Måndagen den 30 september
Kl. 11.00
1 § Ålderspresidentens hälsningsanförande
Anf. 1 INGEMUND BENGTSSON:
Ärade riksdagsledamöter! 1 egenskap av ålderspresident hälsar jag er välkomna till det första sammanträdet vid 1985/86 års riksmöte.
Vi har bakom oss en lång, intensiv valrörelse. Under en valrörelse blir meningsbrytningarna understundom ovanligt skarpa när partiernas företrädare diskuterar. Detta kan ge ett felaktigt intryck av den anda som råder inom politiken i allmänhet och riksdagen i synnerhet. Till er alla som nu börjar er bana i riksdagen riktar jag ett särskilt varmt välkommen in i gemenskapen. Jag kan försäkra er - och denna försäkran bygger på mångårig erfarenhet - att det alltid har rått ett gott förhållande mellan ledamöterna oberoende av partitillhörighet. Att delade meningar råder om vilka lösningar som bäst gagnar land och folk är naturligt i en demokrati. Men man skiljer på person och sak.
Valdeltagandet var i år något lägre än vid förra valet. Vid jämförelse med andra länder med fria val var deltagandet dock mycket högt. Detta vittnar enligt min mening om att det svenska folket är ett politiskt intresserat folk som ställer stora krav och har stora förväntningar på sina valda ombud. Det ankommer nu på oss att i det kommande riksdagsarbetet infria dessa förväntningar.
Med dessa ord förklarar jag sammanträdet öppnat.
2 § Förteckning över riksdagsledamöter och ersättare
Upplästes och lades till handlingarna följande från valprövningsnämnden inkomna
Berättelse om granskning av bevis för riksdagsledamöter och ersättare Till valprövningsnämnden har från riksskatteverket inkommit bevis för
dem som med anledning av riksdagsvalet den 15 september 1985 har utsetts
till ledamöter av riksdagen och ersättare för dessa. Bevisen, som daterats den
24 september 1985, är till antalet 349 för riksdagsledamöter och 501 för
ersättare. Valprövningsnämnden har vid sammanträde denna dag granskat bevisen
och därvid funnit, att de har blivit utfärdade i enlighet med 15 kap. 1 §
vallagen.
Prot. 1985/86:1 30 september 1985
Förteckning över riksdagsledamöter och ersättare
Valprövningsnämnden antecknar att enligt riksskatteverkets protokoll den 24 september 1985 har, utöver de 501 ersättare som avses med de granskade bevisen, utsetts ytterligare en ersättare, nämligen Kerstin Andersson för Arbetarepartiet-Socialdemokraterna i Stockholms läns valkrets. Bevis för nämnda ersättare har emellertid inte kommit in till nämnden. Stockholm den 26 september 1985 Bengt Hult
/Sven-Georg Grahn
Riksskatteverket hade upprättat nedan intagna förteckning över dels partivis antalet riksdagsledamöter i hela riket, dels valkretsvis mandatfördelningen mellan partierna, ledamöternas och ersättarnas namn samt ordningen mellan de senare.
HELA RIKET
Parti
Moderata samlingspartiet
Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
Folkpartiet
Centern
Vänsterpartiet kommunisterna
Antal ledamöter av riksdagen 76 159 51 44 19
VALKRETS STOCKHOLMS KOMMUN
Moderata samlingspartiet
Ledamot av riksdagen Ulf Adelsohn Gösta Bohman Margaretha af Ugglas Cari Bildt
Elisabeth Fleetwood Lennart Blom Filip Fridolfsson Blenda Littmarck Göran Ericsson
Ersättare
Barbro Nilsson
Göran Åstrand
Charlotte'Cederschiöld
Mikael Odenberg
Beatrice Ask
Fred Wennerholm
Carl-Johan Ihrfors
Anna Lilliehöök
Henrik Åkerman
Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
Ledamot av riksdagen Olof Palme Gertrud Sigurdsen Sten Andersson Anita Gradin Sivert Andersson Maj Britt Theorin
Ersättare
Barbro Evermo
Stig Gustafsson
Margareta Persson
Bengt Lindqvist
Gerd Engman
Erkki Tammenoksa
Oskar Lindkvist Anita Modin Mats Hellström Monica Andersson Lars Ulander
Berit Bölander
Sven-Åke Nygårds
Sylvia Lindgren
Göran Dahlstrand
Monika Wikman
Prot. 1985/86:1 30 september 1985
Förteckning över riksdagsledamöter och ersättare
Folkpartiet
Ledamot av riksdagen Birgit Friggebo Jan-Erik Wikström Hädar Cars Margareta Andrén Maria Leissner
Ersättare
Kersti Gylling
Erik Edin
Anders Johnson
Siv Karlsson
Assar Fjelkman
Centern
Ledamot av riksdagen Olof Johansson
Ersättare
Elisabet Söderström
Åke Pettersson
Cecilia Jensfelt
Vänsterpartiet kommunisterna
Ledamot av riksdagen Lars Werner Margö Ingvardsson Bo Hammar
Ersättare
Eva Hjelmström
Jan Strömdahl
Kenneth Kvist
VALKRETS STOCKHOLMS LAN
Moderata samlingspartiet
Ledamot av riksdagen Staffan Burenstam Linder Gunnar Biörck Gunnar Hökmark Alf Wennerfors Görel Bohlin . Allan Åkerlind Stig Rindborg Gunnel Liljegren Knut Billing Allan Ekström Birgitta Rydle
Ersättare
Jerry Martinger
Ingela Gardner
Inge Telander
Jan Sandberg
Inger Koch
Per Naess
Ulla Voss-Schrader
Nils Oskar Nilsson
Ola Månsson
Gun Blomberg
Rune Davidsson
Prot. 1985/86:1 30 september 1985
Förteckning över riksdagsledamöter och ersättare
Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
Ledamot av riksdagen Ingvar Carlsson Anna-Greta Leijon Thage G. Peterson Margareta Palmqvist Lars Gustafsson Lennart Andersson Ivar Nordberg Anita Johansson Aina Westin Mona Sahlin Sören Lekberg Ulf Lönnqvist Hans Göran Franck Sylvia Pettersson
Ersättare
Åke Wictorsson
Hans-Eric Andersson
Eva Johansson
Björn Ericson
Christina Pettersson
Christer Erlandsson
Kerstin Nordström
Tommy Ohlström
Kerstin Andersson
Anita Edam
Bengt-Olov Tengmark
Göran Lundgren
Ines Uusmann
Gullevi Karlsson-Pehrsson
Folkpartiet
Ledamot av riksdagen Bengt Westerberg Ingemar Eliasson Ylva Annerstedt Daniel Tarschys Anne Wibble Lars Leijonborg
Ersättare
Maria Arnholm
Sven H. Salén
Sören Norrby
Margareta Ullhammar
Eva Strömberg
Britta Gunnarsson
Centern
Ledamot av riksdagen Karin Söder Pär Granstedt
Ersättare
Elis Andersson
Lennart Daléus
Stina Andersson
Vänsterpartiet kommunisterna
Ledamot av riksdagen Tore Claeson Inga Lantz Tommy Franzén
Ersättare
Eva Zetterberg
Katarina Lindahl .
Thorleif Herrström
|
VALKRETS UPPSALA LAN Moderata samlingspartiet |
Ledamot av riksdagen Ingegerd Troedsson Lars Ahlmark
Ersättare
Gustaf von Essen
Allan Eriksson
• 3 Lennart Hedquist
Prot. 1985/86:1 30 september 1985
Förteckning över riksdagsledamöter och ersättare
Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
Ledamot av riksdagen Arne Gadd Birgitta Dahl Ingrid Andersson Gustav Persson Gunnar Thollander
Ersättare
Mats O. Karlsson
Björn Kaaling
Barbro Andersson
Aimo Särkimäki
Anna Lindh
Folkpartiet
Ledamot av riksdagen Jörgen Ullenhag Barbro Sandberg
Ersättare
Per Arne Aglert
Inga Sandberg
Terry Carlbom
Centern
Ledamot av riksdagen Rosa Östh
Ersättare
Sture Korpås
Leif Zetterberg
Bror R. Eriksson
Vänsterpartiet kommunisterna
Ledamot av riksdagen Oswald Söderqvist
Ersättare
Berith Eriksson
Tore Norbäck
Ingrid Holström
|
Prot. 1985/86:1 VALKRETS SÖDERMANLANDS LÄN |
30 september 1985
Förteckning över riksdagsledamöter och ersättare
Moderata samlingspartiet
Ledamot av riksdagen Per Westerberg Göran Allmér
Ersättare
1 Björn von der Esch
2 Christer
Wennerholm
■ 3 Kristina Fransson
Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
Ledamot av riksdagen Svante Lundkvist Maj-Lis Lööw Olle Svensson Anita Persson Marita Bengtsson
Ersättare 1 Reynoldh Furustrand '2 Torsten Holmström
Margareta Norberg
Maria Hed
Michael Hagberg
Folkpartiet
Ledamot av riksdagen Kjell Johansson
Ersättare
Susann Torgerson
Conny Sandholm
Irene Andersson
Centern
Ledamot av riksdagen Larz Johansson
Ersättare
Mats Denninger
Ingrid Skeppstedt
Eivor Nilsson
VALKRETS ÖSTERGÖTLANDS LAN Moderata samlingspartiet
Ledamot av riksdagen Per Unckel Per-Olof Strindberg Birger Hagård
Ersättare
Mona Saint Cyr
Pehr Löfgreen
Henry Sténson
10
Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
Ledamot av riksdagen Christer Nilsson Maj-Lis Landberg Torsten A. Karlsson Sture Thun Inge Carlsson Ingvar Björk Berit Löfstedt Viola Furubjelke
Ersättare
Christer Häll
Marita Svensson
Helge Johanson
Majlis Alm
Göte Jönsson
Margareth Wiklund
Sven-Åke Andersson
Lars Stjernkvist
Prot. 1985/86:1 30 september 1985
Förteckning över riksdagsledamöter och ersättare
Folkpartiet
Ledamot av riksdagen Börje Stensson Kari-Göran Biörsmark
Ersättare
Anna-Brita Hulth
Maths Andersson
Lola Björkquist
Centern
Ledamot av riksdagen Anders Dahlgren Marianne Karlsson
Ersättare
Anna Wohlin-Andersson
Hugo Andersson
Åsa-Britt Karlsson
Vänsterpartiet kommuriisterna
Ledamot av riksdagen Nils Berndtson
Ersättare
Birgit Hansson
Lars-Göran Öländer
Kerstin Olefalk
VALKRETS JÖNKÖPINGS LÄN
Moderata samlingspartiet
Ledamot av riksdagen Anders Björck Göte Jonsson
Anita Bråkenhielm
Ersättare
Alvar Gunnarsson
Ingegerd Ekberg
Bengt Johansson
Karl-Axel Svenningsson
Per-Anders Johansson
Lars Axeheim
11
Prot. 1985/86:1 30 september 1985
Förteckning över riksdagsledamöter och ersättare
Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
Ledamot av riksdagen Åke Gustavsson Catarina Rönnung Helge Klöver Ingegerd Elm Nils Nordh
Ersättare
Sven-Erik Alkemark
Conny Fredriksson
Stig Andersson
Olof Larsson
Gunvor Thiberg
Folkpartiet
Ledamot av riksdagen Carl-Johan Wilson
Ingrid Ronne-Björkqvist
Ersättare
Brivio Thörner
Inga Fingal
Nils-Erik Davelid
Ingemar Hjorth
Lars Källner
Christina Hamrin
Centern
Ledamot av riksdagen Alf Svensson
Rune Backlund Kersti Johansson
Ersättare
Mats Odell
Einar Bothén
Curt Ankarberg
Arne Fransson
Eva Eliasson
Yngve Lidström
VALKRETS KRONOBERGS LAN Moderata samlingspartiet
Ledamot av riksdagen Anders G. Högmark Erik Hovhammar
Ersättare
Bo Frank
Anita Ljungberg
Jan-Olof Franzén
12
Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
Ledamot av riksdagen Kjell Nilsson Ulla Johansson Lars Hedfors
Ersättare
Carl-Olof Bengtsson
Mayken Nilsson
Aina Johnsson
Folkpartiet
Ledamot av riksdagen Chariotte Branting
Ersättare
Åke Holmquist
Kristina Thulesius
Gösta Almén
Prot. 1985/86:1 30 september 1985
Förteckning över riks-dagsledarnöter och ersättare
Centern
Ledamot av riksdagen Rune Gustavsson
Ersättare
Stina Gustavsson
Gunnar Elm
Bo Jansson
VALKRETS KALMAR LAN Moderata samlingspartiet
Ledamot av riksdagen Bertil Danielsson Ewy Möller
Ersättare
Leif Carlson
Nils Fredrik Aurelius
Håkan Gustavson
Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
Ledamot av riksdagen Stig Alemyr Birger Rosqvist Arne Andersson Lena Öhrsvik Bengt Kronblad
Ersättare
Gerd Mahl-Karlsson
Nils-Erik Gustafsson
Anders Engström
Desirée Haraldsson
Anita Jonsson
Folkpartiet
Ledamot av riksdagen Ingrid Hasselström Nyvall
Ersättare
Göran Karlsson
Ivar Svensson
Kari-Erik Gustavsson
Centern
Ledamot av riksdagen Gösta Andersson Agne Hansson
Ersättare
Marianne Jönsson
Sivert Carlsson
Thomas Idermark
|
VALKRETS GOTLANDS LÄN |
Prot. 1985/86:1 30 september 1985
Förteckning över riksdagsledamöter och ersättare
Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
Ledamot av riksdagen Ulla Pettersson
Ersättare
Hans-Erik Svensson
Bertil Wiberg
Ingibjörg Sigurdsdottir
Centern
Ledamot av riksdagen Gunhild Bölander
Ersättare
Torsten Jacobsson
Per-Olof Jacobsson
Björn Larsson
VALKRETS BLEKINGE LAN Moderata samlingspartiet
Ledamot av riksdagen Karl-Gösta Svenson
Ersättare
Nils Karlsson
Stina Hass
Håkan Svensson
Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
Ledamot av riksdagen Hans Gustafsson Ralf Lindström Yvonne Sandberg-Fries
Ersättare
Christer Skoog
Jan Björkman
Mats Johansson
Folkpartiet
Ledamot av riksdagen Lennart Alsén
Ersättare
Karin Johansson
Kerstin Paborn
Tyrone Svärdh
14
Centern
Ledamot av riksdagen Karl-Anders Petersson
Ersättare
Carin Thomasson
Sven-Eric Algotsson
Rolf Jönsson
|
VALKRETS KRISTIANSTADS LAN Moderata samlingspartiet |
Ledamot av riksdagen Wiggo Komstedt Bo Lundgren Ingvar Eriksson
Ersättare
Anne-Marie Hugoson
Ingeborg Hartelius
Lars Thylén
Prot. 1985/86:1 30 september 1985
Förteckning över riksdagsledamöter och ersättare
Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
Ledamot av riksdagen Nils Erik Wååg Börje Nilsson Maja Bäckström Kaj Larsson Johnny Ahlqvist
Ersättare
Birgit Skoog
Lars-Göran Thulin
Karl Eriksson
Bengt Andersson
Ulla-Britt Panther
Folkpartiet
Ledamot av riksdagen Bengt Harding Olson Margareta Mörck
Ersättare
Bengt Gustafsson
Brita Ohlsson
Olle Henricson
Centern
Ledamot av riksdagen Karl Erik Olsson Ingbritt Irhammar
Ersättare
Börje Emilsson
Silwa Cedell
Lennart Nilsson
VALKRETS FYRSTADSKRETSEN
Moderata samlingspartiet
Ledamot av riksdagen Olle Aulin Sten Andersson Margit Gennser
Rolf Clarkson Rune Rydén
Ersättare
Percy Liedholm
Johan Bengt-Påhlsson
Inge Garstedt
Mats Svanberg
Boel Stjerna
Lena Jarnbring
Berit Mohlin-Erbeus
Björn Lindquist
Prot. 1985/86:1 Sven Munke
30 september 1985
Förteckning över riksdagsledamöter och ersättare
Gerd Broberg
Gösta Regnéll
Jerker Swanstein
Rolf Tufvesson
Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
Ledamot av riksdagen Lars-Erik Lövdén Kurt Ove Johansson Grethe Lundblad Birthe Sörestedt Lennart Pettersson Bo Nilsson Nils T. Svensson Hans Pettersson Ingegerd Anderlund
Ersättare
Emmanuel Morfiadakis
Ingemar Simonsson
Ann Friberg
Karl-Erik Lindqvist
Gunnar Nilsson
Tommy Persson
Kjell-Arne Landgren
Rolf Andersson
Lennart Prytz
Folkpartiet
Ledamot av riksdagen Karin Ahrland Margitta Edgren Kjell-Arne Welin
Ersättare
Kerstin Tyrstrup
Andres Kiing
Reinhardt Westin
Centern
Ledamot av riksdagen Ulla Tilländer
Ersättare
Sigvard Persson
Lars-Göran Persson
Gösta Jigin
Vänsterpartiet kommunisterna
Ledamot av riksdagen Jörn Svensson
Ersättare
Rolf Nilsson
Karin Lentz
Gunnel Nilsson
16
|
VALKRETS MALMOHUS LAN Moderata samlingspartiet |
Ledamot av riksdagen Ingrid Sundberg Knut Wachtmeister Per Stenmarck
Ersättare
Bo Arvidson
Einar Hallin
Inger Hemberg
Prot. 1985/86:1 30 september 1985
Förteckning över riksdagsledamöter och ersättare
Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
Ledamot av riksdagen John Johnsson Per Olof Håkansson Margit Sandéhn Bengt Silfverstrand Egon Jacobsson
Ersättare
Gunnar Nilsson
Karin Wegestål
Lilian Svensson
Anita Jönsson
Lennart Larsson
Folkpartiet
Ledamot av riksdagen Hans Petersson Siw Persson
Ersättare
Sylve Öfström
Eva Åhre
Lennart Engholm
Centern
Ledamot av riksdagen Stig Josefson Bertil Fiskesjö
Ersättare
Anne Christenson-Cronström
Håkan Hansson
Inga-Kerstin Eriksson
VALKRETS HALLANDS LAN Moderata samlingspartiet
Ledamot av riksdagen Sven Eric Lorentzon Nic Grönvall
Ersättare
Inger Wickzén
Carl Fredrik Graf
Hans Hjortzberg-Nordlund
2 Riksdagens protokoll 1985186:1-4
17
Prot. 1985/86:1 30 september 1985
Förteckning över riksdagsledamöter och ersättare
Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
Ledamot av riksdagen Ingemund Bengtsson Evert Hedberg Owe Andréasson Lars Svensson
Ersättare
Ulla-Britt Åbark
Alf Eriksson
Rose-Marie Henriksson
Ing-Britt Rinaldo-Andersson
Folkpartiet
Ledamot av riksdagen Christer Eirefelt Margareta Fogelberg
Ersättare
Margareta Lorentzen
Sven Borgström
Gun Funck
Centern
Ledamot av riksdagen Ivar Franzén Rolf Kenneryd
Ersättare
Helene Andersson
Ulla Ericsson
Inge Pettersson
VALKRETS GÖTEBORGS KOMMUN Moderata samlingspartiet
Ledamot av riksdagen Lars F. Tobisson Sonja Rembo Hugo Hegeland Lars G. Ahlström
Ersättare
Göran Riegnell
Anne-Marie von Essen
Patrik Hultgren
Christine Lindeberg
Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
Ledamot av riksdagen Sven Hulterström Bengt Göransson Kurt Hugosson Doris Håvik Jan Bergqvist Inga-Britt Johansson Sten Östlund
Ersättare
Torgny Larsson
Marianne Carlström
Anneli Hulthén
Claes-Göran Brandin
Jouko Karttunen
Märta Andreasson
Jan-Erik Pettersson
18
Folkpartiet
Ledamot av riksdagen Björn Molin Kerstin Ekman Erling Bager Lars Nordström
Ersättare
Ingela Mårtensson
Kerstin Keen
Jörgen Weibull
Gunilla Landergren
Prot. 1985/86:1 30 september 1985
Förteckning över riksdagsledamöter och ersättare
Centern
Ledamot av riksdagen Rune Thorén
Ersättare
Eva Selin
Kitt Rehn-Magnusson
Roland Norlén
. Vänsterpartiet kommunisterna
Ledamot av riksdagen Alexander Chrisopoulos Viola Claesson
Ersättare
Berit Larsson
Stellan Hermansson
Maj Kempe
VALKRETS BOHUSLÄN
Moderata samlingspartiet
Ledamot av riksdagen Nils Carlshamre Jens Eriksson Siri Häggmark
Ersättare
Hans Bergfelt
Monica Ugander
Josef Axelsson
Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
Ledamot av riksdagen Evert Svensson Karl-Erik Svartberg Lennart Nilsson Lisbet Calner Sverre Palm
Ersättare
Melker Strand
Evalisa Birath
Stig Nilson
Ulla Ljunglide
Bo Andersson
19
Prot. 1985/86:1 30 september 1985
Förteckning över riksdagsledamöter och ersättare
Folkpartiet
Ledamot av riksdagen Kenth Skårvik Leif Olsson
Ersättare
Gunvor Lindberg
Marianne Lönn
Klas Carlsson
Centern
Ledamot av riksdagen Kjell A. Mattsson Elving Andersson
Ersättare
Eva Rydén
Åke Persson
Sonja Dahlberg
VALKRETS ALVSBORGS LANS NORRA
Moderata samlingspartiet
Ledamot av riksdagen Arne Andersson Sten Sture Paterson
Ersättare
Stig Bertilsson
Elizabeth Nyström
Anna-Karin Larsson
Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
Ledamot av riksdagen Rune Johansson Ingvar Johnsson Wivi-Anne Radesjö Rune Evensson
Ersättare
Britt Bohlin
Nils-Erik Söderqvist
Britt-Marie Isidorsson
Bo Melander
Folkpartiet
Ledamot av riksdagen Elver Jonsson Kerstin Gellerman
Ersättare
Anders Castberger
Bengt Kronstrand
Agneta Erdéus
20
Centern
Ledamot av riksdagen Ingvar Karlsson Marianne Andersson
Ersättare
Åke Andréasson
Lars-Gunnar Larsson
Ann-Marie Törnell
|
VALKRETS ÄLVSBORGS LÄNS SÖDRA Moderata samlingspartiet |
Ledamot av riksdagen Hans Nyhage Arne Svensson
Ersättare
Margareta Magnusson
Per Johan Swartling
Lars Björkman
Prot. 1985/86:1' 30 september 1985
Förteckning över riksdagsledamöter och ersättare
Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
Ledamot av riksdagen Lahja Exner Arne Kjörnsberg Berndt Ekholm
Ersättare
Göran Härngren
Lars-Olof Karlsson
Leila Pekkala
Folkpartiet
Ledamot av riksdagen Lars Sundin
Ersättare
Matts E. Marklund
Birgitta Wennersten
Jan Björklund
Centern
Ledamot av riksdagen Lennart Brunander
Ersättare
Inger Josefsson
Evert Josefsson
Ulf Svensson
VALKRETS SKARABORGS LÄN Moderata samlingspartiet
Ledamot av riksdagen Sten Svensson Ivar Virgin
Ersättare
Lars Hjertén
Gunnel Malm-Karlsson
Svenolof Grenabo
Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
Ledamot av riksdagen Jan Fransson Sven-Gösta Signell Birgitta Johansson
Ersättare
Anita Nordström
Göran Helmersson
Karl-Gösta Snäll
2r
Prot. 1985/86:1 Anders Nilsson
30 september 1985 Kjell Nordström
Förteckning över
riksdagsledamöter
och ersättare Folkpartiet
Ledamot av riksdagen Olle Grahn
Bengt Rosén
Margareta Solberg
Kjell Hedvall
Ersättare
Sewon Ekberg
Eva Eriksson
Kennart Eriandsson
Bengt A. Klang
Margit Johansson
Arne Stöök
Centern
Ledamot av riksdagen Bengt Kindbom Gunilla André
Ersättare
Bengt Andersson
Elisabeth Granath
Kent Johansson
VALKRETS VARMLANDS LAN
Moderata samlingspartiet
Ledamot av riksdagen Göthe Knutson
Gullan Lindblad
Ersättare
Ove Eriksson
Anders Knape
Catarina Segersten Larsson
Ove Eriksson
Sven Junzell
Suzanne Fredholm
Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
Ledamot av riksdagen Roine Carlsson Magnus Persson Bo Finnkvist Kristina Svensson Hans Rosengren Erik Janson
Ersättare
Jarl Länder
Örjan Jansson
Kjell Björk
Lisbeth Staaf-Igelström
Birgit Andersson
Claes Pettersson
22
Folkpartiet
Ledamot av riksdagen Karl Erik Eriksson
Ersättare
Isa Halvarsson
Hans Kaijser
Britt-Mari Johansson
Prot. 1985/86:1 30 september 1985
Förteckning över riksdagsledamöter och ersättare
Centern
Ledamot av riksdagen Jan Hyttring
Bertil Jonasson
■Ersättare
Sigrid Danielsson
Lennart Gidlund
Göran Jansson
Halvar Pettersson
Ann-Britt Strid-Nilsson
Inga-Lill Persson
Vänsterpartiet kommunisterna
Ledamot av riksdagen Björn Samuelson
Ersättare
Lena Ohlsson
Roger Karlsson
Sonia Skansen-Thomasson
VALKRETS ÖREBRO LÄN Moderata samlingspartiet
Ledamot av riksdagen Ann-Cathrine Haglund Bengt Wittbom
Ersättare
Carl-Hugo Hamilton
Marie-Louise Nauclér
Per Mossberg
Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
Ledamot av riksdagen Ingemar Konradsson . Sture Ericson Maud Björnemalm Helge Hagberg Håkan Strömberg Gunnar Ström
Ersättare
Ulla-Britt Carisson
Rosa-Lill Wåhlstedt
Olavi Mustonen
Inger Lundberg
Siv Palmgren
Mårten Blomquist
23
Prot. 1985/86:1 30 september 1985
Förteckning över riksdagsledamöter och ersättare
Folkpartiet
Ledamot av riksdagen Lars Ernestam Gudrun Norberg
Ersättare
Sven Elisson
Ingrid Kärnekull
Torbjörn Tilläs
Centern
Ledamot av riksdagen Britta Hammarbacken
Ersättare
Anders Svärd
Karl Arne Löthgren
Ann-Mari Karlsson
Vänsterpartiet kommunisterna
Ledamot av riksdagen Karl-Erik Persson
Ersättare
Ann-Mari Lööf
Åke Gylfe
Ulla Andersson
VALKRETS VÄSTMANLANDS LAN Moderata samlingspartiet
Ledamot av riksdagen Karl Björzén Anders Andersson
Ersättare
Karin Falkmer
Birgit Henriksson
Ingrid Bolin
Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
Ledamot av riksdagen Olle Göransson Lena Hjelm-Wallén Roland Sundgren Berit Oscarsson Margareta Hemmingsson Göran Magnusson
Ersättare
Yngve Wernersson
Olavi Viitanen
Christina Wahrolin
Glenn Andersson
Yngve Nilsson
Inga-Stina Hesselius
24
Folkpartiet
Ledamot av riksdagen Hugo Bergdahl
Ersättare
Mariana Wallin
Kerstin Heinemann
Ruth Kallen
Prot. 1985/86:1 30 september 1985
Förteckning över riksdagsledamöter och ersättare
Centern
Ledamot av riksdagen Kerstin Göthberg
Ersättare
Rune Ågers
Birger Andersson ,3 Marie Wilén
Vänsterpartiet kommunisterna
Ledamot av riksdagen Hans Petersson
Ersättare
Jan-Olof Ragnarsson
Tänja Linderborg
Ulf Jacobsson
VALKRETS KOPPARBERGS LÄN
Moderata samlingspartiet
Ledamot av riksdagen Björn Körlof Margareta Gärd
Ersättare
Göran Edlund
Margareta Wallenberg-Grundström
Ann Lewis Lloyd
Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
Ledamot av riksdagen Kjell-Olof Feldt Inger Hestvik Yngve Nyquist Irene Vestlund Ove Karlsson Bo Södersten
Ersättare
Bengt-Ola Ryttar
Leo Persson
Krister Andersson
Carin Palmcrantz
Kenneth Carlsson
Björn Ericsson
25
|
Ledamot av riksdagen Lars De Geer |
Prot. 1985/86:1 Folkpartiet
30 september 1985
Förteckning över riksdagsledamöter och ersättare
Ersättare
Karin Östergren
Lennart Fremling
Ulla Lindblad-Ossendorf
Centern
Ledamot av riksdagen
Karl Boo
Birgitta Hambraeus
Ersättare
Rolf Rämgård
Göran Engström
Siv Ramsell
Vänsterpartiet kommunisterna
Ledamot av riksdagen Lars-Ove Hagberg
Ersättare
Hans Andersson
Birgitta Budd
Eva Wehrnlund
VALKRETS GÄVLEBORGS LAN Moderata samlingspartiet
Ledamot av riksdagen Rolf Dahlberg Håkan Stjernlöf
Ersättare
Jan Forsberg
Gunilla de Maré
Patrik Norinder
Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
Ledamot av riksdagen Olle Westberg Ing-Marie Hansson Olle Östrand Wivi-Anne Cederqvist Iris Mårtensson Axel Andersson Lennart Holmsten
Ersättare
Karl Hagström
Sigrid Bolkéus
Kjell Nilsson
Mats Öström
Thomas Zetterqvist
Britt-Marie Johansson
Eva-Lise Berglund
26
Folkpartiet
Ledamot av riksdagen Hans Lindblad
Ersättare
Margit Jonsson
Kjell Axelsson
Eva Åström
Prot. 1985/86:1 30 september 1985
Förteckning över riksdagsledamöter och ersättare
Centern
Ledamot av riksdagen Gunnar Björk Gunnel Jonäng
Ersättare
Örjan Fridner
Anna Lena Hugg
Sven Bergström
Vänsterpartiet kommunisterna
Ledamot av riksdagen Bertil Måbrink
Ersättare
Ellen Jansson
Rolf Windemo
Katarina Bergsten
VALKRETS VÄSTERNORRLANDS LÄN
Moderata samlingspartiet
Ledamot av riksdagen Per-Richard Molén
Ersättare
Erik Olsson
Anita Wermelin
Birgitta Ågebrant
Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
Ledamot av riksdagen Bo Holmberg Rune Jonsson Sven Lundberg
Bo Forslund Martin Segerstedt Britta Sundin
Ersättare
Barbro Nilsson
Curt Nyström
Marianne Lundh
Bengt Ericson
Tord Oscarsson
Anders Gidlund
Yngve Stridh
Lena Ströberg
Birgitta Henriksson
Rut Grunditz
Håkan Eriksson
Birgitta Johansson
27
Prot. 1985/86:1 30 september 1985
Förteckning över riksdagsledamöter och ersättare
Folkpartiet
Ledamot av riksdagen Sigge Godin
Ersättare
Knut Linderson
Ulla Norgren
Kjell Forsvall
Centern
Ledamot av riksdagen Thorbjörn Fälldin Martin Olsson
Ersättare
Görel Thurdin
Gunvor Norberg
Martin Alback
Vänsterpartiet kommunisterna
Ledamot av riksdagen Sven Henricsson
Ersättare
Jan Jennehag
Ingrid Öhlund
Ulla Näsman
VALKRETS JÄMTLANDS LÄN Moderata samlingspartiet
Ledamot av riksdagen Ingrid Hemmingsson
Ersättare
Sven Runlus
Margareta Berntsson
Lena Carlsson
Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
Ledamot av riksdagen Marianne Stålberg Nils-Olof Gustafsson Margareta Winberg
Ersättare
Lennart Oscarsson
Arne Ring
Johnny Hedberg
28
Centern
Ledamot av riksdagen Nils G. Åsling
Ersättare
Stina Eliasson
Erik A. Egervärn
Arne Nordberg
|
VALKRETS VÄSTERBOTTENS LÄN Moderata samlingspartiet |
Ledamot av riksdagen Hans Dau
Ersättare
Swante Allgulander
Sören Alfredsson
Sinikka Nyberg
Prot. 1985/86:1 30 september 1985
Förteckning över riksdagsledamöter och ersättare
Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
Ledamot av riksdagen Arne Nygren Christina Flink Georg Andersson Lilly Hansson Roland Brännström
Ersättare
Ture Ångqvist
Mats Lindberg
Rinaldo Karlsson
Sven-Olov Nordlund
Rolf Andersson
Folkpartiet
Ledamot av riksdagen Rune Ångström Ulla Orring
Ersättare
Jack Lundström
Aina Jonsson
Lennart Strömsten
Centern
Ledamot av riksdagen Börje Hörnlund Karin Israelsson
Ersättare
Nils Häggström
Margit Wallgren
Lennart Nilsson
Vänsterpartiet kommunisterna
Ledamot av riksdagen John Andersson
Ersättare
Elisabeth Gustafsson
Gudrun Nordborg
Kjell Hanseklint
29
|
VALKRETS NORRBOTTENS LAN |
Prot. 1985/86:1 . 30 september 1985
Förteckning över riksdagsledamöter och ersättare
Moderata samlingspartiet
Ledamot av riksdagen Erik Holmkvist
Ersättare
Lars Spolander
Olle Lindström
Annika Wester
Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
Ledamot av riksdagen Sten-Ove Sundström Åsa Strömbäck-Norrman Åke Selberg Bruno Poromaa Ewa Hedkvist Petersen Leif Marklund Monica Öhman
Ersättare
Claes Rensfeldt
Ulf Olofsson ,
Gunnel Hedman
Olov Abrahamsson
Per Dahlberg
Bo Johansson
Irma Berggren
Folkpartiet
Ledamot av riksdagen Britta Bjelle
Ersättare
Barbro Nilsson
Pether Nordblad
G.A. Selberg
Centern
Ledamot av riksdagen Per-Ola Eriksson
Ersättare
Wilhelm Haara
Eva Isaksson
Gun Hug
Vänsterpartiet kommunisterna
Ledamot av riksdagen Paul Lestander
Ersättare
Lars Brännberg
Vivi Nivå
Bert Holmlund
30
3 § Ersättare för statsråd Prot. 1985/86:1
30 september 1985
Ålderspresidenten anmälde att följande ersättare kallats att fr. o, m. i dag ■ ------
träda i stället för resp. riksdagsledamöter under tid de är statsråd, nämligen Ersättare for statsrad
Upprop Barbro Evermo för Olof Palme Åke Wictorsson för Ingvar Carlsson
I
Reynoldh Furustrand för Svante Lundkvist Bengt-Ola Ryttar för Kjell-Olof Feldt Stig Gustafsson för Gertrud Sigurdsen Christer Skoog för Hans Gustafsson Hans-Eric Andersson för Anna-Greta Leijon Yngve Wernersson för Lena Hjelm-Wallén Eva Johansson för Thage Peterson Margareta Persson för Sten Andersson Torgny Larsson för Bengt Göransson Bengt Lindqvist för Anita Gradin Mats Karlsson för Birgitta Dahl Jarl Länder för Roine Carlsson Barbro Nilsson för Bo Holmberg Gerd Engman för Mats Hellström
4 § Upprop
Företogs upprop av kammarens ledamöter.
Vid uppropet befanns Olof Johansson, Carl Bildt, Allan Åkerlind, Staffan . Burenstam Linder, Hans-Eric Andersson, Gunnel Liljegren, Åke Gustavsson, Rune Gustavsson, Wiggo Komstedt, Bengt Silfverstrand, Lars Nordström, Jens Eriksson, Hans Nyhage, Magnus Persson, Sture Ericson, Ann-Cathrine Haglund, Iris Mårtensson, Rune Ångström och Karin Israelsson vara frånvarande.
Följande ansökningar hade inkommit:
Till riksdagen
Anhåller härmed om ledighet från riksdagsarbetet den 30 september 1985 på grund av utlandsresa. Stockholm den 27 september 1985 Olof Johansson
Till riksdagen
Härmed ber jag att få meddela, att jag dess värre icke kan vara närvarande vid planerat upprop i riksdagen måndagen den 30 september.
Anledningen är att jag deltar vid en presentation av det svenska riksdagsvalet och dess resultat som anordnas av Sveriges ambassad i Helsingfors.
Stockholm den 27 september 1985 Carl Bildt
Prot. 1985/86:1 Till riksdagen
30 september 1985 På grund av utlandsresa anhåller jag om tjänstledighet från mitt riksdags-
., uppdrag den 30 september 1985.
Stockholm den 25 september 1985
Staffan Burenstam Linder
Till riksdagen
Undertecknad anhåller om tjänstledighet för tiden den 30
september-den
7 oktober för enskilda angelägenheter.
Stockholm den 23 september 1985 >
Hans-Eric Andersson
Till riksdagen
Undertecknad anhåller om ledighet för enskild angelägenhet måndagen den 30 september 1985. Södertälje den 16 september 1985 Gunnel Liljegren
Till riksdagen
Härmed anhåller jag om ledighet från riksdagsarbetet den 30 september på grund av utlandsuppdrag. Nässjö den 17 september 1985 Åke Gustavsson
Till riksdagen
Undertecknad anhåller om ledighet från riksdagsuppdraget den 30 september på grund av utrikesuppdrag. Stockholm den 16 september 1985 Wiggo Komstedt
Till riksdagen
Undertecknad ansöker om ledighet från riksdagsuppdraget under tiden den 30 september-den 16 oktober 1985 för att tjänstgöra i den svenska FN-delegationen.
Stockholm den 16 september 1985 Bengt Silfverstrand
Till riksdagen
Härmed anhåller jag om tjänstledighet måndagen den 30 september och tisdagen den 1 oktober för att i enlighet med regeringens förordnande fullgöra uppdrag på Island. Stockholm dén 24 september 1985 Jens Eriksson
32
Till riksdagen Prot. 1985/86:1
Härmed anhåller jag om ledighet från uppdraget som riksdagsledamot 30 september 1985
under tiden den 30 september-den 19 oktober 1985 med anledning av att jag------ ---------
ingår i den svenska FN-delegationen. , P
Kinna den 21 september 1985 Hans Nyhage
Till riksdagen
Härmed anhåller jag om ledighet från riksdagsarbetet måndagen den 30 september 1985 på grund av utrikes resa. Stockholm den 23 september 1985 Magnus Persson
Till riksdagen
Härmed anhåller jag om ledighet från riksdagsarbetet från sessionens början till den 16 oktober 1985 för deltagande i det 40:e mötet med Förenta Nationernas generalförsamling. Örebro den 16 september 1985 Sture Ericson
Till riksdagen
Undertecknad anhåller härmed om tjänstledighet den 30 september på grund av enskilda angelägenheter. Kumla den 28 september 1985 Ann-Cathrine Haglund
Till riksdagen
Undertecknad anhåller om ledighet från riksdagsuppdraget fr. o. m. den 30 september t. o. m. den 15 oktober 1985 på grund av FN-uppdrag. Stockholm den 16 september 1985 Iris Mårtensson
Till riksdagen
På grund av tjänstgöring i FN anhåller undertecknad om ledighet från riksdagsuppdraget under tiden den 30 september-den 20 oktober 1985. Stockholm den 19 september 1985 Rune Ångström
Till riksdagen
På grund av utlandsuppdrag är jag förhindrad att närvara vid riksmötets öppnande.
Gargnäs den 16 september 1985 Karin Israelsson
Kammaren biföll dessa ansökningar.
Enligt inkommet läkarintyg var Rune
Gustavsson sjukskriven t. o. m. den
13 oktober 1985. 33
3 Riksdagens protokoll 1985186:1
Prot. 1985/86:1 Meddelande hade inkommit från Allan Åkerlind att han på grund av
30 september 1985 sjukdom var förhindrad att närvara.
Val av talman
Val av förste vice talman
Val av andre vice talman
Erforderliga ledigheter beviljades.
5 § Upplästes följande inkomna skrivelse:
Till riksdagen
Undertecknad Lars Nordström ber härmed att få avsäga sig uppdraget som ledamot av Sveriges riksdag, Göteborg den 23 september 1985 Lars Nordström
34
Denna avsägelse godkändes av kammaren.
6 § Val av talman
Anf. 2 LILLY HANSSON (s):
Herr ålderspresident! Riksdagspartierna har i sedvanlig ordning samrått i fråga om de nu förestående talmarisvalen. Full enighet har därvid rått om nomineringarna. Med detta som bakgrund ber jag, herr ålderspresident, att få föreslå riksdagen att välja Ingemund Bengtsson till talman.
Sedan kammaren godkänt att förevarande val fick ske med acklamation utsågs till talman Ingemund Bengtsson (s).
Talmannen anmälde att Ulla-Britt Åbark (s) skulle inträda som ersättare för honom under den tid han är riksdagens talman.
7 § Val av förste vice talman
Anf. 3 ULF ADELSOHN (m):
Herr talman! Jag ber att till förste vice talman få föreslå Ingegerd Troedsson.
Kammaren godkände att förevarande val fick ske med acklamation och utsåg till förste vice talman Ingegerd Troedsson (m).
8 § Val av andre vice talman
Anf. 4 INGEMAR ELIASSON (fp):
Herr talman! Jag ber att till andre vice talman få föreslå Karl Erik Eriksson.
Sedan kammaren godkänt att förevarande val fick ske med
acklamation Prot. 1985/86:1
utsågs till andre vice talman Karl Erik Eriksson (fp). 30september 1985
Val av tredje vice
9 § Val av tredje vice talman talman
Val av
Anf. 5 THORBJÖRN FÄLLDIN (c): kammarsekreterare
Herr talman! Jag ber att till tredje vice talman få föreslå Anders Dahlgren.
Val av valberedning
Kammaren godkände att förevarande val fick ske med acklamation och utsåg till tredje vice talman Anders Dahlgren (c).
10 § Anf. 6 TALMANNEN:
Jag vill å egna och vice talmännens vägnar tacka för det förtroende som har visats oss genom att vi har blivit omvalda till presidium för riksdagen.
11 § Val av kammarsekreterare
Anf. 7 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Herr talman! Till kammarens sekreterare ber jag att få föreslå riksdagsdirektören Sune K. Johansson. Valet gäller för tiden till dess nytt val av kammarsekreterare förrättats.
Till kammarsekreterare utsågs riksdagsdirektören Sune K. Johansson.
12 § Val av valberedning
Anf. 8 TALMANNEN:
Med stöd av 7 kap. 2 § riksdagsordningen och därtill anknytande tilläggsbestämmelse 7.2.1 har partiernas representation i valberedningen fastställts till
sju platser för arbetarepartiet-socialdemokraterna,
tre platser för moderata samlingspartiet,
två platser för folkpartiet,
två platser för centern och
en plats för vänsterpartiet kommunisterna..
Med stöd av 7 kap. 2 och 12 §§ riksdagsordningen har partigrupperna anmält följande nomineringar till talmannen:
Ledamöter i valberedningen
Stig Alemyr (s)
Lars Tobisson (m)
Hans Petersson i Röstånga (fp)
35
Prot. 1985/86:1 Bertil Jonasson (c)
|
Meddelande om sammanträdestider, m. m. |
30 september 1985 Bertil Måbrink (vpk) Lennart Andersson (s) Ivar Nordberg (s) Ingrid Sundberg (m) Georg Andersson (s) Elver Jonsson (fp) Gösta Andersson (c) Oskar Lindkvist (s) Anders Björck (m) Marianne Stålberg (s) Olle Svensson (s)
Suppleanter i valberedningen Lilly Hansson (s) Nils Carlshamre (m) Karin Ahrland (fp) Martin Olsson (c) Nils Berndtson (vpk) John Johnsson (s) Maj-Lis Landberg (s) Blenda Littmarck (m) Evert Svensson (s) Ulla Orring (fp) Kerstin Göthberg (c) Doris Håvik (s) Alf Wennerfors (m) Olle Göransson (s) Ralf Lindström (s)
Jag förklarar de sålunda anmälda företrädarna för partierna valda till ledamöter och suppleanter i valberedningen för riksdagens innevarande valperiod.
Valberedningen kallas till konstituerande sammanträde kl. 14.00 i eftermiddag i talmanskonferensens rum.
13 § Meddelande om sammanträdestider, m. m.
36
Anf. 9 TALMANNEN:
Till kammarens ledamöter har utdelats en preliminär plan för kammarens sammanträden under tiden den 30 september-den 8 november.
Av tidsplanen framgår att val till talmanskonferens, utskott m. m. sker vid sammanträdet tisdagen den 8 oktober kl. 11.00. Övriga val som skall förrättas vid riksmötets början sker tisdagen den 15 oktober kl. 10.00. Den allmänpolitiska debatten tar sin början samma dag.
Jag vill erinra om alt till kammarens ledamöter utdelats förteckningar över
|
Meddelande om interpellationer |
riksdagens ledamöter vid 1985/86 års riksmöte och över propositioner som Prot. 1985/86:1 väntas bli avlämnade under hösten 1985. Vidare har utarbetats meddelanden 30 september 1985 bl. a. om riksdagens arbete och den beslutade särskilda försöksverksamheten med ändringar i riksdagens arbetsformer.
14 § Anmäldes och bordlades
Propositionerna och skrivelsen
1985/86:5 Försöksverksamhet med samordnad länsförvaltning
1985/86:6 Färjetrafiken till Gotland
1985/86:7 Utlänningars rättsliga ställning
1985/86:8 Överenskommelse mellan Sverige och Ungerska Folkrepubliken
om inbördes rättshjälp i brottmål 1985/86:9 Lag om disciplinförseelser av krigsmän m. m. 1985/86:10 Ny skollag m. m.
1985/86:11 Förslag till lag om ändring i högskolelagen (1977:218) 1985/86:12 Avdragsrätt för nordiska socialavgifter 1985/86:13 Åndring i smittskyddslagen (1968:231) m.m.
15 § Anmäldes och bordlades
Redogörelse
1985/86:4 Nordiska rådets svenska delegations berättelse angående sin verksamhet från den trettioandra t.o.m. den trettiotredje sessionen
16 § Meddelande om interpellationer
Meddelades att följande interpellationer framställts
den 30 september
1985/86:1 av Sten Svensson (m) till statsrådet Anita Gradin om flyktingpolitiken:
Händelseutvecklingen under de senaste åren visar att de flyktingar som bäst behöver den svenska hjälpen utgör en klar minoritet. Denna utveckling måste snarast vändas, annars får inte de mest ömmande flyktingfallen en chans!
En viktig orsak härtill är den nuvarande utlänningslagstiftningens utformning. Bestämmelserna rörande skyddet för andra än konventionsflyktingar-B-flyktingar - saknar med något undantag motsvarighet i andra länder. Den nuvarande rätten för B-flyktingar att få stanna bör ersättas med en möjlighet för myndigheterna att bevilja tillstånd i den utsträckning som mottagningsresurserna medger.
Denna s. k. generositet som visats i en del enstaka fall - där motiv för detta saknats - har inneburit signaler till dem som vill hjälpa till att få ännu fler, som saknar goda skäl att få del av den svenska hjälpen, att söka sig till vårt land.
Bristen på fasthet och konsekvens i invandringspolitiken har medfört ett
37
Prot. 1985/86:1 dramatiskt ökat tryck på Sverige. I Trelleborg har man t. ex. tagit emot fler
30 september 1985 under första halvåret i år än som kom under hela 1984.
|
Meddelande om interpellationer |
I ett ekonomiskt läge där vi tvingas till hårdhänta besparingar inom andra angelägna samhällsområden kan vi inte garantera oförändrade resurser inom invandrings- och invandrarpolitiken. Det är därför nödvändigt att mera strikt än i dag reglera invandringen av andra hjälpbehövande än konventionsflyktingar.
Mot denna bakgrund är det viktigt med en seriös - principiellt hållen -invandringspolitisk debatt. Den debatten handlar inte om huruvida Sverige skall vara ett invandrarland - utan fastmer om vad vi bör åstadkomma för att göra Sverige till ett bättre invandrarland. Den mest angelägna frågan är vad som kan göras för att de begränsade resurser som Sverige kan ställa upp med i första hand kommer dem till del som bäst behöver den svenska hjälpen.
Invandrarverkets chef, Thord Palmlund, säger i en TT-intervju den 15 september 1985:
"För den typ av situation vi har i dag, då flertalet asylsökande kommer från andra delar av världen, går det inte att komma ifrån den centrala politiska frågan, nämligen hur stor flyktinginvandringen skall vara."
Beträffande 6 § UtlL anser Palmlund, att han "skulle se det som en fördel om den formulerades om så att den asylsökande ges en möjlighet och inte som nu en rättighet att få bosätta sig här".
Ett borttagande av 6 § i sin nuvarande utformning är enligt min mening en välmotiverad åtgärd. Denna åtgärd bör dock kompletteras med följande: För dem som i dag tas emot enligt 6 § UtlL - och som inte kan omfattas av en generös tolkning av 3 § UtlL - bör det finnas en begränsad möjlighet att bevilja tillstånd genom en ändring i 31 § utlänningsförordningen (UtlF). Detta skulle kortfattat innebära en möjlighet för myndigheterna att bevilja tillstånd i den utsträckning mottagningsresurserna medger. Vidare är det angeläget att utöka den fasta kvoten (för närvarande 1 250 personer) av konventionsflyktingar (jämlikt 3 § UtlL).
Mot bakgrund av vad som ovan anförts hemställer jag om att till statsrådet Anita Gradin få ställa följande frågor:
Delar regeringen den lägesbedömning som invandrarverkets generaldirektör givit uttryck för i TT-intervjun den 15 september 1985?
Är regeringen beredd att precisera dimensioneringen av invandringsvolymen i enlighet med invandrarverksledningens önskemål?
Är regeringen beredd utöka den fasta kvoten av konventionsflyktingar?
Är regeringen beredd att företa en översyn av utlänningslagen i enlighet med vad som anförts i denna interpellation?
38
1985/86:2 av Gimnar Biörck i Värmdö (m) till statsrådet Ingvar Carisson om befolkningsutvecklingen:
I början av den socialdemokratiska regeringens verksamhet aktualiserade ni på nytt intresset för befolkningsutvecklingen i vårt land. Frånsett utgivandet av en antologi om barn har knappast några mera påtagliga initiativ försports från regeringens sida. Det kan emellertid vara rimligt att den nyvalda riksdagen får en redogörelse för läget på detta viktiga samhällsområ-
de. På sistone har det bl. a. gått upp för lärarkåren i vårt land att dess arbetstillfällen är hotade genom bristen på barn i skolåldern - varåt dock nu inget är att göra. Samtidigt har det försports att en uppgång i födelsetalen av sent datum leder till besvärliga situationer på sjukhusens förlossningsavdelningar. Det skulle därför vara av intresse för riksdagen att få en redovisning av födelsetalens utveckling på senare tid och en prognos för den omedelbara framtiden. Om det skulle förhålla sig så att man kan spåra en ny trend vore det också av intresse att bl. a. få belyst om en sådan kan relateras till storleken av årgångarna från 1940- resp. 1960-talen, eller om den kan ha några samband med annorlunda familjemönster hos våra invandrare, eller om det till äventyrs rör sig om en ny inställning till familjebildningen: är det frågan om att//er kvinnor skaffar barn eller att en viss grupp mödrar skaffar/?era barn?
Jag är medveten om att det kan vara svårt att ge säkra svar på sådana frågor, men då jag tror att både statsrådet och jag är angelägna att medvetandet om detta långsiktiga och övergripande problem hålls levande, dristar jag mig att anhålla om en temporär redovisning för dagsläget i den senaste befolkningsutvecklingen och för regeringens bedömning därav.
Prot. 1985/86:3 2 oktober 1985
Meddelande om " interpellationer
1985/86:3 av Margaretha af Ugglas (m) till utrikesministern om tvångsarbetet i Vietnam, m. m.:
Regeringen har ingått ett nytt femårigt .samarbetsavtal med Vietnam. Även beträffande skogsinsatsen slöt regeringen ett femårigt avtal trots att SIDA rekommenderat ett ettårigt för att därmed bättre kunna åtgärda arbetsförhållandena i skogen.
Mot bakgrund av ovanstående hemställes att till utrikesministern få ställa följande frågor:
Har regeringen fått garantier för att tvångsarbetet i skogen har upphört?
Vilka besked har regeringen fått beträffande tidpunkten för tillbakadragandet av de vietnamesiska trupperna från Kampuchea?
1985/86:4 av Margaretha af Ugglas (m) till utrikesministern om europeiska säkerhetskonferensens verksamhet beträffande mänskliga rättigheter:
ESK:s Ottawamöte om mänskliga rättigheter avslutades utan att man hade kunnat enas om ett slutdokument. En viktig del av mötets uppgift, nämligen att "utforma slutsatser och rekommendationer", har därför inte utförts. Det är första gången i ESK:s historia som ett möte inte resulterat i någon form av slutdokument.
Mot bakgrund av ovanstående ber jag att till utrikesministern få ställa följande frågor:
Vilka bedömningar rörande ESK-processens fortsatta utveckling gör utrikesministern mot bakgrund av Ottawamötets utfall?
Är Sverige berett att tillsammans med övriga NN-stater ta initiativ till ett nytt MR-möte?
39
Prot. 1985/86:1 17 § Meddelande om frågor
30 september 1985
., ,, , ~ ~ Meddelades att följande frågor framställts
Meddelande om frågor
den 30 september
1985/86:1 a\ Jan-Erik Wikström (fp) till kommunikationsministern om SJ:s behov av utfyllnad av Klara sjö i Stockholm:
På torsdag skall regeringen enligt tidningsuppgifter fastställa den stadsplan som bl. a. innebär att Klara sjö delvis fylls igen. Ett motiv för att sjön delvis måste fyllas igen är SJ:s anspråk på ytterligare mark för bl. a. serviceplattformar för fjärrtåg. Ett annat motiv är att vägverket ställt krav på en fyrfilig väg för att bevilja statsbidrag.
Jag vill mot denna bakgrund fråga kommunikationsministern:
Kan inte SJ:s markbehov och rimliga trafikförhållanden klaras utan att Klara sjö behöver fyllas igen?
1985/86:2 av Jan-Erik Wikström (fp) till bostadsministern om begärd stadsplaneändring för utfyllnad av Klara sjö i Stockholm:
Enligt uppgifter i pressen avser regeringen att på torsdag fastställa den stadsplan som bl. a. innebär att Klara sjö delvis fylls igen. Den föreslagna stadsplanen medför vidare att en fyrfilig billed kan byggas och att SJ får ytterligare mark vid centralstationen.
Uppgifterna om varför SJ behöver ytterligare mark har varierat. Det hävdades först att marken behövdes för pendeltågen. Därefter har hävdats att marken behövs för serviceplattformar för fjärrtågen. Dagarna före valet sade dock generaldirektör Bengt Furbäck att SJ kanske kunde klara sig med mindre mark än vad som tidigare ansågs nödvändigt. Socialdemokraterna i Stockholm har också gjort uttalanden före valet som innebär att de kan tänka sig att ompröva inställningen till att fylla igen Klara sjö, bl. a. beroende på att SJ:s behov av mark kanske är mindre än beräknat.
Det är uppenbart att det råder mycket stor oklarhet om SJ:s markbehov. Det är dessutom antagligen möjligt att klara trafikförhållandena utan att bygga en fyrfilig led. Jag har därför ställt en fråga till kommunikationsministern om dessa frågor.
Jag vill mot denna bakgrund fråga statsrådet Hans Gustafsson:
Avser regeringen, trots de oklarheter som råder, att fastställa den aktuella stadsplanen?
1985/86:3 av Sten Svensson (m) till jordbruksministern om restaureringen av Hornborgasjön:
Riksdagen beslöt år 1977 - på
förslag av ett enhälligt jordbruksutskott
(JoU 1976/77:36) - att uttala sig för en fullständig restaurering av Hornbor
gasjön i Skaraborgs län.
4Q Jordbruksutskottet uttalade i
anslutning till sitt förslag att "den odlingsba-
ra marken i det berörda området i största möjliga utsträckning kan bevaras
för jordbruksändamål- . Utskottet förutsätter att berörda markägare ges
en så ingående information att de för var och en av fastigheterna kan överblicka konsekvenserna av restaureringen innan densamma verkställs." Från dessa utgångspunkter uttalade sig riksdagen för ett restaureringsalternativ med skyddsvallar - enligt naturvårdsverkets förslag. De nu pågående åtgärderna ger emellertid vid handen att det i stället kan bli fråga om en höjning av sjöns yta - utan att det byggs några invallningar.
Är jordbruksministern därför beredd att underställa ärendet riksdagens förnyade prövning?
1985/86:4 av Sten Svensson (m) till jordbruksministern om ett nytt skördeskadesystem:
Under en följd av år har det visat sig att det skördeskadesystem som infördes år 1961 inte fungerar tillfredsställande. Den långt utdragna handläggningsprocessen och den otillräckliga ersättningen visar att systemet snarast måste reformeras.
När beräknar regeringen att redovisa förslag till ett nytt skördeskadesystem?
1985/86:5 av Pär Granstedt (c) till jordbruksministern om åtgärder för att gynna småskalig djurhållning:
Problem ur miljö- och kvalitetssynpunkt vid storskalig djurhållning, "djurfabriker", har uppmärksammats mycket på sistone. Förslag från centerpartiet om att begränsa utbyggnaden av sådana anläggningar har tidigare avvisats av riksdagsmajoriteten.
Vilka initiativ är regeringen nu beredd att ta för att gynna en mer småskalig djurhållning och allmänt förbättra förhållandena i befintliga storanläggningar?
1985/86:6 av Ylva Annerstedt (fp) till justitieministern om åtgärder mot ungdomens narkotikamissbruk:
Nyligen kunde vi i pressen läsa om knarklangaren som häller öppet hus för skolbarnen i en av Stockholms förorter. Polis, föräldrar och sociala myndigheter är maktlösa. Det aktuella fallet är ett symtom på en alltför slapp attityd till knark ifrån myndigheternas sida.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga justitieministern:
Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att förhindra att samvetslösa personer nästan obehindrat kan locka unga människor till att bli knarkare?
Prot. 1985/86:1 30 september 1985
Meddelande om frågor
1985/86:7 av Ylva Annerstedt (fp) till utrikesministern om åtgärder med anledning av spridningen av sjukdomen aids i Afrika:
Rapporterna om sjukdomen aids utbredning i Afrika visar med all önskvärd tydlighet vilket världsomfattande hot sjukdomen utgör. Uppenbar-
41
Prot. 1985/86:1 ligen vill de drabbade länderna förringa problemen och tysta ner de
|
Meddelande om frågor |
30 september 1985 alarmerande uppgifterna. Sverige har i biståndssammanhang gjort omfattande insatser inom hälso- och sjukvårdssektorn, vilket förpliktigar. Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesministern:
Vilka initiativ avser statsrådet vidta för att man skall uppmärksamma och bekämpa problemen, och vad görs för att informera och skydda de svenska biståndsarbetarna i Afrika?
1985/86:8 av Börje Stensson (fp) till jordbruksministern om återvinningen av vissa dryckesförpackningar:
Återvinningsgraden i vad gäller den s. k. returburken var i våras ganska låg.
Vilka åtgärder avser jordbruksministern vidta för att höja återvinningsgraden?
1985/86:9 av Martin Olsson (c) till finansministern om den skattemässiga behandlingen av förluster på grund av stölder;
För fem år sedan blev två personer, som tillsammans driver ett mindre företag, vid ett inbrott bestulna på drygt 125 000 kr. i kontanter och checkar. Tjuvarna greps efter hand, men det stulna beloppet har inte återställts. Endast ca 10 % av det ersattes av försäkringsbolag.
Nu har det anmärkningsvärda inträffat att taxeringsmyndigheterna med bl. a. hänvisning till två utslag i regeringsrätten vägrat avdrag i rörelsen för den förlust som uppstod på grund av stölden. Detta har lett till att de båda bestulna nu i egenavgifter, skatter och ränta krävs på tillsammans ca 150 000 kr. Deras förlust på grund av stölden har härigenom mer än fördubblats, vilket medfört att de båda småföretagarna kommit i ,en mycket svår ekonomisk situation.
Med anledning av förhållandena vill jag fråga finansministern:
Avser regeringen att verka för ändringar av reglerna för den skattemässiga behandlingen av förluster som uppstått på grund av stölder?
18 § Kammaren åtskildes kl. 11.23.
In fidem
42
SUNE K. JOHANSSON
IGunborg Apelgren
Tisdagen den 1 oktober
Kl. 14.00
Efter gudstjänst i Storkyrkan, där predikan hölls av biskop Martin Lönnebo, öppnades riksmötet i kammarens plenisal enligt det program som i bilaga fogats till detta protokoll.
1 § Riksdagen och finansmakten i ett historiskt perspektiv
Anf. 1 Professor NILS STJERNQUIST:
Eders Majestätet, Eders Kungliga Högheter, herr talman, herr statsminister, ärade ledamöter och övriga åhörare!
Den gamla regeringsformen av 1809 har ett utförligt avsnitt om finansmakten. Portalstadgandet till avsnittet, 57 §, lyder: "Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta utövas av riksdagen allena." Stadgandet blev till bevingade ord, ofta åberopade i den politiska debatten, och fundamentet för utvecklingen mot parlamentarism och demokrati.
Att beteckna svenska folkets rätt att sig beskatta som urgammal var en överdrift eller - för att vara helt uppriktig- närmast en lögn. I gamla dagar var det nog överheten som bestämde, ej sällan med våld, och det dröjde länge innan riksdagen kom in i bilden. Skatterna utgick i natura, t. ex. i smör eller spannmål. De blev ordinarie, dvs. årligen utgående, och infördes under 1500-och 1600-talet i jordeböckerna. Därmed var grundskatterna, alltså skatter som åvilade jorden, i huvudsak färdiga. Utöver dessa ordinarie inkomster krävdes ofta ytterligare tillskott, bevillningar.
Först med frihetstidens början 1719 förankrades bevillningsmakten hos riksdagen. Under den gustavianska tiden blev den ett trätoämne. I den förenings- och säkerhetsakt varmed Gustaf III 1789 befäste sin andra revolution fastslogs: "Som den rätta friheten består uti att fritt ge till rikets underhåll vad finnes nödigt, så äger svenska folket därom en ostridig rätt att med kungen rådslå, jämka, avslå och överenskomma." Att liksom i forna dagar pressa fram skatter vid utskottsmöten och provinsmöten lekte tydligen Gustaf III i hågen. Stadgandet i 1809 års regeringsform om svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta bör ses i belysning härav. Det är en reaktion mot förenings- och säkerhetsakten. Den ursprungliga lydelsen var också: "Svenska folkets urgamla rätt att sig be.skatta utövas av riksens ständer allena vid allmän riksdag."
Finansmakten har två komponenter. En är makten att beskatta, den andra makten att bestämma till vad statens medel skall användas.
43
Prot. 1985/86:2 1 oktober 1985
Riksdagen och finansmakten i ett historiskt perspektiv
44
En ledande princip var länge att staten skulle klara sig utan tillskott av bevillning. Om så var fallet behövdes ingen medverkan av riksdagen. Ordnad budgetreglering, den gamla termen var statsreglering, dvs. reglering av riksstaten, började redan tidigt på 1600-talet.
Under förra delen av 1600-talet försiggick en utveckling i vårt land som har få motsvarigheter i världshistorien. Sverige växte på ett par årtionden fram från en underutvecklad småstat till en av Europas stormakter. Det var en enastående prestation organisatoriskt, militärt och finansiellt. I princip skulle krigen föda sig själva och alltså förläggas till utlandet. Fransmännen gav stora subsidier. Men mer behövdes. Landets resurser i folk och materiel bottenskrapades. Kronan började vidare skaffa sig inkomster genom försäljning av kronoegendomar. Även donationer förekom.
Detta innebar att kronans ordinarie inkomster sinade drastiskt. Det kom en reaktion med Carl XI. Hans reduktion, dvs. återtagande av kronoegendom, är den största socialiseringsaktionen i vårt lands historia.
Reduktionen befäste naturahushållningen. Varje inkomstkälla indelades, dvs. anslogs till ett bestämt utgiftsändamål. En kronoegendom blev t. ex. ett boställe för en ämbetsman. Ett robust system: inflationssäkert, decentraliserat och i alla bemärkelser jordnära. Mest känt för eftervärlden är det militära indelningsverket. Kontrakt slöts vidare med bönderna över hela riket att de skulle genom rotering, rusthåll och båtsmanshåll svara för att det fanns ett erforderligt antal krigare. De indelta soldaternas liv och leverne är ett omtyckt motiv i litteraturen, senast skildrat av Per Anders Fogelström i "Krigens barn". Soldaterna fick inte bara nummer utan även efternamn, ofta korta och militäriska, enstaviga och entydiga, morska och stundom skräckinjagande. Namn som Sköld och Sträng minner om denna indelta värld, präglad som den var av tavarsamhet och sparsamhet. Det är en händelse som ser ut som en tanke att de indelta soldaternas efterkommande rekryterats -jag höll på att säga indelats - till posten som finansminister. Tanken blir än mer tankeväckande, om man betänker att även namnet Feldt är belagt som soldatnamn.
Det blev med Carl XI ordning och reda i rikets finanser. 1696 års riksstat skulle gälla som normalstat, dvs. allt framgent. Den utgick från den gamla principen att kronan skulle leva av sitt eget, alltså av de ordinarie inkomsterna och oberoende av riksdagen.
Sedan det stora nordiska kriget fört Carl XII till Fredrikshald och landets ekonomi nedanför ruinens brant, kapitulerade regeringen vid frihetstidens början inför svårigheterna att reglera budgeten och överlät i sin nöd bekymren till ständerna och deras sekreta utskott. Därmed hade finansmakten i sin helhet förankrats hos riksdagen och förblev så frihetstiden ut, denna märkliga epok i vårt lands historia, då det växte fram ett parlamentariskt system med två tävlande och vid makten växlande partier.
Under den gustavianska tiden sökte regeringen stundtals med framgång hävda att budgetregleringen var dess sak. Kriget mot Ryssland 1788 och skuldsättningen tvingade Gustaf III 1789 att gå till Canossa, dvs. till riksdagen. Statsskulden skulle, så bestämdes det, förvaltas av ett nyinrättat riksdagens verk, riksgäldskontoret.
Det nya kriget mot Ryssland 1808-1809 undergrävde ånyo statsfinanserna. Resultatet blev 1809 års revolution och 1809 års regeringsform. Med denna regeringsform förankrades finansmakten för andra gängen hos riksdagen. Av avgörande betydelse var att tullmedlen, tidigare ett regale, nu skulle räknas som bevillning. Riksdagen skulle, så stadgades det, pröva statsverkets behov och sedan åtaga sig en däremot svarande bevillning, i sanning en önskedröm för varje finansminister.
Det kom emellertid att dröja ända till 1840 års riksmöte, innan regeringsformens intentioner blev verklighet. Anledningen är att söka i de nya krigen mot Napoleon och i den nye tronföljaren, Bernadotte, som från Europas slagfält tillägnat sig en vana att ge order och bli åtlydd. Cari Johan hade ett livligt intresse för finanserna, särskilt för växelkursen. "Måhända har jag", sade han 1816, "mina övermän på det militära området, men få jämlikar på det finansiella." Men som understundom händer med stora tänkare på det ekonomiska området: deras teorier må vara oemotståndliga i skönhet och konsistens, verkligheten vägrar likväl att anpassa sig. Kungen stretade emot, men en myntrealisation, en devalvering, blev nödvändig 1834.
Vad som därefter hände är inte några snabba klipp, inte några stora språng, men väl en lång marsch på vägen mot parlamentarism och demokrati. Utomordentligt betydelsefullt för riksdagens maktställning var att riksmötena med 1866 års representationsreform blev årligen återkommande. Knapphetens kalla stjärna, för att nu använda Rickard Sandiers kända uttryck, lyste i regel obarmhärtigt och snålt över budgetarbetet. Julafton var det nästan aldrig. "Pengar här i landet äro sällsynta som prester i himmelriket." Så rakt på sak formulerade sig sedermera biskopen Esaias Tegnér i ett brev till sin svåger den 7 juli 1816 och det långt innan han själv tog plats i högvördiga prästeståndet. Som den framstående kännare han var av såväl detta jordelivet som de himmelska tingen bör biskopen bli trodd på sina ord. I varje fall är de talande för vad mången tänkte och tyckte tid efter annan under slitet och släpet och knoget i budgetarbetets grottekvarn. Därtill kom att hedervärda bondeståndet, liksom dess förlängning in i andra kammaren, lantmannapartiet, såg till att det prutades på vad regeringen begärde. Särskilt gällde det försvarsanslagen.
Låt oss därmed återvända till den indelta försvarsmakten. Den krävde, för att vara funktionsduglig, omsättning, dvs. att den regelbundet insattes i krig. Den indelte soldaten borde ha följt mönstret från Runebergs soldatgosse:
Der kulor hvina tätast då, der skall man finna mig också
Men där stod han nu inte - lyckligtvis. Lyckligtvis för honom själv och lyckligtvis för landet "försökte han inte på" i sina "fäders spår". Han dog alltså inte "helt varm och ung" "för ära, land och kung". I stället stapplade han "trög och tung" omkring på sitt torp allt medan hår och skägg grånade och glesnade. Om inte förr så dock i samband med Bismarcks angrepp på Danmark 1864 kom sanningens minut. Medelåldern hos de indelta torde ha legat vid 50 år. Hur sega dessa gubbar än var och hur bra det än må vara med sega gubbar. Mot preussarna hade de stått sig slätt. Värnpliktsarmén stod för dörren. Men bönderna krävde för en övergång grundskatternas, de sekel-
Prot. 1985/86:2 1 oktober 1985
Riksdagen och finansmakten i ett historiskt perspektiv
43
Prot. 1985/86:2 1 oktober 1985
Öppnande av riksmötet
gamla orättvisornas, avskaffande. Så blev det till slut, och därmed var naturahushållningens tid förbi och därmed hade det gamla finansieringssystemet tjänat ut. Reformen ställde ökade krav på anslag via statsbudgeten och gjorde regeringen mer beroende av riksdagen.
Mycket vore att tillägga om utvecklingen fram till våra dagar: hur riksdagen på 1850-talet i samband med det begynnande järnvägsbyggandet övervann sin skräck mot statsupplåning, hur regeringsformens krav på en årligen balanserad budget frångicks med Ernst Wigforss som finansminister i Per Albin Hanssons första ministär, hur statsbudgetens omfattning växte i takt med den offentliga sektorns expansion, hur riksdagens detaljintresse i anslagsfrågor fått vika för ram- och programbudgettänkande och för stora finansfullmakter, hur det växande budgetunderskottet riktat tankarna mot generella sparmål, förverkligade med så primitiva instrument som osthyvlar, tårtspadar och motorsågar. Men tiden räcker inte till.
Angeläget är dock att svara på frågan: Hur har det gått med de bevingade orden i 1809 års regeringsform om svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta? Svaret är: Moren hade gjort sin plikt. Moren kunde gå. Visserligen förankrar 1974 års regeringsform liksom sin föregångare finansmakten hos riksdagen. Men det gamla,stadgandet har deformerats till det klanglösa: "Riksdagen beslutar om skatt till staten." Det gamla stadgandet passade inte in i 70-talets nyktra lagstil och hemfallenhet åt historielöshet. - Det berättas om en känd professor i nationalekonomi att han alltid gav samma tentamensfrågor. När de stiiderande klagade över denna formidabla lättja svarade han: Inom nationalekonomin ändras aldrig frågorna men väl svaren. De glimtar jag kunnat ge av "riksdagen och finansmakten i ett historiskt perspektiv" torde ha bestyrkt satsens giltighet.
Problemen har varit och är eviga. Sätten att lösa dem har skiftat. Men historien lär otvetydigt att finansmakten bör vara fast förankrad i riksdagen. Det ger öppenhet och insyn. Finansmakten trivs bäst i öppna landskap.
2 § Öppnande av riksmötet
Anf. 2 TALMANNEN:
Eders Majestät! Jag hemställer att Eders Majestät måtte förklara 1985/86 års riksmöte öppnat.
46
Anf. 3 HANS MAJESTÄT KONUNGEN:
Herr talman, ärade ledamöter! När årets riksmöte i dag öppnas, inleds ett nytt arbetsår för Sveriges riksdag.
Flera av Eder har verkat i riksdagen under många år, andra börjar nu sin första mandatperiod. Gemensamt för Eder alla är det ansvarsfyllda värv som åvilar Eder som valda ombud för Sveriges folk.
När vi i år högtidlighåller 550-årsjubileet av Arboga möte, finns det särskild anledning att begrunda hur djupt förankrat riksdagsarbetet är i svensk tradition och svensk historia.
Utanför vårt land är orosmolnen många. Vårt förhållande till omvärlden är dock gott, och Sverige kan nu, liksom många gånger tidigare, genom aktiva
insatser i fredens och den internationella förståelsens tjänst medverka till en positiv utveckling.
Många frågor av stor betydelse för vårt lands utveckling och för framtiden kommer att behandlas av Eder. Samhällsekonomiska frågor och miljöfrågor, för att nämna två viktiga områden, kräver ökad uppmärksamhet.
De beslut som Ni fattar under detta riksmöte kommer att beröra oss alla djupt. Med intresse och uppmärksamhet kommer vi att följa Edert arbete.
Med dessa ord önskar jag Eder all välgång och lycka i Edert viktiga arbete, och jag förklarar härmed 1985/86 års riksmöte öppnat.
Prot. 1985/86:2 1 oktober 1985
Regeringsförklaring
3 § Regeringsförklaring
Anf. 4 Statsminister OLOF PALME:
Eders Majestäter, Eders Kungliga Högheter, herr talman, ledamöter av Sveriges riksdag!
Den svenska neutralitetspolitiken ligger fast. Denna politik är den främsta garanten för vår fred och vårt oberoende. Den skall fullföljas med kraft, klarhet och konsekvens.
Neutralitetspolitiken har en fast folklig förankring. Den stöds av ett efter våra förhållanden starkt försvar. Vi har skapat respekt för vår beslutsamhet att värna vårt lands territoriella integritet med alla till buds stående medel.
1984 års försvarskommitté har enats om de grundläggande förutsättningarna för säkerhetspolitiken inför 90-talet. Det är ett uttryck för en uppslutning kring den traditionella svenska neutralitetspolitiken. Regeringen kommer att fullfölja 1982 års försvarsbeslut, med den inriktning som angavs i förra vårens fyrpartiöverenskommelse och i den senaste budgetpropositionen.
Det grundläggande säkerhetspolitiska mönstret i Norden består. Sveriges neutralitetspolitik utgör ett viktigt bidrag till stabiliteten i detta område. Misstron mellan supermakterna har emellertid också påverkat vår del av Europa. Det strategiska intresset för de nordligaste delarna av vår världsdel har ökat. Denna utveckling understryker kravet på orubblighet i säkerhetspolitiken.
Förenta nationerna är vårt främsta instrument för att gemensamt lösa och förebygga konflikter och andra globala problem. Sverige sluter helhjärtat upp bakom Förenta nationerna och dess stadga till värn för freden och folkrätten och till stöd för social och ekonomisk rättvisa.
Hela det internationella samfundet måste engageras i kampen mot den globala miljöförstöringen och i kampen mot kapprustningen.
De nedrustningsinitiativ som tagits gemensamt av Sverige och andra länder från fem kontinenter kommer att föras vidare, bl. a. till stöd för en kärnvapenfrysning. Regeringen skall vidare fortsätta att aktivt arbeta för en kärnvapenfri zon i Norden och söka vinna ökat stöd för förslaget om en korridor fri från slagfältskärnvapen i Centraleuropa.
ESK-processen har utvecklats till en permanent dialog om avspänning, samarbete och mänskliga rättigheter i Europa. I Stockholmskonferensen om förtroende- och.säkerhetsskapande åtgärder har Sverige och övriga neutrala
47
Prot. 1985/86:2 1 oktober 1985
Regeringsförklaring
48
och alliansfria stater en viktig uppgift i att överbrygga motsättningar och bidra till konkreta framsteg. Det är regeringens förhoppning att beslut kan fattas nästa år om att utvidga mandatet för konferensen till att också omfatta nedrustning.
Klyftorna mellan fattiga och rika fortsätter att växa. Den tredje världens skuldbörda ökar. Den miljöförstörelse som följer i fattigdomens spår hotar kommande generationers försörjningsmöjligheter. Därför måste dialogen mellan Nord och Syd ges ökad vikt.
Regeringen kommer att fortsätta att föra en ambitiös biståndspolitik. Den står fast vid att 1 % av bruttonationalinkomsten skall avsättas för internationellt bistånd.
Apartheidregimens förtryck av den icke-vita majoriteten i Sydafrika utgör ett brott mot grundläggande mänskliga rättigheter och är ett hot mot freden. Regeringen kommer att fortsätta att verka för beslut i FN:s säkerhetsråd om tvingande sanktioner mot Sydafrika. Sverige har vidtagit en rad egna åtgärder i syfte att bidra till en isolering av Sydafrika. Ytterligare förslag kommer att föreläggas riksdagen under hösten. Vi fortsätter samarbetet med övriga nordiska länder om en utvidgning och skärpning av det gemensamma handlingsprogrammet mot Sydafrika.
Vårt ekonomiska välstånd är beroende av ett fritt handelsutbyte. Sverige arbetar aktivt för att få till stånd nya handelsförhandlingar i GATT i syfte att förstärka det internationella handelssystemet.
Det ekonomiska samarbetet inom EFTA och med EG skall främjas.
De goda förbindelserna med våra nordiska grannländer skall utvecklas. Arbetet på att förverkliga tanken på Norden som hemmamarknad kommer att fullföljas.
Vår flyktingpolitik är ett viktigt uttryck för internationell solidaritet omsatt i praktisk handling. Tendenser till rasism och diskriminering av invandrare kommer att med kraft motverkas. Ett förslag kommer att läggas om inrättandet av en särskild ombudsman mot etnisk diskriminering och om skärpning av straffet för olaga diskriminering.
I industriländerna är alltjämt 32 miljoner människor utan arbete. De sociala klyftorna vidgas. I många länder ökar de ekonomiska obalanserna trots en viss återhämtning i handel och produktion. Den nyliberalt inspirerade ekonomiska politik som förs på många håll i Europa har inte lett till de förväntade ekonomiska framstegen, utan till ökade orättvisor, otrygghet för folkflertalen och slöseri med nationernas tillgångar.
I Sverige har vi valt en annan väg. Genom den tredje vägens ekonomiska politik tar vi till vara nationens samlade resurser i arbete och produktion. Underskotten i ekonomin har minskats samtidigt som sysselsättningen förbättrats och välfärden bevarats. I praktisk handling har vi visat att det går att på en gång minska arbetslösheten och inflationen. En kraftig ökning av industriinvesteringarna har lagt grunden för fortsatt industriell tillväxt och för en bättre miljö.
Dessa resultat har åstadkommits genom att den svenska nationen samlats i den gemensamma uppgiften att steg för steg ta landet ur den ekonomiska krisen. Det skedde när alla - löntagare och pensionärer, jordbrukare och företagare - var och en på sitt sätt bidrog till att göra devalveringen
framgångsrik. Det skedde i de s. k. Rosenbadssamtalen, där vi tog ett betydelsefullt steg bort från inflationsekonomin. Det sker varje dag i industrin och i handeln, i den offentliga sektorn och i jordbruket, när enskilda män och kvinnor genom initiativkraft och yrkesskicklighet, i arbete och sammanhållning utvecklar det svenska samhället.
Nu måste vi gå vidare på denna väg för att ytterligare stärka landets ekonomi. Det kräver fasthet, tålamod och självdisciplin. Det kräver en politik som även framgent präglas av ansvar för Sverige. Det är ett ansvar som måste delas av alla medborgare.
Genom devalveringen förbättrades vårt näringslivs konkurrenskraft. Exportföretagen tog ökade andelar på världsmarknaden. Industriproduktionen och kapacitetsutnyttjandet i industrin har växt snabbare än någon vågat hoppas, vilket gett utrymme både för en nödvändig ökning av vinsterna och för en viss ökning av reallönerna.
I år avtar inflationen, och vi kan vid årets slut ha den lägsta inflationstakten på över ett decennium. Denna nedgång i prisutvecklingen måste fortsätta. Om vi skall kunna försvara näringslivets konkurrenskraft krävs det att företagens kostnadsökningar dämpas. Det finns inte längre samma möjligheter för företagen som tidigare att genom en ökning av kapacitetsutnyttjandet kompensera för en högre kostnadsutveckling än i vår omvärld. Framöver får kostnader och priser i Sverige inte stiga snabbare än i de länder som har störst betydelse för vår utrikeshandel.
Det är nödvändigt att alla parters agerande i nästa års avtalsrörelse präglas av den insikten.
För att minska inflationen krävs också en stram finanspolitik. Målsättningen är att hålla skattetrycket i stort sett oförändrat. Det innebär en fortsatt hård utgiftsprövning, och denna måste sikta mot en ytterligare minskning av budgetunderskottet.
Självdeklarationerna skall förenklas. Genom att schablonavdraget höjs får flertalet löntagare sänkt skatt nästa år. Skatteskalorna bör framöver anpassas så att nio av tio inkomsttagare även fortsatt får högst 50 % i marginalskatt.
Kommunalskatteutjämningen bör reformeras och göras effektivare.
Att värna sysselsättningen är och förblir den viktigaste uppgiften för regeringens ekonomiska politik. Därför måste Sveriges ställning som en ledande industrination hävdas och förstärkas genom tillväxt och förnyelse i såväl små som stora företag. Genom förnyelsefonderna i företagen stimuleras breddutbildning i ny teknik, vidareutbildning och forskning. Sådana insatser behöver göras också inom andra delar av samhälls- och näringslivet.
Arbetsmarknadspolitiken skall vara ett stöd och ett komplement till den ' ekonomiska politiken. Kraven på erfarenhet och utbildning hos de arbetssökande har kommit att ställas allt högre. Detta kräver en hög beredskap från såväl den enskildes som samhällets sida. Arbetsmarknadspolitiken är inte bara ett medel att motverka dagens arbetslöshet och förebygga morgondagens. Den behövs också för att anpassa tillgång och efterfrågan på arbetsmarknaden till varandra och därmed öka produktiviteten och tillväxten i ekonomin.
Arbetsmarknadsutbildningen bör bedrivas i nya organisatoriska former som underlättar en snabb anpassning till arbetsmarknadens behov.
Prot. 1985/86:2 1 oktober 1985
Regeringsförklaring
49
4 Riksdagens protokoll 1985/86:1-4
Prot. 1985/86:2 1 oktober 1985
Regeringsförklaring
50
Regeringen avser att även fortsättningsvis ägna särskild uppmärksamhet åt sysselsättningen för ungdomar och långtidsarbetslösa.
Det av riksdagen fastlagda programmet för en offensiv regionalpolitik skall fullföljas genom bl. a. teknikspridning, företagsutveckling och en ökad decentrahsering av beslut och resurser.
Det svenska välfärdssamhället skall utvecklas - brister och köer angripas. För välfärdspolitiken är den gemensamma sektorn en viktig grund. Den skall tjäna människorna efter deras önskemål och behov.
De riktlinjer för förnyelsen av den offentliga sektorn som arbetats fram under den föregående mandatperioden skall nu omsättas i praktisk handling. Möjligheterna för den enskilde att påverka innehållet i den offentliga verksamheten bör ökas, liksom möjligheterna att inom den offentliga sektorn välja t. ex. daghem, skola och läkare. Kampen mot byråkrati och krångel skall drivas vidare, service och effektivitet främjas. Ansvar och befogenheter skall delegeras och decentraliseras. Kooperativa alternativ, folkrörelsealternativ och ideella alternativ stimulerar utvecklingen av den offentliga verksamheten.
Jämställdheten mellan kvinnor och män bör främjas. Kvinnornas ställning på arbetsmarknaden bör stärkas. Vi bör sträva efter att få fler kvinnor i offentliga styrelser och i ansvarig ställning i den offentliga förvaltningen.
Det är viktigt att vi för en politik som tryggar barnfamiljernas ekonomi. Föräldraförsäkringen bör byggas ut i den takt samhällsekonomin medger. Alla barn över ett och ett halvt år bör få rätt till plats i daghem eller familjedaghem senast år 1991.
Pensionerna skall vara värdesäkrade. De äldres och de handikappades möjligheter att välja ett eget boende bör ökas. Mer hemlika förhållanden bör skapas inom långvården. De differentierade vårdavgifterna inom sjukvården bör avskaffas.
De sociala villkoren för industriarbetet bör förbättras. Därför bör ersättningen vid delpension återföras till 65 % under valperioden, och därför ses semesterlagstiftningen över i syfte att skapa större rättvisa.
Kvaliteten och tillgängligheten i samhällets hälso- och sjukvård bör förbättras. Alkohol- och narkotikamissbruk måste bekämpas med oförminskad kraft.
Regeringen har tillsatt en särskild aids-delegation. Därmed har förutsättningar skapats att noga följa utvecklingen och sätta in snabba åtgärder.
Kampen mot våld och annan brottslighet som drabbar den enskilde skall föras vidare. Brottsoffrens intressen bör tillvaratas bättre, och den ekonomiska brottsligheten måste bekämpas.
Den sociala bostadspolitiken ligger fast och bostadsförbättringsprogrammen bör fortsättas. Ungdomens bostadssituation bör följas särskilt.
Ett levande kulturliv, som öppnar nya perspektiv och fördjupar synen på människan och samhället, är en viktig förutsättning för en god samhällsutveckling. Kulturintresset bör stärkas och breddas. Skolans roll som kultur-och bildningshärd bör värnas.
Också den snabba tekniska och ekonomiska utvecklingen gör kunskap och utbildning allt viktigare. Alla ungdomar under 20 år bör därför erbjudas plats i gymnasieskolan.
Värnet av vår livsmiljö är avgörande för vår framtid. Åtgärder mot luftföroreningarna och försurningen måste ges hög prioritet. En fortsatt energihushållning, långtgående miljökrav och nya miljövänliga energikällor bidrar till att reducera utsläppen av svavel och andra farliga ämnen kraftigt. Riksdagen kommer under hösten att föreläggas förslag om lagstiftning och ekonomiska styrmedel för att påskynda övergången till blyfri bensin och katalytisk avgasrening. Vårt mål är att alla nya personbilar skall vara försedda med sådan avgasrening vid utgången av denna mandatperiod.
På fem år bör användningen av bekämpningsmedel i jordbruket halveras. Ökad uppmärksamhet bör ägnas livsmedlens kvalitet och produktionsformerna inom jordbruket och livsmedelsindustrin.
Under mandatperioden bör nyanvändning av asbest förbjudas. Särskild uppmärksamhet i arbetsmiljöarbetet bör ägnas förebyggandet av belastningsskador, den ökande användningen av kemikalier och införandet av ny teknik.
Beslutet att avveckla kärnkraften till år 2010 ligger fast.
En långsiktig lösning av väg- och järnvägsförbindelserna till Danmark och kontinenten eftersträvas.
Folkstyrelsekommitténs översyn av valsystemet fullföljs med sikte på breda lösningar.
Under de senaste tre åren har vi i Sverige tagit avgörande steg på den väg som kan föra vårt land ur den ekonomiska krisen under bevarad välfärd och rättvisa i samhället.
Nu gäller det att med fasthet och uthållighet fortsätta på den inslagna vägen. Det kräver en målmedveten och handlingskraftig regeringspolitik; det kräver också att alla i Sveriges riksdag över partigränserna känner ett gemensamt ansvar för vårt lands ekonomi och framtid. Den svenska traditionen bjuder att vi så långt möjligt diskuterar oss fram till samlande lösningar i viktiga samhällsfrågor. Det är en arbetsmetod som gagnat vårt land. Det är en tradition av samverkan som regeringen vill upprätthålla i relationerna till riksdagens partier men också i förhållande till olika intressen i vårt samhälle. Ty skall vi lyckas i uppgiften att värna styrkan i Sveriges ekonomi krävs att hela nationen - näringslivet och de fackliga organisationerna, folkrörelserna och enskilda män och kvinnor - fortsatt ser detta som en gemensam uppgift.
På denna grund avser regeringen att fullfölja en politik som håller nationen samman och som bygger på ansvar för Sverige.
Prot. 1985/86:2 1 oktober 1985
Regeringsförklaring
4 § Ceremonin avslutades kl. 14.50.
In fidem
SUNE K. JOHANSSON
/Gunborg Apelgren