Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1985/86:90

om följdlagstiftning till den nya plan- och

bygglagen, lagen om                              foeJ/RA. on

exploateringssamverkan samt lagen om

hushållning med naturresurser m. m.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprolokollet den 13 februari 1986.

På regeringens vägnar

OlofPalme

Hans Gustafsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås följdändringar i vissa av de lagar som berörs av de tidigare lill riksdagen överlämnade förslagen om en ny plan- och bygglag (PBL), lag om exploateringssamverkan (ESL) och lag om hushållning med nalurtesurser m. m. (NRL), Ändringarna skall träda i kraft den 1 januari 1987,

1    Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 90


 


Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i expropriationslagen (1972: 719)

Härigenom föreskrivs i fråga om expropriationslagen (1972:719) dels alt 4 kap. 1 och 3 §§ skall ha följande lydelse, dels all i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 3a§, av följande lydelse.


Prop, 1985/86:90

Expropriations­lagen


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


4 kap. 1 §


För faslighet, som exproprieras i sin helhet, skall, i den mån ej annat följer av vad som sägs nedan, beta­las löseskilling med belopp som motsvarar fastighetens marknads­värde. Exproprieras del av faslig­hel, skall inlrångsersälining betalas med belopp som motsvarar den minskning av fastighetens mark­nadsvärde, som uppkommer genom expropriationen. Uppkommer i öv­rigt skada för ägaren genom expro­priationen, skall även sådan skada ersättas.

För faslighet, som exproprieras i sin helhet, skall, i den mån ej annat följer av vad som sägs nedan, beta­las löseskilling med belopp som motsvarar faslighetens marknads­värde. Exproprieras del av faslig­het, skall inlrångsersältning betalas med belopp som motsvarar den minskning av fastighetens mark­nadsvärde, som uppkommer genom expropriationen. Uppkommer i öv­rigt skada för ägaren genom expro­priationen, skall även sådan skada ersättas, Expropriationsersättning skall dock inte betalas för mark som ingår i aUmän väg och som enligt en detaljplan är avsedd för sådan allmän plats för vilken kom­munen är huvudman.

Har den exproprierande åtagit sig all vidtaga åtgärd för att minska skada, skall hänsyn tagas lill det vid bestämmande av expropriationser­sättning, om åtagandel är sådant atl del skäligen bör godtagas av den ersättningsberättigade.

Exproprieras faslighel till vilken den exproprierande har nyttjanderätt eller servitutsrätt, skall vid bestämmande av fastighetens värde hänsyn icke lagas lill förbättring, vilken fasligheten vunnit genom arbete eller kostnad, som den exproprierande eller föregående innehavare, vars rätt övergått till denne, nedlagt på fastigheten utöver vad som ålegat honom,

3§ Vid bestämmande av löseskilling skall sådan ökning av fastighetens marknadsvärde av någon betydelse som ägl rum under liden från dagen tio år före ansökningen om expropriation, dock högsl femlon år före talans väckande vid domstol, räknas ägaren tillgodo endasl i den mån del blir utrett, atl den beror på annat än förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt. Avser expropriationen del av faslighet, skall vad som sagts nu om beräkning av marknadsvärde lillämpas i fråga om värdet före expropriationen. Värderingen skall ske med hänsyn till fastighetens skick när ersättningsfrågan avgöres eller, om fastigheten dessförinnan har tillträtts eller övergått på den exproprierande enligt 6 kap, 10 §, när tillträ­del eller övergången skedde.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop, 1985/86:90


 


Har stadsplan eller byggnads-plan, enligt vilken marken avselts för enskilt bebyggande, fastställts före ansökningen om expropria­tion, skall första slyckel tillämpas endast på värdestegring som inträf­fat efler det all planen fastställdes.


Har beslul om en detaljplan, en­ligt vilken marken avses för enskilt bebyggande, meddelats före ansök­ningen om expropriation, skall förs­ta styckel tillämpas endast på vär­destegring som inträffat efler beslu­tet.


Expropriations­lagen


Avser expropriationen bebyggd fastighet som innehas i huvudsakligt syfle atl bereda bostad åt ägaren och honom närslående, gäller den be­gränsningen för tillämpningen av första slyckel all löseskillingen ej i något fall får bestämmas lill lägre belopp än som fordras för anskaffning av annan hkvärdig bosladsfastighet.

I den mån del blir utrett atl värdestegringen ulan att ha samband med förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt beror på inverkan av det förelag för vars genomförande expropriation äger rum, gäller 2 §,

3a§

Expropriationsersättning för mark som enligt en detaljplan är avsedd för allmän plats skall be­stämmas med hänsyn tiU de plan­förhållanden som rådde närmast innan marken angavs som allmän plats.

1,   Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

2,   Exproprieras mark som enligt en före ulgången av år 1978 fastställd och vid ikraftträdandet gällande stads- eller byggnadsplan var avsedd för enskilt bebyggande och väcks talan före utgången av år 1996, skall expro-priationsersätlningen, om markens ägare begär det, bestämmas med hän­syn till de planförhållanden som rådde vid ikraftträdandet.

Vad som sägs i första styckel skall även lillämpas i fråga om annan plan som enligt 17 kap, 4§ första slyckel plan- och bygglagen (0000:000) gäller som detaljplan,

3,   Exproprieras mark som enligt en vid ikraftträdandet gällande stads-
eller byggnadsplan var avsedd för annat än enskilt bebyggande och väcks
talan före ulgången av år 1990, skall expropriationsersällningen, om mar­
kens ägare begär del, bestämmas med hänsyn lill de planförhållanden och
de ersättningsprinciper som gällde vid ikraftträdandet.

Vad som sägs i första stycket skall även lillämpas i fråga om annan plan som enligt 17 kap, 4§ första stycket plan- och bygglagen (0000:000) gäller som detaljplan,

4,   Vid bestämmande av expropriationsersättning för mark inom områ­
den med stads- eller byggnadsplan skall 4 kap, 3§ andra slyckel i sin
lydelse före ikraftträdandet lillämpas.


 


2 Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (1970:988)' dels att 2 kap, 6§, 3 kap, 2 och 3 §§, 4 kap, 25 §, 5 kap, 3 och 22§§, 6 kap,

l§,7kap, 1, 4 och 6§§,8 kap, 4§, 14 kap, l,9ochl0§§, 15 kap, 8 och 9§§

saml 16 kap, 14 § skall ha följande lydelse, dels all i lagen skall införas två nya paragrafer, 4 kap, 25 a § och 6 kap,

2a§, av följande lydelse.


Prop, 1985/86: 90

Fastighets­bildningslagen


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


2 kap, 6§

Kostnaderna för genomförande av fastighetsbildning betalas enligt de bestämmelser som gäller för den fastighelsbildningsåtgärd om vilken är fråga. Kostnader som är gemensamma för skilda åtgärder fördelas på dessa efler vad som är skäligt.


Avvisas ansökan eller inställes förtättning, skall sökanden betala uppkomna kostnader, om icke sär­skilda omständigheter föranleder atl betalningsskyldigheten fördelas mellan samtliga sakägare eller vissa av dem. Har förtättningen enligt 5 kap, 3 § fjärde styckel påkallats av länsstyrelsen, skall sådana kostna­der betalas av staten.

Avvisas ansökan eller inställes förrättning, skall sökanden belala uppkomna kostnader, om icke sär­skilda omständigheter föranleder all betalningsskyldigheten fördelas mellan samtliga sakägare eller vissa av dem. Om förrättningen sökts av byggnadsnämnden, svarar kom­munen för de kostnader som i enlig­het härmed kan åvila sökanden. Har förrättningen enligt 5 kap. 3 § fjärde stycket påkallats av länssty­relsen, skall sådana kostnader beta­las av staten.

Överenskommelse mellan sakägarna om fördelning av förtättningskost-naderna på annat sätt än som följer av lagen skall gälla, om del icke är uppenbart atl överenskommelsen tillkommit i otillbörligt syfte.

Till förräliningskostnader hänföres laxeavgifl, ersättning till sakkunnig och syssloman, utgift för hantlangning som ej ingår i taxeavgiflen saml ersättning för skada enligt 4 kap. 38 § tredje stycket,

3 kap,

2§


Inom område med fastställd ge­neralplan eller med stadsplan, tomlindelning eller byggnadsplan skall fastighetsbildning ske i över­ensstämmelse med planen.

Gäller  eljesl  särskilda  bestäm­melser för marks bebyggande eller


Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbe­stämmelser får fastighetsbildning inte ske i strid mot planen eller be­stämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvi­kelser göras.

Gäller naturvårdsföreskrifter el­ler andra särskilda bestämmelser


Lagen omtryckt 1971: 1035. Senaste lydelse 1977:362.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop, 1985/86:90


 


användning, såsom regionplan, utomplansbestämmelser eller na­turvårdsföreskrifter, skall fastig­hetsbildning ske så, atl syftet med bestämmelserna icke motverkas.

Om särskilda skäl förehgger, får undantag från planen eller bestäm­melserna medges av länsstyrelsen eller efler dess förordnande av byggnadsnämnden. Även utan så­dant medgivande får mindre avvi­kelse från plan ske, om åtgärden är förenlig med planens syfte. Läns­styrelsen får medge undantag en­ligt första punkten från fastställd generalplan, stadsplan eller bygg­nadsplan endasl om byggnads­nämnden tillstyrkt det.

Får på grund av särskilt medgi­vande nybyggnad eUer annan där­med jämförlig åtgärd företagas i strid mot plan eller bestämmelse som avses i första eller andra stycket, ulgör denna paragraf ej hinder mot fastighetsbildning som behövs för att medgivandet skall kunna utnyttjas.

Talan mot byggnadsnämnds be­slul i fråga som avses i tredje styckel föres hos länsstyrelsen ge­nom besvär. Talan får dock icke föras mot byggnadsnämnds beslut alt vägra undantag från fastställd generalplan, stadsplan eller bygg­nadsplan. Mot länsstyrelsens be­slut i fråga som avses i tredje styckel föres talan hos regeringen genom besvär.


för marks bebyggande eller använd­ning ön som avses i första stycket, skall fastighetsbildning ske så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas. Får på grund av sär­skilt medgivande byggnad uppföras eller annan därmed jämförlig åt­gärd företagas i strid mot sådan bestämmelse, utgör vad nu har sagts ej hinder mot fastig­hetsbildning som behövs för att medgivandet skall kunna utnyttjas. Om del finns särskilda skäl, får länsstyrelsen eller efter dess för­ordnande kommunal myndighei på begäran av fastighetsbildnings-myndigheten medge undanlag från bestämmelser som avses i andra stycket.

En kommunal myndighets beslul i fråga som avses i tredje stycket/år överklagas genom besvär hos läns­styrelsen.

Länsstyrelsens beslul ifråga som avses i tredje slyckel får överklagas genom besvär hos regeringen.


Fastighets­bildningslagen


3f


Har stadsplan eller byggnads­plan icke fastställts för visst områ­de, får faslighelsbildning/ör bebyg-


Inom område som inte omfattas av detaljplan, får fastighetsbildning inte ske, om åtgärden skulle försvå-


' Senaste lydelse 1973: 1157.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop, 1985/86:90


 


gelse icke ske, om åtgärden skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig be­byggelse eller motverka lämplig planläggning av området. Förelig­ger tätbebyggelse, gäUer vad som nu sagts även fastighetsbildning för annat ändamål.


ra   områdets   ändamålsenliga   an-      Faslighels-vändning, föranleda olämplig be-      bildningslagen byggelse   eller   motverka   lämplig planläggning av området.


4 kap,

25 §


Faslighelsbildningsmyndighelen skall utreda förutsättningarna för fastighetsbildningen. Föreligger ej hinder mot denna, skall myndighe­ten utarbeta den fastighetsplan samt ombesörja de göromål av tek­nisk art och de värderingar som be­hövs för åtgärdens genomförande. Därvid bör rådplägning med sak­ägarna ske. Vid behov skall samråd ske med de myndigheter som be­röres av åtgärden.


Faslighelsbildningsmyndighelen skall utreda förutsättningarna för fastighetsbildningen. Föreligger ej hinder mot denna, skall myndighe­ten utarbeta den fastighetsbild-ningsplan samt ombesöija de göro­mål av teknisk art och de värdering­ar som behövs för åtgärdens ge­nomförande. Därvid bör rådpläg­ning med sakägarna ske. Vid behov skall samråd ske med de myndighe­ter som beröres av åtgärden.


Sedan de sålunda föreskrivna åtgärderna utförts, skall myndigheten meddela beslut om fastighetsbildningen (fastighetsbildningsbeslul). Detta beslul skall ange hur fastighetsindelningen ändras och vilka serviiutsåt-gärder som vidtages, I övrigt skall beslutet innehålla uttalanden i frågor som har ell omedelbart samband med fastighetsbildningen. Särskilda be­stämmelser om vad beslutet i vissa fall skall innehålla meddelas i 5, 8 och 12 kap.

Om det är lämpligt, får fastighelsbildningsbeslulet meddelas utan hinder av all tekniska göromål och värderingar ej utförts. Under samma förutsätt­ning får olika frågor som hör lill beslutet upplagas för sig och avgöras genom särskilda beslul. Vad som föreskrives om fastighetsbildningsbeslul gäller även sådanl avgörande.

25 a §

Om byggnadsnämnden vid sam­råd enligt 4 kap. 25 § anser att till-låiligheien enligt 3 kap. 3§ av fas-tighetsbUdning för ny eller befintlig bebyggelse kan sättas i fråga och om det från andra synpunkter finns förutsättningar för att genomföra fastighetsbildningen, skall fastig­hetsbildningsmyndigheten hänskju­ta ärendet liU byggnadsnämnden för prövning. Finner nämnden alt 3 kap. 3§ inie utgör hinder mot fas­tighetsbildningen, skall nämnden lämna medgivande tiU denna.

Beslut varigenom byggnads­nämnden  vägrat medgivande  till


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:90


 


fastighetsbildningen eller gjort så­dant medgivande beroende av viU­kor får överklagas genom besvär hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslul får överklagas genom besvär hos regeringen.

Beslut av byggnadsnämnden el­ler högre instans varigenom medgi­vande till fastighetsbildningen väg­rats eller gjorts beroende av villkor är bindande för fastighetsbUdnings-myndighelen.

5 kap, 3§ Rätt all påkalla fastighetsreglering tillkommer ägare av faslighel som beröres av regleringen.

Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv får förvärvaren begära sådan fastighetsreglering varigenom olägenhet av förvärvet kan undanrö­jas, minskas eller förebyggas.

Byggnadsnämnd får begära fas-   Kommunen kan påkalla fastig-

tighelsreglering som avser område hetsreglering som behövs för att
där tätbebyggelse föreligger eller mark och vallen skall kunna använ-
är att vänta.
                        das för bebyggelse på ell ända-

målsenligt sätt.

Länsstyrelsen kan påkalla fastighetsreglering som länsstyrelsen finner vara av störte betydelse från allmän synpunkt.


Fastighets-bildningslägen


22 §


Om det behövs för alt underlätta förtättningen och säkerställa dess resultat, kan fastighetsbildnings-myndigheten förbjuda atl nybygg­nadföretages eller byggnad sättes i stånd utan myndighetens medgi­vande. Sådanl medgivande får väg­ras endasl om åtgärden väsentligt försvårar regleringen.


Om del behövs för alt underiätta förtättningen och säkerställa dess resultat, kan faslighelsbildnings­myndighelen förbjuda alt byggna­der uppförs, byggs lill, byggs om eller sätts i stånd utan myndighe­tens medgivande. Sådant medgi­vande får vägras endast om åtgär­den väsentligt försvårar reglering­en.


6 kap, 1 § För ändamål av siadigvarande betydelse för flera fastigheter får samfäl­lighet bildas, om ej ändamålet kan tillgodoses bättre på annat sätt,

Samfällighet får ej bildas för andra fastigheter än sådana för vilka del är av väsentlig betydelse all ha del i samfälligheten.

Faslighels andel i samfällighet bestämmes efler vad som med hänsyn till omständigheterna är ändamålsenligt och skäligt.

Denna paragraf gäller ej sådan Denna paragraf gäller ej sådan

samfällighetsbildning som avses i 2     samfällighetsbildning som avses i 2,
eller 4§,
                               2 a eller 4 S,


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop, 1985/86:90


 


2a§

Av mark som ingår i samverkans-området för en exploaleringssam-fäUighel enligi lagen (0000:000) om exploateringssamverkan får sär­skilda samfälligheter bildas, om del behövs för atl genomföra sådan samverkan. En fastighets andel i samfälligheten skall därvid motsva­ra dess andelstal i exploaterings-samfälligheten enligt II § andra stycket nämnda lag.

7 kap, 1 §

Servitut som bildas genom fastighetsreglering skall vara av väsentlig betydelse för faslighets ändamålsenliga användning. Vid detta bedömande skall hänsyn ej lagas lill rättighet som är grundad på frivillig upplåtelse.

Utan stöd av överenskommelse mellan ägaren av den härskande fastig­heten och ägaren av den tjänande fastigheten får servilulet ej innefatta skyldighet för den senare alt underhålla väg, byggnad eller annan anlägg­ning som avses med servilulet, Servitut får ej bildas för viss tid eller göras beroende av villkor. Dock får bestämmas all servitut skall gälla endasl så länge ändamålet ej lillgodoselts på annat sätt som särskill anges.

För bildande av servitut varom bestämmelser har meddelats i en fastighetsplan gäller inte första stycket och 5 kap. 8§.


Fastighets­bildningslagen


4§


För atl servitut skall få ändras krävs alt det hindrar ett ändamåls­enligt utnyttjande av den tjänande fastigheten eller dess användning i enlighet med stadsplan, tomtindel­ning eller byggnadsplan och att denna olägenhet kan undanröjas ge­nom ändringen.


För att servitut skall få ändras krävs atl del hindrar etl ändamåls­enligt utnyttjande av den tjänande fastigheten eller dess användning i enlighet med detaljplan, fastighets­plan eller områdesbestämmelser och alt denna olägenhet kan undan­röjas genom ändringen.


Har ändrade förhållanden inträtt efter servitutets tillkomst, får servilulet ändras, om det skulle innebära väsentlig fördel för den tjänande eller den härskande fastigheten utan att för den andra medföra olägenhet av betydel­se,

6§ För ändring eller upphävande av servitut vid sådan fastighetsreglering som avser ändring i fastighetsindelningen gäller icke de i 4 och 5§§ före­skrivna särskilda villkoren, om åtgärden är av betydelse för regleringen.

För ändring eller upphävande av servitut varom bestämmelser har meddelats i en fastighetsplan gäller inte 4 och 5§§ samt 5 kap. 8§.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop, 1985/86:90


 


8

Tillhör enligt tomlindelning sär­skUda delar av tomt olika ägare, får ägare av sådan tomtdel på begäran lösa återstoden av tomten ulan hinder av de inskränkningar beträf­fande inlösen som framgår av 5 kap, 7 § och av 1 -3 §§ i detta kapi­tel. Yrkas inlösen av flera, äger den företräde vars tomtdel vid upp­skattning . åsättes största värdet. Asälles tomldelarna lika värde, äger den företräde som först yrkat inlösen. Om ändringar i fastighets­indelningen samtidigt genomföres med tillämpning av 5 kap,, skall dessa beaktas vid uppskattningen.


kap, 4§

Tillhör områden som enligt en fastighetsplan skall bUda en fastig­het olika ägare, får ägare av sådant område på begäran lösa återstoden av den blivande fasligheten utan hinder av de inskränkningar beträf­fande inlösen som framgår av 5 kap. 7 § och av 1 -3 §§ i detta kapi­tel. Yrkas inlösen av flera, äger den företräde vars område vid upp­skattning åsättes största värdet, Asälles områdena lika värde, äger den företräde som först yrkat inlö­sen. Om ändringar i fastighetsindel­ningen samtidigt genomföres med tillämpning av 5 kap,, skall dessa beaktas vid uppskattningen.


Faslighets-bildningslagen


14 kap,

1§''

Om det vid fastighetsbildning uppkommer frågor om fastighetsindelning­ens beskaffenhet eller om beståndet eller omfånget av ledningsrätl eller av servitut, skall frågan prövas vid fastighetsbestämning, om del behövs för fastighetsbildningen, I fråga om servitut som har tillkommit med stöd av vallenlagen (1983:291) eller motsvarande äldre lagstiftning far en sådan bestämning endast avse serviiut enligt 8 kap, 1 § vattenlagen eller motsva­rande äldre bestämmelser.


På ansökan av sakägare får även i annat fall fastighetsbestämning ske för prövning av fråga om faslighets-indelningens beskaffenhet eller om beståndet eller omfånget av led­ningsrätl eller av serviiut, som till­kommit vid avviltring eller enligt lagstiftningen om fastighetsbildning eller enskilda vägar eller enligt an­läggningslagen eller 8 kap, 1 § vat­tenlagen eller motsvarande äldre bestämmelser, såvida icke frågans avgörande uppenbarligen är utan betydelse för sökanden, Samma rätl att påkalla faslighelsbestäm-ning tillkommer byggnadsnämnden såvitt gäller område med stadsplan eUer byggnadsplan eller område beträffande vilket fräga väckts om upprättande av sådan plan.


På ansökan av sakägare får även i annat fall fastighelsbestämning ske för prövning av fråga om faslighets-indelningens beskaffenhet eller om beståndet eller omfånget av led­ningsrätl eller av servitut, som till­kommit vid avviltring eller enligt lagstiftningen om fastighetsbildning eller enskilda vägar eller enligt an­läggningslagen eller 8 kap, 1 § vat­tenlagen eller motsvarande äldre bestämmelser, såvida icke frågans avgörande uppenbarligen är utan betydelse för sökanden, Samma rätt att påkalla fastighelsbestäm­ning tillkommer kommunen såvitt gäller område med detaljplan eller områdesbestämmelser eller områ­de beträffande vilket fråga väckts om upprättande av sådan plan eUer sådana bestämmelser.


" Senaste lydelse 1983:658,


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop, 1985/86:90


9 §                                                  Fastighels-

Om avslutande av förrättning vid vilken även handlägges fräga om     bildningslägen fastighetsbildning och om åtgärder i samband med avslutandel gäller 4 kap, 29och30§§,


Beträffande annan förrättning äger 4 kap, 29 § motsvarande tillämpning. Byggnadsnämnden skall dock alltid underrättas om av­slutande av förtättning som sökts av nämnden.


Beträffande annan förtättning äger 4 kap, 29 § motsvarande tillämpning. Kommunen skall dock alltid underrättas om avslutande av förtättning som den har sökt.


10


Kostnaderna för fastighelsbe­stämning fördelas mellan sakägarna efler vad som är skäligt. Är bygg­nadsnämnden sökande, skall kost­naderna betalas av kommunen, i den mån särskilda skäl föranleder detta, Beslämmelserna i 2 kap, 6§ om betalningsskyldighetens fördel­ning när överenskommelse förelig­ger mellan sakägarna och om an­svaret för kostnaderna när ansökan avvisas eller förtättning inställes äger motsvarande tillämpning be­träffande fastighelsbestämning.


Kostnaderna för fastighelsbe­stämning fördelas mellan sakägarna efter vad som är skäligt. Är kom­munen sökande, skall koslnadema betalas av kommunen, i den mån särskilda skäl föranleder delta. Be­stämmelserna i 2 kap, 6§ om betal­ningsskyldighetens fördelning när överenskommelse föreligger mellan sakägarna och om ansvaret för kostnaderna när ansökan avvisas eller förtättning inställes äger mot­svarande lillämpning beträffande fastighelsbestämning.


Sker fastighelsbestämning i samband med fastighetsbildning enligt 13 kap,, skall i stället för första styckel tillämpas 5 § i nämnda kapitel.

15 kap, 8§


Finner länsstyrelsen all till­stånds- eller fastighetsbildningsbe­slul strider mol sådan bestämmelse i denna lag som meddelats lill för­mån för allmänt intresse, får läns­styrelsen/öra talan mot beslutet på sätt och inom tid som gäller för sak­ägare.

Första slyckel gäller icke fastig-helsbildning inom område med stadsplan eller inom område med byggnadsplan om åtgärden rör en­dasl mark som enligt planen är av­sedd för annat än jordbruksända­mål.


Finner länsstyrelsen att till­stånds- eller fastighetsbildningsbe­slut strider mol sådan bestämmelse i denna lag som meddelats lill för­mån för allmänt intresse, får läns­styrelsen överklaga beslutet på sätt och inom tid som gäller för sak­ägare.

Första slyckel gäller icke fastig-helsbildning inom område med de­taljplan eller områdesbestäm­melser, om åtgärden rör endasl mark som enligt planen eUer be­stämmelserna är avsedd för annat än jordbruksändamål.



Mol beslul om inställande av för­rättning som begärts av länsstyrel­sen eller byggnadsnämnden får sö-


Beslut om inställande av förtätt­ning som begärts av länsstyrelsen eller kommunen får överklagas av


10


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop, 1985/86:90


kanden föra lalan i likhet med vad     sökanden i likhet med vad som gäl-     Fastighets-
som gäller för sakägare,
         ler för sakägare,                   bildningslägen

Motsvarande rätt tillkommer den som sökt fastighetsreglering enligt 5 kap, 3 § andra stycket.

16 kap, 14 § Fastighetsdomstolen kan, efter vad som är skäligt med hänsyn tiU om­ständigheterna, förordna alt sakägare som förlorar målet skall ersätta annan sakägare dennes rättegångskostnad, I mål om inlösenersältning skall dock sakägare som avstår mark eller särskild rättighet få gottgörelse för sin kostnad oberoende av utgången i målet.

Första styckel gäller ej, om annat följer av 18 kap, 6 eller 8 § rättegångs­balken.


Vinner sakägare mål mol företrä­dare för allmänt intresse, kan dom­stolen tillerkänna honom ersättning för rättegångskostnad, om synnerli­ga skäl förehgger. Sådan ersättning skall utges av statsverket eller, om endast byggnadsnämnden företrä­der det allmänna intresset, av kom­munen.


Vinner sakägare mål mot företrä­dare för allmänt intresse, kan dom­stolen tillerkänna honom ersättning för rättegångskostnad, om synnerli­ga skäl föreligger. Sådan ersättning skall utges av statsverket eller, om endast kommunen företräder det allmänna intresset, av kommunen.


 


Skall i annat fall än som avses i 13 § kostnad för bevisning eller särskild åtgärd enligt rättens beslut ulgå av aUmänna medel, kan domstolen när del är skäligt förordna atl kostnaden skall stanna på statsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,


11


 


3 Förslag till                                                   Prop. 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (1970:989) om införande av Lagen om införan-

fastighetsbildningslagen                                                                  de av fastighets-

bildningslagen Hängenom föresknvs att 12 § lagen (1970:989) om införande av fastig­hetsbildningslagen' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

12 § Vad som i fastighetsbildningsla­gen föreskrivits om byggnadsplan äger motsvarande tillämpning på avstyckningsplan. Avstycknings-plan får ändras enligt de bestäm­melser som före den I januari 1948 gällde ifråga om tillkomsten av så­dan plan.

Förbud mot avslyckning, som länsstyrelse med stöd av äldre lag medde­lat i avvaktan på all stadsplan eller byggnadsplan upprättas eller ändras, skall icke längre gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Lagen omtryckt 1971: 1036,                                                                                12


 


4 Förslag till

Lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

Härigenom föreskrivs i fråga om anläggningslagen (1973:1149)

dels att 6, 9, 10, 18, 21 och 23 §§ skall ha följande lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 6a§, av följande lydelse.


Prop. 1985/86:90 Anläggningslagen


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse



Gemensamhetsanläggning får in­rättas endasl omfördelarna av eko­nomisk eller annan art av anlägg­ningen överväger de kostnader och ölägenheter som anläggningen med­för.

Gemensamhetsanläggning får in­rättas endasl om fördelarna av an­läggningen överväger de kostnader och olägenheter som anläggningen medför. Är anläggningen förutsatt i fastställd generalplan, stadsplan, tomtindelning eller byggnadsplan, gäller nu angivna villkor endast om särskUda skäl föranleder det.

Gemensamhetsanläggning får icke inrättas för byggnad eller annan an­läggning som ej hör lill faslighel, om ökad kostnad eller annan olägenhet av betydelse därigenom kan komma atl uppslå för annan deltagare i gemen-samhelsanläggningen,

6a§

Bestämmelserna 15 och6§§ skall inte tillämpas om det i en fastig­hetsplan har meddelats bestämmel­ser om en gemensamhetsan­läggning och anläggningsbeslut meddelas under detaljplanens genomförandelid.

9§'


Gemensamhetsanläggning, som inrättas inom område med fast­ställd generalplan eller med stads­plan, tomlindelning eller byggnads­plan, skaU stå i överensstämmelse med planen.

Gäller eljest särskilda bestäm­melser för marks bebyggande eller användning, såsom regionplan, utomplansbestämmelser eller na­turvårdsföreskrifter, skall anlägg­ning inrättas så, all syftet med be­stämmelsema ej motverkas.


Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbe­stämmelser får en gemensamhets­anläggning inte inrättas i strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmel­serna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Gäller naturvårdsföreskrifter el­ler andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller använd­ning än som avses i första stycket, skall anläggning inrättas så, atl syf­tet med beslämmelserna inte mot­verkas.


 


Senaste lydelse 1974:822.


13


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:90


 


Om särskilda skäl föreligger, får undanlag från planen eller bestäm­melserna medges av länsstyrelsen eller efler dess förordnande av byggnadsnämnden. Även utan så­dant medgivande får mindre avvi­kelse ske från plan, om del är för­enligt med planens syfte. Länssty­relsen får medge undantag enligt första punkten från fastställd ge­neralplan, stadsplan eller bygg­nadsplan endast om byggnads­nämnden tillstyrkt del.

Talan mot byggnadsnämnds be­slul i fråga som avses i tredje slyckel föres hos länsstyrelsen ge­nom besvär. Talan får dock icke föras mol byggnadsnämnds beslut alt vägra undantag från fastställd generalplan, stadsplan eller bygg­nadsplan. Mol länsstyrelsens be­slut i fråga som avses i tredje stycket föres talan hos regeringen genom besvär.


Om del finns särskilda skäl, får länsstyrelsen eller efler dess för­ordnande kommunal myndighei på begäran av fastighetsbildnings-myndigheten medge undanlag från bestämmelser som avses i andra stycket.

En kommunal myndighets beslut i fråga som avses i tredje stycket/or överklagas genom besvär hos läns­styrelsen.

Länsstyrelsens beslul ifråga som avses i tredje stycket får överklagas genom besvär hos regeringen.


Anläggningslagen


10 §


Har stadsplan eller byggnads­plan icke fastställts för visst områ­de, får gemensamhetsanläggning ej inrättas, om anläggningen skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig be­byggelse eller motverka lämplig planläggning av området.


Inom områden som inte omfattas av detaljplan, får en gemensam­hetsanläggning inte inrättas, om an­läggningen skulle försvåra områ­dets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området.


18 §=


Rätt all påkalla förrättning enligt denna lag tillkommer ägaren av fas­tighet, som avses skola deltaga i an­läggningen, byggnadsnämnden och hyresgästorganisation.

Rätt att påkalla förrättning enligt denna lag tillkommer ägaren av fas­lighel, som avses skola deltaga i an­läggningen eller som enligt en de­taljplan helt eller lill viss del skaU användas till allmän plats för vilken kommunen inte är huvudman. Rätl all påkalla förrättning tillkommer också kommunen och hyresgästor­ganisation.

Länsstyrelsen kan påkalla förrättning för inrättande av anläggning som styrelsen finner vara av större betydelse från allmän synpunkt.


- Senaste lydelse 1981:380.


14


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:90


 


Vid expropriation eller liknande Ivångsförvärv får förvärvaren påkalla förrättning för inrättande av sådan anläggning varigenom olägenhet av förvärvet kan undanröjas, minskas éllér förebyggas.

Om rätt för väghållare atl påkalla förrättning enligt denna lag finns bestämmelser i 20 a § och 25 § tredje styckel väglagen (1971:948).

En samfällighetsförening som förvaltar en exploateringssamfäl-tighet enligt lagen (0000:000) om exploateringssamverkan får begära förrättning enligt denna lag, om ål-gärden syftar tiU alt genomföra så­dan samverkan.


Anläggningslagen


21 § Faslighelsbildningsmyndighelen skall utreda förutsättningarna för an­läggningen och ombesörja behövliga tekniska arbeten och värderingar. Härvid bör rådplägning ske med sakägarna. Vid behov skall samråd ske med de myndigheter som beröres av anläggningen.


Har förtättningen påkallats en­dasl av ägaren av faslighet, som finnes ej kunna tilläggas rätt att del­taga i anläggningen, föreligger hinder mot att inrätta anläggningen.


Har förtättningen påkallats en­dast av ägaren av fastighet, som finnes ej kunna tilläggas rätt all del­laga i anläggningen och som inte heller helt eller tUl viss del skall an­vändas till allmän plats som avses i 18 § första stycket, föreligger hinder mot atl inrätta anläggningen.


23 r


Avser förrättningen gemensam­hetsanläggning som kräver bygg­nadslov eller som rör område med stadsplan eller byggnadsplan eller anser byggnadsnämnden vid sam­råd enligt 21 § att anläggningens tillåtlighet enligt 10 § kan sällas i fråga och föreligger från andra syn­punkter än som avses i 9-11 §§ för­utsättningar för atl inrätta anlägg­ningen, skall faslighelsbildnings­myndighelen hänskjuta ärendet till byggnadsnämnden för prövning. Finner nämnden hinder ej möta mot anläggningen enligt sist­nämnda paragrafer, skall nämnden lämna medgivande lill anläggning-


Om byggnadsnämnden vid sam­råd enligt 21 § anser att anläggning­ens lillåtlighel enligt 10 § kan sältas i fråga och om det från andra syn­punkter än som avses i 10 och 11 §§ finns förutsättningar för atl inrätta anläggningen, skall faslighelsbild­ningsmyndighelen hänskjuta ären­det lill byggnadsnämnden för pröv­ning. Finner nämnden an sist­nämnda paragrafer inte utgör hinder mol anläggningen, skall nämnden lämna medgivande lill denna.


 


Senaste lydelse 1974:822.


15


 


Nuvarande lydelse

Talan mot beslut varigenom byggnadsnämnden vägrat medgi­vande lill anläggningen eller gjort sådanl medgivande beroende av villkor föres hos länsstyrelsen ge­nom besvär. Talan mot länsstyrel­sens beslut föres hos regeringen ge­nom besvär.


Föreslagen lydelse

Beslul varigenom byggnads­nämnden vägrat medgivande lill an­läggningen eller gjort sådanl medgi­vande beroende av villkor får överklagas genom besvär hos läns­styrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas genom besvär hos rege­ringen .


Prop, 1985/86:90

Anläggningslagen


 


Beslul av byggnadsnämnden eller högre instans varigenom medgivande lill anläggningen vägrats eller gjorts beroende av villkor är bindande för faslighelsbildningsmyndighelen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Har sammanträde med sakägarna hållils före ikraftträdandet skall 6 § i dess äldre lydelse tillämpas.


16


 


5 Förslag till

Lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)

Härigenom föreskrivs i fråga om ledningsrättslagen (1973: 1144) dels att 6, 8, 9 och 21 §§ saml övergångsbestämmelserna lill lagen skall ha följande lydelse, dels alt i lagen skall införas en ny paragraf, 6a§, av följande lydelse.


Prop. 1985/86:90

Ledningsrätts­lagen


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse



Ledningsrätt får ej upplåtas, om ändamålet lämpligen bör tillgo­doses pä annat sätt eller ölägenhe­terna av upplåtelsen från allmän el­ler enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den. Är ledningen förutsatt i fast­ställd generalplan, stadsplan, tomtindelning eller byggnadsplan, gäller nu angivna villkor endast om särskilda skäl föranleder det.


Ledningsrätt får ej upplåtas, om ändamålet lämpligen bör tillgo­doses på annat sätt eller ölägenhe­terna av upplåtelsen från allmän el­ler enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den.


6a§     .

Bestämmelsen i 6 § skaU inte till-lämpas om del i en fastighetsplan har meddelats bestämmelser om en ledningsrätt och ledningsbeslut meddelas under detaljplanens ge­nomförandetid.

8§'


Upplåtelse av ledningsrätl inom område med fastställd generalplan eller med stadsplan, tomtindelning eller byggnadsplan skall stå i över­ensstämmelse med planen.

Gäller eljest särskilda bestäm­melser för marks bebyggande eller användning, såsom regionplan, utomplansbestämmelser eller na­turvårdsföreskrifter, skall lednings­rätt upplåtas så, alt syftet med be­stämmelserna ej motverkas.

Om särskUda skäl föreligger, får undanlag från planen eller besläm­melserna medges av länsstyrelsen eller  efler dess förordnande   av


Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbe­stämmelser får en ledningsrätt inte upplåtas i strid mot planen eller be­stämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvi­kelser göras.

Gäller naturvårdsföreskrifter el­ler andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller använd­ning än som avses i första stycket, skall ledningsrätl upplåtas så, all syftet med bestämmelserna inie motverkas.

Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen eller efter dess för­ordnande kommunal myndighei på begäran    av   fastighetsbildnings-


 


' Senaste lydelse 1977:363,

2   Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 90


17


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop, 1985/86:90


 


byggnadsnämnden. Även ulan så­danl medgivande får mindre avvi­kelse ske från plan, om det är för­enligt med planens syfte. Länssty­relsen får medge undantag enligt första punkten från fastställd ge­neralplan, stadsplan eller bygg­nadsplan endast om byggnads­nämnden tillstyrkt det.

Talan mot byggnadsnämnds be­slul i fråga som avses i tredje stycket föres hos länsstyrelsen ge­nom besvär. Talan får dock icke föras mol byggnadsnämnds beslut atl vägra undantag från fastställd generalplan, stadsplan eller bygg­nadsplan. Mol länsstyrelsens be­slut i fråga som avses i tredje stycket föres talan hos regeringen genom besvär.


myndigheten medge undantag från      Ledningsrätis-beslämmelser som avses i andra      lagen styckel.

En kommunal myndighels beslul i fråga som avses i tredje styckel får överklagas genom besvär hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut ifråga som avses i tredje stycket får överklagas genom besvär hos regeringen.



Har stadsplan eller byggnads­plan icke fastställts för visst områ­de, får ledningsrätl ej upplåtas, om upplåtelsen skulle försvåra områ­dets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området.


Inom område som inte omfattas av detaljplan, får ledningsrätt inte upplåtas om upplåtelsen skulle för­svåra områdets ändamålsenliga an­vändning, föranleda olämplig be­byggelse eller motverka lämplig planläggning av området.


21 §


Avser förrättningen ledning som kräver byggnadslov eller som rör område med stadsplan eller bygg­nadsplan eller anser byggnads­nämnden vid samråd enligt 19 § atl upplåtelsens tillåtlighet enligt 9§ kan sättas i fråga och föreligger från andra synpunkter än som avses i 8-10§§ förutsättningar för alt medge upplåtelsen, skall fastig-helsbildningsmyndigheten hänskju­ta ärendet lill byggnadsnämnden för prövning. Har ledningens sträckning fastställts av konces­sionsmyndighet, skaU sådant han-skjutande dock ej ske.

Finner nämnden hinder enligt 8-10§§ ej möta mol upplåtelsen.


Om byggnadsnämnden vid sam­råd enligt 19 § anser alt upplåtel­sens lillåtlighel enligt 9 § kan sättas i fråga och om det från andra syn­punkter än som avses i 9 och 10§§ finns förutsättningar för all medge upplåtelsen, skall fastighetsbild-ningsmyndighelen hänskjuta ären­det lill byggnadsnämnden för pröv­ning. Har ledningens sträckning fastställts av koncessionsmyn­dighet, skall sådanl hänskjulande dock ej ske.

Finner nämnden att 9 och 10 §§ inte utgör hinder mol upplåtelsen.


 


■ Senaste lydelse 1977:363,


18


 


Nuvarande lydelse

skall nämnden lämna medgivande till upplåtelsen.

Talan mot beslul varigenom byggnadsnämnden vägrat medgi­vande till upplåtelsen eller gjort så­danl medgivande beroende av vill­kor/örej hos länsstyrelsen genom besvär. Talan mot länsstyrelsens beslul föres hos regeringen genom besvär.


Föreslagen lydelse

skall nämnden lämna medgivande lill denna.

Beslul varigenom byggnads­nämnden vägrat medgivande till upplåtelsen eller gjort sådanl med­givande beroende av villkor får överklagas genom besvär hos läns­styrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas genom besvär hos rege­ringen.


Prop. 1985/86:90

Ledningsrätts­lagen


Beslut av byggnadsnämnden eller högre instans varigenom medgivande till upplåtelsen vägrats eller gjorts beroende av villkor är bindande för faslighelsbildningsmyndighelen,

Denna lag' träder i kraft d, 1 juli 1974,

Den som innehar faslighel under ständig besittningsrätt eller med fidei-kommissrält skall vid tillämpningen av denna lag anses som fastighetens ägare.

Vad som enligt denna lag gäller för del fall att faslighel svarar för fordran skall lillämpas även när faslighel besväras av rätt lill avkomsl eller annan förmån.

Bestämmelserna i denna lag om byggnadsplan äger motsvarande lUlämpning på avstyckningsplan.

Beslämmelserna i 13§ om tillämpning av 4 kap, 3§ expropriationslagen (1972:719) gäller ej värdeökning som inträffat före ulgången av juni 1971,

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,


' 1973:1144,


19


 


6 Förslag till                                                    Prop, 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av      Lagen omförvait-

samfälligheter                                                                ning av samfällig-

heter Härigenom föreskrivs att  1, 4, 5,  18, 20, 21, 23 och 61 §§ lagen

(1973:1150) om förvaltning av samfälligheter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1§' Vid tillämpningen av denna lag skall som samfällighet anses

1,  samfällighet enligt faslighelsbildningslagen (1970:988),

2,  annan mark som gemensamt tillhör ägarna av de mantalssatta fastig­heterna i en socken,

3,  servitut eller annan särskild rättighet som hör till flera fastigheter gemensamt,

4,  samfällighet enligt anläggningslagen (1973:1149),

5,  samfällighet enligt vallenlagen 5, samfällighet enligt vattenlagen (1983:291),  (1983:291),

6, samfällighet enligt lagen (0000:000) om exploateringssam­verkan.

Med delägarfastighet förslås i lagen faslighel som har del i samfällighet och med delägare ägaren av delägarfastighet, I fråga om samfällighet enligt första stycket 5 förslås dock med delägarfastighet fastighet som på annat sätt än genom delaktighet omfattas av samfälligheten och med delägare den som deltar i samfälligheten. Beträffande sådan samfällighet skall vi­dare vad som sägs i lagen om delägarfastighels andelslal i stället gälla delägares andelstal,


Samfällighet   förvaltas  antingen
  Samfällighet  förvallas  antingen

direkt av delägarna (delägarför- direkt av delägarna (delägarför-
vallning) eller av särskilt bildad vallning) eller av särskill bildad
samfällighetsförening (förenings- samfällighetsförening (förenings­
förvaltning),
                         förvaltning), I fråga om mark som

är belägen inom ett samverkans­område gäller även vad därom föreskrivs i lagen (0000:000) om ex­ploateringssamverkan.

Avstyckas samfällighet som      Avstyckas samfällighet som
avses i 1 § första stycket 1 eller 2
avses i 1 § första styckel 1 eller 2
eller viss ägovidd av sådan samfäl-
eller viss ägovidd av sådan samfäl­
lighet utan all ha övergått lill annan
lighel ulan att ha övergått lill annan
ägare och förvallas samfälligheten
ägare och förvaltas samfälligheten
av samfällighetsförening, övergår
av samfällighetsförening, övergår
äganderätten lill den sålunda bil-
äganderätten lill den sålunda bil­
dade fasligheten genom avstyck-
dade fasligheten genom avsiyck-
ningen till föreningen,
      ningen till föreningen. Detta gäller

' Senaste lydelse 1983:660,                                                                                   20


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:90


 


dock ej samfällighetsförening som förvallar en exploaleringssamfäl-lighel enligt lagen (0000:000) om exploateringssamverkan.

18§

Samfallighetsförenings ändamål är all förvalla den samfällighet för vil­ken den bildals,

Samfällighetsförening får ej driva verksamhet som är främmande för det ändamål som samfälligheten skall tillgodose,

Samfällighetsförening som för­valtar en exploateringssamfällighet enligt lagen (0000:000) om exploa­teringssamverkan får ej äga mark.

20 §-

Samfällighetsförening bildas vid sammanträde med delägarna genom alt de antager stadgar och utser styrelse.

Sammanträde enligt första stycket hålles av den som fastig­hetsdomstolen förordnat därtill, Så­danl förordnande meddelas på be­gäran av delägare. Dock skall i samband med förrättning enligt fas­lighelsbildningslagen (1970:988), anläggningslagen (1973:1149) eller lagen (0000:000) om exploaterings­samverkan fastighetshildningsmyn-dighelen eller, om särskild förtätt­ningsman förordnats enligt 4§ an­läggningslagen, denne hålla sam­manträde enligt första slyckel be­träffande samfällighet som beröres av förtättningen, om delägare i samfälligheten begär det eller om del är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt alt samfällighets­förening bildas,

I fråga om samfälligheter enligt 1 § första slyckel 5 skall vad som i andra stycket sägs om förrättning och förrättningsman gälla förrättning och för­rättningsman enligt vattenlagen (1983:291). Om del är av väsentlig bety­delse från allmän synpunkt att en samfällighetsförening bildas för förvalt­ningen av en bevattnings- eller vatlenregleringssamfällighet, får domstolen förordna någon all hålla sammanträde enligt första stycket även om del­ägare i samfälligheten inte har begärt del.

Sammanträde enligt första slyckel hålles av den som fastig­hetsdomstolen förordnat därtill, Så­danl förordnande meddelas på be­gäran av delägare. Dock skall i samband med förrättning enligt fas-tighelsbildningslagen (1970:988) el­ler anläggningslagen (1973:1149) faslighelsbildningsmyndighelen el­ler, om särskild förtättningsman förordnats enligt 4§ sistnämnda lag, denne hålla sammanträde enligt första styckel beträffande samfäl­lighet som beröres av förtättningen, om delägare i samfälligheten begär det eller om det är av väsentlig be­tydelse från allmän synpunkt alt samfällighetsförening bildas.


Lagen om förvalt­ning av samfällig­heter


 


■ Senaste lydelse 1983:660,


21


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:90


 


21§-'


I fräga om sammanträde för bil­dande av samfällighetsförening äger 7§ andra stycket, 8-ll§§, 12 § första styckel första punkten och 14 § motsvarande tillämpning. Hålles sammanträdet i samband med förrättning enligt fastighets­bildningslagen (1970:988), anlägg­ningslagen (1973: 1149) eller vatten­lagen (1983:291), äger dock i fråga om delgivning av kallelse till sam­manträdet vad som gäller om del­givning av kallelse lill sammanträde vid förrättningen motsvarande lillämpning.


I fråga om sammanträde för bil­dande av samfällighetsförening äger 7§ andra stycket, 8-ll§§, 12 § första styckel första punkten och 14 § motsvarande tillämpning. Hålles sammanträdet i samband med förtättning enligt fastighets­bildningslagen (1970:988), anlägg­ningslagen (1973:1149), vattenla­gen (1983:291) eller lagen (0000:000) om exploateringssam­verkan, äger dock i fråga om del­givning av kallelse lill sammanträ­det vad som gäller om delgivning av kallelse till sammanträde vid för­rättningen motsvarande tillämp­ning.


Lagen om för\'alt-ning av samfällig­heter


23 §" I fråga om klander av beslul vid sammanträdet äger 15 § motsvarande tillämpning.


Har fastighetsbildnings- eller an­läggningsbeslut eller tillslåndsdom eller tillståndsbeslul enligt vattenla­gen (1983: 291) meddelats, får sam­manträde för bildande av samfäl­lighetsförening hållas innan domen eller beslutet om samfällighetens bildande vunnit laga kraft. Som del­ägare anses därvid ägaren av fastig­het och annan som enligt domen eller beslutet skall ha del i samfäl­ligheten, Beslul som fattas vid sam­manträdel gäller endasl under för­utsättning att fastighetsbildnings-, anläggnings- eller lillståndsbeslulel eller lillståndsdomen vinner laga kraft eller alt förordnande medde­las enligt 27 a § anläggningslagen (1973:1149) eller 13 kap, 50§ första slyckel vallenlagen.


Har fastighetsbildnings-, an­läggnings- eller exploateringsbeslut eller tillslåndsdom eller tillstånds-beslut enligt vallenlagen (1983:291) meddelats, far sammanträde för bil­dande av samfällighetsförening hål­las innan domen eller beslutet om samfällighetens bildande vunnit laga kraft. Som delägare anses där­vid ägaren av fastighet och annan som enligt domen eller beslutet skall ha del i samfälligheten. Beslut som fattas vid sammanträdet gäller endast under förutsättning alt fas­tighetsbildnings-, anläggnings-, ex­ploaterings- eller lillståndsbeslulel eller lillståndsdomen vinner laga kraft eller, i fråga om anläggiiings-beslul, all förordnande meddelas enligt 27 a § anläggningslagen (1973:1149) eller 13 kap, 50§ första stycket vattenlagen.


61 §


Samfällighetsförening skall upp­lösas, när den eller de samfällig­heter som förvallas av föreningen


Samfällighetsförening skall upp­lösas, när den eller de samfällig­heter som förvaltas av föreningen


 


' Senaste lydelse 1983:660, " Senaste lydelse 1983:660,


22


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:90


 


upphör all beslå. Upplösning skall vidare ske, om medlemmarna är ense om del och länsstyrelsen medger det. Om rätl för fastighels-bildningsmyndigheten att förordna om upplösning av samfällighetsför­ening finns bestämmelser i anlägg­ningslagen (1973:1149),


upphör atl beslå. Upplösning skall vidare ske, om medlemmarna är ense om del och länsstyrelsen medger det. Bestämmelser om rätt för faslighelsbildningsmyndighelen att förordna om upplösning av sam­fällighetsförening finns i anlägg­ningslagen (1973:1149) och lagen (0000:000) om exploateringssam­verkan.


Lagen om förvalt­ning av samfällig­heter


 


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,


23


 


7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: J151) om införande av anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter

Härigenom föreskrivs atl 6§ lagen (1973:1151) om införande av anlägg­ningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfäl­ligheter skall ha följande lydelse.


Prop, 1985/86:90

Lagen om införan­de av anläggnings­lagen och lagen om förvaltning av sam­fälligheter


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


6§ Vad som enligt anläggningslagen (1973:1149) gäller för del fall alt fastig­het svarar för fordran skall tillämpas även när faslighel besväras av rätt till avkomsl eller annan förmån.

Bestämmelserna i anläggnings­lagen om byggnadsplan äger mot­svarande tillämpning på avstyck­ningsplan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.


24


 


8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:990) om förmånsrätt för fordran på grund av fastighetsbildning

Härigenom föreskrivs atl 1 § lagen (1970:990) om förmånsrätt för ford­ran på grund av fastighetsbildning skall ha följande lydelse.


Prop. 1985/86:90

Lagen om för­månsrätt för ford­ran på grund av fastighetsbildning


Nuvarande lydelse

Har vid förtättning enligt fastig­hetsbildningslagen (1970:988) be­slämts atl ägare av fastighet skall utge ersättning till annan sakägare och har fordran på ersättning icke förfallit till betalning tidigare än etl år före utmätning eller konkursan­sökan, skall med fordringen följa förmånsrätt enligt 6§ 1 förmåns­rättslagen (1970:979),

Föreslagen lydelse

1 §

Har vid förtättning enligt faslig­helsbildningslagen (1970:988) eller lagen (0000:000) om exploaterings­samverkan beslämts all ägare av fastighet skall utge ersättning till annan sakägare och har fordran på ersällning icke förfallit till betalning tidigare än etl år före utmätning el­ler konkursansökan, skall med fordringen följa förmånsrätt enligt 6 § 1 förmånsrättslagen (1970:979),

Samma förmånsrätt tillkommer fordran på ersättning i pengar enligt 5 kap, 31 § tredje stycket faslighelsbildningslagen för skog som ej kunnat uttagas inom föreskriven tid.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.


25


 


9 Förslag till                                                   Prop. 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (1973:1152) om förmånsrätt för   omför-

fordringar enligt lagen (1973: 1150) om förvaltning av     månsrän för ford-

samfälligheter                                                 „„g „/,-, ig„

Härigenom föreskrivs att lagen (1973:1152) om förmånsrätt för fordring-ar enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter' skall ha föl-     samfälligheter jande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Med samfallighetsförenings fordran på belopp, som vid uttaxering enligt lagen (1973:1150) om förvahning av samfälligheter påförts någon såsom ägare av fastighet eller innehavare av lomlräll, som omfattas av samfäl­ligheten, följer förmånsrätt enligt 6§ 1 eller 7§ 2 förmånsrättslagen (1970:979), om beloppet icke förfallit lill betalning tidigare än ett år före utmätning eller konkursansökan.

Om föreningen förvaltar en ex­ploateringssamfällighet enligt la­gen (0000:000) om exploaterings­samverkan, gäller förmånsrätten dock inte större belopp än som följer av beslul enligt 13 § nämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Senaste lydelse 1983:662.                                                                                  26


 


10 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs atl 3 kap. 7 §, 7 kap. 5 §, 9 kap. 8 §, 10 kap. 5 §, 13 kap. 4§ och 22 kap. 11 § jordabalken' skall ha följande lydelse.


Prop. 1985/86:90 Jordabalken


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


3 kap. 7§

Har byggnad eller annan anläggning uppförts så all den skjuter in på angränsande mark, och skulle anläggningens borttagande eller förändring medföra betydande kostnad eller olägenhet för anläggningens ägare, är denne ej skyldig att avträda den mark som sålunda lagils i anspråk, förrän anläggningen avlägsnas eller blir obrukbar. Vad som sagts nu gäller dock ej, om den som uppförde anläggningen inkräktade på den angränsande marken med avsikt eller av grov vårdslöshet och, när anläggningen överlå­tits till annan, denne ägde kännedom därom vid sitt förvärv.

Den angränsande markens ägare är berättigad lill ersällning för del intrång som anläggningen medför.

Om trappa som skjuter över ga-tulinje finns särskilda bestämmel­ser.

7 kap.

5f


Avtal om upplåtelse av annan nyttjanderätt än tomträtt är inte bindande längre än femtio år från del avtalet slöts. Upplåtelse av fast egendom inom stadsplan och upp­låtelse av jordbruksarrende är dock inte bindande längre än tjugofem år. Upplåtelse av annan nyttjande­rätt än jordbruksarrende för någons livstid gäller ulan begränsning lill viss lid.


Avtal om upplåtelse av annan nyttjanderätt än lomlräll är inte bindande längre än femtio år från del avtalet slöts. Upplåtelse av fast egendom inom detaljplan och upp­låtelse av jordbruksartende är dock inte bindande längre än tjugofem år. Upplåtelse av annan nyttjande­rätt än jordbruksarrende för någons livstid gäller utan begränsning lill viss tid.


Avser upplåtelsen endast eller huvudsakligen rätt att avverka skog för annat ändamål än husbehov, är avtalet ej bindande längre än fem år.

Första och andra styckena gäller ej nyttjanderätt som upplåles av staten. Första stycket inverkar ej på nyttjanderällshavares rätt lill förlängning av avtal på gmnd av lag.

Har artende eller hyra upplåtils på längre tid än den i första stycket föreskrivna längsta tiden för nytljanderätls bestånd och vill fastighets­ägaren eller nyttjanderättshavaren frånträda avtalet sedan denna lid gått ul, skall uppsägning ske.


' Balken omtryckt 1971: 1209, - Senaste lydelse 1984:678,


27


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop, 1985/86:90


 


9       kap,

8

Om jordägaren har sagt upp arrendeavtalet, har arrendalorn rätt lill förlängning av detta, utom när

1,  arrenderätten är förverkad eller förhållande som avses i 8 kap, 14 § föreligger,

2,  arrendalorn i annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån atl avtalet skäligen icke bör föriängas,

3,  jordägaren gör sannolikt, all han själv, hans make eller avkomling skall bmka artendeslällel, och det ej är obilligl mol arrendalorn alt arten-deförhållandel upphör,

4,  jordägaren gör sannolikt, alt arrendestället behövs för en mera ända­målsenlig indelning i brukningsenheter, och del ej av särskilda skäl är obilligl mol artcndatorn atl artendeförhållandel upphör,

5, jordägaren gör sannolikt, atl        5, jordägaren gör sannolikt, att arrendestället skall användas i en-     arrendestället skall användas i en­lighet med fastställd stadsplan eller        lighel med en detaljplan, byggnadsplan,

6,  jordägaren i annat fall gör sannolikt, att arrendestället skall användas för annat ändamål än jordbmk, och del ej är obilligl mot arrendalorn alt arrendeförhållandet upphör.

Om jordägarens intresse blir tillgodosett genom all arrendalorn avträder endasl en del av artendeslällel och avtalet lämpligen kan föriängas såvitt avser arrendestället i övrigi, har arrendalorn ulan hinder av första styckel rätt till sådan förlängning,

10       kap,

5§''

Om jordägaren har sagt upp arrendeavtalet, har artendatorn rätt lill förlängning av detta, utom när

3,   byggnad på arrendestället upp­
förts utan bygglov i fall då sådant
erfordrats eller i strid med en de­
taljplan eller områdesbestäm­
melser eller därmed jämförligt be­
slut av myndighet angående mar­
kens bebyggande eller användning,

4.   i annat fall byggnad på arren­
destället inte står i överensstäm­
melse med en detaljplan eller om­
rådesbestämmelser och jordägaren
gör sannolikt, att han skall använda
marken i enlighet med planen eller
bestämmelserna,

1,  arrenderätten är förverkad eller förhållande som avses i 8 kap, 14 § föreligger,

2,  arrendalorn i annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån atl avtalet skäligen icke bör förlängas,

3,  byggnad på artendeslällel upp­förts utan byggnadslov i fall då så­dant erfordrats eller i strid med plan eller därmed jämföriigt beslul av myndighei angående markens bebyggande eller användning.

4. i annat fall byggnad på arten­deslällel icke står i överensstäm­melse med gällande plan och jord­ägaren gör sannolikt, all han skall använda marken i enlighet med planen.


Jordabalken


 


' Senaste lydelse 1984:678, ■• 4Senaste lydelse 1984:678,


28


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:90


 


5, jordägaren gör sannolikt, att marken skall användas för bebyggelse av annat slag än del som avses med upplåtelsen eller för jordbruk, industri eller annan ekonomisk verksamhet; samt intresset för hohom atl kunna förfoga över marken för sådant ändamål påtagligt överväger arrendatorns intresse av fortsatt arrende,

6, jordägaren i annat fall har befogad anledning att upplösa artendeför­hållandel.

Om jordägarens intresse blir tillgodosett genom all arrendalorn avträder endasl en del av artendeslällel och avtalet lämpligen kan föriängas såvitt avser arrendestället i övrigi, har arrendalorn ulan hinder av första styckel rätt till sådan förlängning,

13 kap, 4§ I upplålelsehandlingen skall anges ändamålet med upplåtelsen och del belopp varmed avgälden skall ulgå lill dess annat bestämmes. Handlingen skall dessutom innehålla de närmare föreskrifter rörande fastighetens an­vändning och bebyggelse saml de bestämmelser i övrigt som skall gälla i fråga om tomträtten.


Jordabalken


 


Finns vid liden för upplåtelsen särskilda byggnadsbestämmelser rörande fastigheten i stadsplan eller eljesl, anses de ingå i upplåtelsen, om ej annat avtalats.


Finns vid liden för upplåtelsen särskilda byggnadsbeslämmelser rörande fastigheten i en detaljplan eller eljest, anses de ingå i upplåtel­sen, om ej annat avtalats.


 


22 kap, 11 §

Gemensam inteckning får på ansökan av fastigheternas ägare och efler medgivande av pantbrevets innehavare avlyftas från någon eller några av fastigheterna (relaxation). Besväras faslighet, i vilken inteckningen skall kvarstå, av panträtt eller annan rättighet som är inskriven och äger rättig­heten lika rätl som eller sämre rätt än inteckningen, fordras att innehava­ren av sådan rättighet medger relaxalionen. Svarar fastighet, från vilken inteckningen skall avlyftas, endast enligt 6 kap, 11 § andra styckel, får relaxation ske utan att den biträtts eller medgivits av den fastighetens ägare eller av ägaren av eller rättighelshavare i stamfastighelen eller fastig-hel som före den ifrågavarande svarar för brist i stamfastighelen. Fordras ej fastighetsägarens medverkan lill relaxalionen, får relaxation ske på ansökan av pantbrevets innehavare.

Svarar fastigheterna för fiera gemensamma inteckningar, får en av in­teckningarna icke avlyftas från en fastighet ulan atl sådana åtgärder vid­tages med de övriga inteckningarna all fastigheten icke vidare svarar för dem gemensamt med någon av de andra fastigheterna,

I faslighel, som bildals genom   I faslighel, som bildals genom

avslyckning av område vilket för-     avslyckning av område vilket för-

värvals av kommun för all ingå i allmän plats inom detaljplan, får på begäran av kommunen relaxation ske utan hinder av beslämmelserna i första slyckel om att för relaxation fordras medgivande av fastighets­ägare och rättighelshavare, om san-

värvats av kommun för alt ingå i allmän plats inom stadsplan eller byggnadsplan, får på begäran av kommunen relaxation ske ulan hinder av beslämmelserna i första stycket om all för relaxation ford­ras medgivande av fastighetsägare


29


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop, 1985/86:90


 


och rättighelshavare, om sannolika      nolika skäl föreligger för alt områ-     Jordabalken

skäl föreligger för atl områdets vär­de uppgår lill högsl tvä procent av den odelade fastighetens värde och relaxalionen är väsentligen ulan be­tydelse för fastighetsägarnas och rättighetshavarnas rätt.


dels värde uppgår till högsl två pro­cent av den odelade fastighetens värde och relaxalionen är väsentli­gen utan betydelse för fastighets­ägarnas och rättighetshavarnas rätt.


 


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,


30


 


11 Förslag till

Lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)

Härigenom föreskrivs i fråga om naturvårdslagen (1964:822)' dels all 21 § skall upphöra atl gälla,

dels att 3, 15, 16, 19, 20, 22, 25, 26, 28, 31-34, 36, 39, 40 och 43 §§ skall ha följande lydelse.


Prop. 1985/86:90 Naturvårdslagen


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


3§


Vid prövning av fråga rörande naturvård skall tillbörlig hänsyn ta­gas till övriga allmänna och enskil­da iniressen som beröras av frågan.


Vid prövning av frågor som rör naturvård skall tillbörlig hänsyn tas till övriga allmänna och enskilda iniressen. Härvid skall lagen (0000:000) om hushållning med na­turresurser m.m. tUlämpas.

Beslut i frågor som avses i 7— Il§§, I3§, 18§ första, andra och fiärde styckena, 19§ samt 20§ and­ra stycket får inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdes­bestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvi­kelser göras.


I5§

För alt åt allmänheten trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv råder strandskydd vid havet, insjöar och vallendrag, Strandskyddel omfat­tar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normall medelvallenstånd (strandskyddsområde).

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan förordna att strandområde som uppenbarligen saknar betydelse för bad och friluftsliv ej skall omfattas av strandskydd. Regeringen eller myndighet som regeringen besiämmer får också utvidga slrandskyddsområdet, när det behövs för att tillgodose syftet med strandskyddet, dock högsl intill 300 meter från strandlinjen.


Vid fastställelse av generalplan, stadsplan eller byggnadsplan kan, när särskilda skäl föreligga, förord­nas atl i planen ingående strand­område ej vidare skall omfattas av strandskydd.


Om del finns särskUda skäl får regeringen eller myndighet som re­geringen bestämmer förordna att etl strandområde som avses ingå i en detaljplan eller omfattas av om­rådesbestämmelser inte skall om­fattas av strandskydd.


 


16 r Inom strandskyddsområde får ej helt ny byggnad uppföras eller befintlig byggnad ändras för atl tillgodose etl väsentligen annat ändamål än del, vartill byggnaden tidigare varit använd, och ej heller ulföras grävnings- och andra förberedelsearbeten för bebyggelse som nu sagts. Ej heller får i annat fall inom slrandskyddsområde ulföras anläggning eller anordning,

' Lagen omtryckt 1974: 1025  Senaste lydelse 1983: 654,


31


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:90


 


varigenom mark tages i anspråk såsom tomt eller allmänheten på annat sätt hindras eller avhålles från atl beträda område där den eljest skulle ägl att färdas fritt.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela sådana föreskrifter om vad allmänheten har att iakttaga inom slrand­skyddsområde som behövas för all trygga ändamålet med strandskyddel.

Länsstyrelsen får medgiva undanlag från bestämmelserna i första styckel, när särskilda skäl föreligga, Medgives undanlag, skall länsstyrel­sen bestämma i vilken utsträckning mark får tagas i anspråk såsom tomt eller eljesl användas för del avsedda ändamålet.

Första stycket gäller ej anlägg-     Första styckel gäller inte anlägg-

ning eller åtgärd som behövs för     ningar eller åtgärder som behövs

jordbmket, fisket, skogsskötseln eller renskölseln och ej tillgodoser bostadsändamål. Första styckel gäller ej heller företag vartiU till­stånd lämnats enligt vattenlagen (1983:291) eller miljöskyddslagen (1969:387),

för jordbruket, fisket, skogssköl-seln eller renskötseln och ej tillgo­doser bostadsändamål. Första stycket gäller inte heller förelag till vilka lillslånd har lämnats enligt 4 kap. lagen (0000:000) om hushåU­ning med naturresurser m.m., vat­tenlagen (1983:291) eller miljö­skyddslagen (1969:387),


Naturvårdslagen


19        §

Område, inom vilket särskilda åtgärder behövas för all skydda eller vårda naturmiljön men som med hänsyn lill den begränsade omfattningen av åtgärderna eller andra omständigheter ej lämpligen bör avsättas till nalurteserval, kan av länsstyrelsen förklaras som nalurvårdsområde. Är åtgärd som bör vidtagas så ingripande atl pågående markanvändning avse­värt försvåras, skaU området dock avsättas till nalurteserval,

I beslul om bildande av naturvårdsområde skall angivas gmnden för beslutet och föreskrivas de inskränkningar i nyttjandet av faslighet som behövas för atl trygga ändamålet med beslutet såsom förbud mot eller föreskrifter i fråga om byggnad, upplag, schaktning, plantering och avverk­ning samt skyldighet för ägaren att tåla att på hans mark utföres röjning, plantering eller annan liknande åtgärd. Föreskrift kan innefatta förbud alt vidtaga viss åtgärd utan länsstyrelsens tillstånd, 8 § andra slyckel och 10-12 §§ äga motsvarande tillämpning i fråga om naturvårdsområde.

Bestämmelserna i denna para­graf skola ej avse bebyggelse inom område som ingår i fastställd ge­neralplan, stadsplan eller bygg­nadsplan.

20        §'

Kan arbetsförelag, som ej omfattas av tillslåndslvång enligt 18 eller 19 §, komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall, innan företaget ulföres, samråd ske med länsstyrelsen. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva atl inom landet eller del därav anmälan för samråd alllid skall göras i fråga om särskilda slag av arbelsförelag.


' Senaste lydelse 1983:654,


32


 


Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Beträffande arbelsförelag som sägs i första stycket äger länsstyrelsen förelägga förelagaren alt vidtaga de åtgärder som finnas erforderliga för atl begränsa eller motverka skada på naturmiljön.


Prop, 1985/86:90

Naturvårdslagen


 


Bestämmelsema i denna paragraf skola ej avse bebyggelse inom om­råde, som ingår i fastställd general­plan, stadsplan eller byggnads­plan, och ej heller företag vartUl tillstånd lämnats enligt vallenlagen (1983:291) eher miljöskyddslagen (1969:387),


Beslämmelserna i denna paragraf omfattar inte förelag till vilka till­stånd har lämnats enligt vattenla­gen (1983:291) eller miljöskyddsla­gen (1969: 387),


22 §

Tavla, skyll, inskrift eller därmedjämförlig anordning för reklam, propa­ganda eller liknande ändamål får ej finnas varaktigt anbringad utomhus utan tillstånd av regeringen eller statlig eller kommunal myndighet som regeringen bestämmer.

Vad i första slyckel sägs gäller icke anordning som tjänar till upplysning om på stället bedriven affärsrörelse eller annan verksamhet och ej heller anslagstavla för meddelanden rörande kommunala angelägenheter, före­ningssammanträden, auktioner eller dylikt. Dock får hos myndighet som avses i första stycket sökas tillstånd jämväl beträffande anordning som här avses. Har sådan anordning anbringats ulan tillstånd eller i strid mol givet tillstånd och finnes den vara uppenbart vanprydande i landskapsbilden, får myndigheten meddela föreläggande om avlägsnande av anordningen eller vidtagande av annan erforderlig åtgärd därmed.

Affisch eller annan tillfällig anordning utomhus för reklam, propaganda eller liknande ändamål skall av den som anbringat eller låtit anbringa anordningen avlägsnas inom fyra veckor efter anbringandet, om ej rege­ringen eller statiig eller kommunal myndighet som regeringen bestämmer medgivit annat. Vad nu sagts gäller ej anordning eller på anslagstavla anbringade meddelanden som avses i andra styckel,

Beslämmelserna i denna paragraf avse ej anordning för vilken bygg­nadslov erfordras eller givits.

Beslämmelserna i denna paragraf gäller inte anordningar inom väg­område eller för vilka bygglov krävs eller har lämnats.

25 §"


Ägare av faslighel och innehava­re av särskild rätl lill fastighet är berättigade till ersättning av staten i den utsträckning som anges i 26, 28 och 30§§, Atl i vissa fall även bor­genär, som har panträtt i fastighe­ten, är berättigad till ersättning framgår av 34 § andra slyckel. Om inlösen av fastighet finns föreskrif­ter i 27 §,


Ägare av faslighel och innehava­re av särskild rätt till faslighel är berättigade till ersättning i den ut­sträckning som anges i 26, 28 och 30§§, Atl i vissa fall även borgenär, som har panträtt i fasligheten, är berättigad till ersättning framgår av 34 § andra stycket. Om inlösen av fastighet finns föreskrifter i 27 §,


 


•* Senaste lydelse 1984: 121.

3    Riksdagen 1985186. I saml. Nr 90


33


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:90


 


I fråga om ersättning och inlösen skall expropriationslagen (1972:719) i tillämpliga delar lända till efterrättelse i den mån avvikande bestämmelser ej meddelas i denna lag, 4 kap, 3 § expropriationslagen skall äga tillämp­ning i fråga om värdeökning som ägt mm under tiden från dagen tio år före det talan väcktes vid domstol.


Naturvårdslagen


26 §


Medföra föreskrifter enligt 8 eller 9§ all pågående markanvändning avsevärt försvåras eller alt mark tages i anspråk, äro fastighets­ägaren och innehavare av särskild rätt lill fastigheten berättigade lill ersättning av staten för den skada de härigenom lida.

Innebär föreskrift enligt 8§ för­bud atl vidtaga viss åtgärd utan länsstyrelsens tillstånd, må ersätt­ning i anledning av den föreskriften ej ulgå med mindre lillslånd vägrats eller förenats med särskilda villkor.


Medför föreskrifter enligt 8 eller 9§ all pågående markanvändning avsevärt försvåras eller alt mark tas i anspråk, är fastighetsägaren och innehavare av särskild rätt lill fastigheten berättigade till ersäll­ning av staten för den skada de här­igenom lider. Har föreskrifterna ef­ter förordnande enligt 43 § tredje stycket beslutals av en kommunal myndighet, skall ersättningen i stället betalas av kommunen.

Innebär föreskrift enligt 8§ för­bud att vidta viss åtgärd utan läns­styrelsens eller en kommunal myn­dighets tillstånd, wfgor éy ersättning i anledning av den föreskriften om inte tillstånd vägrats eller förenats med särskilda villkor.


Har förbud meddelats enligt 11 § och vägras tillstånd som där avses, äger vad i första styckel stadgas om föreskrifter enligt 8 eller 9§ motsvarande tillämpning.

28 §*


För skada och intrång som tillfo­gas ägare av faslighel och inneha­vare av särskild rätt lill fastighet genom undersökning enligt 42 § första eller andra stycket utgår er­sällning. Talan om ersättning väcks vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större de­len därav ligger.


För skada och intrång som tillfo­gas ägare av fastighet och inneha­vare av särskild rätl till fastighet genom undersökning enligt 42 § första eller andra slyckel utgår er­sällning fl v staten. Talan om ersäll­ning väcks vid den fastighetsdom­stol inom vars område marken eller störte delen därav ligger.


31 §' Ersättning enligt 26 § tredje slyckel skall bestämmas atl ulgå med visst årligt belopp. Ersättningen må, om särskilda skäl äro därtill, avräknas å gottgörelse som sedermera kan komma all ulgå jämlikt 26 § första stycket eller 27 §,


Om särskilda skäl äro därtUI, kan jämväl ersättning enligt 26 § första


Om det finns särskilda skäl, kan jämväl ersällning enligt 26 § första


 


■ Senaste lydelse 1982: 1097. '• Senaste lydelse 1982: 1097. ' Senaste lydelse 1982: 1097.


34


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop, 1985/86:90


 


stycket eller 30 § på begäran anting­en av staten eller av faslighels-ägaren eller annan sakägare fast­ställas atl ulgå med visst årligt be­lopp med rätt för staten och den ersättningsberättigade all erhålla omprövning vid ändrade förhållan­den.


slyckel eller 30 § på begäran av sta­ten, kommunen, fastighetsägaren eller annan sakägare fastställas att ulgå med visst årligt belopp med rätl för staten eller kommunen samt den ersättningsberättigade atl er­hålla omprövning vid ändrade för­hållanden.


Naturvårdslagen


32 §«


Innan beslut fattas som kan för­anleda ersättningsskyldighet enligt denna lag, äger länsstyrelsen före­lägga den, som vill göra anspråk på ersällning eller fordra inlösen av faslighet, all inom viss lid, minst två månader, göra anmälan därom hos länsstyrelsen vid påföljd alt han eljesl skall hava förlorat sin talan.

Vad i fråga om ersättning eller lösen avtalats eller uppenbarligen fömtsälts skola gälla mellan staten och sakägare skall gällajämväl mol den som efter det rätlen lill gottgö­relse uppkom förvärvat sakägarens rätt i avseende å fastigheten.


Innan beslut fattas som kan för­anleda ersättningsskyldighet enligt denna lag, får länsstyrelsen eller kommunen förelägga den, som vill göra anspråk på ersällning eller fordra inlösen av fastighet, all inom viss tid, minst två månader, göra anmälan därom hos länsstyrelsen eller kommunen vid påföljd all han annars skall ha förlorat sin talan.

Vad som i fråga om ersättning eller lösen har avtalats eller uppen­barligen fömtsälts gälla mellan sta­ten och sakägare eller mellan kom­munen och sakägare skall gälla även mot den som efter det att rät­ten lill gottgörelse uppkom har för­värvat sakägarens rätt i avseende på fastigheten.


33 §'


Har ej överenskommelse träffals om ersällning enligt 26 eller 30 § el­ler om inlösen av fastighet enligt 27 § och har icke den, som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen, jämlikt 32 § första slyckel förlorat sin talan, åligger det honom all väcka lalan mot staten hos fas­tighetsdomstolen inom ett år från del laga kraft åkomma det beslut vara anspråket grundas, vid påföljd att han eljest går rätten därtill för-luslig.

Staten äger, då fråga uppkommit om meddelande av föreskrifter en­ligt 8 eller 9§, vid fastighetsdomsto­len väcka lalan mol sakägare om


Har ej överenskommelse träffats om ersättning enligt 26 eller 30 § el­ler om inlöseri av faslighet enligt 27 § och har icke den, som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen, jämlikt 32 § första stycket förioral sin talan, åligger del honom alt väcka talan hos fastighetsdom­stolen mol staten eller kommunen inom ell år från del att beslutet på vilket anspråket grundas har vunnU laga kraft, vid påföljd att han an­nars förlorar rätlen att kräva er­sättning eller inlösen.

Staten eller kommunen får, då fråga uppkommit om meddelande av föreskrifter enligt 8 eller 9 §, vid fastighetsdomstolen   väcka   talan


 


" Senaste lydelse 1982: 1097. ' Senaste lydelse 1982: 1097.


35


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:90


 


fastställande av de villkor som, där­est föreskrifterna meddelas, skola gälla beträffande ersättning eller in­lösen. Meddelas ej föreskrifter av del innehåll, som förutsatts vid fas­tighetsdomstolen, inom ett år från det målet avgjorts genom lagakraft­ägande dom, skall domen ej längre vara bindande för parterna.


mol sakägare om fastställande av de villkor som, därest föreskrifter­na meddelas, skall gälla beträffande ersällning eller inlösen. Meddelas ej föreskrifter av det innehåll, som förutsatts vid fastighetsdomstolen, inom ell år från det atl målet har avgjorts genom lagakraftägande dom, skall domen ej längre vara bindande för parterna.


Naturvårdslagen


34§'" Är fastighetsägaren enligt 26 § första stycket tillkommande ersättning bestämd atl ulgå på en gång och har fasligheten genom det beslut, som föranlett rätten till ersättning, undergått sådan minskning i värde att den kan antagas ej utgöra full säkerhet för borgenär, som då rätten till ersätt­ning uppkom hade panträtt i fastigheten, skall ersättningen nedsättas hos länsstyrelsen.


Om borgenär som avses i första stycket lider förlust till följd av atl nedsättning ej skett, har han rätl lill ersällning av staten för förlusten mol avskrivning å fordringshand­lingen. Detsamma gäller, om bor­genär lider förlust därigenom all er­sättning blivit för lågt beräknad och ersättningen lill följd av överens­kommelse mellan staten och den er­sättningsberättigade eller av annan anledning ej blivit prövad av dom­stol. Talan om ersällning enligt det­ta stycke skall väckas vid fastig­hetsdomstolen.


Om borgenär som avses i första styckel lider förlust till följd av atl nedsättning ej skett, har han rätt lill ersättning av staten eller kom­munen för förlusten mol avskriv­ning på fordringshandlingen. Del­samma gäller, om borgenär lider förlust därigenom all ersättning bli­vit för lågt beräknad och ersättning­en lill följd av överenskommelse mellan staten eller kommunen och den ersättningsberälligade eller av annan anledning ej blivit prövad av domstol. Talan om ersällning enligt detta stycke skall väckas vid fas­tighetsdomstolen.


 


36 §"

Ogillas yrkande om ersättning el­ler inlösen i mål som ej anhängig­gjorts av staten, tillämpas all­männa regler om rättegångskost­nad. Om den som framställer er­sättningsanspråk har haft skälig an­ledning alt få sin talan om ersätt­ning prövad av domstol, kan dock efter omständigheterna förordnas, att staten skall ersätta honom hans rättegångskostnad eller all vardera parlen skall bära sin kostnad.


Ogillas i mål enligt 33 § talan som har väckts av fastighets­ägaren, skall tillämpas vad i rätte­gångsbalken är föreskrivet om skyl­dighet all ersätta motparten hans rättegångskostnad / tvistemål. Om fastighetsägaren har haft skälig an­ledning all få sin lalan prövad av domstol, kan domstolen dock efter omständigheterna/örarcZ/ifl, atl sta­ten eller kommunen skall ersätta honom hans rättegångskostnader eller att vardera parten skall bära sina kostnader.


 


'" Senaste lydelse 1982: 1097. " Senaste lydelse 1982: 1097.


36


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop, 1985/86:90


 


Vad som i första stycket sägs om fastighetsägaren skall också tilläm­pas på den som innehar särskild rätt lill fastigheten.

39§'' Har någon överträtt beslut eller föreskrift som avses i 37 § första slyckel 1,2,4,6 eller 8 får länsstyrelsen förelägga honom atl åstadkomma rättelse. Har i fråga om en viss faslighel eller byggnad, anordning eller anläggning på annans mark ägaren lill egendomen begått överträdelsen och övergår egendomen lill ny ägare, får denne föreläggas all vidta rättelse, om del inte är oskäligt. Är fråga om överträdelse av beslul eller föreskrift över vars efterlevnad kommunal nämnd med stöd av överlåtelse enligt 18 b § utövar tillsyn, tillkommer det i stället nämnden all meddela sådanl föreläggande, I beslul om föreläggande får vite sättas ul. Vidare får tingsrätten meddela handräckning för atl åstadkomma rättelse. Ansökan om handräckning fär göras av allmän åklagare, statens naturvårdsverk, länsstyrelsen, den kom­munala nämnd som handhar naturvårdsfrågor eller, i fall där kommunal nämnd har atl meddela föreläggande, av den nämnden. Beträffande sådan handräckning finns bestämmelser i 17 § handräckningslagen (1981:847),


Naturvårdslagen


 


Vid meddelande av föreläggande enligt 17 § första stycket, 20 §, 21 § eller 22 § andra stycket får länssty­relsen utsätta vite. Eflerkoms ej så­dant föreläggande, skall på anmo­dan av länsstyrelsen kronofogde­myndigheten föranstalta om att åt­gärden vidtages.


Vid meddelande av föreläggande enligt 17 § första slyckel, 20 § eller 22 § andra styckel får länsstyrelsen utsätta vite. Eflerkoms ej sådanl fö­reläggande, skall på anmodan av länsstyrelsen kronofogdemyndig­heten föranstalta om alt åtgärden vidtages.


Byggnadsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande en­ligt 17 § tredje slyckel. Miljö- och hälsoskyddsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande enligt 24 §. Eflerkommes ej föreläggandel, äger vederbörande nämnd låta vidtaga åtgärden på den försumliges bekost­nad.

I beslut om föreläggande som avses i första, andra eller tredje styckel får förordnas att beslutet skall gälla utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft.

40


Talan mol kommunal myndig­hets beslul enligt denna lag föres hos länsstyrelsen genom besvär.

Talan mol beslut av annan statlig myndighei än regeringen i ärende enligt 13 §, 17§, 20§ andra styckel eller 21, 22 eller 24 §, 39 § såvitt avser annat än handräckning eller 47 § förs hos kammartätten genom besvär. Mot beslut enligt denna lag


En kommunal myndighels beslul enligt denna lag får överklagas hos länsstyrelsen genom besvär.

Beslut av annan statlig myndig­het än regeringen i ärende enligt 13 §, 17§, 20§ andra slyckel, 22§, 24 §, 39 § såvitt avser annat än handräckning eller 47 §/år överkla­gas hos kammartätten genom be­svär. Beslut i övrigi enligt denna lag


 


' Senaste lydelse 1985:211. " Senaste lydelse 1981:859.


37


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:90


 


av annan statlig myndighet än rege-     av annan statlig myndighet än rege-      Naturvårdslagen

ringen förs i övrigt talan hos rege­ringen genom besvär.

Statens naturvärdsverk äger föra lalan mol beslul enligt denna lag eller enligt bestämmelser som med­delats med stöd av lagen.


ringen får överklagas hos regering­en genom besvär.

Statens naturvårdsverk/år över­klaga beslut enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen.


Finner myndighei atl den ej kan helt bifalla framställning från fortifika­lionsförvallningen eller statens vägverk om undantag som avses i 16 § tredje stycket, hänskjutes ärendet till regeringens prövning.

43 § Innan länsstyrelsen fattar beslul om bildande av naturreservat eller naturvårdsområde eller avgör annat naturvårdsärende av vikt, skall läns­styrelsen samråda med kommunen.


Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna att befogenhet som enligt 16 § tredje styckel, 17 §, 19§ såvitt avser till­stånd att vidtaga viss åtgärd, 21 § och 39 § andra stycket ankommer på länsstyrelse, skall ankomma på kommunal myndighet.


Regeringen eller myndighet som regeringen besiämmer far förordna atl befogenhet som enligt 16 § tredje stycket, 17 § samt 39 första och andra styckena ankommer på läns­styrelse, skall ankomma på kom­munal myndighei.

Regeringen eller myndighei som regeringen bestämmer får förordna att de befogenheter som enligt 7— 9, II, 12 och I9§§ tillkommer läns­styrelsen även skaU tillkomma en kommunal myndighet.


 


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Beträffande ärenden enligt 21 § som länsstyrelsen har avgjort före ikraft­trädandet skall äldre bestämmelser tillämpas.


38


 


12 Förslag till


Prop. 1985/86:90


 


Lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:244) om allmänna valten-

och avloppsanläggningar dels all 9, 10, 12, 18, 25 och 37 §§ skall ha följande lydelse, dels att i lagen skall införas tvä nya paragrafer, 29 a och 38§§, av

följande lydelse.


Lagen om all­männa vallen- och avloppsanlägg­ningar


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse



Ägare av faslighet inom en all­män va-anläggnings verksamhels-område skall belala avgifter till hu­vudmannen, om fastigheten behö­ver anordningar för vattenförsörj­ning och avlopp samt behovet inte kan med störte fördel tillgodoses på annat sätt än genom anläggningen. För obebyggd fastighet, som enligt en detaljplan är avsedd för bebyg­gande, skall, om inte särskilda skäl föranleder annat, behovet av an­ordningar för vallenförsöijning och avlopp bedömas som om faslighe­ten var bebyggd enligt planen.

Ägare av fastighet inom allmän va-anläggnings verksamhetsområ­de skall betala avgifter lill huvud­mannen, om fastigheten behöver anordningar för vallenförsöijning och avlopp samt behovet ej kan med störte fördel tillgodoses på an­nat sätt än genom anläggningen. För obebyggd faslighet, som enligt stadsplan eller byggnadsplan är av­sedd för bebyggande, skall, om ej särskilda skäl föranleder annat, be­hovet av anordningar för vattenför­sörjning och avlopp bedömas som om fastigheten vore bebyggd enligt planen.

Avgiftsskyldighel inträder, när huvudmannen upprättat förbindelse­punkt som anges i 13§ och undertätlal fastighetsägaren därom.

10 §


Utöver vad som följer av 9 § har huvudman för allmän va-anläggning rätt att av ägare till sådan fastighet inom stadsplan eller byggnadsplan som är avsedd för bebyggande taga ut avgift för avledande genom an­läggningen av vatten från gata, väg eller annan allmän plats inom plan­området.

Avgift får ej tagas ut innan åtgär­der för avledandet blivit utförda.


Utöver vad som följer av 9 § har huvudmannen för en allmän va-an­läggning rätl all av ägare lill sådan faslighet inom en detaljplan som är avsedd för bebyggande ta ul avgift för att vatten från allmänna platser inom planområdei avleds genom anläggningen.

Avgift fär inte tas ut innan åtgär­der för avledandet blivit utförda.


12 §'

Allmän va-anläggning skall utföras så atl hälsoskyddets intresse tillgo­doses. Den skall vara försedd med de anordningar som kräves för atl den skall fylla sitt ändamål och tillgodose skäliga anspråk på säkerhet. Behövs för viss bebyggelse anordningar endasl för vattenförsörjning eller endast för avlopp, skall anläggningen avpassas efler delta.


Senaste lydelse 1983:302.


39


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:90


 


Allmän va-anläggning får ej inrät­tas i strid mot fastställd plan eller bestämmelser för markens bebyg­gande eller sä alt ändamålsenlig be­byggelse eller lämplig planläggning försvåras.

En allmän va-anläggning får inte inrättas i strid mol detaljplan, om­rådesbestämmelser eller andra be­stämmelser för markens bebyg­gande eller sä all ändamålsenlig be­byggelse eller lämplig planläggning försvåras. Om syftet med planen el­ler bestämmelserna inte motver­kas, får dock mindre avvikelser gö­ras.

Så länge allmän va-anläggning behövs skall huvudmannen underhålla anläggningen och i övrigi sörja för alt den på lillfredsslällande sätt fyller sitt ändamål.


Lagen om all­männa vatten- och avloppsanlägg­ningar


18


Regler om beskaffenhet av va-in­stallation och utförande av installa­tionsarbete fmns i byggnadsstad­gan (1959:612) och med stöd av stadgan meddelade föreskrifter.


Regler om beskaffenhet av va-in-slallation och utförande av installa­tionsarbete finns i plan- och bygg­lagen (0000:000) och med stöd av nämnda lag meddelade föreskrif­ter.


25 §


Avgifter enligt 10 § får ej över­skrida huvudmannens kostnad för att genom anläggningen avleda vat­ten från gata, väg eller annan all­män plats inom det område varom är fråga. I den mån omfattningen av platserna uppenbarligen överstiger områdets eget behov, skall kostna­den bäras av den som svarar för att platserna ställes i ordning och un-derhålles.


Avgifter enligt 10 § fär ej över­skrida huvudmannens kostnad för all vatten genom anläggningen avleds från allmänna platser inom del område varom är fråga. I den mån omfattningen av platserna up­penbarligen överstiger områdets eget behov, skall kostnaden bäras av den som svarar för att platserna stäUs i ordning och underhålls.


 


29 a §

Om avgift har betalats för utfö­rande av en allmän va-anläggning enligt denna lag eller enligt mot­svarande äldre bestämmelser, är kommunen skyldig alt betala tillba­ka avgiften i den mån skada upp­kommer för ägaren av fastigheten genom all han, på grund av atl bygglov vägras, inte kan använda fastigheten så som förutsattes när avgiften betalades.

Kommunen är också skyldig atl betala ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag fastighets­ägaren betalade avgiften.


40


 


Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

37 §

Va-nämnden prövar mål angående inlösen eller ersällning enligt 15 eller 16 § saml mål som rör tvist mellan huvudman och fastighetsägare om

1.  rätt atl bruka allmän va-anläggning eller skyldighet alt genom avgift bidraga lill kostnaderna för sådan anläggning,

2.  tillämpning eller tolkning av allmänna bestämmelser eller taxa,

3.  giltigheten, beståndet eller rätta innebörden av avtal mellan huvud­man och fastighetsägare,

4.  villkor för brukande av allmän va-anläggning i den mån allmänna bestämmelser och taxa ej är tillämpliga saml avtal ej kunnat träffas,

5.  fordran på avgift lill huvudman för allmän va-anläggning,

6.  skadestånd eller annan påföljd 6. skadestånd eller annan påföljd enligt 29 eller 30 §,                               enligt 29, 29 a eller 30 §,

7.  annan va-fråga, som avses i denna lag.


Prop. 1985/86:90

Lagen om all­männa vallen- och avloppsanlägg­ningar


38 r

Talan om återbetalning enligt 29 a § skaU väckas inom två år från del atl beslutet på vilket talan grun­das vann laga kraft. Talan får dock väckas senare, om skadan inte rim­ligen kunde förutses inom angiven tid.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.


- Förutvarande 38 § upphävd genom 1976:842.


41


 


13 Förslag till


Prop. 1985/86:90


 


Lag om ändring i lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981: 1354) om allmänna värme­system

dels att 10, 13 och 38 §§ skall ha följande lydelse,

dels alt i lagen skall införas två nya paragrafer, 30 a och 39 §§, av följande lydelse.


Lagen om all­männa värme-syslem


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


10 §


Ägare av fastigheter inom etl all­mänt värmesystems verksamhets­område som ej är undantagna enligt 3 § skall belala avgifter lill huvud­mannen, om fastigheten behöver anordningar för värme och om be­hovet ej med större fördel kan till­godoses på annat sätt än genom värmesystemet. För obebyggda fastigheter, som enligt stadsplan el­ler byggnadsplan är avsedda för be­byggande, skall behovet av anord­ningar för värme bedömas som om fastigheten var bebyggd enligt planen, om inte särskilda skäl för­anleder annat.


Ägare av fastigheter inom ett all­mänt värmesystems verksamhets­område som ej är undantagna enligt 3 § skall belala avgifter lill huvud­mannen, om fasligheten behöver anordningar för värme och om be­hovet ej med större fördel kan till­godoses på annat sätt än genom värmesystemet. För obebyggda fastigheter, som enligt en detaljplan är avsedda för bebyggande, skall behovet av anordningar för värme bedömas som om fastigheten var bebyggd enligt planen, om inte sär­skilda skäl föranleder annat.


Avgiftsskyldighet inträder, när huvudmannen har upprättat förbindelse­punkt som anges i 14 § och underrättat fastighetsägaren om del.

13 § Etl allmänt värmesystem skall vara försett med de anordningar som krävs för all del skall fylla sill ändamål och tillgodose skäliga anspråk på säkerhet.


Ell allmänt värmesystem får ej inrättas i strid mol en fastställd plan eller bestämmelser för mar­kens bebyggande eller så alt ända­målsenlig bebyggelse eller lämplig planläggning försvåras.

Etl allmänt värmesystem får inte inrättas i strid mot detaljplan, om­rådesbestämmelser eller andra be­stämmelser för markens bebyg­gande eller så alt ändamålsenlig be­byggelse eller lämplig planläggning försvåras. Om syftet med planen el­ler bestämmelserna inte motver­kas, får dock mindre avvikelser gö­ras.

Så länge etl allmänt värmesystem behövs skall huvudmannen underhålla systemet och i övrigt sörja för alt det på tillfredsställande sätt fyller sill ändamål.


42


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

30 a §

Om avgift har betalats för inrät­tande av etl allmänt värmesystem enligt denna lag eller enligt mot­svarande äldre bestämmelser, är kommunen skyldig att betala tillba­ka avgiften i den mån skada upp­kommer för ägaren av fastigheten genom atl han, på grund av att bygglov vägras, inte kan använda fastigheten så som förutsattes när avgiften betalades.

Kommunen är också skyldig att betala ränta enligt 5 § råntelagen (1975:635) från den dag fastighets­ägaren betalade avgiften.

38 § Va-nämnden prövar mål angående inlösen eller ersällning enligt 16 eller 17 § samt mål som rör tvist mellan huvudmannen och fastighetsägare om

1.  rätl all bruka ell allmänt värmesystem eller skyldighet all genom avgift bidra till kostnaderna för sådant värmesystem,

2.  tillämpning eller tolkning av allmänna bestämmelser eller taxa,

3.  giltigheten, beståndet eller rätta innebörden av avtal mellan huvud­mannen och fastighetsägare,

4.  villkor för bmkande av etl allmänt värmesystem i den mån allmänna bestämmelser och taxa ej är tillämpliga samt avtal inte har kunnat träffas,

5.  fordran på avgift till huvudmannen för etl allmänt värmesystem,

6.  skadestånd eller annan påföljd        6. skadestånd eller annan påföljd enligt 30 eller 31 §,    enligt 30, iö a eller 31 §,

7.  skyldighet enligt 9§ andra styckel alt medverka lill atl provisorisk anordning för värmeförsöijning inrättas eller att utge ersällning,

8.  andra frågor som avses i denna lag.


Prop. 1985/86:90

Lagen om all­männa värme­system


 


39 §

Talan om återbetalning enligt 30 a § skall väckas inom två år från del alt beslutet på vilket talan grun­das vann laga kraft. Talan får dock väckas senare, om skadan inte rim­ligen kunde förutses inom angiven tid.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.


43


 


14 Förslag till

Lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973: 531)

Härigenom föreskrivs all 2a, 2 b, 6, 7 och 10 §§ bosladssaneringslagen (1973:531) skall ha följande lydelse.


Prop, 1985/86:90

Bostadssanerings­lagen


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


2a§'


Hyresnämnd får förbjuda faslig-helsägare all i fasligheten utföra förbättringsarbete eller liknande åt­gärd, som ej kräver byggnadslov, om ej åtgärden behövs för atl bo­stadslägenhet skall uppnå lägsta godtagbara standard. Förbud med­delas, om del är uppenbart atl åt­gärden ej är påkallad av boende-hänsyn. Fråga om förbud eller hä­vande av förbud upptages på ansö­kan av organisation av hyresgäster eller av fastighetsägaren.

Om organisation av hyresgäster motsätter sig atl i fastighet vidtages annan åtgärd, som kräver bygg­nadslov, än som behövs för all bo­stadslägenhet skall uppnå lägsta godtagbara standard, får åtgärden vidtagas endasl om hyresnämnden på ansökan av fastighetsägaren medger det. Sådant medgivande får lämnas endasl om särskilda skäl fö­religger därtill.


Hyresnämnd får förbjuda fastig­hetsägare atl i fastigheten ulföra förbättringsarbete eller liknande ål-gärd, som ej kräver bygglov, om ej åtgärden behövs för alt bostadslä­genhet skall uppnå lägsta godtag­bara standard. Förbud meddelas, om del är uppenbart all åtgärden ej är påkallad av boendehånsyn. Frå­ga om förbud eller hävande av för­bud upplages på ansökan av organi­salion av hyresgäster eller av fas­tighetsägaren.

Om organisation av hyresgäster motsätter sig att i fastighet vidtages annan åtgärd, som kräver bygglov, än som behövs för att bostadslägen-hel skall uppnå lägsta godtagbara standard, får åtgärden vidtagas en­dast om hyresnämnden på ansökan av fastighetsägaren medger del. Så­dant medgivande får lämnas endasl om särskilda skäl föreligger därtill.


2 b §2 Bostadslägenhet skall anses ha lägsta godtagbara standard om den är försedd med anordning inom lägenheten för

1, kontinuerlig uppvärmning,

2,   kontinuerlig tillgång till varmt och kallt vatten för hushåll och hygien,

3,   avlopp för spillvatlen,

4,   personlig hygien, omfattande toalett och tvättställ samt badkar eller dusch,

5,   försörjning med elektrisk ström för normal hushållsförbrukning,

6,   matlagning, omfattande spis, diskho, kylskåp, förvaringsutrymmen och avslällningsytor.

Vidare skall tillgång finnas till förrådsulrymme inom fastigheten och lill anordning för hushållsivätt inom fastigheten eller inom rimligt avstånd från denna.


Utöver första och andra styckena gäller ifråga om lägsta godtagbara


Utöver första och andra styckena gäller beträffande lägsta godlag-


 


' Senaste lydelse 1974:821.  Senaste lydelse 1974:821.


44


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:90


 


standard alt huset ej har så- bara standard alt husel ej har så­
dana brister som avses i 48 a § dana brister i fråga om hållfasthet,
andra styckel byggnadsstadgan brandsäkerhet eller sanitära förhål-
(1959:612).
                                landen som inte skäligen kan god-

tas.

Föreligger särskilda skäl, skall bostadslägenhet ulan hinder av första slyckel 4 anses ha lägsta godtagbara standard, om tillgång lill toalett finns i nära anslutning till lägenheten och anordning för bad eller dusch finns i huset. Förekommer eljest avvikelser från vad som föreskrives i första eller andra stycket, skall lägenheten anses ha sådan standard, om särskilda skäl föreligger och avvikelsen ej är betydande.


Bostadssanerings­lagen



Användningsförbud får medde­las, om fastigheten efler åtgärd som avses i 2 § första stycket kan beräk­nas ej ge del utbyte som avses i 5 § eller om det kan antagas att bygg­nadslov lill åtgärden ej kommer atl beviljas. Sådant förbud får medde­las endasl beträffande lägenhet som har betydande brister i förhållande till lägsta godtagbara standard.


Användningsförbud får medde­las, om fasligheten efler åtgärd som avses i 2 § första stycket kan beräk­nas ej ge det utbyte som avses i 5 § eller om det kan antagas all bygglov lill åtgärden ej kommer all beviljas. Sådant förbud får meddelas endasl beträffande lägenhet som har bety­dande brister i förhållande lill lägsta godtagbara standard.


7§


Har upprustningsåläggande med­delats men beviljas ej bygglov till den åtgärd som avses med åläggan­det, är åläggandet förfallet.

Har upprustningsåläggande med­delats men beviljas ej byggnadslov lill den åtgärd som avses med åläg­gandet, är åläggandel förfallet.

Har byggnad vari finns lägenhet som avses med upprustningsåläggande eller användningsförbud rivits, är åläggandel eller förbudet förfallet.

Har sådan åtgärd vidtagits att lägenhet, som avses med användningsför­bud, uppnår lägsta godtagbara standard, är förbudet förfallet.

Om i annat fall kommunen förklarar all den ej påfordrar all åtgärd, som avses med upprustningsåläggande, vidtages eller all användningsförbud skall iakttagas, är åläggandet eller förbudet förfallet.

10 §


Beslul om uppmslningsåläg-gande eller användningsförbud skall genast sändas till inskrivnings­myndigheten för anteckning i fas­tighetsboken eller tomträtlsboken. Beslut om upprustningsåläggande skall sändas även till byggnads­nämnden.


Beslul om uppmslningsåläg-gande eller användningsförbud skall genast sändas till inskrivnings­myndigheten för anteckning i fas-lighelsboken eller lomlrältsboken. Ansökan samt beslut om uppmst-ningsåläggande skall sändas lill byggnadsnämnden.


Har staten eller kommun förvärvat fastighet på vilken finns lägenhet som avses med upprustningsåläggande eller användningsförbud, skall på anmälan av staten eller kommunen göras anteckning i fasligheisboken eller tomträtlsboken all åläggandel eller förbudet förfallit.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987, -' Senaste lydelse 1973: 1087,


45


15 Förslag till

Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979: 230)

Härigenom föreskrivs atl 2§ jordförvärvslagen (1979:230) skall ha föl­jande lydelse.


Prop, 1985/86:90 Jordförvärvslagen


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


2§'


Förvärvstillstånd enligt 1 § behövs inte,

1,   om egendomen förvärvas från staten genom överlåtelse av lanlbmks-
nämnd eller lantbruksstyrelsen,

2,   om egendomen förvärvals av staten genom annan myndighei än
statens affärsdrivande verk,

3,  om kommun förvärvar egendomen från staten eller utövar förköpsrätt enligt förköpslagen (1967:868),

4,  om egendomen förvärvas av kreditinrättning som enligt lag eller enhgt reglemente eller bolagsordning, som regeringen har faslsläUl, är skyldig att åter avyttra egendomen,

5,  om förvärvaren är gift med överlålaren och inte heller om förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överlåtarens avkomling, alll under fömlsältning att överlåtaren inte är skyldig att avytt­ra egendomen enligt 16 § eller enligt 3 kap, 1 § lagen (1982:618) om utländs­ka förvärv av fast egendom m, m,,

6,  om förvärvet skall prövas enligt lagen om utiändska förvärv av fast egendom m,m,.

7, om egendomen enUgl detalj­plan eller områdesbestämmelser är avsedd för annat ändamål än jord­bmk eller skogsbmk.

7,   om egendomen ingår i stads­plan eUer är avsedd för annat ända­mål än jordbmk eller skogsbmk en­ligt byggnadsplan, fastställd efter den 1 januari 1948,

8,   om förvärvet omfattar område som är avsett för annat ändamål än jordbmk eller skogsbmk eller sådan fastighet som har nybildals för annat ändamål än jordbmk eller skogsbruk och som därefter inte har undergått taxering,

9,   om andel i faslighel förvärvas av någon som redan äger till samma taxeringsenhet hörande andel i fasligheten och som inte är skyldig all avyttra sistnämnda andel enligt 16§,

10,  om förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,


Senaste lydelse 1982:630,


46


 


16 Förslag till                                                 Prop, 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av Lagen om skötsel

jordbruksmark                                                               av jordbruksmark

Härigenom föreskrivs all 2§ lagen (1979:425) om skötsel av jordbruks­mark skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

2§ Lagen är inte tillämplig på jordbmksmark

1,  som ingår i fastighet, som har bildats för annat ändamål än jordbmk och som därefter inte har taxerats,

2,  som ingår i stadsplan eller som 2, som enligt detaljplan eller om­enligt byggnadsplan, fastställd ef-     rådesbestämmelser är avsedd för ter d. 1 jan. 1948, är avsedd för     annat ändamål än jordbmk, annat ändamål än jordbmk.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

47


 


17 Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1983: 291)

Härigenom föreskrivs alt 1 kap, 4§, 3kap, 1, 2 och 6§§, 9 kap, 6§, II kap, 1 och 7§§ saml mbriken närmast före II kap, 7§ vattenlagen (1983:291) skall ha följande lydelse.


Prop, 1985/86:90 Vallenlagen


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


1 kap,

4§'


1 denna lag avses med

1,  vattenreglering: ändring av vatlenföringen i etl vattendrag till förmån för annat vallenföretag,

2,  vattenöverledning: vallenreglering genom överföring av ytvatten från ell vallenområde lill ell annat,

3,  vattentäki: bortledande av yl- eller gmndvatten för vallenförsörjning, värmeuivinning eller bevattning,

4,  markavvaltning: åtgärder enligt 3 § första styckel 4,

5,  avloppsvatten: spillvatlen eller   5, avloppsvatten: spillvatten eller

annan flytande orenlighet, vallen som använts för kylning vid driften av en fabrik eller annan inrättning, vallen som avleds för sådan avvalt-ning inom stadsplan eller bygg­nadsplan som inte sker för en viss eller vissa fastigheters räkning saml vallen som avleds för avvattning av en begravningsplats.

annan flytande orenlighet, vatten som använts för kylning vid driften av en fabrik eller annan inrättning, vallen som avleds för sådan avvatt­ning inom en detaljplan som inte sker för en viss eller vissa faslig­heters räkning saml vatten som avleds för avvattning av en begrav­ningsplats.

3 kap,

1 §


Ett vattenförelag får inte komma till stånd, om del med hänsyn till valet av plats eller på någol annat sätt möter hinder från allmänna planeringssynpunkter.


Ell vatlenföretag får inte komma till stånd, om del med hänsyn lill valet av plats eller på någol annat sätt möter hinder från allmänna planeringssynpunkler. Vid till­ståndsprövningen av ett vattenföre­tag skaU lagen (0000:000) om hus­håUning med naturresurser m.m. tillämpas.


2§


Byggnads- och andra anlägg­ningsarbeten som ulgör vattenföre­tag eller utförs för ell vallenföretag får inte strida mol fastställd gene­ralplan, stadsplan eller byggnads­plan. Mindre avvikelse från plan ut­gör dock inte hinder mot tillstånd liU företaget, om avvikelsen år för­enlig med planens syfte.


Ett vatlenföretag och anlägg­ningsarbeten som utförs för ett vat­lenföretag får inte strida mol en de­taljplan eller områdesbestäm­melser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.


 


Senaste lydelse 1984:913,


48


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:90


 


Gäller eljest, i andra fall än som avses i 16, 18 och 20§§ naturvårdslagen (1964:822), särskilda bestämmelser för bebyggande eller annan använd­ning av ell mark- eller vattenområde, skall vattenföretagel utföras sä att syftet med beslämmelserna inte motverkas,

6§ Bestämmelserna i 1, 2 och 4 §§ gäller inte


Vattenlagen


I, vattenförelag som vid pröv­ning av en viss verksamhet enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385) har angetts som ett villkor för verk­samheten.

I, vatlenföretag som vid pröv­ning av en viss anläggning eller ål-gärd enligt 4kap. lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m. har angetts som ett villkor för anläggningens eller åtgärdens utfö­rande.

2,   broar eller andra vatlenföretag för väg, järnväg, tunnelbana eller spårväg, vars anläggande har prövats i särskild ordning,

3,   röriedningar i vatten, vartill koncession har meddelats enligt lagen (1978:160) om vissa röriedningar,

4,   verksamhet, vartill bearbetningskoncession har meddelats enligt la­gen (1985:620) om vissa torvfyndigheler,

9 kap, 6§ Då löseskillingen bestäms, skall en sådan ökning av faslighetens mark­nadsvärde av någon betydelse, som har ägl mm under liden från dagen tio år före del lalan väcktes vid domstol eller förrättningen påkallades, räknas ägaren tillgodo endast i den mån del blir utrett all den beror på någol annat än förväntningar om en ändring i markens tillåtna användningssätt. Om ingreppet är sådant atl inlrångsersältning skall betalas, skall vad som har sagts om beräkningen av marknadsvärdet tillämpas i fråga om värdet före ingreppet. Värderingen skall ske med hänsyn till fastighetens skick när ersättningsfrågan avgörs eller, om fasligheten dessförinnan har tillträtts eller tagits i anspråk eller skadats, när detta skedde.


Har beslul om en detaljplan, en­ligt vilken marken avses för enskilt bebyggande, meddelats innan lalan väcktes vid domstol eller förrätt­ningen påkallades, skall första styckel tillämpas endasl på den vär­destegring som har InlräfTat efler beslutet.

Om en stadsplan eller en bygg­nadsplan, enligi vilken marken har avselts för enskilt bebyggande, har fastställts innan talan väcktes vid domstol eller förrättningen påkal­lades, skall första slyckel tillämpas endast på den värdestegring som har inträffat efter del alt planen fastställdes.

Om inlösen sker av en bebyggd fastighet, som innehas i huvudsakligt syfte alt bereda bostad åt ägaren och honom närstående, gäller den be­gränsningen för tillämpningen av första stycket att löseskillingen inte i något fall får bestämmas lill lägre belopp än som behövs för all anskaffa en likvärdig bostadsfastighet,

I den mån del blir utrett att värdestegringen utan att ha samband med förväntningar om någon ändring i markens tillåtna användningssätt beror på inverkan av vatlenförelagel, gäller 5 §,


- Senaste lydelse 1985:621,


49


4   Riksdagen 1985186. I saml. Nr 90


Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse                  Prop. 1985/86:90

'' "P-                                         Vattenlagen

1 f Regeringen skall pröva tillåtligheten av följande slag av vattenförelag, nämligen

1,   vattenkraftverk som är avsedda för en installerad generatoreffekl av minst 20000 kilowatt,

2,   valtenregleringar med en större vallenslåndsskillnad mellan däm-nings- och sänkningsgränserna än två meter under året eller en meter under veckan saml regleringar med mindre vallenslåndsskillnad än som har angetts nu, om därigenom skall utnyttjas ett vattenmagasin av minst 100 miljoner kubikmeter under året eller tio miljoner kubikmeter under veckan,

3,   vattenöverledningar eller andra valtenborlledningar från vattendrag eller sjöar med en normal oreglerad lågvaltenföring av minst en kubik­meter i sekunden i bortledningspunklen respektive utloppet, om den vat­tenföring som skall tas i anspråk överstiger en femtedel av den normala oreglerade lågvattenföringen och del inte är uppenbart att bortledningen kan ske utan olägenhet av betydelse för allmänna iniressen,

4,  andra vattenkraftverk och andra vattenregleringar eller vat­tenöverledningar för vatlenkraflän-damål, om

 

a)företaget avser någon av föl­jande älvar, nämligen Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven,

b)företaget avser någon av de älvar eller älvsträckor som anges i följande uppställning

Älv          Sträcka

Klarälven     sträckan mellan Kärr-

hackstrand och Ede-

bäck Dalälven       Västerdalälven upp­ströms Hummelforsen

och nedströms Skifs-

forsen, Öslerdalälven

uppströms Trängslet

saml sträckan mellan

Näs och Hedesunda-

fjårdarna Ljusnan       sträckan mellan Hede

och Svegsjön (Härje-

dalsljusnan) och

sträckan mellan La-

forsen och Malmyr-

strömmen (Mellan-

Ijusnan) Ljungan        uppströms Storsjön

'Senaste lydelse 1985:621.                                                                  50


 


Nuvarande lydelse

Indalsälven Areälven, Ammerån ovan Överammer, Storån-Damman samt Hårkan uppströms Hotagen

Ångerman-älven

Lejarälven, Storån uppströms Klumpvalt-nel, Långseleån-Rör-ströms- älven. Saxån, Ransarån uppströms Ransaren saml Voj-mån uppströms Vojmsjön

Vapstälven Moälven Lögde älv Öre älv Umeälven

Skellefte-älven

Tärnaån och Girjesån, Juktån uppströms Fjo-sokken samt Tärnafor­sen mellan Laisan och Gäutan

källflödena uppströms Sädvajaure respektive Rebnisjaure

Byske älv Lule älv

Stora Lule älv upp­ströms Akkajaure, Lilla Lule älv upp­ströms Skalka och Tjaktjajaure samt Pärlälven Råne älv      Rörån-Livas älv,

5.   grundvatlenläkter för tillgodo­görande av en större vallenmängd än lOOOO kubikmeter om dygnet,

6.   andra valtenregleringar, vat-tenöverledningar och valtenbort-ledningar än som har angetts förut, om företaget avser någon av sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland el­ler Siljan och företaget kan inverka märkbart på vattenslåndel i eller vatlenavrinningen ur sjön.

Förberedelse av större vatlenfö­retag


Föreslagen lydelse

4.    gmndvallentäkler för tillgodo­
görande av en större vattenmängd
än 10000 kubikmeter om dygnet,

5,     andra vallenregleringar, val-
tenöveriedningar och vallenbort-
ledningar än som har angetts förut,
om företaget avser någon av
sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren,
Hjälmaren, Storsjön i Jämtland el­
ler Siljan och företaget kan inverka
märkbart pä vattenståndet i eller
vallenavrinningen ur sjön.

Förberedelse av vissa vattenföre­tag


Prop. 1985/86:90 Vattenlagen


 


Innan tillstånd söks till ett vatten­företag som är av sådan omfattning


7§


Innan tillstånd söks lill ett vatlen­företag som är av sådan omfattning


51


 


Nuvarande lydelse

eher beskaffenhet att dess tillåt­lighet skaU eller kan antas komma att prövas av regeringen enligt 1 -3 §§, skall förberedande åtgärder ha vidtagits enligt 8-11 §§,


Föreslagen lydelse

eller beskaffenhet atl dess tillåt-hghet skall eller kan antas komma atl prövas av regeringen enligt 1 -3 §§ eller omfattas av 3 kap. 6 § la­gen (0000:000) om hushåUning med naturresurser m.m., skall förbere­dande åtgärder ha vidtagits enligt 8-ll§§,


Prop, 1985/86:90 Vattenlagen


 


Denna lag träder i kraft den Ijanuari 1987,

Bestämmelsen i 3 kap, 6§ 1 skall tillämpas om regeringen vid prövning av en viss verksamhet enligt 136a§ byggnadslagen (1947:385) har angett ett vatlenföretag som ett villkor för verksamheten.

Vid bestämmande av ersättning för mark inom områden med stads- eller byggnadsplan skall 9 kap, 6§ andra stycket i sin lydelse före ikraftträdan­det tillämpas.


52


 


18 Förslag till                                                 Prop. 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (1983:292) om införande av Lagen om införan-

vattenlagen (1983: 291)                                                 de av vattenlagen

Härigenom föreskrivs alt 8§ lagen (1983:292) om införande av vallenla­gen (1983:291) skah upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

53


 


19 Förslag till

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom föreskrivs i fråga om miljöskyddslagen (1969:387)'

dels all 2, 3, 6, 9, 14 och 21 a §§ skall ha följande lydelse,

dels atl i lagen skall införas en ny paragraf, 4a§, av följande lydelse.


Prop. 1985/86:90

Miljöskyddslagen


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


2f

Utöver bestämmelserna i denna lag gäller om miljöfarlig verksamhet vad som föreskrivs i hälsoskydds-, byggnads- och naturvårdslagstiftning eller i annan lagstiftning. I fråga om viss miljöfarlig verksamhet gäller särskilda bestämmelser enligt lagen (1971:850) med anledning av gränsälvsöverens­kommelsen den 16seplember 1971 mellan Sverige och Finland.


U piUVllIIlg Cllllgl UCIIIICl Iclg.

Regeringen eller myndighei som regeringen bestämmer äger meddela särskilda bestämmelser tih förebyggande av vallenförorening genom fast avfall.

Har regeringen enligt 136 a § hyggnadslagen (1947:385) prövat frågan om tillkomst eller lokalise­ring av viss verksamhet med hän­syn tUl hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgång­ar eller enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar prövat frågan om framdragande eller begagnande av sådan ledning, är beslutet bindande vid prövning enligt denna lag.


Har regeringen enligt 4 kap. la­gen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m. prövat frågan om tillstånd lill en viss anläggning eller åtgärd eller enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar prövat frågan om framdragande el­ler begagnande av sådan ledning, är beslutet bindande vid prövning en­ligt denna lag.


 


3§ Med avloppsvatten avses i denna lag

1.  spillvatlen eller annan flytande orenlighet,

2.  vatten som använts för kylning vid driften av fabrik eller annan inrättning.


 

3.   vatten som avledes för sådan torrläggning av mark inom stads­plan eller byggnadsplan som ej sker för viss eller vissa fastigheters räkning,

4.   vatten som avledes för torr­läggning av begravningsplats.


3.    vallen som avleds för sådan avvattning av mark inom en detalj­plan som ej sker för viss eller vissa fastigheters räkning,

4.    vatten som avleds för avvatt­ning av begravningsplats.


4a§

TiUstånd enligt denna lag får inte meddelas i strid mol en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller beslämmel-


' Lagen omtryckt 1981:420. - Senaste lydelse 1983:656.


54


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:90


 


serna   inte   motverkas,  får   dock mindre avvikelser göras.

Vid prövning av miljöfarlig verk­samhet skall lagen (0000:000) om hushåUning med naturresurser m.m. tillämpas.

6f

Kan miljöfarlig verksamhet befaras föranleda olägenhet av väsentiig betydelse, även om försiktighelsmåtl som avses i 5§ iakllages, får verk­samheten utövas endast om särskilda skäl föreligger.

Innebär den befarade olägenheten all ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentiigt försämrade eller all betydande föriust från nalurvårdssynpunkt uppkommer eller atl liknande allmänt intresse skadas avsevärt, får verksamheten ej utövas. Regeringen kan dock lämna lillslånd enligt denna lag, om verksamheten är av synnerlig betydelse för näringsli­vet eller för orten eller eljesl från allmän synpunkt.


Miljöskyddslagen


 


Bestämmelsema i första och and­ra styckena gäller ej verksamhet, vars tillkomst eller lokalisering prö­vats enligt 136a§ byggnadslagen (1947:385) med hänsyn tiU hushåll­ningen med landets samlade mark-och vattentillgångar, eller rörled­ning, vars framdragande eller be­gagnande prövats enligt lagen (1978:160) om vissa röriedningar. Första slyckel eller andra slyckel första punkten hindrar ej att sådan flygplats, väg eller järnväg, vars an­läggande prövas i särskild ordning, användes för avsett ändamål.


Beslämmelserna i första och and­ra styckena gäller ej anläggning el­ler åtgärd, vars tillåtlighet har prö­vats enligt 4kap. lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m., eller rörledning, vars fram­dragande eller begagnande prövats enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar. Första stycket eller andra styckel första meningen hindrar ej all sådan flygplats, väg eller järnväg, vars anläggande prö­vas i särskild ordning, används för avsett ändamål.


9§''

Koncessionsnämnden för miljöskydd kan på ansökan av den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet lämna tillstånd lill verksamheten efler prövning enligt denna lag.


Skall regeringen enligt I36a§ hyggnadslagen (1947:385) pröva frågan om tUlkomsten eller lokalise­ringen av en viss verksamhet med hänsyn till hushållningen med lan­dets samlade mark- och vattentUl-gångar eller pröva frågan om fram­dragandet eller begagnandet av rör­ledning enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar, får frågan om tillstånd enligt denna lag inte avgö­ras, innan sådan prövning har skett


Skall regeringen enligt 4 kap. la­gen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m. pröva frågan om tiUstånd till en anläggning eller åtgärd eller pröva frågan om fram­dragandet eller begagnandet av rör­ledning enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar, får frågan om tillstånd enligt denna lag inte avgö­ras, innan sådan prövning har skell.


 


' Senaste lydelse 1983:518. " Senaste lydelse 1983:518.


55


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1985/86: 90

14 S                                       Miljöskyddslagen

Koncessionsnämnden skall sörja för fullständig utredning av ärende som kommer under nämndens prövning. Nämnden skall

1.  genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligt sätt bereda dem
som kan beröras av den miljöfarliga verksamheten tillfälle att yttra sig,

2.  samråda med de statiiga och kommunala myndigheter som har väsent­
liga intressen all bevaka i frågan,

3.  hålla sammanträde med dem som saken angår och besiktning på platsen, om del ej är uppenbart onödigt,

4.  lämna den som gjort ansökan eller framställt erinran underrättelse om del som tillförts ärendet genom annan än honom själv och bereda honom tillfälle atl ytlra sig däröver, om ej annat följer av 15 § förvaltningslagen (1971:290),

Nämnden kan uppdraga ål en eller flera av ledamöterna all hälla sam-m.anträde eller besiktning enligt andra slyckel 3, Nämnden kan uppdraga ål sakkunnig atl verkställa särskild utredning. Kostnad för kungörelse och för utredning enligt fjärde styckel betalas av den som utövar eller ämnar utöva den miljöfarliga verksamheten. Nämn­den fastställer på yrkande ersällning för utredningen.

Skall koncessionsnämnden avge Skall koncessionsnämnden avge
yttrande till regeringen i ärende en-
yttrande till regeringen i ärende en­
ligt I36a§ byggnadslagen
ligt 4kap. lagen (0000:000) om hus-
(1947:385), äger bestämmelserna i
hållning med naturresurser m.m.,
första-femte styckena motsvarande
tUlämpas beslämmelserna i första-
tillämpning.
                                           femte styckena,

21 a §-'

I ärenden om tillstånd lill miljöfariig verksamhet får tillståndsmyndighe­ten på ansökan besluta atl vissa arbeten får påbörjas ulan hinder av att tillståndsfrågan inte har blivit slutligt avgjord. Ett sådanl beslul (igångsält-ningsmedgivande) får meddelas endasl om särskilda skäl föreligger och det är uppenbart att tillstånd kommer atl lämnas,

I igångsätlningsmedgivanden skall noggrant anges de villkor som skall gälla i avvaktan på den slutliga prövningen,

I fråga om ansökningar om igång- I fråga om ansökningar om igång­
sättningsmedgivande gäller 13 § i
sätlningsmedgivande gäller 13 § i
tillämpliga delar. En sådan ansökan
tillämpliga delar. En sådan ansökan
handläggs i samma ordning som en
handläggs i samma ordning som en
ansökan om tillstånd. Sammanträ-
ansökan om tillstånd. Sammanträ­
de eller besiktning behöver dock
de eller besiktning behöver dock
inte äga rum. Har regeringen läm-
inte äga rum. Har regeringen läm­
nat lillslånd till verksamheten ifrå-
nal tillstånd lill verksamheten en-
ga enligt 136 a § byggnadslagen
ligt 4 kap. lagen (0000:000) om hus-
(1947:385) och därvid prövat verk-
hållning med naturresurser m.m.
samheten med hänsyn tUl hushåll-
eller enligt lagen (1978:160) om vis-
ningen med landets samlade mark-
sa rörledningar får igångsättnings-
och vattentillgångar eller har rege-
medgivande lämnas utan hinder av
ringen lämnat tiUstånd tiU verksam-
all 14 § andra styckel 1 och 2 inte

' Senaste lydelse 1983:518,                                                                56


 


Nuvarande lydelse

heten ifråga enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar får igångsätt­ningsmedgivande lämnas utan hinder av all 14 § andra stycket 1 och 2 inte har iakttagits, om särskil­da skäl talar för del.


Föreslagen lydelse

har iakttagits, om särskilda skäl ta­lar för det.


Prop, 1985/86:90 Miljöskyddslagen


 


Denna lag träder i kraft den Ijanuari 1987,

Beslämmelserna i 2, 6 och 21a§§ skall tillämpas om regeringen enligt 136a § byggnadslagen (1947:385) har prövat frågan om tillkomst eller loka­lisering av viss verksamhet med hänsyn till hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar.


57


 


20 Förslag till                                                  Prop, 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (1902: 71 s. 1), innefattande vissa       El-lagen

bestämmelser om elektriska anläggningar

Härigenom föreskrivs att 2§ 2 mom, samt 5 b § 1 och 3 mom, lagen (1902:71 s, I), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

2§ 2 mom,' Koncession må ej meddelas med mindre anläggningen är be­hövlig och förenlig med en planmässig elektrifiering och, då fråga är om områdeskoncession för yrkesmässig distribution, området utgör en med hänsyn lill eldistributionens ändamålsenliga anordnande lämplig enhet.

Koncession för yrkesmässig distribution må meddelas endasl den som från allmän synpunkt finnes lämplig alt utöva sådan verksamhet.

Vid prövning av fråga om meddelande av områdeskoncession enligt första och andra styckena skall möjlighet alt tillgodose lokala iniressen särskill beaktas.

Koncession får inte strida mol en detaljplan eller områdesbestäm­melser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Vid prövning av frågor om med­delande av koncession skall lagen (0000:000) om hushållning med na­turresurser m. m. tUlämpas.

Koncession må ej överlåtas ulan tillstånd av regeringen eller den rege­ringen bemyndigar.

Om förvärv av eldislributionsanläggning m, m, finnes särskilda bestäm­melser,

5b§
/ mom. Har elektrisk ledning ef-
  1 mom. Har elektrisk ledning ef­
ter expropriation dragils fram i eller
ter expropriation dragils fram i eller
över gata, torg, allmän plats eller
över allmän plats eller vallendrag
vattendrag inom område, för vilket
inom område, för vilket finns en de-
finns stadsplan eller byggnadsplan,
taljplan, eller inom fastställt hamn-
eller inom fastställt hamnområde
område och visar det sig all led-
och visar del sig all ledningen bind-
ningen hindrar eller varaktigt för­
rar eller varaktigt försvårar sam-
svarar samfärdsel på egendomen el-
färdsel på egendomen eller hindrar
ler hindrar någon för samhället nöd­
någon för samhället nödvändig an-
vändig anläggning eller utgör hinder
läggning eller ulgör hinder för egen-
för egendomens underhåll eller el­
domens underhåll eller eljesl för be-
jest för behövliga arbeten på egen-
hövliga arbeten på egendomen eller
domen eller är synnerligen vanpry-
är synnerligen vanprydande, skall
dande, skall ledningen på bekost-
ledningen på bekostnad av dess in-
nad  av  dess  innehavare  ändras.

' Senaste lydelse 1976:239,

Senaste lydelse 1972:721,                                                                                    58


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop, 1985/86:90

nehavare ändras, flyttas eller bort-     flyttas eller borttagas, i den män del     El-lagen tagas, i den mån det behövs för     behövs för hindrets eller olägenhe-hindrels eller olägenhetens undan-     tens undanröjande, röjande.

Har i annat fall än som avses i första slyckel nyttjanderätt eller servituts­rätt upplåtits genom expropriation för framdragande av ledning, och med­för ledningen på gmnd av ändrade förhållanden betydande olägenhet för fastigheten, är ledningens innehavare skyldig all på sin bekostnad ändra eller flytta ledningen, i den mån del behövs för olägenhetens undanröjande och del kan ske utan synnerligt men för ledningen.

Tvist i fråga som avses i första eller andra stycket prövas av fastighets­domstol,

3   mom.Vpphör   egendom   atl 3  mom.   Upphör  egendom  all

vara gata, torg, allmän plats eller vara allmän plats eller vallendrag

vattendrag inom område, för vilket inom område, för vilket finns en de-

finns stadsplan eller byggnadsplan, taljplan, eller inom fastställt hamn-

eller inom fastställt hamnområde, område, gäller ej längre sådan rätt

gäller ej längre sådan rätt all ha led- all ha ledning framdragen där som

ning framdragen där som fömt för- förut förvärvals genom expropria-

värvats genom expropriation.                                  tion.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

' Senaste lydelse 1972: 721,                                                              59


 


21  Förslag till                                                 Prop. 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar  Rörledningslagen

Härigenom föreskrivs atl 4§ lagen (1978:160) om vissa rörledningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

4§ Koncession får meddelas endasl om del från allmän synpunkt är lämpligt att ledningen framdrages och begagnas och sökanden finnes lämplig alt utöva verksamhet som avses med koncessionen.

Koncession får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestäm­melser. Om syftet med planen eller beslämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Vid koncessionsprövning skall lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m. m. tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

60


 


22 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:690) om byggnadsminnen

Härigenom föreskrivs alt 5, 12 och 16§§ lagen (1960:690) om byggnads­minnen' skall ha följande lydelse.


Prop. 1985/86:90

Byggnadsminnes-lagen


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


5§


Medföra skyddsföreskrifter att pågående användning av byggnad eller område avsevärt försvåras, äro fastighetsägaren och innehava­re av särskUd rätt till fastigheten berättigade till ersättning av staten för den skada de därigenom lida.


Uppkommer tUl följd av beslul om skyddsföreskrifter skada som är betydande i förhållande lUl värdet av berörda delar av fastigheten, har fastighetsägaren och innehava­re av särskild rätt liU fastigheten rätt tiU ersättning av staten.


Ersättning, varom i första slyckel sägs, må om så finnes lämpligt be­stämmas atl utgå med visst årligt belopp med rätl för sakägaren eller staten all erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.

12 §


I fråga om ersällning enligt 5 eller 7 § eller 11 § andra stycket skall ex­propriationslagen (1972:719) i lill-lämpUga delar lända till efterrät­telse i den mån avvikande bestäm­melser ej meddelas i denna lag.

OgUlas yrkande om ersättning i mål som ej anhängiggjorts av sta­ten, tUlämpas allmänna regler om rättegångskostnad. Om den som framställer ersättningsanspråk har


I fråga om ersällning enligt 5 eller 7 § eller 11 § andra styckel skall ex­propriationslagen (1972:719) til­lämpas i den mån avvikande be­stämmelser ej meddelas i denna lag.

Ersättning för minskning av fas­tighetens marknadsvärde ifall som avses i 5 eller 7§ skall bestämmas som skUlnaden mellan fastighetens marknadsvärde före och efler be­slutet. Härvid skall bortses från förväntningar om ändring av mark­användningen.

Ersättning för skada erdigl 5 § första slyckel skall minskas med ett belopp som motsvarar vad som på grund av samma stycke skall tålas ulan ersättning.

Om staten begär det och det inte är uppenbart oskäligt, skall dom-slolenförordna all ersällning enligi 5§ första styckel skall betalas ut först när vissa åtgärder med bygg­naden har ulförls.

Ogillas lalan om ersällning som har väckis av fastighetsägaren skall tillämpas vad I rättegångsbal­ken är föreskrivet om skyldighet att ersätta motparten hans rättegångs-


 


Lagen omtryckt 1976:440.


61


 


Nuvarande lydelse

haft skälig anledning all få sin la­lan prövad av domstol, kan dock efter omständigheterna förordnas, all staten skall ersätta honom hans rättegångskostnad eller att vardera parten skall bära sin kostnad.


Föreslagen lydelse

kostnad i tvistemål. Om fastighets­ägaren har haft skälig anledning att få sin lalan prövad av domstol, kan domstolen dock efler omsiän­digheterna förordna, atl staten skall ersätta honom hans rätte­gångskostnader eller alt vardera parlen skall bära sina kostnader.

Vad som i femte stycket sägs om fastighetsägaren skaU också lilläm­pas på den som innehar särskild rätt tUl fasligheten.


Prop. 1985/86:90

Byggnadsminnes-lagen


 


16§ Regeringen må häva beslul om byggnads förklarande för byggnadsminne eller jämka därav föranledda skyddsföreskrifter:

om genomförandel av stadsplan    om genomförandel av en detalj-

eller byggnadsplan hindras;        plan hindras;

om ändamål, för vilket beviljats expropriation av byggnaden eller kring­liggande område hindras; eller

om eljest företag av störte allmän eller enskild nytta hindras eller avse­värt försvåras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Har beslul om skyddsföreskrifter eller beslul om förbud enligt 7 § med­delats före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser om ersättning lilläm­pas.


62


 


23 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1942: 350) om fornminnen

Härigenom föreskrivs att 20§ lagen (1942:350) om fornminnen' skall ha följande lydelse.


Prop. 1985/86:90 Fornminneslagen


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


20 §-

Beslul av länsstyrelsen i ärenden enligt 3 § andra slyckel, 4 §, 15 § tredje slyckel och 15d§ andra slyckel får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Delsamma gäller i fråga om beslul om sådana föreskrifter som avses i 15c§ tredje slyckel och som meddelas av annan myndighei än regeringen. Beslut i övrigt enligt denna lag av länsstyrelsen eller riksanli-kvarieämbelel och statens historiska museer får överklagas hos regeringen genom besvär.


Riksantikvarieämbetet och sta­tens historiska museer får överkla­ga beslut av länsstyrelsen enligt denna lag. Delsamma gäller i fråga om beslut om sådana föreskrifter som avses i 15c§ tredje stycket och som meddelas av annan myndighet än regeringen.


Riksantikvarieämbetet och sta­tens historiska museer får överkla­ga beslut av länsstyrelsen enligt denna lag. Detsamma gäller i fråga om beslul om sådana föreskrifter som avses i 15 c § tredje slyckel och som meddelas av annan myndighei än regeringen. Kommunen får över­klaga länsstyrelsens beslut i ärende enligt 3§ andra styckel, 4§, 6§ första styckel eller 15 § tredje stycket.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.


Lagen omtryckt 1976:442. Senaste lydelse 1985:281.


63


 


Prop. 1985/86:90

24 Förslag till

Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:

152)           Fastighels-

taxerings-

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 §, 6 kap. 8 §, 7 kap. 10, 11 och 13 §§, 16     Jagen kap. 4§ saml 18 kap.  11 § faslighetstaxeringslagen (1979:1152) skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


2 kap. 4§'

Mark skall indelas i de ägoslag som anges i del följande. Mark som är valtenläckl skall indelas endasl om den är läktmark. Indelningen får inte påverkas av förekomsten av byggnad som skall rivas (saneringsbyggnad).

Tomtmark Mark som upptas av småhus, hyreshus, industribyggnad, spe­cialbyggnad eller övrig byggnad samt trädgård, parkerings­plats, upplagsplats, kommunikalionsutrymme m. m., som lig­ger i anslutning lill sådan byggnad.

Mark till faslighet, som är bebyggd med småhus, hyreshus, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad, skall i sin helhet utgöra tomtmark, om fastigheten ligger i etl ägo­skifte och har en total areal som inte överstiger två hektar. Delta skall dock ej gälla om fastighetens mark lill någon del skall laxeras tillsammans med annan egendom enligt reglerna i 4 kap.


Vad nu har sagts om tomtmark skall också gälla mark till obe­byggd faslighet, som har bildats för bygg­nadsändamål under de senaste tvä åren. Har fastigheten bildats längre tillbaka i liden skall marken utgöra tomtmark endast om det är uppenbart alt den får bebyggas. I övriga fall skall obe­byggd mark anses som tomtmark endasl om det finns giltigt bygg­nadslov enligt hygg­nadslagen (1947:385).


Vad nu har sagts om
tomtmark skall också
gälla mark lill obe­
byggd fastighet, som
har bildals för bygg­
nadsändamål under de
senaste två åren. Har
fastigheten bildats
längre tillbaka i tiden
skall marken utgöra
tomtmark endasl om
det är uppenbart att
den får bebyggas. I
övriga fall skall obe­
byggd mark anses som
tomtmark endast om
del finns giltigt bygg­
lov eller tillstånd en­
ligt en förhands­
besked enligt plan-
och
        bygglagen

(0000:000), avseende sådan byggnad som anges i andra stycket.


 


Senaste lydelse 1983:664.


64


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:90


 


Exploa­terings-mark


Obebyggd mark som ingår i fastställd stads­plan eller byggnads­plan och som till nå­gon del är avsedd all användas för bygg­nadsändamål. Detta skall inte gälla, om marken skall indelas som tomtmark eller om det är uppenbart att exploatering ej kommer atl genomfö­ras eller kommer atl avsevärt fördröjas.


Exploa-        Obebyggd mark som
terings-
   ingår i en detaljplan

mark       och som till någon del

är avsedd atl använ­das för byggnadsända­mål. Delta skall inte gälla, om marken skall indelas som tomtmark eller om det är uppen­bart all exploatering ej kommer atl genomfö­ras eller kommer alt avsevärt fördröjas.


Fastighets-taxerings­lagen


 


Täklmark

Åker­mark

Betes­mark

Skogs­mark

Skogsim-pediment

Övrig mark


Mark för vilken gäller täktlillslånd enligt 18 § naturvårdslagen (1964:822) eller vattenlagen (1983:291). Med läkttillstånd skall jämställas pågående läkt. Byggnad på läktområde för taktens utnyttjande hindrar inte atl marken indelas som täkl­mark.

Mark som används eller lämpligen kan användas till växtod­ling eller bete och som är lämplig atl plöjas.

Mark som används eller lämpligen kan användas till bete och som inte är lämplig alt plöjas.

Mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål. Mark där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller mol att Qällgränsen flyttas ned.

Mark som ligger heh eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark, om den på gmnd av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduktion.

Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.

Myr, berg, hällmark, mark med fjällskog och andra impedi-ment i anslutning lill skogsmark.

Mark som inte skall utgöra något av de tidigare nämnda ägoslagen.

6 kap.


 


Exploateringsmarken inom en taxeringsenhet skall uppdelas i vär­deringsenheter med hänsyn till det användningssätt som anges i fast-stäUd stadsplan eller byggnads­plan.


Exploaleringsmarken inom en taxeringsenhet skall uppdelas i vär­deringsenheter med hänsyn lill det användningssätt som anges i en de­taljplan.


 


5   Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 90


65


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:90


 


Vid värdering av tomtmark skall bebyggelsemöjligheien bestämmas med utgångspunkt i den pågående markanvändningen, såvida inte an­nan markanvändning är tillåten en­ligt en detaljplan och marken där­igenom får väsentligt högre värde.

7 kap, 10 § Vid värdering av tomtmark skall bebyggelsemöjligheten bestämmas med utgångspunkt i den pågående markanvändningen, såvida inte an­nan markanvändning är tillåtna tn-ligt fastställd stads- eUer byggnads­plan och marken därigenom får vä­sentiigt högre värde.


Fastighets-taxerings­lagen


ll§


Är tomtmarken obebyggd skall vid värderingen rådande byggnadsför­bud och andra föreskrifter an­gående markens användning beak­tas.

Finns på tomtmarken byggnad som har åsatts värde skaJl, oavsett om byggnadsförbud föreligger, ny­byggnad anses möjlig i den ut­sträckning bebyggelse har skett. Vidare skall vid bedömning av tomtmarkens delbarhet hänsyn tas till om byggnadens placering på tomten omöjliggör att denna delas.


Är tomtmarken obebyggd skall föreskrifter angående markens be­byggande eller användning beaktas vid värderingen.

Finns på tomtmarken byggnad som har åsatts värde skall nybygg­nad anses möjlig i den utsträckning bebyggelse har skett. Vidare skall vid bedömning av tomtmarkens delbarhet hänsyn tas lill om bygg­nadens placering på tomten omöj­liggör att denna delas.


13 §


Byggnadsvärde för byggnad, som enligt lagen (1%0:690) om bygg­nadsminnen har förklarats för bygg­nadsminne, är sammanlagda värdet av byggnaden och tillhörande tomt, Samma skall gälla byggnad som vid fastställande av stadsplan har an­getts ha sådant värde ur historisk eller kulturhistorisk synpunkt an den bör bevaras.


Byggnadsvärde för en byggnad, som enligt lagen (1960:690) om byggnadsminnen har förklarats för byggnadsminne, är sammanlagda värdet av byggnaden och tillhöran­de tomt, Samma skall gälla en bygg­nad som avses i 3 kap. 12 § plan-och bygglagen (0000:000) för vilken skyddsbestämmelser har medde­lats.


För mark till sådan taxeringsenhet bestäms inte något värde,

16 kap,

Ny taxering av taxeringsenhet skall ske om under löpande taxeringspe­riod taxeringsenhetens värde ökat eller minskat

1.  genom beslut om fastställelse   1. genom beslut att anta, ändra
av generalplan, stadsplan eUer eller upphäva en detaljplan eller
byggnadsplan                                      områdesbestämmelser

2.  genom annat beslut av myndighei om beslutet innebär ändring i rätten
att förfoga över eller i övrigt använda enheten


Senaste lydelse 1981:1119,


66


 


Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3. genom alt avgift till allmän va-anläggning eller allmän fjärtvärmean-läggning (anslutningsavgift) eller ersällning för gatukostnader eriagts för enheten.

Ny taxering skall ske endasl om taxeringsenhetens taxeringsvärde på gmnd av förändringen bör ändras med minst en femtedel, dock minst 25000 kronor. Om förändringen medför en ökning eller minskning av taxeringsvärdet med mindre än 100000 kronor skall ny taxering ske endasl efter framställning av taxeringsenhetens ägare.


Prop. 1985/86:90

Fastighets-taxerings­lagen


18 kap, 11§


Byggnadsnämnd skall i behövlig omfattning, enligt närmare före­skrifter av regeringen eller myndig­het som regeringen besiämmer, lämna den lokala skattemyndighe­ten uppgift om arten och omfatt­ningen av den byggnadsverksam­het, som avses med beviljade bygg­nadslov.

Uppgift skall lämnas för vaije fastighet för sig senast två veckor efter utgången av vaije kvartal och omfatta de byggnadslov som bevU-jats under kvartalet.

Byggnadsnämnd skall i behövlig omfattning, enligt närmare före­skrifter av regeringen eller myndig­het som regeringen bestämmer, lämna den lokala skattemyndighe­ten uppgift om arten och omfatt­ningen av den byggnadsverksam­het, som avses med lämnade bygg­lov, rivningslov, marklov eller till­stånd enligt förhandsbesked.

Uppgift skall lämnas för vatje faslighet för sig senast två veckor efter utgången av varje kvartal och omfatta de lov och tillstånd som lämnats under kvartalet,

Lantbmksnämnd skall, på sätt som föreskrivs av regeringen eller myn­dighet som regeringen bestämmer, lämna lokal skaltemyndighet uppgift om sådant beslut av nämnden som är av betydelse för fastighetstaxeringen.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.


67


 


25 Förslag till

Lag om regionplanering för kommunerna i Stockholms län

Härigenom föreskrivs följande,

1   § För kommunerna i Stockholms län skall Stockholms läns landstings­kommun som regionplaneorgan ha hand om sådan utrednings- och samord­ningsverksamhet beträffande regionala frågor (regionplanering) som avses i 7 kap, 1 § första stycket plan- och bygglagen (0000:000),

2   § Beslämmelserna i 7 kap, 3 § första stycket och andra stycket första meningen plan- och bygglagen (0000:000) tillämpas på landstingskommu­nens verksamhet.

Regeringen kan besluta alt utrednings- och samordningsverksamheten skall avse vissa angivna frågor,

3   § I fråga om regionplan lillämpas beslämmelserna i 7 kap, 4, 5 och 8 §§ plan- och bygglagen (0000:000),

4   § Regionplanen antas av landstinget. Även ändring och upphävande av planen beslutas av landstinget,

5   § Senast dagen efter det alt justering av protokollet med beslul om antagande, ändring eller upphävande av regionplanen har tillkännagivits på landstingskommunens anslagstavla skall meddelande om tillkännagivandet och protokollsutdrag med beslutet sändas till kommunerna och länsstyrel­sen i Stockholms län samt lill regeringen.

När beslutet har vunnit laga kraft, skall planen sändas till länsstyrelsen i Stockholms län,

6§ Vad som i 13 kap, 1§ 6 plan- och bygglagen (0000:000) sägs om kommunalförbunds eller regionplaneförbunds fullmäktiges beslut skall i fråga om Slockholms län gälla landstingets beslul.


Prop. 1985/86:90

Lagen om region­planering för kom­munerna i Stock­holms län


 


Ikraftträdande m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Genom lagen upphävs lagen (1968:598) angående handläggning av frågor om regionplan för kommunerna i Stockholms län.


68


 


26 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs all punkt 2 av anvisningarna till 27 § kommunal­skattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.


Prop. 1985/86:90

Kommunalskatte­lagen


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Anvisningar till 27 §


2.' Tomlrörelse anses föreligga, när någon bedriver verksamhet som huvudsakligen avser försälj­ning av mark för bebyggelse (bygg­nadstomt) från faslighet, som up­penbarligen har förvärvats för all ingå i yrkesmässig markförsäljning, såsom när fastighet har köpts av etl lomtbolag e,d, eller när förvärvet har avsett mark som enligt fast­ställd stadsplan eller byggnadsplan är avsedd för bebyggelse.


2, Tomlrörelse anses föreligga, när någon bedriver verksamhet som huvudsakhgen avser försälj­ning av mark för bebyggelse (bygg­nadstomt) från faslighet, som up­penbarligen har förvärvals för att ingå i yrkesmässig markförsäljning, såsom när fastighet har köpts av etl tomlbolag e,d, eller när förvärvet har avsett mark som enligt detalj­plan är avsedd för bebyggelse.


I övrigi anses försäljning av byggnadstomt ingå i tomlrörelse, om den skattskyldige under tio kalenderår - frånsett överlåtelse som avses i 2 § lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst - har avyttrat minst 15 byggnadstomter. Detsamma gäller om makar under äk­tenskapet har sålt sammanlagt minst 15 byggnadstomter under angivna lid. Har försäljning av byggnadstomter skett från olika fastigheter eller från olika delar av en fastighet, medräknas vid beräkningen av antalet tidigare sålda byggnadstomter endasl sådana tomter som med hänsyn lill deras inbördes läge normah kan anses ingå i en och samma tomlrörelse. Vid beräkning av antalet tidigare sålda byggnadstomter likställs med försälj­ning upplåtelse av mark i och för bebyggelse, utom då fråga är om kom­muns upplåtelse av tomträtt. Har fastighet genom köp, byte eller därmed jämförlig överiåtelse eller genom gåva överförts till föräldrar, far- eller morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make, lill dödsbo, vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare, eller till aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, vari den skatlskyldige ensam eller tillsammans med sådana personer på gmnd av det samlade innehavet av aktier eller andelar har etl bestämmande inflytande, anses tomlrörelse föreligga, om överiåtaren och den nye ägaren sammanlagt har avyttrat minst 15 byggnadstomter. Tomtrörelsen anses påböijad i och med avyttringen av den femtonde byggnadstomten.

Försäljning av byggnadstomt för atl av anställda huvudsakligen använ­das för gemensamt ändamål eller till anställd för att bereda honom bostad anses inte utgöra tomtrörelse, om inte försäljningen görs av skallskyldig som avses i första slyckel eller av skaltskyldig som driver byggnadsrörelse eller handel med fasligheter.

Säljs byggnadstomt av någon som bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter, anses försäljningen ingå i den övriga verksamheten, om inte tomlrörelse utgör den huvudsakliga verksamheten.


Senaste lydelse 1981:295.


69


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:90


 


Har skallskyldig och hans make, om de med hänsyn lill antalet tomt-försäljningar enligt andra stycket anses ha drivit tomlrörelse, inte sålt någon byggnadstomt under de se­naste tio kalenderåren före taxe­ringsåret, anses avyttring av bygg­nadstomt som därefter sker inte som tomlrörelse, om inte bygg­nadstomten ingår i fastställd stads­plan eller byggnadsplan eller avytt­ringen har skell under sådana för­hållanden all tomlrörelse på nytt anses föreligga enligt beslämmel­serna i första eller andra slyckel. Överlåtelse som avses i 2§ lagen (1978:970) om uppskov med be­skattning av realisationsvinst ver­kar inte avbrytande på uppehåll som nu nämnts.


Har skaltskyldig och hans make, om de med hänsyn till antalet tomt­försäljningar enligt andra stycket anses ha drivit tomlrörelse, inte sålt någon byggnadstomt under de se­naste tio kalenderåren före taxe­ringsåret, anses avyttring av bygg­nadstomt som därefter sker inte som tomlrörelse, om inte bygg­nadstomten ingår i detaljplan eller avyttringen har skett under sådana förhållanden all tomlrörelse på nytt anses föreligga enligt bestämmel­serna i första eller andra styckel. Överlåtelse som avses i 2§ lagen (1978:970) om uppskov med be­skattning av realisationsvinst ver­kar inte avbrytande på uppehåll som nu nämnts.


Kommunalskatte­lagen


Utan hinder av vad i föregående stycke sagts skall avyttring av bygg­nadstomt anses utgöra led i tomlrörelse. om nedskrivning av byggnads­tomt har sketl i rörelsen och nedskrivet belopp inte har återförts lill beskattning minst tio år före taxeringsåret.


Avyttrar skallskyldig återstoden av lagret i sådan tomlrörelse som avses i andra styckel, anses vinslen av denna avyttring - utom den del av vinslen som belöper på mark inom detaljplan — inte som inkomst av tomlrörelse, om inte avyttringen kan antas ha skett väsentligen i syf­te att bereda den skallskyldige eller egendomens förvärvare eller an­nan, med vilken någondera är i intressegemenskap, obehörig skal­leförmån. Som skattepliktig intäkt av tomtrörelse räknas likväl belopp varmed egendomens värde har nedskrivits i rörelsen, i den mån nedskrivningen inte har återförts till beskattning tidigare.

Avyttrar skattskyldig återstoden av lagret i sådan tomlrörelse som avses i andra stycket, anses vinsten av denna avyttring - utom den del av vinsten som belöper på mark inom fastställd stadsplan eller byggnadsplan - inte som inkomst av tomlrörelse, om inte avyttringen kan antas ha skett väsentligen i syf­te att bereda den skallskyldige eller egendomens förvärvare eller an­nan, med vilken någondera är i intressegemenskap, obehörig skat­teförmån. Som skattepliktig intäkt av tomlrörelse räknas likväl belopp varmed egendomens värde har nedskrivits i rörelsen, i den mån nedskrivningen inte har återförts till beskattning tidigare.

Frågan om dödsbos avyttring av byggnadstomt är atl hänföra till toml­rörelse eller ej bedöms på samma sätt som om den avlidne hade verkstäht avyttringen.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,


70


 


27 Förslag till                                                  Prop. 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (1933: 269) om ägofred    Ägofredslagen

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1933:269) om ägofred skall ha föl­jande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse


Vad i denna lag är stadgat om
Vad i denna lag är stadgal om

stängselskyldighel       äger      icke     stängselskyldighel gäUer inte be-tillämpning beträffande tomt i stad     träffande områden med fastighels-eller ort å  landet,   varest finnes     plan. tomtindelning såsom i stad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

71


 


28 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs atl anvisningarna till 3§ lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst skall ha föl­jande lydelse.


Prop. 1985/86:90

Lagen om beräk­ning av stadig inkomstskatt för ackumulerad inkomst


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Anvisningar lin3§'

Vad i 3§ 2 mom, vid 2) sägs angående intäkt av jordbmksfastighel genom upplåtelse av nyttjanderätl skall icke gälla beträffande upplåtelse av rätt att avverka skog.

Såsom ersättning vid överlåtelse av hyresrätt anses jämväl vad skatt­skyldig erhåller för att han flyttar från lokal, använd i rörelsen.


Med ersättning på gmnd av av-brotlsförsäkring eller skadestånd c, d, enligt 3 § 4 mom, vid 3) avses i första hand sådan ersättning för in­komstbortfall som erhålls med an­ledning av exempelvis stadsplane­ring eller gatureglering. Härmed likställs frivilligt överenskommen ersällning, vilken avtalats under så­dana förhållanden alt möjlighet lill tvångsåtgärder förelegat om frivillig uppgörelse inte träffats.


Med ersättning på gmnd av av­brottsförsäkring eller skadestånd e, d, enligt 3 § 4 mom, vid 3) avses i första hand sådan ersättning för in­komstbortfall som erhålls med an­ledning av exempelvis delaljplane-läggning eller gatureglering. Här­med likställs frivilligt överenskom­men ersättning, vilken avtalals un­der sädana förhållanden alt möjlig­het till tvångsåtgärder förelegal om frivillig uppgörelse inte träffats.


Vid tillämpning av beslämmelserna i 3 § 2 mom, vid 5) och 6), 3 § 3 mom, vid 2) och 3 § 4 mom, vid 5) skall med avyttring likställas föriust av tillgång, om ersättning på gmnd av skadeförsäkring eller annan ersättning för skada har utgått och ersättningen inte har föranlett avdrag för avsättning till eldsvådefond.

Skatteberäkning för ackumulerad inkomst enligt 3 § 2 mom, vid 6) saml 3 § 4 mom, vid 4) och 5) får ske endast under förutsättning

atl vid beskattningsårets utgång kvarvarande, inte avyttrade inventarier och varor - frånsett tillgångar som vid upplåtelse av rörelse har ularten-derals - är av endasl obetydlig omfattning,

alt vid nämnda tidpunkt inte kvarstår avsättning, som har skett till lagertegleringskonlo, särskild nyanskaffningsfond, särskild investerings­fond för avyttrat fartyg eller eldsvådefond,

saml att, såvitt avser rörelse, den skatlskyldige inte under beskattnings­året har böljat ny rörelse, som med hänsyn till varusortiment eller liknande kan anses utgöra fortsättning av den tidigare rörelsen.

Utöver vad i nästföregående stycke sägs skall som förutsättning för skatteberäkning för ackumulerad inkomst vid upplåtelse av rörelse gälla, att upplåtelsen utgör etl led i rörelsens avveckling.

Denna lag träder i kraft den I januari 1987,


Senaste lydelse 1981:297,


72


 


29 Förslag till                                                 Prop, 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (0000:000) om ändring i luftfartslagen    Luftfartslagen (1957:297)

Härigenom föreskrivs att 6 kap, 5§ luftfartslagen (1957:297)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

6 kap, 5§ Tillstånd får beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn till det allmänna. Vid prövningen skall hänsyn, fömlom lill annat, las til! markför­hållandena, till störningar som kan uppkomma för omgivningen och till totalförsvaret. Vidare skall hänsyn tas till sökandens tekniska och ekono­miska förutsättningar all driva flygplatsen.

Tillstånd får inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdes­bestämmelser. Om syftet med planen eller beslämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvi­kelser göras.

' Lagen omtryckt 1979:643,

 Lydelse enligt prop, 1984/85:212, TU 1985/86:6, rskr 1985/86:71,                    73


 


30 Förslag till

Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)

Härigenom föreskrivs i fräga om civilförsvarslagen (1960:74)'

dels all 31 § skall upphöra att gälla

dels alt 32 och 33 §§ skall ha följande lydelse.


Prop. 1985/86:90

Civilförsvarslagen


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


32 §


Avser någon att uppföra en ny anläggning eller byggnad inom en skyddsmmsort, skall han anmäla detta till kommunen. Undanlag från sådan anmälningsskyldighet får fö­reskrivas av regeringen eUer, efler regenngens bemyndigande, av kommunen. Del åligger kommunen all lämna den som har gjort anmä­lan besked humvida skyddsmm skall anordnas i anläggningen eller byggnaden och, om så är fallet, uppgift om det antal personer som skall beredas plats i detta.


Avser någon all uppföra, bygga tiU eller bygga om en anläggning eller en byggnad inom en skydds­mmsort, skall han anmäla detta till kommunen. Undantag från sådan anmälningsskyldighet får föreskri­vas av regeringen eller, efter rege­ringens bemyndigande, av kom­munen. Del åligger kommunen att lämna den som har gjort anmälan besked humvida skyddsmm skall anordnas i anläggningen eller bygg­naden och, om så är fallet, uppgift om det antal personer som skall be­redas plats i detta.


Avvikelse från besked som avses i första stycket får göras endast om 1, den som har gjort anmälan medgiver det.


2.   byggnadslov eller godkännan­
de enligt 33 § andra stycket icke har
sökts inom två år från beskedels
dag eller

3.   i fråga om anläggning eller
byggnad som tillhör staten uppfö­
randet icke har påbörjats inom tid
som5äg5 i 2,

Vad i denna paragraf sägs om uppförande av en ny anläggning el­ler byggnad skall även gälla

1.  tillbyggnad av en befintlig an­läggning eller byggnad,

2.  ombyggnad eller någon annan ändring av en anläggnings eller byggnads yttre eller inre utförande som är så genomgripande att änd­ringen kan anses jämförlig med ombyggnad.


2.   bygglov eller godkännande en­
ligt 33 § andra slyckel icke har
sökts inom två år från beskedets
dag eller

3.    i fråga om anläggning eller
byggnad som tillhör staten och som
får byggas om utan bygglov, om­
byggnaden inte har påbörjats inom
den tid som anges i 2.


 


Lagen omtryckt 1984: 1026,


74


 


33 §


Nuvarande lydelse

Föreligger skyldighet alt söka byggnadslov för anläggning eller byggnad inom skyddsmmsort, an­kommer det på byggnadsnämnden all vid prövning av ansökan om så­dant lov tillse, atl byggnadsföreta­get överensstämmer med besked enligt 32 § saml med bestämmelser­na i 29 och 30 §§ och med stöd av dessa meddelade föreskrifter.

Vill någon, då skyldighet ej före­ligger all söka byggnadslov, ulföra sådant byggnadsföretag som avses i 32 §, åligger det honom att i förväg inhämta länsstyrelsens godkännan­de av byggnadsföretaget i omför-mälda hänseenden, dock ej i fråga om byggnad som tillhör staten.

Föreligger ej besked enligt 32 §, må byggnadslov eller godkännande enligt andra styckel ej meddelas.


Föreslagen lydelse

Föreligger skyldighet att söka bygglov för anläggning eller bygg­nad inom skyddsrumsort, ankom­mer del pä byggnadsnämnden att vid prövning av ansökan om sådanl lov tillse, att byggnadsföretaget överensstämmer med besked enligt 32 § saml med beslämmelserna i 29 och 30 §§ och med stöd av dessa meddelade föreskrifter.

Vill någon, då skyldighet ej före­ligger atl söka bygglov, utföra så­dant byggnadsförelag som avses i 32 §, åligger del honom alt i förväg inhämta länsstyrelsens godkännan­de av byggnadsföretaget i omför-mälda hänseenden, dock ej i fråga om byggnad som tillhör staten.

Föreligger ej besked enligt 32 §, må bygglov eller godkännande en­hgt andra stycket ej meddelas.


Prop, 1985/86:90 Civilförsvarslagen


 


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,


75


 


31 Förslag till


Prop, 1985/86:90


 


Lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse

Härigenom föreskrivs all 5 § lagen (1966:742) om hotell- och pensionat­rörelse skall ha följande lydelse.


Lagen om hotell-och pensionat­rörelse


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


5§'


Ansökan om tillstånd att driva hotell- eller pensionalrörelse skall vara skriftlig och åtföljas av

a)  uppgift om sökandens fullständiga namn, firma och postadress samt, om sökanden tidigare haft annat släktnamn, detta;

b) för sökande, som är enskild person, uppgift om födelsetid och yrke eller titel saml bevis all han ej är omyndig eller i konkurstillstånd;

c)  uppgift om fullständigt namn, födelsetid och yrke eller titel för den som utsetts till föreståndare eller ersättare saml bevis all han ej är omyn­dig;

d)  uppgift om belägenheten av den byggnad eller lägenhet där rörelsen
avses skola drivas, del största anlal gäster som skall kunna mottagas
samtidigt och del största anlal gäslmm som rörelsen skall omfatta;

e)                                       om byggnadslov meddelats för                       e) om bygglov meddelats för ho-

hotellel eller pensionatet, handling­ar som visa atl så skell.

Beviljas tillstånd skall skriftligt bevis utfärdas. Har byggnadslov ej meddelats och är ej uppenbart att det icke behöves, skall beviset inne­hålla erinran om att byggnadslov kan fordras. Finnes ej godkänd er­sättare eller, i fall när föreståndare skall finnas enligt 3 §, godkänd före­ståndare, skall i beviset anges all tillståndet icke får utnyttjas förrän ersättare eller föreståndare utsetts och godkänts. Avskrift av beviset skall tillställas byggnadsnämnden, brandchefen och miljö- och hälso­skyddsnämnden.


tellet eller pensionatet, handlingar som visar alt så har skett.

Beviljas tillstånd skall skriftligt bevis utfärdas. Har bygglov ej med­delats och är det inte uppenbart all lov inte behövs skall beviset inne­hålla erinran om alt bygglov kan fordras. Finns ej godkänd ersättare eller, i fall när föreståndare skall finnas enligt 3§, godkänd förestån­dare, skall i beviset anges atl till­ståndet icke får utnyttjas förtån er­sättare eller föreståndare utsetts och godkänts. Avskrift av beviset skall tillställas byggnadsnämnden, brandchefen och miljö- och hälso­skyddsnämnden.


Om godkännande av föreståndare eller ersättare skall skriftligt bevis utfärdas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,


Senaste lydelse 1983: 303,


76


 


32 Förslag till                                                 Prop, 1985/86:90

Lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)      Rennäringslagen

Härigenom föreskrivs all 30§ rennäringslagen (1971:437)' skall ha föl­jande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

30 § Den som inom område som avses i 3 § I äger eller bmkar mark där renskötsel bedrives får ej ändra användningen av marken på sätt som medför avsevärd olägenhet för renskötseln i annan mån än som följer av förordnande enligt 26§,

Första slyckel hindrar ej att mark Första slyckel hindrar inte att
användes i enlighet med fastställd
mark används i enlighet med en de-
stadsplan eller byggnadsplan eller
taljplan eller för företag vars tillåt-
för företag vars tillåtlighet skall
lighel skall prövas i särskild ord-
prövas i särskild ordning,
                                        ning.

Denna lag träder i kraft den I januari 1987.

Lagen omtryckt 1985:919,                                                                                   77


 


33 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: J89) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter

Härigenom föreskrivs all 3 § lagen (1973:189) med särskilda hyresbe­stämmelser för vissa orter skall ha följande lydelse.


Prop, 1985/86:90

Lagen med särskil­da hyresbestäm­melser för vissa orter


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


3§'

Bostadslägenhet eller lägenhet, som är avsedd att helt eller till ej ovä­sentlig del nyttjas för hotell- eller pensionalrörelse, får ej ulan hyresnämn­dens tillstånd uthyras eller tagas i bmk av ägaren för väsentligen annat ändamål än det avsedda.


Första styckel gäller ej lägenhet som las i anspråk

1,   för ändamål som anges i 82a§
första stycket byggnadsstadgan
(1959:612) eWer

2.   för utbyggnad av förskole- och
fritidshemsverksamheten enligi so­
daltjänstiagen (1980:620),


Första styckel gäller ej lägenhet som tas i anspråk

1,   för ändamål som anges i 17
kap. 20 § tredje stycket plan- och
bygglagen (0000:000) eller

2,   för utbyggnad av förskole- och
fritidshemsverksamheten enligt so­
cialtjänstlagen (1980:620),


Denna lag träder i kraft den I januari 1987,


Senaste lydelse 1981: 1259,


78


 


34 Förslag till

Lag om ändring i gruvlagen (1974:342)

Härigenom föreskrivs i fråga om gmvlagen (1974: 342) dels all 14 kap, 3 § skall upphöra att gälla, dels all 2 kap, 4§ skall ha följande lydelse.


Prop, 1985/86:90 Gruvlagen


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


2 kap,

Inmulningsräll får ej ulan medgivande av länsstyrelsen beviljas inom

1.   område på mindre avstånd än trettio meter från allmän väg eller sådan
vägs sträckning enligt fastställd arbetsplan eller från sådan järnväg eller
kanal som är upplåten för allmän trafik eller från allmän flygplats,

2.  område på mindre avstånd än etthundra meter från byggnad, som är avsedd all stadigvarande användas till bostad och som ej är belägen på inmutat eller utmålslagt område, eller från tomtplats eller trädgård vid sådan byggnad,

3.  område som upptages av kyrka, annan samlingslokal, undervisnings­anstalt, hotell eller pensionat eller av vårdanstalt, elevhem eller därmed jämförlig inrättning, om anläggningen är avsedd för mer än femtio perso­ner,

4.  område som upplages av elektrisk kraftstation eller industriell anlägg­ning,

5.   område med stadsplan eller 5, område med detaljplan,
byggnadsplan.

Utan hinder av vad som föreskrives i första slyckel får inmutningsrätt beviljas, om medgivande lämnats, i fall som anges under 2 av ägaren lill byggnaden, tomtplatsen eller trädgården och den som har nyttjanderätt därtill samt i fall som anges under 3 och 4 av ägare och nyttjanderättsha­vare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,


79


 


35 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:890) om vissa mineralfyn­digheter

dels att 18 § skall ha följande lydelse,

dels atl punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen skall upphöra all gälla.


Prop, 1985/86:90

Minerallagen


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


18

Undersökningsarbete får ej ulan medgivande av länsstyrelsen äga mm

1.  område på mindre avstånd än trettio meter från allmän väg eller sådan vägs sträckning enligt fastställd arbetsplan eller från sådan järnväg eller kanal som är upplåten för allmän trafik eller från allmän flygplats,

2.  område på mindre avstånd än etthundra meter från byggnad, som är avsedd att stadigvarande användas till bostad, eller från tomtplats eller trädgård vid sådan byggnad,

3.  område som upptages av kyrka, annan samlingslokal, undervisnings­anstalt, hotell eller pensionat eller av vårdanstalt, elevhem eller därmed jämförlig inrättning, om anläggningen är avsedd för mer än femtio perso­ner,

4.  område som upplages av elektrisk kraftstation eller industriell anlägg­ning,

5.   område med stadsplan eller        5. område med detaljplan,
byggnadsplan.

Utan hinder av vad som föreskrives i första stycket får undersökning ske inom område som där anges, om medgivande lämnats, i fall som anges under 2 av ägaren till byggnaden, tomtplatsen eller trädgården och den som har nyttjanderätt därtill samt i fall som anges under 3 och 4 av ägare och nyttjanderättshavare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.


80


 


36 Förslag till

Lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

Härigenom föreskrivs all 2 kap, 9 § arbelsmiljölagen (1977:1160) skall ha följande lydelse.


Prop, 1985/86:90 Arbelsmiljölagen


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

2 kap, 9§


 


Om konstruktion och utformning av byggnad är särskill föreskrivet i byggnadsstadgan (1959:612) och med stöd därav meddelade bestäm­melser.


Om konstruktion och utformning av byggnad är särskill föreskrivet i plan- och bygglagen (0000:000) och med stöd därav meddelade före­skrifter.


 


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

6   Riksdagen 1985186. I saml. Nr 90


81


 


37 Förslag till                                                  Prop. 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (1979:558) om handikappanpassad        Lagen om handi-

kollektivtraflk                                                                 kappanpassad kol-

lektivtrafik Härigenom föreskrivs all 4§ lagen (1979:558) om handikappanpassad

kollektivtrafik skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

4§

I byggnadsstadgan (1959:612) \ plan-och bygglagen (0000:000)
finns bestämmelser om byggnad
finns bestämmelser om byggnad
med utrymme för resande i kollek-
med utrymme för resande i kollek­
tivtrafik,
                                                         livtrafik.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

82


 


38 Förslag till

Lag om ändring i fastbränslelagen (1981:599)

Härigenom föreskrivs atl 3a§ faslbränslelagen (1981:599)' skaU ha föl­jande lydelse.


Prop. 1985/86:90 Fastbränslelagen


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


3a§

Tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen besiämmer krävs för all

1.  uppföra, installera eller ändra en eldningsanläggning så alt den får ell utförande för huvudsaklig eldning med kol, om anläggningen avses få en tillförd effekt överstigande 500 kilowatt, eller

2.  elda med kol i en anläggning med annat utförande än som avses i 1, om anläggningens tillförda effekt överstiger 500 kilowatt.

Tillstånd ges endasl om användning av kol i anläggningen är förenlig

med av riksdagen antagna energipolitiska riktlinjer för introduktion av kol,

Etl tillstånd får begränsas till viss tid eller förenas med särskilda villkor.


Tillstånd enligt denna lag behövs inte om tillstånd till anläggningen meddelats enligt I36a§ byggnads­lagen (1947:385). Utanför områden där Qärtvärme eller naturgas distri­bueras eller avses bli distribuerad enligt kommunens energiplanering behövs inte lillslånd för anläggning­ar för industribyggnader eller träd­gårdsnäringens byggnader.


Tillstånd enligt denna lag behövs inte om tillstånd till anläggningen meddelats enligt 4 kap. lagen (0000:000) om hushållning med na­turresurser m. m. Utanför områden där fjärtvärme eller naturgas distri­bueras eller avses bli distribuerad enligt kommunens energiplanering behövs inte tillstånd för anläggning­ar för industribyggnader eller träd­gårdsnäringens byggnader.


Denna lag träder i kraft den I januari 1987,

Beslämmelserna i 3a§ skall lillämpas om regeringen enligt 136a§ bygg­nadslagen (1947: 385) har meddelat lillslånd lill anläggningen.


Lagen omtryckt 1984:641. Senaste lydelse av författningens rubrik 1984:641.


83


 


39 Förslag till

Lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080)

Härigenom föreskrivs att II § hälsoskyddslagen (1982:1080) skall ha följande lydelse.


Prop. 1985/86:90 Hälsoskyddslagen


 


Nuvarande hdelse


Föreslagen lydelse


ll§

Husdjur och andra djur som hålls i fångenskap skall förvaras och skötas så all sanitär olägenhet inte uppstår.


Regeringen får föreskriva att vis­sa slag av djur inte utan särskilt till­stånd av miljö- och hälsoskydds­nämnden får hållas inom område med stads- eller byggnadsplan, om sådana bestämmelser behövs för alt hindra atl sanitär olägenhet upp­kommer. Regeringen får överlåta ål kommunen alt meddela sådana be­stämmelser.


Regeringen får föreskriva atl vis­sa slag av djur inte utan särskill lill­slånd av miljö- och hälsoskydds­nämnden får hållas inom områden med detaljplan, om sådana bestäm­melser behövs för all hindra all sanitär olägenhet uppkommer. Re­geringen får överiåla åt kommunen all meddela sådana bestämmelser.


 


Denna lag träder i kraft den I januari 1987.


84


 


40 Förslag till                                                             Prop. 1985/86:90

Lag om ändring i ädellövskogslagen (1984:119)           Ädellövskogslagen

Härigenom föreskrivs atl 6§ ädellövskogslagen (1984:119) skall ha föl­jande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse


Utan hinder av 5 § första stycket
Utan hinder av 5 § första slyckel
får mark användas i enlighet med
får mark användas i enlighet med
stadsplan eller byggnadsplan eller i
detaljplan eller i enlighet med be-
enlighet med beslut som gäller för
slut som gäller för företag vars till­
företag vars lillåtlighel har prövats i
lållighet har prövats i särskild ord­
särskild ordning.
                                                    ning.

Denna lag träder i kraft den Ijanuari 1987,

85


 


41 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

Härigenom föreskrivs atl 6§ lagen (1984:404) om stämpelskatt vid in­skrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse.


Prop, 1985/86:90

Lagen om stäm­pelskatt vid inskriv­ningsmyndigheter


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


6§

Skatteplikt föreligger inte vid

1) förvärv från make, om förvärvet sker i syfle all för sammanläggning åstadkomma enhetiiga lagfartsförhållanden för makarnas fasta egendom,

2) förvärv genom byte i den mån ersättningen utgörs av annan fast egendom, om bytet sker för alt åstadkomma en lämpligare fastighetsin­delning eller ulgör etl led i åtgärder för jordbmkets eller skogsbmkets yttre rationalisering,

3) sambruksförenings förvärv genom tillskott från medlem och samfal­lighetsförenings förvärv enligt 5§ lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

4) försäkringsbolags förvärv från annat försäkringsbolag i samband med sådanl avtal om övertagande av det senare bolagets hela försäkringsbe­stånd, som avses i 15 kap, 1 § försäkringsrörelselagen (1982:713),

5) förvärv av järnväg som skall inskrivas i särskild ordning, eller av mark för sådan järnväg.

6) kommuns eller annan menig­hets förvärv av mark som enligt de­taljplan eller områdesbestäm­melser skall användas för allmän plats, begravningsplats eller för så­danl ändamål som enligt 2 kap, 2 § faslighetstaxeringslagen (1979: 1152) medför att byggnad för ända­målet skall anses som specialbygg-

6) kommuns eller annan menig­hels förvärv av mark som enligt fastställd plan skall användas för allmän plats, begravningsplats eller för sådanl ändamål som enligt 2 kap, 2 § faslighetstaxeringslagen (1979:1152) medför all byggnad för ändamålet skall anses som special­byggnad.

nad,

7)   förvärv av kronojord genom skatteköp eller annars på gmnd av
skallebrev,

8)  förvärv av ständig besittningsrätt till ett kronohemman eller etl krono­nybygge, då på gmnd av förvärvet inrymning vinns i sådan rätt,

9)  upplåtelse av tomträtt i en nybildad fastighet, vars mark tidigare helt eller lill övervägande del ingått i en faslighet som varit upplåten med tomträtt lill samme tomträttshavare.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,


86


 


42 Förslag till                                                 Prop. 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter     Lagen om vissa

torvfyndigheler Härigenom föreskrivs alt 6 och 7§§ lagen (1985:620) om vissa torvfyn­digheter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

6§ I fråga om verksamhet som avses I fråga om verksamhet som avses i denna lag skall även iakttas lill- i denna lag skall även iakttas till-lämpliga föreskrifter i byggnadsla- lämpliga föreskrifter i plan- och gen (1947:385), miljöskyddslagen bygglagen (0000:000), miljö-(1969:387) och andra författningar,      skyddslagen (1969:387) och andra

författningar,

7§ Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkt är lämpligt alt verksamheten kommer till stånd och sökanden från sådan synpunkt är lämphg atl bedriva verksamheten.

Koncession får inte strida mol en detaljplan eller områdesbestäm­melser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Vid koncessionsprövning skall lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m. m. tillämpas.

Bearbelningskoncession får meddelas endast om det görs sannolikt alt fyndigheten kan tillgodogöras ekonomiskt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

87


 


BOSTADSDEPARTEMENTET

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 febmari 1986,

Närvarande: statsministern Palme, statsråden I, Carlsson, Feldt, Sigurd­sen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Göransson, Gradin, Dahl, R, Carisson, Holmberg, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lind­qvist


Prop. 1985/86:90 Inledning


Föredragande: statsrådet Gustafsson


Proposition om följdlagstiftning till den nya plan-och bygglagen, lagen om exploateringssamverkan samt lagen om hushållning med naturresurser m.m.

1 Inledning

Regeringen har genom tre propositioner föreslagit riksdagen atl anta dels ett förslag till ny plan- och bygglag, PBL (prop. 1985/86:1), dels ett förslag till lag om exploateringssamverkan, ESL (prop, 1985/86:2) och dels ett förslag till lag om hushållning med naturresurser m,m, NRL (prop, 1985/86:3), Förslagen är f. n, föremål för riksdagsbehandling.

Jag vill nu la upp flertalet av de ändringar i gällande lagar som föranleds av dessa lagförslag.

PBL- och ESL-förslagen grundas på den s. k. PBL-utredningens betän­kande (SOU 1979:65 och 66), Ny plan- och bygglag, NRL-förslagel gmn­das på departementspromemorian (Ds Bo 1984:3), Förslag till lag om hushållning med nalurtesurser m, m. Både betänkandet och promemorian innehåller förslag till ändringar i vissa författningar i syfte att åstadkomma en anknytning mellan PBL, ESL resp, NRL och dessa författningar. De författningsförslag i betänkandet och promemorian som nu är av intresse bör fogas till protokollet i delta ärende (bilaga I resp. bilaga 2).

En sammanställning av remissyttrandena över PBL-utredningens belän­kande gavs ul i febmari 1982 (SOU 1982:9), Inom bostadsdepartementet har även gjorts en sammanställning av remissyttrandena över departe­mentspromemorian, Sammanstähningen finns tillgänglig i lagstiftnings­ärendet angående NRL (Dnr F 309/84),

Inom bostadsdepartementet upprättades under år 1984 departements­promemorian (Ds Bo 1984:2) Expropriationsersättning, Ändringar i expro­priationslagen (1972:719) som föranleds av förslaget till plan- och bygglag m.m. Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av remiss­yttrandena har gjorts inom bostadsdepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet angående följdändringar i expropriationslagen (Dnr R 2450/83), Till protokollet i delta ärende bör fogas en sammanfattning av promemorian och förfallningsförslagel i promemorian (bilaga 3).


88


 


Promemorian (Ds Bo 1984:2) innehåller bl, a, etl förslag lill ändring av expropriationslagen som har föranlelts av en begäran från riksdagen (CU 1979/80:10 rskr 169), Förslagel i denna del rör frågan om byggnadsföretags rätt till ersättning för förlorad handelsvinst resp, förlust av byggnadsar­vode vid expropriation i vissa fall, Förslagel har inte något direkt samband med PBL, Efter samråd med chefen för justitiedepartementet far jag anmä­la atl promemorieförslaget i denna del kommer atl övervägas i samband med att ställning las lill fastighetsbildningsulredningens förslag i betänkan­det (SOU 1983:38) Fastighetsbildning 2 Ersättningsfrågor,

Genom beslul den 13 december 1984 remitterade regeringen lill lagrådet förslag till ändring i bl, a. expropriationslagen (1972:719), Lagförslaget och lagrådels yttrande den 12 mars 1985 över detta bör fogas till protokollet i delta ärende (bilaga 4 resp. bilaga 5).

Genom beslul den 25 april och den 13 juni 1985 remitterade regeringen till lagrådet förslag till följdändringar i bl, a, faslighelsbildningslagsliftning-en och i vattenlagen m, fl, lagar. Lagförslagen bör fogas lill protokollet i detta ärende (bilaga 6 resp. bilaga 7).

Även i väglagstiftningen behöver ändringar göras till följd av PBL- och NRL-förslagen, Enligt vad jag har erfarit avser chefen för kommunika­tionsdepartementet atl i annat sammanhang lägga fram förslag till bl, a, sådana ändringar.

Lagrådet yttrade sig den 15 november 1985 över bl, a, de förslag till följdändringar som remitterades den 25 april och den 13 juni. Yttrandet bör i de delar som nu är av intresse fogas lill protokollet i detta ärende (bilaga 8).

ESL-förslagel föranleder följdändringar i bl, a, lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, lagen (1970:990) om förmånsrätt för fordran på gmnd av fastighetsbildning saml lagen (1973:1152) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. Den 1 april 1982 remitterade dåvarande regeringen ett förslag lill lag om exploa­teringssamverkan och förslag lill följdändringar till lagrådet (se prop, 1981/82:221), De förslag till följdändringar i de nyss nämnda lagarna som jag nu lägger fram, stämmer i allt väsentligt överens med de förslag som lagrådet därvid granskade. En förnyad lagrådsgranskning skulle på gmnd härav sakna betydelse. Till protokollet i detta ärende bör på gmnd av det nu anförda fogas de den 1 april 1982 till lagrådet remitterade lagförslagen och lagrådets yttrande över dessa (bUaga 9 resp. bilaga 10).

Utöver de nu behandlade följdändringarna vill jag ta upp även ändringar i ett tjugotal andra författningar som inte har granskats av lagrådet, Des.sa ändringar är nämligen av så enkel beskaffenhet atl lagrådets hörande skulle sakna betydelse,

Mina förslag omfattar ändringar i lagar som hör till flera skilda departe­ments ansvarsområden och jag har i fråga om de olika förslagen samrått med berörda statsråd.

Jag vill avslulningsvis kort beröra några författningar beträffande vilka jag nu inte lägger fram några ändringsförslag beroende på all de omfattas av pågående översynsarbete. Det gäller lill all börja med allmänna ord­ningsstadgan (1956:617) som har setts över av den s, k, ordningssladgeul-


Prop, 1985/86:90 Inledning

89


 


redningen. Utredningen, som nyligen har avgett sill slutbetänkande (SOU 1985:24) Ordningslag, föreslår bl, a, att allmänna ordningssladgan och lagen om allmänna sammankomster ersätts med två nya lagar, en ordnings­lag och en lag om allmänna sammankomster och offentliga inrättningar.

Betänkandet har remissbehandlats.

Samordningen mellan PBL och allmänna ordningsstadgan gäller främst frågan om innebörden av begreppet "allmän plats". Detta begrepp har i allmänna ordningsstadgan en vidare innebörd än i byggnadslagstiftningen. Enligt förslagel till ordningslag skall begreppet ha i huvudsak samma innebörd som del har i stadgan.

I avvaktan på alt ställning tagils till ordningsstadgeutredningens förslag, bör enligt min mening några ändringar i den gällande ordningsstadgan inte göras.

Definitionen av begreppet "allmän plats" i allmänna ordningssladgan påverkar också de ändringar som behöver göras i renhållningslagen (1979:596), lagen (1956:618) om allmänna sammankomster och lagen (1957:259) om rätt för kommun att utlaga avgift för vissa upplåtelser på allmän plats m. m. Även ändringarna i dessa lagar med anledning av PBL bör anslå i avvaktan på ställningstagande lill ordningsstadgeutredningens förslag.

Några ölägenheter av alt ändringsförslag nu inte läggs fram behöver inte uppstå. Behovet av samordning mellan PBL och de nämnda författningar­na kan under en övergångstid tillgodoses med hjälp av övergångsbestäm­melserna i PBL (17 kap, 4 och 27 §§),

Jag lägger inte heller fram förslag till samordning av minerallagstiftning­en med PBL och NRL, eftersom den lagstiftningen f n, är föremål för översyn av minerallagskommitlén (Dir, 1983:41), Som angavs i propositio­nen om NRL (s. 149 f) bör frågan om anknytning av minerallagstiftningen till NRL tas upp av kommittén. Jag angav i del sammanhanget atl jag - i likhet med vad kommittén uttalat i sill remissyttrande över NRL - ansåg att en anknytning mellan minerallagstiflningen och NRL inte behövs under övergångsperioden fram till dess ett förslag från kommittén har genom­förts, eftersom gmvdrifl är underkastad prövning enligt flera av de lagar som jag föreslår skall anknytas lill NRL. Samordningen mellan minerallag­stiflningen och PBL gäller främst hur detaljplaner och områdesbestäm­melser skall inverka på beslut enligt gmvlagen (1974:342) och lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter (minerallagen). Enligt 2 kap, 4 §5 gruvlagen och 18 §5 minerallagen gäller f.n, atl inmutningsrätt inte far beviljas resp. att undersökningsarbeten inte får äga mm inom ett område med stadsplan eller byggnadsplan, om inte länsstyrelsen medger det. Var­ken gmvlagen eller minerallagen är inriktade på atl markanvändningskon-flikler skall lösas i samband med beslul enligt dessa lagar. Mot den bak­gmnden och med hänsyn till att en ny minerallagstiftning är all vänta, finns inte skäl att nu närmare reglera hur besluten enligt gmvlagen och mineral­lagen bör förhålla sig till detaljplaner eller områdesbestämmelser. Frågan om en samordning mellan en ny lagstiftning på mineralområdel och PBL och NRL hör lill de frågor som minerallagskommitlén behandlar. I avvak­tan på en ny minerallagstiftning bör endast de ändringama göras alt gmvla­gen och minerallagen anpassas terminologiskt till PBL. Jag återkommer till detta i specialmotiveringen (avsnitten 4.34 och 4.35),


Prop. 1985/86:90

Inledning

90


 


2 Allmän motivering


Prop. 1985/86:90


 


Jag kommer närmast atl redovisa motiven lill vissa av de lagändringar som behöver göras med anledning av PBL och NRL, Motiven lill övriga änd­ringsförslag redovisar jag enbart i specialmotiveringen,

I anslutning lill min behandling av de olika ändringsförslagen lar jag också upp de synpunkter som lagrådet har framfört (se bilaga 5, 8 och 10),

2.1 Kortfattad presentation av förslagen - principer för samordningen med annan lagstiftning

2. L1 Plan- och bygglagen

Allmänt om lagförslaget

PBL är avsedd atl ersätta byggnadslagen (1947:385), byggnadsstadgan (1959:612), lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m, m, och lagen (1976:296) om kriskoppling.

Förslaget bygger i väsentliga delar på principerna i gällande rätl men innebär en genomgripande systematisk omarbetning av dagens lagstiftning saml en förenkling och modernisering av regelsystemet, Etl genomgående drag i reformen är atl beslutsfattandet decentraliseras. De i detta samman­hang viktigaste nyheterna är följande,

Alla kommuner skall ha en översiktsplan som omfattar kommunens hela yla. Översiktsplanen skall tjäna som underiag för efterföljande beslul om mark- och vattenanvändningen. Områdesbestämmelser skall kunna antas om kommunen vill säkerställa syftet med översiktsplanen inom ett visst område. Dagens stadsplan och byggnadsplan ersätts av en enda plan som kallas detaljplan. Detaljplanen skall ha en genomförandetid som begränsar byggrätten i tiden. Om det behövs för alt underiätla genomförandel av bl. a, förändringar i fastighetsindelningen inom områden med detaljplan kan fastighetsplan antas. Fastighetsplanen kan sägas utgöra en utbyggnad och modernisering av dagens tomlindelning.

Länsstyrelsens fastställelseprövning av planer slopas. Länsstyrelsen skall i stället ha möjlighet alt i efterhand granska och upphäva detaljplaner och områdesbestämmelser. Granskning och upphävande får dock beslutas endasl på vissa i lagen angivna grunder.

Tillstånd lill byggande m, m, lämnas i form av bygglov, rivningslov och marklov.


Allmän motivering Kortfattad presen­tation av förslagen - principer för samordningen med annan lagstiftning


 


Speciallagarnas samordning med PBL

I gällande rätt har samordningen mellan speciallagar och byggnadslagstift­ningen i åtskilliga fall sketl på så sätt att tillstånd enligt speciallagarna normalt inte får ges till åtgärder som strider mol fastställda planer enligt byggnadslagen. Bedömningen huruvida åtgärden står i överensstämmelse med planen ankommer i dessa fall på beslulsmyndigheten. Som exempel på en sådan reglering kan nämnas 9 § anläggningslagen (1973:1149; 9 § ändrad senast 1974:822) där det föreskrivs atl gemensamhetsanläggning


91


 


som inrättas inom område med fastställd generalplan, stadsplan, tomlin­delning eller byggnadsplan skall slå i överensstämmelse med planen. Här föreskrivs också atl gemensamhetsanläggning skall inrättas så all den står i överensstämmelse med vissa andra bestämmelser för marks bebyggande och användning.

Enligt vissa speciallagar kan, efler särskilt medgivande, tillstånd till en åtgärd lämnas även om åtgärden avviker från gällande plan. Befogenheten atl lämna sådana medgivanden ligger dock som regel inte på beslulsmyn­digheten utan på planmyndigheten. Även här kan reglerna i 9 § anlägg­ningslagen tjäna som exempel. De innebär atl undanlag från fastställda planer får medges endasl om byggnadsnämnden har tillstyrkt del,

I PBL ges kommunerna en stark ställning när del gäller all bestämma om förändring och bevarande av tätorter och bebyggelse i övrigt samt om markanvändning som hör samman med bebyggelseutvecklingen i kom­munen. I princip skall staten kunna bestämma om inriktningen på kommu­nens planering endasl för sådana områden där markanvändningsfrågorna är av stor betydelse i ett nationellt perspektiv eller angår flera kommuner. I propositionen med förslag till PBL framhöll jag att denna starka ställning för kommunerna bör komma till uttryck även i andra lagar som reglerar prövning av företag som kan påverka den fysiska planeringen i kommunen.

Samordningen mellan PBL och annan lagstiftning rör i första hand behovet av en sammanvägning av olika anspråk på användningen av mark-och vattenområden, I PBL-propositionen kallade jag detta för del planpoli­tiska intresset, Sammanvägningen av de olika anspråken på marken och vattnet kommer all göras i de former av fysisk planläggning som PBL erbjuder. Avsikten med PBL-reformen är bl, a, att kommunerna själva -med de nyss nämnda begränsningarna - skall ha det avgörande inflytandet när det gäller bebyggelseutvecklingen i vid mening i kommunen. Planbe­sluten enligt PBL bör alltså påverka tillståndsprövningen enligt olika spe­ciallagar. Delta bör gälla oavsett om ett förelag skall prövas enligt både en speciallag och PBL eller endast enligt en speciallag. När det gäller verk­ningarna av PBL: s planer fmns anledning all särskilja detaljplan, fastig­hetsplan och områdesbestämmelser, som har rättsverkan för efterföljande beslul enligt PBL, från översiktsplaner som avses endasl tjäna som under­lag för efterföljande beslut.


Prop. 1985/86:90

Allmän motivering Kortfattad presen­tation av förslagen — principer för samordningen med annan lagstiftning


 


Detaljplan, fastighetsplan och områdesbestämmelser

Som jag uttryckte i PBL-propositionen bör beslut enligt speciallagar - i likhet med vad som nu oftast gäller - inte få strida mot detaljplaner. Planlolkningen bör som nu anförtros beslutsmyndigheten i varje tillstånds­ärende med rätt för kommunen att klaga i den ordning som anges i resp. lag. Helt naturligt bör den myndighet som har att fatta beslul enligt en speciallag vid tveksamhet samråda med kommunen. Enligt PBL-förslaget skall detaljplaner, för vilka genomförandetiden har gått till ända, fortsätta all gälla till dess atl kommunen ändrar eller upphäver planen. Kravet på planöverensstämmelse bör därför gälla även för åtgärder som vidtas efler genomförandelidens utgång. Möjlighet bör finnas för specialmyndigheter


92


 


all göra vissa avvikelser från gällande planer. För sådana avvikelser bör gälla samma fömtsättningar som i bygglovsfallen, dvs, mindre avvikelser bör få ske, om de är förenliga med syftet med planen. Sådana mindre avvikelser bör få beslutas självständigt av specialmyndigheterna,

I områden ulan detaljplan - dvs, områden som endast omfattas av översiktsplanen — kan kommunen genom områdesbestämmelser med bin­dande verkan styra efterkommande markanvändningsbeslul enligt PBL på etl i vissa avseenden liknande sätt som genom detaljplan. Bygglov får i princip inte medges, om en ansökt åtgärd strider mol områdesbestäm­melser.

På samma sätt som jag har förordat i fråga om detaljplanens verkan bör områdesbestämmelserna få motsvarande effekt på beslut enligt specialla­gar som på beslut om bygglov.

Även fastighetsplanen bör ha samma verkan som detaljplan eller om­rådesbestämmelser vid beslut enligt fastighetsbildningslagstiflningen, Be­slul enligt den lagstiftningen bör således inte få strida mot en faslighets-plan.


Prop, 1985/86:90

Allmän motivering Kortfattad presen­tation av förslagen — principer för samordningen med annan lagstiftning


 


Översiktsplan

Översiktsplanen kommer främst all handla om hur olika mark- och vallen­områden i stort skall användas. Vid upprättande av planen skall 2 kap, PBL tillämpas. De centrala bestämmelser som skall läggas till gmnd för användningen av marken och vattnet blir, genom en hänvisning i 2 kap. 2 § PBL, de hushållningsbestämmelser som finns i NRL.

När det gäller översiktsplanens betydelse för tillståndsprövning enligt PBL har i lagtexten inte angetts någol krav på atl den åtgärd för vilken lov söks skall vara förenlig med kommunens översiktsplan. Av 8 kap, 12 § i PBL-förslaget följer emellertid bl, a, all bygglov skall lämnas om den ansökta åtgärden är lämplig på platsen med hänsyn lill 2 kap, PBL. På grund av alt översiktsplanen skall upprättas med tillämpning av bestäm­melserna i 2 kap, och utgöra underlag för beslut om användningen av mark och vatten samt om kommunens närmare planering, kommer kommunfull­mäktiges uttalanden i översiktsplanen atl kunna vägas in i bygglovsären­den. Som jag närmare har redovisat i samband med föredragningen av förslaget till NRL bör kommunens slåndpunklslaganden i översiktsplanen beaktas av prövningsmyndighelerna även vid beslul enligt annan lagstift­ning än PBL i frågor som gäller markanvändning. För atl specialmyndighe-terna skall la tillbörlig hänsyn lill kommunens markplanering i stort, bör de i likhet med byggnadsnämnden grunda sina beslul på samma regler som ligger till gmnd för upprättandet av översiktsplanen. Genom att lagar som rör tillstånd till olika former av mark- och vattenanvändning kopplas till NRL, kan innehållet i översiktsplanen, som ju är upprättad i enlighet med NRL:s regler, vägas in även vid prövningen enligt dessa lagar. Någon närmare anknytning mellan översiktsplanen enligt PBL och tillstånds­prövning enligt speciallagar behövs inte.


93


 


Vissa frågor om dubbelprövning

I PBL-propositionen uttalade jag all det i åtskilliga fall inte är möjligt att undvika dubbelprövning av åtgärder, även om man bör sträva efter delta. Många verksamheter, vilkas tillåtiighet skall prövas enligt någon special­lag, kräver byggnader eller andra anläggningar som skall prövas enligt PBL,

I sådana fall där i princip samma åtgärder skall prövas enligt olika lagar och där prövningsgmnderna är näraliggande eller i det närmaste identiska bör, som jag framhöll i PBL-propositionen, övervägas om del inte räcker med ett prövningsförfarande. När del gäller byggnader och andra anlägg­ningar som är prövningsplikliga enligt PBL kan man konstalera atl sam­ordningsmöjlighet finns i förhållande tih den prövning som f. n, görs av vägmyndigheterna enligt väglagstiftningen i fråga om uppförande av bygg­nader m, m, i anslutning till vägar. Chefen för kommunikationsdeparte­mentet återkommer till denna samordningsfråga i annat sammanhang när han behandlar ändringar i väglagen (1971:948) och lagen (1939:608) om enskilda vägar.

Åtskilliga åtgärder kommer emellertid även i fortsättningen all kräva tillstånd enligt olika lagar och av ohka myndigheter. Som jag närmare utvecklade i PBL-propositionen, bör det inte ställas upp några allmänna regler om i vilken turordning tillståndsprövningen då skall göras, eftersom förhållandena kan vara mycket varierande. Som jag också uttryckte bör utgången i ett speciallagsärende tillmätas stor betydelse vid prövningen enligt PBL, om de aspekter som skall beaktas vid tillståndsgivningen enligt speciallagen resp. PBL är tämligen hkartade.


Prop. 1985/86:90

Allmän motivering Kortfattad presen­tation av förslagen — principer för samordningen med annan lagstiftning


Kommunala naturreservat m. m.

PBL-utredningen föreslog att kommunerna skall ges möjlighet atl inom ramen för PBL besluta om markförordnanden, motsvarande dagens natur­reservat, för atl tillgodose friluftslivets intressen. Förslaget väckte en viss remisskritik som jag har funnit befogad. Detta ledde lill atl jag i PBL-pro­positionen föreslog den lösningen alt kommunerna skall få möjligheter att använda de medel som redan i dag finns i naturvårdslagen. Jag återkommer till detta i samband med atl jag behandlar den mera tekniska samordningen mellan PBL och naturvårdslagen.


Behov av ändringar i speciallagar på grund av vissa begreppsskillnader mellan gällande byggnadslagstiftning och PBL m. m.

I åtskilliga lagar finns anknytning till plansystemel i byggnadslagen, dvs. till regionplan, generalplan, stadsplan, tomtindelning och byggnadsplan. Bestämmelser där dessa planbegrepp används måste anpassas till PBL:s plansystem, I PBL har begreppet byggnadslov utmönstrats och ersatts med begreppen bygglov, rivningslov och marklov. Också detta leder lill flera konsekvensändringar i speciallagar. Av betydelse i sammanhanget är vidare att byggnadsstadgans nybyggnadsbegrepp (75 § BS) inte har förts


94


 


över lill PBL, Jag finner emellertid inte anledning alt nu föreslå ändring av samtiiga lagar där uttryck som "ny-, till- eller ombyggnad" används, Nybyggnadsbegreppel i byggnadsstadgan läcks nämligen, lill den del det inte rör sig om uppförande av helt nya byggnader, i allt väsentligt av PBL:s ombyggnadsbegrepp,

2.L2 Lagen om hushållning med naturresurser m. m.

Jag redovisade i samband med min föredragning av förslagel lill NRL vilka lyper av markanvändningsförändringar som bör underkastas de hushåll­ningsregler som den lagen föreslås innehålla. Som jag då framhöll, är hushållningsreglema inriktade på att ge vägledning för att avgöra konkur­rensfrågor om mark- och vattenanvändningen. Bestämmelsema är utfor­made utifrån motivet att få till stånd en från allmän synpunkt lämplig markanvändning. De utgör därmed en gmnd för att avgöra tiUståndsären­den så alt en lämplig samhällsutveckling främjas.

NRL är av naturliga skäl mest användbar i sådana fall där man kan styra lokaliseringen av en verksamhet eller där det finns utrymme för all mera i detalj bestämma om de verkningar som en viss verksamhet får medföra med hänsyn till avsedd mark- och vattenanvändning i omgivningen. PBL är naturligtvis av central betydelse för tillämpningen av NRL, Förändring­ar av mark- och vattenanvändningen hänger oftast samman med bebyggel­sefrågor på olika sätt. Vilken roll PBL-planer avses spela vid tillämpningen av NRL utvecklade jag i propositionen med förslag till NRL (prop, 1985/86:3),

I PBL-förslaget har i 2 kap,, som behandlar de gmndläggande kraven vid planläggning för bebyggelse och prövning av bygglov, tagits in en regel om atl även NRL:s regler skaU tillämpas. Modellen alt bland bestämmelserna om tillståndsförutsätlningar ta in en hänvisning till NRL bör läggas lill gmnd för samordningen även mellan andra lagar och NRL. I samband med den närmare genomgången av följdändringarna i olika lagar kommer jag närmare all redovisa motiven till den lagtekniska lösning som har valls i olika fall.


Prop, 1985/86:90

Allmän motivering Kortfattad presen­tation av förslagen — principer för samordningen med annan lagstiftning


 


2.1.3 Lagen om exploateringssamverkan

Lagen om exploateringssamverkan är i första hand avsedd all utgöra ell medel alt genomföra kommunala planinlentioner. Förslagel gör det möjligt för flera fastighetsägare inom ett område atl i samverkan vidla åtgärder för att ställa i ordning mark för ny bebyggelse eller för att förtäta eller göra andra förbättringar i redan bebyggda områden (exploateringssamverkan). Förslaget innebär också att den avkastning som uppkommer genom sam­verkan kan fördelas mellan fastighetsägarna i förhållande till deras ur­spmngliga ägoinnehav inom området.

De förändringar i fastighetsindelningen som är nödvändiga för samver­kansförelaget skall genomföras som fastighetsreglering enligt faslighels­bildningslagen (1970:988), För genomförande av exploateringssamverkan ulgör de fastigheter vars ägare deltar i denna, en särskild samfällighet — en


95


 


exploateringssamfällighet. Denna samfällighet skall förvallas enligt be­stämmelserna i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.

Del inbördes sambandet mellan PBL och lagen om exploateringssam­verkan redovisade jag i propositionerna med förslag lill PBL och ESL (prop, 1985/86:1 resp, 1985/86:2), Jag nämnde nyss (avsnitt 1) atl de följd­ändringar som lagen om exploateringssamverkan föranleder i faslighets-bildningslagstiftningen redan tidigare har granskals av lagrådet och atl någon ny remiss till lagrådet därför inte har skett beträffande förslagen lill ändringar i lagen om förvaltning av samfälligheter, lagen om förmånsrätt för fordran på gmnd av fastighetsbildning saml lagen om förmånsrätt för fordringar enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. En ny lagrådsgranskning har däremot skett av de ändringar som i övrigt behöver göras i fastighelsbildningslagstiftningen med anledning av lagen om ex­ploateringssamverkan. Dessa ändringar, som rör faslighelsbildningslagen och anläggningslagen (1973:1149), remitterades för sammanhangets skull lill lagrådet den 25 april 1985, eftersom lagarna måste ändras även med anledning av PBL,


Prop, 1985/86:90

Allmän motivering Kortfattad presen­tation av förslagen — principer för samordningen med annan lagstiftning


 


2.2 Expropriationslagen

Sammanfattning

O Endasl sådana ändringar i expropriationslagen görs som är oundgängli­gen nödvändiga för atl PBL skall kunna tillämpas eller som är särskill angelägna för att PBL skall få avsedd effekt.

O Löseskillingen skall hksom i dag bestämmas på gmndval av fastighe­tens marknadsvärde, Samma princip skall gälla oavsett om expropria­tion sker före eller efler utgången av den i detaljplanen bestämda genomförandetiden.

O Om expropriation eller inlösen enligt PBL sker inom tio år efter PBL:s ikraftträdande skall expropriationsersällningen för mark som är avsedd för enskilt bebyggande bestämmas med hänsyn till de planförhållanden som rådde vid ikraftträdandet om fastighetsägaren begär det,

O Nuvarande ersättningspraxis beträffande mark för allmän plats lagreg­leras.

Bestämmelsen i nuvarande byggnadslag all ersällning inte skall betalas för mark som ingår i allmän väg och som enligt en detaljplan skall användas för allmän plats las in i expropriationslagen,

O Om expropriation eller inlösen enligt PBL sker inom fyra år efter PBL:s ikraftträdande, skall expropriationsersällningen för mark som är av­sedd för annat än enskilt bebyggande bestämmas med hänsyn lill de planförhållanden och de ersättningsprinciper som gällde vid ikraftträ­dandet, om fastighetsägaren begär del,

O De föreslagna beslämmelserna skall vara tillämpliga i alla inlösenmål och las därför in i expropriationslagen.


Allmän motivering Expropriationsla­gen


96


 


2.2.1 Behovet av ändringar

Mitt förslag: Endast sådana ändringar i expropriationslagen görs som är oundgängligen nödvändiga för att PBL skall kunna lillämpas eller som är särskilt angelägna för alt PBL skall få avsedd effekt.


Prop, 1985/86:90

Allmän motivering Expropriationsla­gen


I departementspromemorian (Ds Bo 1984:2) Expropriationsersättning föreslås ändringar i 4 kap, expropriationslagen som, med undanlag för del inledningsvis (avsnitt 1) nämnda förslagel om ersättning för förlorad han­delsvinst m, m,, har samband med förslaget lill PBL, Promemorieförslaget innebär i nu aktuella delar atl expropriationslagens värderingsregler anpas­sas lill det synsätt som ligger bakom förslagel om genomförandelid för detaljplaner enligt PBL, Vidare föreslås i promemorian bestämmelser om värdeutjämning mellan fastigheter inom detaljplaneområden när mark för allmänt ändamål löses in, Förslagel innebär att hela 4 kap, redigeras om, att flera begrepp som i dag används i expropriationsrällsliga sammanhang definieras i lagtexten samt atl nuvarande praxis kodifieras i vissa fall. Förslagen har fåll ett i huvudak positivt bemötande från remissinstanser­na.

Utgångspunkten för reformarbetet i detta sammanhang bör enligt min mening vara all endasl sådana ändringar bör göras som är nödvändiga för all PBL skall kunna tillämpas eller som är särskill angelägna för all PBL skall fä avsedd effekt. Övriga ändringar i expropriationslagen som har föreslagits i promemorian tar jag alltså inte upp nu. Efter samråd med chefen för justitiedepartementet vill jag anmäla atl promemorieförslaget i dessa delar kommer all övervägas i samband med all ställning las lill fastighetsbildningsulredningens förslag i betänkandet (SOU 1983:38) Fas­tighetsbildning 2 Ersättningsfrågor,

2.2.2 Mark för enskilt bebyggande

Generella ersättningsbestämmelser

Mitt förslag: Löseskillingen skall liksom i dag bestämmas på grund­val av fastighetens marknadsvärde. Samma princip skall gälla oav­sett om expropriation sker före eller efter ulgången av den i detalj­planen bestämda genomförandetiden.


Som jag tidigare har nämnt innebär PBL-förslaget bl, a, att dagens stads-och byggnadsplaner ersätts av en planform, nämligendelaljplanen, Försla­gel innebär i denna del en väsentlig förändring jämfört med gällande rätl genom atl detaljplanen skall ha en s, k, genomförandetid. Under genomfö-randetiden - som kan variera mellan fem och femton år - skall fastighets­ägaren kunna räkna med all få utnyllja den i planen medgivna byggrätten. Efter genomförandetidens slut har emellertid kommunen möjlighet all ändra eller upphäva planen ulan all rättigheter som har uppkommit genom planen behöver beaktas. Syftet med förslaget om genomförandelid är bl, a.


97


7   Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 90


all påskynda genomförandel av beslutade planer och alt göra del möjligt för kommunen att ändra eller upphäva inaktuella eller otidsenliga planer. För att kommunen skall få möjligheter atl t, ex, själv genomföra en detalj­plan föreslås vidare en rätt för kommunen alt efter genomförandetidens utgång lösa in mark som inte har bebyggts i huvudsaklig överensstämmelse med planen.

Enligt departementspromemorian bör värderingsreglerna i expropria­tionslagen ändras så all de bidrar lill all detaljplaner genomförs inom avsedd lid. Om så inte sker och kommunen vill lösa in marken efter genomförandetidens slut, bör enligt promemorian värderingsreglerna ut­formas så all löseskillingen i princip bestäms med bortseende från sådan del av marknadsvärdet som gmndas på förväntningar om atl få genomföra planen, trots all genomförandeliden har gått ul.

För mark som i en detaljplan är avsatt för enskilt bebyggande föresläs därför alt olika regler skall gälla för expropriation som sker före resp, efter genomförandelidens slut. Om expropriation sker före genomförandelidens slut, skall marknadsvärdet ersättas fullt ut. Sker den efter genomförandeli­dens slut, skall ersättningen i princip bestämmas med hänsyn till den pågående markanvändningen. 1 vissa situationer torde det emellertid enligt promemorian vara näst intill omöjligt all bestämma värdet med hänsyn till pågående markanvändning. Som exempel nämns obebyggda tomter i cen­trala stadsdelar. Av främst värderingslekniska skäl föreslås därför en kompletterande bestämmelse av innebörd atl ersättningen skall bestäm­mas lill lägst del belopp som motsvarar en Qärdedel av del värde marken skulle ha hafl om planen hade fåll genomföras.

Några remissinstanser tillstyrker förslagel, men de flesta avstyrker eller är tveksamma till del,

I lagrådsremissen den 13 december 1984 anförde jag följande i fråga om värderingsreglerna.


Prop. 1985/86:90

Allmän motivering Expropriationsla­gen


 


För egen del känner jag stark sympati för de motiv som ligger bakom förslagel alt värderingen av mark normall bör leda lill olika resultat bero­ende på om expropriation sker före eller efter genomförandetidens slut. Myckel talar emellertid för att marknadsvärdet på en obebyggd fastighet kommer atl sjunka efler genomförandelidens utgång, eftersom en köpare inte kan vara säker på alt få genomföra planen. Detta medför i sin lur dels alt fastighetsägaren får en press på sig atl genomföra planen under genom­förandetiden, dels att kommunen, om den efler genomförandelidens slut vill lösa in mark som inte har bebyggts i enlighet med planen, kan få göra detta till del lägre marknadsvärdet. Syftet med PBL:s bestämmelser om genomförandelid skulle därmed i huvudsak kunna bli tillgodosedda utan ändringar i expropriationslagen. Hur utvecklingen kommer att bli, kan emellertid inte med säkerhet förutses, eftersom den är beroende av vissa på förhand svårbedömda faktorer och dessutom kan förväntas bli olika beroende på förhållanden i den enskilda kommunen. Jag gör dock för egen del den bedömningen all de i promemorian föreslagna ändringarna i nu berörda delar inte är nödvändiga för atl PBL skall få avsedd effekt. Jag anser alltså att ändringama nu inte bör genomföras, men jag kommer självfallet alt uppmärksamt följa utvecklingen.


98


 


Mitt anförande föranledde lagrådet (yttrandet, bilaga 5, s. 296) atl uttala följande:

Departementschefen säger sig också känna stark sympati för de motiv som ligger bakom förslaget i departementspromemorian atl värderingen av mark normall bör leda lill olika resultat beroende på om expropriation sker före eller efler genomförandelidens slut. Argumentet för all likväl nu ha samma ersättningsregler i båda situationerna är en förmodan att marknads­värdet på en obebyggd tomt kan förväntas sjunka efter genomförandeti­dens slut. Antagandet må ha fog för sig i vissa fall men inte i andra. En i centrala delar av ett störte samhälle obebyggd tomt som i realiteten inte kan användas på annat sätt än detaljplanen anger kommer sannolikt atl ha ett lika stort förvänlningsvärde även efler genomförandelidens slut. Vilken inverkan bibehållandet av gällande ersättningsbestämmelser kommer atl få för all ge genomförandereglerna avsedd effekt är svårt att förutse. Depar­tementschefen säger sig vara medveten härom och ämnar uppmärksamt följa utvecklingen. Detta uttalande sett mol bakgrunden av departements­chefens nyss återgivna sympati för motiven till de i departementsprome­morian föreslagna reglerna är ägnat att skapa ovisshet om varaktigheten i den nu föreslagna ordningen. Enligt lagrådets mening måste del ses som en brist all det inte redan nu skapas en mera definitiv klarhet i frågan om genomförandelidernas inverkan på expropriationsersällningen.


Prop, 1985/86:90

Altmän motivering Expropriationsla­gen


Med anledning av vad lagrådet har anfört vill jag framhålla all del enligt min mening är naturiigt all effekterna av en ny ordning studeras och all man, när tillräckliga erfarenheter har vunnits, överväger om några ändring­ar behöver göras. Jag vidhåller förslagel i lagrådsremissen, vilket således innebär all någon förändring inte föreslås av expropriationslagens huvud­regel all marknadsvärdet skall ersättas vid en expropriation.

Särskilda ersättningsbestämmelser för äldre stads- och byggnadsplaner m.m.

Mitt förslag: Om expropriation eller inlösen enligt PBL sker inom tio år efler PBL:s ikraftträdande skall expropriationsersällningen be­stämmas med hänsyn till de planförhållanden som rådde vid ikraft­trädandet om fastighetsägaren begär del.


I promemorian föreslås en särskild övergångsbestämmelse som tar sikte på expropriation av mark inom sådana äldre stads- och byggnadsplaner som enligt övergångsbestämmelserna till PBL inte påförs någon genomfö­randetid, dvs, planer som har faslslällls mer än åtta år före PBL:s ikraftträ­dande. Den i promemorian föreslagna bestämmelsen, som motiveras av atl en mjukare övergång lill del nya systemet skall åstadkommas, innebär atl fastighetsägaren eller kommunen vid en expropriation som sker under tiden tio år efler PBL:s ikraftträdande skall ha rätl atl åberopa såväl de planförhållanden som råder den dag PBL träder i kraft som de värderings­regler som gäller då. De flesta remissinstanserna godtar förslagel men påpekar atl beslämmelserna bör samordnas bättre med övergångsbestäm­melserna till PBL,


99


 


För egen del anser jag atl en bestämmelse av den innebörd som föreslås i promemorian är nödvändig för att syftet med en del av övergångsbestäm­melserna till PBL skall bli tillgodosett. De övergångsbestämmelser som jag i första hand åsyftar är de som har tagits in i 17 kap, 8 § i PBL-förslaget, De innebär bl, a, att kommunen under vissa förutsättningar blir skyldig att lösa mark som omfattas av en äldre stads- eller byggnadsplan, om planen upphävs eller ändras efter PBL:s ikraftträdande och fastighetsägaren kan använda marken endast på ett sätt som är uppenbart oskäligt, Beslämmel­serna är avsedda all utgöra ell skydd för ägare lill mark som på gmnd av långvariga nybyggnadsförbud inte har kunnat bebyggas i enlighet med planen. En sådan skyddsregel skulle i många fall bli i det närmaste verk­ningslös om marknadsvärdet skulle bestämmas utifrån de planförhållanden som råder vid inlösentillfället, särskill om planen då är helt upphävd. Jag förordar alltså att en bestämmelse motsvarande den som föreslås i prome­morian införs. Bestämmelsen bör gälla endast om talan väcks under tiden tio år efter PBL:s ikraftträdande. Eftersom bestämmelsen tas in för all skydda fastighetsägaren bör den - till skillnad från vad som föreslås i promemorian - tillämpas endast om fastighetsägaren begär det.

Enligt min mening bör emellertid bestämmelsen vara tillämplig även i andra fall än de nu avsedda. Jag tänker bl, a. på den situationen atl en äldre plan, som inte har varit belagd med nybyggnadsförbud, upphävs utan all ersättas av någon ny och kommunen därefter exproprierar mark inom det tidigare planområdet. Bestämmelsen bör därför utformas så all de planför­hållanden som råder när PBL träder i kraft får åberopas oavsett vad som har hänt med planen efler ikraftträdandet. Bestämmelsen bör vara tillämp­lig på mark som vid PBL:s ikraftträdande omfattas av stads- eller bygg­nadsplaner fastställda mer än åtta år före ikraftträdandet eller sådana avstyckningsplaner eller andra äldre planer och bestämmelser som enligt PBL:s övergångsbestämmelser (17 kap, 4 § första styckel) skall gälla som detaljplan enligt PBL,


Prop, 1985/86:90

AUmän motivering Expropriationsla­gen


2.2.3 Mark för annat än enskilt bebyggande

Generella ersättningsbestämmelser

Mitt förslag: Nuvarande ersällningspraxis beträffande mark för all­män plats lagregleras.

Bestämmelsen i nuvarande byggnadslag atl ersättning inte skall betalas för mark som ingår i allmän väg och som enligt en detaljplan skall användas för allmän plats las in i expropriationslagen.


Vid inlösen av mark som enligt en detaljplan är avsedd för allmän plats, skall löseskillingen enligt gällande ersällningspraxis bestämmas på gmnd­val av de planförhållanden som gällde närmast innan marken enligt planen lades ul för sådanl ändamål. Jag föreslog i lagrådsremissen inte någon lagreglering av denna praxis. Jag har emellertid efler ytterligare övervä­ganden funnit all denna viktiga regel bör lagregleras för alt några missför­stånd inte skall uppkomma. Detta är särskilt angelägel med hänsyn till atl


100


 


denna inlösensiluation är myckel vanligt förekommande. Jag föreslår där­för all en sådan bestämmelse tas in i 4 kap, expropriationslagen.

Vid bestämmande av löseskiUingen för mark som är avsedd för kvarters­mark för allmänt ändamål skall marken i princip jämställas med kvarters­mark för enskilt bebyggande. Bestämmelserna i byggnadslagen om inlösen av mark som är avsedd för kvartersmark för allmänt ändamål har överförts till PBL i huvudsak oförändrade. Gällande ersällningspraxis är inte avsedd atl förändras.

Enligt promemorieförslaget skall ersättning inte betalas för mark som ingår i allmän eller enskild väg och som enligt en detaljplan skall användas för allmän plats.

Beträffande mark som ingår i allmän väg innebär promemorieförslaget inte någon förändring i förhållande till gällande rätl (42 § byggnadslagen). Eftersom förslagel till PBL inte innehåller någon motsvarighet lill 42 § byggnadslagen, är det nödvändigt att en bestämmelse med del innehåll som föreslås i promemorian beträffande mark som ingår i allmän väg, las in i expropriationslagen. Jag ansluter mig alltså till promemorieförslaget i denna del.

Beträffande mark som ingår i enskild väg föreligger enligt 43 § byggnads­lagen i princip ingen skyldighet att avslå den ulan ersättning. Enligt 143 § byggnadslagen skall dock nyttjanderätt som belastar sådan mark beaktas vid inlösen, vilket naturligtvis i praktiken kan innebära att marken inte anses ha något värde. Den sakliga förändring som promemorieförslaget innebär, är inte nödvändig med hänsyn till PBL-förslaget och bör därför inte genomföras i detta sammanhang. Del kan visseriigen övervägas alt ta in en motsvarighet lill 143 § byggnadslagen i expropriationslagen. Enligt min mening är det emellertid uppenbart att nyttjanderätter som belastar marken kommer atl beaktas när markens marknadsvärde bestäms. Någon sådan bestämmelse behövs därför inte,

I promemorian föreslås vidare en bestämmelse om alt ersättning för mark för annat än enskilt ändamål skall bestämmas som ett genomsnitts­värde av den obebyggda marken inom detaljplanen. Bestämmelsen, som skall lillämpas endasl inom detaljplaner som har anlagils enligt PBL, syftar till att värdet av den byggrätt som en ny detaljplan medför skall fördelas lika över all sådan mark inom planen som är tillgänglig för exploatering.

Även om det finns skäl som talar för en sådan bestämmelse, är jag - mot bakgmnd av vad jag tidigare har anfört om behovet av ändringar i expro­priationslagen - inte beredd att nu föreslå ett genomförande av promemo­rieförslaget i denna del.


Prop. 1985/86:90

AUmän motivering Expropriationsla­gen


101


 


Särskilda ersättningsbestämmelser för äldre stads- och byggnadsplaner m.m.

Mitt förslag: Om expropriation eller inlösen enligt PBL sker inom fyra år efler PBL:s ikraftträdande, skall exproprialionsersättningen för mark som är avsedd för annat än enskilt bebyggande bestämmas med hänsyn till de planförhällanden och de ersättningsprinciper som gällde vid ikraftträdandet, om fastighetsägaren begär del.


Prop, 1985/86:90

Allmän motivering Expropriationsla­gen


 


Som jag nyss nämnde skall enligt gällande praxis, vid inlösen av mark som i en detaljplan är avsedd för allmän plats, löseskillingen bestämmas på grundval av de planförhållanden som gällde närmast innan marken enligt planen lades ut för sådant ändamål. Vid bestämmande av löseskillingen för mark som är avsedd för kvartersmark för allmänt ändamål skall marken i princip jämställas med kvartersmark för enskilt bebyggande. Om kom­munen emellertid upphäver planen och därefter exproprierar samma mark, skall löseskillingen i princip bestämmas på gmndval av marknadsvärdet vid den lidpunkt då expropriationsmålel avgörs, I promemorian föreslås atl fastighetsägaren eller kommunen under fyra år efter PBL:s ikraftträ­dande skah kunna kräva all marknadsvärdet bestäms med hänsyn lill planen, oavsett om planen har upphävts eller ändrats.

De flesta remissinstanserna godtar förslagel. Vissa instanser menar dock all giltighetstiden för denna övergångsbestämmelse bör vara hka lång som den som skall gälla mark för enskilt bebyggande,

PBL-förslaget innebär bl, a. alt kommunen får störte möjligheter än i dag all upphäva detaljplaner. Del medför alt vissa fastighetsägare kan komma i ett ogynnsammare läge efler ikraftträdandet i fråga om ersättning för mark som tidigare har varit avsedd för allmänt ändamål. En bestämmelse med den innebörd som föreslås i promemorian skulle under en övergångstid mildra dessa ogynnsamma effekter. Jag anser en sådan ordning befogad och ansluter mig därför till promemorieförslaget. Den i promemorian före­slagna övergångstiden om fyra år anser jag lämplig med hänsyn till atl den överensstämmer med den tid som enligt övergångsbestämmelserna i PBL-förslaget (17 kap, 5 § första stycket) skall gälla för tillämpningen av 48 § första och tredje styckena byggnadslagen. Enligt nämnda lagmm är kommunen skyldig atl, under vissa angivna förutsättningar, lösa mark som är avsedd för någol annat än enskilt bebyggande.

Eftersom den nu föreslagna bestämmelsen är avsedd att utgöra etl skydd för fastighetsägare, anser jag, till skillnad mot vad som föreslås i prome­morian, atl endast fastighetsägaren skall kunna åberopa bestämmelsen.


102


 


2.2.4 Lagtekniska frågor

Mitt förslag: De föreslagna bestämmelserna skall vara tillämpliga i alla inlösenmål och las därför in i expropriationslagen.


Prop, 1985/86:90

Allmän motivering Expropriationsla­gen


 


I gällande rätt återfinns de för fastighetsinlösen och fastighetsintrång gmndläggande ersättningsreglerna i 4 kap, expropriationslagen. I vissa lagar, t, ex, anläggningslagen (1973:1149) och ledningsrättslagen (1973:1144), hänvisas beträffande bestämmande av ersättning helt till ex­propriationslagen. Andra lagar, som t, ex, byggnadslagen och naturvårds­lagen (1964:822), innehåller fömlom en hänvisning till expropriationslagen vissa kompletterande ersättningsregler.

Som jag anförde i propositionen med förslag till PBL (s, 401 f), bör en bärande princip när det gäller ersättningsreglernas placering vara att regler som är generellt tillämpliga vid olika former av ivångsingripanden tas in i expropriationslagen, medan sådana ersättningsregler som endasl gäller speciella ersättningssitualioner enligt PBL och andra lagar tas in i anslut­ning lill kompensalionsreglerna där.

De bestämmelser som jag har föreslagit i det föregående är föranledda av förslaget till PBL. Avsikten är emellertid alt de skall gälla inte bara vid inlösen enligt PBL ulan även vid expropriation och inlösen enligt annan lagstiftning. Bestämmelsema bör därför tas in i expropriationslagen. Detta stämmer överens med promemorieförslaget som också har godtagils av remissinstanserna.

Vissa av de bestämmelser som jag har föreslagit är av övergångskaraklär så till vida att de är avsedda alt gälla endasl under en viss tid. De bör därför tas in som övergångsbestämmelser till lagförslaget,

2.3 Fastighetsbildningslagstiftningen

Sammanfattning

O Fastighetsbildning, inrättande av gemensamhelsanläggningar saml upp­låtelse av ledningsrätt får inte ske i strid mol detaljplan, områdesbe­stämmelser eller fastighetsplan,

O Om byggnadsnämnden begär det, får fastighetsbildning för ny eller befintlig bebyggelse utanför område med detaljplan ske endast om byggnadsnämnden lämnat medgivande till del, Samma ordning skall gälla beträffande inrättande av gemensamhelsanläggningar och upplå­telse av ledningsrätl,

O Kommunen skall, i stället för byggnadsnämnden, vara behörig att ansö­ka om förtättning enligt faslighelsbildningslagen och anläggningslagen.

O Del s, k, båtnadsvillkorel i anläggningslagen förändras så alt man får störte möjligheter än i dag atl beakta t, ex, sociala fördelar vid båtnads­prövningen.


Allmän motivering

Fastighetsbild-

ningslagsiiftningen


103


 


2.3.1 Fastighetsbildning m. m. inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser

Mitt forslag: Fastighetsbildning, inrättande av gemensamhelsanlägg­ningar saml upplåtelse av ledningsrätt får inte ske i strid mol detalj­plan, områdesbestämmelser eller fastighetsplan.


Prop, 1985/86:90

AUmän motivering

FastighetsbUd-

ningslagstiftningen


 


De allmänna lämplighets- och planvillkor som gäller för fastighetsbild­ning är samlade i 3 kap, faslighelsbildningslagen. Enligt 2 § skall sålunda fastighetsbildning inom område med fastställd generalplan eller med stads­plan, tomlindelning eller byggnadsplan ske i överensstämmelse med planen. Om del i övrigi gäller särskilda bestämmelser om markens använd­ning eller bebyggande, t, ex, utomplansbestämmelser enhgt byggnadslag­stiftningen eller bestämmelser enligt annan lagstiftning, t, ex. naturvårdsla­gen, väglagen eller vattenlagen, får syftet med dessa bestämmelser inte motverkas genom fastighetsbildning.

I enlighet med vad jag tidigare har förordat bör nu föreskrivas att fastighetsbildning inte får ske i strid mot detaljplan, fastighetsplan och områdesbestämmelser. Utredningens förslag bygger på samma princip, och remissinstanserna har inte haft något avgörande all erinra mol försla­get i den delen. Enligt hovrätten över Skåne och Blekinge bör emellertid bestämmelsen — i likhet med nuvarande ordning - uttryckas positivt och ange atl fastighetsbildning skall ske i överensstämmelse med bl.a. detalj­planer. Även lagrådet (yttrandet bilaga 8 s. 357 O anser alt nuvarande ordning är atl föredra. Enligt min mening bör emellertid samma terminolo­gi användas som i PBL. Där anges l. ex. atl bygglov inte får lämnas i strid mol en detaljplan. Den nu föreslagna förändringen är inte avsedd att innebära någon saklig förändring i förhållande till nuvarande ordning.

Det bör liksom nu i första hand ankomma på faslighelsbildningsmyn­dighelen att bedöma om fastighetsbildningen överensstämmer med gällan­de planer. Denna ordning har såvitt känt fungerat väl. Enligt min mening bör en liknande ordning genomföras beträffande inrättande av gemensam­helsanläggningar och upplåtelse av ledningsrätl enligt anläggningslagen (1973:1149) resp. ledningsrättslagen (1973:1144). F.n. skall frågan om överensstämmelse med stads- eller byggnadsplan i dessa fall hänskjutas lill byggnadsnämnden för prövning . Enligt min mening är detta onödigt tyng­ande vid förtältningshandläggningen. Det medgivande från byggnads­nämnden som f. n. krävs enligt anläggningslagen (23 §) och ledningsrättsla­gen (21 §) inom område med stadsplan eller byggnadsplan bör således slopas.

Jag återkommer i specialmotiveringen till frågan om möjlighet alt göra avvikelse från planer eller områdesbestämmelser.

I fråga om fastighetsbildning inom en detaljplan för vilken genomföran­detiden har gått ut betonar PBL-utredningen nödvändigheten av alt sam­råd alltid sker med byggnadsnämnden. Jag kan i princip ansluta mig lill utredningens uppfattning i denna fråga och vill understryka att man i sådana fall måste beakta alt planen kan komma att ändras eller upphävas.


104


 


Om byggnadsnämnden avstyrker fastighetsbildning får, med beaktande av skälen för avstyrkan, tillåtligheten av fastighetsbildningen bedömas utifrån de allmänna lämplighetskrilerierna i 3 kap. 1 § faslighelsbildningslagen.

2.3.2 Fastighetsbildning inom område utan detaljplan


Prop, 1985/86:90

Allmän motivering

Fastighetsbild-

ningslagstiflningen


Mitt förslag: Om byggnadsnämnden begär det, får fastighetsbildning för ny eller befintlig bebyggelse utanför område med detaljplan ske endast om byggnadsnämnden lämnat medgivande till del. Samma ordning skall gälla beträffande inrättande av gemensamhelsanlägg­ningar och upplåtelse av ledningsrätl.


Enligt 3 kap, 3 § fastighetsbildningslagen får fastighetsbildning utanför områden med stadsplan eller byggnadsplan inte ske, om åtgärden skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyg­gelse eller motverka lämplig planläggning av området. Dessa villkor är tillämpliga dels generellt vid fastighetsbildning för bebyggelse, dels vid fastighetsbildning för annat ändamål än bebyggelse såvida tätbebyggelse föreligger. Villkoren gäller alltså inte vid fastighetsbildning för annat ända­mål än bebyggelse inom område där glesbebyggelse föreligger.

En sökande har valfrihet att först aktualisera antingen fastighelsbild-ningsfrågan eller byggnadsfrågan. I vissa speciella situationer kan pröv­ningen leda lill olika resultat, beroende på vilken väg som sökanden väljer.

Om ett byggnadsförelag är beläget utanför detaljplanelagt område, kan det träffas av det s, k, allmänna tälbebyggelseförbudel (56 § 1 mom, fjärde stycket byggnadsstadgan). Del innebär all byggnadslov till nybyggnad som utgör tätbebyggelse inte får meddelas utan föregående detaljplan, om det inte är fråga om nybyggnad för alt tillgodose jordbrukels, fiskets, skogs­skötselns eller därmed jämföriigt behov. Om det finns särskilda skäl, får dispens från detta förbud lämnas av länsstyrelsen eller, efter delegation, av byggnadsnämnden (67 § byggnadsstadgan). Det åligger sökanden alt före­bringa de särskilda skäl som enligt hans mening motiverar ett bifall till dispensansökningen.

Om byggnadsfrågan aktualiseras först och byggnadsnämnden - eller i förekommande fall länsstyrelsen - redan har meddelat beslul i denna fråga när prövning av faslighelsbildningsfrågan äger mm, kommer naturligtvis med stor säkerhet ulgången i faslighetsbildningsärendel atl bli densamma som i byggnadsärendel, I del motsatta fallet, dvs, alt fastighetsbildnings-frågan prövas först, är utgången i faslighetsbildningsärendel inte lika gi­ven.

Fastighetsbildningsmyndigheten är enligt 4 kap. 25 § första styckel fas­lighelsbildningslagen skyldig att vid behov samråda med de myndigheter som berörs av en fastighelsbildningsåtgärd, dvs. i de nu avsedda fallen främst med byggnadsnämnden. En motsvarighet till denna samrådsbe­stämmelse är för byggnadsnämndens del intagen i 1 § byggnadsstadgan. Syftet med samrådsföreskriften i förening med villkoren i 3 kap, 3 § är atl


105


 


undvika atl prövningen av fastighetsbildningen och prövningen av bygg­nadslovsfrågan leder till olika resultat.

Samordningen mellan faslighelsbildningslagen och annan lagstiftning, t, ex, byggnadslagen och naturvårdslagen fungerar i allt väsentligt väl, I enstaka fall har dock skiljaktigheier i bedömningen uppkommit,

Ell särskill problem, som har fått ökad aktualitet under de senaste åren, är vilken betydelse som skall tillmätas översiktliga, icke lagreglerade planer - kommunöversikter, markdisposilionsplaner och liknande - vid fastighetsbildning. Frågan har behandlats av högsta domstolen i etl av-styckningsmål (NJA 1978 s, 261), I samma mål har högsta domstolen också gjort vissa uttalanden om betydelsen av planmyndighelernas yttranden i fastighetsbildningsärenden,

Ell annat samordningsproblem förekommer i de fall fastighetsbildning söks för befintlig bebyggelse. Många gånger har då faslighelsbildnings­myndighelen och byggnadsnämnden olika uppfattningar i frågan om den befintliga byggnaden har sådana egenskaper atl den kan fungera som t, ex, ell självständigt fritidshus utan atl ytterligare byggnadsåtgärder vidtas. Byggnadsnämnden kanske anser alt byggnaden är så liten och har så låg standard atl den snarast är atl betrakta som en övernattningsstuga eller ett komplement till en annan byggnad på fastigheten. Om fastighetsbildnings-myndigheten har en annan uppfattning och fastighetsbildning sker i ell sådant fall, blir det i praktiken svårt för byggnadsnämnden att senare stå emot krav från fastighetsägaren att få göra en tillbyggnad, ev, även att komplettera byggnaden med en gästsluga, eftersom detta normalt tillåls för andra ägare av fritidshus,

PBL-utredningen har föreslagit, att fastighetsbildning för ett ändamål som kräver bygglov skall få ske endasl om tillstånd enligt PBL föreligger i form av detaljplan, ett bygglov eller ett förhandslov. Enligt förslaget skall fastighetsbildningsmyndigheten få möjlighet alt begära prövning av för­handslov för den tilltänkta åtgärden, om faslighelsbildningsfrågan aktuali­seras först.

Utredningens förslag har avstyrkts av några remissinstanser men läm­nats utan erinran eller tillstyrkts av flertalet instanser.

Lantmäteriverket anför bl, a, att den föreslagna lösningen innebär en längre gående formalisering än sakens beskaffenhet påkallar. Verket anser atl det bör vara möjligt med fastighetsbildning utanför plan också på grundval av ett vid samråd redovisat ställningslagande från byggnads­nämnden i fråga om de planmässiga aspekterna.

Hovrätten för Nedre Nortland och Fastighetsrådens förening föreslår all byggnadsnämnden skall kunna påfordra att bygglovsprövning skall föregå fastighetsbildning.

Jag delar utredningens uppfattning atl de oklarheter som finns i fråga om kompetensfördelningen mellan plan- och fastighelsbildningsmyndighe-lerna nu bör undanröjas. Det bör emellertid ske på ett annat sätt än del som utredningen har föreslagit, I likhet med lanlmäteriverkel anser jag att utredningens förslag innebär en alltför långtgående formalisering av förfa­randet i alla de fall det råder enighet mellan byggnadsnämnden och faslig­helsbildningsmyndighelen. Efter förebild från bl, a, anläggningslagen före-


Prop. 1985/86:90

Allmän motivering

Fastighetsbild-

ningslagsliftningen

106


 


slår jag i stället att frågan om fastighetsbildningen kan försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området skall prövas av byggnadsnämnden, om denna vid samrådet ifrågasätter fastighetsbildningens tillåtlighet. Denna möjlighet för byggnadsnämnden bör enligt min mening föreligga beträffan­de all fastighetsbildning för bebyggelse, alltså även i de fall fastighetsbild­ning sker för befintlig bebyggelse.

Med denna ordning bör det inte uppslå någon tvekan om atl det skall ankomma på byggnadsnämnderna att göra den planmässiga bedömningen av fastighelsbildningsålgärder i nu berörda hänseenden. Därmed torde del inte heller finnas någol behov av utredningens förslag att faslighelsbild­ningsmyndighelen skall kunna ansöka om förhandslov i vissa fall. Frågan om fastighetsbildningens lämplighet från plansynpunkl löses nu i stället genom atl faslighelsbildningsmyndighelen i vissa fall blir skyldig all hän­skjuta frågan lill byggnadsnämnden för prövning.

När del gäller fastighetsbildning för ett ändamål som visserligen inte kräver bygglov men som inte får genomföras utan lillslånd enligt någon specialförfaltning, t, ex, täklverksamhel som skall prövas enligt natur­vårdslagen, har utredningen inte funnit skäl all formalisera handläggningen i fastighetsbildningsärendet på samma sätt som när del gäller lillslåndsplik-tiga åtgärder enligt PBL, Remissinstanserna har inte hafl någol all erinra mol delta. För egen del ansluter jag mig till utredningens uppfattning i denna fråga.


Prop, 1985/86:90

Allmän motivering

Faslighetsbild-

ningslagstiftningen


2.3.3 Övrigt

Mitt förslag: Kommunen skall, i stället för byggnadsnämnden, vara behörig att ansöka om förtättning enligt faslighelsbildningslagen och anläggningslagen.

Det s, k, båtnadsvillkorel i anläggningslagen förändras så att man får störte möjligheter än i dag att beakta l,ex, sociala fördelar vid båtnadsprövningen.


För atl åstadkomma överensstämmelse med den principen i PBL-försla­get att kommunerna själva så långt möjligt skall bestämma vilken kommu­nal nämnd som skall besluta i olika frågor, föreslår jag nu all kommunen i stället för byggnadsnämnden skall vara behörig atl ansöka om förrättningar enligt såväl faslighelsbildningslagen som anläggningslagen. Även i fortsätt­ningen bör emellertid byggnadsnämnden vara behörigt kommunalt organ i de fall nämnden har en granskande och kontrollerande funktion, som i :stora delar påminner om t,ex, bygglovsprövningen. Del bör vara bygg­nadsnämnden som är samrådspart vid fastighelsbildningsålgärder och som är behörig att överklaga fastighetsbildningsbeslul. Jag återkommer i spe­cialmoliveringen till de situationer i vilka jag anser att behörighet skall tillkomma kommunen i stället för byggnadsnämnden.

Enligt del s,k, båtnadsvillkorel i anläggningslagen får en anläggning inrättas endast om fördelarna överväger de kostnader och ölägenheter som


107


 


anläggningen medför. Utredningen har föreslagit att del båtnadsvillkor som skall gälla för gemensamhelsanläggningar som las in i en faslighets-plan enligt PBL bör -jämfört med motsvarande villkor i anläggningslagen — ge etl störte utrymme för all väga in miljömässiga och sociala fördelar som uppkommer för de berörda fastigheterna och för dem som brukar dessa fastigheter, oavsett om dessa fördelar motsvaras av någon värde­höjning eller inte.

Av förarbetena lill anläggningslagen framgår alt dagens bestämmelser om båtnadsvillkorel medger att även sociala fördelar beaktas Qfr prop, 1973:160 s. 150), Del har emellertid ofta framhållits all de sociala förde­larna av en gemensamhetsanläggning väger alltför lätt i förhållande till de rent ekonomiska bedömningarna. Delta kan - som jag framhöll i PBL-pro­positionen (prop. 1985/86:1, s. 213) - vålla problem vid det slag av anläggningar som kommer all bli allt vanligare i framliden. Jag tänker då närmast på gemensamhelsanläggningar som behövs vid förnyelse av be­byggelseområden l.ex, i samband med gårdssaneringar. Jag ansluter mig därför tih utredningsförslaget i denna del. Del båtnads villkor som skall gälla vid prövningen av fastighetsplanen bör således utformas så att man får störte möjligheter än i dag att väga in sociala fördelar. Som jag också framhöll vid remissen av PBL-förslaget bör emellertid båtnadsprövningen ge samma resultat oavsett om prövningen sker i en fastighetsplan eller i en förrättning enligt anläggningslagen. Jag föreslår nu därför atl båtnadsvill­korel utformas i enlighet härmed.

Som jag tidigare har anmärkt är del även till följd av förslagel till lag om exploateringssamverkan nödvändigt att göra vissa ändringar i faslighels­bildningslagen, anläggningslagen m,fl, lagar. Jag återkommer lill dessa ändringar i specialmotiveringen.


Prop, 1985/86:90

Allmän motivering

Fasiighelsbild-

ningslagsliftningen


 


2.4 Naturvårdslagen Sammanfattning

O Beslut enhgt naturvårdslagen får inte strida mot detaljplan eller om­rådesbestämmelser,

O Naturvårdslagen anknyts till NRL,

O Regeringen eller myndighei som regeringen bestämmer får, om del finns särskilda skäl, förordna att ett strandområde som avses ingå i en detaljplan eller omfattas av områdesbestämmelser inte skall omfattas av strandskydd.

O Befogenheten atl besluta om naturreservat och naturvårdsområden skall kunna delegeras lill en kommunal myndighet.


Allmän motivering Naturvårdslagen


108


 


2.4.1 Allmänt om samordningen med PBL och NRL

Mitt förslag: Beslut enligt naturvårdslagen får inte strida mol detalj­plan eller områdesbestämmelser. Naturvårdslagen anknyts lill NRL,


Prop. 1985/86:90

Allmän motivering Naturvårdslagen


 


Naturvårdslagen (1964:822, omtryckt 1974:1025, ändrad senast 1985:622) innehåller regler lill skydd för naturen. Utgångspunkten för de bedömningar som skall göras enligt naturvårdslagen är att naturen utgör en nationell tillgång som skall skyddas och vårdas. Den är tillgänglig för alla enligt allemansrätten (1 §), I I § föreskrivs också all envar skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med naturen. Om skada på naturen inte kan undvikas vid arbelsförelag eller eljest, skall de åtgärder vidtas som behövs för att begränsa eller motverka skadan. Vid prövning av en fråga som rör naturvård skall enligt 3 § tillbörlig hänsyn tas till övriga allmänna och enskilda intressen som berörs av frågan.

De regler i naturvårdslagen som är av intresse i detta sammanhang är reglerna om nalurteserval (7-12 §§) och nalurminnen (13 §) samt bestäm­melserna tih skydd för friluftshvet (15-17 §§) och för naturmiljön (18-22 §§).

De beslut som fattas med stöd av naturvårdslagen gäller i stor utsträck­ning markanvändningsfrågor. Konflikter mellan naturvårdsinlressena och användningsintressen av skilda slag föreligger inte sällan. En samordning av besluten enligt naturvårdslagen med andra markanvändningsbeslul bör eftersträvas. Detaljplaner och områdesbestämmelser enligt PBL bör inte kunna åsidosättas genom efterföljande beslut enligt naturvårdslagen. Så­dana beslul bör samordnas med detaljplaner eller områdesbestämmelser enligt PBL på det sätt som jag tidigare har förordat i fråga om speciallagar­nas samordning med PBL (avsnitt 2,1.1),

Naturvårdslagens bestämmelser kommer emellertid oftast att få betydel­se inom områden som inte omfattas av detaljplan eller områdesbestäm­melser. Man torde kunna utgå från alt kommunen i sin översiktsplan kommer att redovisa de beslul enligt naturvårdslagen som gäUer mark- och vattenområden i kommunen. Översiktsplanerna kommer atl behandla bl, a, gmnddragen i den avsedda användningen av mark- och vattenområ­den. Planen kan således ge besked om olika områdens kvaliteter för skilda ändamål. Som jag tidigare har anfört (avsnitt 2.1,1) är det i första hand de regler som finns i NRL som kommer att hgga till gmnd för de övervägan­den om framtida markanvändning som kommunen gör i sin översiktsplan. Som jag också nämnde bör kommunens slåndpunklslaganden i översikts­planen beaktas av prövningsmyndighelerna vid beslul även enligt annan lagstiftning än PBL i frågor som gäller markanvändning. Genom att natur­vårdslagen anknyts liU NRL kommer de grundläggande reglerna i NRL om vad som skall iakttas vid avvägningen mellan skilda markanvändningsin-Iressen all gälla såväl vid beslul enligt naturvårdslagen som vid upprättan­de av översiktsplanen. De bedömningar av markanvändningen som gjorts i översiktsplanen kan då också vara vägledande vid besluten enligi nalur-


109


 


vårdslagen. Jag vill också erinra om alt länsstyrelsen, som oftast är be­slutsmyndighet enligt naturvårdslagen, förutsätts delta aktivt vid upprät­tande och ändringar av översiktsplanen genom det samrådsförfarande som föreskrivs i PBL, Jag föreslår alltså - i överensstämmelse med vad jag anförde i propositionen angående NRL - alt naturvårdslagen anknyts lill NRL,

Som jag nämnde nyss innebär åtskilliga beslul enligt naturvårdslagen avgöranden om den framtida markanvändningen. En anknytning mellan naturvårdslagen och NRL innebär - fömlom möjligheten till en samord­ning med de överväganden som kommunen gör — atl de allmänna iniressen som enligt 3 § naturvårdslagen skall beaktas vid beslul enligt lagen anges på etl tydligare sätt.


Prop. 1985/86:90

Allmän motivering Naturvårdslagen


2.4.2 Strandskydd

Mitt förslag: Regeringen eller myndighet som regeringen besiämmer får, om det finns särskilda skäl, förordna atl ett strandområde som avses ingå i en detaljplan eller omfattas av områdesbestämmelser inte skall omfattas av slrandskydd.


Som jag föreslog i propositionen om PBL (s, 104) skall slrandskyddsreg-lerna finnas kvar i naturvårdslagen.

Till skydd för friluftslivet gäller strandskydd vid havet, insjöar och vattendrag, Strandskyddel omfattar land- och vattenområdet intill 100 m frän strandlinjen vid normall medelvallenstånd (slrandskyddsområde). Länsstyrelsen kan förordna all ett strandområde som uppenbarligen sak­nar betydelse för bad och friluftsliv inte skall omfattas av strandskydd. Länsstyrelsen fär också utvidga strandskyddsområdet, när det behövs för alt tillgodose syftet med strandskyddet, dock högsl intill 300 m från strand­linjen. Vid fastställelse av generalplan, stadsplan eller byggnadsplan kan, när det föreligger särskilda skäl, förordnas atl i planen ingående strandom­råde inte längre skall omfattas av slrandskydd.

Att ell område är slrandskyddal innebär all det råder förbud mol atl uppföra helt nya byggnader (lill-, pä- eller ombyggnad omfattas således ej av förbudet), att ändra befintliga byggnader för all tillgodose ett väsentligt annat ändamål än tidigare, atl vidta förberedelsearbeten för helt ny bebyg­gelse samt att uppföra andra anläggningar eller anordningar varigenom allemansrätten inom strandområdet inskränks (16 §), Sistnämnda förbud kan gälla t, ex, vägar, bryggor och båtuppläggningsplalser saml anlägg­ningar för camping, sport eller klubbverksamhel.

De med strandskyddel förenade förbuden gäller inte anläggningar eller åtgärder som behövs för jordbruket, fisket, skogsskölseln eller renskölseln och ej tillgodoser bostadsändamål. Förbudet gäller således dessa näringars bostadsbyggnader men inte ekonomibyggnaderna.

Länsstyrelsen får medge undanlag från förbuden inom strandskyddsom­råden när särskilda skäl föreligger.


110


 


Av 43 § naturvårdslagen och 28 § nalurvårdsförordningen (1976:489) följer all länsstyrelsen får förordna att styrelsens beslutanderätt i vissa naturvårdsärenden i stället skall ankomma på kommunal myndighei. Så­dan delegation kan bl, a, avse rätlen att medge undanlag från de förbud som gäller inom slrandskyddsområden samt all i samband med sådant medgivande bestämma i vilken utsträckning mark får las i anspråk som tomt eller eljest användas för det avsedda ändamålet. Delegation av beslu­tanderätt i nu angivna avseenden har skell i en ganska stor utsträckning.

Vid föredragningen av PBL-förslaget (propositionen s, 104) log jag upp frågan om slrandskyddsbestämmelsernas samordning med PBL, Jag utta­lade då som min uppfattning, atl allemansrätten, som ju ligger bakom strandskyddel, är en tillgång som del ligger i hela landets intresse atl slå vakt omkring och att länsslyrelserna på del stora hela har skött denna uppgift mycket bra. Jag framhöll också att enbart den åtgärden alt flytta reglerna bort från naturvårdslagen skulle kunna uppfattas som en föränd­ring av strandskyddets styrka. Min slutsats var all övervägande skäl talar för atl slrandskyddsbeslämmelserna skall vara kvar i naturvårdslagen och att länsstyrelsen i princip skall fatta beslul i slrandskyddsfrågor. Jag utta­lade också alt den möjlighet att delegera beslutanderätten till kommunerna som nu fmns bör bibehållas.

När nu kommunerna enligt PBL-förslaget skall i ökad utsträckning själva besluta om planläggning åligger det kommunerna atl följa den res­triktivitet i fråga om ianspråktagande av stränder som gäller enligt natur­vårdslagens strandskyddsregler. I likhet med vad som är fallet i dag med vissa stads- och byggnadsplaner kommer detaljplaner och områdesbestäm­melser i vissa fall all omfatta strandområden. Som föredragande departe­mentschefen anförde i samband med all del generella strandskyddet inför­des i naturvårdslagen (prop, 1974:166 s. 95) är del angelägel atl strand­skyddet så långt möjligt upprätthålls även inom planlagt område, I den mån man i samband med upprättande av planer hos en kommun finner all ell område som omfattas av slrandskydd bör få las i anspråk på visst sätt för bebyggelse eller andra åtgärder som enligt 16 § naturvårdslagen normalt inte får komma till stånd inom området är del - bl, a, med hänsyn lill PBL:s regler om genomförande av detaljplaner — lämpligt att strandskyd­del i erforderlig utsträckning upphävs innan kommunen antar planen. Jag föreslår därför atl del i naturvårdslagen las in en bestämmelse som ger regeringen eller myndighei som regeringen bestämmer möjlighet all, om del fmns särskilda skäl, förordna att ett strandområde som avses ingå i en detaljplan eller omfattas av områdesbestämmelser inte skall omfattas av strandskydd.


Prop, 1985/86:90

AUmän motivering Naturvårdslagen


 


2.4.3 Kommunala naturreservat och naturvårdsområden

Mitt förslag: Befogenheten att besluta om naturreservat och natur­vårdsområden skall kunna delegeras till en kommunal myndighei.


111


 


PBL-ulredningen föreslog att kommunerna skall ges möjlighet atl inom ramen för PBL besluta markförordnanden, motsvarande dagens naturre­servat, för atl tillgodose friluftslivets intressen. Enligt förslaget skall del inte vara möjligt all med stöd av naturvårdslagen förklara områden som omfattas av ett sådant markförordnande som naturreservat. Utrednings­förslaget väckte en viss remisskritik, bl,a, från naturvårdsverket och Svenska naturskyddsföreningen. Man kan sammanfatta kritiken på så sätt att remissinstanserna finner del olämpligt alt dra upp en gräns mellan friluftslivels och den vetenskapliga naturvårdens intressen, likaså mellan vilka frågor som skall vara en kommunal och vilka som skall vara en statlig angelägenhet. Man har också menat all del föreslagna förbudet att inrätta etl nalurteserval för ett område med markförordnande skulle vara olämp­ligt bl, a, med hänsyn lill de skillnader i motiv som kan ligga bakom valet av olika skyddsformer för ett visst område.

Jag vill här erinra om all naturvårdsverket i en framställning lill regering­en den 16 mars 1979 har föreslagit att kommunernas möjligheter att bevara friluftsområden förstärks. Naturvårdsverket anser atl delta bör åstadkom­mas genom att kommunerna ges möjlighet all inrätta nalurteserval såvitt avser områden av lokal betydelse för allmänhetens friluftsliv. Verket fram­håller, atl det då blir möjligt för kommunen atl besluta om inskränkningar i markägares och andra sakägares rätt all förfoga över marken, t, ex, restrik­tioner i fråga om avverkning av skog (8 §), om rätt för kommunen all ulföra anläggningar för friluftslivet och rätt att vårda naturmiljön (9 §), i förekom­mande fall besluta om vad allmänheten har all iaktta (10 §) saml alt interimistiskt besluta om skydd (11 §),

I sitt förslag fömtsätter naturvårdsverket all kommunen också skall ha del ekonomiska ansvaret för tillkomsten och skötseln av kommunala na­lurteserval.

Enligt verket gäller del för kommunen främst att skydda närmiljön, t, ex, närslrövområden intill tätorter, men också intill kommunala friluftsbad, campingplatser, stugbyar, motionsanläggningar o, dyl. Verket framhåller atl dessa strövområden i regel har begränsad omfattning och att de därför normall har liten betydelse för skogsproduktionen.

Befogenheten för kommunen att inrätta naturreservat bör enligt natur­vårdsverket införas genom en ändring av delegationsreglerna i 43 § natur­vårdslagen.

Naturvårdsverkets framställning har remissbehandlats. Flertalet remiss­instanser har ställt sig positiva till förslagel. Ungefär en tredjedel av remissinstanserna har haft invändningar av olika slag. Åtskilliga av dessa invändningar bygger på att förslagel till PBL bör avvaktas för atl man skall kunna närmare överblicka behovet av reformen, Endasl några få remissin­stanser, främst företrädare för skogsintressen, har ställt sig direkt avvi­sande till naturvårdsverkels förslag.

Som jag angav i propositionen om PBL (prop, 1985/86:1 s, 104) instäm­mer jag i remisskritiken beträffande del tidigare redovisade förslaget om markförordnanden. Jag framhöll då också atl en bättre och enklare lösning av problemen är all vidga kommunens möjligheter alt använda de medel som redan i dag finns i naturvårdslagen och föreslog alt kommunerna skall


Prop, 1985/86:90

Allmän motivering Naturvårdslagen

112


 


ges möjlighet att inrätta kommunala naturreservat och naturvårdsområden med stöd av beslämmelserna i naturvårdslagen, Förslagel om kommunala naturvårdsområden innebar en förändring i förhällande lill del av lagrådet granskade PBL-förslaget. Enligt detta skulle nämhgen områdesbestäm­melser kunna användas för att avsätta mark som friluftsområden. Vidare skulle marklovsplikt kunna införas så all kommunerna inom dessa områ­den skulle kunna pröva ansökningar om trädfällning och skogsplantering. Tanken bakom denna gränsdragning mellan PBL och naturvårdslagen kan i korthet anges på så sätt att områdesbestämmelser av detta slag skulle få användas av kommunen för atl säkerställa markens ändamål för friluftsliv i anslutning till bebyggelse. Reglering av åtgärder som kräver marklov, t, ex, trädfällning, skulle dock inte få vara så ingripande att den pågående markanvändningen avsevärt skulle försvåras, Ville kommunen införa mer ingripande bestämmelser skulle naturreservat väljas, I denna fråga anförde jag vidare bl, a, följande (prop, 1985/86:1 s, 105f,),

Vad jag förslog beträffande PBL innebär en begränsning av de möjlighe- • ter att avsätta mark som friluftsområden som dagens byggnadslagstiftning ger. Genom fastställda generalplaner kan ju markanvändningen bestäm­mas till friluftsliv (9 § andra styckel BL), varvid bl, a, trädfällning inte får ske utan prövning av länsstyrelsen (17 § BL). Genom fastställd general­plan kan regleringen av skogsbruket göras mer eller mindre ingripande. Inget hindrar dock att det meddelas föreskrifter som är så långtgående alt pågående markanvändning avsevärt försvåras eller t.om, atl synnerligt men uppkommer vid användningen av en faslighel. För sådana fall finns regler om ersättning eller inlösen (22 § BL), Det bör även framhållas att del i dagens ordning inte finns något krav på att dessa friluftsområden skall ha någon anknytning lill bebyggelse.

Emellertid har det visat sig att den i lagrådsremissen föreslagna begräns­ningen av kommunernas regleringsmöjligheter har skapat oklarhet beträf­fande mina avsikter, bl, a, hos skogsintressenlerna. För all syftet med regleringen skall framgå på etl tydligare sätt än i del remitterade förslaget har jag efler samråd med jordbmksministern funnit det vara en bättre lösning att kommunernas behov av att kunna skapa lokala friluftsområden tillgodoses genom en ändring i naturvårdslagen. Institutet nalurvårdsområ­de i den lagen (19 §) har nämligen tillkommit bl, a, i syfte all möjliggöra för länsstyrelsen atl skapa lokala friluftsområden. Jag återkommer till rege­ringen med förslag lill denna ändring i samband med atl jag lägger fram förslag till följdlagstiftning lill bl, a, PBL, Ändringen bör innebära alt kommunerna med stöd av delegation från länsstyrelserna skall kunna falla beslul om inrättande av naturvårdsområden helt enligt de regler som redan gäller för länsstyrelsens beslut i sådana frågor. Detta innebär bl, a, all regleringen av t, ex, plantering och avveckling inte får vara så ingripande alt pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Denna lösning ligger väl i linje med det tidigare framlagda förslagel alt kommunerna bör ges möjlighet att inrätta kommunala naturreservat med stöd av beslämmelserna i naturvårdslagen. Systematiskt hör också dessa frågor bättre hemma i naturvårds- än i byggnadslagstiftningen. Ett viktigt skäl som har bidragit till min ändrade inställning är att man bör undvika att skapa nya beslutsformer när det redan finns sådana för samma ändamål, Atl nalurvårdsfrågorna samlas i naturvårdslagen i stället för atl vara splitt­rade i flera lagar har också den fördelen alt man slipper ha flera lillsyns-och överprövningsmyndigheler. Den enskilda markägaren kan överklaga


Prop. 1985/86:90

AUmän motivering Naturvårdslagen

113


8   Riksdagen 1985186. I saml. Nr 90


de kommunala besluten till länsstyrelsen. Statens kontrollmöjligheter när det gäller t, ex, skogshushållningen blir fullgoda genom att systemet bygger på delegation från länsslyrelserna.

Enligt 19 § naturvårdslagen kan länsstyrelsen förklara ett område som nalurvårdsområde, om särskilda åtgärder behövs för att skydda eller vårda naturmiljön och området med hänsyn till den begränsade omfattningen av åtgärderna eller andra omständigheter inte lämpligen bör avsättas till na­lurteserval. Denna möjlighet är tänkt all användas i de fall skyddsbehovet är mindre framträdande och kan tillgodoses genom vård- och kontrollåt­gärder som vanligen kan förenas med ett normall jord- eller skogsbmk, Ell av syftena med bestämmelsen är som jag nyss nämnde atl möjliggöra för länsstyrelsen att skapa lokala friluftsområden. För all trygga ändamålet med ett beslut om naturvårdsområde kan föreskrivas olika inskränkningar i nyttjandet av fastigheter såsom förbud mot eller föreskrifter i fråga om byggnader, upplag, schaktning, plantering och avverkning samt skyldighet för ägaren alt tåla att på hans mark utförs röjning, plantering eller annan liknande åtgärd. Föreskrifterna får dock inte vara så ingripande all på­gående markanvändning avsevärt försvåras. Behövs sådana mer ingripan­de föreskrifter skall i stället det berörda området avsättas som nalurteser­val.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att skogsvårdsstyrelsen - på grund av bemyndigande i 21 § skogsvårdslagen (1979:429) och 21 § skogs­vårdsförordningen (1979:791) - får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens iniressen vid skötseln av skog, I likhet med vad som gäller i fråga om naturvårdsområden får sådana föreskrifter inte vara så ingripande atl pågående markanvändning avsevärt försvåras. Om del för ett visst område behövs mer ingripande föreskrifter än skogsvårds-styrelsen får meddela, måsle även i ett sådanl fall området avsättas som naturreservat.

Jag föreslår således nu alt naturvårdslagen ändras så atl kommunerna ges möjlighet atl inrätta kommunala naturreservat och nalurvårdsområ-den.

Gränsdragningen mellan PBL och naturvårdslagen vill jag i korthet ange på så sätt att områdesbestämmelser bör få användas av kommunen för erforderlig bebyggelsereglering, medan naturvårdslagens bestämmelser om nalurvårdsområde och nalurteserval bör användas om kommunen vill avsätta mark för friluftsändamål.

Del är naturligtvis i främsta mmmet för alt tillgodose friluftslivsintressen som kommunerna kan ha behov av all använda reglerna om nalurteserval och nalurvårdsområden. Kommunala naturreservat eller nalurvårdsområ-den torde därför främst vara aktuella i tätbefolkade kommuner, där det kan vara nödvändigt att reglera markanvändningen i områden i anslutning till bebyggelsen för atl tillgodose tälortsinvånarnas behov av friluftsaktivi-teler. Eventuellt kan också vissa glesbygdskommuner där man vill satsa på turism vara intresserade av att inrätta nalurteserval eller nalurvårdsområ­den i anslutning lill t. ex. fritidsanläggningar.

Del behov som finns av att inrätta kommunala naturreservat och nalur­vårdsområden bör, som jag nyss nämnde, tillgodoses genom alt det öppnas


Prop. 1985/86:90

Allmän motivering Naturvårdslagen

114


 


en möjlighet i naturvårdslagen alt delegera beslutanderätten i sådana frå­gor till kommuner. Sådan delegation bör inte påverka länsstyrelsens möj­ligheter atl inrätta nalurteserval och nalurvårdsområden. Mol bakgmnd av skogsindustrins farhågor för virkesförsöijningen vill jag stryka under atl rekreationsinlressen och ralionelk skogsbmk oftast kan förenas. Det är självklart all stor hänsyn måste las till skogsintressena vid prövningen av naturreservat för l.ex, friluftslivets behov. Beslut om naturvårdsområden får, som jag tidigare har framhållit, inte förenas med så ingripande före­skrifter att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Vid beslut i de aktuella frågoma skall såväl allmänna som enskilda iniressen beaktas. Till de allmänna intressena hör bl, a, skogsindustrins råvamförsöijning. De regler som gäller för handläggningen av ärenden angående nalurteserval och naturvårdsområden skall naturligtvis lillämpas även hos kommunerna. Kommunen får således ansvar för att alla berörda parter får möjlighet atl lägga fram sina synpunkter på sådana förslag. Jag vill här peka på att en ordning med delegation av beslutanderätt i frågan gör atl staten behåller det slutliga ansvaret för att beslut om nalurteserval och naturvårdsområ­den inte får oacceptabla konsekvenser när det gäller virkesförsörjningen. Möjligheter finns f. ö, att i anslutning till upprättande av kommunala över­siktsplaner diskutera behov av kommunala nalurteserval och naturvårds­områden och hur en eventuell delegation av beslutanderätt i dessa frågor bör utformas, I de fall när planerade nalurteserval eller naturvårdsområ­den berör skogsmark skall skogsvårdssstyrelsen höras. Jag vill här peka på atl frågor om delegation visserligen måsle bedömas från fall till fall med utgångspunkt i de fömtsättningar som gäller för skilda kommuner men all kommunens önskemål om delegation bör tillgodoses så långt del är möjligt. Endast om det finns anledning alt anta eller om det har visat sig atl kommunen saknar fömtsättningar atl handha dessa frågor bör delegation vägras resp. alertas.

Som naturvårdsverket har påpekat är del givet alt kommunerna skall ha det ekonomiska ansvaret för egna reservatsbildningar.

I remissen till lagrådet den 25 april 1985 anförde jag följande beträffande effekterna av att både länsstyrelsen och kommunen får befogenhet atl inrätta nalurteserval (remissen s.27):


Prop. 1985/86:90

AUmän motivering Naturvårdslagen


 


Mitt förslag alt beslutsbefogenhet att inrätta naturreservat skall kunna föreligga samtidigt hos länsstyrelsen och hos kommunen behöver knappast leda till några problem i praktiken. Frågor om naturreservat kommer naturligtvis att behandlas i kommunens översiktsplan. Såväl i det samman­hanget som i ärenden enligt naturvårdslagen om naturreservat kommer länsstyrelsen och kommunen att kunna samråda om den lämpligaste be­slutsordningen i en reservatsfråga. I de få fall där kommunen och länssty­relsen kan ha skilda meningar i en reservalsfråga - där t. ex. kommunen hävdar friluftslivsintressen som inte går alt förena med ett intresse som rör den vetenskapliga naturvården - kan frågan lösas genom en ändring av delegationsbeslutet, om den skulle ställas på sin spets, I den mån staten och kommunen har skilda iniressen i ett område som bör utgöra naturre­servat och intressena går atl förena är det inte någol som hindrar att kommunen tar på sig ansvaret för samtliga frågor och att staten och kommunen kommer överens om en intern uppdelning av kostnaderna. Jag


115


 


kan inte heller se något avgörande skäl mot atl länsstyrelsen sedan en kommun inrättat ett naturteservat går in och kompletterar det kommunala reservalsbeslutet med särskilda föreskrifter för ett visst nalurvårdsin-iresse. Visserligen kan då ersättningsfrågor komma atl aktualiseras såväl mol en kommun som mot staten, men situationen torde sällan bli aktueU, Att ersättningsfrågor för ett område aktualiseras vid flera tidpunkter kan bli aktuellt även nu i de fall reservatsbeslut ändras och kompletteras.


Prop. 1985/86:90

Allmän motivering Naturvårdslagen


 


Lagrådet (yttrandet bilaga 8, s, 366 f) har lagil upp frågan om det är lämpligt att länsstyrelsen, även om beslutanderätt har delegerats till en kommunal myndighet, skall ha kvar sin kompetens. Lagrådet har framhål­lit atl det kan vara svårt att överblicka de svårigheter som det sålunda föreslagna "dubbelkommandot" kan medföra. Förde fastighetsägare som berörs av ell reservatsbeslul kan del enligt lagrådet innebära olägenheter att inte få frågan om ersättning för uppkommande skador avgjord på en gång och mot en och samma part. Lagrådet ifrågasätter också om del i alla lägen är möjligt för staten att gå in och komplettera ett kommunalt reser­vatsbeslut för tillgodoseende av friluflsinlressen med särskilda föreskrifter för t, ex, ett visst naturvårdsintresse. Har nalurvårdsintresset varit med i bilden under samrådet mellan länsstyrelsen och kommunen inför reser­vatsbildningen synes enligt lagrådet bestämmelsen i 8 § andra styckel lägga hinder i vägen för en sådan komplettering. Denna bestämmelse -framhåller lagrådet vidare - fömtsätter nämligen att en ny gmnd för reservatet aktuahseras "sedermera" dvs, efter det att reservatet har bil­dats.

Med hänsyn till det anförda har lagrådet förordat alt "dubbelkom­mando" ej skall förekomma.

Risken för ölägenheter av det slag som lagrådet befarar bedömer jag som mycket liten. Som jag nyss nämnde kommer länsstyrelsen och kommunen i de sammanhang en reservatsfråga kan komma alt aktualiseras ha möjlig­het all samråda om den lämpligaste beslutsordningen. Jag fömtsätter - i de fall såväl statiiga som kommunala intressen finns i området - att länsstyrelsen och kommunen internt samordnar dessa frågor och enas om en beslutsordning som innebär att endera av dem tar ansvaret för samtliga frågor och slår för reservalsbeslutet. De fastighetsägare som berörs av beslutet får därmed endast en part alt förhandla med. De fall då ersätt­ningsfrågor kan komma att aktualiseras såväl mot en kommun som mot staten - t, ex, om länsstyrelsen går in och kompletterar etl kommunall reservatsbeslul - torde som jag nyss nämnde komma atl bli sällsynta, I övrigt innebär den föreslagna ordningen ingen förändring i fråga om be­handlingen av uppkomna ersättningsanspråk,

I de fall ersättningsfrågor för ell område aktualiseras vid flera lidpunkter är del enligt min mening klart att det, även utan uttryckligt lagstöd, är den ackumulerade skadan som bör ligga till gmnd för bedömningen om på­gående markanvändning avsevärt försvåras.

Lagrådet har också ifrågasatt om del i alla lägen är möjligt för staten att gå in och komplettera ett kommunalt reservatsbeslul. Jag vill med anled­ning av detta påpeka att mitt förslag inte innebär någon ändring i fråga om de i 8 § andra stycket angivna fömtsättningarna för komplettering.


116


 


Det är svårt all bedöma i vilken utsträckning kommuner kommer all inrätta nalurteserval ocn naturvårdsområden och därmed i vad mån kom­munala naturreservat och naturvårdsområden i landet som helhet eller inom en region kan komma all påverka skogsindustrins råvamförsöijning eller komma i konflikt med andra allmänna och enskilda iniressen.

Naturvårdsverket bör mot bakgmnd härav noga följa tillämpningen av de nya bestämmelserna inom sitt ansvarsområde. Vad särskilt gäller skogsindustrins råvamförsöijning bör skogsstyrelsen ges i uppdrag atl i samråd med statens industriverk följa och utvärdera effekterna av kommu­nemas beslul. Chefen för jordbmksdepartemenlel härför avsikt att i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag lill uppdrag om nu nämnda uppföljningar.


Prop. 1985/86:90

AUmän motivering Naturvårdslagen


 


2.5 Vattenlagen

Sammanfattning

O Beslut enligt vattenlagen får inte strida mot detaljplan eller områdesbe­stämmelser,

O Vattenlagen anknyts till NRL.

O Tillållighetsreglerna i 3 kap. 1, 2 och 4 §§ skall inte gälla vattenförelag som vid prövning av en viss anläggning eller åtgärd enligt 4 kap, NRL har angetts som ett villkor för anläggningens eller åtgärdens utförande,

O Bestämmelsen i 11 kap, 1 §4 om obligatorisk regeringsprövning av vat­tenkraftverk och andra valtenregleringar eller vallenöverledningar för valtenkraftändamål i vissa uppräknade älvar och älvsträckor skall upp­hävas.


Allmän motivering Vattenlagen


2.5.1 Allmänt om vattenlagens samordning med PBL och NRL

Mitt förslag: Beslut enligt vattenlagen får inte strida mol detaljplan eller områdesbestämmelser. Vattenlagen anknyts till NRL.


Den Ijanuari 1984 trädde en ny vattenlag i kraft, Lagen innebär bl, a, atl den tidigare gällande vattenlagen har förenklats och moderniserats, främst genom all gemensamma bestämmelser så långt det är möjligt har införts för de olika slags valtenförelag på vilka lagen är tillämplig. Den tidigare gällande vattenlagens tillåtlighetsregler har ersatts med mer allmänt hållna regler, som skall möjliggöra en samlad bedömning av ett vattenförelags lämplighet från bl, a, allmänna planerings- och samhällsekonomiska syn­punkter,

I 4 kap, vallenlagen finns regler om tillståndspliklens omfattning. I 4 kap. 1 § föreskrivs atl tillstånd enligt vallenlagen krävs för vallenföretag, Beslämmelserna i 4 kap, innehåller också regler om undanlag från pröv-ningsskyldighel, I huvudsak gäller del förelag som normall inte kan föran­leda några ölägenheter från allmän eller enskild synpunkt.


117


 


Vattenföretag är enligt 1 kap, 3 §

1,  uppförande, ändring, lagning och ulrivning av dammar eller andra anläggningar i vallendrag, sjöar och andra vattenområden, fyllning och pålning i vallenområden, bortledande av vatten från eller grävning, spräng­ning och rensning i vattenområden saml andra ågärder i vattenområden om åtgärden syftar till att förändra vattnets djup eller läge,

2,  bortledande av gmndvatten och utförande av anläggningar härför,

3,  tillförsel av vatten för atl öka gmnd vattenmängden saml utförande av anläggningar och åtgärder härför,

4,   åtgärder som utförs för all a v vattna mark, när fråga inte är om
avledande av avloppsvatten, för atl sänka eller tappa ur en sjö eller för att
skydda mol vallen, när syftet med åtgärden är atl varaktigt öka en fastig­
hets lämplighet för någol visst ändamål.

Med vattenområde enligt den första punkten avses etl område som läcks av vatten vid högsta fömtsebara vattenstånd.

Regler om prövningen av vattenmål finns i 13 kap. Prövningen sker i allmän underrätt i särskild sammansättning. Första domstol i vattenmål kallas, såsom tidigare, vattendomstol (1 §), Regeringen bestämmer vilka tingsrätter som skall vara vattendomstolar, Vatlenmål överklagas till vat-lenöverdomstolen i Svea hovrätt och vidare till högsta domstolen, Mark-avvatlningsföretag prövas i första instans vid förtättning,

I 3 kap, vattenlagen föreskrivs vilka allmänna fömtsättningar som gäller för vatlenföretag. De tillållighelsbeslämmelser som är av störst intresse i detta sammanhang är 3 kap, 1 och 2 §§,

I 3 kap, 1 § föreskrivs att vattenförelag inte får komma till stånd, om det med hänsyn till valet av plats eller på någol annat sätt möter hinder från allmänna planeringssynpunkter.

Vattenföretagens förhållande till planer med rättsverkan enligt bygg­nadslagstiftningen regleras i 2 §. I paragrafens första stycke föreskrivs att byggnads- och andra anläggningsarbeten som utgör vatlenföretag eller utförs för etl vattenföretag inte får strida mot fastställd generalplan, stads­plan eller byggnadsplan. Mindre avvikelse från plan ulgör dock inte hinder mol tillstånd till förelaget, om avvikelsen är förenlig med planens syfte. Enligt paragrafens andra stycke skall vatlenföretag dessutom ulföras så att syftet med särskilda bestämmelser i övrigt som gäller för bebyggande eller annan användning av etl mark- eller vattenområde inte motverkas. Vissa bestämmelser i naturvårdslagen har undantagits från tillämpningen av 2 § andra stycket.

Konflikter mellan vatlenföretag och andra markanvändnings- eller be­varandeintressen föreligger inte sällan. På sätt som jag inledningsvis re­dovisade (avsnitt 2.1.1) bör bestämmelsema i 3 kap. 2 § vattenlagen ändras så alt vattenföretag och byggnads- och andra anläggningsarbeten som utförs för ett vattenföretag inte får strida mot en detaljplan eller områdes­bestämmelser. En sådan samordning medför en ändring av nu gällande ordning där följsamheten till fastställda planer endast avser de byggnads-och anläggningsarbeten som ulgör vattenförelag eller hör samman med vattenföretagel. Jag återkommer till denna förändring i specialmotivering­en.


Prop, 1985/86:90

AUmän motivering Vattenlagen

118


 


Vallenförelag påverkar ofta på ett avgörande sätt fömtsättningarna för mark- och vattenanvändningen i övrigt i anslutning lill vattenföretagel. Del är därför viktigt atl avvägningar om lämpligt resursutnyttjande görs innan vatlenföretag utförs. I förslagel lill ny vallenlag framhöll departementsche­fen all frågan om tillkomsten av ett vatlenföretag kräver en allsidig bedöm­ning och att lämpligheten av ell tillämnat vattenföretag måste bedömas med utgångspunkt i behovet atl långsiktigt hushålla med landels samlade mark- och vattentillgångar (prop, 1981/82: 130 s, 92), Han framhöll all med uttrycket "allmänna planeringssynpunkter" - som togs in i 3 kap, 1 § -avses mera långsiktiga bedömningar som skall göras när tillåtligheten av ett valtenförelag skall prövas. Med uttrycket avses i första hand sådana bedömningar som görs i den fysiska planeringen, främst statsmakternas ställningstaganden inom ramen för den fysiska riksplaneringen, men även verksamhetsplanering av skilda slag omfattas. Av motiven lill vattenlagen framgår atl den översiktliga planering som kommunerna i samråd med staten bedrivit med utgångspunkt i riktlinjema i den fysiska riksplanering­en skall ingå i del material som vattendomstolarna och förtättningsmännen skall gmnda sin prövning enligt 3 kap, 1 § på.

Som har uttryckts i departementspromemorian om NRL (s, 163) medför en föreskrift om att NRL skall lillämpas vid prövning av valtenförelag att de regler som motsvarar riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen vägs in vid prövningen av valtenföretagen. Även i övrigi ger reglema i NRL besked om vilka faktorer i stort som bör läggas i uttrycket planeringssyn­punkler. Mot den här bakgmnden utgör således NRL en direkt komplette­ring av 3 kap, 1 § vattenlagen på del sättet, att uttrycket "allmänna plane­ringssynpunkter" preciseras. Det kan därför diskuteras om inte paragrafen kunde ersättas med en hänvisning lill NRL, Med uttrycket allmänna plane­ringssynpunkter avses emellertid också sådan långsiktig verksamhetspla­nering som inte omfattas av den fysiska planeringen, Dämnder faller, enligt specialmotiveringen till 3 kap, 1 §, energipoliliska, näringspolitiska, arbetsmarknadspolitiska, regionalpolitiska, trafikpolitiska och försvarspo­litiska bedömningar. Eftersom 3 kap, 1 § har denna vidare inriktning och då dessutom vissa bestämmelser i NRL är avsedda alt läggas till gmnd för villkor om utförandet av exploateringsförelag m, m,, bör enbart den änd­ringen göras att paragrafen kompletteras med en regel som innebär atl även NRL skall tillämpas vid prövning av vatlenföretag.

Det bör här tilläggas att tillåtlighetsreglema i vallenlagen och däribland 3 kap, I §, oftast är utformade så att de riktar sig till både prövningsmyn­dighelerna och dem som utför vatlenföretag. Lagrådet uttalade i sitt ytt­rande över förslaget till ny vattenlag i den delen (prop, 1981/82:130 s. 276), att det i och för sig kan göra ett besynneriigi intryck all den som utför etl vattenföretag, som inte kräver förprövning, skall göra bedömningar från allmänna planeringssynpunkter eller från samhällsekonomisk synpunkt. Lagrådet konstaterade emellertid, alt frågor av delta slag aldrig torde bli aktuella vid förelag som har så obetydliga verkningar att de inte är förpröv-ningsskyldiga och att det därför inte spelar någon störte roll om sladgan-dena i detta hänseende är avfattade så alt de gäller även icke prövnings­plikliga företag.


Prop. 1985/86:90

Allmän motivering Vallenlagen

119


 


Enligt förslagel lill NRL (prop, 1985/86:3 s, 145) skall NRL tillämpas i     Prop, 1985/86:90 mål och även den enligt vissa angivna författningar. Det tillägg till 3 kap, 1 § som jag nu föreslår bör endast omfatta företag som kräver förprövning.     Allmän motivering

Vattenlagen

2.5.2 Samordning mellan tillståndsprövning enligt 4 kap. NRL och tillståndsprövning enligt vattenlagen

Mitt förslag: Tillåtlighetsreglerna i 3 kap, 1, 2 och 4 §§ skall inte gälla vattenföretag som vid prövning av en viss anläggning eller åtgärd enligt 4 kap, NRL har angetts som ett villkor för anläggningens eller åtgärdens utförande.

Som jag uttryckte i NRL-propositionen (s, 143) är tanken med den gällande regleringen i vattenlagen bl,a, all möjliggöra en helhetsbedöm­ning av de för- och nackdelar som är förenade med ett vattenföretag och att samtidigt undvika en dubbelprövning av företagel, I sistnämnda syfte föreskrivs i 3 kap, 6 § 1 att bestämmelsema i 1, 2 och 4 §§ inte gäller vatlenföretag som vid prövning av en viss verksamhet enligt 136a § bygg­nadslagen har angetts som villkor för verksamheten. Genom denna undan­tagsregel förhindras dubbelarbete hos olika tillståndsmyndigheter liksom risken för all sådana myndigheter kommer till olika resultat vid tillåtlig­hetsprövningen (prop, 1981/82: 130 s, 103),

Jag föreslår atl 3 kap, 6 § 1 ändras så att den blir tillämplig på vattenföre­tag som vid en prövning enligt 4 kap. NRL har angetts som ett villkor för det lillståndsgivna företaget.

2.5.3 Prövning av vattenföretag i älvar och älvsträckor som i NRL undantagits från utbyggnad för kraftändamål

Mitt förslag: Bestämmelsen i 11 kap. 1 §4 om obligatorisk regerings-prövning av vattenkraftverk och andra vattenregleringar eller vat­tenöverledningar för valtenkraftändamål i vissa uppräknade älvar och älvsträckor skall upphävas.


I förslaget till NRL har i 3 kap. 6 § första och andra styckena tagits in bestämmelser om förbud mot atl utföra vattenkraftverk samt vattenregle­ring eller vatlenöverledning för kraftändamål i de älvar och älvsträckor som enligt riksdagens beslut i samband med den fysiska riksplaneringen skall vara undantagna från vattenkraftsutbyggnad. Bestämmelsema omfat­tar också bi- och källflöden till de älvar som är helt outbyggda samt biflödena till och vallenområdena uppströms undantagna älvsträckor i de fall områdena uppströms är outbyggda. Förbudet mot vattenkraftsulbygg­nad omfattar inte sådana företag som orsakar endast obetydlig miljöpåver­kan (3 kap, 6 § tredje stycket).

Bestämmelsen i 11 kap, 1 §4 om obligatorisk regeringsprövning av vat­tenkraftverk, valtenregleringar eller valtenöverledningar för vattenkraft-


120


 


ändamål i vissa älvar och älvsträckor behövs inte längre, eftersom etl lagstadgal förbud mot vattenkraftsutbyggnad i de angivna älvarna och älvsträckorna kommer all råda enligt NRL, För den händelse något av de angivna vattendragen i framtiden skulle undantas från förbudet, finns del möjligheter för regeringen atl förbehålla sig prövningen med stöd av 11 kap, 3 §, om vattenföretagel är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet.

Ansökningar om tillstånd till utbyggnad i de åsyftade vattendragen bör kunna prövas i vanlig ordning av vattendomstolarna, om ansökningen grundas på atl företaget förorsakar endasl obetydlig miljöpåverkan, och således omfattas av undantagsregeln i 3 kap, 6 § tredje stycket NRL, Vid denna prövning bör även fortsättningsvis de särskilda reglerna om förbere­delse i 11 kap, vattenlagen gälla. Jag återkommer till delta i specialmotive­ringen.


Prop. 1985/86:90

AUmän motivering Vattenlagen


 


2.6 Miljöskyddslagen

Sammanfattning

O Beslut enligt miljöskyddslagen får inte strida mot detaljplan eller om­rådesbestämmelser.

O Miljöskyddslagen anknyts till NRL,

O Tillståndsprövning enligt 4 kap. NRL och prövning enligt miljöskydds­lagen skall samordnas på motsvarande sätt som nuvarande prövning enligt I36a § byggnadslagen och prövningen enligt miljöskyddslagen.


Allmän motivering Miljöskyddslagen


2.6.1 Allmänt om miljöskyddslagens samordning med PBL och NRL

Mitt förslag: Beslul enligt miljöskyddslagen får inte strida mot de­taljplan eller områdesbestämmelser. Miljöskyddslagen anknyts till NRL,


Miljöskyddslagen (1969:387, omtryckt 1981:420, ändrad senast 1984:912) är tillämplig på miljöfariig verksamhet.

Den som utövar eller skall utöva sådan verksamhet har möjlighet alt ansöka om tillstånd till verksamheten hos koncessionsnämnden för miljö­skydd (9 § första slyckel). Regeringen kan enligt 10 § föreskriva atl vissa åtgärder som innebär miljöfarlig verksamhet inte får vidtas utan all koncessionsnämnden har lämnat lillslånd eller anmälan gjorts hos den myndighet som regeringen besiämmer. Enligt 17 § får regeringen också föreskriva all frågor om tillstånd beträffande vissa slag av ärenden skall prövas av länsstyrelsen, I miljöskyddsförordningen (1981:574) har angetts vilka åtgärder som inte får vidtas utan tillstånd enligt miljöskyddslagen (2§),

Omfattningen av den prövning som skall ske enligt miljöskyddslagen framgår av tillållighetsreglerna i 4-7 §§ miljöskyddslagen. För miljöfarlig verksamhet skall väljas sådan plats alt ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad (4 §), Det åligger enligt 5 § den


121


 


som utövar eller avser att utöva miljöfariig verksamhet all vidla de skydds­åtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och iaktta de försiktig­hetsmått som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägen­heter.

Om miljöfarhg verksamhet kan befaras medföra väsentlig olägenhet trots all alla skäliga försiktighetsmått iakttas, får verksamheten utföras bara om del föreligger särskilda skäl (6 §), Innebär den befarade olägenhe­ten all vissa allmänna intressen skadas avsevärt, får verksamheten inte utövas. Regeringen kan dock lämna lillslånd om verksamheten är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt, I 6 § tredje styckel föreskrivs vissa inskränkningar - som jag strax återkommer till - i tillämpningen av de nyss redovisade reglerna,

I 7 § finns bestämmelser om vissa särskill farliga slag av avloppsvatten,

Bestämmelsema i 8 § ger regeringen möjlighet atl under vissa förutsätt­ningar och med avseende på viss del av landet förbjuda alll utsläppande av avloppsvatten, fast ämne eller gas. Om det från allmän synpunkt är särskill angeläget att skydda etl vattendrag, en sjö eller etl annat vattenområde mot förorening, får regeringen enligt 8a § förklara vattenområdet och angränsande marker som etl särskilt föroreningskänsligt område. Enligt paragrafen får för etl sådanl område ges närmare föreskrifter om skyddsåt­gärder m, m.

Enligt 2 § miljöskyddslagen gäller om miljöfarlig verksamhet utöver bestämmelserna i miljöskyddslagen vad som föreskrivs i annan lagstift­ning, bl, a, byggnadslagstiftningen. Avgöranden enligt miljöskyddslagen är inte bindande för planmyndigheterna (prop, 1969:28 s, 202), Någon be­stämmelse om den betydelse som fastställda planer enligt byggnadslagen har för tillåtiighelsbedömningen finns inte i miljöskyddslagen. I förarbe­tena lill lagen uttalade emellertid departementschefen alt det får anses följa av byggnadslagens regler om plans rättsverkan atl tillstånd inte kan lämnas om etl förelag som är föremål för prövning enligt miljöskyddslagen strider mot en plan. Enligt departementschefen bör dock tillstånd kunna lämnas under fömtsättning atl planen ändras så all hindret undanröjs (prop, 1969:28, s, 213 f).

När del gäller förhållandet mellan miljöskyddsprövningen och detalj­planer eller områdesbestämmelser enligt PBL innebär den principlösning som jag tidigare förordade (avsnitt 2,1,1) alt den praxis som nu tillämpas i förhållande till fastställda planer enligt byggnadslagen bhr lagfäst. På sätt som jag redovisade allmänt om speciaUagarnas samordning med PBL bör i miljöskyddslagen las in en bestämmelse med innebörden att beslut enligt miljöskyddslagen inte får strida mol en detaljplan eller områdesbestäm­melser.

Sådana verksamheter som omfattas av miljöskyddslagen påverkar ofta mark- och vattenanvändningsfrågor för intilliggande områden på ett avgö­rande sätt. På motsvarande sätt som jag angav i fråga om valtenförelag är del i fråga om sådan verksamhet som prövas enligt miljöskyddslagen viktigt alt avvägningar om lämpligt resursutnyttjande görs innan ett miljö­skyddsärende avgörs.

Genom atl miljöskyddslagens regler ger utrymme för att ta också de


Prop. 1985/86:90

AUmän motivering Miljöskyddslagen

122


 


hänsyn i frågor om användning av mark och vatten som gäller för bebyg­gelsefrågor i allmänhet och atl goda samverkansformer utvecklats mellan miljöskyddsmyndigheterna och kommunemas planeringsorgan har nor­malt samordningen mellan miljöskyddslagen och byggnadslagen fungerat tiltfredsstäUande,

Man kan konstatera atl fysiska planer och sådant material som normalt ligger till gmnd för upprättande av sådana planer är av central betydelse också för bedömningen av miljöskyddsärenden. Den obligatoriska över­siktsplanen enligt PBL-förslaget och sådant underlagsmaterial som läns­styrelsen och kommunerna kommer all sammanställa för tillämpningen av NRL bör därför bli av stor betydelse för bedömningen av miljöskyddsären­den. Planerna enligt PBL kommer att upprättas med utgångspunkt i NRL:s regler. För alt få en samstämmighet i utgångspunkterna för lokaliserings­prövning av miljöfarlig verksamhet bör emellertid de materiella reglema i NRL göras direkt tillämpliga för prövningen av miljöskyddsärenden. Kom­munens ställning enligt PBL i frågor som gäller bebyggelse och den lokala miljön medför atl översiktsplanen och kommunens yttranden i miljö­skyddsärenden får stor betydelse för prövningen av sådana ärenden.

De flesta av de regler om markanvändning som finns i NRL kan i och för sig beaktas med stöd av de vida tillåtlighetsregler som redan nu finns i miljöskyddslagen, I dessa delar innebär en koppling till NRL en närmare utveckling av de markanvändnings- och vattenanvändningsaspekter från allmän synpunkt som skall läggas till gmnd för lokaliseringsprövningen och för de villkor som bör ställas med hänsyn till omgivningspåverkan från en viss verksamhet,

I fräga om den lagtekniska samordningen mellan miljöskyddslagen och NRL kan först konstateras att tillåtiighelsreglema i miljöskyddslagen gäl­ler miljöfarlig verksamhet vare sig den är prövningspliktig eller ej enligt de särskilda regler om prövningsplikt som finns i miljöskyddsförordningen. Det torde emellertid förhålla sig så all all sådan miljöfarlig verksamhet på vilken det kan vara aktuellt att tillämpa reglerna i NRL kommer att prövas antingen enligt miljöskyddslagen eller PBL, Ofta kommer prövning all ske enligt båda lagarna. Någon anledning all frångå tanken atl NRL endasl skall tillämpas i mål och ärenden hos myndigheter fmns därför inte. Därför bör det - lämpligen bland miljöskyddslagens tillåtiighetsregler - införas en bestämmelse, där del föreskrivs atl NRL skall tillämpas vid prövning av miljöfarlig verksamhet.


Prop, 1985/86:90

Allmän motivering Miljöskyddslagen


 


2.6.2 Samordning mellan tillståndsprövning enligt 4 kap. NRL och tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen

Mitt förslag: Tillståndsprövning enligt 4 kap, NRL och prövning enligt miljöskyddslagen skall samordnas på motsvarande sätt som nuvarande prövning enligt 136 a § byggnadslagen och prövningen enhgt miljöskyddslagen.


123


 


I miljöskyddslagen finns bestämmelser om en samordning mellan miljö­skyddsprövningen och prövningen enligt 136a § byggnadslagen.

Om regeringen enligt 136 a § byggnadslagen har prövat frågan om till­komsten och lokaliseringen av en viss verksamhet med hänsyn till hushåll­ningen med landets samlade mark- och vattentillgångar, är beslutet bin­dande vid prövning enligt miljöskyddslagen (2 § andra styckel miljö­skyddslagen), Bestämmelsema i 6 § första och andra styckena - som jag nyss redogjorde för - gäller inte beträffande verksamheter som har prö­vats enligt 136 a § byggnadslagen med hänsyn till hushållningen med lan­dets samlade mark- och vattentillgångar (6 § tredje slyckel). Skall rege­ringen pröva en verksamhet med hänsyn lill delta hushållningsintresse, får frågan om lillslånd enligt miljöskyddslagen inte avgöras innan regerings­prövningen har skett (9 § miljöskyddslagen). När regeringen inhämtar koncessionsnämndens yttrande i ett 136a §-ärende, behandlas detta i prin­cip som ett vanligt koncessionsärende (14 § sista styckel). Om regeringen har lämnat tillstånd till en verksamhet efter prövning med hänsyn till hushållningen med landels samlade mark- och vattentillgångar, gäller vi­dare alt igångsättningsmedgivande enligt 21 a § miljöskyddslagen får läm­nas ulan hinder av all vissa föreskrifter om samråd m, m, inte har iaktta­gits.

Jag föreslår att miljöskyddslagen ändras så att motsvarande samordning kommer att gälla beträffande regeringsprövningen enligt 4 kap, NRL och prövningen enligt miljöskyddslagen.


Prop. 1985/86:90

Allmän motivering Miljöskyddslagen


 


2.7 El-lagen

Mitt förslag: Koncession enligt el-lagen får inte strida mot en detalj­plan eller områdesbestämmelser, El-lagen anknyts till NRL.


AUmän motivering El-lagen


 


Den lagstiftning inom elområdel som reglerar tillkomsten och driften av starkslrömsledningar är lagen (1902:71 s, 1, ändrad senast 1982:487) inne­fattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (el-lagen) och elförordningen (1982:548, ändrad senast 1983:538),

Enligt el-lagen får elektriska starkslrömsledningar inte dras fram eller begagnas ulan lillslånd (koncession) av regeringen eller den myndighei som regeringen bestämmer (2 § 1 mom,). Till en lednings framdragande räknas inte bara själva byggandet av ledningen utan också schaktning, skogsavverkning eller därmed jämförliga åtgärder för alt bereda plats för ledningen. Tillstånd meddelas antingen som en linjekoncession eller som en områdeskoncession. Linjekoncession avser en ledning med en i huvud­sak bestämd sträckning (främst s, k, överföringsledningar). Områdes­koncession avser ledningar för närdislribulion inom etl visst begränsat område (dislributionsledningar),

Fömtsättningarna för koncession behandlas i 2 § 2 mom. Här anges atl koncession får meddelas endasl om anläggningen är behövlig och förenlig


124


 


med en planmässig elektrifiering, I 2 § 2 mom, tredje slyckel föreskrivs all möjligheten all tillgodose lokala iniressen särskilt skall beaktas vid pröv­ning av fråga om meddelande av områdeskoncession,

I 2 § 3 mom, anges all koncession meddelas för viss lid och all de villkor för anläggningarnas utförande och nyttjande som av säkerhetsskäl eller eljest ur allmän synpunkt är påkallade skall föreskrivas vid meddelande av koncession.

Frågan om sambandet mellan koncessionsprövningen och den fysiska planeringen har vid några tillfällen behandlats av riksdagen. Sålunda utta­lade riksdagen i samband med behandlingen av förslaget till ledningsrätts-lag (CU 1973:34) atl koncessionsprövningen bör ske med beaktande bl, a, av riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. I regeringens beslut med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen anges alt frågan om kraflledningsslråk bör uppmärksammas i planeringsarbetet (prop. 1975/76: 1).

I samband med behandlingen av regeringens redovisning av program­skedet i den fysiska riksplaneringen erinrade civilutskollet (CU 1975/76:1) om uttalandet som gjordes vid behandlingen av förslaget lill ledningsrälts-lag. Med anledning av en motion om åtgärder för alt minska anspråken på produktiv skogsmark logs frågan upp i betänkandet CU 1975/76:16, Däri hänvisades lill uppgifter bl, a, om ell av industriverket, naturvårdsverket, planverket och valtenfallsverket påbörjat arbete om behandlingen av krafl-ledningsfrågor i den fysiska riksplaneringen. Sedan dessa frågor på nytt hade tagits upp i motioner, förklarade sig utskottet i betänkandet CU 1976/77:24 ulgå från atl nämnda arbete skulle leda till en önskad ytterligare samordning.

Vid behandlingen av prop, 1977/78:31 om riktiinjer i den fysiska riks­planeringen för vissa s, k, obmlna fjällområden anförde civilutskollet (CU 1977/78:8) alt regeringen bör ägna fortsatt uppmärksamhet ål frågoma om samordningen mellan den sektoriella planeringen av kraftledningar och riktlinjer för den fysiska riksplaneringen. Utskottet hemställde i denna del bl,a, all riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till känna vad utskottet hade anfört. Riksdagen anslöt sig till utskottets mening (rskr 1977/78:99),

Det av civilulskottet i betänkandet CU 1976/77:24 berörda arbetet resul­terade i en av planverket publicerad rapport (46:1978) Kraftledningar i fysisk planering (reviderad 1985), I rapporten fästs särskild vikt vid de ökande behoven av samordning mellan kraflinduslrins planering och mera övergripande former av fysisk planering. Rapporten innehåller bl, a, för­slag lill dels nya rutiner för etl utökat samråd mellan kraflförelag, länssty­relser, regionala seklormyndigheler och kommuner, dels former för krafl-ledningsfrågornas behandling i den kommunala planeringen, I bostadsde­partementets promemoria 1978-09-07 Fysisk riksplanering, fullföljande av fastlagda riktlinjer, framhålls att den föreslagna handläggningsordning­en bör tjäna som vägledning vid planering för kraftledningar,

I motionen 1977/78:1674 föreslogs alt riksdagen skulle begära förslag till åtgärder för att integrera planeringen av kraftledningar med den fysiska planeringen och därmed även med den fysiska riksplaneringen, Civilul­skottet uttalade i anledning av motionen (CU 1978/79:1) följande:


Prop, 1985/86:90

Allmän motivering El-lagen

125


 


Som ovan (s, 8-9) angetts har numera lagls fram förslag lill dels nya rutiner för utökat samråd mellan kraftförelag, länsstyrelser, regionala sek­lormyndigheler och kommuner, dels former för kraflledningsfrågornas behandling i den kommunala planeringen. Förslagen har lagls fram för all tjäna just det i motionen angivna syftet all integrera kraflledningsplane-ringen med den fysiska planeringen. Motionärernas huvudsyfte får därmed anses ha lillgodoselts. Med hänsyn därtill och lill all regeringen gett föreskrifter om kraflledningsplaneringen i beslutet om alt fullfölja fastlagda riktlinjer för hushållning med mark och vatten finns enligt utskottets me­ning inte nu skäl lill någon begäran om förslag från riksdagens sida. Utskottet har ansett sig kunna utgå från alt behovet av föreskrifter om samordning kommer atl övervägas i arbetet med plan- och byggnadslag­stiftningen och all frågan om en eventuell övergripande planering av störte kraftledningar kommer alt övervägas i arbetet med den nya rapporten om hushållning med mark och vatten.


Prop. 1985/86:90

Allmän motivering El-lagen


Ulskotlel hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1674, Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan,

I remissyttranden till bostadsdepartementet över den fysiska riksplane­ringens planeringsskede har etl flertal länsstyrelser lagil upp frågan om kraflledningsplaneringen. Som exempel kan här nämnas länsstyrelsen i Uppsala län. som bl, a, anför följande:

Formerna för planeringen av kraftledningsdragningar bör ses över. Framdragandet av större kraftledningar medför stora ingrepp i naturmiljön och innebär ofta all värdefull mark för de areella näringarna tas i anspråk. Oftast berörs etl flertal kommuner och i vissa fall flera län. Planeringen bör syfta lill alt i ett tidigt skede ge underiag för avvägningar mellan olika intressen och på så sätt få en anknytning till annan översiktlig planering.


Kritik har även i andra sammanhang framförts mot det sätt på vilket den fortsatta utbyggnaden av kraftledningsnälel sker.

För egen del vill jag anföra följande,

Kraftförelagen planerar kraftstationer och ledningsnät. Kraftledningar lar i anspråk mark för fundamenl och Iransformatorstationer, Genom ledningsdragningarna kan annan verksamhet försvåras eller förhindras, I konkurrensen om markresurserna kan anläggningarna medföra konflikter med andra iniressen, t, ex, natur- och kulturminnesvården, jord- och skogsbmket, friluftslivet och rennäringen, saml med bebyggelse i olika former, I vissa fall är det av nationellt intresse atl mark reserveras för kraftledningar som ingår i storkraftnälel. Detta bör då komma lill uttryck i den kommunala planeringen.

När del gäller kraftledningar inom ell delaljplanelagl område finns f n, ingen regel i el-lagen som anger hur koncessionsfrågor skall behandlas i förhållande till planen, I enlighet med vad jag tidigare (avsnitt 2,1.1) har förordat i samordningsfrågan bör nu tas in en bestämmelse i el-lagen om atl koncession inte får meddelas till en kraftledning vars tillkomst skulle strida mol en detaljplan eller områdesbestämmelser.

Inte minst kraflledningsfrågornas behandling i riksdagen under 1970-lalet visar all del har rått en påtaglig irritation över atl tillräcklig hänsyn


126


 


inte har tagils till olika andra markanvändningsintressen vid utförande av kraftledningar, I den fömt nämnda rapporten Kraftledningar i fysisk plane­ring har planverket, industriverket, naturvårdsverket och valtenfallsverket lämnat ett förslag lill handläggningsordning vid planering av kraftledning­ar, I rapporten föreslås bl, a, att kraflföretagen bör ta initiativ till överlägg­ningar med länsstyrelsen om del utbyggnadsbehov som kan fömlses inom förslagsvis en 1 O-årsperiod, varvid även representanter för kommunerna och för andra regionala organ bör delta. Det föreslås att kraftförelagen bör sammanställa och redovisa ungefärliga lägen för planerade kraftledningar och Iransformatorstationer på särskilda länskartor med beskrivningar. Länsstyrelser och kommuner bör i sin lur redovisa underlagsmaterial som belyser t, ex, restriktioner, konsekvenser och önskemål på regional och lokal nivå,

Ell sådant förbättrat samråd som föreslås i rapporten har börjat tilläm­pas. Som etl led i åtgärderna för all få en ändamålsenlig hantering av kraftledningsfrågorna har i elförordningen tagils in regler om ansöknings­handlingar och handläggning av koncessionsärenden,

El-lagen innehåller emellertid inga konkreta regler om den hänsyn som bör las till andra markanvändningsintressen vid koncessionsprövningen. De materiella prövningsreglema i 2 § 2 mom, innehåller visserligen en regel i tredje stycket om all möjligheten att tillgodose lokala intressen särskilt skall beaktas vid koncessionsprövningen, men också den regeln torde i första hand syfta på eleklrifieringsinlressena. Den hänsynsregel man har alt falla tillbaka på i avvägningen mellan olika intressen är närmast 2 § 3 mom, andra slyckel som stadgar atl de villkor för anläggningens utförande och nyttjande skall föreskrivas som av säkerhetsskäl eller eljest ur allmän synpunkt finns påkallade.

Av min redogörelse framgår atl det vid planeringen av kraftledningar finns etl påtagligt behov av att göra sådana bedömningar om användningen av mark- och vattenområden som behandlas i NRL, El-lagen bör därför anknytas till NRL,

Kommunernas ökade självständighet i markanvändningsfrågor enligt PBL-förslaget bör också föra med sig ett ökat intresse från kraftförelagens sida atl få erforderliga markreservalioner för sina planerade ledningar gjorda i den kommunala planeringen.

Förslagen i rapporten Kraftledningar i fysisk planering stämmer väl med den hanteringsordning som har föreslagits för tillämpningen av NRL,

Man kan utgå från atl kraflledningsfrågorna diskuteras ingående mellan länsstyrelsen och kommunerna vid upprättande och ändring av översikts­planerna. Reservationerna av mark för kraftledningar kommer alt i den kommunala planeringen göras utifrån bestämmelserna i NRL, Mol bak­grund av den betydelse kraftledningar av den typ som behandlas i el-lagen får för markanvändningen i övrigi är det viktigt atl sådana avvägningar som behandlas i NRL görs i koncessionsärendena. Jag förutsatte i lagråds­remissen den 13 juni 1985 (avsnitt 2.3) alt de kraftledningsprojekt som kommer i fråga för koncession normalt torde vara av sådan angelägenhets­grad alt hänsynen lill andra markanvändningsinlressen närmast hör sam­man med val av ledningsslräckning och inte med frågan om kraftledningen


Prop. 1985/86:90

Allmän motivering El-lagen

127


 


skall få komma till stånd eller inte. De överväganden som fömtsälts enligt NRL borde därför enligt min mening göras vid prövningen av lednings-sträckningen och av arbetenas utförande.

Den lagtekniska samordningen mellan el-lagen och NRL föreslog jag skulle göras genom ett tillägg till 2 § 3 mom, andra styckel av en föreskrift all även NRL:s regler skall lillämpas när koncessionsmyndighelen före­skriver villkor för anläggningens utförande och nyttjande.

Lagrådet (yttrandet bilaga 8, s, 369 f,) har haft invändningar mol milt förslag i denna del och anfört:


Prop, 1985/86:90

Allmän motivering El-lagen


 


Enligt förslaget till ändringar i lagen (1902:71 s, 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (el-lagen) skall samordningen mellan denna lag och NRL göras genom ett tillägg lill 2 § 3 mom, andra styckel att även NRL:s regler skall lillämpas när koncessionsmyndighelen föreskriver villkor för anläggningens utförande och nyttjande. Motsvaran­de konslmktion föreslås för samordningen mellan lagen (1978:160) om vissa rörledningar (rörledningslagen) och NRL, För röriedningslagen före­slås sålunda att 6 § första styckel kompletteras med en regel som innebär atl även NRL skall tillämpas när villkoren för koncession skall meddelas, I förslagen till ändringar i vattenlagen och miljöskyddslagen föreslås där­emot atl tillämpningen av NRL skall ske vid tillståndsprövningen av etl vatlenföretag (3 kap, 1 §) resp, vid prövningen av miljöfarlig verksamhet (4 a §), Avvikelsen i sättet all hanlera anknytningen till NRL har endast knapphändigt kommenterats i remissprotokollet. Enligt lagrådels mening är det naturligt alt, såsom föreslagits beträffande vattenlagen och miljö­skyddslagen, NRL skall tillämpas redan när etl företag resp, en verksam­het prövas med avseende på tillåtiigheten. Vid föredragningen har antytts alt en anledning till all en annan konslmktion valts för el-lagen och rörled­ningslagen skulle vara att del beträffande ledningar enligt dessa lagar är mer eller mindre givet atl ledningsdragning skall ske mellan leverantör och avnämare, varvid tillgodoseendet av motstående intressen får ske genom föreskrifter om alternativ sträckning eller genom att koncessionen förenas med olika villkor. Enligt lagrådels mening är detta betraktelsesätt inte rikligt, I prop, 1977/78:86 s, 75 ff diskuteras ingående vad koncessions­prövningen skall innefatta när del gäller rörledningar. Utgångspunkten är all koncesison får meddelas endasl om ledningen är lämplig från allmän synpunkt och den som söker koncessionen kan antas vara i stånd alt uppfylla villkor som är förenade med denna, I kravet pä atl en ledning skall vara lämplig från allmänna synpunkter ligger, framhåller departementsche­fen i propositionen s, 77, att nyttan av ledningen skall vägas mol de negativa effekter den kan få på skilda samhälleliga intressen. Detta kan konstaleras först efler en omfattande och ingående prövning där en mång­fald allmänna iniressen, som exemplifierats i propositionen, skall beaktas. Det är alltså inte på förhand givet atl en koncessionsansökan skall bifallas, även om del i stor utsträckning torde vara möjligt alt tillgodose allmänna intressen genom villkor. Det må framhållas all bl, a, riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen - vilka ersätts av bestämmelserna i NRL - nämns bland de omständigheter som skall beaktas redan vid tillståndsprövningen. Vad nu har sagts beträffande koncessionsprövning enligt rörledningslagen synes också gälla vid motsvarande prövning enligt el-lagen. Förutom atl pröva alt en anläggning behövs och att den är förenlig med en planmässig elektrifiering har det också ansetts åligga den koncessionsprövande myn­digheten alt beakta övriga omständiger i del enskilda fallet (NJA II 1938 s, 807 f).


128


 


Med hänsyn lill vad lagrådet sålunda har anfört i sitt yttrande har lagrådet förordat all också i el-lagen anknytningen skall ske genom en föreskrift i del lagmm som reglerar koncessionsprövningen, dvs, 2 § 2 mom.

Jag kan ansluta mig lill vad lagrådet har anfört och föreslår att el-lagen samordnas med NRL på det sätt som lagrådet har förordat.


Prop. 1985/86:90

AUmän motivering El-lagen


 


2.8 Rörledningslagen

Mitt förslag: Koncession enligt rörledningslagen får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Rörledningslagen anknyts lill NRL,


Allmän motivering Rörledningslagen


 


Enligt lagen (1978:160, ändrad senast 1982:486) om vissa rörledningar (rörledningslagen) krävs koncession för att dra fram eller begagna en rörledning för transport av fjärrvärme eller av råolja, naturgas m,m. Koncession krävs dock inte för ledningar med en längd av högst 20 kilome­ter eller för ledningar som är avsedda för vissa lokala behov (1 §),

Frågan om koncession prövas av regeringen (3 §), Koncession får med­delas endast om del från allmän synpunkt är lämpligt atl ledningen dras fram och begagnas och om sökanden är lämplig alt utöva den verksamhet som avses med koncessionen (4 §),

Koncessionsprövningen enligt 3 § för med sig att rörledningsföretagel kan underkastas en samlad prövning i alla de avseenden där samhällsin­tressen gör sig gällande. Detta innebär att bl, a, transport- och näringspoli­tiska, energipolitiska samt miljö-, naturvårds-, försvars- och planpolitiska synpunkter kan beaktas,

I 5-7 §§ finns regler om villkor för koncession. Här föreskrivs bl. a, att koncession skall avse ledning med en i huvudsak bestämd sträckning och gälla viss lid (5 §), Enligt 6 § skall koncession förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt. Vissa särskilda villkor om stadigt dellagande, avgifter, färdigställningstid m. m. får också föreskrivas,

I betänkandet (SOU 1972:58) angående oljeledningar, som har legat tiU grund för rörledningslagen, övervägdes ändringar i byggnadslagen för så­dana fall då en rörledning berör områden som omfattas av byggnadslagens planbeslämmelser. Eftersom planlagsliflningen vid tidpunkten för utred­ningens förslag var föremål för utredning inom bygglagutredningen, ansåg sig emellertid utredningen inte vilja lägga fram några förslag som kunde föregripa bygglagutredningens ställningstagande,

I anledning av propositionen med förslag lill rörledningslag (1977/78:86) väcktes en motion (1977/78:1751), vari framställdes önskemål om åtgärder för all integrera koncessionsprövningen med planering enligt byggnadsla­gen.

Civilutskottet avgav yttrande lill näringsulskottet över propositionen och uttalade härvid bl, a, (CU 1977/78:3 y) följande:

9   Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 90


129


 


Del genom motionen framförda kravet står inte i strid med vad som anförts i propositionen. Förslaget syftar till att även när del gäller plane­ringen för rörledningar initiera etl arbete i dessa integrationsfrågor av samma typ som pågår beträffande planeringen av kraftledningar. Frågan om hur dessa slag av ledningar skall integreras med samhällsplaneringen i övrigt finner civilulskottet väsentlig. Arbetet på en ny byggnadslagstiftning pågår inom bostadsdepartementet. Det nu lagda lagförslaget kan inte anses föregripa eher försvåra delta arbete. Det kan dock antas att förslag på bygglagområdet kommer atl leda till ytterligare överväganden i bl, a, sam­ordningsfrågorna,

Näringsulskottet (NU 1977/78:47) instämde lill alla delar med vad civil­ulskottet hade anfört. Beträffande motionen fann utskottet del befogat med ett uttalande av riksdagen atl den samordningsfråga som motionärer­na hade tagit upp borde beaktas i samband med arbetet på en ny byggnads­lagstiftning. Riksdagen anslöt sig till näringsutskottels mening (rskr 1977/78:111),

Som framgår av den redovisning som jag nu har lämnat omfattar rörled­ningslagen endast stora projekt. Del torde i praktiken främst vara helvat­tenledningar och gasledningar som är aktuella för koncessionsprövning. Rörledningar förläggs i allmänhet underjord. Vid ledningens början och slut saml vid förgreningar finns terminaler. Utefter ledningen fmns också en eller flera pumpstationer, för naturgas kompressorstalioner.

Bebyggelseplaneringen i närheten av större nalurgasledningar påverkas av säkerhetsföreskriftemas regler om zonindelning och skyddsavstånd. Också regler om förläggningsdjup, föriäggning i skogsmark och förläggning nära kraftledningar medför konsekvenser för markanvändningen i rörled­ningens närhet.

Den arbelsgala som behövs för byggandet av en störte rörledning har en bredd av 10-40 m. Vid förläggning av rörledningar i skogsmark behövs en trädfri gala om 10—15 m bredd.

Genom atl ledningar huvudsakligen kommer atl ligga under jord blir konflikterna med annan markanvändning ofta begränsade. Konflikter kan dock uppstå med andra markanvändningsintressen. Ledningsdragningen kan få stor betydelse för framlida bebyggelsefrågor,

I enlighet med vad jag tidigare förordade (avsnitt 2,1,1) om speciallagar­nas samordning med PBL bör i rörledningslagen föreskrivas atl en konces­sion inte får strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser.

Koncessionspliktiga ledningar torde alllid vara av sådan storlek och karaktär att de kan få betydelse för en kommuns allmänna utveckling och strategiska markanvändningsbeslul. Del är därför naturligt alt kommunen i sin översiktsplanering behandlar rörledningsfrågor. När PBL träder i kraft kommer detta all göras i samråd mellan kommunen, som företrädare för de lokala intressena och länsstyrelsen, som företrädare för de statliga intres­sena.

Mol bakgmnd av den betydelse rörledningar av den typ som behandlas i röriedningslagen får för markanvändningen i övrigi är det viktigt all sådana avvägningar som behandlas i NRL görs i koncessionsärendena. Jag förut­satte i lagrådsremissen den 13 juni 1985 (avsnitt 2.4) att de rörtransportpro-jekt som kommer i fråga för koncession normalt torde vara av sådan


Prop. 1985/86:90

Allmän motivering Rörledningslagen

130


 


angelägenhetsgrad atl hänsynen till andra markanvändningsintressen när­mast hör samman med val av ledningssträckning och inte med frågan om rörledningen skall få komma till stånd eller inte. De över\'äganden som fömtsälts enligt NRL borde därför enligt min mening göras vid prövningen av ledningsslräckningen och av arbetenas utförande.

Den lagtekniska samordningen mellan rörledningslagen och NRL före­slog jag skulle lösas så alt 6 § första styckel rörledningslagen kompletteras med en regel som innebär att NRL skall lillämpas när villkoren för konces­sion skall meddelas.

Som jag nämnde vid min behandling av el-lagen (avsnitt 2.7) har lagrådet haft invändningar mot den lagtekniska lösningen. I likhet med vad jag föreslog i fråga om el-lagen bör anknytningen mellan rörledningslagen och NRL - i enlighet med vad lagrådet har förordat - ske genom en föreskrift i den paragraf som reglerar koncessionsprövningen, dvs. 4 § rörledningsla­gen.


Prop. 1985/86:90

AUmän motivering Rörledningslagen


 


2.9 Byggnadsminneslagen

Den statliga kulturminnesvården vilar på ell flertal vid olika tidpunkter tillkomna författningar. Dessa författningar är främst inriktade på skydd och vård av enstaka kulturellt värdefulla föremål och behandlar så skilda objekt som fornminnen, statliga byggnader, kyrkor, biskops- och prästgår­dar, begravningsplatser och märkliga byggnader med annan ägare än sta­ten och den svenska kyrkan.

PBL-förslaget syftar bl. a. lill all stärka de grundläggande kraven på bevarande av kulturmiljön i planerings- och byggnadsverksamheten och alt därvid ge kommunerna ett ökat eget ansvar på delta område. Förslaget ger vidare kommunerna effektivare inslmment för att hävda bevaran­deintressen i planeringen och byggnadsverksamheten.

Det är naturligtvis angelägel alt en ändamålsenlig samordning sker av de bevarandeinsatser som statliga och kommunala organ utför. I detta sam­manhang är behovet av samordning mest framträdande i fråga om PBL och lagen (1960:690) om byggnadsminnen (omtryckt 1976:440, ändrad senast 1981:857) - byggnadsminneslagen. En mindre ändring behöver också göras i lagen (1942:350) om fornminnen (omtryckt 1976:440, ändrad senast 1985:281) - fornminneslagen. Jag återkommer i specialmoliveringen lill ändringen i den lagen. Övriga författningar på kulturminnesvårdens områ­de ulgör inte lagar och bör därför lämpligen ses över i annat sammanhang.


Allmän motivering Byggnadsminnes­lagen


 


Samordningen mellan PBL och byggnadsminneslagen

Enligt 1 § byggnadsminneslagen kan länsstyrelsen förklara en byggnad för byggnadsminne, om den bevarar egenarten hos gången lids byggnadsskick eller minnet av historiskt betydelsefull händelse och byggnaden med hän­syn härtill är all anse som synnerligen märklig. Lagen gäller dock inte byggnader som tillhör staten eller ulgör fast fornlämning. Den gäller inte heller kyrkliga byggnader.


131


 


Omfattningen av en byggnadsminnesförklaring regleras genom skydds-     Prop. 1985/86: 90 föreskrifter som skall upprättas efter samråd med sakägarna. Föreskrifter­na får inte vara mer betungande än som oundgängligen krävs för atl behålla     Allmän motivering byggnadsminnets kulturhistoriska värde. Om del är nödvändigt, kan även     Byggnadsminnes-föreskrivas att området kring byggnaden skall hållas i ell sådanl skick att     lagen byggnadens utseende och karaktär inte förvanskas (2 §). För ändring av ett byggnadsminne i strid mot skyddsföreskrifterna krävs enligt 3 § länsstyrel­sens tillstånd. Tvångsregler finns för atl rätta åtgärder som har utförts i strid mol föreskrifterna och för all avbryta pågående förstörelse av ett byggnadsminne (18 §). Brott mol föreskrifterna kan straffas med dagsböter (17§),

Fastighetsägaren och innehavare av särskild rätl kan enligt 5 § få ersäll­ning av staten, om skyddsföreskrifterna medför alt pågående användning av en byggnad eller ett område avsevärt försvåras.

Enligt 15 § kan länsstyrelsen under vissa fömtsättningar förordna alt en byggnad inte längre skall vara byggnadsminne. Beslut atl häva en bygg­nadsminnesförklaring eller jämka skyddsföreskrifter kan vidare meddelas av regeringen, om genomförandel av en stadsplan eller en byggnadsplan hindras, om etl ändamål för vilket har beviljats expropriation av byggna­den eller kringliggande område hindras eller om annars någol förelag av störte allmän eller enskild nytta hindras eller avsevärt försvåras (16 §),

Länsstyrelsens beslul enligt byggnadsminneslagen kan överklagas hos kammarrätten fömlom av sakägarna även av riksantikvarieämbetet och statens historiska museer (14 §),

I 1 § förordningen (1960:691) om byggnadsminnen (omtryckt 1976:441) föreskrivs bl, a, all länsstyrelsen i ett ärende om byggnads förklarande för byggnadsminne skall inhämta yttrande av byggnadsnämnden, om det inte är fråga om en ansökan som uppenbart är ogmndad. Enligt 7 § skall länsstyrelsen underrätta bl, a, byggnadsnämnden om vaije beslul som rör ell byggnadsminne.

Den nuvarande regleringen i byggnadsminneslagen och förordningen om byggnadsminnen erbjuder enligt min mening tillräckliga garantier för atl länsstyrelsens beslut enligt den lagen och kommunens beslul enligt PBL skall bli samordnade på ett ändamålsenligt sätt. Jag gmndar min bedöm­ning främst på alt länsstyrelsen har en central roll enligt både byggnads­minneslagen och PBL, Det finns därmed goda förutsättningar för samför-slåndslösningar. Behovet av information till kommunen om statliga insat­ser enligt byggnadsminneslagen är tillgodosett genom all byggnadsnämn­den enligt 7 § förordningen om byggnadsminnen får undertättelse om alla beslul som rör byggnadsminnen.

Skulle mot förmodan en byggnadsminnesförklaring sedermera visa sig olämplig med hänsyn lill kommunens planer, kan kommunen med stöd av de nyss nämnda bestämmelserna i 15 eller 16 § påkalla hävning eller ändring av byggnadsminnesförklaringen.

Vad jag nu har anfört stämmer överens med vad PBL-ulredningen har förordat,

PBL-utredningen har föreslagit all skyddsbestämmelser enligt PBL inte
skall få beslutas i en detaljplan eller etl markförordnande för en byggnad
     132


 


som redan är ett byggnadsminne, Samma hinder bör enligt utredningen föreligga i motsatt riktning. Om skyddsbestämmelser har utfärdats enligt PBL skall med andra ord byggnadsminnesförklaring inte få beslutas för samma objekt. Motiven för detta förslag är all förhindra alt beslut fattas med motstridiga materiella föreskrifter och alt problem uppkommer för byggnadens ägare med ersättningsfrågan,

I lagrådsremissen den 13 juni 1985 erinrade jag om att PBL-förslaget inte innehåller någol hinder för kommunen all besluta skyddsbestämmelser för byggnader som har förklarats som byggnadsminnen. Jag föreslog därvid all någol motsvarande hinder inte heller skulle föreskrivas i byggnadsminnes­lagen,

I anledning av detta förslag anför lagrådet (yttrandet, bilaga 8, s, 370f) följande:


Prop, 1985/86:90

Allmän motivering Byggnadsminnes­lagen


 


Enligt det remitterade förslaget skall det inte föreligga någol hinder mol byggnadsminnesförklaring beträffande en byggnad för vilken skyddsbe­stämmelser enligt PBL beslutats i detaljplan eller områdesbestämmelser, I detta avseende skiljer sig remissen från PBL-ulredningens förslag (SOU 1979:66 s,643). Utredningen ansåg att speciallagstiftningen inte skulle få användas för en byggnad om skyddsbestämmelser enligt PBL redan hade utfärdats för denna. Flera motiv angavs härför. Ett motiv är atl beslut med motstridiga materiella föreskrifter annars skulle kunna fallas. Utredningen framhöll vidare atl man skulle kunna få problem med ersättningsfrågor och pekade på all både byggnadsminneslagen och PBL innehåller kompensa­tionsregler för sådana fall där föreskrifterna innebär en störte belastning för fastighetsägaren än han rimligen bör tåla. Skyddsbesluten kan var för sig länkas bli utformade så all de inte utlöser någon ersättningsskyldighet. Den sammanlagda effekten för markägaren kan dock bli sådan, framhöll utredningen, atl han skulle ha varit ersättningsberältigad om alla föreskrif­ter hade utformats enligt samma lag. Risken för tvister är påtaglig och den enskilde kan bli lidande, anförde utredningen, som - efler all ha berört möjligheten att låta PBL la sikte uteslutande på den yttre miljön medan ambitionerna alt bevara invändiga kultur- och miljövärden skulle hämta sitt stöd i byggnadsminneslagen — också uttalade att det lämpligaste syntes vara all ge PBL samma räckvidd i fråga om skyddsmöjligheler som bygg­nadsminneslagen.

Under remissbehandlingen avvisade flera remissinstanser tanken all skyddsbeslul enligt byggnadsminneslagen inte skulle få omfatta byggnad för vilken skyddsbestämmelser utfärdats i detaljplan eller markförord­nande. Del bör, framhöll riksantikvarieämbetet, vara den statliga kultur­minnesvårdens uppgift att slutligt avgöra de nödvändiga skyddsbesläm-melsemas omfattning och alt slå för de ekonomiska konsekvenser som följer därav (SOU 1982:9 s, 675 f).

Lagrådet finner för sin del atl de av utredningen anförda motiven för all låta en redan företagen tillämpning av endera lagstiftningen beträffande en byggnad utesluta att den andra tillämpas på samma objekt är väl gmndade. För den händelse departementschefen vill vidhålla alt skyddsbestäm­melser enligt PBL skall kunna byggas på med föreskrifter enligt byggnads­minneslagen eller omvänt vill lagrådet beröra ersättningsfrågan. Denna har inte närmare berörts i remissen. Lagrådet har därför hafl svårigheter med att överblicka vilka problem som kan uppstå om departementschefens förslag följs. Klart är emellertid att, om skyddsföreskrifter för en byggnad


133


 


meddelas först enligt PBL och därefter enligt byggnadsminneslagen, beslu­ten var för sig kan komma att utformas så att uppställda kvalifikations­gränser inte uppnås. Byggnadens ägare kan då, som utredningen framhål­lit, gå miste om en ersättning som han skulle varit berättigad till om alla föreskrifterna meddelats med stöd av samma lag. Ett sätt att komma till rätta med denna risk är atl, när ersättningsfrågan prövas med anledning av del senare skyddsbeslulel, den sammanlagda effekten av båda besluten får utgöra grund dä det gäller att bedöma om kvalifikationsgränsen för ersätt­ning uppnåtts, jfr emellertid 14 kap, 8 S fjärde stycket PBL-förslaget, I sammanhanget må påpekas den komplikation som ligger i alt ersättning enligt byggnadsminneslagen betalas av staten medan ersällning enligt PBL-förslaget utges av kommunerna, jfr lagrådets yttrande ovan under 43 § naturvårdslagen.

Risken för ölägenheter av del slag som utredningen och även lagrådet befarar bedömer jag som mycket liten. Innan beslul enligt PBL eller byggnadsminneslagen fattas, är det nödvändigt atl samråd sker inte bara med byggnadens ägare ulan också med bl, a, kulturhistorisk expertis. Motstridiga eller dåligt samordnade beslul bör därmed kunna undvikas. Jag vill i delta sammanhang också erinra om vad jag anförde i anslutning till förslaget att ge kommunerna möjligheter atl besluta om nalurteserval enligt naturvårdslagen (avsnitt 2,4,3), Jag framhöll då atl ersättningsfrågor visseriigen kan komma alt aktualiseras såväl mot en kommun som mot staten, men att situationen sällan torde bli aktuell. All ersättningsfrågor för etl område aktualiseras vid flera tidpunkter kan - framhöll jag vidare - bli aktuellt även nu i de fall reservatsbeslut ändras och kompletteras. Enligt min mening bör det, även ulan uttryckligt lagstöd, slå klart all det är den ackumulerade skadan som skall bedömas i sådana situationer, Samma resonemang torde kunna föras även när det är fråga om kommunala "bygg­nadsminnen" och statliga byggnadsminnen. Även utan uttryckligt lagstöd torde sålunda tidigare kommunala skyddsbestämmelser kunna åberopas vid en byggnadsminnesförklaring. Den omvända situationen - att kom­munen meddelar skyddsbestämmelser för en byggnad som redan har bygg-nadsminnesförklarals - torde knappast bli aktuell.

Jag kommer härmed över till ersättningsreglerna i byggnadsminnesla­gen. De infördes år 1972 samtidigt med att likartade regler infördes i bl, a, byggnadslagen och naturvårdslagen (prop, 1972:111, bil, 2), De innebär alt fastighetsägaren och innehavare av särskild rätl till fastigheten är berätti­gade lill ersättning för skada, om skyddsföreskrifter medför alt pågående användning av en byggnad eller ell område avsevärt försvåras. Bortfall av sådana värden som gmndas på förväntningar om en ändrad markanvänd­ning ersätts således inte. I bl. a, byggnadslagen finns regler som ger faslig-hetsägaren rätt att få fastigheten inlöst, om den skadas i sådan omfattning alt den blir i hög grad onyttig för honom. Några sådana inlösenregler finns dock inte i byggnadsminneslagen,

I mitt anförande till propositionen om PBL anmälde jag atl jag i annat sammanhang avsåg all föreslå alt ersättningsreglerna i byggnadsminnesla­gen ändras så att de kommer atl stämma överens med PBL:s ersättnings­regler för sådana fall då skyddsbestämmelser har meddelats genom detalj­plan eller områdesbestämmelser.


Prop. 1985/86:90

Allmän motivering Byggnadsminnes­lagen

134


 


Innan jag går närmare in på mitt förslag vill jag ge en kort beskrivning av bakgmnden lill ersättningsreglerna i förslagel till PBL,

Förslaget till ersältningsreglering i lagrådsremissen om PBL m.m.

Enligt det till lagrådet remitterade PBL-förslaget skall det i vissa fall krävas all skadan är tillräckligt kvalificerad för alt fastighetsägaren skall ha rätl till ersällning. Kvalifikationsgränsen skall motsvara tjugo procent av värdet av den berörda delen av fasligheten. Om den gränsen uppnås är det bara skador därutöver som ersätts.

Dessa regler skall gälla när skyddsbestämmelser meddelas i detaljplan eller områdesbestämmelser för atl bevara kulturhistoriskt eller miljömäs­sigt värdefull bebyggelse. Reglerna skall också gälla bl, a, när ålemppfö-rande av en riven byggnad vägras och när rivningslov vägras.

Lagrådet fann i sitt yttrande att det med fog kan sältas i fråga om en fastighetsägare i de angivna fallen skall behöva tåla skador motsvarande en femtedel av - i de flesta fall - fastighetens värde. Lagrådet föreslog för sin del att kvalifikationsgränsen skulle bestämmas till tio procent. Samtidigt pekade lagrådet på möjligheten alt ha olika kvalifikationsgränser för de markreglerande och de bebyggelsereglerande beslämmelserna.


Prop, 1985/86:90

AUmän motivering Byggnadsminnes­lagen


 


Förslaget i propositionen om PBL

I mitt anförande lill propositionen om PBL framhöll jag att jag inte kunde ansluta mig till lagrådets förslag om en kvalifikationsgräns på tio procent. Jag anförde därvid följande (s. 390 f.) i fråga om de bebyggelsereglerande bestämmelsema, dvs. när fastighetsägaren vägras atl återuppföra en riven byggnad eller vägras rivningslov eller då hans fastighet av kulturhistoriska eller miljömässiga skäl omfattas av skyddsbestämmelser.

De skador som kan uppkomma i dessa situationer kan naturligtvis vara olika till sin karaktär. Gemensamt för de tre situationerna är emellertid att fastighetsägaren alltid kan uppskatta vilket värde fastigheten skulle ha om han efter en rivning fick uppföra en i huvudsak likadan byggnad. Om det värdet är högre än det som fastigheten har i nuvarande skick med del för honom belastande kommunala beslutet, kan han konstalera all en ekono­misk skada har uppkommit till följd av beslutet.

Om skyddsbestämmelser meddelas för en kulturhistoriskt värdefull byggnad, kan naturligtvis skador också uppkomma genom att underhållet blir väsentiigt fördyrat. Eftersom sådana skador emellertid ofta kan uppvä­gas av att fastigheten får ell ökat värde just genom att den kulturhistoriska särarten bevaras, torde även i dessa fall en reell skada uppkomma endast om alternativet med rivning och nybyggnad ter sig väsentligt mera förmån­ligt för fastighetsägaren.

Jag kommer därför i det följande att uppehålla mig särskill vid sådana skador som kan uppkomma genom alt fastighetsägaren efler rivning inte får åtemppföra en i huvudsak likadan byggnad. Resonemanget är således relevant för alla de tre situationer som nu avhandlas.

Jag vill som en bakgrund lill milt förslag erinra om alt del under den lid då rivning och nybyggnad sågs som ett naturiigt och rationellt sätt all lösa förnyelse- och saneringsproblemen tillkom många orealistiska detaljplaner


135


 


med bl, a, byggrätter som med dagens synsätt är orimligt stora. Mycket    Prop. 1985/86:90

arbete har därför på senare år lagts ner på atl revidera dessa planer, I

många fall har revideringarna syftat lill atl bevara befintlig bebyggelse av     AUmän motivering

hänsyn lill miljömässiga eller kulturhistoriska värden, I andra fall har man     Byggnadsminnes-

med de nya planerna velat skapa garantier för atl ny bebyggelse blir bättre

miljöanpassad än den befintliga, I båda dessa situationer har den revidera-       

de planen många gånger inneburit en sänkning av den tidigare medgivna

byggrätten.

Även från fastighelsägarhåll torde man vara väl medveten om atl man efter en eventuell rivning inte alltid kan påräkna all få uppföra en likadan byggnad eller en byggnad i enlighet med den gamla detaljplanen.

Enligt förslaget i lagrådsremissen skall som nämnts fastighetsägaren ha rätt till ersättning om han efter t, ex, en rivning inte får uppföra en i huvudsak likadan byggnad. Denna s, k, åtemppföranderält kopplades till den befintliga byggnaden med hänsyn till alt detaljplaner enligt PBL inte kan väntas fä samma varaktighet som dagens stads- och byggnadsplaner. På grund av all denna principiella åtemppföranderält får anses vara en väsentlig förstärkning av fastighetsägarens ställning i förhållande till i dag saml atl dagens nybyggnadsförbud försvinner, ansåg jag det skäligt med en kvalifikationsgräns på tjugo procent.

Enligt lagrådet kan nuvarande förhållanden inte läggas till grund för ett förslag om en kvalifikationsgräns på tjugo procent. Lagrådels förslag inne­bär all kvalifikationsgränsen - med bibehållande av den principiella åter-uppföranderälten — bestäms till tio procent.

Jag kan som jag tidigare nämnde inte ansluta mig till lagrådels förslag i denna del. Ett genomförande av förslagel skulle försvåra arbetet med bevarande av miljömässigt eller kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och försämra möjligheterna att efler rivning kräva atl ny bebyggelse anpassas till den befinthga miljön. Jag är emellertid beredd all någol jämka mitt förslag i lagrådsremissen och ansluta mig till lagrådels tanke om en särskild kvalifikationsgräns för de bebyggelsereglerande bestämmelserna. Som jag har nämnt i det föregående och i lagrådsremissen är ju avsikten atl fastig­hetsägarens ställning i de nu berörda situationerna inte nämnvärt bör förändras när PBL införs. Med hänsyn lill atl situationerna enligt PBL inte är direkt jämförbara och med hänsyn till atl gällande rätt inte är helt entydig, föreslår jag nu etl mera nyanserat synsätt. Någon bestämd pro­centsals för kvalifikationsgränsen bör därför inte anges i lagtexten, I stället bör föreskrivas atl fastighetsägare i de nu avsedda situationerna - dvs. om åtemppförande vägras, rivningslov vägras eller skyddsbestämmelser med­delas - bör vara berättigade lill ersättning endast om skadan är betydande i förhållande till värdet av berörda delar av fastigheten. Vägledande för bedömningen av vad som skall anses utgöra en betydande skada skall alltså vara vad fastighetsägaren enligt dagens praxis anses skyldig atl tåla när det gäller begränsningar i byggrätten.

Många stads- och byggnadsplaner anger - som jag nyss nämnde - en betydligt lägre byggrätt än den som den befintliga byggnaden represen­terar. Dessa planer kommer att fortsätta alt gälla som detaljplaner när PBL träder i kraft, Efler rivning av den befintliga byggnaden kan således faslig-helsägaren inte räkna med atl få utnyttja större byggrätt än som anges i planen, Mol bakgmnd av del resonemang som jag nyss förde kan han normall heller inte räkna med någon rätt lill ersättning i denna situation. Den begränsning av byggrätten som planen innebär har ju gjorts enligt nuvarande bestämmelser i byggnadslagen.

Om skadan är så allvarlig atl del uppkommer synnerligt men vid använd­
ningen av fasligheten, dvs, att fastigheten blir i hög grad onyttig för
         136
fastighetsägaren, bör denne ha rätt atl kräva alt kommunen löser fastighe­
ten.


 


Förslag tiU ändringar i byggnadsminneslagen

Mitt förslag: Ersättningsreglerna i byggnadsminneslagen ändras så att de stämmer överens med motsvarande regler i PBL,


Prop, 1985/86:90

AUmän motivering Byggnadsminnes­lagen


 


I enlighet med vad jag tidigare har förordat bör nu ersättningsreglerna i byggnadsminneslagen ändras så atl de får samma innehåll som motsvaran­de regler i PBL,

Lagrådet (yttrandet bilaga 8, s. 372f), som vidhåller sin tidigare uppfatt­ning att kvalifikationsgränsen bör vara tio procent i förhållande till värdet av berörda delar av fastigheten, anför följande med anledning av mitt förslag:

Enligt lagrådets mening är del olyckligt att förslagel om en preciserad kvalifikationsgräns frångåtts. Lagrådet, som behandlat frågan i sitt yttran­de över lagrådsremissen om PBL (s.221 i prop. 1985/86:1 bilagedelen) framhöll där att vissa negativa iröskeleffekter visserligen följer med en sådan stel regel men att det både för parter och rättstillämpande myndighe­ter är en vinsl att gränsen ges en klart preciserad innebörd. Departements­chefens nu framlagda förslag (14 kap. 8 § andra slyckel PBL-förslaget) innebär atl kvalifikationsgränsen i fråga om markreglerande åtgärder anges efter mönster av bl. a. 26 § naturvårdslagen, dvs. alt ersällning utgår när den pågående markanvändningen avsevärt försvåras. För byggnadsregle-rande åtgärder skall, som framgår av del anförda, rätt lill ersättning förelig­ga om skadan är betydande i förhållande till värdet av berörda delar av fastigheten. Tanken bakom att bestämma gränserna på ell sådanl sätt torde vara att markera alt en skada genom byggnad sreglerande åtgärder för att vara ersättningsgmndande skall ligga på en nivå som är högre än en skada till följd av markreglerande åtgärder och alltså - med departementsche­fens synsätt - högre än tio procent. När det gäller all avgöra hur stort intrånget skall vara för alt den pågående markanvändningen skall anses ha avsevärt försvårats finns det, som lagrådet framhöll i yttrandet över PBL-remissen (prop, 1985/86:1 bilagedelen s,217), inga entydiga rättsfall som kan ge vägledning, I de två rättsfall som finns med avseende på tolkningen av nämnda uttryck har Högsta domstolen (NJA 1981 s,351) uttalat alt frågan om en skada i relation till en viss enhet är all anse som ersättningsgiU får bedömas med hänsynstagande tih omständigheterna i del enskilda fallet. En regel som uttrycker kvalifikationsgränsen på angivet sätt måste således bli mycket svår att tillämpa i praktiken. Del må erinras om atl departementschefen i lagrådsremissen om PBL i annat samman­hang (s,298) också log avstånd från att använda begreppet pågående markanvändning i PBL när det gäller ersättningsfrågor, jfr emellertid prop. 1985/86:1 s. 398, Det sätt att bestämma kvalifikationsgränsen på som före­slås för skador genom byggnadsreglerande åtgärder har lagrådet inte kun­nat återfinna i tidigare lagstiftning på fastighetsrättens område och någon praxis att falla tillbaka på finns inte. Att avgöra vad som skall anses vara en betydande skada i förhållande lill berörda delar av fastigheten torde i del enskilda fallet innebära stora svårigheter. Vägledande skall enligt departe­mentschefen vara vad fastighetsägaren enligt dagens praxis anses skyldig att tåla när det gäller begränsningar i byggrätten. Till en början må framhål­las att den praxis som åsyftas är svårtillgänglig. Regeringens avgöranden i planärenden publiceras inte och såväl enskilda som myndigheter är därför hänvisade att göra efterforskningar i regeringens (bostadsdepartementels)


137


 


arkiv. Det är vidare svårt att av ett beslut om reducerad byggrätt bedöma vad skadan blir för den drabbade fasligheten. En reducering av byggrätten med tjugo procent behöver självfallet inte innebära att den ekonomiska skadan också blir tjugo procent av fastighetens värde. Skadan kan beroen­de på omständigheterna bli störte eller mindre.

Slutsatsen av vad som har anförts måste för lagrådels vidkommande bli all lagrådet inte finner anledning att frångå den uppfattning som lagrådet i första hand gav uttryck åt i sill yttrande över det remitterade PBL-försla­get när det gäller att bestämma kvalifikationsgränsen. Lagrådet förordar således att en preciserad gräns anges, varvid tio procent också i detta sammanhang måsle anses vara väl avvägt. Lagrådet håller inte för troligt all, såsom departementschefen befarar, denna gräns skulle ha någon avgö­rande inverkan på kommunernas möjligheter atl slå vakt om bebyggelse­miljön.


Prop, 1985/86:90

Allmän motivering Byggnadsminnes­lagen


Vad lagrådet nu har anfört om kvalifikationsgränsen ger mig inte anled­ning all ändra min uppfattning i frågan. Jag föreslår således atl en fastig-helsägare - i överensstämmelse med motsvarande ersättningsregler i PBL-förslaget - skall ha rätt till ersättning endast om skadan till följd av skyddsföreskrifter är betydande i förhållande till värdet av berörda delar av fasligheten.

Jag vill avslulningsvis framhålla följande.

I 2 § byggnadsminneslagen föreskrivs alt skyddsföreskrifter i göriigaste mån skall utformas i samförstånd med byggnadens ägare och ägare till kringliggande område. Genom skyddsföreskrifter får ägaren inte åläggas mer omfattande skyldigheter än som är oundgängligen nödvändigt för att byggnadsminnels kulturhistoriska värde skall bibehållas, I paragrafen ställs också krav på hänsyn lill byggnadens användning och ägarens skä­liga önskemål. Bestämmelserna framhäver med andra ord att samför­ståndslösningar skall eftersträvas.

Skyddsföreskrifter torde många gånger föranleda ett fördyrat underhåll. I normalfallet kompenseras dock detta av en motsvarande värdehöjning för fastigheten genom alt dess kulturhistoriska värde bevaras. Det är värt att notera att frågor om skyddsföreskrifter enligt byggnadsminneslagen - i enlighet med tankarna bakom de nyss nämnda beslämmelserna - hhlills i stor utsträckning har lösts i samförstånd. Till en del kan dock detta sam­manhänga med möjlighetema alt få statligt ekonomiskt stöd till åtgärder för all bevara byggnader av nu aktuellt slag.


2.10 Regionplanering för kommunerna i Stockholms län

Mitt förslag: En ny lag införs om regionplanering för kommunerna i Stockholms län.


Allmän motivering Regionplanering för kommunerna i Stockholms län


 


År 1968 beslöts genom lag (1968:597) om ändrad lydelse av 128 § bygg­nadslagen (1947:385) att handläggningen av frågor om regionplan för kom­munerna i Stockholms län skulle bedrivas i former som avvek från bygg­nadslagens bestämmelser. Samtidigt utfärdades lagen (1968:598) angående


138


 


handläggning av frågor om regionplan för kommunerna i Slockholms län, Lagen ändrades år 1977 i samband med atl nya regler infördes om special­reglerade landstingskommunala nämnder, Lagen stadgar, i den lydelse som den erhöll genom 1977 års ändringar, att, om del med stöd av 127 § andra styckel byggnadslagen bestämls alt Stockholms län skall utgöra etl regionplaneområde, frågor om regionplan för området skall handläggas av Stockholms läns landstingskommun (1 §), Förslag lill regionplan skall upp­rättas av en regionplanenämnd och antas av landstinget (2 §), Lagen inne­håller även regler om fastställande av regionplan (4 §) saml om Ivångsföre-läggande och förbud att överklaga beslul alt anta regionplan (5 §),

PBL-utredningen har i sill belänkande (s,400 och 763) föreslagit atl det bör ankomma på regeringen all till huvudman för regionplanering i första hand utse en landstingskommun eller ett befintligt kommunalförbund och i andra hand etl särskilt bildal regionplaneförbund. Utredningen föreslog som en konsekvens härav all speciallagen för Stockholms län skulle upp­hävas (betänkandet s,822). Utredningen föreslog emellertid även (a, a, s, 823 f), främst av praktiska skäl, att Stockholms läns landstingskommun skulle förklaras tills vidare vara förordnad som regionplaneorgan enligt PBL, dock endasl i vad avser organisationsformen och inte beträffande ansvarsområdet.

Under remissbehandlingen framfördes från många håll starka betänklig­heter, främst av principiell natur, mot all anförtro huvudmannaskapet för regionplanering ål en landstingskommun. Jag har funnit denna kritik berät­tigad och föreslog i propositionen om PBL inte landstingskommunen som ett generellt alternativ när del gäller huvudmannaskapet. Jag har emellertid kunnat konstatera att det inte har framförts någon allmän önskan om förändring av nuvarande ordning i Stockholms län med landstingskommu­nen som regionplaneorgan. Såväl landstinget som länsstyrelsen, Stock­holms kommun och andra kommuner i länet stöder tanken atl behålla landstingskommunen som huvudman för regionplaneringen där, I förslaget till PBL har därför Slockholms län undantagils från de allmänna reglerna i 7 kap, 1 § om huvudmannaskap vid regionplanering, I konsekvens härmed föreslår jag nu atl en ny lag införs om regionplaneringen i Stockholms län. Den bör benämnas lag om regionplanering för kommunerna i Stockholms län.

Den nya lagen bör liksom hittills endast reglera formerna för regionpla­neringen i länet, medan PBL:s materiella regler om regionplanering skall gälla även i Slockholms län, Lagen bör lämpligen inledas med en bestäm­melse som ger landstingskommunen behörighet all ulan föregående rege­ringsbeslut vara huvudman för den utrednings- och samordningsverksam­het rörande mellankommunala frågor som behövs i länet. Landstingskom­munen får därmed behörighet atl vara regionplaneorgan enligt PBL med den något annorlunda innebörd detta har jämfört med huvudmannaskapet för regionplanefrågor enligt byggnadslagen.

För landstingskommunens befallning med frågor om regionplan finns det f n, ingen i administrativ väg beslutad begränsning. Verksamheten får därför anses endasl vara begränsad av de allmänna bestämmelserna i ämnet i byggnadslagen och byggnadsstadgan, I den nya lagen bör huvud-


Prop. 1985/86:90

Allmän motivering Regionplanering för kommunerna i Stockholms län

139


 


principen vara alt för landstingskommunens verksamhet skall gälla endasl de allmänna bestämmelserna i 7 kap, PBL, Något beslul av regeringen om arbetsuppgifternas innehåll behövs normalt inte när det gäller Slockholms län.

Av remissbehandlingen av PBL-utredningens betänkande framgår emel­lertid alt del i vissa fall kan finnas risk för motsättningar mellan landstings­kommunen och en eller flera primärkommuner. Det kan också länkas atl statliga myndigheter kan finna del angelägel att regionplaneringen inriktas på vissa ur allmän synpunkt särskill vikliga frågor, särskill sådana av nationellt intresse. För sådana fall kan det vara befogal alt regeringen ges möjlighet att besluta att landstingskommunens verksamhet skall avse vissa angivna frågor.

Fördel fall att landstingskommunen vill sammmanställa sina utrednings­resultat i en formell regionplan bör bestämmelserna i 7 kap, PBL om handläggningen av frågor om regionplan tillämpas.

Jag återkommer till bestämmelserna i den nya lagen i specialmolivering-


Prop. 1985/86:90

Allmän motivering Byggnadsminnes­lagen


 


3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom bostadsdepartementet upprättats förslag till

1,  lagom ändring i expropriationslagen (1972:719),

2,  lag om ändring i faslighelsbildningslagen (1970:988),

3,  lag om ändring i lagen (1970:989) om införande av faslighelsbildnings­lagen,

4,  lag om ändring i anläggningslagen (1973: 1149),

5,  lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144),

6,  lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

7,  lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

8,  lag om ändring i lagen (1970:990) om förmånsrätt för fordran på gmnd av fastighetsbildning,

9,  lag om ändring i lagen (1973: 1152) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter,

 

10,  lag om ändring i jordabalken.

11,  lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

12,  lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avlopps­anläggningar,

13,  lag om ändring i lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem,

14,  lag om ändring i bosladssaneringslagen (1973:531),

15,  lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230).

16,  lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbmksmark,

17,  lagom ändringi vattenlagen (1983:291),

18,  lag om ändring i lagen (1983:292) om införande av vattenlagen (1983:291),

19,  lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),


Upprättade lagförslag


140


 


20,   lag om ändring i lagen (1902:71 s, 1), innefattande vissa bestämmel­ser om elektriska anläggningar,

21,   lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa röriedningar,

22,   lag om ändring i lagen (1960:690) om byggnadsminnen,

23,   lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen,

24,   lag om ändring i faslighetstaxeringslagen (1979:1152),

25,   lag om regionplanering för kommunerna i Stockholms län,

26,   lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370),

27,   lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred,

28,   lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomst­skatt för ackumulerad inkomst,

29,   lag om ändring i lagen (0000:000) om ändring i luftfartslagen
(1957:297),

30,   lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74),

31,   lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse,

32,   lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),

33,   lag om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter,

34,   lag om ändring i gmvlagen (1974:342),

35,   lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter,

36,   lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977: 1160),

37,   lag om ändring i lagen (1979:558) om handikappanpassad kollekliv-trafik,

38,   lag om ändring i fastbränslelagen (1981:599),

39,   lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080),

40,   lag om ändring i ädellövskogslagen (1984:119),

41,   lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivnings­myndigheter,

42,   lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheler

Jag har tidigare (avsnitt I) redovisat vilka ändringsförslag som granskats av lagrådet och varför jag anser att en lagrådsgranskning av övriga förslag skulle sakna betydelse.


Prop. 1985/86:90

Upprättade lagförslag


 


4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)

4 kap,

1 §

För faslighet, som exproprieras i sin helhet, skall, i den mån ej annat följer av vad som sägs nedan, betalas löseskilling med belopp som motsvarar fastighetens marknadsvärde. Exproprieras del av fastighet, skall intrångs­ersättning betalas med belopp som motsvarar den minskning av fastighe­tens marknadsvärde, som uppkommer genom expropriationen. Uppkom­mer i övrigt skada för ägaren genom expropriationen, skall även sådan skada ersättas, Expropriationsersättning skall dock inte betalas för mark som ingår i allmän väg och som enligt en detaljplan är avsedd för sådan allmän plats för vilken kommunen är huvudman.


Specialmolivering Expropriationsla­gen

141


 


Har den exproprierande åtagit sig att vidtaga åtgärd för alt minska skada, skall hänsyn tagas till det vid bestämmande av expropriationser­sättning, om åtagandet är sådanl all del skäligen bör godtagas av den ersättningsberälligade,

Exproprieras faslighel lill vilken den exproprierande har nyttjanderätt eller servitutsrätt, skall vid bestämmande av fastighetens värde hänsyn icke lagas till förbättring, vilken fastigheten vunnit genom arbete eller kostnad, som den exproprierande eller föregående innehavare, vars rätt övergått lill denne, nedlagt på fasligheten utöver vad som ålegat honom.


Prop. 1985/86:90

Specialmolivering

Expropriations­lagen


Sista meningen i första styckel ersätter nuvarande ersättningsbestäm­melse i 42 § byggnadslagen. Enligt 42 § skall, på samma sätt som nu föreslås, ersättning inte betalas för mark som ingår i allmän väg, när den tas i anspråk för gala eller sådan annan allmän plats för vilken kommunen är huvudman. Rätten för kommunen att lösa marken återfinns i 6kap, 17 § i förslagel lill PBL (prop, 1985/86:1),

3§

Vid bestämmande av löseskilling skall sådan ökning av fastighetens mark­nadsvärde av någon betydelse som ägl rum under tiden från dagen tio år före ansökningen om expropriation, dock högst femlon år före talans väckande vid domstol, räknas ägaren tillgodo endasl i den mån det blir utrett, att den beror på annat än förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt. Avser expropriationen del av fastighet, skall vad som sagts nu om beräkning av marknadsvärde lillämpas i fräga om värdet före expropriationen. Värderingen skall ske med hänsyn till fastighetens skick när ersättningsfrågan avgöres eller, om fastigheten dessförinnan har tilllrätls eller övergått på den exproprierande enligt 6 kap, 10 §, när tillträ­del eller övergången skedde.

Har beslut om en detaljplan, enligi vilken marken avses för enskilt bebyggande, meddelats före ansökningen om expropriation, skall första stycket tillämpas endast på värdestegring som inträffat efler beslutet.

Avser expropriationen bebyggd fastighet som innehas i huvudsakligt syfte atl bereda bostad ål ägaren och honom närslående, gäller den be­gränsningen för tillämpningen av första styckel all löseskillingen ej i något fall får bestämmas till lägre belopp än som fordras för anskaffning av annan likvärdig bosladsfastighet,

I den mån det blir utrett all värdestegringen ulan alt ha samband med förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt beror på inverkan av del förelag för vars genomförande expropriation äger rum, gäller 2 §,


Ändringarna är enbart föranledda av alt dagens stads- och byggnads­planer enligt PBL-förslaget ersätts med en enda planform - detaljplanen -och att den statliga fastställelseprövningen slopas.

Lagrådet (yttrandet bilaga 5, s, 297) anför följande.

Ändringarna innebär alt, i stället för dagen för planfastslällelsen, den dag då planen antogs blir avgörande vid tillämpningen av bestämmelsen. Det framgår inte om den avgörande tidpunkten är dagen då planbeslutet meddelades eller dagen då beslutet vann laga kraft. Innan lagakraftägande beslut om anlagande föreligger kan del förflyta lång lid. Enligt lagrådets


142


 


mening är del bäst förenligt med avsikten bakom presumtionsregeln atl den för stadgandets tillämpning av görande tidpunkten bestäms till den dag då beslutet meddelades. Lagrådet föreslår därför all andra stycket i para­grafen ges följande lydelse: "Har beslul om en detaljplan, enhgt vilken marken avses för enskilt bebyggande, meddelats före ansökningen om expropriation, skall första styckel lillämpas endasl på värdestegring som inträffat efter beslutet,"


Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Expropriations­lagen


 


Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag.

3a§

Expropriationsersättning för mark som enligt en detaljplan är avsedd för allmän plats skall bestämmas med hänsyn till de planförhållanden som rådde närmast innan marken angavs som allmän plats.

Den föreslagna 3 a § finns inte med i det till lagrådet remitterade försla­get. Anledningen lill att jag nu föreslår en bestämmelse om expropriations­ersättning för allmän plats är följande.

Som jag nämnde i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.3) skall löse­skillingen för allmän plats enligt gällande ersällningspraxis bestämmas på gmndval av de planförhållanden som gällde närmast innan marken enligt planen lades ul för sådant ändamål, Enligi en övergångsbestämmelse i 162 § byggnadslagen skall de ersättningsprinciper som gällde före bygg­nadslagens ikraftträdande gälla även därefter vid inlösen av mark för allmän plats. Dessa ersättningsprinciper innebär alt ersättningen skall be­stämmas till del genomsnittliga marknadsvärdet av tomtmark i angrän­sande kvarter,

I PBL-förslaget har tagits in bestämmelser som med vissa avvikelser motsvarar dagens möjligheter och skyldigheter att lösa mark som är av­sedd för allmän plats. Någon motsvarighet till 162 § byggnadslagen har emellertid inte tagits in. Avsikten är atl inte förändra den praxis som nu gäller vid inlösen av mark som har lagts ut för allmän plats enligt gällande byggnadslag. Beträffande inlösen av sådan mark som lades ut före bygg­nadslagens ikraftträdande skall enligt den övergångsbestämmelse som jag föreslår i del följande (punkt 3) effekterna av 162 § byggnadslagen beaktas endasl under en övergångslid om fyra år.

För alt undvika missuppfattningar om vilka regler som skall gälla vid inlösen av allmän plats har — i enlighet med vad jag har föreslagit i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.3) - nuvarande praxis lagreglerals i förevarande paragraf Bestämmelsen uttrycker samma princip som anges i 4 kap. 2 § expropriationslagen, dvs, alt man skall bortse från verkan av expropriationsföretaget när löseskillingen bestäms. Expropriationsersäll­ningen skall således bestämmas med bortseende från inverkan av den detaljplan enligt vilken marken avsattes för allmän plats.


143


 


Ikraftträdande m. m.

Punkt I

1. Denna lag träder i kraft den Ijanuari 1987,

De ändringar som föreslås i expropriationslagen är en direkt följd av förslagel till PBL och bör därför träda i kraft samtidigt som PBL, dvs, den Ijanuari 1987, Jämfört med del lill lagrådet remitterade förslagel innebär delta en senareläggning med ett år. Som en följd av detta har även de tidsangivelser i punkterna 2 och 3 som är beroende av tidpunkten för ikraftträdandet justerats.


Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Expropriations­lagen


Punkt 2

2. Exproprieras mark som enligt en före utgången av år 1978 fastställd och vid ikraftträdandet gällande stads- eller byggnadsplan var avsedd för en­skilt bebyggande och väcks talan före ulgången av år 1996, skall expropria­tionsersällningen, om markens ägare begär det, bestämmas med hänsyn lill de planförhållanden som rådde vid ikraftträdandet.

Vad som sägs i första styckel skall även lillämpas i fråga om annan plan som enligt 17 kap, 4 § första stycket plan- och bygglagen (0000:000) gäller som detaljplan.


Jämfört med förslagel i lagrådsremissen har vissa redaktionella juste­ringar och förtydliganden gjorts i punkt 2.

Enligt punkt 2, som är tillämplig på mark för enskilt bebyggande, kan fastighetsägare under tio år efler ikraftträdandet kräva bl. a. att en äldre stads- eller byggnadsplan läggs till grund för beräkning av expropriations­ersällningen, även om planen därvid är upphävd eller ändrad. Om fastig-helsägaren inte framställer yrkande härom, blir på samma sätt som f n, i princip förhållandena vid värdetidpunkten avgörande för ersättningens bestämmande. Motiven tih bestämmelsen i punkt 2 har jag redovisat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,2,2).

Punkt 2 gäller som nämnts endast mark som omfattas av äldre planer. Om en stads- eller byggnadsplan har fastställts efter utgången av år 1978, kommer planen enligt 17 kap, 4 § andra styckel i PBL-förslaget att påföras genomförandetid. Ersättningen skall då bestämmas enligt 4 kap, expropria­tionslagen. Punkt 2 är tillämplig oavsett om planen efter lagens ikraftträ­dande har upphävts eller ersatts med en annan detaljplan och oavsett om marken enligt den nya detaljplanen är avsedd för enskilt eller allmänt ändamål. Punkt 2 är också tillämplig på sådana avstyckningsplaner eller andra äldre planer som enligt PBL:s övergångsbestämmelser (17 kap, 4 § första stycket) skall gälla som detaljplan enligt PBL,

Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen torde punkt 2 främst få betydelse för sådana fall då en fastighetsägare enligt 17 kap, 8§ i PBL-förslaget begär alt kommunen löser viss mark. Talan om sådan inlö­sen skall enligt andra stycket nämnda paragraf väckas före ulgången av år 1996,

När expropriationsersällningen bestäms skall det ske med hänsyn lill de planförhållanden som gällde vid ikraftträdandet. Det innebär bl, a, all man


144


 


helt skall bortse från den inverkan som bestämmelserna om genomföran­delid i PBL-förslaget kan ha på marknadsvärdet.

Punkt 3

3. Exproprieras mark som enligt en vid ikraftträdandet gällande stads- eller byggnadsplan var avsedd för annat än enskilt bebyggande och väcks talan före ulgången av år 1990, skall expropriationsersällningen, om markens ägare begär det, bestämmas med hänsyn till de planförhållanden och de ersättningsprinciper som gällde vid ikraftträdandet.

Vad som sägs i första styckel skall även lillämpas i fråga om annan plan som enligt 17 kap, 4 § första styckel plan- och bygglagen (0000:000) gäller som detaljplan.


Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Expropriations­lagen


 


Jämfört med förslagel i lagrådsremissen har vissa redaktionella juste­ringar och förtydliganden gjorts i punkt 3,

Enligt punkt 3 kan fastighetsägare under fyra år efter ikraftträdandet kräva atl en stads- eller byggnadsplan eller vissa andra äldre planer läggs till gmnd för beräkning av ersättningen, även om planen vid värdetidpunk­ten är upphävd eller ändrad, Värdelidpunkten är normall tidpunkten för utdömande av ersättningen. Punkt 3 kan enbart tillämpas på mark som vid ikraftträdandet är avsedd för annat än enskilt bebyggande.

När expropriationsersällningen bestäms skall såväl de planförhållanden som de ersättningsprinciper som gällde vid ikraftträdandet beaktas. Det innebär bl. a. att den särskilda övergångsbestämmelsen i 162 § byggnadsla­gen blir tillämplig. Innebörden av denna paragraf är att de ersättningsprin­ciper som gällde före byggnadslagens ikraftträdande skall gälla även däref­ter vid inlösen av mark för allmän plats. Dessa esällningsprinciper innebär i sin lur att ersättningen skall bestämmas till del genomsnittliga marknads­värdet av tomtmark i angränsande kvarter. Principerna kommer alltså att gälla under fyra år efler ikraftträdandet i fråga om mark som före den Ijanuari 1948 var avsedd för allmän plats,

I övrigt kan ersättningen komma alt bli olika beroende på om marken vid ikraftträdandet var avsedd för allmän plats eller kvartersmark för allmänt ändamål vilket jag har berört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,2,3).

Om ersättningen skall bestämmas med ledning av atl marken enligt en detaljplan får användas för enskilt bebyggande skall, liksom enligt punkt 2, bortses från den inverkan som bestämmelserna om genomförandelid i PBL kan ha på marknadsvärdet.

Punkt 4

4. Vid bestämmande av expropriationsersättning för mark inom områden med stads- eller byggnadsplan skall 4 kap, 3 § andra slyckel i sin lydelse före ikraftträdandet tillämpas.

Jämfört med förslaget i lagrådsremissen har vissa redaktionella juste­ringar gjorts i punkt 4,

10   Riksdagen 1985186. I saml. Nr 90


145


Punkt 4 är nödvändig för alt oklarhet inte skall uppkomma i fråga om den         Prop. 1985/86:90
tidpunkt då planerna blir gällande. Stads- och byggnadsplaner antas av

kommunen men måste för all bli gällande fastställas av länsstyrelsen. För      Specialmotivering

detaljplaner enligt PBL har som tidigare nämnts kravet på fastställelse  Expropriaiions-

slopals,                                                                        lagen


4.2 Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

2 kap, 6§

Kostnaderna för genomförande av fastighetsbildning betalas enligt de be­stämmelser som gäller för den fastighetsbildningsåtgärd om vilken är fråga. Kostnader som är gemensamma för skilda åtgärder fördelas på dessa efler vad som är skäligt.

Avvisas ansökan eller inställes förtättning, skall sökanden betala upp­komna kostnader, om icke särskilda omständigheter föranleder atl betal­ningsskyldigheten fördelas mellan samtliga sakägare eller vissa av dem. Har förtättningen enligt 5 kap. 3 § fjärde stycket påkallats av länsstyrel­sen, skall sådana kostnader betalas av staten,

Överenskomme! .e mellan sakägarna om fördelning av förtättningskosl-naderna på annat sätt än som följer av lagen skall gälla, om det icke är uppenbart att överenskommelsen tillkommit i otillbörligt syfle.

Till förtältningskoslnader hänföres taxeavgift, ersättning till sakkunnig och syssloman, utgift för hantlangning som ej ingår i taxeavgiflen saml ersättning för skada enligt 4 kap, 38 § tredje stycket.

Ändringen i andra styckel, som innebär atl den nuvarande andra me­ningen utgår, är föranledd av atl kommunen i stället för byggnadsnämnden skall vara behörig all ansöka om förtältningar m. m, (se avsnitt 2.3,3),


Specialmotivering Faslighelsbild­ningslagen


 


3 kap, 2§

Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmelser /år fastighetsbildning inte ske i strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning än som avses i första styckel, skall fastighetsbildning ske så, att syftet med beslämmelserna inte motverkas. Får på grund av särskUt medgivande byggnad uppföras eller annan där­medjämförlig åtgärd företagas i strid mot sådan bestämmelse, utgör vad nu har sagts ej hinder mot fastighetsbildning som behövs för att medgivan­det skaU kunna utnyttjas.

Om det finns särskUda skäl, får länsstyrelsen eller efter dess förord­nande kommunal myndighet på begäran av fastighetsbildningsmyndighe-ten medge undantag från bestämmelser som avses i andra stycket.

En kommunal myndighets beslul i fråga som avses i tredje styckel får överklagas genom besvär hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut ifråga som avses i tredje stycket får överklagas genom besvär hos regeringen.


146


 


Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med lagrådets förslag (bilaga 8, s. 358f.). Lagrådet anför:

Enligt gällande lag kan i samband med fastighetsbildning undantag medges från såväl planer som andra särskilda bestämmelser om marks bebyggande eller användning. Del har då varit naturiigt att sammanföra beslämmelserna om möjlighet lill undanlag från första och andra styckena i de två efterföljande styckena i paragrafen. Eftersom del enligt PBL inte kan meddelas dispens från plan bör ett annat redaktionellt grepp nu över­vägas. Paragrafen synes nämligen bli lättare atl tillägna sig om del i omedelbar anslutning till huvudreglerna anges vilka avvikelser eller undan­lag som får ske. Lagrådet anser därför atl möjligheten lill mindre planavvi­kelse bör las upp i anslutning lill huvudregeln i första stycket om faslig-helsbildnings överensstämmelse med plan. Undantaget kan då få sin plats som andra mening i paragrafens första stycke och bör här - liksom i övriga remitterade lagar där motsvarande undantag förekommer - utformas med 6 kap, 5 § andra meningen PBL som mönster. Därefter bör i nu förevaran­de paragraf - i enlighet med remitterade förslaget - i andra styckel las upp regeln om all fastighetsbildning inte får ske så att syftet med natur­vårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser motverkas. Därefter bör följa undantagen från sistnämnda huvudregel. Härvid bör först be­handlas det fall atl sökanden på grund av särskill medgivande får uppföra byggnad eller vidta annan därmed jämföriig åtgärd i strid mol bestämmel­se. Många gånger har sökanden utverkat del behövliga medgivandet innan han ansöker om fastighetsbildning. Del är därför lämpligt alt först ta upp detta undantag. Del bör emellertid anmärkas att etl uttryckligt stadgande om detta undantag egentligen är överflödigt. Bestämmelsen har ingen motsvarighet i 9 § tredje stycket anläggningslagen. Det har nämligen an­setts (se NJA II 1974 s, 260 stå klart även utan direkt föreskrift atl undanlag som medgetts enligt byggnadslagen eller annan särskild lagstift­ning också gäller vid prövning enligt anläggningslagen. Detsamma låter sig naturiigtvis sägas också såvitt avser prövning enligt FBL, Lagrådet har emellertid inte funnit något behov föreligga av att föreslå ändring på denna punkt i FBL, I lagtexten bör sedan tas upp möjligheten för länsstyrelse eller kommunal myndighet all medge undantag från beslämmelserna. Del sistnämnda förfarandet kan nämligen initieras först under faslighelsbild-ningsärendets gång. Del har ansetts kunna komma under länsstyrelsens -eller kommunal myndighels — prövning endast på begäran av faslighels­bildningsmyndighelen. Görs ansökan däremot av sökanden i fastighets­bildningsärendet torde den inte tas upp till prövning. (Se Landahl-Nord-ström Faslighelsbildningslagen s, 53 och regeringens beslul den 15 decem­ber 1977, Bostadsdepartementet Pl 2039/76,) Bestämmelsen förslås bättre om detta förhållande framgår av lagtexten, lämpligen i etl särskill stycke. Lagrådet vill anmärka att besvärsräit över länsstyrelsens eller kommunal myndighets beslul f n, anses tillkomma fastighetsägaren men inte faslig­helsbildningsmyndighelen. Någon ändring hämlinnan åsyftas inte med den av lagrådet föreslagna lagtexten.

Möjligheten alt överlåta länsstyrelsens beslutanderätt på kommunal myndighet har i lagrådsremissen utformats med 28 § andra stycket natur­vårdsförordningen som förebild. Del framgår inte klart om det enligt för­slagel är länsstyrelsen eller kommunfullmäktige som skall bestämma alt en viss kommunal nämnd ges befogenhet att medge undanlag. Endast det första alternativet torde kunna godtas. Enligt lagrådels mening bör delega-


Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Fastighetsbild­ningslagen

147


 


tionsmöjlighelen utformas på sätt som sketl i 43 § andra stycket natur­vårdslagen, nämligen att länsstyrelse kan förordna att befogenheten skall ankomma på kommunal myndighet. Av vad som gäller för beredning av ärenden följer all länsstyrelsens beslut skall föregås av atl kommunfull­mäktige bereds tillfälle yttra sig i ärendet,

I paragrafens femte stycke ges som nämnts regler om fullföljd av talan mot beslul som avses i tredje stycket. Enligt den föreslagna lydelsen överklagas besluten genom besvär. Enligt nuvarande lydelse förs lalan genom besvär. Hitintills har i faslighelsbildningslagens fullföljdsparagrafer genomgående använts uttrycket föra talan eller motsvarande såväl i fråga om besvär till myndighet som beträffande besvär till fastighetsdomstol. Den nu föreslagna redaktionella ändringen är ell uttryck för en strävan att modernisera språkbruket. Den har emellertid inte genomförts i alla de paragrafer som reglerar fullföljdsfrågor utan har begränsats till paragrafer som av andra skäl nu föreslås ändrade dvs,, fömlom den nu förevarande paragrafen, 15 kap, 8 och 9 §§ saml till en ny paragraf, 4 kap, 25a §, Lagrådet anser del inte lämpligt atl centrala rättsliga begrepp i en och samma lag anges med användande av olika lokutioner. Antingen bör den nu föreslagna ändringen genomföras konsekvent eller bör gällande ut­tryckssätt bibehållas. Ett konsekvent genomförande skulle medföra änd­ring av etl stort antal paragrafer. Strävan atl bringa lagen i närmare överensstämmelse med dagens språkbruk kan knappast motivera så omfat­tande ändringar. Lagrådet föreslår alt nuvarande uttryck bibehålls.

Bestämmelsen att lalan mol länsstyrelsens beslut skall föras genom besvär hos regeringen gäller såväl då länsstyrelsen handlagt ärendet i första instans som då frågan kommit upp i länsstyrelsen genom besvär över kommunal myndighels beslul. Detta kommer tydligare till uttryck om bestämmelsen får bilda ett särskilt stycke.


Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Faslighelsbild­ningslagen


 


Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,3,1) redogjort för motiven lill ändringarna i första stycket. Del kan naturligtvis diskuteras om inte områdesbestämmelser normalt är av den karaktären att de i stället borde tas in i andra stycket och sålunda få en någol svagare ställning än detalj­planer och fastighetsplaner. Enligt PBL-förslaget skall det emellertid vara möjligt att i vissa situationer meddela relativt detaljerade bestämmelser om storleken på tomter. Då är det enligt min mening naturligt alt kräva atl fastighetsbildning inte heller får ske i strid mot områdesbestämmelser,

I den andra meningen i första stycket — som motsvarar andra meningen i nuvarande tredje styckel - föreskrivs atl mindre avvikelse från plan eller områdesbestämmelser får göras, om syftet med planen eller bestämmelser­na inte motverkas. Enligt utredningsförslaget skall sådan avvikelse auto­matiskt innebära all planen anses ändrad i enlighet med fastighetsbildning­en. För egen del anser jag alt en sådan bestämmelse inte skulle ha någon egentlig funktion. Däremot skulle del sannolikt vålla praktiska problem för kommunerna att hålla planerna aktuella om de kan ändras till följd av beslut som meddelas av en annan myndighei. Jag ansluter mig alltså inte lill utredningens förslag i denna del,

I andra slyckel har — utöver en redaktionell justering - gjorts den förändringen atl regionplan och utomplansbestämmelser har strukits från exemplifieringen. Någon motsvarighet till utomplansbestämmelser finns inte i PBL, Anledningen till all regionplan har lagils bort är atl den i


148


 


PBL-förslaget har fåll en försvagad ställning jämfört med dagens ordning när det gäller kopplingen till efterföljande beslut. Det finns därmed inte längre förutsättningar - och inte heller någol behov - alt kräva beaktande av regionplan vid fastighetsbildning. Den andra meningen i andra styckel motsvarar nuvarande fjärde stycke.

Enligt tredje slyckel kan i dag länsstyrelsen delegera rällen all medge undantag, s, k, dispenser, från sådana planer eller bestämmelser som anges i första och andra styckena till byggnadsnämnden. Någon möjlighet att medge undanlag från planer eller områdesbestämmelser finns inte enligt PBL-förslaget. Därför bör undantag i dessa fall inte heller vara möjliga vid fastighetsbildning. Däremot kan det även i fortsättningen finnas behov att medge undantag från t, ex, naturvårdsföreskrifter. Av de skäl som jag tidigare (avsnitt 2,3,3) har anfört bör emellertid inte byggnadsnämnden anges som behörig atl medge undanlag från t, ex, nalurvårdsföreskrifler. Eftersom delegation enligt detta stycke till största delen torde komma all beröra just naturvårdsföreskrifter, bör bestämmelsen utformas i enlighet med vad som gäller för beslul enligt naturvårdslagen (jfr 43 § andra slyckel naturvårdslagen). Därför anges atl länsstyrelsen kan förordna atl en kom­munal myndighei skah vara behörig atl medge undanlag enligt tredje stycket i denna paragraf (jfr, lagrådels yttrande, bilaga 8, s, 359),

Fjärde och femte styckena - som motsvarar nuvarande femte stycket -har ändrats till följd av atl PBL, som jag nyss nämnde, inte medger att dispenser lämnas från planer m,m. Förutom redaktionella ändringar har vidare en justering gjorts i femte stycket med anledning av att en kommu­nal myndighei i stället för byggnadsnämnden har angetts som behörig atl medge undanlag från de bestämmelser som avses i andra slyckel.

Lagrådet (yttrandet bilaga 8, s, 359) har framfört kritik mot förslagel till språkliga ändringar av beslämmelserna om överklagande. Med anledning av detta vill jag framhålla följande.

Jag delar lagrådets uppfattning att del skulle föra för långt atl föra in den moderna formuleringen "överklagas genom besvär" i alla de paragrafer som reglerar frågor om överklagande.

I princip delar jag också lagrådels uppfattning alt centrala rättsliga begrepp genomgående bör uttryckas på samma sätt i en och samma författ­ning. Det finns annars risk för att läsaren förleds atl tro all olikheter i formuleringen motsvaras av skillnader i betydelsen och därigenom miss­förstår texten.

Någon risk för missförstånd finns emellertid knappast när det gäller just detta slag av bestämmelse. Den nya formuleringen "överklagas genom besvär" återfinns i dag i hundratals författningar. Del fins ingen risk för alt någon förvaltningstjänstemän skulle tro atl den gamla formuleringen "la­lan mot,,. förs genom besvär" skulle betyda någol annat än den moderna. Tjänstemannen möter ju regelbundet de båda uttrycken växlande i författ­ningar inom samma område och har lärt sig all de har samma innebörd.

Inte heller finns det risk för missförstånd hos lekmannen. Den moderna formuleringen förstår han eller hon lack vare ordet "överklaga". Den gamla är obekant för huvuddelen av befolkningen, och en lekman tvingas därför nästan alltid att fråga någon vad uttrycket betyder.


Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Fastighetsbild­ningslagen

149


 


De föreslagna ändringarna är ett led i arbetet med en språklig modemise-ring av författningarna. Ändringarna ökar begripligheten utan att leda till missförstånd. Jag håller därför fast vid mitt förslag i lagrådsremissen.

3§

Inom område som inte omfattas av detaljplan, får fastighetsbildning inte ske, om åtgärden skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av om­rådet.

Som jag redovisade i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,3,2) gäller lämplighetsvillkoren i 3 § generellt endasl i fråga om fastighetsbildning för bebyggelse. För annan fastighetsbildning gäller lämplighels villkoren en­dasl inom områden med tätbebyggelse, I lagrådsremissen föreslog jag alt denna särteglering beträffande områden med resp, utan tätbebyggelse tas bort. Lagrådet (yttrandet bilaga 8, s,360) efterlyser en motivering till denna sakliga förändring. Med anledning härav vill jag framhålla atl del inte torde finnas någol behov av och inte heller vara lämpligt alt tillåta någon fastighetsbildning som skulle försvåra ett områdes ändamålsenliga användning, föranleda olämphg bebyggelse eller motverka eii lämplig plan­läggning av området, I paragrafen har därför — förutom all en justering har gjorts med hänsyn till PBL:s plansystem - den nuvarande särtegleringen beträffande områden med resp, utan tätbebyggelse tagits bort.

I lagrådsremissen föreslog jag atl bestämmelserna i 3 § skulle tillämpas inom områden som inte omfattas av detaljplan eller områdesbestämmelser. Detta är emellertid inte en lämplig ordning, eftersom områdesbestämmel­serna många gånger kommer atl beröra helt andra saker än faslighelsbild-ningsfrågor, t, ex, utökad bygglovsplikt. På gmnd härav bör bestämmelser­na i förevarande paragraf tillämpas utanför områden med detaljplan. Para­grafen har utformats i enlighet härmed.


Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Faslighelsbild­ningslagen


 


4 kap,

25 §

Faslighelsbildningsmyndighelen skall utreda förutsättningarna för fastig­hetsbildningen. Föreligger ej hinder mot denna, skall myndigheten utarbe­ta den fastighetsbildningsplan samt ombesörja de göromål av leknisk art och de värderingar som behövs för åtgärdens genomförande. Därvid bör rådplägning med sakägarna ske. Vid behov skall samråd ske med de myndigheter som beröres av åtgärden.

Sedan de sålunda föreskrivna åtgärderna utförts, skall myndigheten meddela beslul om fastighetsbildningen (fastighetsbildningsbeslul). Delta beslul skall ange hur fastighetsindelningen ändras och vilka servitulsåt-gärder som vidtages, I övrigt skall beslutet innehålla uttalanden i frågor som har ett omedelbart samband med fastighetsbildningen. Särskilda be­stämmelser om vad beslutet i vissa fall skall innehålla meddelas 15,8 och 12 kap.

Om det är lämpligt, får faslighetsbildningsbeslutel meddelas ulan hinder av all tekniska göromål och värderingar ej ulförts. Under samma förutsätt­ning får olika frågor som hör till beslutet upptagas för sig och avgöras


150


 


genom särskilda beslut. Vad som föreskrives om fastighetsbildningsbeslut gäller även sådant avgörande.

Genom att fastighetsplan blir etl särskill institut i PBL har - i enlighet med utredningens förslag — uttrycket fastighetsplan i denna paragraf er­satts av fastighetsbildningsplan.


Prop. 1985/86:90

Specialmotivering

Fastighetsbild-

ningslagen


25 a §

Om byggnadsnämnden vid samråd enligt 4 kap. 25 § anser att tillåtUghe-ten enligt 3 kap. 3 § av fastighetsbildning för ny eller befintlig bebyggelse kan sättas ifråga och om det från andra synpunkter finns förutsättningar för att genomföra fastighetsbildningen, skall fastighetsbildningsmyndig­heten hänskjuta ärendet till byggnadsnämnden för prövning. Finner nämnden atl 3 kap. 3 § inte utgör hinder mot fastighetsbildningen, skall nämnden lämna medgivande till denna.

Beslut varigenom byggnadsnämnden vägrat medgivande till fastighets­bildningen eller gjort sådant medgivande beroende av villkor får överkla­gas genom besvär hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas genom besvär hos regeringen.

Beslut av byggnadsnämnden eller högre instans varigenom medgivande till fastighetsbildningen vägrats eller gjorts beroende av villkor är bin­dande för fastighetsbildningsmyndigheten.

Motiven för bestämmelserna i denna paragraf har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,3,2), Den föreslagna ordningen innebär all byggnadsnämnden alltid får ett avgörande inflytande på frågan om en fastighetsbildning för bebyggelse - även för befintlig bebyggelse - är lämplig med hänsyn till kraven i 3 kap, 3 §, Paragrafen har utformats med 23 § anläggningslagen som förebild. Med hänvisning lill vad jag har anfört i specialmotiveringen till 3 kap. 2 § Qärde och femte styckena har andra styckel i förevarande paragraf inte utformats i enlighet med lagrådels förslag (yttrandet bilaga 8, s, 360),

5 kap.

Rätt all påkalla fastighetsreglering tillkommer ägare av fastighet som berö­res av regleringen.

Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv får förvärvaren begära sådan fastighetsreglering varigenom olägenhet av förvärvet kan undanrö­jas, minskas eller förebyggas.

Kommunen kan påkalla fastighetsreglering som behövs för att mark och vatten skall kunna användas för bebyggelse på etl ändamålsenUgl sätt.

Länsstyrelsen kan påkalla fastighetsreglering som länsstyrelsen finner vara av störte betydelse från allmän synpunkt.


Motiven till ändringarna i tredje stycket i fråga om initiativrätten framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2,3,3), Ändringarna innebär all kommunen i stället för byggnadsnämnden blir behörig atl ansöka om förtältningar m. m.


151


 


Den kommunala initiativrätten är f n, begränsad lill områden där tätbe­byggelse föreligger eller är att vänta. Det finns enligt min mening inte något sakligt skäl all behålla denna begränsning. Det finns i PBL inte heller någon motsvarighet till tätbebyggelsebegreppei, I lagrådsremissen föreslog jag därför all del nuvarande tredje stycket skulle utgå. Lagrådet (yttrandet bilaga 8, s, 361) anser emellertid alt delta skulle medföra en omotiverat vid initiativrätt för kommunen. Lagrådet anför:


Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Fastighetsbild­ningslagen


Den utvidgade kommunala initiativrätten medför enligt förslagels orda­lydelse atl en kommun kommer atl kunna påkalla förrättning i syfle all t, ex, åstadkomma en ändrad arrondering av ägorna på jordbmksfastighe-ter trots att ägama själva gjort den bedömningen alt etl omskifte inte är ekonomiskt fördelaktigt för dem, I dag är del endasl länsstyrelsen som kan påkalla en sådan förtättning och då endast om länsstyrelsen, l.ex. efter framställning från lantbmksnämnden, finner en reglering vara av större betydelse från allmän synpunkt. Enligt lagrådels mening kan det inte vara avsett all kommunen med stöd av bestämmelserna i paragrafen i dess föreslagna lydelse skall använda initiativrätten till atl påkalla sådana slmk-turrationaliseringar. Lagrådet föreslår därför sådan ändring av den före­slagna lydelsen att den kommunala initiativrätten begränsas till sådan fastighetsreglering som erfordras i anledning av ny eller befintlig bebyggel­se, (Om innebörden av "bebyggelse" se lagrådets yttrande över PBL s, 26),

Jag har inget atl erinra mot lagrådels förslag. Tredje styckel har utfor­mats i enlighet härmed.

22 §

Om det behövs för atl underlätta förtättningen och säkerställa dess resul­tat, kan faslighelsbildningsmyndighelen förbjuda att byggnader uppförs, byggs liU, byggs om eller sätts i stånd ulan myndighetens medgivande, Sådanl medgivande fär vägras endast om åtgärden väsentiigt försvårar regleringen.

Ändringen i denna paragraf motiveras av att begreppet nybyggnad inte finns i PBL, Visseriigen torde paragrafen med den nu föreslagna lydelsen inte få exakt samma innebörd som den f, n, har. Den skillnad som möjligen föreligger torde dock sakna praktisk betydelse. Jämfört med förslagel i lagrådsremissen har vissa redaktionella justeringar gjorts.


6 kap.

1 §

För ändamål av stadigvarande betydelse för flera fasligheter får samfäl­lighet bildas, om ej ändamålet kan tillgodoses bättre på annat sätt.

Samfällighet får ej bildas för andra fasligheter än sådana för vilka det är av väsentlig betydelse atl ha del i samfälligheten.

Faslighels andel i samfällighet bestämmes efter vad som med hänsyn till omständigheterna är ändamålsenligt och skäligt.

Denna paragraf gäller ej sådan samfällighetsbildning som avses i 2, 2 a eller 4 §,


152


 


Endast en redaktionell ändring har gjorts i denna paragraf med anledning    Prop, 1985/86:90

av alt en ny paragraf, 2a §, föreslås.


2a§

Av mark som ingår i samverkansområdet för en exploateringssamfällighet enligt lagen (0000:000) om exploateringssamverkan får särskilda samfäl­ligheter bUdas, om det behövs för att genomföra sådan samverkan. En faslighets andel i samfälligheten skall därvid motsvara dess andelstal i exploateringssamfälligheten enligt II § andra stycket nämnda lag.


Specialmotivering Fastighetsbild­ningslagen


 


Den nya 6 kap. 2a § föranleds av förslaget till lag om exploateringssam­verkan,

I 6 kap, faslighelsbildningslagen finns särskilda bestämmelser om sam­fälligheter, som gäller vid sidan av reglerna i 5 kap, samma lag. För att en samfällighet skall bildas genom fastighetsreglering måste behövlig mark särskill avslås till samfälligheten och delaktigheten i denna bestämmas. En samfällighet får dock enligt huvudregeln i 6 kap, 1 § faslighelsbildningsla­gen - vid sidan av andra särskill angivna villkor - endast bildas för ändamål som är av stadigvarande betydelse för flera fastigheter. En fas-tighels delaktighet i samfälligheten bestäms efter vad som är ändamålsen­ligt och skäligt. Undanlag från bl. a. dessa krav gäller i fråga om samfällig­heter för skogsbmksändamål (6 kap, 2 §) och om uppdelning av samfällig­heter (6 kap, 4 §),

Jag anser i likhet med hovrätten över Skåne och Blekinge (se remissam­manställning i bilaga 2 lill proposition med förslag till lag om exploaterings­samverkan m.m,, prop. 1985/86:2) alt det bör införas en möjlighet i fas­lighelsbildningslagen att bilda en marksamfällighet av den exploaterings­bara marken, även om ändamålet med samfällighelsbildningen inte är av siadigvarande betydelse för fastigheterna. Härigenom öppnas enkla möj­ligheter all tillföra exploateringssamfälligheten mark. Syftet härmed kan variera. Genom marksamfalligheten skapas etl gemensamt markägande. Detta kan vara en nödvändig fömtsättning för mera genomgripande åtgär­der vid förnyelse av bebyggelse och anläggningar, I andra fall kan marken inom samverkansområdel inte bli tillgänglig för erforderliga åtgärder ulan att den överförs i exploateringssamfallighetens hand. Detta gäller främst mark tillhörande fastigheter, vars ägare har avböjt all delta, i del fall marken inte kan överföras direkt till den fastighet som slutligt bör erhålla den. Jag föreslår därför atl särskilda samfälligheter skall - ulan hinder av de villkor som gäller för samfällighetsbildning enligt 6 kap. 1 § fastighets­bildningslagen - få bildas inom samverkansområdet för en exploaterings­samfällighet, om del behövs för att genomföra exploateringssamverkan. I sådana marksamfalligheter skall ingå de fastigheter som deltar i exploate­ringssamfälligheten, och för dem skall gälla de andelstal som bestämts i exploateringsbeslutet. Regler härom har tagits upp i den nya 6 kap. 2a §. Paragrafens lydelse överensstämmer med den som lagrådet har föreslagit i yttrandet den 27 april 1982 (bilaga 10, s, 405),

Några ytterligare krav på samfällighelsbildningen bör inte uppställas. Som regel torde en samfällighet som bildas med stöd av dessa beslämmel-


153


 


ser bli överflödig i samband med alt exploateringssamverkan genomförs beträffande marken. Den kommer då alt utplånas genom all marken över­förs lill någon av de dellagande fastigheterna. Behöver mark bibehållas samfälld för gemensamma ändamål, bör delaktigheten i samfälligheten överföras till lämpliga fastigheter, t, ex, i samband med avslyckning.

En samfällighet som bildas med stöd av dessa regler bör förvaltas av den samfällighetsförening som förvaltar exploateringssamfälligheten, I sam­band med alt marksamfalligheten bildas bör faslighelsbildningsmyndighe­len la upp frågan om alt förvaltningen av marksamfalligheten skall handhas av den befintliga samfällighetsföreningen.


Prop, 1985/86:90

Specialmolivering Faslighelsbild­ningslagen


7 kap,

I §

Serviiut som bildas genom fastighetsreglering skall vara av väsentlig bety­delse för fastighets ändamålsenliga användning. Vid detta bedömande skall hänsyn ej lagas lill rättighet som är gmndad på frivillig upplåtelse.

Utan stöd av överenskommelse mellan ägaren av den härskande faslig­heten och ägaren av den tjänande fastigheten får servilulet ej innefatta skyldighet för den senare att underhålla väg, byggnad eller annan anlägg­ning som avses med servilulet,

Servitut får ej bildas för viss lid eller göras beroende av villkor. Dock får bestämmas atl servitut skall gälla endast så länge ändamålet ej lillgodoselts på annat sätt som särskiU anges.

För bildande av servitut varom bestämmelser har meddelats i en fas­tighetsplan gäller inte första stycket och 5 kap. 8 §.

Del nya fjärde slyckel har utformats i enlighet med lagrådets förslag (yttrandet bilaga 8, s, 361),

Av 6 kap. 3 § PBL-förslaget följer atl i fastighetsplan kan meddelas bestämmelser om bl, a, servitut och den blivande indelningen i fastigheter. För all genomföra den föreslagna fastighetsindelningen kan del i vissa fall vara nödvändigt all genom fastighetsreglering överföra en stor del av en faslighet eller till och med en hel faslighet till en annan faslighet. Sådana storleksförändringar är enligt bestämmelserna i 5 kap, 8 § normall inte tillåtna, men kan genomföras med stöd av en undanlagsregel i 8 kap, 4 §,

Beslämmelserna i 5 kap, 8 § skall lillämpas även vid servitulsbildning. Om bestämmelser om servitut har meddelats i en fastighetsplan bör del inte kunna komma i fråga alt första stycket i förevarande paragraf eller 5 kap, 8 § leder till atl servilulet inte kan bildas. Del nya fjärde slyckel har utformats i enlighet härmed. Utredningen har föreslagit att bestämmelser­na skall tas in i 8 kap, 4 §, I likhet med hovrätten över Skåne och Blekinge anser jag att en sådan bestämmelse hör hemma i 7 kap, som innehåller särskilda bestämmelser om bl, a, servitut.


4§

För atl servitut skall få ändras krävs alt det hindrar etl ändamålsenligt utnyttjande av den tjänande fastigheten eller dess användning i enlighet med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmelser och att denna olägenhet kan undanröjas genom ändringen.


154


 


Har ändrade förhållanden inträtt efter servitutets tillkomst, får servilulet ändras, om det skulle innebära väsentlig fördel för den tjänande eller den härskande fastigheten utan alt för den andra medföra olägenhet av betydel­se.

Ändringen i första slyckel är föranledd av del nya plansystemel i PBL-förslaget och innebär ingen ändring i sak.


Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Fastighetsbild­ningslagen


För ändring eller upphävande av servitut vid sådan fastighetsreglering som avser ändring i fastighetsindelningen gäller icke de i 4 och 5 §§ föreskrivna särskilda villkoren, om åtgärden är av betydelse för regleringen.

För ändring eller upphävande av servitut varom bestämmelser har med­delats i en fastighetsplan gäller inte 4 och 5 §§ samt 5 kap. 8 §.

Del nya andra styckel har utformats i enlighet med lagrådets förslag (yttrandet bilaga 8, s, 361),

Som ett nytt andra stycke har - för ändring eller upphävande av servitut - tagils in en motsvarighet till den bestämmelse som har föreslagils i 1 § beträffande nybildning av serviiut.

8 kap,

Tillhör områden som enligt en fastighetsplan skall bilda en fastighet olika ägare, får ägare av sådant område på begäran lösa återstoden av den blivande fastigheten ulan hinder av de inskränkningar beträffande inlösen som framgår av 5 kap, 7 § och av 1-3 §§ i detta kapitel. Yrkas inlösen av flera, äger den företräde vars område vid uppskattning åsättes största värdet, Åsättes områdena lika värde, äger den företräde som först yrkat inlösen. Om ändringar i fastighetsindelningen samtidigt genomföres med tillämpning av 5 kap,, skall dessa beaktas vid uppskattningen.

Ändringarna i förevarande paragraf är föranledda av att nuvarande toml-indelningsinsiitut ersätts av fastighetsplan i PBL-förslaget, Utredningen har föreslagit mera långtgående ändringar i 4 § för alt möjliggöra även vissa servitutsåtgärder. Motsvarande ändringar har jag i stället föreslagit i 7 kap,

1 §.


14 kap.

1 §

Om det vid fastighetsbildning uppkommer frågor om fastighetsindelning­ens beskaffenhet eller om beståndet eller omfånget av ledningsrätl eller av servitut, skall frågan prövas vid fastighelsbestämning, om det behövs för fastighetsbildningen, I fråga om serviiut som har tillkommit med stöd av vattenlagen (1983:291) eller motsvarande äldre lagstiftning får en sådan bestämning endasl avse servitut enligt 8 kap, 1 § vattenlagen eller motsva­rande äldre bestämmelser. På ansökan av sakägare får även i annat fall fastighelsbestämning ske för


155


 


prövning av fråga om fastighetsindelningens beskaffenhet eller om bestån­det eller omfånget av ledningsrätl eller av serviiut, som tillkommit vid avviltring eller enligt lagstiftningen om fastighetsbildning eller enskilda vägar eller enligt anläggningslagen eller 8 kap, 1 § vattenlagen eller mot­svarande äldre bestämmelser, såvida icke frågans avgörande uppenbarli­gen är utan betydelse för sökanden, Samma rätl alt påkalla fastighelsbe­stämning tillkommer kommunen såvitt gäller område med detaljplan eller områdesbestämmelser eller område beträffande vilket fråga väckts om upprättande av sådan plan eller sådana bestämmelser.


Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Faslighelsbild­ningslagen


I andra slyckel har en ändring gjorts så att kommunen i stället för byggnadsnämnden skall vara behörig alt ansöka om förrättning m, m, (se avsnitt 2,3,3), Vidare har en ändring gjorts på grund av del nya plansyste­mel i PBL-förslaget,

Om avslutande av förrättning vid vilken även handlägges fråga om fastig-helsbildning och om åtgärder i samband med avslutandet gäller 4 kap, 29 och 30 §§,

Beträffande annan förrättning äger 4 kap, 29 § motsvarande lillämpning. Kommunen skall dock alltid underrättas om avslutande av förrättning som den har sökt.

Ändringama i andra stycket är föranledda av att kommunen i stället för byggnadsnämnden skall vara behörig att ansöka om förrättningar (se av­snitt 2,3,3),

10 §

Kostnaderna för fastighetsbestämning fördelas mellan sakägarna efler vad som är skäligt. Är kommunen sökande, skall kostnaderna betalas av kom­munen, i den mån särskilda skäl föranleder detta. Bestämmelserna i 2 kap, 6 § om betalningsskyldighetens fördelning när överenskommelse föreligger mellan sakägarna och om ansvaret för kostnaderna när ansökan avvisas eller förrättning inställes äger motsvarande tillämpning beträffande fastig­helsbestämning.

Sker fastighetsbestämning i samband med fastighetsbildning enligt 13 kap,, skall i stället för första stycket lillämpas 5 § i nämnda kapitel.

Ändringen i första stycket är föranledd av all kommunen i stället för byggnadsnämnden skall vara behörig atl ansöka om förtältningar m, m, (se avsnitt 2,3,3),


15 kap, 8§

Finner länsstyrelsen all tillstånds- eller fastighetsbildningsbeslul strider mot sådan bestämmelse i denna lag som meddelats lill förmån för allmänt intresse, får länsstyrelsen överklaga beslutet på sätt och inom lid som gäller för sakägare.


156


 


Första stycket gäller icke fastighetsbildning inom område med detalj­plan eller områdesbestämmelser, om åtgärden rör endasl mark som enligt planen eller bestämmelserna är avsedd för annat än jordbruksändamål.

Med hänvisning till vad jag har anfört i specialmoliveringen lill 3 kap, 2 § Qärde och femte styckena vidhåller jag förslagel i lagrådsremissen atl ändra den språkliga utformningen av fullföljdsregeln i första styckel.

Ändringen i andra slyckel är föranledd av del nya plansystemel i PBL-förslaget och innebär ingen ändring i sak.


Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Faslighelsbild­ningslagen


 


Beslut om inställande av förtättning som begärts av länsstyrelsen eller kommunen får överklagas av sökanden i likhet med vad som gäller för sakägare.

Motsvarande rätt tillkommer den som sökt fastighetsreglering enligt 5 kap. 3 § andra stycket.

Ändringen i första slyckel är föranledd av alt kommunen i stället för byggnadsnämnden skall vara behörig alt ansöka om förtältningar m, m, (se avsnitt 2,3,3). Med hänvisning till vad jag har anfört i specialmotiveringen till 3 kap. 2 § fjärde och femte styckena vidhåller jag förslaget i lagrådsre­missen att ändra den språkliga utformningen av fullföljdsregeln i första stycket.

16 kap. 14 §

Fastighetsdomstolen kan, efter vad som är skäligt med hänsyn lill omstän­digheterna, förordna att sakägare som förlorar målet skall ersätta annan sakägare dennes rättegångskostnad. I mål om inlösenersältning skall dock sakägare som avstår mark eller särskild rättighet få gottgörelse för sin kostnad oberoende av utgången i målet.

Första styckel gäller ej, om annat följer av 18 kap, 6 eller 8 § rättegångs­balken.

Vinner sakägare mål mot företrädare för allmänt intresse, kan domstolen tillerkänna honom ersättning för rättegångskostnad, om synnerliga skäl föreligger. Sådan ersättning skall utges av statsverket eller, om endasl kommunen företräder det allmänna intresset, av kommunen.

Skall i annat fall än som avses i 13 § kostnad för bevisning eller särskild åtgärd enligt rätlens beslul utgå av allmänna medel, kan domstolen när del är skäligt förordna all kostnaden skall stanna på statsverket.

Ändringen i tredje styckel är föranledd av alt kommunen i stället för byggnadsnämnden skall vara behörig atl ansöka om förtältningar (se av­snitt 2,3.3). Om byggnadsnämnden har fört lalan enligt 15 kap, 7 § företrä­der nämnden kommunala intressen. Av detta följer att kommunen även i dessa fall skall utge ersättning under de fömtsättningar som anges i 16 kap, 14 § tredje slyckel.


157


 


Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Ändringarna i fastighetsbildningslagen bör träda i kraft samtidigt med PBL och lagen om exploateringssamverkan. Ändringarna innebär i ell avseende en ändring av materieU innebörd. Enligt 3 kap. 3 § utvidgas sålunda möjligheten att utom planlagt område förbjuda olämplig fastighets­bildning, nämhgen lill fastighetsbildning som inte skall ske för bebyggelse. Som lagrådet (yttrandet bilaga 8, s, 361) påpekar bör - om frågan uppkom­mer om vilken lydelse av 3 kap, 3 § som skall tillämpas - vägledning kunna hämtas från gmnderna för 4 § lagen (1970:989) om införande av fa­slighelsbildningslagen och vad som har anförts i förarbetena lill delta lagmm.


Prop. 1985/86:90

Specialmotivering

Faslighetsbild-

ningslagen


 


4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:989) om införande av fastighetsbildningslagen

12 §

Förbud mol avslyckning, som länsstyrelse med stöd av äldre lag meddelat i avvaktan på att stadsplan eller byggnadsplan upprättas eller ändras, skall icke längre gälla.

Ändringen i 12 § innebär atl första styckel utgår. Enligt första meningen i det nuvarande första stycket jämställs av­styckningsplan med byggnadsplan. Enligt 17 kap, 4 § i PBL-förslaget skall avstyckningsplaner som omfattas av etl förordnande enligt 168 § bygg­nadslagen (1947:385) upphöra all gälla när PBL träder i kraft. Övriga avstyckningsplaner skall gälla som detaljplaner enligt PBL, Härigenom blir bestämmelsen i första meningen av första styckel i förevarande paragraf onödig.

Enligt andra meningen i första stycket får avstyckningsplan ändras enligt de bestämmelser som före den 1 januari 1948 gällde i fråga om tillkomsten av sådan plan. Detta innebär all bestämmelserna i lagen (1926:326) om delning av jord å landet skall tillämpas. Som nyss nämnts skall avstyck-ningsplanerna gälla som detaljplaner. Detta medför atl ändring eller upphä­vande av avstyckningsplaner som inte upphör vid PBL:s ikraftträdande skall ske enligt bestämmelserna i PBL. På grund härav är det nödvändigt att andra meningen i första styckel utgår.


Specialmotivering Lagen om införan­de   av fastighets­bildningslagen


 


Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Ändringarna i lagen om införande av faslighelsbildningslagen bör träda i kraft samtidigt med PBL,


158


 


4.4 Förslaget till lag om ändring i anläggningslagen        op, 1985/86:90

(1973:1149)

Specialmotivering Anläggningslagen Gemensamhetsanläggning får inrättas endasl omfördelarna av ekonomisk eller annan art av anläggningen överväger de kostnader och ölägenheter som anläggningen medför.

Gemensamhetsanläggning fär icke inrättas för byggnad eller annan an­läggning som ej hör till fastighet, om ökad kostnad eller annan olägenhet av betydelse därigenom kan komma all uppslå för annan deltagare i gemen-samhelsanläggningen.

Motiven till de föreslagna ändringarna har jag redovisat i den allmänna

motiveringen (avsnitt 2,3.3). Sista meningen i första styckel har tagits bort och ersätts av en ny 6a §, I förhållande till det remitterade förslaget har en redaktionell justering

gjorts.

6a§

Bestämmelserna i 5 och 6 §§ skall inte tillämpas om det i en fastighetsplan har meddelats bestämmelser om. en gemensamhetsanläggning och an­läggningsbeslut meddelas under detaljplanens genomförandetid.

Enligt förslaget till PBL (6 kap. 4 § tredje stycket) skall - om en fastig­hetsplan skall reglera inrättande av en gemensamhetsanläggning — 5 och 6 §§ anläggningslagen tillämpas när fastighetsplanen antas. Någon ny prövning enligt 5 och 6 §§ skall inte göras vid den förtättning som måsle hållas för alt inrätta gemensamhetsanläggningen. En bestämmelse om del­ta har tagits in i förevarande paragraf. Som jag anförde i PBL-proposi­tionen (s. 212) bör delta undanlag gälla endasl under den tid som bedöm­ningen i fastighetsplanen kan anses aktuell. Därför föreskrivs atl undanta­get från 5 och 6 §§ skall gälla endast under detaljplanens genomförandetid. I lagrådsremissen föreslog jag att undantaget skulle gälla endast om ansö­kan om anläggningsförtällning görs före ulgången av genomförandetiden. Som lagrådet (yttrandet bilaga 8, s, 362) påpekar bör emellertid den avgö­rande tidpunkten vara inte när ansökan görs utan då anläggningsbeslut meddelas. Vidare påpekar lagrådet att del kan förflyta en tid, ibland flera år, innan genomförandetiden börjar löpa. Därför bör undantaget gälla endast wwrfér genomförandetiden. Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag. Efler genomförandetidens slut ankommer det således på förtättningsmännen att göra en prövning direkt mot bestämmelserna i anläggningslagen.

Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmelser

får en gemensamhetsanläggning inte inrättas i strid mol planen eller

bestämmelserna. Om syftet med planen eller beslämmelserna inte motver- . q

kas.får dock mindre avvikelser göras.


 


Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning än som avses i första styckel, skall anläggning inrättas så, atl syftet med bestämmelsema inte motverkas.

Om det finns särskUda skäl, får länsstyrelsen eller efter dess förord­nande kommunal myndighei på begäran av fastighetsbildningsmyndighe­ten medge undantag från bestämmelser som avses i andra styckel.

En kommunal myndighels beslut i fråga som avses i tredje styckel får överklagas genom besvär hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje stycket får överklagas genom besvär hos regeringen.

Ändringama föranleds dels av del nya plansystemel i PBL, dels av att undanlag från plan enligt PBL inte kan medges och dels av atl kommunen i stället för byggnadsnämnden skall vara behörig att ansöka om förtältningar m,m, (se avsnitt 2,3.3), Ändringarna har utformats på samma sätt som i den tidigare avhandlade 3 kap, 2 § faslighelsbildningslagen. Jag hänvisar till vad jag anförde i specialmotiveringen lill den paragrafen.


Prop, 1985/86:90

Specialmolivering Anläggningslagen


10 §

Inom områden som inte omfattas av detaljplan, får en gemensamhetsan­läggning inte inrättas, om anläggningen skulle försvåra områdets ända­målsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området.

Ändringen är föranledd av del nya plansystemet i PBL-förslaget och innebär ingen ändring i sak, I förhållande till del remitterade förslaget har paragrafen ändrats på samma sätt som 3 kap, 3 § fasighetsbildnigslagen. Angående motiven till ändringen hänvisar jag lill vad jag anförde i special­motiveringen till sistnämnda paragraf

18 §

Rätt all påkalla förtättning enligt denna lag tillkommer ägaren av faslighel, som avses skola deltaga i anläggningen eller som enligt en detaljplan heh eller lill viss del skall användas till allmän plats för vilken kommunen inte är huvudman. Rätt att påkalla förrättning tUlkommer också kommunen och hyresgästorganisation.

Länsstyrelsen kan påkalla förtättning för inrättande av anläggning som styrelsen finner vara av större betydelse från allmän synpunkt.

Vid expropriation eller liknande ivångsförvärv får förvärvaren påkalla förrättning för inrättande av sådan anläggning varigenom olägenhet av förvärvet kan undanröjas, minskas eller förebyggas.

Om rätl för väghållare att påkalla förtättning enligt denna lag finns bestämmelser i 20a § och 25 § tredje stycket väglagen (1971:948),

En samfäUighetsförening som förvaltar en exploateringssamfällighet enligt lagen (0000:000) om exploateringssamverkan får begära förrättning enligt denna tag, om åtgärden syftar lill alt genomföra sådan samverkan.


I propositionen med förslagel lill PBL (s,830O fömlskickade jag atl ändringar skulle göras i bl, a, anläggningslagen så att fastighetsägare, som får sin faslighet eller en del av den utlagd till allmän plats för vilken annan


160


 


än kommunen är huvudman, skall ha rätt alt påkalla förrättning för bildan­de av gemensamhetsanläggning. Enligt 14 kap, 1 § PBL skall nämligen huvudmannen för allmänna platser vara skyldig atl - om fastighetsägaren begär del - förvärva sådan mark. Det är emellertid inte alltid så all det finns någon huvudman i dessa situationer. Därför bör fastighetsägarna kunna se lill atl en huvudman utses genom all en förrättning enligt anlägg­ningslagen kommer lill stånd. Den nu föreslagna möjligheten, som kommer lill uttryck genom ett tillägg i 18 § första stycket, motsvaras i dag av bestämmelsen i 116 § första styckel byggnadslagen, enligt vilken länssty­relsen kan föranstalta om att en vägförening enligt lagen om enskilda vägar bildas. Chefen för kommunikationsdepartementet kommer i annat sam­manhang - när han lägger fram förslag lill ändringar i lagen om enskilda vägar - alt föreslå atl motsvarande möjlighet införs i den lagen,

I första slyckel har vidare " byggnadsnämnden" bytts ul mol "kom­munen". Motiven till denna ändring har redovisats i den allmänna motive­ringen (avsnitt 2,3.3),

Jag vill också anmärka all del i förhållande lill del remitterade förslagel har gjorts en redaktionell justering i första styckel,

I ett nytt femte stycke föreskrivs alt en samfällighetsförening som förval­lar en exploateringssamfällighet får begära förtättning enligt anläggningsla­gen, om åtgärden syftar lill alt genomföra exploateringssamverkan. Be­stämmelsen har tillkommit för att samfällighetsföreningen skall kunna la initiativ till all bilda sådan gemensamhetsanläggning som krävs för all exploateringen skall kunna fullföljas, Anläggningsålgärden syftar lill att genomföra exploateringssamverkan och får således vid anläggningsförtäll-ningen bedömas mot bakgrund av vad som framgår av detaljplanen eller vad som angetts i exploateringsbeslutet och exploateringsavtalet,

Samfällighelsföreningens initiativrätt torde främst få betydelse om en gemensamhetsanläggning behöver inrättas och bestå även efter del alt exploateringsförrältningen avslutats. Atl faslighelsbildningsmyndighelen vid en exploaleringsförrätlning kan ta initiativ lill sådana förrättningar enligt bl, a, anläggningslagen som har betydelse för samexploateringen framgår av 8 § förslaget till lag om exploateringssamverkan.

Förvaltas samfälligheten direkt av delägarna, har dessa initiativrätt en­ligt reglerna i första stycket.


Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Anläggningslagen


21 §

Faslighelsbildningsmyndighelen skall utreda förutsättningarna för anlägg­ningen och ombesörja behövliga tekniska arbeten och värderingar. Härvid bör rådplägning ske med sakägarna. Vid behov skall samråd ske med de myndigheter som beröres av anläggningen.

Har förtättningen påkallats endast av ägaren av faslighel, som finnes ej kunna tilläggas rätt att dellaga i anläggningen och som inte heller helt eller till viss del skall användas tUl allmän plats som avses i 18 första stycket, föreligger hinder mol all inrätta anläggningen.


Den föreslagna ändringen i andra stycket är en direkt följd av förslaget i 18 § första styckel. Även om fasligheten inte får delta i anläggningen skall


161


11    Riksdagen 1985186. I saml. Nr 90


det förhållandel således inte innebära något hinder mol alt inrätta anlägg-       Prop. 1985/86:90
ningen, om fastigheten helt eller till viss del skall användas lill allmän plats.

I förhållande till det remitterade förslaget har en redaktionell justering        Specialmotivering

gjorts i andra stycket.                                                     Anläggningslagen

23 §

Om byggnadsnämnden vid samråd enligt 21 § anser att anläggningens tillåtlighet enligt 10 § kan sältas i fråga och om det från andra synpunkter än som avses i 10 och II § finns fömtsättningar för att inrätta anläggning­en, skall faslighelsbildningsmyndighelen hänskjuta ärendet till byggnads­nämnden för prövning. Finner nämnden att sistnämnda paragrafer inte utgör hinder mot anläggningen, skall nämnden lämna medgivande till den­na.

Beslut varigenom byggnadsnämnden vägrat medgivande till anläggning­en eller gjort sådant medgivande beroende av villkor får överklagas genom besvär hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslul får överklagas genom besvär hos regeringen.

Beslul av byggnadsnämnden eller högre instans varigenom medgivande till anläggningen vägrats eller gjorts beroende av villkor är bindande för fastighetsbildningsmyndighelen.

Som jag anförde i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3,1) är det onödigt tyngande all hänskjuta ärenden till byggnadsnämnden i de fall anläggningen är belägen inom detaljplan. Del torde vara fullt tillräckligt med kravet i 9 § atl anläggningen inte får strida mol detaljplanen. När det gäller anläggningar som kräver bygglov och som är belägna utanför detalj­plan, torde det vara tillräckligt atl ärendet hänskjuts till byggnadsnämnden om nämnden begär det vid samrådet. Första styckel har utformats i enlig­het härmed och överensstämmer med första stycket i den tidigare avhand­lade 4 kap, 25a § i fastighetsbildningslagen.

Med hänvisning lill vad jag har anfört i specialmoliveringen till 3 kap, 2 § Qärde och femte styckena vidhåller jag förslagel i lagrådsremissen alt ändra den språkliga utformningen av fullföljdsregeln i andra styckel.

Ikraftträdande m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Har sammanträde med sakägarna hållits före ikraftträdandet, skall 6 § i dess äldre lydelse lillämpas.

Ändringarna i anläggningslagen bör träda i kraft samtidigt med PBL och lagen om exploateringssamverkan, I lagrådsremissen föreslog jag inte någ­ra övergångsbestämmelser. Lagrådet (yttrandet bilaga 8, s, 362) anförde med anledning härav:


1 6 § föreslås en ändring av båtnadsvillkorel så alt förrättningsmannen får större möjligheter all väga in miljömässiga och sociala fördelar vid båtnadsprövningen. Lagrådet har ingen erinran häremot. Ändringen är av materiell natur. En övergångsbestämmelse synes behövlig. Enligt lagrå-


162


 


dels mening är del lämpligt alt utforma en sådan bestämmelse efler före­bild av 7 § lagen om införande av anläggningslagen och lagen om förvalt­ning av samfälligheter. Har alltså sammanträde med sakägarna hållits innan ändringen av 6 § anläggningslagen trätt i kraft, torde bestämmelsen i dess äldre lydelse böra tillämpas.


Prop. 1985/86:90

Specialmolivering Anläggningslagen


 


Jag ansluter mig till lagrådets uppfattning. En övergångsbestämmelse har därför införts i enlighet med lagrådels förslag,

4.5 Förslaget till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)

Ledningsrätl får ej upplåtas, om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller ölägenheterna av upplåtelsen frän allmän eller enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den,

I överensstämmelse med vad som har föreslagits i specialmotiveringen lill 6 § anläggningslagen ersätts sista meningen i förevarande paragraf av en ny paragraf, 6a §,


Specialmotivering Ledningsrätts­lagen


 


6a§

Bestämmelsen i 6 § skall inte tUlämpas om det i en fastighetsplan har meddelats bestämmelser om en ledningsrätt och ledningsbeslut meddelas under detaljplanens genomförandelid.

På förslag av lagrådet i yttrandet över PBL, (prop. 1985/86:1, bilagede­len s. 275) föreslår jag i 6a § en motsvarighet lill förslagel lill 6a § i anläggningslagen. I övrigi vill jag hänvisa lill vad jag har anfört i specialmo­tiveringen lill sistnämnda paragraf.

Förevarande paragraf har utformats i enlighet med lagrådels förslag.

Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmelser får en ledningsrätl inte upplåtas i strid mot planen eller beslämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Gäller nalurvårdsföreskrifler eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning än som avses i första stycket, skall ledningsrätl upplåtas så, atl syftet med bestämmelserna inte motverkas.

Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen eller efter dess förord­nande kommunal myndighet på begäran av faslighelsbildningsmyndighe­len medge undantag från bestämmelser som avses i andra slyckel.

En kommunal myndighels beslul i fråga som avses i tredje stycket får överklagas genom besvär hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje styckel får överklagas genom besvär hos regeringen.


163


 


Ändringarna i 8 § överensstämmer med de ändringar som jag har föreslå-    Prop, 1985/86:90
git i 3 kap, 2 § fastighetsbildningslagen och i 9 § anläggningslagen. Jag
hänvisar till vad jag anförde i specialmotiveringen till 3 kap, 2 § fastighets-     Specialmolivering
bildningslagen.
                                                               Ledningsrätts-

lagen

Inom område som inte omfattas av detaljplan, får ledningsrätl inte upplå­tas om upplåtelsen skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av om­rådet.

Ändringen är föranledd av det nya plansystemel i PBL-förslaget och innebär ingen ändring i sak, I förhållande lill del remitterade förslaget har paragrafen ändrats på samma sätt som 3 kap, 3 § fastighetsbildningslagen. Angående motiven till ändringen hänvisar jag till vad jag anförde i special­motiveringen till sistnämnda paragraf.

21 §

Om byggnadsnämnden vid samråd enligt 19 § anser alt upplåtelsens tillåt­lighet enligt 9 § kan sättas i fråga och om det från andra synpunkter än som avses i 9 och 10 § finns fömtsättningar för atl medge upplåtelsen, skall fastighetsbildningsmyndigheten hänskjuta ärendet lill byggnadsnämnden för prövning. Har ledningens sträckning fastställts av koncessionsmyn­dighet, skall sådant hänskjulande dock ej ske.

Finner nämnden att 9 och 10 §§ inte utgör hinder mot upplåtelsen, skall nämnden lämna medgivande till denna.

Beslut varigenom byggnadsnämnden vägrat medgivande lill upplåtelsen eller gjort sådant medgivande beroende av villkor får överklagas genom besvär hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas genom besvär hos regeringen.

Beslut av byggnadsnämnden eller högre instans varigenom medgivande till upplåtelsen vägrats eller gjorts beroende av villkor är bindande för fastighetsbildningsmyndigheten.

Ändringarna i förs ta-tredje styckena överensstämmer med de ändringar som jag har föreslagit i 23 § anläggningslagen.

Med hänvisning till vad jag har anfört i specialmotiveringen till 3 kap. 2 § Qärde och femte styckena vidhåller jag förslaget i lagrådsremissen att ändra den språkliga utformningen av fullföljdsregeln i andra stycket.


Övergångsbestämmelserna till ledningsrättslagen (1973:1144)

Denna lag träder i kraft d, 1 juli 1974,

Den som innehar fastighet under ständig besittningsrätt eller med fidei­kommissrätt skall vid tillämpningen av denna lag anses som fastighetens ägare.

Vad som enligt denna lag gäller för del fall atl faslighel svarar för fordran skall tillämpas även när faslighel besväras av rätl till avkomsl eller annan förmån.


164


 


Bestämmelserna i 13 § om tillämpning av 4 kap, 3 § expropriationslagen (1972:719) gäller ej värdeökning som inträffat före utgången av juni 1971.

Ändringen innebär all fjärde styckel av övergångsbestämmelsema till ledningsrättslagen upphävs. Enligt detta stycke skall bestämmelsema om byggnadsplan i ledningsrättslagen tillämpas även på avstyckningsplan. I lagrådsremissen föreslog jag inte någon ändring av övergångsbestämmel­serna. Av samma skäl som jag anförde i specialmoliveringen tih 12 § lagen (1970:989) om införande av faslighelsbildningslagen blir emellertid fjärde slyckel i övergångsbestämmelserna onödigt och kan därför upphävas (jfr. också lagrådets yttrande över förslagel till lag om ändring i vattenlagen (1983:299)bilaga8, s, 369),


Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Ledningsrätts­lagen


 


Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Ändringarna i denna lag bör träda i kraft samtidigt med PBL. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

4.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.

1 §

Vid tillämpningen av denna lag skall som samfällighet anses

1.   samfällighet enligt fastighetsbildningslagen (1970:988),

2.   annan mark som gemensamt tillhör ägama av de mantalssatta fastig­heterna i en socken,

3.   servitut eller annan särskild rättighet som hör till flera fastigheter gemensamt,

4.   samfällighet enligt anläggningslagen (1973:1149),

5.   samfällighet enligt vattenlagen (1983:291),

6.     samfällighet enligt lagen (0000:000) om exploateringssamverkan.
Med delägarfastighet förstås i lagen fastighet som har del i samfällighet

och med delägare ägaren av delägarfastighet, I fråga om samfällighet enligt första stycket 5 förslås dock med delägarfastighet fastighet som på annat sätt än genom delaktighet omfattas av samfllligheten och med delägare den som deltar i samfälligheten. Beträffande sådan samfällighet skah vi­dare vad som sägs i lagen om delägarfastighels andelstal i stället gälla delägares andelstal.

Förvaltningen av exploateringssamfälligheler skall enligt vad jag anförde i propositionen om ESL (avsnitt 2,1,3) ske enligt lagen om förvaltning av samfälligheter.


Specialmotivering Lagen om förvalt­ning av samfällig­heter


 


4§

Samfällighet förvallas antingen direkt av delägarna (delägarförvallning) eller av särskill bildad samfällighetsförening (föreningsförvaltning). Ifråga om mark som är belägen inom ett samverkansområde gäller även vad därom föreskrivs i lagen (0000:000) om exploateringssamverkan.


165


 


Fastigheter, til) vilka hör andel i samfälld mark inom ett samverkansom­råde, skall kunna ingå i en exploateringssamfällighet. Delta framgår av 6 § förslagel lill lag om exploateringssamverkan och av vad jag har anfört i specialmotiveringen lill den paragrafen (prop, 1985/86:2 s,60). Del är således varje delägande fastighet som ansluts var för sig på begäran av respektive fastighetsägare. Detta slår inte i överensstämmelse med be­slämmelserna i lagen om förvahning av samfälligheter där det finns särskil­da bestämmelser om hur beslul skall fallas som berör t, ex, en marksamfäl­lighet. På gmnd härav föreslår jag beträffande förevarande paragraf ett tillägg där det anges atl del i lagen om exploateringssamverkan också fmns bestämmelser som rör förvaltningen av marksamfalligheter, I övriga för­valtningsfrågor skall emeUertid lagen om förvaltning av samfälligheter gälla.


Prop, 1985/86:90

Specialmolivering Lagen om förvalt­ning av samfällig­heter


Avstyckas samfällighet som avses i 1 § första stycket 1 eller 2 eller viss ägovidd av sådan samfällighet utan all ha övergått till annan ägare och förvallas samfälligheten av samfällighetsförening, övergår äganderätten till den sålunda bildade fasligheten genom avslyckningen lill föreningen. Det­ta gäller dock ej samfäUighetsförening som förvallar en exploaleringssam-fäUighet enligt lagen (0000:000) om exploateringssamverkan.

Denna ändring är, som närmare motiverats i den allmänna motiveringen i propositionen med förslag lill lag om exploateringssamverken (prop, 1985/86:2, avsnitt 2,7) föranledd av skattetekniska skäl. Avstyckade fas­tigheter kommer lill följd av ändringen atl ägas gemensamt av de fastig-helsägare som har del i samfälligheten.

18 §

Samfallighetsförenings ändamål är atl förvalta den samfällighet för vilken

den bildats,

Samfällighetsförening får ej driva verksamhet som är främmande för del ändamål som samfälligheten skall tillgodose,

Samfällighetsförening som förvallar en exploateringssamfällighet enligt tagen (0000:000) om exploateringssamverkan får ej äga mark.

Bestämmelsen att en exploateringssamfällighet inte får äga mark har jag motiverat i den allmänna motiveringen i propositionen med förslag till lag om exploateringssamverken (prop, 1985/86:2, avsnitt 2,7),


20 §

Samfällighetsförening bildas vid sammanträde med delägarna genom atl de antager stadgar och utser styrelse.

Sammanträde enligt första stycket hålles av den som fastighetsdomsto­len förordnat därtill. Sådant förordnande meddelas på begäran av delägare. Dock skall i samband med förtättning enligt faslighelsbildningslagen (1970:988), anläggningslagen (1973:1149) eller lagen (0000:000) om ex­ploateringssamverkan fastighetsbildningsmyndighelen eller, om särskild


166


 


förrältningsman förordnals enligt 4 § anläggningslagen, denne hålla sam­manträde enligt första stycket beträffande samfällighet som beröres av förrättningen, om delägare i samfälligheten begär del eher om del är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt all samfällighetsförening bildas, I fråga om samfälligheter enligt 1 § första slyckel 5 skall vad som i andra styckel sägs om förrättning och förrältningsman gälla förtättning och för­rättningsman enligt vattenlagen (1983:291), Om det är av väsentlig bety­delse från allmän synpunkt atl en samfällighetsförening bildas för förvalt­ningen av en bevattnings- eller vatlenregleringssamfällighet, får domstolen förordna någon att hålla sammanträde enligt första styckel även om del­ägare i samfälligheten inte har begärt del.


Prop, 1985/86:90

Specialmolivering Lagen om förvalt­ning av samfälUg-heter


 


Genom ändringar i denna paragraf ges möjlighet att bilda samfällighets­förening för all förvalla en exploateringssamfällighet. Det blir därigenom också möjligt atl la upp frågan om bildande av en samfällighetsförening för att förvalta en marksamfällighet som inrättas vid en exploateringsförrätt­ning.

21 §

I fråga om sammanträde för bildande av samfällighetsförening äger 7 § andra styckel, 8-11 §§, 12 § första stycket första punkten och 14 § mot­svarande lillämpning. Hålles sammanträdet i samband med förrättning enligt faslighelsbildningslagen (1970:988), anläggningslagen (1973:1149), vattenlagen (1983:291) eUer lagen (0000:000) om exploateringssamverkan äger dock i fråga om delgivning av kallelse lill sammanträdet vad som gäller om delgivning av kallelse till sammanträde vid förtättningen motsva­rande tillämpning.

När sammanträde för bildande av en samfällighetsförening hålls i sam­band med en förtättning enligt lagen om exploateringssamverkan bör reg­lerna om delgivning av kallelse till sammanträde vid förrättningen gälla även kallelse lill sammanträde för föreningsbildning.

23 §

I fråga om klander av beslut vid sammanträdet äger 15 § motsvarande tillämpning.

Har fastighetsbildnings-, anläggnings- eller exploateringsbeslut eller till­ståndsdom eller tillståndsbeslul enligt vattenlagen (1983:291) meddelats, får sammanträde för bildande av samfällighetsförening hållas innan domen eller beslutet om samfällighetens bildande vunnit laga kraft. Som delägare anses därvid ägaren av fastighet och annan som enligt domen eller beslutet skall ha del i samfälligheten. Beslut som fallas vid sammanträdet gäller endast under fömtsättning att fastighetsbildnings-, anläggnings-, exploate­rings- eller lillståndsbeslutet eller lillståndsdomen vinner laga kraft eller, i fråga om anläggningsbeslul, att förordnande meddelas enligt 27 a § anlägg­ningslagen (1973:1149) eller 13 kap, 50 § första styckel vattenlagen.

Genom denna ändring ges en möjlighet all få till stånd en samfällighets­förening på ett tidigt stadium i förtättningen.


167


 


61 §

Samfällighetsförening skall upplösas, när den eller de samfälligheter som förvallas av föreningen upphör alt beslå. Upplösning skall vidare ske, om medlemmarna är ense om del och länsstyrelsen medger det. Bestämmelser om rätl för fastighetsbildningsmyndighelen atl förordna om upplösning av samfällighetsförening finns i anläggningslagen (1973:1149) och lagen (0000:000) om exploateringssamverkan.


Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Lagen om förvalt­ning av samfällig­heter


Enligt 13 § förslaget till lag om exploateringssamverkan skall i exploate­ringsbeslutet anges bl, a, den tidpunkt när exploateringen skall vara slut­förd. När denna tidpunkt eller den senare tidpunkt som kan ha blivit beslutad efter förlängning inträffar, upphör exploateringsbeslutet automa­tiskt enligt förslagel till 25 §, Av den lydelse som förevarande paragraf nu föreslås få, framgår all samfällighetsföreningen senast vid denna tidpunkt skall upplösas. Om exploateringssamverkan skulle vara slutförd dessförin­nan, bör samfällighetsföreningen kunna upplösas efter medgivande från delägarna och länsstyrelsen. Enligt min mening bör man med dessa möjlig­heter kunna avslå från all införa särregler om upplösning av en samfällig­hetsförening som förvaltar en exploateringssamfällighet. Däremot bör en erinran införas i denna paragraf om fastighelsbildningsmyndighelens möj­ligheter alt förordna om upplösning av en samfällighetsförening om det enligt 27 § förslagel lill lag om exploateringssamverkan beslutas om änd­ring i kretsen av deltagande fastigheter i samfälligheten,

I detta sammanhang vill jag med anledning av ett remissyttrande kom­mentera en fråga om länsstyrelsens uppgifter i samband med upplösning av en samfällighetsförening. Enligt utredningens förslag skall länsstyrelsen, innan den medger alt en samfällighetsförening upplöses, kontrollera att föreningen fullgjort sina skyldigheter, bl, a, enligt exploateringsavtalet. Detta har kritiserats såsom utgörande onödig byråkrati. Enligt min mening framstår del emellertid som nödvändigt att länsstyrelsen, vid sitt medgi­vande till all föreningen får upplösas, kontrollerar alt föreningen fullgjort sina åligganden gentemot tredje man och fördelat sina tillgångar bland delägarna. Denna kontroll sker således inte enbart av hänsyn till kommu­nerna utan utgör en garanti för tredje man all ell avtal med en samfällig­hetsförening kommer att genomföras. Exploateringsavtalet ulgör onekli­gen ell myckel viktigt avtal i detta sammanhang som länsstyrelsen regel­mässigt har anledning alt bevaka. Detta bör emellertid kunna ske på ett förhållandevis enkelt sätt, I övrigt skiljer sig inte länsstyrelsens uppgifter i detta sammanhang från vad som bör iakttas vid upplösning av annan förening som är registrerad hos länsstyrelsen.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,


Ändringarna i denna lag bör träda i kraft samtidigt med lagen om exploa­teringssamverkan. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.


168


 


4.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen (1973: 1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

Vad som enligt anläggningslagen (1973: 1149) gäller fördel fall alt faslighel svarar för fordran skall lillämpas även när fastighet besväras av rätl lill avkomsl eller annan förmån.

Ändringen innebär alt andra stycket upphävs, I detta föreskrivs nu att beslämmelserna i anläggningslagen om byggnadsplan äger motsvarande lillämpning på avstyckningsplan, I lagrådsremissen föreslog jag inte någon ändring i förevarande lag. Av samma skäl som jag anförde i specialmoti­veringen lill 12 § lagen (1970:989) om införande av faslighelsbildningsla­gen blir emellertid bestämmelsen i 6 § andra styckel onödig och kan därför upphävas (jfr- också lagrådets yttrande över förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1983:291) bilaga 8, s, 369),


Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Lagen om införan­de av anläggnings­lagen och lagen om förvaltning av sam­fälligheter


Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den I januari 1987,

Ändringarna i lagen om införande av anläggningslagen och lagen om förvaltning av samfälligheter bör träda i kraft samtidigt med PBL.


4.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:990) om förmånsrätt för fordran på grund av fastighetsbildning

1 §

Har vid förtättning enligt fastighetsbildningslagen (1970:988) eller lagen (0000:000) om exploateringssamverkan bestämts alt ägare av faslighel skall utge ersällning lill annan sakägare och har fordran på ersättning icke förfallit lill betalning tidigare än ell år före utmätning eller konkursansö­kan, skall med fordringen följa förmånsrätt enligt 6 § 1 förmånsrällslagen (1970:979).

Samma förmånsrätt tillkommer fordran på ersättning i pengar enligt 5 kap. 31 § tredje slyckel faslighelsbildningslagen för skog som ej kunnat utlagas inom föreskriven lid.


Specialmotivering Lagen     om    för­månsrätt för ford­ran  på  grund  av fastighetsbildning


 


Tillägget i denna paragraf innebär all de ersättningar som en exploate­ringssamfällighet skall belala som följd av markregleringar vid en exploate-ringsförtätlning utgör en ersällning motsvarande faslighelsbildningslikvid. För denna gäller den särskilda förmånsrätt som anges i paragrafen. Efter­som utdebiteringen från fastigheterna i exploateringssamfälligheten sker enligt de andelstal som gäller enligt exploateringsbeslutet, är det möjligt att beräkna storleken av det belopp som med förmånsrätt kan åvila en fastig­het.


169


 


Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,


Prop, 1985/86:90


Ändringen i denna lag bör träda i kraft samtidigt med lagen om exploa­teringssamverkan. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.


4.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:1152) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

Med samfallighetsförenings fordran på belopp, som vid uttaxering enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter påförts någon såsom ägare av faslighel eller innehavare av tomträtt, som omfattas av samfäl­ligheten, följer förmånsrätt enligt 6 § 1 eller 7 § 2 förmånsrällslagen (1970:979), om beloppet icke förfallit till betalning tidigare än etl år före utmätning eller konkursansökan.

Om föreningen förvaltar en exploateringssamfällighet enligt lagen (0000:000) om exploateringssamverkan, gäller förmånsrätten dock inte större belopp än som följer av beslul enligt 13 § nämnda lag.


Specialmotivering Lagen om för­månsrätt för ford­ringar enligt lagen om förvaltning av samfälligheter


 


I enlighet med vad jag angett i den allmänna motiveringen i propositio­nen med förslag lill lag om exploateringssamverkan (prop, 1985/86:2, avsnitt 2,3,3) och i anslutning lill 12 och 13 §§ förslaget lill lag om exploa­teringssamverkan skall en samfäUighetsförening som förvaltar en exploa-leringssamfäUighet inte få åtnjuta förmånsrätt för större belopp än som har angetts i exploateringsbeslutet. En bestämmelse härom tas upp i etl nytt andra stycke till förevarande lag. Har inget belopp angetts i exploaterings­beslutet kan samfäUighetsföreningen inte heller åtnjuta någon förmånsrätt.

Den föreslagna lydelsen i andra styckel överensstämmer med den som lagrådet (yttrandet bdaga 10, s, 405) har föreslagit.

Förmånsrätten gäller för samfällighelsföreningens fordringar hos del­ägarna. Det kan vara fråga om kostnader för all ulföra gemensamma anläggningar, administrationskostnader m, m. De ersättningar som samfäl­lighetsföreningen skall betala vid en exploaleringsförrätlning motsvaras av faslighelsbildningslikvid, för vilken särskild förmånsrätt gäller enligt lagen (1970:990) om förmånsrätt för fordran på grund av fastighetsbildning (se avsnitt 4,8),

Vid delägarförvallning föreligger ingen förmånsrätt enligt denna lag.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Ändringarna i denna lag bör träda i kraft samtidigt med lagen om exploa­teringssamverkan. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.


170


 


4.10 Förslaget till lag om ändring i jordabalken


Prop. 1985/86:90


 


I jordabalken finns flera bestämmelser som direkt anknyter lill byggnadsla­gens planinstitul m. m. Dessa besiämmelser måsle anpassas lill motsvaran­de institut och begrepp i PBL,

Servitut har tidigare i stor omfattning använts för att ge detaljplanelik-nande föreskrifter, s, k, vUlaservilut, Dessa servitut har gett upphov till problem vid genomförande av efterföljande planer, PBL-utredningen fram­håller atl reglering av byggnader bör ske i de former som anges i PBL och föreslår alt i 14 kap. 4 § jordabalken införs ett förbud mol atl bilda servitut som avser sådan reglering av byggnader som skall ske enligt PBL,

Villaservitul kan även på olika sätt reglera markanvändningen. Utred­ningen anser dock atl etl förbud inte bör omfatta markanvändningsservitu-ten, eftersom det är svårt atl dra en gräns mellan sådan reglering av markanvändningen som bör förbehållas PBL och sådan där servitut kan vara ett lämpligt medel för all ge en fastighel rätl till viss markanvändning på annan fastighet,

Enhgt PBL-ulredningen är det önskvärt all finna enkla former för att upphäva befintliga villaservitul. Utredningen lade dock inte fram någol eget förslag i denna del, eftersom frågan var föremål för behandling i annat sammanhang,

Endasl några få remissinstanser har behandlat utredningsförslaget om villaservituten. Några remissinstanser tillstyrker förslagel. Ett par av dem vill gå längre och föreslår ett generellt förbud mol alt bilda privata servitut. Hovrätten för Nedre Nortland avstyrker förslaget till ändring av 14 kap, 4 § jordabalken med motiveringen att den leder tiU tolkningssvårigheter. Av samma skäl är Stockholms kommun kritisk mol den föreslagna änd­ringen, särskill när del gäller servitut som avser endast en eller några enstaka fasligheter.

Som utredningen har framhållit har villaservituten medfört en hel del problem vid genomförande av planer. Innan samhället genom lagstiftning fick effektiva planinslmment var det vanligt att nya tätortsbildningar helt reglerades genom villaservitul. De problem som har förelegat beror främst på dessa äldre servitut, Serviluten gäller före planbestämmelser som rör samma frågor och som tillkommit vid senare tidpunkt. Behovet av den här formen av servitut är naturligtvis genom den byggnadslagstiftning som numera föreligger mycket litet. Det är inte heller troligt atl nya vUlaservilut avtalas annat än i mycket begränsad omfattning. Man kan naturligtvis säga sig, att samhället kan avgöra tvister mellan grannar om all bebyggelsereg­lering och att bebyggelsereglerande servilulsavlal till förekommande av sådana tvister inte behövs. Jag delar emeUertid hovrättens uppfattning atl utredningsförslaget kan ge upphov till tolkningssvårigheter och är alltså inte beredd atl ansluta mig till förslagel. Del väsentliga för samhällets del är naturligtvis atl servilutsbestämmelser inte utgör hinder mol en från aUmän synpunkt lämplig bebyggelseutveckling. Enligt min mening är re­formbehovet på det här området i allt väsentligt knutet lill frågan om atl finna godtagbara och enkla former för att upphäva servitut som ulgör hinder för en sådan bebyggelseutveckling. Denna fråga bör emellertid tas upp i annat sammanhang.


Specialmolivering Jordabalken

171


 


3 kap.

Har byggnad eller annan anläggning uppförts så atl den skjuter in på angränsande mark, och skulle anläggningens borttagande eller förändring medföra betydande kostnad eller olägenhet för anläggningens ägare, är denne ej skyldig all avträda den mark som sålunda tagits i anspråk, förtän anläggningen avlägsnas eller blir obmkbar. Vad som sagts nu gäller dock ej, om den som uppförde anläggningen inl .„ lade på den angränsande marken med avsikt eller av grov vårdslöshet oth, när anläggningen överlå­tits till annan, denne ägde kännedom därom vid.sill förvärv.

Den angränsande markens ägare är berättigad lill ersättning för det inlrång som anläggningen medför.

Ändringen innebär atl paragrafens tredje stycke upphör alt gälla. I detta stycke erinras om atl det finns särskilda bestämmelser om trappa som skjuter över gatulinje. De besiämmelser som åsyflas är 39 § byggnadslagen där det bl, a, föreskrivs all länsstyrelsen får medge atl en trappa som skjuter över galulinjen från en fastighet inom byggnadskvarter får stå kvar på galumarken under viss tid eller tills vidare. Någon motsvarighet till 39 § byggnadslagen har inte ansetts behövlig i PBL,

Som lagrådet har påpekat blir konsekvensen av alt tredje styckel upp­hör atl gälla atl också trappa som skjuter över gatulinje kommer all omfattas av 3 kap, 7 § första och andra styckena. Lagrådet har också framhållit all en sådan reglering tidigare har ansetts alllför slräng därför atl det av historiska eller estetiska skäl kan vara önskvärt atl bibehålla en trappa, som skjuter över galulinjen. Lagrådet har vidare anfört (yttrandet bilaga 8, s, 364):

Rättsläget med lagrådsremissens förslag blir atl ägaren till en trappa är skyldig atl avträda den gatumark som han tagit i anspråk, om han inkräktat på marken avsiktligt eller av grov vårdslöshet, I andra fall torde han ha rätl alt få ha trappan kvar. Av betydelse är självfallet om han byggt trappan med kommunens uttryckliga eller lysta medgivande eller om kommunen i efterhand godtagit all fastighetsägaren utnyttjal gatumark.


Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Jordabalken


 


Lagrådet har anvisat olika lösningar för den händelse att det även i fortsättningen skulle vara önskvärt med en särreglering av beslämmelserna om trappa som skjuter över gatulinje. En möjlighet är enligt lagrådet atl ge befogenhet för länsstyrelsen eUer kommunen all medge alt Irappa som skjuter över gatulinje får stå kvar liUsvidare eller under viss tid. En sådan beslämmelse borde enligi lagrådet lämpligen las in i tredje styckel av förevarande paragraf.

Jag ser inga påtagliga nackdelar med all också trappa som skjuter över gatulinje kommer alt omfattas av första och andra styckena i paragrafen. Rättsläget som lagrådet har beskrivit del innebär enligi min mening en rimlig lösning, Atl låta frågan om trappan skall få stå kvar eller inte avgöras genom en särskild dispensprövning är enligt min mening en onödig om­gång.


172


 


7 kap,

Avtal om upplåtelse av annan nyttjanderätt än tomträtt är inte bindande längre än femtio år från del avtalet slöts. Upplåtelse av fast egendom inom detaljplan och upplåtelse av jordbmksartende är dock inte bindande längre än tjugofem år. Upplåtelse av annan nyttjanderätt än jordbmksarrende för någons livstid gäller ulan begränsning lill viss tid.

Avser upplåtelsen endast eller huvudsakligen rätl all avverka skog för annat ändamål än husbehov, är avtalet ej bindande längre än fem år.

Första och andra styckena gäller ej nyttjanderätl som upplåles av staten. Första slyckel inverkar ej på nyttjanderällshavares rätt till förlängning av avtal på gmnd av lag.

Har arrende eller hyra upplåtils på längre tid än den i första slyckel föreskrivna längsta tiden för nytljanderätls bestånd och vill faslighels-ägaren eller nyttjanderättshavaren frånträda avtalel sedan denna lid gått ul, skall uppsägning ske.


Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Jordabalken


I paragrafens/örj/fl stycke har ordet "stadsplan" bytts ut mot "detalj­plan". Föreskriften om tidsbegränsning till 25 år för upplåtelse av fast egendom inom stadsplaneral område infördes redan år 1907 genom lagen (1907:36) om nyttjanderätl lill fast egendom (1 §), Inom detaljplanerade områden kan man ofta räkna med atl förändringar behöver göras. Den lidsbegränsning för upplåtelser som har gällt för sladsplaneområden har lika stort berättigande inom alla områden som omfattas av detaljplan. Den föreslagna ändringen påverkar inte avtal som träffats före ikraftträdandet. Som lagrådet har påpekat (yttrandet bilaga 8, s, 365) följer delta av lagtexten och framgår också klart av förarbetena, Artendeavtal angående mark som berörs av bestämmelsen i 17 kap, 4 § PBL kommer aUlså inte -som lagrådet också påpekat - all omfattas av bestämmelsen om kortare maximitid i fall avtalet träffas innan PBL träder i kraft. Delta gäller även om arrendetiden inte skall börja löpa förrän efter ikraftträdandet.


9 kap, 8§

Om jordägaren har sagt upp artendeavlalel, har arrendalorn rätl lill för­längning av delta, utom när

1,  arrenderätten är förverkad eller förhållande som avses i 8 kap, 14 § föreligger,

2,  arrendalorn i annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån atl avtalet skäligen icke bör förlängas,

3,  jordägaren gör sannolikt, all han själv, hans make eller avkomling skall bmka arrendestället, och det ej är obilligt mol arrendalorn all arten­deförhållandel upphör,

4,  jordägaren gör sannolikt, all artendeslällel behövs för en mera ända­målsenlig indelning i brukningsenheter, och det ej av särskilda skäl är obilligl mol artendaiorn atl artendeförhållandel upphör,

5, jordägaren gör sannolikt, all arrendestället skall användas i enlighet med en detaljplan,

6,  jordägaren i annat fall gör sannolikt, att arrendestället skall användas för annat ändamål än jordbmk, och det ej är obilligt mot arrendalorn all arrendeförhållandet upphör.


173


 


Om jordägarens intresse blir tillgodosett genom alt artendaiorn avlräder  Prop, 1985/86:90
endast en del av artendeslällel och avtalet lämpligen kan föriängas såvitt

avser arrendestället i övrigi, har arrendalorn utan hinder av första stycket     Specialmotivering

rätt till sådan föriängning.                                               Jordabalken

Ändringen i första slyckel 5 är föranledd av det nya plansystemet i PBL-förslaget och innebär ingen ändring i sak.

10 kap,

Om jordägaren har sagt upp arrendeavtalet, har artendatorn rätt till för­längning av detta, utom när

1, artenderätlen är förverkad eller förhållande som avses i 8 kap, 14 § föreligger,

2, artendaiorn i annal fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att avtalet skäligen icke bör förlängas,

3, byggnad på arrendestället uppförts ulan bygglov i fall då sådanl erfordrats eller i strid med en detaljplan eller områdesbestämmelser eller därmed jämförligt beslut av myndighei angående markens bebyggande eller användning,

4, i annal fall byggnad på artendeslällel inte slår i överensslämmelse med en detaljplan eller områdesbestämmelser och jordägaren gör sanno-likl, att han skall använda marken i enlighet med planen eller bestämmel­serna,

5, jordägaren gör sannolikt, atl marken skall användas för bebyggelse av annal slag än det som avses med upplålelsen eller för jordbruk, industri eller annan ekonomisk verksamhet, samt intresset för honom atl kunna förfoga över marken för sådanl ändamål påtagligt överväger artendalorns intresse av fortsatt artende,

6, jordägaren i annal fall har befogad anledning all upplösa arrendeför­hållandet.

Om jordägarens intresse blir tillgodosett genom att arrendalorn avträder endast en del av arrendestället och avtalet lämpligen kan förlängas såvitt avser arrendestället i övrigt, har arrendalorn utan hinder av första stycket rätt lill sådan förlängning.

Ändringarna innebär all punkterna 3 och 4 i första stycket anpassas till plansystem och begrepp i PBL,

13 kap,

I upplåtelsehandlingen skall anges ändamålet med upplåtelsen och det belopp varmed avgälden skall utgå till dess annat bestämmes. Handlingen skall dessutom innehålla de närmare föreskrifter rörande fastighetens an­vändning och bebyggelse saml de bestämmelser i övrigt som skall gälla i fråga om tomträtten.

Finns vid tiden för upplåtelsen särskilda byggnadsbestämmelser rörande fastigheten i en detaljplan eller eljesl, anses de ingå i upplålelsen, om ej annal avlalals.


Andringen avser andra slyckel. Ordel "sladsplan" har bytts ut mol "en detaljplan". Det sakliga innehållet i andra styckel är avsett alt vara oför­ändrat.


174


 


22 kap, 11 §

Gemensam inteckning får på ansökan av fastigheternas ägare och efler medgivande av pantbrevets innehavare avlyftas från någon eller några av fastigheterna (relaxation). Besväras faslighel, i vilken inteckningen skall kvarstå, av panträtt eller annan rällighel som är inskriven och äger rättig­heten lika rätt som eller sämre rätt än inteckningen, fordras att innehava­ren av sådan rällighel medger relaxalionen. Svarar faslighel, från vilken inteckningen skall avlyftas, endasl enligt 6 kap, 11 § andra styckel, får relaxation ske utan atl den biträtts eller medgivils av den fastighetens ägare eller av ägaren av eller rättighelshavare i stamfastighelen eller fastig­hel som före den ifrågavarande svarar för brist i stamfastighelen. Fordras ej fastighetsägarens medverkan lill relaxalionen, får relaxation ske på ansökan av pantbrevels innehavare.

Svarar fastigheterna för flera gemensamma inteckningar, får en av in­teckningarna icke avlyftas från en fastighel ulan all sädana ålgärder vid­tages med de övriga inteckningarna att fastigheten icke vidare svarar för dem gemensamt med någon av de andra faslighelerna,

I faslighel, som bildals genom avslyckning av område vilket förvärvats av kommun för att ingå i allmän plats inom deialjplan, får på begäran av kommunen relaxation ske ulan hinder av beslämmelserna i första slyckel om att för relaxation fordras medgivande av fastighetsägare och rättighels­havare, om sannolika skäl föreligger för all områdets värde uppgår till högsl tvä procent av den odelade fastighetens värde och relaxalionen är väsentligen ulan betydelse för fastighetsägarnas och rällighelshavarnas rätt.


Prop, 1985/86:90

Specialmolivering Jordabalken


I paragrafens tredje stycke har orden "stadsplan eller byggnadsplan" bytts ul mol "deialjplan". Delta innebär inte någon ändring i sak.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Ändringarna i jordabalken föreslås träda i kraft den 1 januari 1987, dvs, vid samma tidpunkt som PBL, Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.


4.11 Förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)

I den allmänna motiveringen (avsnitt 2,4,1) har jag redogjort allmänt för naturvårdslagens samordning med PBL och NRL, Innan jag går närmare in på ändringarna i de särskilda paragraferna vill jag därutöver endasl nämna all jag i PBL-propositionen (s, 258) avvisade PBL-ulredningens förslag atl skyltar, som nu regleras i både byggnadsstadgan, nalurvårdsla-gen och väglagen, skall lillståndsprövas enbart enligt PBL, I förslagel lill PBL tas upp endasl de regler om skyllar och ljusanordningar som f.n, finns i byggnadsstadgan. Hänvisningar i naturvårdslagen i vad avser skyi­lar till byggnadsstadgans regler skall således ändras till alt avse reglerna i PBL.


Specialmotivering Naturvårdslagen

175


 


Chefen för kommunikationsdepartementet kommer senare att anmäla en proposition om ändringar i väglagen som bl. a, föranleds av PBL-proposi­tionen, I remissen till lagrådet har angående dessa ändringar fömlskickats behovet av en ändring i 22 § natuvårdslagen som innebär all någol krav på tillstånd enligt denna lag till skyltar m, m, inom ett vägområde inte längre skall behövas. Del skall vara tillräckligt med en prövning enligt 43 § väglagen av väghållningsmyndighelen. Efter samråd med statsrådet I, Carlsson har jag funnit del lämpligt alt föreslå denna ändring i naturvårds­lagen i nu förevarande sammanhang.


Prop, 1985/86:90

Specialmolivering Naturvårdslagen


3§

Vid prövning av frågor som rör naturvärd skall tillböriig hänsyn las lill övriga allmänna och enskilda intressen. Härvid skall lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m. m. tillämpas.

Beslut i frågor som avses i 7-11 §§, 13 §, 18 § första, andra och fiärde styckena, 19 § samt 20 § andra stycket får inte meddelas i strid mol en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller be­slämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.


Nuvarande lagtext ingår - med endast språkliga ändringar - som första mening i första stycket. I andra meningen har lagils in anknytningen mellan naturvårdslagen och NRL, Anknytningen innebär atl sådana markanvänd­ningsbedömningar som fömtsälts i NRL skall göras vid prövning i frågor som rör naturvård, I del remitterade lagförslaget angavs bestämmelsens tillämpningsområde genom ett precisl angivande av paragrafer, nämligen 7-13 §§ (naturreservat och naturminnen), 15 och 16 §§ (slrandskydd) samt 18 och 19 §§ (takter och naturvårdsområden). Lagrådet (yttrandet bilaga 8 s, 365) har anfört all en sådan utformning av bestämmelsen är mindre lyckad. Regeln om NRL:s tillämplighet bör enligt lagrådet ges en mer allmän utformning. Enligt lagrådets mening bör stadgandet säga ul att NRL skall tillämpas vid prövning av sådana frågor som avses med paragra­fen, alltså frågor som rör naturvård. Att det vid prövningen av vissa frågor knappast ges utrymme för en tillämpning av NRL:s regler anser lagrådet inte hindra en sådan utformning. Det ligger enligt lagrådet i sakens natur all NRL inte skall tillämpas annal än när del är möjligt och meningsfullt, dvs, vid sådana konfliktsituationer där NRL anger hur avvägningen skall ske.

Jag ansluter mig till lagrådels uppfattning. Första stycket andra mening­en har därför utformats i enlighet med lagrådels förslag.

Den nya bestämmelsen kommer, som jag nyss nämnde, atl bli tillämplig främst vid prövning av frågor som rör naturreservat och naturminnen (7-13 §§), slrandskydd (15-16 §§) samt takter och naturvårdsområden (18 och 19 §§),

I fråga om instituten nalurteserval, naturminne och naturvårdsområde kan sägas att de i första hand kompletterar NRL som skyddsinslrument på del sättet all de kan tillgripas när det skydd mot exploaleringsförelag som NRL avses ge för områden av betydelse för naturvård och friluftsliv inte är tillräckligt. Självklart används inslmmenlen i naturvårdslagen endast då


176


 


del finns ett starkt allmänt intresse - som väger tyngre än motstående enskilda intressen - all skydda ett område. Inte sällan finns emellertid mot skyddsinlressel stående markanvändningsinlressen som är av betydelse från aUmän synpunkt, NRL:s reglerom avvägningar mellan olika iniressen skall då läggas tiU gmnd för besluten.

Även vid beslul om utvidgning eller inskränkning av strandskydd och vid 1,/eslut om dispens från strandskyddel görs sådana avvägningar om mark- och vattenanvändningen all NRL:s regler bör läggas till grund för prövningen.

De materiella regler som f.n, gäller för prövningen av läklärenden är endast de allmänna reglerna i 1 och 3 §§ naturvårdslagen. Takter påverkar inte bara naturmiljön i läktområdet och dess närmaste omgivning, Täkt-verksamheter kan med hänsyn till landskapsförändringen, trafikfrågor m, m, också påverka möjligheterna all använda ett vidare område för olika verksamheter. Vid tillståndsprövningen av takter finns därför särskild anledning att göra en bred prövning av den lämpligaste markanvändningen i området på det sätt som förutsätts enligt NRL,

I etl nytt andra stycke har tagils in en beslämmelse om att beslut enligt naturvårdslagen inte får meddelas i strid mot detaljplan eller områdesbe­stämmelser, I enlighet med vad jag anförde i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,1,1) har i andra meningen föreskrivits att mindre avvikelser från en detaljplan eller områdesbestämmelser får ske, om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas. Del är beslutsmyndigheten själv som skall avgöra tillåtligheten av en mindre avvikelse, I händelse av tveksam­het om en avvikelse kan anses förenlig med syflel med en plan eller områdesbestämmelser, bör självfallet kommunen ges lillfälle alt yttra sig i frågan. Detta följer fö, för flertalet fall av samrådsregeln i 43 § första stycket.

De beslut som omfattas av andra slyckel avser frågor om nalurreserval (7-11 §§), nalurminnen (13 §), läkter (18 §), naturvårdsområden (19 §) saml föreskrifter för arbetsföretag (20 §),

I andra styckel har redaktionella ändringar gjorts i förhållande till del remitterade förslaget.


Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Naturvårdslagen


 


15 §

För all åt allmänheten trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv råder strandskydd vid havet, insjöar och vattendrag. Strandskyddel omfat­tar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvatlenslånd (slrandskyddsområde).

Regeringen eller myndighei som regeringen bestämmer kan förordna all strandområde som uppenbarligen saknar betydelse för bad och friluftsliv ej skall omfattas av slrandskydd. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får också utvidga slrandskyddsområdet, när det behövs för all tillgodose syftet med strandskyddel, dock högsl intill 300 meter från strandlinjen.

Om del finns särskilda skäl får regeringen eller myndighei som regering­en bestämmer förordna att ett strandområde som avses ingå i en detalj­plan eder omfattas av områdesbestämmelser inte skall omfattas av strandskydd.


177


12   Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 90


 


Paragrafens tredje stycke har anpassats till PBL:s beslutsordning i fråga om planer. I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.2) har möjhghet öppnats all upphäva strandskyddet inom om­råden som avses ingå i en detaljplan eller omfattas av områdesbestäm­melser, om del finns särskilda skäl. Innebörden av uttrycket "särskilda skäl" avses vara densamma som uttrycket har enligt tredje styckets nuva­rande lydelse.


Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Naturvårdslagen


16 §

Inom slrandskyddsområde får ej helt ny byggnad uppföras eller befintlig byggnad ändras för atl tillgodose ett väsentligen annat ändamål än det, vartill byggnaden tidigare varit använd, och ej heller utföras grävnings- och andra förberedelsearbeten för bebyggelse som nu sagts. Ej heller fär i annat fall inom strandskyddsområde ulföras anläggning eller anordning, varigenom mark tages i anspråk såsom tomt eller allmänheten på annat sätt hindras eUer avhålles från att beträda område där den eljest skulle ägl atl färdas fritt.

Regeringen eUer myndighet som regeringen bestämmer får meddela sådana föreskrifter om vad allmänheten har att iakttaga inom strand-skyddsområde som behövas för atl trygga ändamålet med strandskyddel.

Länsstyrelsen får medgiva undantag från bestämmelserna i första stycket, när särskUda skäl föreligga, Medgives undantag, skall länsstyrel­sen bestämma i vilken utsträckning mark får tagas i anspråk såsom tomt eller eljesl användas för del avsedda ändamålet.

Första stycket gäller inte anläggningar eller åtgärder som behövs för jordbmket, fisket, skogsskölseln eller renskötseln och ej tillgodoser bo­stadsändamål. Första slyckel gäller inte heller förelag tiU vilka tillstånd har lämnats enligt 4 kap. lagen (0000:000) om hushåUning med naturresurser m. m., vattenlagen (1983:291) eller miljöskyddslagen (1969:387),

I paragrafens jf/ärrfe stycke har föreskrivits att slrandskyddsbeslämmel­serna inte skaU avse förelag som har tillståndsprövats av regeringen enligt bestämmelserna i 4 kap, NRL, Självfallet beaktas strandskyddsfrågan i den prövningen. Vissa språkliga ändringar har också gjorts.


19 §

Område, inom vilket särskUda åtgärder behövas för atl skydda eller vårda naturmiljön men som med hänsyn till den begränsade omfattningen av åtgärderna eller andra omständigheter ej lämpligen bör avsättas till natur­reservat, kan av länsstyrelsen förklaras som nalurvårdsområde. Är åtgärd som bör vidtagas så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras, skall området dock avsällas till naturreservat.

1 beslul om bildande av naturvårdsområde skall angivas grunden för beslutet och föreskrivas de inskränkningar i nyttjandet av fastighet som behövas för att trygga ändamålet med beslutet såsom förbud mot eller föreskrifter i fråga om byggnad, upplag, schaktning, plantering och avverk­ning samt skyldighet för ägaren atl tåla att på hans mark utföres röjning, plantering eller annan liknande åtgärd. Föreskrift kan innefatta förbud att vidtaga viss åtgärd utan länsstyrelsens tillstånd, 8 § andra stycket och 10-12 §§ äga motsvarande lillämpning i fråga om naturvårdsområde.


178


 


Ändringen innebär all tredje stycket upphör atl gälla.

Med hänsyn tiU den föreslagna bestämmelsen i 3 § om alt bl, a, beslut om naturvårdsområde inte får strida mot en detaljplan eller områdesbe­stämmelser enligt PBL behövs ingen motsvarighet till den nuvarande re­geln i tredje stycket att beslämmelserna i 19 § inte skaU avse bebyggelse som ingår i fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan.


Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Naturvårdslagen


20 §

Kan arbetsföretag, som ej omfattas av tillståndstvång enligt 18 eUer 19 §, komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall, innan företagel utföres, samråd ske med länsstyrelsen. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva att inom landet eller del därav anmälan för samråd alllid skall göras i fråga om särskilda slag av arbelsförelag,

Belräffande arbets