsutskotfet har ju i sitt yttrande till kulturutskottet gett uttryck för sin uppfattning i denna sak. Där citerade jag förut atf man kommit fram till aft enligt förufsäffningarna för stöd fill kulturtidskrifter finns def inga principiella hinder för aft organisationstidskrifter av olika slag, som infe längre kan få stöd från annat håll, efter prövning i kulturrådet av behovet kan få bidrag till sin verksamhet. Det innebär att vi förutsätter att kulturrådet gör prövningen pä de grunder som anges i stödförordningen men också - vilket är viktigt - beaktar syftet med anslagshöjningen. Därvidlag hänvisar vi till vad statsrådet har sagt, nämligen aft han hoppas aft man genom det höjda anslaget skall kunna ge särskilt betydelsefulla allmänintressanta tidskrifter möjligheter atf anpassa sig till nya förhållanden.

Längre kan jag inte gå; def är detta vi varit överens om i utskottet. Jag tycker att när Jan-Erik Wikström fär brev bör han också hänvisa till den posifiva inställning som konstitutionsutskottet här har visat fill atf lämna hjälp ät organisafionsfidskrifter som av kulturrådet kan bedömas ha behov av ett stöd,

Anf. 48 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) replik: Herr talman! Det är tvä frågor som är aktuella.

Den första frågan är: Pä vilken grund skall statens kulturråd dela uf anslag?

Den grund som i dag gäller för stöd till kulturtidskrifter är självfallet aff de

' är kulturtidskrifter. Är de inte det, har man inte någon möjlighet aff ge anslag

fill dem. Jag tror att man får vrida fill def ganska mycket för atf kunna säga aff Prot. 1985/86:105 alla de tidskrifter som i dag har haft organisationstidskriftsstöd utan vidare 2 april 1986 skulle kunna räknas in under kategorin kulturtidskrifter, - Def är möjligt aff kulturutskottet får klarlägga detta, men jag tolkar Olle Svensson sä, att han menar att förslaget innebär att man vidgar kulfurtidskriffsstödet fill att omfatta i princip alla de tidningar som i dag får organisationstidskriftsstöd.

Den andra frågan gäller det anslagsbelopp som sfär till förfogande. Man kunde naturligtvis tänka sig att hela den uppräkning som har skeff, frän 10 till 17 milj, kr,, skall vara reserverad för dessa tidskrifter. Eller lät oss säga att kulturtidskrifterna får 3 % av uppräkningen av def vanliga stödet och aft de nytillkomna tidskrifterna fär resten. Jag undrar om def var föredragande statsrådets avsikt. Kulturtidskrifterna lever nog i den tron att de har fått en kraftig uppräkning av stödet - en välbehövlig uppräkning.

Min fråga är då: År socialdemokraterna helt låsta vid beloppet 7 milj, kr, i tillskott? Eller finns def en möjlighet, mof bakgrund av den tolkning som Olle Svensson nu har gjort, aff man vill fundera över om beloppet är tillräckligt som ett rejält stöd för alla de tidskrifter som hädanefter skall omfattas av kulturfidskriftssfödef?

Anf. 49 OLLE SVENSSON (s) replik:

Herr talman! Jag vill inte ytterligare komplicera frågan, och jag skall självfallet inte blanda mig i kulturufskoffefs sakbehandling. Den del av proposifionen som är remitterad till kulturufskoffet bör kulturutskottet syssla med, Jag har gett uttryck för vad vi i konstitutionsutskottet menar, och jag har dä hänvisat till def yttrande som vi har lämnat fill kulturufskoffet.

Vi redogör på s, 7 i konstifufionsutskotfefs betänkande för den förordning som detta gäller och där det stadgas atf kulturrådet, som prövar bidragsfrågorna, vid sin prövning skall "beakta att bidragen skall främja hög kvalitet och mångsidigt utbud av åsikter och behandlade ämnen",

Anf. SO JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) replik;

Herr falman! Det är bra att Olle Svensson har fullt förtroende för kulturutskottefs förmåga aff hantera ärendet. Problemet är bara att kulturrådet nu fär ett uppdrag aft ta över ansvaret för närmare 500 tidskrifter som fidigare har fått ungefär 40 miljoner i stöd, Olle Svenssons uttalande innebär aff förhoppningar har väckts hos alla dessa tidningar om aft de med en ansökan hos kulturrådet kan få del av detfa anslag. Jag är dock inte säker pä aft föredragande statsrådet har avsett detta, och för tidskrifternas del är det viktigt aft de vet om det över huvud taget är meningsfullt atf lämna in en ansökan fill kulturrådet eller ej,

Anf. 51 BÖRJE STENSSON (fp):

Herr talman! Det är inte fel att göra förändringar av organisafionsfid
skriftsstödet, Def finns ett stort antal sädana tidskrifter som inte är i behov av
samhällsstöd för aft kunna komma uf även i fortsättningen. Beslutet innebär
dock aft fidningar som representerar en ideologiskt bestämd och engagerad
del av den samlade tidningsutgivningen undergrävs. Därmed motverkas
presstödefs egentliga syfte att förstärka yttrandefriheten, 73

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Presstöd

Jag uppfattar förslaget som en nedvärdering av den opinionsbildning och samhällsdebatt som folkrörelserna bidrar till. Jag kan infe tänka mig annat än aft def ocksä finns socialdemokrater som uppfattar saken på def sättet - det skulle vara underligt annars.

Stödet till den ofta partibundna dagspressen uppgår nu till 475 milj, kr,, och det ökas. Bl, a, skall s, k, fädagarstidningar, som utges en gång per vecka och främst representerar politiska organisationer, fä behälla sitt stöd, Aff samtidigt föreslå indragning av stödet till idéburen folkrörelsepress måste bedömas som en ensidig prioritering av polifiska pressorgan. En sädan gränsdragning utgår från en överdimensionerad tro på atf de mer politiskt bundna tidningarna har en mer avgörande betydelse för opinonsbildning och människors ställningstaganden än folkrörelsetidningarna har.

Den kombinafion av existentiella livsfrågor och dagsaktualifefer som ofta behandlas i folkrörelsepressen ger utomordentligt viktiga utgångspunkter för människors värderande val i olika frågor. Defta förstärks ytterligare av aft innehållet i folkrörelsepressen är direkt relaterat fill förkunnelsen, studieverksamheten och samhällsdebatten i lokala församlingar, föreningar och ungdomsgrupper. Ett slopat stöd till folkrörelsernas tidningar innebär därmed en allvarlig försvagning av den viktiga del av livsåskådnings- och samhällsdebatten, som så starkt lever i och sfimuleras av samfunden och de övriga folkrörelserna,

Def har redan sagts att för def vi kallar samfundstidningar innebär beslutet i dag ett bortfall om drygt 2 milj, kr. Detta utgör en svår inskränkning i verksamheten för dessa organisationer, som huvudsakligen finansieras genom frivilligt givna medel.

Det finns andra följder av beslutet för olika organisafioner. Flera har skrivit brev, vilket sagts här tidigare. Riksförbundet 4H skriver om sina bekymmer för en tidning som utkommer fyra gånger om året. Den har man i huvudsak finansierat genom detta stöd.

Vi brukar ju här i riksdagen vara ganska försiktiga med aff stifta lagar och fatta beslut som kan verka retroaktivt. Men så är fakfiskt fallet med detta beslut. Dagens beslut, om total utplåning av organisationstidskriftsstödet, har ett drag av retroaktiv verkan för många tidningsutgivare. För smä organisationer, där tidningsutgivningen är en förhållandevis stor del av den ekonomiska omslutningen, blir det nära nog katastrof.

Man skulle gärna vilja vädja fill regeringen aft söka åstadkomma något slags övergångsperiod för vissa organisationstidningar. Lät mig ge ett exempel pä ett sådant resonemang som en chefredaktör för en samfundsfid-ning tvingas föra. Det omedelbara problemet är förslagefs retroaktiva verkan, vilket beror på följande:

Ansökan skall vara inlämnad senast den sista februari 1986,1 ansökan skall bl, a, redovisas antalet distribuerade tidningar under 1985, Bidraget utbetalas sedan i maj månad 1986 och budgetåret börjar i juli 1986, Def innebär atf def för halva 1986 inte finns några pengar atf hämta för exempelvis denna samfundsfidning. Det är Svensk Veckotidning jag tänker pä. Exemplen kan mångfaldigas. Den kostar ungefär 1:10 per exemplar distribuerad, Äv det har man kunnat få ut 0:43 kr. Enligt normal bokföring aktiveras bidraget som fordran på presstödsnämnden per den 31 december. Bidraget infördes bl, a.

för atf täcka de snabbt ökade portokostnaderna, Portokosfnader och bidrag Prot.' 1985/86:105 bör tas upp för samma tidsperiod. Det fär mycket allvarliga konsekvenser när 2 april 1986

bidraget upphör för halva 1986, Eftersom bidragsindragningen inte blev

Presstöd känd förrän i januari månad fanns det inga möjligheter atf genom t, ex,

prishöjningar för 1986 kompensera bidragsborffallef, Årsprenumeranterna var i det här fallet samtliga fakturerade i januari och 80 % hade redan betalat sin avgift för 1986,

Problemen blir stora, och det är oefterrättligt aff i ett läge där man höjer stödet till den allmänna pressen gä så hårt fram mof organisafionsfidskriftsstödet, Def kommer atf medföra mycket svåra ekonomiska problem för många fidningar. Det är oräfffärdigt, enligt min uppfattning,

Anf. 52 ÅKE GUSTAVSSON (s);

Herr talman! Det var närmast Hans Nyhage som föranledde mig aft göra några kommentarer. Han tror infe aft moderaternas förslag fill sänkning av stödet till pressen skulle leda fill atf särskilt många tidningar skulle tystna. Han vägrar, som han säger, att vara med pä någon svartmålning, Hans Nyhage lever i en drömvärld.

Jag skall utifrån mina erfarenheter - jag jobbar ganska mycket med en av de tidningar som är föremål för produktionsbidrag-göra några konstateranden med anledning av de teser som Hans Nyhage har drivit. Han påstår aft presstödet har verkat kosfnadshöjande i branschen. Sanningen är aff ingen tidning har kunnat avstå från någon möjlig rationalisering, Pä den tidning som jag företräder har vi gått så långt vi någonsin har kunnat när def gäller exempelvis teknisk rationalisering, och i takt med utvecklingen kommer vi självklart aft fortsätta den rationaliseringen. Vi har, för att hålla nere kostnaderna, kunnat samordna tryckningen av flera fidningar på samma press, någonting som ur statsmakternas synpunkt måste vara rimligt. Men den fes som Hans Nyhage driver förutsätter också atf fidningar tar kostnader i onödan, ett påstående som faller på sin egen orimlighet.

Den andra tes som Hans Nyhage drev var att presstödet inte har medverkat till att tidningarna gjort rafionaliseringar för aft leva av egen kraft. Men hela arbetet har varit inriktat på att klara överlevnad och utveckling. Bidraget har också konstruerats så att det stimulerar till detta, exempelvis genom utvecklingsbidrag.

Den tredje tesen som Hans Nyhage drev är atf presstödet inte är konkurrensneufralt. På den punkten är jag beredd att hälla med honom i den meningen atf om vi infe haft produkfionsbidrag så hade konkurrensen helt upphört, Def hade blivit fallet inom exempelvis Jönköpings län, och vi hade fåtf ett fidningsmonopol, Pä sä sätt är presstödet inte konkurrensneufralt och skall infe heller vara det.

Den fjärde tes som Hans Nyhage drev och som jag hann skriva upp var att man har bedrivit en massa onödiga kostnadskrävande aktiviteter beroende på produktionsbidraget och startat omotiverade redaktioner. Sanningen är atf flera tidningar har tvingats till en större redaktionell geografisk koncentration beroende pä den härda ekonomiska verklighet som man har haft aft brottas med.

Sammanfattningsvis tror jag man kan säga atf problemet för andrafidning- 75

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Presstöd

arna handlar dels om att öka intäkterna, dels om aff minska kostnaderna. Annonsmarknaden har det talats om tidigare. Den är trög, och ändå är def nödvändigt att slåss hårt för att öka annonsintäkterna. Men intäkterna kan självfallet också ökas genom att man höjer upplagan, ökar civilproduktionen och över huvud taget ökar produktiviteten i de enskilda företagen. Jag kan försäkra Hans Nyhage att den inriktningen sannolikt gäller pä de flesta andratidningarna.

När det gäller att minska kostnaderna har jag redan redogjort för den satsning som gjorts för aft nedbringa de tekniska kostnaderna. Självfallet pågår också på motsvarande sätt med hjälp av datahantering osv, ett nedbringande av kostnaderna inte bara för tekniken utan också för administrationen. Men trots alla dessa åtgärder, trots detfa mycket hårda arbete, finns det mycket små om ens några marginaler för andratidningarna. Därför skulle ocksä en så drastisk nedskärning av produktionsbidraget som 20 % och en 50-procenfig nedskärning av utvecklings- och samverkansbidraget faktiskt leda till en ganska omfattande tidningsdöd. Det är sanningen! Jag kan försäkra Hans Nyhage att om han har som utgångspunkt att inte vilja medverka till någon tidningsdöd, då bör han också ändra uppfattning när det gäller den moderata reservationen.

Anf. 53 HANS NYHAGE (m);

Herr talman! Jag skall inte ifrågasätta Åke Gustavssons erfarenheter från hans egen tidningsvärld, men riktigt överensstämmande med verkligheten på andra håll i landet är de nog ändå inte.

Trots att presstödet har ökat och nu översfiger halvmiljardsfrecket finns problemen kvar. Presstödet har alltsä inte med sin nuvarande konstruktion lett till de resultat som man har eftersträvat. Def vore intressant aft höra om Åke Gustavsson har någon gräns över huvud taget för nivån pä presstödet. Hur högt skall det få bli, Åke Gustavsson, utan aft egentligen ge några effektivitetsvinster? Tycker Åke Gustavsson aff presstödet använts pä ett tilltalande sätt när det gäller Stockholms-Tidningen och Göteborgs Handels-och Sjöfarts-Tidning? Var presstödet väl använt i de fallen?

Faktum är att vissa tidningskoncerner genom bidragskonsfruktionen har kunnat tillskansa sig mångmiljonvinsfer. År det detta som är meningen med presstödet? De efterlysta rafionaliseringarna har i betydande utsträckning uteblivit. Man kan anföra flera exempel pä det. Det är det som vi anser atf man måste komma åt. Mot bakgrund av det stafsfinansiella läget anser vi det alltså vara nödvändigt med besparingar även på presstödefs område.

Anf. 54 ÅKE GUSTAVSSON (s);

Herr talman! Hans Nyhage frågar om def för mig finns någon gräns för hur högt man kan gå med produktionsbidraget utan att uppnå några effektivitetsvinster. Den frågan bygger på förutsättningen i Hans Nyhages felaktiga föreställningsvärld aft man inte gör några effektivitetsvinster. Hans Nyhage säger atf problemen finns kvar. Det är riktigt; annars hade vi inte haft något produktionsbidrag. Men sanningen är att hade man inte vidtagit de åtgärder i rationaliseringssyfte som har vidtagits, hade kostnaderna varit helf andra och sannolikt också helt orimliga.

Anf. 55 HANS NYHAGE (m):

Herr talman! Först en korrigering. Jag sade inte att man gjorde mångmiljonvinsfer med anledning av produktionsbidraget utan att man gjorde mångmiljonvinsfer med anledning av vissa av bidragen, t, ex, samverkansbidraget.

Faktum är, Åke Gustavsson, atf de tidningar som tidigare har gått bra fortfarande går någorlunda hyggligt och att de tidningar som fidigare infe har gått bra infe heller nu går särskilt bra trots dessa ständiga påplussningar av presstödet. Dä är det någonting som inte är riktigt som def skall vara beträffande konstruktionen och inriktningen av presstödet. Det är väl ändå underligt att det infe går hem atf def är def vi moderater eftersträvar. Vi hoppas verkligen atf den sjätte pressutredningen skall kunna komma till rätta med detta - def är det vi vill,

I avvaktan på ett annat system, grundat av den sjätte pressutredningen, finns def utrymme för atf göra besparingar även pä presstödet område, eftersom det är nödvändigt aft göra besparingar på snart sagt alla områden när det gäller statsbudgeten,

Anf. 56 ÅKE GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Jag skall inte uttala mig sä kategoriskt som Hans Nyhage gör när han säger atf någonting måste vara fel när def gäller de grundläggande principerna för presstödet. Jag är inte säker på det. Jag tror aff stödet i huvudsak är ganska hyggligt avvägt, men det hindrar inte aft det kan finnas fel i delar av det och atf man har anledning aft rätta till dem.

Men vad jag definitivt vet och vill uttala mig betydligt mer kategoriskt om är aff den inriktning på presstödet som Hans Nyhage strävar efter - nämligen större inslag av marknadskrafterna, så aft de starka kan bli starkare - infe leder till att vi garanterar mångfalden i den svenska pressen ens med ett produkfionsbidrag, I grunden handlar detfa om - och det måste vara avgörande för riksdagen - aft man i en demokrati skall medverka till atf upprätthålla en mångfald också inom dagspressen, Def är ocksä grunden för hela mitt resonemang och min argumentation mot Hans Nyhage,

Anf. 57 HANS NYHAGE (m):

Herr falman! I ett fidigare inlägg nämnde jag aff def rimligen finns andra former än direkta stöd som kan vara till gagn för tidningspressen. Jag nämnde skattepolitiken, avgiftspolifiken och hela den ekonomiska politiken. Över huvud taget gäller def aft åstadkomma förändringar i det sysfem som innebär betydande kostnadshöjningar inte bara för tidningarna utan också för näringslivet som helhet. En sädan politik eftersträvar vi moderater.

Jag tror alltsä aff med en annan ekonomisk inriktning än den som för

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Presstöd

närvarande förekommer här i landet kan vi åstadkomma förbättringar ocksä för pressen, utan aft behöva fillgripa ständigt ökade bidrag över presstödet. Jag förlitar mig på atf den sjätte pressfödsutredningen skall ha den inriktningen, att man tar hänsyn till hela def ekonomiska spelet för aft åstadkomma det stöd som pressen rimligen behöver och som pressen har nytta och gagn av,

Anf. 58 ÅKE GUSTAVSSON (s):

Herr falman! Jag vill bara erinra om, Hans Nyhage, atf just nu diskuterar vi konstifufionsutskotfefs betänkande nr 16 om presstöd. Frågor som gäller skatter återkommer vi fill i samband med behandlingen av skaffeutskotfefs ärenden. Och ekonomisk polifik kan Hans Nyhage diskutera i samband med behandlingen av finansutskottets ärenden.

Nu gäller det presstödet,

Anf. 59 HANS NYHAGE (m);

Herr falman! Det var precis som jag befarade, Åke Gustavsson inser infe sambandet mellan den ekonomiska polifiken, skaftepolitiken, avgiftspolifiken över huvud faget och pressens möjligheter atf fortleva.

Det var som sagt precis defta jag befarade.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 a (organisationstidskrifferna)

Först biträddes reservafion A 1 av Birgit Friggebo och Ingela Mårtensson med 48 röster mot 16 för reservation A 2 av Bo Hammar, 246 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls utskottets hemsfällan med 243 röster mot 63 för reservation A 1 av Birgit Friggebo och Ingela Mårtensson, 4 ledamöter avstod från atf rösta.

Mom. 3 a (grunderna för stöd till dagspressen)

Först biträddes reservafion B 3 av Birgit Friggebo och Ingela Mårtensson i motsvarande del med 47 röster mot 39 för reservafion B 2 av Berfil Fiskesjö och Bengf Kindbom i motsvarande del, 224 ledamöter avstod frän aff rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan - som ställdes mof reservafion B 3 av Birgit Friggebo och Ingela Mårtensson i motsvarande del - genom uppresning.

Mom. 3 b (särskilt produkfionsbidrag)

Utskottets hemställan - som ställdes mof reservation B 3 av Birgit Friggebo och Ingela Mårtensson i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Anf. 61 JENS ERIKSSON (m):

Herr talman! Det är med oro jag ser på utvecklingen i vår skärgärd när def gäller möjligheterna för den bofasta befolkningen att köpa fastigheter i våra skärgårdssamhällen och vid vår kust. Den bofasta befolkningen trängs alltmer undan av sommargäster, som lägger beslag på de attraktiva fastigheterna med bra läge för bofast befolkning.

Många förslag för aft förhindra denna utveckling har diskuterats, såsom förvärvstillsfånd, kommunal förköpsrätt, boendeplikt och liknande. Någon lösning har inte gått aff finna, och därför är problemet fortfarande olöst och utvecklingen fortsätter.

Mänga fasfighefer har övergått i utländsk ägo. När man på sommaren ser sig omkring på våra öar ser man ufländska flaggor vaja på många av de flaggstänger där förr den svenska flaggan halades av bofast befolkning. För mig är det en skrämmande syn.

Jag unnar folk, bäde svenskar och utlänningar, aft fä tillbringa semester och fritid i värt vackra landskap, och jag har ingenfing emot aft ufländska medborgare flyttar fill värt land och bosätter sig permanent. Vi behöver bofast befolkning för aft hålla landskapet levande, och bofasta utlänningar befraktar jag som svenskar. Det bör kanske klarläggas. Det finns i dag restrikfioner för utlänningars köp av fastighet. Utskottet skriver, och jag citerar:

"Förutsättningarna för förvärvstillsfånd regleras i 1 kap, 8-11 §§ i den nya lagen. Bestämmelserna har samma principiella innebörd som de bestämmel-

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Utländska förvärv av fast egendom

ser som infördes genom 1975 års reform. Bestämmelserna innebär atf förvärvsdllstånd i princip skall meddelas om hinder inte möter med hänsyn till landets försvar eller säkerhet, egendomens lämplighet för avsett ändamål eller andra allmänna intressen eller med hänsyn till förvärvarens förhållanden. För sädana områden av landet där def råder stor efterfrågan på fritidsbostäder gäller därutöver en särskild bestämmelse. Enligt denna (10 §) skall förvärvstillsfånd vägras om förvärvet avser en fritidsfastighef som är belägen inom ett område där efterfrågan på fritidsfasfighefer är så betydande aff på grund därav risk föreligger för en stegring av fastighetsvärdena. Förbudet mot förvärvstillsfånd gäller dock infe om förvärvaren fidigare varit svensk medborgare eller på annat sätt har en särskild anknytning till Sverige,

Frågor om förvärvstillstånd prövas av länsstyrelsen och i vissa fall av regeringen,"

Som framgår av vad utskottet skriver under hänvisning fill gällande lag skall alltsä förvärvstillstånd vägras, om förvärvet avser en fritidsfastighet som är belägen inom ett område där efterfrågan pä frifidsfastigheter är så betydande, att på grund härav risk föreligger för stegring av fastighetsvärdena.

Ingen kan väl påstå annat än atf de allra flesta fastigheter som utlänningar vill köpa som fritidsfasfighefer har eff sådant läge. Nog måste def ligga i allmänhetens intresse aff Bohuslän är befolkat även vinferfid.

När nu länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län genom sin landshövding gör uttalande i pressen att def nu skall bli lättare för utlänningar atf köpa fast egendom i Sverige och aft det nu skall räcka atf man har en moster i Kiruna för att få förvärvsfillstånd - och enligt vad som uppges står en enig länsstyrelse bakom ett sådant uttalande - finns det anledning fill betänksam-het och oro.

Det kommer in mer än 100 ansökningar varje år. Man kan anta aff det hädanefter blir stor efterfrågan på mostrar i Kiruna, när def innebär rätt för utlänningar att förvärva fastigheter i Bohuslän för fritidsändamål.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har förbigått både Nordiska rådet och svensk lagsfiffning.

Över 100 fastigheter per år - def är nästan lika mycket som den ö jag bor på, och lika mycket som mina grannöar. En sådan ö per år är man beredd aft sälja till utlandet. Hur ser det ut om 20-30 är? När vi skulle lämna över den lilla gård vi äger på hemön ville vi bygga oss ett hus. Dä var länsstyrelsen inte så frikostig. Fyra fem år tog def, därför att länsstyrelsen vägrade dispens att bygga på egen mark och på den ö där vårt folk bott och levt i så många generationer vi kunnat hitta.

Då var infe länsstyrelsens frikostighef sä stor. Men def gällde ju bofast befolkning. Om länsstyrelsen i mitt län läser utskoffsbefänkandet, bör den bli betänksam.

Jag fäster mig vid atf Allan Ekström i ett särskilt yttrande anser atf gällande lag innebär restriktivitet när def gäller utlänningars köp av fast egendom. Men när lagen av en länsstyrelse kan uppfattas pä säff som skeff, anser jag atf risk föreligger aft tolkningar uppstår som ytterligare försämrar läget i Bohuslän,

Jag yrkar därför bifall fill min motion nr L230,

Anf. 62 LENNART ANDERSSON (s);

Fru talman! Def finns några yttranden i Jens Erikssons inlägg som inte korresponderar med varandra, och det var därför jag begärde ordet,

Jens Eriksson påstår aff han infe har någonting emot de utlänningar som vill köpa fastigheter i Bohuslän, men samtidigt motionerar han om aff utlänningar i fortsättningen inte skall få köpa någon fritidsfastighef över huvud taget i Bohuslän, De två sakerna strider mof varandra.

Vidare vill Jens Eriksson nu ha en ändring i lagstiftningen, så att det i fortsättningen av lagstiftningen skall framgå att det är omöjligt att bevilja förvärvstillsfånd. Vi från utskottet hävdar aff den lagstiftning vi har är fill fyllest och väl täcker den situafion i vilken vi lever här i landet. Sedan ankommer det på resp, länsstyrelse att pröva varje ansökan om förvärvstillsfånd och se om den stämmer överens med lagstiftningens grunder. Längre anser jag inte att vi kan gä.

Om Jens Eriksson har kritik mot länsstyrelsen i Göteborg tycker jag att Jens Eriksson skall rikta den krifiken dit och infe framföra den här i kammaren.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemsfällan.

Utländska förvärv av fast egendom

Anf. 63 JENS ERIKSSON (m):

Fru falman! Jag ser skillnad mellan folk som vill bosätta sig i Sverige och bo här året om och människor som vill ha fastigheter för fritidsbosfäder och vistas där under någon månad på sommaren. Jag menar att man därigenom tränger undan den bofasta befolkningen. Man köper de fastigheter där den bofasta befolkningen egentligen skall bo, och vi får större konkurrens och priserna sfiger,

Def bör inte vara omöjligt för människor som vill bosätta sig i Sverige att förvärva fasfighefer för permanent boende - def är inte det min mofion avser. Om den uppfatfas sä, uppfattas den i så fall fel.

Jag menar också aff def bör finnas en klar gränsdragning i fräga om vad som gäller, så att man slipper den situafion som vi i Bohuslän har hamnat i, där def har räckt aft ha en moster i Kiruna för atf få köpa fastigheter inom sådana områden där det är verkligt stor efterfrågan och där fastighetsvärdena sfigit,

Anf. 64 LENNÄRT ANDERSSON (s):

Fru falman! Def grundläggande problem som Jens Eriksson tar upp är aft efterfrågan pä fritidshus i Bohuslän är så stor atf priserna trissats upp och den bofasta befolkningen får allt svårare att förvärva de hus som den önskar förvärva.

Vilken lösning pä detta problem har då Jens Eriksson aff föreslå? Jo, att alla utlänningar skall förvägrasaff köpa ett fritidshus i Bohuslän! Då tror Jens Eriksson atf problemet är löst.

Så enkelt trodde jag inte def var möjligt för Jens Eriksson aft resonera, Alla svenska medborgare som också efterfrågar fritidshus i Bohuslän och är

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Utländska förvärv iiv fast egendom

beredda att betala ett mycket högt pris för dem kan ju Jens Eriksson infe få ät sidan med denna lagstiftning, men de hjälper också till atf höja priserna på fastigheterna.

Skall Jens Eriksson lösa det problemet, måste det vara med en helt annan lagstiftning än genom aft förvägra utläriningar förvärvsfillstånd,

Anf. 65 JENS ERIKSSON (m):

Fru talman! Om efterfrågan är stor nu, blir den ännu större när också utlänningar får möjlighet att förvärva fritidsfastigheter inom de här områdena prakfiskt taget utan begränsningar.

Vi har visst förslag på flera åtgärder för atf förbättra möjligheterna att förvärva fritidsfasfighefer i Bohuslän, Vi menar aft om man öppnade flera områden, som är improduktiva och infe används för nägot annat, för fritidsbebyggelse, skulle man kunna minska den efterfrågan vi har i dag -men för detta finns def inget intresse.

Vi har stora områden i Bohuslän som vi gärna kunde ställa till förfogande för allmänheten, sä aff den kunde få äga en liten bit av Sverige och ha fritidsfastighet där - men det har vi inte heller fått gehör för. Då återstår atf försöka rädda vad som räddas kan.

Detta är ett sätt atf öka möjligheterna för den bofasta befolkningen atf kunna leva kvar i Bohusläns skärgärd,

Anf. 66 LENNART ANDERSSON (s):

Fru falman! Def är ett drag i Jens Erikssons motivering som man infe kan låta passera, Jens Eriksson säger: Får vi bara alla utlänningar åf sidan blir de här problemen mycket mindre - då har vi löst en del av problemen. Det är att . sätta utlänningar i en speciell strykklass. Och jag tycker icke att vi skall behandla våra invandrare eller utlänningar som har stark anknytning fill Sverige på det sättet.

Finns def sedan markområden i Bohuslän för att skapa nya områden för fritidshus, se då till aff de regionala myndigheterna i Bohuslän sätter i gång med en planering för atf skapa sädana fritidsområden! Men infe heller def tror jag är någonfing som vi kan lagstifta om här i riksdagen,

Anf. 67 JENS ERIKSSON (m):

Fru falman! Vräng inte fill def mer än nödvändigt, Lennart Andersson! Det var infe tal om invandrare, utan här gäller def att utlänningar som bor i andra länder och vill tillbringa sommaren i Sverige vill köpa fritidshus här.

Om man vill tolka min inställning som något slags invandrarfienflighet är det en felakfig tolkning- medvetet eller omedvetet, Def handlar infe om det.

Överläggningen var härmed avslutad,

(Beslutet redovisas efter debatten om socialförsäkringsutskoftefs betänkande 13,)

Inteckning av bostadsrätt

Anf. 69 PER-OLOF STRINDBERG (m);

Fru talman! Till lagutskottets betänkande 20 är fogad en gemensam borgerlig reservation med begäran om aff regeringen skall lägga fram ett förslag fill sådana ändringar i gällande författningar aft def i framfiden blir möjligt atf inteckna bostadsrätt, Detfa är ett krav som riksdagen vid def här laget känner igen. Vi har infe minst från moderata samlingspartiets sida fört fram def under en följd av är.

Den socialdemokrafiska majoriteten i lagutskottet vidhåller sitt tidigare påstående atf def inte föreligger något behov av ytterligare möjligheter till belåning av bostadsrätt. Utvecklingen visar, menar man, aft "bostadsrätt anses som en tämligen god säkerhet". Ja, def anses som en tämligen god säkerhet. Men genom en inteckningsrätt skulle säkerheten inte bara vara tämligen god utan bli likvärdig med en inteckning i småhus, och def skulle göra def lättare för dem som vill låna aff uppnå gynnsammare länevillkor än för närvarande.

Jag vill erinra om atf när lagutskottet för ett par år sedan sände motsvarande motionsyrkanden pä remiss till bl, a, flera kreditinsfitufioner, var mänga remissinstanser positiva fill förslaget. De ansåg aff infeckningsrätt skulle vara gynnsam för möjligheten att utveckla bostadsrätten som boendeform ,

Alla möjligheter bör fillvaratas, menar vi reservanter, för atf fler och fler skall få känna tillfredsställelsen av atf äga sin bostad, Aft fillgodose enskilda människors önskemål är viktigare än aft slentrianmässigt påstå atf inga nya omständigheter framkommit. Det behövs, fru talman, inga sådana nya omständigheter. Redan den situation som vi nu har borde var tillräcklig för ett bifall fill mofionsförslagen.

Jag yrkar bifall till den gemensamma borgerliga reservationen,

Anf. 70 STIG GUSTAFSSON (s);

Fru falman! För ganska precis ett år sedan behandlades motionsyrkanden med samma innebörd som dem vi i dag har aft behandla, Def gäller frågan om inteckning av bostadsrätt. Jag kan därför fatta mig ganska kort.

Utskottet har i sitt betänkande pekat på den möjlighet bostadsräffsinneha-vare redan har atf använda bostadsrätten som pantobjekt, Pantsätfning sker genom eff avtal om panfförskrivning av bostadsrätten, I dag föreligger inte några problem atf i bank eller i andra finansinsfitut låna pengar pä sin bostadsrätt. Denna säkerhet betraktas med andra ord som mycket god av bankerna, I regel kan en person som vill köpa en bostadsrätt med bostadsrätten som säkerhet låna upp fill 75 % av def av banken fastställda värdet. Att införa en möjlighet till inteckning av bostadsrätter kan bara bidra till aff ytterligare driva upp priserna på lägenheter, och de är som bekant redan mycket höga, särskilt i Stockholmsområdet,

En möjlighet att inteckna bostadsrätter skulle infe förändra mycket vad gäller den faktiska situafionen, Def finns med andra ord infe någon anledning att införa defta institut för bostadsrätterna. Det finns infe nägot behov av nägot sådant. Det finns inte heller några samhällsekonomiska eller familje-

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Inteckning av bostads-rän

Prot. 1985/86:105 ekonomiska fördelar med en sådan ordning som reservanterna vill ha,
2 april 1986 Utskottsmajoriteten konstaterar att det inte föreligger några nya omstän-

Inteckning av bostads-rätt

digheter i den här frågan som kan mofivera införandet av eff sysfem med inteckning av bostadsrätter och hemställer därför atf riksdagen avslår reservationen.

Fru falman! Även jag yrkar avslag på reservafionen och bifall fill utskottets hemsfällan,

Anf. 71 PER-OLOF STRINDBERG (m):

Fru talman! Jag måste säga atf Stig Gustafsson är något inkonsekvent. Han konstaterar nu att inteckningen inte bara är tämligen god utan mycket god. men den har ingen effekt. Men samfidigt driver den upp priserna pä bostadsmarknaden. Har det någon effekt, Sfig Gustafsson, om man inför möjlighet till inteckning? Jag kan inte förstå annat än aff def med Sfig Gustafssons formulering tydligen skulle ha en effekt. Då vidhåller jag alltså vårt önskemål om aff man inför infeckningsräften,

Anf. 72 STIG GUSTAFSSON (s):

Fru falman! Jag tror aff detta i stor utsträckning är en symbolfråga för reservanterna. Jag är övertygad om atf priserna på bostadsrätter drivs upp ytterligare om man inför infeckningsrätt, och def kan infe ligga i de bosfadssökandes intressen. Vi har i Stockholms innerstad redan i dag en mycket segregerad bostadsmarknad, och segregationen skulle bli ännu mer markant om man inför ett sysfem med infeckningsrätt.

Jag vill ocksä peka på aft 600 000 lägenheter i värt land är bostadsrätter. Det systemet fungerar mycket bra, 400 000 av dem är folkrörelsekooperativa. Vi har 60 års erfarenhet av dagens lagstiftning. Även inom de privata bostadsrättsföreningarna är människorna nöjda med nuvarande sysfem. Jag anser att detta är ett system som def är värt atf slå vakt om. Man skall ha klart för sig aft om man inför den föreslagna möjligheten fill inteckning, dä inför man bakvägen det som herr Strindberg var inne på, nämligen ägarlägenhe-fer. Jag anser även aft kooperationen är något som är värt atf slå vakt om i detta sammanhang,

Anf. 73 PER-OLOF STRINDBERG (m):

Fru talman! Jag har all respekt för kooperationen. Vad jag vill åstadkomma, fru talman, är aff man på olika sätt skall få förfoga över och äga sin bostad. Det är ett gammalt moderaf krav. Jag menar aft vi tillgodoser bostadskonsumenfernas, som det sä fint heter, önskemål om ökad valfrihet i boendet om vi genomför detta. Jag konstaterar dessutom att Sfig Gustafsson fortfarande är inkonsekvent - det finns inte några skäl aff genomföra en inteckning, eftersom man redan nu har så god säkerhet, men inför man inteckningsrätt skulle priserna på bostadsmarknaden plötsligt stiga. Jag förstår uppriktigt sagt infe logiken i ett sådant resonemang.

Anf. 74 STIG GUSTAFSSON (s): Prot. 1985/86:105

Lagstiftningsåtgärder beträffande stiftelser

Fru falman! Logiken är mycket enkel. Den innebär nämligen aft om man 2 april 1986 inför ett inteckningsinsfitut för bostadsrätter, då kommer man att kunna finansiera bostadsrätterna på ett annat sätt, och därvid drivs priserna upp - så enkelt är def, Def vill inte vi socialdemokrater medverka fill.

Anf. 75 PER-OLOF STRINDBERG (m):

Fru talman! Sfig Gustafsson måste erkänna att man skulle möjliggöra för fler atf äga sin bostad om man införde denna infeckningsrätt, Def är det vi vill uppnå,

Anf. 76 STIG GUSTAFSSON (s);

Fru falman! Jag är övertygad om att man inte skulle bidra till att fler fick äga sin bostad utan fill att färre fick def.

Överläggningen var härmed avslutad,

(Beslutet redovisas efter debatten om socialförsäkringsufskoffets betänkande 13,)

Anf. 77 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Kammaren övergår nu fill atf debattera lagufskoffefs betänkande 21 om lagstiftningsåtgärder beträffande stiftelser.

Lagstiftningsåtgärder beträffande stiftelser

Anf. 78 STIG GUSTAFSSON (s):

Fru talman! I Sverige finns i dag omkring 50 000 stiftelser eller fonder med tillgångar på i runda fal 50 miljarder kronor. Dessa sfiftelser eller fonder förvaltas under högst olika betingelser. Genomgående torde man kunna säga atf en bättre och effekfivare förvaltning med hjälp av professionella förvaltare skulle högst väsentligt kunna öka dessa stiftelsers kapitalbehållning och därmed deras möjlighet aft utdela stipendier eller anslag för antingen vetenskapliga ändamål eller utbildning.

Skattemyndigheterna har gjort vissa undersökningar och har då funnit att bara ca 9 500 av de 50 000 stiftelserna är kända av skattemyndigheterna. Det betyder aft ca 40 000 sfiftelser lever sitt eget liv.

Stiftelsernas ändamål är ofta mycket bisarra. Grundtanken med den ursprungliga donationen var ofta att lämna hjälp då stat och kommun inte gjorde def. Bestämmelserna i de flesta stiftelser riktar sig fill särskilt behövande, sjuka och handikappade. Men bland alla fonder och stiftelser med seriösa syften flnns en hel del udda sådana. Det finns t, ex, en stiftelse för tväftsfugebyggare i Norrland och en för främlingar i Karlstad "som ej äga medel fill återresan". Ett annat exempel är en stiftelse som delar ut pengar för "beklädnad ät fatfiga, välartade folkskolebarn i Sforkyrkoförsamlingen", I Uppsala finns def en stiftelse där medlen skall användas till "bidrag fill mindre bemedlade barns lagning och underhäll av skodon samt fill varma ylleunderkläder vid den kalla årstiden".

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Lagstiftningsåtgärder beträffande stiftelser

Def här är bara några exempel på udda stiftelser. Självfallet bör man se över dessa.

Det är enligt min mening synnerligen angeläget atf en ordentlig inventering görs av alla stiftelser som finns i Sverige och aft det införs någon möjlighet atf på eft mera effektivt sätt använda deras medel. Något slags generella möjligheter fill permutation i vissa fall borde övervägas för en del sfiftelser med föråldrat ändamål, Deftti har behandlats i motion L207,

I motion L238, som jag och några medmofionärer har väckt, har vi pekat pä en metod, nämligen samförvaltning av mindre sfiftelser för aff dessa skall få större slagkraft. Med samförvalfning följer aff man får en större förmögenhet aft förvalta, vilket i sin fur innebär större möjligheter aft planera placeringarna och utdelningspolifiken på längre sikt, Åven hänsynen fill kravet på låga förvaltningskostnader motiverar aff stiftelserna förvaltas så rationellt som möjligt, I fråga om mindre sfiftelser är alltså den mest ändamålsenliga vägen samförvalfning.

Samförvaltning kan ske genom aft ett flertal mindre sfiftelser sammanläggs fill en enda fond och de ingående stiftelserna formellt upplöses, Samförvalfning kan också ske utan atf stiftelserna upplöses. En tänkbar lösning är dä aft en stiftelse med betydande kapital och tillgäng till professionell kompefens ger basservice ät andra stiftelser, dvs, fungerar som en moderstiftelse. Kapitalet kan dä placeras gemensamt.

Förebilder till gemensam förvaltning av stiftelser där en moderstiftelse ger basservice ät andra sfiftelser finns bl, a, i Förbundsrepubliken Tyskland, Där existerar sedan 1920 en stiftelse, Stifferverband fiir die Deutsche Wissen-schaft, som är en paraplyorganisafion för ett stort antal olika stiftelser, Organisafionen understödjer stiftelserna vid planering och genomförande av deras initiafiv. Man sköter förvaltningen av stiftelserna mof en mindre avgift och vidtar olika åtgärder för atf få uf större effekt av flera mindre stiftelser. Ett sätt som Stifterverband använder sig av är atf sammanföra ett antal sfiftelser till ett slags pool, naturligtvis helt frivilligt. Det kapital som dessa stiftelser förfogar över kan då placeras på eft bättre sätt. Utdelningen av forsknings- eller utbildningsstipendier kan naturligtvis trots defta skötas av varje sfiftelse för sig, men var och en haf mera pengar och professionellt stöd vid utdelandet av anslagen.

Ofta gör ocksä Sfifterverband en forskningsplan för olika ändamål vilken kan vara flerårig. Det betyder att en sfiftelse eller ett antal stiftelser förbinder sig atf under en viss tid stödja eft eller flera projekt inom f.ex. den medicinska forskningen, Pä detta sätt kan alla de relativt smä summor som finns i ett otal stiftelser komma fill en riktig användning, en användning som ofta ocksä bättre står i överensstämmelse med den ursprunglige donatorns önskemål.

Fru talman! En sådan här lösning med gemensam förvaltning av stiftelser skulle kunna införas i Sverige, Det kan därvid behöva övervägas om en ändring möjligen bör göras av vissa bestämmelser som ibland begränsar den enskilda stiftelsens placeringsfrihet och/eller föreskriver viss angiven kapita-lisering.

Vi har redan i dag i Sverige en forskningsstiftelse med betydande kapital och tillgång till professionell ekonomisk kompetens som skulle kunna vara

det organ där en samförvalfning av olika sfiftelser skulle kunna ske. Den stiftelse jag tänker pä är Riksbankens jubileumsfond, som ju ocksä är riksdagens eget organ. Stiftelsen har genom sin anknytning fill riksdagen en unik ställning som kontaktorgan mellan polifiker och forskare. Riksbankens jubileumsfond har enligt sina stadgar till ändamål aff främja och understödja vetenskaplig forskning som är anknuten till Sverige, Stadgarna anger bl, a, atf verksamheten skall ges en betydade flexibilitet. Detta betyder i princip att inte något forskningsområde skall vara uteslutet från möjligheten att erhålla bidrag frän fonden.

Eft incitament fill en gemensam förvaltning av sfiftelser under ledning av en större stiftelse, en moderstiftelse, skulle kunna vara att vissa skattelättnader lämnades. En lösning som kan övervägas är att dessa stiftelser generellt frikallas från skattskyldighet för all slags inkomst. Det är dä viktigt aft en moderstiftelse i en med skattelättnader förenad gemensam förvaltning av stiftelser bör ha en offentligrättslig prägel. Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond är en sådan stiftelse som har offentligräffslig prägel, Den har betydande kapital och fillgång fill professionell kompefens. Jubileumsfonden har därför goda förutsättningar atf kunna spela en samordnade roll vad gäller stiftelsers förvaltning.

Även utskottet har den uppfattningen aff stora fördelar står aff vinna med en samförvaltning av sfiftelser. Utskottet understryker också vikfen av att en tidsenlig lagreglering kommer till stånd, främst när def gäller att effektivisera sfiffelseväsendet. Den möjlighet fill samförvaltning hos en moderstiftelse, som vi har tagit upp i vår motion, bör därför skyndsamt prövas av jusfifiedepartemenfet i dess fortsatta arbete med en ny lagstiftning om sfiftelser, framhålls det i utskottefs betänkande. Jag vill här bara understryka detfa utskottets enhälliga uttalande och förutsätter att vi i riksdagen snart har aft ta ställning till ett sådant förslag. Jag tror atf den lösning som här skisserats skulle vara av särskilt stor betydelse för forskningen i Sverige, Det är ett oförsvarligt slöseri med resurser att låta större delen av de 50 miljarder som finns i olika stiftelser även fortsättningsvis få slumra, när det finns så stora behov på olika områden.

Med defta sagt, fru talman, och med hänvisning fill vad uf.skotfef har uttalat om vikten av att utredningsarbetet sker snabbt samt aft möjligheten fill samförvalfning närmare utreds, har jag inget annat yrkande än utskottet.

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Lagstiftningsåtgärder beträffande stiftelser

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Itivandritigm. m.

Invandring m. m.

Anf. 80 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Fru talman! Flyktinginvandringen fill Sverige och andra länder är en återspegling av förhållanden och händelser i vår omvärld. Den ökande klyftan mellan rika och fattiga länder, ökningen av den orättvisa fördelningen av resurserna mellan olika länder, skapar ett växande antal sociala, ekonomiska och politiska krissituationer och väpnade konflikter. Människor tvingas fly undan förtryck, förföljelse och svära lidanden som de utsätts för i sina hemländer.

Man kan konstatera aft flykfingproblemef i världen i dag är mycket stort och att det växer. Som också framgår av regeringens skrivelse om flyktingpolitiken har antalet asylsökande till Västeuropa ökat kraftigt under senare år. År 1983 anlände 80 000 asylsökande fill Europa, år 1984 104 000 och år 1985 165 000, Flertalet asylsökande i Västeuropa kommer från utomeuropeiska länder, bl, a, frän Mellanöstern och Sydväsfasien,

Man kan också konstatera att den allra största delen av flykfingbördan i dag bärs av fattiga och underutvecklade länder i tredje världen, medan de högt industrialiserade länderna i Europa anstränger sig för atf bygga upp vattentäta murar omkring sig för atf skydda sig mot det stora flykfingproblemef i världen.

Också de svenska flyktingpolitiska ansträngningarna koncentreras på försök aff stoppa flyktingfillströmningen fill det egna landet, Def sker dels genom en mycket restriktiv tillämpning av utlänningslagstiftningen för de flyktingar som lyckas komma fill den svenska gränsen, dels genom visum-tvång, kontakter med och påtryckningar mof våra grannländer, varigenom man försöker blockera flyktingvägarna och göra det omöjligt för flyktingar aft komma hit och söka politisk asyl.

Det senaste exemplet på en sådan politik var när den tilltänkta flykting-kommissarien i FN Anders Thunborg slutförde sitt föga hedervärda uppdrag aft genom överenskommelse med DDR stoppa näsfan all flyktinginvandring som kom den vägen.

Följderna av en sådan politik har blivit att utlänningslagens prakfiska tillämpning numera strider mof lagens anda av humanism och generositet och inte sammanfaller med den allmänna rättsuppfattningen.

Om denna politik tillåts fortsätta, kommer def aft innebära atf respekten för svensk lagstiftning urholkas ytterligare. Man kan inte å ena sidan underteckna internationella överenskommelser inom FN:s ram enligt vilka man förpliktar sig att ta emot alla som söker politisk asyl och att pröva deras ansökningar i generös anda, ä andra sidan genom visumtväng och överenskommelser med sina grannländer stoppa dessa människors möjligheter aft komma fill våra gränser.

En sådan politik kan man inte föra i längden, åtminstone inte med självrespekten i behåll.

Vi från vpk är medvetna om att flyktingproblemet i världen infe kan lösas av enskilda länder separat. Därför anser vi att regeringen bör fa inifiafiv på statsministernivå fill internationella överenskommelser som gör def möjligt för länderna i Europa aft på ett organiserat säff fa sin del av ansvaret för def

stora flykfingproblemef i världen. Under fiden fram till dess skall man infe Prot. 1985/86:105
förhindra den spontana flyktinginvandringen, 2 april 1986

Invandring tn. m.

Vidare anser vpk att den spontana flyktinginvandringen infe bör sättas i motsatsställning till den organiserade överföringen av flyktingar, Def vore olyckligt om en ökad spontan flyktinginvandring resulterade i att man minskade den organiserade överföringen av flyktingar, vilket var fallet förra året, då flykfingkvoten utnyttjades bara fill ca 50 %, Tvärtom anser vi, aff när flykfingproblemen nu ökar borde vår medverkan fill lösningar ocksä återspeglas i en ökning av den s, k, flykfingkvoten. Den har varit oförändrad i ca fio år, den motsvarar inte längre det ökade behovet och den harmonierar inte längre med en generös och human flyktingpolitik. Framför allt bör man se fill aft den av riksdagen fastställda kvoten för den organiserade överföringen av flykfingar uppfylls - annars är riksdagsbesluten och motsvarande debatter här i kammaren helt meningslösa.

Fru talman! Jag yrkar bifall till vpk-reservationen,

Anf. 81 BÖRJE NILSSON (s):

Fru talman! I socialförsäkringsutskottets betänkande 13 behandlas regeringens förslag om anslag på def invandrings- och flyktingpolitiska området för nästkommande budgetår. Dessutom behandlas åtta motioner som berör detta område. Endast en reservafion har avlåfits i anslutning fill betänkandet. Det finns alltså en mycket bred enighet bakom utskottets förslag, och det är naturligtvis ytterst värdefullt i en fräga som denna.

Innan jag går in på reservationen vill jag kommentera betänkandet pä tvä andra punkter. Det gäller dels handläggningsfiderna vid prövning av asylärende, dels flyktingmoftagandet i kommunerna, I tilläggsbudget I, som behandlades strax före jul, beviljades ytterligare medel för en permanent förstärkning av invandrarverkets organisation från den 1 januari i år. Syftet var just aff förkorta handläggningstiderna, som har blivit alltför långa, beroende på den stora ökningen av antalet asylsökande i värt land de senaste åren,

Rekrytering av personal pågår, och de åtgärder som har safts in väntas snart fä full effekt, Samfidigt har departementets uflänningsenhef fått förstärkning. Olika åtgärder för atf förkorta tiderna vid polisutredningar i asylärenden har ocksä vidtagits. Med de resurser som nu finns hos berörda myndigheter hoppas vi att handläggningstiderna blir acceptabla.

Flyktingöverföringen fill kommunerna inger viss oro, vilket också kommer fill uttryck i utskottets betänkande. För närvarande visfas ca 3 000 personer vid invandrarverkets förläggningar, Flykfingarna får vistas där under väsentligt längre fid än som var tänkt från början, Def är alltså viktigt aff vi så snart som möjligt kan erbjuda de asylsökande ett normalt boende, och stora ansträngningar görs ocksä frän invandrarverkefs sida för att förmå kommunerna atf öka sitt flyktingmottagande. Mänga kommuner ställer upp pä ett fint sätt, men alla gör def inte. De kommuner som ställer sig utanför måste naturligtvis bearbetas mycket hårt av invandrarverket.

Den nya ordningen för flyktingmoftagning bygger på frivillighet från
kommunernas sida. En grundförutsättning för att denna ordning skall
fungera och flyktingarna infe skall bli hänvisade fill att leva i förläggningar 89

Prot. 1985/86:105 under länga tider är alltså aff kommuner känner solidaritet med dem som

2 april 1986 söker skydd i vårt land och aft kommunerna också känner ansvar för aft de tas

, , . emot i def svenska samhället, Def är alltså nödvändigt atf de ansvariga i

Invandring m.m. °

kommunerna ser pä flyktingmoftagandet som en angelägenhet för hela

landet snarare än som en angelägenhet för den egna kommunen. Vi hoppas

aft det skall växa fram en ökad förståelse för detfa synsätt ute i kommunerna.

Så till reservationen, där den organiserade överföringen av flykfingar behandlas. På en enda punkt har vpk en annan uppfattning än utskottets majoritet. Det gäller flykfingkvoten, som vpk föreslår skall höjas frän nuvarande 1 250 fill 3 000 personer, I övrigt sfär vpk helt bakom betänkandet,

Flykfingkvoten behandlas på s, 7 i utskottsbetänkandet, och det framgår där mycket tydligt aft def förs diskussioner om en höjning av kvoten. Flyktingkvoten fastställs varje är i samråd med FN:s flyktingkommissarie. Utöver den nuvarande kvoten på 1 250 personer har regeringen en beredskap, så att man kan överföra flykfingar när situafionen kräver det. Nuvarande ordning ger således möjligheter till stor flexibilitet, och det är värt atf understryka, tycker jag,

I likhet med andra länder söker Sverige åstadkomma aft asylsökande i första hand vänder sig fill en representant för flyktingkommissarien. Enligt vär bedömning är en förstärkning av flyktingkommissariens resurser nödvändig, så atf en större andel av de asylsökande kan förmedlas via FN:s flyktingkommissarie. Det krävs alltså en bättre regional organisafion av flyktingkommissariens verksamhet. Om en sådan kan genomföras finns det alltså behov av aft berörda länder ökar sina flykfingkvoter. Denna fräga har aktualiserats hos FN:s flykfingkommissaiie,

Def kan ocksä nämnas atf statsrådet Gradin helt nyligen besökte olika länder för att studera flyktingverksamheten och speciellt för att se hur FN:s flykfingkommissarie fungerar ute i olika länder, Def framgår också av utskottets betänkande.

Slutklämmen i utskottets skrivning på den här punkfen lyder sä här: "Frågan om en höjning av flyktingkvoten kan komma att aktualiseras om

----------------------------- överläggningarna ger eff posifivt resultat". Dä får utskottet återkomma

i det här ärendet. Men jag vill understrylca aff diskussioner om en höjning pågår, och från utskottets sida ser vi posifivt på defta. Men förutsättningen är aff man kan bygga uf flyktingkommissariens verksamhet.

Jag yrkar med defta bifall fill utskottets hemsfällan,

Anf. 82 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk) replik:

Fru talman! Till Börje Nilsson vill jag framför allt säga två saker.

Vi är inte alls eniga om den av regeringen förda flyktingpolitiken, även om

det infe återspeglas i just def betänkande som behandlas i dag. Vi har fakfiskt

mycket krifiska synpunkter, framför allt när det gäller överenskommelsen

med DDR, som hindrar flyktingarna atf komma till våra gränser och söka

politisk asyl. Vi anser aft denna polifik infe kan föras i längden. Man kan infe

ä ena sidan, genom internationella överenskommelser, förpliktiga sig aft ta

emot flykfingar och sådana som söker politisk asyl och generöst pröva deras

ansökan och ä andra sidan genom visumtväng och andra metoder beröva dem

deras möjligheter aff över huvud taget komma fill våra gränser. Den Prot. 1985/86:105
polifiken håller infe i längden. 2 april 1986

En annan sak som vi är kritiska emot är den s. k. flykfingkvoten, Def sägs " \

atf def finns en flexibilitet och att det finns beredskap atf ta emot fler Invandringm. m. flyktingar än kvoten anger. Men det verkar som om den flexibiliteten tolkas i motsatt riktning. Den tolkas så aff man i realiteten kan minska flykfingkvoten, vilket var ett faktum förra året. Då fog man emot drygt 600 flyktingar, medan flykfingkvoten var 1 250, Jag menar att det är viktigt att den av riksdagen fastställda flykfingkvoten skall uppfyllas. Annars är det fullständigt meningslöst aft vi fattar beslut i riksdagen och aft vi över huvud taget har debatter om någon flyktingkvot,

Anf. 83 BÖRJE NILSSON (s) replik:

Fru falman! Jag vill klargöra att det inte finns någon överenskommelse med Västtyskland i den här frågan. Syftet bakom diskussionerna med Västtyskland är aft vi själva i Sverige skall avgöra vilka som skall komma hit, Def skall alltså inte enskilda resebolag göra. Det är andemeningen. Det är också viktigt aft ställa det kravet aft de som kommer, så långt det är möjligt, skall ha resedokument med sig. Det är rimliga krav som man mäste ställa.

När def sedan gäller flykfingpolitiken i stort är den oerhört generös. Invandringen har ökat påtagligt under de senaste åren, och antalet flyktingar uppgår till mellan 12 000 och 14 000 personer, vilket visar att vi har en generös flyktingpolitik, Flykfingkvoten ger möjlighet till flexibilitet - den kan vara lägre eft år och högre ett annat är. Det förs nu diskussioner om en ökning av den organiserade överföringen, Def vore bra om man kunde nå fram fill en sådan ordning att de som önskar komma fill Sverige vänder sig fill FN:s flyktingkommissarie och atf hitresan sker under organiserade former, Def är den ordning man bör eftersträva,

Anf. 84 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk) rephk: Fru talman! Det var inte Västtyskland överenskommelsen handlade om utan DDR. Det är med DDR man kommit överens om en kontroll av visum för flyktingar som kommer den vägen. Defta har resulterat i aff all flykfingfillsfrömning till Sverige den vägen har stoppats effektivt. Vi har överlämnat fill myndigheterna i DDR atf sköta vär passkontroll, och def innebär i princip atf man har täppt till den vägen för flyktingar atf komma till Sverige och söka politisk asyl. Detta menar jag är i strid med Genéveöverens-kommelsen som vi undertecknat. Syftet med eft visumtväng är väl aft förhindra flyktingar aff komma hit och söka polifisk asyl, Nägot annat syfte har infe eft visumtväng.

Det är uppenbart atf man infe i längden kan föra en sådan här dubbelbottnad politik som å ena ,sidan vill gälla för aff vara generös och human och å andra sidan stoppar förutsättningarna för flykfingar aft fä politisk asyl över huvud taget.

Prot, 1985/86:105 2 april 1986

Invandringm. m.

Anf. 85 BÖRJE NILSSON (s) replik:

Fru talman! Vi har heller infe någon överenskommelse med DDR, Det föreligger ingen överenskommelse utan det är överläggningar som har ägt rum.

Det är viktigt aft framhålla att det är vi i detta land som bestämmer vilka som fär komma hit och stanna, Def skall infe enskilda flygbolag göra, Def krav man ställer är att de så långt det är möjligt har resedokument med. Det är ett rimligt krav som ställs,

Anf. 86 KENTH SKÅRVIK (fp):

Fru talman! "En flykting är en männsika som infe kan leva i sift land. Han eller hon har bara ett behov - att finna ett ställe aff vara pä," Så definierar FN;s avgående flykfingskommissarie Poul Harfling vad en flykfing är.

Väldet, krigen och det politiska förtrycket i världen tvingar oupphörligen människor världen över aft lämna sina hem för att bli flyktingar- för atf finna eft ställe aff vara pä. Antalet flyktingar är mycket svårbedömt, och uppgifterna varierar från 10 till 18 miljoner människor som befinner sig på flykt. En sannolik medelsiffra är ca 12 miljoner flykfingar.

De allra flesta av dessa människor bor i flyktingläger alldeles infill den enda internationella gräns de någonsin överskridit. De flesta flyktingarna kommer frän länder i tredje världen och finner ocksä en fristad där. i ett grannland, I dessa länder kommer de också att stanna tills förhållandena i hemlandet blir sädana aft de kan flytta hem igen. Sålunda är det de fattigaste länderna som drar def tyngsta lasset vad gäller flykfingarna.

Förtryck och konflikter i världen kommer inte aff upphöra inom överskådlig fid. Den vetskapen präglar den svenska lagsfiftningen. Sett i ett historiskt och infernafionellf perspekfiv rör sig förändringar i flyktingströmmarna om krusningar pä ytan, Def är ett tillstånd vi vär leva med i Sverige så länge som en majoritet omhuldar humanitetens principer.

Folkpartiet har, fru talman, ingen reservation i defta betänkande om invandringen, men däremot medverkar vi i fyra särskilda yttranden,

I eft förslag har vi fillsammans med centern tagit upp handläggningstiden i fillsfåndsärenden.

Under 1985 var tendensen till allt längre handläggningstider oroande och vållade stora bekymmer för de inblandade. Vi kan med glädje konstatera aff fack vare aff större resurser tillförts invandrarverket har handläggningsfiderna kunnat förkortas, varför vi tror oss kunna konstatera aft något behov av ytterligare resurser för närvarande inte finns. Däremot vill vi understryka aff "åldringsfakfen" i specialärenden är oroande och bör följas upp av regeringen. Vi vill därför vädja till regeringen atf vidta åtgärder för att hålla balansen nere på en rimlig nivå, även när det gäller dessa ärenden,

I det andra särskilda yttrandet har vi från folkpartiet tagit upp frågan om flykfingkvoten, I vår partimofion 519 har vi framhållit atf ett generöst mottagande av asylsökande infe står i någon som helst motsats fill en ökning av antalet kvotflykfingar,

Kvotflykfingar är de flyktingar frän flyktingläger vi erbjuder oss aff fa emot i Sverige i de fall dessa inte kan stanna permanent i närheten av def land de flytt från. Överföring av kvotflykfingar minskar ej spontanflyktingsfröm-

men. Mot bakgrund av def jämförelsevis låga flykfingfryck vi har, vår höga     PrOt. 1985/86:105
levnadsstandard och våra stora utrymmen anser vi atf flyktingkvoten på sikt     2 april 1986
mäste öka,                                                                                                [

Vi anser atf utskottets uttalande när def gäller flykfingkvoten ligger i linje '"'"" ""S"'- '"■ med den i mofionen uttalade målsättningen och har därför inget särskilt yrkande på denna punkt,

I det tredje särskilda yttrandet behandlas flykfingmottagningen i kommunerna, Def var många kommuner som under 1985 ställde upp solidariskt och fog emot sin kvot av antalet flykfingar. Men def finns fortfarande ett stort antal flykfingar som vänfar på aff få flytta uf till någon kommun frän det uppsamlingsläger de lever i.

Invandrarverket har gått uf med en vädjan fill kommunerna aff ställa upp. Det är angeläget atf få sä mänga kommuner som möjligt aff ställa upp eller ta emot fler flyktingar. Kommunerna behöver också hjälp med folkservice samt med behandling och rehabilitering av torterade flykfingar. De kommuner som ännu inte skrivit avtal eller tagit emot flyktingar kan också behöva resurser till experthjälp och planeringsstöd.

Såsom utskottet framhållit är den hittillsvarande tendensen oroande. Vi förutsätter därför, som vi skrivit i det särskilda yttrandet nr 3, aft om de särskilda medel som anslagits till kommunerna för uppbyggnad av resurser, kompetens m, m, inför nyktingmotfagandet infe visar sig tillräckliga, regeringen snarast återkommer med förslag om ökade resurser för ändamålet,

I det fjärde särskilda yttrandet har vi tillsammans med centern tagit upp problemet med barnen som kommer fill Sverige som flyktingar.

När flyktingarna kommer till Sverige utreds de vuxnas situation noggrant, medan de barn som är under 15 är inte blir föremål för utredning. Barnläkare, psykologer och andra kan vittna om aff barnen ofta är i mycket dålig kondition, framför allt psykiskt.

Fru falman! Eftersom denna fråga närmare kommer atf behandlas senare av utskottet vill vi endast understryka vikfen av aft den utredning som pågår på uppdrag av socialstyrelsen om den psykiska och sociala situationen för barn och ungdomar som vistas på invandrarverkets förläggningar bedrivs skyndsamt.

Fru talman! Jag har inga yrkanden atf göra men vill ändå med mitt anförande understryka hur angeläget och viktigt vi anser att det är aft regeringen följer de av oss upptagna frågorna och vidtar åtgärder där det behövs.

Prot. 1985/86:105 senast debatterade de här frågorna här i kammaren. Vi redovisade från
2 april 1986 centerpartiets sida vid behandlingen i december i motioner och reservafioner

Invandringm. m.

vår uppfattning när def gäller handläggningsfider, flykfingmottagningen och utflyttningen till kommunerna. De argument och förslag som vi då framförde gäller i stort sett fortfarande. Vi har därför valt aft tillsammans med folkpartiet redovisa våra ställningstaganden i några särskilda yttranden.

När def gäller handläggningstiderna har def inträffat atf vi fått ett minskat antal asylsökande, Def har naturligtvis lättat på trycket såväl hos polisen som hos invandrarverket. Men kvar hos verket finns en grupp äldre ärenden, s, k, specialärenden, av vilka en del sä småningom hamnar hos regeringen. Den långa handläggningsfiden för dessa ärenden är naturligtvis oroande. Jag ser aft invandrarministern är närvarande i kammaren, och jag vill säga att vi vet ju vilken uppmärksamhet som ägnas alla de beslut om utvisningar som fattas efter väldigt lång fid. De som drabbas av eft ufvisningsbeslut ger uttryck åt upprörda känslor, och även omgivningen reagerar. Därför tycker jag aff detta är en av de viktigaste frågorna när det gäller atf behälla förtroendet för invandrarpolifiken, dvs, atf fä ned handläggningsfiderna. Om man inte lyckas med det uppstår den situationen atf människor som visfats länge här i landet fär möjlighet aft med åberopande av detfa skäl stanna kvar i Sverige, Så några ord om utflyttningen till kommunerna. Vi kan i historiskt perspektiv konstatera aff man under 1985 var framgångsrik pä defta område. Däremot är def betydligt trögare 1986, Invandrarverket har riktat flera uppmaningar till landets kommuner aff öka mottagningen under 1986 och framför allt få i gång den utflyttning som kommunerna bundit sig för i avtal. Lät oss se tillbaka. Vi sade från centerpartiets sida i de motioner som vi väckte i höstas att den puckel som skapats under 1985 kommer def att bli väldigt svårt atf få bort under första halvåret 1986, om vi har en oförändrad takt när def gäller antalet asylsökande, Def måste tyvärr konstateras att detta stämmer - det finns en puckel av människor som vistas i olika typer av förläggningar i landet. Många av dessa förläggningar är tillfälliga. Vi är ganska långt från def beslut som riksdagen fattade för eft par år sedan, aft vistelsefiden pä en förläggning skall vara fyra veckor. Det kommer i mänga fall att bli fråga om vistelsefider pä mellan fem och sex månader.

Detta är inte bra vare sig för deni som visfas i förläggningarna eller för statskassan, eftersom kostnaderna för förläggningsverksaniheten är mycket stora,

Def är mot den bakgrunden vi har förf fram värt förslag, där vi säger aft det
vore bättre atf vara mera positiv gentemot de kommuner som är litet tröga i
detta hänseende, Def finns naturligtvis kommuner som har rent fysiska
problem - def saknas bostäder t, ex, - och därför inte kan fa emot flykfingar.
Men det finns också ett antal kommuner som anför vissa smärre skäl för att
inte starta flyktingmottagning. Vi tror aff om man vore beredd atf ge litet
extra stimulans åf de kommunerna och låta dem få experthjälp, planerings
stöd osv, skulle def gä att få i gäng flykfingmottagningen snabbare. Det skulle
inte leda till ökade kostnader för statskassan-snarare tvärtom-eftersom def
innebär aff vi kunde avveckla de tillfälliga förläggningarna något snabbare,
I fråga om flyktingbarnen säger jag som Kenth Skärvik. aff vi får
4 återkomma till den frågan i samhand med behandlingen av proposifionen om

förändringar i uflänningslagen. Vi kan bara konstatera att många människor Prot. 1985/86:105
har upprörts över hur barn hanterats i samband med flyktingmoftagning, 2 april 1986
särskilt vid gränsen, Def finns verkligen anledning att se över hur den
verksamheten bedrivits och vilka åtgärder som kan vidtas för att underlätta *

barnens situafion framöver.

Till sist, fru talman, några ord om flykfingkvoten. Det finns motionskrav om atf denna skall ökas för kommande budgetår. Från centerpartiets sida har vi ingenfing emot aft öka flykfingkvoten, men det känns föga meningsfullt aff öka den i dagsläget, när vi inte klarar av atf fylla ens den kvot som ställts upp för innevarande budgetär. Vi tar fasta på det som sfär i betänkandet, aft man nu skall försöka intensifiera samarbetet med FN;s flykfingkommissarie för aft den vägen finna bättre samarbefsformer, sä att def blir möjligt atf fa emot fler flyktingar på kvoten. När det arbetet har fullföljts är vi på vär sida beredda atf öka den summa som sfär uppsatt för innevarande budgetår. Men def förutsätter att vi hårde kanaler som gör def meningsfullt aff öka kvoten,

Anf. 88 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Fru talman! Antalet uppehållstillstånd för vuxna på flykfing- eller flyktingliknande skäl uppgick förra året fill 5 685, I denna siffra är också alla sorn komniif på flykfingkvoten inräknade, Def är en för mänga överraskande låg siffra med tanke på de dramatiserade skildringar som i olika sammanhang lämnats av flyktingströmmen till Sverige, Under efterkrigstiden har antalet beviljade uppehållstillstånd för dessa flyktingkafegorier vissa är varit högre.

Men drygt 5 000 är ingalunda någon netfoökning av antalet flykfingar för 1985, Under de senaste fem åren har i genomsnitt 1 000 personer per år emigrerat från Sverige till något sydamerikanskt land. Förra året återflyttade 365 personer på medel frän statens invandrarverk, varav ca 140 barn,

Detfa framgår av regeringens skrivelse om flyktingpolitiken som avlämnades i mars defta är. Till en del andra länder än Latinamerika sker ocksä en betydande återvandring av flykfingar. Det är en brist aff regeringen infe redovisat också denna återvandring i sin skrivelse.

Den betydande återvandringen sker trots de bristfälliga bestämmelser som finns och de ofillräckliga insatser som görs för aft medverka fill den frivilliga återvandringen, I mofion 1985/86:Sf505 far socialdemokratiska motionärer upp en rad förslag om den framtida inriktningen och behovet av stödåtgärder till frivillig repatriering av flykfingar från Latinamerika, Jag uppskattar givetvis aft utskottet känner stor sympati för motionens olika förslag till åtgärder, I utskottets utlåtande hänvisas till aft de frågor vi motionärer tagit upp "nyligen" behandlats av en arbetsgrupp inom regeringskansliet.

Nyligen är knappast det mest välvalda ordet, eftersom def är två år sedan arbetsgruppen slutredovisade sift arbete utan atf något regeringsförslag framlagts i riksdagen. Utskottet- avstyrker bifall till vår motion med hänvisning fill den pågående beredningen inom regeringskansliet av frågan. Jag undrar när den pågående berednmgen av frågan kan vara avslutad och när förslag kommer att föreläggas riksdagen,

I inofion 1985/86:Sf5l3 har jag tillsammans med andra s-ledamöter
hemställt att riksdagen hos regeringen begär en prövning av möjligheten till
en utökning av flykfingkvoten. Utskottet har erfarit att Sverige under det 95

Prot. 1985/86:105 senaste året inlett samtal med flyktingkommissarien om förstärkt samarbete

2 april 1986 när det gäller överföring av flykfingar från hårt belastade första asylländer.

Invandringm. tn.

Någon höjning av flyktingkvoten kan enligt utskottet komma atf aktualiseras

om nämnda överläggningar ger positivt resultat och utskottet finner nu infe

anledning aft förorda någon höjd kvot,

Def är av intresse aff få en närmare redovisning av dessa överläggningar och när eff ställningstagande kan göras fill frågan om utökning av kvoten.

Som redan påtalats, överfördes under kalenderåret 1985 endast 668 flyktingar till Sverige, Def är bara ungefär hälften av den beslutade flykfingkvoten. Att flykfingkvoten sä kraftigt underskrids under ett år är ingen enstaka företeelse. Under 1984/85 överfördes 917 kvotflyktingar fill Sverige trots att flyktingkvoten även under def budgetåret uppgick till I 250,

I regeringens skrivelse om flyktingpolitiken sägs aft invandrarverket seff sig föranlett aft senarelägga överföringen av kvoten av större grupper från läger, Def vore av intresse att veta fill vilken tidpunkt denna senareläggning skall ske och vilka grupper som kommer aff överföras.

Statens invandrarverk har ansvaret för aff den beslutade flykfingkvoten fylls. Från invandrarverkefs sida har framförts att man haft alltför få sökande. Det måste i så fall bero på aft informafionen varit för dålig och aff ansträngningarna aft uppfylla kvoten genom uttagning av flyktingar varit otillräckliga, Def är viktigt aff den beslutade flykfingkvoten verkligen utnyttjas. Om sä infe sker, bör överskott som finns från tidigare är kunna utnyttjas under kommande är. Medel är avsatta för ändamålet, varför det inte borde vara svårt aff genomföra en sådan ordning. Det är särskilt betänkligt atf flykfingkvoten inte fylls med hänsyn till den kritik som från svensk sida rikfats mof vissa andra länder för bristande ansvarstagande när def gäller fördelningen av ansvaret för flykfingarna. Regeringen och utskottet kan inte stillafigande låta denna urholkning av flykfingkvoten fortgå,

I motion 518 hemställer jag och andra socialdemokratiska ledamöter atf förstärkta åtgärder vidtas för atf sprida flyktingmoftagandet fill alla delar av landet, I motionen påtalas speciellt den ojämna fördelningen av ansvaret som särskilt drabbar storstadsområdena. Fem län har förra året tagit emot färre flykfingar än som varit avtalat med invandrarverket. Övriga län har tagit emot fler flykfingar än vad som varit avtalat, Stockholms län har fåtf en extra stor andel. Förra året var totala antalet mottagna i Stockholms län 5 429 mot avtalade 2 019,

Ytterligare information och stimulansåtgärder behövs för aft uppnå en ökad spridning av flyktingmoftagandet över hela landet. Om så inte sker, kommer liknande ojämn fördelning även aft inträffa under innevarande år,

Anf. 89 MARIA LEISSNER (fp):

Fru talman! En generös flyktingpolitik förutsätter två saker: för det första
atf de sponfanflyktingar som söker sig fill vår gräns bemöts juridiskt korrekt
och med mänsklig hänsyn, för det andra att vi utöver sponfanflyktingarna tar
emot eft antal kvotflykfingar som från flyktingläger fär komma direkt fill
Sverige.
"6 Regeringens åtgärder den senaste tiden fär generositeten att flagna när def

gäller den svenska flyktingpolitiken. För def första har hindren ökat mof spontanflyktingarna, inte minst genom den så omtalade överenskommelsen med DDR men också genom det ökade talet om aff det skall krävas resedokument och visum för de människor som spontant vill söka asyl vid Sveriges gräns. För det andra väcker det oro atf regeringen ej har utnyffjaf den av riksdagen anslagna flyktingkvoten under de senaste åren. År 1984 utnyttjades kvoten på 1 200 endast för 1 000 personer, och under kalenderåret 1985 utnyttjades endast hälften av de tillgängliga platserna. Detta faktum är anmärkningsvärt, så mycket mer som det ofta från regeringshäll talas om den ökade flyktingströmmen. Man föranleds kanske atf tro aft def betyder aft behovet för flyktingar av aft fä en fristad i något land varit större just dessa år än fidigare och att vi därför skulle vara särskilt benägna aff utnyttja vår flyktingkvot. Men så har tydligen icke skett, utan vi har tvärtom en starkt negativ utveckling.

Debatten förvirras dessutom av aft def förekommer ett antal missförstånd och atf sponfanflyktingar ofta förväxlas med kvotflykfingar. Därför är det något underligt när Börje Nilsson förefaller förespråka atf sponfanflyktingar helst skall ansöka om asyl från sitt hemland, alternativt söka hjälp hos UNHCR. innan de väljer atf komina fill Sveriges gräns. Det bygger på en missuppfattning, UNHCR:s mandat är infe aft fa hand om människor som fortfarande befinner sig i sitt eget land. En flykting är enligt defintionen en människa som har flytt frän sitt hemland, och flykfingskapet definieras genom aft flyktingen söker asyl. Detta kan man icke göra från sitt hemland, inte ens från en svensk beskickning i hemlandet. Genom det här talet förefaller def som aft man blandar ihop farliga turister som söker visum för korttidsbesök i Sverige med människor som vill ha polifisk asyl därför aff de flyr undan förföljelse, kanske med rädsla för sift liv.

Det är knappast ett rimligt krav atf människor som söker politisk asyl måste uppvisa korrekta resedokument som vilken fväveckorsfurist som helst som sedan utan problem kan återvända. Det är juridiskt sett ganska nytt aft införa viseringskrav för sponfanflyktingar. Därför hyser jag en stark oro för den utveckling som har skeff de senaste åren, framför allt utvecklingen av den organiserade flykfingöverföringen. Om regeringen och def socialdemokrafiska partiet vill fä trovärdighet för aff man verkar för en generös flyktingpolitik, krävs def för det första att man avstår från att vidare fala om viseringstvång eller krav på resedokument för sponfanflyktingar och för det andra att man fyller kvoten för flykfingar som överförs på organiserad väg. Dessutom bör man verka för en beredskap aft öka kvoten på sikt,

Def är fullständigt självklart när def befinner sig omkring 12 miljoner människor pä flykt i världen aft vi borde ha plats, inte bara för 1 200 organiserat överförda flyktingar, utan kanske t, o, m, några därutöver. Det är ett rimligt krav aft inför framfiden söka öka kvoten.

Jag skulle vilja fä eft klarläggande från Börje Nilsson för def första vad gäller frågan om krav på resedokument för sponfanflyktingar, för det andra vad gäller regeringens beredskap att uppfylla flykfingkvoten och på sikt också öka den.

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Invandringm. m.

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Invandringm. tn.

Anf. 90 BÖRJE NILSSON (s) replik:

Fru talman! Beträffande flykfingkvoten vill jag peka på aff folkpartiet endast har ett särskilt yttrande och i stort har anslutit sig till ufskottets resonemang och ställningstagande på denna punkt. Jag vill bara understryka atf folkparfiet i utskottet gjort detta och att det även förs en diskussion om en utökning av flykfingkvoten. En utökning av denna utesluter naturligtvis infe en spontaninvandring. Dessa står inte i förhållande fill varandra.

Anledningen fill aff man infe uppfyllt kvoten kan vara atf FN:s flykting-kommissaries resurser är bristfälliga, Def kan också bero på def antal som anmäler sig hos FN:s flykfingkommissarie och vilka som vill komma fill Sverige, Men def är helt klart atf målet är 1 250, Det förs alltsä en diskussion om atf öka kvoten. Man bör naturligtvis försöka uppfylla kvoten, det är eff önskemål från vår sida.

Resedokumenten är naturligtvis inget villkor. Jag sade bara att def är önskvärt aft sådana finns. Vi vet att det dock infe är möjligt i samtliga fall. Det kan dock inte vara acceptabelt atf inan river sönder eller på annat sätt förstör sina resedokument som har funnits frän början vid avresan.

Anf. 91 MARIA LEISSNER (fp) replik:

Fru talman! Folkpartiet i utskottet har anslutit sig till propositionen därför att def naturligtvis i nuläget är primärt viktigt atf uppfylla kvoten. Eftersom kvoten inte förefaller kunna uppfyllas fill mer än 50 %, är det oerhört väsentligt atf vi gör defta som eft första steg innan flykfingkvoten kan ökas. Nästa år kommer vi i så fall atl återkomma med krav på en ökning av kvoten,

Vad gäller skälen fill att det infe var möjligt att överföra fler än 668 flyktingar organiserat år 1985 hänvisar Börje Nilsson fill UNHCR:s resurser, Def tycker jag i så fall skulle föranleda socialdemokraterna aff ansluta sig till folkpartiets krav pä ökade resurser till UNHCR, 1 sä fall är det möjligt aft en del av dessa resurser skulle kunna användas fill atf överföra några hundra flykfingar ytterligare, I och för sig tror jag dock infe aft det är UNHCR:s resurser som har gjort atf vi under några år infe har uppfyllt flykfingkvoten. utan def är naturligtvis möjligt att uppbringa några hundra flykfingar till som vill finna en fristad i Sverige,

Det Börje Nilsson sade om uppfyllande av kvoten far jag som ett löfte som bådar gott inför framtiden. Jag hoppas atf def kommer atf märkas ganska omedelbart,

I frågan om visum eller pass tycker jag det är väsentligt aff skilja på å ena sidan polisens behov av identitetshandlingar dä sädana finns och ä andra sidan kravet pä visering för människor som vill söka sig till Sverige för att undgå politisk förföljelse. Jag skulle uppskatta om det kom en klar markering från socialdemokrafiskt håll om atf man infe har för avsikt aff i framtiden gå vidare pä den inslagna vägen, aft kräva visering och resedokument innan flyktingen kommer till Sverige,

Anf. 93 GULLAN LINDBLAD (m): PrOt. 1985/86:105

Invandringm. m.

Fru falman! Aff vi moderater i ufskoffef infe har kommit med några 2 april 1986 säryrkanden i detta betänkande beror inte pä ointresse utan fastmer på att vi i ufskoffef egenfligen är väldigt överens i de här frågorna. Vad göras kan i de nu aktuella frågorna är om infe redan gjort sä ändå pä väg atf förverkligas. Detta framgår ocksä av atf endast en reservation har avgefts fill utskoffsbefänkandet. För övrigt föreligger endast några särskilda yttranden.

Flera talare har här talat varmt för olika behjärtansvärda frågor, och jag skall fa upp några av dem.

Minskade handläggningsfider är en oerhört viktig fråga. Under utskottsbehandlingen har vi fått klart för oss att handläggningstiden i asylärenden för närvarande är i genomsnitt cirka tre månader. Detta är ett krav som framställs i en del av motionerna, och dessa är alltså fillgodosedda, Def beror främst på atf vi har gjort gemensamma ansträngningar att verkligen göra förhållandena bättre genom de resursförstärkningar, med bl, a, tio tjänster för handläggning av asylärenden vid statens invandrarverk, som riksdagen fidigare har beslutat om. Vi skall hoppas aff också besvärsärendena kan avgöras snabbare hos regeringen i fortsättningen.

Prioriteringen av asylärenden som rör barn är ju också en mycket vikfig fräga. Vi har ocksä fått klart för oss att en sådan prioritering nu sker, Def är viktigt atf fortsättningsvis uppmärksamma detfa, liksom aft vi speciellt ägnar oss åt flyktingbarnens situation, Def är naturligtvis en oerhört känslig fräga: Vad händer med barn i familjer som tvingas fly? Vi vet att uppmärksamheten nu är riktad mot även detfa.

Jag vågar säga aff vi alla är besjälade av en önskan om eff sä generöst och humant mottagande av flykfingar och invandrare som möjligt i våra kommuner och atf vi pä alla säff skall motverka invandrarfienflighet, Detfa har vi också gemensamt tagit ställning för genom aft ge ökade medel fill informafion och opinionsbildning.

Vad gäller en eventuell förhöjning av flykfingkvoten, delar jag den uppfattning som fidigare har framförts, nämligen aft vi i första hand måste se fill atf uppfylla den kvot som vi redan har saft på papperet. Att i dag, som vpk-reservationen gör, komma med ytterligare krav på papperet som vi inte förmår uppfylla är en ganska meningslös åtgärd. Men vi måste se fill att fylla den kvot vi har, def tror jag likaså det råder sfor enighet om.

Jag vill också säga aff det inte råder något motsatsförhållande mellan atf uppfylla flyktingkvoten och att ta emot sponfanflyktingar.

Vi vef genom utskottsbehandlingen aft det pågår samtal med FN:s flyktingkommissarie om aff eventuellt höja kvoten, och vi anser i likhet med utskoftsmajoriteten att vi skall avvakta de samtalen innan vi kräver några ytterligare åtgärder.

Kommunernas benägenhet atf fa emot flyktingar och invandrare är eft
bekymmer, vilket vi ocksä har uttryckt i betänkandet. Jag tror det är viktigt
atf vi alla, som representerar olika kommuner, i olika sammanhang verkligen
påverkar kommunerna till eff ökat flyktingmottagande. Svårigheterna torde
åtminstone i de flesta fall infe bero pä för dåliga ekonomiska resurser, utan
det är nog mer en fråga om information och opinionsbildning. Vi vet också aft
sådana åtgärder vidtagits av statens invandrarverk, 99

100

Anf. 94 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Fru talman! Jag vill återkomma något till frågan om resedokument, Börje Nilsson säger att resedokument är önskvärda - infe nödvändiga. Självfallet är det sä aff alla som söker politisk asyl inte kan skaffa lagliga resedokument, men det är önskvärt atf de har sädana,

Samfidigt för man överläggningar med DDR som går uf på aff om flykfingar infe har dessa resedokument får de inte komma till Sverige, dvs, en flykting som infe har någon visumsfämpel från den svenska myndigheten på platsen i dennes hemland kan infe komrna hit och söka politisk asyl.

Min fråga är; Tror verkligen Börje Nilsson och utskottsmajorifeten att man kan lura någon med ett sådant ordklyveri vad gäller resedokument? Inser infe ufskoffsmajorifeten och regeringen aft om man fortsätter med en sådan dubbelbottnad flyktingpolitik, då kommer det aff urholka respekten för svensk lagsfiffning?

Anf. 95 BÖRJE NILSSON (s):

Fru talman! Man har inte förf överläggningar med Östtyskland om resedokument. Vad man gjort är aft klargöra vissa internationella regler som bör gälla på detfa område, Def är vad man har gjort inför DDR - ingenfing annat.

Överläggningen var härmed avslutad.

Lagutskottets betänkande 17

Utskottefs hemställan - som ställdes mof utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till mofion L230 av Jens Eriksson -bifölls med acklamafion.

Lagutskottets betänkande 20

Utskottets hemställan bifölls med 156 röster mof 148 för reservafionen av Per-Olof Strindberg m, fl.

Lagutskottets betänkande 21

Utskottets hemställan bifölls.

Lagutskottets betänkande 23

Utskottets hemställan bifölls.

Socialförsäkringsutskottets betänkande 13

Mom. 6 (flykfingkvoten)

Utskottefs hemställan bifölls med 286 röster mot 16 för reservationen av Margö Ingvardsson,

Övriga tnoment Utskottets hemställan bifölls,

7 § Föredrogs

kulturutskottets betänkanden

1985/86:14 om anslag fill ungdomsorganisationer (prop, 1985/86:100 delvis), 1985/86:15 om anslag till internationellt kulturellt samarbete (prop, 1985/86:100 delvis),

utbildningsutskottefs betänkanden

1985/86:13 om anslag till forskning och centralt utvecklingsarbete inom

skolväsendet, m,m, (prop, 1985/86:100 delvis) samt 1985/86:15 om anslag till svensk undervisning i utlandet, m, m, (prop,

1985/86:100 delvis),

Anf. 96 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Kulturutskottets betänkanden 14 och 15 samt utbildningsutskottets betänkanden 13 och 15 kommer att debatteras i tur och ordning. Voteringarna äger rum i eft sammanhang efter avslutad debatt.

Först upptas alltsä kulturutskottets betänkande 14 om anslag till ungdomsorganisationer, I fråga om detfa betänkande hälls gemensam överläggning för samtliga punkter.

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Anslag till ungdomsorganisationer

Anf. 97 GUNNEL LILJEGREN (m);

Fru talman! Runt om i vårt land är hundratusentals ungdomar på sin fritid sysselsatta med idrotts- eller föreningsaktiviteter - i studiecirklar, träningspass och tävlingar. Det är en verksamhet som har stort värde, och den förtjänar samhällets helhjärtade stöd och uppmuntran.

Det råder enighet över partigränserna om aft ungdomsföreningar mäste tillförsäkras en viss grundtrygghet för sin verksamhet, en trygghet som inte nödvändigtvis mäste mätas i eft visst antal miljoner kronor. Upplåtelse av lokaler och idrottsanläggningar, hjälp med gemensamma planerings- och adminisfrafionsuppgiffer, kommunal borgen för egna åtaganden, etc, kan vara värdefullt, I vilka former stödet i övrigt skall utgå, hur stort def skall vara i reda pengar och var det skall sättas in kan diskuteras, likaså vilket ansvar stat, landsting och kommuner skall fa på sig.

Sedan några år fillbaka har statens ungdomsråd i uppdrag aff se över reglerna för bidrag till ungdomsorganisationerna. Kulturutskottet hänvisade redan vid behandlingen av 1985 års budget, alltså för tvä år sedan, till atf en översyn skulle göras, men något resultat har inte synts fill. Tvä tidigare

101

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Anslag till ungdomsorganisationer

102

utredningar. Bidrag fill folkrörelser (SOU 1979:60) samt Fritidspolitik och samhällsstöd (statens ungdomsråd 1981), har slagit fast principen atf statligt stöd bör ges till riksorganisationer, landstingsbidrag till regionala organisationer och kommunala bidrag fill lokal verksamhet, I utredningarna pekar man bl, a, på svårigheten att kontrollera aft bidragsnormerna uppfylls och på den omfattande byråkrafi som krävs av bäde dem som söker och dem som administrerar statsbidragen fill lokal verksamhet.

Från moderat håll har vi med anledning av årets budgetproposition väckt motioner där vi drar konsekvenserna av de nämnda principerna och liksom tidigare förordar en renodling av bidragsgivningen. Kommunerna tillämpar i regel en bidragsordning med samma konstruktion som det lokala aktivitetsstöd som fördelas av staten genom statens ungdomsråd. Föreningarna har alltså atf rekvirera bidrag från två olika håll, vilket innebär en onödig och tidskrävande pappershantering. Det förtjänar påpekas aft endast 60 % av föreningarna finner det mödan värt att rekvirera statsbidraget. Den effekt som en avveckling av statsbidraget fill organisafionernas lokala verksamhet skulle fä måste sättas in i ett större sammanhang. De samlade kommunala utgifterna för fritidssektorn utgör 6 miljarder, varav 3,5 går till olika anläggningar, 900 miljoner utgör föreningsbidrag och 600 miljoner är administrafionskostnader. De 94 miljoner som statsbidraget i dag utgör motsvarar ca 1/7 av kommunernas administrationskostnader för fritidssektorn.

Kostnaderna för samtliga specialdestinerade statsbidrag till kommunerna utgör ca 65 miljarder. För kommunerna skulle det nu statliga lokala akfivitetsstödef innebära 1,3 %o om de skulle täcka det fullt ut. Den hätska kampanj som under valrörelsen fördes gentemot våra förslag framstår, milt uttryckt, som rätt omotiverad i ljuset av dessa sakförhållanden och regeringens senare framlagda förslag till statsbidragsindragningar.

Ur anslaget Bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet utgår stöd till ett stort antal organisationer, bl, a, föreningar anslutna till riksidrottsförbundet och pohtiska ungdomsorganisationer. Vi anser att regeringen bör ges i uppdrag att överiägga med Kommunförbundet, riksidroftsför-bundet och övriga berörda om formerna för det allmännas stöd till ungdomsorganisationerna, sä atf ökad effektivitet och en riktigare ansvarsfördelning uppnås inom befintlig kostnadsram. Vid behov skall regeringen kunna återkomma till riksdagen med av överläggningarna föranledda förslag. I avvaktan på dem bör medel beräknas för den lokala ungdomsverksamheten endast för halva budgetåret. En höjning av anslaget enligt propositionen bör heller inte göras.

I olika remissvar har organisationerna själva framhållit atf def är önskvärt med en samordning av bidragen, eftersom bristen på överblick och splittrade kriterier och bedömningsgrunder gör det administrafiva arbetet onödigt tungt. Slutsatsen blir, med ett direkt citat från den utredning som jag nyss nämnde, atf "specialdestinerade bidrag bör successivt avvecklas fill förmån för generella," Sedan detta konstaterats har är 1981 ytterligare eft specialdes-finerat bidrag inrättats, nämligen bidraget fill ferieverksamhef inom ungdomsorganisationerna. Liksom föregående år vill vi moderater påpeka att ett

sådant stöd är en kommunal angelägenhet, aff vägas mof andra kommunala Prot. 1985/86:105
åtaganden, 2 april 1986

En bestämmelse för statligt ungdomsstöd som kritiserats från olika håll \

gäller de strikt uppdragna åldersgränserna. Inom kommunerna har dessa ' "" "'

mjukats upp, och vi anser aft ocksä åldersgränserna för det centrala stödet ° '

bör kunna omprövas. Vi har liksom förra året föreslagit att gränsen dras vid 21 är i stället för vid 25, och beräknar därvid en besparing pä omkring 10 milj, kr. Äv defta belopp vill vi föra fillbaka 2 miljoneratt användas till en förstärkt ledarutbildning.

Ett genomförande av de förslag som vi moderater redovisar i vår mofion 318, och som framgår av våra reservationer till kulturutskottets betänkande 14, innebär en radikal nedskärning av statens ungdomsråds arbetsuppgifter. Tidigare låg anslagsfördelningen på skolöverstyrelsen, som handhar bidragen till studiecirkelverksamheten. Vi har föreslagit atf ungdomsrådets återstående uppgifter återförs dit eller eventuellt också förs över till andra myndigheter, varvid ungdomsrådet bör kunna avvecklas.

Fru talman! Jag vill alltså yrka bifall fill reservationerna 2, 3, 7 och 8 fill föreliggande betänkande,

Anf. 98 MARGARETA FOGELBERG (fp):

Fru falman! Det är inget tvivel om att studenfförbunden måste få bättre möjligheter att arbeta för sina medlemmars speciella intressen. Likaväl som man betraktar de många fackliga organisationerna som självklara inslag i vårt samhälle tycker vi aft def är självklart aft studenternas organisafioner skall ha möjlighet att skapa goda betingelser för sina medlemmar.

Studentförbunden skiljer sig från övriga intresseorganisafioner bl, a, genom att de organiserar människor som under ett antal år måste leva på lånade pengar. Det borde vara ganska lätt att inse hur svårt det är för studenfförbunden aft genom ökade medlemsavgifter behålla en väl fungerande verksamhet,

Folkparfiet har reserverat sig till förmån för en mofion som visserligen inte är ny, men som är desto mera angelägen som problemet finns kvar och blir allt tydligare allteftersom de vuxenstuderandes andel ökar, 60 studenter av 100 är äldre än 25 år.

Vi kan infe finna annat än atf def måste vara helt galet aft jämställa studenfförbunden med ungdomsorganisationer i allmänhet.

Fru talman! Ett enkelt sätt atf hantera det statliga stödet vore aft beräkna det på samma säff som för kvinnoförbunden, som får bidrag för alla medlemmar över 15 är, och aft föra över de pengar, som kommer i fråga, frän utbildningsdepartementet till civildepartementet.

Fru falman! Med defta yrkar jag bifall fill reservafion nr 5,

Anf. 99 KARL BOO (c):

Fru talman! 1985 var Världsungdomsåret, Defta år skulle vara eff avstamp för aff ytterligare stimulera och utveckla arbete bland ungdomen för solidaritetsinriktad verksamhet,

Atf överbrygga fördomar och motverka främlingskap mellan olika nafio-
naliteter och länder är eft viktigt inslag i arbetet för aff främja en värld i 103

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Anslag till ungdomsorganisationer

104

vänskap och fred. Och detfa är ju eff stort mäl, som särskilt bör engagera ungdomen. Vi har också många bevis för atf så är fallet.

Det är intressant atf iaktta atf intresset för internationellt kontakfarbete intresserar och fångar ungdomar i allt lägre åldrar. Över huvud är detta internafionella engagemang oerhört viktigt och glädjande och ger hopp om en bättre värld i solidaritet och gemenskap över gränser.

Den verksamhet bland ungdomar i Sverige som i ett tidigt skede inleddes för atf förbereda och aktivera dem inför Världsungdomsåret var omfattande, och detta arbete ökade successivt. Det är eft variationsrikt och fint projektarbete som kommit i gång och ;;om i stor utsträckning fortfarande pågår.

En del projekt skall emellertid avslutas under innevarande år. Nu är det viktigt att nya insatser kommer till stånd och aft verksamhet som är viktig i detfa sammanhang kan förnyas och fortsätta. Från centerns sida har vi i en partimofion starkt poängterat defta. Det är, som vi ser def, oerhört viktigt atf ta till vara def engagemang som inom ungdomsorganisationerna finns för internafionella solidaritetsfrågor. Detta understryks med tyngd av vad som nu tornar upp sig på svensk och infernafionell himmel.

För den verksamhet med projektarbete som pågått har det hittills gått atf få fillfälliga bidrag från åtskilliga håll, som utskottets majoritet ocksä säger. Men detta är eff osäkert tillstånd som inte möjliggör långsiktig planering. Därför måste samhället visa sin uppskattning och sin vilja genom aff med eff kontinuerligt stöd skapa förutsättningar för planering och långsiktig verksamhet i denna riktning. Vi föreslår i reservafion nr 1, som är en uppföljning av mofionen, att 2 milj. kr. anslås för detta ändamål.

I reservation nr 6 återkommer en fräga, som en del i denna kammare känner väl till sedan tidigare, nämligen bidrag fill radioorganisationer.

Enligt en planering i regeringen 1981/82 skulle fre organisationsgrupper få statligt stöd aft införas under en treårsperiod, nämligen kvinnoorganisationer, radioorganisationer och miljöorganisationer.

För kvinnoorganisafionerna genomfördes reformen, fill stort värde för deras viktiga verksamhet.

När det gäller radioorganisafionerna uttalade kulturutskottet i ett betänkande, 1982/83:26, atf frågan om statsbidrag till dessa organisationer borde fas upp fill prövning i regeringskansliet. Detta gav riksdagen också regeringen till känna. Tyvärr fullföljde inte regeringen denna riksdagens beställning.

Nu återkommer denna fräga till riksdagen genom en motion av Gunnar Björk i Gävle, Det är en mycket vikfig verksamhet som dessa organisationer bedriver, bäde servicemässigt och för utbildning. Det gäller också aft ge sysselsättning och kontakt, inte minst för de många rörelsehindrade.

Liksom 1982 finns def således nu starka skäl aff göra radioorganisationerna statsbidragsberättigade. Utskottet erkänner atf vissa radioorganisationer har det svårt ekonomiskt, dock utan att fullfölja konstaterandet med ett positivt ställningstagande, Detfa är minst sagt ologiskf.

Till sist, fru talman, vill jag understryka vad vi från centerns sida säger i def särskilda yttrandet, dvs. aft ungdomsorganisationerna framöver bör få eft bidrag som i stort kompenserar de kostnadsökningar som tyvärr sker

Anf. 101 BERIT OSCARSSON (s);

Fru talman! Samhällets stöd till barn- och ungdomsorganisationerna har utomordentligt sfor betydelse för den verksamhet som bedrivs runt om i landet bland barn och ungdomar. Man kan inte nog understryka betydelsen av mänga och starka ungdomsorganisationer i eft demokratiskt samhälle, Aff få vara med, atf få en uppgift och aft känna att man behövs, def är kanske särskilt viktigt när man är ung,

I Sverige har föreningslivet traditionellt sett spelat en stor roll för atf ge ungdomar chansen aft umgås, fräna sig i ansvarstagande och demokrati och att lära sig hur samhället fungerar och hur man påverkar. Därför har kommuner, landsfing och stat byggt upp ett stöd som starkt har bidragit till atf def i dag finns en så bred verksamhet.

Föreningarna har också fåtf arbeta mycket i motvind, Atf konkurrera med eft kommersiellt nöjesutbud har blivit en mycket svår uppgift för många av dem, Detfa fillsammans med aft den socialt utsatta miljön i samhället har hårdnat ökar barn- och ungdomsorganisationernas betydelse. Det är därför viktigt aft det stöd som samhället ger infe urholkas utan aft barn- och ungdomsorganisationerna kan fortsätta att bedriva och utveckla en meningsfylld verksamhet.

Regeringen föreslår aff stödet till barn- och ungdomsorganisationerna Skall förbättras på några punkter. Bl, a, föresläs en höjning av det lokala akfivitetsstödef med 1 kr,, från 10 kr, till 11 kr, per sammankomst. Vidare föresläs fyra nya organisafioner bli bidragsberättigade fr, o, m, 1986/87 och aff bidragsbesfämmelserna när det gäller handikapp- och invandrarorganisa-tioner förändras, vilket innebär en väsentlig höjning för de flesta invandrar-och handikapporganisationer.

Moderata samlingspartiet har i flera reservafioner föreslagit eft minskat statligt stöd till ungdomsverksamheten. Moderaterna föreslår att statens ungdomsråd skall avvecklas, aft det lokala akfivitetsstödef och feriebidragef skall avvecklas samt aft den övre åldersgränsen sänks frän 25 fill 21 år för statligt bidrag till central verksamhet. Det är krav som vi känner igen frän tidigare är. Varje år har riksdagen avslagit dessa förslag, och så föresläs att riksdagen även i dag skall göra.

Förslaget om att avveckla statens ungdomsråd har utskottet alltsedan 1981 avstyrkt. För närvarande pågår en översyn av ungdomsrådefs uppgifter. En sakkunnig som utbildningsdepartementet har tillsatt skall undersöka möjligheterna till samordning av arbetet med barn- och ungdomsfrågorna inom barnmiljörådef, brottsförebyggande rådet och ungdomsrådet. Även frågan om arbetet kan bedrivas effektivare, t, ex, genom atf ansvaret samlas hos ett enda organ, skall undersökas. Den sakkunnige skall också undersöka om

105

Prot. 1985/86:105 några av de uppgifter som i dag handläggs hos de tre organen kan föras över

2 april 1986 till skolöverstyrelsen eller socialstyrelsen. Def pågår alltså en översyn av

Ansl tit d statens ungdomsråds uppgifter och därföi yrkar jag avslag pä reservafion 2,

, ,, Att ta bort det statliga lokala aktivifefssfödet diskuterades livliet vid

organisationer

föregående års riksdagsbehandling. Regeringen föreslär nu atf stödet skall ökas, vilket ufskoffef också ställt sig bakom. Jag yrkar därför avslag på reservafion nr 7, med samma motivering som vid föregående års behandling.

Moderaterna föreslär ocksä i år en avveckling av stödet fill ungdomsorganisationernas ferieverksamhet. Inte heller här har några nya argument framkommit som visar att detfa bidrag inte fyller sin funktion. Tvärtom när stödet till ferieverksamheten de ungdomar som inte har möjlighet atf delta i en meningsfylld fritidsverksamhet under sina ferier, eftersom familjens ekonomi tvingar dem kvar på hemorten under semester och ledighet. Ca 100 000 barn och ungdomar deltar i barn- och ungdomsorganisationernas läger- och friluftsverksamhet. Jag yrkar alltså avslag på reservation 8,

Förslaget om en sänkning av den övre åldersgränsen från 25 till 21 år har även fidigare behandlats av riksdagen. För barn- och ungdomsorganisationer betyder def mycket aff behålla ungdomarna i verksamheten upp till 25 års ålder. De äldre ungdomarna, de som fyllt 20 år och mer, är ledare men också förebilder för tonåringarna. Att ha litet äldre ungdomar med i verksamheten betyder också en viss stadga för verksamheten. Det är också viktigt atf ha unga barnfamiljer med i föreningslivet. Jag yrkar avslag pä reservationerna 3 och 4,

I reservation 1 tas frågan upp om ett anslag på 2 milj, kr, fill statens ungdomsråd för solidaritefsarbefe inom ungdomsorganisationerna. Jag vill erinra om atf statens ungdomsråd sedan 1982 bedriver en försöksverksamhet för och bland invandrarungdom. Syftet är bl, a, aff skapa eft bra samarbete mellan svenska föreningar och invandrarföreningar och därmed skapa goda kontakter mellan invandrarungdom och svenska ungdomar. Projektet, som pågår, skall utvärderas och presenteras under sommaren 1987,

För världsungdomsåret 1985 har regeringen anslagit 30 milj, kr, av arvsfondsmedel, som skall användas under en treårsperiod för särskilda utvecklings- och försöksprojekt. Många av de projekt som nu pågår inriktas på solidaritefsarbefe, SIDA ger även bidrag fill informationsarbete i Sverige om u-länder. Bland de organisafioner som får generella bidrag för informationsverksamhet är studieförbunden och Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer. Från SIDA:s informafionsanslag flnns även möjlighet aft ansöka om bidrag fill olika projekt. Med hänvisning fill aff betydande medel redan avsatts för solidaritefsarbefe yrkar jag avslag på reservafion 1,

Reservationerna 5 och 6 behandlar bidrag till studenfförbund och radioor-
ganisafioner. Folkpartiet föreslär i reservation 5 aff studenfförbunden skall
fä möjlighet att söka bidrag pä samma villkor som kvinnoförbunden. För
närvarande erhåller tre studentorganisationer bidrag enligt förordningen om
statsbidrag till ungdomsorganisationer. De organisationer som uppfyller
villkoren för ungdomsstödet får ett mera fördelaktigt sysfem än kvinnoorga
nisationerna. Utskottet har åren 1985 och 1986 avstyrkt förslag med samma
syfte. Utskottet anser även nu att det inte finns fillräckliga skäl att bifalla
förslaget. Därför yrkar jag avslag på reservafion 5,

Anslag till ungdomsorganisationer

Reservation 6 föreslår att frågan om statsbidrag till radioorganisationer Prot, 1985/86:105 åter prövas, Åven den här frågan har vid två tillfällen diskuterats i utskottet, 2 april 1986 Vid riksmötet 1982/83 ansåg utskottet det angeläget aft frågan om statsbidrag fill dessa organisafioner togs upp till prövning inom regeringskansliet. Detta gavs regeringen till känna. Efter prövning av frågan anmälde regeringen atf man med hänsyn till det pressade ekonomiska läget infe fann def möjligt aft föreslå nytt statsbidrag till radioorganisationerna. Även vid ytterligare ett tillfälle har förslaget avvisats. Med hänsyn till kravet på resfrik'fivifef i frågan om ökade statliga utgifter yrkar jag därför avslag på reservation 6,

Fru talman! Därmed har jag gått igenom de åtta reservationer som finns fogade till kulturutskottets betänkande nr 14, Jag yrkar bifall till utskottets hemsfällan i betänkandet och avslag pä samtliga reservafioner,

Anf. 102 GUNNEL LILJEGREN (m) replik:

Fru talman! Den sakliga redogörelse som Berit Oscarsson presenterat om de skilda ståndpunkter vi har inom moderaterna och def socialdemokrafiska partiet skiljer sig mycket fördelaktigt från föregående års hätska debatt. Jag noterar med tillfredsställelse det dämpade tonläget.

När det gäller översynen av statens ungdomsråd vill jag påpeka atf def visat sig atf vi infe alls är ute i ogjort väder. Översynen antyder aff allt inte skulle vara så väl beställt med ungdomsrådet, och det är möjligt att våra ståndpunkter så småningom kommer atf närma sig varandra beträffande statens ungdomsråd,

Anf. 103 MARGARETA FOGELBERG (fp) replik: Fru talman! Jag kan hålla med Berit Oscarsson om att barn- och ungdomsorganisationerna fyller en vikfig funktion, särskilt med tanke på konkurrensen frän det som man populärt kallar för det kommersiella utbudet. Men jag vill inte tro att det är därför man är så njugg mot studentorganisationerna. De kan knappast vara utsatta för den konkurrensen,

Berit Oscarsson säger atf ett par studenfförbund får bidrag därför aft de uppfyller villkoren för ungdomsförbund och att dessa bidrag skulle vara förmånligare än de bidrag som de skulle få om de blev behandlade pä samma sätt som kvinnoförbunden. Då vill jag säga att inget kan vara mera oförmånligt än aff inte få några bidrag alls. Varför, Berit Oscarsson, behandlar man studentorganisationerna som ungdomsförbund, när man vet att de till övervägande delen består av vuxna människor?

Anf. 104 KÄRL BOO (c) replik:

Fru talman! Jag har haft tillfälle aff ganska ingående studera en del av den verksamhet som har bedrivits inför och under ungdomsåret 1985, och jag måste säga aft man blir storligen imponerad av def engagemang som ungdomarna, särskilt de yngre, har visat i det arbetet. Jag vill gärna erkänna, och det sade jag också fidigare, aff det har utgått fillfälliga projektpengar, som ocksä kommer att fortsätta atf betalas under något år ytterligare. Men nu skall det ske, som det alltid heter numera, en utvärdering,

I ett sådant stort fint projektarbete med en inriktning pä internationell 107

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Anslag till ungdomsorganisationer

solidarifetsverksamhef är det väl inte särskilt angeläget aff göra alltför restriktiva utvärderingar, utan def är, som jag ser def, verkligen anledning aft se framåt. Vi kan aldrig avgränsa en sädan viktig verksamhet fill eft visst antal år; det måste, menar jag, vara en myckel bestämd kontinuitet i det arbetet.

Vi har föreslagit eff bidrag fill ungdomsorganisationerna - vi har ansett atf def i nuläget kan vara lämpligt med två miljoner. Det är atf ge dem en garanfi för framfidsinrikfningen av den här vikfiga verksamheten och möjlighet atf inom sina organisationer bättre planera för dessa aktiviteter.

Därutöver vill jag säga några ord beträffande radioorganisationerna. Jag tycker uppriktigt sagt inte aft de skäl som statsrådet och regeringen har anfört för aff inte bevilja dem statsbidrag är fillräckligt starka. Jag tycker - och det är väl en allmän uppfattning - aft de gör oerhört fina insatser, Ufbildnings-mässigt, servicemässigt, konfaktmässigt och icke minst för handikappade människor betyder de mycket. Jag tycker verkligen atf det finns anledning aft våga satsa en del pengar också på att stödja radioorganisationerna.

108

Anf. 105 BERIT OSCARSSON (s) replik:

Fru falman! Gunnel Liljegren välkomnade tonläget i debatten och uppskattade aff vi inte för en hätsk debatt. Jag vill ändå säga aff jag har samma åsikt i denna debatt som vid den debatt vi förde föregående är. De förslag som moderaterna lagt fram i år skulle nämligen innebära att barn- och ungdomsorganisationerna förlorade över 70 milj, kr, Def skulle innebära en stark försvagning av def stöd som de i dag har.

Vi vef aff dessa organisationer är beroende av samhällets stöd för atf kunna arbeta och för aff kunna utveckla sin fina verksamhet, Def finns i dag inga som helst överenskommelser om att kommunerna skall kompensera de medel som skulle försvinna vid en eventuell neddragning av det statliga bidraget. Det är tvärtom sä, att om kommunerna vill stärka barn- och ungdomsorganisationerna ytterligare genom aft höja def kommunala stödet hälsas det med tillfredsställelse av barn- och ungdomsorganisationerna.

Låt mig sedan till Karl Boo säga atf jag delar den oro som har framförts här i dag och som har framskymtat i def som Karl Boo har sagt när def gäller just stödet till barn- och ungdomsorganisationerna. Jag tror att vi har samma syn när det gäller oron för framtiden men också när det gäller betydelsen av atf vi har starka barn- och ungdomsorganisationer. Vad vi ställer oss tveksamma till är atf lägga på ytterligare projektbidrag- även Karl Boo sade i sitt inlägg att det finns en viss risk aft verksamheten får en ryckighef om man måste lita till olika projektbidrag. Det bästa vi kan göra för barn- och ungdomsorganisationerna är atf ge dem ett grundbidrag sä att de kan planera och genomföra verksamheten på eft sätt som ligger i linje med den målsättning som de olika organisafionerna har.

Lät mig sedan när def gäller stödet till studenfförbund och radioorganisationer säga aff vi infe har något utökat ekonomiskt utrymme för aft bifalla de krav som ställts. Jag vill också erinra om atf demokratiberedningen föreslog en översyn av folkrörelsestödef som helhet. Jag väntar mig aff def skall komma ett förslag frän regeringen på den punkten.

Anf. 107 MARGARETA ANDREN (fp):

Fru talman! Jag har tillsammans med Barbro Sandberg väckt mofionen om bidragen fill studenfförbunden och vill här något kommentera den frågan.

Det är ju så. som vi redan hört, aft bidragen fill studentförbunden utgår som om studenfförbunden vore ungdomsorganisationer.

Som bekant är den övre åldersgränsen för atf erhålla bidrag som ungdomsorganisation 25 är när def gäller medlemmarna. Vid landefs högskolor var ca 164 000 studerande registrerade bäde 1983 och 1984, Av dessa var emellertid endast ca 67 000 under 25 är, vilket motsvarar ca 40 % av samtliga studerande.

Medelåldern bland de studerande var 29 är och medianåldern 26 år. Det här innebär ju att studenfförbunden egentligen inte kan räknas som några specifika ungdomsorganisationer,

Studenfförbunden kan på det här sättet inte få anslag för alla sina medlemmar pä grund av den övre åldersgränsen på 25 är. Det innebär naturligtvis ekonomiska svårigheter för studenfförbunden. Risken är sfor att de blir beroende av bidrag från annat häll, och def kan i sin fur ha viss negativ inverkan pä deras demokratiska arbetssätt.

Vi har därför i vår motion i stället föreslagit aft bidrag fill studentförbunden skall utgå enligt samma bestämmelser som gäller för kvinnoförbunden. Det innebär aff statsbidrag kan utgå för medlemmar över 15 är och uppåt. När så många studerande är över 25 är och statsbidrag därmed inte kan utgå enligt nuvarande villkor, så kan de villkoren inte vara förmånligare än om statsbidrag skulle utgå enligt samma villkor som för kvinnoorganisationer. Då skulle alla kunna omfattas, oavsett åldersgräns.

Anslagen borde då också utbefalas via civildepartementets budget och inte som nu från utbildningsdepartementets anslag till ungdomsorganisationer, där de rätteligen inte hör hemma,

Utskottsmajorifeten har yrkat avslag på vår motion men utan att komma med någon egentlig argumentering eller motivering för sift avslagsyrkande. Man hänvisar endast till aff en liknande mofion har lämnats vid tidigare riksmöte - men då av annan motionär.

Vad utskoftsmajoriteten omnämner bäde i det här betänkandet och i förra årets betänkande är att den utredning som låg till grund för bidragen till kvinnoorganisafionerna inte berörde studenfförbunden. Men detta kan ju inte vara tillräckliga skäl för aft nu yrka avslag på värt motionsyrkande om att studenfförbunden skall kunna fä bidrag på samma villkor som kvinnoförbunden.

109

110

Anf. 109 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Fru talman! Vi har under veckorna före påsk haft ett ganska intensivt arbete i utrikesufskoffef när det gällt biståndsbetänkandet. Då har naturligtvis också diskussionen om multilateralt kontra bilateralt bistånd kommit upp, och därvidlag finns ju olika uppfattningar,

Pä vår sida är vi ofta relativt kritiska till aft öka det multilaterala biståndet, dvs, det bistånd som går till internationella organisationer via FN:s olika underorgan. Vi anser att mänga gånger försvinner där medel som vi infe har någon kontroll över, aff def är svårt aft följa upp de bisfåndspolitiska mål som gäller för def svenska biståndet, osv. Men def finns naturligtvis multilaterala organisafioner av olika slag.

När vi diskuterar den stora biständsbudgefen, rör vi oss ofta med mycket stora belopp. Vi anslår t, ex, stora summor till Världsbanksgruppen, Inom kort kommer def upp ett betänkande till behandling här i kammaren som gäller påfyllning av svenska pengar fill Världsbankens verksamhet. Det rör sig om hundratals miljoner kronor,

I den biståndsbudgef som vi nu har slutbehandlat i utskottet och som kommer aft debatteras här om ett par veckor har vi anslagit mycket stora belopp fill sädana banker och andra internationella organ. Vi har nyligen haft en diskussion om Interamerikanska utvecklingsbanken, där Sverige har satsat 25 milj, kr. Den bankens verksamhet i Latinamerika kan verkligen diskuteras.

Jag har velat säga det här, fru talman, för aff ge en liten bakgrund fill det mycket blygsamma belopp som vi har äskat, 5 milj, kr,, till FN:s organisation för utveckling på kulturens och utbildningens område, UNESCO, Def avvisar man och säger aft def räcker med def som har lagts dit. Den nedskärning som UNESCO har tvingats atf göra. en 25-procenfig nedskärning av detta vikfiga multilaterala organs arbete, skall infe kompenseras av Sverige på minsta sätt.

Även om 5 milj, kr, kanske infe är någon avgörande summa, ärdet ändå, som vi har uttryckt det i vår motion och i vär reservafion, en markering av hur vikfigt vi anser det här multilaterala organet vara. Vi kan alltså se en skillnad i fråga om regeringens bedömning och den borgerliga oppositionens bedöm-

ning av multilateralt bistånd. Det beror litet grand på vilket multilateralt organ det är.

Att UNESCO har fått göra en sä drastisk nedskärning beror pä aft organisafionen har ådragit sig LISA;s stora misshag för sin polifik i tredje världens länder, UNESCO har förf en politik som infe har stämt med USÄ:s intressen. Därför har USA gått ut ur UNESCO och dragit tillbaka alla sina bidrag, eft rätt vanligt agerande från USA:s sida.

Därför borde naturligtvis andra stater, också Sverige, gå in och åtminstone markera ett ökat stöd fill denna viktiga organisation. Vi anser atf def vore billigt. Därför har vi motionerat om dessa 5 miljoner, och därför har vi ocksä reserverat oss i utskoffsbefänkandet.

Jag vill med de här orden, fru falman. yrka bifall till vår reservafion.

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Anslag till internationellt kuhurellt samarbete

Anf. 110 ERKKI TAMMENOKSA (s):

Fru talman! Vi har aff behandla anslag till internationellt kulturellt samarbete, avseende budgetpropositionens bil, 10 och kulturutskottets betänkande nr 15, Jag kommer i mitt anförande att beröra endast den del av utskoffsbefänkandet som avser bidrag till Förenta nationernas organisafion för utbildning, vetenskap och kultur, UNESCO,

1 budgetpropositionen föreslär regeringen 21 820 000 kr, till kostnader för Sveriges medlemskap i UNESCO, Förslaget grundar sig pä en beräkning av den svenska andelen i UNESCO:s budget, som 1985 fastställdes för en tvåårsperiod 1986-1987,

Vpk har reserverat sig i utskottet för sin mofion, som gär uf på aff Sverige nu skulle markera sin vilja och öka sin andel med 5 milj, kr, utöver vad regeringen har föreslagit. Som motivering till sitt förslag hänvisar vpk till den situafion UNESCO har hamnat i och till att USA har lämnat organisationen. Det bör nämnas aff efter USA:s utträde har en allmän prioritering av arbetsprogrammet ägt rum.

När frågan var aktuell här i riksdagen förra året anfördes från regeringens sida aff bortfallet av def amerikanska medlemsbidraget inte bör kompenseras genom ökade bidrag frän kvarvarande medlemsstater. De nordiska länderna är eniga om detta. Det bör nämnas aft UNESCO:s organisation har kritiserats kraftigt och atf de nordiska länderna har agerat gemensamt för aft effektivisera organisafionen och koncentrera programmet. Riktlinjer har dragits upp för atf förbättra administrationen. De nordiska länderna har nu tvä representanter i styrelsen, och dessa kommer med all säkerhet aff påverka UNESCO:s framtida utveckling och bidra fill att ytterligare åtgärder vidtas i riktning mot att förbättra organisafionen nu när Storbritannien aviserar sitt utträde.

Det kan också nämnas aff vissa förberedelser har vidtagits inför def brittiska uttåget. Det framgår av utskottets betänkande aff SIDA har beslutat ge ökat stöd för medieverksamhet när det gäller u-länderna.

Fru talman! Jag kan inte här börja jämföra principer när det gäller Världsbanksgruppen och Sveriges åtaganden, Def är eff principiellt ställningstagande som man har gjort när det gäller anslag till UNESCO:s verksamhet.

111

Anslag tillinternatio-

,, , , „ Anf. 111 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

nellt kulturellt sam- . '

arbete

Fru falman! Principer är just vad def kanske borde handla om när vi talar

om de här frågorna. Det är lifef olyckligt när man nu bryter uf det här lilla

betänkandet och lägger def vid sidan om de andra stora bisfåndsfrägorna -

och säger aff def här kan vi inte jämföra. Men def är ju def vi måste göra,

Detfa är ju eft av Sveriges internationella åtaganden, Def ingår i vår

biståndspolitik - multilateralt eller bilateralt. Därför kan vi infe bara säga aff

nu skall vi behandla det här lilla betänkandet och dä kan vi infe fala om det

andra,

Def som slår en när man arbetar med dessa frågor är att vi fill multilaterala organ som Värdsbanksgruppen eller Interamerikanska utvecklingsbanken ger anslag utan att blinka, utan atf regeringen säger någonfing och utan aft den borgerliga oppositionen säger någonfing, utan aft man tar upp de argument som finns mot att vi skall öka de anslagen, Def finns många goda argument för att vi infe skall gå in med pengar, t, ex, att def strider mot våra biståndspolitiska mål.

Men när det gäller att stötta denna organisation som är viktig för u-länderna i tredje världen, för aft de skall kunna stå emot flödet av utifrån kommande kulturyttringar - förtryck på det kulturella planet, som är minst lika betydelsefullt som det ekonomiska föitrycket - då säger man bara att det inte finns någon anledning atf gå in och markera att USA har lämnat den här organisationen i sticket.

Varför inte ta upp en diskussion om varför USA har lämnat UNESCO i sticket, göra en markering, gärna fillsammans med de övriga nordiska länderna, och fylla på lifef extra? Åven om kanske de fä miljoner som vi här talar om inte är avgörande, skulle det ändå vara en mycket viktig markering av vad Sverige anser i dessa frågor. Jag är medveten om aft vi, som utskottets talesman sade. har protesterat och agerat på annat sätt. Men det hade också varit bra om vi, med tanke pä de stora belopp vi lägger ned på andra områden, hade kunnat lämna en liten skärv till UNESCO:s fortsatta verksamhet,

.Anf. 112 ERKKI TAMMENOKSA (s):

Fru talman! Jag måste upplysningsvis säga aft vi vef aft eff land har lämnat och ett annat är på väg att lämna UNESCO, Det är beklagligt, det kan man verkligen säga. Flera länder hade förslag om nolltillväxt avseende bidrag fill verksamhet, men Sverige och de övriga nordiska länderna hade förslag om 2,5 % realtillväxt. Med en ytterligare effekfivisering tror jag atf def mål som UNESCO hade en gång i tiden då Sverige gick med kan uppnås,

Anf. 113 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Fru talman! Jag tror atf det är väldigt svårt när en organisation måste skära ned 25 % av sin budget, som infe varit särskilt överväldigande. Som alltid i sädana sammanhang kommer kulturella områden i kläm i jämförelse med de ekonomiska insatserna. Jag tror infe aft 25 % nedskärning av en sådan

organisations budget utan vidare innebär rationaliseringar sä att man kan få en ökad effektivitet med samma insatser, Def är klart att så inte är fallet. Det är också medvetenhet om detta som gjort atf USA lämnat organisafionen, USA är intresserat av aft snöpa UNESCO;s verksamhet, för den går emot USA:s intressen. Detta är det avgörande.

Dä mäste vi pä nytt konstatera hur lätt vi har att lägga ut hundratals miljoner av den knappa svenska biständsbudgefen för ekonomiska mål och för svenska handelsintressen. Men när det gäller att stötta det kulturella arbetet och u-ländernas kulturella villkor, utbildning och utveckling pä det andliga planet har vi infe råd aft satsa 5 miljoner. Jag tycker det är ganska så bedrövligt aft vi måste uppleva aff Sverige inte kan vara med och hjälpa fill att kompensera det bortfall som USÄ:s utträde, och så småningom Storbritanniens, inneburit.

Prot. 1985/86:105 2 april 1986

Meddelande om val av tredje vice talman

Överläggningen var härmed avslutad,

(Beslutet redovisas efter debatten om utbildningsutskottets betänkande 15,)

Kammaren beslöt att förhandlingarna skulle fortsättas kl, 19,30,

8 § Upplästes och lades till handlingarna följande från valprövningsnämnden inkomna

Berättelse om granskning av bevis för riksdagsledamot och ersättare Till valprövningsnämnden har från riksskatteverket inkommit bevis om aff

Anna Wohlin-Andersson (c), Skärblacka, utsetts till ny ledamot av riksdagen

fr, o, m, den 25 mars 1986 sedan Anders Dahlgren (c) avlidit. Till ersättare

för riksdagsledamöter har utsetts Hugo Andersson, Finspång, och Åsa-Britt

Karlsson, Linköping (båda c), Valprövningsnämnden har vid sammanträde denna dag granskat bevisen

och därvid funnit atf de blivit utfärdade i enlighet med 15 kap, 1 § vallagen,

Stockholm den 2 april 1986

Bengt Hult

/Sven-Georg Grahn

9 § Meddelande om val av tredje vice talman

Anf. 114 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela aff val av tredje vice talman kommer att ske vid morgondagens sammanträde.

Riksdagens protokoll 1985/86:105 -106

113

Prot. 1985/86:105 lO § Upplästes följande inkomna skrivelse: 2 april 1986

Till riksdagen Jag ber härmed atf få avsäga mig uppdraget som ombud av Europarådefs

parlamentariska församling,

Stockholm den 2 april 1986

Bertil Fiskesjö

Denna avsägelse godkändes av kammaren.

11 § Anmäldes och bordlades

Propositionerna

1985/86:153 Godkännande av tilläggsprotokoll fill Sveriges frihandelsavtal

med de Europeiska gemenskaperna (EG) 1985/86:159 Ändring i naturvårdslagen (1964:822) ni, m, 1985/86:160 Vissa frågor inför allmän fastighetstaxering är 1988

12 § Anmäldes och bordlades Redogörelse

1985/86:21 Styrelsens för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond berättelse över fondens verksamhet och förvaltning under år 1985

13 § Anmäldes och bordlades

Mofionerna

1985/86:337 av Björn Molin m.fl.

1985/86:338 av Knut Wachtmeister m.fl.

Ändring i tullagen (1973:670) m,m, (prop, 1985/86:93)

1985/86:339 av Lentiart Brunander och Hans Nyhage 1985/86:340 av Gunnel Liljegren m.fl. 1985/86:341 av Hans Göran Franck m.fl. 1985/86:342 av Lars Werner m.fl. 1985/86:343 av Gunnel Liljegren tn.fl. 1985/86:344 av Viola Claesson 1985/86:345 av Ketith Skårvik m.fl. 1985/86:346 av Alf Svensson 1985/86:347 av Rune Backlund tn.fl. 1985/86:348 av Kerstin Göthberg Invandrarpolifiken (prop, 1985/86:98)

1985/86:349 av Hans Nyhage tn.fl.

1985/86:350 av Ulf Adelsohn m.fl.

1985/86:351 av Hans Nyhage

1985/86:352 av Alf Svensson

1985/86:353 av Bengt Kindbom 114

1985/86:354 av Bengt Westerberg m. fl. Prot. 1985/86:105

1985/86:355 av Olle Westberg m.fl. 2april 1986

1985/86:356 av Karl Boo och Gunnar Björk i Gävle

1985/86:357 av Hans Lindblad

1985/86:358 av Bo Hammar m.fl.

1985/86:359 av Rune Thorén m.fl.

1985/86:360 av Siri Häggmark m.fl.

1985/86:361 av Olle Svensson m.fl.

1985/86:362 av Håkan Stjernlöf och Rolf Dahlberg

1985/86:363 av Inga-Britt Johansson och Marianne Carlström

1985/86:364 av Kurt Hugosson m. fl.

1985/86:365 av Lars Ahlmark och Gunnel Liljegren

1985/86:366 av Kenth Skårvik och Barbro Sandberg

1985/86:367 av Börje Nilsson m.fl.

1985/86:368 av Margareta Fogelberg m.fl.

1985/86:369 av Margareta Persson

1985/86:370 av Arne Kjörnsberg m.fl.

1985/86:311 av Elver Jonsson

Sveriges Radios verksamhet m, m, (prop, 1985/86:99)

1985/86:372 av Åke Wictorsson och Sylvia Pettersson 1985/86:373 av Björn Molin m.fl.

Den slufliga regleringen av ombildningen av datamaskincentralen för administrativ databehandling (DAFA) fill akfiebolag m,m, (prop.

1985/86:112)

1985/86:374 av Rolf Dahlberg och Håkan Stjernlöf

1985/86:375 av Per Unckel m.fl.

1985/86:376 av Gunnar Björk i Gävle

1985/86:377 av Gunnel Jonäng och Gunnar Björk i Gävle

1985/86:378 av Ing-Marie Hansson m.fl.

1985/86:379 av Hans Lindblad

1985/86:380 av Bertil Danielsson m.fl.

1985/86:381 av Anders G Högmark m.fl.

1985/86:382 av Ingrid Hasselström Nyvall

1985/86:383 av Ylva Annerstedt m.fl.

1985/86:384 av Bengt Kronblad och Lena Öhrsvik

1985/86:385 av Björn Samuelson m.fl.

1985/86:386 av Pär Granstedt m.fl.

Lokalisering av grundskollärarlinjen m.m. (prop. 1985/86:113)

1985/86:387 av Lars Werner m.fl.

Meritvärdering i staflig tjänst m. m, (prop. 1985/86:116)

1985/86:388 av Staffan Burenstam Linder m.fl.

1985/86:389 av Ivar Franzén m:fl.

1985/86:390 av Sten Östlund och Kurt Hugosson

1985/86:391 av Ulla Tilländer m.fl.

1985/86:392 av Owe Andréasson och Gunnar Thollander

1985/86:393 av Per Olof Håkansson 115

Prot. 1985/86:105 1985/86:394 av Lars Werner m. fl.
2 april 1986 1985/86:395 av Christer Eirefeh m. fl.

1985/86:396 av A//5ven5ion

1985/86:397 av Birger Rosqvist och Karl-Erik Svartberg

1985/86:398 av Kurt Hugosson och Birger Rosqvist

1985/86:399 av Lars-Erik Lövdén m.fl.

Vissa varvsfrågor m.m, (prop. 1985/86:120)

1985/86:400 av Allan Ekström

1985/86:401 av Birgitta Hambraeus

1985/86:402 av Per-Olof Strindberg tn.fl.

1985/86:403 av Maj-Lis Lööw m.fl.

1985/86:404 av Kersti Johansson m.fl.

1985/86:405 av Ulla Orring m.fl.

1985/86:406 av Lars Werner m.fl.

1985/86:407 av Roland Sundgren

1985/86:408 av Marianne Carlström

1985/86:409 av Grethe Lundblad tn.fl.

1985/86:410 av Roland Sundgren m.fl.

Inriktningen av konsumentpolitiken m, m, (prop, 1985/86:121)

1985/86:411 av Hans Lindblad och Börje Stensson

Den statliga redovisningsrevisionen m,m, (prop, 1985/86:124)

1985/86:412 av Gunnar Björk i Gävle och Per-Ola Eriksson

1985/86:413 av Jan-Erik Wikström och Britta Bjelle

1985/86:414 av Carl Bildt m.fl.

1985/86:415 av Bruno Poromaa

1985/86:416 av Ivar Franzén m.fl.

1985/86:417 av Gullan Lindblad

Riktlinjer för industripolitiken pä rymdområdet, m, m. (prop. 1985/86:127)

1985/86:418 av Bengt Westerberg m.fl.

1985/86:419 av Bo Lundgren

1985/86:420 av Lars Werner m.fl.

1985/86:421 av Karin Söder m.fl.

1985/86:422 av Ulf Adelsohn m.fl.

Inkomstskaften för åren 1987 och 1988 (prop. 1985/86:130)

1985/86:423 av Karin Israelsson m.fl.

Förslag till medelsanvisning för anslaget Bidragsförskott (prop. 1985/86:135)

1985/86:424 av Ulf Adelsohn m.fl.

1985/86:425 av Bengt Westerberg m.fl.

1985/86:426 av Lars Werner m.fl.

1985/86:427 av Karin Söder m.fl.

Ökat ekonomiskt stöd till barnfamiljer (prop, 1985/86:137)

1985/86:428 av Ivar Franzén m.fl.
1985/86:429 av Betigt Westerberg m.fl.
116 1985/86:430 av Knut Wachtmeister tn.fl.

1985/86:431 av Rosa Östh m.fl. Prot. 1985/86:105

1985/86:432 av Lena Öhrsvik och Bengt Kronblad 2 april 1986

1985/86:433 av Börje Hörnlund och Görel Thurdin

1985/86:434 av Gösta Andersson och Agne Hansson

1985/86:435 av Ulla Tilländer

1985/86:436 av Lars Werner m.fl.

1985/86:437 av Karl Björzén m.fl.

1985/86:438 av Nic Grönvall

1985/86:439 av Björn Körlof m.fl.

1985/86:440 av Gullan Lindblad

1985/86:441 av Gunhild Bolander och Bengt Kindbom

1985/86:442 av Karin Söder m.fl.

1985/86:443 av Margit Gennser

1985/86:444 av Ulf Adelsohn m.fl.

Vissa inkomstförstärkningar på statsbudgeten, m.m. (prop. 1985/86:140)

14 § Anmäldes och bordlades Utrikesutskottets betänkande 1985/86:19 Internationellt samarbete mot aids

Socialutskottets betänkanden

1985/86:11 Anslag till omsorg om äldre och handikappade (prop. 1985/86; 100

delvis) 1985/86:12 Anslag till arbetsmiljö m.m. (prop. 1985/86:100 delvis) 1985/86:13 Anslag fill Socialstyrelsen m.m. (prop. 1985/86:100 delvis) 1985/86:14 Anslag m.m. till Hälsoupplysning (prop. 1985/86:100 delvis) 1985/86:15 Anslag till Epidemiberedskap m.m. (prop. 1985/86:100 delvis)

15 § Kammaren åtskildes kl. 17.49. In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Gunborg Apelgren