Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1985/86:90

om följdlagstiftning till den nya plan- och

bygglagen, lagen om foeJ/RA. on

exploateringssamverkan samt lagen om

hushållning med naturresurser m. m.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprolokollet den 13 februari 1986.

På regeringens vägnar

OlofPalme

Hans Gustafsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås följdändringar i vissa av de lagar som berörs av de tidigare lill riksdagen överlämnade förslagen om en ny plan- och bygglag (PBL), lag om exploateringssamverkan (ESL) och lag om hushållning med nalurtesurser m. m. (NRL), Ändringarna skall träda i kraft den 1 januari 1987,

1 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 90

Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i expropriationslagen (1972: 719)

Härigenom föreskrivs i fråga om expropriationslagen (1972:719) dels alt 4 kap. 1 och 3 §§ skall ha följande lydelse, dels all i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 3a§, av följande lydelse.

Prop, 1985/86:90

Expropriationslagen

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap. 1 §

För faslighet, som exproprieras i sin helhet, skall, i den mån ej annat följer av vad som sägs nedan, betalas löseskilling med belopp som motsvarar fastighetens marknadsvärde. Exproprieras del av faslighel, skall inlrångsersälining betalas med belopp som motsvarar den minskning av fastighetens marknadsvärde, som uppkommer genom expropriationen. Uppkommer i övrigt skada för ägaren genom expropriationen, skall även sådan skada ersättas.

För faslighet, som exproprieras i sin helhet, skall, i den mån ej annat följer av vad som sägs nedan, betalas löseskilling med belopp som motsvarar faslighetens marknadsvärde. Exproprieras del av faslighet, skall inlrångsersältning betalas med belopp som motsvarar den minskning av fastighetens marknadsvärde, som uppkommer genom expropriationen. Uppkommer i övrigt skada för ägaren genom expropriationen, skall även sådan skada ersättas, Expropriationsersättning skall dock inte betalas för mark som ingår i aUmän väg och som enligt en detaljplan är avsedd för sådan allmän plats för vilken kommunen är huvudman.

Har den exproprierande åtagit sig all vidtaga åtgärd för att minska skada, skall hänsyn tagas lill det vid bestämmande av expropriationsersättning, om åtagandel är sådant atl del skäligen bör godtagas av den ersättningsberättigade.

Exproprieras faslighel till vilken den exproprierande har nyttjanderätt eller servitutsrätt, skall vid bestämmande av fastighetens värde hänsyn icke lagas lill förbättring, vilken fasligheten vunnit genom arbete eller kostnad, som den exproprierande eller föregående innehavare, vars rätt övergått till denne, nedlagt på fastigheten utöver vad som ålegat honom,

3§ Vid bestämmande av löseskilling skall sådan ökning av fastighetens marknadsvärde av någon betydelse som ägl rum under liden från dagen tio år före ansökningen om expropriation, dock högsl femlon år före talans väckande vid domstol, räknas ägaren tillgodo endasl i den mån del blir utrett, atl den beror på annat än förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt. Avser expropriationen del av faslighet, skall vad som sagts nu om beräkning av marknadsvärde lillämpas i fråga om värdet före expropriationen. Värderingen skall ske med hänsyn till fastighetens skick när ersättningsfrågan avgöres eller, om fastigheten dessförinnan har tillträtts eller övergått på den exproprierande enligt 6 kap, 10 §, när tillträdel eller övergången skedde.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop, 1985/86:90

Har stadsplan eller byggnads-plan, enligt vilken marken avselts för enskilt bebyggande, fastställts före ansökningen om expropriation, skall första slyckel tillämpas endast på värdestegring som inträffat efler det all planen fastställdes.

Har beslul om en detaljplan, enligt vilken marken avses för enskilt bebyggande, meddelats före ansökningen om expropriation, skall första styckel tillämpas endast på värdestegring som inträffat efler beslutet.

Expropriationslagen

Avser expropriationen bebyggd fastighet som innehas i huvudsakligt syfle atl bereda bostad åt ägaren och honom närslående, gäller den begränsningen för tillämpningen av första slyckel all löseskillingen ej i något fall får bestämmas lill lägre belopp än som fordras för anskaffning av annan hkvärdig bosladsfastighet.

I den mån del blir utrett atl värdestegringen ulan att ha samband med förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt beror på inverkan av det förelag för vars genomförande expropriation äger rum, gäller 2 §,

3a§

Expropriationsersättning för mark som enligt en detaljplan är avsedd för allmän plats skall bestämmas med hänsyn tiU de planförhållanden som rådde närmast innan marken angavs som allmän plats.

1, Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

2, Exproprieras mark som enligt en före ulgången av år 1978 fastställd och vid ikraftträdandet gällande stads- eller byggnadsplan var avsedd för enskilt bebyggande och väcks talan före utgången av år 1996, skall expro-priationsersätlningen, om markens ägare begär det, bestämmas med hänsyn till de planförhållanden som rådde vid ikraftträdandet.

Vad som sägs i första styckel skall även lillämpas i fråga om annan plan som enligt 17 kap, 4§ första slyckel plan- och bygglagen (0000:000) gäller som detaljplan,

3, Exproprieras mark som enligt en vid ikraftträdandet gällande stads-
eller byggnadsplan var avsedd för annat än enskilt bebyggande och väcks
talan före ulgången av år 1990, skall expropriationsersällningen, om mar
kens ägare begär del, bestämmas med hänsyn lill de planförhållanden och
de ersättningsprinciper som gällde vid ikraftträdandet.

Vad som sägs i första stycket skall även lillämpas i fråga om annan plan som enligt 17 kap, 4§ första stycket plan- och bygglagen (0000:000) gäller som detaljplan,

4, Vid bestämmande av expropriationsersättning för mark inom områ
den med stads- eller byggnadsplan skall 4 kap, 3§ andra slyckel i sin
lydelse före ikraftträdandet lillämpas.

2 Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (1970:988)' dels att 2 kap, 6§, 3 kap, 2 och 3 §§, 4 kap, 25 §, 5 kap, 3 och 22§§, 6 kap,

l§,7kap, 1, 4 och 6§§,8 kap, 4§, 14 kap, l,9ochl0§§, 15 kap, 8 och 9§§

saml 16 kap, 14 § skall ha följande lydelse, dels all i lagen skall införas två nya paragrafer, 4 kap, 25 a § och 6 kap,

2a§, av följande lydelse.

Prop, 1985/86: 90

Fastighetsbildningslagen

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap, 6§

Kostnaderna för genomförande av fastighetsbildning betalas enligt de bestämmelser som gäller för den fastighelsbildningsåtgärd om vilken är fråga. Kostnader som är gemensamma för skilda åtgärder fördelas på dessa efler vad som är skäligt.

Avvisas ansökan eller inställes förtättning, skall sökanden betala uppkomna kostnader, om icke särskilda omständigheter föranleder atl betalningsskyldigheten fördelas mellan samtliga sakägare eller vissa av dem. Har förtättningen enligt 5 kap, 3 § fjärde styckel påkallats av länsstyrelsen, skall sådana kostnader betalas av staten.

Avvisas ansökan eller inställes förrättning, skall sökanden belala uppkomna kostnader, om icke särskilda omständigheter föranleder all betalningsskyldigheten fördelas mellan samtliga sakägare eller vissa av dem. Om förrättningen sökts av byggnadsnämnden, svarar kommunen för de kostnader som i enlighet härmed kan åvila sökanden. Har förrättningen enligt 5 kap. 3 § fjärde stycket påkallats av länsstyrelsen, skall sådana kostnader betalas av staten.

Överenskommelse mellan sakägarna om fördelning av förtättningskost-naderna på annat sätt än som följer av lagen skall gälla, om del icke är uppenbart atl överenskommelsen tillkommit i otillbörligt syfte.

Till förräliningskostnader hänföres laxeavgifl, ersättning till sakkunnig och syssloman, utgift för hantlangning som ej ingår i taxeavgiflen saml ersättning för skada enligt 4 kap. 38 § tredje stycket,

3 kap,

2§

Inom område med fastställd generalplan eller med stadsplan, tomlindelning eller byggnadsplan skall fastighetsbildning ske i överensstämmelse med planen.

Gäller eljesl särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller

Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmelser får fastighetsbildning inte ske i strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser

Lagen omtryckt 1971: 1035. Senaste lydelse 1977:362.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop, 1985/86:90

användning, såsom regionplan, utomplansbestämmelser eller naturvårdsföreskrifter, skall fastighetsbildning ske så, atl syftet med bestämmelserna icke motverkas.

Om särskilda skäl förehgger, får undantag från planen eller bestämmelserna medges av länsstyrelsen eller efler dess förordnande av byggnadsnämnden. Även utan sådant medgivande får mindre avvikelse från plan ske, om åtgärden är förenlig med planens syfte. Länsstyrelsen får medge undantag enligt första punkten från fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan endasl om byggnadsnämnden tillstyrkt det.

Får på grund av särskilt medgivande nybyggnad eUer annan därmed jämförlig åtgärd företagas i strid mot plan eller bestämmelse som avses i första eller andra stycket, ulgör denna paragraf ej hinder mot fastighetsbildning som behövs för att medgivandet skall kunna utnyttjas.

Talan mot byggnadsnämnds beslul i fråga som avses i tredje styckel föres hos länsstyrelsen genom besvär. Talan får dock icke föras mot byggnadsnämnds beslut alt vägra undantag från fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan. Mot länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje styckel föres talan hos regeringen genom besvär.

för marks bebyggande eller användning ön som avses i första stycket, skall fastighetsbildning ske så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas. Får på grund av särskilt medgivande byggnad uppföras eller annan därmed jämförlig åtgärd företagas i strid mot sådan bestämmelse, utgör vad nu har sagts ej hinder mot fastighetsbildning som behövs för att medgivandet skall kunna utnyttjas. Om del finns särskilda skäl, får länsstyrelsen eller efter dess förordnande kommunal myndighei på begäran av fastighetsbildnings-myndigheten medge undanlag från bestämmelser som avses i andra stycket.

En kommunal myndighets beslul i fråga som avses i tredje stycket/år överklagas genom besvär hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslul ifråga som avses i tredje slyckel får överklagas genom besvär hos regeringen.

Fastighetsbildningslagen

Har stadsplan eller byggnadsplan icke fastställts för visst område, får faslighelsbildning/ör bebyg-

Inom område som inte omfattas av detaljplan, får fastighetsbildning inte ske, om åtgärden skulle försvå-

' Senaste lydelse 1973: 1157.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop, 1985/86:90

gelse icke ske, om åtgärden skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området. Föreligger tätbebyggelse, gäUer vad som nu sagts även fastighetsbildning för annat ändamål.

ra områdets ändamålsenliga an- Faslighels-vändning, föranleda olämplig be- bildningslagen byggelse eller motverka lämplig planläggning av området.

4 kap,

25 §

Faslighelsbildningsmyndighelen skall utreda förutsättningarna för fastighetsbildningen. Föreligger ej hinder mot denna, skall myndigheten utarbeta den fastighetsplan samt ombesörja de göromål av teknisk art och de värderingar som behövs för åtgärdens genomförande. Därvid bör rådplägning med sakägarna ske. Vid behov skall samråd ske med de myndigheter som beröres av åtgärden.

Faslighelsbildningsmyndighelen skall utreda förutsättningarna för fastighetsbildningen. Föreligger ej hinder mot denna, skall myndigheten utarbeta den fastighetsbild-ningsplan samt ombesöija de göromål av teknisk art och de värderingar som behövs för åtgärdens genomförande. Därvid bör rådplägning med sakägarna ske. Vid behov skall samråd ske med de myndigheter som beröres av åtgärden.

Sedan de sålunda föreskrivna åtgärderna utförts, skall myndigheten meddela beslut om fastighetsbildningen (fastighetsbildningsbeslul). Detta beslul skall ange hur fastighetsindelningen ändras och vilka serviiutsåt-gärder som vidtages, I övrigt skall beslutet innehålla uttalanden i frågor som har ell omedelbart samband med fastighetsbildningen. Särskilda bestämmelser om vad beslutet i vissa fall skall innehålla meddelas i 5, 8 och 12 kap.

Om det är lämpligt, får fastighelsbildningsbeslulet meddelas utan hinder av all tekniska göromål och värderingar ej utförts. Under samma förutsättning får olika frågor som hör lill beslutet upplagas för sig och avgöras genom särskilda beslul. Vad som föreskrives om fastighetsbildningsbeslul gäller även sådanl avgörande.

25 a §

Om byggnadsnämnden vid samråd enligt 4 kap. 25 § anser att till-låiligheien enligt 3 kap. 3§ av fas-tighetsbUdning för ny eller befintlig bebyggelse kan sättas i fråga och om det från andra synpunkter finns förutsättningar för att genomföra fastighetsbildningen, skall fastighetsbildningsmyndigheten hänskjuta ärendet liU byggnadsnämnden för prövning. Finner nämnden alt 3 kap. 3§ inie utgör hinder mot fastighetsbildningen, skall nämnden lämna medgivande tiU denna.

Beslut varigenom byggnadsnämnden vägrat medgivande till

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

fastighetsbildningen eller gjort sådant medgivande beroende av viUkor får överklagas genom besvär hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslul får överklagas genom besvär hos regeringen.

Beslut av byggnadsnämnden eller högre instans varigenom medgivande till fastighetsbildningen vägrats eller gjorts beroende av villkor är bindande för fastighetsbUdnings-myndighelen.

5 kap, 3§ Rätt all påkalla fastighetsreglering tillkommer ägare av faslighel som beröres av regleringen.

Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv får förvärvaren begära sådan fastighetsreglering varigenom olägenhet av förvärvet kan undanröjas, minskas eller förebyggas.

Byggnadsnämnd får begära fas- Kommunen kan påkalla fastig-

tighelsreglering som avser område hetsreglering som behövs för att
där tätbebyggelse föreligger eller mark och vallen skall kunna använ-
är att vänta. das för bebyggelse på ell ända-

målsenligt sätt.

Länsstyrelsen kan påkalla fastighetsreglering som länsstyrelsen finner vara av störte betydelse från allmän synpunkt.

Fastighets-bildningslägen

22 §

Om det behövs för alt underlätta förtättningen och säkerställa dess resultat, kan fastighetsbildnings-myndigheten förbjuda atl nybyggnadföretages eller byggnad sättes i stånd utan myndighetens medgivande. Sådanl medgivande får vägras endasl om åtgärden väsentligt försvårar regleringen.

Om del behövs för alt underiätta förtättningen och säkerställa dess resultat, kan faslighelsbildningsmyndighelen förbjuda alt byggnader uppförs, byggs lill, byggs om eller sätts i stånd utan myndighetens medgivande. Sådant medgivande får vägras endast om åtgärden väsentligt försvårar regleringen.

6 kap, 1 § För ändamål av siadigvarande betydelse för flera fastigheter får samfällighet bildas, om ej ändamålet kan tillgodoses bättre på annat sätt,

Samfällighet får ej bildas för andra fastigheter än sådana för vilka del är av väsentlig betydelse all ha del i samfälligheten.

Faslighels andel i samfällighet bestämmes efler vad som med hänsyn till omständigheterna är ändamålsenligt och skäligt.

Denna paragraf gäller ej sådan Denna paragraf gäller ej sådan

samfällighetsbildning som avses i 2 samfällighetsbildning som avses i 2,
eller 4§, 2 a eller 4 S,

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop, 1985/86:90

2a§

Av mark som ingår i samverkans-området för en exploaleringssam-fäUighel enligi lagen (0000:000) om exploateringssamverkan får särskilda samfälligheter bildas, om del behövs för atl genomföra sådan samverkan. En fastighets andel i samfälligheten skall därvid motsvara dess andelstal i exploaterings-samfälligheten enligt II § andra stycket nämnda lag.

7 kap, 1 §

Servitut som bildas genom fastighetsreglering skall vara av väsentlig betydelse för faslighets ändamålsenliga användning. Vid detta bedömande skall hänsyn ej lagas lill rättighet som är grundad på frivillig upplåtelse.

Utan stöd av överenskommelse mellan ägaren av den härskande fastigheten och ägaren av den tjänande fastigheten får servilulet ej innefatta skyldighet för den senare alt underhålla väg, byggnad eller annan anläggning som avses med servilulet, Servitut får ej bildas för viss tid eller göras beroende av villkor. Dock får bestämmas all servitut skall gälla endasl så länge ändamålet ej lillgodoselts på annat sätt som särskill anges.

För bildande av servitut varom bestämmelser har meddelats i en fastighetsplan gäller inte första stycket och 5 kap. 8§.

Fastighetsbildningslagen

4§

För atl servitut skall få ändras krävs alt det hindrar ett ändamålsenligt utnyttjande av den tjänande fastigheten eller dess användning i enlighet med stadsplan, tomtindelning eller byggnadsplan och att denna olägenhet kan undanröjas genom ändringen.

För att servitut skall få ändras krävs atl del hindrar etl ändamålsenligt utnyttjande av den tjänande fastigheten eller dess användning i enlighet med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmelser och alt denna olägenhet kan undanröjas genom ändringen.

Har ändrade förhållanden inträtt efter servitutets tillkomst, får servilulet ändras, om det skulle innebära väsentlig fördel för den tjänande eller den härskande fastigheten utan att för den andra medföra olägenhet av betydelse,

6§ För ändring eller upphävande av servitut vid sådan fastighetsreglering som avser ändring i fastighetsindelningen gäller icke de i 4 och 5§§ föreskrivna särskilda villkoren, om åtgärden är av betydelse för regleringen.

För ändring eller upphävande av servitut varom bestämmelser har meddelats i en fastighetsplan gäller inte 4 och 5§§ samt 5 kap. 8§.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop, 1985/86:90

Tillhör enligt tomlindelning särskUda delar av tomt olika ägare, får ägare av sådan tomtdel på begäran lösa återstoden av tomten ulan hinder av de inskränkningar beträffande inlösen som framgår av 5 kap, 7 § och av 1 -3 §§ i detta kapitel. Yrkas inlösen av flera, äger den företräde vars tomtdel vid uppskattning . åsättes största värdet. Asälles tomldelarna lika värde, äger den företräde som först yrkat inlösen. Om ändringar i fastighetsindelningen samtidigt genomföres med tillämpning av 5 kap,, skall dessa beaktas vid uppskattningen.

kap, 4§

Tillhör områden som enligt en fastighetsplan skall bUda en fastighet olika ägare, får ägare av sådant område på begäran lösa återstoden av den blivande fasligheten utan hinder av de inskränkningar beträffande inlösen som framgår av 5 kap. 7 § och av 1 -3 §§ i detta kapitel. Yrkas inlösen av flera, äger den företräde vars område vid uppskattning åsättes största värdet, Asälles områdena lika värde, äger den företräde som först yrkat inlösen. Om ändringar i fastighetsindelningen samtidigt genomföres med tillämpning av 5 kap,, skall dessa beaktas vid uppskattningen.

Faslighets-bildningslagen

14 kap,

1§''

Om det vid fastighetsbildning uppkommer frågor om fastighetsindelningens beskaffenhet eller om beståndet eller omfånget av ledningsrätl eller av servitut, skall frågan prövas vid fastighetsbestämning, om del behövs för fastighetsbildningen, I fråga om servitut som har tillkommit med stöd av vallenlagen (1983:291) eller motsvarande äldre lagstiftning far en sådan bestämning endast avse serviiut enligt 8 kap, 1 § vattenlagen eller motsvarande äldre bestämmelser.

På ansökan av sakägare får även i annat fall fastighetsbestämning ske för prövning av fråga om faslighets-indelningens beskaffenhet eller om beståndet eller omfånget av ledningsrätl eller av serviiut, som tillkommit vid avviltring eller enligt lagstiftningen om fastighetsbildning eller enskilda vägar eller enligt anläggningslagen eller 8 kap, 1 § vattenlagen eller motsvarande äldre bestämmelser, såvida icke frågans avgörande uppenbarligen är utan betydelse för sökanden, Samma rätl att påkalla faslighelsbestäm-ning tillkommer byggnadsnämnden såvitt gäller område med stadsplan eUer byggnadsplan eller område beträffande vilket fräga väckts om upprättande av sådan plan.

På ansökan av sakägare får även i annat fall fastighelsbestämning ske för prövning av fråga om faslighets-indelningens beskaffenhet eller om beståndet eller omfånget av ledningsrätl eller av servitut, som tillkommit vid avviltring eller enligt lagstiftningen om fastighetsbildning eller enskilda vägar eller enligt anläggningslagen eller 8 kap, 1 § vattenlagen eller motsvarande äldre bestämmelser, såvida icke frågans avgörande uppenbarligen är utan betydelse för sökanden, Samma rätt att påkalla fastighelsbestämning tillkommer kommunen såvitt gäller område med detaljplan eller områdesbestämmelser eller område beträffande vilket fråga väckts om upprättande av sådan plan eUer sådana bestämmelser.

" Senaste lydelse 1983:658,

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop, 1985/86:90

9 § Fastighels-

Om avslutande av förrättning vid vilken även handlägges fräga om bildningslägen fastighetsbildning och om åtgärder i samband med avslutandel gäller 4 kap, 29och30§§,

Beträffande annan förrättning äger 4 kap, 29 § motsvarande tillämpning. Byggnadsnämnden skall dock alltid underrättas om avslutande av förtättning som sökts av nämnden.

Beträffande annan förtättning äger 4 kap, 29 § motsvarande tillämpning. Kommunen skall dock alltid underrättas om avslutande av förtättning som den har sökt.

Kostnaderna för fastighelsbestämning fördelas mellan sakägarna efler vad som är skäligt. Är byggnadsnämnden sökande, skall kostnaderna betalas av kommunen, i den mån särskilda skäl föranleder detta, Beslämmelserna i 2 kap, 6§ om betalningsskyldighetens fördelning när överenskommelse föreligger mellan sakägarna och om ansvaret för kostnaderna när ansökan avvisas eller förtättning inställes äger motsvarande tillämpning beträffande fastighelsbestämning.

Kostnaderna för fastighelsbestämning fördelas mellan sakägarna efter vad som är skäligt. Är kommunen sökande, skall koslnadema betalas av kommunen, i den mån särskilda skäl föranleder delta. Bestämmelserna i 2 kap, 6§ om betalningsskyldighetens fördelning när överenskommelse föreligger mellan sakägarna och om ansvaret för kostnaderna när ansökan avvisas eller förtättning inställes äger motsvarande lillämpning beträffande fastighelsbestämning.

Sker fastighelsbestämning i samband med fastighetsbildning enligt 13 kap,, skall i stället för första styckel tillämpas 5 § i nämnda kapitel.

15 kap, 8§

Finner länsstyrelsen all tillstånds- eller fastighetsbildningsbeslul strider mol sådan bestämmelse i denna lag som meddelats lill förmån för allmänt intresse, får länsstyrelsen/öra talan mot beslutet på sätt och inom tid som gäller för sakägare.

Första slyckel gäller icke fastig-helsbildning inom område med stadsplan eller inom område med byggnadsplan om åtgärden rör endasl mark som enligt planen är avsedd för annat än jordbruksändamål.

Finner länsstyrelsen att tillstånds- eller fastighetsbildningsbeslut strider mol sådan bestämmelse i denna lag som meddelats lill förmån för allmänt intresse, får länsstyrelsen överklaga beslutet på sätt och inom tid som gäller för sakägare.

Första slyckel gäller icke fastig-helsbildning inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser, om åtgärden rör endasl mark som enligt planen eUer bestämmelserna är avsedd för annat än jordbruksändamål.

9§

Mol beslul om inställande av förrättning som begärts av länsstyrelsen eller byggnadsnämnden får sö-

Beslut om inställande av förtättning som begärts av länsstyrelsen eller kommunen får överklagas av

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop, 1985/86:90

kanden föra lalan i likhet med vad sökanden i likhet med vad som gäl- Fastighets-
som gäller för sakägare, ler för sakägare, bildningslägen

Motsvarande rätt tillkommer den som sökt fastighetsreglering enligt 5 kap, 3 § andra stycket.

16 kap, 14 § Fastighetsdomstolen kan, efter vad som är skäligt med hänsyn tiU omständigheterna, förordna alt sakägare som förlorar målet skall ersätta annan sakägare dennes rättegångskostnad, I mål om inlösenersältning skall dock sakägare som avstår mark eller särskild rättighet få gottgörelse för sin kostnad oberoende av utgången i målet.

Första styckel gäller ej, om annat följer av 18 kap, 6 eller 8 § rättegångsbalken.

Vinner sakägare mål mol företrädare för allmänt intresse, kan domstolen tillerkänna honom ersättning för rättegångskostnad, om synnerliga skäl förehgger. Sådan ersättning skall utges av statsverket eller, om endast byggnadsnämnden företräder det allmänna intresset, av kommunen.

Vinner sakägare mål mot företrädare för allmänt intresse, kan domstolen tillerkänna honom ersättning för rättegångskostnad, om synnerliga skäl föreligger. Sådan ersättning skall utges av statsverket eller, om endast kommunen företräder det allmänna intresset, av kommunen.

Skall i annat fall än som avses i 13 § kostnad för bevisning eller särskild åtgärd enligt rättens beslut ulgå av aUmänna medel, kan domstolen när del är skäligt förordna atl kostnaden skall stanna på statsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

3 Förslag till Prop. 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (1970:989) om införande av Lagen om införan-

fastighetsbildningslagen de av fastighets-

bildningslagen Hängenom föresknvs att 12 § lagen (1970:989) om införande av fastighetsbildningslagen' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 § Vad som i fastighetsbildningslagen föreskrivits om byggnadsplan äger motsvarande tillämpning på avstyckningsplan. Avstycknings-plan får ändras enligt de bestämmelser som före den I januari 1948 gällde ifråga om tillkomsten av sådan plan.

Förbud mot avslyckning, som länsstyrelse med stöd av äldre lag meddelat i avvaktan på all stadsplan eller byggnadsplan upprättas eller ändras, skall icke längre gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Lagen omtryckt 1971: 1036, 12

4 Förslag till

Lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

Härigenom föreskrivs i fråga om anläggningslagen (1973:1149)

dels att 6, 9, 10, 18, 21 och 23 §§ skall ha följande lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 6a§, av följande lydelse.

Prop. 1985/86:90 Anläggningslagen

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6§

Gemensamhetsanläggning får inrättas endasl omfördelarna av ekonomisk eller annan art av anläggningen överväger de kostnader och ölägenheter som anläggningen medför.

Gemensamhetsanläggning får inrättas endasl om fördelarna av anläggningen överväger de kostnader och olägenheter som anläggningen medför. Är anläggningen förutsatt i fastställd generalplan, stadsplan, tomtindelning eller byggnadsplan, gäller nu angivna villkor endast om särskUda skäl föranleder det.

Gemensamhetsanläggning får icke inrättas för byggnad eller annan anläggning som ej hör lill faslighel, om ökad kostnad eller annan olägenhet av betydelse därigenom kan komma atl uppslå för annan deltagare i gemen-samhelsanläggningen,

6a§

Bestämmelserna 15 och6§§ skall inte tillämpas om det i en fastighetsplan har meddelats bestämmelser om en gemensamhetsanläggning och anläggningsbeslut meddelas under detaljplanens genomförandelid.

9§'

Gemensamhetsanläggning, som inrättas inom område med fastställd generalplan eller med stadsplan, tomlindelning eller byggnadsplan, skaU stå i överensstämmelse med planen.

Gäller eljest särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning, såsom regionplan, utomplansbestämmelser eller naturvårdsföreskrifter, skall anläggning inrättas så, all syftet med bestämmelsema ej motverkas.

Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmelser får en gemensamhetsanläggning inte inrättas i strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning än som avses i första stycket, skall anläggning inrättas så, atl syftet med beslämmelserna inte motverkas.

Senaste lydelse 1974:822.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

Om särskilda skäl föreligger, får undanlag från planen eller bestämmelserna medges av länsstyrelsen eller efler dess förordnande av byggnadsnämnden. Även utan sådant medgivande får mindre avvikelse ske från plan, om del är förenligt med planens syfte. Länsstyrelsen får medge undantag enligt första punkten från fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan endast om byggnadsnämnden tillstyrkt del.

Talan mot byggnadsnämnds beslul i fråga som avses i tredje slyckel föres hos länsstyrelsen genom besvär. Talan får dock icke föras mol byggnadsnämnds beslut alt vägra undantag från fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan. Mol länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje stycket föres talan hos regeringen genom besvär.

Om del finns särskilda skäl, får länsstyrelsen eller efler dess förordnande kommunal myndighei på begäran av fastighetsbildnings-myndigheten medge undanlag från bestämmelser som avses i andra stycket.

En kommunal myndighets beslut i fråga som avses i tredje stycket/or överklagas genom besvär hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslul ifråga som avses i tredje stycket får överklagas genom besvär hos regeringen.

Anläggningslagen

10 §

Har stadsplan eller byggnadsplan icke fastställts för visst område, får gemensamhetsanläggning ej inrättas, om anläggningen skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området.

Inom områden som inte omfattas av detaljplan, får en gemensamhetsanläggning inte inrättas, om anläggningen skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området.

18 §=

Rätt all påkalla förrättning enligt denna lag tillkommer ägaren av fastighet, som avses skola deltaga i anläggningen, byggnadsnämnden och hyresgästorganisation.

Rätt att påkalla förrättning enligt denna lag tillkommer ägaren av faslighel, som avses skola deltaga i anläggningen eller som enligt en detaljplan helt eller lill viss del skaU användas till allmän plats för vilken kommunen inte är huvudman. Rätl all påkalla förrättning tillkommer också kommunen och hyresgästorganisation.

Länsstyrelsen kan påkalla förrättning för inrättande av anläggning som styrelsen finner vara av större betydelse från allmän synpunkt.

- Senaste lydelse 1981:380.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

Vid expropriation eller liknande Ivångsförvärv får förvärvaren påkalla förrättning för inrättande av sådan anläggning varigenom olägenhet av förvärvet kan undanröjas, minskas éllér förebyggas.

Om rätt för väghållare atl påkalla förrättning enligt denna lag finns bestämmelser i 20 a § och 25 § tredje styckel väglagen (1971:948).

En samfällighetsförening som förvaltar en exploateringssamfäl-tighet enligt lagen (0000:000) om exploateringssamverkan får begära förrättning enligt denna lag, om ål-gärden syftar tiU alt genomföra sådan samverkan.

Anläggningslagen

21 § Faslighelsbildningsmyndighelen skall utreda förutsättningarna för anläggningen och ombesörja behövliga tekniska arbeten och värderingar. Härvid bör rådplägning ske med sakägarna. Vid behov skall samråd ske med de myndigheter som beröres av anläggningen.

Har förtättningen påkallats endasl av ägaren av faslighet, som finnes ej kunna tilläggas rätt att deltaga i anläggningen, föreligger hinder mot att inrätta anläggningen.

Har förtättningen påkallats endast av ägaren av fastighet, som finnes ej kunna tilläggas rätt all dellaga i anläggningen och som inte heller helt eller tUl viss del skall användas till allmän plats som avses i 18 § första stycket, föreligger hinder mot atl inrätta anläggningen.

23 r

Avser förrättningen gemensamhetsanläggning som kräver byggnadslov eller som rör område med stadsplan eller byggnadsplan eller anser byggnadsnämnden vid samråd enligt 21 § att anläggningens tillåtlighet enligt 10 § kan sällas i fråga och föreligger från andra synpunkter än som avses i 9-11 §§ förutsättningar för atl inrätta anläggningen, skall faslighelsbildningsmyndighelen hänskjuta ärendet till byggnadsnämnden för prövning. Finner nämnden hinder ej möta mot anläggningen enligt sistnämnda paragrafer, skall nämnden lämna medgivande lill anläggning-

Om byggnadsnämnden vid samråd enligt 21 § anser att anläggningens lillåtlighel enligt 10 § kan sältas i fråga och om det från andra synpunkter än som avses i 10 och 11 §§ finns förutsättningar för atl inrätta anläggningen, skall faslighelsbildningsmyndighelen hänskjuta ärendet lill byggnadsnämnden för prövning. Finner nämnden an sistnämnda paragrafer inte utgör hinder mol anläggningen, skall nämnden lämna medgivande lill denna.

Senaste lydelse 1974:822.

Nuvarande lydelse

Talan mot beslut varigenom byggnadsnämnden vägrat medgivande lill anläggningen eller gjort sådanl medgivande beroende av villkor föres hos länsstyrelsen genom besvär. Talan mot länsstyrelsens beslut föres hos regeringen genom besvär.

Föreslagen lydelse

Beslul varigenom byggnadsnämnden vägrat medgivande lill anläggningen eller gjort sådanl medgivande beroende av villkor får överklagas genom besvär hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas genom besvär hos regeringen .

Prop, 1985/86:90

Anläggningslagen

Beslul av byggnadsnämnden eller högre instans varigenom medgivande lill anläggningen vägrats eller gjorts beroende av villkor är bindande för faslighelsbildningsmyndighelen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Har sammanträde med sakägarna hållils före ikraftträdandet skall 6 § i dess äldre lydelse tillämpas.

5 Förslag till

Lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)

Härigenom föreskrivs i fråga om ledningsrättslagen (1973: 1144) dels att 6, 8, 9 och 21 §§ saml övergångsbestämmelserna lill lagen skall ha följande lydelse, dels alt i lagen skall införas en ny paragraf, 6a§, av följande lydelse.

Prop. 1985/86:90

Ledningsrättslagen

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6§

Ledningsrätt får ej upplåtas, om ändamålet lämpligen bör tillgodoses pä annat sätt eller ölägenheterna av upplåtelsen från allmän eller enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den. Är ledningen förutsatt i fastställd generalplan, stadsplan, tomtindelning eller byggnadsplan, gäller nu angivna villkor endast om särskilda skäl föranleder det.

Ledningsrätt får ej upplåtas, om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller ölägenheterna av upplåtelsen från allmän eller enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den.

6a§ .

Bestämmelsen i 6 § skaU inte till-lämpas om del i en fastighetsplan har meddelats bestämmelser om en ledningsrätt och ledningsbeslut meddelas under detaljplanens genomförandetid.

8§'

Upplåtelse av ledningsrätl inom område med fastställd generalplan eller med stadsplan, tomtindelning eller byggnadsplan skall stå i överensstämmelse med planen.

Gäller eljest särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning, såsom regionplan, utomplansbestämmelser eller naturvårdsföreskrifter, skall ledningsrätt upplåtas så, alt syftet med bestämmelserna ej motverkas.

Om särskUda skäl föreligger, får undanlag från planen eller beslämmelserna medges av länsstyrelsen eller efler dess förordnande av

Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmelser får en ledningsrätt inte upplåtas i strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning än som avses i första stycket, skall ledningsrätl upplåtas så, all syftet med bestämmelserna inie motverkas.

Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen eller efter dess förordnande kommunal myndighei på begäran av fastighetsbildnings-

' Senaste lydelse 1977:363,

2 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 90

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop, 1985/86:90

byggnadsnämnden. Även ulan sådanl medgivande får mindre avvikelse ske från plan, om det är förenligt med planens syfte. Länsstyrelsen får medge undantag enligt första punkten från fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan endast om byggnadsnämnden tillstyrkt det.

Talan mot byggnadsnämnds beslul i fråga som avses i tredje stycket föres hos länsstyrelsen genom besvär. Talan får dock icke föras mol byggnadsnämnds beslut atl vägra undantag från fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan. Mol länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje stycket föres talan hos regeringen genom besvär.

myndigheten medge undantag från Ledningsrätis-beslämmelser som avses i andra lagen styckel.

En kommunal myndighels beslul i fråga som avses i tredje styckel får överklagas genom besvär hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut ifråga som avses i tredje stycket får överklagas genom besvär hos regeringen.

9§

Har stadsplan eller byggnadsplan icke fastställts för visst område, får ledningsrätl ej upplåtas, om upplåtelsen skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området.

Inom område som inte omfattas av detaljplan, får ledningsrätt inte upplåtas om upplåtelsen skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området.

21 §

Avser förrättningen ledning som kräver byggnadslov eller som rör område med stadsplan eller byggnadsplan eller anser byggnadsnämnden vid samråd enligt 19 § atl upplåtelsens tillåtlighet enligt 9§ kan sättas i fråga och föreligger från andra synpunkter än som avses i 8-10§§ förutsättningar för alt medge upplåtelsen, skall fastig-helsbildningsmyndigheten hänskjuta ärendet lill byggnadsnämnden för prövning. Har ledningens sträckning fastställts av koncessionsmyndighet, skaU sådant han-skjutande dock ej ske.

Finner nämnden hinder enligt 8-10§§ ej möta mol upplåtelsen.

Om byggnadsnämnden vid samråd enligt 19 § anser alt upplåtelsens lillåtlighel enligt 9 § kan sättas i fråga och om det från andra synpunkter än som avses i 9 och 10§§ finns förutsättningar för all medge upplåtelsen, skall fastighetsbild-ningsmyndighelen hänskjuta ärendet lill byggnadsnämnden för prövning. Har ledningens sträckning fastställts av koncessionsmyndighet, skall sådanl hänskjulande dock ej ske.

Finner nämnden att 9 och 10 §§ inte utgör hinder mol upplåtelsen.

■ Senaste lydelse 1977:363,

Nuvarande lydelse

skall nämnden lämna medgivande till upplåtelsen.

Talan mot beslul varigenom byggnadsnämnden vägrat medgivande till upplåtelsen eller gjort sådanl medgivande beroende av villkor/örej hos länsstyrelsen genom besvär. Talan mot länsstyrelsens beslul föres hos regeringen genom besvär.

Föreslagen lydelse

skall nämnden lämna medgivande lill denna.

Beslul varigenom byggnadsnämnden vägrat medgivande till upplåtelsen eller gjort sådanl medgivande beroende av villkor får överklagas genom besvär hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas genom besvär hos regeringen.

Prop. 1985/86:90

Ledningsrättslagen

Beslut av byggnadsnämnden eller högre instans varigenom medgivande till upplåtelsen vägrats eller gjorts beroende av villkor är bindande för faslighelsbildningsmyndighelen,

Denna lag' träder i kraft d, 1 juli 1974,

Den som innehar faslighel under ständig besittningsrätt eller med fidei-kommissrält skall vid tillämpningen av denna lag anses som fastighetens ägare.

Vad som enligt denna lag gäller för del fall att faslighel svarar för fordran skall lillämpas även när faslighel besväras av rätt lill avkomsl eller annan förmån.

Bestämmelserna i denna lag om byggnadsplan äger motsvarande lUlämpning på avstyckningsplan.

Beslämmelserna i 13§ om tillämpning av 4 kap, 3§ expropriationslagen (1972:719) gäller ej värdeökning som inträffat före ulgången av juni 1971,

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

' 1973:1144,

6 Förslag till Prop, 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av Lagen omförvait-

samfälligheter ning av samfällig-

heter Härigenom föreskrivs att 1, 4, 5, 18, 20, 21, 23 och 61 §§ lagen

(1973:1150) om förvaltning av samfälligheter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§' Vid tillämpningen av denna lag skall som samfällighet anses

1, samfällighet enligt faslighelsbildningslagen (1970:988),

2, annan mark som gemensamt tillhör ägarna av de mantalssatta fastigheterna i en socken,

3, servitut eller annan särskild rättighet som hör till flera fastigheter gemensamt,

4, samfällighet enligt anläggningslagen (1973:1149),

5, samfällighet enligt vallenlagen 5, samfällighet enligt vattenlagen (1983:291), (1983:291),

6, samfällighet enligt lagen (0000:000) om exploateringssamverkan.

Med delägarfastighet förslås i lagen faslighel som har del i samfällighet och med delägare ägaren av delägarfastighet, I fråga om samfällighet enligt första stycket 5 förslås dock med delägarfastighet fastighet som på annat sätt än genom delaktighet omfattas av samfälligheten och med delägare den som deltar i samfälligheten. Beträffande sådan samfällighet skall vidare vad som sägs i lagen om delägarfastighels andelslal i stället gälla delägares andelstal,

4§
Samfällighet förvaltas antingen Samfällighet förvallas antingen

direkt av delägarna (delägarför- direkt av delägarna (delägarför-
vallning) eller av särskilt bildad vallning) eller av särskill bildad
samfällighetsförening (förenings- samfällighetsförening (förenings
förvaltning), förvaltning), I fråga om mark som

är belägen inom ett samverkansområde gäller även vad därom föreskrivs i lagen (0000:000) om exploateringssamverkan.

5§

Avstyckas samfällighet som Avstyckas samfällighet som
avses i 1 § första stycket 1 eller 2 avses i 1 § första styckel 1 eller 2
eller viss ägovidd av sådan samfäl- eller viss ägovidd av sådan samfäl
lighet utan all ha övergått lill annan lighel ulan att ha övergått lill annan
ägare och förvallas samfälligheten ägare och förvaltas samfälligheten
av samfällighetsförening, övergår av samfällighetsförening, övergår
äganderätten lill den sålunda bil- äganderätten lill den sålunda bil
dade fasligheten genom avstyck- dade fasligheten genom avsiyck-
ningen till föreningen, ningen till föreningen. Detta gäller

' Senaste lydelse 1983:660, 20

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

dock ej samfällighetsförening som förvallar en exploaleringssamfäl-lighel enligt lagen (0000:000) om exploateringssamverkan.

18§

Samfallighetsförenings ändamål är all förvalla den samfällighet för vilken den bildals,

Samfällighetsförening får ej driva verksamhet som är främmande för det ändamål som samfälligheten skall tillgodose,

Samfällighetsförening som förvaltar en exploateringssamfällighet enligt lagen (0000:000) om exploateringssamverkan får ej äga mark.

20 §-

Samfällighetsförening bildas vid sammanträde med delägarna genom alt de antager stadgar och utser styrelse.

Sammanträde enligt första stycket hålles av den som fastighetsdomstolen förordnat därtill, Sådanl förordnande meddelas på begäran av delägare. Dock skall i samband med förrättning enligt faslighelsbildningslagen (1970:988), anläggningslagen (1973:1149) eller lagen (0000:000) om exploateringssamverkan fastighetshildningsmyn-dighelen eller, om särskild förtättningsman förordnats enligt 4§ anläggningslagen, denne hålla sammanträde enligt första slyckel beträffande samfällighet som beröres av förtättningen, om delägare i samfälligheten begär det eller om del är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt alt samfällighetsförening bildas,

I fråga om samfälligheter enligt 1 § första slyckel 5 skall vad som i andra stycket sägs om förrättning och förrättningsman gälla förrättning och förrättningsman enligt vattenlagen (1983:291). Om del är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt att en samfällighetsförening bildas för förvaltningen av en bevattnings- eller vatlenregleringssamfällighet, får domstolen förordna någon all hålla sammanträde enligt första stycket även om delägare i samfälligheten inte har begärt del.

Sammanträde enligt första slyckel hålles av den som fastighetsdomstolen förordnat därtill, Sådanl förordnande meddelas på begäran av delägare. Dock skall i samband med förrättning enligt fas-tighelsbildningslagen (1970:988) eller anläggningslagen (1973:1149) faslighelsbildningsmyndighelen eller, om särskild förtättningsman förordnats enligt 4§ sistnämnda lag, denne hålla sammanträde enligt första styckel beträffande samfällighet som beröres av förtättningen, om delägare i samfälligheten begär det eller om det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt alt samfällighetsförening bildas.

Lagen om förvaltning av samfälligheter

■ Senaste lydelse 1983:660,

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

21§-'

I fräga om sammanträde för bildande av samfällighetsförening äger 7§ andra stycket, 8-ll§§, 12 § första styckel första punkten och 14 § motsvarande tillämpning. Hålles sammanträdet i samband med förrättning enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), anläggningslagen (1973: 1149) eller vattenlagen (1983:291), äger dock i fråga om delgivning av kallelse till sammanträdet vad som gäller om delgivning av kallelse lill sammanträde vid förrättningen motsvarande lillämpning.

I fråga om sammanträde för bildande av samfällighetsförening äger 7§ andra stycket, 8-ll§§, 12 § första styckel första punkten och 14 § motsvarande tillämpning. Hålles sammanträdet i samband med förtättning enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), anläggningslagen (1973:1149), vattenlagen (1983:291) eller lagen (0000:000) om exploateringssamverkan, äger dock i fråga om delgivning av kallelse lill sammanträdet vad som gäller om delgivning av kallelse till sammanträde vid förrättningen motsvarande tillämpning.

Lagen om för\'alt-ning av samfälligheter

23 §" I fråga om klander av beslul vid sammanträdet äger 15 § motsvarande tillämpning.

Har fastighetsbildnings- eller anläggningsbeslut eller tillslåndsdom eller tillståndsbeslul enligt vattenlagen (1983: 291) meddelats, får sammanträde för bildande av samfällighetsförening hållas innan domen eller beslutet om samfällighetens bildande vunnit laga kraft. Som delägare anses därvid ägaren av fastighet och annan som enligt domen eller beslutet skall ha del i samfälligheten, Beslul som fattas vid sammanträdel gäller endasl under förutsättning att fastighetsbildnings-, anläggnings- eller lillståndsbeslulel eller lillståndsdomen vinner laga kraft eller alt förordnande meddelas enligt 27 a § anläggningslagen (1973:1149) eller 13 kap, 50§ första slyckel vallenlagen.

Har fastighetsbildnings-, anläggnings- eller exploateringsbeslut eller tillslåndsdom eller tillstånds-beslut enligt vallenlagen (1983:291) meddelats, far sammanträde för bildande av samfällighetsförening hållas innan domen eller beslutet om samfällighetens bildande vunnit laga kraft. Som delägare anses därvid ägaren av fastighet och annan som enligt domen eller beslutet skall ha del i samfälligheten. Beslut som fattas vid sammanträdet gäller endast under förutsättning alt fastighetsbildnings-, anläggnings-, exploaterings- eller lillståndsbeslulel eller lillståndsdomen vinner laga kraft eller, i fråga om anläggiiings-beslul, all förordnande meddelas enligt 27 a § anläggningslagen (1973:1149) eller 13 kap, 50§ första stycket vattenlagen.

61 §

Samfällighetsförening skall upplösas, när den eller de samfälligheter som förvallas av föreningen

Samfällighetsförening skall upplösas, när den eller de samfälligheter som förvaltas av föreningen

' Senaste lydelse 1983:660, " Senaste lydelse 1983:660,

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

upphör all beslå. Upplösning skall vidare ske, om medlemmarna är ense om del och länsstyrelsen medger det. Om rätl för fastighels-bildningsmyndigheten att förordna om upplösning av samfällighetsförening finns bestämmelser i anläggningslagen (1973:1149),

upphör atl beslå. Upplösning skall vidare ske, om medlemmarna är ense om del och länsstyrelsen medger det. Bestämmelser om rätt för faslighelsbildningsmyndighelen att förordna om upplösning av samfällighetsförening finns i anläggningslagen (1973:1149) och lagen (0000:000) om exploateringssamverkan.

Lagen om förvaltning av samfälligheter

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: J151) om införande av anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter

Härigenom föreskrivs atl 6§ lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter skall ha följande lydelse.

Prop, 1985/86:90

Lagen om införande av anläggningslagen och lagen om förvaltning av samfälligheter

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6§ Vad som enligt anläggningslagen (1973:1149) gäller för del fall alt fastighet svarar för fordran skall tillämpas även när faslighel besväras av rätt till avkomsl eller annan förmån.

Bestämmelserna i anläggningslagen om byggnadsplan äger motsvarande tillämpning på avstyckningsplan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:990) om förmånsrätt för fordran på grund av fastighetsbildning

Härigenom föreskrivs atl 1 § lagen (1970:990) om förmånsrätt för fordran på grund av fastighetsbildning skall ha följande lydelse.

Prop. 1985/86:90

Lagen om förmånsrätt för fordran på grund av fastighetsbildning

Nuvarande lydelse

Har vid förtättning enligt fastighetsbildningslagen (1970:988) beslämts atl ägare av fastighet skall utge ersättning till annan sakägare och har fordran på ersättning icke förfallit till betalning tidigare än etl år före utmätning eller konkursansökan, skall med fordringen följa förmånsrätt enligt 6§ 1 förmånsrättslagen (1970:979),

Föreslagen lydelse

1 §

Har vid förtättning enligt faslighelsbildningslagen (1970:988) eller lagen (0000:000) om exploateringssamverkan beslämts all ägare av fastighet skall utge ersättning till annan sakägare och har fordran på ersällning icke förfallit till betalning tidigare än etl år före utmätning eller konkursansökan, skall med fordringen följa förmånsrätt enligt 6 § 1 förmånsrättslagen (1970:979),

Samma förmånsrätt tillkommer fordran på ersättning i pengar enligt 5 kap, 31 § tredje stycket faslighelsbildningslagen för skog som ej kunnat uttagas inom föreskriven tid.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

9 Förslag till Prop. 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (1973:1152) om förmånsrätt för omför-

fordringar enligt lagen (1973: 1150) om förvaltning av månsrän för ford-

samfälligheter „„g „/,-, ig„

Härigenom föreskrivs att lagen (1973:1152) om förmånsrätt för fordring-ar enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter' skall ha föl- samfälligheter jande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med samfallighetsförenings fordran på belopp, som vid uttaxering enligt lagen (1973:1150) om förvahning av samfälligheter påförts någon såsom ägare av fastighet eller innehavare av lomlräll, som omfattas av samfälligheten, följer förmånsrätt enligt 6§ 1 eller 7§ 2 förmånsrättslagen (1970:979), om beloppet icke förfallit lill betalning tidigare än ett år före utmätning eller konkursansökan.

Om föreningen förvaltar en exploateringssamfällighet enligt lagen (0000:000) om exploateringssamverkan, gäller förmånsrätten dock inte större belopp än som följer av beslul enligt 13 § nämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Senaste lydelse 1983:662. 26

10 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs atl 3 kap. 7 §, 7 kap. 5 §, 9 kap. 8 §, 10 kap. 5 §, 13 kap. 4§ och 22 kap. 11 § jordabalken' skall ha följande lydelse.

Prop. 1985/86:90 Jordabalken

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap. 7§

Har byggnad eller annan anläggning uppförts så all den skjuter in på angränsande mark, och skulle anläggningens borttagande eller förändring medföra betydande kostnad eller olägenhet för anläggningens ägare, är denne ej skyldig att avträda den mark som sålunda lagils i anspråk, förrän anläggningen avlägsnas eller blir obrukbar. Vad som sagts nu gäller dock ej, om den som uppförde anläggningen inkräktade på den angränsande marken med avsikt eller av grov vårdslöshet och, när anläggningen överlåtits till annan, denne ägde kännedom därom vid sitt förvärv.

Den angränsande markens ägare är berättigad lill ersällning för del intrång som anläggningen medför.

Om trappa som skjuter över ga-tulinje finns särskilda bestämmelser.

7 kap.

Avtal om upplåtelse av annan nyttjanderätt än tomträtt är inte bindande längre än femtio år från del avtalet slöts. Upplåtelse av fast egendom inom stadsplan och upplåtelse av jordbruksarrende är dock inte bindande längre än tjugofem år. Upplåtelse av annan nyttjanderätt än jordbruksarrende för någons livstid gäller ulan begränsning lill viss lid.

Avtal om upplåtelse av annan nyttjanderätt än lomlräll är inte bindande längre än femtio år från del avtalet slöts. Upplåtelse av fast egendom inom detaljplan och upplåtelse av jordbruksartende är dock inte bindande längre än tjugofem år. Upplåtelse av annan nyttjanderätt än jordbruksarrende för någons livstid gäller utan begränsning lill viss tid.

Avser upplåtelsen endast eller huvudsakligen rätt att avverka skog för annat ändamål än husbehov, är avtalet ej bindande längre än fem år.

Första och andra styckena gäller ej nyttjanderätt som upplåles av staten. Första stycket inverkar ej på nyttjanderällshavares rätt lill förlängning av avtal på gmnd av lag.

Har artende eller hyra upplåtils på längre tid än den i första stycket föreskrivna längsta tiden för nytljanderätls bestånd och vill fastighetsägaren eller nyttjanderättshavaren frånträda avtalet sedan denna lid gått ul, skall uppsägning ske.

' Balken omtryckt 1971: 1209, - Senaste lydelse 1984:678,

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop, 1985/86:90

9 kap,

Om jordägaren har sagt upp arrendeavtalet, har arrendalorn rätt lill förlängning av detta, utom när

1, arrenderätten är förverkad eller förhållande som avses i 8 kap, 14 § föreligger,

2, arrendalorn i annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån atl avtalet skäligen icke bör föriängas,

3, jordägaren gör sannolikt, all han själv, hans make eller avkomling skall bmka artendeslällel, och det ej är obilligl mol arrendalorn alt arten-deförhållandel upphör,

4, jordägaren gör sannolikt, alt arrendestället behövs för en mera ändamålsenlig indelning i brukningsenheter, och del ej av särskilda skäl är obilligl mol artcndatorn atl artendeförhållandel upphör,

5, jordägaren gör sannolikt, atl 5, jordägaren gör sannolikt, att arrendestället skall användas i en- arrendestället skall användas i enlighet med fastställd stadsplan eller lighel med en detaljplan, byggnadsplan,

6, jordägaren i annat fall gör sannolikt, att arrendestället skall användas för annat ändamål än jordbmk, och del ej är obilligl mot arrendalorn alt arrendeförhållandet upphör.

Om jordägarens intresse blir tillgodosett genom all arrendalorn avträder endasl en del av artendeslällel och avtalet lämpligen kan föriängas såvitt avser arrendestället i övrigi, har arrendalorn ulan hinder av första styckel rätt till sådan förlängning,

10 kap,

5§''

Om jordägaren har sagt upp arrendeavtalet, har artendatorn rätt lill förlängning av detta, utom när

3, byggnad på arrendestället upp
förts utan bygglov i fall då sådant
erfordrats eller i strid med en de
taljplan eller områdesbestäm
melser eller därmed jämförligt be
slut av myndighet angående mar
kens bebyggande eller användning,

4. i annat fall byggnad på arren
destället inte står i överensstäm
melse med en detaljplan eller om
rådesbestämmelser och jordägaren
gör sannolikt, att han skall använda
marken i enlighet med planen eller
bestämmelserna,

1, arrenderätten är förverkad eller förhållande som avses i 8 kap, 14 § föreligger,

2, arrendalorn i annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån atl avtalet skäligen icke bör förlängas,

3, byggnad på artendeslällel uppförts utan byggnadslov i fall då sådant erfordrats eller i strid med plan eller därmed jämföriigt beslul av myndighei angående markens bebyggande eller användning.

4. i annat fall byggnad på artendeslällel icke står i överensstämmelse med gällande plan och jordägaren gör sannolikt, all han skall använda marken i enlighet med planen.

Jordabalken

' Senaste lydelse 1984:678, ■• 4Senaste lydelse 1984:678,

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

5, jordägaren gör sannolikt, att marken skall användas för bebyggelse av annat slag än del som avses med upplåtelsen eller för jordbruk, industri eller annan ekonomisk verksamhet; samt intresset för hohom atl kunna förfoga över marken för sådant ändamål påtagligt överväger arrendatorns intresse av fortsatt arrende,

6, jordägaren i annat fall har befogad anledning att upplösa artendeförhållandel.

13 kap, 4§ I upplålelsehandlingen skall anges ändamålet med upplåtelsen och del belopp varmed avgälden skall ulgå lill dess annat bestämmes. Handlingen skall dessutom innehålla de närmare föreskrifter rörande fastighetens användning och bebyggelse saml de bestämmelser i övrigt som skall gälla i fråga om tomträtten.

Jordabalken

Finns vid liden för upplåtelsen särskilda byggnadsbestämmelser rörande fastigheten i stadsplan eller eljesl, anses de ingå i upplåtelsen, om ej annat avtalats.

Finns vid liden för upplåtelsen särskilda byggnadsbeslämmelser rörande fastigheten i en detaljplan eller eljest, anses de ingå i upplåtelsen, om ej annat avtalats.

22 kap, 11 §

Gemensam inteckning får på ansökan av fastigheternas ägare och efler medgivande av pantbrevets innehavare avlyftas från någon eller några av fastigheterna (relaxation). Besväras faslighet, i vilken inteckningen skall kvarstå, av panträtt eller annan rättighet som är inskriven och äger rättigheten lika rätl som eller sämre rätt än inteckningen, fordras att innehavaren av sådan rättighet medger relaxalionen. Svarar fastighet, från vilken inteckningen skall avlyftas, endast enligt 6 kap, 11 § andra styckel, får relaxation ske utan att den biträtts eller medgivits av den fastighetens ägare eller av ägaren av eller rättighelshavare i stamfastighelen eller fastig-hel som före den ifrågavarande svarar för brist i stamfastighelen. Fordras ej fastighetsägarens medverkan lill relaxalionen, får relaxation ske på ansökan av pantbrevets innehavare.

Svarar fastigheterna för fiera gemensamma inteckningar, får en av inteckningarna icke avlyftas från en fastighet ulan atl sådana åtgärder vidtages med de övriga inteckningarna all fastigheten icke vidare svarar för dem gemensamt med någon av de andra fastigheterna,

I faslighel, som bildals genom I faslighel, som bildals genom

avslyckning av område vilket för- avslyckning av område vilket för-

värvals av kommun för all ingå i allmän plats inom detaljplan, får på begäran av kommunen relaxation ske utan hinder av beslämmelserna i första slyckel om att för relaxation fordras medgivande av fastighetsägare och rättighelshavare, om san-

värvats av kommun för alt ingå i allmän plats inom stadsplan eller byggnadsplan, får på begäran av kommunen relaxation ske ulan hinder av beslämmelserna i första stycket om all för relaxation fordras medgivande av fastighetsägare

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop, 1985/86:90

och rättighelshavare, om sannolika nolika skäl föreligger för alt områ- Jordabalken

skäl föreligger för atl områdets värde uppgår lill högsl tvä procent av den odelade fastighetens värde och relaxalionen är väsentligen ulan betydelse för fastighetsägarnas och rättighetshavarnas rätt.

dels värde uppgår till högsl två procent av den odelade fastighetens värde och relaxalionen är väsentligen utan betydelse för fastighetsägarnas och rättighetshavarnas rätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

11 Förslag till

Lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)

Härigenom föreskrivs i fråga om naturvårdslagen (1964:822)' dels all 21 § skall upphöra atl gälla,

dels att 3, 15, 16, 19, 20, 22, 25, 26, 28, 31-34, 36, 39, 40 och 43 §§ skall ha följande lydelse.

Prop. 1985/86:90 Naturvårdslagen

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3§

Vid prövning av fråga rörande naturvård skall tillbörlig hänsyn tagas till övriga allmänna och enskilda iniressen som beröras av frågan.

Vid prövning av frågor som rör naturvård skall tillbörlig hänsyn tas till övriga allmänna och enskilda iniressen. Härvid skall lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m. tUlämpas.

Beslut i frågor som avses i 7— Il§§, I3§, 18§ första, andra och fiärde styckena, 19§ samt 20§ andra stycket får inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

I5§

För alt åt allmänheten trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv råder strandskydd vid havet, insjöar och vallendrag, Strandskyddel omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normall medelvallenstånd (strandskyddsområde).

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan förordna att strandområde som uppenbarligen saknar betydelse för bad och friluftsliv ej skall omfattas av strandskydd. Regeringen eller myndighet som regeringen besiämmer får också utvidga slrandskyddsområdet, när det behövs för att tillgodose syftet med strandskyddet, dock högsl intill 300 meter från strandlinjen.

Vid fastställelse av generalplan, stadsplan eller byggnadsplan kan, när särskilda skäl föreligga, förordnas atl i planen ingående strandområde ej vidare skall omfattas av strandskydd.

Om del finns särskUda skäl får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordna att etl strandområde som avses ingå i en detaljplan eller omfattas av områdesbestämmelser inte skall omfattas av strandskydd.

16 r Inom strandskyddsområde får ej helt ny byggnad uppföras eller befintlig byggnad ändras för atl tillgodose etl väsentligen annat ändamål än del, vartill byggnaden tidigare varit använd, och ej heller ulföras grävnings- och andra förberedelsearbeten för bebyggelse som nu sagts. Ej heller får i annat fall inom slrandskyddsområde ulföras anläggning eller anordning,

' Lagen omtryckt 1974: 1025 Senaste lydelse 1983: 654,

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

varigenom mark tages i anspråk såsom tomt eller allmänheten på annat sätt hindras eller avhålles från atl beträda område där den eljest skulle ägl att färdas fritt.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela sådana föreskrifter om vad allmänheten har att iakttaga inom slrandskyddsområde som behövas för all trygga ändamålet med strandskyddel.

Länsstyrelsen får medgiva undanlag från bestämmelserna i första styckel, när särskilda skäl föreligga, Medgives undanlag, skall länsstyrelsen bestämma i vilken utsträckning mark får tagas i anspråk såsom tomt eller eljesl användas för del avsedda ändamålet.

Första stycket gäller ej anlägg- Första styckel gäller inte anlägg-

ning eller åtgärd som behövs för ningar eller åtgärder som behövs

jordbmket, fisket, skogsskötseln eller renskölseln och ej tillgodoser bostadsändamål. Första styckel gäller ej heller företag vartiU tillstånd lämnats enligt vattenlagen (1983:291) eller miljöskyddslagen (1969:387),

för jordbruket, fisket, skogssköl-seln eller renskötseln och ej tillgodoser bostadsändamål. Första stycket gäller inte heller förelag till vilka lillslånd har lämnats enligt 4 kap. lagen (0000:000) om hushåUning med naturresurser m.m., vattenlagen (1983:291) eller miljöskyddslagen (1969:387),

Naturvårdslagen

19 §

Område, inom vilket särskilda åtgärder behövas för all skydda eller vårda naturmiljön men som med hänsyn lill den begränsade omfattningen av åtgärderna eller andra omständigheter ej lämpligen bör avsättas till nalurteserval, kan av länsstyrelsen förklaras som nalurvårdsområde. Är åtgärd som bör vidtagas så ingripande atl pågående markanvändning avsevärt försvåras, skaU området dock avsättas till nalurteserval,

I beslul om bildande av naturvårdsområde skall angivas gmnden för beslutet och föreskrivas de inskränkningar i nyttjandet av faslighet som behövas för atl trygga ändamålet med beslutet såsom förbud mot eller föreskrifter i fråga om byggnad, upplag, schaktning, plantering och avverkning samt skyldighet för ägaren att tåla att på hans mark utföres röjning, plantering eller annan liknande åtgärd. Föreskrift kan innefatta förbud alt vidtaga viss åtgärd utan länsstyrelsens tillstånd, 8 § andra slyckel och 10-12 §§ äga motsvarande tillämpning i fråga om naturvårdsområde.

Bestämmelserna i denna paragraf skola ej avse bebyggelse inom område som ingår i fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan.

20 §'

Kan arbetsförelag, som ej omfattas av tillslåndslvång enligt 18 eller 19 §, komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall, innan företaget ulföres, samråd ske med länsstyrelsen. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva atl inom landet eller del därav anmälan för samråd alllid skall göras i fråga om särskilda slag av arbelsförelag.

' Senaste lydelse 1983:654,

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Beträffande arbelsförelag som sägs i första stycket äger länsstyrelsen förelägga förelagaren alt vidtaga de åtgärder som finnas erforderliga för atl begränsa eller motverka skada på naturmiljön.

Prop, 1985/86:90

Naturvårdslagen

Bestämmelsema i denna paragraf skola ej avse bebyggelse inom område, som ingår i fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan, och ej heller företag vartUl tillstånd lämnats enligt vallenlagen (1983:291) eher miljöskyddslagen (1969:387),

Beslämmelserna i denna paragraf omfattar inte förelag till vilka tillstånd har lämnats enligt vattenlagen (1983:291) eller miljöskyddslagen (1969: 387),

22 §

Tavla, skyll, inskrift eller därmedjämförlig anordning för reklam, propaganda eller liknande ändamål får ej finnas varaktigt anbringad utomhus utan tillstånd av regeringen eller statlig eller kommunal myndighet som regeringen bestämmer.

Vad i första slyckel sägs gäller icke anordning som tjänar till upplysning om på stället bedriven affärsrörelse eller annan verksamhet och ej heller anslagstavla för meddelanden rörande kommunala angelägenheter, föreningssammanträden, auktioner eller dylikt. Dock får hos myndighet som avses i första stycket sökas tillstånd jämväl beträffande anordning som här avses. Har sådan anordning anbringats ulan tillstånd eller i strid mol givet tillstånd och finnes den vara uppenbart vanprydande i landskapsbilden, får myndigheten meddela föreläggande om avlägsnande av anordningen eller vidtagande av annan erforderlig åtgärd därmed.

Affisch eller annan tillfällig anordning utomhus för reklam, propaganda eller liknande ändamål skall av den som anbringat eller låtit anbringa anordningen avlägsnas inom fyra veckor efter anbringandet, om ej regeringen eller statiig eller kommunal myndighet som regeringen bestämmer medgivit annat. Vad nu sagts gäller ej anordning eller på anslagstavla anbringade meddelanden som avses i andra styckel,

Beslämmelserna i denna paragraf avse ej anordning för vilken byggnadslov erfordras eller givits.

Beslämmelserna i denna paragraf gäller inte anordningar inom vägområde eller för vilka bygglov krävs eller har lämnats.

25 §"

Ägare av faslighel och innehavare av särskild rätl lill fastighet är berättigade till ersättning av staten i den utsträckning som anges i 26, 28 och 30§§, Atl i vissa fall även borgenär, som har panträtt i fastigheten, är berättigad till ersättning framgår av 34 § andra slyckel. Om inlösen av fastighet finns föreskrifter i 27 §,

Ägare av faslighel och innehavare av särskild rätt till faslighel är berättigade till ersättning i den utsträckning som anges i 26, 28 och 30§§, Atl i vissa fall även borgenär, som har panträtt i fasligheten, är berättigad till ersättning framgår av 34 § andra stycket. Om inlösen av fastighet finns föreskrifter i 27 §,

•* Senaste lydelse 1984: 121.

3 Riksdagen 1985186. I saml. Nr 90

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

I fråga om ersättning och inlösen skall expropriationslagen (1972:719) i tillämpliga delar lända till efterrättelse i den mån avvikande bestämmelser ej meddelas i denna lag, 4 kap, 3 § expropriationslagen skall äga tillämpning i fråga om värdeökning som ägt mm under tiden från dagen tio år före det talan väcktes vid domstol.

Naturvårdslagen

26 §

Medföra föreskrifter enligt 8 eller 9§ all pågående markanvändning avsevärt försvåras eller alt mark tages i anspråk, äro fastighetsägaren och innehavare av särskild rätt lill fastigheten berättigade lill ersättning av staten för den skada de härigenom lida.

Innebär föreskrift enligt 8§ förbud atl vidtaga viss åtgärd utan länsstyrelsens tillstånd, må ersättning i anledning av den föreskriften ej ulgå med mindre lillslånd vägrats eller förenats med särskilda villkor.

Medför föreskrifter enligt 8 eller 9§ all pågående markanvändning avsevärt försvåras eller alt mark tas i anspråk, är fastighetsägaren och innehavare av särskild rätt lill fastigheten berättigade till ersällning av staten för den skada de härigenom lider. Har föreskrifterna efter förordnande enligt 43 § tredje stycket beslutals av en kommunal myndighet, skall ersättningen i stället betalas av kommunen.

Innebär föreskrift enligt 8§ förbud att vidta viss åtgärd utan länsstyrelsens eller en kommunal myndighets tillstånd, wfgor éy ersättning i anledning av den föreskriften om inte tillstånd vägrats eller förenats med särskilda villkor.

Har förbud meddelats enligt 11 § och vägras tillstånd som där avses, äger vad i första styckel stadgas om föreskrifter enligt 8 eller 9§ motsvarande tillämpning.

28 §*

För skada och intrång som tillfogas ägare av faslighel och innehavare av särskild rätt lill fastighet genom undersökning enligt 42 § första eller andra stycket utgår ersällning. Talan om ersättning väcks vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger.

För skada och intrång som tillfogas ägare av fastighet och innehavare av särskild rätl till fastighet genom undersökning enligt 42 § första eller andra slyckel utgår ersällning fl v staten. Talan om ersällning väcks vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller störte delen därav ligger.

31 §' Ersättning enligt 26 § tredje slyckel skall bestämmas atl ulgå med visst årligt belopp. Ersättningen må, om särskilda skäl äro därtill, avräknas å gottgörelse som sedermera kan komma all ulgå jämlikt 26 § första stycket eller 27 §,

Om särskilda skäl äro därtUI, kan jämväl ersättning enligt 26 § första

Om det finns särskilda skäl, kan jämväl ersällning enligt 26 § första

■ Senaste lydelse 1982: 1097. '• Senaste lydelse 1982: 1097. ' Senaste lydelse 1982: 1097.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop, 1985/86:90

stycket eller 30 § på begäran antingen av staten eller av faslighels-ägaren eller annan sakägare fastställas atl ulgå med visst årligt belopp med rätt för staten och den ersättningsberättigade all erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.

slyckel eller 30 § på begäran av staten, kommunen, fastighetsägaren eller annan sakägare fastställas att ulgå med visst årligt belopp med rätl för staten eller kommunen samt den ersättningsberättigade atl erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.

Naturvårdslagen

32 §«

Innan beslut fattas som kan föranleda ersättningsskyldighet enligt denna lag, äger länsstyrelsen förelägga den, som vill göra anspråk på ersällning eller fordra inlösen av faslighet, all inom viss lid, minst två månader, göra anmälan därom hos länsstyrelsen vid påföljd alt han eljesl skall hava förlorat sin talan.

Vad i fråga om ersättning eller lösen avtalats eller uppenbarligen fömtsälts skola gälla mellan staten och sakägare skall gällajämväl mol den som efter det rätlen lill gottgörelse uppkom förvärvat sakägarens rätt i avseende å fastigheten.

Innan beslut fattas som kan föranleda ersättningsskyldighet enligt denna lag, får länsstyrelsen eller kommunen förelägga den, som vill göra anspråk på ersällning eller fordra inlösen av fastighet, all inom viss tid, minst två månader, göra anmälan därom hos länsstyrelsen eller kommunen vid påföljd all han annars skall ha förlorat sin talan.

Vad som i fråga om ersättning eller lösen har avtalats eller uppenbarligen fömtsälts gälla mellan staten och sakägare eller mellan kommunen och sakägare skall gälla även mot den som efter det att rätten lill gottgörelse uppkom har förvärvat sakägarens rätt i avseende på fastigheten.

33 §'

Har ej överenskommelse träffals om ersällning enligt 26 eller 30 § eller om inlösen av fastighet enligt 27 § och har icke den, som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen, jämlikt 32 § första slyckel förlorat sin talan, åligger det honom all väcka lalan mot staten hos fastighetsdomstolen inom ett år från del laga kraft åkomma det beslut vara anspråket grundas, vid påföljd att han eljest går rätten därtill för-luslig.

Staten äger, då fråga uppkommit om meddelande av föreskrifter enligt 8 eller 9§, vid fastighetsdomstolen väcka lalan mol sakägare om

Har ej överenskommelse träffats om ersättning enligt 26 eller 30 § eller om inlöseri av faslighet enligt 27 § och har icke den, som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen, jämlikt 32 § första stycket förioral sin talan, åligger del honom alt väcka talan hos fastighetsdomstolen mol staten eller kommunen inom ell år från del att beslutet på vilket anspråket grundas har vunnU laga kraft, vid påföljd att han annars förlorar rätlen att kräva ersättning eller inlösen.

Staten eller kommunen får, då fråga uppkommit om meddelande av föreskrifter enligt 8 eller 9 §, vid fastighetsdomstolen väcka talan

" Senaste lydelse 1982: 1097. ' Senaste lydelse 1982: 1097.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

fastställande av de villkor som, därest föreskrifterna meddelas, skola gälla beträffande ersättning eller inlösen. Meddelas ej föreskrifter av del innehåll, som förutsatts vid fastighetsdomstolen, inom ett år från det målet avgjorts genom lagakraftägande dom, skall domen ej längre vara bindande för parterna.

mol sakägare om fastställande av de villkor som, därest föreskrifterna meddelas, skall gälla beträffande ersällning eller inlösen. Meddelas ej föreskrifter av det innehåll, som förutsatts vid fastighetsdomstolen, inom ell år från det atl målet har avgjorts genom lagakraftägande dom, skall domen ej längre vara bindande för parterna.

Naturvårdslagen

34§'" Är fastighetsägaren enligt 26 § första stycket tillkommande ersättning bestämd atl ulgå på en gång och har fasligheten genom det beslut, som föranlett rätten till ersättning, undergått sådan minskning i värde att den kan antagas ej utgöra full säkerhet för borgenär, som då rätten till ersättning uppkom hade panträtt i fastigheten, skall ersättningen nedsättas hos länsstyrelsen.

Om borgenär som avses i första stycket lider förlust till följd av atl nedsättning ej skett, har han rätl lill ersällning av staten för förlusten mol avskrivning å fordringshandlingen. Detsamma gäller, om borgenär lider förlust därigenom all ersättning blivit för lågt beräknad och ersättningen lill följd av överenskommelse mellan staten och den ersättningsberättigade eller av annan anledning ej blivit prövad av domstol. Talan om ersällning enligt detta stycke skall väckas vid fastighetsdomstolen.

Om borgenär som avses i första styckel lider förlust till följd av atl nedsättning ej skett, har han rätt lill ersättning av staten eller kommunen för förlusten mol avskrivning på fordringshandlingen. Delsamma gäller, om borgenär lider förlust därigenom all ersättning blivit för lågt beräknad och ersättningen lill följd av överenskommelse mellan staten eller kommunen och den ersättningsberälligade eller av annan anledning ej blivit prövad av domstol. Talan om ersällning enligt detta stycke skall väckas vid fastighetsdomstolen.

36 §"

Ogillas yrkande om ersättning eller inlösen i mål som ej anhängiggjorts av staten, tillämpas allmänna regler om rättegångskostnad. Om den som framställer ersättningsanspråk har haft skälig anledning alt få sin talan om ersättning prövad av domstol, kan dock efter omständigheterna förordnas, att staten skall ersätta honom hans rättegångskostnad eller all vardera parlen skall bära sin kostnad.

Ogillas i mål enligt 33 § talan som har väckts av fastighetsägaren, skall tillämpas vad i rättegångsbalken är föreskrivet om skyldighet all ersätta motparten hans rättegångskostnad / tvistemål. Om fastighetsägaren har haft skälig anledning all få sin lalan prövad av domstol, kan domstolen dock efter omständigheterna/örarcZ/ifl, atl staten eller kommunen skall ersätta honom hans rättegångskostnader eller att vardera parten skall bära sina kostnader.

'" Senaste lydelse 1982: 1097. " Senaste lydelse 1982: 1097.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop, 1985/86:90

Vad som i första stycket sägs om fastighetsägaren skall också tillämpas på den som innehar särskild rätt lill fastigheten.

39§'' Har någon överträtt beslut eller föreskrift som avses i 37 § första slyckel 1,2,4,6 eller 8 får länsstyrelsen förelägga honom atl åstadkomma rättelse. Har i fråga om en viss faslighel eller byggnad, anordning eller anläggning på annans mark ägaren lill egendomen begått överträdelsen och övergår egendomen lill ny ägare, får denne föreläggas all vidta rättelse, om del inte är oskäligt. Är fråga om överträdelse av beslul eller föreskrift över vars efterlevnad kommunal nämnd med stöd av överlåtelse enligt 18 b § utövar tillsyn, tillkommer det i stället nämnden all meddela sådanl föreläggande, I beslul om föreläggande får vite sättas ul. Vidare får tingsrätten meddela handräckning för atl åstadkomma rättelse. Ansökan om handräckning fär göras av allmän åklagare, statens naturvårdsverk, länsstyrelsen, den kommunala nämnd som handhar naturvårdsfrågor eller, i fall där kommunal nämnd har atl meddela föreläggande, av den nämnden. Beträffande sådan handräckning finns bestämmelser i 17 § handräckningslagen (1981:847),

Naturvårdslagen

Vid meddelande av föreläggande enligt 17 § första stycket, 20 §, 21 § eller 22 § andra stycket får länsstyrelsen utsätta vite. Eflerkoms ej sådant föreläggande, skall på anmodan av länsstyrelsen kronofogdemyndigheten föranstalta om att åtgärden vidtages.

Vid meddelande av föreläggande enligt 17 § första slyckel, 20 § eller 22 § andra styckel får länsstyrelsen utsätta vite. Eflerkoms ej sådanl föreläggande, skall på anmodan av länsstyrelsen kronofogdemyndigheten föranstalta om alt åtgärden vidtages.

Byggnadsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande enligt 17 § tredje slyckel. Miljö- och hälsoskyddsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande enligt 24 §. Eflerkommes ej föreläggandel, äger vederbörande nämnd låta vidtaga åtgärden på den försumliges bekostnad.

I beslut om föreläggande som avses i första, andra eller tredje styckel får förordnas att beslutet skall gälla utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft.

Talan mol kommunal myndighets beslul enligt denna lag föres hos länsstyrelsen genom besvär.

Talan mol beslut av annan statlig myndighei än regeringen i ärende enligt 13 §, 17§, 20§ andra styckel eller 21, 22 eller 24 §, 39 § såvitt avser annat än handräckning eller 47 § förs hos kammartätten genom besvär. Mot beslut enligt denna lag

En kommunal myndighels beslul enligt denna lag får överklagas hos länsstyrelsen genom besvär.

Beslut av annan statlig myndighet än regeringen i ärende enligt 13 §, 17§, 20§ andra slyckel, 22§, 24 §, 39 § såvitt avser annat än handräckning eller 47 §/år överklagas hos kammartätten genom besvär. Beslut i övrigi enligt denna lag

' Senaste lydelse 1985:211. " Senaste lydelse 1981:859.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

av annan statlig myndighet än rege- av annan statlig myndighet än rege- Naturvårdslagen

ringen förs i övrigt talan hos regeringen genom besvär.

Statens naturvärdsverk äger föra lalan mol beslul enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen.

ringen får överklagas hos regeringen genom besvär.

Statens naturvårdsverk/år överklaga beslut enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen.

Finner myndighei atl den ej kan helt bifalla framställning från fortifikalionsförvallningen eller statens vägverk om undantag som avses i 16 § tredje stycket, hänskjutes ärendet till regeringens prövning.

43 § Innan länsstyrelsen fattar beslul om bildande av naturreservat eller naturvårdsområde eller avgör annat naturvårdsärende av vikt, skall länsstyrelsen samråda med kommunen.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna att befogenhet som enligt 16 § tredje styckel, 17 §, 19§ såvitt avser tillstånd att vidtaga viss åtgärd, 21 § och 39 § andra stycket ankommer på länsstyrelse, skall ankomma på kommunal myndighet.

Regeringen eller myndighet som regeringen besiämmer far förordna atl befogenhet som enligt 16 § tredje stycket, 17 § samt 39 första och andra styckena ankommer på länsstyrelse, skall ankomma på kommunal myndighei.

Regeringen eller myndighei som regeringen bestämmer får förordna att de befogenheter som enligt 7— 9, II, 12 och I9§§ tillkommer länsstyrelsen även skaU tillkomma en kommunal myndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Beträffande ärenden enligt 21 § som länsstyrelsen har avgjort före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas.

12 Förslag till

Prop. 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:244) om allmänna valten-

och avloppsanläggningar dels all 9, 10, 12, 18, 25 och 37 §§ skall ha följande lydelse, dels att i lagen skall införas tvä nya paragrafer, 29 a och 38§§, av

följande lydelse.

Lagen om allmänna vallen- och avloppsanläggningar

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9§

Ägare av faslighet inom en allmän va-anläggnings verksamhels-område skall belala avgifter till huvudmannen, om fastigheten behöver anordningar för vattenförsörjning och avlopp samt behovet inte kan med störte fördel tillgodoses på annat sätt än genom anläggningen. För obebyggd fastighet, som enligt en detaljplan är avsedd för bebyggande, skall, om inte särskilda skäl föranleder annat, behovet av anordningar för vallenförsöijning och avlopp bedömas som om fasligheten var bebyggd enligt planen.

Ägare av fastighet inom allmän va-anläggnings verksamhetsområde skall betala avgifter lill huvudmannen, om fastigheten behöver anordningar för vallenförsöijning och avlopp samt behovet ej kan med störte fördel tillgodoses på annat sätt än genom anläggningen. För obebyggd faslighet, som enligt stadsplan eller byggnadsplan är avsedd för bebyggande, skall, om ej särskilda skäl föranleder annat, behovet av anordningar för vattenförsörjning och avlopp bedömas som om fastigheten vore bebyggd enligt planen.

Avgiftsskyldighel inträder, när huvudmannen upprättat förbindelsepunkt som anges i 13§ och undertätlal fastighetsägaren därom.

10 §

Utöver vad som följer av 9 § har huvudman för allmän va-anläggning rätt att av ägare till sådan fastighet inom stadsplan eller byggnadsplan som är avsedd för bebyggande taga ut avgift för avledande genom anläggningen av vatten från gata, väg eller annan allmän plats inom planområdet.

Avgift får ej tagas ut innan åtgärder för avledandet blivit utförda.

Utöver vad som följer av 9 § har huvudmannen för en allmän va-anläggning rätl all av ägare lill sådan faslighet inom en detaljplan som är avsedd för bebyggande ta ul avgift för att vatten från allmänna platser inom planområdei avleds genom anläggningen.

Avgift fär inte tas ut innan åtgärder för avledandet blivit utförda.

12 §'

Allmän va-anläggning skall utföras så atl hälsoskyddets intresse tillgodoses. Den skall vara försedd med de anordningar som kräves för atl den skall fylla sitt ändamål och tillgodose skäliga anspråk på säkerhet. Behövs för viss bebyggelse anordningar endasl för vattenförsörjning eller endast för avlopp, skall anläggningen avpassas efler delta.

Senaste lydelse 1983:302.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

Allmän va-anläggning får ej inrättas i strid mot fastställd plan eller bestämmelser för markens bebyggande eller sä alt ändamålsenlig bebyggelse eller lämplig planläggning försvåras.

En allmän va-anläggning får inte inrättas i strid mol detaljplan, områdesbestämmelser eller andra bestämmelser för markens bebyggande eller sä all ändamålsenlig bebyggelse eller lämplig planläggning försvåras. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Så länge allmän va-anläggning behövs skall huvudmannen underhålla anläggningen och i övrigi sörja för alt den på lillfredsslällande sätt fyller sitt ändamål.

Lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar

Regler om beskaffenhet av va-installation och utförande av installationsarbete fmns i byggnadsstadgan (1959:612) och med stöd av stadgan meddelade föreskrifter.

Regler om beskaffenhet av va-in-slallation och utförande av installationsarbete finns i plan- och bygglagen (0000:000) och med stöd av nämnda lag meddelade föreskrifter.

25 §

Avgifter enligt 10 § får ej överskrida huvudmannens kostnad för att genom anläggningen avleda vatten från gata, väg eller annan allmän plats inom det område varom är fråga. I den mån omfattningen av platserna uppenbarligen överstiger områdets eget behov, skall kostnaden bäras av den som svarar för att platserna ställes i ordning och un-derhålles.

Avgifter enligt 10 § fär ej överskrida huvudmannens kostnad för all vatten genom anläggningen avleds från allmänna platser inom del område varom är fråga. I den mån omfattningen av platserna uppenbarligen överstiger områdets eget behov, skall kostnaden bäras av den som svarar för att platserna stäUs i ordning och underhålls.

29 a §

Om avgift har betalats för utförande av en allmän va-anläggning enligt denna lag eller enligt motsvarande äldre bestämmelser, är kommunen skyldig alt betala tillbaka avgiften i den mån skada uppkommer för ägaren av fastigheten genom all han, på grund av atl bygglov vägras, inte kan använda fastigheten så som förutsattes när avgiften betalades.

Kommunen är också skyldig atl betala ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag fastighetsägaren betalade avgiften.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

37 §

Va-nämnden prövar mål angående inlösen eller ersällning enligt 15 eller 16 § saml mål som rör tvist mellan huvudman och fastighetsägare om

1. rätt atl bruka allmän va-anläggning eller skyldighet alt genom avgift bidraga lill kostnaderna för sådan anläggning,

2. tillämpning eller tolkning av allmänna bestämmelser eller taxa,

3. giltigheten, beståndet eller rätta innebörden av avtal mellan huvudman och fastighetsägare,

4. villkor för brukande av allmän va-anläggning i den mån allmänna bestämmelser och taxa ej är tillämpliga saml avtal ej kunnat träffas,

5. fordran på avgift lill huvudman för allmän va-anläggning,

6. skadestånd eller annan påföljd 6. skadestånd eller annan påföljd enligt 29 eller 30 §, enligt 29, 29 a eller 30 §,

7. annan va-fråga, som avses i denna lag.

Prop. 1985/86:90

Lagen om allmänna vallen- och avloppsanläggningar

38 r

Talan om återbetalning enligt 29 a § skaU väckas inom två år från del atl beslutet på vilket talan grundas vann laga kraft. Talan får dock väckas senare, om skadan inte rimligen kunde förutses inom angiven tid.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

- Förutvarande 38 § upphävd genom 1976:842.

13 Förslag till

Prop. 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981: 1354) om allmänna värmesystem

dels att 10, 13 och 38 §§ skall ha följande lydelse,

dels alt i lagen skall införas två nya paragrafer, 30 a och 39 §§, av följande lydelse.

Lagen om allmänna värme-syslem

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 §

Ägare av fastigheter inom etl allmänt värmesystems verksamhetsområde som ej är undantagna enligt 3 § skall belala avgifter lill huvudmannen, om fastigheten behöver anordningar för värme och om behovet ej med större fördel kan tillgodoses på annat sätt än genom värmesystemet. För obebyggda fastigheter, som enligt stadsplan eller byggnadsplan är avsedda för bebyggande, skall behovet av anordningar för värme bedömas som om fastigheten var bebyggd enligt planen, om inte särskilda skäl föranleder annat.

Ägare av fastigheter inom ett allmänt värmesystems verksamhetsområde som ej är undantagna enligt 3 § skall belala avgifter lill huvudmannen, om fasligheten behöver anordningar för värme och om behovet ej med större fördel kan tillgodoses på annat sätt än genom värmesystemet. För obebyggda fastigheter, som enligt en detaljplan är avsedda för bebyggande, skall behovet av anordningar för värme bedömas som om fastigheten var bebyggd enligt planen, om inte särskilda skäl föranleder annat.

Avgiftsskyldighet inträder, när huvudmannen har upprättat förbindelsepunkt som anges i 14 § och underrättat fastighetsägaren om del.

13 § Etl allmänt värmesystem skall vara försett med de anordningar som krävs för all del skall fylla sill ändamål och tillgodose skäliga anspråk på säkerhet.

Ell allmänt värmesystem får ej inrättas i strid mol en fastställd plan eller bestämmelser för markens bebyggande eller så alt ändamålsenlig bebyggelse eller lämplig planläggning försvåras.

Etl allmänt värmesystem får inte inrättas i strid mot detaljplan, områdesbestämmelser eller andra bestämmelser för markens bebyggande eller så alt ändamålsenlig bebyggelse eller lämplig planläggning försvåras. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Så länge etl allmänt värmesystem behövs skall huvudmannen underhålla systemet och i övrigt sörja för alt det på tillfredsställande sätt fyller sill ändamål.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 a §

Om avgift har betalats för inrättande av etl allmänt värmesystem enligt denna lag eller enligt motsvarande äldre bestämmelser, är kommunen skyldig att betala tillbaka avgiften i den mån skada uppkommer för ägaren av fastigheten genom atl han, på grund av att bygglov vägras, inte kan använda fastigheten så som förutsattes när avgiften betalades.

Kommunen är också skyldig att betala ränta enligt 5 § råntelagen (1975:635) från den dag fastighetsägaren betalade avgiften.

38 § Va-nämnden prövar mål angående inlösen eller ersällning enligt 16 eller 17 § samt mål som rör tvist mellan huvudmannen och fastighetsägare om

1. rätl all bruka ell allmänt värmesystem eller skyldighet all genom avgift bidra till kostnaderna för sådant värmesystem,

2. tillämpning eller tolkning av allmänna bestämmelser eller taxa,

3. giltigheten, beståndet eller rätta innebörden av avtal mellan huvudmannen och fastighetsägare,

4. villkor för bmkande av etl allmänt värmesystem i den mån allmänna bestämmelser och taxa ej är tillämpliga samt avtal inte har kunnat träffas,

5. fordran på avgift till huvudmannen för etl allmänt värmesystem,

6. skadestånd eller annan påföljd 6. skadestånd eller annan påföljd enligt 30 eller 31 §, enligt 30, iö a eller 31 §,

7. skyldighet enligt 9§ andra styckel alt medverka lill atl provisorisk anordning för värmeförsöijning inrättas eller att utge ersällning,

8. andra frågor som avses i denna lag.

Prop. 1985/86:90

Lagen om allmänna värmesystem

39 §

Talan om återbetalning enligt 30 a § skall väckas inom två år från del alt beslutet på vilket talan grundas vann laga kraft. Talan får dock väckas senare, om skadan inte rimligen kunde förutses inom angiven tid.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

14 Förslag till

Lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973: 531)

Härigenom föreskrivs all 2a, 2 b, 6, 7 och 10 §§ bosladssaneringslagen (1973:531) skall ha följande lydelse.

Prop, 1985/86:90

Bostadssaneringslagen

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2a§'

Hyresnämnd får förbjuda faslig-helsägare all i fasligheten utföra förbättringsarbete eller liknande åtgärd, som ej kräver byggnadslov, om ej åtgärden behövs för atl bostadslägenhet skall uppnå lägsta godtagbara standard. Förbud meddelas, om del är uppenbart atl åtgärden ej är påkallad av boende-hänsyn. Fråga om förbud eller hävande av förbud upptages på ansökan av organisation av hyresgäster eller av fastighetsägaren.

Om organisation av hyresgäster motsätter sig atl i fastighet vidtages annan åtgärd, som kräver byggnadslov, än som behövs för all bostadslägenhet skall uppnå lägsta godtagbara standard, får åtgärden vidtagas endasl om hyresnämnden på ansökan av fastighetsägaren medger det. Sådant medgivande får lämnas endasl om särskilda skäl föreligger därtill.

Hyresnämnd får förbjuda fastighetsägare atl i fastigheten ulföra förbättringsarbete eller liknande ål-gärd, som ej kräver bygglov, om ej åtgärden behövs för alt bostadslägenhet skall uppnå lägsta godtagbara standard. Förbud meddelas, om del är uppenbart all åtgärden ej är påkallad av boendehånsyn. Fråga om förbud eller hävande av förbud upplages på ansökan av organisalion av hyresgäster eller av fastighetsägaren.

Om organisation av hyresgäster motsätter sig att i fastighet vidtages annan åtgärd, som kräver bygglov, än som behövs för att bostadslägen-hel skall uppnå lägsta godtagbara standard, får åtgärden vidtagas endast om hyresnämnden på ansökan av fastighetsägaren medger del. Sådant medgivande får lämnas endasl om särskilda skäl föreligger därtill.

2 b §2 Bostadslägenhet skall anses ha lägsta godtagbara standard om den är försedd med anordning inom lägenheten för

1, kontinuerlig uppvärmning,

2, kontinuerlig tillgång till varmt och kallt vatten för hushåll och hygien,

3, avlopp för spillvatlen,

4, personlig hygien, omfattande toalett och tvättställ samt badkar eller dusch,

5, försörjning med elektrisk ström för normal hushållsförbrukning,

6, matlagning, omfattande spis, diskho, kylskåp, förvaringsutrymmen och avslällningsytor.

Vidare skall tillgång finnas till förrådsulrymme inom fastigheten och lill anordning för hushållsivätt inom fastigheten eller inom rimligt avstånd från denna.

Utöver första och andra styckena gäller ifråga om lägsta godtagbara

Utöver första och andra styckena gäller beträffande lägsta godlag-

' Senaste lydelse 1974:821. Senaste lydelse 1974:821.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

standard alt huset ej har så- bara standard alt husel ej har så
dana brister som avses i 48 a § dana brister i fråga om hållfasthet,
andra styckel byggnadsstadgan brandsäkerhet eller sanitära förhål-
(1959:612). landen som inte skäligen kan god-

tas.

Föreligger särskilda skäl, skall bostadslägenhet ulan hinder av första slyckel 4 anses ha lägsta godtagbara standard, om tillgång lill toalett finns i nära anslutning till lägenheten och anordning för bad eller dusch finns i huset. Förekommer eljest avvikelser från vad som föreskrives i första eller andra stycket, skall lägenheten anses ha sådan standard, om särskilda skäl föreligger och avvikelsen ej är betydande.

Bostadssaneringslagen

6§

Användningsförbud får meddelas, om fastigheten efler åtgärd som avses i 2 § första stycket kan beräknas ej ge del utbyte som avses i 5 § eller om det kan antagas att byggnadslov lill åtgärden ej kommer atl beviljas. Sådant förbud får meddelas endasl beträffande lägenhet som har betydande brister i förhållande till lägsta godtagbara standard.

Användningsförbud får meddelas, om fasligheten efler åtgärd som avses i 2 § första stycket kan beräknas ej ge det utbyte som avses i 5 § eller om det kan antagas all bygglov lill åtgärden ej kommer all beviljas. Sådant förbud får meddelas endasl beträffande lägenhet som har betydande brister i förhållande lill lägsta godtagbara standard.

7§

Har upprustningsåläggande meddelats men beviljas ej bygglov till den åtgärd som avses med åläggandet, är åläggandet förfallet.

Har upprustningsåläggande meddelats men beviljas ej byggnadslov lill den åtgärd som avses med åläggandet, är åläggandel förfallet.

Har byggnad vari finns lägenhet som avses med upprustningsåläggande eller användningsförbud rivits, är åläggandel eller förbudet förfallet.

Har sådan åtgärd vidtagits att lägenhet, som avses med användningsförbud, uppnår lägsta godtagbara standard, är förbudet förfallet.

Om i annat fall kommunen förklarar all den ej påfordrar all åtgärd, som avses med upprustningsåläggande, vidtages eller all användningsförbud skall iakttagas, är åläggandet eller förbudet förfallet.

10 §

Beslul om uppmslningsåläg-gande eller användningsförbud skall genast sändas till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken eller tomträtlsboken. Beslut om upprustningsåläggande skall sändas även till byggnadsnämnden.

Beslul om uppmslningsåläg-gande eller användningsförbud skall genast sändas till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fas-lighelsboken eller lomlrältsboken. Ansökan samt beslut om uppmst-ningsåläggande skall sändas lill byggnadsnämnden.

Har staten eller kommun förvärvat fastighet på vilken finns lägenhet som avses med upprustningsåläggande eller användningsförbud, skall på anmälan av staten eller kommunen göras anteckning i fasligheisboken eller tomträtlsboken all åläggandel eller förbudet förfallit.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987, -' Senaste lydelse 1973: 1087,

15 Förslag till

Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979: 230)

Härigenom föreskrivs atl 2§ jordförvärvslagen (1979:230) skall ha följande lydelse.

Prop, 1985/86:90 Jordförvärvslagen

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2§'

Förvärvstillstånd enligt 1 § behövs inte,

1, om egendomen förvärvas från staten genom överlåtelse av lanlbmks-
nämnd eller lantbruksstyrelsen,

2, om egendomen förvärvals av staten genom annan myndighei än
statens affärsdrivande verk,

3, om kommun förvärvar egendomen från staten eller utövar förköpsrätt enligt förköpslagen (1967:868),

4, om egendomen förvärvas av kreditinrättning som enligt lag eller enhgt reglemente eller bolagsordning, som regeringen har faslsläUl, är skyldig att åter avyttra egendomen,

5, om förvärvaren är gift med överlålaren och inte heller om förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överlåtarens avkomling, alll under fömlsältning att överlåtaren inte är skyldig att avyttra egendomen enligt 16 § eller enligt 3 kap, 1 § lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m, m,,

6, om förvärvet skall prövas enligt lagen om utiändska förvärv av fast egendom m,m,.

7, om egendomen enUgl detaljplan eller områdesbestämmelser är avsedd för annat ändamål än jordbmk eller skogsbmk.

7, om egendomen ingår i stadsplan eUer är avsedd för annat ändamål än jordbmk eller skogsbmk enligt byggnadsplan, fastställd efter den 1 januari 1948,

8, om förvärvet omfattar område som är avsett för annat ändamål än jordbmk eller skogsbmk eller sådan fastighet som har nybildals för annat ändamål än jordbmk eller skogsbruk och som därefter inte har undergått taxering,

9, om andel i faslighel förvärvas av någon som redan äger till samma taxeringsenhet hörande andel i fasligheten och som inte är skyldig all avyttra sistnämnda andel enligt 16§,

10, om förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Senaste lydelse 1982:630,

16 Förslag till Prop, 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av Lagen om skötsel

jordbruksmark av jordbruksmark

Härigenom föreskrivs all 2§ lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§ Lagen är inte tillämplig på jordbmksmark

1, som ingår i fastighet, som har bildats för annat ändamål än jordbmk och som därefter inte har taxerats,

2, som ingår i stadsplan eller som 2, som enligt detaljplan eller omenligt byggnadsplan, fastställd ef- rådesbestämmelser är avsedd för ter d. 1 jan. 1948, är avsedd för annat ändamål än jordbmk, annat ändamål än jordbmk.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

17 Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1983: 291)

Härigenom föreskrivs alt 1 kap, 4§, 3kap, 1, 2 och 6§§, 9 kap, 6§, II kap, 1 och 7§§ saml mbriken närmast före II kap, 7§ vattenlagen (1983:291) skall ha följande lydelse.

Prop, 1985/86:90 Vallenlagen

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap,

4§'

1 denna lag avses med

1, vattenreglering: ändring av vatlenföringen i etl vattendrag till förmån för annat vallenföretag,

2, vattenöverledning: vallenreglering genom överföring av ytvatten från ell vallenområde lill ell annat,

3, vattentäki: bortledande av yl- eller gmndvatten för vallenförsörjning, värmeuivinning eller bevattning,

4, markavvaltning: åtgärder enligt 3 § första styckel 4,

5, avloppsvatten: spillvatlen eller 5, avloppsvatten: spillvatten eller

annan flytande orenlighet, vallen som använts för kylning vid driften av en fabrik eller annan inrättning, vallen som avleds för sådan avvalt-ning inom stadsplan eller byggnadsplan som inte sker för en viss eller vissa fastigheters räkning saml vallen som avleds för avvattning av en begravningsplats.

annan flytande orenlighet, vatten som använts för kylning vid driften av en fabrik eller annan inrättning, vallen som avleds för sådan avvattning inom en detaljplan som inte sker för en viss eller vissa fasligheters räkning saml vatten som avleds för avvattning av en begravningsplats.

3 kap,

1 §

Ett vattenförelag får inte komma till stånd, om del med hänsyn till valet av plats eller på någol annat sätt möter hinder från allmänna planeringssynpunkter.

Ell vatlenföretag får inte komma till stånd, om del med hänsyn lill valet av plats eller på någol annat sätt möter hinder från allmänna planeringssynpunkler. Vid tillståndsprövningen av ett vattenföretag skaU lagen (0000:000) om hushåUning med naturresurser m.m. tillämpas.

2§

Byggnads- och andra anläggningsarbeten som ulgör vattenföretag eller utförs för ell vallenföretag får inte strida mol fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan. Mindre avvikelse från plan utgör dock inte hinder mot tillstånd liU företaget, om avvikelsen år förenlig med planens syfte.

Ett vatlenföretag och anläggningsarbeten som utförs för ett vatlenföretag får inte strida mol en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Senaste lydelse 1984:913,

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

Gäller eljest, i andra fall än som avses i 16, 18 och 20§§ naturvårdslagen (1964:822), särskilda bestämmelser för bebyggande eller annan användning av ell mark- eller vattenområde, skall vattenföretagel utföras sä att syftet med beslämmelserna inte motverkas,

6§ Bestämmelserna i 1, 2 och 4 §§ gäller inte

Vattenlagen

I, vattenförelag som vid prövning av en viss verksamhet enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385) har angetts som ett villkor för verksamheten.

I, vatlenföretag som vid prövning av en viss anläggning eller ål-gärd enligt 4kap. lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m. har angetts som ett villkor för anläggningens eller åtgärdens utförande.

2, broar eller andra vatlenföretag för väg, järnväg, tunnelbana eller spårväg, vars anläggande har prövats i särskild ordning,

3, röriedningar i vatten, vartill koncession har meddelats enligt lagen (1978:160) om vissa röriedningar,

4, verksamhet, vartill bearbetningskoncession har meddelats enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheler,

9 kap, 6§ Då löseskillingen bestäms, skall en sådan ökning av faslighetens marknadsvärde av någon betydelse, som har ägl mm under liden från dagen tio år före del lalan väcktes vid domstol eller förrättningen påkallades, räknas ägaren tillgodo endast i den mån del blir utrett all den beror på någol annat än förväntningar om en ändring i markens tillåtna användningssätt. Om ingreppet är sådant atl inlrångsersältning skall betalas, skall vad som har sagts om beräkningen av marknadsvärdet tillämpas i fråga om värdet före ingreppet. Värderingen skall ske med hänsyn till fastighetens skick när ersättningsfrågan avgörs eller, om fasligheten dessförinnan har tillträtts eller tagits i anspråk eller skadats, när detta skedde.

Har beslul om en detaljplan, enligt vilken marken avses för enskilt bebyggande, meddelats innan lalan väcktes vid domstol eller förrättningen påkallades, skall första styckel tillämpas endasl på den värdestegring som har InlräfTat efler beslutet.

Om en stadsplan eller en byggnadsplan, enligi vilken marken har avselts för enskilt bebyggande, har fastställts innan talan väcktes vid domstol eller förrättningen påkallades, skall första slyckel tillämpas endast på den värdestegring som har inträffat efter del alt planen fastställdes.

Om inlösen sker av en bebyggd fastighet, som innehas i huvudsakligt syfte alt bereda bostad åt ägaren och honom närstående, gäller den begränsningen för tillämpningen av första stycket att löseskillingen inte i något fall får bestämmas lill lägre belopp än som behövs för all anskaffa en likvärdig bostadsfastighet,

I den mån del blir utrett att värdestegringen utan att ha samband med förväntningar om någon ändring i markens tillåtna användningssätt beror på inverkan av vatlenförelagel, gäller 5 §,

- Senaste lydelse 1985:621,

4 Riksdagen 1985186. I saml. Nr 90

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86:90

'' "P- Vattenlagen

1 f Regeringen skall pröva tillåtligheten av följande slag av vattenförelag, nämligen

1, vattenkraftverk som är avsedda för en installerad generatoreffekl av minst 20000 kilowatt,

2, valtenregleringar med en större vallenslåndsskillnad mellan däm-nings- och sänkningsgränserna än två meter under året eller en meter under veckan saml regleringar med mindre vallenslåndsskillnad än som har angetts nu, om därigenom skall utnyttjas ett vattenmagasin av minst 100 miljoner kubikmeter under året eller tio miljoner kubikmeter under veckan,

3, vattenöverledningar eller andra valtenborlledningar från vattendrag eller sjöar med en normal oreglerad lågvaltenföring av minst en kubikmeter i sekunden i bortledningspunklen respektive utloppet, om den vattenföring som skall tas i anspråk överstiger en femtedel av den normala oreglerade lågvattenföringen och del inte är uppenbart att bortledningen kan ske utan olägenhet av betydelse för allmänna iniressen,

4, andra vattenkraftverk och andra vattenregleringar eller vattenöverledningar för vatlenkraflän-damål, om

a)företaget avser någon av följande älvar, nämligen Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven,

b)företaget avser någon av de älvar eller älvsträckor som anges i följande uppställning

Älv Sträcka

Klarälven sträckan mellan Kärr-

hackstrand och Ede-

bäck Dalälven Västerdalälven uppströms Hummelforsen

och nedströms Skifs-

forsen, Öslerdalälven

uppströms Trängslet

saml sträckan mellan

Näs och Hedesunda-

fjårdarna Ljusnan sträckan mellan Hede

och Svegsjön (Härje-

dalsljusnan) och

sträckan mellan La-

forsen och Malmyr-

strömmen (Mellan-

Ijusnan) Ljungan uppströms Storsjön

'Senaste lydelse 1985:621. 50

Nuvarande lydelse

Indalsälven Areälven, Ammerån ovan Överammer, Storån-Damman samt Hårkan uppströms Hotagen

Ångerman-älven

Lejarälven, Storån uppströms Klumpvalt-nel, Långseleån-Rör-ströms- älven. Saxån, Ransarån uppströms Ransaren saml Voj-mån uppströms Vojmsjön

Vapstälven Moälven Lögde älv Öre älv Umeälven

Skellefte-älven

Tärnaån och Girjesån, Juktån uppströms Fjo-sokken samt Tärnaforsen mellan Laisan och Gäutan

källflödena uppströms Sädvajaure respektive Rebnisjaure

Byske älv Lule älv

Stora Lule älv uppströms Akkajaure, Lilla Lule älv uppströms Skalka och Tjaktjajaure samt Pärlälven Råne älv Rörån-Livas älv,

5. grundvatlenläkter för tillgodogörande av en större vallenmängd än lOOOO kubikmeter om dygnet,

6. andra valtenregleringar, vat-tenöverledningar och valtenbort-ledningar än som har angetts förut, om företaget avser någon av sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller Siljan och företaget kan inverka märkbart på vattenslåndel i eller vatlenavrinningen ur sjön.

Förberedelse av större vatlenföretag

Föreslagen lydelse

4. gmndvallentäkler för tillgodo
görande av en större vattenmängd
än 10000 kubikmeter om dygnet,

5, andra vallenregleringar, val-
tenöveriedningar och vallenbort-
ledningar än som har angetts förut,
om företaget avser någon av
sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren,
Hjälmaren, Storsjön i Jämtland el
ler Siljan och företaget kan inverka
märkbart pä vattenståndet i eller
vallenavrinningen ur sjön.

Förberedelse av vissa vattenföretag

Prop. 1985/86:90 Vattenlagen

Innan tillstånd söks till ett vattenföretag som är av sådan omfattning

7§

Innan tillstånd söks lill ett vatlenföretag som är av sådan omfattning

Nuvarande lydelse

eher beskaffenhet att dess tillåtlighet skaU eller kan antas komma att prövas av regeringen enligt 1 -3 §§, skall förberedande åtgärder ha vidtagits enligt 8-11 §§,

Föreslagen lydelse

eller beskaffenhet atl dess tillåt-hghet skall eller kan antas komma atl prövas av regeringen enligt 1 -3 §§ eller omfattas av 3 kap. 6 § lagen (0000:000) om hushåUning med naturresurser m.m., skall förberedande åtgärder ha vidtagits enligt 8-ll§§,

Prop, 1985/86:90 Vattenlagen

Denna lag träder i kraft den Ijanuari 1987,

Bestämmelsen i 3 kap, 6§ 1 skall tillämpas om regeringen vid prövning av en viss verksamhet enligt 136a§ byggnadslagen (1947:385) har angett ett vatlenföretag som ett villkor för verksamheten.

Vid bestämmande av ersättning för mark inom områden med stads- eller byggnadsplan skall 9 kap, 6§ andra stycket i sin lydelse före ikraftträdandet tillämpas.

18 Förslag till Prop. 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (1983:292) om införande av Lagen om införan-

vattenlagen (1983: 291) de av vattenlagen

Härigenom föreskrivs alt 8§ lagen (1983:292) om införande av vallenlagen (1983:291) skah upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

19 Förslag till

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom föreskrivs i fråga om miljöskyddslagen (1969:387)'

dels all 2, 3, 6, 9, 14 och 21 a §§ skall ha följande lydelse,

dels atl i lagen skall införas en ny paragraf, 4a§, av följande lydelse.

Prop. 1985/86:90

Miljöskyddslagen

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Utöver bestämmelserna i denna lag gäller om miljöfarlig verksamhet vad som föreskrivs i hälsoskydds-, byggnads- och naturvårdslagstiftning eller i annan lagstiftning. I fråga om viss miljöfarlig verksamhet gäller särskilda bestämmelser enligt lagen (1971:850) med anledning av gränsälvsöverenskommelsen den 16seplember 1971 mellan Sverige och Finland.

U piUVllIIlg Cllllgl UCIIIICl Iclg.

Regeringen eller myndighei som regeringen bestämmer äger meddela särskilda bestämmelser tih förebyggande av vallenförorening genom fast avfall.

Har regeringen enligt 136 a § hyggnadslagen (1947:385) prövat frågan om tillkomst eller lokalisering av viss verksamhet med hänsyn tUl hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar eller enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar prövat frågan om framdragande eller begagnande av sådan ledning, är beslutet bindande vid prövning enligt denna lag.

Har regeringen enligt 4 kap. lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m. prövat frågan om tillstånd lill en viss anläggning eller åtgärd eller enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar prövat frågan om framdragande eller begagnande av sådan ledning, är beslutet bindande vid prövning enligt denna lag.

3§ Med avloppsvatten avses i denna lag

1. spillvatlen eller annan flytande orenlighet,

2. vatten som använts för kylning vid driften av fabrik eller annan inrättning.

3. vatten som avledes för sådan torrläggning av mark inom stadsplan eller byggnadsplan som ej sker för viss eller vissa fastigheters räkning,

4. vatten som avledes för torrläggning av begravningsplats.

3. vallen som avleds för sådan avvattning av mark inom en detaljplan som ej sker för viss eller vissa fastigheters räkning,

4. vatten som avleds för avvattning av begravningsplats.

4a§

TiUstånd enligt denna lag får inte meddelas i strid mol en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller beslämmel-

' Lagen omtryckt 1981:420. - Senaste lydelse 1983:656.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

serna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Vid prövning av miljöfarlig verksamhet skall lagen (0000:000) om hushåUning med naturresurser m.m. tillämpas.

Kan miljöfarlig verksamhet befaras föranleda olägenhet av väsentiig betydelse, även om försiktighelsmåtl som avses i 5§ iakllages, får verksamheten utövas endast om särskilda skäl föreligger.

Innebär den befarade olägenheten all ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentiigt försämrade eller all betydande föriust från nalurvårdssynpunkt uppkommer eller atl liknande allmänt intresse skadas avsevärt, får verksamheten ej utövas. Regeringen kan dock lämna lillslånd enligt denna lag, om verksamheten är av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljesl från allmän synpunkt.

Miljöskyddslagen

Bestämmelsema i första och andra styckena gäller ej verksamhet, vars tillkomst eller lokalisering prövats enligt 136a§ byggnadslagen (1947:385) med hänsyn tiU hushållningen med landets samlade mark-och vattentillgångar, eller rörledning, vars framdragande eller begagnande prövats enligt lagen (1978:160) om vissa röriedningar. Första slyckel eller andra slyckel första punkten hindrar ej att sådan flygplats, väg eller järnväg, vars anläggande prövas i särskild ordning, användes för avsett ändamål.

Beslämmelserna i första och andra styckena gäller ej anläggning eller åtgärd, vars tillåtlighet har prövats enligt 4kap. lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m., eller rörledning, vars framdragande eller begagnande prövats enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar. Första stycket eller andra styckel första meningen hindrar ej all sådan flygplats, väg eller järnväg, vars anläggande prövas i särskild ordning, används för avsett ändamål.

9§''

Koncessionsnämnden för miljöskydd kan på ansökan av den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet lämna tillstånd lill verksamheten efler prövning enligt denna lag.

Skall regeringen enligt I36a§ hyggnadslagen (1947:385) pröva frågan om tUlkomsten eller lokaliseringen av en viss verksamhet med hänsyn till hushållningen med landets samlade mark- och vattentUl-gångar eller pröva frågan om framdragandet eller begagnandet av rörledning enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar, får frågan om tillstånd enligt denna lag inte avgöras, innan sådan prövning har skett

Skall regeringen enligt 4 kap. lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m. pröva frågan om tiUstånd till en anläggning eller åtgärd eller pröva frågan om framdragandet eller begagnandet av rörledning enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar, får frågan om tillstånd enligt denna lag inte avgöras, innan sådan prövning har skell.

' Senaste lydelse 1983:518. " Senaste lydelse 1983:518.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 90

14 S Miljöskyddslagen

Koncessionsnämnden skall sörja för fullständig utredning av ärende som kommer under nämndens prövning. Nämnden skall

1. genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligt sätt bereda dem
som kan beröras av den miljöfarliga verksamheten tillfälle att yttra sig,

2. samråda med de statiiga och kommunala myndigheter som har väsent
liga intressen all bevaka i frågan,

3. hålla sammanträde med dem som saken angår och besiktning på platsen, om del ej är uppenbart onödigt,

4. lämna den som gjort ansökan eller framställt erinran underrättelse om del som tillförts ärendet genom annan än honom själv och bereda honom tillfälle atl ytlra sig däröver, om ej annat följer av 15 § förvaltningslagen (1971:290),

Nämnden kan uppdraga ål en eller flera av ledamöterna all hälla sam-m.anträde eller besiktning enligt andra slyckel 3, Nämnden kan uppdraga ål sakkunnig atl verkställa särskild utredning. Kostnad för kungörelse och för utredning enligt fjärde styckel betalas av den som utövar eller ämnar utöva den miljöfarliga verksamheten. Nämnden fastställer på yrkande ersällning för utredningen.

Skall koncessionsnämnden avge Skall koncessionsnämnden avge
yttrande till regeringen i ärende en- yttrande till regeringen i ärende en
ligt I36a§ byggnadslagen ligt 4kap. lagen (0000:000) om hus-
(1947:385), äger bestämmelserna i hållning med naturresurser m.m.,
första-femte styckena motsvarande tUlämpas beslämmelserna i första-
tillämpning. femte styckena,

21 a §-'

I ärenden om tillstånd lill miljöfariig verksamhet får tillståndsmyndigheten på ansökan besluta atl vissa arbeten får påbörjas ulan hinder av att tillståndsfrågan inte har blivit slutligt avgjord. Ett sådanl beslul (igångsält-ningsmedgivande) får meddelas endasl om särskilda skäl föreligger och det är uppenbart att tillstånd kommer atl lämnas,

I igångsätlningsmedgivanden skall noggrant anges de villkor som skall gälla i avvaktan på den slutliga prövningen,

I fråga om ansökningar om igång- I fråga om ansökningar om igång
sättningsmedgivande gäller 13 § i sätlningsmedgivande gäller 13 § i
tillämpliga delar. En sådan ansökan tillämpliga delar. En sådan ansökan
handläggs i samma ordning som en handläggs i samma ordning som en
ansökan om tillstånd. Sammanträ- ansökan om tillstånd. Sammanträ
de eller besiktning behöver dock de eller besiktning behöver dock
inte äga rum. Har regeringen läm- inte äga rum. Har regeringen läm
nat lillslånd till verksamheten ifrå- nal tillstånd lill verksamheten en-
ga enligt 136 a § byggnadslagen ligt 4 kap. lagen (0000:000) om hus-
(1947:385) och därvid prövat verk- hållning med naturresurser m.m.
samheten med hänsyn tUl hushåll- eller enligt lagen (1978:160) om vis-
ningen med landets samlade mark- sa rörledningar får igångsättnings-
och vattentillgångar eller har rege- medgivande lämnas utan hinder av
ringen lämnat tiUstånd tiU verksam- all 14 § andra styckel 1 och 2 inte

' Senaste lydelse 1983:518, 56

Nuvarande lydelse

heten ifråga enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar får igångsättningsmedgivande lämnas utan hinder av all 14 § andra stycket 1 och 2 inte har iakttagits, om särskilda skäl talar för del.

Föreslagen lydelse

har iakttagits, om särskilda skäl talar för det.

Prop, 1985/86:90 Miljöskyddslagen

Denna lag träder i kraft den Ijanuari 1987,

Beslämmelserna i 2, 6 och 21a§§ skall tillämpas om regeringen enligt 136a § byggnadslagen (1947:385) har prövat frågan om tillkomst eller lokalisering av viss verksamhet med hänsyn till hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar.

20 Förslag till Prop, 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (1902: 71 s. 1), innefattande vissa El-lagen

bestämmelser om elektriska anläggningar

Härigenom föreskrivs att 2§ 2 mom, samt 5 b § 1 och 3 mom, lagen (1902:71 s, I), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§ 2 mom,' Koncession må ej meddelas med mindre anläggningen är behövlig och förenlig med en planmässig elektrifiering och, då fråga är om områdeskoncession för yrkesmässig distribution, området utgör en med hänsyn lill eldistributionens ändamålsenliga anordnande lämplig enhet.

Koncession för yrkesmässig distribution må meddelas endasl den som från allmän synpunkt finnes lämplig alt utöva sådan verksamhet.

Vid prövning av fråga om meddelande av områdeskoncession enligt första och andra styckena skall möjlighet alt tillgodose lokala iniressen särskill beaktas.

Koncession får inte strida mol en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Vid prövning av frågor om meddelande av koncession skall lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m. m. tUlämpas.

Koncession må ej överlåtas ulan tillstånd av regeringen eller den regeringen bemyndigar.

Om förvärv av eldislributionsanläggning m, m, finnes särskilda bestämmelser,

5b§
/ mom. Har elektrisk ledning ef- 1 mom. Har elektrisk ledning ef
ter expropriation dragils fram i eller ter expropriation dragils fram i eller
över gata, torg, allmän plats eller över allmän plats eller vallendrag
vattendrag inom område, för vilket inom område, för vilket finns en de-
finns stadsplan eller byggnadsplan, taljplan, eller inom fastställt hamn-
eller inom fastställt hamnområde område och visar det sig all led-
och visar del sig all ledningen bind- ningen hindrar eller varaktigt för
rar eller varaktigt försvårar sam- svarar samfärdsel på egendomen el-
färdsel på egendomen eller hindrar ler hindrar någon för samhället nöd
någon för samhället nödvändig an- vändig anläggning eller utgör hinder
läggning eller ulgör hinder för egen- för egendomens underhåll eller el
domens underhåll eller eljesl för be- jest för behövliga arbeten på egen-
hövliga arbeten på egendomen eller domen eller är synnerligen vanpry-
är synnerligen vanprydande, skall dande, skall ledningen på bekost-
ledningen på bekostnad av dess in- nad av dess innehavare ändras.

' Senaste lydelse 1976:239,

Senaste lydelse 1972:721, 58

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1985/86:90

nehavare ändras, flyttas eller bort- flyttas eller borttagas, i den män del El-lagen tagas, i den mån det behövs för behövs för hindrets eller olägenhe-hindrels eller olägenhetens undan- tens undanröjande, röjande.

Har i annat fall än som avses i första slyckel nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtits genom expropriation för framdragande av ledning, och medför ledningen på gmnd av ändrade förhållanden betydande olägenhet för fastigheten, är ledningens innehavare skyldig all på sin bekostnad ändra eller flytta ledningen, i den mån del behövs för olägenhetens undanröjande och del kan ske utan synnerligt men för ledningen.

Tvist i fråga som avses i första eller andra stycket prövas av fastighetsdomstol,

3 mom.Vpphör egendom atl 3 mom. Upphör egendom all

vara gata, torg, allmän plats eller vara allmän plats eller vallendrag

vattendrag inom område, för vilket inom område, för vilket finns en de-

finns stadsplan eller byggnadsplan, taljplan, eller inom fastställt hamn-

eller inom fastställt hamnområde, område, gäller ej längre sådan rätt

gäller ej längre sådan rätt all ha led- all ha ledning framdragen där som

ning framdragen där som fömt för- förut förvärvals genom expropria-

värvats genom expropriation. tion.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

' Senaste lydelse 1972: 721, 59

21 Förslag till Prop. 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar Rörledningslagen

Härigenom föreskrivs atl 4§ lagen (1978:160) om vissa rörledningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ Koncession får meddelas endasl om del från allmän synpunkt är lämpligt att ledningen framdrages och begagnas och sökanden finnes lämplig alt utöva verksamhet som avses med koncessionen.

Koncession får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller beslämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Vid koncessionsprövning skall lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m. m. tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

22 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:690) om byggnadsminnen

Härigenom föreskrivs alt 5, 12 och 16§§ lagen (1960:690) om byggnadsminnen' skall ha följande lydelse.

Prop. 1985/86:90

Byggnadsminnes-lagen

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5§

Medföra skyddsföreskrifter att pågående användning av byggnad eller område avsevärt försvåras, äro fastighetsägaren och innehavare av särskUd rätt till fastigheten berättigade till ersättning av staten för den skada de därigenom lida.

Uppkommer tUl följd av beslul om skyddsföreskrifter skada som är betydande i förhållande lUl värdet av berörda delar av fastigheten, har fastighetsägaren och innehavare av särskild rätt liU fastigheten rätt tiU ersättning av staten.

Ersättning, varom i första slyckel sägs, må om så finnes lämpligt bestämmas atl utgå med visst årligt belopp med rätl för sakägaren eller staten all erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.

12 §

I fråga om ersällning enligt 5 eller 7 § eller 11 § andra stycket skall expropriationslagen (1972:719) i lill-lämpUga delar lända till efterrättelse i den mån avvikande bestämmelser ej meddelas i denna lag.

OgUlas yrkande om ersättning i mål som ej anhängiggjorts av staten, tUlämpas allmänna regler om rättegångskostnad. Om den som framställer ersättningsanspråk har

I fråga om ersällning enligt 5 eller 7 § eller 11 § andra styckel skall expropriationslagen (1972:719) tillämpas i den mån avvikande bestämmelser ej meddelas i denna lag.

Ersättning för minskning av fastighetens marknadsvärde ifall som avses i 5 eller 7§ skall bestämmas som skUlnaden mellan fastighetens marknadsvärde före och efler beslutet. Härvid skall bortses från förväntningar om ändring av markanvändningen.

Ersättning för skada erdigl 5 § första slyckel skall minskas med ett belopp som motsvarar vad som på grund av samma stycke skall tålas ulan ersättning.

Om staten begär det och det inte är uppenbart oskäligt, skall dom-slolenförordna all ersällning enligi 5§ första styckel skall betalas ut först när vissa åtgärder med byggnaden har ulförls.

Ogillas lalan om ersällning som har väckis av fastighetsägaren skall tillämpas vad I rättegångsbalken är föreskrivet om skyldighet att ersätta motparten hans rättegångs-

Lagen omtryckt 1976:440.

Nuvarande lydelse

haft skälig anledning all få sin lalan prövad av domstol, kan dock efter omständigheterna förordnas, all staten skall ersätta honom hans rättegångskostnad eller att vardera parten skall bära sin kostnad.

Föreslagen lydelse

kostnad i tvistemål. Om fastighetsägaren har haft skälig anledning att få sin lalan prövad av domstol, kan domstolen dock efler omsiändigheterna förordna, atl staten skall ersätta honom hans rättegångskostnader eller alt vardera parlen skall bära sina kostnader.

Vad som i femte stycket sägs om fastighetsägaren skaU också lillämpas på den som innehar särskild rätt tUl fasligheten.

Prop. 1985/86:90

Byggnadsminnes-lagen

16§ Regeringen må häva beslul om byggnads förklarande för byggnadsminne eller jämka därav föranledda skyddsföreskrifter:

om genomförandel av stadsplan om genomförandel av en detalj-

eller byggnadsplan hindras; plan hindras;

om ändamål, för vilket beviljats expropriation av byggnaden eller kringliggande område hindras; eller

om eljest företag av störte allmän eller enskild nytta hindras eller avsevärt försvåras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Har beslul om skyddsföreskrifter eller beslul om förbud enligt 7 § meddelats före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser om ersättning lillämpas.

23 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1942: 350) om fornminnen

Härigenom föreskrivs att 20§ lagen (1942:350) om fornminnen' skall ha följande lydelse.

Prop. 1985/86:90 Fornminneslagen

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 §-

Beslul av länsstyrelsen i ärenden enligt 3 § andra slyckel, 4 §, 15 § tredje slyckel och 15d§ andra slyckel får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Delsamma gäller i fråga om beslul om sådana föreskrifter som avses i 15c§ tredje slyckel och som meddelas av annan myndighei än regeringen. Beslut i övrigt enligt denna lag av länsstyrelsen eller riksanli-kvarieämbelel och statens historiska museer får överklagas hos regeringen genom besvär.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer får överklaga beslut av länsstyrelsen enligt denna lag. Delsamma gäller i fråga om beslut om sådana föreskrifter som avses i 15c§ tredje stycket och som meddelas av annan myndighet än regeringen.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer får överklaga beslut av länsstyrelsen enligt denna lag. Detsamma gäller i fråga om beslul om sådana föreskrifter som avses i 15 c § tredje slyckel och som meddelas av annan myndighei än regeringen. Kommunen får överklaga länsstyrelsens beslut i ärende enligt 3§ andra styckel, 4§, 6§ första styckel eller 15 § tredje stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Lagen omtryckt 1976:442. Senaste lydelse 1985:281.

Prop. 1985/86:90

24 Förslag till

Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:

152) Fastighels-

taxerings-

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 §, 6 kap. 8 §, 7 kap. 10, 11 och 13 §§, 16 Jagen kap. 4§ saml 18 kap. 11 § faslighetstaxeringslagen (1979:1152) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap. 4§'

Mark skall indelas i de ägoslag som anges i del följande. Mark som är valtenläckl skall indelas endasl om den är läktmark. Indelningen får inte påverkas av förekomsten av byggnad som skall rivas (saneringsbyggnad).

Tomtmark Mark som upptas av småhus, hyreshus, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad samt trädgård, parkeringsplats, upplagsplats, kommunikalionsutrymme m. m., som ligger i anslutning lill sådan byggnad.

Mark till faslighet, som är bebyggd med småhus, hyreshus, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad, skall i sin helhet utgöra tomtmark, om fastigheten ligger i etl ägoskifte och har en total areal som inte överstiger två hektar. Delta skall dock ej gälla om fastighetens mark lill någon del skall laxeras tillsammans med annan egendom enligt reglerna i 4 kap.

Vad nu har sagts om tomtmark skall också gälla mark till obebyggd faslighet, som har bildats för byggnadsändamål under de senaste tvä åren. Har fastigheten bildats längre tillbaka i liden skall marken utgöra tomtmark endast om det är uppenbart alt den får bebyggas. I övriga fall skall obebyggd mark anses som tomtmark endasl om det finns giltigt byggnadslov enligt hyggnadslagen (1947:385).

Vad nu har sagts om
tomtmark skall också
gälla mark lill obe
byggd fastighet, som
har bildals för bygg
nadsändamål under de
senaste två åren. Har
fastigheten bildats
längre tillbaka i tiden
skall marken utgöra
tomtmark endasl om
det är uppenbart att
den får bebyggas. I
övriga fall skall obe
byggd mark anses som
tomtmark endast om
del finns giltigt bygg
lov eller tillstånd en
ligt en förhands
besked enligt plan-
och bygglagen

(0000:000), avseende sådan byggnad som anges i andra stycket.

Senaste lydelse 1983:664.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

Exploaterings-mark

Obebyggd mark som ingår i fastställd stadsplan eller byggnadsplan och som till någon del är avsedd all användas för byggnadsändamål. Detta skall inte gälla, om marken skall indelas som tomtmark eller om det är uppenbart att exploatering ej kommer atl genomföras eller kommer atl avsevärt fördröjas.

Exploa- Obebyggd mark som
terings- ingår i en detaljplan

mark och som till någon del

är avsedd atl användas för byggnadsändamål. Delta skall inte gälla, om marken skall indelas som tomtmark eller om det är uppenbart all exploatering ej kommer atl genomföras eller kommer alt avsevärt fördröjas.

Fastighets-taxeringslagen

Täklmark

Åkermark

Betesmark

Skogsmark

Skogsim-pediment

Övrig mark

Mark för vilken gäller täktlillslånd enligt 18 § naturvårdslagen (1964:822) eller vattenlagen (1983:291). Med läkttillstånd skall jämställas pågående läkt. Byggnad på läktområde för taktens utnyttjande hindrar inte atl marken indelas som täklmark.

Mark som används eller lämpligen kan användas till växtodling eller bete och som är lämplig atl plöjas.

Mark som används eller lämpligen kan användas till bete och som inte är lämplig alt plöjas.

Mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål. Mark där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller mol att Qällgränsen flyttas ned.

Mark som ligger heh eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark, om den på gmnd av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduktion.

Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.

Myr, berg, hällmark, mark med fjällskog och andra impedi-ment i anslutning lill skogsmark.

Mark som inte skall utgöra något av de tidigare nämnda ägoslagen.

6 kap.

8§

Exploateringsmarken inom en taxeringsenhet skall uppdelas i värderingsenheter med hänsyn till det användningssätt som anges i fast-stäUd stadsplan eller byggnadsplan.

Exploaleringsmarken inom en taxeringsenhet skall uppdelas i värderingsenheter med hänsyn lill det användningssätt som anges i en detaljplan.

5 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 90

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

Vid värdering av tomtmark skall bebyggelsemöjligheien bestämmas med utgångspunkt i den pågående markanvändningen, såvida inte annan markanvändning är tillåten enligt en detaljplan och marken därigenom får väsentligt högre värde.

7 kap, 10 § Vid värdering av tomtmark skall bebyggelsemöjligheten bestämmas med utgångspunkt i den pågående markanvändningen, såvida inte annan markanvändning är tillåtna tn-ligt fastställd stads- eUer byggnadsplan och marken därigenom får väsentiigt högre värde.

Fastighets-taxeringslagen

ll§

Är tomtmarken obebyggd skall vid värderingen rådande byggnadsförbud och andra föreskrifter angående markens användning beaktas.

Finns på tomtmarken byggnad som har åsatts värde skaJl, oavsett om byggnadsförbud föreligger, nybyggnad anses möjlig i den utsträckning bebyggelse har skett. Vidare skall vid bedömning av tomtmarkens delbarhet hänsyn tas till om byggnadens placering på tomten omöjliggör att denna delas.

Är tomtmarken obebyggd skall föreskrifter angående markens bebyggande eller användning beaktas vid värderingen.

Finns på tomtmarken byggnad som har åsatts värde skall nybyggnad anses möjlig i den utsträckning bebyggelse har skett. Vidare skall vid bedömning av tomtmarkens delbarhet hänsyn tas lill om byggnadens placering på tomten omöjliggör att denna delas.

13 §

Byggnadsvärde för byggnad, som enligt lagen (1%0:690) om byggnadsminnen har förklarats för byggnadsminne, är sammanlagda värdet av byggnaden och tillhörande tomt, Samma skall gälla byggnad som vid fastställande av stadsplan har angetts ha sådant värde ur historisk eller kulturhistorisk synpunkt an den bör bevaras.

Byggnadsvärde för en byggnad, som enligt lagen (1960:690) om byggnadsminnen har förklarats för byggnadsminne, är sammanlagda värdet av byggnaden och tillhörande tomt, Samma skall gälla en byggnad som avses i 3 kap. 12 § plan-och bygglagen (0000:000) för vilken skyddsbestämmelser har meddelats.

För mark till sådan taxeringsenhet bestäms inte något värde,

16 kap,

4§

Ny taxering av taxeringsenhet skall ske om under löpande taxeringsperiod taxeringsenhetens värde ökat eller minskat

1. genom beslut om fastställelse 1. genom beslut att anta, ändra
av generalplan, stadsplan eUer eller upphäva en detaljplan eller
byggnadsplan områdesbestämmelser

2. genom annat beslut av myndighei om beslutet innebär ändring i rätten
att förfoga över eller i övrigt använda enheten

Senaste lydelse 1981:1119,

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3. genom alt avgift till allmän va-anläggning eller allmän fjärtvärmean-läggning (anslutningsavgift) eller ersällning för gatukostnader eriagts för enheten.

Ny taxering skall ske endasl om taxeringsenhetens taxeringsvärde på gmnd av förändringen bör ändras med minst en femtedel, dock minst 25000 kronor. Om förändringen medför en ökning eller minskning av taxeringsvärdet med mindre än 100000 kronor skall ny taxering ske endasl efter framställning av taxeringsenhetens ägare.

Prop. 1985/86:90

Fastighets-taxeringslagen

18 kap, 11§

Byggnadsnämnd skall i behövlig omfattning, enligt närmare föreskrifter av regeringen eller myndighet som regeringen besiämmer, lämna den lokala skattemyndigheten uppgift om arten och omfattningen av den byggnadsverksamhet, som avses med beviljade byggnadslov.

Uppgift skall lämnas för vaije fastighet för sig senast två veckor efter utgången av vaije kvartal och omfatta de byggnadslov som bevU-jats under kvartalet.

Byggnadsnämnd skall i behövlig omfattning, enligt närmare föreskrifter av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, lämna den lokala skattemyndigheten uppgift om arten och omfattningen av den byggnadsverksamhet, som avses med lämnade bygglov, rivningslov, marklov eller tillstånd enligt förhandsbesked.

Uppgift skall lämnas för vatje faslighet för sig senast två veckor efter utgången av varje kvartal och omfatta de lov och tillstånd som lämnats under kvartalet,

Lantbmksnämnd skall, på sätt som föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, lämna lokal skaltemyndighet uppgift om sådant beslut av nämnden som är av betydelse för fastighetstaxeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

25 Förslag till

Lag om regionplanering för kommunerna i Stockholms län

Härigenom föreskrivs följande,

1 § För kommunerna i Stockholms län skall Stockholms läns landstingskommun som regionplaneorgan ha hand om sådan utrednings- och samordningsverksamhet beträffande regionala frågor (regionplanering) som avses i 7 kap, 1 § första stycket plan- och bygglagen (0000:000),

2 § Beslämmelserna i 7 kap, 3 § första stycket och andra stycket första meningen plan- och bygglagen (0000:000) tillämpas på landstingskommunens verksamhet.

Regeringen kan besluta alt utrednings- och samordningsverksamheten skall avse vissa angivna frågor,

3 § I fråga om regionplan lillämpas beslämmelserna i 7 kap, 4, 5 och 8 §§ plan- och bygglagen (0000:000),

4 § Regionplanen antas av landstinget. Även ändring och upphävande av planen beslutas av landstinget,

5 § Senast dagen efter det alt justering av protokollet med beslul om antagande, ändring eller upphävande av regionplanen har tillkännagivits på landstingskommunens anslagstavla skall meddelande om tillkännagivandet och protokollsutdrag med beslutet sändas till kommunerna och länsstyrelsen i Stockholms län samt lill regeringen.

När beslutet har vunnit laga kraft, skall planen sändas till länsstyrelsen i Stockholms län,

6§ Vad som i 13 kap, 1§ 6 plan- och bygglagen (0000:000) sägs om kommunalförbunds eller regionplaneförbunds fullmäktiges beslut skall i fråga om Slockholms län gälla landstingets beslul.

Prop. 1985/86:90

Lagen om regionplanering för kommunerna i Stockholms län

Ikraftträdande m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Genom lagen upphävs lagen (1968:598) angående handläggning av frågor om regionplan för kommunerna i Stockholms län.

26 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs all punkt 2 av anvisningarna till 27 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Prop. 1985/86:90

Kommunalskattelagen

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Anvisningar till 27 §

2.' Tomlrörelse anses föreligga, när någon bedriver verksamhet som huvudsakligen avser försäljning av mark för bebyggelse (byggnadstomt) från faslighet, som uppenbarligen har förvärvats för all ingå i yrkesmässig markförsäljning, såsom när fastighet har köpts av etl lomtbolag e,d, eller när förvärvet har avsett mark som enligt fastställd stadsplan eller byggnadsplan är avsedd för bebyggelse.

2, Tomlrörelse anses föreligga, när någon bedriver verksamhet som huvudsakhgen avser försäljning av mark för bebyggelse (byggnadstomt) från faslighet, som uppenbarligen har förvärvals för att ingå i yrkesmässig markförsäljning, såsom när fastighet har köpts av etl tomlbolag e,d, eller när förvärvet har avsett mark som enligt detaljplan är avsedd för bebyggelse.

I övrigi anses försäljning av byggnadstomt ingå i tomlrörelse, om den skattskyldige under tio kalenderår - frånsett överlåtelse som avses i 2 § lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst - har avyttrat minst 15 byggnadstomter. Detsamma gäller om makar under äktenskapet har sålt sammanlagt minst 15 byggnadstomter under angivna lid. Har försäljning av byggnadstomter skett från olika fastigheter eller från olika delar av en fastighet, medräknas vid beräkningen av antalet tidigare sålda byggnadstomter endasl sådana tomter som med hänsyn lill deras inbördes läge normah kan anses ingå i en och samma tomlrörelse. Vid beräkning av antalet tidigare sålda byggnadstomter likställs med försäljning upplåtelse av mark i och för bebyggelse, utom då fråga är om kommuns upplåtelse av tomträtt. Har fastighet genom köp, byte eller därmed jämförlig överiåtelse eller genom gåva överförts till föräldrar, far- eller morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make, lill dödsbo, vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare, eller till aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, vari den skatlskyldige ensam eller tillsammans med sådana personer på gmnd av det samlade innehavet av aktier eller andelar har etl bestämmande inflytande, anses tomlrörelse föreligga, om överiåtaren och den nye ägaren sammanlagt har avyttrat minst 15 byggnadstomter. Tomtrörelsen anses påböijad i och med avyttringen av den femtonde byggnadstomten.

Försäljning av byggnadstomt för atl av anställda huvudsakligen användas för gemensamt ändamål eller till anställd för att bereda honom bostad anses inte utgöra tomtrörelse, om inte försäljningen görs av skallskyldig som avses i första slyckel eller av skaltskyldig som driver byggnadsrörelse eller handel med fasligheter.

Säljs byggnadstomt av någon som bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter, anses försäljningen ingå i den övriga verksamheten, om inte tomlrörelse utgör den huvudsakliga verksamheten.

Senaste lydelse 1981:295.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

Har skallskyldig och hans make, om de med hänsyn lill antalet tomt-försäljningar enligt andra stycket anses ha drivit tomlrörelse, inte sålt någon byggnadstomt under de senaste tio kalenderåren före taxeringsåret, anses avyttring av byggnadstomt som därefter sker inte som tomlrörelse, om inte byggnadstomten ingår i fastställd stadsplan eller byggnadsplan eller avyttringen har skell under sådana förhållanden all tomlrörelse på nytt anses föreligga enligt beslämmelserna i första eller andra slyckel. Överlåtelse som avses i 2§ lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst verkar inte avbrytande på uppehåll som nu nämnts.

Har skaltskyldig och hans make, om de med hänsyn till antalet tomtförsäljningar enligt andra stycket anses ha drivit tomlrörelse, inte sålt någon byggnadstomt under de senaste tio kalenderåren före taxeringsåret, anses avyttring av byggnadstomt som därefter sker inte som tomlrörelse, om inte byggnadstomten ingår i detaljplan eller avyttringen har skett under sådana förhållanden all tomlrörelse på nytt anses föreligga enligt bestämmelserna i första eller andra styckel. Överlåtelse som avses i 2§ lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst verkar inte avbrytande på uppehåll som nu nämnts.

Kommunalskattelagen

Utan hinder av vad i föregående stycke sagts skall avyttring av byggnadstomt anses utgöra led i tomlrörelse. om nedskrivning av byggnadstomt har sketl i rörelsen och nedskrivet belopp inte har återförts lill beskattning minst tio år före taxeringsåret.

Avyttrar skallskyldig återstoden av lagret i sådan tomlrörelse som avses i andra styckel, anses vinslen av denna avyttring - utom den del av vinslen som belöper på mark inom detaljplan — inte som inkomst av tomlrörelse, om inte avyttringen kan antas ha skett väsentligen i syfte att bereda den skallskyldige eller egendomens förvärvare eller annan, med vilken någondera är i intressegemenskap, obehörig skalleförmån. Som skattepliktig intäkt av tomtrörelse räknas likväl belopp varmed egendomens värde har nedskrivits i rörelsen, i den mån nedskrivningen inte har återförts till beskattning tidigare.

Avyttrar skattskyldig återstoden av lagret i sådan tomlrörelse som avses i andra stycket, anses vinsten av denna avyttring - utom den del av vinsten som belöper på mark inom fastställd stadsplan eller byggnadsplan - inte som inkomst av tomlrörelse, om inte avyttringen kan antas ha skett väsentligen i syfte att bereda den skallskyldige eller egendomens förvärvare eller annan, med vilken någondera är i intressegemenskap, obehörig skatteförmån. Som skattepliktig intäkt av tomlrörelse räknas likväl belopp varmed egendomens värde har nedskrivits i rörelsen, i den mån nedskrivningen inte har återförts till beskattning tidigare.

Frågan om dödsbos avyttring av byggnadstomt är atl hänföra till tomlrörelse eller ej bedöms på samma sätt som om den avlidne hade verkstäht avyttringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

27 Förslag till Prop. 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (1933: 269) om ägofred Ägofredslagen

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1933:269) om ägofred skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§
Vad i denna lag är stadgat om Vad i denna lag är stadgal om

stängselskyldighel äger icke stängselskyldighel gäUer inte be-tillämpning beträffande tomt i stad träffande områden med fastighels-eller ort å landet, varest finnes plan. tomtindelning såsom i stad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

28 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs atl anvisningarna till 3§ lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst skall ha följande lydelse.

Prop. 1985/86:90

Lagen om beräkning av stadig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Anvisningar lin3§'

Vad i 3§ 2 mom, vid 2) sägs angående intäkt av jordbmksfastighel genom upplåtelse av nyttjanderätl skall icke gälla beträffande upplåtelse av rätt att avverka skog.

Såsom ersättning vid överlåtelse av hyresrätt anses jämväl vad skattskyldig erhåller för att han flyttar från lokal, använd i rörelsen.

Med ersättning på gmnd av av-brotlsförsäkring eller skadestånd c, d, enligt 3 § 4 mom, vid 3) avses i första hand sådan ersättning för inkomstbortfall som erhålls med anledning av exempelvis stadsplanering eller gatureglering. Härmed likställs frivilligt överenskommen ersällning, vilken avtalats under sådana förhållanden alt möjlighet lill tvångsåtgärder förelegat om frivillig uppgörelse inte träffats.

Med ersättning på gmnd av avbrottsförsäkring eller skadestånd e, d, enligt 3 § 4 mom, vid 3) avses i första hand sådan ersättning för inkomstbortfall som erhålls med anledning av exempelvis delaljplane-läggning eller gatureglering. Härmed likställs frivilligt överenskommen ersättning, vilken avtalals under sädana förhållanden alt möjlighet till tvångsåtgärder förelegal om frivillig uppgörelse inte träffats.

Vid tillämpning av beslämmelserna i 3 § 2 mom, vid 5) och 6), 3 § 3 mom, vid 2) och 3 § 4 mom, vid 5) skall med avyttring likställas föriust av tillgång, om ersättning på gmnd av skadeförsäkring eller annan ersättning för skada har utgått och ersättningen inte har föranlett avdrag för avsättning till eldsvådefond.

Skatteberäkning för ackumulerad inkomst enligt 3 § 2 mom, vid 6) saml 3 § 4 mom, vid 4) och 5) får ske endast under förutsättning

atl vid beskattningsårets utgång kvarvarande, inte avyttrade inventarier och varor - frånsett tillgångar som vid upplåtelse av rörelse har ularten-derals - är av endasl obetydlig omfattning,

alt vid nämnda tidpunkt inte kvarstår avsättning, som har skett till lagertegleringskonlo, särskild nyanskaffningsfond, särskild investeringsfond för avyttrat fartyg eller eldsvådefond,

saml att, såvitt avser rörelse, den skatlskyldige inte under beskattningsåret har böljat ny rörelse, som med hänsyn till varusortiment eller liknande kan anses utgöra fortsättning av den tidigare rörelsen.

Utöver vad i nästföregående stycke sägs skall som förutsättning för skatteberäkning för ackumulerad inkomst vid upplåtelse av rörelse gälla, att upplåtelsen utgör etl led i rörelsens avveckling.

Denna lag träder i kraft den I januari 1987,

Senaste lydelse 1981:297,

29 Förslag till Prop, 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (0000:000) om ändring i luftfartslagen Luftfartslagen (1957:297)

Härigenom föreskrivs att 6 kap, 5§ luftfartslagen (1957:297)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap, 5§ Tillstånd får beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn till det allmänna. Vid prövningen skall hänsyn, fömlom lill annat, las til! markförhållandena, till störningar som kan uppkomma för omgivningen och till totalförsvaret. Vidare skall hänsyn tas till sökandens tekniska och ekonomiska förutsättningar all driva flygplatsen.

Tillstånd får inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller beslämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

' Lagen omtryckt 1979:643,

Lydelse enligt prop, 1984/85:212, TU 1985/86:6, rskr 1985/86:71, 73

30 Förslag till

Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)

Härigenom föreskrivs i fräga om civilförsvarslagen (1960:74)'

dels all 31 § skall upphöra att gälla

dels alt 32 och 33 §§ skall ha följande lydelse.

Prop. 1985/86:90

Civilförsvarslagen

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

32 §

Avser någon att uppföra en ny anläggning eller byggnad inom en skyddsmmsort, skall han anmäla detta till kommunen. Undanlag från sådan anmälningsskyldighet får föreskrivas av regeringen eUer, efler regenngens bemyndigande, av kommunen. Del åligger kommunen all lämna den som har gjort anmälan besked humvida skyddsmm skall anordnas i anläggningen eller byggnaden och, om så är fallet, uppgift om det antal personer som skall beredas plats i detta.

Avser någon all uppföra, bygga tiU eller bygga om en anläggning eller en byggnad inom en skyddsmmsort, skall han anmäla detta till kommunen. Undantag från sådan anmälningsskyldighet får föreskrivas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av kommunen. Del åligger kommunen att lämna den som har gjort anmälan besked humvida skyddsmm skall anordnas i anläggningen eller byggnaden och, om så är fallet, uppgift om det antal personer som skall beredas plats i detta.

Avvikelse från besked som avses i första stycket får göras endast om 1, den som har gjort anmälan medgiver det.

2. byggnadslov eller godkännan
de enligt 33 § andra stycket icke har
sökts inom två år från beskedels
dag eller

3. i fråga om anläggning eller
byggnad som tillhör staten uppfö
randet icke har påbörjats inom tid
som5äg5 i 2,

Vad i denna paragraf sägs om uppförande av en ny anläggning eller byggnad skall även gälla

1. tillbyggnad av en befintlig anläggning eller byggnad,

2. ombyggnad eller någon annan ändring av en anläggnings eller byggnads yttre eller inre utförande som är så genomgripande att ändringen kan anses jämförlig med ombyggnad.

2. bygglov eller godkännande en
ligt 33 § andra slyckel icke har
sökts inom två år från beskedets
dag eller

3. i fråga om anläggning eller
byggnad som tillhör staten och som
får byggas om utan bygglov, om
byggnaden inte har påbörjats inom
den tid som anges i 2.

Lagen omtryckt 1984: 1026,

33 §

Nuvarande lydelse

Föreligger skyldighet alt söka byggnadslov för anläggning eller byggnad inom skyddsmmsort, ankommer det på byggnadsnämnden all vid prövning av ansökan om sådant lov tillse, atl byggnadsföretaget överensstämmer med besked enligt 32 § saml med bestämmelserna i 29 och 30 §§ och med stöd av dessa meddelade föreskrifter.

Vill någon, då skyldighet ej föreligger all söka byggnadslov, ulföra sådant byggnadsföretag som avses i 32 §, åligger det honom att i förväg inhämta länsstyrelsens godkännande av byggnadsföretaget i omför-mälda hänseenden, dock ej i fråga om byggnad som tillhör staten.

Föreligger ej besked enligt 32 §, må byggnadslov eller godkännande enligt andra styckel ej meddelas.

Föreslagen lydelse

Föreligger skyldighet att söka bygglov för anläggning eller byggnad inom skyddsrumsort, ankommer del pä byggnadsnämnden att vid prövning av ansökan om sådanl lov tillse, att byggnadsföretaget överensstämmer med besked enligt 32 § saml med beslämmelserna i 29 och 30 §§ och med stöd av dessa meddelade föreskrifter.

Vill någon, då skyldighet ej föreligger atl söka bygglov, utföra sådant byggnadsförelag som avses i 32 §, åligger del honom alt i förväg inhämta länsstyrelsens godkännande av byggnadsföretaget i omför-mälda hänseenden, dock ej i fråga om byggnad som tillhör staten.

Föreligger ej besked enligt 32 §, må bygglov eller godkännande enhgt andra stycket ej meddelas.

Prop, 1985/86:90 Civilförsvarslagen

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

31 Förslag till

Prop, 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse

Härigenom föreskrivs all 5 § lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse skall ha följande lydelse.

Lagen om hotell-och pensionatrörelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5§'

Ansökan om tillstånd att driva hotell- eller pensionalrörelse skall vara skriftlig och åtföljas av

a) uppgift om sökandens fullständiga namn, firma och postadress samt, om sökanden tidigare haft annat släktnamn, detta;

b) för sökande, som är enskild person, uppgift om födelsetid och yrke eller titel saml bevis all han ej är omyndig eller i konkurstillstånd;

c) uppgift om fullständigt namn, födelsetid och yrke eller titel för den som utsetts till föreståndare eller ersättare saml bevis all han ej är omyndig;

d) uppgift om belägenheten av den byggnad eller lägenhet där rörelsen
avses skola drivas, del största anlal gäster som skall kunna mottagas
samtidigt och del största anlal gäslmm som rörelsen skall omfatta;

e) om byggnadslov meddelats för e) om bygglov meddelats för ho-

hotellel eller pensionatet, handlingar som visa atl så skell.

Beviljas tillstånd skall skriftligt bevis utfärdas. Har byggnadslov ej meddelats och är ej uppenbart att det icke behöves, skall beviset innehålla erinran om att byggnadslov kan fordras. Finnes ej godkänd ersättare eller, i fall när föreståndare skall finnas enligt 3 §, godkänd föreståndare, skall i beviset anges all tillståndet icke får utnyttjas förrän ersättare eller föreståndare utsetts och godkänts. Avskrift av beviset skall tillställas byggnadsnämnden, brandchefen och miljö- och hälsoskyddsnämnden.

tellet eller pensionatet, handlingar som visar alt så har skett.

Beviljas tillstånd skall skriftligt bevis utfärdas. Har bygglov ej meddelats och är det inte uppenbart all lov inte behövs skall beviset innehålla erinran om alt bygglov kan fordras. Finns ej godkänd ersättare eller, i fall när föreståndare skall finnas enligt 3§, godkänd föreståndare, skall i beviset anges atl tillståndet icke får utnyttjas förtån ersättare eller föreståndare utsetts och godkänts. Avskrift av beviset skall tillställas byggnadsnämnden, brandchefen och miljö- och hälsoskyddsnämnden.

Om godkännande av föreståndare eller ersättare skall skriftligt bevis utfärdas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Senaste lydelse 1983: 303,

32 Förslag till Prop, 1985/86:90

Lag om ändring i rennäringslagen (1971:437) Rennäringslagen

Härigenom föreskrivs all 30§ rennäringslagen (1971:437)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 § Den som inom område som avses i 3 § I äger eller bmkar mark där renskötsel bedrives får ej ändra användningen av marken på sätt som medför avsevärd olägenhet för renskötseln i annan mån än som följer av förordnande enligt 26§,

Första slyckel hindrar ej att mark Första slyckel hindrar inte att
användes i enlighet med fastställd mark används i enlighet med en de-
stadsplan eller byggnadsplan eller taljplan eller för företag vars tillåt-
för företag vars tillåtlighet skall lighel skall prövas i särskild ord-
prövas i särskild ordning, ning.

Denna lag träder i kraft den I januari 1987.

Lagen omtryckt 1985:919, 77

33 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: J89) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter

Härigenom föreskrivs all 3 § lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter skall ha följande lydelse.

Prop, 1985/86:90

Lagen med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3§'

Bostadslägenhet eller lägenhet, som är avsedd att helt eller till ej oväsentlig del nyttjas för hotell- eller pensionalrörelse, får ej ulan hyresnämndens tillstånd uthyras eller tagas i bmk av ägaren för väsentligen annat ändamål än det avsedda.

Första styckel gäller ej lägenhet som las i anspråk

1, för ändamål som anges i 82a§
första stycket byggnadsstadgan
(1959:612) eWer

2. för utbyggnad av förskole- och
fritidshemsverksamheten enligi so
daltjänstiagen (1980:620),

Första styckel gäller ej lägenhet som tas i anspråk

1, för ändamål som anges i 17
kap. 20 § tredje stycket plan- och
bygglagen (0000:000) eller

2, för utbyggnad av förskole- och
fritidshemsverksamheten enligt so
cialtjänstlagen (1980:620),

Denna lag träder i kraft den I januari 1987,

Senaste lydelse 1981: 1259,

34 Förslag till

Lag om ändring i gruvlagen (1974:342)

Härigenom föreskrivs i fråga om gmvlagen (1974: 342) dels all 14 kap, 3 § skall upphöra att gälla, dels all 2 kap, 4§ skall ha följande lydelse.

Prop, 1985/86:90 Gruvlagen

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap,

4§

Inmulningsräll får ej ulan medgivande av länsstyrelsen beviljas inom

1. område på mindre avstånd än trettio meter från allmän väg eller sådan
vägs sträckning enligt fastställd arbetsplan eller från sådan järnväg eller
kanal som är upplåten för allmän trafik eller från allmän flygplats,

2. område på mindre avstånd än etthundra meter från byggnad, som är avsedd all stadigvarande användas till bostad och som ej är belägen på inmutat eller utmålslagt område, eller från tomtplats eller trädgård vid sådan byggnad,

3. område som upptages av kyrka, annan samlingslokal, undervisningsanstalt, hotell eller pensionat eller av vårdanstalt, elevhem eller därmed jämförlig inrättning, om anläggningen är avsedd för mer än femtio personer,

4. område som upplages av elektrisk kraftstation eller industriell anläggning,

5. område med stadsplan eller 5, område med detaljplan,
byggnadsplan.

Utan hinder av vad som föreskrives i första slyckel får inmutningsrätt beviljas, om medgivande lämnats, i fall som anges under 2 av ägaren lill byggnaden, tomtplatsen eller trädgården och den som har nyttjanderätt därtill samt i fall som anges under 3 och 4 av ägare och nyttjanderättshavare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

35 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter

dels att 18 § skall ha följande lydelse,

dels atl punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen skall upphöra all gälla.

Prop, 1985/86:90

Minerallagen

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Undersökningsarbete får ej ulan medgivande av länsstyrelsen äga mm

på

1. område på mindre avstånd än trettio meter från allmän väg eller sådan vägs sträckning enligt fastställd arbetsplan eller från sådan järnväg eller kanal som är upplåten för allmän trafik eller från allmän flygplats,

2. område på mindre avstånd än etthundra meter från byggnad, som är avsedd att stadigvarande användas till bostad, eller från tomtplats eller trädgård vid sådan byggnad,

4. område som upplages av elektrisk kraftstation eller industriell anläggning,

5. område med stadsplan eller 5. område med detaljplan,
byggnadsplan.

Utan hinder av vad som föreskrives i första stycket får undersökning ske inom område som där anges, om medgivande lämnats, i fall som anges under 2 av ägaren till byggnaden, tomtplatsen eller trädgården och den som har nyttjanderätt därtill samt i fall som anges under 3 och 4 av ägare och nyttjanderättshavare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

36 Förslag till

Lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

Härigenom föreskrivs all 2 kap, 9 § arbelsmiljölagen (1977:1160) skall ha följande lydelse.

Prop, 1985/86:90 Arbelsmiljölagen

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap, 9§

Om konstruktion och utformning av byggnad är särskill föreskrivet i byggnadsstadgan (1959:612) och med stöd därav meddelade bestämmelser.

Om konstruktion och utformning av byggnad är särskill föreskrivet i plan- och bygglagen (0000:000) och med stöd därav meddelade föreskrifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

6 Riksdagen 1985186. I saml. Nr 90

37 Förslag till Prop. 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (1979:558) om handikappanpassad Lagen om handi-

kollektivtraflk kappanpassad kol-

lektivtrafik Härigenom föreskrivs all 4§ lagen (1979:558) om handikappanpassad

kollektivtrafik skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

I byggnadsstadgan (1959:612) \ plan-och bygglagen (0000:000)
finns bestämmelser om byggnad finns bestämmelser om byggnad
med utrymme för resande i kollek- med utrymme för resande i kollek
tivtrafik, livtrafik.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

38 Förslag till

Lag om ändring i fastbränslelagen (1981:599)

Härigenom föreskrivs atl 3a§ faslbränslelagen (1981:599)' skaU ha följande lydelse.

Prop. 1985/86:90 Fastbränslelagen

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3a§

Tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen besiämmer krävs för all

1. uppföra, installera eller ändra en eldningsanläggning så alt den får ell utförande för huvudsaklig eldning med kol, om anläggningen avses få en tillförd effekt överstigande 500 kilowatt, eller

2. elda med kol i en anläggning med annat utförande än som avses i 1, om anläggningens tillförda effekt överstiger 500 kilowatt.

Tillstånd ges endasl om användning av kol i anläggningen är förenlig

med av riksdagen antagna energipolitiska riktlinjer för introduktion av kol,

Etl tillstånd får begränsas till viss tid eller förenas med särskilda villkor.

Tillstånd enligt denna lag behövs inte om tillstånd till anläggningen meddelats enligt I36a§ byggnadslagen (1947:385). Utanför områden där Qärtvärme eller naturgas distribueras eller avses bli distribuerad enligt kommunens energiplanering behövs inte lillslånd för anläggningar för industribyggnader eller trädgårdsnäringens byggnader.

Tillstånd enligt denna lag behövs inte om tillstånd till anläggningen meddelats enligt 4 kap. lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m. m. Utanför områden där fjärtvärme eller naturgas distribueras eller avses bli distribuerad enligt kommunens energiplanering behövs inte tillstånd för anläggningar för industribyggnader eller trädgårdsnäringens byggnader.

Denna lag träder i kraft den I januari 1987,

Beslämmelserna i 3a§ skall lillämpas om regeringen enligt 136a§ byggnadslagen (1947: 385) har meddelat lillslånd lill anläggningen.

Lagen omtryckt 1984:641. Senaste lydelse av författningens rubrik 1984:641.

39 Förslag till

Lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080)

Härigenom föreskrivs att II § hälsoskyddslagen (1982:1080) skall ha följande lydelse.

Prop. 1985/86:90 Hälsoskyddslagen

Nuvarande hdelse

Föreslagen lydelse

ll§

Husdjur och andra djur som hålls i fångenskap skall förvaras och skötas så all sanitär olägenhet inte uppstår.

Regeringen får föreskriva att vissa slag av djur inte utan särskilt tillstånd av miljö- och hälsoskyddsnämnden får hållas inom område med stads- eller byggnadsplan, om sådana bestämmelser behövs för alt hindra atl sanitär olägenhet uppkommer. Regeringen får överlåta ål kommunen alt meddela sådana bestämmelser.

Regeringen får föreskriva atl vissa slag av djur inte utan särskill lillslånd av miljö- och hälsoskyddsnämnden får hållas inom områden med detaljplan, om sådana bestämmelser behövs för all hindra all sanitär olägenhet uppkommer. Regeringen får överiåla åt kommunen all meddela sådana bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den I januari 1987.

40 Förslag till Prop. 1985/86:90

Lag om ändring i ädellövskogslagen (1984:119) Ädellövskogslagen

Härigenom föreskrivs atl 6§ ädellövskogslagen (1984:119) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§
Utan hinder av 5 § första stycket Utan hinder av 5 § första slyckel
får mark användas i enlighet med får mark användas i enlighet med
stadsplan eller byggnadsplan eller i detaljplan eller i enlighet med be-
enlighet med beslut som gäller för slut som gäller för företag vars till
företag vars lillåtlighel har prövats i lållighet har prövats i särskild ord
särskild ordning. ning.

Denna lag träder i kraft den Ijanuari 1987,

41 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

Härigenom föreskrivs atl 6§ lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse.

Prop, 1985/86:90

Lagen om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6§

Skatteplikt föreligger inte vid

1) förvärv från make, om förvärvet sker i syfle all för sammanläggning åstadkomma enhetiiga lagfartsförhållanden för makarnas fasta egendom,

2) förvärv genom byte i den mån ersättningen utgörs av annan fast egendom, om bytet sker för alt åstadkomma en lämpligare fastighetsindelning eller ulgör etl led i åtgärder för jordbmkets eller skogsbmkets yttre rationalisering,

3) sambruksförenings förvärv genom tillskott från medlem och samfallighetsförenings förvärv enligt 5§ lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

4) försäkringsbolags förvärv från annat försäkringsbolag i samband med sådanl avtal om övertagande av det senare bolagets hela försäkringsbestånd, som avses i 15 kap, 1 § försäkringsrörelselagen (1982:713),

5) förvärv av järnväg som skall inskrivas i särskild ordning, eller av mark för sådan järnväg.

6) kommuns eller annan menighets förvärv av mark som enligt detaljplan eller områdesbestämmelser skall användas för allmän plats, begravningsplats eller för sådanl ändamål som enligt 2 kap, 2 § faslighetstaxeringslagen (1979: 1152) medför att byggnad för ändamålet skall anses som specialbygg-

6) kommuns eller annan menighels förvärv av mark som enligt fastställd plan skall användas för allmän plats, begravningsplats eller för sådanl ändamål som enligt 2 kap, 2 § faslighetstaxeringslagen (1979:1152) medför all byggnad för ändamålet skall anses som specialbyggnad.

nad,

7) förvärv av kronojord genom skatteköp eller annars på gmnd av
skallebrev,

8) förvärv av ständig besittningsrätt till ett kronohemman eller etl krononybygge, då på gmnd av förvärvet inrymning vinns i sådan rätt,

9) upplåtelse av tomträtt i en nybildad fastighet, vars mark tidigare helt eller lill övervägande del ingått i en faslighet som varit upplåten med tomträtt lill samme tomträttshavare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

42 Förslag till Prop. 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter Lagen om vissa

torvfyndigheler Härigenom föreskrivs alt 6 och 7§§ lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§ I fråga om verksamhet som avses I fråga om verksamhet som avses i denna lag skall även iakttas lill- i denna lag skall även iakttas till-lämpliga föreskrifter i byggnadsla- lämpliga föreskrifter i plan- och gen (1947:385), miljöskyddslagen bygglagen (0000:000), miljö-(1969:387) och andra författningar, skyddslagen (1969:387) och andra

författningar,

7§ Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkt är lämpligt alt verksamheten kommer till stånd och sökanden från sådan synpunkt är lämphg atl bedriva verksamheten.

Koncession får inte strida mol en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Vid koncessionsprövning skall lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m. m. tillämpas.

Bearbelningskoncession får meddelas endast om det görs sannolikt alt fyndigheten kan tillgodogöras ekonomiskt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

BOSTADSDEPARTEMENTET

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 febmari 1986,

Närvarande: statsministern Palme, statsråden I, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Göransson, Gradin, Dahl, R, Carisson, Holmberg, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Prop. 1985/86:90 Inledning

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Proposition om följdlagstiftning till den nya plan-och bygglagen, lagen om exploateringssamverkan samt lagen om hushållning med naturresurser m.m.

1 Inledning

Regeringen har genom tre propositioner föreslagit riksdagen atl anta dels ett förslag till ny plan- och bygglag, PBL (prop. 1985/86:1), dels ett förslag till lag om exploateringssamverkan, ESL (prop, 1985/86:2) och dels ett förslag till lag om hushållning med naturresurser m,m, NRL (prop, 1985/86:3), Förslagen är f. n, föremål för riksdagsbehandling.

Jag vill nu la upp flertalet av de ändringar i gällande lagar som föranleds av dessa lagförslag.

PBL- och ESL-förslagen grundas på den s. k. PBL-utredningens betänkande (SOU 1979:65 och 66), Ny plan- och bygglag, NRL-förslagel gmndas på departementspromemorian (Ds Bo 1984:3), Förslag till lag om hushållning med nalurtesurser m, m. Både betänkandet och promemorian innehåller förslag till ändringar i vissa författningar i syfte att åstadkomma en anknytning mellan PBL, ESL resp, NRL och dessa författningar. De författningsförslag i betänkandet och promemorian som nu är av intresse bör fogas till protokollet i delta ärende (bilaga I resp. bilaga 2).

En sammanställning av remissyttrandena över PBL-utredningens belänkande gavs ul i febmari 1982 (SOU 1982:9), Inom bostadsdepartementet har även gjorts en sammanställning av remissyttrandena över departementspromemorian, Sammanstähningen finns tillgänglig i lagstiftningsärendet angående NRL (Dnr F 309/84),

Inom bostadsdepartementet upprättades under år 1984 departementspromemorian (Ds Bo 1984:2) Expropriationsersättning, Ändringar i expropriationslagen (1972:719) som föranleds av förslaget till plan- och bygglag m.m. Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena har gjorts inom bostadsdepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet angående följdändringar i expropriationslagen (Dnr R 2450/83), Till protokollet i delta ärende bör fogas en sammanfattning av promemorian och förfallningsförslagel i promemorian (bilaga 3).

Promemorian (Ds Bo 1984:2) innehåller bl, a, etl förslag lill ändring av expropriationslagen som har föranlelts av en begäran från riksdagen (CU 1979/80:10 rskr 169), Förslagel i denna del rör frågan om byggnadsföretags rätt till ersättning för förlorad handelsvinst resp, förlust av byggnadsarvode vid expropriation i vissa fall, Förslagel har inte något direkt samband med PBL, Efter samråd med chefen för justitiedepartementet far jag anmäla atl promemorieförslaget i denna del kommer atl övervägas i samband med att ställning las lill fastighetsbildningsulredningens förslag i betänkandet (SOU 1983:38) Fastighetsbildning 2 Ersättningsfrågor,

Genom beslul den 13 december 1984 remitterade regeringen lill lagrådet förslag till ändring i bl, a. expropriationslagen (1972:719), Lagförslaget och lagrådels yttrande den 12 mars 1985 över detta bör fogas till protokollet i delta ärende (bilaga 4 resp. bilaga 5).

Genom beslul den 25 april och den 13 juni 1985 remitterade regeringen till lagrådet förslag till följdändringar i bl, a, faslighelsbildningslagsliftning-en och i vattenlagen m, fl, lagar. Lagförslagen bör fogas lill protokollet i detta ärende (bilaga 6 resp. bilaga 7).

Även i väglagstiftningen behöver ändringar göras till följd av PBL- och NRL-förslagen, Enligt vad jag har erfarit avser chefen för kommunikationsdepartementet atl i annat sammanhang lägga fram förslag till bl, a, sådana ändringar.

Lagrådet yttrade sig den 15 november 1985 över bl, a, de förslag till följdändringar som remitterades den 25 april och den 13 juni. Yttrandet bör i de delar som nu är av intresse fogas lill protokollet i detta ärende (bilaga 8).

ESL-förslagel föranleder följdändringar i bl, a, lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, lagen (1970:990) om förmånsrätt för fordran på gmnd av fastighetsbildning saml lagen (1973:1152) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. Den 1 april 1982 remitterade dåvarande regeringen ett förslag lill lag om exploateringssamverkan och förslag lill följdändringar till lagrådet (se prop, 1981/82:221), De förslag till följdändringar i de nyss nämnda lagarna som jag nu lägger fram, stämmer i allt väsentligt överens med de förslag som lagrådet därvid granskade. En förnyad lagrådsgranskning skulle på gmnd härav sakna betydelse. Till protokollet i detta ärende bör på gmnd av det nu anförda fogas de den 1 april 1982 till lagrådet remitterade lagförslagen och lagrådets yttrande över dessa (bUaga 9 resp. bilaga 10).

Utöver de nu behandlade följdändringarna vill jag ta upp även ändringar i ett tjugotal andra författningar som inte har granskats av lagrådet, Des.sa ändringar är nämligen av så enkel beskaffenhet atl lagrådets hörande skulle sakna betydelse,

Mina förslag omfattar ändringar i lagar som hör till flera skilda departements ansvarsområden och jag har i fråga om de olika förslagen samrått med berörda statsråd.

Jag vill avslulningsvis kort beröra några författningar beträffande vilka jag nu inte lägger fram några ändringsförslag beroende på all de omfattas av pågående översynsarbete. Det gäller lill all börja med allmänna ordningsstadgan (1956:617) som har setts över av den s, k, ordningssladgeul-

Prop, 1985/86:90 Inledning

redningen. Utredningen, som nyligen har avgett sill slutbetänkande (SOU 1985:24) Ordningslag, föreslår bl, a, att allmänna ordningssladgan och lagen om allmänna sammankomster ersätts med två nya lagar, en ordningslag och en lag om allmänna sammankomster och offentliga inrättningar.

Betänkandet har remissbehandlats.

Samordningen mellan PBL och allmänna ordningsstadgan gäller främst frågan om innebörden av begreppet "allmän plats". Detta begrepp har i allmänna ordningsstadgan en vidare innebörd än i byggnadslagstiftningen. Enligt förslagel till ordningslag skall begreppet ha i huvudsak samma innebörd som del har i stadgan.

I avvaktan på alt ställning tagils till ordningsstadgeutredningens förslag, bör enligt min mening några ändringar i den gällande ordningsstadgan inte göras.

Definitionen av begreppet "allmän plats" i allmänna ordningssladgan påverkar också de ändringar som behöver göras i renhållningslagen (1979:596), lagen (1956:618) om allmänna sammankomster och lagen (1957:259) om rätt för kommun att utlaga avgift för vissa upplåtelser på allmän plats m. m. Även ändringarna i dessa lagar med anledning av PBL bör anslå i avvaktan på ställningstagande lill ordningsstadgeutredningens förslag.

Några ölägenheter av alt ändringsförslag nu inte läggs fram behöver inte uppstå. Behovet av samordning mellan PBL och de nämnda författningarna kan under en övergångstid tillgodoses med hjälp av övergångsbestämmelserna i PBL (17 kap, 4 och 27 §§),

Jag lägger inte heller fram förslag till samordning av minerallagstiftningen med PBL och NRL, eftersom den lagstiftningen f n, är föremål för översyn av minerallagskommitlén (Dir, 1983:41), Som angavs i propositionen om NRL (s. 149 f) bör frågan om anknytning av minerallagstiftningen till NRL tas upp av kommittén. Jag angav i del sammanhanget atl jag - i likhet med vad kommittén uttalat i sill remissyttrande över NRL - ansåg att en anknytning mellan minerallagstiflningen och NRL inte behövs under övergångsperioden fram till dess ett förslag från kommittén har genomförts, eftersom gmvdrifl är underkastad prövning enligt flera av de lagar som jag föreslår skall anknytas lill NRL. Samordningen mellan minerallagstiflningen och PBL gäller främst hur detaljplaner och områdesbestämmelser skall inverka på beslut enligt gmvlagen (1974:342) och lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter (minerallagen). Enligt 2 kap, 4 §5 gruvlagen och 18 §5 minerallagen gäller f.n, atl inmutningsrätt inte far beviljas resp. att undersökningsarbeten inte får äga mm inom ett område med stadsplan eller byggnadsplan, om inte länsstyrelsen medger det. Varken gmvlagen eller minerallagen är inriktade på atl markanvändningskon-flikler skall lösas i samband med beslul enligt dessa lagar. Mot den bakgmnden och med hänsyn till att en ny minerallagstiftning är all vänta, finns inte skäl att nu närmare reglera hur besluten enligt gmvlagen och minerallagen bör förhålla sig till detaljplaner eller områdesbestämmelser. Frågan om en samordning mellan en ny lagstiftning på mineralområdel och PBL och NRL hör lill de frågor som minerallagskommitlén behandlar. I avvaktan på en ny minerallagstiftning bör endast de ändringama göras alt gmvlagen och minerallagen anpassas terminologiskt till PBL. Jag återkommer till detta i specialmotiveringen (avsnitten 4.34 och 4.35),

Prop. 1985/86:90

Inledning

2 Allmän motivering

Prop. 1985/86:90

Jag kommer närmast atl redovisa motiven lill vissa av de lagändringar som behöver göras med anledning av PBL och NRL, Motiven lill övriga ändringsförslag redovisar jag enbart i specialmotiveringen,

I anslutning lill min behandling av de olika ändringsförslagen lar jag också upp de synpunkter som lagrådet har framfört (se bilaga 5, 8 och 10),

2.1 Kortfattad presentation av förslagen - principer för samordningen med annan lagstiftning

2. L1 Plan- och bygglagen

Allmänt om lagförslaget

PBL är avsedd atl ersätta byggnadslagen (1947:385), byggnadsstadgan (1959:612), lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m, m, och lagen (1976:296) om kriskoppling.

Förslaget bygger i väsentliga delar på principerna i gällande rätl men innebär en genomgripande systematisk omarbetning av dagens lagstiftning saml en förenkling och modernisering av regelsystemet, Etl genomgående drag i reformen är atl beslutsfattandet decentraliseras. De i detta sammanhang viktigaste nyheterna är följande,

Alla kommuner skall ha en översiktsplan som omfattar kommunens hela yla. Översiktsplanen skall tjäna som underiag för efterföljande beslul om mark- och vattenanvändningen. Områdesbestämmelser skall kunna antas om kommunen vill säkerställa syftet med översiktsplanen inom ett visst område. Dagens stadsplan och byggnadsplan ersätts av en enda plan som kallas detaljplan. Detaljplanen skall ha en genomförandetid som begränsar byggrätten i tiden. Om det behövs för alt underiätla genomförandel av bl. a, förändringar i fastighetsindelningen inom områden med detaljplan kan fastighetsplan antas. Fastighetsplanen kan sägas utgöra en utbyggnad och modernisering av dagens tomlindelning.

Länsstyrelsens fastställelseprövning av planer slopas. Länsstyrelsen skall i stället ha möjlighet alt i efterhand granska och upphäva detaljplaner och områdesbestämmelser. Granskning och upphävande får dock beslutas endasl på vissa i lagen angivna grunder.

Tillstånd lill byggande m, m, lämnas i form av bygglov, rivningslov och marklov.

Allmän motivering Kortfattad presentation av förslagen - principer för samordningen med annan lagstiftning

Speciallagarnas samordning med PBL

I gällande rätt har samordningen mellan speciallagar och byggnadslagstiftningen i åtskilliga fall sketl på så sätt att tillstånd enligt speciallagarna normalt inte får ges till åtgärder som strider mol fastställda planer enligt byggnadslagen. Bedömningen huruvida åtgärden står i överensstämmelse med planen ankommer i dessa fall på beslulsmyndigheten. Som exempel på en sådan reglering kan nämnas 9 § anläggningslagen (1973:1149; 9 § ändrad senast 1974:822) där det föreskrivs atl gemensamhetsanläggning

som inrättas inom område med fastställd generalplan, stadsplan, tomlindelning eller byggnadsplan skall slå i överensstämmelse med planen. Här föreskrivs också atl gemensamhetsanläggning skall inrättas så all den står i överensstämmelse med vissa andra bestämmelser för marks bebyggande och användning.

Enligt vissa speciallagar kan, efler särskilt medgivande, tillstånd till en åtgärd lämnas även om åtgärden avviker från gällande plan. Befogenheten atl lämna sådana medgivanden ligger dock som regel inte på beslulsmyndigheten utan på planmyndigheten. Även här kan reglerna i 9 § anläggningslagen tjäna som exempel. De innebär atl undanlag från fastställda planer får medges endasl om byggnadsnämnden har tillstyrkt del,

I PBL ges kommunerna en stark ställning när del gäller all bestämma om förändring och bevarande av tätorter och bebyggelse i övrigt samt om markanvändning som hör samman med bebyggelseutvecklingen i kommunen. I princip skall staten kunna bestämma om inriktningen på kommunens planering endasl för sådana områden där markanvändningsfrågorna är av stor betydelse i ett nationellt perspektiv eller angår flera kommuner. I propositionen med förslag till PBL framhöll jag att denna starka ställning för kommunerna bör komma till uttryck även i andra lagar som reglerar prövning av företag som kan påverka den fysiska planeringen i kommunen.

Samordningen mellan PBL och annan lagstiftning rör i första hand behovet av en sammanvägning av olika anspråk på användningen av mark-och vattenområden, I PBL-propositionen kallade jag detta för del planpolitiska intresset, Sammanvägningen av de olika anspråken på marken och vattnet kommer all göras i de former av fysisk planläggning som PBL erbjuder. Avsikten med PBL-reformen är bl, a, att kommunerna själva -med de nyss nämnda begränsningarna - skall ha det avgörande inflytandet när det gäller bebyggelseutvecklingen i vid mening i kommunen. Planbesluten enligt PBL bör alltså påverka tillståndsprövningen enligt olika speciallagar. Delta bör gälla oavsett om ett förelag skall prövas enligt både en speciallag och PBL eller endast enligt en speciallag. När det gäller verkningarna av PBL: s planer fmns anledning all särskilja detaljplan, fastighetsplan och områdesbestämmelser, som har rättsverkan för efterföljande beslul enligt PBL, från översiktsplaner som avses endasl tjäna som underlag för efterföljande beslut.

Prop. 1985/86:90

Allmän motivering Kortfattad presentation av förslagen — principer för samordningen med annan lagstiftning

Detaljplan, fastighetsplan och områdesbestämmelser

Som jag uttryckte i PBL-propositionen bör beslut enligt speciallagar - i likhet med vad som nu oftast gäller - inte få strida mot detaljplaner. Planlolkningen bör som nu anförtros beslutsmyndigheten i varje tillståndsärende med rätt för kommunen att klaga i den ordning som anges i resp. lag. Helt naturligt bör den myndighet som har att fatta beslul enligt en speciallag vid tveksamhet samråda med kommunen. Enligt PBL-förslaget skall detaljplaner, för vilka genomförandetiden har gått till ända, fortsätta all gälla till dess atl kommunen ändrar eller upphäver planen. Kravet på planöverensstämmelse bör därför gälla även för åtgärder som vidtas efler genomförandelidens utgång. Möjlighet bör finnas för specialmyndigheter

all göra vissa avvikelser från gällande planer. För sådana avvikelser bör gälla samma fömtsättningar som i bygglovsfallen, dvs, mindre avvikelser bör få ske, om de är förenliga med syftet med planen. Sådana mindre avvikelser bör få beslutas självständigt av specialmyndigheterna,

I områden ulan detaljplan - dvs, områden som endast omfattas av översiktsplanen — kan kommunen genom områdesbestämmelser med bindande verkan styra efterkommande markanvändningsbeslul enligt PBL på etl i vissa avseenden liknande sätt som genom detaljplan. Bygglov får i princip inte medges, om en ansökt åtgärd strider mol områdesbestämmelser.

På samma sätt som jag har förordat i fråga om detaljplanens verkan bör områdesbestämmelserna få motsvarande effekt på beslut enligt speciallagar som på beslut om bygglov.

Även fastighetsplanen bör ha samma verkan som detaljplan eller områdesbestämmelser vid beslut enligt fastighetsbildningslagstiflningen, Beslul enligt den lagstiftningen bör således inte få strida mot en faslighets-plan.

Prop, 1985/86:90

Allmän motivering Kortfattad presentation av förslagen — principer för samordningen med annan lagstiftning

Översiktsplan

Översiktsplanen kommer främst all handla om hur olika mark- och vallenområden i stort skall användas. Vid upprättande av planen skall 2 kap, PBL tillämpas. De centrala bestämmelser som skall läggas till gmnd för användningen av marken och vattnet blir, genom en hänvisning i 2 kap. 2 § PBL, de hushållningsbestämmelser som finns i NRL.

När det gäller översiktsplanens betydelse för tillståndsprövning enligt PBL har i lagtexten inte angetts någol krav på atl den åtgärd för vilken lov söks skall vara förenlig med kommunens översiktsplan. Av 8 kap, 12 § i PBL-förslaget följer emellertid bl, a, all bygglov skall lämnas om den ansökta åtgärden är lämplig på platsen med hänsyn lill 2 kap, PBL. På grund av alt översiktsplanen skall upprättas med tillämpning av bestämmelserna i 2 kap, och utgöra underlag för beslut om användningen av mark och vatten samt om kommunens närmare planering, kommer kommunfullmäktiges uttalanden i översiktsplanen atl kunna vägas in i bygglovsärenden. Som jag närmare har redovisat i samband med föredragningen av förslaget till NRL bör kommunens slåndpunklslaganden i översiktsplanen beaktas av prövningsmyndighelerna även vid beslul enligt annan lagstiftning än PBL i frågor som gäller markanvändning. För atl specialmyndighe-terna skall la tillbörlig hänsyn lill kommunens markplanering i stort, bör de i likhet med byggnadsnämnden grunda sina beslul på samma regler som ligger till gmnd för upprättandet av översiktsplanen. Genom att lagar som rör tillstånd till olika former av mark- och vattenanvändning kopplas till NRL, kan innehållet i översiktsplanen, som ju är upprättad i enlighet med NRL:s regler, vägas in även vid prövningen enligt dessa lagar. Någon närmare anknytning mellan översiktsplanen enligt PBL och tillståndsprövning enligt speciallagar behövs inte.

Vissa frågor om dubbelprövning

I PBL-propositionen uttalade jag all det i åtskilliga fall inte är möjligt att undvika dubbelprövning av åtgärder, även om man bör sträva efter delta. Många verksamheter, vilkas tillåtiighet skall prövas enligt någon speciallag, kräver byggnader eller andra anläggningar som skall prövas enligt PBL,

I sådana fall där i princip samma åtgärder skall prövas enligt olika lagar och där prövningsgmnderna är näraliggande eller i det närmaste identiska bör, som jag framhöll i PBL-propositionen, övervägas om del inte räcker med ett prövningsförfarande. När del gäller byggnader och andra anläggningar som är prövningsplikliga enligt PBL kan man konstalera atl samordningsmöjlighet finns i förhållande tih den prövning som f. n, görs av vägmyndigheterna enligt väglagstiftningen i fråga om uppförande av byggnader m, m, i anslutning till vägar. Chefen för kommunikationsdepartementet återkommer till denna samordningsfråga i annat sammanhang när han behandlar ändringar i väglagen (1971:948) och lagen (1939:608) om enskilda vägar.

Åtskilliga åtgärder kommer emellertid även i fortsättningen all kräva tillstånd enligt olika lagar och av ohka myndigheter. Som jag närmare utvecklade i PBL-propositionen, bör det inte ställas upp några allmänna regler om i vilken turordning tillståndsprövningen då skall göras, eftersom förhållandena kan vara mycket varierande. Som jag också uttryckte bör utgången i ett speciallagsärende tillmätas stor betydelse vid prövningen enligt PBL, om de aspekter som skall beaktas vid tillståndsgivningen enligt speciallagen resp. PBL är tämligen hkartade.

Prop. 1985/86:90

Allmän motivering Kortfattad presentation av förslagen — principer för samordningen med annan lagstiftning

Kommunala naturreservat m. m.

PBL-utredningen föreslog att kommunerna skall ges möjlighet atl inom ramen för PBL besluta om markförordnanden, motsvarande dagens naturreservat, för atl tillgodose friluftslivets intressen. Förslaget väckte en viss remisskritik som jag har funnit befogad. Detta ledde lill atl jag i PBL-propositionen föreslog den lösningen alt kommunerna skall få möjligheter att använda de medel som redan i dag finns i naturvårdslagen. Jag återkommer till detta i samband med atl jag behandlar den mera tekniska samordningen mellan PBL och naturvårdslagen.

Behov av ändringar i speciallagar på grund av vissa begreppsskillnader mellan gällande byggnadslagstiftning och PBL m. m.

I åtskilliga lagar finns anknytning till plansystemel i byggnadslagen, dvs. till regionplan, generalplan, stadsplan, tomtindelning och byggnadsplan. Bestämmelser där dessa planbegrepp används måste anpassas till PBL:s plansystem, I PBL har begreppet byggnadslov utmönstrats och ersatts med begreppen bygglov, rivningslov och marklov. Också detta leder lill flera konsekvensändringar i speciallagar. Av betydelse i sammanhanget är vidare att byggnadsstadgans nybyggnadsbegrepp (75 § BS) inte har förts

över lill PBL, Jag finner emellertid inte anledning alt nu föreslå ändring av samtiiga lagar där uttryck som "ny-, till- eller ombyggnad" används, Nybyggnadsbegreppel i byggnadsstadgan läcks nämligen, lill den del det inte rör sig om uppförande av helt nya byggnader, i allt väsentligt av PBL:s ombyggnadsbegrepp,

2.L2 Lagen om hushållning med naturresurser m. m.

Jag redovisade i samband med min föredragning av förslagel lill NRL vilka lyper av markanvändningsförändringar som bör underkastas de hushållningsregler som den lagen föreslås innehålla. Som jag då framhöll, är hushållningsreglema inriktade på att ge vägledning för att avgöra konkurrensfrågor om mark- och vattenanvändningen. Bestämmelsema är utformade utifrån motivet att få till stånd en från allmän synpunkt lämplig markanvändning. De utgör därmed en gmnd för att avgöra tiUståndsärenden så alt en lämplig samhällsutveckling främjas.

NRL är av naturliga skäl mest användbar i sådana fall där man kan styra lokaliseringen av en verksamhet eller där det finns utrymme för all mera i detalj bestämma om de verkningar som en viss verksamhet får medföra med hänsyn till avsedd mark- och vattenanvändning i omgivningen. PBL är naturligtvis av central betydelse för tillämpningen av NRL, Förändringar av mark- och vattenanvändningen hänger oftast samman med bebyggelsefrågor på olika sätt. Vilken roll PBL-planer avses spela vid tillämpningen av NRL utvecklade jag i propositionen med förslag till NRL (prop, 1985/86:3),

I PBL-förslaget har i 2 kap,, som behandlar de gmndläggande kraven vid planläggning för bebyggelse och prövning av bygglov, tagits in en regel om atl även NRL:s regler skaU tillämpas. Modellen alt bland bestämmelserna om tillståndsförutsätlningar ta in en hänvisning till NRL bör läggas lill gmnd för samordningen även mellan andra lagar och NRL. I samband med den närmare genomgången av följdändringarna i olika lagar kommer jag närmare all redovisa motiven till den lagtekniska lösning som har valls i olika fall.

Prop, 1985/86:90

Allmän motivering Kortfattad presentation av förslagen — principer för samordningen med annan lagstiftning

2.1.3 Lagen om exploateringssamverkan

Lagen om exploateringssamverkan är i första hand avsedd all utgöra ell medel alt genomföra kommunala planinlentioner. Förslagel gör det möjligt för flera fastighetsägare inom ett område atl i samverkan vidla åtgärder för att ställa i ordning mark för ny bebyggelse eller för att förtäta eller göra andra förbättringar i redan bebyggda områden (exploateringssamverkan). Förslaget innebär också att den avkastning som uppkommer genom samverkan kan fördelas mellan fastighetsägarna i förhållande till deras urspmngliga ägoinnehav inom området.

De förändringar i fastighetsindelningen som är nödvändiga för samverkansförelaget skall genomföras som fastighetsreglering enligt faslighelsbildningslagen (1970:988), För genomförande av exploateringssamverkan ulgör de fastigheter vars ägare deltar i denna, en särskild samfällighet — en

exploateringssamfällighet. Denna samfällighet skall förvallas enligt bestämmelserna i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.

Del inbördes sambandet mellan PBL och lagen om exploateringssamverkan redovisade jag i propositionerna med förslag lill PBL och ESL (prop, 1985/86:1 resp, 1985/86:2), Jag nämnde nyss (avsnitt 1) atl de följdändringar som lagen om exploateringssamverkan föranleder i faslighets-bildningslagstiftningen redan tidigare har granskals av lagrådet och atl någon ny remiss till lagrådet därför inte har skett beträffande förslagen lill ändringar i lagen om förvaltning av samfälligheter, lagen om förmånsrätt för fordran på gmnd av fastighetsbildning saml lagen om förmånsrätt för fordringar enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. En ny lagrådsgranskning har däremot skett av de ändringar som i övrigt behöver göras i fastighelsbildningslagstiftningen med anledning av lagen om exploateringssamverkan. Dessa ändringar, som rör faslighelsbildningslagen och anläggningslagen (1973:1149), remitterades för sammanhangets skull lill lagrådet den 25 april 1985, eftersom lagarna måste ändras även med anledning av PBL,

Prop, 1985/86:90

Allmän motivering Kortfattad presentation av förslagen — principer för samordningen med annan lagstiftning

2.2 Expropriationslagen

Sammanfattning

O Endasl sådana ändringar i expropriationslagen görs som är oundgängligen nödvändiga för atl PBL skall kunna tillämpas eller som är särskill angelägna för att PBL skall få avsedd effekt.

O Löseskillingen skall hksom i dag bestämmas på gmndval av fastighetens marknadsvärde, Samma princip skall gälla oavsett om expropriation sker före eller efler utgången av den i detaljplanen bestämda genomförandetiden.

O Om expropriation eller inlösen enligt PBL sker inom tio år efter PBL:s ikraftträdande skall expropriationsersällningen för mark som är avsedd för enskilt bebyggande bestämmas med hänsyn till de planförhållanden som rådde vid ikraftträdandet om fastighetsägaren begär det,

O Nuvarande ersättningspraxis beträffande mark för allmän plats lagregleras.

Bestämmelsen i nuvarande byggnadslag all ersällning inte skall betalas för mark som ingår i allmän väg och som enligt en detaljplan skall användas för allmän plats las in i expropriationslagen,

O Om expropriation eller inlösen enligt PBL sker inom fyra år efter PBL:s ikraftträdande, skall expropriationsersällningen för mark som är avsedd för annat än enskilt bebyggande bestämmas med hänsyn lill de planförhållanden och de ersättningsprinciper som gällde vid ikraftträdandet, om fastighetsägaren begär del,

O De föreslagna beslämmelserna skall vara tillämpliga i alla inlösenmål och las därför in i expropriationslagen.

Allmän motivering Expropriationslagen

2.2.1 Behovet av ändringar

Mitt förslag: Endast sådana ändringar i expropriationslagen görs som är oundgängligen nödvändiga för att PBL skall kunna lillämpas eller som är särskilt angelägna för alt PBL skall få avsedd effekt.

Prop, 1985/86:90

Allmän motivering Expropriationslagen

I departementspromemorian (Ds Bo 1984:2) Expropriationsersättning föreslås ändringar i 4 kap, expropriationslagen som, med undanlag för del inledningsvis (avsnitt 1) nämnda förslagel om ersättning för förlorad handelsvinst m, m,, har samband med förslaget lill PBL, Promemorieförslaget innebär i nu aktuella delar atl expropriationslagens värderingsregler anpassas lill det synsätt som ligger bakom förslagel om genomförandelid för detaljplaner enligt PBL, Vidare föreslås i promemorian bestämmelser om värdeutjämning mellan fastigheter inom detaljplaneområden när mark för allmänt ändamål löses in, Förslagel innebär att hela 4 kap, redigeras om, att flera begrepp som i dag används i expropriationsrällsliga sammanhang definieras i lagtexten samt atl nuvarande praxis kodifieras i vissa fall. Förslagen har fåll ett i huvudak positivt bemötande från remissinstanserna.

Utgångspunkten för reformarbetet i detta sammanhang bör enligt min mening vara all endasl sådana ändringar bör göras som är nödvändiga för all PBL skall kunna tillämpas eller som är särskill angelägna för all PBL skall fä avsedd effekt. Övriga ändringar i expropriationslagen som har föreslagits i promemorian tar jag alltså inte upp nu. Efter samråd med chefen för justitiedepartementet vill jag anmäla atl promemorieförslaget i dessa delar kommer all övervägas i samband med all ställning las lill fastighetsbildningsulredningens förslag i betänkandet (SOU 1983:38) Fastighetsbildning 2 Ersättningsfrågor,

2.2.2 Mark för enskilt bebyggande

Generella ersättningsbestämmelser

Mitt förslag: Löseskillingen skall liksom i dag bestämmas på grundval av fastighetens marknadsvärde. Samma princip skall gälla oavsett om expropriation sker före eller efter ulgången av den i detaljplanen bestämda genomförandetiden.

Som jag tidigare har nämnt innebär PBL-förslaget bl, a, att dagens stads-och byggnadsplaner ersätts av en planform, nämligendelaljplanen, Förslagel innebär i denna del en väsentlig förändring jämfört med gällande rätl genom atl detaljplanen skall ha en s, k, genomförandetid. Under genomfö-randetiden - som kan variera mellan fem och femton år - skall fastighetsägaren kunna räkna med all få utnyllja den i planen medgivna byggrätten. Efter genomförandetidens slut har emellertid kommunen möjlighet all ändra eller upphäva planen ulan all rättigheter som har uppkommit genom planen behöver beaktas. Syftet med förslaget om genomförandelid är bl, a.

7 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 90

all påskynda genomförandel av beslutade planer och alt göra del möjligt för kommunen att ändra eller upphäva inaktuella eller otidsenliga planer. För att kommunen skall få möjligheter atl t, ex, själv genomföra en detaljplan föreslås vidare en rätt för kommunen alt efter genomförandetidens utgång lösa in mark som inte har bebyggts i huvudsaklig överensstämmelse med planen.

Enligt departementspromemorian bör värderingsreglerna i expropriationslagen ändras så all de bidrar lill all detaljplaner genomförs inom avsedd lid. Om så inte sker och kommunen vill lösa in marken efter genomförandetidens slut, bör enligt promemorian värderingsreglerna utformas så all löseskillingen i princip bestäms med bortseende från sådan del av marknadsvärdet som gmndas på förväntningar om atl få genomföra planen, trots all genomförandeliden har gått ul.

För mark som i en detaljplan är avsatt för enskilt bebyggande föresläs därför alt olika regler skall gälla för expropriation som sker före resp, efter genomförandelidens slut. Om expropriation sker före genomförandelidens slut, skall marknadsvärdet ersättas fullt ut. Sker den efter genomförandelidens slut, skall ersättningen i princip bestämmas med hänsyn till den pågående markanvändningen. 1 vissa situationer torde det emellertid enligt promemorian vara näst intill omöjligt all bestämma värdet med hänsyn till pågående markanvändning. Som exempel nämns obebyggda tomter i centrala stadsdelar. Av främst värderingslekniska skäl föreslås därför en kompletterande bestämmelse av innebörd atl ersättningen skall bestämmas lill lägst del belopp som motsvarar en Qärdedel av del värde marken skulle ha hafl om planen hade fåll genomföras.

Några remissinstanser tillstyrker förslagel, men de flesta avstyrker eller är tveksamma till del,

I lagrådsremissen den 13 december 1984 anförde jag följande i fråga om värderingsreglerna.

Prop. 1985/86:90

Allmän motivering Expropriationslagen

För egen del känner jag stark sympati för de motiv som ligger bakom förslagel alt värderingen av mark normall bör leda lill olika resultat beroende på om expropriation sker före eller efter genomförandetidens slut. Myckel talar emellertid för att marknadsvärdet på en obebyggd fastighet kommer atl sjunka efler genomförandelidens utgång, eftersom en köpare inte kan vara säker på alt få genomföra planen. Detta medför i sin lur dels alt fastighetsägaren får en press på sig atl genomföra planen under genomförandetiden, dels att kommunen, om den efler genomförandelidens slut vill lösa in mark som inte har bebyggts i enlighet med planen, kan få göra detta till del lägre marknadsvärdet. Syftet med PBL:s bestämmelser om genomförandelid skulle därmed i huvudsak kunna bli tillgodosedda utan ändringar i expropriationslagen. Hur utvecklingen kommer att bli, kan emellertid inte med säkerhet förutses, eftersom den är beroende av vissa på förhand svårbedömda faktorer och dessutom kan förväntas bli olika beroende på förhållanden i den enskilda kommunen. Jag gör dock för egen del den bedömningen all de i promemorian föreslagna ändringarna i nu berörda delar inte är nödvändiga för atl PBL skall få avsedd effekt. Jag anser alltså att ändringama nu inte bör genomföras, men jag kommer självfallet alt uppmärksamt följa utvecklingen.

Mitt anförande föranledde lagrådet (yttrandet, bilaga 5, s. 296) atl uttala följande:

Departementschefen säger sig också känna stark sympati för de motiv som ligger bakom förslaget i departementspromemorian atl värderingen av mark normall bör leda lill olika resultat beroende på om expropriation sker före eller efler genomförandelidens slut. Argumentet för all likväl nu ha samma ersättningsregler i båda situationerna är en förmodan att marknadsvärdet på en obebyggd tomt kan förväntas sjunka efter genomförandetidens slut. Antagandet må ha fog för sig i vissa fall men inte i andra. En i centrala delar av ett störte samhälle obebyggd tomt som i realiteten inte kan användas på annat sätt än detaljplanen anger kommer sannolikt atl ha ett lika stort förvänlningsvärde även efler genomförandelidens slut. Vilken inverkan bibehållandet av gällande ersättningsbestämmelser kommer atl få för all ge genomförandereglerna avsedd effekt är svårt att förutse. Departementschefen säger sig vara medveten härom och ämnar uppmärksamt följa utvecklingen. Detta uttalande sett mol bakgrunden av departementschefens nyss återgivna sympati för motiven till de i departementspromemorian föreslagna reglerna är ägnat att skapa ovisshet om varaktigheten i den nu föreslagna ordningen. Enligt lagrådets mening måste del ses som en brist all det inte redan nu skapas en mera definitiv klarhet i frågan om genomförandelidernas inverkan på expropriationsersällningen.

Prop, 1985/86:90

Altmän motivering Expropriationslagen

Med anledning av vad lagrådet har anfört vill jag framhålla all del enligt min mening är naturiigt all effekterna av en ny ordning studeras och all man, när tillräckliga erfarenheter har vunnits, överväger om några ändringar behöver göras. Jag vidhåller förslagel i lagrådsremissen, vilket således innebär all någon förändring inte föreslås av expropriationslagens huvudregel all marknadsvärdet skall ersättas vid en expropriation.

Särskilda ersättningsbestämmelser för äldre stads- och byggnadsplaner m.m.

Mitt förslag: Om expropriation eller inlösen enligt PBL sker inom tio år efler PBL:s ikraftträdande skall expropriationsersällningen bestämmas med hänsyn till de planförhållanden som rådde vid ikraftträdandet om fastighetsägaren begär del.

I promemorian föreslås en särskild övergångsbestämmelse som tar sikte på expropriation av mark inom sådana äldre stads- och byggnadsplaner som enligt övergångsbestämmelserna till PBL inte påförs någon genomförandetid, dvs, planer som har faslslällls mer än åtta år före PBL:s ikraftträdande. Den i promemorian föreslagna bestämmelsen, som motiveras av atl en mjukare övergång lill del nya systemet skall åstadkommas, innebär atl fastighetsägaren eller kommunen vid en expropriation som sker under tiden tio år efler PBL:s ikraftträdande skall ha rätl atl åberopa såväl de planförhållanden som råder den dag PBL träder i kraft som de värderingsregler som gäller då. De flesta remissinstanserna godtar förslagel men påpekar atl beslämmelserna bör samordnas bättre med övergångsbestämmelserna till PBL,

För egen del anser jag atl en bestämmelse av den innebörd som föreslås i promemorian är nödvändig för att syftet med en del av övergångsbestämmelserna till PBL skall bli tillgodosett. De övergångsbestämmelser som jag i första hand åsyftar är de som har tagits in i 17 kap, 8 § i PBL-förslaget, De innebär bl, a, att kommunen under vissa förutsättningar blir skyldig att lösa mark som omfattas av en äldre stads- eller byggnadsplan, om planen upphävs eller ändras efter PBL:s ikraftträdande och fastighetsägaren kan använda marken endast på ett sätt som är uppenbart oskäligt, Beslämmelserna är avsedda all utgöra ell skydd för ägare lill mark som på gmnd av långvariga nybyggnadsförbud inte har kunnat bebyggas i enlighet med planen. En sådan skyddsregel skulle i många fall bli i det närmaste verkningslös om marknadsvärdet skulle bestämmas utifrån de planförhållanden som råder vid inlösentillfället, särskill om planen då är helt upphävd. Jag förordar alltså att en bestämmelse motsvarande den som föreslås i promemorian införs. Bestämmelsen bör gälla endast om talan väcks under tiden tio år efter PBL:s ikraftträdande. Eftersom bestämmelsen tas in för all skydda fastighetsägaren bör den - till skillnad från vad som föreslås i promemorian - tillämpas endast om fastighetsägaren begär det.

Enligt min mening bör emellertid bestämmelsen vara tillämplig även i andra fall än de nu avsedda. Jag tänker bl, a. på den situationen atl en äldre plan, som inte har varit belagd med nybyggnadsförbud, upphävs utan all ersättas av någon ny och kommunen därefter exproprierar mark inom det tidigare planområdet. Bestämmelsen bör därför utformas så all de planförhållanden som råder när PBL träder i kraft får åberopas oavsett vad som har hänt med planen efler ikraftträdandet. Bestämmelsen bör vara tillämplig på mark som vid PBL:s ikraftträdande omfattas av stads- eller byggnadsplaner fastställda mer än åtta år före ikraftträdandet eller sådana avstyckningsplaner eller andra äldre planer och bestämmelser som enligt PBL:s övergångsbestämmelser (17 kap, 4 § första styckel) skall gälla som detaljplan enligt PBL,

Prop, 1985/86:90

AUmän motivering Expropriationslagen

2.2.3 Mark för annat än enskilt bebyggande

Generella ersättningsbestämmelser

Mitt förslag: Nuvarande ersällningspraxis beträffande mark för allmän plats lagregleras.

Bestämmelsen i nuvarande byggnadslag atl ersättning inte skall betalas för mark som ingår i allmän väg och som enligt en detaljplan skall användas för allmän plats las in i expropriationslagen.

Vid inlösen av mark som enligt en detaljplan är avsedd för allmän plats, skall löseskillingen enligt gällande ersällningspraxis bestämmas på gmndval av de planförhållanden som gällde närmast innan marken enligt planen lades ul för sådanl ändamål. Jag föreslog i lagrådsremissen inte någon lagreglering av denna praxis. Jag har emellertid efler ytterligare överväganden funnit all denna viktiga regel bör lagregleras för alt några missförstånd inte skall uppkomma. Detta är särskilt angelägel med hänsyn till atl

100

denna inlösensiluation är myckel vanligt förekommande. Jag föreslår därför all en sådan bestämmelse tas in i 4 kap, expropriationslagen.

Vid bestämmande av löseskiUingen för mark som är avsedd för kvartersmark för allmänt ändamål skall marken i princip jämställas med kvartersmark för enskilt bebyggande. Bestämmelserna i byggnadslagen om inlösen av mark som är avsedd för kvartersmark för allmänt ändamål har överförts till PBL i huvudsak oförändrade. Gällande ersällningspraxis är inte avsedd atl förändras.

Enligt promemorieförslaget skall ersättning inte betalas för mark som ingår i allmän eller enskild väg och som enligt en detaljplan skall användas för allmän plats.

Beträffande mark som ingår i allmän väg innebär promemorieförslaget inte någon förändring i förhållande till gällande rätl (42 § byggnadslagen). Eftersom förslagel till PBL inte innehåller någon motsvarighet lill 42 § byggnadslagen, är det nödvändigt att en bestämmelse med del innehåll som föreslås i promemorian beträffande mark som ingår i allmän väg, las in i expropriationslagen. Jag ansluter mig alltså till promemorieförslaget i denna del.

Beträffande mark som ingår i enskild väg föreligger enligt 43 § byggnadslagen i princip ingen skyldighet att avslå den ulan ersättning. Enligt 143 § byggnadslagen skall dock nyttjanderätt som belastar sådan mark beaktas vid inlösen, vilket naturligtvis i praktiken kan innebära att marken inte anses ha något värde. Den sakliga förändring som promemorieförslaget innebär, är inte nödvändig med hänsyn till PBL-förslaget och bör därför inte genomföras i detta sammanhang. Del kan visseriigen övervägas alt ta in en motsvarighet lill 143 § byggnadslagen i expropriationslagen. Enligt min mening är det emellertid uppenbart att nyttjanderätter som belastar marken kommer atl beaktas när markens marknadsvärde bestäms. Någon sådan bestämmelse behövs därför inte,

I promemorian föreslås vidare en bestämmelse om alt ersättning för mark för annat än enskilt ändamål skall bestämmas som ett genomsnittsvärde av den obebyggda marken inom detaljplanen. Bestämmelsen, som skall lillämpas endasl inom detaljplaner som har anlagils enligt PBL, syftar till att värdet av den byggrätt som en ny detaljplan medför skall fördelas lika över all sådan mark inom planen som är tillgänglig för exploatering.

Även om det finns skäl som talar för en sådan bestämmelse, är jag - mot bakgmnd av vad jag tidigare har anfört om behovet av ändringar i expropriationslagen - inte beredd att nu föreslå ett genomförande av promemorieförslaget i denna del.

Prop. 1985/86:90

AUmän motivering Expropriationslagen

101

Särskilda ersättningsbestämmelser för äldre stads- och byggnadsplaner m.m.

Mitt förslag: Om expropriation eller inlösen enligt PBL sker inom fyra år efler PBL:s ikraftträdande, skall exproprialionsersättningen för mark som är avsedd för annat än enskilt bebyggande bestämmas med hänsyn till de planförhällanden och de ersättningsprinciper som gällde vid ikraftträdandet, om fastighetsägaren begär del.

Prop, 1985/86:90

Allmän motivering Expropriationslagen

Som jag nyss nämnde skall enligt gällande praxis, vid inlösen av mark som i en detaljplan är avsedd för allmän plats, löseskillingen bestämmas på grundval av de planförhållanden som gällde närmast innan marken enligt planen lades ut för sådant ändamål. Vid bestämmande av löseskillingen för mark som är avsedd för kvartersmark för allmänt ändamål skall marken i princip jämställas med kvartersmark för enskilt bebyggande. Om kommunen emellertid upphäver planen och därefter exproprierar samma mark, skall löseskillingen i princip bestämmas på gmndval av marknadsvärdet vid den lidpunkt då expropriationsmålel avgörs, I promemorian föreslås atl fastighetsägaren eller kommunen under fyra år efter PBL:s ikraftträdande skah kunna kräva all marknadsvärdet bestäms med hänsyn lill planen, oavsett om planen har upphävts eller ändrats.

De flesta remissinstanserna godtar förslagel. Vissa instanser menar dock all giltighetstiden för denna övergångsbestämmelse bör vara hka lång som den som skall gälla mark för enskilt bebyggande,

PBL-förslaget innebär bl, a. alt kommunen får störte möjligheter än i dag all upphäva detaljplaner. Del medför alt vissa fastighetsägare kan komma i ett ogynnsammare läge efler ikraftträdandet i fråga om ersättning för mark som tidigare har varit avsedd för allmänt ändamål. En bestämmelse med den innebörd som föreslås i promemorian skulle under en övergångstid mildra dessa ogynnsamma effekter. Jag anser en sådan ordning befogad och ansluter mig därför till promemorieförslaget. Den i promemorian föreslagna övergångstiden om fyra år anser jag lämplig med hänsyn till atl den överensstämmer med den tid som enligt övergångsbestämmelserna i PBL-förslaget (17 kap, 5 § första stycket) skall gälla för tillämpningen av 48 § första och tredje styckena byggnadslagen. Enligt nämnda lagmm är kommunen skyldig atl, under vissa angivna förutsättningar, lösa mark som är avsedd för någol annat än enskilt bebyggande.

Eftersom den nu föreslagna bestämmelsen är avsedd att utgöra etl skydd för fastighetsägare, anser jag, till skillnad mot vad som föreslås i promemorian, atl endast fastighetsägaren skall kunna åberopa bestämmelsen.

102

2.2.4 Lagtekniska frågor

Mitt förslag: De föreslagna bestämmelserna skall vara tillämpliga i alla inlösenmål och las därför in i expropriationslagen.

Prop, 1985/86:90

Allmän motivering Expropriationslagen

I gällande rätt återfinns de för fastighetsinlösen och fastighetsintrång gmndläggande ersättningsreglerna i 4 kap, expropriationslagen. I vissa lagar, t, ex, anläggningslagen (1973:1149) och ledningsrättslagen (1973:1144), hänvisas beträffande bestämmande av ersättning helt till expropriationslagen. Andra lagar, som t, ex, byggnadslagen och naturvårdslagen (1964:822), innehåller fömlom en hänvisning till expropriationslagen vissa kompletterande ersättningsregler.

Som jag anförde i propositionen med förslag till PBL (s, 401 f), bör en bärande princip när det gäller ersättningsreglernas placering vara att regler som är generellt tillämpliga vid olika former av ivångsingripanden tas in i expropriationslagen, medan sådana ersättningsregler som endasl gäller speciella ersättningssitualioner enligt PBL och andra lagar tas in i anslutning lill kompensalionsreglerna där.

De bestämmelser som jag har föreslagit i det föregående är föranledda av förslaget till PBL. Avsikten är emellertid alt de skall gälla inte bara vid inlösen enligt PBL ulan även vid expropriation och inlösen enligt annan lagstiftning. Bestämmelsema bör därför tas in i expropriationslagen. Detta stämmer överens med promemorieförslaget som också har godtagils av remissinstanserna.

Vissa av de bestämmelser som jag har föreslagit är av övergångskaraklär så till vida att de är avsedda alt gälla endasl under en viss tid. De bör därför tas in som övergångsbestämmelser till lagförslaget,

2.3 Fastighetsbildningslagstiftningen

Sammanfattning

O Fastighetsbildning, inrättande av gemensamhelsanläggningar saml upplåtelse av ledningsrätt får inte ske i strid mol detaljplan, områdesbestämmelser eller fastighetsplan,

O Om byggnadsnämnden begär det, får fastighetsbildning för ny eller befintlig bebyggelse utanför område med detaljplan ske endast om byggnadsnämnden lämnat medgivande till del, Samma ordning skall gälla beträffande inrättande av gemensamhelsanläggningar och upplåtelse av ledningsrätl,

O Kommunen skall, i stället för byggnadsnämnden, vara behörig att ansöka om förtättning enligt faslighelsbildningslagen och anläggningslagen.

O Del s, k, båtnadsvillkorel i anläggningslagen förändras så alt man får störte möjligheter än i dag atl beakta t, ex, sociala fördelar vid båtnadsprövningen.

Allmän motivering

Fastighetsbild-

ningslagsiiftningen

103

2.3.1 Fastighetsbildning m. m. inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser

Mitt forslag: Fastighetsbildning, inrättande av gemensamhelsanläggningar saml upplåtelse av ledningsrätt får inte ske i strid mol detaljplan, områdesbestämmelser eller fastighetsplan.

Prop, 1985/86:90

AUmän motivering

FastighetsbUd-

ningslagstiftningen

De allmänna lämplighets- och planvillkor som gäller för fastighetsbildning är samlade i 3 kap, faslighelsbildningslagen. Enligt 2 § skall sålunda fastighetsbildning inom område med fastställd generalplan eller med stadsplan, tomlindelning eller byggnadsplan ske i överensstämmelse med planen. Om del i övrigi gäller särskilda bestämmelser om markens användning eller bebyggande, t, ex, utomplansbestämmelser enhgt byggnadslagstiftningen eller bestämmelser enligt annan lagstiftning, t, ex. naturvårdslagen, väglagen eller vattenlagen, får syftet med dessa bestämmelser inte motverkas genom fastighetsbildning.

I enlighet med vad jag tidigare har förordat bör nu föreskrivas att fastighetsbildning inte får ske i strid mot detaljplan, fastighetsplan och områdesbestämmelser. Utredningens förslag bygger på samma princip, och remissinstanserna har inte haft något avgörande all erinra mol förslaget i den delen. Enligt hovrätten över Skåne och Blekinge bör emellertid bestämmelsen — i likhet med nuvarande ordning - uttryckas positivt och ange atl fastighetsbildning skall ske i överensstämmelse med bl.a. detaljplaner. Även lagrådet (yttrandet bilaga 8 s. 357 O anser alt nuvarande ordning är atl föredra. Enligt min mening bör emellertid samma terminologi användas som i PBL. Där anges l. ex. atl bygglov inte får lämnas i strid mol en detaljplan. Den nu föreslagna förändringen är inte avsedd att innebära någon saklig förändring i förhållande till nuvarande ordning.

Det bör liksom nu i första hand ankomma på faslighelsbildningsmyndighelen att bedöma om fastighetsbildningen överensstämmer med gällande planer. Denna ordning har såvitt känt fungerat väl. Enligt min mening bör en liknande ordning genomföras beträffande inrättande av gemensamhelsanläggningar och upplåtelse av ledningsrätl enligt anläggningslagen (1973:1149) resp. ledningsrättslagen (1973:1144). F.n. skall frågan om överensstämmelse med stads- eller byggnadsplan i dessa fall hänskjutas lill byggnadsnämnden för prövning . Enligt min mening är detta onödigt tyngande vid förtältningshandläggningen. Det medgivande från byggnadsnämnden som f. n. krävs enligt anläggningslagen (23 §) och ledningsrättslagen (21 §) inom område med stadsplan eller byggnadsplan bör således slopas.

Jag återkommer i specialmotiveringen till frågan om möjlighet alt göra avvikelse från planer eller områdesbestämmelser.

I fråga om fastighetsbildning inom en detaljplan för vilken genomförandetiden har gått ut betonar PBL-utredningen nödvändigheten av alt samråd alltid sker med byggnadsnämnden. Jag kan i princip ansluta mig lill utredningens uppfattning i denna fråga och vill understryka att man i sådana fall måste beakta alt planen kan komma att ändras eller upphävas.

104

Om byggnadsnämnden avstyrker fastighetsbildning får, med beaktande av skälen för avstyrkan, tillåtligheten av fastighetsbildningen bedömas utifrån de allmänna lämplighetskrilerierna i 3 kap. 1 § faslighelsbildningslagen.

2.3.2 Fastighetsbildning inom område utan detaljplan

Prop, 1985/86:90

Allmän motivering

Fastighetsbild-

ningslagstiflningen

Mitt förslag: Om byggnadsnämnden begär det, får fastighetsbildning för ny eller befintlig bebyggelse utanför område med detaljplan ske endast om byggnadsnämnden lämnat medgivande till del. Samma ordning skall gälla beträffande inrättande av gemensamhelsanläggningar och upplåtelse av ledningsrätl.

Enligt 3 kap, 3 § fastighetsbildningslagen får fastighetsbildning utanför områden med stadsplan eller byggnadsplan inte ske, om åtgärden skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området. Dessa villkor är tillämpliga dels generellt vid fastighetsbildning för bebyggelse, dels vid fastighetsbildning för annat ändamål än bebyggelse såvida tätbebyggelse föreligger. Villkoren gäller alltså inte vid fastighetsbildning för annat ändamål än bebyggelse inom område där glesbebyggelse föreligger.

En sökande har valfrihet att först aktualisera antingen fastighelsbild-ningsfrågan eller byggnadsfrågan. I vissa speciella situationer kan prövningen leda lill olika resultat, beroende på vilken väg som sökanden väljer.

Om ett byggnadsförelag är beläget utanför detaljplanelagt område, kan det träffas av det s, k, allmänna tälbebyggelseförbudel (56 § 1 mom, fjärde stycket byggnadsstadgan). Del innebär all byggnadslov till nybyggnad som utgör tätbebyggelse inte får meddelas utan föregående detaljplan, om det inte är fråga om nybyggnad för alt tillgodose jordbrukels, fiskets, skogsskötselns eller därmed jämföriigt behov. Om det finns särskilda skäl, får dispens från detta förbud lämnas av länsstyrelsen eller, efter delegation, av byggnadsnämnden (67 § byggnadsstadgan). Det åligger sökanden alt förebringa de särskilda skäl som enligt hans mening motiverar ett bifall till dispensansökningen.

Om byggnadsfrågan aktualiseras först och byggnadsnämnden - eller i förekommande fall länsstyrelsen - redan har meddelat beslul i denna fråga när prövning av faslighelsbildningsfrågan äger mm, kommer naturligtvis med stor säkerhet ulgången i faslighetsbildningsärendel atl bli densamma som i byggnadsärendel, I del motsatta fallet, dvs, alt fastighetsbildnings-frågan prövas först, är utgången i faslighetsbildningsärendel inte lika given.

Fastighetsbildningsmyndigheten är enligt 4 kap. 25 § första styckel faslighelsbildningslagen skyldig att vid behov samråda med de myndigheter som berörs av en fastighelsbildningsåtgärd, dvs. i de nu avsedda fallen främst med byggnadsnämnden. En motsvarighet till denna samrådsbestämmelse är för byggnadsnämndens del intagen i 1 § byggnadsstadgan. Syftet med samrådsföreskriften i förening med villkoren i 3 kap, 3 § är atl

105

undvika atl prövningen av fastighetsbildningen och prövningen av byggnadslovsfrågan leder till olika resultat.

Samordningen mellan faslighelsbildningslagen och annan lagstiftning, t, ex, byggnadslagen och naturvårdslagen fungerar i allt väsentligt väl, I enstaka fall har dock skiljaktigheier i bedömningen uppkommit,

Ell särskill problem, som har fått ökad aktualitet under de senaste åren, är vilken betydelse som skall tillmätas översiktliga, icke lagreglerade planer - kommunöversikter, markdisposilionsplaner och liknande - vid fastighetsbildning. Frågan har behandlats av högsta domstolen i etl av-styckningsmål (NJA 1978 s, 261), I samma mål har högsta domstolen också gjort vissa uttalanden om betydelsen av planmyndighelernas yttranden i fastighetsbildningsärenden,

Ell annat samordningsproblem förekommer i de fall fastighetsbildning söks för befintlig bebyggelse. Många gånger har då faslighelsbildningsmyndighelen och byggnadsnämnden olika uppfattningar i frågan om den befintliga byggnaden har sådana egenskaper atl den kan fungera som t, ex, ell självständigt fritidshus utan atl ytterligare byggnadsåtgärder vidtas. Byggnadsnämnden kanske anser alt byggnaden är så liten och har så låg standard atl den snarast är atl betrakta som en övernattningsstuga eller ett komplement till en annan byggnad på fastigheten. Om fastighetsbildnings-myndigheten har en annan uppfattning och fastighetsbildning sker i ell sådant fall, blir det i praktiken svårt för byggnadsnämnden att senare stå emot krav från fastighetsägaren att få göra en tillbyggnad, ev, även att komplettera byggnaden med en gästsluga, eftersom detta normalt tillåls för andra ägare av fritidshus,

PBL-utredningen har föreslagit, att fastighetsbildning för ett ändamål som kräver bygglov skall få ske endasl om tillstånd enligt PBL föreligger i form av detaljplan, ett bygglov eller ett förhandslov. Enligt förslaget skall fastighetsbildningsmyndigheten få möjlighet alt begära prövning av förhandslov för den tilltänkta åtgärden, om faslighelsbildningsfrågan aktualiseras först.

Utredningens förslag har avstyrkts av några remissinstanser men lämnats utan erinran eller tillstyrkts av flertalet instanser.

Lantmäteriverket anför bl, a, att den föreslagna lösningen innebär en längre gående formalisering än sakens beskaffenhet påkallar. Verket anser atl det bör vara möjligt med fastighetsbildning utanför plan också på grundval av ett vid samråd redovisat ställningslagande från byggnadsnämnden i fråga om de planmässiga aspekterna.

Hovrätten för Nedre Nortland och Fastighetsrådens förening föreslår all byggnadsnämnden skall kunna påfordra att bygglovsprövning skall föregå fastighetsbildning.

Jag delar utredningens uppfattning atl de oklarheter som finns i fråga om kompetensfördelningen mellan plan- och fastighelsbildningsmyndighe-lerna nu bör undanröjas. Det bör emellertid ske på ett annat sätt än del som utredningen har föreslagit, I likhet med lanlmäteriverkel anser jag att utredningens förslag innebär en alltför långtgående formalisering av förfarandet i alla de fall det råder enighet mellan byggnadsnämnden och faslighelsbildningsmyndighelen. Efter förebild från bl, a, anläggningslagen före-

Prop. 1985/86:90

Allmän motivering

Fastighetsbild-

ningslagsliftningen

106

slår jag i stället att frågan om fastighetsbildningen kan försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området skall prövas av byggnadsnämnden, om denna vid samrådet ifrågasätter fastighetsbildningens tillåtlighet. Denna möjlighet för byggnadsnämnden bör enligt min mening föreligga beträffande all fastighetsbildning för bebyggelse, alltså även i de fall fastighetsbildning sker för befintlig bebyggelse.

Med denna ordning bör det inte uppslå någon tvekan om atl det skall ankomma på byggnadsnämnderna att göra den planmässiga bedömningen av fastighelsbildningsålgärder i nu berörda hänseenden. Därmed torde del inte heller finnas någol behov av utredningens förslag att faslighelsbildningsmyndighelen skall kunna ansöka om förhandslov i vissa fall. Frågan om fastighetsbildningens lämplighet från plansynpunkl löses nu i stället genom atl faslighelsbildningsmyndighelen i vissa fall blir skyldig all hänskjuta frågan lill byggnadsnämnden för prövning.

När del gäller fastighetsbildning för ett ändamål som visserligen inte kräver bygglov men som inte får genomföras utan lillslånd enligt någon specialförfaltning, t, ex, täklverksamhel som skall prövas enligt naturvårdslagen, har utredningen inte funnit skäl all formalisera handläggningen i fastighetsbildningsärendet på samma sätt som när del gäller lillslåndsplik-tiga åtgärder enligt PBL, Remissinstanserna har inte hafl någol all erinra mol delta. För egen del ansluter jag mig till utredningens uppfattning i denna fråga.

Prop, 1985/86:90

Allmän motivering

Faslighetsbild-

ningslagstiftningen

2.3.3 Övrigt

Mitt förslag: Kommunen skall, i stället för byggnadsnämnden, vara behörig att ansöka om förtättning enligt faslighelsbildningslagen och anläggningslagen.

Det s, k, båtnadsvillkorel i anläggningslagen förändras så att man får störte möjligheter än i dag att beakta l,ex, sociala fördelar vid båtnadsprövningen.

För atl åstadkomma överensstämmelse med den principen i PBL-förslaget att kommunerna själva så långt möjligt skall bestämma vilken kommunal nämnd som skall besluta i olika frågor, föreslår jag nu all kommunen i stället för byggnadsnämnden skall vara behörig atl ansöka om förrättningar enligt såväl faslighelsbildningslagen som anläggningslagen. Även i fortsättningen bör emellertid byggnadsnämnden vara behörigt kommunalt organ i de fall nämnden har en granskande och kontrollerande funktion, som i :stora delar påminner om t,ex, bygglovsprövningen. Del bör vara byggnadsnämnden som är samrådspart vid fastighelsbildningsålgärder och som är behörig att överklaga fastighetsbildningsbeslul. Jag återkommer i specialmoliveringen till de situationer i vilka jag anser att behörighet skall tillkomma kommunen i stället för byggnadsnämnden.

Enligt del s,k, båtnadsvillkorel i anläggningslagen får en anläggning inrättas endast om fördelarna överväger de kostnader och ölägenheter som

107

anläggningen medför. Utredningen har föreslagit att del båtnadsvillkor som skall gälla för gemensamhelsanläggningar som las in i en faslighets-plan enligt PBL bör -jämfört med motsvarande villkor i anläggningslagen — ge etl störte utrymme för all väga in miljömässiga och sociala fördelar som uppkommer för de berörda fastigheterna och för dem som brukar dessa fastigheter, oavsett om dessa fördelar motsvaras av någon värdehöjning eller inte.

Av förarbetena lill anläggningslagen framgår alt dagens bestämmelser om båtnadsvillkorel medger att även sociala fördelar beaktas Qfr prop, 1973:160 s. 150), Del har emellertid ofta framhållits all de sociala fördelarna av en gemensamhetsanläggning väger alltför lätt i förhållande till de rent ekonomiska bedömningarna. Delta kan - som jag framhöll i PBL-propositionen (prop. 1985/86:1, s. 213) - vålla problem vid det slag av anläggningar som kommer all bli allt vanligare i framliden. Jag tänker då närmast på gemensamhelsanläggningar som behövs vid förnyelse av bebyggelseområden l.ex, i samband med gårdssaneringar. Jag ansluter mig därför tih utredningsförslaget i denna del. Del båtnads villkor som skall gälla vid prövningen av fastighetsplanen bör således utformas så att man får störte möjligheter än i dag att väga in sociala fördelar. Som jag också framhöll vid remissen av PBL-förslaget bör emellertid båtnadsprövningen ge samma resultat oavsett om prövningen sker i en fastighetsplan eller i en förrättning enligt anläggningslagen. Jag föreslår nu därför atl båtnadsvillkorel utformas i enlighet härmed.

Som jag tidigare har anmärkt är del även till följd av förslagel till lag om exploateringssamverkan nödvändigt att göra vissa ändringar i faslighelsbildningslagen, anläggningslagen m,fl, lagar. Jag återkommer lill dessa ändringar i specialmotiveringen.

Prop, 1985/86:90

Allmän motivering

Fasiighelsbild-

ningslagsliftningen

2.4 Naturvårdslagen Sammanfattning

O Beslut enhgt naturvårdslagen får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser,

O Naturvårdslagen anknyts till NRL,

O Regeringen eller myndighei som regeringen bestämmer får, om del finns särskilda skäl, förordna att ett strandområde som avses ingå i en detaljplan eller omfattas av områdesbestämmelser inte skall omfattas av strandskydd.

O Befogenheten atl besluta om naturreservat och naturvårdsområden skall kunna delegeras lill en kommunal myndighet.

Allmän motivering Naturvårdslagen

108

2.4.1 Allmänt om samordningen med PBL och NRL

Mitt förslag: Beslut enligt naturvårdslagen får inte strida mol detaljplan eller områdesbestämmelser. Naturvårdslagen anknyts lill NRL,

Prop. 1985/86:90

Allmän motivering Naturvårdslagen

Naturvårdslagen (1964:822, omtryckt 1974:1025, ändrad senast 1985:622) innehåller regler lill skydd för naturen. Utgångspunkten för de bedömningar som skall göras enligt naturvårdslagen är att naturen utgör en nationell tillgång som skall skyddas och vårdas. Den är tillgänglig för alla enligt allemansrätten (1 §), I I § föreskrivs också all envar skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med naturen. Om skada på naturen inte kan undvikas vid arbelsförelag eller eljest, skall de åtgärder vidtas som behövs för att begränsa eller motverka skadan. Vid prövning av en fråga som rör naturvård skall enligt 3 § tillbörlig hänsyn tas till övriga allmänna och enskilda intressen som berörs av frågan.

De regler i naturvårdslagen som är av intresse i detta sammanhang är reglerna om nalurteserval (7-12 §§) och nalurminnen (13 §) samt bestämmelserna tih skydd för friluftshvet (15-17 §§) och för naturmiljön (18-22 §§).

De beslut som fattas med stöd av naturvårdslagen gäller i stor utsträckning markanvändningsfrågor. Konflikter mellan naturvårdsinlressena och användningsintressen av skilda slag föreligger inte sällan. En samordning av besluten enligt naturvårdslagen med andra markanvändningsbeslul bör eftersträvas. Detaljplaner och områdesbestämmelser enligt PBL bör inte kunna åsidosättas genom efterföljande beslut enligt naturvårdslagen. Sådana beslul bör samordnas med detaljplaner eller områdesbestämmelser enligt PBL på det sätt som jag tidigare har förordat i fråga om speciallagarnas samordning med PBL (avsnitt 2,1.1),

Naturvårdslagens bestämmelser kommer emellertid oftast att få betydelse inom områden som inte omfattas av detaljplan eller områdesbestämmelser. Man torde kunna utgå från alt kommunen i sin översiktsplan kommer att redovisa de beslul enligt naturvårdslagen som gäUer mark- och vattenområden i kommunen. Översiktsplanerna kommer atl behandla bl, a, gmnddragen i den avsedda användningen av mark- och vattenområden. Planen kan således ge besked om olika områdens kvaliteter för skilda ändamål. Som jag tidigare har anfört (avsnitt 2.1,1) är det i första hand de regler som finns i NRL som kommer att hgga till gmnd för de överväganden om framtida markanvändning som kommunen gör i sin översiktsplan. Som jag också nämnde bör kommunens slåndpunklslaganden i översiktsplanen beaktas av prövningsmyndighelerna vid beslul även enligt annan lagstiftning än PBL i frågor som gäller markanvändning. Genom att naturvårdslagen anknyts liU NRL kommer de grundläggande reglerna i NRL om vad som skall iakttas vid avvägningen mellan skilda markanvändningsin-Iressen all gälla såväl vid beslul enligt naturvårdslagen som vid upprättande av översiktsplanen. De bedömningar av markanvändningen som gjorts i översiktsplanen kan då också vara vägledande vid besluten enligi nalur-

109

vårdslagen. Jag vill också erinra om alt länsstyrelsen, som oftast är beslutsmyndighet enligt naturvårdslagen, förutsätts delta aktivt vid upprättande och ändringar av översiktsplanen genom det samrådsförfarande som föreskrivs i PBL, Jag föreslår alltså - i överensstämmelse med vad jag anförde i propositionen angående NRL - alt naturvårdslagen anknyts lill NRL,

Som jag nämnde nyss innebär åtskilliga beslul enligt naturvårdslagen avgöranden om den framtida markanvändningen. En anknytning mellan naturvårdslagen och NRL innebär - fömlom möjligheten till en samordning med de överväganden som kommunen gör — atl de allmänna iniressen som enligt 3 § naturvårdslagen skall beaktas vid beslul enligt lagen anges på etl tydligare sätt.

Prop. 1985/86:90

Allmän motivering Naturvårdslagen

2.4.2 Strandskydd

Mitt förslag: Regeringen eller myndighet som regeringen besiämmer får, om det finns särskilda skäl, förordna atl ett strandområde som avses ingå i en detaljplan eller omfattas av områdesbestämmelser inte skall omfattas av slrandskydd.

Som jag föreslog i propositionen om PBL (s, 104) skall slrandskyddsreg-lerna finnas kvar i naturvårdslagen.

Till skydd för friluftslivet gäller strandskydd vid havet, insjöar och vattendrag, Strandskyddel omfattar land- och vattenområdet intill 100 m frän strandlinjen vid normall medelvallenstånd (slrandskyddsområde). Länsstyrelsen kan förordna all ett strandområde som uppenbarligen saknar betydelse för bad och friluftsliv inte skall omfattas av strandskydd. Länsstyrelsen fär också utvidga strandskyddsområdet, när det behövs för alt tillgodose syftet med strandskyddet, dock högsl intill 300 m från strandlinjen. Vid fastställelse av generalplan, stadsplan eller byggnadsplan kan, när det föreligger särskilda skäl, förordnas atl i planen ingående strandområde inte längre skall omfattas av slrandskydd.

Att ell område är slrandskyddal innebär all det råder förbud mol atl uppföra helt nya byggnader (lill-, pä- eller ombyggnad omfattas således ej av förbudet), att ändra befintliga byggnader för all tillgodose ett väsentligt annat ändamål än tidigare, atl vidta förberedelsearbeten för helt ny bebyggelse samt att uppföra andra anläggningar eller anordningar varigenom allemansrätten inom strandområdet inskränks (16 §), Sistnämnda förbud kan gälla t, ex, vägar, bryggor och båtuppläggningsplalser saml anläggningar för camping, sport eller klubbverksamhel.

De med strandskyddel förenade förbuden gäller inte anläggningar eller åtgärder som behövs för jordbruket, fisket, skogsskölseln eller renskölseln och ej tillgodoser bostadsändamål. Förbudet gäller således dessa näringars bostadsbyggnader men inte ekonomibyggnaderna.

Länsstyrelsen får medge undanlag från förbuden inom strandskyddsområden när särskilda skäl föreligger.

110

Av 43 § naturvårdslagen och 28 § nalurvårdsförordningen (1976:489) följer all länsstyrelsen får förordna att styrelsens beslutanderätt i vissa naturvårdsärenden i stället skall ankomma på kommunal myndighei. Sådan delegation kan bl, a, avse rätlen att medge undanlag från de förbud som gäller inom slrandskyddsområden samt all i samband med sådant medgivande bestämma i vilken utsträckning mark får las i anspråk som tomt eller eljest användas för det avsedda ändamålet. Delegation av beslutanderätt i nu angivna avseenden har skell i en ganska stor utsträckning.

Vid föredragningen av PBL-förslaget (propositionen s, 104) log jag upp frågan om slrandskyddsbestämmelsernas samordning med PBL, Jag uttalade då som min uppfattning, atl allemansrätten, som ju ligger bakom strandskyddel, är en tillgång som del ligger i hela landets intresse atl slå vakt omkring och att länsslyrelserna på del stora hela har skött denna uppgift mycket bra. Jag framhöll också att enbart den åtgärden alt flytta reglerna bort från naturvårdslagen skulle kunna uppfattas som en förändring av strandskyddets styrka. Min slutsats var all övervägande skäl talar för atl slrandskyddsbeslämmelserna skall vara kvar i naturvårdslagen och att länsstyrelsen i princip skall fatta beslul i slrandskyddsfrågor. Jag uttalade också alt den möjlighet att delegera beslutanderätten till kommunerna som nu fmns bör bibehållas.

När nu kommunerna enligt PBL-förslaget skall i ökad utsträckning själva besluta om planläggning åligger det kommunerna atl följa den restriktivitet i fråga om ianspråktagande av stränder som gäller enligt naturvårdslagens strandskyddsregler. I likhet med vad som är fallet i dag med vissa stads- och byggnadsplaner kommer detaljplaner och områdesbestämmelser i vissa fall all omfatta strandområden. Som föredragande departementschefen anförde i samband med all del generella strandskyddet infördes i naturvårdslagen (prop, 1974:166 s. 95) är del angelägel atl strandskyddet så långt möjligt upprätthålls även inom planlagt område, I den mån man i samband med upprättande av planer hos en kommun finner all ell område som omfattas av slrandskydd bör få las i anspråk på visst sätt för bebyggelse eller andra åtgärder som enligt 16 § naturvårdslagen normalt inte får komma till stånd inom området är del - bl, a, med hänsyn lill PBL:s regler om genomförande av detaljplaner — lämpligt att strandskyddel i erforderlig utsträckning upphävs innan kommunen antar planen. Jag föreslår därför atl del i naturvårdslagen las in en bestämmelse som ger regeringen eller myndighei som regeringen bestämmer möjlighet all, om del fmns särskilda skäl, förordna att ett strandområde som avses ingå i en detaljplan eller omfattas av områdesbestämmelser inte skall omfattas av strandskydd.

Prop, 1985/86:90

AUmän motivering Naturvårdslagen

2.4.3 Kommunala naturreservat och naturvårdsområden

Mitt förslag: Befogenheten att besluta om naturreservat och naturvårdsområden skall kunna delegeras till en kommunal myndighei.

111

PBL-ulredningen föreslog att kommunerna skall ges möjlighet atl inom ramen för PBL besluta markförordnanden, motsvarande dagens naturreservat, för atl tillgodose friluftslivets intressen. Enligt förslaget skall del inte vara möjligt all med stöd av naturvårdslagen förklara områden som omfattas av ett sådant markförordnande som naturreservat. Utredningsförslaget väckte en viss remisskritik, bl,a, från naturvårdsverket och Svenska naturskyddsföreningen. Man kan sammanfatta kritiken på så sätt att remissinstanserna finner del olämpligt alt dra upp en gräns mellan friluftslivels och den vetenskapliga naturvårdens intressen, likaså mellan vilka frågor som skall vara en kommunal och vilka som skall vara en statlig angelägenhet. Man har också menat all del föreslagna förbudet att inrätta etl nalurteserval för ett område med markförordnande skulle vara olämpligt bl, a, med hänsyn lill de skillnader i motiv som kan ligga bakom valet av olika skyddsformer för ett visst område.

Jag vill här erinra om all naturvårdsverket i en framställning lill regeringen den 16 mars 1979 har föreslagit att kommunernas möjligheter att bevara friluftsområden förstärks. Naturvårdsverket anser atl delta bör åstadkommas genom att kommunerna ges möjlighet all inrätta nalurteserval såvitt avser områden av lokal betydelse för allmänhetens friluftsliv. Verket framhåller, atl det då blir möjligt för kommunen atl besluta om inskränkningar i markägares och andra sakägares rätt all förfoga över marken, t, ex, restriktioner i fråga om avverkning av skog (8 §), om rätt för kommunen all ulföra anläggningar för friluftslivet och rätt att vårda naturmiljön (9 §), i förekommande fall besluta om vad allmänheten har all iaktta (10 §) saml alt interimistiskt besluta om skydd (11 §),

I sitt förslag fömtsätter naturvårdsverket all kommunen också skall ha del ekonomiska ansvaret för tillkomsten och skötseln av kommunala nalurteserval.

Enligt verket gäller del för kommunen främst att skydda närmiljön, t, ex, närslrövområden intill tätorter, men också intill kommunala friluftsbad, campingplatser, stugbyar, motionsanläggningar o, dyl. Verket framhåller atl dessa strövområden i regel har begränsad omfattning och att de därför normall har liten betydelse för skogsproduktionen.

Befogenheten för kommunen att inrätta naturreservat bör enligt naturvårdsverket införas genom en ändring av delegationsreglerna i 43 § naturvårdslagen.

Naturvårdsverkets framställning har remissbehandlats. Flertalet remissinstanser har ställt sig positiva till förslagel. Ungefär en tredjedel av remissinstanserna har haft invändningar av olika slag. Åtskilliga av dessa invändningar bygger på att förslagel till PBL bör avvaktas för atl man skall kunna närmare överblicka behovet av reformen, Endasl några få remissinstanser, främst företrädare för skogsintressen, har ställt sig direkt avvisande till naturvårdsverkels förslag.

Som jag angav i propositionen om PBL (prop, 1985/86:1 s, 104) instämmer jag i remisskritiken beträffande del tidigare redovisade förslaget om markförordnanden. Jag framhöll då också atl en bättre och enklare lösning av problemen är all vidga kommunens möjligheter alt använda de medel som redan i dag finns i naturvårdslagen och föreslog alt kommunerna skall

Prop, 1985/86:90

Allmän motivering Naturvårdslagen

112

ges möjlighet att inrätta kommunala naturreservat och naturvårdsområden med stöd av beslämmelserna i naturvårdslagen, Förslagel om kommunala naturvårdsområden innebar en förändring i förhällande lill del av lagrådet granskade PBL-förslaget. Enligt detta skulle nämhgen områdesbestämmelser kunna användas för att avsätta mark som friluftsområden. Vidare skulle marklovsplikt kunna införas så all kommunerna inom dessa områden skulle kunna pröva ansökningar om trädfällning och skogsplantering. Tanken bakom denna gränsdragning mellan PBL och naturvårdslagen kan i korthet anges på så sätt att områdesbestämmelser av detta slag skulle få användas av kommunen för atl säkerställa markens ändamål för friluftsliv i anslutning till bebyggelse. Reglering av åtgärder som kräver marklov, t, ex, trädfällning, skulle dock inte få vara så ingripande att den pågående markanvändningen avsevärt skulle försvåras, Ville kommunen införa mer ingripande bestämmelser skulle naturreservat väljas, I denna fråga anförde jag vidare bl, a, följande (prop, 1985/86:1 s, 105f,),

Vad jag förslog beträffande PBL innebär en begränsning av de möjlighe- • ter att avsätta mark som friluftsområden som dagens byggnadslagstiftning ger. Genom fastställda generalplaner kan ju markanvändningen bestämmas till friluftsliv (9 § andra styckel BL), varvid bl, a, trädfällning inte får ske utan prövning av länsstyrelsen (17 § BL). Genom fastställd generalplan kan regleringen av skogsbruket göras mer eller mindre ingripande. Inget hindrar dock att det meddelas föreskrifter som är så långtgående alt pågående markanvändning avsevärt försvåras eller t.om, atl synnerligt men uppkommer vid användningen av en faslighel. För sådana fall finns regler om ersättning eller inlösen (22 § BL), Det bör även framhållas att del i dagens ordning inte finns något krav på att dessa friluftsområden skall ha någon anknytning lill bebyggelse.

Emellertid har det visat sig att den i lagrådsremissen föreslagna begränsningen av kommunernas regleringsmöjligheter har skapat oklarhet beträffande mina avsikter, bl, a, hos skogsintressenlerna. För all syftet med regleringen skall framgå på etl tydligare sätt än i del remitterade förslaget har jag efler samråd med jordbmksministern funnit det vara en bättre lösning att kommunernas behov av att kunna skapa lokala friluftsområden tillgodoses genom en ändring i naturvårdslagen. Institutet nalurvårdsområde i den lagen (19 §) har nämligen tillkommit bl, a, i syfte all möjliggöra för länsstyrelsen atl skapa lokala friluftsområden. Jag återkommer till regeringen med förslag lill denna ändring i samband med atl jag lägger fram förslag till följdlagstiftning lill bl, a, PBL, Ändringen bör innebära alt kommunerna med stöd av delegation från länsstyrelserna skall kunna falla beslul om inrättande av naturvårdsområden helt enligt de regler som redan gäller för länsstyrelsens beslut i sådana frågor. Detta innebär bl, a, all regleringen av t, ex, plantering och avveckling inte får vara så ingripande alt pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Denna lösning ligger väl i linje med det tidigare framlagda förslagel alt kommunerna bör ges möjlighet att inrätta kommunala naturreservat med stöd av beslämmelserna i naturvårdslagen. Systematiskt hör också dessa frågor bättre hemma i naturvårds- än i byggnadslagstiftningen. Ett viktigt skäl som har bidragit till min ändrade inställning är att man bör undvika att skapa nya beslutsformer när det redan finns sådana för samma ändamål, Atl nalurvårdsfrågorna samlas i naturvårdslagen i stället för atl vara splittrade i flera lagar har också den fördelen alt man slipper ha flera lillsyns-och överprövningsmyndigheler. Den enskilda markägaren kan överklaga

Prop. 1985/86:90

AUmän motivering Naturvårdslagen

113

8 Riksdagen 1985186. I saml. Nr 90

de kommunala besluten till länsstyrelsen. Statens kontrollmöjligheter när det gäller t, ex, skogshushållningen blir fullgoda genom att systemet bygger på delegation från länsslyrelserna.

Enligt 19 § naturvårdslagen kan länsstyrelsen förklara ett område som nalurvårdsområde, om särskilda åtgärder behövs för att skydda eller vårda naturmiljön och området med hänsyn till den begränsade omfattningen av åtgärderna eller andra omständigheter inte lämpligen bör avsättas till nalurteserval. Denna möjlighet är tänkt all användas i de fall skyddsbehovet är mindre framträdande och kan tillgodoses genom vård- och kontrollåtgärder som vanligen kan förenas med ett normall jord- eller skogsbmk, Ell av syftena med bestämmelsen är som jag nyss nämnde atl möjliggöra för länsstyrelsen att skapa lokala friluftsområden. För all trygga ändamålet med ett beslut om naturvårdsområde kan föreskrivas olika inskränkningar i nyttjandet av fastigheter såsom förbud mot eller föreskrifter i fråga om byggnader, upplag, schaktning, plantering och avverkning samt skyldighet för ägaren alt tåla att på hans mark utförs röjning, plantering eller annan liknande åtgärd. Föreskrifterna får dock inte vara så ingripande all pågående markanvändning avsevärt försvåras. Behövs sådana mer ingripande föreskrifter skall i stället det berörda området avsättas som nalurteserval.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att skogsvårdsstyrelsen - på grund av bemyndigande i 21 § skogsvårdslagen (1979:429) och 21 § skogsvårdsförordningen (1979:791) - får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens iniressen vid skötseln av skog, I likhet med vad som gäller i fråga om naturvårdsområden får sådana föreskrifter inte vara så ingripande atl pågående markanvändning avsevärt försvåras. Om del för ett visst område behövs mer ingripande föreskrifter än skogsvårds-styrelsen får meddela, måsle även i ett sådanl fall området avsättas som naturreservat.

Jag föreslår således nu alt naturvårdslagen ändras så atl kommunerna ges möjlighet atl inrätta kommunala naturreservat och nalurvårdsområ-den.

Gränsdragningen mellan PBL och naturvårdslagen vill jag i korthet ange på så sätt att områdesbestämmelser bör få användas av kommunen för erforderlig bebyggelsereglering, medan naturvårdslagens bestämmelser om nalurvårdsområde och nalurteserval bör användas om kommunen vill avsätta mark för friluftsändamål.

Del är naturligtvis i främsta mmmet för alt tillgodose friluftslivsintressen som kommunerna kan ha behov av all använda reglerna om nalurteserval och nalurvårdsområden. Kommunala naturreservat eller nalurvårdsområ-den torde därför främst vara aktuella i tätbefolkade kommuner, där det kan vara nödvändigt att reglera markanvändningen i områden i anslutning till bebyggelsen för atl tillgodose tälortsinvånarnas behov av friluftsaktivi-teler. Eventuellt kan också vissa glesbygdskommuner där man vill satsa på turism vara intresserade av att inrätta nalurteserval eller nalurvårdsområden i anslutning lill t. ex. fritidsanläggningar.

Del behov som finns av att inrätta kommunala naturreservat och nalurvårdsområden bör, som jag nyss nämnde, tillgodoses genom alt det öppnas

Prop. 1985/86:90

Allmän motivering Naturvårdslagen

114

en möjlighet i naturvårdslagen alt delegera beslutanderätten i sådana frågor till kommuner. Sådan delegation bör inte påverka länsstyrelsens möjligheter atl inrätta nalurteserval och nalurvårdsområden. Mol bakgmnd av skogsindustrins farhågor för virkesförsöijningen vill jag stryka under atl rekreationsinlressen och ralionelk skogsbmk oftast kan förenas. Det är självklart all stor hänsyn måste las till skogsintressena vid prövningen av naturreservat för l.ex, friluftslivets behov. Beslut om naturvårdsområden får, som jag tidigare har framhållit, inte förenas med så ingripande föreskrifter att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Vid beslut i de aktuella frågoma skall såväl allmänna som enskilda iniressen beaktas. Till de allmänna intressena hör bl, a, skogsindustrins råvamförsöijning. De regler som gäller för handläggningen av ärenden angående nalurteserval och naturvårdsområden skall naturligtvis lillämpas även hos kommunerna. Kommunen får således ansvar för att alla berörda parter får möjlighet atl lägga fram sina synpunkter på sådana förslag. Jag vill här peka på att en ordning med delegation av beslutanderätt i frågan gör atl staten behåller det slutliga ansvaret för att beslut om nalurteserval och naturvårdsområden inte får oacceptabla konsekvenser när det gäller virkesförsörjningen. Möjligheter finns f. ö, att i anslutning till upprättande av kommunala översiktsplaner diskutera behov av kommunala nalurteserval och naturvårdsområden och hur en eventuell delegation av beslutanderätt i dessa frågor bör utformas, I de fall när planerade nalurteserval eller naturvårdsområden berör skogsmark skall skogsvårdssstyrelsen höras. Jag vill här peka på atl frågor om delegation visserligen måsle bedömas från fall till fall med utgångspunkt i de fömtsättningar som gäller för skilda kommuner men all kommunens önskemål om delegation bör tillgodoses så långt del är möjligt. Endast om det finns anledning alt anta eller om det har visat sig atl kommunen saknar fömtsättningar atl handha dessa frågor bör delegation vägras resp. alertas.

Som naturvårdsverket har påpekat är del givet alt kommunerna skall ha det ekonomiska ansvaret för egna reservatsbildningar.

I remissen till lagrådet den 25 april 1985 anförde jag följande beträffande effekterna av att både länsstyrelsen och kommunen får befogenhet atl inrätta nalurteserval (remissen s.27):

Prop. 1985/86:90

AUmän motivering Naturvårdslagen

Mitt förslag alt beslutsbefogenhet att inrätta naturreservat skall kunna föreligga samtidigt hos länsstyrelsen och hos kommunen behöver knappast leda till några problem i praktiken. Frågor om naturreservat kommer naturligtvis att behandlas i kommunens översiktsplan. Såväl i det sammanhanget som i ärenden enligt naturvårdslagen om naturreservat kommer länsstyrelsen och kommunen att kunna samråda om den lämpligaste beslutsordningen i en reservatsfråga. I de få fall där kommunen och länsstyrelsen kan ha skilda meningar i en reservalsfråga - där t. ex. kommunen hävdar friluftslivsintressen som inte går alt förena med ett intresse som rör den vetenskapliga naturvården - kan frågan lösas genom en ändring av delegationsbeslutet, om den skulle ställas på sin spets, I den mån staten och kommunen har skilda iniressen i ett område som bör utgöra naturreservat och intressena går atl förena är det inte någol som hindrar att kommunen tar på sig ansvaret för samtliga frågor och att staten och kommunen kommer överens om en intern uppdelning av kostnaderna. Jag

115

kan inte heller se något avgörande skäl mot atl länsstyrelsen sedan en kommun inrättat ett naturteservat går in och kompletterar det kommunala reservalsbeslutet med särskilda föreskrifter för ett visst nalurvårdsin-iresse. Visserligen kan då ersättningsfrågor komma atl aktualiseras såväl mol en kommun som mot staten, men situationen torde sällan bli aktueU, Att ersättningsfrågor för ett område aktualiseras vid flera tidpunkter kan bli aktuellt även nu i de fall reservatsbeslut ändras och kompletteras.

Prop. 1985/86:90

Allmän motivering Naturvårdslagen

Lagrådet (yttrandet bilaga 8, s, 366 f) har lagil upp frågan om det är lämpligt att länsstyrelsen, även om beslutanderätt har delegerats till en kommunal myndighet, skall ha kvar sin kompetens. Lagrådet har framhållit atl det kan vara svårt att överblicka de svårigheter som det sålunda föreslagna "dubbelkommandot" kan medföra. Förde fastighetsägare som berörs av ell reservatsbeslul kan del enligt lagrådet innebära olägenheter att inte få frågan om ersättning för uppkommande skador avgjord på en gång och mot en och samma part. Lagrådet ifrågasätter också om del i alla lägen är möjligt för staten att gå in och komplettera ett kommunalt reservatsbeslut för tillgodoseende av friluflsinlressen med särskilda föreskrifter för t, ex, ett visst naturvårdsintresse. Har nalurvårdsintresset varit med i bilden under samrådet mellan länsstyrelsen och kommunen inför reservatsbildningen synes enligt lagrådet bestämmelsen i 8 § andra styckel lägga hinder i vägen för en sådan komplettering. Denna bestämmelse -framhåller lagrådet vidare - fömtsätter nämligen att en ny gmnd för reservatet aktuahseras "sedermera" dvs, efter det att reservatet har bildats.

Med hänsyn till det anförda har lagrådet förordat alt "dubbelkommando" ej skall förekomma.

Risken för ölägenheter av det slag som lagrådet befarar bedömer jag som mycket liten. Som jag nyss nämnde kommer länsstyrelsen och kommunen i de sammanhang en reservatsfråga kan komma alt aktualiseras ha möjlighet all samråda om den lämpligaste beslutsordningen. Jag fömtsätter - i de fall såväl statiiga som kommunala intressen finns i området - att länsstyrelsen och kommunen internt samordnar dessa frågor och enas om en beslutsordning som innebär att endera av dem tar ansvaret för samtliga frågor och slår för reservalsbeslutet. De fastighetsägare som berörs av beslutet får därmed endast en part alt förhandla med. De fall då ersättningsfrågor kan komma att aktualiseras såväl mot en kommun som mot staten - t, ex, om länsstyrelsen går in och kompletterar etl kommunall reservatsbeslul - torde som jag nyss nämnde komma atl bli sällsynta, I övrigt innebär den föreslagna ordningen ingen förändring i fråga om behandlingen av uppkomna ersättningsanspråk,

I de fall ersättningsfrågor för ell område aktualiseras vid flera lidpunkter är del enligt min mening klart att det, även utan uttryckligt lagstöd, är den ackumulerade skadan som bör ligga till gmnd för bedömningen om pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Lagrådet har också ifrågasatt om del i alla lägen är möjligt för staten att gå in och komplettera ett kommunalt reservatsbeslul. Jag vill med anledning av detta påpeka att mitt förslag inte innebär någon ändring i fråga om de i 8 § andra stycket angivna fömtsättningarna för komplettering.

116

Det är svårt all bedöma i vilken utsträckning kommuner kommer all inrätta nalurteserval ocn naturvårdsområden och därmed i vad mån kommunala naturreservat och naturvårdsområden i landet som helhet eller inom en region kan komma all påverka skogsindustrins råvamförsöijning eller komma i konflikt med andra allmänna och enskilda iniressen.

Naturvårdsverket bör mot bakgmnd härav noga följa tillämpningen av de nya bestämmelserna inom sitt ansvarsområde. Vad särskilt gäller skogsindustrins råvamförsöijning bör skogsstyrelsen ges i uppdrag atl i samråd med statens industriverk följa och utvärdera effekterna av kommunemas beslul. Chefen för jordbmksdepartemenlel härför avsikt att i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag lill uppdrag om nu nämnda uppföljningar.

Prop. 1985/86:90

AUmän motivering Naturvårdslagen

2.5 Vattenlagen

Sammanfattning

O Beslut enligt vattenlagen får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser,

O Vattenlagen anknyts till NRL.

O Tillållighetsreglerna i 3 kap. 1, 2 och 4 §§ skall inte gälla vattenförelag som vid prövning av en viss anläggning eller åtgärd enligt 4 kap, NRL har angetts som ett villkor för anläggningens eller åtgärdens utförande,

O Bestämmelsen i 11 kap, 1 §4 om obligatorisk regeringsprövning av vattenkraftverk och andra valtenregleringar eller vallenöverledningar för valtenkraftändamål i vissa uppräknade älvar och älvsträckor skall upphävas.

Allmän motivering Vattenlagen

2.5.1 Allmänt om vattenlagens samordning med PBL och NRL

Mitt förslag: Beslut enligt vattenlagen får inte strida mol detaljplan eller områdesbestämmelser. Vattenlagen anknyts till NRL.

Den Ijanuari 1984 trädde en ny vattenlag i kraft, Lagen innebär bl, a, atl den tidigare gällande vattenlagen har förenklats och moderniserats, främst genom all gemensamma bestämmelser så långt det är möjligt har införts för de olika slags valtenförelag på vilka lagen är tillämplig. Den tidigare gällande vattenlagens tillåtlighetsregler har ersatts med mer allmänt hållna regler, som skall möjliggöra en samlad bedömning av ett vattenförelags lämplighet från bl, a, allmänna planerings- och samhällsekonomiska synpunkter,

I 4 kap, vallenlagen finns regler om tillståndspliklens omfattning. I 4 kap. 1 § föreskrivs atl tillstånd enligt vallenlagen krävs för vallenföretag, Beslämmelserna i 4 kap, innehåller också regler om undanlag från pröv-ningsskyldighel, I huvudsak gäller del förelag som normall inte kan föranleda några ölägenheter från allmän eller enskild synpunkt.

117

Vattenföretag är enligt 1 kap, 3 §

1, uppförande, ändring, lagning och ulrivning av dammar eller andra anläggningar i vallendrag, sjöar och andra vattenområden, fyllning och pålning i vallenområden, bortledande av vatten från eller grävning, sprängning och rensning i vattenområden saml andra ågärder i vattenområden om åtgärden syftar till att förändra vattnets djup eller läge,

2, bortledande av gmndvatten och utförande av anläggningar härför,

3, tillförsel av vatten för atl öka gmnd vattenmängden saml utförande av anläggningar och åtgärder härför,

4, åtgärder som utförs för all a v vattna mark, när fråga inte är om
avledande av avloppsvatten, för atl sänka eller tappa ur en sjö eller för att
skydda mol vallen, när syftet med åtgärden är atl varaktigt öka en fastig
hets lämplighet för någol visst ändamål.

Med vattenområde enligt den första punkten avses etl område som läcks av vatten vid högsta fömtsebara vattenstånd.

Regler om prövningen av vattenmål finns i 13 kap. Prövningen sker i allmän underrätt i särskild sammansättning. Första domstol i vattenmål kallas, såsom tidigare, vattendomstol (1 §), Regeringen bestämmer vilka tingsrätter som skall vara vattendomstolar, Vatlenmål överklagas till vat-lenöverdomstolen i Svea hovrätt och vidare till högsta domstolen, Mark-avvatlningsföretag prövas i första instans vid förtättning,

I 3 kap, vattenlagen föreskrivs vilka allmänna fömtsättningar som gäller för vatlenföretag. De tillållighelsbeslämmelser som är av störst intresse i detta sammanhang är 3 kap, 1 och 2 §§,

I 3 kap, 1 § föreskrivs att vattenförelag inte får komma till stånd, om det med hänsyn till valet av plats eller på någol annat sätt möter hinder från allmänna planeringssynpunkter.

Vattenföretagens förhållande till planer med rättsverkan enligt byggnadslagstiftningen regleras i 2 §. I paragrafens första stycke föreskrivs att byggnads- och andra anläggningsarbeten som utgör vatlenföretag eller utförs för etl vattenföretag inte får strida mot fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan. Mindre avvikelse från plan ulgör dock inte hinder mol tillstånd till förelaget, om avvikelsen är förenlig med planens syfte. Enligt paragrafens andra stycke skall vatlenföretag dessutom ulföras så att syftet med särskilda bestämmelser i övrigt som gäller för bebyggande eller annan användning av etl mark- eller vattenområde inte motverkas. Vissa bestämmelser i naturvårdslagen har undantagits från tillämpningen av 2 § andra stycket.

Konflikter mellan vatlenföretag och andra markanvändnings- eller bevarandeintressen föreligger inte sällan. På sätt som jag inledningsvis redovisade (avsnitt 2.1.1) bör bestämmelsema i 3 kap. 2 § vattenlagen ändras så alt vattenföretag och byggnads- och andra anläggningsarbeten som utförs för ett vattenföretag inte får strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. En sådan samordning medför en ändring av nu gällande ordning där följsamheten till fastställda planer endast avser de byggnads-och anläggningsarbeten som ulgör vattenförelag eller hör samman med vattenföretagel. Jag återkommer till denna förändring i specialmotiveringen.

Prop, 1985/86:90

AUmän motivering Vattenlagen

118

Vallenförelag påverkar ofta på ett avgörande sätt fömtsättningarna för mark- och vattenanvändningen i övrigt i anslutning lill vattenföretagel. Del är därför viktigt atl avvägningar om lämpligt resursutnyttjande görs innan vatlenföretag utförs. I förslagel lill ny vallenlag framhöll departementschefen all frågan om tillkomsten av ett vatlenföretag kräver en allsidig bedömning och att lämpligheten av ell tillämnat vattenföretag måste bedömas med utgångspunkt i behovet atl långsiktigt hushålla med landels samlade mark- och vattentillgångar (prop, 1981/82: 130 s, 92), Han framhöll all med uttrycket "allmänna planeringssynpunkter" - som togs in i 3 kap, 1 § -avses mera långsiktiga bedömningar som skall göras när tillåtligheten av ett valtenförelag skall prövas. Med uttrycket avses i första hand sådana bedömningar som görs i den fysiska planeringen, främst statsmakternas ställningstaganden inom ramen för den fysiska riksplaneringen, men även verksamhetsplanering av skilda slag omfattas. Av motiven lill vattenlagen framgår atl den översiktliga planering som kommunerna i samråd med staten bedrivit med utgångspunkt i riktlinjema i den fysiska riksplaneringen skall ingå i del material som vattendomstolarna och förtättningsmännen skall gmnda sin prövning enligt 3 kap, 1 § på.

Som har uttryckts i departementspromemorian om NRL (s, 163) medför en föreskrift om att NRL skall lillämpas vid prövning av valtenförelag att de regler som motsvarar riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen vägs in vid prövningen av valtenföretagen. Även i övrigi ger reglema i NRL besked om vilka faktorer i stort som bör läggas i uttrycket planeringssynpunkler. Mot den här bakgmnden utgör således NRL en direkt komplettering av 3 kap, 1 § vattenlagen på del sättet, att uttrycket "allmänna planeringssynpunkter" preciseras. Det kan därför diskuteras om inte paragrafen kunde ersättas med en hänvisning lill NRL, Med uttrycket allmänna planeringssynpunkter avses emellertid också sådan långsiktig verksamhetsplanering som inte omfattas av den fysiska planeringen, Dämnder faller, enligt specialmotiveringen till 3 kap, 1 §, energipoliliska, näringspolitiska, arbetsmarknadspolitiska, regionalpolitiska, trafikpolitiska och försvarspolitiska bedömningar. Eftersom 3 kap, 1 § har denna vidare inriktning och då dessutom vissa bestämmelser i NRL är avsedda alt läggas till gmnd för villkor om utförandet av exploateringsförelag m, m,, bör enbart den ändringen göras att paragrafen kompletteras med en regel som innebär atl även NRL skall tillämpas vid prövning av vatlenföretag.

Det bör här tilläggas att tillåtlighetsreglema i vallenlagen och däribland 3 kap, I §, oftast är utformade så att de riktar sig till både prövningsmyndighelerna och dem som utför vatlenföretag. Lagrådet uttalade i sitt yttrande över förslaget till ny vattenlag i den delen (prop, 1981/82:130 s. 276), att det i och för sig kan göra ett besynneriigi intryck all den som utför etl vattenföretag, som inte kräver förprövning, skall göra bedömningar från allmänna planeringssynpunkter eller från samhällsekonomisk synpunkt. Lagrådet konstaterade emellertid, alt frågor av delta slag aldrig torde bli aktuella vid förelag som har så obetydliga verkningar att de inte är förpröv-ningsskyldiga och att det därför inte spelar någon störte roll om sladgan-dena i detta hänseende är avfattade så alt de gäller även icke prövningsplikliga företag.

Prop. 1985/86:90

Allmän motivering Vallenlagen

119

Enligt förslagel lill NRL (prop, 1985/86:3 s, 145) skall NRL tillämpas i Prop, 1985/86:90 mål och även den enligt vissa angivna författningar. Det tillägg till 3 kap, 1 § som jag nu föreslår bör endast omfatta företag som kräver förprövning. Allmän motivering

Vattenlagen

2.5.2 Samordning mellan tillståndsprövning enligt 4 kap. NRL och tillståndsprövning enligt vattenlagen

Mitt förslag: Tillåtlighetsreglerna i 3 kap, 1, 2 och 4 §§ skall inte gälla vattenföretag som vid prövning av en viss anläggning eller åtgärd enligt 4 kap, NRL har angetts som ett villkor för anläggningens eller åtgärdens utförande.

Som jag uttryckte i NRL-propositionen (s, 143) är tanken med den gällande regleringen i vattenlagen bl,a, all möjliggöra en helhetsbedömning av de för- och nackdelar som är förenade med ett vattenföretag och att samtidigt undvika en dubbelprövning av företagel, I sistnämnda syfte föreskrivs i 3 kap, 6 § 1 att bestämmelsema i 1, 2 och 4 §§ inte gäller vatlenföretag som vid prövning av en viss verksamhet enligt 136a § byggnadslagen har angetts som villkor för verksamheten. Genom denna undantagsregel förhindras dubbelarbete hos olika tillståndsmyndigheter liksom risken för all sådana myndigheter kommer till olika resultat vid tillåtlighetsprövningen (prop, 1981/82: 130 s, 103),

Jag föreslår atl 3 kap, 6 § 1 ändras så att den blir tillämplig på vattenföretag som vid en prövning enligt 4 kap. NRL har angetts som ett villkor för det lillståndsgivna företaget.

2.5.3 Prövning av vattenföretag i älvar och älvsträckor som i NRL undantagits från utbyggnad för kraftändamål

Mitt förslag: Bestämmelsen i 11 kap. 1 §4 om obligatorisk regerings-prövning av vattenkraftverk och andra vattenregleringar eller vattenöverledningar för valtenkraftändamål i vissa uppräknade älvar och älvsträckor skall upphävas.

I förslaget till NRL har i 3 kap. 6 § första och andra styckena tagits in bestämmelser om förbud mot atl utföra vattenkraftverk samt vattenreglering eller vatlenöverledning för kraftändamål i de älvar och älvsträckor som enligt riksdagens beslut i samband med den fysiska riksplaneringen skall vara undantagna från vattenkraftsutbyggnad. Bestämmelsema omfattar också bi- och källflöden till de älvar som är helt outbyggda samt biflödena till och vallenområdena uppströms undantagna älvsträckor i de fall områdena uppströms är outbyggda. Förbudet mot vattenkraftsulbyggnad omfattar inte sådana företag som orsakar endast obetydlig miljöpåverkan (3 kap, 6 § tredje stycket).

Bestämmelsen i 11 kap, 1 §4 om obligatorisk regeringsprövning av vattenkraftverk, valtenregleringar eller valtenöverledningar för vattenkraft-

120

ändamål i vissa älvar och älvsträckor behövs inte längre, eftersom etl lagstadgal förbud mot vattenkraftsutbyggnad i de angivna älvarna och älvsträckorna kommer all råda enligt NRL, För den händelse något av de angivna vattendragen i framtiden skulle undantas från förbudet, finns del möjligheter för regeringen atl förbehålla sig prövningen med stöd av 11 kap, 3 §, om vattenföretagel är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet.

Ansökningar om tillstånd till utbyggnad i de åsyftade vattendragen bör kunna prövas i vanlig ordning av vattendomstolarna, om ansökningen grundas på atl företaget förorsakar endasl obetydlig miljöpåverkan, och således omfattas av undantagsregeln i 3 kap, 6 § tredje stycket NRL, Vid denna prövning bör även fortsättningsvis de särskilda reglerna om förberedelse i 11 kap, vattenlagen gälla. Jag återkommer till delta i specialmotiveringen.

Prop. 1985/86:90

AUmän motivering Vattenlagen

2.6 Miljöskyddslagen

Sammanfattning

O Beslut enligt miljöskyddslagen får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser.

O Miljöskyddslagen anknyts till NRL,

O Tillståndsprövning enligt 4 kap. NRL och prövning enligt miljöskyddslagen skall samordnas på motsvarande sätt som nuvarande prövning enligt I36a § byggnadslagen och prövningen enligt miljöskyddslagen.

Allmän motivering Miljöskyddslagen

2.6.1 Allmänt om miljöskyddslagens samordning med PBL och NRL

Mitt förslag: Beslul enligt miljöskyddslagen får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Miljöskyddslagen anknyts till NRL,

Miljöskyddslagen (1969:387, omtryckt 1981:420, ändrad senast 1984:912) är tillämplig på miljöfariig verksamhet.

Den som utövar eller skall utöva sådan verksamhet har möjlighet alt ansöka om tillstånd till verksamheten hos koncessionsnämnden för miljöskydd (9 § första slyckel). Regeringen kan enligt 10 § föreskriva atl vissa åtgärder som innebär miljöfarlig verksamhet inte får vidtas utan all koncessionsnämnden har lämnat lillslånd eller anmälan gjorts hos den myndighet som regeringen besiämmer. Enligt 17 § får regeringen också föreskriva all frågor om tillstånd beträffande vissa slag av ärenden skall prövas av länsstyrelsen, I miljöskyddsförordningen (1981:574) har angetts vilka åtgärder som inte får vidtas utan tillstånd enligt miljöskyddslagen (2§),

Omfattningen av den prövning som skall ske enligt miljöskyddslagen framgår av tillållighetsreglerna i 4-7 §§ miljöskyddslagen. För miljöfarlig verksamhet skall väljas sådan plats alt ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad (4 §), Det åligger enligt 5 § den

121

som utövar eller avser att utöva miljöfariig verksamhet all vidla de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och iaktta de försiktighetsmått som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenheter.

Om miljöfarhg verksamhet kan befaras medföra väsentlig olägenhet trots all alla skäliga försiktighetsmått iakttas, får verksamheten utföras bara om del föreligger särskilda skäl (6 §), Innebär den befarade olägenheten all vissa allmänna intressen skadas avsevärt, får verksamheten inte utövas. Regeringen kan dock lämna lillslånd om verksamheten är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt, I 6 § tredje styckel föreskrivs vissa inskränkningar - som jag strax återkommer till - i tillämpningen av de nyss redovisade reglerna,

I 7 § finns bestämmelser om vissa särskill farliga slag av avloppsvatten,

Bestämmelsema i 8 § ger regeringen möjlighet atl under vissa förutsättningar och med avseende på viss del av landet förbjuda alll utsläppande av avloppsvatten, fast ämne eller gas. Om det från allmän synpunkt är särskill angeläget att skydda etl vattendrag, en sjö eller etl annat vattenområde mot förorening, får regeringen enligt 8a § förklara vattenområdet och angränsande marker som etl särskilt föroreningskänsligt område. Enligt paragrafen får för etl sådanl område ges närmare föreskrifter om skyddsåtgärder m, m.

Enligt 2 § miljöskyddslagen gäller om miljöfarlig verksamhet utöver bestämmelserna i miljöskyddslagen vad som föreskrivs i annan lagstiftning, bl, a, byggnadslagstiftningen. Avgöranden enligt miljöskyddslagen är inte bindande för planmyndigheterna (prop, 1969:28 s, 202), Någon bestämmelse om den betydelse som fastställda planer enligt byggnadslagen har för tillåtiighelsbedömningen finns inte i miljöskyddslagen. I förarbetena lill lagen uttalade emellertid departementschefen alt det får anses följa av byggnadslagens regler om plans rättsverkan atl tillstånd inte kan lämnas om etl förelag som är föremål för prövning enligt miljöskyddslagen strider mot en plan. Enligt departementschefen bör dock tillstånd kunna lämnas under fömtsättning atl planen ändras så all hindret undanröjs (prop, 1969:28, s, 213 f).

När del gäller förhållandet mellan miljöskyddsprövningen och detaljplaner eller områdesbestämmelser enligt PBL innebär den principlösning som jag tidigare förordade (avsnitt 2,1,1) alt den praxis som nu tillämpas i förhållande till fastställda planer enligt byggnadslagen bhr lagfäst. På sätt som jag redovisade allmänt om speciaUagarnas samordning med PBL bör i miljöskyddslagen las in en bestämmelse med innebörden att beslut enligt miljöskyddslagen inte får strida mol en detaljplan eller områdesbestämmelser.

Sådana verksamheter som omfattas av miljöskyddslagen påverkar ofta mark- och vattenanvändningsfrågor för intilliggande områden på ett avgörande sätt. På motsvarande sätt som jag angav i fråga om valtenförelag är del i fråga om sådan verksamhet som prövas enligt miljöskyddslagen viktigt alt avvägningar om lämpligt resursutnyttjande görs innan ett miljöskyddsärende avgörs.

Genom atl miljöskyddslagens regler ger utrymme för att ta också de

Prop. 1985/86:90

AUmän motivering Miljöskyddslagen

122

hänsyn i frågor om användning av mark och vatten som gäller för bebyggelsefrågor i allmänhet och atl goda samverkansformer utvecklats mellan miljöskyddsmyndigheterna och kommunemas planeringsorgan har normalt samordningen mellan miljöskyddslagen och byggnadslagen fungerat tiltfredsstäUande,

Man kan konstatera atl fysiska planer och sådant material som normalt ligger till gmnd för upprättande av sådana planer är av central betydelse också för bedömningen av miljöskyddsärenden. Den obligatoriska översiktsplanen enligt PBL-förslaget och sådant underlagsmaterial som länsstyrelsen och kommunerna kommer all sammanställa för tillämpningen av NRL bör därför bli av stor betydelse för bedömningen av miljöskyddsärenden. Planerna enligt PBL kommer att upprättas med utgångspunkt i NRL:s regler. För alt få en samstämmighet i utgångspunkterna för lokaliseringsprövning av miljöfarlig verksamhet bör emellertid de materiella reglema i NRL göras direkt tillämpliga för prövningen av miljöskyddsärenden. Kommunens ställning enligt PBL i frågor som gäller bebyggelse och den lokala miljön medför atl översiktsplanen och kommunens yttranden i miljöskyddsärenden får stor betydelse för prövningen av sådana ärenden.

De flesta av de regler om markanvändning som finns i NRL kan i och för sig beaktas med stöd av de vida tillåtlighetsregler som redan nu finns i miljöskyddslagen, I dessa delar innebär en koppling till NRL en närmare utveckling av de markanvändnings- och vattenanvändningsaspekter från allmän synpunkt som skall läggas till gmnd för lokaliseringsprövningen och för de villkor som bör ställas med hänsyn till omgivningspåverkan från en viss verksamhet,

I fräga om den lagtekniska samordningen mellan miljöskyddslagen och NRL kan först konstateras att tillåtiighelsreglema i miljöskyddslagen gäller miljöfarlig verksamhet vare sig den är prövningspliktig eller ej enligt de särskilda regler om prövningsplikt som finns i miljöskyddsförordningen. Det torde emellertid förhålla sig så all all sådan miljöfarlig verksamhet på vilken det kan vara aktuellt att tillämpa reglerna i NRL kommer att prövas antingen enligt miljöskyddslagen eller PBL, Ofta kommer prövning all ske enligt båda lagarna. Någon anledning all frångå tanken atl NRL endasl skall tillämpas i mål och ärenden hos myndigheter fmns därför inte. Därför bör det - lämpligen bland miljöskyddslagens tillåtiighetsregler - införas en bestämmelse, där del föreskrivs atl NRL skall tillämpas vid prövning av miljöfarlig verksamhet.

Prop, 1985/86:90

Allmän motivering Miljöskyddslagen

2.6.2 Samordning mellan tillståndsprövning enligt 4 kap. NRL och tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen

Mitt förslag: Tillståndsprövning enligt 4 kap, NRL och prövning enligt miljöskyddslagen skall samordnas på motsvarande sätt som nuvarande prövning enligt 136 a § byggnadslagen och prövningen enhgt miljöskyddslagen.

123

I miljöskyddslagen finns bestämmelser om en samordning mellan miljöskyddsprövningen och prövningen enligt 136a § byggnadslagen.

Om regeringen enligt 136 a § byggnadslagen har prövat frågan om tillkomsten och lokaliseringen av en viss verksamhet med hänsyn till hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar, är beslutet bindande vid prövning enligt miljöskyddslagen (2 § andra styckel miljöskyddslagen), Bestämmelsema i 6 § första och andra styckena - som jag nyss redogjorde för - gäller inte beträffande verksamheter som har prövats enligt 136 a § byggnadslagen med hänsyn till hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar (6 § tredje slyckel). Skall regeringen pröva en verksamhet med hänsyn lill delta hushållningsintresse, får frågan om lillslånd enligt miljöskyddslagen inte avgöras innan regeringsprövningen har skett (9 § miljöskyddslagen). När regeringen inhämtar koncessionsnämndens yttrande i ett 136a §-ärende, behandlas detta i princip som ett vanligt koncessionsärende (14 § sista styckel). Om regeringen har lämnat tillstånd till en verksamhet efter prövning med hänsyn till hushållningen med landels samlade mark- och vattentillgångar, gäller vidare alt igångsättningsmedgivande enligt 21 a § miljöskyddslagen får lämnas ulan hinder av all vissa föreskrifter om samråd m, m, inte har iakttagits.

Jag föreslår att miljöskyddslagen ändras så att motsvarande samordning kommer att gälla beträffande regeringsprövningen enligt 4 kap, NRL och prövningen enligt miljöskyddslagen.

Prop. 1985/86:90

Allmän motivering Miljöskyddslagen

2.7 El-lagen

Mitt förslag: Koncession enligt el-lagen får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser, El-lagen anknyts till NRL.

AUmän motivering El-lagen

Den lagstiftning inom elområdel som reglerar tillkomsten och driften av starkslrömsledningar är lagen (1902:71 s, 1, ändrad senast 1982:487) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (el-lagen) och elförordningen (1982:548, ändrad senast 1983:538),

Enligt el-lagen får elektriska starkslrömsledningar inte dras fram eller begagnas ulan lillslånd (koncession) av regeringen eller den myndighei som regeringen bestämmer (2 § 1 mom,). Till en lednings framdragande räknas inte bara själva byggandet av ledningen utan också schaktning, skogsavverkning eller därmed jämförliga åtgärder för alt bereda plats för ledningen. Tillstånd meddelas antingen som en linjekoncession eller som en områdeskoncession. Linjekoncession avser en ledning med en i huvudsak bestämd sträckning (främst s, k, överföringsledningar). Områdeskoncession avser ledningar för närdislribulion inom etl visst begränsat område (dislributionsledningar),

Fömtsättningarna för koncession behandlas i 2 § 2 mom. Här anges atl koncession får meddelas endasl om anläggningen är behövlig och förenlig

124

med en planmässig elektrifiering, I 2 § 2 mom, tredje slyckel föreskrivs all möjligheten all tillgodose lokala iniressen särskilt skall beaktas vid prövning av fråga om meddelande av områdeskoncession,

I 2 § 3 mom, anges all koncession meddelas för viss lid och all de villkor för anläggningarnas utförande och nyttjande som av säkerhetsskäl eller eljest ur allmän synpunkt är påkallade skall föreskrivas vid meddelande av koncession.

Frågan om sambandet mellan koncessionsprövningen och den fysiska planeringen har vid några tillfällen behandlats av riksdagen. Sålunda uttalade riksdagen i samband med behandlingen av förslaget till ledningsrätts-lag (CU 1973:34) atl koncessionsprövningen bör ske med beaktande bl, a, av riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. I regeringens beslut med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen anges alt frågan om kraflledningsslråk bör uppmärksammas i planeringsarbetet (prop. 1975/76: 1).

I samband med behandlingen av regeringens redovisning av programskedet i den fysiska riksplaneringen erinrade civilutskollet (CU 1975/76:1) om uttalandet som gjordes vid behandlingen av förslaget lill ledningsrälts-lag. Med anledning av en motion om åtgärder för alt minska anspråken på produktiv skogsmark logs frågan upp i betänkandet CU 1975/76:16, Däri hänvisades lill uppgifter bl, a, om ell av industriverket, naturvårdsverket, planverket och valtenfallsverket påbörjat arbete om behandlingen av krafl-ledningsfrågor i den fysiska riksplaneringen. Sedan dessa frågor på nytt hade tagits upp i motioner, förklarade sig utskottet i betänkandet CU 1976/77:24 ulgå från atl nämnda arbete skulle leda till en önskad ytterligare samordning.

Vid behandlingen av prop, 1977/78:31 om riktiinjer i den fysiska riksplaneringen för vissa s, k, obmlna fjällområden anförde civilutskollet (CU 1977/78:8) alt regeringen bör ägna fortsatt uppmärksamhet ål frågoma om samordningen mellan den sektoriella planeringen av kraftledningar och riktlinjer för den fysiska riksplaneringen. Utskottet hemställde i denna del bl,a, all riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till känna vad utskottet hade anfört. Riksdagen anslöt sig till utskottets mening (rskr 1977/78:99),

Det av civilulskottet i betänkandet CU 1976/77:24 berörda arbetet resulterade i en av planverket publicerad rapport (46:1978) Kraftledningar i fysisk planering (reviderad 1985), I rapporten fästs särskild vikt vid de ökande behoven av samordning mellan kraflinduslrins planering och mera övergripande former av fysisk planering. Rapporten innehåller bl, a, förslag lill dels nya rutiner för etl utökat samråd mellan kraflförelag, länsstyrelser, regionala seklormyndigheler och kommuner, dels former för krafl-ledningsfrågornas behandling i den kommunala planeringen, I bostadsdepartementets promemoria 1978-09-07 Fysisk riksplanering, fullföljande av fastlagda riktlinjer, framhålls att den föreslagna handläggningsordningen bör tjäna som vägledning vid planering för kraftledningar,

I motionen 1977/78:1674 föreslogs alt riksdagen skulle begära förslag till åtgärder för att integrera planeringen av kraftledningar med den fysiska planeringen och därmed även med den fysiska riksplaneringen, Civilulskottet uttalade i anledning av motionen (CU 1978/79:1) följande:

Prop, 1985/86:90

Allmän motivering El-lagen

125

Som ovan (s, 8-9) angetts har numera lagls fram förslag lill dels nya rutiner för utökat samråd mellan kraftförelag, länsstyrelser, regionala seklormyndigheler och kommuner, dels former för kraflledningsfrågornas behandling i den kommunala planeringen. Förslagen har lagls fram för all tjäna just det i motionen angivna syftet all integrera kraflledningsplane-ringen med den fysiska planeringen. Motionärernas huvudsyfte får därmed anses ha lillgodoselts. Med hänsyn därtill och lill all regeringen gett föreskrifter om kraflledningsplaneringen i beslutet om alt fullfölja fastlagda riktlinjer för hushållning med mark och vatten finns enligt utskottets mening inte nu skäl lill någon begäran om förslag från riksdagens sida. Utskottet har ansett sig kunna utgå från alt behovet av föreskrifter om samordning kommer atl övervägas i arbetet med plan- och byggnadslagstiftningen och all frågan om en eventuell övergripande planering av störte kraftledningar kommer alt övervägas i arbetet med den nya rapporten om hushållning med mark och vatten.

Prop. 1985/86:90

Allmän motivering El-lagen

Ulskotlel hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1674, Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan,

I remissyttranden till bostadsdepartementet över den fysiska riksplaneringens planeringsskede har etl flertal länsstyrelser lagil upp frågan om kraflledningsplaneringen. Som exempel kan här nämnas länsstyrelsen i Uppsala län. som bl, a, anför följande:

Formerna för planeringen av kraftledningsdragningar bör ses över. Framdragandet av större kraftledningar medför stora ingrepp i naturmiljön och innebär ofta all värdefull mark för de areella näringarna tas i anspråk. Oftast berörs etl flertal kommuner och i vissa fall flera län. Planeringen bör syfta lill alt i ett tidigt skede ge underiag för avvägningar mellan olika intressen och på så sätt få en anknytning till annan översiktlig planering.

Kritik har även i andra sammanhang framförts mot det sätt på vilket den fortsatta utbyggnaden av kraftledningsnälel sker.

För egen del vill jag anföra följande,

Kraftförelagen planerar kraftstationer och ledningsnät. Kraftledningar lar i anspråk mark för fundamenl och Iransformatorstationer, Genom ledningsdragningarna kan annan verksamhet försvåras eller förhindras, I konkurrensen om markresurserna kan anläggningarna medföra konflikter med andra iniressen, t, ex, natur- och kulturminnesvården, jord- och skogsbmket, friluftslivet och rennäringen, saml med bebyggelse i olika former, I vissa fall är det av nationellt intresse atl mark reserveras för kraftledningar som ingår i storkraftnälel. Detta bör då komma lill uttryck i den kommunala planeringen.

När del gäller kraftledningar inom ell delaljplanelagl område finns f n, ingen regel i el-lagen som anger hur koncessionsfrågor skall behandlas i förhållande till planen, I enlighet med vad jag tidigare (avsnitt 2,1.1) har förordat i samordningsfrågan bör nu tas in en bestämmelse i el-lagen om atl koncession inte får meddelas till en kraftledning vars tillkomst skulle strida mol en detaljplan eller områdesbestämmelser.

Inte minst kraflledningsfrågornas behandling i riksdagen under 1970-lalet visar all del har rått en påtaglig irritation över atl tillräcklig hänsyn

126

inte har tagils till olika andra markanvändningsintressen vid utförande av kraftledningar, I den fömt nämnda rapporten Kraftledningar i fysisk planering har planverket, industriverket, naturvårdsverket och valtenfallsverket lämnat ett förslag lill handläggningsordning vid planering av kraftledningar, I rapporten föreslås bl, a, att kraflföretagen bör ta initiativ till överläggningar med länsstyrelsen om del utbyggnadsbehov som kan fömlses inom förslagsvis en 1 O-årsperiod, varvid även representanter för kommunerna och för andra regionala organ bör delta. Det föreslås att kraftförelagen bör sammanställa och redovisa ungefärliga lägen för planerade kraftledningar och Iransformatorstationer på särskilda länskartor med beskrivningar. Länsstyrelser och kommuner bör i sin lur redovisa underlagsmaterial som belyser t, ex, restriktioner, konsekvenser och önskemål på regional och lokal nivå,

Ell sådant förbättrat samråd som föreslås i rapporten har börjat tillämpas. Som etl led i åtgärderna för all få en ändamålsenlig hantering av kraftledningsfrågorna har i elförordningen tagils in regler om ansökningshandlingar och handläggning av koncessionsärenden,

El-lagen innehåller emellertid inga konkreta regler om den hänsyn som bör las till andra markanvändningsintressen vid koncessionsprövningen. De materiella prövningsreglema i 2 § 2 mom, innehåller visserligen en regel i tredje stycket om all möjligheten att tillgodose lokala intressen särskilt skall beaktas vid koncessionsprövningen, men också den regeln torde i första hand syfta på eleklrifieringsinlressena. Den hänsynsregel man har alt falla tillbaka på i avvägningen mellan olika intressen är närmast 2 § 3 mom, andra slyckel som stadgar atl de villkor för anläggningens utförande och nyttjande skall föreskrivas som av säkerhetsskäl eller eljest ur allmän synpunkt finns påkallade.

Av min redogörelse framgår atl det vid planeringen av kraftledningar finns etl påtagligt behov av att göra sådana bedömningar om användningen av mark- och vattenområden som behandlas i NRL, El-lagen bör därför anknytas till NRL,

Kommunernas ökade självständighet i markanvändningsfrågor enligt PBL-förslaget bör också föra med sig ett ökat intresse från kraftförelagens sida atl få erforderliga markreservalioner för sina planerade ledningar gjorda i den kommunala planeringen.

Förslagen i rapporten Kraftledningar i fysisk planering stämmer väl med den hanteringsordning som har föreslagits för tillämpningen av NRL,

Man kan utgå från atl kraflledningsfrågorna diskuteras ingående mellan länsstyrelsen och kommunerna vid upprättande och ändring av översiktsplanerna. Reservationerna av mark för kraftledningar kommer alt i den kommunala planeringen göras utifrån bestämmelserna i NRL, Mol bakgrund av den betydelse kraftledningar av den typ som behandlas i el-lagen får för markanvändningen i övrigi är det viktigt atl sådana avvägningar som behandlas i NRL görs i koncessionsärendena. Jag förutsatte i lagrådsremissen den 13 juni 1985 (avsnitt 2.3) alt de kraftledningsprojekt som kommer i fråga för koncession normalt torde vara av sådan angelägenhetsgrad alt hänsynen lill andra markanvändningsinlressen närmast hör samman med val av ledningsslräckning och inte med frågan om kraftledningen

Prop. 1985/86:90

Allmän motivering El-lagen

127

skall få komma till stånd eller inte. De överväganden som fömtsälts enligt NRL borde därför enligt min mening göras vid prövningen av lednings-sträckningen och av arbetenas utförande.

Den lagtekniska samordningen mellan el-lagen och NRL föreslog jag skulle göras genom ett tillägg till 2 § 3 mom, andra styckel av en föreskrift all även NRL:s regler skall lillämpas när koncessionsmyndighelen föreskriver villkor för anläggningens utförande och nyttjande.

Lagrådet (yttrandet bilaga 8, s, 369 f,) har haft invändningar mol milt förslag i denna del och anfört:

Prop, 1985/86:90

Allmän motivering El-lagen

Enligt förslaget till ändringar i lagen (1902:71 s, 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (el-lagen) skall samordningen mellan denna lag och NRL göras genom ett tillägg lill 2 § 3 mom, andra styckel att även NRL:s regler skall lillämpas när koncessionsmyndighelen föreskriver villkor för anläggningens utförande och nyttjande. Motsvarande konslmktion föreslås för samordningen mellan lagen (1978:160) om vissa rörledningar (rörledningslagen) och NRL, För röriedningslagen föreslås sålunda att 6 § första styckel kompletteras med en regel som innebär atl även NRL skall tillämpas när villkoren för koncession skall meddelas, I förslagen till ändringar i vattenlagen och miljöskyddslagen föreslås däremot atl tillämpningen av NRL skall ske vid tillståndsprövningen av etl vatlenföretag (3 kap, 1 §) resp, vid prövningen av miljöfarlig verksamhet (4 a §), Avvikelsen i sättet all hanlera anknytningen till NRL har endast knapphändigt kommenterats i remissprotokollet. Enligt lagrådels mening är det naturligt alt, såsom föreslagits beträffande vattenlagen och miljöskyddslagen, NRL skall tillämpas redan när etl företag resp, en verksamhet prövas med avseende på tillåtiigheten. Vid föredragningen har antytts alt en anledning till all en annan konslmktion valts för el-lagen och rörledningslagen skulle vara att del beträffande ledningar enligt dessa lagar är mer eller mindre givet atl ledningsdragning skall ske mellan leverantör och avnämare, varvid tillgodoseendet av motstående intressen får ske genom föreskrifter om alternativ sträckning eller genom att koncessionen förenas med olika villkor. Enligt lagrådels mening är detta betraktelsesätt inte rikligt, I prop, 1977/78:86 s, 75 ff diskuteras ingående vad koncessionsprövningen skall innefatta när del gäller rörledningar. Utgångspunkten är all koncesison får meddelas endasl om ledningen är lämplig från allmän synpunkt och den som söker koncessionen kan antas vara i stånd alt uppfylla villkor som är förenade med denna, I kravet pä atl en ledning skall vara lämplig från allmänna synpunkter ligger, framhåller departementschefen i propositionen s, 77, att nyttan av ledningen skall vägas mol de negativa effekter den kan få på skilda samhälleliga intressen. Detta kan konstaleras först efler en omfattande och ingående prövning där en mångfald allmänna iniressen, som exemplifierats i propositionen, skall beaktas. Det är alltså inte på förhand givet atl en koncessionsansökan skall bifallas, även om del i stor utsträckning torde vara möjligt alt tillgodose allmänna intressen genom villkor. Det må framhållas all bl, a, riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen - vilka ersätts av bestämmelserna i NRL - nämns bland de omständigheter som skall beaktas redan vid tillståndsprövningen. Vad nu har sagts beträffande koncessionsprövning enligt rörledningslagen synes också gälla vid motsvarande prövning enligt el-lagen. Förutom atl pröva alt en anläggning behövs och att den är förenlig med en planmässig elektrifiering har det också ansetts åligga den koncessionsprövande myndigheten alt beakta övriga omständiger i del enskilda fallet (NJA II 1938 s, 807 f).

128

Med hänsyn lill vad lagrådet sålunda har anfört i sitt yttrande har lagrådet förordat all också i el-lagen anknytningen skall ske genom en föreskrift i del lagmm som reglerar koncessionsprövningen, dvs, 2 § 2 mom.

Jag kan ansluta mig lill vad lagrådet har anfört och föreslår att el-lagen samordnas med NRL på det sätt som lagrådet har förordat.

Prop. 1985/86:90

AUmän motivering El-lagen

2.8 Rörledningslagen

Mitt förslag: Koncession enligt rörledningslagen får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Rörledningslagen anknyts lill NRL,

Allmän motivering Rörledningslagen

Enligt lagen (1978:160, ändrad senast 1982:486) om vissa rörledningar (rörledningslagen) krävs koncession för att dra fram eller begagna en rörledning för transport av fjärrvärme eller av råolja, naturgas m,m. Koncession krävs dock inte för ledningar med en längd av högst 20 kilometer eller för ledningar som är avsedda för vissa lokala behov (1 §),

Frågan om koncession prövas av regeringen (3 §), Koncession får meddelas endast om del från allmän synpunkt är lämpligt atl ledningen dras fram och begagnas och om sökanden är lämplig alt utöva den verksamhet som avses med koncessionen (4 §),

Koncessionsprövningen enligt 3 § för med sig att rörledningsföretagel kan underkastas en samlad prövning i alla de avseenden där samhällsintressen gör sig gällande. Detta innebär att bl, a, transport- och näringspolitiska, energipolitiska samt miljö-, naturvårds-, försvars- och planpolitiska synpunkter kan beaktas,

I 5-7 §§ finns regler om villkor för koncession. Här föreskrivs bl. a, att koncession skall avse ledning med en i huvudsak bestämd sträckning och gälla viss lid (5 §), Enligt 6 § skall koncession förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt. Vissa särskilda villkor om stadigt dellagande, avgifter, färdigställningstid m. m. får också föreskrivas,

I betänkandet (SOU 1972:58) angående oljeledningar, som har legat tiU grund för rörledningslagen, övervägdes ändringar i byggnadslagen för sådana fall då en rörledning berör områden som omfattas av byggnadslagens planbeslämmelser. Eftersom planlagsliflningen vid tidpunkten för utredningens förslag var föremål för utredning inom bygglagutredningen, ansåg sig emellertid utredningen inte vilja lägga fram några förslag som kunde föregripa bygglagutredningens ställningstagande,

I anledning av propositionen med förslag lill rörledningslag (1977/78:86) väcktes en motion (1977/78:1751), vari framställdes önskemål om åtgärder för all integrera koncessionsprövningen med planering enligt byggnadslagen.

Civilutskottet avgav yttrande lill näringsulskottet över propositionen och uttalade härvid bl, a, (CU 1977/78:3 y) följande:

9 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 90

129

Del genom motionen framförda kravet står inte i strid med vad som anförts i propositionen. Förslaget syftar till att även när del gäller planeringen för rörledningar initiera etl arbete i dessa integrationsfrågor av samma typ som pågår beträffande planeringen av kraftledningar. Frågan om hur dessa slag av ledningar skall integreras med samhällsplaneringen i övrigt finner civilulskottet väsentlig. Arbetet på en ny byggnadslagstiftning pågår inom bostadsdepartementet. Det nu lagda lagförslaget kan inte anses föregripa eher försvåra delta arbete. Det kan dock antas att förslag på bygglagområdet kommer atl leda till ytterligare överväganden i bl, a, samordningsfrågorna,

Näringsulskottet (NU 1977/78:47) instämde lill alla delar med vad civilulskottet hade anfört. Beträffande motionen fann utskottet del befogat med ett uttalande av riksdagen atl den samordningsfråga som motionärerna hade tagit upp borde beaktas i samband med arbetet på en ny byggnadslagstiftning. Riksdagen anslöt sig till näringsutskottels mening (rskr 1977/78:111),

Som framgår av den redovisning som jag nu har lämnat omfattar rörledningslagen endast stora projekt. Del torde i praktiken främst vara helvattenledningar och gasledningar som är aktuella för koncessionsprövning. Rörledningar förläggs i allmänhet underjord. Vid ledningens början och slut saml vid förgreningar finns terminaler. Utefter ledningen fmns också en eller flera pumpstationer, för naturgas kompressorstalioner.

Bebyggelseplaneringen i närheten av större nalurgasledningar påverkas av säkerhetsföreskriftemas regler om zonindelning och skyddsavstånd. Också regler om förläggningsdjup, föriäggning i skogsmark och förläggning nära kraftledningar medför konsekvenser för markanvändningen i rörledningens närhet.

Den arbelsgala som behövs för byggandet av en störte rörledning har en bredd av 10-40 m. Vid förläggning av rörledningar i skogsmark behövs en trädfri gala om 10—15 m bredd.

Genom atl ledningar huvudsakligen kommer atl ligga under jord blir konflikterna med annan markanvändning ofta begränsade. Konflikter kan dock uppstå med andra markanvändningsintressen. Ledningsdragningen kan få stor betydelse för framlida bebyggelsefrågor,

I enlighet med vad jag tidigare förordade (avsnitt 2,1,1) om speciallagarnas samordning med PBL bör i rörledningslagen föreskrivas atl en koncession inte får strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser.

Koncessionspliktiga ledningar torde alllid vara av sådan storlek och karaktär att de kan få betydelse för en kommuns allmänna utveckling och strategiska markanvändningsbeslul. Del är därför naturligt alt kommunen i sin översiktsplanering behandlar rörledningsfrågor. När PBL träder i kraft kommer detta all göras i samråd mellan kommunen, som företrädare för de lokala intressena och länsstyrelsen, som företrädare för de statliga intressena.

Mol bakgmnd av den betydelse rörledningar av den typ som behandlas i röriedningslagen får för markanvändningen i övrigi är det viktigt all sådana avvägningar som behandlas i NRL görs i koncessionsärendena. Jag förutsatte i lagrådsremissen den 13 juni 1985 (avsnitt 2.4) att de rörtransportpro-jekt som kommer i fråga för koncession normalt torde vara av sådan

Prop. 1985/86:90

Allmän motivering Rörledningslagen

130

angelägenhetsgrad atl hänsynen till andra markanvändningsintressen närmast hör samman med val av ledningssträckning och inte med frågan om rörledningen skall få komma till stånd eller inte. De över\'äganden som fömtsälts enligt NRL borde därför enligt min mening göras vid prövningen av ledningsslräckningen och av arbetenas utförande.

Den lagtekniska samordningen mellan rörledningslagen och NRL föreslog jag skulle lösas så alt 6 § första styckel rörledningslagen kompletteras med en regel som innebär att NRL skall lillämpas när villkoren för koncession skall meddelas.

Som jag nämnde vid min behandling av el-lagen (avsnitt 2.7) har lagrådet haft invändningar mot den lagtekniska lösningen. I likhet med vad jag föreslog i fråga om el-lagen bör anknytningen mellan rörledningslagen och NRL - i enlighet med vad lagrådet har förordat - ske genom en föreskrift i den paragraf som reglerar koncessionsprövningen, dvs. 4 § rörledningslagen.

Prop. 1985/86:90

AUmän motivering Rörledningslagen

2.9 Byggnadsminneslagen

Den statliga kulturminnesvården vilar på ell flertal vid olika tidpunkter tillkomna författningar. Dessa författningar är främst inriktade på skydd och vård av enstaka kulturellt värdefulla föremål och behandlar så skilda objekt som fornminnen, statliga byggnader, kyrkor, biskops- och prästgårdar, begravningsplatser och märkliga byggnader med annan ägare än staten och den svenska kyrkan.

PBL-förslaget syftar bl. a. lill all stärka de grundläggande kraven på bevarande av kulturmiljön i planerings- och byggnadsverksamheten och alt därvid ge kommunerna ett ökat eget ansvar på delta område. Förslaget ger vidare kommunerna effektivare inslmment för att hävda bevarandeintressen i planeringen och byggnadsverksamheten.

Det är naturligtvis angelägel alt en ändamålsenlig samordning sker av de bevarandeinsatser som statliga och kommunala organ utför. I detta sammanhang är behovet av samordning mest framträdande i fråga om PBL och lagen (1960:690) om byggnadsminnen (omtryckt 1976:440, ändrad senast 1981:857) - byggnadsminneslagen. En mindre ändring behöver också göras i lagen (1942:350) om fornminnen (omtryckt 1976:440, ändrad senast 1985:281) - fornminneslagen. Jag återkommer i specialmoliveringen lill ändringen i den lagen. Övriga författningar på kulturminnesvårdens område ulgör inte lagar och bör därför lämpligen ses över i annat sammanhang.

Allmän motivering Byggnadsminneslagen

Samordningen mellan PBL och byggnadsminneslagen

Enligt 1 § byggnadsminneslagen kan länsstyrelsen förklara en byggnad för byggnadsminne, om den bevarar egenarten hos gången lids byggnadsskick eller minnet av historiskt betydelsefull händelse och byggnaden med hänsyn härtill är all anse som synnerligen märklig. Lagen gäller dock inte byggnader som tillhör staten eller ulgör fast fornlämning. Den gäller inte heller kyrkliga byggnader.

131

Omfattningen av en byggnadsminnesförklaring regleras genom skydds- Prop. 1985/86: 90 föreskrifter som skall upprättas efter samråd med sakägarna. Föreskrifterna får inte vara mer betungande än som oundgängligen krävs för atl behålla Allmän motivering byggnadsminnets kulturhistoriska värde. Om del är nödvändigt, kan även Byggnadsminnes-föreskrivas att området kring byggnaden skall hållas i ell sådanl skick att lagen byggnadens utseende och karaktär inte förvanskas (2 §). För ändring av ett byggnadsminne i strid mot skyddsföreskrifterna krävs enligt 3 § länsstyrelsens tillstånd. Tvångsregler finns för atl rätta åtgärder som har utförts i strid mol föreskrifterna och för all avbryta pågående förstörelse av ett byggnadsminne (18 §). Brott mol föreskrifterna kan straffas med dagsböter (17§),

Fastighetsägaren och innehavare av särskild rätl kan enligt 5 § få ersällning av staten, om skyddsföreskrifterna medför alt pågående användning av en byggnad eller ett område avsevärt försvåras.

Enligt 15 § kan länsstyrelsen under vissa fömtsättningar förordna alt en byggnad inte längre skall vara byggnadsminne. Beslut atl häva en byggnadsminnesförklaring eller jämka skyddsföreskrifter kan vidare meddelas av regeringen, om genomförandel av en stadsplan eller en byggnadsplan hindras, om etl ändamål för vilket har beviljats expropriation av byggnaden eller kringliggande område hindras eller om annars någol förelag av störte allmän eller enskild nytta hindras eller avsevärt försvåras (16 §),

Länsstyrelsens beslul enligt byggnadsminneslagen kan överklagas hos kammarrätten fömlom av sakägarna även av riksantikvarieämbetet och statens historiska museer (14 §),

I 1 § förordningen (1960:691) om byggnadsminnen (omtryckt 1976:441) föreskrivs bl, a, all länsstyrelsen i ett ärende om byggnads förklarande för byggnadsminne skall inhämta yttrande av byggnadsnämnden, om det inte är fråga om en ansökan som uppenbart är ogmndad. Enligt 7 § skall länsstyrelsen underrätta bl, a, byggnadsnämnden om vaije beslul som rör ell byggnadsminne.

Den nuvarande regleringen i byggnadsminneslagen och förordningen om byggnadsminnen erbjuder enligt min mening tillräckliga garantier för atl länsstyrelsens beslut enligt den lagen och kommunens beslul enligt PBL skall bli samordnade på ett ändamålsenligt sätt. Jag gmndar min bedömning främst på alt länsstyrelsen har en central roll enligt både byggnadsminneslagen och PBL, Det finns därmed goda förutsättningar för samför-slåndslösningar. Behovet av information till kommunen om statliga insatser enligt byggnadsminneslagen är tillgodosett genom all byggnadsnämnden enligt 7 § förordningen om byggnadsminnen får undertättelse om alla beslul som rör byggnadsminnen.

Skulle mot förmodan en byggnadsminnesförklaring sedermera visa sig olämplig med hänsyn lill kommunens planer, kan kommunen med stöd av de nyss nämnda bestämmelserna i 15 eller 16 § påkalla hävning eller ändring av byggnadsminnesförklaringen.

Vad jag nu har anfört stämmer överens med vad PBL-ulredningen har förordat,

PBL-utredningen har föreslagit all skyddsbestämmelser enligt PBL inte
skall få beslutas i en detaljplan eller etl markförordnande för en byggnad 132

som redan är ett byggnadsminne, Samma hinder bör enligt utredningen föreligga i motsatt riktning. Om skyddsbestämmelser har utfärdats enligt PBL skall med andra ord byggnadsminnesförklaring inte få beslutas för samma objekt. Motiven för detta förslag är all förhindra alt beslut fattas med motstridiga materiella föreskrifter och alt problem uppkommer för byggnadens ägare med ersättningsfrågan,

I lagrådsremissen den 13 juni 1985 erinrade jag om att PBL-förslaget inte innehåller någol hinder för kommunen all besluta skyddsbestämmelser för byggnader som har förklarats som byggnadsminnen. Jag föreslog därvid all någol motsvarande hinder inte heller skulle föreskrivas i byggnadsminneslagen,

I anledning av detta förslag anför lagrådet (yttrandet, bilaga 8, s, 370f) följande:

Prop, 1985/86:90

Allmän motivering Byggnadsminneslagen

Enligt det remitterade förslaget skall det inte föreligga någol hinder mol byggnadsminnesförklaring beträffande en byggnad för vilken skyddsbestämmelser enligt PBL beslutats i detaljplan eller områdesbestämmelser, I detta avseende skiljer sig remissen från PBL-ulredningens förslag (SOU 1979:66 s,643). Utredningen ansåg att speciallagstiftningen inte skulle få användas för en byggnad om skyddsbestämmelser enligt PBL redan hade utfärdats för denna. Flera motiv angavs härför. Ett motiv är atl beslut med motstridiga materiella föreskrifter annars skulle kunna fallas. Utredningen framhöll vidare atl man skulle kunna få problem med ersättningsfrågor och pekade på all både byggnadsminneslagen och PBL innehåller kompensationsregler för sådana fall där föreskrifterna innebär en störte belastning för fastighetsägaren än han rimligen bör tåla. Skyddsbesluten kan var för sig länkas bli utformade så all de inte utlöser någon ersättningsskyldighet. Den sammanlagda effekten för markägaren kan dock bli sådan, framhöll utredningen, atl han skulle ha varit ersättningsberältigad om alla föreskrifter hade utformats enligt samma lag. Risken för tvister är påtaglig och den enskilde kan bli lidande, anförde utredningen, som - efler all ha berört möjligheten att låta PBL la sikte uteslutande på den yttre miljön medan ambitionerna alt bevara invändiga kultur- och miljövärden skulle hämta sitt stöd i byggnadsminneslagen — också uttalade att det lämpligaste syntes vara all ge PBL samma räckvidd i fråga om skyddsmöjligheler som byggnadsminneslagen.

Under remissbehandlingen avvisade flera remissinstanser tanken all skyddsbeslul enligt byggnadsminneslagen inte skulle få omfatta byggnad för vilken skyddsbestämmelser utfärdats i detaljplan eller markförordnande. Del bör, framhöll riksantikvarieämbetet, vara den statliga kulturminnesvårdens uppgift att slutligt avgöra de nödvändiga skyddsbesläm-melsemas omfattning och alt slå för de ekonomiska konsekvenser som följer därav (SOU 1982:9 s, 675 f).

Lagrådet finner för sin del atl de av utredningen anförda motiven för all låta en redan företagen tillämpning av endera lagstiftningen beträffande en byggnad utesluta att den andra tillämpas på samma objekt är väl gmndade. För den händelse departementschefen vill vidhålla alt skyddsbestämmelser enligt PBL skall kunna byggas på med föreskrifter enligt byggnadsminneslagen eller omvänt vill lagrådet beröra ersättningsfrågan. Denna har inte närmare berörts i remissen. Lagrådet har därför hafl svårigheter med att överblicka vilka problem som kan uppstå om departementschefens förslag följs. Klart är emellertid att, om skyddsföreskrifter för en byggnad

133

meddelas först enligt PBL och därefter enligt byggnadsminneslagen, besluten var för sig kan komma att utformas så att uppställda kvalifikationsgränser inte uppnås. Byggnadens ägare kan då, som utredningen framhållit, gå miste om en ersättning som han skulle varit berättigad till om alla föreskrifterna meddelats med stöd av samma lag. Ett sätt att komma till rätta med denna risk är atl, när ersättningsfrågan prövas med anledning av del senare skyddsbeslulel, den sammanlagda effekten av båda besluten får utgöra grund dä det gäller att bedöma om kvalifikationsgränsen för ersättning uppnåtts, jfr emellertid 14 kap, 8 S fjärde stycket PBL-förslaget, I sammanhanget må påpekas den komplikation som ligger i alt ersättning enligt byggnadsminneslagen betalas av staten medan ersällning enligt PBL-förslaget utges av kommunerna, jfr lagrådets yttrande ovan under 43 § naturvårdslagen.

Risken för ölägenheter av del slag som utredningen och även lagrådet befarar bedömer jag som mycket liten. Innan beslul enligt PBL eller byggnadsminneslagen fattas, är det nödvändigt atl samråd sker inte bara med byggnadens ägare ulan också med bl, a, kulturhistorisk expertis. Motstridiga eller dåligt samordnade beslul bör därmed kunna undvikas. Jag vill i delta sammanhang också erinra om vad jag anförde i anslutning till förslaget att ge kommunerna möjligheter atl besluta om nalurteserval enligt naturvårdslagen (avsnitt 2,4,3), Jag framhöll då atl ersättningsfrågor visseriigen kan komma alt aktualiseras såväl mot en kommun som mot staten, men att situationen sällan torde bli aktuell. All ersättningsfrågor för etl område aktualiseras vid flera tidpunkter kan - framhöll jag vidare - bli aktuellt även nu i de fall reservatsbeslut ändras och kompletteras. Enligt min mening bör det, även ulan uttryckligt lagstöd, slå klart all det är den ackumulerade skadan som skall bedömas i sådana situationer, Samma resonemang torde kunna föras även när det är fråga om kommunala "byggnadsminnen" och statliga byggnadsminnen. Även utan uttryckligt lagstöd torde sålunda tidigare kommunala skyddsbestämmelser kunna åberopas vid en byggnadsminnesförklaring. Den omvända situationen - att kommunen meddelar skyddsbestämmelser för en byggnad som redan har bygg-nadsminnesförklarals - torde knappast bli aktuell.

Jag kommer härmed över till ersättningsreglerna i byggnadsminneslagen. De infördes år 1972 samtidigt med att likartade regler infördes i bl, a, byggnadslagen och naturvårdslagen (prop, 1972:111, bil, 2), De innebär alt fastighetsägaren och innehavare av särskild rätl till fastigheten är berättigade lill ersättning för skada, om skyddsföreskrifter medför alt pågående användning av en byggnad eller ell område avsevärt försvåras. Bortfall av sådana värden som gmndas på förväntningar om en ändrad markanvändning ersätts således inte. I bl. a, byggnadslagen finns regler som ger faslig-hetsägaren rätt att få fastigheten inlöst, om den skadas i sådan omfattning alt den blir i hög grad onyttig för honom. Några sådana inlösenregler finns dock inte i byggnadsminneslagen,

I mitt anförande till propositionen om PBL anmälde jag atl jag i annat sammanhang avsåg all föreslå alt ersättningsreglerna i byggnadsminneslagen ändras så att de kommer atl stämma överens med PBL:s ersättningsregler för sådana fall då skyddsbestämmelser har meddelats genom detaljplan eller områdesbestämmelser.

Prop. 1985/86:90

Allmän motivering Byggnadsminneslagen

134

Innan jag går närmare in på mitt förslag vill jag ge en kort beskrivning av bakgmnden lill ersättningsreglerna i förslagel till PBL,

Förslaget till ersältningsreglering i lagrådsremissen om PBL m.m.

Enligt det till lagrådet remitterade PBL-förslaget skall det i vissa fall krävas all skadan är tillräckligt kvalificerad för alt fastighetsägaren skall ha rätl till ersällning. Kvalifikationsgränsen skall motsvara tjugo procent av värdet av den berörda delen av fasligheten. Om den gränsen uppnås är det bara skador därutöver som ersätts.

Dessa regler skall gälla när skyddsbestämmelser meddelas i detaljplan eller områdesbestämmelser för atl bevara kulturhistoriskt eller miljömässigt värdefull bebyggelse. Reglerna skall också gälla bl, a, när ålemppfö-rande av en riven byggnad vägras och när rivningslov vägras.

Lagrådet fann i sitt yttrande att det med fog kan sältas i fråga om en fastighetsägare i de angivna fallen skall behöva tåla skador motsvarande en femtedel av - i de flesta fall - fastighetens värde. Lagrådet föreslog för sin del att kvalifikationsgränsen skulle bestämmas till tio procent. Samtidigt pekade lagrådet på möjligheten alt ha olika kvalifikationsgränser för de markreglerande och de bebyggelsereglerande beslämmelserna.

Prop, 1985/86:90

AUmän motivering Byggnadsminneslagen

Förslaget i propositionen om PBL

I mitt anförande lill propositionen om PBL framhöll jag att jag inte kunde ansluta mig till lagrådets förslag om en kvalifikationsgräns på tio procent. Jag anförde därvid följande (s. 390 f.) i fråga om de bebyggelsereglerande bestämmelsema, dvs. när fastighetsägaren vägras atl återuppföra en riven byggnad eller vägras rivningslov eller då hans fastighet av kulturhistoriska eller miljömässiga skäl omfattas av skyddsbestämmelser.

De skador som kan uppkomma i dessa situationer kan naturligtvis vara olika till sin karaktär. Gemensamt för de tre situationerna är emellertid att fastighetsägaren alltid kan uppskatta vilket värde fastigheten skulle ha om han efter en rivning fick uppföra en i huvudsak likadan byggnad. Om det värdet är högre än det som fastigheten har i nuvarande skick med del för honom belastande kommunala beslutet, kan han konstalera all en ekonomisk skada har uppkommit till följd av beslutet.

Om skyddsbestämmelser meddelas för en kulturhistoriskt värdefull byggnad, kan naturligtvis skador också uppkomma genom att underhållet blir väsentiigt fördyrat. Eftersom sådana skador emellertid ofta kan uppvägas av att fastigheten får ell ökat värde just genom att den kulturhistoriska särarten bevaras, torde även i dessa fall en reell skada uppkomma endast om alternativet med rivning och nybyggnad ter sig väsentligt mera förmånligt för fastighetsägaren.

Jag kommer därför i det följande att uppehålla mig särskill vid sådana skador som kan uppkomma genom alt fastighetsägaren efler rivning inte får åtemppföra en i huvudsak likadan byggnad. Resonemanget är således relevant för alla de tre situationer som nu avhandlas.

Jag vill som en bakgrund lill milt förslag erinra om alt del under den lid då rivning och nybyggnad sågs som ett naturiigt och rationellt sätt all lösa förnyelse- och saneringsproblemen tillkom många orealistiska detaljplaner

135

med bl, a, byggrätter som med dagens synsätt är orimligt stora. Mycket Prop. 1985/86:90

arbete har därför på senare år lagts ner på atl revidera dessa planer, I

många fall har revideringarna syftat lill atl bevara befintlig bebyggelse av AUmän motivering

hänsyn lill miljömässiga eller kulturhistoriska värden, I andra fall har man Byggnadsminnes-

med de nya planerna velat skapa garantier för atl ny bebyggelse blir bättre

miljöanpassad än den befintliga, I båda dessa situationer har den revidera-

de planen många gånger inneburit en sänkning av den tidigare medgivna

byggrätten.

Även från fastighelsägarhåll torde man vara väl medveten om atl man efter en eventuell rivning inte alltid kan påräkna all få uppföra en likadan byggnad eller en byggnad i enlighet med den gamla detaljplanen.

Enligt förslaget i lagrådsremissen skall som nämnts fastighetsägaren ha rätt till ersättning om han efter t, ex, en rivning inte får uppföra en i huvudsak likadan byggnad. Denna s, k, åtemppföranderält kopplades till den befintliga byggnaden med hänsyn till alt detaljplaner enligt PBL inte kan väntas fä samma varaktighet som dagens stads- och byggnadsplaner. På grund av all denna principiella åtemppföranderält får anses vara en väsentlig förstärkning av fastighetsägarens ställning i förhållande till i dag saml atl dagens nybyggnadsförbud försvinner, ansåg jag det skäligt med en kvalifikationsgräns på tjugo procent.

Enligt lagrådet kan nuvarande förhållanden inte läggas till grund för ett förslag om en kvalifikationsgräns på tjugo procent. Lagrådels förslag innebär all kvalifikationsgränsen - med bibehållande av den principiella åter-uppföranderälten — bestäms till tio procent.

Jag kan som jag tidigare nämnde inte ansluta mig till lagrådels förslag i denna del. Ett genomförande av förslagel skulle försvåra arbetet med bevarande av miljömässigt eller kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och försämra möjligheterna att efler rivning kräva atl ny bebyggelse anpassas till den befinthga miljön. Jag är emellertid beredd all någol jämka mitt förslag i lagrådsremissen och ansluta mig till lagrådels tanke om en särskild kvalifikationsgräns för de bebyggelsereglerande bestämmelserna. Som jag har nämnt i det föregående och i lagrådsremissen är ju avsikten atl fastighetsägarens ställning i de nu berörda situationerna inte nämnvärt bör förändras när PBL införs. Med hänsyn lill atl situationerna enligt PBL inte är direkt jämförbara och med hänsyn till atl gällande rätt inte är helt entydig, föreslår jag nu etl mera nyanserat synsätt. Någon bestämd procentsals för kvalifikationsgränsen bör därför inte anges i lagtexten, I stället bör föreskrivas atl fastighetsägare i de nu avsedda situationerna - dvs. om åtemppförande vägras, rivningslov vägras eller skyddsbestämmelser meddelas - bör vara berättigade lill ersättning endast om skadan är betydande i förhållande till värdet av berörda delar av fastigheten. Vägledande för bedömningen av vad som skall anses utgöra en betydande skada skall alltså vara vad fastighetsägaren enligt dagens praxis anses skyldig atl tåla när det gäller begränsningar i byggrätten.

Många stads- och byggnadsplaner anger - som jag nyss nämnde - en betydligt lägre byggrätt än den som den befintliga byggnaden representerar. Dessa planer kommer att fortsätta alt gälla som detaljplaner när PBL träder i kraft, Efler rivning av den befintliga byggnaden kan således faslig-helsägaren inte räkna med atl få utnyttja större byggrätt än som anges i planen, Mol bakgmnd av del resonemang som jag nyss förde kan han normall heller inte räkna med någon rätt lill ersättning i denna situation. Den begränsning av byggrätten som planen innebär har ju gjorts enligt nuvarande bestämmelser i byggnadslagen.

Om skadan är så allvarlig atl del uppkommer synnerligt men vid använd
ningen av fasligheten, dvs, att fastigheten blir i hög grad onyttig för 136
fastighetsägaren, bör denne ha rätt atl kräva alt kommunen löser fastighe
ten.

Förslag tiU ändringar i byggnadsminneslagen

Mitt förslag: Ersättningsreglerna i byggnadsminneslagen ändras så att de stämmer överens med motsvarande regler i PBL,

Prop, 1985/86:90

AUmän motivering Byggnadsminneslagen

I enlighet med vad jag tidigare har förordat bör nu ersättningsreglerna i byggnadsminneslagen ändras så atl de får samma innehåll som motsvarande regler i PBL,

Lagrådet (yttrandet bilaga 8, s. 372f), som vidhåller sin tidigare uppfattning att kvalifikationsgränsen bör vara tio procent i förhållande till värdet av berörda delar av fastigheten, anför följande med anledning av mitt förslag:

Enligt lagrådets mening är del olyckligt att förslagel om en preciserad kvalifikationsgräns frångåtts. Lagrådet, som behandlat frågan i sitt yttrande över lagrådsremissen om PBL (s.221 i prop. 1985/86:1 bilagedelen) framhöll där att vissa negativa iröskeleffekter visserligen följer med en sådan stel regel men att det både för parter och rättstillämpande myndigheter är en vinsl att gränsen ges en klart preciserad innebörd. Departementschefens nu framlagda förslag (14 kap. 8 § andra slyckel PBL-förslaget) innebär atl kvalifikationsgränsen i fråga om markreglerande åtgärder anges efter mönster av bl. a. 26 § naturvårdslagen, dvs. alt ersällning utgår när den pågående markanvändningen avsevärt försvåras. För byggnadsregle-rande åtgärder skall, som framgår av del anförda, rätt lill ersättning föreligga om skadan är betydande i förhållande till värdet av berörda delar av fastigheten. Tanken bakom att bestämma gränserna på ell sådanl sätt torde vara att markera alt en skada genom byggnad sreglerande åtgärder för att vara ersättningsgmndande skall ligga på en nivå som är högre än en skada till följd av markreglerande åtgärder och alltså - med departementschefens synsätt - högre än tio procent. När det gäller all avgöra hur stort intrånget skall vara för alt den pågående markanvändningen skall anses ha avsevärt försvårats finns det, som lagrådet framhöll i yttrandet över PBL-remissen (prop, 1985/86:1 bilagedelen s,217), inga entydiga rättsfall som kan ge vägledning, I de två rättsfall som finns med avseende på tolkningen av nämnda uttryck har Högsta domstolen (NJA 1981 s,351) uttalat alt frågan om en skada i relation till en viss enhet är all anse som ersättningsgiU får bedömas med hänsynstagande tih omständigheterna i del enskilda fallet. En regel som uttrycker kvalifikationsgränsen på angivet sätt måste således bli mycket svår att tillämpa i praktiken. Del må erinras om atl departementschefen i lagrådsremissen om PBL i annat sammanhang (s,298) också log avstånd från att använda begreppet pågående markanvändning i PBL när det gäller ersättningsfrågor, jfr emellertid prop. 1985/86:1 s. 398, Det sätt att bestämma kvalifikationsgränsen på som föreslås för skador genom byggnadsreglerande åtgärder har lagrådet inte kunnat återfinna i tidigare lagstiftning på fastighetsrättens område och någon praxis att falla tillbaka på finns inte. Att avgöra vad som skall anses vara en betydande skada i förhållande lill berörda delar av fastigheten torde i del enskilda fallet innebära stora svårigheter. Vägledande skall enligt departementschefen vara vad fastighetsägaren enligt dagens praxis anses skyldig att tåla när det gäller begränsningar i byggrätten. Till en början må framhållas att den praxis som åsyftas är svårtillgänglig. Regeringens avgöranden i planärenden publiceras inte och såväl enskilda som myndigheter är därför hänvisade att göra efterforskningar i regeringens (bostadsdepartementels)

137

arkiv. Det är vidare svårt att av ett beslut om reducerad byggrätt bedöma vad skadan blir för den drabbade fasligheten. En reducering av byggrätten med tjugo procent behöver självfallet inte innebära att den ekonomiska skadan också blir tjugo procent av fastighetens värde. Skadan kan beroende på omständigheterna bli störte eller mindre.

Slutsatsen av vad som har anförts måste för lagrådels vidkommande bli all lagrådet inte finner anledning att frångå den uppfattning som lagrådet i första hand gav uttryck åt i sill yttrande över det remitterade PBL-förslaget när det gäller att bestämma kvalifikationsgränsen. Lagrådet förordar således att en preciserad gräns anges, varvid tio procent också i detta sammanhang måsle anses vara väl avvägt. Lagrådet håller inte för troligt all, såsom departementschefen befarar, denna gräns skulle ha någon avgörande inverkan på kommunernas möjligheter atl slå vakt om bebyggelsemiljön.

Prop, 1985/86:90

Allmän motivering Byggnadsminneslagen

Vad lagrådet nu har anfört om kvalifikationsgränsen ger mig inte anledning all ändra min uppfattning i frågan. Jag föreslår således atl en fastig-helsägare - i överensstämmelse med motsvarande ersättningsregler i PBL-förslaget - skall ha rätt till ersättning endast om skadan till följd av skyddsföreskrifter är betydande i förhållande till värdet av berörda delar av fasligheten.

Jag vill avslulningsvis framhålla följande.

I 2 § byggnadsminneslagen föreskrivs alt skyddsföreskrifter i göriigaste mån skall utformas i samförstånd med byggnadens ägare och ägare till kringliggande område. Genom skyddsföreskrifter får ägaren inte åläggas mer omfattande skyldigheter än som är oundgängligen nödvändigt för att byggnadsminnels kulturhistoriska värde skall bibehållas, I paragrafen ställs också krav på hänsyn lill byggnadens användning och ägarens skäliga önskemål. Bestämmelserna framhäver med andra ord att samförståndslösningar skall eftersträvas.

Skyddsföreskrifter torde många gånger föranleda ett fördyrat underhåll. I normalfallet kompenseras dock detta av en motsvarande värdehöjning för fastigheten genom alt dess kulturhistoriska värde bevaras. Det är värt att notera att frågor om skyddsföreskrifter enligt byggnadsminneslagen - i enlighet med tankarna bakom de nyss nämnda beslämmelserna - hhlills i stor utsträckning har lösts i samförstånd. Till en del kan dock detta sammanhänga med möjlighetema alt få statligt ekonomiskt stöd till åtgärder för all bevara byggnader av nu aktuellt slag.

2.10 Regionplanering för kommunerna i Stockholms län

Mitt förslag: En ny lag införs om regionplanering för kommunerna i Stockholms län.

Allmän motivering Regionplanering för kommunerna i Stockholms län

År 1968 beslöts genom lag (1968:597) om ändrad lydelse av 128 § byggnadslagen (1947:385) att handläggningen av frågor om regionplan för kommunerna i Stockholms län skulle bedrivas i former som avvek från byggnadslagens bestämmelser. Samtidigt utfärdades lagen (1968:598) angående

138

handläggning av frågor om regionplan för kommunerna i Slockholms län, Lagen ändrades år 1977 i samband med atl nya regler infördes om specialreglerade landstingskommunala nämnder, Lagen stadgar, i den lydelse som den erhöll genom 1977 års ändringar, att, om del med stöd av 127 § andra styckel byggnadslagen bestämls alt Stockholms län skall utgöra etl regionplaneområde, frågor om regionplan för området skall handläggas av Stockholms läns landstingskommun (1 §), Förslag lill regionplan skall upprättas av en regionplanenämnd och antas av landstinget (2 §), Lagen innehåller även regler om fastställande av regionplan (4 §) saml om Ivångsföre-läggande och förbud att överklaga beslul alt anta regionplan (5 §),

PBL-utredningen har i sill belänkande (s,400 och 763) föreslagit atl det bör ankomma på regeringen all till huvudman för regionplanering i första hand utse en landstingskommun eller ett befintligt kommunalförbund och i andra hand etl särskilt bildal regionplaneförbund. Utredningen föreslog som en konsekvens härav all speciallagen för Stockholms län skulle upphävas (betänkandet s,822). Utredningen föreslog emellertid även (a, a, s, 823 f), främst av praktiska skäl, att Stockholms läns landstingskommun skulle förklaras tills vidare vara förordnad som regionplaneorgan enligt PBL, dock endasl i vad avser organisationsformen och inte beträffande ansvarsområdet.

Under remissbehandlingen framfördes från många håll starka betänkligheter, främst av principiell natur, mot all anförtro huvudmannaskapet för regionplanering ål en landstingskommun. Jag har funnit denna kritik berättigad och föreslog i propositionen om PBL inte landstingskommunen som ett generellt alternativ när del gäller huvudmannaskapet. Jag har emellertid kunnat konstatera att det inte har framförts någon allmän önskan om förändring av nuvarande ordning i Stockholms län med landstingskommunen som regionplaneorgan. Såväl landstinget som länsstyrelsen, Stockholms kommun och andra kommuner i länet stöder tanken atl behålla landstingskommunen som huvudman för regionplaneringen där, I förslaget till PBL har därför Slockholms län undantagils från de allmänna reglerna i 7 kap, 1 § om huvudmannaskap vid regionplanering, I konsekvens härmed föreslår jag nu atl en ny lag införs om regionplaneringen i Stockholms län. Den bör benämnas lag om regionplanering för kommunerna i Stockholms län.

Den nya lagen bör liksom hittills endast reglera formerna för regionplaneringen i länet, medan PBL:s materiella regler om regionplanering skall gälla även i Slockholms län, Lagen bör lämpligen inledas med en bestämmelse som ger landstingskommunen behörighet all ulan föregående regeringsbeslut vara huvudman för den utrednings- och samordningsverksamhet rörande mellankommunala frågor som behövs i länet. Landstingskommunen får därmed behörighet atl vara regionplaneorgan enligt PBL med den något annorlunda innebörd detta har jämfört med huvudmannaskapet för regionplanefrågor enligt byggnadslagen.

För landstingskommunens befallning med frågor om regionplan finns det f n, ingen i administrativ väg beslutad begränsning. Verksamheten får därför anses endasl vara begränsad av de allmänna bestämmelserna i ämnet i byggnadslagen och byggnadsstadgan, I den nya lagen bör huvud-

Prop. 1985/86:90

Allmän motivering Regionplanering för kommunerna i Stockholms län

139

principen vara alt för landstingskommunens verksamhet skall gälla endasl de allmänna bestämmelserna i 7 kap, PBL, Något beslul av regeringen om arbetsuppgifternas innehåll behövs normalt inte när det gäller Slockholms län.

Av remissbehandlingen av PBL-utredningens betänkande framgår emellertid alt del i vissa fall kan finnas risk för motsättningar mellan landstingskommunen och en eller flera primärkommuner. Det kan också länkas atl statliga myndigheter kan finna del angelägel att regionplaneringen inriktas på vissa ur allmän synpunkt särskill vikliga frågor, särskill sådana av nationellt intresse. För sådana fall kan det vara befogal alt regeringen ges möjlighet att besluta att landstingskommunens verksamhet skall avse vissa angivna frågor.

Fördel fall att landstingskommunen vill sammmanställa sina utredningsresultat i en formell regionplan bör bestämmelserna i 7 kap, PBL om handläggningen av frågor om regionplan tillämpas.

Jag återkommer till bestämmelserna i den nya lagen i specialmolivering-

Prop. 1985/86:90

Allmän motivering Byggnadsminneslagen

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom bostadsdepartementet upprättats förslag till

1, lagom ändring i expropriationslagen (1972:719),

2, lag om ändring i faslighelsbildningslagen (1970:988),

3, lag om ändring i lagen (1970:989) om införande av faslighelsbildningslagen,

4, lag om ändring i anläggningslagen (1973: 1149),

5, lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144),

6, lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

7, lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

8, lag om ändring i lagen (1970:990) om förmånsrätt för fordran på gmnd av fastighetsbildning,

9, lag om ändring i lagen (1973: 1152) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter,

10, lag om ändring i jordabalken.

11, lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

12, lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar,

13, lag om ändring i lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem,

14, lag om ändring i bosladssaneringslagen (1973:531),

15, lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230).

16, lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbmksmark,

17, lagom ändringi vattenlagen (1983:291),

18, lag om ändring i lagen (1983:292) om införande av vattenlagen (1983:291),

19, lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),

Upprättade lagförslag

140

20, lag om ändring i lagen (1902:71 s, 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

21, lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa röriedningar,

22, lag om ändring i lagen (1960:690) om byggnadsminnen,

23, lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen,

24, lag om ändring i faslighetstaxeringslagen (1979:1152),

25, lag om regionplanering för kommunerna i Stockholms län,

26, lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370),

27, lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred,

28, lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

29, lag om ändring i lagen (0000:000) om ändring i luftfartslagen
(1957:297),

30, lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74),

31, lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse,

32, lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),

33, lag om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter,

34, lag om ändring i gmvlagen (1974:342),

35, lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter,

36, lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977: 1160),

37, lag om ändring i lagen (1979:558) om handikappanpassad kollekliv-trafik,

38, lag om ändring i fastbränslelagen (1981:599),

39, lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080),

40, lag om ändring i ädellövskogslagen (1984:119),

41, lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,

42, lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheler

Jag har tidigare (avsnitt I) redovisat vilka ändringsförslag som granskats av lagrådet och varför jag anser att en lagrådsgranskning av övriga förslag skulle sakna betydelse.

Prop. 1985/86:90

Upprättade lagförslag

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)

4 kap,

1 §

För faslighet, som exproprieras i sin helhet, skall, i den mån ej annat följer av vad som sägs nedan, betalas löseskilling med belopp som motsvarar fastighetens marknadsvärde. Exproprieras del av fastighet, skall intrångsersättning betalas med belopp som motsvarar den minskning av fastighetens marknadsvärde, som uppkommer genom expropriationen. Uppkommer i övrigt skada för ägaren genom expropriationen, skall även sådan skada ersättas, Expropriationsersättning skall dock inte betalas för mark som ingår i allmän väg och som enligt en detaljplan är avsedd för sådan allmän plats för vilken kommunen är huvudman.

Specialmolivering Expropriationslagen

141

Har den exproprierande åtagit sig att vidtaga åtgärd för alt minska skada, skall hänsyn tagas till det vid bestämmande av expropriationsersättning, om åtagandet är sådanl all del skäligen bör godtagas av den ersättningsberälligade,

Exproprieras faslighel lill vilken den exproprierande har nyttjanderätt eller servitutsrätt, skall vid bestämmande av fastighetens värde hänsyn icke lagas till förbättring, vilken fastigheten vunnit genom arbete eller kostnad, som den exproprierande eller föregående innehavare, vars rätt övergått lill denne, nedlagt på fasligheten utöver vad som ålegat honom.

Prop. 1985/86:90

Specialmolivering

Expropriationslagen

Sista meningen i första styckel ersätter nuvarande ersättningsbestämmelse i 42 § byggnadslagen. Enligt 42 § skall, på samma sätt som nu föreslås, ersättning inte betalas för mark som ingår i allmän väg, när den tas i anspråk för gala eller sådan annan allmän plats för vilken kommunen är huvudman. Rätten för kommunen att lösa marken återfinns i 6kap, 17 § i förslagel lill PBL (prop, 1985/86:1),

3§

Vid bestämmande av löseskilling skall sådan ökning av fastighetens marknadsvärde av någon betydelse som ägl rum under tiden från dagen tio år före ansökningen om expropriation, dock högst femlon år före talans väckande vid domstol, räknas ägaren tillgodo endasl i den mån det blir utrett, att den beror på annat än förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt. Avser expropriationen del av fastighet, skall vad som sagts nu om beräkning av marknadsvärde lillämpas i fräga om värdet före expropriationen. Värderingen skall ske med hänsyn till fastighetens skick när ersättningsfrågan avgöres eller, om fastigheten dessförinnan har tilllrätls eller övergått på den exproprierande enligt 6 kap, 10 §, när tillträdel eller övergången skedde.

Har beslut om en detaljplan, enligi vilken marken avses för enskilt bebyggande, meddelats före ansökningen om expropriation, skall första stycket tillämpas endast på värdestegring som inträffat efler beslutet.

Avser expropriationen bebyggd fastighet som innehas i huvudsakligt syfte atl bereda bostad ål ägaren och honom närslående, gäller den begränsningen för tillämpningen av första styckel all löseskillingen ej i något fall får bestämmas till lägre belopp än som fordras för anskaffning av annan likvärdig bosladsfastighet,

I den mån det blir utrett all värdestegringen ulan alt ha samband med förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt beror på inverkan av del förelag för vars genomförande expropriation äger rum, gäller 2 §,

Ändringarna är enbart föranledda av alt dagens stads- och byggnadsplaner enligt PBL-förslaget ersätts med en enda planform - detaljplanen -och att den statliga fastställelseprövningen slopas.

Lagrådet (yttrandet bilaga 5, s, 297) anför följande.

Ändringarna innebär alt, i stället för dagen för planfastslällelsen, den dag då planen antogs blir avgörande vid tillämpningen av bestämmelsen. Det framgår inte om den avgörande tidpunkten är dagen då planbeslutet meddelades eller dagen då beslutet vann laga kraft. Innan lagakraftägande beslut om anlagande föreligger kan del förflyta lång lid. Enligt lagrådets

142

mening är del bäst förenligt med avsikten bakom presumtionsregeln atl den för stadgandets tillämpning av görande tidpunkten bestäms till den dag då beslutet meddelades. Lagrådet föreslår därför all andra stycket i paragrafen ges följande lydelse: "Har beslul om en detaljplan, enhgt vilken marken avses för enskilt bebyggande, meddelats före ansökningen om expropriation, skall första styckel lillämpas endasl på värdestegring som inträffat efter beslutet,"

Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Expropriationslagen

Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag.

3a§

Expropriationsersättning för mark som enligt en detaljplan är avsedd för allmän plats skall bestämmas med hänsyn till de planförhållanden som rådde närmast innan marken angavs som allmän plats.

Den föreslagna 3 a § finns inte med i det till lagrådet remitterade förslaget. Anledningen lill att jag nu föreslår en bestämmelse om expropriationsersättning för allmän plats är följande.

Som jag nämnde i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.3) skall löseskillingen för allmän plats enligt gällande ersällningspraxis bestämmas på gmndval av de planförhållanden som gällde närmast innan marken enligt planen lades ul för sådant ändamål, Enligi en övergångsbestämmelse i 162 § byggnadslagen skall de ersättningsprinciper som gällde före byggnadslagens ikraftträdande gälla även därefter vid inlösen av mark för allmän plats. Dessa ersättningsprinciper innebär alt ersättningen skall bestämmas till del genomsnittliga marknadsvärdet av tomtmark i angränsande kvarter,

I PBL-förslaget har tagits in bestämmelser som med vissa avvikelser motsvarar dagens möjligheter och skyldigheter att lösa mark som är avsedd för allmän plats. Någon motsvarighet till 162 § byggnadslagen har emellertid inte tagits in. Avsikten är atl inte förändra den praxis som nu gäller vid inlösen av mark som har lagts ut för allmän plats enligt gällande byggnadslag. Beträffande inlösen av sådan mark som lades ut före byggnadslagens ikraftträdande skall enligt den övergångsbestämmelse som jag föreslår i del följande (punkt 3) effekterna av 162 § byggnadslagen beaktas endasl under en övergångslid om fyra år.

För alt undvika missuppfattningar om vilka regler som skall gälla vid inlösen av allmän plats har — i enlighet med vad jag har föreslagit i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.3) - nuvarande praxis lagreglerals i förevarande paragraf Bestämmelsen uttrycker samma princip som anges i 4 kap. 2 § expropriationslagen, dvs, alt man skall bortse från verkan av expropriationsföretaget när löseskillingen bestäms. Expropriationsersällningen skall således bestämmas med bortseende från inverkan av den detaljplan enligt vilken marken avsattes för allmän plats.

143

Ikraftträdande m. m.

Punkt I

1. Denna lag träder i kraft den Ijanuari 1987,

De ändringar som föreslås i expropriationslagen är en direkt följd av förslagel till PBL och bör därför träda i kraft samtidigt som PBL, dvs, den Ijanuari 1987, Jämfört med del lill lagrådet remitterade förslagel innebär delta en senareläggning med ett år. Som en följd av detta har även de tidsangivelser i punkterna 2 och 3 som är beroende av tidpunkten för ikraftträdandet justerats.

Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Expropriationslagen

Punkt 2

2. Exproprieras mark som enligt en före utgången av år 1978 fastställd och vid ikraftträdandet gällande stads- eller byggnadsplan var avsedd för enskilt bebyggande och väcks talan före ulgången av år 1996, skall expropriationsersällningen, om markens ägare begär det, bestämmas med hänsyn lill de planförhållanden som rådde vid ikraftträdandet.

Vad som sägs i första styckel skall även lillämpas i fråga om annan plan som enligt 17 kap, 4 § första stycket plan- och bygglagen (0000:000) gäller som detaljplan.

Jämfört med förslagel i lagrådsremissen har vissa redaktionella justeringar och förtydliganden gjorts i punkt 2.

Enligt punkt 2, som är tillämplig på mark för enskilt bebyggande, kan fastighetsägare under tio år efler ikraftträdandet kräva bl. a. att en äldre stads- eller byggnadsplan läggs till grund för beräkning av expropriationsersällningen, även om planen därvid är upphävd eller ändrad. Om fastig-helsägaren inte framställer yrkande härom, blir på samma sätt som f n, i princip förhållandena vid värdetidpunkten avgörande för ersättningens bestämmande. Motiven tih bestämmelsen i punkt 2 har jag redovisat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,2,2).

Punkt 2 gäller som nämnts endast mark som omfattas av äldre planer. Om en stads- eller byggnadsplan har fastställts efter utgången av år 1978, kommer planen enligt 17 kap, 4 § andra styckel i PBL-förslaget att påföras genomförandetid. Ersättningen skall då bestämmas enligt 4 kap, expropriationslagen. Punkt 2 är tillämplig oavsett om planen efter lagens ikraftträdande har upphävts eller ersatts med en annan detaljplan och oavsett om marken enligt den nya detaljplanen är avsedd för enskilt eller allmänt ändamål. Punkt 2 är också tillämplig på sådana avstyckningsplaner eller andra äldre planer som enligt PBL:s övergångsbestämmelser (17 kap, 4 § första stycket) skall gälla som detaljplan enligt PBL,

Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen torde punkt 2 främst få betydelse för sådana fall då en fastighetsägare enligt 17 kap, 8§ i PBL-förslaget begär alt kommunen löser viss mark. Talan om sådan inlösen skall enligt andra stycket nämnda paragraf väckas före ulgången av år 1996,

När expropriationsersällningen bestäms skall det ske med hänsyn lill de planförhållanden som gällde vid ikraftträdandet. Det innebär bl, a, all man

144

helt skall bortse från den inverkan som bestämmelserna om genomförandelid i PBL-förslaget kan ha på marknadsvärdet.

Punkt 3

3. Exproprieras mark som enligt en vid ikraftträdandet gällande stads- eller byggnadsplan var avsedd för annat än enskilt bebyggande och väcks talan före ulgången av år 1990, skall expropriationsersällningen, om markens ägare begär det, bestämmas med hänsyn till de planförhållanden och de ersättningsprinciper som gällde vid ikraftträdandet.

Vad som sägs i första styckel skall även lillämpas i fråga om annan plan som enligt 17 kap, 4 § första styckel plan- och bygglagen (0000:000) gäller som detaljplan.

Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Expropriationslagen

Jämfört med förslagel i lagrådsremissen har vissa redaktionella justeringar och förtydliganden gjorts i punkt 3,

Enligt punkt 3 kan fastighetsägare under fyra år efter ikraftträdandet kräva atl en stads- eller byggnadsplan eller vissa andra äldre planer läggs till gmnd för beräkning av ersättningen, även om planen vid värdetidpunkten är upphävd eller ändrad, Värdelidpunkten är normall tidpunkten för utdömande av ersättningen. Punkt 3 kan enbart tillämpas på mark som vid ikraftträdandet är avsedd för annat än enskilt bebyggande.

När expropriationsersällningen bestäms skall såväl de planförhållanden som de ersättningsprinciper som gällde vid ikraftträdandet beaktas. Det innebär bl. a. att den särskilda övergångsbestämmelsen i 162 § byggnadslagen blir tillämplig. Innebörden av denna paragraf är att de ersättningsprinciper som gällde före byggnadslagens ikraftträdande skall gälla även därefter vid inlösen av mark för allmän plats. Dessa esällningsprinciper innebär i sin lur att ersättningen skall bestämmas till del genomsnittliga marknadsvärdet av tomtmark i angränsande kvarter. Principerna kommer alltså att gälla under fyra år efler ikraftträdandet i fråga om mark som före den Ijanuari 1948 var avsedd för allmän plats,

I övrigt kan ersättningen komma alt bli olika beroende på om marken vid ikraftträdandet var avsedd för allmän plats eller kvartersmark för allmänt ändamål vilket jag har berört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,2,3).

Om ersättningen skall bestämmas med ledning av atl marken enligt en detaljplan får användas för enskilt bebyggande skall, liksom enligt punkt 2, bortses från den inverkan som bestämmelserna om genomförandelid i PBL kan ha på marknadsvärdet.

Punkt 4

4. Vid bestämmande av expropriationsersättning för mark inom områden med stads- eller byggnadsplan skall 4 kap, 3 § andra slyckel i sin lydelse före ikraftträdandet tillämpas.

Jämfört med förslaget i lagrådsremissen har vissa redaktionella justeringar gjorts i punkt 4,

10 Riksdagen 1985186. I saml. Nr 90

145

Punkt 4 är nödvändig för alt oklarhet inte skall uppkomma i fråga om den Prop. 1985/86:90
tidpunkt då planerna blir gällande. Stads- och byggnadsplaner antas av

kommunen men måste för all bli gällande fastställas av länsstyrelsen. För Specialmotivering

detaljplaner enligt PBL har som tidigare nämnts kravet på fastställelse Expropriaiions-

slopals, lagen

4.2 Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

2 kap, 6§

Kostnaderna för genomförande av fastighetsbildning betalas enligt de bestämmelser som gäller för den fastighetsbildningsåtgärd om vilken är fråga. Kostnader som är gemensamma för skilda åtgärder fördelas på dessa efler vad som är skäligt.

Avvisas ansökan eller inställes förtättning, skall sökanden betala uppkomna kostnader, om icke särskilda omständigheter föranleder atl betalningsskyldigheten fördelas mellan samtliga sakägare eller vissa av dem. Har förtättningen enligt 5 kap. 3 § fjärde stycket påkallats av länsstyrelsen, skall sådana kostnader betalas av staten,

Överenskomme! .e mellan sakägarna om fördelning av förtättningskosl-naderna på annat sätt än som följer av lagen skall gälla, om det icke är uppenbart att överenskommelsen tillkommit i otillbörligt syfle.

Till förtältningskoslnader hänföres taxeavgift, ersättning till sakkunnig och syssloman, utgift för hantlangning som ej ingår i taxeavgiflen saml ersättning för skada enligt 4 kap, 38 § tredje stycket.

Ändringen i andra styckel, som innebär atl den nuvarande andra meningen utgår, är föranledd av atl kommunen i stället för byggnadsnämnden skall vara behörig all ansöka om förtältningar m. m, (se avsnitt 2.3,3),

Specialmotivering Faslighelsbildningslagen

3 kap, 2§

Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmelser /år fastighetsbildning inte ske i strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning än som avses i första styckel, skall fastighetsbildning ske så, att syftet med beslämmelserna inte motverkas. Får på grund av särskUt medgivande byggnad uppföras eller annan därmedjämförlig åtgärd företagas i strid mot sådan bestämmelse, utgör vad nu har sagts ej hinder mot fastighetsbildning som behövs för att medgivandet skaU kunna utnyttjas.

Om det finns särskUda skäl, får länsstyrelsen eller efter dess förordnande kommunal myndighet på begäran av fastighetsbildningsmyndighe-ten medge undantag från bestämmelser som avses i andra stycket.

En kommunal myndighets beslul i fråga som avses i tredje styckel får överklagas genom besvär hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut ifråga som avses i tredje stycket får överklagas genom besvär hos regeringen.

146

Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med lagrådets förslag (bilaga 8, s. 358f.). Lagrådet anför:

Enligt gällande lag kan i samband med fastighetsbildning undantag medges från såväl planer som andra särskilda bestämmelser om marks bebyggande eller användning. Del har då varit naturiigt att sammanföra beslämmelserna om möjlighet lill undanlag från första och andra styckena i de två efterföljande styckena i paragrafen. Eftersom del enligt PBL inte kan meddelas dispens från plan bör ett annat redaktionellt grepp nu övervägas. Paragrafen synes nämligen bli lättare atl tillägna sig om del i omedelbar anslutning till huvudreglerna anges vilka avvikelser eller undanlag som får ske. Lagrådet anser därför atl möjligheten lill mindre planavvikelse bör las upp i anslutning lill huvudregeln i första stycket om faslig-helsbildnings överensstämmelse med plan. Undantaget kan då få sin plats som andra mening i paragrafens första stycke och bör här - liksom i övriga remitterade lagar där motsvarande undantag förekommer - utformas med 6 kap, 5 § andra meningen PBL som mönster. Därefter bör i nu förevarande paragraf - i enlighet med remitterade förslaget - i andra styckel las upp regeln om all fastighetsbildning inte får ske så att syftet med naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser motverkas. Därefter bör följa undantagen från sistnämnda huvudregel. Härvid bör först behandlas det fall atl sökanden på grund av särskill medgivande får uppföra byggnad eller vidta annan därmed jämföriig åtgärd i strid mol bestämmelse. Många gånger har sökanden utverkat del behövliga medgivandet innan han ansöker om fastighetsbildning. Del är därför lämpligt alt först ta upp detta undantag. Del bör emellertid anmärkas att etl uttryckligt stadgande om detta undantag egentligen är överflödigt. Bestämmelsen har ingen motsvarighet i 9 § tredje stycket anläggningslagen. Det har nämligen ansetts (se NJA II 1974 s, 260 stå klart även utan direkt föreskrift atl undanlag som medgetts enligt byggnadslagen eller annan särskild lagstiftning också gäller vid prövning enligt anläggningslagen. Detsamma låter sig naturiigtvis sägas också såvitt avser prövning enligt FBL, Lagrådet har emellertid inte funnit något behov föreligga av att föreslå ändring på denna punkt i FBL, I lagtexten bör sedan tas upp möjligheten för länsstyrelse eller kommunal myndighet all medge undantag från beslämmelserna. Del sistnämnda förfarandet kan nämligen initieras först under faslighelsbild-ningsärendets gång. Del har ansetts kunna komma under länsstyrelsens -eller kommunal myndighels — prövning endast på begäran av faslighelsbildningsmyndighelen. Görs ansökan däremot av sökanden i fastighetsbildningsärendet torde den inte tas upp till prövning. (Se Landahl-Nord-ström Faslighelsbildningslagen s, 53 och regeringens beslul den 15 december 1977, Bostadsdepartementet Pl 2039/76,) Bestämmelsen förslås bättre om detta förhållande framgår av lagtexten, lämpligen i etl särskill stycke. Lagrådet vill anmärka att besvärsräit över länsstyrelsens eller kommunal myndighets beslul f n, anses tillkomma fastighetsägaren men inte faslighelsbildningsmyndighelen. Någon ändring hämlinnan åsyftas inte med den av lagrådet föreslagna lagtexten.

Möjligheten alt överlåta länsstyrelsens beslutanderätt på kommunal myndighet har i lagrådsremissen utformats med 28 § andra stycket naturvårdsförordningen som förebild. Del framgår inte klart om det enligt förslagel är länsstyrelsen eller kommunfullmäktige som skall bestämma alt en viss kommunal nämnd ges befogenhet att medge undanlag. Endast det första alternativet torde kunna godtas. Enligt lagrådels mening bör delega-

Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Fastighetsbildningslagen

147

tionsmöjlighelen utformas på sätt som sketl i 43 § andra stycket naturvårdslagen, nämligen att länsstyrelse kan förordna att befogenheten skall ankomma på kommunal myndighet. Av vad som gäller för beredning av ärenden följer all länsstyrelsens beslut skall föregås av atl kommunfullmäktige bereds tillfälle yttra sig i ärendet,

I paragrafens femte stycke ges som nämnts regler om fullföljd av talan mot beslul som avses i tredje stycket. Enligt den föreslagna lydelsen överklagas besluten genom besvär. Enligt nuvarande lydelse förs lalan genom besvär. Hitintills har i faslighelsbildningslagens fullföljdsparagrafer genomgående använts uttrycket föra talan eller motsvarande såväl i fråga om besvär till myndighet som beträffande besvär till fastighetsdomstol. Den nu föreslagna redaktionella ändringen är ell uttryck för en strävan att modernisera språkbruket. Den har emellertid inte genomförts i alla de paragrafer som reglerar fullföljdsfrågor utan har begränsats till paragrafer som av andra skäl nu föreslås ändrade dvs,, fömlom den nu förevarande paragrafen, 15 kap, 8 och 9 §§ saml till en ny paragraf, 4 kap, 25a §, Lagrådet anser del inte lämpligt atl centrala rättsliga begrepp i en och samma lag anges med användande av olika lokutioner. Antingen bör den nu föreslagna ändringen genomföras konsekvent eller bör gällande uttryckssätt bibehållas. Ett konsekvent genomförande skulle medföra ändring av etl stort antal paragrafer. Strävan atl bringa lagen i närmare överensstämmelse med dagens språkbruk kan knappast motivera så omfattande ändringar. Lagrådet föreslår alt nuvarande uttryck bibehålls.

Bestämmelsen att lalan mol länsstyrelsens beslut skall föras genom besvär hos regeringen gäller såväl då länsstyrelsen handlagt ärendet i första instans som då frågan kommit upp i länsstyrelsen genom besvär över kommunal myndighels beslul. Detta kommer tydligare till uttryck om bestämmelsen får bilda ett särskilt stycke.

Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Faslighelsbildningslagen

Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,3,1) redogjort för motiven lill ändringarna i första stycket. Del kan naturligtvis diskuteras om inte områdesbestämmelser normalt är av den karaktären att de i stället borde tas in i andra stycket och sålunda få en någol svagare ställning än detaljplaner och fastighetsplaner. Enligt PBL-förslaget skall det emellertid vara möjligt att i vissa situationer meddela relativt detaljerade bestämmelser om storleken på tomter. Då är det enligt min mening naturligt alt kräva atl fastighetsbildning inte heller får ske i strid mot områdesbestämmelser,

I den andra meningen i första stycket — som motsvarar andra meningen i nuvarande tredje styckel - föreskrivs atl mindre avvikelse från plan eller områdesbestämmelser får göras, om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas. Enligt utredningsförslaget skall sådan avvikelse automatiskt innebära all planen anses ändrad i enlighet med fastighetsbildningen. För egen del anser jag alt en sådan bestämmelse inte skulle ha någon egentlig funktion. Däremot skulle del sannolikt vålla praktiska problem för kommunerna att hålla planerna aktuella om de kan ändras till följd av beslut som meddelas av en annan myndighei. Jag ansluter mig alltså inte lill utredningens förslag i denna del,

I andra slyckel har — utöver en redaktionell justering - gjorts den förändringen atl regionplan och utomplansbestämmelser har strukits från exemplifieringen. Någon motsvarighet till utomplansbestämmelser finns inte i PBL, Anledningen till all regionplan har lagils bort är atl den i

148

PBL-förslaget har fåll en försvagad ställning jämfört med dagens ordning när det gäller kopplingen till efterföljande beslut. Det finns därmed inte längre förutsättningar - och inte heller någol behov - alt kräva beaktande av regionplan vid fastighetsbildning. Den andra meningen i andra styckel motsvarar nuvarande fjärde stycke.

Enligt tredje slyckel kan i dag länsstyrelsen delegera rällen all medge undantag, s, k, dispenser, från sådana planer eller bestämmelser som anges i första och andra styckena till byggnadsnämnden. Någon möjlighet att medge undanlag från planer eller områdesbestämmelser finns inte enligt PBL-förslaget. Därför bör undantag i dessa fall inte heller vara möjliga vid fastighetsbildning. Däremot kan det även i fortsättningen finnas behov att medge undantag från t, ex, naturvårdsföreskrifter. Av de skäl som jag tidigare (avsnitt 2,3,3) har anfört bör emellertid inte byggnadsnämnden anges som behörig atl medge undanlag från t, ex, nalurvårdsföreskrifler. Eftersom delegation enligt detta stycke till största delen torde komma all beröra just naturvårdsföreskrifter, bör bestämmelsen utformas i enlighet med vad som gäller för beslul enligt naturvårdslagen (jfr 43 § andra slyckel naturvårdslagen). Därför anges atl länsstyrelsen kan förordna atl en kommunal myndighei skah vara behörig atl medge undanlag enligt tredje stycket i denna paragraf (jfr, lagrådels yttrande, bilaga 8, s, 359),

Fjärde och femte styckena - som motsvarar nuvarande femte stycket -har ändrats till följd av atl PBL, som jag nyss nämnde, inte medger att dispenser lämnas från planer m,m. Förutom redaktionella ändringar har vidare en justering gjorts i femte stycket med anledning av att en kommunal myndighei i stället för byggnadsnämnden har angetts som behörig atl medge undanlag från de bestämmelser som avses i andra slyckel.

Lagrådet (yttrandet bilaga 8, s, 359) har framfört kritik mot förslagel till språkliga ändringar av beslämmelserna om överklagande. Med anledning av detta vill jag framhålla följande.

Jag delar lagrådets uppfattning att del skulle föra för långt atl föra in den moderna formuleringen "överklagas genom besvär" i alla de paragrafer som reglerar frågor om överklagande.

I princip delar jag också lagrådels uppfattning alt centrala rättsliga begrepp genomgående bör uttryckas på samma sätt i en och samma författning. Det finns annars risk för att läsaren förleds atl tro all olikheter i formuleringen motsvaras av skillnader i betydelsen och därigenom missförstår texten.

Någon risk för missförstånd finns emellertid knappast när det gäller just detta slag av bestämmelse. Den nya formuleringen "överklagas genom besvär" återfinns i dag i hundratals författningar. Del fins ingen risk för alt någon förvaltningstjänstemän skulle tro atl den gamla formuleringen "lalan mot,,. förs genom besvär" skulle betyda någol annat än den moderna. Tjänstemannen möter ju regelbundet de båda uttrycken växlande i författningar inom samma område och har lärt sig all de har samma innebörd.

Inte heller finns det risk för missförstånd hos lekmannen. Den moderna formuleringen förstår han eller hon lack vare ordet "överklaga". Den gamla är obekant för huvuddelen av befolkningen, och en lekman tvingas därför nästan alltid att fråga någon vad uttrycket betyder.

Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Fastighetsbildningslagen

149

De föreslagna ändringarna är ett led i arbetet med en språklig modemise-ring av författningarna. Ändringarna ökar begripligheten utan att leda till missförstånd. Jag håller därför fast vid mitt förslag i lagrådsremissen.

3§

Inom område som inte omfattas av detaljplan, får fastighetsbildning inte ske, om åtgärden skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området.

Som jag redovisade i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,3,2) gäller lämplighetsvillkoren i 3 § generellt endasl i fråga om fastighetsbildning för bebyggelse. För annan fastighetsbildning gäller lämplighels villkoren endasl inom områden med tätbebyggelse, I lagrådsremissen föreslog jag alt denna särteglering beträffande områden med resp, utan tätbebyggelse tas bort. Lagrådet (yttrandet bilaga 8, s,360) efterlyser en motivering till denna sakliga förändring. Med anledning härav vill jag framhålla atl del inte torde finnas någol behov av och inte heller vara lämpligt alt tillåta någon fastighetsbildning som skulle försvåra ett områdes ändamålsenliga användning, föranleda olämphg bebyggelse eller motverka eii lämplig planläggning av området, I paragrafen har därför — förutom all en justering har gjorts med hänsyn till PBL:s plansystem - den nuvarande särtegleringen beträffande områden med resp, utan tätbebyggelse tagits bort.

I lagrådsremissen föreslog jag atl bestämmelserna i 3 § skulle tillämpas inom områden som inte omfattas av detaljplan eller områdesbestämmelser. Detta är emellertid inte en lämplig ordning, eftersom områdesbestämmelserna många gånger kommer atl beröra helt andra saker än faslighelsbild-ningsfrågor, t, ex, utökad bygglovsplikt. På gmnd härav bör bestämmelserna i förevarande paragraf tillämpas utanför områden med detaljplan. Paragrafen har utformats i enlighet härmed.

Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Faslighelsbildningslagen

4 kap,

25 §

Faslighelsbildningsmyndighelen skall utreda förutsättningarna för fastighetsbildningen. Föreligger ej hinder mot denna, skall myndigheten utarbeta den fastighetsbildningsplan samt ombesörja de göromål av leknisk art och de värderingar som behövs för åtgärdens genomförande. Därvid bör rådplägning med sakägarna ske. Vid behov skall samråd ske med de myndigheter som beröres av åtgärden.

Sedan de sålunda föreskrivna åtgärderna utförts, skall myndigheten meddela beslul om fastighetsbildningen (fastighetsbildningsbeslul). Delta beslul skall ange hur fastighetsindelningen ändras och vilka servitulsåt-gärder som vidtages, I övrigt skall beslutet innehålla uttalanden i frågor som har ett omedelbart samband med fastighetsbildningen. Särskilda bestämmelser om vad beslutet i vissa fall skall innehålla meddelas 15,8 och 12 kap.

Om det är lämpligt, får faslighetsbildningsbeslutel meddelas ulan hinder av all tekniska göromål och värderingar ej ulförts. Under samma förutsättning får olika frågor som hör till beslutet upptagas för sig och avgöras

150

genom särskilda beslut. Vad som föreskrives om fastighetsbildningsbeslut gäller även sådant avgörande.

Genom att fastighetsplan blir etl särskill institut i PBL har - i enlighet med utredningens förslag — uttrycket fastighetsplan i denna paragraf ersatts av fastighetsbildningsplan.

Prop. 1985/86:90

Specialmotivering

Fastighetsbild-

ningslagen

25 a §

Om byggnadsnämnden vid samråd enligt 4 kap. 25 § anser att tillåtUghe-ten enligt 3 kap. 3 § av fastighetsbildning för ny eller befintlig bebyggelse kan sättas ifråga och om det från andra synpunkter finns förutsättningar för att genomföra fastighetsbildningen, skall fastighetsbildningsmyndigheten hänskjuta ärendet till byggnadsnämnden för prövning. Finner nämnden atl 3 kap. 3 § inte utgör hinder mot fastighetsbildningen, skall nämnden lämna medgivande till denna.

Beslut varigenom byggnadsnämnden vägrat medgivande till fastighetsbildningen eller gjort sådant medgivande beroende av villkor får överklagas genom besvär hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas genom besvär hos regeringen.

Beslut av byggnadsnämnden eller högre instans varigenom medgivande till fastighetsbildningen vägrats eller gjorts beroende av villkor är bindande för fastighetsbildningsmyndigheten.

Motiven för bestämmelserna i denna paragraf har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,3,2), Den föreslagna ordningen innebär all byggnadsnämnden alltid får ett avgörande inflytande på frågan om en fastighetsbildning för bebyggelse - även för befintlig bebyggelse - är lämplig med hänsyn till kraven i 3 kap, 3 §, Paragrafen har utformats med 23 § anläggningslagen som förebild. Med hänvisning lill vad jag har anfört i specialmotiveringen till 3 kap. 2 § Qärde och femte styckena har andra styckel i förevarande paragraf inte utformats i enlighet med lagrådels förslag (yttrandet bilaga 8, s, 360),

5 kap.

3§

Rätt all påkalla fastighetsreglering tillkommer ägare av fastighet som beröres av regleringen.

Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv får förvärvaren begära sådan fastighetsreglering varigenom olägenhet av förvärvet kan undanröjas, minskas eller förebyggas.

Kommunen kan påkalla fastighetsreglering som behövs för att mark och vatten skall kunna användas för bebyggelse på etl ändamålsenUgl sätt.

Länsstyrelsen kan påkalla fastighetsreglering som länsstyrelsen finner vara av störte betydelse från allmän synpunkt.

Motiven till ändringarna i tredje stycket i fråga om initiativrätten framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2,3,3), Ändringarna innebär all kommunen i stället för byggnadsnämnden blir behörig atl ansöka om förtältningar m. m.

151

Den kommunala initiativrätten är f n, begränsad lill områden där tätbebyggelse föreligger eller är att vänta. Det finns enligt min mening inte något sakligt skäl all behålla denna begränsning. Det finns i PBL inte heller någon motsvarighet till tätbebyggelsebegreppei, I lagrådsremissen föreslog jag därför all del nuvarande tredje stycket skulle utgå. Lagrådet (yttrandet bilaga 8, s, 361) anser emellertid alt delta skulle medföra en omotiverat vid initiativrätt för kommunen. Lagrådet anför:

Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Fastighetsbildningslagen

Den utvidgade kommunala initiativrätten medför enligt förslagels ordalydelse atl en kommun kommer atl kunna påkalla förrättning i syfle all t, ex, åstadkomma en ändrad arrondering av ägorna på jordbmksfastighe-ter trots att ägama själva gjort den bedömningen alt etl omskifte inte är ekonomiskt fördelaktigt för dem, I dag är del endasl länsstyrelsen som kan påkalla en sådan förtättning och då endast om länsstyrelsen, l.ex. efter framställning från lantbmksnämnden, finner en reglering vara av större betydelse från allmän synpunkt. Enligt lagrådels mening kan det inte vara avsett all kommunen med stöd av bestämmelserna i paragrafen i dess föreslagna lydelse skall använda initiativrätten till atl påkalla sådana slmk-turrationaliseringar. Lagrådet föreslår därför sådan ändring av den föreslagna lydelsen att den kommunala initiativrätten begränsas till sådan fastighetsreglering som erfordras i anledning av ny eller befintlig bebyggelse, (Om innebörden av "bebyggelse" se lagrådets yttrande över PBL s, 26),

Jag har inget atl erinra mot lagrådels förslag. Tredje styckel har utformats i enlighet härmed.

22 §

Om det behövs för atl underlätta förtättningen och säkerställa dess resultat, kan faslighelsbildningsmyndighelen förbjuda att byggnader uppförs, byggs liU, byggs om eller sätts i stånd ulan myndighetens medgivande, Sådanl medgivande fär vägras endast om åtgärden väsentiigt försvårar regleringen.

Ändringen i denna paragraf motiveras av att begreppet nybyggnad inte finns i PBL, Visseriigen torde paragrafen med den nu föreslagna lydelsen inte få exakt samma innebörd som den f, n, har. Den skillnad som möjligen föreligger torde dock sakna praktisk betydelse. Jämfört med förslagel i lagrådsremissen har vissa redaktionella justeringar gjorts.

6 kap.

1 §

För ändamål av stadigvarande betydelse för flera fasligheter får samfällighet bildas, om ej ändamålet kan tillgodoses bättre på annat sätt.

Samfällighet får ej bildas för andra fasligheter än sådana för vilka det är av väsentlig betydelse atl ha del i samfälligheten.

Faslighels andel i samfällighet bestämmes efter vad som med hänsyn till omständigheterna är ändamålsenligt och skäligt.

Denna paragraf gäller ej sådan samfällighetsbildning som avses i 2, 2 a eller 4 §,

152

Endast en redaktionell ändring har gjorts i denna paragraf med anledning Prop, 1985/86:90

av alt en ny paragraf, 2a §, föreslås.

2a§

Av mark som ingår i samverkansområdet för en exploateringssamfällighet enligt lagen (0000:000) om exploateringssamverkan får särskilda samfälligheter bUdas, om det behövs för att genomföra sådan samverkan. En faslighets andel i samfälligheten skall därvid motsvara dess andelstal i exploateringssamfälligheten enligt II § andra stycket nämnda lag.

Specialmotivering Fastighetsbildningslagen

Den nya 6 kap. 2a § föranleds av förslaget till lag om exploateringssamverkan,

I 6 kap, faslighelsbildningslagen finns särskilda bestämmelser om samfälligheter, som gäller vid sidan av reglerna i 5 kap, samma lag. För att en samfällighet skall bildas genom fastighetsreglering måste behövlig mark särskill avslås till samfälligheten och delaktigheten i denna bestämmas. En samfällighet får dock enligt huvudregeln i 6 kap, 1 § faslighelsbildningslagen - vid sidan av andra särskill angivna villkor - endast bildas för ändamål som är av stadigvarande betydelse för flera fastigheter. En fas-tighels delaktighet i samfälligheten bestäms efter vad som är ändamålsenligt och skäligt. Undanlag från bl. a. dessa krav gäller i fråga om samfälligheter för skogsbmksändamål (6 kap, 2 §) och om uppdelning av samfälligheter (6 kap, 4 §),

Jag anser i likhet med hovrätten över Skåne och Blekinge (se remissammanställning i bilaga 2 lill proposition med förslag till lag om exploateringssamverkan m.m,, prop. 1985/86:2) alt det bör införas en möjlighet i faslighelsbildningslagen att bilda en marksamfällighet av den exploateringsbara marken, även om ändamålet med samfällighelsbildningen inte är av siadigvarande betydelse för fastigheterna. Härigenom öppnas enkla möjligheter all tillföra exploateringssamfälligheten mark. Syftet härmed kan variera. Genom marksamfalligheten skapas etl gemensamt markägande. Detta kan vara en nödvändig fömtsättning för mera genomgripande åtgärder vid förnyelse av bebyggelse och anläggningar, I andra fall kan marken inom samverkansområdel inte bli tillgänglig för erforderliga åtgärder ulan att den överförs i exploateringssamfallighetens hand. Detta gäller främst mark tillhörande fastigheter, vars ägare har avböjt all delta, i del fall marken inte kan överföras direkt till den fastighet som slutligt bör erhålla den. Jag föreslår därför atl särskilda samfälligheter skall - ulan hinder av de villkor som gäller för samfällighetsbildning enligt 6 kap. 1 § fastighetsbildningslagen - få bildas inom samverkansområdet för en exploateringssamfällighet, om del behövs för att genomföra exploateringssamverkan. I sådana marksamfalligheter skall ingå de fastigheter som deltar i exploateringssamfälligheten, och för dem skall gälla de andelstal som bestämts i exploateringsbeslutet. Regler härom har tagits upp i den nya 6 kap. 2a §. Paragrafens lydelse överensstämmer med den som lagrådet har föreslagit i yttrandet den 27 april 1982 (bilaga 10, s, 405),

Några ytterligare krav på samfällighelsbildningen bör inte uppställas. Som regel torde en samfällighet som bildas med stöd av dessa beslämmel-

153

ser bli överflödig i samband med alt exploateringssamverkan genomförs beträffande marken. Den kommer då alt utplånas genom all marken överförs lill någon av de dellagande fastigheterna. Behöver mark bibehållas samfälld för gemensamma ändamål, bör delaktigheten i samfälligheten överföras till lämpliga fastigheter, t, ex, i samband med avslyckning.

En samfällighet som bildas med stöd av dessa regler bör förvaltas av den samfällighetsförening som förvaltar exploateringssamfälligheten, I samband med alt marksamfalligheten bildas bör faslighelsbildningsmyndighelen la upp frågan om alt förvaltningen av marksamfalligheten skall handhas av den befintliga samfällighetsföreningen.

Prop, 1985/86:90

Specialmolivering Faslighelsbildningslagen

7 kap,

I §

Serviiut som bildas genom fastighetsreglering skall vara av väsentlig betydelse för fastighets ändamålsenliga användning. Vid detta bedömande skall hänsyn ej lagas lill rättighet som är gmndad på frivillig upplåtelse.

Utan stöd av överenskommelse mellan ägaren av den härskande fasligheten och ägaren av den tjänande fastigheten får servilulet ej innefatta skyldighet för den senare att underhålla väg, byggnad eller annan anläggning som avses med servilulet,

Servitut får ej bildas för viss lid eller göras beroende av villkor. Dock får bestämmas atl servitut skall gälla endast så länge ändamålet ej lillgodoselts på annat sätt som särskiU anges.

För bildande av servitut varom bestämmelser har meddelats i en fastighetsplan gäller inte första stycket och 5 kap. 8 §.

Del nya fjärde slyckel har utformats i enlighet med lagrådets förslag (yttrandet bilaga 8, s, 361),

Av 6 kap. 3 § PBL-förslaget följer atl i fastighetsplan kan meddelas bestämmelser om bl, a, servitut och den blivande indelningen i fastigheter. För all genomföra den föreslagna fastighetsindelningen kan del i vissa fall vara nödvändigt all genom fastighetsreglering överföra en stor del av en faslighet eller till och med en hel faslighet till en annan faslighet. Sådana storleksförändringar är enligt bestämmelserna i 5 kap, 8 § normall inte tillåtna, men kan genomföras med stöd av en undanlagsregel i 8 kap, 4 §,

Beslämmelserna i 5 kap, 8 § skall lillämpas även vid servitulsbildning. Om bestämmelser om servitut har meddelats i en fastighetsplan bör del inte kunna komma i fråga alt första stycket i förevarande paragraf eller 5 kap, 8 § leder till atl servilulet inte kan bildas. Del nya fjärde slyckel har utformats i enlighet härmed. Utredningen har föreslagit att bestämmelserna skall tas in i 8 kap, 4 §, I likhet med hovrätten över Skåne och Blekinge anser jag att en sådan bestämmelse hör hemma i 7 kap, som innehåller särskilda bestämmelser om bl, a, servitut.

4§

För atl servitut skall få ändras krävs alt det hindrar etl ändamålsenligt utnyttjande av den tjänande fastigheten eller dess användning i enlighet med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmelser och att denna olägenhet kan undanröjas genom ändringen.

154

Har ändrade förhållanden inträtt efter servitutets tillkomst, får servilulet ändras, om det skulle innebära väsentlig fördel för den tjänande eller den härskande fastigheten utan alt för den andra medföra olägenhet av betydelse.

Ändringen i första slyckel är föranledd av del nya plansystemel i PBL-förslaget och innebär ingen ändring i sak.

Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Fastighetsbildningslagen

6§

För ändring eller upphävande av servitut vid sådan fastighetsreglering som avser ändring i fastighetsindelningen gäller icke de i 4 och 5 §§ föreskrivna särskilda villkoren, om åtgärden är av betydelse för regleringen.

För ändring eller upphävande av servitut varom bestämmelser har meddelats i en fastighetsplan gäller inte 4 och 5 §§ samt 5 kap. 8 §.

Del nya andra styckel har utformats i enlighet med lagrådets förslag (yttrandet bilaga 8, s, 361),

Som ett nytt andra stycke har - för ändring eller upphävande av servitut - tagils in en motsvarighet till den bestämmelse som har föreslagils i 1 § beträffande nybildning av serviiut.

8 kap,

4§

Tillhör områden som enligt en fastighetsplan skall bilda en fastighet olika ägare, får ägare av sådant område på begäran lösa återstoden av den blivande fastigheten ulan hinder av de inskränkningar beträffande inlösen som framgår av 5 kap, 7 § och av 1-3 §§ i detta kapitel. Yrkas inlösen av flera, äger den företräde vars område vid uppskattning åsättes största värdet, Åsättes områdena lika värde, äger den företräde som först yrkat inlösen. Om ändringar i fastighetsindelningen samtidigt genomföres med tillämpning av 5 kap,, skall dessa beaktas vid uppskattningen.

Ändringarna i förevarande paragraf är föranledda av att nuvarande toml-indelningsinsiitut ersätts av fastighetsplan i PBL-förslaget, Utredningen har föreslagit mera långtgående ändringar i 4 § för alt möjliggöra även vissa servitutsåtgärder. Motsvarande ändringar har jag i stället föreslagit i 7 kap,

1 §.

14 kap.

1 §

Om det vid fastighetsbildning uppkommer frågor om fastighetsindelningens beskaffenhet eller om beståndet eller omfånget av ledningsrätl eller av servitut, skall frågan prövas vid fastighelsbestämning, om det behövs för fastighetsbildningen, I fråga om serviiut som har tillkommit med stöd av vattenlagen (1983:291) eller motsvarande äldre lagstiftning får en sådan bestämning endasl avse servitut enligt 8 kap, 1 § vattenlagen eller motsvarande äldre bestämmelser. På ansökan av sakägare får även i annat fall fastighelsbestämning ske för

155

prövning av fråga om fastighetsindelningens beskaffenhet eller om beståndet eller omfånget av ledningsrätl eller av serviiut, som tillkommit vid avviltring eller enligt lagstiftningen om fastighetsbildning eller enskilda vägar eller enligt anläggningslagen eller 8 kap, 1 § vattenlagen eller motsvarande äldre bestämmelser, såvida icke frågans avgörande uppenbarligen är utan betydelse för sökanden, Samma rätl alt påkalla fastighelsbestämning tillkommer kommunen såvitt gäller område med detaljplan eller områdesbestämmelser eller område beträffande vilket fråga väckts om upprättande av sådan plan eller sådana bestämmelser.

Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Faslighelsbildningslagen

I andra slyckel har en ändring gjorts så att kommunen i stället för byggnadsnämnden skall vara behörig alt ansöka om förrättning m, m, (se avsnitt 2,3,3), Vidare har en ändring gjorts på grund av del nya plansystemel i PBL-förslaget,

9§

Om avslutande av förrättning vid vilken även handlägges fråga om fastig-helsbildning och om åtgärder i samband med avslutandet gäller 4 kap, 29 och 30 §§,

Beträffande annan förrättning äger 4 kap, 29 § motsvarande lillämpning. Kommunen skall dock alltid underrättas om avslutande av förrättning som den har sökt.

Ändringama i andra stycket är föranledda av att kommunen i stället för byggnadsnämnden skall vara behörig att ansöka om förrättningar (se avsnitt 2,3,3),

10 §

Kostnaderna för fastighetsbestämning fördelas mellan sakägarna efler vad som är skäligt. Är kommunen sökande, skall kostnaderna betalas av kommunen, i den mån särskilda skäl föranleder detta. Bestämmelserna i 2 kap, 6 § om betalningsskyldighetens fördelning när överenskommelse föreligger mellan sakägarna och om ansvaret för kostnaderna när ansökan avvisas eller förrättning inställes äger motsvarande tillämpning beträffande fastighelsbestämning.

Sker fastighetsbestämning i samband med fastighetsbildning enligt 13 kap,, skall i stället för första stycket lillämpas 5 § i nämnda kapitel.

Ändringen i första stycket är föranledd av all kommunen i stället för byggnadsnämnden skall vara behörig atl ansöka om förtältningar m, m, (se avsnitt 2,3,3),

15 kap, 8§

Finner länsstyrelsen all tillstånds- eller fastighetsbildningsbeslul strider mot sådan bestämmelse i denna lag som meddelats lill förmån för allmänt intresse, får länsstyrelsen överklaga beslutet på sätt och inom lid som gäller för sakägare.

156

Första stycket gäller icke fastighetsbildning inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser, om åtgärden rör endasl mark som enligt planen eller bestämmelserna är avsedd för annat än jordbruksändamål.

Med hänvisning till vad jag har anfört i specialmoliveringen lill 3 kap, 2 § Qärde och femte styckena vidhåller jag förslagel i lagrådsremissen atl ändra den språkliga utformningen av fullföljdsregeln i första styckel.

Ändringen i andra slyckel är föranledd av del nya plansystemel i PBL-förslaget och innebär ingen ändring i sak.

Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Faslighelsbildningslagen

9§

Beslut om inställande av förtättning som begärts av länsstyrelsen eller kommunen får överklagas av sökanden i likhet med vad som gäller för sakägare.

Motsvarande rätt tillkommer den som sökt fastighetsreglering enligt 5 kap. 3 § andra stycket.

Ändringen i första slyckel är föranledd av alt kommunen i stället för byggnadsnämnden skall vara behörig alt ansöka om förtältningar m, m, (se avsnitt 2,3,3). Med hänvisning till vad jag har anfört i specialmotiveringen till 3 kap. 2 § fjärde och femte styckena vidhåller jag förslaget i lagrådsremissen att ändra den språkliga utformningen av fullföljdsregeln i första stycket.

16 kap. 14 §

Fastighetsdomstolen kan, efter vad som är skäligt med hänsyn lill omständigheterna, förordna att sakägare som förlorar målet skall ersätta annan sakägare dennes rättegångskostnad. I mål om inlösenersältning skall dock sakägare som avstår mark eller särskild rättighet få gottgörelse för sin kostnad oberoende av utgången i målet.

Första styckel gäller ej, om annat följer av 18 kap, 6 eller 8 § rättegångsbalken.

Vinner sakägare mål mot företrädare för allmänt intresse, kan domstolen tillerkänna honom ersättning för rättegångskostnad, om synnerliga skäl föreligger. Sådan ersättning skall utges av statsverket eller, om endasl kommunen företräder det allmänna intresset, av kommunen.

Skall i annat fall än som avses i 13 § kostnad för bevisning eller särskild åtgärd enligt rätlens beslul utgå av allmänna medel, kan domstolen när del är skäligt förordna all kostnaden skall stanna på statsverket.

Ändringen i tredje styckel är föranledd av alt kommunen i stället för byggnadsnämnden skall vara behörig atl ansöka om förtältningar (se avsnitt 2,3.3). Om byggnadsnämnden har fört lalan enligt 15 kap, 7 § företräder nämnden kommunala intressen. Av detta följer att kommunen även i dessa fall skall utge ersättning under de fömtsättningar som anges i 16 kap, 14 § tredje slyckel.

157

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Ändringarna i fastighetsbildningslagen bör träda i kraft samtidigt med PBL och lagen om exploateringssamverkan. Ändringarna innebär i ell avseende en ändring av materieU innebörd. Enligt 3 kap. 3 § utvidgas sålunda möjligheten att utom planlagt område förbjuda olämplig fastighetsbildning, nämhgen lill fastighetsbildning som inte skall ske för bebyggelse. Som lagrådet (yttrandet bilaga 8, s, 361) påpekar bör - om frågan uppkommer om vilken lydelse av 3 kap, 3 § som skall tillämpas - vägledning kunna hämtas från gmnderna för 4 § lagen (1970:989) om införande av faslighelsbildningslagen och vad som har anförts i förarbetena lill delta lagmm.

Prop. 1985/86:90

Specialmotivering

Faslighetsbild-

ningslagen

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:989) om införande av fastighetsbildningslagen

12 §

Förbud mol avslyckning, som länsstyrelse med stöd av äldre lag meddelat i avvaktan på att stadsplan eller byggnadsplan upprättas eller ändras, skall icke längre gälla.

Ändringen i 12 § innebär atl första styckel utgår. Enligt första meningen i det nuvarande första stycket jämställs avstyckningsplan med byggnadsplan. Enligt 17 kap, 4 § i PBL-förslaget skall avstyckningsplaner som omfattas av etl förordnande enligt 168 § byggnadslagen (1947:385) upphöra all gälla när PBL träder i kraft. Övriga avstyckningsplaner skall gälla som detaljplaner enligt PBL, Härigenom blir bestämmelsen i första meningen av första styckel i förevarande paragraf onödig.

Enligt andra meningen i första stycket får avstyckningsplan ändras enligt de bestämmelser som före den 1 januari 1948 gällde i fråga om tillkomsten av sådan plan. Detta innebär all bestämmelserna i lagen (1926:326) om delning av jord å landet skall tillämpas. Som nyss nämnts skall avstyck-ningsplanerna gälla som detaljplaner. Detta medför atl ändring eller upphävande av avstyckningsplaner som inte upphör vid PBL:s ikraftträdande skall ske enligt bestämmelserna i PBL. På grund härav är det nödvändigt att andra meningen i första styckel utgår.

Specialmotivering Lagen om införande av fastighetsbildningslagen

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Ändringarna i lagen om införande av faslighelsbildningslagen bör träda i kraft samtidigt med PBL,

158

4.4 Förslaget till lag om ändring i anläggningslagen op, 1985/86:90

(1973:1149)

Specialmotivering Anläggningslagen Gemensamhetsanläggning får inrättas endasl omfördelarna av ekonomisk eller annan art av anläggningen överväger de kostnader och ölägenheter som anläggningen medför.

Gemensamhetsanläggning fär icke inrättas för byggnad eller annan anläggning som ej hör till fastighet, om ökad kostnad eller annan olägenhet av betydelse därigenom kan komma all uppslå för annan deltagare i gemen-samhelsanläggningen.

Motiven till de föreslagna ändringarna har jag redovisat i den allmänna

motiveringen (avsnitt 2,3.3). Sista meningen i första styckel har tagits bort och ersätts av en ny 6a §, I förhållande till det remitterade förslaget har en redaktionell justering

gjorts.

6a§

Bestämmelserna i 5 och 6 §§ skall inte tillämpas om det i en fastighetsplan har meddelats bestämmelser om. en gemensamhetsanläggning och anläggningsbeslut meddelas under detaljplanens genomförandetid.

Enligt förslaget till PBL (6 kap. 4 § tredje stycket) skall - om en fastighetsplan skall reglera inrättande av en gemensamhetsanläggning — 5 och 6 §§ anläggningslagen tillämpas när fastighetsplanen antas. Någon ny prövning enligt 5 och 6 §§ skall inte göras vid den förtättning som måsle hållas för alt inrätta gemensamhetsanläggningen. En bestämmelse om delta har tagits in i förevarande paragraf. Som jag anförde i PBL-propositionen (s. 212) bör delta undanlag gälla endasl under den tid som bedömningen i fastighetsplanen kan anses aktuell. Därför föreskrivs atl undantaget från 5 och 6 §§ skall gälla endast under detaljplanens genomförandetid. I lagrådsremissen föreslog jag att undantaget skulle gälla endast om ansökan om anläggningsförtällning görs före ulgången av genomförandetiden. Som lagrådet (yttrandet bilaga 8, s, 362) påpekar bör emellertid den avgörande tidpunkten vara inte när ansökan görs utan då anläggningsbeslut meddelas. Vidare påpekar lagrådet att del kan förflyta en tid, ibland flera år, innan genomförandetiden börjar löpa. Därför bör undantaget gälla endast wwrfér genomförandetiden. Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag. Efler genomförandetidens slut ankommer det således på förtättningsmännen att göra en prövning direkt mot bestämmelserna i anläggningslagen.

9§

Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmelser

får en gemensamhetsanläggning inte inrättas i strid mol planen eller

bestämmelserna. Om syftet med planen eller beslämmelserna inte motver- . q

kas.får dock mindre avvikelser göras.

Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning än som avses i första styckel, skall anläggning inrättas så, atl syftet med bestämmelsema inte motverkas.

Om det finns särskUda skäl, får länsstyrelsen eller efter dess förordnande kommunal myndighei på begäran av fastighetsbildningsmyndigheten medge undantag från bestämmelser som avses i andra styckel.

En kommunal myndighels beslut i fråga som avses i tredje styckel får överklagas genom besvär hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje stycket får överklagas genom besvär hos regeringen.

Ändringama föranleds dels av del nya plansystemel i PBL, dels av att undanlag från plan enligt PBL inte kan medges och dels av atl kommunen i stället för byggnadsnämnden skall vara behörig att ansöka om förtältningar m,m, (se avsnitt 2,3.3), Ändringarna har utformats på samma sätt som i den tidigare avhandlade 3 kap, 2 § faslighelsbildningslagen. Jag hänvisar till vad jag anförde i specialmotiveringen lill den paragrafen.

Prop, 1985/86:90

Specialmolivering Anläggningslagen

10 §

Ändringen är föranledd av del nya plansystemet i PBL-förslaget och innebär ingen ändring i sak, I förhållande till del remitterade förslaget har paragrafen ändrats på samma sätt som 3 kap, 3 § fasighetsbildnigslagen. Angående motiven till ändringen hänvisar jag lill vad jag anförde i specialmotiveringen till sistnämnda paragraf

18 §

Rätt all påkalla förtättning enligt denna lag tillkommer ägaren av faslighel, som avses skola deltaga i anläggningen eller som enligt en detaljplan heh eller lill viss del skall användas till allmän plats för vilken kommunen inte är huvudman. Rätt att påkalla förrättning tUlkommer också kommunen och hyresgästorganisation.

Länsstyrelsen kan påkalla förtättning för inrättande av anläggning som styrelsen finner vara av större betydelse från allmän synpunkt.

Vid expropriation eller liknande ivångsförvärv får förvärvaren påkalla förrättning för inrättande av sådan anläggning varigenom olägenhet av förvärvet kan undanröjas, minskas eller förebyggas.

Om rätl för väghållare att påkalla förtättning enligt denna lag finns bestämmelser i 20a § och 25 § tredje stycket väglagen (1971:948),

En samfäUighetsförening som förvaltar en exploateringssamfällighet enligt lagen (0000:000) om exploateringssamverkan får begära förrättning enligt denna tag, om åtgärden syftar lill alt genomföra sådan samverkan.

I propositionen med förslagel lill PBL (s,830O fömlskickade jag atl ändringar skulle göras i bl, a, anläggningslagen så att fastighetsägare, som får sin faslighet eller en del av den utlagd till allmän plats för vilken annan

160

än kommunen är huvudman, skall ha rätt alt påkalla förrättning för bildande av gemensamhetsanläggning. Enligt 14 kap, 1 § PBL skall nämligen huvudmannen för allmänna platser vara skyldig atl - om fastighetsägaren begär del - förvärva sådan mark. Det är emellertid inte alltid så all det finns någon huvudman i dessa situationer. Därför bör fastighetsägarna kunna se lill atl en huvudman utses genom all en förrättning enligt anläggningslagen kommer lill stånd. Den nu föreslagna möjligheten, som kommer lill uttryck genom ett tillägg i 18 § första stycket, motsvaras i dag av bestämmelsen i 116 § första styckel byggnadslagen, enligt vilken länsstyrelsen kan föranstalta om att en vägförening enligt lagen om enskilda vägar bildas. Chefen för kommunikationsdepartementet kommer i annat sammanhang - när han lägger fram förslag lill ändringar i lagen om enskilda vägar - alt föreslå atl motsvarande möjlighet införs i den lagen,

I första slyckel har vidare " byggnadsnämnden" bytts ul mol "kommunen". Motiven till denna ändring har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,3.3),

Jag vill också anmärka all del i förhållande lill del remitterade förslagel har gjorts en redaktionell justering i första styckel,

I ett nytt femte stycke föreskrivs alt en samfällighetsförening som förvallar en exploateringssamfällighet får begära förtättning enligt anläggningslagen, om åtgärden syftar lill alt genomföra exploateringssamverkan. Bestämmelsen har tillkommit för att samfällighetsföreningen skall kunna la initiativ till all bilda sådan gemensamhetsanläggning som krävs för all exploateringen skall kunna fullföljas, Anläggningsålgärden syftar lill att genomföra exploateringssamverkan och får således vid anläggningsförtäll-ningen bedömas mot bakgrund av vad som framgår av detaljplanen eller vad som angetts i exploateringsbeslutet och exploateringsavtalet,

Samfällighelsföreningens initiativrätt torde främst få betydelse om en gemensamhetsanläggning behöver inrättas och bestå även efter del alt exploateringsförrältningen avslutats. Atl faslighelsbildningsmyndighelen vid en exploaleringsförrätlning kan ta initiativ lill sådana förrättningar enligt bl, a, anläggningslagen som har betydelse för samexploateringen framgår av 8 § förslaget till lag om exploateringssamverkan.

Förvaltas samfälligheten direkt av delägarna, har dessa initiativrätt enligt reglerna i första stycket.

Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Anläggningslagen

21 §

Faslighelsbildningsmyndighelen skall utreda förutsättningarna för anläggningen och ombesörja behövliga tekniska arbeten och värderingar. Härvid bör rådplägning ske med sakägarna. Vid behov skall samråd ske med de myndigheter som beröres av anläggningen.

Har förtättningen påkallats endast av ägaren av faslighel, som finnes ej kunna tilläggas rätt att dellaga i anläggningen och som inte heller helt eller till viss del skall användas tUl allmän plats som avses i 18 första stycket, föreligger hinder mol all inrätta anläggningen.

Den föreslagna ändringen i andra stycket är en direkt följd av förslaget i 18 § första styckel. Även om fasligheten inte får delta i anläggningen skall

161

11 Riksdagen 1985186. I saml. Nr 90

det förhållandel således inte innebära något hinder mol alt inrätta anlägg- Prop. 1985/86:90
ningen, om fastigheten helt eller till viss del skall användas lill allmän plats.

I förhållande till det remitterade förslaget har en redaktionell justering Specialmotivering

gjorts i andra stycket. Anläggningslagen

23 §

Om byggnadsnämnden vid samråd enligt 21 § anser att anläggningens tillåtlighet enligt 10 § kan sältas i fråga och om det från andra synpunkter än som avses i 10 och II § finns fömtsättningar för att inrätta anläggningen, skall faslighelsbildningsmyndighelen hänskjuta ärendet till byggnadsnämnden för prövning. Finner nämnden att sistnämnda paragrafer inte utgör hinder mot anläggningen, skall nämnden lämna medgivande till denna.

Beslut varigenom byggnadsnämnden vägrat medgivande till anläggningen eller gjort sådant medgivande beroende av villkor får överklagas genom besvär hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslul får överklagas genom besvär hos regeringen.

Beslul av byggnadsnämnden eller högre instans varigenom medgivande till anläggningen vägrats eller gjorts beroende av villkor är bindande för fastighetsbildningsmyndighelen.

Som jag anförde i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3,1) är det onödigt tyngande all hänskjuta ärenden till byggnadsnämnden i de fall anläggningen är belägen inom detaljplan. Del torde vara fullt tillräckligt med kravet i 9 § atl anläggningen inte får strida mol detaljplanen. När det gäller anläggningar som kräver bygglov och som är belägna utanför detaljplan, torde det vara tillräckligt atl ärendet hänskjuts till byggnadsnämnden om nämnden begär det vid samrådet. Första styckel har utformats i enlighet härmed och överensstämmer med första stycket i den tidigare avhandlade 4 kap, 25a § i fastighetsbildningslagen.

Med hänvisning lill vad jag har anfört i specialmoliveringen till 3 kap, 2 § Qärde och femte styckena vidhåller jag förslagel i lagrådsremissen alt ändra den språkliga utformningen av fullföljdsregeln i andra styckel.

Ikraftträdande m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Har sammanträde med sakägarna hållits före ikraftträdandet, skall 6 § i dess äldre lydelse lillämpas.

Ändringarna i anläggningslagen bör träda i kraft samtidigt med PBL och lagen om exploateringssamverkan, I lagrådsremissen föreslog jag inte några övergångsbestämmelser. Lagrådet (yttrandet bilaga 8, s, 362) anförde med anledning härav:

1 6 § föreslås en ändring av båtnadsvillkorel så alt förrättningsmannen får större möjligheter all väga in miljömässiga och sociala fördelar vid båtnadsprövningen. Lagrådet har ingen erinran häremot. Ändringen är av materiell natur. En övergångsbestämmelse synes behövlig. Enligt lagrå-

162

dels mening är del lämpligt alt utforma en sådan bestämmelse efler förebild av 7 § lagen om införande av anläggningslagen och lagen om förvaltning av samfälligheter. Har alltså sammanträde med sakägarna hållits innan ändringen av 6 § anläggningslagen trätt i kraft, torde bestämmelsen i dess äldre lydelse böra tillämpas.

Prop. 1985/86:90

Specialmolivering Anläggningslagen

Jag ansluter mig till lagrådets uppfattning. En övergångsbestämmelse har därför införts i enlighet med lagrådels förslag,

4.5 Förslaget till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)

6§

Ledningsrätl får ej upplåtas, om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller ölägenheterna av upplåtelsen frän allmän eller enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den,

I överensstämmelse med vad som har föreslagits i specialmotiveringen lill 6 § anläggningslagen ersätts sista meningen i förevarande paragraf av en ny paragraf, 6a §,

Specialmotivering Ledningsrättslagen

6a§

Bestämmelsen i 6 § skall inte tUlämpas om det i en fastighetsplan har meddelats bestämmelser om en ledningsrätt och ledningsbeslut meddelas under detaljplanens genomförandelid.

På förslag av lagrådet i yttrandet över PBL, (prop. 1985/86:1, bilagedelen s. 275) föreslår jag i 6a § en motsvarighet lill förslagel lill 6a § i anläggningslagen. I övrigi vill jag hänvisa lill vad jag har anfört i specialmotiveringen lill sistnämnda paragraf.

Förevarande paragraf har utformats i enlighet med lagrådels förslag.

8§

Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmelser får en ledningsrätl inte upplåtas i strid mot planen eller beslämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Gäller nalurvårdsföreskrifler eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning än som avses i första stycket, skall ledningsrätl upplåtas så, atl syftet med bestämmelserna inte motverkas.

Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen eller efter dess förordnande kommunal myndighet på begäran av faslighelsbildningsmyndighelen medge undantag från bestämmelser som avses i andra slyckel.

En kommunal myndighels beslul i fråga som avses i tredje stycket får överklagas genom besvär hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje styckel får överklagas genom besvär hos regeringen.

163

Ändringarna i 8 § överensstämmer med de ändringar som jag har föreslå-    Prop, 1985/86:90
git i 3 kap, 2 § fastighetsbildningslagen och i 9 § anläggningslagen. Jag
hänvisar till vad jag anförde i specialmotiveringen till 3 kap, 2 § fastighets-     Specialmolivering
bildningslagen.                                                               Ledningsrätts-

lagen

9§

Inom område som inte omfattas av detaljplan, får ledningsrätl inte upplåtas om upplåtelsen skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området.

Ändringen är föranledd av det nya plansystemel i PBL-förslaget och innebär ingen ändring i sak, I förhållande lill del remitterade förslaget har paragrafen ändrats på samma sätt som 3 kap, 3 § fastighetsbildningslagen. Angående motiven till ändringen hänvisar jag till vad jag anförde i specialmotiveringen till sistnämnda paragraf.

21 §

Om byggnadsnämnden vid samråd enligt 19 § anser alt upplåtelsens tillåtlighet enligt 9 § kan sättas i fråga och om det från andra synpunkter än som avses i 9 och 10 § finns fömtsättningar för atl medge upplåtelsen, skall fastighetsbildningsmyndigheten hänskjuta ärendet lill byggnadsnämnden för prövning. Har ledningens sträckning fastställts av koncessionsmyndighet, skall sådant hänskjulande dock ej ske.

Finner nämnden att 9 och 10 §§ inte utgör hinder mot upplåtelsen, skall nämnden lämna medgivande till denna.

Beslut varigenom byggnadsnämnden vägrat medgivande lill upplåtelsen eller gjort sådant medgivande beroende av villkor får överklagas genom besvär hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas genom besvär hos regeringen.

Beslut av byggnadsnämnden eller högre instans varigenom medgivande till upplåtelsen vägrats eller gjorts beroende av villkor är bindande för fastighetsbildningsmyndigheten.

Ändringarna i förs ta-tredje styckena överensstämmer med de ändringar som jag har föreslagit i 23 § anläggningslagen.

Med hänvisning till vad jag har anfört i specialmotiveringen till 3 kap. 2 § Qärde och femte styckena vidhåller jag förslaget i lagrådsremissen att ändra den språkliga utformningen av fullföljdsregeln i andra stycket.

Övergångsbestämmelserna till ledningsrättslagen (1973:1144)

Denna lag träder i kraft d, 1 juli 1974,

Den som innehar fastighet under ständig besittningsrätt eller med fideikommissrätt skall vid tillämpningen av denna lag anses som fastighetens ägare.

Vad som enligt denna lag gäller för del fall atl faslighel svarar för fordran skall tillämpas även när faslighel besväras av rätl till avkomsl eller annan förmån.

164

Bestämmelserna i 13 § om tillämpning av 4 kap, 3 § expropriationslagen (1972:719) gäller ej värdeökning som inträffat före utgången av juni 1971.

Ändringen innebär all fjärde styckel av övergångsbestämmelsema till ledningsrättslagen upphävs. Enligt detta stycke skall bestämmelsema om byggnadsplan i ledningsrättslagen tillämpas även på avstyckningsplan. I lagrådsremissen föreslog jag inte någon ändring av övergångsbestämmelserna. Av samma skäl som jag anförde i specialmoliveringen tih 12 § lagen (1970:989) om införande av faslighelsbildningslagen blir emellertid fjärde slyckel i övergångsbestämmelserna onödigt och kan därför upphävas (jfr. också lagrådets yttrande över förslagel till lag om ändring i vattenlagen (1983:299)bilaga8, s, 369),

Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Ledningsrättslagen

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Ändringarna i denna lag bör träda i kraft samtidigt med PBL. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

4.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.

1 §

Vid tillämpningen av denna lag skall som samfällighet anses

1. samfällighet enligt fastighetsbildningslagen (1970:988),

2. annan mark som gemensamt tillhör ägama av de mantalssatta fastigheterna i en socken,

3. servitut eller annan särskild rättighet som hör till flera fastigheter gemensamt,

4. samfällighet enligt anläggningslagen (1973:1149),

5. samfällighet enligt vattenlagen (1983:291),

6. samfällighet enligt lagen (0000:000) om exploateringssamverkan.
Med delägarfastighet förstås i lagen fastighet som har del i samfällighet

och med delägare ägaren av delägarfastighet, I fråga om samfällighet enligt första stycket 5 förslås dock med delägarfastighet fastighet som på annat sätt än genom delaktighet omfattas av samfllligheten och med delägare den som deltar i samfälligheten. Beträffande sådan samfällighet skah vidare vad som sägs i lagen om delägarfastighels andelstal i stället gälla delägares andelstal.

Förvaltningen av exploateringssamfälligheler skall enligt vad jag anförde i propositionen om ESL (avsnitt 2,1,3) ske enligt lagen om förvaltning av samfälligheter.

Specialmotivering Lagen om förvaltning av samfälligheter

4§

Samfällighet förvallas antingen direkt av delägarna (delägarförvallning) eller av särskill bildad samfällighetsförening (föreningsförvaltning). Ifråga om mark som är belägen inom ett samverkansområde gäller även vad därom föreskrivs i lagen (0000:000) om exploateringssamverkan.

165

Fastigheter, til) vilka hör andel i samfälld mark inom ett samverkansområde, skall kunna ingå i en exploateringssamfällighet. Delta framgår av 6 § förslagel lill lag om exploateringssamverkan och av vad jag har anfört i specialmotiveringen lill den paragrafen (prop, 1985/86:2 s,60). Del är således varje delägande fastighet som ansluts var för sig på begäran av respektive fastighetsägare. Detta slår inte i överensstämmelse med beslämmelserna i lagen om förvahning av samfälligheter där det finns särskilda bestämmelser om hur beslul skall fallas som berör t, ex, en marksamfällighet. På gmnd härav föreslår jag beträffande förevarande paragraf ett tillägg där det anges atl del i lagen om exploateringssamverkan också fmns bestämmelser som rör förvaltningen av marksamfalligheter, I övriga förvaltningsfrågor skall emeUertid lagen om förvaltning av samfälligheter gälla.

Prop, 1985/86:90

Specialmolivering Lagen om förvaltning av samfälligheter

5§

Avstyckas samfällighet som avses i 1 § första stycket 1 eller 2 eller viss ägovidd av sådan samfällighet utan all ha övergått till annan ägare och förvallas samfälligheten av samfällighetsförening, övergår äganderätten till den sålunda bildade fasligheten genom avslyckningen lill föreningen. Detta gäller dock ej samfäUighetsförening som förvallar en exploaleringssam-fäUighet enligt lagen (0000:000) om exploateringssamverkan.

Denna ändring är, som närmare motiverats i den allmänna motiveringen i propositionen med förslag lill lag om exploateringssamverken (prop, 1985/86:2, avsnitt 2,7) föranledd av skattetekniska skäl. Avstyckade fastigheter kommer lill följd av ändringen atl ägas gemensamt av de fastig-helsägare som har del i samfälligheten.

18 §

Samfallighetsförenings ändamål är atl förvalta den samfällighet för vilken

den bildats,

Samfällighetsförening får ej driva verksamhet som är främmande för del ändamål som samfälligheten skall tillgodose,

Samfällighetsförening som förvallar en exploateringssamfällighet enligt tagen (0000:000) om exploateringssamverkan får ej äga mark.

Bestämmelsen att en exploateringssamfällighet inte får äga mark har jag motiverat i den allmänna motiveringen i propositionen med förslag till lag om exploateringssamverken (prop, 1985/86:2, avsnitt 2,7),

20 §

Samfällighetsförening bildas vid sammanträde med delägarna genom atl de antager stadgar och utser styrelse.

Sammanträde enligt första stycket hålles av den som fastighetsdomstolen förordnat därtill. Sådant förordnande meddelas på begäran av delägare. Dock skall i samband med förtättning enligt faslighelsbildningslagen (1970:988), anläggningslagen (1973:1149) eller lagen (0000:000) om exploateringssamverkan fastighetsbildningsmyndighelen eller, om särskild

166

förrältningsman förordnals enligt 4 § anläggningslagen, denne hålla sammanträde enligt första stycket beträffande samfällighet som beröres av förrättningen, om delägare i samfälligheten begär del eher om del är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt all samfällighetsförening bildas, I fråga om samfälligheter enligt 1 § första slyckel 5 skall vad som i andra styckel sägs om förrättning och förrältningsman gälla förtättning och förrättningsman enligt vattenlagen (1983:291), Om det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt atl en samfällighetsförening bildas för förvaltningen av en bevattnings- eller vatlenregleringssamfällighet, får domstolen förordna någon att hålla sammanträde enligt första styckel även om delägare i samfälligheten inte har begärt del.

Prop, 1985/86:90

Specialmolivering Lagen om förvaltning av samfälUg-heter

Genom ändringar i denna paragraf ges möjlighet att bilda samfällighetsförening för all förvalla en exploateringssamfällighet. Det blir därigenom också möjligt atl la upp frågan om bildande av en samfällighetsförening för att förvalta en marksamfällighet som inrättas vid en exploateringsförrättning.

21 §

I fråga om sammanträde för bildande av samfällighetsförening äger 7 § andra styckel, 8-11 §§, 12 § första stycket första punkten och 14 § motsvarande lillämpning. Hålles sammanträdet i samband med förrättning enligt faslighelsbildningslagen (1970:988), anläggningslagen (1973:1149), vattenlagen (1983:291) eUer lagen (0000:000) om exploateringssamverkan äger dock i fråga om delgivning av kallelse lill sammanträdet vad som gäller om delgivning av kallelse till sammanträde vid förtättningen motsvarande tillämpning.

När sammanträde för bildande av en samfällighetsförening hålls i samband med en förtättning enligt lagen om exploateringssamverkan bör reglerna om delgivning av kallelse till sammanträde vid förrättningen gälla även kallelse lill sammanträde för föreningsbildning.

23 §

I fråga om klander av beslut vid sammanträdet äger 15 § motsvarande tillämpning.

Har fastighetsbildnings-, anläggnings- eller exploateringsbeslut eller tillståndsdom eller tillståndsbeslul enligt vattenlagen (1983:291) meddelats, får sammanträde för bildande av samfällighetsförening hållas innan domen eller beslutet om samfällighetens bildande vunnit laga kraft. Som delägare anses därvid ägaren av fastighet och annan som enligt domen eller beslutet skall ha del i samfälligheten. Beslut som fallas vid sammanträdet gäller endast under fömtsättning att fastighetsbildnings-, anläggnings-, exploaterings- eller lillståndsbeslutet eller lillståndsdomen vinner laga kraft eller, i fråga om anläggningsbeslul, att förordnande meddelas enligt 27 a § anläggningslagen (1973:1149) eller 13 kap, 50 § första styckel vattenlagen.

Genom denna ändring ges en möjlighet all få till stånd en samfällighetsförening på ett tidigt stadium i förtättningen.

167

61 §

Samfällighetsförening skall upplösas, när den eller de samfälligheter som förvallas av föreningen upphör alt beslå. Upplösning skall vidare ske, om medlemmarna är ense om del och länsstyrelsen medger det. Bestämmelser om rätl för fastighetsbildningsmyndighelen atl förordna om upplösning av samfällighetsförening finns i anläggningslagen (1973:1149) och lagen (0000:000) om exploateringssamverkan.

Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Lagen om förvaltning av samfälligheter

Enligt 13 § förslaget till lag om exploateringssamverkan skall i exploateringsbeslutet anges bl, a, den tidpunkt när exploateringen skall vara slutförd. När denna tidpunkt eller den senare tidpunkt som kan ha blivit beslutad efter förlängning inträffar, upphör exploateringsbeslutet automatiskt enligt förslagel till 25 §, Av den lydelse som förevarande paragraf nu föreslås få, framgår all samfällighetsföreningen senast vid denna tidpunkt skall upplösas. Om exploateringssamverkan skulle vara slutförd dessförinnan, bör samfällighetsföreningen kunna upplösas efter medgivande från delägarna och länsstyrelsen. Enligt min mening bör man med dessa möjligheter kunna avslå från all införa särregler om upplösning av en samfällighetsförening som förvaltar en exploateringssamfällighet. Däremot bör en erinran införas i denna paragraf om fastighelsbildningsmyndighelens möjligheter alt förordna om upplösning av en samfällighetsförening om det enligt 27 § förslagel lill lag om exploateringssamverkan beslutas om ändring i kretsen av deltagande fastigheter i samfälligheten,

I detta sammanhang vill jag med anledning av ett remissyttrande kommentera en fråga om länsstyrelsens uppgifter i samband med upplösning av en samfällighetsförening. Enligt utredningens förslag skall länsstyrelsen, innan den medger alt en samfällighetsförening upplöses, kontrollera att föreningen fullgjort sina skyldigheter, bl, a, enligt exploateringsavtalet. Detta har kritiserats såsom utgörande onödig byråkrati. Enligt min mening framstår del emellertid som nödvändigt att länsstyrelsen, vid sitt medgivande till all föreningen får upplösas, kontrollerar alt föreningen fullgjort sina åligganden gentemot tredje man och fördelat sina tillgångar bland delägarna. Denna kontroll sker således inte enbart av hänsyn till kommunerna utan utgör en garanti för tredje man all ell avtal med en samfällighetsförening kommer att genomföras. Exploateringsavtalet ulgör onekligen ell myckel viktigt avtal i detta sammanhang som länsstyrelsen regelmässigt har anledning alt bevaka. Detta bör emellertid kunna ske på ett förhållandevis enkelt sätt, I övrigt skiljer sig inte länsstyrelsens uppgifter i detta sammanhang från vad som bör iakttas vid upplösning av annan förening som är registrerad hos länsstyrelsen.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Ändringarna i denna lag bör träda i kraft samtidigt med lagen om exploateringssamverkan. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

168

4.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen (1973: 1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

6§

Vad som enligt anläggningslagen (1973: 1149) gäller fördel fall alt faslighel svarar för fordran skall lillämpas även när fastighet besväras av rätl lill avkomsl eller annan förmån.

Ändringen innebär alt andra stycket upphävs, I detta föreskrivs nu att beslämmelserna i anläggningslagen om byggnadsplan äger motsvarande lillämpning på avstyckningsplan, I lagrådsremissen föreslog jag inte någon ändring i förevarande lag. Av samma skäl som jag anförde i specialmotiveringen lill 12 § lagen (1970:989) om införande av faslighelsbildningslagen blir emellertid bestämmelsen i 6 § andra styckel onödig och kan därför upphävas (jfr- också lagrådets yttrande över förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1983:291) bilaga 8, s, 369),

Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Lagen om införande av anläggningslagen och lagen om förvaltning av samfälligheter

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den I januari 1987,

Ändringarna i lagen om införande av anläggningslagen och lagen om förvaltning av samfälligheter bör träda i kraft samtidigt med PBL.

4.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:990) om förmånsrätt för fordran på grund av fastighetsbildning

1 §

Har vid förtättning enligt fastighetsbildningslagen (1970:988) eller lagen (0000:000) om exploateringssamverkan bestämts alt ägare av faslighel skall utge ersällning lill annan sakägare och har fordran på ersättning icke förfallit lill betalning tidigare än ell år före utmätning eller konkursansökan, skall med fordringen följa förmånsrätt enligt 6 § 1 förmånsrällslagen (1970:979).

Samma förmånsrätt tillkommer fordran på ersättning i pengar enligt 5 kap. 31 § tredje slyckel faslighelsbildningslagen för skog som ej kunnat utlagas inom föreskriven lid.

Specialmotivering Lagen om förmånsrätt för fordran på grund av fastighetsbildning

Tillägget i denna paragraf innebär all de ersättningar som en exploateringssamfällighet skall belala som följd av markregleringar vid en exploate-ringsförtätlning utgör en ersällning motsvarande faslighelsbildningslikvid. För denna gäller den särskilda förmånsrätt som anges i paragrafen. Eftersom utdebiteringen från fastigheterna i exploateringssamfälligheten sker enligt de andelstal som gäller enligt exploateringsbeslutet, är det möjligt att beräkna storleken av det belopp som med förmånsrätt kan åvila en fastighet.

169

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Prop, 1985/86:90

Ändringen i denna lag bör träda i kraft samtidigt med lagen om exploateringssamverkan. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

4.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:1152) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

Med samfallighetsförenings fordran på belopp, som vid uttaxering enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter påförts någon såsom ägare av faslighel eller innehavare av tomträtt, som omfattas av samfälligheten, följer förmånsrätt enligt 6 § 1 eller 7 § 2 förmånsrällslagen (1970:979), om beloppet icke förfallit till betalning tidigare än etl år före utmätning eller konkursansökan.

Specialmotivering Lagen om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om förvaltning av samfälligheter

I enlighet med vad jag angett i den allmänna motiveringen i propositionen med förslag lill lag om exploateringssamverkan (prop, 1985/86:2, avsnitt 2,3,3) och i anslutning lill 12 och 13 §§ förslaget lill lag om exploateringssamverkan skall en samfäUighetsförening som förvaltar en exploa-leringssamfäUighet inte få åtnjuta förmånsrätt för större belopp än som har angetts i exploateringsbeslutet. En bestämmelse härom tas upp i etl nytt andra stycke till förevarande lag. Har inget belopp angetts i exploateringsbeslutet kan samfäUighetsföreningen inte heller åtnjuta någon förmånsrätt.

Den föreslagna lydelsen i andra styckel överensstämmer med den som lagrådet (yttrandet bdaga 10, s, 405) har föreslagit.

Förmånsrätten gäller för samfällighelsföreningens fordringar hos delägarna. Det kan vara fråga om kostnader för all ulföra gemensamma anläggningar, administrationskostnader m, m. De ersättningar som samfällighetsföreningen skall betala vid en exploaleringsförrätlning motsvaras av faslighelsbildningslikvid, för vilken särskild förmånsrätt gäller enligt lagen (1970:990) om förmånsrätt för fordran på grund av fastighetsbildning (se avsnitt 4,8),

Vid delägarförvallning föreligger ingen förmånsrätt enligt denna lag.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Ändringarna i denna lag bör träda i kraft samtidigt med lagen om exploateringssamverkan. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

170

4.10 Förslaget till lag om ändring i jordabalken

Prop. 1985/86:90

I jordabalken finns flera bestämmelser som direkt anknyter lill byggnadslagens planinstitul m. m. Dessa besiämmelser måsle anpassas lill motsvarande institut och begrepp i PBL,

Servitut har tidigare i stor omfattning använts för att ge detaljplanelik-nande föreskrifter, s, k, vUlaservilut, Dessa servitut har gett upphov till problem vid genomförande av efterföljande planer, PBL-utredningen framhåller atl reglering av byggnader bör ske i de former som anges i PBL och föreslår alt i 14 kap. 4 § jordabalken införs ett förbud mol atl bilda servitut som avser sådan reglering av byggnader som skall ske enligt PBL,

Villaservitul kan även på olika sätt reglera markanvändningen. Utredningen anser dock atl etl förbud inte bör omfatta markanvändningsservitu-ten, eftersom det är svårt atl dra en gräns mellan sådan reglering av markanvändningen som bör förbehållas PBL och sådan där servitut kan vara ett lämpligt medel för all ge en fastighel rätl till viss markanvändning på annan fastighet,

Enhgt PBL-ulredningen är det önskvärt all finna enkla former för att upphäva befintliga villaservitul. Utredningen lade dock inte fram någol eget förslag i denna del, eftersom frågan var föremål för behandling i annat sammanhang,

Endasl några få remissinstanser har behandlat utredningsförslaget om villaservituten. Några remissinstanser tillstyrker förslagel. Ett par av dem vill gå längre och föreslår ett generellt förbud mol alt bilda privata servitut. Hovrätten för Nedre Nortland avstyrker förslaget till ändring av 14 kap, 4 § jordabalken med motiveringen att den leder tiU tolkningssvårigheter. Av samma skäl är Stockholms kommun kritisk mol den föreslagna ändringen, särskill när del gäller servitut som avser endast en eller några enstaka fasligheter.

Som utredningen har framhållit har villaservituten medfört en hel del problem vid genomförande av planer. Innan samhället genom lagstiftning fick effektiva planinslmment var det vanligt att nya tätortsbildningar helt reglerades genom villaservitul. De problem som har förelegat beror främst på dessa äldre servitut, Serviluten gäller före planbestämmelser som rör samma frågor och som tillkommit vid senare tidpunkt. Behovet av den här formen av servitut är naturligtvis genom den byggnadslagstiftning som numera föreligger mycket litet. Det är inte heller troligt atl nya vUlaservilut avtalas annat än i mycket begränsad omfattning. Man kan naturligtvis säga sig, att samhället kan avgöra tvister mellan grannar om all bebyggelsereglering och att bebyggelsereglerande servilulsavlal till förekommande av sådana tvister inte behövs. Jag delar emeUertid hovrättens uppfattning atl utredningsförslaget kan ge upphov till tolkningssvårigheter och är alltså inte beredd atl ansluta mig till förslagel. Del väsentliga för samhällets del är naturligtvis atl servilutsbestämmelser inte utgör hinder mol en från aUmän synpunkt lämplig bebyggelseutveckling. Enligt min mening är reformbehovet på det här området i allt väsentligt knutet lill frågan om atl finna godtagbara och enkla former för att upphäva servitut som ulgör hinder för en sådan bebyggelseutveckling. Denna fråga bör emellertid tas upp i annat sammanhang.

Specialmolivering Jordabalken

171

3 kap.

7§

Har byggnad eller annan anläggning uppförts så atl den skjuter in på angränsande mark, och skulle anläggningens borttagande eller förändring medföra betydande kostnad eller olägenhet för anläggningens ägare, är denne ej skyldig all avträda den mark som sålunda tagits i anspråk, förtän anläggningen avlägsnas eller blir obmkbar. Vad som sagts nu gäller dock ej, om den som uppförde anläggningen inl .„ lade på den angränsande marken med avsikt eller av grov vårdslöshet oth, när anläggningen överlåtits till annan, denne ägde kännedom därom vid.sill förvärv.

Den angränsande markens ägare är berättigad lill ersättning för det inlrång som anläggningen medför.

Ändringen innebär atl paragrafens tredje stycke upphör alt gälla. I detta stycke erinras om atl det finns särskilda bestämmelser om trappa som skjuter över gatulinje. De besiämmelser som åsyflas är 39 § byggnadslagen där det bl, a, föreskrivs all länsstyrelsen får medge atl en trappa som skjuter över galulinjen från en fastighet inom byggnadskvarter får stå kvar på galumarken under viss tid eller tills vidare. Någon motsvarighet till 39 § byggnadslagen har inte ansetts behövlig i PBL,

Som lagrådet har påpekat blir konsekvensen av alt tredje styckel upphör atl gälla atl också trappa som skjuter över gatulinje kommer all omfattas av 3 kap, 7 § första och andra styckena. Lagrådet har också framhållit all en sådan reglering tidigare har ansetts alllför slräng därför atl det av historiska eller estetiska skäl kan vara önskvärt atl bibehålla en trappa, som skjuter över galulinjen. Lagrådet har vidare anfört (yttrandet bilaga 8, s, 364):

Rättsläget med lagrådsremissens förslag blir atl ägaren till en trappa är skyldig atl avträda den gatumark som han tagit i anspråk, om han inkräktat på marken avsiktligt eller av grov vårdslöshet, I andra fall torde han ha rätl alt få ha trappan kvar. Av betydelse är självfallet om han byggt trappan med kommunens uttryckliga eller lysta medgivande eller om kommunen i efterhand godtagit all fastighetsägaren utnyttjal gatumark.

Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Jordabalken

Lagrådet har anvisat olika lösningar för den händelse att det även i fortsättningen skulle vara önskvärt med en särreglering av beslämmelserna om trappa som skjuter över gatulinje. En möjlighet är enligt lagrådet atl ge befogenhet för länsstyrelsen eUer kommunen all medge alt Irappa som skjuter över gatulinje får stå kvar liUsvidare eller under viss tid. En sådan beslämmelse borde enligi lagrådet lämpligen las in i tredje styckel av förevarande paragraf.

Jag ser inga påtagliga nackdelar med all också trappa som skjuter över gatulinje kommer alt omfattas av första och andra styckena i paragrafen. Rättsläget som lagrådet har beskrivit del innebär enligi min mening en rimlig lösning, Atl låta frågan om trappan skall få stå kvar eller inte avgöras genom en särskild dispensprövning är enligt min mening en onödig omgång.

172

7 kap,

5§

Avtal om upplåtelse av annan nyttjanderätt än tomträtt är inte bindande längre än femtio år från del avtalet slöts. Upplåtelse av fast egendom inom detaljplan och upplåtelse av jordbmksartende är dock inte bindande längre än tjugofem år. Upplåtelse av annan nyttjanderätt än jordbmksarrende för någons livstid gäller ulan begränsning lill viss tid.

Avser upplåtelsen endast eller huvudsakligen rätl all avverka skog för annat ändamål än husbehov, är avtalet ej bindande längre än fem år.

Första och andra styckena gäller ej nyttjanderätl som upplåles av staten. Första slyckel inverkar ej på nyttjanderällshavares rätt till förlängning av avtal på gmnd av lag.

Har arrende eller hyra upplåtils på längre tid än den i första slyckel föreskrivna längsta tiden för nytljanderätls bestånd och vill faslighels-ägaren eller nyttjanderättshavaren frånträda avtalel sedan denna lid gått ul, skall uppsägning ske.

Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Jordabalken

I paragrafens/örj/fl stycke har ordet "stadsplan" bytts ut mot "detaljplan". Föreskriften om tidsbegränsning till 25 år för upplåtelse av fast egendom inom stadsplaneral område infördes redan år 1907 genom lagen (1907:36) om nyttjanderätl lill fast egendom (1 §), Inom detaljplanerade områden kan man ofta räkna med atl förändringar behöver göras. Den lidsbegränsning för upplåtelser som har gällt för sladsplaneområden har lika stort berättigande inom alla områden som omfattas av detaljplan. Den föreslagna ändringen påverkar inte avtal som träffats före ikraftträdandet. Som lagrådet har påpekat (yttrandet bilaga 8, s, 365) följer delta av lagtexten och framgår också klart av förarbetena, Artendeavtal angående mark som berörs av bestämmelsen i 17 kap, 4 § PBL kommer aUlså inte -som lagrådet också påpekat - all omfattas av bestämmelsen om kortare maximitid i fall avtalet träffas innan PBL träder i kraft. Delta gäller även om arrendetiden inte skall börja löpa förrän efter ikraftträdandet.

9 kap, 8§

Om jordägaren har sagt upp artendeavlalel, har arrendalorn rätl lill förlängning av delta, utom när

1, arrenderätten är förverkad eller förhållande som avses i 8 kap, 14 § föreligger,

2, arrendalorn i annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån atl avtalet skäligen icke bör förlängas,

3, jordägaren gör sannolikt, all han själv, hans make eller avkomling skall bmka arrendestället, och det ej är obilligt mol arrendalorn all artendeförhållandel upphör,

4, jordägaren gör sannolikt, all artendeslällel behövs för en mera ändamålsenlig indelning i brukningsenheter, och det ej av särskilda skäl är obilligl mol artendaiorn atl artendeförhållandel upphör,

5, jordägaren gör sannolikt, all arrendestället skall användas i enlighet med en detaljplan,

6, jordägaren i annat fall gör sannolikt, att arrendestället skall användas för annat ändamål än jordbmk, och det ej är obilligt mot arrendalorn all arrendeförhållandet upphör.

173

Om jordägarens intresse blir tillgodosett genom alt artendaiorn avlräder Prop, 1985/86:90
endast en del av artendeslällel och avtalet lämpligen kan föriängas såvitt

avser arrendestället i övrigi, har arrendalorn utan hinder av första stycket Specialmotivering

rätt till sådan föriängning. Jordabalken

Ändringen i första slyckel 5 är föranledd av det nya plansystemet i PBL-förslaget och innebär ingen ändring i sak.

10 kap,

5§

Om jordägaren har sagt upp arrendeavtalet, har artendatorn rätt till förlängning av detta, utom när

1, artenderätlen är förverkad eller förhållande som avses i 8 kap, 14 § föreligger,

2, artendaiorn i annal fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att avtalet skäligen icke bör förlängas,

3, byggnad på arrendestället uppförts ulan bygglov i fall då sådanl erfordrats eller i strid med en detaljplan eller områdesbestämmelser eller därmed jämförligt beslut av myndighei angående markens bebyggande eller användning,

4, i annal fall byggnad på artendeslällel inte slår i överensslämmelse med en detaljplan eller områdesbestämmelser och jordägaren gör sanno-likl, att han skall använda marken i enlighet med planen eller bestämmelserna,

5, jordägaren gör sannolikt, atl marken skall användas för bebyggelse av annal slag än det som avses med upplålelsen eller för jordbruk, industri eller annan ekonomisk verksamhet, samt intresset för honom atl kunna förfoga över marken för sådanl ändamål påtagligt överväger artendalorns intresse av fortsatt artende,

6, jordägaren i annal fall har befogad anledning all upplösa arrendeförhållandet.

Om jordägarens intresse blir tillgodosett genom att arrendalorn avträder endast en del av arrendestället och avtalet lämpligen kan förlängas såvitt avser arrendestället i övrigt, har arrendalorn utan hinder av första stycket rätt lill sådan förlängning.

Ändringarna innebär all punkterna 3 och 4 i första stycket anpassas till plansystem och begrepp i PBL,

13 kap,

4§

I upplåtelsehandlingen skall anges ändamålet med upplåtelsen och det belopp varmed avgälden skall utgå till dess annat bestämmes. Handlingen skall dessutom innehålla de närmare föreskrifter rörande fastighetens användning och bebyggelse saml de bestämmelser i övrigt som skall gälla i fråga om tomträtten.

Finns vid tiden för upplåtelsen särskilda byggnadsbestämmelser rörande fastigheten i en detaljplan eller eljesl, anses de ingå i upplålelsen, om ej annal avlalals.

Andringen avser andra slyckel. Ordel "sladsplan" har bytts ut mol "en detaljplan". Det sakliga innehållet i andra styckel är avsett alt vara oförändrat.

174

22 kap, 11 §

Gemensam inteckning får på ansökan av fastigheternas ägare och efler medgivande av pantbrevets innehavare avlyftas från någon eller några av fastigheterna (relaxation). Besväras faslighel, i vilken inteckningen skall kvarstå, av panträtt eller annan rällighel som är inskriven och äger rättigheten lika rätt som eller sämre rätt än inteckningen, fordras att innehavaren av sådan rällighel medger relaxalionen. Svarar faslighel, från vilken inteckningen skall avlyftas, endasl enligt 6 kap, 11 § andra styckel, får relaxation ske utan atl den biträtts eller medgivils av den fastighetens ägare eller av ägaren av eller rättighelshavare i stamfastighelen eller fastighel som före den ifrågavarande svarar för brist i stamfastighelen. Fordras ej fastighetsägarens medverkan lill relaxalionen, får relaxation ske på ansökan av pantbrevels innehavare.

Svarar fastigheterna för flera gemensamma inteckningar, får en av inteckningarna icke avlyftas från en fastighel ulan all sädana ålgärder vidtages med de övriga inteckningarna att fastigheten icke vidare svarar för dem gemensamt med någon av de andra faslighelerna,

I faslighel, som bildals genom avslyckning av område vilket förvärvats av kommun för att ingå i allmän plats inom deialjplan, får på begäran av kommunen relaxation ske ulan hinder av beslämmelserna i första slyckel om att för relaxation fordras medgivande av fastighetsägare och rättighelshavare, om sannolika skäl föreligger för all områdets värde uppgår till högsl tvä procent av den odelade fastighetens värde och relaxalionen är väsentligen ulan betydelse för fastighetsägarnas och rällighelshavarnas rätt.

Prop, 1985/86:90

Specialmolivering Jordabalken

I paragrafens tredje stycke har orden "stadsplan eller byggnadsplan" bytts ul mol "deialjplan". Delta innebär inte någon ändring i sak.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Ändringarna i jordabalken föreslås träda i kraft den 1 januari 1987, dvs, vid samma tidpunkt som PBL, Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

4.11 Förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)

I den allmänna motiveringen (avsnitt 2,4,1) har jag redogjort allmänt för naturvårdslagens samordning med PBL och NRL, Innan jag går närmare in på ändringarna i de särskilda paragraferna vill jag därutöver endasl nämna all jag i PBL-propositionen (s, 258) avvisade PBL-ulredningens förslag atl skyltar, som nu regleras i både byggnadsstadgan, nalurvårdsla-gen och väglagen, skall lillståndsprövas enbart enligt PBL, I förslagel lill PBL tas upp endasl de regler om skyllar och ljusanordningar som f.n, finns i byggnadsstadgan. Hänvisningar i naturvårdslagen i vad avser skyilar till byggnadsstadgans regler skall således ändras till alt avse reglerna i PBL.

Specialmotivering Naturvårdslagen

175

Chefen för kommunikationsdepartementet kommer senare att anmäla en proposition om ändringar i väglagen som bl. a, föranleds av PBL-propositionen, I remissen till lagrådet har angående dessa ändringar fömlskickats behovet av en ändring i 22 § natuvårdslagen som innebär all någol krav på tillstånd enligt denna lag till skyltar m, m, inom ett vägområde inte längre skall behövas. Del skall vara tillräckligt med en prövning enligt 43 § väglagen av väghållningsmyndighelen. Efter samråd med statsrådet I, Carlsson har jag funnit del lämpligt alt föreslå denna ändring i naturvårdslagen i nu förevarande sammanhang.

Prop, 1985/86:90

Specialmolivering Naturvårdslagen

3§

Vid prövning av frågor som rör naturvärd skall tillböriig hänsyn las lill övriga allmänna och enskilda intressen. Härvid skall lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m. m. tillämpas.

Beslut i frågor som avses i 7-11 §§, 13 §, 18 § första, andra och fiärde styckena, 19 § samt 20 § andra stycket får inte meddelas i strid mol en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller beslämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Nuvarande lagtext ingår - med endast språkliga ändringar - som första mening i första stycket. I andra meningen har lagils in anknytningen mellan naturvårdslagen och NRL, Anknytningen innebär atl sådana markanvändningsbedömningar som fömtsälts i NRL skall göras vid prövning i frågor som rör naturvård, I del remitterade lagförslaget angavs bestämmelsens tillämpningsområde genom ett precisl angivande av paragrafer, nämligen 7-13 §§ (naturreservat och naturminnen), 15 och 16 §§ (slrandskydd) samt 18 och 19 §§ (takter och naturvårdsområden). Lagrådet (yttrandet bilaga 8 s, 365) har anfört all en sådan utformning av bestämmelsen är mindre lyckad. Regeln om NRL:s tillämplighet bör enligt lagrådet ges en mer allmän utformning. Enligt lagrådets mening bör stadgandet säga ul att NRL skall tillämpas vid prövning av sådana frågor som avses med paragrafen, alltså frågor som rör naturvård. Att det vid prövningen av vissa frågor knappast ges utrymme för en tillämpning av NRL:s regler anser lagrådet inte hindra en sådan utformning. Det ligger enligt lagrådet i sakens natur all NRL inte skall tillämpas annal än när del är möjligt och meningsfullt, dvs, vid sådana konfliktsituationer där NRL anger hur avvägningen skall ske.

Jag ansluter mig till lagrådels uppfattning. Första stycket andra meningen har därför utformats i enlighet med lagrådels förslag.

Den nya bestämmelsen kommer, som jag nyss nämnde, atl bli tillämplig främst vid prövning av frågor som rör naturreservat och naturminnen (7-13 §§), slrandskydd (15-16 §§) samt takter och naturvårdsområden (18 och 19 §§),

I fråga om instituten nalurteserval, naturminne och naturvårdsområde kan sägas att de i första hand kompletterar NRL som skyddsinslrument på del sättet all de kan tillgripas när det skydd mot exploaleringsförelag som NRL avses ge för områden av betydelse för naturvård och friluftsliv inte är tillräckligt. Självklart används inslmmenlen i naturvårdslagen endast då

176

del finns ett starkt allmänt intresse - som väger tyngre än motstående enskilda intressen - all skydda ett område. Inte sällan finns emellertid mot skyddsinlressel stående markanvändningsinlressen som är av betydelse från aUmän synpunkt, NRL:s reglerom avvägningar mellan olika iniressen skall då läggas tiU gmnd för besluten.

Även vid beslul om utvidgning eller inskränkning av strandskydd och vid 1,/eslut om dispens från strandskyddel görs sådana avvägningar om mark- och vattenanvändningen all NRL:s regler bör läggas till grund för prövningen.

De materiella regler som f.n, gäller för prövningen av läklärenden är endast de allmänna reglerna i 1 och 3 §§ naturvårdslagen. Takter påverkar inte bara naturmiljön i läktområdet och dess närmaste omgivning, Täkt-verksamheter kan med hänsyn till landskapsförändringen, trafikfrågor m, m, också påverka möjligheterna all använda ett vidare område för olika verksamheter. Vid tillståndsprövningen av takter finns därför särskild anledning att göra en bred prövning av den lämpligaste markanvändningen i området på det sätt som förutsätts enligt NRL,

I etl nytt andra stycke har tagils in en beslämmelse om att beslut enligt naturvårdslagen inte får meddelas i strid mot detaljplan eller områdesbestämmelser, I enlighet med vad jag anförde i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,1,1) har i andra meningen föreskrivits att mindre avvikelser från en detaljplan eller områdesbestämmelser får ske, om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas. Del är beslutsmyndigheten själv som skall avgöra tillåtligheten av en mindre avvikelse, I händelse av tveksamhet om en avvikelse kan anses förenlig med syflel med en plan eller områdesbestämmelser, bör självfallet kommunen ges lillfälle alt yttra sig i frågan. Detta följer fö, för flertalet fall av samrådsregeln i 43 § första stycket.

De beslut som omfattas av andra slyckel avser frågor om nalurreserval (7-11 §§), nalurminnen (13 §), läkter (18 §), naturvårdsområden (19 §) saml föreskrifter för arbetsföretag (20 §),

I andra styckel har redaktionella ändringar gjorts i förhållande till del remitterade förslaget.

Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Naturvårdslagen

15 §

För all åt allmänheten trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv råder strandskydd vid havet, insjöar och vattendrag. Strandskyddel omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvatlenslånd (slrandskyddsområde).

Regeringen eller myndighei som regeringen bestämmer kan förordna all strandområde som uppenbarligen saknar betydelse för bad och friluftsliv ej skall omfattas av slrandskydd. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får också utvidga slrandskyddsområdet, när det behövs för all tillgodose syftet med strandskyddel, dock högsl intill 300 meter från strandlinjen.

Om del finns särskilda skäl får regeringen eller myndighei som regeringen bestämmer förordna att ett strandområde som avses ingå i en detaljplan eder omfattas av områdesbestämmelser inte skall omfattas av strandskydd.

177

12 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 90

Paragrafens tredje stycke har anpassats till PBL:s beslutsordning i fråga om planer. I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.2) har möjhghet öppnats all upphäva strandskyddet inom områden som avses ingå i en detaljplan eller omfattas av områdesbestämmelser, om del finns särskilda skäl. Innebörden av uttrycket "särskilda skäl" avses vara densamma som uttrycket har enligt tredje styckets nuvarande lydelse.

Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Naturvårdslagen

16 §

Inom slrandskyddsområde får ej helt ny byggnad uppföras eller befintlig byggnad ändras för atl tillgodose ett väsentligen annat ändamål än det, vartill byggnaden tidigare varit använd, och ej heller utföras grävnings- och andra förberedelsearbeten för bebyggelse som nu sagts. Ej heller fär i annat fall inom strandskyddsområde ulföras anläggning eller anordning, varigenom mark tages i anspråk såsom tomt eller allmänheten på annat sätt hindras eUer avhålles från att beträda område där den eljest skulle ägl atl färdas fritt.

Regeringen eUer myndighet som regeringen bestämmer får meddela sådana föreskrifter om vad allmänheten har att iakttaga inom strand-skyddsområde som behövas för atl trygga ändamålet med strandskyddel.

Länsstyrelsen får medgiva undantag från bestämmelserna i första stycket, när särskUda skäl föreligga, Medgives undantag, skall länsstyrelsen bestämma i vilken utsträckning mark får tagas i anspråk såsom tomt eller eljesl användas för del avsedda ändamålet.

Första stycket gäller inte anläggningar eller åtgärder som behövs för jordbmket, fisket, skogsskölseln eller renskötseln och ej tillgodoser bostadsändamål. Första slyckel gäller inte heller förelag tiU vilka tillstånd har lämnats enligt 4 kap. lagen (0000:000) om hushåUning med naturresurser m. m., vattenlagen (1983:291) eller miljöskyddslagen (1969:387),

I paragrafens jf/ärrfe stycke har föreskrivits att slrandskyddsbeslämmelserna inte skaU avse förelag som har tillståndsprövats av regeringen enligt bestämmelserna i 4 kap, NRL, Självfallet beaktas strandskyddsfrågan i den prövningen. Vissa språkliga ändringar har också gjorts.

19 §

Område, inom vilket särskUda åtgärder behövas för atl skydda eller vårda naturmiljön men som med hänsyn till den begränsade omfattningen av åtgärderna eller andra omständigheter ej lämpligen bör avsättas till naturreservat, kan av länsstyrelsen förklaras som nalurvårdsområde. Är åtgärd som bör vidtagas så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras, skall området dock avsällas till naturreservat.

1 beslul om bildande av naturvårdsområde skall angivas grunden för beslutet och föreskrivas de inskränkningar i nyttjandet av fastighet som behövas för att trygga ändamålet med beslutet såsom förbud mot eller föreskrifter i fråga om byggnad, upplag, schaktning, plantering och avverkning samt skyldighet för ägaren atl tåla att på hans mark utföres röjning, plantering eller annan liknande åtgärd. Föreskrift kan innefatta förbud att vidtaga viss åtgärd utan länsstyrelsens tillstånd, 8 § andra stycket och 10-12 §§ äga motsvarande lillämpning i fråga om naturvårdsområde.

178

Ändringen innebär all tredje stycket upphör atl gälla.

Med hänsyn tiU den föreslagna bestämmelsen i 3 § om alt bl, a, beslut om naturvårdsområde inte får strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser enligt PBL behövs ingen motsvarighet till den nuvarande regeln i tredje stycket att beslämmelserna i 19 § inte skaU avse bebyggelse som ingår i fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan.

Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Naturvårdslagen

20 §

Kan arbetsföretag, som ej omfattas av tillståndstvång enligt 18 eUer 19 §, komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall, innan företagel utföres, samråd ske med länsstyrelsen. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva att inom landet eller del därav anmälan för samråd alllid skall göras i fråga om särskilda slag av arbelsförelag,

Belräffande arbetsföretag som sägs i första stycket äger länsstyrelsen förelägga företagaren atl vidtaga de åtgärder som finnas erforderliga för att begränsa eller motverka skada på naturmUjön,

Bestämmelsema i denna paragraf omfattar inte förelag /(// vilka tillstånd har lämnats enligt vattenlagen (1983:291) eller miljöskyddslagen (1969:387),

Med hänsyn tUl den föreslagna bestämmelsen i 3 § om atl bl, a, förelägganden enligt 20 § andra stycket inte får strida mol en detaljplan eller områdesbestämmelser, har föreskriften i tredje styckel all bestämmelserna i 20 § inte skall avse bebyggelse inom ett område som ingår i fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan tagits bort. Vissa språkliga ändringar har också gjorts.

21 §

Paragrafen föreslås bli upphävd.

Om en byggnad, annan anläggning eller anordning är förfallen eller om den är skadad till väsentlig del och inte sätts i stånd inom skälig tid, får byggnadsnämnden enligt PBL-förslaget (10 kap, 16 §) förelägga ägaren att inom en viss tid riva byggnaden, anläggningen eller anordningen.

Den föreslagna bestämmelsen ger byggnadsnämnden goda möjligheter alt ingripa mot förfallna byggnader m, m. Den möjlighet länsstyrelsen nu har alt med stöd av 21 § förelägga en ägare alt riva eller iståndsätla en förfallen byggnad behövs därför inte. Del torde f, ö, redan nu vara så att del är byggnadsnämnderna som för del mesla hanlerar frågor av detta slag,

PBL-ulredningens förslag i de här aktuella frågorna överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot utredningsförslaget.

22 §

Tavla, skylt, inskrift eller därmed jämförlig anordning för reklam, propaganda eller liknande ändamål får ej finnas varaktigt anbringad utomhus ulan tillstånd av regeringen eller statiig eher kommunal myndighet som regeringen besiämmer.

179

Vad i första stycket sägs gäUer icke anordning som tjänar till upplysning     Prop, 1985/86:90
om på stället bedriven affärsrörelse eller annan verksamhet och ej heUer
anslagstavla för meddelanden rörande kommunala angelägenheter, före-     Specialmotivering
ningssammanlräden, auktioner eller dyhkt. Dock far hos myndighei som            »   , ■

avses i första styckel sökas tillstånd jämväl beträffande anordning som här avses. Har sådan anordning anbringats utan tillstånd eller i strid mot givet tillstånd och finnes den vara uppenbart vanprydande i landskapsbilden, får myndigheten meddela föreläggande om avlägsnande av anordningen eller vidtagande av annan erforderlig åtgärd därmed.

Affisch eller annan tillfällig anordning utomhus för reklam, propaganda eller liknande ändamål skaU av den som anbringat eUer låtit anbringa anordningen avlägsnas inom fyra veckor efler anbringandet, om ej regeringen eUer statlig eller kommunal myndighei som regeringen bestämmer medgivit annat. Vad nu sagts gäller ej anordning eller på anslagstavla anbringade meddelanden som avses i andra slyckel,

Beslämmelserna i denna paragraf gäller inte anordningar inom vägområde eller för vilka bygglov krävs eller har lämnats.

Paragrafen reglerar tillståndsplikl m, m, för tavlor, skyllar, inskrifter o, dyl. Det fiärde stycket i paragrafen, som innehåller en undantagsregel för sådana anordningar för vilka bygglov krävs eller har lämnats, har anpassats till prövningsreglerna i PBL.

Enligt det remitterade lagförslaget skulle undantagsregeln i fjärde slyckel gälla endasl anordningar för vilka bygglov krävs. Som lagrådet påpekat ger PBL, 8kap, 21 §, på samma sätt som i dag, 54 § 4 mom, byggnadsstadgan, rätl alt påkalla byggnadsnämndens prövning av ålgärder som inte kräver lov. Anordningar som avses i den nu förevarande paragrafen kan alltså komma atl prövas av byggnadsnämnden, trots all de inte är lovpliktiga. Lagrådet har därför, i nära anslutning lill paragrafens nuvarande lydelse, föreslagit ett tillägg varav framgår all beslämmelserna i paragrafen gäller inte endasl anordningar för vilka bygglov krävs ulan även anordningar för vilka bygglov har lämnats. Jag biträder lagrådets förslag,

I enlighet med vad jag har anfört i inledningen till detta avsnitt har undanlaget i fjärde styckel också utvidgats lill all avse anordningar inom vägområde.

25 §

Ägare av faslighet och innehavare av särskild rätt lill fastighel är berättigade lill ersällning i den utsträckning som anges i 26, 28 och 30 §§, Att i vissa fall även borgenär, som har panträtt i fastigheten, är berättigad till ersättning framgår av 34 § andra styckel. Om inlösen av faslighet finns föreskrifter i 27 §,

I fråga om ersättning och inlösen skall expropriationslagen (1972:719) i tillämpliga delar lända lill eftertällelse i den mån avvikande bestämmelser ej meddelas i denna lag, 4 kap, 3 § expropriationslagen skall äga lillämpning i fråga om värdeökning som ägl mm under tiden frän dagen tio år före det lalan väcktes vid domstol.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 2,4,3) har jag föreslagit all möjlighet skall öppnas all lill kommunal myndighet delegera beslutanderätt i

180

fråga om naturreservat. Regler om delta har tagits in i 43 §, Som jag angav i den allmänna motiveringen skall kommunen överta statens ersättningsansvar när en kommunal myndighet beslular i naturreservatsfrågor. I första styckel första meningen har därför regeln atl sakägare är berättigade lill ersällning av staten ändrats så att där endast anges en rätt till ersättning, Atl ersättningen skall betalas av staten eller en kommun regleras i de paragraferdär de '•'"'Ida ersättningsfrågorna behandlas.

Prop. 1985/86:90

Specialmolivering Naturvårdslagen

26 §

Medför föreskrifter enligt 8 eller 9 § alt pågående markanvändning avsevärt försvåras eller all mark tas i anspråk, är fastighetsägaren och innehavare av särskild rätl till fastigheten berättigade lill ersällning av staten för den skada de härigenom lider. Har föreskrifterna efter förordnande enUgt 43 § tredje styckel beslutats av en kommunal myndighei, skall ersättningen i stället betalas av kommunen.

Innebär föreskrift enligt 8 § förbud att vidta viss åtgärd ulan länsslyrel-sens eller en kommunal myndighets tillslånd, utgår ej ersällning i anledning av den föreskriften om inte tillslånd vägrats eller förenats med särskilda villkor.

Har förbud meddelats enligt 11 § och vägras lillslånd som där avses, äger vad i första slyckel stadgas om föreskrifter enligt 8 eller 9 § motsvarande lillämpning.

I paragrafens/örjr/fl stycke, som behandlar ersättningsfrågor med anledning av beslul som rör nalurteserval, har lagts lill en ny mening som innebär all kommunen i stället för staten blir ersältningsansvarig, om en kommunal myndighet efter delegation enligt 43 § tredje stycket har medde-lal föreskrifter som enligt paragrafen medför rätl till ersällning för sakägarna.

På grund av den föreslagna möjligheten att delegera rätlen att besluta om nalurteserval kan tillståndsprövning med anledning av reservatföreskrifter komma atl - fömlom av länsstyrelsen — göras även av en kommunal myndighei. Paragrafens andra stycke har anpassats härtUI,

28 §

För skada och intrång som tillfogas ägare av faslighel och innehavare av särskild rätt till fastighet genom undersökning enligt 42 § första eller andra styckel utgår ersättning av staten. Talan om ersättning väcks vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller störte delen därav ligger.

Ersällning enligt paragrafen skall alltid betalas av staten. Eftersom ordel "staten" tagits bort ur 25 § har i 28 § tillagts att ersättning utgår "av staten".

Lagrådet (yttrandet bilaga 8, s, 365) har framhållit att det i lagrådsremissen inte åberopats något skäl varför gottgörelse inte skall kunna utges av en kommun.

Jag vill med anledning härav framhålla atl det inte torde bli aktuellt för kommunerna all vidta förberedande undersökning enligt naturvårdslagen. När en kommun beslutar om nalurreserval eller nalurvårdsområde lär

181

erforderiiga undersökningar ha utförts redan i samband med kommunens fysiska planering enligt PBL, Om rätt att fä tillträde till fastighet för planläggning enligt PBL och om rätt lill ersättning för skada som härvid kan uppstå finns bestämmelser i 16 kap, 7 § och 14 kap, 6 § PBL, Något behov för en kommun atl - sedan planarbetel avslulals — få tillträde till en fastighet för atl närmare undersöka vilka föreskrifter som blir erforderliga när ett beslul skall fallas om bildande av ett nalurreserval eller ell naturvårdsområde lorde inie finnas.

Prop. 1985/86:90

Specialmolivering Naturvårdslagen

31 §

Ersättning enligt 26 § tredje slyckel skall bestämmas atl ulgå med visst årligt belopp. Ersättningen må, om särskilda skäl äro därtill, avräknas å gottgörelse som sedermera kan komma all utgå jämlikt 26 § första slyckel eller 27 §,

Om del finns särskilda skäl, kan jämväl ersällning enligt 26 § första stycket eller 30 § på begäran av staten, kommunen, fastighetsägaren eller annan sakägare fastställas att utgå med visst årligt belopp med rätt för staten eller kommunen saml den ersättningsberätligade all erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.

Paragrafens andra stycke har anpassats lill all ersättningsskyldigheten på gmnd av de föreslagna delegationsbestämmelsema om nalurteserval även kan åvila en kommun. Vidare har redaktionella ändringar gjorts i förhållande lill det remitterade förslaget.

32 §

Innan beslut fattas som kan föranleda ersättningsskyldighet enligt denna lag,/år länsstyrelsen eller kommunen förelägga den, som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen av fastighel, atl inom viss lid, minst två månader, göra anmälan därom hos länsstyrelsen eller kommunen vid påföljd all han annars skall ha förlorat sin lalan.

Vad som i fråga om ersättning eller lösen har avtalats eller uppenbarligen fömtsälts gälla mellan staten och sakägare eller mellan kommunen och sakägare skall gälla även mol den som efter det att rätten till gottgörelse uppkom har förvärvat sakägarens rätt i avseende på faslighelen.

Länsslyrelsens möjlighet enligt paragrafens första stycke all förelägga den som vill göra anspråk på ersättning att anmäla detta inom viss tid har genom ändringen öppnats även för kommunen. I de fall en kommunal myndighei avser att besluta om nalurreserval bör självfallel kommunen -på samma sätt som länsstyrelsen - ha möjlighet att få besked från sakägare om ersättningsanspråk kommer atl ställas.

Paragrafens andra stycke har anpassats till atl uppgörelser om ersättning kommer att träffas även mellan kommuner och sakägare. Vidare har redaktionella ändringar gjorts i förhållande till del remitterade förslaget.

182

33 §

Har ej överenskommelse träffats om ersällning enligt 26 eller 30 § eller om inlösen av fastighel enligt 27 § och har icke den, som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen, jämlikt 32 § första stycket förioral sin talan, åligger del honom all väcka lalan hos fastighetsdomstolen mol staten eller kommunen inom fit år från det att beslutet på vilket anspråket grundas har vunml laga kraft ,vid påföljd atl han annars förlorar rätten att kräva ersättning eller inlösen.

Staten eller kommunen får, då fråga uppkommit om meddelande av föreskrifter enligt 8 eller 9 §, vid fastighetsdomstolen väcka talan mot sakägare om fastställande av de villkor som, därest föreskrifterna meddelas, skaU gälla beträffande ersättning eller inlösen. Meddelas ej föreskrifter av del innehåll, som fömtsatts vid fastighetsdomstolen, inom etl år från det att målet har avgjorts genom lagakraftägande dom, skall domen ej längre vara bindande för parterna.

Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Naturvårdslagen

Paragrafens innehåll har anpassats till att ersättningsskyldigheten i fråga om naturteservat som beslutats av en kommunal myndighet skall åvila kommunen.

Redaktionella ändringar i förhållande till det remitterade förslagel har gjorts i både första och andra styckena.

34 §

Är fastighetsägaren enligt 26 § första stycket tillkommande ersättning bestämd all utgå på en gång och har fastigheten genom det beslut, som föranlett rätten till ersättning, undergått sådan minskning i värde att den kan antagas ej utgöra full säkerhet för borgenär, som då rätlen till ersättning uppkom hade panträtt i fasligheten, skall ersättningen nedsättas hos länsstyrelsen.

Om borgenär som avses i första stycket lider förlust lill följd av att nedsättning ej skett, har han rätl till ersättning av staten eller kommunen för förlusten mot avskrivning på fordringshandlingen. Detsamma gäller, om borgenär lider förlust därigenom att ersättning blivit för lågt beräknad och ersättningen till följd av överenskommelse mellan staten eller kommunen och den ersättningsberättigade eller av annan anledning ej blivit prövad av domstol. Talan om ersättning enligt detta stycke skall väckas vid fastighetsdomstolen.

Paragrafens andra stycke har ändrats med hänsyn lill alt ersättningsskyldigheten skall åvila kommunen när det gäller frågor som rör kommunala naturteservat.

36 §

OgUlas i mål enligt 33 § talan som har väckis av fastighetsägaren, skall tUlämpas vad i rättegångsbalken är föreskrivet om skyldighet att ersätta motparten hans rättegångskostnad / tvistemål. Om fastighetsägaren har haft skälig anledning att få sin talan prövad av domstol, kan domstolen dock efter omsiändigheterna förordna, alt staten eller kommunen skall ersätta honom hans rättegångskostnader eller all vardera parten skall bära sina kostnader.

183

Vad som i första .stycket sägs om fastighetsägaren skall också tUlämpas Prop, 1985/86:90 på den som innehar särskUd rätt tUl fastigheten.

Specialmolivering Naturvårdslagen

Paragrafen har anpassats till all kommunen, och inte staten, är part i rättegångar om ersättningsfrågor som rör kommunala naturreservat.

Paragrafen har, med en redaktionell justering, utformats med 15 kap, 6 § PBL som förebild.

39 §

Har någon överträtt beslut eller föreskrift som avses i 37 § första stycket 1, 2, 4, 6 eller 8 får länsstyrelsen förelägga honom atl åstadkomma rättelse. Har i fråga om en viss faslighel eller byggnad, anordning eller anläggning på annans mark ägaren till egendomen begått överträdelsen och övergår egendomen lill ny ägare, får denne föreläggas att vidla rättelse, om det inte är oskäligt. Är fråga om överträdelse av beslul eller föreskrift över vars eflerievnad kommunal nämnd med stöd av överlåtelse enligt 18 b § utövar tillsyn, tillkommer det i stället nämnden atl meddela sådanl föreläggande, I beslut om föreläggande får vite sältas ut. Vidare får tingsrätten meddela handräckning för att åstadkomma rättelse. Ansökan om handräckning får göras av allmän åklagare, statens naturvårdsverk, länsstyrelsen, den kommunala nämnd som handhar nalurvårdsfrågor eller, i fall där kommunal nämnd har all meddela föreläggande, av den nämnden. Beträffande sådan handräckning fmns bestämmelser i 17 § handräckningslagen (1981:847),

Vid meddelande av föreläggande enligt 17 § första slyckel, 20 § eller 22 § andra stycket fär länsstyrelsen utsätta vite, Eflerkoms ej sådanl föreläggande, skall på anmodan av länsstyrelsen kronofogdemyndigheten föranstalta om att åtgärden vidtages.

Byggnadsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande enligt 17 § tredje stycket. Miljö- och hälsoskyddsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande enligt 24 §, Eflerkommes ej föreläggandet, äger vederbörande nämnd låta vidtaga åtgärden på den försumhges bekostnad,

I beslut om föreläggande som avses i första, andra eller tredje stycket far förordnas all beslutet skall gälla ulan hinder av att det inte har vunnit laga kraft,

I andra slyckel har hänvisningen lill 21 § tagits bort till följd av atl paragrafen föreslås upphävd.

40 §

En kommunal myndighels beslul enligt denna lagfar överklagas hos länsstyrelsen genom besvär,

Beslul av annan statlig myndighei än regeringen i ärende enligt 13 §, 17 §, 20 § andra slyckel, 22 §, 24 §, 39 § såvitt avser annal än handräckning eller 47 § får överklagas hos kammartätten genom besvär. Beslut i övrigt enligt denna lag av annan statlig myndighei än regeringen/år överklagas hos regeringen genom besvär.

Statens naturvårdsverk/or överklaga beslut enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen.

Finner myndighet all den ej kan helt bifalla framställning från fortifikationsförvaltningen eller statens vägverk om undantag som avses i 16 § tredje stycket, hänskjutes ärendet till regeringens prövning.

184

I andra styckel har hänvisningen lill 21 § tagits bort tiU följd av atl Prop, 1985/86:90
paragrafen föreslås upphävd. Dessutom har redaktionella justeringar gjorts

i första, andra och tredje styckena. En redaktionell ändring har även gjorts Specialmotivering

i förhållande till det remitterade förslagel. Naturvårdslagen

43 §

Innan länsstyrelsen fattar beslul om bildande av nalurreserval eller nalurvårdsområde eller avgör annal naturvårdsärende av vikt, skall länsstyrelsen samråda med kommunen.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna atl befogenhet som enhgt 16 § tredje stycket, 17 § samt 39 % första och andra styckena ankommer på länsstyrelse, skall ankomma på kommunal myndighet.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna atl de befogenheter som enUgl 7-9,11,12 och 19 §§ tUlkommer länsstyrelsen även skall tillkomma en kommunal myndighet.

I andra stycket har hänvisningen till 21 § tagits bort lill följd av alt paragrafen föreslås upphävd. Med hänsyn till förslaget all även beslul om nalurvårdsområden skall kunna delegeras till en kommunal myndighei har andra stycket vidare ändrats så atl den begränsade delegationsrätt som nu finns beträffande vissa ärenden om naturvårdsområden har tagits bort. Dessutom har den ändringen gjorts all även länsstyrelsens rätt atl meddela förelägganden med stöd av 39 § första stycket, när det gäller överträdelser av beslut eUer föreskrifter som rör reservat eller naturvårdsområden, skall kunna delegeras till den kommunala myndigheten.

I ett nytt tredje stycke har möjlighet öppnats atl ge en kommunal myndighet motsvarande befogenheter som länsstyrelsen har atl besluta om naturteservat och naturvårdsområden. Ett delegationsbeslut av del slag som det här blir fråga om medför normalt att det organ till vilket delegationen sker, blir ensamt kompetent på delegationsområdet, I frågor om naturreservat och naturvårdsområden skall dock - som jag har föreslagit i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,4,3) - länsstyrelsen vara bibehållen sin kompetens. Detta har uttryckts så att länsstyrelsens befogenheter även skall liUkomma en kommunal myndighet. Härigenom öppnas också möjlighet för länsstyrelsen att — ulan att ändra delegationsbeslutet - komplettera etl beslul av en kommunal myndighet på samma sätt som länsstyrelsen kan komplettera sina egna reservatsbeslul. Som jag har redogjort för i den allmänna motiveringen har lagrådet mol bakgmnd bl, a, av att del kan vara svårt atl överblicka de svårigheter som del sålunda föreslagna "dubbelkommandot" kan medföra förordat alt ordel "även" i bestämmelsen stryks och alt "dubbelkommando" sålunda ej skall förekomma. Av skäl som jag närmare har redovisat i den allmänna motiveringen delar jag dock inte lagrådels uppfattning i denna fråga.

Det skall ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att förordna om delegation. Kommunen har möjlighet atl i sin framstäUning om alt beslutsbefogenheterna skah delegeras själv ange om befogenheterna skall tillkomma kommunstyrelsen eller annan myndighet i

185

kommunen. Även om beslutsbefogenheterna när det gäUer inrättande och Prop. 1985/86:90 den närmare regleringen av etl naturreservat tillkommer en kommunal myndighei, är del självklart atl frågan om ell reservat skall inrättas eller Specialmotivering inte kommer alt behandlas i fullmäktigeförsamlingen med hänsyn till kost- Naturvårdslagen nadskonsekvensema m, m.

Ikraftträdande m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Belräffande ärenden enligt 21 § som länsstyrelsen har avgjort före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas.

Ändringarna i naturvårdslagen bör träda i kraft samtidigt med PBL och NRL, dvs, den 1 januari 1987, Särskilda övergångsbestämmelser behövs för ärenden där föreläggande har meddelats med stöd av 21 § all riva eller iståndsätla en byggnad, I det tUl lagrådet remitterade förslagel föreslog jag en beslämmelse av innebörd att äldre bestämmelser skall tiUämpas vid överprövning av sådana beslut om förelägganden. Lagrådet har påpekat (yttrandet bilaga 8, s, 367) att del med den föreslagna övergångsbesläm-melsen synes ovisst om högre instans kan förelägga vite efter det att 21 § har upphävts. Lagrådet har därför föreslagit att bestämmelsen ges en annan lydelse. Jag delar lagrådets uppfattning. Bestämmelsen har därför utformats i enlighet med lagrådets förslag.

Som lagrådet framhåUit torde ell enligt äldre lag förelagt vite kunna utdömas och drivas in även efler den Ijanuari 1987, i vart fall om fullgöran-delidpunklen utgått tidigare.

4.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar

Vattenförsörjning och tillgång tiU avlopp för spiUvatten är en viktig del av samhällsbyggandet. Bestämmelser härom återfinns i ett flertal författningar. De centrala bestämmelsema om sådana anläggningar för vattenförsörjning och avlopp (va-anläggningar) som är avsedda alt betjäna befintlig och blivande bebyggelse i ell störte sammanhang ges i lagen (1970:244, ändrad senast 1983:302) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (va-lagen), I lagen definieras vad som menas med allmän va-anläggning (1 §) och uppställs krav på när en sådan skall komma till stånd (2 §). Föreskrifter ges om hur verksamhetsområdet skall bestämmas (4 §), vem som skall vara anläggningens huvudman (5 §) och om förhåUandena mellan en anläggnings huvudman och dess bmkare (8-11 §§). En samordning mellan kommunernas allmänna bebyggelseplanering och genomförandel av bebyggelseplaner å ena sidan och utformningen av del allmänna va-nätet å andra sidan är angelägen för atl ge samhäUsbyggandet en god hygienisk standard. Samordningen underlättas av att del i regel är kommunerna som står som huvudmän för allmänna va-anläggningar. Även annan kan dock på ansökan hos länsstyrelsen få en va-anläggning som han vill driva förklarad för allmän, om vissa krav är uppfyUda (31 §).

Specialmotivering Lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar

186

I gällande rätt har samordningen mellan va-lagen och byggnadslagstiftningen fåll den formen att i va-lagen uppställs krav på att inrättandet av allmänna va-anläggningar skall ske så all vissa allmänna standardkrav uppfylls vad gäller hälsoskydd, ändamålsenlighet och säkerhet (12 § första stycket) och vidare så atl ändamålsenlig bebyggelse och lämplig planläggning inte försvåras. Fastställd pla»' sch bestämmelser för markens användning skall följas (12 § andra stycki),-Tillkomsten av PBL medför alt bl, a, dessa hänsynskrav måste anpassas tiU PBL:s plansystem och terminologi.

Om va-frågorna inom ell område behöver ordnas i ett större sammanhang, skall kommunen enligt 2 § va-lagen sörja för eller se till alt en allmän va-anläggning kommer liU stånd. Eftersom kommunema normak är huvudmän har de därvid goda möjligheter atl beakta allmänna planeringssynpunkler när det gäller all bestämma var en anläggning skall ligga och vilket verksamhetsområde den skall ha. PBL-utredningen fann för sin del (betänkandet s. 664) att del inte fanns anledning atl på grund av tillkomsten av PBL ändra bestämmelserna i va-lagen om verksamhetsområde. Jag delar denna uppfattning.

Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar

9§

Ägare av fastighet inom en allmän va-anläggnings verksamhetsområde skaU betala avgifter lill huvudmannen, om fasligheten behöver anordningar för vattenförsörjning och avlopp samt behovet inte kan med större fördel tillgodoses på annat sätt än genom anläggningen. För obebyggd fastighet, som enligt en detaljplan är avsedd för bebyggande, skall, om inte särskilda skäl föranleder annat, behovet av anordningar för vattenförsörjning och avlopp bedömas som om fastigheten var bebyggd enligt planen.

Avgiftsskyldighel inträder, när huvudmannen upprättat förbindelse-punkt som anges i 13 § och underrättat fastighetsägaren därom.

I första styckel har i enlighet med PBL:s plansyslem "sladsplan eUer byggnadsplan" bytts ut mol "detaljplan". Vissa språkliga ändringar har också gjorts. Del sakliga innehållet i första stycket är oförändrat.

10 §

Utöver vad som följer av 9 § har huvudmannen för en allmän va-anläggning rätl alt av ägare lill sådan faslighel inom en detaljplan som är avsedd för bebyggande ta ut avgift för all vatten från allmänna platser inom planområdet avleds genom anläggningen.

Avgift får inte tas ul innan ålgärder för avledandet blivit utförda.

I första stycket har "sladsplan eller byggnadsplan" ersatts med "detaljplan" . Vidare har i enlighet med terminologin i PBL' 'gala, väg eller annan allmän plals" bytts ut mol "allmänna platser". Vissa språkliga justeringar har även vidtagits. Paragrafens sakliga innehåll är oförändrat.

I förhållande lill del remitterade förslagel har redaktionella ändringar gjorts.

187

12 §

Allmän va-aniäggning skall utföras så att hälsoskyddets intresse lUIgo-doses. Den skall vara försedd med de anordningar som kräves för alt den skall fylla sill ändamål och tillgodose skäliga anspråk på säkerhet. Behövs för viss bebyggelse anordningar endast för vattenförsörjning eller endast för avlopp, skall anläggningen avpassas efter detta.

En allmän va-anläggning får inte inrättas i strid mol detaljplan, områdesbestämmelser eller andra bestämmelser för markens bebyggande eller så atl ändamålsenlig bebyggelse eller lämplig planläggning försvåras. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Så länge allmän va-anläggning behövs skall huvudmannen underhålla anläggningen och i övrigt söija för alt den på lillfredsslällande sätt fyller sitt ändamål.

Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggning-

I 12 § andra slyckel ställs f n. endast etl allmänt krav på hänsyn till fastställd plan och bestämmelser för markens bebyggande utan att det närmare anges vilka planer och bestämmelser som avses. Av de planer som enligt byggnadslagen blir föremål för fastställelse saknas anledning atl vid en anpassning till PBL:s plansyslem la med regionplan, eftersom denna planform i PBL-förslaget inte är avsedd atl ha styrande verkningar vid tillämpning av andra lagar. Däremot bör införas ett uttryckligt krav på beaktande av detaljplan, som ersätter dagens sladsplan och byggnadsplan. Del kan diskuteras om följsamhet även bör fordras för områdesbestämmelsernas del. Enligt min mening är del dock naturiigt att kräva atl inrättandet av va-anläggningar sker i överensstämmelse även med områdesbestämmelser, som i vissa situationer kan innehåUa ganska detaljerade anvisningar om markanvändning. Till detta kommer att fastställda generalplaner enligt övergångsbestämmelserna till PBL skall gälla som områdesbestämmelser.

Lagrådet (yttrandet bilaga 8, s, 367) anser atl etl uttalande av mig i frågan om även en fastighetsplan bör styra inrättandet av va-anläggningar enligt va-lagen vore av värde. Med anledning härav vill jag erinra om alt något motsvarande krav f. n. inte gäller belräffande tomtindelningar. Jag anser atl det inte finns något behov av alt nu införa ett krav på följsamhet i förhållande lill fastighetsplaner.

Del kan enligt min mening vara lämpligt atl i enlighet med principerna i PBL införa en möjlighet till mindre avvikelser när det gäller va-anläggningar, om syftet med gällande planer eller bestämmelser inte motverkas. En sådan regel har därför införts som en sista mening i andra stycket. Enligt förslaget i lagrådsremissen skulle regeln omfatta mindre avvikelser endasl från detaljplan och områdesbestämmelser. Jag anser del emellertid lämpligt all mindre avvikelser får ske även från andra bestämmelser. Den nya sista meningen i andra stycket har utformats i enlighet härmed.

Hänvisningen i andra stycket till andra bestämmelser för markens bebyggande bör bibehållas, liksom kravet på atl ändamålsenlig bebyggelse eller lämplig planläggning inte skall försvåras. Lagrådet (yttrandet bilaga 8, s. 367) ifrågasätter om del inte kan finnas behov av dispens från naturvårdsföreskrifter (jfr 3 kap. 2 § faslighelsbildningslagen, 9 § anläggningsla-

188

gen och 8 § ledningsrättslagen). Del kan enligt lagrådet le sig egendomligt alt sådan dispens kan ges för en enskild va-anläggning men inte för en allmän va-anläggning.

Jag kan i och för sig hålla med om att olikheten kan le sig egendomlig, I malerielll hänseende lorde del emellertid inte innebära någon skillnad. Om huvudmannen för en allmän va-anläggning vill anlägga t, ex, en ledning i strid mol nalurvårdsföreskrifler, har han nämligen möjlighet att enligt beslämmelserna i naturvårdslagen begära dispens. Det är således snarast en lagteknisk olikhet som lagrådet pekar på. Denna olikhet finns redan med nuvarande ordning och jag finner inte anledning alt i detta sammanhang föreslå någon förändring i delta hänseende.

Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Lagen om allmänna vatten- och avloppsanläg';ring-ar

18 §

Regler om beskaffenhet av va-installation och utförande av installationsarbete finns i plan- och bygglagen (0000:000) och med stöd av nämnda lag meddelade föreskrifter.

I paragrafen har enbart gjorts sådana ändringar som föranleds av all byggnadsstadgan ersätts av PBL och all nya föreskrifter kommer all ulfärdas med stöd av bemyndigandena i PBL,

I förhållande lill del remitterade förslaget har en redaktionell justering gjorts.

25 §

Avgifter enligt 10 § får ej överskrida huvudmannens kostnad för atl vatten genom anläggningen avleds från aUmänna platser inom del område varom är fråga, I den mån omfattningen av platserna uppenbarligen överstiger områdets eget behov, skall kostnaden bäras av den som svarar för all plalserna ställs i ordning och underhålls.

I enlighel med lerminologin i PBL har uttrycket "gala, väg eller annan allmän plats" ersatts med "allmänna platser",

I förhållande till del remitterade förslaget har en redaktionell justering gjorts.

29a §

Om avgift har betalats för utförande av en allmän va-anläggning enligt denna lag eller enligt motsvarande äldre bestämmelser, är kommunen skyldig att betala tillbaka avgiften i den mån skada uppkommer för ägaren av fastigheten genom att han, på grund av atl bygglov vägras, inte kan använda fastigheten så som förutsattes när avgiften betalades.

Kommunen är också skyldig att betala ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag fastighetsägaren betalade avgiften.

Enligt 9 § första slyckel va-lagen föreligger avgiftsskyldighel i fråga om utförda va-anordningar även för obebyggda fastigheter, som enligt stadsplan eller byggnadsplan är avsedda för bebyggande. Motsvarande skyldig-

189

het föreligger enligt byggnadslagen för obebyggda fastigheter inom stads-planelagda områden, när det gäller kostnader för utförda gatuarbeten, I båda fallen saknas emellertid f. n, uttryckliga bestämmelser om rätl alt återfå erlagda ersättningar, om de blivit onyttiga för fastighetsägaren genom atl han hindras alt använda sin faslighel för bebyggelse så som fömlsatles när ersättningen logs ul,

Mol bl, a. denna bakgmnd infördes i del lill lagrådet remitterade PBL-förslaget c*- bestämmelse (14 kap, 7 §) om skyldighet för kommunen att belala tillbaka ersättningar för gatukostnader och va-kostnader. Som lagrådet har påpekat i sitt yttrande över PBL-förslaget (prop, 1985/86:1, bilagedelen s, 331) bör emellertid återbetalning av va-avgifter inte regleras i PBL ulan i va-lagstiftningen. Bestämmelser härom har tagits in i förevarande paragraf som är ny,

I lagrådsremissen med förslag till ändringar i va-lagen föreslog jag atl huvudmannen för anläggningen skulle vara skyldig att belala tillbaka er-lagda avgifter i de nu aktuella situationerna. Som lagrådet (yttrandet bilaga 8, s, 368) påpekar kan dock ifrågasättas om det är rimligt att det är huvudmannen - i de fall annan än kommunen är huvudman - som skall vara återbetalningsskyldig. Det får nämligen fömlsätlas atl de avgifter som en gång har tagits ut för anläggningskostnaden har fördelats mellan fastighetsägarna på gmndval av del antal fasligheter som enligt t. ex, en detaljplan skall anslutas. Hela denna fördelningsgmnd kan naturligtvis sättas ur spel om huvudmannen vid en senare tidpunkt tvingas belala tillbaka vissa av de erlagda avgifterna. Del torde knappast vara möjligt för huvudmannen all kompensera sig för delta genom all i efterhand kräva extra debitering av de fasligheter som redan är bebyggda.

En sådan ordning kan inte anses lillfredsslällande, eftersom huvudmannen i dessa fall inte kan råda över i vilka situationer bygglov skall vägras. Med ändring av mitt förslag i lagrådsremissen föreslår jag därför atl kommunen alllid skall vara återbetalningsskyldig om fastighetsägaren inte kan använda fastigheten så som förutsattes när avgiften betalades.

Av första stycket - som har utformats i enlighet med lagrådets förslag — framgår också all det endast är den del av den erlagda avgiften som blir onyttig för fastighetsägaren som skall betalas tillbaka.

I andra stycket har vidare föreskrivits all kommunen skall belala ränta på återbetalade belopp. Däremot skall inte ske någon justering med hänsyn lill penningsvärdesförändringar.

Prop, 1985/86:90

Specialmolivering Lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar

37 §

Va-nämnden prövar mål angående inlösen eller ersättning enligt 15 eller 16 § saml mål som rör ivist mellan huvudman och fasligheisägare om

1, rätt atl bmka allmän va-anläggning eller skyldighet att genom avgift
bidraga till kostnaderna för sådan anläggning,

2, tillämpning eller tolkning av allmänna bestämmelser eller taxa,

3, giltigheten, beståndet eller rätta innebörden av avtal mellan huvudman och fastighetsägare,

4, villkor för bmkande av allmän va-anläggning i den mån allmänna bestämmelser och taxa ej är tillämpliga saml avtal ej kunnat träffas.

190

5, fordran på avgift till huvudman för allmän va-anläggning,

6, skadestånd eller annan påföljd enligt 29, 29 a eller 30 §,

7, annan va-fråga, som avses i denna lag.

Paragrafen har justerats med anledning av den nya 29a §,

38 §

Talan om återbetalning enligt 29a § skaU väckas inom två år från det atl beslutet på vilket talan grundas vann laga kraft. Talan får dock väckas senare, om skadan inte rimligen kunde förutses inom angiven tid.

Enligt 14 kap, 12 § i det till lagrådet remitterade PBL-förslaget skall talan om återbetalning av gatukostnadsersätlningar och va-avgifter väckas inom två år från det alt beslutet, på vilket talan grundas - dvs, beslutet om vägrat bygglov - vann laga kraft, med möjlighet alt i vissa fall väcka lalan senare. En motsvarande beslämmelse för va-avgifternas del har nu tagits in i förevarande paragraf.

Prop. 1985/86:90

Specialmolivering Lagen om allmänna vatten- och avloppsanlägg-■ningar

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Ändringarna i va-lagen bör träda i kraft samtidigt med PBL, Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

4.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem

10 §

Ägare av fasligheter inom etl allmänt värmesystems verksamhetsområde som ej är undantagna enligt 3 § skall belala avgifter lill huvudmannen, om fastigheten behöver anordningar för värme och om behovet ej med störte fördel kan tillgodoses på annat sätt än genom värmesystemet. För obebyggda fastigheter, som enligt en detaljplan är avsedda för bebyggande, skall behovet av anordningar för värme bedömas som om faslighelen var bebyggd enligt planen, om inte särskilda skäl föranleder annal.

Avgiftsskyldighet inträder, när huvudmannen har upprättat förbindelsepunkt som anges i 14 § och underrättat fastighetsägaren om det,

I första slyckel har i enlighet med PBL:s plansystem "sladsplan eller byggnadsplan" bytts ul mot "detaljplan". Paragrafens sakliga innebörd är avsedd all vara oförändrad.

Specialmotivering Lagen om allmänna värmesystem

13 §

Ell allmänt värmesystem skall vara försett med de anordningar som krävs för alt det skall fylla sitt ändamål och tillgodose skäliga anspråk på säkerhet.

191

Etl allmänt värmesystem får inte inrättas i strid mol detaljplan, områdesbestämmelser eller andra bestämmelser för markens bebyggande eUer så alt ändamålsenlig bebyggelse eller lämplig planläggning försvåras. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Så länge etl aUmänl värmesystem behövs skall huvudmannen underhålla systemet och i övrigi sörja för all del på tillfredsslällande sätt fyller sitt ändamål.

Prop. 1985/86:90

Specialmolivering Lagen om allmänna värmesystem

På de skäl som jag närmare utvecklat i specialmotiveringen lill 12 § va-lagen har "fastställd plan" i andra slyckel av förevarande paragraf bytts ul mol "detaljplan" och "områdesbestämmelser". Även i övrigi har ändringarna i andra stycket utformats på samma sätt som i 12 § va-lagen.

Lagrådet (yttrandet bUaga 8, s,368) har beträffande ändringen i 13 § hänvisat liU sitt uttalande i anslutning lUl 12 § va-lagen om dispens från naturvårdsföreskrifter. Jag vill i den frågan åberopa vad jag anförde i specialmotiveringen tUl 12 § va-lagen.

30 a §

Om avgift har betalats för inrättande av ett allmänt värmesystem enligt denna lag eller enligt motsvarande äldre bestämmelser, är kommunen skyldig att belala tillbaka avgiften i den mån skada uppkommer för ägaren av fastigheten genom att han, på grund av att bygglov vägras, inie kan använda fastigheten så som förutsattes när avgiften betalades.

Kommunen är också skyldig atl betala ränia enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag fastighetsägaren betalade avgiften.

I likhet med va-lagen bör lagen om allmänna värmesystem innehålla bestämmelser som möjliggör för en fastighetsägare atl återfå avgifter som blir onyttiga för honom genom all bygglov vägras för bebyggelse som var fömtsall enligt gällande plan när avgiften betalades. Ränta bör ulgå på återbetalat belopp. Lagrådet (yttrandet bilaga 8, s, 368) har beträffande 30a § hänvisat till sitt yttrande under 29 a § va-lagen, I specialmoliveringen till sistnämnda paragraf har jag tagit upp lagrådets synpunkter. Jag hänvisar därför till vad jag anförde i det sammanhanget.

Bestämmelserna i 30 a § har utformats på samma sätt som 29 a § va-lagen.

38 §

Va-nämnden prövar mål angående inlösen eller ersättning enligt 16 eller 17 § samt mål som rör tvist mellan huvudmannen och fastighetsägare om

1, rätt att bmka etl allmänt värmesystem eller skyldighet alt genom avgift bidra tiU kostnaderna för sådant värmesystem,

2, tillämpning eUer tolkning av allmänna bestämmelser eller taxa,

3, gUtigheten, beståndet eller rätta innebörden av avlal mellan huvudmannen och fastighetsägare,

4, villkor för bmkande av ett allmänt värmesystem i den mån allmänna bestämmelser och taxa ej är tillämpliga saml avtal inte har kunnat träffas,

5, fordran på avgift till huvudmannen för ett allmänt värmesystem.

192

6, skadestånd eller annan påföljd enligt 30,30 a eller 31 §,

7, skyldighet enligt 9 § andra stycket atl medverka till all provisorisk anordning för värmeförsörjning inrättas eller alt utge ersättning,

8, andra frågor som avses i denna lag.

På förslag av lagrådet (yttrandet bilaga 8, s, 368) har paragrafen justerats så atl det av punkt 6 framgår att mål om frågor som avses i den nya 30 a § skall prövas av va-nämnden.

Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Lagen om aUmänna värmesystem

39 §

Talan om återbetalning enligt 30 a § skall väckas inom två år från del att beslutet på vilket talan grundas vann laga kraft. Talan får dock väckas senare, om skadan inte rimligen kunde förutses inom angiven tid.

Talan om återbetalning bör väckas inom två år från det alt beslutet om vägrat bygglov vann laga kraft. Beslämmelsen härom har lagits in i den nya 39 §, som har utformats på samma sätt som 38 § va-lagen.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Ändringama i lagen om allmänna värmesystem bör träda i kraft samlidigi med PBL. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

4.14 Förslaget till lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531)

Jag vill inlednigsvis erinra om att det till lagrådet remitterade förslagel till ändring i bostadssaneringslagen omfattade även ändring i 5 §, Genom beslut den 23 maj 1985 ålerkaUade emellertid regeringen remissen såvitt gällde den paragrafen.

Specialmotivering Bostadssaneringslagen

2a§

Hyresnämnd får förbjuda fastighetsägare all i fastigheten utföra förbättringsarbete eller liknande åtgärd, som ej kräver bygglov, om ej åtgärden behövs för all bostadslägenhet skall uppnå lägsta godtagbara standard. Förbud meddelas, om det är uppenbart att åtgärden ej är påkallad av boendehånsyn. Fråga om förbud eller hävande av förbud upptages på ansökan av organisation av hyresgäster eller av fastighetsägaren.

Om organisation av hyresgäster motsätter sig att i fastighet vidtages annan åtgärd, som kräver bygglov, än som behövs för alt bostadslägenhet skall uppnå lägsta godtagbara standard, får åtgärden vidtagas endasl om hyresnämnden på ansökan av faslighelsägaren medger det. Sådant medgivande får lämnas endast om särskilda skäl föreligger därtill.

I paragrafen har "byggnadslov' terminologin i PBL-förslaget,

bytts ut mot "bygglov" i enlighet med

193

13 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 90

Första stycket behandlar ålgärder som inte kräver bygglov och andra stycket bygglovspliktiga åtgärder, I viss utsträckning blir gränsen mellan de båda kategorierna förskjulen, om PBL-förslagel genomförs. Likaså öppnas i PBL en möjlighel för kommunerna atl själva bestämma var gränsen skall dras, Belräffande krelsen av de åtgärder som faller inom bosladssaneringslagens tillämpningsområde är del dock inte fråga om annal än marginella förändringar. Del saknas därför anledning all i förevarande paragraf dela in ålgärderna jå någol annal sätt än f. n.

Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Bosladssaneringslagen

2b§

Bosladslägenhel skall anses ha lägsta godtagbara standard om den är försedd med anordning inom lägenheten för

1, kontinuerlig uppvärmning,

2, kontinuerlig tillgång lill varmt och kallt vatten för hushåll och hygien,

3, avlopp för spillvatten,

4, personlig hygien, omfattande toalett och tvättställ saml badkar eller dusch,

5, försörjning med elektrisk ström för normal hushållsförbmkning,

6, matiagning, omfattande spis, diskho, kylskåp, förvaringsutrymmen och avslällningsytor.

Vidare skall tillgång finnas till förtådsulrymme inom fasligheten och till anordning för hushållsivätt inom fastighelen eller inom rimligl avslånd från denna,

Ulöver första och andra styckena gäller beträffande lägsta godtagbara standard att huset ej har sådana brister ifråga om hållfasthet, brandsäkerhet eller sanitära förhållanden som inte skäligen kan godtas.

Föreligger särskilda skäl, skall bosladslägenhel ulan hinder av första slyckel 4 anses ha lägsta godtagbara standard, om tillgång lill toalett finns i nära anslutning till lägenheten och anordning för bad eller dusch finns i huset. Förekommer eljest avvikelser från vad som föreskrives i första eller andra styckel, skall lägenheten anses ha sådan standard, om särskilda skäl föreligger och avvikelsen ej är betydande,

I tredje styckel finns f n, en hänvisning till beslämmelserna i 48 a § andra slyckel byggnadsstadgan. Eftersom någon motsvarighet lill dessa bestämmelser inte finns i PBL, har hänvisningen ersatts med en uppräkning av de brister i byggnaden som avses. Tredje slyckel har ulformals i enlighet med lagrådets förslag (yttrandet bilaga 8, s, 368),

6§

Användningsförbud får meddelas, om faslighelen efler åtgärd som avses i 2 § första stycket kan beräknas ej ge det utbyte som avses i 5 § eller om del kan antagas alt bygglov till åtgärden ej kommer atl beviljas. Sådant förbud får meddelas endast beträffande lägenhet som har betydande brister i förhållande lill lägsta godtagbara standard.

7§

Har upprustningsåläggande meddelats men beviljas ej bygglov till åtgärd som avses med åläggandet, är åläggandel förfallet.

den

194

Har byggnad vari finns lägenhet som avses med upprustningsåläggande Prop, 1985/86: 90 eller användningsförbud rivits, är åläggandet eller förbudet förfallet.

Har sådan åtgärd vidtagits atl lägenhet, som avses med användningsför- Specialmotiverine
bud, uppnår lägsta godtagbara standard, är förbudet förfallet, B td

Om i annal fall kommunen förklarar atl den ej påfordrar atl åtgärd, som avses med uppmstningsåläggande, vidtages eller all användningsförbud " skall iakttagas, är åläggandel eller förbudel förfallel,

I 6 och 7 §§ har "byggnadslov" bytts ut mot "bygglov" i enlighel med terminologin i PBL-förslaget,

10 §

Beslut om upprustningsåläggande eller användningsförbud skall genast sändas tUl inskrivningsmyndigheten för anteckning i fasligheisboken eller tomträtlsboken. Ansökan samt beslul om upprustningsåläggande skall sändas till byggnadsnämnden.

Har staten eller kommun förvärvat faslighel på vilken finns lägenhet som avses med upprustningsåläggande eller användningsförbud, skall på anmälan av staten eller kommunen göras anteckning i fastighelsboken eller tomträtlsboken alt åläggandel eller förbudel förfallil.

Ändringen i första stycket är föranledd av ell påpekande av lagrådet i yttrandet över PBL (bilaga 10 lill prop, 1985/86:1 s, 296, 8 kap, 17 §), Om uppmstningsåläggande enligt bostadssaneringslagen begärs belräffande den byggnad som en ansökan om rivningslov avser skall byggnadsnämnden enligt PBL-förslaget (8 kap, 24 §) besluta om anstånd med avgörandet om rivningslov till dess att ärendet om upprustningsåläggande har avgjorts. På grund härav är del nödvändigl all hyresnämnden underrättar byggnadsnämnden även om en ansökan om upprustningsåläggande.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Ändringarna i bosladssaneringslagen bör träda i kraft samtidigt med PBL, Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte,

4.15 Förslaget till lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230)

I 1 § jordförvärvslagen föreskrivs att tillslånd enligt lagen krävs för förvärv av fast egendom som är laxerad som jordbmksfastighel, Tillslåndsplikten omfattar vissa typer av förvärv, I 2 § finns bestämmelser om undanlag från lillståndskravel. Enligt 2 § 7 behövs inte förvärvslillslånd om egendomen ingår i sladsplan eller är avsedd för annal ändamål än jordbmk eller skogsbmk enligi byggnadsplan, faslslälld efter den I januari 1948, Dessa bestämmelser måsle nu anpassas lill PBL:s plansystem.

Specialmotivering Jordförvärvslagen

195

2§

Förvärvstillstånd enligt I § behövs inte,

1, om egendomen förvärvas från staten genom överlåtelse av lantbmksnämnd eller lantbmksstyrelsen,

2, om egendomen förvärvals av slalen genom annan myndighet än statens affärsdrivande verk,

3, om kommun förvärvar egendomen från staten eller utövar förköpsräll enligt förköpslagen (1967:868),

4, om egendomen förvärvas av kredit-- ätlning som enligt lag eller enligt reglemente eller bolagsordning, som regeringen har faslsläUl, är skyldig all åter avyttra egendomen,

5, om förvärvaren är gift med överlålaren och inte heller om förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överiåtarens avkomUng, alll under fömlsältning atl överlåtaren inte är skyldig att avyttra egendomen enligt 16 § eller enligt 3 kap, 1 § lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m,,

6, om förvärvet skall prövas enligt lagen om utländska förvärv av fast egendom m, m,,

7, om egendomen enligt detaljplan eller områdesbestämmelser är avsedd för annal ändamål än jordbruk eller skogsbruk,

8, om förvärvet omfattar område som är avsett för annal ändamål än jordbmk eller skogsbmk eller sådan faslighet som har nybildals för annal ändamål än jordbruk eller skogsbruk och som därefter inte har undergått taxering,

9, om andel i fastighel förvärvas av någon som redan äger till samma taxeringsenhet hörande andel i fasligheten och som inte är skyldig alt avyttra sistnämnda andel enligt 16 §,

10, om förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion.

Prop. 1985/86:90

Specialmolivering Jordförvärvslagen

Förvärvslillslånd lill jord- och skogsbmksfastigheler enligt jordförvärvslagen bör självfallet inte krävas i de fall samhället i markanvändningsbeslul. som har vunnil laga kraft, bestämt atl den förvärvade marken får användas för annat ändamål än jord- och skogsbmk. Enligt PBL kan i detaljplan eller områdesbestämmelser läggas fast atl jordbruks- eller skogsbruksmark skall få användas för annal ändamål. Bestämmelsen i 2 § sjunde punkten om atl förvärvslillstånd inte behövs om egendomen ingår i stadsplan eller är avsedd för annal ändamål än jordbmk eller skogsbruk enligt byggnadsplan, faslslälld efter den 1 januari 1948. har därför ändrats till atl avse egendom som enligt detaljplan eller områdesbestämmelser enligt PBL är avsedd för annal ändamål än jordbmk eller skogsbruk.

I förslagel lill övergångsbestämmelser till PBL föreskrivs i 17 kap. 4 § första stycket atl stadsplaner, byggnadsplaner, avstyckningsplaner, till den del de inie omfattas av förordnande enligt 168 S byggnadslagen, saml andra äldre planer som enligt övergångsbestämmelserna lill byggnadslagen är att jämställa med stadsplaner eller byggnadsplaner, skall gälla som detaljplaner enligt PBL. Denna övergångsbestämmelse innebär atl också mark inom sådana planer från liden före den 1 januari 1948 som är all jämställa med byggnadsplan - till skillnad mot vad som f n. gäller -kommer atl bli undantagna från kravel på förvärvslillslånd, om marken enligt planen skall användas till annat än jord- eller skogsbruk.

196

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Prop. 1985/86:90

Lagen bör träda i kraft samtidigt med PBL. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

4.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark

Enligt 2 § 2 lagen om skötsel av jordbmksmark är lagen inte tillämplig på jordbmksmark som ingår i stadsplan eller som enligt byggnadsplan, fastställd efter den 1 januari 1948, är avsedd för annal ändamål än jordbruk. Dessa bestämmelser måste nu anpassas lill PBL:s plansystem.

Specialmotivering Lagen om skötsel a v jordbruksmark

2§

Lagen är inte tillämplig på jordbruksmark

1. som ingår i fastighet, som har bildats för annat ändamål än jordbmk och som därefter inte har taxerats,

2. som enligt detaljplan eller områdesbestämmelser är avsedd för annal ändamål än jordbruk.

Lagen om skölsel av jordbmksmark bör inte omfatta sådan mark som enligt markanvändningsbeslut är avsedd att användas för andra ändamål än jordbruk, I enlighet härmed har undantaget i punkt 2 ändrats till att avse jordbmksmark som enligt detaljplan eller områdesbestämmelser enligt PBL är avsedd för annat ändamål än jordbmk.

I förslaget till övergångsbestämmelser till PBL föreskrivs i 17 kap. 4 § första slyckel all sladsplaner, byggnadsplaner och avstyckningsplaner, till den del de inte omfattas av förordnande enligt 168 § byggnad slagen, saml andra äldre planer som enligt övergångsbestämmelserna till byggnadslagen är att jämställa med stadsplaner eller byggnadsplaner, skall gälla som detaljplaner enligt PBL. Denna övergångsbestämmelse innebär all också sådana planer från tiden före den 1 januari 1948 som är atl jämställa med byggnadsplan - till skillnad mot vad som f. n. gäller - kommer att bli undantagna från lagens tillämpning.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Lagen bör träda i kraft samtidigt med PBL, Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

197

4.17 Förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1983:291) Prop. 1985/86:90

1 kap, 4§

I denna lag avses med

1, vattenreglering: ändring av vatlenföringen i etl vattendrag lill förmån för annal vattenförelag,

2, vattenöverledning: vallenreglering genom överföring av ytvatten från etl vattenområde lill ell annal,

3, vattentäkt: bortledande av yl- eller grundvatten för vattenförsörjning, värmeutvinning eller bevattning,

4, markavvatining: ålgärder enligt 3 § första stycket 4,

5, avloppsvatten: spillvallen eller annan flytande orenlighet, vallen som använls för kylning vid driften av en fabrik eller annan inrättning, vallen som avleds för sådan avvattning inom en detaljplan som inte sker för en viss eller vissa fasligheters räkning samt vallen som avleds för avvattning av en begravningsplats.

Ändringen i paragrafens femte punkt är föranledd av del nya plansystemel i PBL-förslagel och innebär ingen ändring i sak.

Specialmotivering Vattenlagen

3 kap,

1 §

Etl valtenförelag får inte komma lill stånd, om del med hänsyn till valet av plats eller på någol annat sätt möter hinder från aUmänna planeringssynpunkler. Vid tUlståndsprövningen av etl vattenföretag skall lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.

I enlighel med vad jag har anfört i den aUmänna motiveringen (avsnitt 2,5,1) har i paragrafen föreskrivits atl NRL skall tillämpas vid prövning av frågor om tillstånd lill valtenförelag,

I NRL finns regler om förutsättningar för tillstånd som kompletterar tillållighetsreglerna i vattenlagen, I motiven till NRL redovisade jag närmare hur NRL:s bestämmelser är avsedda all tillämpas.

2§

Ett vattenföretag och anläggningsarbeten som utförs för ell vatlenföretag får inte strida mol en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Gäller eljest, i andra fall än som avses i 16, 18 och 20 §§ naturvårdslagen (1964:822), särskilda bestämmelser för bebyggande eller annan användning av ell mark- eller vattenområde, skall vatlenförelagel utföras så alt syftet med beslämmelserna inie motverkas.

Planenlighetskravel i paragrafens/örj/a stycke har anpassats lill PBL:s plansystem. Som jag angav i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,5,1) innebär mitt förslag att planenlighetskravel vidgas till all omfatta - förutom byggnads- och anläggningsarbeten - även annan inverkan på valten-

198

förhållandena. I, ex, en överdämning av ett planområde. De beslul om mark- och vattenanvändning som detaljplaner och områdesbestämmelser utgör, skall enligt PBL-förslagel ligga till grund för alla efterföljande beslul om användning av de mark- och vattenområden som omfattas av planen eller beslämmelserna. Enligt PBL-förslaget skall dock mindre avvikelser kunna ske, om syflel med planen eller bestämmelserna inte motverkas. En gmndläggande tanke är att de rättsverkande planerna rätt bör visa vad som gäller i fråga om mark- och vattenanvändningen och all de skall ändras eller upphävas, om nya fömtsättningar för användningen av de planlagda områdena skall gälla, PBL-förslaget ger också bättre möjligheter än nu gällande lagstiftning all ändra och upphäva planer.

Möjligheten enligt andra meningen i första styckel alt medge mindre avvikelser från en plan i samband med tillståndsprövning har anpassats till PBL:s plansystem, I likhet med vad som nu gäller finns endasl möjlighet att medge undantag från planhinder då det är fråga om mindre avvikelser från plan. Om del föreligger en ansökan om tillstånd till ett vallenföretag som förutsätter en ändring av en detaljplan eUer områdesbestämmelser, bör normalt vattenmålet kunna vila i avvaktan på en ändring av planen eller bestämmelsema, om det framkommer att en ändring är förestående. Det förekommer emellertid också faU då en ändring av en plan är beroende av hur prövningen av ett vattenföretag utfaller och där således den prövningen bör föregå en ändring av planen, I dessa fall finns möjlighel för vattendomstolen att meddela etl villkoral lillslånd till vattenföretagel (jfr prop, 1981/82:130 s, 96 f och 413). Även i övrigt kan del i vissa fall vara lämpligt att tillstånd tiU etl vatlenföretag lämnas under villkor all en plan eller områdesbestämmelser ändras. Så kan vara fallel när såväl planmyndigheterna som del valtenrättsliga prövningsorganel finner atl ett företag bör komma till stånd och sökanden lill företaget genom etl snabbi avgörande av vattenmålet kan vidta ålgärder som är betydelsefulla för genomförande av företaget och som inte behöver avvakta ändringen av planen eller bestämmelsema.

Redaktionella ändringar har gjorts i första styckel i förhållande tUl det remitterade förslagel.

Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Vattenlagen

6§

Bestämmelserna i 1, 2 och 4 §§ gäller inte

1. vatlenföretag som vid prövning av en viss anläggning eller åtgärd enligt 4 kap. lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m. m. har angetts som ett villkor för anläggningens eller åtgärdens utförande,

1. broar eller andra vattenförelag för väg, järnväg, tunnelbana eller spårväg, vars anläggande har prövats i särskild ordning,

3, rörledningar i vallen, vartill koncession har meddelats enhgt lagen (1978:160) om vissa rörledningar,

4, verksamhet, vartill bearbelningskoncession har meddelats enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheler.

I enlighel med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,5,2) har första punkten i paragrafen ändrats lill all avse vallenföretag som angetts som villkor för tillstånd enligt 4 kap, NRL.

199

9 kap,

6§

Då löseskillingen bestäms, skall en sådan ökning av fastighetens marknadsvärde av någon betydelse, som har ägt mm under liden från dagen tio år före del talan väcktes vid domstol eller förrättningen påkallades, räknas ägaren tillgodo endasl i den mån det blir utrett att den beror på något annat än förväntningar om en ändring i markens tillåtna användningssätt. Om ingreppet är sådant atl inträngsersällning skall betalas, ;:aU vad som har sagts om beräkningen av marknadsvärdet tiUämpas i frådibm värdet före ingreppet. Värderingen skall ske med hänsyn tUl fastighetens skick när ersättningsfrågan avgörs eller, om fastighelen dessförinnan har tillträtts eller tagils i anspråk eller skadats, när detta skedde.

Har beslut om en detaljplan, enligt vilken marken avses för enskilt bebyggande, meddelats innan talan väcktes vid domstol eller förrättningen påkallades, skall första stycket tillämpas endast på den värdestegring som har inträffat efter beslutet.

Om inlösen sker av en bebyggd fastighel, som innehas i huvudsakligt syfle alt bereda bostad åt ägaren och honom närstående, gäller den begränsningen för tillämpningen av första stycket att löseskiUingen inte i något fall får bestämmas till lägre belopp än som behövs för att anskaffa en likvärdig bosladsfastighet.

I den mån det blir utrett att värdestegringen utan att ha samband med förväntningar om någon ändring i markens tillåtna användningssätt beror på inverkan av vattenföretaget, gäller 5 §,

Prop. 1985/86:90

Specialmolivering Vattenlagen

Paragrafens andra stycke har ändrats med hänsyn tUl att dagens stads-och byggnadsplaner i PBL ersätts med en enda planform - detaljplan -och atl den statliga fastställelseprövningen slopas.

11 kap

I §

Regeringen skall pröva tillåtiigheten av följande slag av vattenföretag,

nämligen

1, vattenkraftverk som är avsedda för en installerad generatoreffekl av
minst 20000 kilowatt,

2, valtenregleringar med en större vattenslåndsskillnad meUan däm-nings- och sänkningsgränsema än två meter under året eller en meter under veckan saml regleringar med mindre vallenslåndsskillnad än som har angetts nu, om därigenom skaU utnyttjas ell vattenmagasin av minst 100 miljoner kubikmeter under året eller tio miljoner kubikmeter under veckan,

3, vattenöveriedningar eller andra vattenbortledningar från vallendrag eller sjöar med en normal oreglerad lågvaltenföring av minst en kubikmeter i sekunden i bortledningspunklen respektive utloppet, om den vattenföring som skall tas i anspråk överstiger en femtedel av den normala oreglerade lågvattenföringen och det inte är uppenbart alt bortledningen kan ske utan olägenhet av betydelse för allmänna intressen,

4, gmndvattenläkter för tillgodogörande av en störte vattenmängd än 10000 kubikmeter om dygnet,

5, andra vattenregleringar, vattenöverledningar och vattenbortledningar än som har angetts fömt, om företagel avser någon av sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eUer Siljan och företaget kan inverka märkbart på vattenståndet i eller vatlenavrinningen ur sjön.

200

I enlighel med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt Prop, 1985/86:90
2,5,3) har beslämmelsen i den tidigare punkt 4 om regeringsprövning av

vattenkraftverk, valtenregleringar eller valtenöverledningar för vatten- Specialmotivering

kraftändamål om företagel avser vissa älvar och älvsträckor upphävts. Vattenlagen

Rubriken närmast före 7 §

■> Förberedelser av vissa vattenföretag

7§

Innan tUlstånd söks till etl vattenföretag som är av sådan omfattning eller beskaffenhet att dess tillåtlighet skall eller kan antas komma all prövas av regeringen enligt 1-3 §§ eller omfattas av 3 kap. 6 § lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m., skall förberedande åtgärder ha vidtagits enligt 8-11 §§,

En konsekvens av all prövningen av älvar och älvsträckor som finns uppräknade i 3 kap, 6 § NRL överförs från regeringen till vattendomstolarna är alt sådana företag inte längre omfattas av de särskilda föreskrifter om förberedelse som finns i 11 kap, vattenlagen, Förberedelseförfarandel bör enligt min mening även i fortsättningen omfatta de fåtal förelag som i framtiden kan aktualiseras i dessa vattenområden. I enlighel härmed har en ändring i 7 § vidtagits. Sådan förberedelse skall aUtså ske oavsett företagets storlek när del är fråga om vattenförelag som berör de uppräknade älvsträckorna. Med anledning härav har även mbriken till 7-11 §§ ändrats.

Bestämmelsen i 7 § gör del möjligt för berörda myndigheter att även fortsättningsvis få del av planerna på företag som undantagsvis kan aktualiseras i dessa älvar. Jag vill härvid erinra om atl regeringen i budgetpropositionen (prop. 1985/86:100 bil. 14 s. 286) föreslagit alt förberedelseförfarandet utvidgas lUl att omfatta även statens energiverk. Enligt vad jag har erfarit avser statsrådet Dahl atl inom kort föreslå regeringen atl ge statens energiverk i uppdrag att följa genomförandel av planen för vattenkraftsulbyggnad. Inom ramen för uppdraget kommer bl. a, vissa praktiska frågor rörande handläggningen av vallenkraftsuibyggnadsmål i vattendomstolarna alt behandlas.

Ikraftträdande m.m.

Denna lag träder i kraft den Ijanuari 1987.

Bestämmelsen i 3 kap. 6 § 1 skall lillämpas om regeringen vid prövning av en viss verksamhet enligt 136a § byggnadslagen (1947:385) har angett ett vattenförelag som ell villkor för verksamheten.

Vid bestämmandet av ersällning för mark inom områden med slads-eller byggnadsplan skall 9 kap, 6 § andra styckel i sin lydelse före ikraftträdandet lillämpas.

Ändringarna i vallenlagen bör träda i kraft samtidigt med PBL och NRL, dvs, den I januari 1987,

201

Vid prövning efter ikraftträdandet av vattenföretag som regeringen vid beslut om tillstånd med stöd av 136a § byggnadslagen har föreskrivit som ell villkor för den verksamhet som lillståndsprövals bör lämpligen bestämmelserna i 3 kap, 6 § 1 tillämpas. Övergångsregleringen ;' andra stycket -som i förhållande till del remitterade förslagel har juslerals redaktionellt -har utformats i enlighel härmed.

Tredje stycket är nödvändigt för att oklarhet inte skall uppipmma i fråga om den tidpunkt då planerna blir gällande. Stads- och bp-dsplaner antas av kommunen men måste för atl bli gällande fastställas av länsstyrelsen. För detaljplaner enligt PBL har som tidigare nämnts kravet på fastställelse slopats.

Prop. 1985/86:90

Specialmolivering Vattenlagen

4.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:292) om införande av vattenlagen (1983: 291)

Specialmotivering Lagen om införande av vattenlagen

Lagrådet (yttrandet bilaga 8, s. 369) har mol bakgmnd av de föreslagna ändringarna i 3 kap. 2 § vattenlagen föreslagit att 8 § lagen om införande av nya vattenlagen skall upphävas. Lagrådet har anfört:

Enligt 8 § lagen om införande av vallenlagen (VP) skall vad som i 3 kap, 2 § första styckel nya vattenlagen stadgas om byggnadsplan också gälla avstyckningsplan. Ifrågavarande bestämmelse i vallenlagen kommer emellertid efter den i remissen föreslagna ändringen inte längre att innehålla någon regel om byggnadsplan. Någon ändring av 8 § VP föreslås inte i lagrådsremissen.

Byggnadsplaner skall enligt 17 kap, 4 § första stycket PBL-förslaget i fortsättningen gälla som detaljplaner. Vad som framdeles skall ske med avstyckningsplaner blir enligt PBL-förslaget beroende på om planen om-fallas av förordnande enligi 168 § byggnadslagen eller ej. Har förordnande getts att tätbebyggelse inte får äga mm, upphör avstyckningsplanen atl gälla när PBL träder i kraft. Omfattas en avstyckningsplan däremot ej av sådanl förordnande, skall planen fortsättningsvis gälla som detaljplan. Med hänsyn till det sagda blir beslämmelsen i 8 § VP svårförståelig och lagrådet förordar därför atl lagmmmet upphävs. Detta ställningstagande stämmer väl överens med all departementschefen föreslagit atl 12 § första styckel första meningen i FBLP skall upphävas, eftersom den blir onödig.

Jag ansluter mig till lagrådels förslag. Bestämmelsen i 8 § VP upphävs därför.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Lagen bör träda i kraft samtidigt med PBL. Någol behov av övergångsbestämmelser finns inte.

202

4.19 Förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

2§

Utöver beslämmelserna i denna lag gäller om miljöfarlig verksamhet vad som föreskrivs i hälsoskydds-, byggnads- och naturvårdslagstiftning eller i annan lagstiftning, I fråga om viss miljöfariig verksamhet gäller särskilda bestämmelser enligt lagen (1971:850) med anledning av gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland,

Har regeringen enligt 4 kap. lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m. prövat frågan om tillslånd till en viss anläggning eller åtgärd eller enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar prövat frågan om framdragande eller begagnande av sådan ledning, är beslutet bindande vid prövning enligt denna lag.

Regeringen eller myndighei som regeringen besiämmer äger meddela särskilda bestämmelser till förebyggande av vallenförorening genom fast avfall.

Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Miljöskyddslagen

Ändringen i andra stycket är föranledd av atl bestämmelser som motsvarar 136a § byggnadslagen tas in i 4 kap, NRL,

3§

Med avloppsvatten avses i denna lag

1, spillvatlen eller annan flytande orenlighet,

2, vallen som använls för kylning vid driften av fabrik eller annan inrättning,

3, vatten som avleds för sådan avvattning av mark inom en detaljplan som ej sker för viss eller vissa fastigheters räkning,

4, vatten som avleds för avvattning av begravningsplats.

Ändringen i punkt 3 är föranledd av det nya plansystemel i PBL, I punkterna 3 och 4 har ordel "lortläggning" bytts ul mot "avvattning" i enlighet med terminologin i 1 kap, 4 § 5 vattenlagen.

4a §

TiUstånd enligt denna lag får inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Vid prövning av miljöfarlig verksamhet skaU lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m. m. tillämpas.

Paragrafen är ny.

Som jag angav i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6.1) har i första stycket införts ett krav på planenlighet för lillslånd enligt miljöskyddslagen. I PBL finns möjlighel alt tillåta mindre avvikelser från en detaljplan eller områdesbestämmelser om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas. I stadgandets andra mening har en motsvarande möjlighet att medge avvikelser från en detaljplan eller områdesbestämmelser öppnats för prövningsmyndigheten när det gäller miljöskyddsärenden.

203

I PBL-förslaget förutsätts i princip atl projekt som inte är förenliga med en detaljplan eller områdesbestämmelser skall föregås av planändring innan de får genomföras. På motsvarande sätt som jag angav i specialmotiveringen till 3 kap, 2 § vattenlagen, bör ett miljöskyddsärende kunna vila i avvaktan på en ändring av en detaljplan eller områdesbestämmelser om del i ärendet framkommer att en ändring är föreslående, I likhet med vad jag redovisade för vatlenföretag, förekommer i miljöskyddsärenden f'\ då en ändring av en plan är beroende av hur prövningen av det miljc„.örande förelaget ulfaller. Del kan l,ex, gälla utformning av skyddszoner o, dyl. Del kan således ibland vara på del sättet atl slutlig ställning till etl planförslag inte bör tas förtän miljöskyddsfrågorna har blivit utredda och prövade, I sådana fall finns möjlighet för prövningsmyndighelen i miljöskyddsärendet att meddela villkorade tillslånd. På motsvarande sätt som jag angav i specialmotiveringen till 3 kap, 2 § vallenlagen kan del också i övrigi finnas fall då tillstånd bör kunna ges med förbehåll om ändring av gällande detaljplan eller områdesbestämmelser,

I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,6,1) har i andra stycket föreskrivits all NRL skall tillämpas vid prövning av miljöfarlig verksamhet, I motiven till NRL redovisade jag närmare hur NRL:s bestämmelser är avsedda atl lillämpas.

Redaktionella ändringar i paragrafen har gjorts i förhållande lill det remitterade förslaget.

Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Miljöskyddslagen

6§

Kan miljöfarlig verksamhet befaras föranleda olägenhel av väsentlig betydelse, även om försiktighetsmålt som avses i 5 § iakllages, får verksamheten utövas endast om särskilda skäl föreligger.

Innebär den befarade olägenheten all ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller alt betydande förlust från naturvårdssynpunkt uppkommer eller atl liknande allmänt intresse skadas avsevärt, får verksamheten ej utövas. Regeringen kan dock lämna tillstånd enligt denna lag, om verksamheten är av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt,

Beslämmelserna i första och andra styckena gäller ej anläggning eller åtgärd, vars tUlåtlighel har prövats enligt 4kap. lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m. m., eller rörledning, vars framdragande eller begagnande prövats enligt lagen (1978:160) om vissa röriedningar. Första styckel eller andra stycket första meningen hindrar ej atl sådan flygplats, väg eller järnväg, vars anläggande prövas i särskild ordning, används för avsett ändamål.

9§

Koncessionsnämnden för miljöskydd kan på ansökan av den som utövar eller ämnar ulöva miljöfarlig verksamhet lämna lillslånd lill verksamhelen efler prövning enligt denna lag.

Skall regeringen enligt 4 kap. lagen (0000:000) om hushåUning med naturresurser m.m. pröva frågan om tiUstånd tdl en anläggning eller åtgärd eller pröva frågan om framdragandet eller begagnandet av röried-ning enligi lagen (1978:160) om vissa röriedningar, får frågan om lillslånd enligi denna lag inte avgöras, innan sådan prövning har skett.

204

Ändringarna i 6 och 9 §§ är föranledda av alt bestämmelser som motsvarar 136 a § byggnadslagen las in i 4 kap, NRL, Vidare har en redaktionell ändring gjorts i 6 § tredje stycket.

Prop, 1985/86:90

Specialmolivering Miljöskyddslagen

14 §

Koncessionsnämnden skall söija för fullständig utredning av ärende som kommer under nämndens prövning. Nämnden skall

1, genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligt sätt bereda dem som kan beröras av den miljöfarliga verksamhelen lillfälle alt yttra sig,

2, samråda med de statliga och kommunala myndigheter som har väsentliga iniressen att bevaka i frågan,

3, hålla sammanträde med dem som saken angår och besiktning på platsen, om det ej är uppenbart onödigt,

4, lämna den som gjort ansökan eller framställt erinran undertättelse om del som tillförts ärendet genom annan än honom själv och bereda honom tillfälle all yttra sig däröver, om ej annal följer av 15 § förvaltningslagen (1971:290),

Nämnden kan uppdraga åt en eller flera av ledamöterna all hålla sammanträde eller besiktning enligt andra stycket 3,

Nämnden kan uppdraga åt sakkunnig atl verkställa särskild utredning.

Kostnad för kungörelse och för utredning enligt fjärde slyckel betalas av den som utövar eller ämnar ulöva den miljöfarliga verksamhelen. Nämnden fastställer på yrkande ersättning för utredningen.

Skall koncessionsnämnden avge yttrande till regeringen i ärende enligt 4kap. lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m., tillämpas bestämmelserna i första—femte styckena.

21 a §

I ärenden om tillstånd lill miljöfarlig verksamhet får lillslåndsmyndighelen på ansökan besluta alt vissa arbeten får påbörjas ulan hinder av atl tillståndsfrågan inte har blivit slutiigl avgjord, Ell sådanl beslul (igångsätl-ningsmedgivande) får meddelas endast om särskilda skäl föreligger och det är uppenbart att tillslånd kommer all lämnas,

I igångsätlningsmedgivanden skall noggrant anges de villkor som skall gälla i avvaktan på den slutliga prövningen,

I fråga om ansökningar om igångsältningsmedgivande gäller 13 § i tillämpliga delar. En sådan ansökan handläggs i samma ordning som en ansökan om tillstånd. Sammanträde eller besiktning behöver dock inte äga rum. Har regeringen lämnat tillstånd till verksamheten enligt 4 kap. lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m. eller enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar får igångsällningsmedgivande lämnas ulan hinder av all 14 § andra slyckel 1 och 2 inte har iakttagits, om särskilda skäl talar för del.

Ändringarna i 14 och 21 a §§ är föranledda av att motsvarigheten till de regler som nu finns i 136a § byggnadslagen tas in i 4 kap, NRL,

205

Ikraftträdande m. m.

Prop. 1985/86:90

Denna lag träder i kraft den Ijanuari 1987.

Bestämmelsema i 2, 6 och 21 a §§ skall tillämpas om regeringen enligt Specialmolivering 136a § byggnadslagen (1947:385) har prövat frågan om tillkomst eller Miljöskyddslagen lokalisering av viss verksamhet med hänsyn lill hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar.

Ändringarna i miljöskyddslagen bör träda i kraft samtidigt med PBL och NRL, dvs, den 1 januari 1987, Vid prövning efter ikraftträdandet av verksamhet vars tillkomst eller lokalisering har prövats enligt 136a § byggnadslagen med hänsyn lill hushåUningen med landels samlade mark- och vattentillgångar bör lämpligen beslämmelserna i 2, 6 och 21 a §§ lillämpas. Några övergångsbestämmelser till 14 § behövs inte.

4.20 Förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

2 § 2 mom.

Koncession må ej meddelas med mindre anläggningen är behövlig och förenlig med en planmässig elektrifiering och, då fråga är om områdeskoncession för yrkesmässig distribution, området utgör en med hänsyn lill eldistributionens ändamålsenliga anordnande lämplig enhet.

Koncession för yrkesmässig distribution må meddelas endasl den som från allmän synpunkt finnes lämplig all utöva sådan verksamhet.

Vid prövning av fråga om meddelande av områdeskoncession enligt första och andra styckena skall möjlighet alt tillgodose lokala iniressen särskill beaktas.

Koncession får inte strida mol en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Vid prövning av frågor om meddelande av koncession skall lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m. m. tillämpas.

Koncession må ej överlåtas ulan tillslånd av regeringen eller den regeringen bemyndigar.

Om förvärv av eldislributionsanläggning m, m, finnes särskilda bestämmelser.

Specialmotivering El-lagen

I etl nytt fiärde stycke har lagils in en beslämmelse om all koncession inte får meddelas i strid mol en detaljplan eller områdesbestämmelser, I den andra meningen föreskrivs - på motsvarande sätt som gäller för beslul enligt PBL - atl mindre avvikelser från planen eller beslämmelserna får ske om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas. Tillåtligheten av avvikelsen avgörs av beslulsmyndigheten, I likhet med vad jag anförde i specialmotiveringen till 3 kap, 2 § vallenlagen (avsnitt 4,17), bör prövningsmyndigheten kunna meddela koncession under villkor om planändring i vissa fall. Någon särskild bestämmelse om delta behövs inte.

Med anledning av vad lagrådet har anfört och som jag närmare har redogjort för i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,7) har i etl nytt femte stycke tagits in en beslämmelse om all NRL skall lillämpas vid prövning av frågor om meddelande av koncession.

Redaktionella ändringar i förhållande till del remitterade förslaget har gjorts i Qärde stycket.

206

5b § 1 mom.

Har elektrisk ledning efter expropriation dragits fram i eller över allmän plals eller vallendrag inom område, för vilket finns en detaljplan, eller inom fastställt hamnområde och visar del sig att ledningen hindrar eller varaktigt försvårar samfärdsel på egendomen eller hindrar någon för samhället nödvändig anläggning eUer utgör hinder för egendomens underhåll eller eljest för behövliga arbeten på egendomen eller är synnerhgen vanprydande, skall ledningen på bekostnad av dess innehavare ändras, flyttas eller borttagas, i den mån det behövs för hindrets eller olägenhetens undanröjande.

Har i annat fall än som avses i första slyckel nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtils genom expropriation för framdragande av ledning, och medför ledningen på gmnd av ändrade förhållanden betydande olägenhel för fastighelen, är ledningens innehavare skyldig all på sin bekostnad ändra eller flytta ledningen, i den mån del behövs för olägenhetens undanröjande och del kan ske ulan synnerligt men för ledningen.

Tvist i fråga som avses i första eher andra stycket prövas av faslighels-domstol.

Prop, 1985/86:90

Specialmotivering El-lagen

5b § 3 mom.

Upphör egendom all vara allmän plats eller vallendrag inom område, för vilket finns en detaljplan, eller inom fastställt hamnområde, gäller ej längre sådan rätt atl ha ledning framdragen där som fömt förvärvats genom expropriation.

Ändringarna i 5 b § 1 och 3 mom, är föranledda av de nya begreppen och del nya plansyslemet i PBL,

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Lagen bör träda i kraft samtidigt med PBL och NRL, Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte,

4.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978: 160) om vissa rörledningar

4§

Koncession får meddelas endast om del frän allmän synpunkt är lämpligt att ledningen framdrages och begagnas och sökanden finnes lämplig alt ulöva verksamhet som avses med koncessionen.

Koncession får inte strida mol en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syflel med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Vid koncessionsprövning skall lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m. m. tillämpas.

Specialmotivering Rörledningslagen

I ett nytt andra stycke har lagils in en beslämmelse om alt koncession inte får strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser, I den andra

207

meningen i andra stycket har möjlighet öppnats atl - på motsvarande sätt som gäller för beslut enligt PBL - medge avvikelser från en detaljplan eller områdesbestämmelser, om syflel med planen eller bestämmelserna inte motverkas, I förhållande till del av lagrådet granskade förslagel har en redaktionell justering gjorts i andra meningen.

Med anledning av vad lagrådet har anfört och som jag närmare har redogjort för i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,8) har i ell nytt tredje stycke lagils in en bestämmelse om alt NRL skall tillämpas vid koncessionsprövningen.

Prop, 1985/86:90

Specialmolivering Rörledningslagen

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Lagen bör Iräda i krafl samtidigt med PBL och NRL, Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte,

4.22 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:690) om byggnadsminnen

5§

Uppkommer tiU följd av beslut om skyddsföreskrifter skada som är betydande j förhållande till värdet av berörda delar av fastigheten, har faslig-hetsägaren och innehavare av särskUd rätt tUl fastigheten rätt till ersättning av staten.

Ersättning, varom i första stycket sägs, må om så finnes lämpligt bestämmas all ulgå med visst årligt belopp med rätt för sakägaren eller slalen atl erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.

Specialmotivering Byggnadsminneslagen

I överensslämmelse med vad jag har föreslagit i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,9) har i första styckel tagits in ersättningsbestämmelser av samma innebörd som i 14 kap, 8 § första och andra styckena i PBL-förslagel, För atl ersättning skall utgå krävs att skadan skall vara betydande i förhållande lill värdet av berörda delar av faslighelen. Skador som inte når upp lill denna gräns ersätts således inte.

När del gäller alt bedöma hur stora skador en fastighetsägare skall vara skyldig atl tåla utan ersättning, framhöll jag i mitt anförande till propositionen om PBL bl, a, att detta måste avgöras med ledning av dagens praxis i fråga om byggrällsbegränsningar vid ändring av slads- eller byggnadsplaner. Avsikten är att samma bedömningar skall göras vid tillämpningen av förevarande paragraf Även orden "berörda delar" har samma innebörd som i 14 kap, 8 § andra stycket i PBL-förslaget, Ulöver vad jag nu har anfört vill jag hänvisa liU propositionen om PBL (avsnitt 18,2,2 och 14 kap, 8 §) och till vad jag nyss anförde i den allmänna motiveringen,

I lagrådsremissen föreslog jag en beslämmelse om inlösen av samma innebörd som beslämmelsen i 14 kap, 8 § tredje styckel i PBL-förslaget, Lagrådet (yttrandet bilaga 8, s,373 f) har invänt mol förslagel i denna del och anför:

208

I 5 § tredje slyckel har lagils in en beslämmelse om inlösen av byggnadsminne. Frågan om inlösen av byggnadsminne aktualiserades under förarbetena till byggnadsminneslagen i anledning av atl några remissinstanser påpekat all byggnadsminnesulredningen inie föreslagit någol stadgande om rätt för ägare av byggnad eller område, som blir föremål för skyddsföreskrifter, alt i särskilda fall kunna påfordra inlösen av fastighelen. Departementschefen framhöll (prop, 1960:161 s,57) atl ägaren väl i allmänhet torde bli i tillräcklig mån gollgjord för skada och inlrång genom den ersättning han kan erhålla på gmnd av den i 5 § upptagna ersättningsregeln. De med all sannolikhet ytterst sällsynta undantagsfall, där annal kunde länkas bli förhållandet, torde enligt departementschefen vara sådana att någon förklaring för byggnadsminne inte kan meddelas, om ej byggnadens fortbestånd säkras genom inköp eller på annal sätt (jfr 15 §), Någol stadgande om rätl för fastighetsägaren atl påfordra inlösen av fastigheten ansåg departementschefen således inte erforderiigl, Byggnadsminneslagen har därför inga regler om inlösen. Skälet lill atl det i byggnadsminneslagen nu föreslås inlösenmöjlighel har inie närmare ulvecklats i lagrådsremissen. Motivet har angetts vara atl upppnå överensslämmelse med PBL-förslaget, Enligt 14 kap, 8 § tredje slyckel i PBL-förslagel är kommun skyldig att på ägarens begäran lösa fastighet om beslut som avses i paragrafens första stycke medför all synnerligt men uppkommer vid användningen av fastighet. Enligt sin bokslav omfattar denna inlösenbe-slämmelse också skada som uppkommer till följd av all skyddsbestämmelse meddelas i detaljplan eller områdesbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap, 12 § PBL-förslagel, Härmed avses byggnader av i huvudsak samma slag som faller under byggnadsminneslagen. Alt skyddsbestämmelser enligt PBL blir så betungande att de kan utlösa krav på inlösen är emellertid inte troligt och synes enligt motiveringen knappast vara fömtsall (se prop, 1985/86:1 s,396f och 581), Öppnas möjlighel till inlösen enligt byggnadsminneslagen kan detta antyda en tillämpning av lagen som mindre väl stämmer överens med lagstiftningens främsta syfte (prop, 1960:161 s, 40), nämligen atl främja ell fmklbärande samarbete mellan företrädare för byggnadsminnesvården och ägarna av kulturhistoriskt märkliga byggnader. Lagrådet vill i detta sammanhang erinra om den möjlighet som redan finns alt nå samma praktiska resultat som genom inlösen, I 2 kap, 8 § expropriationslagen anges således som exproprialions-ändamål bl. a. att bevara historiskt eller kulturhistoriskt märklig bebyggelse. Detta lagmm har för övrigt ersatt en beslämmelse i byggnadslagen om rätl för kommun att inlösa område med äldre bebyggelse som det av historiska eller kulturhistoriska skäl är angeläget alt hålla i värdigt skick (44a § byggnadslagen - den s,k. Lex Gamla Stan), Till det sagda bör också fogas den anmärkningen att överensstämmelsen mellan PBL-förslaget och byggnadsminneslagen inte är något självändamål. Överensstämmelsen är inte heller fullständigt genomförd. Således finns i byggnadsminneslagen ingen motsvarighet till stadgandet i 14 kap, 8 § fjärde styckel PBL-förslagel om verkan av successiva belul. Vidare har de särskilda nedsältningsbeslämmelserna i 11 § byggnadsminneslagen ingen förebild i PBL-förslagel. Vad som nu anförts föranleder lagrådet all förorda all byggnadsminneslagen ej ändras i nu förevarande avseende.

Prop, 1985/86:90

Specialmolivering Byggnadsminneslagen

Jag är medveten om att förslagel om rätt till inlösen vid byggnadsminnesförklaring kan antyda en tillämpning av lagen som mindre väl stämmer överens med byggnadsminneslagens syfle. Jag vidhåller därför i denna del inte mitt förslag i lagrådsremissen.

209

14 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 90

12 §

I fråga om ersättning enligt 5 eller 7 § eller 11 § andra stycket skall expropriationslagen (1972: 719) tUlämpas i den mån avvikande bestämmelser ej meddelas i denna lag.

Ersättning för minskning av fastighetens marknadsvärde i fall som avses i 5 eller 7 § skall bestämmas som skillnaden mellan fastighetens marknadsvärde före och efter beslutet. Härvid skall bortses från förväntningar om ändring av markanvändningen.

Ersättning för skada enligt 5 § första stycket skall minskas med ett belopp som motsvarar vad som på grund av samma stycke skall tålas utan ersättning.

Om staten begär del och det inte är uppenbart oskäligt, skall domstolen förordna alt ersättning enligt 5 § första stycket skall betalas ul först när vissa ålgärder med byggnaden har utförts.

Ogillas talan om ersättning som har väckts av fastighetsägaren, skall tillämpas vad i rättegångsbalken är föreskrivet om skyldighet att ersätta motparten hans rättegångskostnad i tvistemål. Om fastighetsägaren har hafl skälig anledning alt få sin talan prövad av domstol, kan domstolen dock efter omständigheterna förordna atl staten skaU ersätta honom hans rättegångskostnader eller alt vardera parten skall bära sina kostnader.

Vad som i femte stycket sägs om fastighetsägaren skall också tUlämpas på den som innehar särskild rätl tUl fastigheten.

Prop. 1985/86:90

Specialmolivering Byggnadsminneslagen

första stycket har endasl en redaktionell ändring gjorts,

I andra stycket - som är nytt - har tagits in bestämmelser av samma sakliga innebörd som i 14 kap. 10 § första stycket i PBL-förslaget,

Andra styckel innebär alt bortfall av förväntningar om en ändrad markanvändning inte skall ersättas. Detta är inte någon ny princip. Enligt gällande rätt är del, som jag har påpekat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,9), endasl inlrång i den pågående markanvändningen som ersätts. Det är dock nödvändigt all ha en uttrycklig bestämmelse härom. Annars skulle hänvisningen i första stycket till expropriationslagen innebära alt reglerna om delexproprialion blev tillämpliga. Detta skulle i sin tur medföra att förvänlningsvärden i viss utsträckning skulle komma atl ersättas. Den s, k, presumtionsregeln medger nämligen att förvänlningsvärden ersätts i viss utsträckning vid en expropriation. Vid skadeersättning i de fall som avses i 5 och 7 §§ blir emellertid fastighetsägaren inte av med någon del av faslighelen. Möjligheten alt eventuella förvänlningsvärden infrias någon gång i framtiden finns således kvar för fastighetsägaren. Beträffande ersättning för eventuell annan skada än värdeminskning gäller expropriationslagens regler på gmnd av hänvisningen i första styckel.

Någon hänvisning lill 11 § andra stycket har inte tagils in, eftersom del i de fall som avses där inte lorde finnas något behov av all bestämma faslighetens marknadsvärde,

I tredje stycket föreskrivs alt ersättningen enligt 5 § skall reduceras med den del av skadan som på grund av 5 § första styckel skall tålas ulan ersättning, Endasl den skada som går utöver den kvalifikationsgräns som följer av 5 § första styckel skall alltså ersättas. Tredje styckel har samma sakliga innehåll som 14 kap, 10 § andra slyckel i PBL-förslagel,

I fiärde styckel har tagils in bestämmelser som i sak stämmer överens

210

med 15 kap, 5 § andra slyckel i PBL-förslagel och som ger domstolen möjlighet att, om den aktuella byggnaden t, ex, behöver byggas om, förordna all ersättningen till faslighelsägaren skall betalas ut först när ombyggnaden har blivit genomförd.

Femte och sjätte styckena - som motsvarar paragrafens nuvarande andra stycke - har med en redaktionell justering ulformals med 15 kap, 6 § i PBL-förslagel som förebild.

Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Byggnadsminneslagen

16 §

Regeringen må häva beslul om byggnads förklarande för byggnadsminne eller jämka därav föranledda skyddsföreskrifter:

om genomförandet av en detaljplan hindras;

om ändamål, för vilket beviljats expropriation av byggnaden eller kringliggande område hindras; eller

om eljest förelag av störte allmän eller enskild nytta hindras eller avsevärt försvåras.

Ändringen i 16 § är enbart föranledd av det nya plansystemel i PBL och innebär ingen ändring i sak.

Ikraftträdande m. m.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987.

Har beslul om skyddsföreskrifter eller beslut om förbud enligt 7 § meddelats före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser om ersättning lillämpas.

Lagen bör träda i kraft samtidigt med PBL, I lagrådsremissen föreslog jag atl mål om ersättning som anhängiggjorts före ikraftträdandet bör prövas enligt äldre bestämmelser. Lagrådet (yttrandet bilaga 8, s, 375) invände mol förslagel och anförde:

Enligt remitterade förslagel skall mål om ersättning som anhängiggjorts före ikraftträdandet den Ijanuari 1987 prövas enligt äldre bestämmelser. De nya ersättningsbestämmelserna innebär bl, a, alt utgående ersättning skall reduceras med den del av skadan som i fortsättningen skall tålas ulan ersättning. Rätt lill ersättning enligt förslagel föreligger endast om skadan är betydande i förhållande till värdet av berörda delar av fastighelen. Bara den skada som går ulöver denna kvalifikationsgräns kommer alltså framdeles atl ersättas, Faslighelsägaren kommer sålunda efler den nya lagens ikraftträdande i ersällningshänseende i ett sämre läge. Förarbetena till byggnadsminneslagen understryker det önskvärda i atl uppgörelse om ersällning kan nås på frivillig väg. Om överenskommelse angående ersättning emellertid inte kan träffas följer av 10 § atl faslighelsägaren har en tidsfrist för att väcka lalan mol slalen av ell år från del alt det beslul varpå anspråket gmndas har vunnit laga krafl. Enligt lagrådets mening bör en lagändring som infaller under denna lidsfrist inte medföra alt fastighetsägaren sätts i en försämrad situation. Enligt förslagel blir hans förhandlingsläge emellertid förändrat genom alt han i praktiken kan tvingas lill en mindre förmånlig uppgörelse före den 1 januari 1987 då beslämmelsen om

211

en ny kvalifikationsgräns slår till. Lagrådet förordar därför att äldre ersättningsbestämmelser skall tillämpas om det aktuella belutei meddelats under den gamla lagens giltighetslid. Övergångsregeln kan ges följande lydelse.

Har beslul om skyddsföreskrifter eller beslut om förbud enligt 7 § meddelats före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser om ersättning lillämpas.

Jag ansluter mig till lagrådets uppfattning. Övergångsregeln har utformats i enlighet med lagrådets förslag,

4.23 Förslaget till lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen

Fornminneslagen skyddar fasta fornlämningar med omgivande område, I lagen ges också skyddsföreskrifter för vissa skeppsvrak och för fornfynd. Skyddet följer direkt av lagens bestämmelser,

Enhgt 3 § fornminneslagen kan länsstyrelsen - om området kring en fornlämning inte har bestämls vid lanlmäteriförrällning eller genom expropriation - fastställa gränserna för del område som skall höra lill fornläm-ningen. Länsstyrelsen får enligt 4 § meddela föreskrifter i syfle atl bevara respekten för en fornlämning, I 5 § ges länsstyrelsen liksom även riksantikvarieämbetet och statens historiska museer rätl atl undersöka fornlämningar och vidla vissa ålgärder bl, a, på den mark som hör till fornlämningar, I 6 § öppnas möjlighet för länsstyrelsen att lämna tillslånd atl mbba, förändra eller ta bort en fornlämning, om den medför hinder eller olägenhel som inte står i rimligl förhållande till dess betydelse, 15 § handlar om undersökning av plals för fornfynd och ger enligt tredje styckel länsstyrelsen möjlighel att fridlysa platsen lill dess att undersökningen har utförts, Beslul enligt 6 § överklagas hos regeringen, medan länsstyrelsens beslul enligi de övriga paragraferna överklagas hos kammarrällen,

PBL-utredningen har föreslagit atl kommunen ges möjlighel all överklaga sådana länsslyrelsebeslul enligi fornminneslagen som kan ha betydelse förden kommunala planeringen, I likhet med nästan samtliga remissinstanser som har ytlral sig i denna fråga ansluler jag mig lill utredningens förslag. Ändring behöver därför göras i 20 § fornminneslagen.

Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Byggnadsminneslagen

Specialmotivering Fornminneslagen

20 §

Beslul av länsslyrelsen i ärenden enligi 3 § andra slyckel, 4 §, 15 § iredje slyckel och 15 d § andra stycket får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Detsamma gäller i fråga om beslut om sådana föreskrifter som avses i 15 c § iredje slyckel och som meddelas av annan myndighet än regeringen. Beslut i övrigt enligt denna lag av länsstyrelsen eller riksanli-kvarieämbelel och statens historiska museer får överklagas hos regeringen genom besvär.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer får överklaga beslut av länsslyrelsen enligt denna lag. Delsamma gäller i fråga om beslul om sådana föreskrifter som avses i 15 c § Iredje stycket och som meddelas av annan myndighei än regeringen. Kommunen får överklaga länsstyrelsens beslut i ärende enligt 3 § andra slyckel, 4 %, 6 första stycket eller 15 § tredje stycket.

212

I enlighel med vad jag nyss anförde har i andra stycket tredje meningen tagits in en beslämmelse om alt kommunen får överklaga beslut av länsslyrelsen om gränserna för områden som behöver skyddas för att bevara fasta fornlämningar (3 §), om föreskrifter som länsstyrelsen utfärdar för atl bevara respekten för fasta fornlämningar (4 §), om tillslånd av länsslyrelsen atl mbba, förändra eller ta bort fasta fornlämningar (6 §) saml om beslut av länsstyrelsen i fråga om undersökning av platser för fornfynd och fridlysning av undersökningsområden för sådana fynd (15 §),

I remissen till lagrådet föreslog jag också att kommunen borde kunna överklaga beslut av länsstyrelse eller riksantikvarieämbetet och statens historiska museer enligt 5 §, Den mest omfattande kategorin av åtgärder som kan företas med stöd av 5 § avser emellertid vård av fornlämningar, t, ex, genom beredskapsarbeten. Sådana ärenden handläggs enligt praxis efler rutiner som vanligtvis inte fömtsätter formella beslul av länsslyrelsen, Efler samråd med chefen för ulbUdnignsdepartemenlet återtar jag därför mitt förslag i denna del.

Enligt 19 § kan länsstyrelsen i ärenden enligt 3 § andra slyckel, 4 § eller 15 § tredje slyckel meddela föreskrifter alt gälla tills vidare i avvaktan på atl ärendet slutiigl avgörs. Ändringen i andra stycket av förevarande paragraf har ulformals så all kommunen kan överklaga även beslul om sådana föreskrifter.

Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Fornminneslagen

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Lagen bör träda i kraft samtidigt med PBL, Särskilda övergångsbestämmelser behövs inte,

4.24 Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

2 kap.

4§

Mark skaU indelas i de ägoslag som anges i del följande, Mark som är vatlenläckt skall indelas endast om den är täklmark. Indelningen får inte påverkas av förekomsten av byggnad som skall rivas (saneringsbyggnad).

Mark till fastighet, som är bebyggd med småhus, hyreshus, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad, skall i sin helhet utgöra tomtmark, om fastigheten ligger i etl ägoskifte och har en total areal som inte överstiger två hektar. Detta skall dock ej gälla om fastighetens mark lUI någon del skall taxeras tUlsammans med annan egendom enligt reglerna i 4 kap.

Specialmotivering Fastighetstaxeringslagen

213

Exploaterings-mark

Täklmark

Åkermark

Betesmark

Skogsmark

Skogsim-pediment

Övrig mark

Vad nu har sagts om tomtmark skall också gälla mark till obebyggd fastighet, som har bildats för byggnadsändamål under de senaste två åren. Har fastigheten bildats längre tillbaka i tiden skall marken utgöra tomtmark endast om del är uppenbart alt den får bebyggas, I övriga fall skall obebyggd mark anses som tomtmark endast om del finns giltigt bygglov eller tillstånd enligt ett förhandsbesked enligt plan- och bygglagen (0000:000), avseende sådan byggnad som anges i andra stycket.

Obebyggd mark som ingår i en detaljplan och som till någon del är avsedd att användas för byggnadsändamål. Detta skall inte gälla, om marken skall indelas som tomtmark eller om det är uppenbart atl exploatering ej kommer all genomföras eller kommer att avsevärt fördröjas,

Mark för vilken gäller täktlillslånd enligt 18 § naturvårdslagen (1964:822) eUer vattenlagen (1983:291), Med läkttillstånd skall jämstäUas pågående takt. Byggnad på läktområde för taktens utnyttjande hindrar inte att marken indelas som täklmark,

Mark som används eller lämpligen kan användas lill växtodling eller bete och som är lämplig att plöjas,

Mark som används eller lämpligen kan användas liU bete och som inte är lämplig att plöjas,

Mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annal ändamål, Mark där del bör finnas skog liU skydd mot sand- eller jordflykt eller mot atl Qällgränsen flyttas ned,

Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark, om den på gmnd av särskilda förhållanden inte bör las i anspråk för virkesproduktion,

Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.

Myr, berg, hällmark, mark med fjällskog och andra im-pediment i anslutning till skogsmark,

Mark som inte skall utgöra något av de tidigare nämnda ägoslagen.

Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Fastighetstaxeringslagen

I detta lagrum ges bestämmelser om marks indelning i olika ägoslag vid fastighetstaxering: tomtmark, exploateringsmark, åkermark, skogsmark etc, Andra-fjärde styckena i lagrummet anger de fall då mark skall anses som tomtmark. Under det atl andra och iredje styckena i huvudsak avser bebyggd mark, handlar fjärde stycket om mark tUl obebyggd fastighet. Sådan mark skall laxeras som tomtmark, om fastigheten bildats för byggnadsändamål under de senaste två åren eller om, vid äldre fastighetsbildning, det är uppenbart att fastighelen får bebyggas. I övriga fall skall -enligi fjärde styckel sista meningen i dess gällande lydelse - obebyggd mark anses som tomtmark endast om del finns "giltigt byggnadslov enligi byggnadslagen (1947:385)", I det till lagrådet remitterade förslaget hade de

214

citerade orden bytts ul mot orden "giltigt bygglov enligt plan- och bygglagen (0000:000)", I specialmotiveringen uttalade jag (s, 56) att ändringen är föranledd av de nya begreppen i PBL-förslagel och alt den inte innebär någon ändring i sak. Lagrådet, som inte har kunnat ansluta sig liU detta uttalande, har anfört (yttrandet bilaga 8, s, 375 f.):

Bygglovsplikten enligt PBL-förslaget avviker i flera hänseenden från den som gäUer i dag. Av särskild betydelse i det sammanhang varom nu är fråga är att en rad anläggningar som f, n, inte kräver lov i framtiden blir bygglovsphktiga t, ex, nöjesparker, idrottsplatser, skidbackar med liftar, campingplatser, motorbanor och golfbanor (8 kap, 2 §), Även parkeringsplatser utomhus kommer atl kräva bygglov och det oavsett om de ligger i anslutning lill en byggnad eller inte Ofr andra slyckel i paragrafen), exempelvis biluppslällningsplalser intill rekreationsområden, utflyktsmål och liknande (prop, 1985/86:1 s.691). Vidare kan genom kommunala beslut (8 kap, 6 §) bygglov införas för sådana ekonomibyggnader för jordbmk m, m, som i dag är fritagna från byggnadslov (35 § byggnadsstadgan).

Enligt den remitterade lagtexten kommer bygglov för anläggningar och byggnader som nu har nämnts atl medföra alt marken indelas som tomtmark. Eftersom denna ändring inte är avsedd, efterlyser lagrådet en lagtext som bättre återspeglar den åsyftade innebörden. Remisshandlingarna ger inte tillräckligt underlag för ett förslag från lagrådels sida. Möjligen kan del visa sig vara en framkomlig väg all i flärde stycket sista meningen ange all bygglovet skall avse sådan byggnad varom sägs i paragrafens andra stycke dvs, bygglov för småhus, hyreshus, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad (jfr 2 kap. 2 §).

Jag delar de synpunkter som lagrådet har framfört. Lagtexten har utformats i huvudsak enligt lagrådets förslag.

Lagrådet har vidare väckt frågan om inte med bygglov bör jämställas etl sådant positivt förhandsbesked som avses i 8 kap, 34 § andra stycket PBL-förslaget, Lagrådet påpekar atl, så länge ell sådant förhandsbesked gäller, innefattar del ell bindande lillslånd all företa en bygglovspliktig åtgärd. Det synes då enligt lagrådet böra medföra samma verkan i laxe-ringshänseende som etl meddelat giltigt bygglov.

Jag delar lagrådels uppfattning. Lagtexten har utformats i enlighel härmed.

Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Faslighetstaxeringslagen

6 kap,

8§

Exploaleringsmarken inom en taxeringsenhet skall uppdelas i värderingsenheter med hänsyn lill del användningssätt som anges i en detaljplan.

7 kap, 10 §

Vid värdenng av tomtmark skall bebyggelsemöjligheten bestämmas med utgångspunkt i den pågående markanvändningen, såvida inte annan markanvändning är tilläten enligt en detaljplan och marken därigenom får väsentligt högre värde.

215

Ändringarna i 6 kap, 8 § och 7 kap, 10 § är föranledda av del nya Prop, 1985/86:90 plansystemet i PBL-förslaget och innebär ingen ändring i sak.

En redaktionell justering i förhållande till det remitterade förslaget har Specialmotivering
gjorts i 6 kap, 8 §, Faslighetstaxe-

ringslagen

11 §

Är tomtmarken obebyggd skall föreskrifter angående markens bebyggande eller användning beaktas vid värderingen.

Finns på tomtmarken byggnad som har åsatts värde skall nybyggnad anses möjlig i den utsträckning bebyggelse har sketl. Vidare skall vid bedömning av tomtmarkens delbarhet hänsyn las till om byggnadens placering på tomten omöjliggör atl denna delas.

Vid värdering av tomtmark skall enligt nuvarande regler i första styckel bl, a, rådande byggnadsförbud beaktas. Bestämmelser om byggnadsförbud finns inte i PBL-förslaget. Inom områden ulan detaljplan kan vissa bebyggelsereglerande föreskrifter meddelas genom områdesbestämmelser. Sådana bestämmelser kan t. ex. avse gmnddragen i den avsedda användningen av mark- och vallenområden för olika ändamål eller föreskrifter om byggnadsarean eller storleken på tomter avsedda för fritidsändamål. Sådana föreskrifter bör givetvis beaktas vid värderingen av tomtmarken.

Ändringen i andra stycket är föranledd av att byggnadsförbud inte kan meddelas enligt PBL-förslagel och innebär ingen ändring i sak.

13 §

Byggnadsvärde för en byggnad, som enligt lagen (1960:690) om byggnadsminnen har förklarats för byggnadsminne, är sammanlagda värdet av byggnaden och tillhörande tomt. Samma skaU gälla en byggnad som avses i 3 kap. 12 § plan- och bygglagen (0000:000) för vilken skyddsbestämmelser har meddelats. För mark till sådan taxeringsenhet bestäms inte någol värde.

Första styckel har justerats så att del anknyter lill de medel som PBL-förslagel erbjuder att bevara värdefull bebyggelse. Någon ändring i sak är inte åsyftad.

Redaktionella ändringar har gjorts i förhållande till del remitterade förslagel.

16 kap, 4§

Ny taxering av taxeringsenhet skall ske om under löpande laxeringsperiod taxeringsenhetens värde ökat eller minskal

1, genom beslul att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser

2, genom annal beslut av myndighet om beslutet innebär ändring i rätten atl förfoga över eller i övrigi använda enhelen

3, genom all avgift till allmän va-anläggning eller allmän fjärtvärmean-läggning (anslutningsavgift) eller ersättning för gatukostnader eriagts för enhelen.

216

Ny taxering skall ske endasl om taxeringsenhetens taxeringsvärde på grund av förändringen bör ändras med minst en femtedel, dock minst 25000 kronor. Om förändringen medför en ökning eller minskning av taxeringsvärdet med mindre än 100000 kronor skall ny taxering ske endasl efler framställning av taxeringsenhetens ägare.

Paragrafen anger de fall då ny taxering av en taxeringsenhet skall ske under löpande laxeringsperiod därför all enhetens värde ökat eller minskal, I punkt 1 föreslås ändringar föranledda av det nya plansystemel i PBL, I stället för beslut om fastslällelse av generalplan, sladsplan eller byggnadsplan skall beslul alt anta, ändra eller upphäva detaljplan eller områdesbestämmelser medföra ny taxering.

Lagrådet (yttrandet bilaga 8, s, 376 f) har lagil upp frågan om den inverkan på en faslighets taxeringsvärde som kan följa av alt en byggrätt inte tas i anspråk under en detaljplans genomförandetid.

Lagrådet har bl, a, anfört:

En betydelsefull nyhet i plansystemel enligt PBL-förslaget är reglerna om genomförandelid i detaljplan (se bl, a, 6 kap, 5,11 och 14 §§ PBL-förslaget), Under genomförandetiden kan fastighetsägaren utgå från atl han kan bebygga sin fastighet i enlighet med vad planen medger. Efter genomförandetidens utgång däremot får en detaljplan ändras eller upphävas ulan att rättigheter som uppkommit genom planen beaktas. Av intresse för fastighetsägarens möjlighet atl bygga efter genomförandetidens utgång är också beslämmelsen i 8 kap, 23 § PBL-förslagel som medger byggnadsnämnden atl besluta om anstånd med avgörande av bygglovsärende i avbidan på att etl påböijat planarbete skall avslutas. Den byggrätt som detaljplanen ger fastighetsägare blir otvivelaktigt svagare efler genomförandetidens utgång. Detta kan naturligtvis inverka på fastighetens värde. Som förevarande paragraf i faslighetstaxeringslagen föreslås utformad synes en fasligheisägare, som inie under genomförandeliden bebyggl sin faslighet, kunna få ny taxering till stånd endasl om han kan förete beslut om vägrat bygglov. Det kan sällas i fråga om detta inte är ell alllför omständligt förfarande, som dessutom är kostnadskrävande för den enskilde. Härtill kommer all denna väg knappasl är framkomlig efler anslånds-beslul enligi 8 kap, 23 § PBL-förslagel, Lagrådel har inie underlag atl själv bedöma frågan. Enligt lagrådels mening vore del emellertid värdefullt om departementschefen ville belysa den inverkan på fastighetens laxerings-värde som kan följa av att en byggrätt inie las i anspråk under genomförandetiden. Lagrådet vill i sammanhanget erinra om departementschefens yttrande i lagrådsremissen den 13 december 1984 med förslag lill bl, a. ändringar i expropriationslagen och lagrådels yttrande i anledning av nämnda remiss.

Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Fastighetstaxeringslagen

Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2) föreslagit att löseskillingen vid expropriation skall bestämmas på gmndval av fastighetens marknadsvärde och all samma princip skall gälla oavsett om expropriation sker före eller efter ulgången av den i detaljplanen bestämda genomförandeliden. Alt jag stannade för en sådan lösning beror på all mycket talar för alt marknadsvärdet på en obebyggd faslighet kommer atl sjunka efter genomförandetidens utgång, eftersom en köpare inte kan vara säker på att få genomföra planen. Som jag vidare framhöll, kan det emellertid inte med

217

säkerhet förutses hur utvecklingen kommer all bli, eftersom den är beroende av vissa på förhand svårbedömda faktorer och dessutom kan förväntas bli olika beroende på förhållanden i den enskilda kommunen. Detta synsätt redogjorde jag för även i remissen till lagrådet den 13 december 1984 vilket föranledde lagrådet att i sill yttrande (bilaga 5, s, 296) anföra att bl, a, detta uttalande av mig är ägnat atl skapa ovisshel om varaktigheten i den ordning jag föreslog i remissen. Enligt lagrådel måste det ses som en brist atl det inte redan nu skapas en mera definitiv klarhet i frågan om genomförandetidernas inverkan på expropriationsersällningen.

Som jag tidigare påpekat råder en viss osäkerhet om den framlida utvecklingen i fråga om marknadsvärdet på en obebyggd tomt inom detaljplan efter genomförandetidens utgång. Jag är därför inte beredd alt nu föreslå att genomförandetidens utgång skall vara en gmnd för nylaxering. Fastighetsägaren har enligt punkten 2 möjlighel atl efler genomförandetidens utgång få nytt taxeringsvärde åsätt om han kan förete ell beslul om vägrat bygglov eller förhandsbesked. Delta tillgodoser enligt min mening i tillräcklig utsträckning fastighetsägarens intressen, särskilt med tanke på all fasligheten under alla omständigheter kommer alt åsättas nytt taxeringsvärde vid påföljande allmänna fastighetstaxering, då en eventuell ändring i fastighetens marknadsvärde beaktas. Allmän fastighetstaxering sker i princip vart sjätte år (1 kap, 7 § faslighetstaxeringslagen).

Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Faslighetstaxeringslagen

18 kap,

11 §

Uppgift skall lämnas för varje faslighel för sig senast två veckor efter utgången av varje kvartal och omfatta de lov och tiUstånd som lämnats under kvartalet.

Lantbruksnämnd skall, på sätt som föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, lämna lokal skattemyndighet uppgift om sådant beslul av nämnden som är av betydelse för fastighetslaxeringen.

Till gmnd för faslighetslaxeringama ligger bl, a, de uppgifter om byggnadslov som byggnadsnämnden enligi gällande bestämmelser skall lämna lill den lokala skattemyndigheten. Byggnadslovsplikten enligt byggnadslagen omfattar även vissa åtgärder för vilka fordras rivnings- resp, marklov enligt PBL-förslaget, Även sådana ålgärder kan ha betydelse för taxeringen, I del remitterade förslaget föreslog jag att byggnadsnämndens uppgiftsskyldighel bör därför avse lämnade bygglov, marklov och rivningslov. Som lagrådet påpekat i anslutning lill 2 kap, 4 § bör ell positivt förhandsbesked medföra samma verkan i laxeringshänseende som ell meddelat giltigt byggnadslov. Byggnadsnämndens uppgiftsskyldighel bör därför omfatta även sådana förhandsbesked, Beslämmelserna i första och andra styckena har ulformals i enlighet härmed.

218

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Prop, 1985/86:90

Lagen bör träda i krafl samtidigt med PBL, Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

4.25 Förslaget till lag om regionplanering för kommunerna i Stockholms län

1 § För kommunerna i Stockholms län skall Stockholms läns landstingskommun som regionplaneorgan ha hand om sådan utrednings- och samordningsverksamhet belräffande regionala frågor (regionplanering) som avses i 7 kap. 1 § första slyckel plan- och bygglagen (0000:000).

Specialmotivering Lagen om regionplanering för kommunerna i Stockholms län

1 paragrafen slås fast atl Slockholms läns landstingskommun skall vara
behörig atl som regionplaneorgan handlägga frågor om regionplanering
enligt PBL för kommunerna i Stockholms län. Till skillnad mol vad som
gäller nu krävs alltså inte något föregående administrativt beslut för att
landstingskommunen skall vara behörig.

Av paragrafen framgår vidare all "regionen" i detta fall omfattar kommunerna i länel. Regionplaneringen i Slockholms län har sedan 1970-lalels början omfattat samtliga kommuner i länet. Det är rimligt atl arbetet även fortsättningsvis ges denna omfattning. Detta bör inte hindra atl särskilda länsdelar kan kräva speciella planerings- och utredningsinsatser. Paragrafens utformning hindrar inte detta.

Redaktionella ändringar i paragrafen har gjorts i förhållande till det remitterade förslagel,

2 § Beslämmelserna i 7 kap, 3 § första stycket och andra styckel första
meningen plan- och bygglagen (0000:000) lillämpas på
landstingskommunens verksamhet.

Regeringen kan besluta att utrednings- och samordningsverksamheten skall avse vissa angivna frågor.

Paragrafen hänvisar beträffande verksamhelen till de allmänna beslämmelserna i 7 kap. 3 § första och andra styckena PBL,

När del gäller regionplaneorganets uppgifter behövs enligt min mening inga andra bestämmelser än de som finns i 7 kap, 3 § första slyckel PBL, De innebär att regionplaneorganel skall inom regionen bevaka regionala frågor och fortlöpande lämna underlag i sådana frågor för kommunernas och statliga myndigheters planering. På de skäl som jag har utvecklat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,10) kan det emellertid i undanlagsfall vara lämpligt atl regeringen kan gripa in för all slita tvister mellan landstingskommunen och en eller flera primärkommuner i fråga om verksamhetens inriktning och omfattning. Ett ytterligare skäl kan som jag tidigare nämnt vara att en statlig myndighet finner atl starka allmänna intressen kräver atl arbetet inriktas på vissa frågor, I enlighel härmed ger 2 § andra stycket regeringen befogenhet all besluta all regionplanearbelel skall omfatta vissa angivna frågor.

219

Redaktionella ändringar i förhållande tiU del remitterade förslagel har Prop. 1985/86:90 gjorts i första stycket.

Specialmolivering

3 § I fråga om regionplan tillämpas beslämmelserna i 7 kap. 4, 5 och 8 §§     Lagen om region
plan- och bygglagen (0000:000).                                      planering för kom
munerna i Stock-
Av paragrafen framgår alt den formella hanteringen av frågor om region-     holms län

plan och giltigheten av regionplaner skall följa de allmänna beslämmelserna i 7 kap, 4, 5 och 8 §§ PBL,

4 § Regionplanen antas av landstinget Även ändring och upphävande av
planen beslutas av landstinget.

Paragrafen motsvarar de generella bestämmelserna i 7 kap, 6 § PBL,

5 § Senast dagen efler del atl justering av protokollet med beslut om
antagande, ändring eller upphävande av regionplanen har tillkännagivils på
landstingskommunens anslagstavla skall meddelande om tillkännagivandet
och protokollsutdrag med beslutet sändas till kommunerna och
länsslyrelsen i Slockholms län samt till regeringen.

När beslutet har vunnit laga kraft, skall planen sändas liU länsstyrelsen i Stockholms län,

I paragrafen har efter mönster av 7 kap, 7 § PBL tagils in bestämmelser om undertättelse m, m, angående beslul om anlagande, ändring eller upphävande av regionplan.

Redaktionella ändringar har gjorts i förhåUande lill det remitterade förslaget,

6 § Vad som i 13 kap, 1 § 6 plan- och bygglagen (0000:000) sägs om
kommunalförbunds eller regionplaneförbunds fullmäktiges beslut skall i
fråga om Stockholms län gälla landstingets beslut,

I 13 kap. 1 § 6 föreskrivs atl kommunalförbunds eller regionplaneförbunds fuUmäktiges beslut rörande regionplan fär överklagas genom kommunalbesvär. Förevarande paragraf innebär all dessa föreskrifter blir tilllämpliga också på beslut av landstinget.

Ikraftträdande m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Genom lagen upphävs lagen (1968:598) angående handläggning av frågor om regionplan för kommunerna i Stockholms län.

Den nya lagen bör träda i kraft samtidigt med PBL. 1 enlighet med vad jag tidigare har anfört upphävs därvid 1968 års lag angående handläggning av frågor om regionplan för kommunerna i Slockholms län.

220

4.26 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Anvisningar till 27 §

2, Tomtrörelse anses föreligga, när någon bedriver verksamhet som huvudsakligen avser försäljning av mark för bebyggelse (byggnadstomt) från fastighet, som uppenbarligen har förvärvats för all ingå i yrkesmässig markförsäljning, såsom när faslighet har köpts av etl tomlbolag e,d, eUer när förvärvet har avsett mark som enligt detaljplan är avsedd för bebyggelse,

I övrigt anses försäljning av byggnadstomt ingå i tomlrörelse, om den skatlskyldige under tio kalenderår - frånsett överlåtelse som avses i 2 § lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst - har avyttrat minst 15 byggnadstomter. Delsamma gäller om makar under äktenskapet har sålt sammanlagt minst 15 byggnadstomter under angivna lid. Har försäljning av byggnadstomter sketl från olika fastigheter eller från olika delar av en fastighel, medräknas vid beräkningen av antalet tidigare sålda byggnadstomter endasl sådana tomter som med hänsyn till deras inbördes läge normalt kan anses ingå i en och samma tomtrörelse. Vid beräkning av antalet tidigare sålda byggnadstomter likställs med försäljning upplåtelse av mark i och för bebyggelse, utom då fråga är om kommuns upplåtelse av tomträtt. Har faslighet genom köp, byte eller därmed jämförlig överlåtelse eller genom gåva överförts till föräldrar, far- eller morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make, till dödsbo, vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare, eller till aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, vari den skatlskyldige ensam eller tillsammans med sådana personer på grund av det samlade innehavet av aktier eUer andelar har ett bestämmande inflytande, anses tomtrörelse föreligga, om överlåtaren och den nye ägaren sammanlagt har avyttrat minst 15 byggnadstomter, Tomlrörelsen anses påbörjad i och med avyttringen av den femtonde byggnadstomten.

Försäljning av byggnadstomt för att av anställda huvudsakligen användas för gemensamt ändamål eller lill anställd för atl bereda honom bostad anses inte utgöra tomtrörelse, om inte försäljningen görs av skaltskyldig som avses i första stycket eller av skattskyldig som driver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter.

Säljs byggnadstomt av någon som bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter, anses försäljningen ingå i den övriga verksamheten, om inte tomtrörelse ulgör den huvudsakliga verksamhelen.

Har skallskyldig och hans make, om de med hänsyn till antalet tomtförsäljningar enligt andra styckel anses ha drivit tomtrörelse, inte sålt någon byggnadstomt under de senaste tio kalenderåren före laxeringsåret, anses avyttring av byggnadstomt som därefter sker inte som tomlrörelse, om inte byggnadstomten ingår i detaljplan eller avyttringen har sketl under sådana förhållanden atl lomtrörelse på nytt anses föreligga enligt beslämmelserna i förslå eller andra slyckel, Överlålelse som avses i 2 § lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst verkar inte avbrytande på uppehåll som nu nämnts.

Ulan hinder av vad i föregående stycke sagts skall avyttring av byggnadstomt anses utgöra led i tomlrörelse, om nedskrivning av byggnads-toml har skell i rörelsen och nedskrivei belopp inie har ålerförts lill beskattning minsl tio år före taxeringsåret.

Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Kommunskattelagen

221

Avyttrar skattskyldig återstoden av lagret i sådan tomlrörelse som avses i andra stycket, anses vinslen av denna avyttring - utom den del av vinslen som belöper på mark inom detaljplan — inte som inkomst av tomlrörelse, om inte avyttringen kan antas ha sketl väsentligen i syfle atl bereda den skattskyldige eller egendomens förvärvare eller annan, med vilken någondera är i intressegemenskap, obehörig skalleförmån. Som skattepliktig intäkt av lomtrörelse räknas hkväl belopp varmed egendomens värde har nedskrivits i rörelsen, i den mån nedskrivningen inte har ålerförts till beskattning tidigare.

Frågan om dödsbos avyttring av byggnadstomt är all hänföra till tomlrörelse eller ej bedöms på samma sätt som om den avlidne hade verkställt avyttringen.

Prop. 1985/86:90

Ändringama i paragrafen är föranledda av de nya begreppen och del nya plansystemet i PBL-förslagel och innebär ingen ändring i sak.

Ikraftträdande

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987,

Lagen bör träda i kraft samtidigt med PBL, Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

4.27 Förslaget till lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred

9§

Vad i denna lag är stadgat om stängselskyldighet äger inte tillämpning beträffande områden med fastighetsplan.

Enligt 17 kap, 11 § PBL-förslaget skall tomlindelning enligt byggnadslagen (1947:385) eller stadsplanelagen (1931:142) saml sådana äldre lomtin-delningar som anges i 80 § sislnämnda lag gälla som faslighelsplan enligi PBL, Hänvisningen tiU 80 § stadsplanelagen innebär atl som fastighetsplan skall gälla även tomlindelningar som har fastställts före sladsplanelagen och av ålder beslående tomlindelningar. Med av ålder beslående tomlindelningar avses sådana tomlindelningar som har tillkommit före år 1875 ulan all ha blivit fastställda.

För de tomter som anges i 9 § lagen om ägofred kommer således PBL:s regler om fastighetsplan att gälla. Paragrafen har därför ändrats så all vad som i lagen om ägofred är stadgat om stängselskyldighel inte skall tillämpas belräffande områden med fastighetsplan.

Specialmotivering Ägofredslagen

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den Ijanuari 1987,

Lagen bör träda i kraft samtidigt ined PBL, Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

222

4.28 Förslaget till lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Anvisningar till 3 §

Vad i 3 § 2 mom, vid 2) sägs angående intäkt av jordbmksfastighel genom upplåtelse av nyttjanderätt skall icke gälla belräffande upplåtelse av rätt atl avverka skog.

Såsom ersättning vid överlåtelse av hyresrätt anses jämväl vad skattskyldig erhåller för atl han flyttar från lokal, använd i rörelsen.

Med ersättning på gmnd av avbroltsförsäkring eller skadestånd e,d, enligi 3 § 4 mom, vid 3) avses i första hand sådan ersättning för inkomstbortfall som erhålls med anledning av exempelvis detaljplaneläggning eller gatureglering. Härmed likställs frivilligt överenskommen ersättning, vilken avtalals under sådana förhållanden atl möjlighet till tvångsåtgärder förelegat om frivillig uppgörelse inte träffals.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 3 § 2 mom. vid 5) och 6), 3 § 3 mom, vid 2) och 3 § 4 mom, vid 5) skall med avyttring likställas förlust av tillgång, om ersättning på gmnd av skadeförsäkring eller annan ersättning för skada har utgåtl och ersättningen inte har föranlett avdrag för avsättning till eldsvådefond.

Skatteberäkning för ackumulerad inkomst enligt 3 § 2 mom, vid 6) saml 3 § 4 mom, vid 4) och 5) får ske endast under fömtsättning

att vid beskattningsårets utgång kvarvarande, inte avyttrade inventarier och varor - frånsett tillgångar som vid upplåtelse av rörelse har utarrenderats - är av endasl obetydlig omfattning,

att vid nämnda tidpunkt inte kvarstår avsättning, som har skett till lagertegleringskonlo, särskild nyanskaffningsfond, särskild investeringsfond för avyttrat fartyg eller eldsvådefond,

samt att, såvitt avser rörelse, den skattskyldige inte under beskattningsåret har börjat ny rörelse, som med hänsyn till vamsortiment eller liknande kan anses utgöra fortsättning av den tidigare rörelsen.

Utöver vad i nästföregående stycke sägs skall som fömtsättning för skatteberäkning för ackumulerad inkomst vid upplåtelse av rörelse gälla, att upplåtelsen ulgör ett led i rörelsens avveckling.

Ändringen innebär att ordel stadsplanering bytts ut mol ordel delaljpla-neläggning. Någon saklig ändring är inte åsyftad.

Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Lagen om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den I januari 1987.

Lagen bör träda i kraft samtidigt med PBL, Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

223

4.29 Förslaget till lag om ändring i lagen (0000:000) om Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Luftfartslagen

ändring i luftfartslagen (1957:297)

6 kap,

5§

Tillslånd får beviljas bara om hinder inte möler av hänsyn lill del allmänna. Vid prövning skall hänsyn, fömlom lill annal, las till markförhållandena, till störningar som kan uppkomma för omgivningen och lill totalförsvaret. Vidare skall hänsyn las lill sökandens tekniska och ekonomiska fömlsält-ningar att driva flygplatsen.

Tillstånd får inte meddelas i strid mol en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Enligt I kap I § luftfartslagen får luftfart i Sverige äga mm bara på de villkor som följer av luftfartslagen, av bestämmelser som har meddelats med stöd av den lagen eller av andra lagar eller förordningar. Bestämmelsen innebär all föreskrifter i andra författningar som innebär inskränkningar eller villkor i rällen lill luftfart är fulll ut tillämpliga i de hänseenden som regleras där (se prop. 1984/85:212 s. 146 och 162),

Enligt 6 kap, 4 § luftfartslagen får allmänna flygplatser inte inrättas eller drivas utan lillslånd av regeringen eller den myndighei som regeringen besiämmer, I 5 § samma kapilel föreskrivs bl, a, all tillstånd får beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn till det allmänna. Vid prövningen skall hänsyn - förutom lill annat - tas till markförhållandena, lill störningar som kan uppkomma för omgivningen och lill totalförsvaret,

Tillståndsbeslul enligt 5 § luftfartslagen gäller i stor utsträckning markanvändningsfrågor. För sådana beslut bör - i enlighel med vad jag tidigare har förordat i fråga om speciallagarnas samordning med PBL (avsnitt 2,1,1) — gälla all de inte får strida mol en detaljplan eller områdesbestämmelser. Mindre avvikelser bör dock få göras, om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, 1 ett nytt andra stycke i 6 kap, 5 § har tagits in bestämmelser av detta innehåll. Det innebär att de uttalanden som i förarbetena till luftfartslagen (prop, 1957:69 s, 250 och prop, 1984/85:212 s, 162) har gjorts om förhållandel mellan den lagen och regleringen enligt andra författningar blir lagfäst såvitt gäller regleringen enligt plan- och byggnadslagstiftningen. Mitt förslag i denna del ligger i linje med det förslag till ändring i miljöskyddslagen som jag tidigare har lagt fram (se avsnitt 2,6,1),

Ikraftträdande

De nya bestämmelserna bör träda i kraft samtidigt med PBL, dvs, den 1 januari 1987, Riksdagen har nyligen antagit en lag om ändring i luftfartslagen (prop, 1984/85:212, TU 1985/86:6. rskr 1985/86: 71), Ändringarna skall träda i kraft den 1 januari 1987, Någon särskild beslämmelse om ikraftträdande behövs därför inte i förevarande sammanhang.

224

4.30 Förslaget till lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)

31 §

Förslaget innebär all paragrafen upphör.

Om skyddsrum skall anordnas på allmän plals eller på annal område som enligt gällande byggnadsbestämmelser inte får bebyggas eller är avsett för särskilt ändamål, far länsstyrelsen enligt 31 § medge undantag från byggnadsbestämmelserna,

I PBL har länsstyrelsen inte någon beslutanderätt i frågor av del slag som anges i 31 §, Det är i stället kommunen som har ansvaret i dessa frågor. Kommunen kan enligt PBL-förslagel under vissa förutsättningar medge avvikelse l.ex, från bestämmelser i en detaljplan, I den mån det uppkommer behov av alt ändra en dealjplan torde detta ofta kunna ske enligt bestämmelserna om enkelt planförfarande i 5 kap, 28 § PBL,

Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Civilförsvarstagen

32 §

Avser någon atl uppföra, bygga tiU eller bygga om en anläggning eller en byggnad inom en skyddsmmsort, skall han anmäla detta till kommunen. Undantag från sådan anmälningsskyldighet får föreskrivas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av kommunen. Det åligger kommunen all lämna den som har gjort anmälan besked huruvida skyddsmm skall anordnas i anläggningen eller byggnaden och, om så är fallel, uppgift om del anlal personer som skall beredas plats i delta. Avvikelse från besked som avses i första stycket får göras endasl om

1, den som har gjort anmälan medgiver det,

2, bygglov eller godkännande enligt 33 § andra styckel icke har sökts inom två år från beskedets dag eller

3, i fråga om anläggning eller byggnad som tillhör staten och som får byggas om utan bygglov, ombyggnaden inte har påbörjats inom den lid som anges i 2.

Den som avser att bygga inom en skyddsmmsort skall enligt 32 första stycket anmäla detta till kommunen, som därefter skall lämna etl besked till den som har gjort anmälan om bl, a, skyddsmm skall anordnas i byggnaden eller anläggningen. Enligt nuvarande lydelse gäller anmälningsplikten enligt första styckel endasl när nya anläggningar eller byggnader uppförs. Första meningen första stycket har ändrats så att anmälan till kommunen skall göras även då någon avser atl bygga till eller bygga om en anläggning eller byggnad inom en skyddsmmsort. Därmed kan tredje stycket upphävas, I detta föreskrivs nämligen all tillbyggnad och ombyggnad skall jämställas med uppförande av en ny anläggning eller byggnad.

I andra stycket anges fömtsättningarna för alt få göra avvikelser från skyddsrumsbesked. Av punklen 2 framgår alt avvikelse får göras bl, a, om byggnadslov eller godkännande enligt 33 § andra slyckel inte har sökts inom två år från beskedels dag. Godkännande enligt 33 § andra stycket avser sådant godkännande som länsstyrelsen kan lämna i fråga om sådana byggnader eller anläggningar som inte är byggnadslovsplikliga. Godkännandet ersätter här byggnadslovet i de avseenden som rör tillämpningen av

15 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr %

225

civilförsvarslagen. Ändringen i punkten 2 är föranledd av de nya begreppen i PBL-förslaget. Punklen 3 i 32 § andra stycket innebär atl avvikelse från beskedet får göras också om uppförandet av en statlig byggnad eller en anläggning inte har påböriats inom viss tid. Byggnader och anläggningar som tillhör staten och landstingskommuner är enligt gällande ordning undanlagna från byggnadslovsplikt. Enligt PBL-förslaget (8 kap, 1 § andra stycket) gäller motsvarande undantag endast beträffande vissa inre åtgärder i byggnader. För atl uppföra en ny byggnad skall staten således vara tvungen att söka bygglov. Bestämmelsen i 32 § andra stycket punklen 3 har anpassats till de nya beslämmelserna om bygglovsplikl i PBL-förslaget, I andra stycket har också vissa språkliga justeringar gjorts.

Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Civilförsvarslagen

33 §

Föreligger skyldighet all söka bygglov för anläggning eller byggnad inom skyddsmmsort, ankommer det på byggnadsnämnden att vid prövning av ansökan om sådant lov tillse, atl byggnadsförelaget överensstämmer med besked enligt 32 § saml med bestämmelserna i 29 och 30 §§ och med stöd av dessa meddelade föreskrifter.

Vill någon, då skyldighel ej föreligger att söka bygglov, utföra sådanl byggnadsföretag som avses i 32 §, åligger det honom att i förväg inhämta länsstyrelsens godkännande av byggnadsföretaget i omförmälda hänseenden, dock ej i fråga om byggnad som tillhör staten.

Föreligger ej besked enligt 32 §, må bygglov eller godkännande enligt andra stycket ej meddelas.

Ändringarna i 33 § är föranledda av de nya begreppen i PBL-förslaget, Någon saklig ändring är inte åsyftad.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den Ijanuari 1987,

Lagen bör träda i krafl samtidigt med PBL, Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

4.31 Förslaget till lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse

5§

Ansökan om tillslånd all driva hotell- eller pensionalrörelse skall vara skriftlig och åtföljas av

a) uppgift om sökandens fullständiga namn, firma och posladress saml, om sökanden tidigare haft annat släktnamn, detta;

b) för sökande, som är enskild person, uppgift om födelsetid och yrke eller titel saml bevis atl han ej är omyndig eher i konkurstillstånd;

c) uppgift om fullständigt namn, födelsetid och yrke eller lilel för den som ulsells lill föreslåndare eller ersättare saml bevis alt han ej är omyndig;

d) uppgift om belägenheten av den byggnad eller lägenhet där rörelsen

Specialmotivering Lagen om hotell-och pensionatrörelse

226

avses skola drivas, del största antal gäster som skall kunna mottagas samtidigt och det största anlal gästrum som rörelsen skall omfatta;

e) om bygglov meddelats för hotellet eller pensionatet, handlingar som visar atl så har skett.

Beviljas tillstånd skall skriftligt bevis utfärdas. Har bygglov ej meddelats och är det inte uppenbart att lov inte behövs skall beviset innehålla erinran om att bygglov kan fordras. Finns ej godkänd ersättare eller, i fall när föreståndare skall finnas enligt 3 §, godkänd föreståndare, skall i beviset anges att tillståndet icke får utnyttjas förtän ersättare eller föreslåndare utsetts och godkänts. Avskrift av beviset skall tUlställas byggnadsnämnden, brandchefen och miljö- och hälsoskyddsnämnden.

Om godkännande av föreståndare eller ersättare skall skriftligt bevis utfärdas.

Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Lagen om hotell-och pensionalrörelse

Ändringarna i paragrafen är föranledda av de nya begreppen i PBL-förslaget och innebär ingen ändring i sak. Vissa redaktionella ändringar har också gjorts.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Lagen bör träda i krafl samlidigi med PBL. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

4.32 Förslaget till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)

30 §

Den som inom område som avses i 3 § 1 äger eller bmkar mark där renskötsel bedrives får ej ändra användningen av marken på sätt som medför avsevärd olägenhel för renskötseln i annan mån än som följer av förordnande enligt 26 §.

Första stycket hindrar inte all mark används i enlighel med en detaljplan eller för företag vars tillåtlighet skall prövas i särskild ordning.

Ändringarna är föranledda av det nya plansystemet i PBL-förslagel och innebär ingen ändring i sak. Vissa redaktionella justeringar har också gjorts.

Specialmolivering Rennäringslagen

Ikraftträdande

Denna lag träder i krafl den Ijanuari 1987,

Lagen bör träda i krafl samtidigt med PBL, Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

227

4.33 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter

3§

Bostadslägenhet eller lägenhet, som är avsedd att helt eller tiU ej oväsentlig del nyttjas för hotell- eller pensionalrörelse, får ej utan hyresnämndens tillstånd uthyras eller tagas i bmk av ägaren för väsentligen annal ändamål än det avsedda. Första slyckel gäller ej lägenhet som tas i anspråk

1, för ändamål som anges i 17 kap. 20 § tredje stycket plan- och byggla
gen (0000:000) eWer

2. för utbyggnad av förskole- och frilidshemsverksamhelen enligt so
cialtjänstlagen (1980:620),

Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Lagen med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter

I 46 § andra slyckel byggnadsstadgan finns ett generellt krav på atl del lill byggnader skall höra anordningar som möjliggör atl avfall från byggna-dema kan omhändertas och bortforslas på ett tillfredsstäUande sätt, Bestämmelsema gäUer enligt 82 a § första styckel byggnadsstadgan även för byggnader som har uppförts före den 1 juli 1977 eller för vUka byggnadslov har beviljats före nämnda dag. En bestämmelse som motsvarar 82 a § finns i 17 kap, 20 § tredje slyckel PBL-förslaget, Hänvisningen i 3 § lagen med särskUda hyresbestämmelser för vissa orter har därför ändrats tUl alt avse detta lagmm.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Lagen bör träda i kraft samtidigt med PBL. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

4.34 Förslaget till lag om ändring i gruvlagen (1974: 342)

2 kap,

4§

Inmutningsrätt får ej ulan medgivande av länsstyrelsen beviljas inom

1, område på mindre avslånd än trettio meter från allmän väg eller sådan
vägs sträckning enligt faslslälld arbetsplan eller från sådan järnväg eller
kanal som är upplåten för allmän trafik eller från allmän flygplats,

2, område på mindre avstånd än etthundra meter från byggnad, som är avsedd att siadigvarande användas liU bostad och som ej är belägen på inmutat eller ulmålslagl område, eUer från tomtplats eller trädgård vid sådan byggnad,

3, område som upptages av kyrka, annan samlingslokal, undervisningsanstalt, hotell eller pensionat eller av vårdanstaU, elevhem eller därmed jämförlig inrättning, om anläggningen är avsedd för mer än femlio personer,

4, område som upplages av elektrisk kraftstation eller industriell anläggning,

5, område med detaljplan.

Ulan hinder av vad som föreskrives i första stycket får inmulningsrätt

Specialmotivering Gruvlagen

228

vare.

beviljas, om medgivande lämnats, i fall som anges under 2 av ägaren till Prop. 1985/86:90 byggnaden, tomtplatsen eller trädgården och den som har nyttjanderätt därtill samt i fall som anges under 3 och 4 av ägare och nylljanderättsha- Specialmotiverine

Gruvlagen

Som jag inledningsvis (avsnitt 1) framhållit finns det mol bakgmnd av den pågående översynen av minerallagstiflningen inte skäl alt nu närmare reglera hur besluten enligt gmvlagen och minerallagen bör förhålla sig lill detaljplaner eller områdesbestämmelser, I avvaktan på en ny minerallagstiftning bör i 2 kap, 4 § 5 gruvlagen endast den ändringen göras atl förbudel mot inmutning skall gälla inom områden med detaljplan när PBL träder ikraft. Detta avviker visserligen från de principer för speciallagamas samordning med PBL som jag tidigare har angett genom att länsstyrelsen får befogenhet att medge att inmulningsrätt beviljas inom områden med detaljplan, men bör kunna godtas under en övergångstid till dess alt en ny minerallagstiflning träder i kraft,

14 kap, 3§

Förslaget innebär att paragrafen upphör.

Paragrafen innehåller nu en beslämmelse om atl vad som föreskrivs om byggnadsplan skall tillämpas även belräffande avstyckningsplan. Av samma skäl som jag anförde vid 12 § lagen (1970:989) om införande av faslighelsbildningslagen blir paragrafen onödig och kan därför upphävas (jfr också lagrådets yttrande över förslaget lill lag om ändring i vattenlagen, bilaga 8, s. 369),

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den Ijanuari 1987,

Lagen bör träda i kraft samtidigt med PBL, Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

4.35 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter

18 §

Undersökningsarbete får ej utan medgivande av länsstyrelsen äga mm på

1, område på mindre avstånd än trettio meter från allmän väg eller sådan
vägs slräckning enligi fastställd arbetsplan eller från sådan järnväg eller
kanal som är upplåten för allmän trafik eller från allmän flygplats,

2, område på mindre avslånd än etthundra meter från byggnad, som är avsedd att siadigvarande användas lill boslad, eller från lomlplats eller trädgård vid sådan byggnad,

3, område som upptages av kyrka, annan samlingslokal, undervisningsanstalt, hotell eller pensionat eller av vårdanstalt, elevhem eller därmed jämförlig inrättning, om anläggningen är avsedd för mer än femtio personer.

Specialmotivering MineraUagen

229

4, område som upptages av elektrisk kraftstation eller industriell anläggning,

5, område med detaljplan.

Utan hinder av vad som föreskrives i första stycket får undersökning ske inom område som där anges, om medgivande lämnats, i fall som anges under 2 av ägaren till byggnaden, tomtplatsen eller trädgården och den som har nyttjanderätt därtill saml i fall som anges under 3 och 4 av ägare och nyttjanderätlshavare.

Prop, 1985/86:90

Specialmolivering Minerallagen

Som jag framhöU i specialmotiveringen liU 2kap, 4 § gmvlagen, finns del mot bakgrund av den pågående översynen av minerallagstiflningen inte skäl att nu närmare reglera hur besluten enligt gruvlagen och minerallagen bör förhålla sig lill detaljplaner eller områdesbestämmelser, I avvaktan på en ny minerallagstiflning bör i minerallagen endast den ändringen göras all förbudet i 18 § första stycket 5 mot undersökningsarbete skall gälla inom områden med detaljplan när PBL träder i kraft. Som jag anförde vid specialmotiveringen till 2 kap, 4 § gmvlagen strider detta mol principerna för speciallagarnas samordning med PBL, men bör kunna godtas under en övergångstid till dess att en ny minerallagstiftning träder i krafl,

p.2 av övergångsbestämmelserna.

Förslagel innebär alt beslämmelsen upphör.

Enligt bestämmelsens nuvarande lydelse skall vad som föreskrivs om byggnadsplan tillämpas även beträffande avstyckningsplan. Av samma skäl som jag anförde vid 12 § lagen (1970:989) om införande av fastighetsbildningslagen blir bestämmelsen onödig och kan därför upphävas (jfr också lagrådets yttrande över förslaget till lag om ändring i vattenlagen, bilaga 8, s, 369),

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den Ijanuari 1987.

Lagen bör träda i kraft samtidigt med PBL. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte,

4.36 Förslaget till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

2 kap.

9§

Om konstruktion och utformning av byggnad är särskill föreskrivet i plan-och bygglagen (0000:000) och med stöd därav meddelade föreskrifter.

Specialmotivering Arbelsmiljölagen

I paragrafen hänvisas f n, till vad som är särskilt föreskrivet i byggnadsstadgan och med stöd därav meddelade bestämmelser i fråga om konslmktion och utformning av byggnader. Ändringen innebär atl hänvisningen i stället avser PBL och de föreskrifter som kommer att ulfärdas med stöd av PBL.

230

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Lagen bör träda i kraft samtidigt med PBL, Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte,

4.37 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik

4§

I plan- och bygglagen (0000:000)rmns bestämmelser om byggnad med utrymme för resande i kollektivtrafik.

De bestämmelser som åsyftas i paragrafen finns f n, i 82 a § tredje stycket byggnadsstadgan. Enligt 17 kap, 21 § PBL skall dessa bestämmelser tillämpas även efter PBL:s ikraftträdande. Eftersom byggnadsstadgan upphävs när PBL trädde i kraft , har hänvisningen i 4§ ändrats så att den i stället avser PBL,

Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Lagen om handikappanpassad kollektivtrafik

Ikraftträdande

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987.

Lagen bör träda i kraft samtidigt med PBL. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

4.38 Förslaget till lag om ändring i fastbränslelagen (1981:599)

3a§

Tillstånd av regeringen eller den myndighei som regeringen bestämmer krävs för att

1, uppföra, installera eller ändra en eldningsanläggning så att den får etl utförande för huvudsaklig eldning med kol, om anläggningen avses få en tillförd effekt överstigande 500 kilowatt, eller

2, elda med kol i en anläggning med annat utförande än som avses i 1, om anläggningens tillförda effekt överstiger 500 kilowatt,

Tillslånd ges endast om användning av kol i anläggningen är förenlig med av riksdagen antagna energipolitiska riktlinjer för introduktion av kol. Ett tillstånd får begränsas till viss tid eller förenas med särskilda villkor. Tillstånd enligt denna lag behövs inte om lillslånd lill anläggningen meddelats enligt 4 kap. lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m. Utanför områden där fjärtvärme elier naturgas distribueras eller avses bh distribuerad enligt kommunens energiplanering behövs inte tillstånd för anläggningar för industribyggnader eller trädgårdsnäringens byggnader.

Specialmotivering Fastbränslelagen

I NRL-propositionen (s, 139 O framhöll jag atl del borde ske en samordning av regeringsprövningen av anläggningar m, m, enligt 4 kap, NRL och

231

den prövning av dessa som skall göras enligt olika speciallagar, bl, a, beträffande prövningen enligt faslbränslelagen,

Tillslånd enligt fastbränslelagen meddelas av regeringen eller myndighei som regeringen bestämmer (3 a § första stycket). Enligt 1 § fastbränsleför-ordningen (1981:972) prövas frågor om tillstånd enligt 3a § fastbränslelagen av statens energiverk. Verkets beslul kan överklagas hos regeringen genom besvär (7 § faslbränsleförordningen),

Tillslånd enligt fastbränslelagen behövs inte om tillslånd till anläggningen har meddelats enligt 136a § byggnadslagen (3 a § Qärde stycket). Jag föreslår att denna beslämmelse ändras så alt den i fortsättningen avser tillstånd enligt 4 kap, NRL, Lagtexten har utformats i enlighel härmed.

Prop. 1985/86:90

Specialmolivering Fastbränslelagen

Ikraftträdande m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Beslämmelserna i 3 a § skall tillämpas om regeringen enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385) har meddelat tillstånd till anläggningen.

Ändringen bör träda i krafl samtidigt med PBL och NRL, dvs, den Ijanuari 1987,

Vid prövning efler ikraftträdandet av en anläggning för vilken tillstånd enligt 136a § byggnadslagen meddelats bör lämpligen bestämmelsen i 3a § tillämpas,

4.39 Förslaget till lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080)

11 §

Husdjur och andra djur som hålls i fångenskap skall förvaras och skötas så atl sanitär olägenhet inte uppslår.

Regeringen får föreskriva att vissa slag av djur inte utan särskill lillslånd av miljö- och hälsoskyddsnämnden får hållas inom områden med detaljplan, om sådana bestämmelser behövs för att hindra all sanitär olägenhel uppkommer. Regeringen får överiåla åt kommunen att meddela sådana bestämmelser.

Ändringarna är föranledda av del nya plansystemet enligt PBL-förslagel och innebär ingen ändring i sak.

Specialmotivering Hälsoskyddslagen

Ikraftträdande

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987,

Ändringarna bör träda i kraft samtidigt med PBL, Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

232

4.40 Förslaget till lag om ändring i ädellövskogslagen (1984:119)

6§

Utan hinder av 5 § första slyckel får mark användas i enlighel med detaljplan eller i enlighet med beslut som gäller för företag vars tillåtlighet har prövats i särskild ordning.

Prop, 1985/86:90

Specialmotivering Ädellövskogslagen

Ändringen är föranledd av del nya plansystemet enligt PBL-förslaget och innebär ingen ändring i sak.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Lagen bör träda i krafl samtidigt med PBL, Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

4.41 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

6§

Skatteplikt föreligger inte vid

1) förvärv från make, om förvärvet sker i syfte alt för sammanläggning åstadkomma enhetiiga lagfartsförhållanden för makarnas fasta egendom,

2) förvärv genom byte i den mån ersättningen utgörs av annan fast egendom, om bytet sker för atl åstadkomma en lämpligare fastighetsindelning eller utgör ett led i åtgärder för jordbmkets eller skogsbmkets yttre rationalisering,

3) sambruksförenings förvärv genom tillskott från medlem och samfallighetsförenings förvärv enligt 5 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

4) försäkringsbolags förvärv från annal försäkringsbolag i samband med sådant avtal om övertagande av del senare bolagels hela försäkringsbestånd, som avses i 15 kap. 1 § försäkringsrörelselagen (1982:713),

5) förvärv av järnväg som skall inskrivas i särskild ordning, eller av mark för sådan järn väg,

6) kommuns eller annan menighets förvärv av mark som enligt detaljplan eller områdesbestämmelser skall användas för allmän plats, begravningsplats eller för sådant ändamål som enligt 2 kap. 2 § faslighetstaxeringslagen (1979:1152) medför alt byggnad för ändamålet skaU anses som specialbyggnad,

7) förvärv av kronojord genom skatteköp eller annars på grund av skattebrev,

8) förvärv av ständig besittningsrätt till ett kronohemman eller ett krononybygge, då på gmnd av förvärvet inrymning vinns i sådan rätt,

9) upplåtelse av tomträtt i en nybildad fastighet, vars mark tidigare helt eller till övervägande del ingått i en faslighet som varit upplåten med tomträtt till samme tomträttshavare.

Specialmotivering Lagen om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

Ändringarna är föranledda av del nya plansyslemet enligt PBL-förslaget,

233

Enligt de nuvarande bestämmelsema i 6 § föreligger inte skatteplikt vid förvärv av mark som enligt fastställd plan skall användas för allmän plats, begravningsplats eller för ändamål som enligt 2 kap, 2 § faslighetstaxeringslagen medför att byggnad för ändamålet skall anses som specialbyggnad. Som sådan byggnad anses bl, a, kommunikationsbyggnad, bad-, sport- och idrottsanläggning. Användningen av mark- och vattenområden för sådana ändamål kan enligt PBL-förslagel regleras inte bara i detaljplan utan också genom områdesbestämmelser. Punkt 6 har därför ändrats så atl skattefrihet kommer att gälla för mark som enligt detaljplan eller områdesbestämmelser skall användas för de angivna ändamålen.

Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Lagen om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

Ikraftträdande

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987.

Lagen bör träda i kraft samtidigt med PBL. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

4.42 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter

6§

I fråga om verksamhet som avses i denna lag skall även iakttas tillämpliga föreskrifter i plan- och bygglagen (0000:000), miljöskyddslagen (1969:387) och andra författningar.

Ändringen innebär endast atl hänvisningen till byggnadslagen har ersatts med en hänvisning tiU plan- och bygglagen.

Specialmotivering Lagen om vissa torvfyndigheter

7§

Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkt är lämpligt atl verksamheten kommer till stånd och sökanden från sådan synpunkt är lämplig att bedriva verksamheten.

Koncession får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Vid koncessionsprövning skall lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m. m. tillämpas.

Bearbetningskoncession får meddelas endast om del görs sannolikt att fyndigheten kan tillgodogöras ekonomiskt.

I 18 § minerallagen, där frågor om torvtäkl tidigare reglerades, finns bestämmelser om s,k, fredade områden, bl. a. områden med stads- och byggnadsplan, inom vilka verksamheter inte får bedrivas utan särskUt medgivande av länsstyrelsen. Någon motsvarighet till dessa bestämmelser finns inte i lagen om torvfyndigheler. Anledningen härtill, som del redovisats i prop, 1984/85:120 om riktlinjer för energipolitiken (s, 335), är bl, a, att beslämmelserna i minerallagen om fredade områden har hämtats från

234

gmvlagens regler om hinder för inmutning och tar sikte på förhållanden som råder vid gmvdrifl. De är således inte egentligen avsedda att reglera täklverksamhel. Vidare framstod det enligt uttalande i nämnda prop, som en onödig omgång att länsstyrelsen, som prövar frågor om torvkoncession, i särskild ordning skall behöva pröva frågor om ianspråktagande av sådana områden. Det skah i stället ankomma på länsstyrelsen all begränsa koncessionsområdet eller förena koncessionen med de villkor som behövs för alt skydda allmänna iniressen eller enskild rätt.

Som jag tidigare har framhåUit medför PBL-förslaget i viss mån ändrade förhåUanden, bl. a, genom att kommunernas ansvar för planläggningen ökar. Genom detaljplan och områdesbestämmelser kan i vissa avseenden regleras andra frågor än i dagens slads- och byggnadsplaner. Med områdesbestämmelser kan exempelvis regleras gmnddragen för användningen av mark- och vattenonu-ådena för olika ändamål, I enlighel med vad jag i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1,1) har anfört om samordning med annan lagstiftning, anser jag all koncession enligt lagen om vissa torvfyndigheter inte bör få strida mot detaljplan och områdesbestämmelser. En bestämmelse härom har därför tagits in i ett nytt andra stycke. Beslämmelsen har utformats på samma sätt som motsvarande ändring i annan lagstiftning, t, ex, vattenlagen och miljöskyddslagen. På samma sätt har också i andra stycket tagits in en beslämmelse om att mindre avvikelse får göras om inte syftet med planen eller bestämmelserna motverkas.

Enligt 1 kap, 2 § NRL-förslaget skall bestämmelsema i 2 och 3 kap, NRL tiUämpas vid prövning enhgt lagen om vissa torvfyndigheter. Skälen härför har jag redovisat i propositionen om NRL (se prop. 1985/86:3 s, 149). En bestämmelse om att NRL skall tillämpas vid koncessionsprövning har därför tagits in i ett nytt tredje stycke.

Prop. 1985/86:90

Specialmotivering Lagen om vissa torvfyndigheter

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den Ijanuari 1987,

Lagen bör träda i krafl samtidigt som PBL och NRL, Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

5 Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen all anla dels de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar dels inom bostadsdepartementet upprättade förslag lill

24, lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370),

25, lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred,

26, lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

27, lag om ändring i lagen (0000:000) om ändring i luftfartslagen
(1957:297),

28, lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74),

235

29, lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse, Prop. 1985/86:90

30, lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),

31, lag om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter,

32, lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

33, lag om ändring i gmvlagen (1974:342),

34, lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineratfyndigheler,

35, lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),

36, lag om ändring i lagen (1979:558) om handikappanpassad koUekliv-trafik,

37, lag om ändring i fastbränslelagen (1981:599),

38, lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080),

39, lag om ändring i lagen (1983:292) om införande av vattenlagen
(1983:291),

40, lag om ändring i ädellövskogslagen (1984:119),

41, lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskall vid inskrivningsmyndigheter,

42, lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen alt anla de förslag som föredraganden har lagt fram.

236

BUaga I

Prop, 1985/86:90 Bilaga 1

Utdrag ur PBL-utredningens betänkande

(SOU 1979:65)

Ny plan- och bygglag

2 Förslag till

Lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)

Härigenom foreskrivs i fråga om expropriationslagen (1972:719) rfp/s atl 4 kap, 1,2,3 och 4 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels atl i 4 kap. skall införas fyra nya paragrafer, la. Ib, le och 3a §§.

4 kap. Expropriationsersättning

Nuvarande Ivdelse

För fastighet, som exproprieras i sin helhet, skall, i den män ej annal följer av vad som sägs nedan, betalas löseskilling med belopp som motsvarar fastighetens marknadsvärde. Exproprieras del av fastighet, skall inlrångsersältning betalas med belopp som motsvarar den minskning av fastighetens marknadsvärde, som uppkommer genom expropriatlo-

l§

Föreslagen lydelse

För fastighet, som exproprieras i sin helhet, skall, i den mån ej annal följer av vad som sägs nedan, betalas löseskilling med belopp som motsvarar faslighetens marknadsvärde vid pågående eller, om delta är högre, vid Ullålen markanvändning. Marknadsvärdet skall bestämmas med hänsyn tiU prisnivån vid värdetidpunkten. Exproprieras del av faslighet, skall

237

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 90

nen. Uppkommer i övrigt skada för     intrångsersättning betalas med be-     BUaga I
ägaren genom expropriationen, skall     lopp som motsvarar den minskning
även sådan skada ersättas.    av fastighetens marknadsvärde vid

pågående eller lilläien markanvändning, som uppkommer genom expropriationen. Uppkommer i övrigt skada för ägaren genom expropriationen, skall även sådan skada ersättas. Har den exproprierande åtagit sig att vidtaga åtgärd för att minska skada, skall hänsyn tagas lill det vid bestämmande av expropriationsersättning. om åtagandet är sådant atl det skäligen bör godtagas av den ersättningsberättigade.

Exproprieras fastighet till vilken den exproprierande har nyttjanderätt eller servitutsrätt, skall vid bestämmande av fastighetens värde hänsyn icke lagas tillforbättring, vilken fastigheten vunnit genom arbete eller kostnad, som den exproprierande eller föregående innehavare, vars rätt övergått lill denne, nedlagt på fastigheten utöver vad som ålegat honom.

la!j

Värdet av sådan tillåten markanvändning, som grundar sig på en detaljplan. skaU inte beaktas, om ansökan om expropriation har gjorts före planens anlagande.

lb§

Värdet av mark avsedd for enskild bebyggelse i en plan, som har fastställts före Ulgången av år 1976 och som enligt 21 kap. 4 .(I* plan- och bygglagen (0000:000)jämsiälls med en detaljplan, skaU bestämmas med ledning av planen. Detta gäller dock endasl om marken efter utgången av år 1984 inte har avsetts for enskih bebyggande genom en ändring av planen eller i en ny deialjplan.

Ersättningen enligt första stycket skaU bestämmas enligi de förutsättningar som gällde vid utgången av år 1984 och enligt då gällande ersättningsregler samt jämkas med hänsyn lill de förändringar som härefter har sketl beträffande fastighetens skick och i det allmänna prisläget. Ersätt-

238

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

ningen får dock inte överstiga det marknadsvärde som fastigheten skulle ha haft vid värdelidpunkten, om planen då hade fått genomföras.

Bilaga 1

lc§

Ersättning skall inte ulgå för mark som används som allmän väg eller enskild väg för två eller flera fastigheter, om marken enligt en detaljplan skall användas för allmän plats.

2§

Har det företag för vars genomförande faslighel exproprieras medfört inverkan av någon betydelse på fastighetens marknadsvärde, skall löseskilling bestämmas på grundval av del marknadsvärde fasligheten skulle ha haft om sådan inverkan icke förekommit, dock endasl i den mån del finnes skäligt med hänsyn till förhållandena i orten eller till den allmänna förekomsten av likartad inverkan under jämföriiga förhållanden. Avser expropriationen del av fastighel, skall vad som sagts nu om beräkning av marknadsvärde tillämpas i fråga om värdet före expropriationen.

Har det förelag för vars genomförande fastighel exproprieras medfört inverkan av någon betydelse på faslighetens marknadsvärde enligt I § första stycket, skall löseskilling bestämmas på grundval av det marknadsvärde faslighelen skulle ha hafl om sådan inverkan icke förekommit, dock endasl i den mån del finnes skäligt med hänsyn lill förhållandena i orten eller till den allmänna förekomsten av likartad inverkan under jämföriiga förhållanden. Avser expropriationen del av fastighel, skall vad som sagts nu om beräkning av marknadsvärde lillämpas i fråga om värdet före expropriationen. Exproprieras faslighel enligi 2 kap. 11 §, skall förslå slyckel lillämpas på värdeslegrlng som beror på den åtgärd som utgör grund för expropriationen.

Vid bestämmande av löseskilling skaU sådan ökning av fastighetens marknadsvärde av någon betydelse som ägt rum under tiden från dagen tio år före ansökningen om expropriation, dock högst femton år före talans väckande vid domstol, räknas ägaren tillgodo endast i den mån det blir inrett, att den beror på annal än förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt. Avser expro-

3§

Om marknadsvärdet grundas på förväntningar om ändring av markens pågående eller lilläina användning, skall löseskUlingen bestämmas med ledning av detta värde med följande begränsningar

I. För mark, som enligt en gällande detaljplan, vilken har vunnil laga kraft efter ulgången av år 1976, år avsedd för enskih bebyggande, skaU löseskil-Ungen bestämmas utan hänsyn lill

239

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

prialionen del av fastighel, skall vad som sagts nu om beräkning av marknadsvärde tillämpas ifråga om vårdel före expropriationen. Värderingen skaU ske med hänsyn till fastighetens skick när ersättningsfrågan avgöres eller, om fastigheten dessförinnan har tiUirätts eller övergått på den exproprierande enligt 6 kap. 101, när tillträdel eller övergången skedde.

Har stadsplan eller byggnadsplan. enligt vilken marken avsetts för enskilt bebyggande, fastställts före ansökningen om expropriation, skall första stycket lillämpas endasl på värdestegring som inträffat efter det alt planen fastställdes.

A vser expropriation bebyggd fastighet som innehas i huvudsakligt syfte alt bereda bostad åt ägaren och honom närstående, gäller den begränsningen för tillämpningen av första styckel alt löseskiUingen ej i något faUfår bestämmas liU lägre belopp än som fordras för anskaffning av annan likvärdig bosiadsjästighet.

I den mån del blir utrett all värdestegringen Ulan an ha samband med förväntningar om ändring i markens lillålna användningssätt beror på inverkan av del foretag for vars genomförande expropriation äger rum, gäller 2 §.

förväntningar om ändring av markanvändningen, om värdelidpunkten infaller inom tio år efter genomförandetidens slut.

2. För annan mark, som har ökat i värde efter presumtionstidpunkien, skall löseskUlingen bestämmas med beaktande av förväntningar om ändring av markanvändningen, endast om marknadsvärdet även vid presumtionstidpunkien grundades på sådana förväntningar. LöseskiUingen får dock inte bestämmas tiU ett högre belopp än vad som svarar mot marknadsvärdet vid presumtionstidpunkien, jämkat med hänsyn till förändringar beträffande fastighets skick och allmänna prisläget, om inte tillämpningen av 1-2 ,W ger etl högre värde.

Med presumtionstidpunkien avses dagen tio år före ansökan om expropriation, dock högst femton år före talans väckande vid domstol. Om en gällande detaljplan har antagits efler denna tidpunkt, skall dock tidpunkten för antagandet vara presumtionstid-punki.

Avser expropriationen del av en faslighel. skall vad som sagts nu om beräkning av marknadsvärde tillämpas i fråga om värdet både före och efter expropriationen.

BUaga I

3a §

Innan all mark som enligt en fastighetsplan skall bilda en ny fastighet är i

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986

240

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1985/86: 90

samma ägares hand, skall ersättning Bilaga 1 för en fastighel eller en fastighetsdel, som skall ingå i den nya fastigheten bestämmas med ledning av den del av den nya fastighetens marknadsvärde som belöper på fastigheten eller fastighetsdelen. Om det inte framstår som uppenbart oskäligt, skall detta värde däivid fördelas lika per kvadratmeter inom den nya fastigheten.

4§
Har fastigheten i sin helhet tillträtts Värderingen skall ske med hänsyn

eller Övergått på den exproprierande till fastighetens skick vid värde-enligt 6 kap. HM, skall vid bestäm- tidpunkten.

mande av.exproprialionsersättningen Med värdetidpunki avses den tid
hänsyn icke lagas Ull sådan ändring i punkt när ersättningsfrågan avgörs,
fastighetens värde som uppkommer Har fastighelen i sin helhet tiUiräits
därefter. Detsamma gäller i fall då eller övergått på den exproprierande
faslighelen endast delvis har lilhrätis enligt 6 kap. 10 eller övergått på den exproprierande, tidpunkten for tiUirädet vara
om ej värdeändringen beror på alt den värdetidpunkt. Om fastigheten endast
återstående delens skick ändras. delvis har lilhrätis eller övergått på den

exproprierande, skall tidpunkten för tillträdet vara värdetidpunki för hela faslighelen, om inte värdeändring som därefter har skett beror på all den återstående delens skick har ändrats. Har höjning i allmänna prislägel skett efter del alt fastigheten tillträddes eller övergick på den exproprierande enligt 6 kap, 10 § skall ersättningen jämkas med hänsyn därtill.

1, Denna lag träder i kraft den I januari 1985.

2. Om talan har väckis vid domstol före ikraftträdandet skall äldre
bestämmelser gälla.

241

16 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 90

3 Förslag till Lag om ändring

fastighetsbildningslagen (1970:988)

Prop, 1985/86:90 Bilaga I

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (1970:988)' dels alt 3 kap. 2 och 3 §§, 4 kap. 25 §, 5 kap. 3,4 och 8 §§, 7 kap. 4 §, 8 kap. 4

och 5 §§, 14 kap. 1 §, 15 kap. 5 och 8 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels atl i lagen skall införas två nya paragrafer, 4 kap. 10 a § och 5 kap. 9 a §,

av nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

2 §2

Inom ett område med detaljplan får fastighetsbildning inte strida mot planen eller mot en fastighetsplan, om sådan finns för området. Faslighels-bildning som innebär en mindre avvikelse från planen får dock ske, om syftet med planen inte motverkas.

Innebär fastighetsbildning en mindre avvikelse från en detaljplan eller en fastighetsplan skall planen anses ha den utformning som framgår av fastighetsbildningen.

Ulan hinder av forsla stycket får fastighetsbildning ske som behövs för atl ell medgivande som har lämnats i annan ordning skall kunna utnyttjas.

Inom område med fastställd generalplan eller med stadsplan, tomlindelning eller byggnadsplan skallfäsiig-hetsbildning ske I överensstämmelse med planen.

Gäller eljesl särskUda besiämmelser för marks bebyggande eller användning, såsom regionplan, ulomplanbe-stämmelser eller natuiyårdsföreskrif-ler, skall fastighetsbildning ske så, att syftet med beslämmelserna icke motverkas.

Om särskilda skäl föreligger, får undanlag från planen eller beslämmelserna medges av länsslyrelsen eller efter dess förordnande av byggnadsnämnden. Åven ulan sådanl medgivande får mindre avvikelse från plan ske. om åtgärden är förenlig med planens syfte. Länsstyrelsen/år medge undanlag enligt första punkten från faslslälld generalplan, sladsplan, eller byggnadsplan endasl om byggnadsnämnden lillslyrkl del.

Får på grund av särskUt medgivande nybyggnad eller annan därmed jämförlig åtgärd företagas i strid mot plan eller bestämmelse som avses I första eller andra stycket, utgör denna paragraf ej hinder mot fastighetsbildning som behövs jÖr alt medgivandet skall kunna utnyttjas.

Talan mot byggnadsnämndens be-

' Lagen omtryckt 1971:1035. Senaste lydelse 1977:362.

242

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop, 1985/86:90

slut i fråga som avses i iredje stycket föres hos länsstyrelsen genom besvär. Talan får dock icke föras mot byggnadsnämnds beslut alt vägra undantag från fastställd generalplan, sladsplan eller byggnadsplan. Mot länsslyrelsens beslut ifråga som avses i iredje stycket föres talan hos regeringen genom besvär.

Bilaga 1

3 Senaste lydelse 1973:1157.

3§

Har Sladsplan eller byggnadsplan icke fasisläUts för visst område, får fastighetsbildning för bebyggelse icke ske, om åtgärden skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området. Föreligger tätbebyggelse, gäller vad som nu sagis även fastighetsbildning for annat ändamål.

Inom etl område ulan detaljplan får fastighetsbildning inte ske så atl den strider mot en fastighetsplan eller etl markförordnande. Fastighetsbildning som innebär en mindre avvikelse från planen eller förordnandet får dock ske, om syftet med planen eller förordnandet inte motverkas.

Innebär fastighetsbildning en mindre avvikelse från en fastighetsplan eller ett markförordnande, skall planen eller förordnandet anses ha den utformning som framgår av fastighetsbildningen.

GäUer annars särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning, såsom natuiyårdsföre-skrlfier, skallfästighelsbUdning ske så att syftet med bestämmelserna inte motverkas.

Inom ell område ulan detaljplan får fastighetsbildning ske för ett ändamål som kräver bygglov enligt plan- och bygglagen (0000:000) endast om bygglov eller förhandslov föreligger. Fastighetsbildning för något annat ändamål får inom sådanl område inte ske om åtgärden skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning eUer motverka en lämplig planläggning av området.

Utan hinder av första, tredje eller fjärde slyckel får fastighetsbildning ske som behövs för atl etl medgivande som har lämnats i annan ordning skall kunna utnyttjas.

243

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86:90

4 kap. Bilaga 1
lOalj

Har ansökan gjorts om fastighetsbildning för etl ändamål som kräver bygglov enligi bestämmelserna i plan-och bygglagen (0000:000). far faslighelsbildningsmyndighelen lör sökandens räkning begära prövning av frågan om jörhandslov enligt nämnda lag kan meddelas.

25 §

Fastighetsbildningsmyndigheten Fastighetsbiidningsmyndigheten

skall utreda förutsättningarna för skall utreda förutsättningarna för
fastighetsbildningen. Föreligger ej fastighetsbildningen. Föreligger ej
hinder mot denna, skall myndighe- hinder mot denna, skall myndighe
ten utarbeta den fastighetsplan samt ten utarbeta den fasiigheisbildnings-
ombesörja de göromål av teknisk art plan samt ombesöna de göromål av
och de värderingar som behövs för teknisk art och de värderingar som
åtgärdens genomförande. Därvid bör behövs för åtgärdens genomförande,
rådplägning med sakägarna ske. Vid Därvid bör rådplägning med sak
behov skall samråd ske med de ägarna ske. Vid behov skall samråd
myndigheter som beröres av åtgär- ske med de myndigheter som berö-
den. res av åtgärden.

Sedan de sålunda föreskrivna åtgärderna utförts, skall myndigheten meddela beslut om fastighetsbildningen (fastighetsbildningsbeslut). Detta beslut skall ange hur fastighetsindelningen ändras och vilka servitutsåtgärder som vidtages. I övrigt skall beslutet innehålla uttalanden i frågor som har ett omedelbart samband med fastighetsbildningen. Särskilda bestämmelserom vad beslutet i vissa fall skall innehålla meddelas i 5, 8 och 12 kap.

Om det är lämpligt, får fastighetsbildningsbeslutet meddelas utan hinder av att tekniska göromål och värderingar ej ulförts. Under samma förutsättning får olika frågor som hör till beslutet upptagas för sig och avgöras genom särskilda beslut. Vad som föreskrives om fastighetsbildningsbeslut gäller även sådant avgörande.

5 kap.
3§''

Rätt att påkalla fastighetsreglering Rätt att påkalla fastighetsreglering

tillkommer ägare av fastighet som tillkommer ägare av fastighet som
beröres av regleringen. beröres av regleringen och byggnads-

nämnden.

Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv får förvärvaren begära sådan fastighetsreglering varigenom olägenhet av förvärvet kan undanröjas, minskas eller förebyggas.

"i Senaste lydelse 1971:1035.

244

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 90

Byggnadsnämnd får begära faslig- Bilaga I

hetsreglering som avser område där tätbebyggelse föreligger eller är atl vänta.

Länsstyrelsen kan påkalla fastighetsreglering som länsstyrelsen finner vara av större betydelse från allmän synpunkt.

ExploateringssainfäUighet får begära fastighetsreglering som syftar lill alt genomföra exploateringssamverkan enligt 56 § anläggningslagen (1973:11491

4§ Fastighetsreglering får ske, under förutsättning alt lämpligare fastighetsindelning eller eljesl mer ändamålsenlig markanvändning vinnes samt atl fördelarna härav överväger de kostnader och olägenheter som regleringen medför.

Åtgärden är dock ej tillåten, om den skulle väsentligt försvåra eller fördyra en mer omfattande reglering som behövs och som kan väntas inom en nära framtid.

Fastighetsreglering får ulan hinder av första och andra styckena och 5 ske för alt genomföra exploateringssamverkan enligt 56 , anläggningslagen (1973:1149). Regleringen skall ges den omfattning som behövs för att detta syfle skall nås.

8§ Vid fastighetsregleringen iakllages att varje däri ingående faslighet får sådan sammansättning och utformning att den ej i mindre mån än före regleringen lämpar sig för det ändamål vartill den är avsedd att användas. Fasligheten får icke ändras så, att dess graderingsvärde minskas väsentligt eller ökas i sådan omfattning att avsevärd olägenhel uppkommer för ägaren. Vad som sålunda föreskrivits utgör icke hinder mot förordnande enligt 8 kap. att fastighet eller del därav skall avstås genom inlösen.

När fastighetsreglering syftar UU au fördela avkastningen i en exploaie-ringssamföllighet enligt 56 § anläggningslagen (1973:1149) skall regleringen ske utan hänsyn till första styckel första meningen och vad som i andra meningen sägs om ökning av graderingsvärde. Sådan reglering skall ske så, all de deltagande fastigheterna påförs mark avsedd för enskUt bebyggande i förhållande liU de andelslal

245

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86:90

som har fastställts enligt 61 § anlägg- Bilaga 1 ningslagen. Kan den mark som enligt detaljplanen är avsedd för enskih bebyggande Inte fördelas jämnt mellan de dellagande fastigheterna enligt andelstalen skaU skiUnaderna utjämnas i pengar.

9a§

När fastighetsreglering sker som etl led i genomförandet av exploateringssamverkan enligt 56 § anläggningslagen (1973:1149) gäller inie reglerna i 9-12 .W detta kapitel.

Ersättningen for mark som avslås inom ell område med exploaicrings-samfällighei skall bestämmas med utgångspunkt i marknadsvärdet men med bortseende från inverkan av en sådan detaljplan som exploateringssamfälligheten har tillkommit for att genomföra.

1 övrigt lillämpas expropriationslagen (1972:719) vid bestämmandet av ersättningen.

7 kap.
4§

För att servitut skall få ändras För att servitut skall få ändras

krävs att det hindrar ett ändamåls- krävs alt det hindrar ett ändamålsenligt utnyttjande av den tjänande enligt utnyttjande av den tjänande fastigheten eller dess användning i fastighelen eller dess användning i enlighet rned stadsplan, lomtindel- enlighet med detaljplan eller fasiig-nlng eller byggnadsplan och att denna heisplan och att denna olägenhet kan olägenhet kan undanröjas genom undanröjas genom ändringen, ändringen.

Har ändrade förhållanden inträtt efter servitutets tillkomst, får servilulet ändras, om del skulle innebära väsentlig fördel för den tjänande eller den härskande fastigheten utan all för den andra medföra olägenhel av betydelse.

8 kap.
4§

För all bringa fastighetsindelningen i överensstämmelse med faslighelsplan får fastighetsreglering genonifö-ras Ulan hinder av 5 kap. 7 jf och

246

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

Tillhör enligt tomtindelning särskilda delar av tomt olika ägare, får ägare av sådan tomtdel på begäran lösa återstoden av tomlen ulan hinder av de inskränkningar beträffande inlösen som framgår av 5 kap. 7 ij och av 1-3 §§ i delta kapitel. Yrkas inlösen av /lera, äger den företräde vars lomidel vid uppskattning åsättes största värdet. Asälles tomldelarna lika värde, äger den företräde som först yrkat inlösen. Om ändringar i fastighetsindelningen samtidigt genomföres med tillämpning av 5 kap., skall dessa beaktas vid uppskattningen.

1-3 §§ detta kap.

Tillhör enligt en fastighetsplan delar av en föreslagen fastighel olika ägare och yrkas inlösen av flera, äger den företräde vars del vid uppskattning åsättes största värdet. Åsätts delarna lika värde, äger den företräde som först yrkat inlösen. Om ändringar i fastighetsindelningen samtidigt genomförs med tillämpning av 5 kap., skall dessa beaktas vid uppskattningen.

Finns en exploateringssamfällighet enligt 56 § anläggningslagen (1973:-1149) gäller inte andra slyckel under detaljplanens genomförandelid. Exploateringssamfälligheten får ulan hinder av 5 kap. 7 § och 1-3 §§ detta kap. inom en område med fastighetsplan inlösa sådan mark som behövs för atl genomföra en fördelning enligt 5 kap. 8 § andra stycket.

Bilaga 1

5 §5 Ägare av fastighet som inlöses är berättigad lill ersällning motsvarande faslighetens marknadsvärde. Inlöses del av faslighel, skall inlrångsersältning ulgå med belopp motsvarande den minskning av faslighetens marknadsvärde som uppkommer genom åtgärden. Uppkommer eljesl genom inlösen skada för ägaren, skall också sådan skada ersättas.

Har sedan fastighetsreglering sökts kostnad nedlagts på fastighelen i uppenbar avsikt att höja ersättningen, skall den därigenom uppkomna ökningen av fastighetens värde icke beaktas vid ersättningens bestämmande.

Vid en åtgärd som utgör ett led i genomförandet av exploateringssamverkan enligt 56 § anläggningslagen (1973:1149) bestäms ersättningen enligt reglerna i 5 kap. 9 a§.

14 kap.

1§' Uppkommer vid fastighetsbildning fråga om fastighetsindelningens beskaffenhet eller om beståndet eller omfånget av ledningsrätl eller av servitut, som bildats på annat sätt än enligt 2-6 kap. vattenlagen eller

5 Senaste lydelse 1971:917. Senaste lydelse 1973:1157 och 1146.

247

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

motsvarande äldre lagstiftning, skall frågan prövas vid fastighetsbestämning, om det behövs för fastighetsbildningen.

På ansökan av sakägare får även i annat fall fastighetsbestämning ske för prövning av fråga om fastighetsindelningens beskaffenhet eller om beståndet eller omfånget av ledningsrätl eller av servitut, som tillkommit vid avviltring eller enligt lagstiftningen om fastighetsbildning eller enskilda vägar eller enligt anläggningslagen eller motsvarande äldre bestämmelser, såvida icke frågans avgörande uppenbarligen är utan betydelse för sökanden. Samma rätt att påkalla fastighelsbestämning tillkommer byggnadsnämnden såvitt gäller område med sladsplan eller byggnadsplan eller område beträffande vilket fråga väckis om upprättande av sådan plan.

På ansökan av sakägare får även i annat fall fastighelsbestämning ske för prövning av fråga om fastighetsindelningens beskaffenhet eller om beståndet eller omfånget av ledningsrätl eller av servitut, som tillkommit vid avviltring eller enligt lagstiftningen om fastighetsbildning eller enskilda vägar eller enligt anläggningslagen eller motsvarande äldre bestämmelser, såvida icke frågans avgörande uppenbarligen är utan betydelse för sökanden. Samma rätl att påkalla fastighelsbestämning tillkommer byggnadsnämnden såvitt gäller område med detaljplan eller fastighetsplan eller område beträffande vilket fråga väckis om upprättande av sådan plan.

Bilaga 1

15 kap. 5§ Talan får ej föras mol faslighelsbildningsmyndighetens beslut att gilla invändning mol jäv.

Talan får inte föras mot fastigheis-bildningsmyndigheiens beslul all inställa en förrättning på den grunden all bygglov eller förhandslov inte föreligger i fall som avses i 3 kap. 3 § fjärde styckel.

8§' Finner länsslyrelsen att tillstånds- eller fastighetsbildningsbeslul strider mot sådan beslämmelse i denna lag som meddelals lill förmån för allmänt intresse, får länsstyrelsen föra talan mot beslutet på sätt och inom tid som gäller för sakägare.

Första stycket gäller icke fastighetsbildning inom etl område med detaljplan om åtgärden rör endast mark som enligt planen är avsedd för annat än jordbruksändamål.

Första styckel gäller icke fastig-helsbildning inom område med stadsplan eller inom område med byggnadsplan om åtgärden rör endast mark som enligi planen är avsedd för annal än jordbruksändamål,

'Senaste lydelse 1971:1035

248

Prop. 1985/86:90

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande ansökningar som har Bilaga 1 gjorts före ikraftträdandet.

4 Förslag till

Lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

Härigenom föreskrivs i fråga om anläggningslagen (1973:1149) dels alt 23 § skall upphävas,

dels alt I, 6, 9, 10, 18 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels atl i lagen skall införas tolv nya paragrafer, 56-67 §§, och närmast före

56 § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§' Enligt denna lag kan inrättas anläggning som är gemensam för fiera fastigheter och som tillgodoser ändamål av siadigvarande betydelse för dem (gemensamhetsanläggning). Fråga om gemensamhetsanläggning prövas vid förrättning.

/ den utsträckning som följer av .i(5-(57,f,f lillämpas tagen också på samverkan mellan flera fastigheter för utnyttjande av mark jör bebyggelse eller förnyelse av bebyggelse (exploateringssamverkan). Kan enligt bestämmelserna i annan författning än faslighelsbildningslagen (1970:988) fråga om inrättande av anläggning gemensamt för flera fasligheter prövas av domstol eller annan myndighei, gäller ej denna lag. Ej heller gäller lagen allmän vatten- och avloppsanläggning eller allmän fjärrvärmeanläggning.

6§
Gemensamhetsanläggning får in- Gemensamhetsanläggning får in
rättas endast om fördelarna av rättas endast om fördelarna av
anläggningen överväger de kostna- anläggningen överväger de kostna
der och olägenheter som anläggning- der och olägenheter som anläggning
en medför. Aranläggnlngenförutsail I en medför.

faslslälld generalplan, sladsplan. Har en gemensamhetsanläggning

tomlindelning eller byggnadsplan. gäl- föreskrivits i en fastighetsplan får

ler nu angivna villkor endasl om gemensamhetsanläggningen inrättas

särskilda skäl föranleder det. utan hinder av första stycket saml 5

och 7 f\V.

Senaste lydelse 1976:843.

249

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

Gemensamhetsanläggning får icke inrättas för byggnad eller annan anläggning som ej hör till fastighet, om ökad kostnad eller annan olägenhet a v betydelse därigenom kan komma att uppstå för annan deltagare i gemensamhetsanläggningen.

Bilaga 1

9 §2

En gemensamhetsanläggning som Inrättas Inom område med en detaljplan får inte strida mot planen eller mot en fastighetsplan, om sådan finns för området. En gemensamhetsanläggning, som innebär en mindre avvikelse från planen, får dock inrättas om syftet med planen inte motverkas.

Gemensamhetsanläggning, som inrättas inom område med fastställd generalplan eller med stadsplan, tomlindelning eller byggnadsplan, skall stå i överensslämmelse med planen.

GäUer eljest särskilda bestämmelser jör marks bebyggande eller användning, såsom regionplan, utomplansbestämmelser eller natuivårdsföreskrif-ler. skall anläggning inrättas så, att syftet med bestämmelserna ej motverkas.

Inrättas en gemensamhetsanläggning med en mindre avvikelse från en detaljplan eller en fastighetsplan skaU planen anses ha den utformning som framgår av redovisningen av gemensamhetsanläggningen.

Om särskilda skäl föreligger, får undanlag från planen eller bestämmelserna medges av länsstyrelsen eller efter dess förordnande av byggnadsnämnden. Åven ulan sådanl medgivande får mindre avvikelse ske från plan. om del är förenligt med planens syfte. Länsstyrelsen får medge undanlag enligt första punkten från fastsläUd generalplan, sladsplan eller byggnadsplan endasl om byggnadsnämnden ull-styrkt det.

Talan mot byggnadsnämndens beslut i fråga som avses i tredje slyckel föres hos länsslyrelsen genom besvär. Talan får dock inte jöras mot byggnadsnämndens beslut att vägra undanlag från fastsiälld generalplan, sladsplan eller byggnadsplan. Mot länsstyrelsens beslut ifråga som avses i tredje styckel jöres lalan hos regeringen genom besvär.

10 §

Har stadsplan eller byggnadsplan icke fastställts för visst område, får

Inom en område utan detaljplan får en gemensamhetsanläggning inte In-

2 Senaste lydelse 1974:822.

250

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Prop, 1985/86:90

gemensamhetsanläggning ej inrättas, orn anläggningen skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området.

rättas så atl den strider mot en fastighetsplan eller etl markförordnande. En gemensamhetsanläggning, som innebär mindre avvikelse från planen eller jörordnandet. får dock Inrättas om syflel med planen eller förordnandet inte motverkas.

Inrättas en gemensamhetsanläggning med mindre avvikelse från en fastighetsplan eller ett markförordnande skaU planen eller förordnandet anses ha den utformning som framgår av redovisningen av gemensamhetsanläggningen.

Gäller annars särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning, såsom naiuivårdsföre-skrifler. skall en gemensamhetsanläggning inrättas så atl syftet med bestämmelserna inte motverkas.

Inom ell område utan detaljplan får en gemensamhetsanläggning som kräver bygglov enligt plan och bygglagen (0000:000) inrättas endast om bygglov eller jörhandslov föreligger. 1 andra fall får en gemensamhetsanläggning inom etl sådant område inte inrättas om anläggningen skulle jörsvåra områdets ändamålsenliga användning eller motverka en lämplig planläggning av området.

Bilaga 1

\8P

Rätt alt påkalla förrättning enligt denna lag tillkommer ägare av fastighet, som avses skola dellaga i anläggningen, byggnadsnämnden och hyresgästorganisation.

Rätt att påkalla förrättning enligt denna lag tillkommer ägare av fastighet, som avses skola deltaga i anläggningen, byggnadsnämnden, exploateringssamfällighet och hyresgästorganisation.

Länsstyrelsen kan påkalla förrättning för inrättande av anläggning som styrelsen finner vara av större betydelse från allmän synpunkt.

Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv får förvärvaren påkalla förrättning för inrättande av sådan anläggning varigenom olägenhet av förvärvet kan undanröjas, minskas eller förebyggas.

3 Senaste lydelse 1974:822.

251

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1985/86:90

56 § Bilaga I

Exploateringssamverkan får inom etl område (samverkan.soniråde) anordnas mellan fastigheter när kommunen i ell markförordnande har meddelat beslut enligt 11 kap. 22 § plan- och bygglagen (0000:000).

De fastigheler som deltar I exploa-leringssaiiivcrkan ulgör en samfällighet I alll som rör förelaget (esploate-ringssamfälligheten). Delaktighet i en exiiloaicringssaiiifäUighei är förenad med äganderätten till vaije särskild faslighel.

57 §

Avböjer ägaren av en fastighet, till vilken hör mark inom exploateringsområdet, all delta iexploaieringssam-fålligheten. lår faslighelen inie anslutas till samfälligheten.

58 §

Exploateringssamfällighet far bildas endast om fördelarna av exploateringen överstiger de kostnader som exploateringen medför.

59 §

Avkastningen av e.xploaieringsverk-samheten skall fördelas mellan de dellagande faslighelerna genom marköverföring om inte fördelning i pengar är mer ändamålsenligt.

60 §

För över/öring av mark mellan fastigheter som deltar i en exploateringssamverkan och för överföring av mark lill exploateringssamfälligheten lillämpas faslighetsbildningslagen (1970:988).

61 §

Kostnaden för och avkastningen av exploateringsverksamheten fördelas

252

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1985/86: 90

mellan ägarna till de fasligheter som Bilaga I ingår i samfälligheten efter andelslal, som bestäms vid förrättningen. Andelstalen skaU bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn främst tiU marknadsvärdet av den del av fastigheten som berörs av exploaterings-verksamheten. Därvid skall bortses från inverkan av den deialjplan som exploateringssamfäUigheten har tillkommit för alt genomföra.

Fastighetsägare skaU i förekommande fall belala exploaieringsav-gift lill exploateringssamfälligheten. Grunderna för beräkning av exploaie-ringsavgifien skall bestämmas vid förrättningen.

62 §

Vid förrättningen skall fastställas del totala belopp för vUket den saivfäl-ligheisjörening som jöivaltar exploale-ringssamfållighet får åtnjuta förmånsrätt enligt lagen (1973:1152) om förmånsrätt lör fordringar enligi lagen (1973:1150) om löivaltnlng av samfälligheter. Beloppet får inte överstiga skillnaden mellan områdets värde med hänsyn till den i detaljplanen tillåtna markanvändningen och områdets marknadsvärde med bortseende från inverkan av planen.

63 §

Fråga om bildande av en exploateringssamfällighet uppläs efter ansökan. Vid jörrällningen jör exploateringssamverkan får en anläggningsål-gärd enligt denna lag eller fastighetsreglering eller en åtgärd enligt 9 kap. faslighetsbildmngslagen (1970:988) eller en åtgärd enligt lagen om förvaltning av samfälligheter (1973:1150) vidtas utan särskild ansökan, om åtgärden är av betydelse för esploatc-ringsåtgärdcn.

Rätt an påkalla förräiining jör

253

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86:90

e.xptoalcringssainverkan lill kommer. Bilaga 1 ägare av en fastighet, som avses delta i förelaget, och byggnadsnämnden.

64 §

I fråga om exploateringssamverkan tillämjias bestämmelserna om gemensamhetsanläggning i 2-4 och 7 §§, 9-//.W, 19-21 §. 29-J/.H och 345 .«■.

65 §

Om någol hinder inte möler mot atl en cxploateringssamlällighct bildas, skall fastighetsbildningsinyndigheten meddela etl exploaieringsbeslut.

I beslutet skall anges

1. exploateringens ändamål, omfattning och exploateringens innehåll i övrigt,

2. de fastigheter som skall delta I samfälligheten,

3. principerna för fördelning av avkastningen,

4. behövliga föreskrifter ifråga om exploateringens utförande.

5. förmånsrättsbelopp enligt 62 |,

/ beslutet får också anges bestämmelser om e.xploaieringsavgift enligt 59 i} och om andelstal enligt 61 .

66 §

Etl exploaieringsbeslut får meddelas som preliminärbeslut. Sådant beslul skall följas av sluUigt exploaieringsbeslut så snart det är möjligt, och innan en deialjplan antas.

Preliminärbeslut får meddelas ulan hinder av att någon båtnadsprövning enligt 58 inte har skett.

I preliminärbeslui skall anges

1. exploateringens ändamål,

2. de fastigheter som skall deha i exploateringssamfäUigheten.

3. andelstal.

Mot preliminårbcshil lår talan inte jöras. Beslutet går omedelbart I verk-siällighet.

254

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

67!;

Exploateringssamfälligheten upp -hör automatiskt när den samfällighetsförening som förvaltar exploateringssamfälligheten har upplösts enligt 61 § lagen (1973:1150) om föivaltning av samfålligheter.

Prop. 1985/86:90 Bilaga I

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1985.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande ansökningar som har gjorts före ikraftträdandet.

5 Förslag till Lag om ändring samfälligheter

lagen (1973:1150) om förvaltning av

Härigenom föreskrivs att 4,20 och 61 §§ lagen (1973:1150) om förvaltning av samlalligheter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4§

Samfällighet förvaltas antingen direkt av delägarna (delägarförvallning) eller av en särskilt bildad samfällighetsförening (föreningsförvallning).

Exploaieringssanifällighel förvaltas alltid av en samfällighetsförening.

20 § Samfällighetsförening bildas vid sammanträde med delägarna genom att de antager stadgar och utser styrelse.

Sammanträde enligt första stycket hålles av den som fastighetsdomstolen förordnat därlill. Sådant förordnande meddelas på begäran av delägare. Dock skall i samband med förrättning enligt faslighelsbildningslagen (1970:988) eller anläggningslagen (1973:1149) fastighetsbildningsmyndighelen eller, om särskild förrällningsman förordnats enligt 4 § sistnämnda lag, denne hålla sammanträde enligt första stycket belräffande samfällighet som beröres av förrättningen, om delägare i samfälligheten begär det eller om det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt att samfällighetsförening bildas.

Sammanträde skall alltid hållas i samband med förrättning jör bildande av en exploateringssamfällighet.

255

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1985/86:90

61 § BUaga 1

Samfällighetsförening skall upplösas, när den eller de samfälligheter som förvallas av föreningen upphör att bestå. Upplösning skall vidare ske om medlemmarna är ense om det och länsstyrelsen medger det. Om rätt för fastighetsbildningsmyndigheten att förordna om upplösning av samfällighetsförening finns bestämmelser i anläggningslagen (1973:1149).

En samfällighetsförening som förvaltar en exploateringssamfällighet skall upplösas när verksamheten har slutförts och avvecklats eller om exploateringssamfälligheten upphör att bestå.

Denna lag träder i kraft den I januari 1985.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:1152) om förmånsrätt för

fordringar enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av

samfälligheter

Härigenom föreskrivs att lagen (1973:1152) om förmånsrätt för fordringar enligi lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med samfallighetsförenings fordran på belopp som vid uttaxering enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter påförts ägare av fastighet eller innehavare av tomträtt, följer förmånsrätt enligt 6 § 1 eller 7 § 2 förmånsrällslagen (1970:979), om beloppet icke förfallit lill betalning tidigare än ett år före utmätningen eller konkursansökan.

Ifråga om en samföllighetsförening som förvaltar en exploateringssamfällighet gäller förmånsrätten dock inte större belopp än som har angetts i exploateringsbeslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

256

Föreslagen lydelse

Nuvarande Ivdelse

7 Förslag till

Lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)

Härigenom föreskrivs i fråga om ledningsrättslagen (1973:1144) dels atl 21 § skall upphävas, dels att 6, 8 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Prop, 1985/86:90 Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Ledningsrätt får ej upplåtas, om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av upplåtelse från allmän eller enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den. År ledningen jörutsait i jåstsiälld generalplan, stadsplan, tomlindelning eller byggnadsplan gäller nu angivna villkor endast om särskilda skäl föranleder det.

6§

Föreslagen lydelse

Ledningsrätt får ej upplåtas, om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av upplåtelsen från allmän eller enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den. År ledningen redovisad i en detaljplan, en fastighetsplan eller ett markförordnande, gäller nu angivna villkor endast om särskilda skäl föranleder del.

Upfilåtelse av ledningsrätt inom område med fastställd generalplan eller med stadsplan, tomlindelning eller byggnadsplan skall slå i överensslämmelse med planen.

Gäller eljesl särskilda besiämmelser för marks bebyggande eller användning såsom regionplan. uioniplanbe-stämmelser eller naniivärdsföreskrif-ter. skall ledningsrätl upplåtas så. atl syflel med bestämmelserna ej motverkas.

Cm särskilda skäl föreligger, får undantag från planen eller bestämmelserna medges av länsstyrelsen eller efter dess förordnande av byggnadsnämnden. .4 ven Ulan sådanl medgivande får mindre avvikelse ske från plan. om det är förenligt med planens syfte. Länsstyrelsen får medge undantag enligt forsla punkten från fastsläUd generalplan, sladsplan eller byggnadsplan endast (nu byggnadsnämnden till-

' Senasie lydelse 1977:363.

:§'

Upplåtelse av ledningsrätt inom ett område med detaljplan får inte strida mot detaljplanen eller mot en fastighetsplan, om sådan finns för området. Ledningsrätl. som innebär en mindre avvikelse från planen, får dock upplåtas om syftet med planen inte motverkas.

Upplåts ledningsrätl med mindre avvikelse från en detaljplan eller en fastighetsplan skall planen anses ha den uiformning som framgår av redovisningen av ledningslätten.

17 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 90

257

Nuvarande lydelse

styrkt det.

Talan mot byggnadsnämnds beslul i fråga som avses i tredje stycket jnres hos länsstyrelsen genom besvär. Talan får dock Icke föras mol byggnadsnämnds beslul al! vägra undantagfrån fastställd generalplan, sladsplan eller byggnadsplan. Mol länsslyrelsens beslul i fråga som avses i tredje stycket föres talan hos regeringen genom besvär.

Föreslagen lydelse

Prop, 1985/86:90 Bilaga 1

Har Sladsplan eller byggnadsplan icke fastställts jör visst område, får ledningsrätt ej upplåtas, om upplålelsen skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området.

Inom etl område utan detaljplan får ledningsrätl inte upplåtas så att den strider mol en jäsiighelsplan eller ett markförordnande. Ledningsrätt, som innebär mindre avvikelse från planen eller förordnandet, får dock upplåtas om syftet med planen eller jörordnandet inte motverkas.

Upplåts ledningsrätt med mindre avvikelse från en fastighetsplan eller ett markförordnande skaUplanen eller förordnandet anses ha den utformning som framgår en redovisning av ledningsrätten.

Gäller annars särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning, såsom natuivårdsföre-skrifier eller hknande, skaU ledningsrätl upplåtas så att syftet med bestämmelserna inte motverkas.

Inom etl område ulan detaljplan får ledningsrätt upplåtas för en ledning som kräver bygglov enligt pionen och bygglagen (0000:000) endasl om bygglov eller förhandslov föreligger. Ledningsrätl för en annan ledning får inte upplåtas om upplålelsen skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning eller motverka en lämplig planläggning av området.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande ansökningar som har gjorts före ikraftträdandet.

258

8 Förslag till Prop, 1985/86:90

Lag om ändring i jordabalken

BUaga 1

Härigenom föreskrivs att 14 kap. 4 § jordabalken' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 kap.

4§ Servitut får ej avse rätt till skogsfång eller bete.

Seiviiui får ej avse sådan reglering av byggnader som skaUske enligt plan-och bygglagen (0000:000).

Denna lag träder i kraft den I januari 1985. ' Balken omtryckt 1971:1209.

9 Förslag till

Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)

Härigenom föreskrivs i fråga om civilförsvarslagen (1960:74)' dels alt 31 § skall upphöra att gälla dels att 30, 32 och 33 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 §
Skyddsrum skall (//ö/asoc/jutrus- Bestämmelsen om utformning av

tas så att det giver skydd mot verk- skyddsrum finns 1 plan- och bygglagen ningar av stridsmedel, som kunna (0000:000).

antagas komma till användning i Skyddsrum skall utrustas så alt

krig. Närmare föreskrifter härom det ger skydd mot verkningar av meddelas av regeringen eller myn- stridsmedel, som kan antas komma dighet som regeringen bestämmer. till användning i krig. Närmare föreskrifter härom meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

32 § Avser någon att uppföra ny anläggning eller byggnad inom skyddsrumsort, skall han anmäla delta till kommunen. Det åligger kommunen att lämna den som har gjort anmälan besked huruvida skyddsrum skall anordnas i

Lagen omtryckt 1975:712.

259

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop, 1985/86:90

Avvikelse från besked som avses i första slyckel får göras endast om

1. den som har gjort anmälan medger del.

2. bygglov inte har sökts inom två år från beskedels dag.

anläggningen eller byggnaden och, om så är fallet, uppgift om del anlal personer som skall beredas plats i detta.

Avvikelse från besked som avses i första styckel får göras endast om

1. den som har gjort anmälan medgiver del,

2. byggnadslov eller godkännande enligt 33 § andra styckel icke har sökts inom två år från beskedels dag eller

3. ifråga om anläggning eller byggnad som tillhör staten uppförandet icke har påbörjats inom tid som sägs i 2.

Vad i denna paragraf sägs om uppförande av ny anläggning eller byggnad skall även gälla tillbyggnad av befintlig anläggning eller byggnad.

Bilaga I

33 §

Föreligger skyldighet att söka byggnadslov för anläggning eller byggnad inom skyddsrumsort, ankommer del på byggnadsnämnden att vid prövning av ansökan om sådant lov tillse, att byggnadsföretaget överensstämmer med besked enligt 32 § samt med bestämmelserna i 29 och 30 §§ och med stöd av dessa meddelande föreskrifter.

Vill någon, då skyldighet ej föreligger att söka byggnadslov, utföra sådant byggnadsföretag som avses i 32 § åligger det honom an i förväg inhämta länsstyrelsens godkännande av byggnadsföretaget i omförmälda hänseenden, dock ef i fråga om byggnad som tillhör staten. Föreligger ej besked enligt 32 §, må byggnadslov eller godkännande enligt andra slyckel ej meddelas.

Föreligger skyldighel atl söka bygglov för anläggning eller byggnad inom skyddsrumsorl, ankommer del på byggnadsnämnden atl vid prövning av ansökan om sådanl lov tillse, att byggnadsföretaget överensstämmer med besked enligt 32 § saml med beslämmelserna i 29 och 30 §§ och med stöd av dessa meddelade föreskrifter.

Föreligger inte något besked enligt 32 § får bygglov Inte meddelas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

260

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:690) om byggnadsminnen

Prop. 1985/86:90 Bilaga 1

Härigenom föreskrivs att 1,5 och 16 ? nen' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1 Byggnad som bevarar egenarten hos gången tids byggnadsskick eller minnet av historiskt betydelsefull händelse och som med hänsyn därUtl är all anse som synnerligen märklig, må av länsstyrelsen förklaras för byggnadsminne.

Vad i denna lag stadgas skaU ej gälla byggnad, som tillhör staten eller utgör fasl fornlämning. För kyrkliga byggnader gäller vad i annan ordning finnes stadgal.

lagen (1960:690) om byggnadsmin-

Föreslagen lydelse

En byggnad som bevarar egenarten hos gången tids byggnadsskick eller minnet av någon hisioriskl belydelsefull händelse och som med hänsyn //// detta är atl anse som synneriigen märklig, kan länsstyrelsen ,/örWo/o för byggnadsminne.

Vad som föreskrivs i denna lag skall inte gälla byggnader, som tillhör slalen eller utgör fasta fornlämningar. Inte heller får beslut enligt denna lag omfatta sådana byggnader för vilka skyddsbestämmelser har beslutats i en detaljplan eller etl markförordnande enligt plan- och bygglagen (0000:0001 För kyrkliga byggnader gäller särskilda bestämmelser.

' Lagen omtryckt 1976:440.

261

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

Medföra skyddsföreskrifter alt pågående användning av byggnad eller område avsevärt försvåras, äro fastighetsägaren och innehavare av särskild rätl tiU fastighelen berättigade till ersättning av slalen för den skada de därigenom lida.

Ersättning, varom i första stycket sägs, må om så finnes lämpligt bestämmas alt ulgå med visst åriigt belopp med rätt för sakägaren eller staten all erhålla omprövning vid ändrade förhåUanden.

5§

Om en byggnad förklaras för byggnadsminne och fastighetsägaren eller den som innehar särskild rätt till fastighelen till följd av skyddsföreskrifter hindras an utinytija tillåten markanvändning eller att vidta ålgärder inom ramen för pågående markanvändning, har han rätl lill ersättning av staten för den skada han lider, under förutsättning att skadan inte är obetydlig i förhållande tiU värdet av den berörda delen av fastigheten.

Om särskilda skäl föreligger kan bestämmas att ersättningen skaUbetalas med åriiga belopp. Staten, fastighetsägaren eller innehavaren av en särskild rätt till marken kan begära omprövning av ersällning som betalas med årliga belopp, om förhållandena ändras väsentligt.

Uppkommer synneriigt men vid användningen av fastigheten är slalen skyldig att lösa den.

Bilaga 1

Regeringen må häva beslut om byggnads förklarande för byggnadsminne eller jämka därav föranledda skyddsföreskrifter:

om genomförandet av stadsplan eller byggnadsplan hindras;

om ändamål, för vilket beviljats expropriation av byggnaden eller kringliggande område hindras; eller

om eljest företag av större allmän eller enskild nytta hindras eller avsevärt försvåras.

16§

Regeringen kan häva ett beslut atl förklara en byggnad för byggnadsminne eller jämka därav föranledda skyddsföreskrifter

om genomförandel av en detaljplan hindras;

om ett ändamål, för vilket beviljats expropriation av byggnaden eller kringliggande område hindras; eller

om / något annat fäll ett företag av större allmän eller enskild nytta hindras eller avsevärt försvåras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Om talan har väckis före ikraftträdandet med anledning av en myndighets beslut enligt denna lag gäller fortfarande äldre bestämmelser.

262

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen

Härigenom föreskrivs all 20 § lagen (1942:350) om fornminnen' skall ha nedan angivna lydelse.

Prop, 1985/86:90 Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 §

Talan mol länsslyrelsens beslut i ärende enligt 3 § andra stycket, 4 § eller 15 § tredje styckel föres hos kammarrällen genom besvär. Mot beslut i övrigi enligt denna lag av länsstyrelsen eller riksantikvarieämbetet och statens historiska museer föres lalan hos regeringen genom besvär.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer äger föra lalan mol länsslyrelsens beslul enligi denna lag.

Riksanlikvarieämbelel och sla-tens historiska museer får föra talan mol länsslyrelsens beslul enligi denna lag. Kommunen får föra talan mol länsslyrelsens beslut enligt 3, 4, 6 och 15 §§ denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985, ' Lagen omtryckt 1976:442.

16 Förslag till

Lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)

Härigenom föreskrivs i fråga om naturvårdslagen (1964:822)' dels att 15, 17, 21, 22 och 30 §§ skall upphöra att gälla, dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer, 3b, 7a och 18 a-d av nedan

angivna lydelse, dels all 16, 19, 20, 26, 31, 33, 37, 391 och 43 §§ skall ha nedan angivna

lydelse, dels alt rubriken närmast före 15 § skall sättas närmast före 16 § och ha

nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3b§

Beslut i frågor som avses i 7-11. 13 och 18-20 §§ denna lag får inte meddelas i strid mot en detaljplan eller ett markförordnande.

Lagen omtryckt 1974:1025.

263

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7a§

En naturreservat får inte bildas för ett område som omfattas av ett sådant markförordnande som avses i 10 kap. 1 § 4 plan- och bygglagen (0000:0001

Prop. 1985/86:90

Bilaga I

Särskilda bestämmelser till skydd för friluftslivet

Särskilda bestämmelser om vad allmänheten har att iaktta

16 §

Inom strandskyddsområde får ej heh ny byggnad uppföras eller befintlig byggnad ändras för atl nllgodose ett väsentligen annat ändamål än det. vartill byggnaden tidigare varit använd, och ej heller utföras grävnings-och andra förberedelsearbeten för bebyggelse som nu sagts. Ej heller får i annat fall inom slrandskyddsområde utföras anläggning eller anordning, varigenom mark tages i anspråk såsom tomt eller allmänheten på annat sätt hindras eller avhålles från att beträda område där den eljest skulle ägt an färdas fritt.

Regeringen eller myndighei som regeringen besiämmer får meddela sådana föreskrifter om vad allmänheten har atl iaktta inom strandskyddsområden och inom områden med markförordnanden enligt 10 kap. 1 § 4 plan- och bygglagen (0000:000) som behövs för au trygga ändamålet med strandskyddel eller förordnandet.

Regeringen eller myndighei som regeringen besiämmer får meddela sådana föreskrifter om vad allmänheten har all iakttaga inom slrandskyddsområde som behövas för att trygga ändamålet med strandskyddel.

Länsstyrelsenfår medgiva undanlag från bestämmelserna i första stycket, när särskilda skäl föreligga. Medgives undantag, skall länsstyrelsen bestämma i vilken utsträckning mark får tagas I anspråk såsom tomt eller eljest användas för det avsedda ändamålet

Första stycket gäller ej anläggning eller åtgärd som behövs för jordbruket,

1(A

Nuvarande lydelse

fisket, skogsskötseln eller renskölseln och ej tillgodoser bostadsändamål. Första slyckel gäller ej heller företag vartill tiUstånd lämnats enligt vattenlagen (1918:523) eller miljöskyddslagen (1969:3871

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90 Bilaga 1

18 a §

Påstår kommunen all ell Ullstånd UU en läkt som har betydande omfattning eller som väsentligt påverkar markanvändningen i omgivningen skulle motverka syftet med marköversikten, skaU länsslyrelsen. om den anser att takten bör komma till stånd, med eget yttrande hänskjuta frågan om Ullåtligheten liU regeringen.

18b§

Påstår kommunen eller finner länsstyrelsen all eu tillslånd UU en läkt skulle monerka ett sådanl riksintresse som anges i 3 kap. plan- och bygglagen (0000:000), skaUlänsstyrelsen, om den finner all hinder mol takten inte föreligger enligt denna lag, med eget yttrande hänskjuta frågan omförelagets tUlåtUghet lill regeringen.

18c§

Vid prövning av en ansökan som har hänskjutils lill regeringen enligt 18 a eller 18 b § skall regeringen tillämpa även bestämmelserna om riksintressen i 3 kap. plan- och bygglagen (0000:0001

18d§

Finner regeringen i ett ärende som har hänskjutils endast enligt 18 b § att takten Inte berör eu riksintresse, skaU ärendet återförvisas för prövning hos länsstyrelsen.

Finner regeringen i ett ärende som inte skaU återförvisas enligt första

265

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

stycket, att läkiförelaget bör komma till stånd trots att det skulle motverka syftet med marköversikien, får regeringen meddela tillslånd Ull takten enbart om etl planföreläggande dessförinnan har meddelats med stöd av 19 kap. I § plan- och bygglagen (0000:000).

Prop. 1985/86:90 Bilaga I

191

Område, inom vilket särskilda åtgärder behövas för atl skydda eller vårda naturmiljön men som med hänsyn till den begränsade omfattningen av åtgärderna eller andra omständigheter ej lämpligen bör avsällas lill nalurreserval, kan av länsstyrelsen förklaras som nalurvårdsområde. Är åtgärd som bör vidtagas så ingripande all pågående markanvändning avsevärt försvåras, skall området dock avsällas lill naturreservat.

I beslut om bildande av nalurvårdsområde skall angivas grunden för beslutet och föreskrivas de inskränkningar i nyttjandet av fastighel som behövas för att trygga ändamålet med beslutet såsom förbud mot eller föreskrifter i fråga om byggnad, upplag, schaktning, plantering och avverkning saml skyldighel för ägaren alt tåla atl på hans mark ulföres röjning, plantering eller annan liknande ålgärd. Föreskrift kan innefatta förbud atl vidtaga viss åtgärd ulan länsslyrelsens lillslånd. 8 § andra stycket och 10-12 §§ äga motsvarande lillämpning i fråga om naturvårdsområde.

Beslämmelserna i denna paragraf

Område, inom vilket särskilda ålgärder behövas för alt skydda eller vårda naturmiljön men som med hänsyn lill den begränsade omfattningen av åtgärderna eller andra omständigheter ej lämpligen bör avsättas till naturreservat, kan av länsslyrelsen förklaras som naturvårdsområde. Är ålgärd som bör vidtagas så ingripande att fastighetsägaren hindras att utnyttja tillåten markanvändning eller alt vidla ålgärder inom ramen för pågående markanvändning, och om skada härigenom uppkommer som inte är obetydlig i förhåUande till värdet av den berörda delen av fastighelen, skall områdel dock avsättas lill naturreservat.

I beslul om bildande av nalurvårdsområde skall angivas grunden för beslutet och föreskrivas de inskränkningar i nyttjandet av faslighel som behövas för all trygga ändamålet med beslutet såsom förbud mol eller föreskrifter i fråga om byggnad, upplag, schaktning, plantering och avverkning saml skyldighel för ägaren all tåla alt på hans mark utföres röjning, plantering eller annan liknande ålgärd. Föreskrift kan innefatta förbud all vidtaga viss ålgärd ulan länsslyrelsens lillslånd. 7 a I, 8 § andra styckel och 10-12 §§ äga motsvarande lillämpning i fråga om nalurvårdsområde.

Beslämmelserna i denna paragraf

266

Nuvarande lydelse

skola ej avse bebyggelse inom område som ingår i fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan.

Föreslagen lydelse

skaU inte avse bebyggelse inom område som ingår i en detaljplan.

Prop. 1985/86:90 Bilaga 1

20 §

Kan arbetsföretag, som ej omfattas av lillsiåndstvång enligt 18 eller 19 §, komma all väsentligt ändra naturmiljön, skall, innan förelaget ulföres, samråd ske med länsstyrelsen. Regeringen eller myndighei som regeringen besiämmer kan föreskriva alt inom landet eller del därav anmälan för samråd alllid skall göras i fråga om särskilda slag av arbetsföretag.

Belräffande arbelsförelag som sägs i första stycket äger länsslyrelsen förelägga företagaren alt vidtaga de åtgärder som finnas erforderliga för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön.

Bestämmelserna i denna paragraf Bestämmelserna i denna paragraf skola ej avse bebyggelse inom områ- skaU inte avse bebyggelse inom

område, som ingår i detaljplan eller markförordnande, och ej heller företag vartill tillstånd lämnats enligt vattenlagen (1918:523) eller miljöskyddslagen (1969:387).

de, som ingår ifästsiälldgeneralplan, stadsplan eller byggnadsplan, och ej heller förelag vartill tillslånd lämnats enligt vallenlagen (1918:523) eller miljöskyddslagen (1969:387).

26 §

Medföra föreskrifter enligt 8 eller 9 § atl pågående markanvändning avsevärt försvåras eller all mark tages i anspråk, äro fastighetsägaren och innehavare av särskild rätt till fastigheten berättigade till ersättning av kronan för den skada de härigenom lida.

Innebär föreskrift enligt 8 § förbud all vidtaga viss ålgärd utan länsstyrelsens tillstånd, må ersättning i anledning av den föreskriften ej ulgå med mindre tillstånd vägrats eller förenats med särskilda villkor.

Medför föreskrifter enligt 8 eller 9 § alt mark tas i anspråk, är fastighetsägaren och den som innehar särskild rätt till fastighelen berättigade lill ersättning av staten för den skada som de lider härigenom.

Medför föreskrifter enligt 8 eller 9 § atl fastighetsägaren eUer den som innehar särskild rån Ull fastigheten hindras au utnyttja tillåten markanvändning eller att vidla åtgärder inom ramen för pågående markanvändning, har han rätl tiU ersättning av slalen för den skada han lider, under förutsättning atl skadan inte är obetydlig i förhåUande UU värdet av den berörda delen av fastigheten.

Innebär föreskrift enligt 8 § förbud att vidta viss åtgärd utan länsslyrelsens tillstånd, skall ersättning i anledning av den föreskriften inte utgå med mindre lillslånd vägrats eller förenats med särskilda villkor.

267

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

Har förbud meddelats enligt 11 § och vägras lillslånd som där avses, äger vad i första stycket stadgas om föreskrifter enligt 8 eller 9 § motsvarande tillämpning.

Prop. 1985/86:90 Bilaga 1

Ersättning enligt 26 § tredje stycket skall bestämmas alt utgå med visst åriigt belopp. Ersättningen må, om särskilda skäl äro därtill, avräknas å gottgörelse som sedermera kan komma all utgå jämlikt 26 § första stycket eller 27 §.

Om särskilda skäl äro därtill, kan jämväl ersättning enligt 26 § första styckel eller30 § på begäran antingen av kronan eller av fastighetsägaren eller annan sakägare fastställas alt utgå med visst åriigt belopp med rätt för kronan och den ersättningsberälligade att erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.

Ersällning enligi 26 § fiärde stycket skall bestämmas atl ulgå med visst åriigt belopp. Ersättningen må, om särskilda skäl äro därtill, avräknas å gottgörelse som sedermera kan komma atl ulgå jämlikt 26 § första eller andra slyckel eller 27 §.

Om särskilda skäl äro därlill, kan jämväl ersättning enligt 26 § första eller andra styckel på begäran antingen av staten eller av fastighetsägaren eller annan sakägare fastställas atl ulgå med visst årligt belopp med rätt för staten och den ersättningsberälligade all erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.

33 §

Har ej överenskommelse träffals om ersällning enligt 26 eller30 § eller om inlösen av fastighel enligt 27 § och har icke den, som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen, jämlikt 32 § första styckel förlorat sin lalan, åligger det honom atl väcka lalan mol kronan hos fastighetsdomstolen inom ett år från det laga krafl åkommil del tieslut vara anspråket grundas, vid påföljd all han eljesl går rällen därtill förius-

Har ej överenskommelse träffals om ersällning enligt 26 § eller om inlösen av fastighel enligt 27 § och har icke den, som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen, jämlikt 32 § första styckel förioral sin lalan, åligger det honom alt väcka lalan mot staten hos fastighetsdomstolen inom ett år från del laga krafl åkommil det beslul vara anspråket grundas, vid påföljd att han eljest går rätten därlill föriuslig.

tig-Kronan äger, då fråga uppkommit om meddelande av föreskrifter enligt 8 eller 9 §, vid fastighetsdomslolen väcka lalan moi sakägare om fasisiällande av de villkor som, däresl föreskrifterna meddelas, skola gälla belräffande ersättning eller inlösen. Meddelas ej föreskrifter av del innehåll, som förutsatts vid fasiighelsdomstolen, inom ett år från det målet avgjorts genom lagakraftägande dom, skall domen ej längre vara bindande för parterna.

37 §

Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som uppsåtiigen eller av oaklsamhel

Till böler eller fängelse i högsl sex månader dömes den som uppsåtiigen eller av oaktsamhet

268

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

1. bryter mol förbud eller föreskrift som meddelals enligt 5, 8, 10, // eller 14 . 16 andra styckel eller 19 §.

2. biyter mot 16 första slyckel första punkten eller, om ej gärningen är ringa, mot 16 första stycket andra punklen,

3. bryter mot 17 >) andra stycket, om ej gärningen är ringa.

4. utför läkl i slrid mol 18 § eller föreskrift som meddelats i samband med lillslånd lill företaget,

5. underiåter atl fullgöra anmälningsskyldighet som föreskrivits med stöd av 20 § första styckel,

6. bryter mot 22 § första eUer tredje
styckel eller mot föreskrift som medde
lals i samband med medgivande enligt
Iredje stycket, eller

7. åsidosätter stadgandet i 23 §,
om ej gärningen sker på plats, till
vilken allmänheten icke äger lilllrä-
de eller har insyn, eller gärningen är
ringa.

Utbyte av brott som avses i 4 skall förklaras förverkat, om det ej är uppenbart obilligl.

1. bryter mol förbud eller föreskrift som meddelats enligt 5, 8, 10, //, 14. 16 eller 19§.

2. utför läkt i slrid mol 18 § eller föreskrift som meddelals i samband med tillslånd till förelaget,

3. underiåter alt fullgöra anmälningsskyldighet som föreskrivits med stöd av 20 § första stycket, eller

4. åsidosätter stadgandet i 23 §, om ej gärningen sker på plals, till vilken allmänheten icke äger tillträde eller har insyn, eller gärningen är ringa.

Utbyte av brott som avses i 2 skall förklaras förverkat, om det ej är uppenbart obilligt.

Bilaga 1

39 §

Har någon begått gärning som avses i 37 § 1, 2, 4 eller 6, äger länsstyrelsen vid vite förelägga honom att vidta rättelse. Överexekutor äger ock meddela handräckning för sådanl ändamål. Ansökan om handräckning Hr göras av allmän åklagare, statens naturvårdsverk, länsstyrelsen eller den kommunala myndighet som handhar naturvårdsfrågor. Beträffande sådan handräckning äga bestämmelserna i 191 § ulsöknings-lagen molsvarande tillämpning.

Vid meddelande av föreläggande enligt 17 § första stycket, 20 §, 21 § eller 22 § andra stycket får länsstyrel-

Har någon begått gärning som avses 137§ 1 eller 2, äger länsstyrelsen vid vite förelägga honom atl vidla rättelse. Överexekutor äger ock meddela handräckning för sådant ändamål. Ansökan om handräckning får göras av allmän åklagare, statens naturvårdsverk, länsslyrelsen eller den kommunala myndighei som handhar naturvårdsfrågor. Beträffande sådan handräckning äga bestämmelserna i 191 § utsöknings-lagen motsvarande lillämpning.

Vid meddelande av föreläggande enligt 20 § får länsslyrelsen utsätta vite. Eflerkommes ej sådant föreläg-

269

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

sen utsätta vite. Eflerkommes ej sådant föreläggande, skall pä anmodan av länsstyrelsen utmätningsmannen föranstalta om att åtgärden vidtages.

Byggnadsnämnden får utsätta vite vid meddelande avföreläggande enligt 17 § tredje stycket. Hälsovårdsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande enligt 24 §. Efter-kommes ej föreläggandet, äger vederbörande nämnd låta vidtaga åtgärden på den försumliges bekostnad.

gande, skall på anmodan av länsstyrelsen utmätningsmannen föranstalta om atl åtgärden vidtages.

Hälsovårdsnämnden lår utsätta viie vid meddelande av föreläggande enligt 24 §. Eflerkommes ej föreläggandet, äger vederbörande nämnd låta vidtaga åtgärden på den försumliges bekostnad.

Bilaga 1

40 § Talan mot kommunal myndighets beslut enligt denna lag föres hos länsstyrelsen genom besvär.

Talan mot beslut av annan statlig myndighet än regeringen i ärende enligt 13 §, 17 §. 20 § andra stycket eller 2/, 22. 24,39 eller 47 § föres hos kammarrätten genom besvär. Mot beslul enligt denna lag av annan statlig myndighei än regeringen föres i övrigt lalan hos regeringen genom besvär.

Talan mot beslut av annan statlig myndighet än regeringen i ärende enligt 13 §, 20 § andra stycket eller 24, 39 eller 47 § föres hos kammarrätten genom besvär. Mol beslut enligt denna lag av annan statlig myndighet än regeringen föres i övrigi talan hos regeringen genom besvär.

Statens naturvårdsverk äger föra lalan mol beslut enligi denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen.

Finner myndighei atl den ej kan helt bifalla framställning från fortifikationsförvaltningen eller statens vägverk om undantag som avses i 16 § tredje stycket, hänskjutes ärendet tUl regeringens prövning.

41 §

Förbud eller föreskrift enligt 11 eller 14 § och beslut enligt 15 § skall lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan.

Förbud eller föreskrift enligt 11 eller 14 § skall lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan.

43 § Innan länsslyrelsen fattar beslul om bildande av naturreservat eller naturvårdsområde eller avgör annat nalurvårdsärende av vikt, skall länsslyrelsen samråda med kommunen.

270

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse Prop. 1985/86: 90

Regeringen eller myndighei som Regeringen eller myndighet som Bilaga 1

regeringen besiämmer får förordna regeringen besiämmer får förordna

alt befogenhet som enligt 16 § iredje att befogenhet som enligt 16 §, 19 §

stycket, 17 §, 19 § såvitt avser till- såvitt avser tillslånd atl vidta viss

stånd att vidtaga viss åtgärd,27 # och åtgärd, 20 § och 39 § andra stycket

39 § andra stycket ankommer på ankommer på länsstyrelse, skall

länsstyrelse, skall ankomma på ankomma på kommunal myndig-

kommunal myndighet. het.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande ansökningar som har gjorts före ikraftträdandet.

3. Om lalan om ersällning har väckts vid domstol före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre bestämmelser.

17 Förslag till

Lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429)

Härigenom föreskrivs alt 4 och 21 §§ skogsvårdslagen (1979:429) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§
Denna lag skall inte tillämpas i den Denna lag skall inte tillämpas i den
mån den strider mot föreskrifter som mån den strider mot föreskrifter som
har meddelals med stöd av natur- har meddelats med stöd av natur
vårdslagen (1964:822) eller annan vårdslagen (1964:822), en detaljplan
lag. eller eu markförordnande enligt ptan-

och bygglagen (0000:000), eller annan lag.

21 §

Regeringen eller myndighet som regeringen besiämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall las till naturvårdens intressen vid skötseln av skog, såsom i fräga om hyggens storiek och utläggning, beståndsanläggning, kvariämnande av trädsamlingar och skogsbilvägars sträckning.

Bemyndigandel medför inte befo- Bemyndigandet medför inte befo
genhet atl meddela föreskrifter som genhet atl meddela föreskrifter som
är så ingripande an pågående mark- innebär alt fastighetsägaren hindras
användning avsevärt försvåras. alt utnyttja tillåten markanvändning

eller att vidta åtgärder inom ramen för

271

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

pågående markanvändning, om skada härigenom uppkommer som inte är obetydlig i förhållande UU värdet av den berörda delen av fastighelen.

Bilaga 1

Denna lag träder i kraft den I januari 1985.

18 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten-

och avloppsanläggningar;

Härigenom föreskrivs atl 9, 10, 12 och 18 §§ lagen (1970:244)' om allmänna vatten- och avloppsanläggningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Ägare av fastighel inom allmän va-anläggnings verksamhetsområde skall belala avgifter lill huvudmannen, om fasligheten behöver anordningar för vallenförsörjning och avlopp samt behovel ej kan med större fördel tillgodoses på annat sätt än genom anläggningen. För obebyggd faslighel, som enligt stadsplan eller byggnadsplan är avsedd för bebyggande, skall, om ej särskilda skäl föranleder annat, behovet av anordningar för vatlenförsörining och avlopp bedömas som om faslighelen vore bebyggd enligt planen.

Föreslagen lydelse

9§

Ägare av fastighet inom allmän va-anläggnings verksamhetsområde skall belala avgifter lill huvudmannen, om fastighelen behöver anordningar för vattenförsörjning och avlopp saml behovel ej kan med större fördel tillgodoses på annal sätt än genom anläggningen. För obebyggd faslighet som enligt en detaljplan är avsedd för bebyggande, skall, om ej särskilda skäl föranleder annat, behovet av anordningar för vattenförsörjning och avlopp bedömas som om fastighelen vore bebyggd enligt planen. Avgiftsskyldighel inträder, när huvudmannen upprättat förbindelsepunkt som anges i 13 § och underrättat fastighetsägaren därom.

10§

Utöver vad som följer av 9 § har huvudman för allmän va-anläggning rätt alt av ägare till sådan faslighel inom sladsplan eUer byggnadsplan som är avsedd för bebyggande taga

' Lagen omtryckt 1976:842.

Ulöver vad som följer av 9 § har huvudman för allmän va-anläggning rätt atl av ägare lill sådan fastighet inom en detaljplan som är avsedd för bebyggande taga ut avgift för avle-

272

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86:90

ul avgift för avledande genom dande genom anläggningen av val- Bilaga 1

anläggningen av vatten från gala, len från gala, väg eller annan allmän

väg eller annan allmän plats inom plats inom planområdei.
planområdei.

Avgift får ej tagas ut innan ålgärder för avledandet blivit utförda.

12 §

Allmän va-anläggning skall utföras så all den allmänna hälsovårdens inlresse tillgodoses. Den skall vara försedd med de anordningar som kräves för all den skall fylla sill ändamål och tillgodose skäliga anspråk på säkerhel. Behövs för viss bebyggelse anordningar endasl för vallenförsörjning eller endast för avlopp, skall anläggningen avpassas efter delta.

Allmän va-anläggning får ej inrät- Allmän va-anläggning får ej inrättas i strid mot fastställd plan eller las i strid mol en detaljplan, en bestämmelser för markens bebyggan- fastighetsplan eller ett markförord-de eller så au ändamålsenlig bebyggel- nande. se eller lämplig planläggning försvåras.

Så länge allmän va-anläggning behövs skall huvudmannen underhålla anläggningen och i övrigi sörja för att den på lillfredsslällande sätt fyller sitt ändamål.

18§
Regler om beskaffenhet av va- Regler om beskaffenhet av va-
installation och utförande av inslal- installation och utförande av instal
lationsarbete finns i byggnadsstadgan lalionsarbete finns i plan- och bygg-
(1959:612) och med stöd av stadgan lagen (0000:000) och de föreskrifter
meddelade föreskrifter. som har meddelats med stöd av

lagen.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1985.

273

18 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 90

20 Förslag till

Lag om ändring i gruvlagen (1974:342)

Härigenom föreskrivs alt 2 kap. 4§ gruvlagen (1974:342) skall ha nedan angivna lydelse.

Prop. 1985/86:90 Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

4§

Inmulningsräll får ej ulan medgivande av länsslyrelsen beviljas inom

1. område på mindre avslånd än Irellio meler från allmän väg eller sådan vägs slräckning enligt fastställd arbetsplan eller från sådan järnväg eller kanal som är upplåten för allmän trafik eller från allmän flygplats,

2. område på mindre avstånd än etthundra meler från byggnad, som är avsedd all siadigvarande användas till boslad och som ej är belägen på inmulat eller utmålslagt område, eller från tomtplats eller trädgård vid sådan byggnad,

3. område som upptages av kyrka, annan samlingslokal, undervisningsanstalt, hotell eller pensionat eller av vårdanstalt, elevhem eller därmed jämföriig inrättning, om anläggningen är avsedd för mer än femtio personer,

4. område som upptages av elektrisk kraftslalion eller industriell anläggning,

5. område med stadsplan eller 5. Område med en detaljplan, byggnadsplan.

Utan hinder av vad som föreskrives i första styckel får inmulningsrätt beviljas, om medgivande lämnats, i fall som anges under 2 av ägaren lill byggnaden, lomlplaisen eller irädgården och den som har nyttjanderätt därlill saml i fall som anges under 3 och 4 av ägare och nyttjanderättshavare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

274

21 Förslag till Prop. 1985/86:90

Bilaga 1

Lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa

mineralfyndigheter

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 § Undersökningsarbete får ej ulan medgivande av länsslyrelsen äga rum på

1. område på mindre avslånd än irellio meler från allmän väg eller sådan vägs Slräckning enligt fastställd arbetsplan eller från sådan järnväg eller kanal som är upplåten för allmän trafik eller från allmän flygplats,

2. område på mindre avslånd än etthundra meter från byggnad, som är avsedd att stadigvarande användas lill boslad, eller från lomlplats eller trädgård vid sådan byggnad,

3. område som upplages av kyrka, annan samlingslokal, undervisningsanstalt, hotell eller pensionat eller av vårdanstalt, elevhem eller därmed jämföriig inrättning, om anläggningen är avsedd för mer än femlio personer,

4. område som upplages av eleklrisk kraftslalion eller industriell anläggning,

5. område med stadsplan eller 5, område med en detaljplan byggnadsplan.

Ulan hinder av vad som föreskrives i första stycket får undersökning ske inom område som där anges, om medgivande lämnats, i fall som anges under 2 av ägaren till byggnaden, tomtplatsen eller trädgården och den som har nyttjanderätt därtill samt i fall som anges under 3 och 4 av ägare och nyttjanderättshavare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985,

275

22 Förslag till Prop. 1985/86:90

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

BUaga1

Härigenom föreskrivs att i miljöskyddslagen (1969:387)' skall införas fem nya paragrafer, 10a-10e§§,av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

10a§

Tillstånd enligt denna lag får inte meddelas UU en sådan verksamhet vars genomförande skulle strida mot en detaljplan eller ett markförordnande.

10b§

Påstår kommunen att tillstånd UU en gruva skulle motverka syftet med marköversikten, skaU lillslåndsmyndighelen, om den anser atl företagel bör komma tiUstånd, med eget yuran-de hänskjuta frågan om företagels tillåtlighet Ull regeringen.

10c§ ,

Påstår kommunen, länsslyrelsen eller statens naturvårdsverk alt tillslånd liU eu ansökt företag skulle motverka ett sådant riksintresse som anges i 3 kap. I-I2§§ plan- och bygglagen (0000:000) SkaU tillständsmyndigheten, om den anser au företaget bör komma tUl stånd, med eget yttrande hänskjuta frågan om företagets tillåtlighet UU regeringen.

10d§

Vid prövning av en ansökan som har hänskjutils Ull regeringen enligt 10 b eller 10 c § skaU regeringen tillämpa även bestämmelserna om riksintressen i 3 kap. plan- och bygglagen (0000:000).

10e§

Finner regeringen i eu ärende som har hänskjuiits endast enligt 10 c§ au

> Lagen omtryckt 1972:782,

276

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1985/86190

det inte berör etl riksintresse, skaU Bilaga 1 ärendet återförvisas för prövning hos titlslåndsmyndigheten.

Finner regeringen i eu ärende som inte skall återförvisas enligt första stycket alt företaget bör komma UU stånd trots att del skutte motverka syftet med marköversikten, får regeringen meddela lillslånd UU före tagel enbart om etl planföreläggande dessförinnan har meddelats med stöd av 19 kap. 1 § plan- och byggtagen (OOOO.-OOOf

1, Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande ansökningar som har
gjorts före ikraftträdandet.

23 Förslag till

Lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531)

Härigenom föreskrivs i fråga om bosladssaneringslagen (1973:531) dels att i 2 a, 6 och 7 §§ ordel "byggnadslov" skall bytas ut mol

"bygglov", dels all 2 b § skall ha nedan angivna lydelse.

2b§' Bostadslägenhet skall anses ha lägsta godtagbara standard om den är försedd med anordning inom lägenheten för

1. kontinueriig uppvärmning,

2. kontinueriig tillgång lill varmt och kallt vatten för hushåll och hygien,

3. avlopp för spillvallen,

4. personlig hygien, omfattande loalett och tvättställ samt badkar eller dusch,

5. försörjning med eleklrisk ström för normal hushållsförbrukning,

6. matlagning, omfattande spis, diskho, kylskåp, förvaringsutrymmen och avslällningsytor.

' Paragrafen införd genom 1974:821.

277

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86:90

Vidare skall tillgång finnas till förrådsutrymme inom fasligheten och lill Bilaga 1 anordning för hushållsivätt inom fastighelen eller inom rimligt avslånd från denna.

Ulöver första och andra styckena gäller i fråga om lägsta godtagbara standard att huset ej har sådana brister som avses i 48 a § andra stycket byggnadsstadgan (1959:612).

Föreligger särskilda skäl, skall bosladslägenhel ulan hinder av första slyckel 4 anses ha lägsta godtagbara standard, om tillgång till toalett finns i nära anslutning lill lägenheten och anordning för bad eller dusch finns i huset. Förekommer eljesl avvikelser från vad som föreskrives i första eller andra stycket, skall lägenheten anses ha sådan standard, om särskilda skäl föreligger och avvikelsen ej är betydande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

24 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:160) om vissa röriedningar

dels atl 4 § skall ha nedan angivna lydelse

dels all i lagen skall införas två nya paragrafer, 4 a och 4 b §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ Koncession får meddelas endast om del från allmän synpunkl är lämpligl all ledningen framdrages och begagnas och sökanden finnes lämplig all ulöva verksamhet som avses med koncessionen.

Koncession får inte meddelas om tiUkomsten av ledningen strider mot en detaljplan etter ett markförordnande.

4a§

Påstår en berörd kommun atl en rörledning skulle motverka syflel med marköversikten eller finner regeringen att eu riksintresse enligt 3 kap. ptan-och byggtagen (0000:000) är berört, skaU regeringen tillämpa även bestämmelserna I nämnda kap.

278

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse Prop. 1985/86:90

4 b § Bilaga 1

. Finner regeringen alt koncession bör meddelas trots alt detta skulle motverka syftet med marköversikien. får regeringen meddela koncession enbart om ett planföreläggande dessförinnan har meddelats med stöd av 19 kap. I § plan- och bygglagen (0000.000f

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande ansökningar som har gjorts före ikraftlrädandel.

25 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1) innefattande vissa

bestämmelser om elektriska anläggningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1902:71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

dels atl 2 § 2 mom. saml 5 b § 1 och 3 mom. skall ha nedan angivna lydelse,

dels all i lagen skall införas Ivå nya paragrafer, 3 a och 3 b §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§ 2 mom.' Koncession må ej meddelas, med mindre anläggningen är behövlig och förenlig med en planmässig elektrifiering och, då fråga är om områdeskoncession för yrkesmässig disiribution, området utgör en med hänsyn till eldistributionens ändamålsenliga anordnande lämplig enhet.

Koncession för yrkesmässig distribution må meddelas endast den som från allmän synpunkl finnes lämplig all ulöva sådan verksamhet.

Vid prövning av fråga om meddelande av områdeskoncession enligt första och andra styckena skall möjlighet alt tillgodose lokala intressen särskill beaktas.

Koncession får inte meddelas om tillkomsten av ledningen strider mot en detaljplan eller eu markförordnande.

1 Senaste lydelse 1976:239.

279

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86:90

Koncession må ej överlåtas utan tillstånd av regeringen eller den regering- Bilaga 1 en bemyndigar.

Om förvärv av eldislributionsanläggning m. m. finnes särskilda bestämmelser.

3a§

Påstår en berörd kommun alt en ledning skulle motverka syftet med marköversikien etter finner regeringen att eu riksintresse enligt 3 kap. plan-och byggtagen (0000:000) är beröri. skaUregeringen tillämpa även bestämmelserna i nämnda kap.

3b§

Finner regeringen atl koncession bör meddelas trots att detta skulle motverka syftet med marköversikten, får regeringen meddela koncession enbart om ett ptanföretäggande dessförinnan har meddelats med stöd av 19 kap. I § plan- och bygglagen.

5 b §2

1 mom. Har elektrisk ledning efler 1 mom. Har elektrisk ledning efter

expropriation dragits fram i eller över expropriation dragits fram i eller över
gala, torg, allmän plats eller vatten- gata, torg, allmän plats eller vatten
drag inom område, för vilket finns drag inom område, för vilket finns fn
stadsplan etter byggnadsplan eller inom fastställt hamnområde och område och visar det sig alt ledning-
visar det sig atl ledningen hindrar en hindrar eller varaktigt försvårar
eller varaktigt försvårar samfärdsel samfärdsel på egendomen eller hind-
på egendomen eller hindrar någon rar någon för samhället nödvändig
för samhället nödvändig anläggning anläggning eller ulgör hinder för
eller utgör hinder för egendomens egendomens underhåll eller eljesl för
underhåll eller eljest för behövliga behövliga arbeten på egendomen
arbeten på egendomen eller är eller är synneriigen vanprydande,
synneriigen vanprydande, skall led- skall ledningen på bekostnad av dess
ningen på bekostnad av dess inneha- innehavare ändras, flyttas eller bort-
vare ändras, flyttas eller borttagas, i tagas, i den mån det behövs för
den mån del behövs för hindrets eller hindrets eller olägenhetens undanrö-
olägenhetens undanröjande. jande.

Har i annat fall än som avses i första stycket nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtits genom expropriation för framdragande av ledning, och medför ledningen på grund av ändrade förhållanden betydande olägenhel för

2 Paragrafen införd

genom 1972:721. 280

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86:90

fastigheten, är ledningens innehavare skyldig alt på sin bekoslnad ändra eller BUaga 1 flytta ledningen, i den mån del behövs för olägenhetens undanröjande och del kan ske ulan synneriigl men för ledningen.

Tvisl i fråga som avses i första eller andra slyckel prövas av fastighetsdomstol.

5b§
3 mom. Upphör egendom atl vara 3 mom. Upphör egendom all vara
gala, torg, allmän plals eller vallen- gala, torg, allmän plats eller vatten
drag inom område, för vilket finns drag inom område, för vilket finns en
sladsplan eller byggnadsplan, eller detaljplan, eller inom faslsläUl
inom faslställt hamnområde, gäller hamnområde, gäller ej längre sådan
ej längre sådan rätl alt ha ledning rätl all ha ledning framdragen där
framdragen där som förut förvärvats som förut förvärvals genom expro-
genom expropriation. priation.

1.. Denna lag träder i kraft den I januari 1985.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande ansökningar som har gjorts före ikraftträdandet.

281

Bilaga 2 Prop. 1985/86:90 Bilaga 2

Utdrag ur departementspromemorian (Ds Bo 1984:3) Förslag till lag om hushållning med naturresurser m. m.

1.2 Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

Härigenom föreskrivs atl 3 kap. 1 och 6§§ vattenlagen (1983:291) skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 3 kap. 1§

Etl vattenföretag får inte komma tiU stånd, om del med hänsyn till valet av plats eller på någol annal sätt möler hinder från aUmänna planeringssynpunkler.

Ell vallenförelag får inte komma lill stånd, om det med hänsyn lill valet av plats eller på någol annal sätt möler hinder från allmänna planeringssynpunkler. Vid prövning av tUlstånd liU vattenföretag skaU även lagen (0000:000) om hushåUning med naturresurser m.m. tUlämpas.

6§

Beslämmelserna i 1, 2 och 4§§ gäller inie

1. vattenföretag som vid pröv
ning av en viss verksamhet enligt
136 a § byggnadslagen (1947:385)
har angetts som etl viUkor för verk
samheten,

2. broar eller andra vattenförelag
för väg, järnväg, tunnelbana eller
spårväg, vars anläggande har prö
vats i särskild ordning,

3. rörledningar i vatten, vartill
koncession har meddelals enligt la
gen (1978:160) om vissa rörledning-

Bestämmelserna i 1, 2 och 4§§ gäUer inte

1. vattenföretag som vid pröv
ning av en viss anläggning enligt 4
kap. lagen (0000:000) om hushåll
ning med naturresurser m.m. har
angetts som etl villkor för anlägg
ningens anordnande,

2. broar eller andra vallenförelag
för väg, järnväg, tunnelbana eller
spårväg, vars anläggande har prö
vats i SärskUd ordning,

3. rörledningar i vatten, vartiU
koncession har meddelats enligt la
gen (1978: 160) om vissa rörledning
ar.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987, Om regeringen vid prövning av en viss verksamhet enligt 136a§ byggnadslagen (1947:385) har angett ett vatlenföretag söm etl villkor för verksamheten, skall 3 kap, 6§ i dess nya lydelse tillämpas.

282

1.3 Förslag till Prop. 1985/86:90

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) Bilaga 2

Härigenom föreskrivs i fråga om miljöskyddslagen (1969:387)' dels att 2, 6, 9 och 21 a §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels atl i lagen skall införas en ny paragraf, 4 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2f Utöver beslämmelserna i denna lag gäller om miljöfarlig verksamhet vad som föreskrives i hälso-, byggnads- och naturvårdslagstiftning eller i annan lagstiftning, I fråga om viss miljöfarlig verksamhet gäUer särskUda bestämmelser enligt lagen (1971:850) med anledning av gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland,

Har regeringen enligt I36a§ Har regeringen enligt 4 kap. la-

byggnadslagen (1947:385) prövat gen (0000:000) om hushållning med

frågan om tillkomst eller lokalise- naturresurser m.m. prövat frågan

ring av viss verksamhet med hän- om tillstånd lill viss anläggning el-

syn till hushållningen med landets ler enligt lagen (1978:160) om vissa

samlade mark- och vatlentillgång- rörledningar prövat frågan om

ar eller enligt lagen (1978:160) om framdragande eUer begagnande av

vissa rörledningar prövat frågan om sådan ledning, är beslutet bindande

framdragande eller begagnande av vid prövning enligt denna lag.
sådan ledning, är beslutet bindande
vid prövning enligt denna lag.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger meddela särskilda bestämmelser till förebyggande av vallenförorening genom fasl avfall.

4a §

Vid prövning av miljöfarlig verksamhet skaU även lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.

Kan miljöfarlig verksamhet befaras föranleda olägenhet av väsentUg betydelse, även om försiktighetsmått som avses i 5 § iakllages, får verksamhelen utövas endast om särskilda skäl föreligger.

Innebär den befarade olägenheten atl ett stort anlal människor får sina levnadsförhållanden väsentiigt försämrade eller att belydande förlusl från naturvårdssynpunkl uppkommer eller att liknande allmänt intresse skadas avsevärt, får verksamheten ej utövas. Regeringen kan dock lämna liUslånd enligt denna lag, om verksamhelen är av synnerlig betydelse för näringslivet eUer för orten eller eljest från allmän synpunkl.

' Lagen omtryckt 1981:420.
Senaste lydelse 1983:656.
' Senaste lydelse 1983: 518. 283

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

Beslämmelserna i första och andra styckena gäller ej verksamhet, vars tillkomst eUer lokalisering prövats enligi 136 a § byggnadslagen (1947:385) med hänsyn liU hushållningen med landets samlade mark-och vailenlillgångar, eller rörledning, vars framdragande eller begagnande prövats enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar. Första slyckel eller andra stycket första punklen hindrar ej att sådan flygplats, väg eller järnväg, vars anläggande prövas i särskild ordning, användes för avsett ändamål.

Bestämmelsema i första och andra styckena gäller ej verksamhet vid en anläggning vars lillåtlighel har prövats enligi 4 kap. lagen (0000:000) om hushåUning med naturresurser m.m., eller rörledning, vars framdragande eller begagnande prövats enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar. Första styckel eller andra stycket första punklen hindrar ej all sådan flygplats, väg eller järnväg, vars anläggande prövas i särskild ordning, användes för avsett ändamål.

BUaga2

Koncessionsnämnden för miljöskydd kan på ansökan av den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet lämna tUlstånd till verksamheten efter prövning enligt denna lag.

Skall regeringen enligt I36a§ byggnadslagen (1947:385) pröva frågan om tUlkomsten eller lokaliseringen av en viss verksamhet med hänsyn lill hushållningen med landels samlade mark- och vailenlillgångar eller pröva frågan om framdragandet eller begagnandet av rörledning enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar, får frågan om tillstånd enligt denna lag inte avgöras, innan sådan prövning har skett.

Skall regeringen enligt 4 kap. lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m. pröva frågan om lillslånd till en anläggning eller pröva frågan om framdragandet eller begagnandet av rörledning enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar, fär frågan om lillslånd enligt denna lag inte avgöras, innan sådan prövning har skell.

21 a §

I ärenden om tillslånd tiU miljöfarlig verksamhet får lillslåndsmyndighelen på ansökan besluta atl vissa arbeten får påbörjas utan hinder av all liUståndsfrågan inte har blivit slutiigl avgjord. Etl sådant beslul (igångsällningsmedgivande) får meddelas endasl om särskilda skäl föreligger och del är uppenbart alt tillslånd kommer alt lämnas,

I igångsätlningsmedgivanden skall noggrant anges de vUlkor som skall gälla i avvaktan på den slutliga prövningen.

I fråga om ansökningar om igångsällningsmedgivande gäller 13 § i tillämpliga delar. En sådan ansökan handläggs i samma ordning som en ansökan om tUlstånd, Sammanträde eller besiktning behöver dock inte äga rum. Har regeringen läm-

I fråga om ansökningar om igångsättningsmedgivande gäller 13 § i tillämpliga delar. En sådan ansökan handläggs i samma ordning som en ansökan om tiUstånd, Sammanträde eller besiktning behöver dock inte äga rum. Har regeringen läm-

" Senaste lydelse 1983:518, Senaste lydelse 1983:518,

284

Nuvarande lydelse

nat tiUstånd tiU verksamheten ifråga enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385) och därvid prövat verksamheten med hänsyn till hushållningen med landets samlade mark-och vattentillgångar eller har regeringen lämnat tillstånd tiU verksamheten ifråga enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar får igångsättningsmedgivande lämnas ulan hinder av alt 14 § andra slyckel 1 och 2 inte har iakttagits, om särskilda skäl talar för det.

Föreslagen lydelse

nat tiUstånd tUl verksamhelen enligt 4 kap. lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m. eller enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar får igångsättningsmedgivande lämnas utan hinder av atl 14 § andra styckel 1 och 2 inte har iakttagits, om särskUda skäl talar för det.

Prop. 1985/86:90 Bilaga 2

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987, Om regeringen enligt 136a§ byggnadslagen (1947:385) har prövat frågan om tillkomst eller lokalisering av viss verksamhet med hänsyn lUl hushållningen med landets samlade mark- och vattentiUgångar skaU 2, 6 och 21 a§§ i paragrafemas nya lydelse tUlämpas,

285

1.5 Förslag till Prop. 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (1902: 71 s. 1), innefattande vissa Bilaga 2

bestämmelser om elektriska anläggningar

Härigenom föreskrivs all 2 § 3 mom, lagen (1902:71 s. I), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§ 3 mom. Koncession meddelas för viss tid, ej överstigande fyrtio eller, om särskilda skäl därtUI föranleda, sextio år.

Vid meddelande av koncession När koncession meddelas skall,

skola, under förbehåll av aUmän med förbehåll för allmän och en-
och enskild rätt, föreskrivas de vUl- skild rätt, föreskrivas de villkor för
kor för anläggningens utförande anläggningens utförande och nytt-
och nyttjande som av säkerhetsskäl jande som behövs av säkerhetsskäl
eller eljesl ur allmän synpunkl fin- eller för atl tUlgodose aUmänna
nas påkallade. iniressen. När viUkor meddelas

skaU även lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m. m. tillämpas.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987.

286

1.6 Förslag till Prop. 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar Bilaga 2

Härigenom föreskrivs att 6§ lagen (1978:160) om vissa rörledningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§

Koncession skall förenas med de Koncession skall förenas med de

vUlkor som behövs för atl skydda viUkor som behövs för atl skydda

allmänna intressen eller enskUd allmänna intressen eller enskUd

rätt, rätt. När villkor meddelas skaU

även lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m. m. till-lämpas.

Som villkor för koncession får föreskrivas all staten skall ha rätt atl dellaga i verksamheten eller att koncessionshavaren skall utge särskild avgift till staten eller iakttaga annat liknande villkor.

Vidare får som viUkor för koncession föreskrivas atl ledningen skall vara färdigställd inom viss lid. Regeringen kan föriänga föreskriven lid, om särskilda skäl föreligger. Ansökan härom skall göras före utgången av den föreskrivna liden.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987,

287

1.7 Förslag till Prop. 1985/86:90

Lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) BUaga 2

Härigenom föreskrivs atl 3 § naturvårdslagen (1964:822)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 i

Vid prövning av fråga rörande Vid prövning av frågor som rör

naturvård skall tillbörlig hänsyn ta- naturvård skall tUlbörlig hänsyn las

gas lill övriga allmänna och enskil- lUl övriga aUmänna och enskilda

da intressen, intressen. När frågor som avses i

7-13, 15, 16, 18 och 19 §§ prövas skaUäven lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m. m. tUlämpas.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987,

Lagen omtryckt 1974:1025, 288

BUaga 3 Prop, 1985/86:90

Sammanfattning av promemorian (Ds Bo 1984:2) '''''' Expropriationsersättning och författningsförslaget i denna

Sammanfattning

o Hela fjärde kapitiet i expropriationslagen redigeras om. Kapitlet delas in med fyra underrubriker nämhgen aUmänna värderingsbestämmelser, SärskUda värderingsbestämmelser för mark utan detaljplan, särskUda värderingsbestämmelser för mark som enhgt detaljplan är avsedd för enskUt bebyggande samt särskUda värderingsbestämmelser för mark som enhgt detaljplan är avsedd för annat än enskUt bebyggande (s. 20)

o Flera begrepp som i dag används i expropriationsrättsliga sammanhang definieras i lagtexten (s. 20)

o Reglema om vUka planförhåUanden som skaU ligga tiU grund för ersättningens bestämmande förenklas. Enligt förslaget skaU huvudregeln vara att-marknadsvärdet bestäms med hänsyn till den plansituation som förelåg vid ansökan om expropriation (s. 22)

o Den s. k. presumtionsregeln i nuvarande 4 kap. 3 § första stycket begränsas tiU sådana situationer där den fyUer en praktisk funktion, nämUgen för mark som saknar detaljplan (s. 10)

o Under en detaljplans genomförandetid skaU marknadsvärdet ersättas fiiUt ut beträffande mark som är avsedd för enskUt bebyggande. Efter genomförandetidens slut skaU ersättningen bestämmas med hänsyn tiU det marknadsvärde som grundas på den pågående markanvändningen. Ersättningen får dock inte understiga en fjärdedel av det värde fastigheten skuUe ha om planen fick genomföras (s. 11)

o Nuvarande praxis i ersättningsmål kodifieras beträffande bl. a. mark för allmän plats (s. 13) och mark som enhgt en fastighetsplan skaU utgöra en tomt (s. 36)

o Beträffande mark som enligt detaljplan är avsedd för något annat ändamål än enskilt bebyggande föreslås värderingsregler som gör det möjligt att uppnå en värdeutjämning inom ett detaljplaneområde (s. 15)

0 Rätten tiU ersättning slopas för skada som uppkommer genom att ägaren
förlorar en möjhghet att med statiiga bostadslån finansiera en förväntad
bebyggelse på den exproprierade egendomen (s. 15).

1 Lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. expropriationslagen (1972:719) skaU ha nedan angivna lydelse.

4 kap. Expropriationsersättning

AUmänna värderingsbeslämmelser

I § För en fastighet, som exproprieras i sin helhet, skaU löseskilling 289

betalas med ett belopp som motsvarar fastighetens marknadsvärde, om

19 Riksdagen 1985186. I saml. Nr 90

inte något annat följer av vad som föreskrivs i detta kap. Exproprieras en Prop, 1985/86:90

del av en fastighet, skaU intrångsersättning betalas med ett belopp som

motsvarar den minskning av fastighetens marknadsvärde som uppkommer Bilaga 3

genom expropriationen. Med fastighetens marknadsvärde avses det pris

som fastigheten sannolikt betingar vid en försäljning på den allmänna

marknaden.

Uppkommer i övrigt skada för ägaren genom expropriationen, skaU även sådan skada ersättas. Rätt lill sådan ersättning föreligger dock inte om skadan uppkommer genom att ägaren förlorar en möjhghet att med statiiga bostadslån finansiera en förväntad bebyggelse på den exproprierade egendomen,

2 § Fastighetens marknadsvärde skaU bestämmas med hänsyn tiU den
plansituation som förelåg vid tiden för ansökan om expropriation.

Görs ansökan om expropriation inom tio år efter det att en detaljplan har upphävts, skall planen anses gäUa, om den inte ersatts med en ny.

Var fastigheten eller en del av denna vid tiden för ansökan om expropriation enligt en detaljplan avsedd för annat ändamål än enskUl bebyggande, skaU marknadsvärdet i den delen, i stäUet för vad som föreskrivs i första stycket, bestämmas med hänsyn tUl den plansituation som förelåg närmast innan fastigheten eUer fastighetsdelen enhgt detaljplanen avsattes för sådant ändamål. Vid tUlämpningen av 11 § gäller vad som föreskrivs där.

3 § Fastighetens marknadsvärde skaU bestämmas med hänsyn tiU fas
tighetens skick vid värdetidpunkten och den då rådande prisnivån. Värde
tidpunkten är den tidpunkt då ersättningsfrågan avgörs. Har fastigheten
dessförinnan helt eUer tiU en viss del tillträtts av eUer övergått på den
exproprierande, är värdetidpunkten i stäUet tidpunkten för tiUträdet eller
övergången. Vid tUlämpningen av 11 § gäUer vad som föreskrivs där.

Om fastigheten endast lUl en viss del har tiUträtts av eUer övergått på den exproprierande, skaU dock vid värderingen beaktas om den återstående delens skick ändrats efter värdetidpunkten,

4 § Har höjning i aUmänna prisläget skett efter värdetidpunkten, skaU den del av ersättningen som överstiger förskott som avses i 5 kap. 17 § tredje stycket jämkas med hänsyn lUl höjningen.

5 § Har det företag för vars genomförande en fastighet exproprieras medfört inverkan av någon betydelse på fastighetens marknadsvärde, skaU löseskUlingen bestämmas på grundval av det marknadsvärde fastigheten skuUe ha haft om sådan inverkan icke förekommit. Detta gäUer dock endast i den mån det är skähgt med hänsyn tiU förhållandena i orten eller tiU den allmänna förekomsten av likartad inverkan under jämförliga förhållanden. Avser expropriationen en del av en fastighet, skaU vad som sagts nu om beräkning av marknadsvärde tUlämpas i fråga om värdet före expropriationen.

Exproprieras en fastighet enligt 2kap. 11 §, skaU första stycket tiUämpas på värdestegring som beror på den ålgärd som utgör grund för expropriationen.

6 § Har den exproprierande åtagit sig att vidta ålgärd för alt minska
skada, skall hänsyn las liU det vid bestämmande av expropriationsersätt
ning, om åtagandet är sådanl alt det skäligen bör godtas av den ersättnings
berättigade,

290

Exproprieras en fastighet tiU vUken den exproprierande har nyttjande- Prop. 1985/86:90 rätt eUer servitutsrätt, skaU vid bestämmande av fastighetens värde hänsyn mte tas tUl förbättring, vUken fastigheten vunnit genom arbete eUer kost- Bilaga 3 nad, som den exproprierande eUer föregående mnehavare, vars rätt övergått tUl denne, nedlagt på fastigheten utöver vad som ålegat honom.

7 § Har åtgärder vidtagits i uppenbar avsikt att höja den ersättning, som
den exproprierande skaU betala, skaU ersättningen bestämmas som om
åtgärden inte vidtagits.

Exproprieras särskUd rätt tUl en fastighet, skaU första stycket, i faU då åtgärder vidtagits av fastighetens ägare i avsikt som anges där, tUlämpas så att den exproprierande erhåUer gottgörelse genom minskning av den ersättning som tUlkommer ägaren.

Särskilda värderingsbestämmelser för mark utan detaljplan

8 § Om värderingen på grund av 2 § skaU utgå fi-ån förutsättningen att
marken inte omfattas av detaljplan, skaU sådan ökning av markens mark
nadsvärde av någon betydelse som ägt rum under tiden meUan presum
tionstidpunkien och värdetidpunkten räknas ägaren tUlgodo endast i dén
mån det bhr utrett att den beror på annat än förväntningar om ändring av
markens tillåtna användningssätt. Avser expropriationen en del av en
fastighet, skaU vad som sagts nu om en beräkning av marknadsvärde
tUlämpas i fråga om både värdet före och efter expropriationen.

Med presumtionstidpunkien avses dagen tio år före ansökan om expropriation. Presumtionstidpunkten får dock inte Ugga längre tUlbaka i tiden än 15 år före talans väckande vid domstol.

Särskilda värderingsbestämmelser för mark som enligt detaljplan är avsedd för enskilt bebyggande

9 § SkaU värderingen på grund av 2 § utgå från förutsättningen att mar
ken enligt detaljplan är avsedd för enskUt bebyggande och har ansökan om
expropriation gjorts efter utgången av den genomförandetid som eiUigt
planen gäller för fastigheten, skaU marknadsvärdet bestämmas med ut
gångspunkt i att den pågående markanvändningen fortsätter. Ersättningen
skaU dock lägst motsvara en fjärdedel av det marknadsvärde som skuUe ha
förelegat, om detaljplanen hade fått genomföras. Marknadsvärdet skall
bestämmas med bortseende från ersättning för gatukostnader och anslut
ningsavgifter för vatten och avlopp som har betalats. Avser expropria
tionen en del av en fastighet, skaU vad som sagts nu om beräkning av
marknadsvärde tiUämpas i fråga om värdet både före och efter expropria
tionen.

10 § Ersättning för mark, som enligt en fastighetsplan skall ingå i en ny
fastighel, skall bestämmas med ledning av den nya fastighetens marknads
värde, fördelat med samma belopp per kvadratmeter. Leder detta lill en
uppenbart oskälig ersättning skall den jämkas.

Om faslighelsplan saknas, skall motsvarande ersättningsprinciper tillämpas, såvida det inte leder lUl ett uppenbart oskäligt resultat.

Särskilda värderingsbestämmelser för mark som enligt detaljplan är avsedd för annal än enskilt bebyggande

11 § Finns vid ansökan om expropriation en detaljplan enligt vUken
marken är avsedd för annal än enskih bebyggande, skah ersättningen för

291

marken bestämmas på grundval av det genomsnittUga marknadsvärdet av Prop. 1985/86:90 den för exploatering tillgängliga marken inom detaljplanen, om kommunen begär det. Vid bestämmande av markens genomsnittsvärde skall värdetid- Bilaga 3 punkten vara den dag då beslutet att anta detaljplanen vann laga kraft.

Om ersättningen, beräknad enligt första stycket, blir oskäUgt låg på grund av att detaljplanen i aUt väsenthgt omfattar mark för gator eUer andra allmänna platser, får det genomsnittUga marknadsvärdet uppskattas med ledning av vad som skuUe ha gäUt om detaljplanen även omfattat det område för vilket de aUmänna platserna skaU utföras och detta område varit obebyggt.

Om det på marken finns byggnader eUer andra anläggningar som kan komma tUi nytta vid detaljplanens genomförande, skall dessa ersättas med hänsyn liU sitt värde härför,

TUlämpningen av första tiU tredje styckena får dock inte leda tUl en lägre ersättning än den som följer av 1 -7 §§ vid förutsättningen att den pågående markanvändningen fortsätter,

12 § Utan hinder av vad som föreskrivs i 1-11 §§ skaJI ersättning inte betalas för mark som används för aUmän väg eUer som är upplåten som enskUd väg för aU framtid för två eller flera fastigheter, om marken enligt en detaljplan skaU användas för aUmän plats.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987'

2. Om talan har väckts vid domstol före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser tUlämpas.

3. Gällde för mark som exproprieras vid ingången av år 1987 en före år 1979 fastsläUd stads- eUer byggnadsplan i vilken marken var avsedd för enskUt bebyggande, får marknadsvärdet bestämmas med hänsyn liU den planen. Som förutsättning för detta gäller att talan har väckts före utgången av år 1996 och att ägaren eller kommunen begär det.

4. GäUde för mark som exproprieras vid ingången av år 1987 fastsläUd stads- eUer byggnadsplan i vilken marken var avsedd för annat än enskilt bebyggande, får marknadsvärdet bestämmas med hänsyn tiU den planen. Som förutsättning för detta gäller att talan har väckts före utgången av år 1990 och att ägaren eUer kommunen begär det.

5. Om punkt 3 eUer 4 tiUämpas, skaU också äldre bestämmelser i expropriationslagen (1972:719) och byggnadslagen (1947:385) tUlämpas.

6. Bestämmelsema i 11 § skall tiUämpas endast inom områden med detaljplan som har antagits enligt bestämmelsema i plan- och bygglagen (0000:000).

' 1 § andra stycket andra meningen föreslås emellertid träda i kraft den Ijanuari 1985. Den föreslås då bli införd som en särskild 3a§ i 4kap.

292

Bilaga 4 Prop. 1985/86:90

Utdrag ur lagrådsremiss den 13 december 1984 över Biiaga4 förslag till ändring i bl. a. expropriationslagen (1972:719)

2. Förslag till

Lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)

Härigenom föreskrivs att 4kap. 1 och 3§§ expropriationslagen (1972:719) skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.
1 §
För fastighet, som exproprieras i För faslighel, som exproprieras i

sin helhel, skall, i den mån ej annal sin helhel, skall, i den mån ej annal
följer av vad som sägs nedan, beta- följer av vad som sägs nedan, beta
las löseskUhng med belopp som las löseskilling med belopp som
motsvarar fastighetens marknads- motsvarar faslighelens marknads
värde. Exproprieras del av faslig- värde. Exproprieras del av faslig
het, skall inlrångsersältning betalas hel, skall inlrångsersältning betalas
med belopp som motsvarar den med belopp som motsvarar den
minskning av faslighetens mark- minskning av fastighetens mark
nadsvärde, som uppkommer genom nadsvärde, som uppkommer genom
expropriationen. Uppkommer i öv- expropriationen. Uppkommer i öv
rigt skada för ägaren genom expro- rigl skada för ägaren genom expro
priationen, skall även sådan skada priationen, skaU även sådan skada
ersättas. ersättas. Expropriationsersättning

skaU dock inte betalas för mark som ingår i allmän väg och som enligt en detaljplan är avsedd för sådan allmän plats för vilken kommunen är huvudman.

Har den exproprierande åtagit sig atl vidtaga åtgärd för att minska skada, skaU hänsyn tagas till del vid bestämmande av expropriationsersättning, om åtagandet är sådant att det skäligen bör godtagas av den ersättningsberättigade.

Exproprieras faslighet tih vilken den exproprierande har nyttjanderätt eller servitutsrätt, skall vid bestämmande av faslighetens värde hänsyn icke lagas till förbättring, vilken fasligheten vunnit genom arbete eller kostnad, som den exproprierande eller föregående innehavare, vars rätt övergått lill denne, nedlagt på fastighelen utöver vad som ålegat honom,

3§
Vid bestämmande av löseskilling skall sådan ökning av faslighetens
marknadsvärde av någon betydelse som ägt rum under liden från dagen tio
år före ansökningen om expropriation, dock högsl femlon år före lalans
väckande vid domslol, räknas ägaren tillgodo endasl i den mån det bhr
utrett, all den beror på annat än förväntningar om ändring i markens
tillåtna användningssätt. Avser expropriationen del av fastighel, skall vad 293

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 90

som sagts nu om beräkning av marknadsvärde tillämpas i fråga om värdet „,. , före expropriationen. Värderingen skall ske med hänsyn till fastighetens skick när ersättningsfrågan avgöres eller, om fastigheten dessförinnan har tilllrätls eller övergått på den exproprierande enligt 6 kap, 10 §, när tillträdet eller övergången skedde.

Har stadsplan etter byggnads- Har en detaljplan, enligt vilken

plan, enligt vilken marken avselts marken avsetls för enskilt bebyg-

för enskilt bebyggande, fasisiäUis gande, anlagils före ansökningen

före ansökningen om expropria- om expropriation, skall första

tion, skall första stycket tillämpas styckel tUlämpas endast på värde-

endasl på värdestegring som inlräf- stegring som inträffat efler det att

fat efter del all planen faslslälldes. planen antogs.

Avser expropriationen bebyggd fastighet som innehas i huvudsakligt syfte atl bereda boslad åt ägaren och honom närslående, gäller den begränsningen för tillämpningen av första slyckel att löseskillingen ej i något fall får bestämmas till lägre belopp än som fordras för anskaffning av annan likvärdig bosladsfastighet.

I den mån det blir utrett atl värdestegringen ulan att ha samband med förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt beror på inverkan av del förelag för vars genomförande expropriation äger rum, gäller 2 §.

1, Denna lag träder i krafl den 1 januari 1986,

2- Exproprieras mark som enligi en vid ikraftträdandet gällande och före ulgången av år 1977 fastsläUd stads- eller byggnadsplan var avsedd för enskilt bebyggande och väcks lalan före utgången av år 1995, skall expropriationsersällningen, om markens ägare begär det, bestämmas på grundval av det marknadsvärde som marken hade vid ikraftträdandet. Vad som nu har sagts gäller även om marken vid ikraftträdandet var avsedd för enskilt bebyggande enligt någon annan plan som enligt 15 kap, 4§ första styckel plan- och bygglagen (0000:000) skall gälla som detaljplan,

3, Exproprieras mark som enligt en vid ikraftträdandet gällande stads-
eller byggnadsplan var avsedd för annal än enskUt bebyggande och väcks
talan före utgången av år 1989, skaU expropriationsersällningen, om mar
kens ägare begär del, bestämmas på grundval av det marknadsvärde mar
ken vid tiden för ikraftträdandet ansågs ha enligt dittills lUlämpade grun
der. Vad som nu har sagts gäller även om marken vid ikraftlrädandel var
avsedd för annat än enskilt bebyggande erUigl någon annan plan som enligt

15 kap, 4§ första slyckel plan- och bygglagen (0000:000) skaU gälla som detaljplan,

4, Äldre bestämmelser i 4 kap, 3 § andra styckel skall fortfarande lilläm
pas vid bestämmande av expropriationsersättning för mark inom områden
med stadsplan eUer byggnadsplan.

294

Bilaga 5 Prop, 1985/86:90

Utdrag ur lagrådets yttrande den 12 mars 1985 över BUaga 5

lag om ändring i expropriationslagen m. m.

(1972:719)

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1985-03-12

Närvarande: fd, regeringsrådet Lidbeck, regeringsrådet Brink, justitierådet Heuman,

Enligt lagrådet den 27 december 1984 tillhandakommel utdrag av protokoU vid regeringssammanträde den 13 december 1984 har regeringen på hemställan av statsrådet Gustafsson beslutat inhämta lagrådels yttrande över förslag tUl

1, ändring i del lill lagrådel remitterade förslaget till plan- och bygglag,

2, lag om ändring i expropriationslagen (1972:719),

Förslagen har inför lagrådet föredragils av departementssekreteraren Lars Magnusson, Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet-

I det remitterade PBL-förslaget förutskickades atl omfattande ändringar behövde göras i expropriationslagens värderingsregler. Bl, a, framhöUs atl del nya systemet med genomförandelider för detaljplaner gjorde del nödvändigt alt ange vilka ersättningsprinciper som borde gälla före och efter genomförandelidens slut, I departementspromemorian Ds Bo 1984:2 utvecklas denna tankegång närmare. Värderingsreglerna borde enligt promemorian ändras så atl de bidrar till att detaljplanerna genomförs inom avsedd lid, I enlighet härmed föreslogs i promemorian all vid expropriation före genomförandetidens slut den ianspråklagna marken skulle ersättas tiU fuUa marknadsvärdet; även förväntningsvärden skulle alltså ersättas. Vid expropriation efler genomförandelidens slut föreslogs ersättningen däremot skola i princip bestämmas endast med hänsyn lill den pågående markanvändningen. På gmnd av svårigheter alt bestämma ett marknadsvärde baserat på den pågående markanvändningen skulle ersättningen dock utgöra lägst en Qärdedel av det marknadsvärde som skulle ha förelegat om detaljplanen fåll genomföras,

I del nu remitterade förslaget lill lag om ändring i expropriationslagen behandlas endasl sådana ändringar som anses nödvändiga, om PBL-förslagel genomförs, eller som bedöms särskill angelägna för all PBL skall få avsedd effekt. Förutom övergångsbestämmelser föreslås ändring av 4 kap, 1 och 3 §§ expropriationslagen, I det förstnämnda lagrummet las in en

' Lagrådets yttrande över förslaget under 1, utelämnas här, 295

beslämmelse som ersätter 42 § byggnadslagen alt ersällning inte betalas Prop, 1985/86:90 för mark som ingår i allmän väg, när marken tas i anspråk för gata eller sådan allmän plats för vilken kommunen är huvudman. Ändringen i 4 kap, BUaga 5 3 § är föranledd av all dagens slads- och byggnadsplaner enligt PBL-förslaget ersätts av en enda planform, detaljplanen, och atl den statliga fastställelseprövningen slopas. Till detta senare förslag återkommer lagrådet i del följande.

Vad gäller mark som är avsedd för enskilt bebyggande skall enligt det remitterade förslagel marknadsvärdet ersättas fullt ut vare sig expropriationen sker före eller efter genomförandelidens slut, I båda fallen skall förvänlningsvärden inräknas i ersättningen, I denna del står förslagel i mindre god överensstämmelse med PBL:s genomföranderegler. Dessa innebär att den byggrätt som detaljplanen ger under genomförandetiden har ett ekonomiskt värde för faslighelsägaren. Han kan utnyttja marken i förvissning om att detaljplanen i princip ligger fasl under hela genomförandeliden. Efter genomförandetidens slut har däremot detaljplanen, även om den fortfarande gäller, inte samma värde för fastighetsägaren. Kommunen kan då, ulan alt behöva ta hänsyn till fastighetsägarens iniressen, upphäva planen och ersätta den med en ny. Det vore i och för sig konsekvent om dessa sakförhållanden återspeglades i ersättningsreglerna. Departementschefen säger sig också känna stark sympati för de motiv som ligger bakom förslagel i departementspromemorian atl värderingen av mark normalt bör leda till olika resultat beroende på om expropriation sker före eller efter genomförandetidens slut. Argumentet för atl hkväl nu ha samma ersättningsregler i båda situationerna är en förmodan atl marknadsvärdet på en obebyggd tomt kan förväntas sjunka efter genomförandetidens slut. Antagandel må ha fog för sig i vissa fall men inte i andra. En i centrala delar av ett större samhälle obebyggd tomt som i realiteten inte kan användas på annat sätt än detaljplanen anger kommer sannolikt att ha etl lika stort förväntningsvärde även efter genomförandetidens slut, VUken inverkan bibehållandet av gäUande ersättningsbestämmelser kommer alt få för atl ge genomförandereglerna avsedd effekt är svårt all förutse. Departementschefen säger sig vara medveten härom och ämnar uppmärksamt följa utvecklingen. Detta uttalande sett mot bakgmnden av departementschefens nyss återgivna sympati för motiven lUl de i departementspromemorian föreslagna reglerna är ägnat alt skapa ovisshel om varaktigheten i den nu föreslagna ordningen. Enligt lagrådels mening måsle det ses som en brist att det inte redan nu skapas en mera definitiv klarhet i frågan om genomförandetidernas inverkan på expropriationsersällningen.

4 kap, 3 § expropriationslagen

Förslå stycket i paragrafen innehåller den s, k, presumtionsregeln. Avsik
ten med denna regel är att den skall begränsa expropriationsersätlningen
så att den inie omfattar värdestegring som beror på förväntningar om
ändrad markanvändning, I andra styckel har regeln därför kompletterats
med en särskUd bestämmelse för del fall att slads- eller byggnadsplan har
fastställts efler den Iidpunkl som annars skulle ha utgjort presumlionslid- 296

punkt, dvs, dagen tio år före ansökningen om expropriation, Bestämmel- Prop, 1985/86:90 sen innebär alt, om en plan för enskih bebyggande faslsläUls före ansökningen om expropriation, presumtionsregeln skall tillämpas endasl på vär- Bilaga 5 deslegring som inträffal efler den tidpunkt då planen faslslälldes, I det remitterade förslaget föreslås ändringar i beslämmelsen som är föranledda av all dagens stads- och byggnadsplaner i PBL ersätts med en enda planform - detaljplanen - och alt den statiiga fastställelseprövningen slopas, Ändringama innebär all, i stället för dagen för planfastslällelsen, den dag då planen antogs blir avgörande vid tillämpningen av beslämmelsen. Del framgår inte om den avgörande lidpunkten är dagen då planbeslu-tel meddelades eller dagen då beslutet vann laga kraft. Innan lagakraftägande beslul om antagande föreligger kan del förflyta lång tid. Enligt lagrådets mening är det bäst förenligt med avsikten bakom presumtionsregeln all den för stadgandets tiUämpning avgörande tidpunkten bestäms till den dag då beslutet meddelades, Lagrådel föreslår därför att andra styckel i paragrafen ges följande lydelse: "Har beslul om en detaljplan, enligt vilken marken avses för enskilt bebyggande, meddelals före ansökningen om expropriation, skaU första stycket lillämpas endasl på värdestegring som inträffal efter beslutet,"

Granskningen av de remitterade förslagen har föranlett vissa ändringar av redaktioneU art.

297

Bilaga 6 Prop, 1985/86:90

De till lagrådet den 25 april 1985 remitterade ''''"

lagförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (1970:988)' dels att 2 kap, 6§, 3 kap, 2 och 3 §§, 4 kap, 25 §, 5 kap, 3 och 22 §§, 6 kap,

l§,7kap, l,4och6§§,8kap, 4§, 14kap, l,9och 10§§, 15 kap, 8och9§§

saml 16 kap, 14 § skall ha nedan angivna lydelse, dels alt i lagen skall införas två nya paragrafer, 4 kap. 25 a § och 6 kap.

2a§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap,
6§

Avvisas ansökan eller inställes Avvisas ansökan eller inställes

förtättning, skall sökanden belala förrättning, skall sökanden betala uppkomna kostnader, om icke sär- uppkomna kostnader, om icke särskilda omständigheter föranleder skilda omständigheter föranleder atl betalningsskyldigheten fördelas alt betalningsskyldigheten fördelas mellan samtliga sakägare eller vissa mellan samtliga sakägare eller vissa av dem. Omförrättningen sökts av av dem. Har förrättningen enligt 5 byggnadsnämnden, svarar kom- kap, 3 § Iredje styckel påkallats av munen för de kostnader som i enlig- länsstyrelsen, skall sådana kostna-hel härmed kan åvila sökanden. der betalas av staten. Har förtättningen enligt 5 kap, 3 § fiärde stycket påkallats av länsstyrelsen, skah sådana kostnader betalas av staten.

Överenskommelse mellan sakägarna om fördelning av förtällningskosl-naderna på annal sätt än som följer av lagen skall gälla, om del icke är uppenbart atl överenskommelsen tillkommit i otUlbörligl syfte.

Till förrätlningskoslnader hänföres laxeavgifl, ersättning till sakkunnig och syssloman, utgift för hantlangning som ej ingår i taxeavgiften samt ersättning för skada enligt 4 kap, 38 § tredje slyckel,

3 kap,

2§

Inom område med fastställd ge- Inom område med detaljplan,

neralplan eller med stadsplan, faslighelsplan eller områdesbe-

lomtindelning eller byggnadsplan stämmelser får fastighetsbildning

skaU fastighetsbildning ske i över- inte ske i slrid mol planen eller be-

ensstämmelse med planen. stämmelserna.

' Lagen omtryckt 1971: 1035, 298

Senaste lydelse 1977:362,

Gäller eljesl särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning, såsom regionplan, utomplansbestämmelser eUer naturvårdsföreskrifter, skall fastig-helsbildning ske så, att syflel med beslämmelserna icke molverkas.

Om särskilda skäl föreUgger, får undantag från planen eller bestämmelserna medges av länsslyrelsen eller efter dess förordnande av byggnadsnämnden. Även utan sådanl medgivande får mindre avvikelse från plan ske, om åtgärden är förenlig med planens syfte. Länsstyrelsen får medge undanlag enligt första punklen från fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan endast om byggnadsnämnden tillstyrkt det.

Får på gmnd av särskilt medgivande nybyggnad eller annan därmed jämförlig åtgärd företagas i strid mol plan eller bestämmelse som avses i första eller andra stycket, utgör denna paragraf ej hinder mol fästighelsbUdning som behövs för all medgivandel skall kunna utnyttjas.

Talan mot byggnadsnämnds beslut i fråga som avses i tredje stycket föres hos länsslyrelsen genom besvär. Talan får dock icke föras mol byggnadsnämnds beslul alt vägra undantag från fastställd generalplan, sladsplan eller byggnadsplan. Mot länsslyrelsens beslut i fråga som avses i tredje slyckel föres lalan hos regeringen genom besvär.

Gäller nalurvårdsföreskrifler eller andra särskUda besiämmelser för marks bebyggande eller användning, skall fästighelsbUdning ske så, all syflel med beslämmelserna icke molverkas.

Mindre avvikelse från plan eller områdesbestämmelser får ske, om del är förenligt med planens eller bestämmelsernas syfte. Om del finns särskilda skäl, får länsstyrelsen eller, efter dess förordnande, den kommunala nämnd som kommunfullmäktige bestämmer, medge undanlag från bestämmelser som avses i andra styckel.

Får på gmnd av särskill medgivande ny byggnad uppföras eller annan därmed jämförlig ålgärd företagas i strid mol bestämmelse som avses i andra styckel, ulgör denna paragraf ej hinder mot fastighetsbildning som behövs för att medgivandel skall kunna utnyttjas.

En kommunal nämnds beslut i fråga som avses i Iredje stycket/år överklagas genom besvär hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslul i fråga som avses i tredje slyckel/år överklagas genom besvär hos regeringen.

Prop. 1985/86:90 Bilaga 6

3§'

Har sladsplan eller byggnadsplan icke fastställts för visst område, får faslighelsbildning/ör bebyggelse icke ske, om ålgärden skulle försvåra områdels ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller molverka lämplig planläggning av områdel. Föreligger tätbebyggelse, gäller vad som nu sagts även fastighetsbildning för annal ändamål.

Inom område som inte omfattas av detaljplan eller områdesbestämmelser, får fastighetsbildning inte ske, om ålgärden skulle försvåra områdels ändamålsenliga användning, föranleda olämphg bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av områdel.

' Senaste lydelse 1973: 1157.

299

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop, 1985/86:90

4 kap,

25 §

BUaga6

FaslighelsbUdningsmyndigheten skall utreda fömtsätlningarna för fastighetsbildningen. Föreligger ej hinder mol denna, skall myndigheten utarbeta den fastighetsplan samt ombesörja de göromål av teknisk art och de värderingar som behövs för åtgärdens genomförande. Därvid bör rådplägning med sakägarna ske. Vid behov skall samråd ske med de myndigheter som beröres av åtgärden.

Faslighelsbildningsmyndighelen skaU utreda fömtsättningarna för fastighetsbildningen. Föreligger ej hinder mol denna, skall myndigheten utarbeta den fastighetsbildningsplan samt ombesörja de göromål av teknisk art och de värderingar som behövs för åtgärdens genomförande. Därvid bör rådplägning med sakägarna ske. Vid behov skall samråd ske med de myndigheter som beröres av ålgärden.

Sedan de sålunda föreskrivna åtgärderna utförts, skall myndigheten meddela beslul om fastighetsbildningen (fastighetsbildningsbeslul). Detta beslut skall ange hur fastighetsindelningen ändras och vilka servitulsål-gärder som vidtages, I övrigt skall beslulel innehålla uttalanden i frågor som har ett omedelbart samband med fastighetsbildningen. Särskilda bestämmelser om vad beslutet i vissa fall skaU innehåUa meddelas 15,8 och 12 kap.

Om det är lämpligt, får fastighelsbUdningsbeslutel meddelas ulan hinder av att tekniska göromål och värderingar ej utförts. Under samma förutsättning får olika frågor som hör lill beslutet upptagas för sig och avgöras genom särskUda beslut. Vad som föreskrives om fastighetsbUdningsbeslul gäller även sådanl avgörande.

25 a §

Om byggnadsnämnden vid samråd enligt 4 kap. 25 § anser att till-låtlighelen enligt 3 kap. 3§ av fästighelsbUdning för ny eller befintlig bebyggelse kan sällas i fråga och om del från andra synpunkter finns förutsättningar för att genomföra fastighelsbildningen, skall fastighetsbildningsmyndighelen hänskjuta ärendet liU byggnadsnämnden för prövning. Finner nämnden atl 3 kap. 3§ inte utgör hinder mol fastighetsbildningen, skaU nämnden lämna medgivande till denna.

Beslul varigenom byggnadsnämnden vägrat medgivande tiU fastighelsbildningen eller gjort sådant medgivande beroende av villkor får överklagas genom besvär hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas genom besvär hos regeringen.

Beslul av byggnadsnämnden eller högre instans varigenom medgi-

300

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

vande liU fastighetsbildningen vägrats eUer gjorts beroende av vUlkor är bindande för fastighetsbildningsmyndighelen.

Prop, 1985/86:90 Bilaga 6

' kap,

3§

Rätt all påkalla fastighetsreglering tillkommer ägare av fastighel som beröres av regleringen och kommunen.

Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv får förvärvaren begära sådan fastighetsreglering varigenom olägenhel av förvärvet kan undanröjas, minskas eUer förebyggas.

Rätt att påkalla fastighetsreglering tillkommer ägare av fastighel som beröres av regleringen.

Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv får förvärvaren begära sådan fastighetsreglering varigenom olägenhet av förvärvet kan undanröjas, minskas eller förebyggas.

Byggnadsnämnd får begära fastighetsreglering som avser område där tätbebyggelse föreUgger eller är att vänta.

Länsslyrelsen kan påkalla fastighetsreglering som länsslyrelsen finner vara av störte betydelse från allmän synpunkt.

22 §

Om det behövs för att underlätta förtättningen och säkerställa dess resultat, kan fastighetsbUdnings-myndigheten förbjuda alt nybyggnadföretages eller byggnad sättes i stånd ulan myndighetens medgivande. Sådant medgivande får vägras endast om åtgärden väsentligt försvårar regleringen.

Om det behövs för att underlätta förrättningen och säkerställa dess resultat, kan fastighetsbildningsmyndighelen förbjuda atl nya byggnader uppförs eller atl befintliga byggnader byggs tiU, byggs om eller sättes i stånd ulan myndighetens medgivande, Sådanl medgivande får vägras endasl om ålgärden väsentligt försvårar regleringen.

6 kap, l§ För ändamål av stadigvarande betydelse för flera fastigheter får samfällighet bildas, om ej ändamålet kan tillgodoses bättre på annal sätt,

Samfällighet får ej bildas för andra fastigheter än sådana för vilka del är av väsentlig betydelse atl ha del i samfälligheten.

Fastighets andel i samfällighet bestämmes efter vad som med hänsyn lill omständigheterna är ändamålsenhgt och skäligt.

Denna paragraf gäller ej sådan samfällighelsbUdning som avses i 2 eller 4 §,

Denna paragraf gäller ej sådan samfällighetsbildning som avses i 2, 2a eller 4§,

2a§

Av mark som ingår i samverkansområdet för en exploaleringssam-fällighet enligt lagen (0000:000) om exploateringssamverkan får sär-

301

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Prop, 1985/86:90

skilda samfälligheter bUdas, om del behövs för att genomföra sådan samverkan. En faslighets andel i samfälligheten skall därvid motsvara dess andelslal i exploateringssamfäUigheten enligt 11 § andra slyckel nämnda lag.

7 kap, 1 §

Servitut som bildas genom fastighetsreglering skall vara av väsentiig betydelse för fastighets ändamålsenliga användning. Vid detta bedömande skall hänsyn ej tagas lill rättighet som är grundad på frivillig upplåtelse.

Utan stöd av överenskommelse mellan ägaren av den härskande fasligheten och ägaren av den tjänande fastighelen får servilulet ej innefatta skyldighet för den senare all underhålla väg, byggnad eller annan anläggning som avses med servilulet,

Serviiut får ej bildas för viss tid eller göras beroende av villkor. Dock får bestämmas all servitut skall gälla endasl sä länge ändamålet ej tillgodoselts på annal sätt som särskill anges.

För bildande av serviiut som har förutsatts i en fastighetsplan gäller inte första styckel och 5 kap. 8§.

BUaga6

4§

För all serviiut skall få ändras krävs all del hindrar ett ändamålsenligt utnyttjande av den tjänande fastighelen eller dess användning i enlighet med stadsplan, tomtindelning eller byggnadsplan och alt denna olägenhet kan undanröjas genom ändringen.

För alt servitut skall få ändras krävs atl det hindrar etl ändamålsenligt utnyttjande av den tjänande fastigheten eller dess användning i enlighel med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmelser och alt denna olägenhel kan undanröjas genom ändringen.

Har ändrade förhållanden inträtt efter servitutets tillkomst, får servilulet ändras, om del skulle innebära väsentlig fördel för den tjänande eller den härskande faslighelen ulan atl för den andra medföra olägenhet av betydelse,

6§

För ändring eller upphävande av serviiut i enlighel med vad som har förut salts i en fastighetsplan gäller inte 4 och 5 §§ saml 5 kap. 8 S.

302

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

i kap.

4§

Bilaga 6

Tillhör enligt tomlindelning sår-skilda delar av tomt olika ägare, får ägare av sådan tomldel på begäran lösa återstoden av tomten utan hinder av de inskränkningar beträffande inlösen som framgår av 5 kap. 7 § och av 1 -3 §§ i detta kapitel. Yrkas inlösen av flera, äger den företräde vars tomtdel vid uppskattning åsättes största värdet. Åsättes tomtdelarna lika värde, äger den företräde som först yrkat inlösen. Om ändringar i faslighets-indelningen samtidigt genomföres med tillämpning av 5 kap., skall dessa beaktas vid uppskattningen.

Tillhör områden som enligt en fasnghetsplan skall bilda en faslighel olika ägare, får ägare av sådanl område på begäran lösa återstoden av den blivande faslighelen ulan hinder av de inskränkningar beträffande inlösen som framgår av 5 kap, 7 § och av 1 -3 §§ i delta kapilel. Yrkas inlösen av flera, äger den företräde vars område vid uppskattning åsättes största värdet, Åsättes områdena hka värde, äger den företräde som först yrkat inlösen. Om ändringar i fastighetsindelningen samlidigi genomföres med tillämpning av 5 kap,, skall dessa beaktas vid uppskattningen.

14 kap, l§'' Om del vid fastighetsbildning uppkommer frågor om faslighelsindelning-ens beskaffenhet eller om beståndet eller omfånget av ledningsrätl eller av servitut, skall frågan prövas vid fastighelsbestämning, om del behövs för fastighelsbildningen, I fråga om servitut som har tillkommit med stöd av vattenlagen (1983:291) eller molsvarande äldre lagstiftning får en sådan beslämning endast avse servitut enligt 8 kap, 1 § vallenlagen eller motsvarande äldre bestämmelser.

På ansökan av sakägare får även i annat fall fastighetsbestämning ske för prövning av fråga om fastighetsindelningens beskaffenhet eller om beståndet eller omfånget av ledningsrätl eller av servitut, som lill-kommil vid avviltring eller enligt lagstiftningen om fästighelsbUdning eller enskilda vägar eller enligi anläggningslagen eller 8 kap. 1 § vattenlagen eUer molsvarande äldre bestämmelser, såvida icke frågans avgörande uppenbarligen är ulan betydelse för sökanden, Samma rätt att påkalla fastighelsbestämning tillkommer byggnadsnämnden såvitt gäller område med stadsplan eller byggnadsplan eller område beträffande vilket fråga väckts om upprättande av sådan plan.

På ansökan av sakägare får även i annal fall fastighelsbestämning ske för prövning av fråga om fastighetsindelningens beskaffenhet eller om beståndet eller omfånget av ledningsrätl eller av servitut, som tillkommit vid avviltring eller enligt lagstiftningen om fastighetsbildning eller enskilda vägar eller enligt anläggningslagen eller 8 kap, 1 § vattenlagen eller molsvarande äldre bestämmelser, såvida icke frågans avgörande uppenbarligen är utan betydelse för sökanden, Samma rätt all påkalla fastighelsbestämning liUkommer kommunen såvitt gäller område med detaljplan eller områdesbestämmelser eller område belräffande vilket fråga väckis om upprättande av sådan plan eller sådana bestämmelser.

' Senaste lydelse 1983:658,

303

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop, 1985/86:90

9§ Om avslutande av förrättning vid vilken även handlägges fråga om fastighetsbildning och om åtgärder i samband med avslutandet gäller 4 kap, 29och30§§,

BUaga6

Belräffande annan förtättning äger 4 kap, 29 § molsvarande lill-lämpning. Byggnadsnämnden skall dock alllid underrättas om avslutande av förrättning som sökts av nämnden.

Beträffande annan förtättning äger 4 kap, 29 § molsvarande till-lämpning. Kommunen skall dock alltid underrättas om avslutande av förtättning som den har sökt.

10 §

Kostnaderna för fastighelsbestämning fördelas mellan sakägarna efler vad som är skäligt. Är byggnadsnämnden sökande, skall kostnaderna betalas av kommunen, i den mån särskilda skäl föranleder detta. Bestämmelserna i 2 kap. 6§ om betalningsskyldighetens fördelning när överenskommelse föreligger mellan sakägarna och om ansvaret för kostnaderna när ansökan avvisas eller förrättning inställes äger molsvarande tiUämpning beträffande fastighelsbestämning.

Kostnaderna för fastighelsbestämning fördelas mellan sakägarna efter vad som är skäligt. Är kommunen sökande, skall kostnaderna betalas av kommunen, i den mån särskilda skäl föranleder detta. Bestämmelserna i 2 kap. 6§ om betalningsskyldighetens fördelning när överenskommelse föreligger mellan sakägarna och om ansvaret för kostnaderna när ansökan avvisas eller förrättning inställes äger motsvarande lillämpning belräffande fastighelsbestämning.

Sker fastighelsbestämning i samband med fastighetsbildning enligt 13 kap., skaU i släUel för första slyckel lillämpas 5 § i nämnda kapitel.

15 kap.

Finner länsslyrelsen alt lUl-slånds- eller fastighetsbUdningsbeslul strider mot sådan bestämmelse i denna lag som meddelats tiU förmån för aUmänt intresse, får länsstyrelsen/öra lalan mot beslutet på sätt och inom tid som gäller för sakägare.

Första styckel gäller icke faslig-helsbildning inom område med stadsplan eller inom område med byggnadsplan om åtgärden rör endasl mark som enligt planen är avsedd för annat än jordbruksändamål.

Finner länsslyrelsen atl tillstånds- eller fastighetsbildningsbeslul strider mol sådan bestämmelse i denna lag som meddelals till förmån för allmänt intresse, får länsstyrelsen överklaga beslulel på sätt och inom lid som gäller för sakägare.

Första styckel gäUer icke fastig-helsbildning inom område med-detaljplan eller områdesbestämmelser om ålgärden rör endasl mark som enligt planen eller beslämmelserna är avsedd för annal än jordbruksändamål.

9§

Mol beslut om inställande av förrättning som begärts av länsstyrelsen eller byggnadsnämnden får sö-

Beslul om inställande av förrättning som begärts av länsslyrelsen eller kommunen får överklagas av

304

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

kanden föra lalan i likhet med vad sökanden i likhet med vad som gäl-
som gäller för sakägare, ler för sakägare,

Molsvarande rätt liUkommer den som sökt fastighetsreglering enligt 5 kap. 3 § andra stycket,

16 kap, 14 § Fastighetsdomstolen kan, efter vad som är skäligt med hänsyn lill omständigheterna, förordna att sakägare som förlorar målet skall ersätta annan sakägare dennes rättegångskostnad, I mål om inlösenersättning skall dock sakägare som avslår mark eller särskild rättighet få gottgörelse för sin kostnad oberoende av ulgången i målet.

Första slyckel gäller ej, om annal följer av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken.

Vinner sakägare mål mol företrädare för allmänt intresse, kan domstolen tillerkänna honom ersättning för rättegångskostnad, om synnerliga skäl föreligger. Sådan ersättning skall utges av statsverket eller, om endasl kommunen företräder det allmänna intresset, av kommunen.

Vinner sakägare mål mol företrädare för allmänt inlresse, kan domstolen tillerkänna honom ersättning för rättegångskostnad, om synnerliga skäl föreligger. Sådan ersättning skall utges av slalsverkel eller, om endasl byggnadsnämnden fordrader det aUmänna intresset, av kommunen.

Skall i annal faU än som avses i 13 § kostnad för bevisning eller särskild åtgärd enligt rättens beslut ulgå av allmänna medel, kan domstolen när det är skäligt förordna att kostnaden skall stanna på statsverket.

Prop, 1985/86:90 Bilaga 6

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987,

20 Riksdagen 1985186. I saml. Nr 90

305

2 Förslag till Prop. 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av Bilaga 6

fastighetsbildningslagen

Härigenom föreskrivs atl 12 § lagen (1970:989) om införande av faslig
hetsbildningslagen skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 § Vad som i fastighetsbUdningsla-gen föreskrivits om byggnadsplan äger motsvarande tillämpning på avstyckningsplan. Avstyckningsplan får ändras enligt de bestämmelser som före den 1 januari 1948 gällde ifråga om tillkomsten av sådan plan.

Förbud mol avslyckning, som länsstyrelse med stöd av äldre lag meddelat i avvaktan på att stadsplan eller byggnadsplan upprättas eUer ändras, skall icke längre gälla.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987.

306

3 Förslag till

Lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

Härigenom föreskrivs i fråga om anläggningslagen (1973:1149) dels all 6, 9, 10, 18, 21 och 23 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels atl i lagen skall införas en ny paragraf, 6a§, av nedan angivna lydelse.

Prop, 1985/86:90 Bilaga 6

Föreslagen lydelse

Gemensamhetsanläggning får inrättas endasl om anläggningen medför fördelar av ekonomisk eller annan art som överväger de kostnader och olägenheter som anläggningen förorsakar.

Nuvarande lydelse

6§

Gemensamhetsanläggning får inrättas endast om fördelarna av anläggningen överväger de kostnader och olägenheter som anläggningen medför. Är anläggningen förutsatt i fastställd generalplan, sladsplan, tomtindelning eller byggnadsplan, gäller nu angivna villkor endasl om särskilda skäl föranleder det.

Gemensamhetsanläggning får icke inrättas för byggnad eller annan anläggning som ej hör lill fastighel, om ökad kostnad eller annan olägenhel av betydelse därigenom kan komma att uppstå för annan deltagare i gemensamhetsanläggningen,

6a§

Beslämmelserna i 5 och 6 §§ skall inte tillämpas om en gemensamhetsanläggning är förutsatt i en faslighelsplan och ansökan om an-läggningsförrätlning görs före ulgången av detaljplanens genomförandetid.

9§'

Gemensamhetsanläggning, som inrättas inom område med fastställd generalplan eller med stadsplan, tomlindelning eller byggnadsplan, skall slå i överensslämmelse med planen.

Om särskilda skäl föreligger, får undantagfrån planen eller beslämmelserna medges av länsstyrelsen eUer efter dess förordnande av

Inom område med detaljplan, faslighelsplan eller områdesbestämmelser får en gemensamhetsanläggning inte inrällas i slrid mot planen eller bestämmelserna.

Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eUer användning, skall anläggning inrättas så, atl syflel med beslämmelserna ej motverkas.

Mindre avvikelse från plan eller områdesbestämmelser får ske, om det är förenligt med planens eller bestämmelsernas syfle. Om del

Senaste lydelse 1974:822,

307

Nuvarande lydelse

byggnadsnämnden. Även utan sådanl medgivande får mindre avvikelse ske från plan, om det är förenligt med planens syfle. Länsslyrelsen får medge undantag enligt första punklen från fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan endasl om byggnadsnämnden tillstyrkt del.

Talan mot byggnadsnämnds beslul i fråga som avses i iredje stycket föres hos länsslyrelsen genom besvär. Talan får dock icke föras mot byggnadsnämnds beslut att vägra undantag från fastställd generalplan, sladsplan eller byggnadsplan. Mol länsstyrelsens beslut i fråga som avses i Iredje stycket föres lalan hos regeringen genom besvär.

Föreslagen lydelse

finns särskilda skäl, får länsstyrelsen eller, efler dess förordnande, den kommunala nämnd som kommunfullmäktige besiämmer, medge undantag från bestämmelser som avses i andra styckel.

En kommunal nämnds beslul i fråga som avses i tredje styckel/år överklagas genom besvär hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslul i fråga som avses i tredje stycket/år överklagas genom besvär hos regeringen.

Prop, 1985/86:90 BUaga6

Har stadsplan eller byggnadsplan icke faslsläUls för visst område, får gemensamhetsanläggning ej inrällas, om anläggningen skulle försvåra områdels ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller molverka lämplig planläggning av området.

Inom områden som inte omfattas av detaljplan eller områdesbestämmelser får en gemensamhetsanläggning inte inrättas, om anläggningen skulle försvåra områdels ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eUer molverka lämplig planläggning av området.

18 §2

Rätt all påkalla förrättning enligt denna lag tillkommer ägaren av fastighel, som avses skola dellaga i anläggningen, byggnadsnämnden och hyresgästorganisation.

Rätl att påkalla förrättning enligt denna lag tillkommer ägaren av fastighel, som avses skola dellaga i anläggningen eller som enligt en detaljplan helt eller till viss del skall användas lill sådan allmän plats för vilken annan ån kommunen är huvudman. Rätt atl påkalla förrättning tillkommer också kommunen och hyresgästorganisation,

Länsslyrelsen kan påkalla förrättning för inrättande av anläggning som styrelsen finner vara av större betydelse från allmän synpunkt.

Vid expropriation eller hknande tvångsförvärv får förvärvaren påkalla förrättning för inrättande av sådan anläggning varigenom olägenhet av förvärvet kan undanröjas, minskas eller förebyggas.

Om rätt för väghållare all påkalla förrättning enhgt denna lag finns bestämmelser i 20a § och 25 § Iredje slyckel väglagen (1971:948),

- Senaste lydelse 1981:380,

308

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop, 1985/86:90

En samfäUighetsförening som förvallar en exploateringssamfällighet enhgt lagen (0000:000) om exploateringssamverkan får begära förrättning enUgt denna lag, om åtgärden syftar UU alt genomföra sådan samverkan.

Bilaga 6

Har förrättningen påkallats endasl av ägaren av fastighel, som finnes ej kunna tilläggas rätl all dellaga i anläggningen, föreligger hinder mol all inrätta anläggningen.

Har förrättningen påkallats endasl av ägaren av faslighel, som finnes ej kunna tilläggas rätt all dellaga i anläggningen och som inte heller skaU tas i anspråk för väg eller annan allmän plals som avses i 18 § första styckel, föreligger hinder mol all inrätta anläggningen.

23 §'

Avser förrättningen gemensamhetsanläggning som kräver byggnadslov eller som rör område med stadsplan eller byggnadsplan eller anser byggnadsnämnden vid samråd enligt 21 § atl anläggningens tillåtlighet enligt 10 § kan sättas i fråga och föreligger från andra synpunkter än som avses i9-ll §§ förutsättningar för alt inrätta anläggningen, skall fastighetsbildnings-myndigheten hänskjuta ärendet lill byggnadsnämnden för prövning. Finner nämnden hinder ej möta mol anläggningen enligt sislnämnda paragrafer, skaU nämnden lämna medgivande liU anläggningen.

Talan mot beslut varigenom byggnadsnämnden vägral medgivande till anläggningen eller gjort sådanl medgivande beroende av viUkor föres hos länsslyrelsen genom besvär. Talan mol länsstyrelsens beslut/öré-i hos regeringen genom besvär.

Om byggnadsnämnden vid samråd enligt 21 § anser alt anläggningens tUlåtlighet enhgt 10 § kan sättas i fråga och om del från andra synpunkter än som avses i 10 och 11 §§ finns fömtsättningar för alt inrätta anläggningen, skall fastighetsbildningsmyndighelen hänskjuta ärendet lill byggnadsnämnden för prövning. Finner nämnden all sistnämnda paragrafer inte ulgör hinder mol anläggningen, skall nämnden lämna medgivande lill denna.

Beslut varigenom byggnadsnämnden vägral medgivande till anläggningen eller gjort sådanl medgivande beroende av villkor får överklagas genom besvär hos länsslyrelsen, Länsslyrelsens beslut/år överklagas genom besvär hos regeringen.

' Senaste lydelse 1974:822,

309

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1985/86:90

Beslut av byggnadsnämnden eller högre instans varigenom medgivande BUaga 6 lill anläggningen vägrats eller gjorts beroende av villkor är bindande för fastighetsbildningsmyndighelen,

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987,

310

4 Förslag till

Lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)

Härigenom föreskrivs i fråga om ledningsrättslagen (1973:1144) dels att 6, 8, 9 och 21 §§ skaU ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 6a§, av nedan angivna lydelse.

Prop, 1985/86:90 Bilaga 6

Nuvarande lydelse

Ledningsrätl får ej upplåtas, om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annal sätt eller olägenheterna av upplålelsen från aUmän eller enskild synpunkl överväger de fördelar som kan vinnas genom den. Är ledningen förutsatt i fastställd generalplan, stadsplan, tomtindelning eller byggnadsplan, gäller nu angivna villkor endast om särskilda skäl föranleder det.

6§

Föreslagen lydelse

Ledningsrätl får ej upplåtas, om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av upplålelsen från allmän eller enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den.

6a§

Bestämmelserna i 6§ skaU inte tillämpas om en ledningsrätt är förutsatt i en fastighetsplan och ansökan om förrättning görs före utgången av detaljplanens genomförandetid.

Upplåtelse av ledningsrätl inom område med fastställd generalplan eller med stadsplan, tomtindelning eller byggnadsplan skaU slå i överensslämmelse med planen.

Gäller eljest särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning, såsom regionplan, utomplansbestämmelser eller nalurvårdsföreskrifler, skall ledningsrätt upplåtas så, all syftet med bestämmelserna ej molverkas.

Om särskilda skäl föreligger, får undanlag från planen eller bestämmelserna medges av länsstyrelsen eller efter dess förordnande av byggnadsnämnden. Även utan sådanl medgivande får mindre avvikelser ske från plan, om del är förenligt med planens syfle. Länssly-

Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmelser får en ledningsrätl inte upplåtas i strid mot planen eller bestämmelserna.

Gäller nalurvårdsföreskrifler eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning, skall ledningsrätt upplåtas så, atl syftet med bestämmelserna ej motverkas.

Mindre avvikelse från plan eller områdesbestämmelser får ske, om det är förenligt med planens eller bestämmelsernas syfle. Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen eller, efter dess förordnande, den kommunala nämnd som kommunfullmäktige besiämmer, medge

' Senaste lydelse 1977:363.

311

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

relsen får medge undantag enligt första punkten från fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan endast om byggnadsnämnden liUstyrkl del.

Talan mol byggnadsnämnds beslut i fråga som avses i tredje stycket föres hos länsstyrelsen genom besvär. Talan får dock icke föras mol byggnadsnämnds beslul all vägra undantag från fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan. Mol länsstyrelsens beslul i fråga som avses i Iredje stycket föres talan hos regeringen genom besvär.

undanlag från bestämmelser som Bilaea 6 avses i andra styckel.

En kommunal nämnds beslul i fråga som avses i tredje slyckel/år överklagas genom besvär hos länsslyrelsen. Länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje stycket/å/- överklagas genom besvär hos regeringen.

9§

Har stadsplan eller byggnadsplan icke faslslällls för visst område, får ledningsrätl ej upplåtas, om upplålelsen skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eUer motverka lämplig planläggning av området.

Inom område som inte omfattas av detaljplan eller områdesbestämmelser får ledningsrätl inte upplåtas om upplåtelsen skulle försvåra områdels ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området.

21 f

Avser förrättningen ledning som kräver byggnadslov eller som rör område med stadsplan eller byggnadsplan eUer anser byggnadsnämnden vid samråd enligt 19 § all upplåtelsens tillåtlighet enligt 9§ kan sältas i fråga och föreligger från andra synpunkter än som avses i 8-10§§ förutsättningar för all medge upplåtelsen, skall fastighetsbildningsmyndigheten hänskjuta ärendet tiU byggnadsnämnden för prövning. Har ledningens slräckning fasisläUts av koncessionsmyndighet, skall sådanl hån-skjutande dock ej ske.

Finner nämnden hinder enligt 8-10§§ ej möta mot upplåtelsen, skall nämnden lämna medgivande till upplåtelsen.

Talan mot beslut varigenom byggnadsnämnden vägrat medgi-

Om byggnadsnämnden vid samråd enligt 19 § anser all upplåtelsens tillåtlighet enligt 9 § kan sällas i fråga och om del från andra synpunkter än som avses i 9 och 10 §§ finns fömtsättningar för atl medge upplåtelsen, skaU fastighetsbildningsmyndigheten hänskjuta ärendet till byggnadsnämnden för prövning. Har ledningens slräckning faslsläUls av koncessionsmyndighet, skall sådanl hänskjulande dock ej ske.

Finner nämnden atl 9 och 10 §§ inte utgör hinder mol upplålelsen, skall nämnden lämna medgivande till denna.

Beslul varigenom byggnadsnämnden vägrat medgivande tiU

Senaste lydelse 1977:363,

312

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1985/86:90

vande till upplålelsen eller gjort så- upplålelsen eUer gjort sådanl med- RUag ä

dant medgivande beroende av vill- givande beroende av villkor får

kor föres hos länsstyrelsen genom överklagas genom besvär hos läns-

besvär. Talan mol länsstyrelsens styrelsen. Länsstyrelsens beslut/år

beslut föres hos regeringen genom överklagas genom besvär hos rege-

besvär. ringen.

Beslut av byggnadsnämnden eller högre instans varigenom medgivande till upplåtelsen vägrats eller gjorts beroende av viUkor är bindande för fastighetsbUdningsmy ndigheten,

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

313

5 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs all 3 kap. 7 §, 7 kap. 5 §, 9 kap, 8 §, 10 kap, 5 §, 13 kap, 4§ och 22 kap, 11 § jordabalken' skall ha nedan angivna lydelse.

Prop. 1985/86:90 Bilaga 6

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap,

7§

Har byggnad eller annan anläggning uppförts så all den skjuter in på angränsande mark, och skulle anläggningens borttagande eller förändring medföra belydande kostnad eller olägenhel för anläggningens ägare, är denne ej skyldig all avträda den mark som sålunda tagils i anspråk, förtän anläggningen avlägsnas eller blir obrukbar. Vad som sagts nu gäller dock ej, om den som uppförde anläggningen inkräktade på den angränsande marken med avsikt eller av grov vårdslöshet och, när anläggningen överiå-lils lill annan, denne ägde kännedom därom vid sill förvärv.

Den angränsande markens ägare är berättigad lill ersällning för det inlrång som anläggningen medför.

Om Irappa som skjuter över gatulinje finns särskilda bestämmelser.

7 kap,

5 §2

Avtal om upplåtelse av annan nyttjanderätt än tomträtt är inte bindande längre än femtio år från del avtalet slöts. Upplåtelse av fasl egendom inom sladsplan och upplåtelse av jordbmksarrende är dock inte bindande längre än ljugofem år. Upplåtelse av annan nyttjanderätt än jordbruksarrende för någons livstid gäUer utan begränsning till viss lid.

Avtal om upplåtelse av annan nyttjanderätt än tomträtt är inte bindande längre än femtio år från det avtalel slöts. Upplåtelse av fast egendom inom detaljplan och upplåtelse av jordbmksarrende är dock inte bindande längre än ljugofem år. Upplåtelse av annan nyttiande-rätl än jordbruksarrende för någons livstid gäller utan begränsning tiU viss tid.

Avser upplålelsen endasl eller huvudsakligen rätl atl avverka skog för annat ändamål än husbehov, är avtalet ej bindande längre än fem år.

Första och andra styckena gäller ej nyttjanderätt som upplåles av staten. Första stycket inverkar ej på nyttjanderällshavares rätt till förlängning av avlal på gmnd av lag.

Har arrende eller hyra upplåtits på längre tid än den i första styckel föreskrivna längsta liden för nytljanderälts bestånd och vUl fastighetsägaren eller nyttjanderättshavaren frånträda avtalel sedan denna lid gått ut, skaU uppsägning ske.

' Balken omtryckt 1971:1209. - Senaste lydelse 1984:678.

314

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1985/86: 90

"P- BUaga 6

1, arrenderätten är förverkad eller förhåUande som avses i 8 kap, 14 § föreligger,

2, arrendalorn i annal fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån alt avtalet skäligen icke bör förlängas,

3, jordägaren gör sannolikt, atl han själv, hans make eUer avkomling skall bmka arrendestället, och del ej är obiUigl mol arrendalorn all arrendeförhållandet upphör,

'Senaste lydelse 1984:678, Om jordägaren har sagt upp arrendeavtalet, har arrendatom rätt till förlängning av detta, utom när

4, jordägaren gör sannolikt, atl artendeslällel behövs för en mera ändamålsenlig indelning i bmkningsenheter, och del ej av särskilda skäl är obilligl mol artendaiorn att artendeförhållandel upphör,

5, jordägaren gör sannolikt, all 5, jordägaren gör sannolikt, atl artendeställel skall användas i en- arrendestället skall användas i enlighet med fastställd stadsplan eller lighet med en detaljplan, byggnadsplan,

6, jordägaren i annat fall gör sannolikt, att artendeslällel skall användas för annal ändamål än jordbmk, och det ej är obilligt mot artendaiorn alt artcndeförhåUandet upphör.

Om jordägarens intresse blir tillgodosett genom all arrendalorn avlräder endast en del av arrendestället och avtalel lämpligen kan förlängas såvitt avser arrendestället i övrigt, har artendaiorn ulan hinder av första stycket rätt till sådan förlängning,

10 kap, 5§'' Om jordägaren har sagt upp arrendeavtalet, har artendaiorn rätt lill förlängning av detta, utom när

1, artenderätlen är förverkad eller förhållande som avses i 8 kap, 14§ föreligger,

2, artendatorn i annal fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån atl avtalet skäligen icke bör förlängas,

3, byggnad på arrendestället upp- 3, byggnad på arrendestället upp
förts utan byggnadslov i fall då så- förts ulan bygglov i fall då sådant
dant erfordrats eller i strid med erfordrats eller i strid med en de-
plan eller därmed jämförligt beslul taljplan eller områdesbestäm-
av myndighet angående markens melser eller därmed jämförligt be
bebyggande eUer användning, slut av myndighei angående mar
kens bebyggande eller användning,

4, i annal fall byggnad på arten- 4. i annal fall byggnad på arren
destället icke står i överensstäm- destäUet inte står i överensstäm
melse med gällande plan och jord- melse med en detaljplan eller om-
ägaren gör sannolikt, atl han skall rådesbestämmelser och jordägaren
använda marken i enlighel med gör sannolikt, att han skall använda
planen, marken i enlighet med planen eller

bestämmelserna,

" Senaste lydelse 1984:678, 315

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1985/86:90

5, jordägaren gör sannolikt, atl marken skall användas för bebyggelse av Bilaga 6
annal slag än del som avses med upplåtelsen eller för jordbruk, industri

eller annan ekonomisk verksamhet, samt intresset för honom att kunna förfoga över marken för sådant ändamål påtagligt överväger artendalorns inlresse av fortsatt arrende,

6, jordägaren i annal fall har befogad anledning all upplösa arrendeför
hållandet.

Om jordägarens inlresse blir tillgodosett genom atl arrendalorn avlräder endasl en del av artendeslällel och avtalet lämpligen kan förlängas såvitt avser arrendestället i övrigi, har arrendalorn ulan hinder av första slyckel rätt lill sådan föriängning,

13 kap, 4§ I upplåtelsehandlingen skall anges ändamålet med upplåtelsen och det belopp varmed avgälden skall ulgå lill dess annat bestämmes, Handhngen skall dessutom innehålla de närmare föreskrifter rörande faslighetens användning och bebyggelse samt de bestämmelser i övrigt som skall gälla i fråga om tomträtten.

Finns vid tiden för upplåtelsen Finns vid tiden för upplåtelsen

särskilda byggnadsbestämmelser särskilda byggnadsbestämmelser

rörande faslighelen i sladsplan eller rörande fasligheten i en detaljplan

eljesl, anses de ingå i upplålelsen, eller eljest, anses de ingå i upplålel-

om ej annal avlalals, sen, om ej annat avtalats,

22 kap, 11 §

Gemensam inteckning får på ansökan av fastigheternas ägare och efter medgivande av pantbrevets innehavare avlyftas från någon eller några av fastigheterna (relaxation). Besväras faslighet, i vilken inteckning skall kvarstå, av panträtt eller annan rättighet som är inskriven och äger rättigheten lika rätt som eller sämre rätt än inteckningen, fordras att innehavaren av sådan rättighet medger relaxalionen. Svarar fastighet, från vilken inteckningen skall avlyftas, endasl enligt 6 kap. 11 § andra styckel, får relaxation ske utan att den biträtts eller medgivits av den fastighetens ägare eUer av ägaren av eller rältighetshavare i stamfastighelen eller faslighel som före den ifrågavarande svarar för brist i stamfastighelen. Fordras ej fastighetsägarens medverkan till relaxalionen, får relaxation ske på ansökan av pantbrevels innehavare.

Svarar fastigheterna för flera gemensamma inteckningar, får en av inteckningarna icke avlyftas från en faslighet utan atl sådana ålgärder vidtages med de övriga inteckningarna att fasligheten icke vidare svarar för dem gemensamt med någon av de andra fastigheterna,

I fastighel, som bildals genom I fastighet, som bildats genom
avslyckning av område vilket för- avslyckning av område vilket för
värvats av kommun för atl ingå i värvats av kommun för all ingå i
allmän plals inom stadsplan eller allmän plats inom (ie/a//p/an, får på
byggnadsplan, får på begäran av begäran av kommunen relaxation
kommunen relaxation ske ulan ske ulan hinder av bestämmelserna
hinder av bestämmelserna i första i första styckel om att för relaxation
stycket om atl för relaxation förd- fordras medgivande av fastighets-
ras medgivande av fastighetsägare ägare och rättighelshavare, om san- 316

Nuvarande lydelse

och rältighetshavare, om sannolika skäl föreligger för alt områdets värde uppgår till högsl två procent av den odelade faslighelens värde och relaxalionen är väsentligen ulan betydelse för fastighetsägarnas och rättighetshavarnas rätt.

Föreslagen lydelse

nolika skäl föreligger för alt områdels värde uppgår till högsl två procent av den odelade faslighelens värde och relaxalionen är väsentligen utan betydelse för faslighets-ägarnas och rättighetshavarnas rätl.

Prop, 1985/86:90 BUaga6

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

317

6 Förslag till

Lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822)

Härigenom föreskrivs i fråga om naturvårdslagen (1964:822)' dels all 21 § skall upphöra all gälla,

dels att3, 15, 16, 19, 20, 22, 25, 26, 28, 31-34, 36, 39, 40 och 43 §§ skaU ha nedan angivna lydelse.

Prop. 1985/86:90 Bilaga 6

Nuvarande lydelse

Vid prövning av fråga rörande naturvård skall tillbörlig hänsyn lagas lill övriga allmänna och enskilda iniressen som beröras av frågan.

3§

Föreslagen lydelse

Vid prövning av frågor som rör naturvård skall tillbörlig hänsyn las till övriga allmänna och enskilda intressen. Vid prövning av frågor som avses i 7—13 §§, 15 § andra och tredje styckena, 16 § tredje styckel, 18 § första, andra och fiärde styckena samt 19 § skall även lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.

Beslul i frågor som avses i 7— II§§, 13 §, 18§ första, andra och fiärde styckena, 19 § samt 20§ andra styckel får inte meddelas i strid mol en detaljplan eller områdesbestämmelser. Mindre avvikelse får dock ske, om det är förenligt med planens eller bestämmelsernas syfte.

15 §

För atl åt allmänheten trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv råder strandskydd vid havet, insjöar och vattendrag. Strandskyddel omfattar land-och vattenområdet intill 100 meler från strandlinjen vid normalt medelvatlenslånd (slrandskyddsområde).

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan förordna all strandområde som uppenbarligen saknar betydelse för bad och friluftsliv ej skall omfattas av strandskydd. Regeringen eUer myndighei som regeringen besiämmer får också utvidga slrandskyddsområdet, när del behövs för alt tillgodose syftet med strandskyddel, dock högst intUl 300 meler från strandlinjen.

Vid faslstäUelse av generalplan, stadsplan eller byggnadsplan kan, när särskilda skälföreUgga, förordnas all i planen ingående strandområde ej vidare skaU omfattas av strandskydd.

Om det finns särskilda skäl får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordna all ell strandområde som avses ingå i en detaljplan eller omfalias av områdesbestämmelser inte skaU omfattas av slrandskydd.

Lagen omtryckt 1974: 1025.

318

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 90

'6 § Bilaga 6

Inom strandskyddsområde får ej helt ny byggnad uppföras eller befintlig byggnad ändras för atl tillgodose etl väsentligen annal ändamål än del, vartill byggnaden tidigare varit använd, och ej heller ulföras grävnings- och andra förberedelsearbeten för bebyggelse som nu sagts. Ej heller får i annat fall inom strandskyddsområde utföras anläggning eller anordning, varigenom mark tages i anspråk såsom tomt eller allmänheten på annat sätt hindras eller avhålles från att beträda område där den eljest skulle ägt alt färdas fritt.

Regeringen eUer myndighei som regeringen besiämmer får meddela sådana föreskrifter om vad allmänheten har all iakttaga inom slrandskyddsområde som behövas för att trygga ändamålet med strandskyddel. Länsstyrelsen får medgiva undantag från bestämmelserna i första stycket, när särskilda skäl föreligga. Medgives undantag, skall länsstyrelsen bestämma i vilken utsträckning mark får tagas i anspråk såsom tomt eller eljest användas för del avsedda ändamålet.

Första stycket gäller ej anlägg- Första stycket gäller inte anlägg
ning eUer åtgärd som behövs för ningar eller ålgärder som behövs
jordbmket, fisket, skogsskölseln för jordbruket, fisket, skogssköl-
eUer renskölseln och ej tillgodoser seln eUer renskötseln och ej till
bostadsändamål. Första stycket godoser bostadsändamål. Första
gäller ej heller förelag vartiU till- stycket gäller inte heller företag tiU
stånd lämnats enligt vallenlagen vilka tUlstånd har lämnats enligt 4
(1983:291) eller miljöskyddslagen kap. lagen (0000:000) om hushåll-
(1969:387), ning med naturresurser m. m., vat-

tenlagen (1983:291) eller miljöskyddslagen (1969:387),

19 §

Område, inom vilket särskUda åtgärder behövas för all skydda eller vårda naturmiljön men som med hänsyn till den begränsade omfattningen av åtgärderna eller andra omständigheter ej lämpligen bör avsättas lill nalurreserval, kan av länsslyrelsen förklaras som naturvårdsområde. Är ålgärd som bör vidtagas så ingripande alt pågående markanvändning avsevärt försvåras, skall området dock avsättas till naturreservat,

I beslut om bildande av naturvårdsområde skaU angivas gmnden för beslutet och föreskrivas de inskränkningar i nyttjandet av faslighel som behövas för alt trygga ändamålet med beslulel såsom förbud mol eller föreskrifter i fråga om byggnad, upplag, schaktning, plantering och avverkning samt skyldighet för ägaren alt tåla att på hans mark utföres röjning, plantering eller annan liknande ålgärd. Föreskrift kan innefatta förbud alt vidtaga viss ålgärd ulan länsslyrelsens tillslånd, 8 § andra stycket och 10-12§§ äga molsvarande tiUämpning i fråga om naturvårdsområde,

Beslämmelserna i denna paragraf skola ej avse bebyggelse inom område som ingår i fastställd generalplan, sladsplan eller byggnadsplan.

'■ Senaste lydelse 1983:654. 319

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86:90

20 § Bilaga 6
Kan arbelsförelag, som ej omfattas av lillsiåndstvång enligt 18 eller 19 §,

komma att väsenthgt ändra naturmiljön, skall, innan företaget utföres, samråd ske med länsslyrelsen. Regeringen eller myndighei som regeringen besiämmer kan föreskriva alt inom landet eller del därav anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om särskilda slag av arbelsförelag.

Beträffande arbetsförelag som sägs i första stycket äger länsstyrelsen förelägga förelagaren alt vidtaga de åtgärder som finnas erforderliga för all begränsa eller molverka skada på naturmiljön.

Bestämmelsema i denna paragraf Bestämmelsema i denna paragraf skola ej avse bebyggelse inom om- omfattar inte företag lill vilka lill-råde, som ingår i fastställd general- stånd lämnats enligt vallenlagen plan, sladsplan eller byggnads- (1983:291) eller miljöskyddslagen plan, och ej heller företag vartiU (1969:387), lillslånd lämnats enligt vallenlagen (1983:291) eller miljöskyddslagen (1969:387),

21 §
Har byggnad inom område, som

ej ingår i fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan, lämnats alt förfalla och förfulas därigenom naturmiljön i väsentlig mån, äger länsslyrelsen förelägga ägaren alt riva eller iståndsätla byggnaden eller annorledes avhjälpa skadan.

22 §

Tavla, skyll, inskrift eller därmedjämförlig anordning för reklam, propaganda eller liknande ändamål får ej finnas varaktigt anbringad utomhus ulan tillslånd av regeringen eller statlig eller kommunal myndighei som regeringen besiämmer.

Vad i första stycket sägs gäller icke anordning som tjänar tUl upplysning om på stället bedriven affärsrörelse eller annan verksamhet och ej heller anslagstavla för meddelanden rörande kommunala angelägenheter, föreningssammanträden, auktioner eller dylikt. Dock får hos myndighei som avses i första styckel sökas tillstånd jämväl belräffande anordning som här avses. Har sådan anordning anbringats ulan lillslånd eller i slrid mol givet tillstånd och finnes den vara uppenbart vanprydande i landskapsbUden, får myndigheten meddela föreläggande om avlägsnande av anordningen eller vidtagande av annan erforderlig ålgärd därmed.

Affisch eller annan lillfäUig anordning utomhus för reklam, propaganda eller liknande ändamål skall av den som anbringat eUer låtit anbringa anordningen avlägsnas inom fyra veckor efter anbringandet, om ej regeringen eller statlig eller kommunal myndighet som regeringen besiämmer medgivh annal. Vad nu sagts gäller ej anordning eller på anslagstavla anbringade meddelanden som avses i andra styckel.

' Senaste lydelse 1983:654, 320

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop, 1985/86:90

Bestämmelserna i denna paragraf avse ej anordning för vilken byggnadslov erfordras eller givits.

Bestämmelsema i denna paragraf gäller inte anordningar för vilka bygglov krävs.

Bilaga 6

25 §"

Ägare av faslighel och innehavare av särskild rätl till fastighel är berättigade lill ersättning i den utsträckning som anges i 26, 28 och 30 §§, Alt i vissa faU även borgenär, som har panträtt i fasligheten, är berättigad lill ersällning framgår av 34 § andra slyckel. Om inlösen av faslighet finns föreskrtfter i 27 §,

Ägare av fastighel och innehavare av särskild rätt till fastighel är berättigade till ersättning av slalen i den utsträckning som anges i 26, 28 genär, som har panträtt i fastigheten, är berättigad tUl ersättning framgår av 34 § andra styckel. Om inlösen av faslighet finns föreskrifter 127 §, ler i 27 §,

I fråga om ersättning och inlösen skall expropriationslagen (1972:719) i tUlämpliga delar lända tUl efterrättelse i den mån avvikande bestämmelser ej meddelas i denna lag, 4 kap, 3 § expropriationslagen skall äga tillämpning i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio år före del lalan väcktes vid domstol.

26 §'

Medföra föreskrifter enligt 8 eUer 9§ all pågående markanvändning avsevärt försvåras eller atl mark tages i anspråk, äro fastighetsägaren och innehavare av särskild rätl till fasligheten berättigade till ersättning av staten för den skada de härigenom lida.

Medför föreskrifter enligt 8 eller 9§ all pågående markanvändning avsevärt försvåras eller atl mark las i anspråk, är fastighetsägaren och innehavare av särskild rätt lUI fastighelen berättigade till ersättning av slalen för den skada de härigenom lider. Har föreskrifterna efter förordnande enligt 43 § iredje styckel beslutats av en kommunal myndighet, skall ersättningen stället betalas av kommunen.

Innebär föreskrift enligt 8§ förbud att vidtaga viss åtgärd utan länsstyrelsens tillstånd, må ersällning i anledning av den föreskriften ej ulgå med mindre lillslånd vägrats eller förenats med särskilda viUkor,

Innebär föreskrift enligt 8§ förbud att vidla viss åtgärd utan länsslyrelsens eller en kommunal myndighels lillslånd, wrgår e/ersättning i anledning av den föreskriften om inte tillslånd vägrats eller förenats med särskilda viUkor, Har förbud meddelals enligt 11 § och vägras tillslånd som där avses, äger

vad i första slyckel stadgas om föreskrifter enligt 8 eller 9§ motsvarande

lillämpning.

''Senaste lydelse 1984:121, Senaste lydelse 1982: 1097,

321

21 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 90

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

28 §«

BUaga6

För skada och intrång som tillfogas ägare av faslighel och innehavare av särskild rätt liU faslighet genom undersökning enligt 42 § första eller andra slyckel utgår ersällning. Talan om ersättning väcks vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller störte delen därav ligger.

För skada och intrång som tillfogas ägare av faslighet och innehavare av särskild rätt lill fastighel genom undersökning enligt 42 § första eller andra styckel utgår ersättning av staten. Talan om ersättning väcks vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger.

31 § Ersättning enligt 26 § tredje stycket skall bestämmas all ulgå med visst årligt belopp. Ersättningen må, om särskilda skäl äro därtill, avräknaså gottgörelse som sedermera kan komma att utgå jämlikt 26 § första stycket eller 27 §,

Om särskilda skäl äro därtill, kan jämväl ersällning enligt 26 § första stycket eller 30 § på begäran antingen av staten eller av faslighelsägaren eUer annan sakägare fastställas att utgå med visst årligt belopp med rätt för staten och den ersättningsberättigade all erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.

Om del finns särskUda skäl, kan jämväl ersättning enligt 26 § första stycket eller 30 § på begäran antingen av slalen eller kommunen eller av faslighelsägaren eller annan sakägare fastställas atl utgå med visst årligt belopp med rätt för slalen eller kommunen saml den ersättningsberättigade att erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.

32 §»

Innan beslut fattas som kan föranleda ersättningsskyldighet enligt denna lag, äger länsstyrelsen förelägga den, som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen av faslighel, atl inom viss lid, minsl två månader, göra anmälan därom hos länsslyrelsen vid påföljd alt han eljesl skall hava förioral sin lalan.

Vad i fråga om ersättning eller lösen avlalals eller uppenbariigen förutsatts skola gäUa meUan staten och sakägare skall gäWa jämväl mot den som efler del rätlen tiU gottgörelse uppkom förvärvat sakägarens rätt i avseende å fastigheten.

Innan beslul fattas som kan föranleda ersättningsskyldighet enligt denna lag, får länsslyrelsen eUer kommunen förelägga den, som vUl göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen av faslighet, alt inom viss lid, minsl två månader, göra anmälan därom hos länsstyrelsen eller kommunen vid påföljd all han annars skall ha förlorat sin talan.

Vad som i fråga om ersättning eller lösen har avlalals eller uppenbariigen fömtsälts gälla mellan staten och sakägare eller mellan kommunen och sakägare skall gälla även mot den som efler del rätten lill gottgörelse uppkom har förvärvat sakägarens rätl i avseende på faslighelen.

' Senaste lydelse 1982: 1097, Senaste lydelse 1982: 1097, * Senaste lydelse 1982: 1097,

322

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

33 f

Har ej överenskommelse Iräffals om ersättning enligt 26 eller 30 § eller om inlösen av fastighet enligt 27 § och har icke den, som vill göra anspråk på ersällning eller fordra inlösen, jämlikt 32 § första styckel förioral sin talan, åligger det honom att väcka talan mol staten hos fastighetsdomslolen inom etl år från det laga krafl åkommil del beslut vara anspråket grundas, vid påföljd all han eljest går rätlen därtill for-lustig.

Slalen äger, då fråga uppkommit om meddelande av föreskrifter enligt 8 eller 9 §, vid fastighetsdomstolen väcka lalan mol sakägare om fastställande av de vUlkor som, därest föreskrifterna meddelas, skola gälla beträffande ersättning eller inlösen. Meddelas ej föreskrifter av det innehåll, som förutsatts vid fastighetsdomstolen, inom ett år från del målet avgjorts genom lagakraftägande dom, skall domen ej längre vara bindande för parterna.

Har ej överenskommelse träffats om ersällning enligt 26 eller 30 § eller om inlösen av fastighel enligt 27 § och har icke den, som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen, jämlikt 32 § första styckel förioral sin lalan, åligger det honom all väcka lalan mot staten eller kommunen hos fastighetsdomstolen inom ell år från del att beslulel på vilket anspråket grundas har vunnil laga kraft, vid påföljd atl han annars förlorar rätten all kräva ersättning eUer inlösen.

Staten eller kommunen får, då fråga uppkommit om meddelande av föreskrifter enligt 8 eller 9 §, vid fastighetsdomstolen väcka talan mol sakägare om fastställande av de villkor som, därest föreskrifterna meddelas, skola gälla beträffande ersättning eller inlösen. Meddelas ej föreskrifter av det innehåll, som förutsatts vid fastighetsdomstolen, inom etl år från det målet avgjorts genom lagakraftägande dom, skall domen ej längre vara bindande för parterna.

Bilaga 6

34 §'« Är fastighetsägaren enligt 26 § första slyckel tillkommande ersällning bestämd att ulgå på en gång och har fasligheten genom det beslut, som föranlett rätten till ersättning, undergått sådan minskning i värde all den kan antagas ej utgöra full säkerhet för borgenär, som då rällen lill ersättning uppkom hade panträtt i fastigheten, skall ersättningen nedsättas hos länsslyrelsen.

Om borgenär som avses i första stycket lider förlusl till följd av atl nedsättning ej skell, har han rätt lill ersättning av staten för förlusten mot avskrivning å fordringshandlingen. Detsamma gäller, om borgenär hder förlusl därigenom atl ersättning bhvit för lågt beräknad och ersättningen till följd av överenskommelse mellan staten och den ersättningsberätligade eller av annan anledning ej blivit prövad av domslol. Talan om ersällning enligt det-

" Senaste lydelse 1982: 1097, '" Senaste lydelse 1982: 1097,

Om borgenär som avses i första slyckel lider förlust till följd av alt nedsättning ej sketl, har han rätl till ersättning av staten eUer kommunen för förlusten mot avskrivning på fordringshandlingen. Detsamma gäller, om borgenär lider förlusl därigenom att ersättning blivit för lågt beräknad och ersättningen lill följd av överenskommelse mellan staten eller kommunen och den ersättningsberättigade eller av annan anledning ej blivit prövad av

323

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

ta stycke skall väckas vid fastighetsdomstolen.

domslol. Talan om ersättning enligt detta stycke skall väckas vid fastighetsdomstolen.

BUaga6

36 §"

Ogillas yrkande om ersättning eller inlösen i mål som ej anhängiggjorts av staten, lillämpas allmänna regler om rättegångskostnad. Om den som framställer ersättningsanspråk har haft skälig anledning att få sin lalan om ersättning prövad av domstol, kan dock efter omständigheterna förordnas, all slalen skall ersätta honom hans rättegångskostnad eller alt vardera parlen skall bära sin kostnad.

OgiUas yrkande om ersättning eller inlösen i mål som ej anhängiggjorts av slalen eUer en kommun, tillämpas allmänna regler om rättegångskostnad. Om den som framställer ersättningsanspråk har hafl skälig anledning alt få sin talan om ersättning prövad av domslol, kan dock efler omständigheterna förordnas, all slalen eller kommunen skall ersätta honom hans rättegångskostnad eller atl vardera parten skaU bära sin kostnad.

39 §' Har någon överträtt beslul eUer föreskrift som avses i 37 § första styckel 1, 2, 4, 6 eller 8§ får länsslyrelsen förelägga honom atl åstadkomma rättelse. Har i fråga om en viss faslighel eller byggnad, anordning eller anläggning på annans mark ägaren tUl egendomen begått överträdelsen och övergår egendomen lill ny ägare, får denne föreläggas all vidla rättelse, om det inte är oskäligt. Är fråga om överträdelse av beslul eller föreskrift över vars efterlevnad kommunal nämnd med stöd av överlålelse enligt 18 b § utövar tillsyn, tillkommer del i stället nämnden atl meddela sådant föreläggande, I beslul om föreläggande får vite sättas ul. Vidare får tingsrätten meddela handräckning för atl åstadkomma rättelse. Ansökan om handräckning får göras av allmän åklagare, statens naturvårdsverk, länsstyrelsen, den kommunala nämnd som handhar nalurvårdsfrågor eller, i fall där kommunal nämnd har all meddela föreläggande, av den nämnden. Beträffande sådan handräckning fmns bestämmelser i 17§ handräckningslagen (1981:847),

Vid meddelande av föreläggande enligt 17 § första styckel, 20 §, 21 § eller 22 § andra styckel får länsslyrelsen utsätta vite, Eflerkoms ej sådant föreläggande, skall på anmodan av länsstyrelsen kronofogdemyndigheten föranstalta om all ålgärden vidtages.

Vid meddelande av föreläggande enligt 17 § första styckel, 20 § eller 22 § andra slyckel får länsstyrelsen utsätta vite, Eflerkoms ej sådant föreläggande, skall på anmodan av länsstyrelsen kronofogdemyndigheten föranstalta om att ålgärden vidtages.

Byggnadsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande enligt 17 § tredje slyckel. Miljö- och hälsoskyddsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande enligt 24§, Eflerkommes ej föreläggandel, äger vederbörande nämnd låta vidtaga åtgärden på den försumliges bekostnad.

" Senaste lydelse 1982: 1097, ' Senaste lydelse 1985:211.

324

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop, 1985/86:90

I beslul om föreläggande som avses i första, andra eller tredje stycket får förordnas atl beslulel skall gälla utan hinder av all del inte har vunnil laga kraft.

Bilaga 6

40 §'3

Talan mol kommunal myndighets beslul enligt denna lag föres hos länsslyrelsen genom besvär.

Talan mol beslut av annan statlig myndighet än regeringen i ärende enligt 13 §, 17§, 20§ andra slyckel eller 21, 22 eller 24 §, 39 § såvitt avser annal än handräckning eller 47 § förs hos kammarrällen genom besvär, Mol beslul enligt denna lag av annan statlig myndighet än regeringen förs i övrigi lalan hos regeringen genom besvär.

Statens naturvårdsverk äger föra lalan mot beslut enligt denna lag eller enh"gt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen.

En kommunal myndighets beslul enligt denna lag/år överklagas hos länsslyrelsen genom besvär,

Beslul av annan statiig myndighet än regeringen i ärende enligt 13 §, 17 §, 20 § andra slyckel, 22 eller 24 §, 39 § såvitt avser annal än handräckning eller 47 §/år överklagas hos kammartätten genom besvär, Beslul i övrigi enligt denna lag av annan statlig myndighei än regeringen/år överklagas hos regeringen genom besvär.

Statens naturvårdsverk får överklaga beslul enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen.

Finner myndighei atl den ej kan helt bifalla framställning från fortifikalionsförvallningen eller statens vägverk om undanlag som avses i 16 § Iredje stycket, hänskjutes ärendet till regeringens prövning,

43 § Innan länssslyrelsen fattar beslut om bUdande av naturreservat eller naturvårdsområde eller avgör annat naturvårdsärende av vikt, skall länsslyrelsen samråda med kommunen.

Regeringen eller myndighei som regeringen bestämmer får förordna att befogenhet som enligt 16 § Iredje slyckel, 17§, 19§ såvitt avser tillslånd att vidtaga viss ålgärd, 21 § och 39 § andra slyckel ankommer på länsstyrelse, skaU ankomma på kommunal myndighei.

Regeringen eller myndighei som regeringen besiämmer får förordna att befogenhet som enligt 16 § tredje styckel, 17 §, 19 § såvitt avser lillslånd alt vidtaga viss åtgärd, saml 39 § första och andra styckena ankommer på länsstyrelse, skall ankomma på kommunal myndighet.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna alt de befogenheter som enligt 7-9, 11 och 12 §§ tillkommer länsstyrelsen även skall tillkomma en kommunal myndighet.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987, Om länsslyrelsen har beslutat föreläggande med stöd av 21 § skall vid överprövning av beslulel 21 § och 40 § andra stycket i deras tidigare lydelse tillämpas.

" Senaste lydelse 1981:859,

325

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:244) om allmänna valten-

och avloppsanläggningar dels att 9, 10, 12, 18, 25 och 37 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels alt i lagen skall införas två nya paragrafer, 29a och 38 §§, av nedan

angivna lydelse.

Prop. 1985/86:90 Bilaga 6

Föreslagen lydelse

Ägare av faslighet inom en allmän va-anläggnings verksamhetsområde skall belala avgifter till huvudmannen, om fastigheten behöver anordningar för vallenförsörjning och avlopp saml behovel inte kan med större fördel tillgodoses på annal sätt än genom anläggningen. För obebyggd fastighel, som enligt en detaljplan är avsedd för bebyggande, skall, om inte särskilda skäl föranleder annal, behovel av anordningar för vattenförsörjning och avlopp bedömas som om fastigheten var bebyggd enligt planen.

Nuvarande lydelse

9§

Ägare av fastighel inom allmän va-anläggnings verksamhetsområde skall betala avgifter lill huvudmannen, om fasligheten behöver anordningar för vallenförsöijning och avlopp samt behovel ej kan med större fördel tillgodoses på annal sätt än genom anläggningen. För obebyggd fastighel, som enligt sladsplan eUer byggnadsplan är avsedd för bebyggande, skaU, om ej särskilda skäl föranleder annal, behovel av anordningar för valtenför-söijning och avlopp bedömas som om fastighelen vore bebyggd enligt planen.

Avgiftsskyldighel inträder, när huvudmannen upprättat förbindelsepunkt som anges i 13 § och undertätlal fastighetsägaren därom.

10 §

Utöver vad som följer av 9 § har huvudman för allmän va-anläggning rätt alt av ägare lill sådan faslighel inom sladsplan eller byggnadsplan som är avsedd för bebyggande taga ut avgift för avledande genom anläggningen av vatten från gala, väg eller annan allmän plats inom planområdet.

Avgift får ej tagas ut innan åtgärder för avledandet blivit utförda.

Utöver vad som följer av 9 § har huvudmannen för en allmän va-anläggning rätt alt av ägare till sådan fastighet inom en detaljplan som är avsedd för bebyggande ta ul avgift för atl genom anläggningen avleda vallen från aUmänna platser inom planområdei.

Avgift får inte tas ul innan åtgärder för avledandet blivit utförda.

12 §• Allmän va-anläggning skall ulföras så all hälsoskyddels inlresse tillgodoses. Den skall vara försedd med de anordningar som kräves för atl den skall fylla sitt ändamål och tillgodose skäliga anspråk på säkerhel. Behövs för viss bebyggelse anordningar endast för vattenförsörjning eller endast för avlopp, skall anläggningen avpassas efter detta.

Senaste lydelse 1983:302.

326

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop, 1985/86:90

Allmän va-anläggning får ej inrättas i slrid mol fastställd plan eller bestämmelser för markens bebyggande eher så alt ändamålsenlig bebyggelse eller lämplig planläggning försvåras.

En allmän va-anläggning får inte inrättas i strid mol detaljplan, områdesbestämmelser eller andra bestämmelser för markens bebyggande eller så atl ändamålsenhg bebyggelse eller lämplig planläggning försvåras. Mindre avvikelse från plan eller områdesbestämmelser får dock ske, om del är förenligt med planens eller bestämmelsernas syfte.

Så länge allmän va-anläggning behövs skall huvudmannen underhålla anläggningen och i övrigt sörja för att den på tillfredsstäUande sätt fyller sitt ändamål.

Bilaga 6

18 §

Regler om beskaffenhet av va-installation och utförande av installationsarbete finns i byggnadsstadgan (1959:612) och med stöd av stadgan meddelade föreskrifter.

Regler om beskaffenhet av va-in-slallalion och utförande av installationsarbete finns i plan- och bygglagen (0000:000) och med stöd av lagen meddelade föreskrifter.

25 §

Avgifter enligt 10 § får ej överskrida huvudmannens kostnad för all genom anläggningen avleda vatten från gata, väg eller annan allmän plats inom del område varom är fråga, I den mån omfattningen av plalserna uppenbarligen överstiger områdets eget behov, skall kostnaden bäras av den som svarar för all platserna ställes i ordning och un-derhålles.

Avgifter enligt 10 § får ej överskrida huvudmannens kostnad för att genom anläggningen avleda vatten från allmänna platser inom det område varom är fråga, I den mån omfattningen av platserna uppenbarligen överstiger områdets eget behov, skall kostnaden bäras av den som svarar för all plalserna ställes i ordning och underhåUes,

29 a §

Om engångsavgift har betalats för utförande av en aUmän va-an-täggning enligt denna lag eller enligt molsvarande äldre bestämmelser, är huvudmannen skyldig alt betala tUlbaka avgiften eller en del av den, om skada uppkommer för ägaren av faslighelen genom all han, på grund av all bygglov vägras, inte kan använda fastighelen så som förutsattes när avgiften betalades.

Huvudmannen är också skyldig atl betala ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag faslighelsägaren betalade avgiften.

327

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1985/86: 90

37 § Bilaga 6
Va-nämnden prövar mål angående inlösen eller ersättning enligt 15 eller

16 § saml mål som rör tvist mellan huvudman och fastighetsägare om

1, rätt all bmka allmän va-anläggning eller skyldighel atl genom avgift
bidraga till kostnaderna för sådan anläggning,

2, tillämpning eller tolkning av allmänna bestämmelser eller taxa,

3, gihighelen, beståndet eller rätta innebörden av avlal mellan huvudman och fastighetsägare,

4, villkor för brukande av aUmän va-anläggning i den mån allmänna besiämmelser och taxa ej är tillämpliga samt avtal ej kunnat träffas,

5, fordran på avgift till huvudman för allmän va-anläggning,

6, skadestånd eller annan påföljd 6, skadestånd eUer annan påföljd enligt 29 eller 30§, enligt 29, 29a eller 30 §,

7, annan va-fråga, som avses i denna lag,

38 §2

Talan om återbetalning enUgl 29 a § skall väckas inom två år från det alt del beslul, på vilket lalan grundas, vann laga kraft. Talan får dock väckas senare, om skadan inte rimUgen kunde förutses inom angiven tid.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987,

Förutvarande 38 § upphävd genom 1976:842, 328

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem

dels att 10 och 13 §§ skaU ha nedan angivna lydelse,

dels atl i lagen skall införas två nya paragrafer, 30 a och 39 §§, av nedan angivna lydelse.

Prop. 1985/86:90 BUaga6

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 §

Ägare av fastigheter inom ell allmänt värmesystems verksamhels-område som ej är undantagna enligt 3 § skall belala avgifter till huvudmannen, om faslighelen behöver anordningar för värme och om behovel ej med större fördel kan tillgodoses på annat sätt än genom värmesystemet. För obebyggda fastigheter, som enligt en detaljplan är avsedda för bebyggande, skall behovet av anordningar för värme bedömas som om faslighelen var bebyggd enligt planen, om inte särskilda skäl föranleder annat.

Ägare av fastigheter inom etl aUmänl värmesystems verksamhels-område som ej är undantagna enligt 3 § skall belala avgifter till huvudmannen, om fasligheten behöver anordningar för värme och om behovet ej med större fördel kan tillgodoses på annat sätt än genom värmesystemet. För obebyggda fastigheter, som enligt stadsplan eller byggnadsplan är avsedda för bebyggande, skall behovet av anordningar för värme bedömas som om fastighelen var bebyggd enligt planen, om inte särskilda skäl föranleder annat,

Avgiftsskyldighel inträder, när huvudmannen har upprättat förbindelse-punkt som anges i 14 § och undertätlal fastighetsägaren om del,

13 § Ell allmänt värmesystem skall vara försett med de anordningar som krävs för att det skaU fylla sitt ändamål och tUlgodose skäliga anspråk på säkerhel.

Ett allmänt värmesystem får ej inrättas i slrid mot en fastställd plan eUer bestämmelser för markens bebyggande eller så att ändamålsenlig bebyggelse eller lämplig planläggning försvåras.

Ell allmänt värmesystem får inte inrättas i strid mot detaljplan, områdesbestämmelser eller andra bestämmelser för markens bebyggande eUer så atl ändamålsenlig bebyggelse eher lämplig planläggning försvåras. Mindre avvikelse från plan eller områdesbestämmelser får dock ske, om det år förenligt med planens eller bestämmelsernas syfle.

Så länge ett aUmänt värmesystem behövs skaU huvudmannen underhåUa systemet och i övrigt sörja för all del på tillfredsställande sätt fyUer sitt ändamål.

329

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

30 a §

Om engångsavgift har belalals för inrättande av ell aUmänl värmesystem enligt denna lag eller enligt motsvarande äldre bestämmelser, är huvudmannen skyldig all belala tillbaka avgiften eller en del av den, om skada uppslår för ägaren av faslighelen genom alt han, på grund av atl bygglov vägras, inte kan använda fasligheten så som förutsattes når avgiften betalades. Huvudmannen är också skyldig all belala ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag fastighetsägaren betalade avgiften.

Prop. 1985/86:90 Bilaga 6

39 §

Talan om återbetalning enligt 30 a § skall väckas inom två år från del all del beslul, på vilket lalan grundas, vann laga krafl. Talan får dock väckas senare, om skadan inie rimligen kunde förulses inom angiven lid.

Denna lag träder i kraft den I januari 1987,

330

9 Förslag till Prop, 1985/86:90

Lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973: 531) Bilaga 6

Härigenom föreskrivs all 2 a, 2 b och 5-7 §§ bosladssaneringslagen (1973:531) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2a§'

Hyresnämnd får förbjuda fastighetsägare all i fasligheten utföra förbättringsarbete eUer liknande åtgärd, som ej kräver byggnadslov, om ej ålgärden behövs för all bostadslägenhet skall uppnå lägsta godtagbara standard. Förbud meddelas, om det är uppenbart atl ålgärden ej är påkallad av boende-hänsyn. Fråga om förbud eller hävande av förbud upplages på ansökan av organisalion av hyresgäster eller av fastighetsägaren.

Om organisalion av hyresgäster motsätter sig att i faslighel vidlages annan åtgärd, som kräver byggnadslov, än som behövs för att bostadslägenhet skall uppnå lägsta godtagbara standard, får åtgärden vidtagas endasl om hyresnämnden på ansökan av faslighelsägaren medger det, Sådanl medgivande får lämnas endasl om särskilda skäl förehgger därtUI,

Hyresnämnd får förbjuda fastighetsägare alt i faslighelen ulföra förbättringsarbete eller liknande åtgärd, som ej kräver bygglov, om ej ålgärden behövs för alt bostadslägenhet skall uppnå lägsta godtagbara standard. Förbud meddelas, om del är uppenbart atl åtgärden ej är påkallad av boendehänsyn. Fråga om förbud eller hävande av förbud upplages på ansökan av organisalion av hyresgäster eller av fastighetsägaren.

Om organisation av hyresgäster motsätter sig atl i fastighet vidtagas annan åtgärd, som kräver bygglov, än som behövs för att bostadslägenhet skall uppnå lägsta godtagbara standard, får åtgärden vidtagas endasl om hyresnämnden på ansökan av fastighetsägaren medger det, Sådanl medgivande får lämnas endast om särskilda skäl föreligger därtiU,

2b§ Bostadslägenhet skall anses ha lägsta godtagbara standard om den är försedd med anordning inom lägenheten för

1, kontinuerlig uppvärmning,

2, kontinuerhg tillgång till varmt och kallt vallen för hushåll och hygien,

3, avlopp för spillvatlen,

4, personlig hygien, omfattande toalett och Ivältsläll saml badkar eller dusch,

5, försörjning med eleklrisk ström för normal hushållsförbrukning,

6, matiagning, omfattande spis, diskho, kylskåp, förvaringsutrymmen och avslällningsytor.

Vidare skaU tillgång finnas tiU förrådsulrymme inom fasligheten och lill anordning för hushållsivätt inom faslighelen eller inom rimligl avslånd från denna.

' Senaste lydelse 1974:821, Senaste lydelse 1974:821,

331

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

Ulöver första och andra styckena Ulöver första och andra styckena Bilaga 6

gäller i fråga om lägsta godtagbara standard att husel ej har sådana brister som avses i 48 a § andra stycket byggnadsstadgan (1959: 612).

gäller i fråga om lägsta godtagbara standard atl husel ej har sådana brister / hållfasthet, brandsäkerhet eller sanitära förhållanden som innebär så avsevärda olägenheter all de inte skäligen kan godias.

Föreligger särskilda skäl, skall bostadslägenhet utan hinder av första slyckel 4 anses ha lägsta godlabära standard, om tillgång till toalett finns i nära anslutning till lägenheten och anordning för bad eller dusch finns i huset. Förekommer eljesl avvikelser från vad som föreskrives i första eller andra stycket, skall lägenheten anses ha sådan standard, om särskilda skäl föreligger och avvikelsen ej är belydande.

5§

Upprustningsåläggande får meddelas, om fastighelen med hänsyn till kostnaden för den åtgärd som avses med åläggandel kan beräknas ge skäligt ekonomiskt utbyte.

Upprustningsåläggande får meddelas, om fastigheten med hänsyn lill kostnaden för den ålgärd som avses med åläggandel kan beräknas ge skäligt ekonomiskt utbyte. Vid denna beräkning skaU faslighelen anses ha etl värde som motsvarar nio tiondelar av det värde den skulle ha om den befintliga byggnaden fick ersättas med en i huvudsak likadan byggnad.

6§

Användningsförbud får meddelas, om fasligheten efter åtgärd som avses i 2 § första stycket kan beräknas ej ge det utbyte som avses i 5 § eller om det kan antagas att byggnadslov till ålgärden ej kommer atl beviljas, Sådanl förbud får meddelas endast belräffande lägenhet som har betydande brister i förhåUande till lägsta godtagbara standard.

Har uppmstningsåläggande meddelats men beviljas ej byggnadslov till den ålgärd som avses med åläggandet, är åläggandet förfallel.

Användningsförbud får meddelas, om fastighelen efler åtgärd som avses i 2 § första styckel kan beräknas ej ge del utbyte som avses i 5 § eller om det kan antagas atl bygglov tiU åtgärden ej kommer atl beviljas. Sådant förbud får meddelas endast beträffande lägenhet som har betydande brister i förhållande lill lägsta godtagbara standard.

7§

Har upprustningsåläggande meddelats men beviljas ej bygglov liU den ålgärd som avses med åläggandet, är åläggandel förfallel.

Har byggnad vari finns lägenhet som avses med uppmstningsåläggande eller användningsförbud rivits, är åläggandet eller förbudel förfallet.

Har sådan åtgärd vidtagits att lägenhet, som avses med användningsförbud, uppnår lägsta godtagbara standard, är förbudet förfallel.

Om i annal fall kommunen förklarar all den ej påfordrar all ålgärd, som avses med upprustningsåläggande, vidtages eller atl användningsförbud skaU iakttagas, är åläggandet eller förbudet förfallet.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987,

Om uppmstningsåläggande har sökts före ikraftträdandet, skaU 5 § i dess äldre lydelse lillämpas i ärendet.

332

10 Förslag till Prop, 1985/86:90

Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979: 230) Bilaga 6

Härigenom föreskrivs att 2 § jordförvärvslagen (1979:230) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§' Förvärvslillslånd enligt 1 § behövs inte,

1, om egendomen förvärvas från staten genom överlålelse av lantbruks
nämnd eller lanlbruksslyrelsen,

2, om egendomen förvärvals av staten genom annan myndighet än statens affärsdrivande verk,

3, om kommun förvärvar egendomen från slalen eller utövar förköpsräll enligt förköpslagen (1967:868),

4, om egendomen förvärvas av kreditinrättning som enligt lag eller enligt reglemente eller bolagsordning, som regeringen har faslställt, är skyldig att åter avyttra egendomen,

5, om förvärvaren är gift med överlåtaren och inte heller om förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överlåtarens avkomling, alll under fömtsättning atl överlåtaren inte är skyldig alt avyttra egendomen enligt 16 § eller enligt 3 kap, 1 § lagen (1982:618) om utländska förvärv av fasl egendom m, m,,

6, om förvärvet skall prövas enligt lagen om utländska förvärv av fasl egendom m,m,,

7, om egendomen ingår i stads- 7, om egendomen enUgt detaljplan eUer är avsedd för annal ända- plan eller områdesbestämmelser år mål än jordbmk eller skogsbmk en- avsedd för annal ändamål än jord-ligt byggnadsplan, fastställd efter bmk eher skogsbmk,

den 1 januari 1948,

8, om förvärvet omfattar område som är avsett för annal ändamål än jordbruk eller skogsbmk eller sådan fastighel som har nybildats för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk och som därefter inte har undergått taxering,

9, om andel i faslighel förvärvas av någon som redan äger till samma taxeringsenhet hörande andel i faslighelen och som inte är skyldig alt avyttra sislnämnda andel enligt 16§,

10, om förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

Senaste lydelse 1982:630, 333

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark

Härigenom föreskrivs att 2§ lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark skall ha nedan angivna lydelse.

Prop, 1985/86:90

Bilaga 6

Nuvarande lydelse 2§ Lagen är inte tillämplig på jordbmksmark

1, som ingår i fastighel, som har bildats för annal ändamål än jordbruk och som därefter inte har taxerats,

2, som ingår i stadsplan eller som enligt byggnadsplan, fastställd efter d. 1 jan. 1948, är avsedd för annat ändamål än jordbruk.

Föreslagen lydelse

2. som enUgt detaljplan eller områdesbestämmelser är avsedd för annat ändamål än jordbmk.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987,

334

Bilaga 7 Prop, 1985/86:90 Bilaga 7

De till lagrådet den 13 juni 1985 remitterade lagförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1983: 291)

Härigenom föreskrivs att 1 kap, 4§, 3kap, 1, 2 och 6§§, 9 kap, 6§ och 11 kap, 1 § vattenlagen (1983:291) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap,

4§'

I denna lag avses med

1, vattenreglering: ändring av vatlenföringen i ell vattendrag till förmån
för annat valtenförelag,

2, vatlenöverledning: vattenreglering genom överföring av ytvatten från ett vallenområde till etl annat,

3, vattentäkt: bortledande av yl- eller gmndvatten för vattenförsörjning, värmeuivinning eller bevattning,

4, markavvaltning: ålgärder enligt 3 § första stycket 4,

5, avloppsvatten: spillvatten eller 5, avloppsvatten: spillvatten eller

annan flytande orenlighet, vallen som använls för kylning vid driften av en fabrik eller annan inrättning, vatten som avleds för sådan avvattning inom deialjplan som inte sker för en viss eller vissa fastigheters räkning saml vatten som avleds för avvattning av en begravningsplats.

annan flytande orenlighet, vatten som använts för kylning vid driften av en fabrik eller annan inrättning, vatten som avleds för sådan avvattning inom sladsplan eller byggnadsplan som inte sker för en viss eller vissa fastigheters räkning samt vatten som avleds för avvattning av en begravningsplats.

3 kap,

1 §

Ell vallenföretag får inte komma lill stånd, om det med hänsyn tUl valet av plats eller på någol annal sätt möler hinder från aUmänna planeringssynpunkler.

Ell valtenförelag får inte komma till stånd, om del med hänsyn lill valet av plals eller' på någol annat sätt möler hinder från aUmänna planeringssynpunkter. Vid tUlståndsprövningen av ell vallenföretag skall lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.

Byggnads- och andra anläggningsarbeten som ulgör valtenförelag eller utförs för ell vatlenföretag får inte strida mol fastsläUd gene-

' Senaste lydelse 1984:913. - Senaste lydelse 1985:621.

Ell vallenföretag och anläggningsarbeten som utförs för ell vallenföretag får inte strida mot en detaljplan eller områdesbesläm-

335

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ralplan, stadsplan eller byggnads- melser. Mindre avvikelse frän

plan. Mindre avvikelse från plan planen eller beslämmelserna får

utgör dock inte hinder mol tiUstånd ske, om det är förenligt med pla-

liU förelaget, om avvikelsen är för- nens eller bestämmelsernas syfte.
enlig med planens syfte.

Gäller eljest, i andra fall än som avses i 16, 18 och 20 §§ naturvårdslagen (1964:822), särskilda bestämmelser för bebyggande eller annan användning av ett mark- eller vattenområde, skall vattenföretagel utföras så att syftet med beslämmelserna inte molverkas.

Beslämmelserna i 1, 2 och 4 §§ gäller inte

Prop, 1985/86:90

Bilaga 7

1. vatlenföretag som vid prövning av en viss verksamhet enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385) har angetts som ett villkor för verksamhelen.

1. vatlenföretag som vid prövning av en viss anläggning eller ålgärd enligt 4kap. lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m. har angetts som ett villkor för anläggningens eller åtgärdens utförande,

2. broar eller andra vatlenföretag för väg, järnväg, tunnelbana eller spårväg, vars anläggande har prövats i särskUd ordning,

3. rörledningar i vatten, vartill koncession har meddelats enligt lagen (1978:160) om vissa röriedningar,

4. verksamhet, vartill bearbetningskoncession har meddelals enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheler,

9 kap, 6§ Då löseskiUingen bestäms, skall en sådan ökning av fastighetens marknadsvärde av någon betydelse, som har ägl mm under tiden från dagen tio år före del lalan väcktes vid domslol eller förtättningen påkallades, räknas ägaren tillgodo endast i den mån del bhr utrett alt den beror på någol annat än förväntningar om en ändring i markens tUlåtna användningssätt. Om ingreppet är sådanl atl inträngsersällning skall betalas, skall vad som har sagts om beräkningen av marknadsvärdet tillämpas i fråga om värdet före ingreppet. Värderingen skall ske med hänsyn till fastighetens skick när ersättningsfrågan avgörs eller, om faslighelen dessförinnan har tillträtts eller lagils i anspråk eller skadats, när detta skedde.

Om en stadsplan eller en byggnadsplan, enligt vilken marken har avsetts för enskUt bebyggande, har faslslällls innan talan väcktes vid domslol eller förrättningen påkallades, skaU första stycket tillämpas endasl på den värdestegring som har inträffat efter del alt planen fastställdes.

Har beslut om en detaljplan, enligt vilken marken avses för enskilt bebyggande, meddelats innan lalan väcktes vid domstol eller förrättningen påkaUades, skall första slyckel tiUämpas endasl på den värdestegring som har inträffat efter beslutet.

Senaste lydelse 1985:621,

336

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1985/86:90

Om inlösen sker av en bebyggd faslighel, som innehas i huvudsakligt „■, j syfte all bereda bostad ål ägaren och honom närslående, gäller den begränsningen för tillämpningen av första stycket all löseskillingen inie i någol fall får bestämmas lill lägre belopp än som behövs för all anskaffa en likvärdig bostadsfastighet.

I den mån det blir utrett att värdestegringen ulan atl ha samband med förväntningar om någon ändring i markens lillålna användningssätt beror på inverkan av vallenförelaget, gäller 5 §,

11 kap, 1 §" Regeringen skaU pröva tillåtiigheten av följande slag av valtenförelag, nämligen

1, vattenkraftverk som är avsedda för en installerad generatoreffekl av minsl 20000 kilowatt,

2, vallenregleringar med en större vattenslåndsskillnad mellan däm-nings- och sänkningsgränserna än två meter under året eller en meler under veckan saml regleringar med mindre vallenståndsskiUnad än som har angetts nu, om därigenom skaU utnyttjas etl vallenmagasin av minsl 100 miljoner kubikmeter under året eller tio miljoner kubikmeter under veckan,

3, vallenöverledningar eller andra vattenbortledningar från vattendrag eller sjöar med en normal oreglerad lågvaltenföring av minst en kubikmeter i sekunden i bortledningspunklen respektive utloppet, om den vattenföring som skall las i anspråk överstiger en femtedel av den normala oreglerade lågvattenföringen och det inte är uppenbart alt bortledningen kan ske utan olägenhet av betydelse för allmänna intressen,

4, andra vattenkraftverk och andra valtenregleringar eller valtenöverledningar för vattenkraftändamål, om

a) företaget avser någon av följande älvar, nämUgen Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven,

b) företaget avser någon av de älvar eller älvsträckor som anges i följande uppställning

Älv Sträcka

Klarälven sträckan mellan

Kärrbackstrand och Edebäck

Dalälven Väslerdalälven

uppslröms Hummelforsen och nedströms Skifsforsen, Öslerdalälven uppslröms Trängslet saml sträckan mellan Näs och Hede-sundafiärdarna

"Senaste lydelse 1985:621, 337

22 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 90

Nuvarande lydelse

Ljusnan

Ljungan

sträckan mellan Hede och Svegsjön (Härjedalsljusnan) och sträckan mellan Laforsen och Malmyrströmmen (Mellanljusnan) uppslröms Storsjön

Indalsälven

Angermanälven

Åreälven, Ammerån ovan Överammer, Storån-Damman saml Hårkan uppströms Hotagen i

Lejarälven, Storån uppströms Klumpvattnet, Långse-leån-Rörströms-älven. Saxån, Ransarån uppslröms Ransaren saml Vojmån uppslröms Vojmsjön

Vapstälven Moälven Lögde älv Öre älv Umeälven

Tärnaån och Girjesån, Juktån uppslröms Fjosokken samt Tärnaforsen mellan Laisan och Gäutan

Skellefleälven

källflödena uppslröms Sädvajaure respektive Rebnisjaure

Byske älv Lule älv

Råne älv

Stora Lule älv uppslröms Akkajaure, Lilla Lule älv uppslröms Skalka och Tjaktjajaure samt Pärlälven Rörån-Livas älv.

Föreslagen lydelse

Prop, 1985/86:90

BUaga 7

5. gmndvattenläkter för tillgodogörande av en större vattenmängd än 10000 kubikmeter om dygnet,

6. andra valtenregleringar, vallenöverledningar och vattenbortledningar än som har angetts fömt, om företaget avser någon av

4. grundvatlenläkter för tiUgodo-görande av en större vattenmängd än 10000 kubikmeter om dygnet,

5. andra vattenregleringar, valtenöverledningar och vattenbortledningar än som har angetts förut, om företaget avser någon av

338

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1985/86: 90

sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtiand el- Hjälmaren, Storsjön i Jämtland el-

Bilaga 7

ler SUjan och företaget kan inverka ler Siljan och företaget kan inverka
märkbart på vattenståndet i eller märkbart på vattenslåndel i eller
vatlenavrinningen ur sjön, vattenavrinningen ur sjön.

Denna lag träder i kraft den Ijanuari 1987, Beslämmelserna i 3 kap, 6§ 1 skall lillämpas om regeringen vid prövning av en viss verksamhet enligt 136a§ byggnadslagen (1947:385) har angett ell vallenförelag som ell villkor för verksamheten.

339

2 Förslag till

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom föreskrivs i fråga om miljöskyddslagen (1969: 387)' dels att 2, 3, 6, 9, 14 och 21 a§§ skall ha följande lydelse, dels atl i lagen skall införas en ny paragraf, 4a§, av följande lydelse.

Prop, 1985/86:90

Bilaga 7

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2§

Ulöver beslämmelserna i denna lag gäller om miljöfarlig verksamhet vad som föreskrivs i hälsoskydds-, byggnads- och naturvårdslagstiftning eller i annan lagstiftning, I fråga om viss miljöfarlig verksamhet gäller särskilda bestämmelser enhgt lagen (1971:850) med anledning av gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 meUan Sverige och Finland,

Har regeringen enligt 4 kap. lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m. prövat frågan om tillstånd till en viss anläggning eller ålgärd eller enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar prövat frågan om framdragande eller begagnande av sådan ledning, är beslutet bindande vid prövning enligt denna lag.

Har regeringen enligt 136a§ byggnadslagen (1947:385) prövat frågan om tillkomst eller lokalisering av viss verksamhet med hänsyn lill hushållningen med landels samlade mark- och vattentiUgångar eller enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar prövat frågan om framdragande eller begagnande av sådan ledning, är beslutet bindande vid prövning enligt denna lag.

Regeringen eller myndighei som regeringen besiämmer äger meddela särskilda bestämmelser lill förebyggande av vattenförorening genom fasl avfaU,

3§ Med avloppsvatten avses i denna lag

1, spill vatten eller annan flytande orenlighet,

2, vatten som använts för kylning vid driften av fabrik eller annan inrättning.

3, vatten som avledes för sådan torrläggning av mark inom stadsplan eller byggnadsplan som ej sker för viss eller vissa fastigheters räkning,

4, vatten som avledes för torrläggning av begravningsplats.

3, vatten som avleds för sådan avvattning av mark inom en detaljplan som ej sker för viss eller vissa fastigheters räkning,

4, vatten som avleds för avvattning av begravningsplats.

4a§

Tillslånd enligt denna lag får inte meddelas i strid mol en detaljplan eller områdesbestämmelser. Mindre avvikelse från planen eller bestämmelserna får ske, om del är

' Lagen omtryckt 1981:420. Senaste lydelse 1983:656.

340

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förenligi med planens eller besläm-melsernas syfle.

Vid prövning av miljöfariig verksamhet skaU lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m. lillämpas.

6 §3

Kan miljöfarlig verksamhet befaras föranleda olägenhel av väsentiig betydelse, även om försiktighetsmått som avses i 5§ iakttages, får verksamhelen utövas endasl om särskUda skäl föreligger.

Innebär den befarade olägenheten att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller alt betydande förlusl från naturvårdssynpunkt uppkommer eller alt liknande aUmänt inlresse skadas avsevärt, får verksamhelen ej utövas. Regeringen kan dock lämna tillstånd enligi denna lag, om verksamhelen är av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkl.

Prop, 1985/86:90 Bilaga 7

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller ej verksamhet, vars tillkomst eller lokalisering prövats enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385) med hänsyn tiU hushållningen med landets samlade mark-och vattentUlgångar, eller rörledning, vars framdragande eller begagnande prövats enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar. Första styckel eller andra stycket första punklen hindrar ej att sådan flygplats, väg eller järnväg, vars anläggande prövas i särskild ordning, användes för avsett ändamål.

Bestämmelsema i första och andra styckena gäller ej anläggning eller åtgärd, vars tillåtlighet har prövats enligt 4kap. lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m., eller rörledning, vars framdragande eller begagnande prövats enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar. Första stycket eller andra stycket första punklen hindrar ej atl sådan flygplats, väg eller järnväg, vars anläggande prövas i särskUd ordning, används för avsett ändamål.

9§'' Koncessionsnämnden för miljöskydd kan på ansökan av den som utövar eller ämnar ulöva miljöfarlig verksamhet lämna tiUstånd till verksamhelen efter prövning enligt denna lag.

Skall regeringen enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385) pröva frågan om tillkomsten eller lokaliseringen av en viss verksamhet med hänsyn tiU hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar eller pröva frågan om framdragandet eUer begagnandet av rörledning enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar, får frågan om tillstånd enligt denna lag inte avgöras, innan sådan prövning har sketl.

Skall regeringen enligt 4kap. lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m. pröva frågan om tillslånd tUl en anläggning eller åtgärd eller pröva frågan om framdragandet eller begagnandet av rörledning enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar, får frågan om tUlstånd enligt denna lag inte avgöras, innan sådan prövning har skett.

'Senaste lydelse 1983:518. ■* Senaste lydelse 1983:518.

341

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86:90

14 § Bilaga 7

Koncessionsnämnden skall söqa för fullständig utredning av ärende som kommer under nämndens prövning. Nämnden skall

1. genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligl sätt bereda dem
som kan beröras av den miljöfarliga verksamhelen tillfälle att yttra sig,

2. samråda med de statliga och kommunala myndigheter som har väsent
liga intressen atl bevaka i frågan,

3. hålla sammanträde med dem som saken angår och besiktning på platsen, om det ej är uppenbart onödigt,

4. lämna den som gjort ansökan eller framstäUt erinran underrättelse om det som tillförts ärendet genom annan än honom själv och bereda honom tillfälle att ytlra sig däröver, om ej annat följer av 15 § förvaltningslagen (1971:290).

Nämnden kan uppdraga åt en eller flera av ledamöterna alt hålla sammanträde eUer besiktning enligt andra slyckel 3.

Nämnden kan uppdraga ål sakkunnig all verkställa särskild utredning.

Kostnad för kungörelse och för utredning enligt fjärde slyckel betalas av den som utövar eller ämnar utöva den miljöfarliga verksamhelen. Nämnden fastställer på yrkande ersättning för utredningen.

Skall koncessionsnämnden avge Skall koncessionsnämnden avge

yttrande lill regeringen i ärende yttrande lill regeringen i ärende en-

enligl 136a§ byggnadslagen ligt4kap. lagen (0000:000) om hus-

(1947:385), äger beslämmelserna i hållning med naturresurser m.m.,

försla-femle styckena motsvaran- lillämpas beslämmelserna i första-

de lillämpning. femte styckena.

21 a §5

I ärenden om tillslånd till miljöfarlig verksamhet får liUslåndsmyndighe-ten på ansökan besluta alt vissa arbeten får påbörjas ulan hinder av alt tiUständsfrågan inte harblivit slutligt avgjord. Ett sådant beslut (igångsättningsmedgivande) får meddelas endasl om särskilda skäl föreligger och det är uppenbart att tillslånd kommer all lämnas.

I igångsättningsmedgivanden skall noggrant anges de viUkor som skall gälla i avvaktan på den slulliga prövningen.

I fråga om ansökningar om igång- I fråga om ansökningar om igång
sättningsmedgivande gäller 13 § i sätlningsmedgivande gäller 13 § i
tillämpliga delar. En sådan ansökan tillämpliga delar. En sådan ansökan
handläggs i samma ordning som en handläggs i samma ordning som en
ansökan om lillslånd. Sammanträ- ansökan om tillslånd. Sammanträ
de eller besiktning behöver dock de eUer besiktning behöver dock
inte äga rum. Har regeringen läm- inte äga rum. Har regeringen läm
nat tillstånd lill verksamheten ifrå- nat tiUstånd till verksamhelen en-
ga enligt 136a§ byggnadslagen ligt 4kap. lagen (0000:000) om hus-
(1947:385) och därvid prövat verk- hållning med naturresurser m.m.
samheten med hänsyn lUl hushåll- eller enligt lagen (1978:160) om vis-
ningen med landets samlade mark- sa rörledningar får igångsätlnings-
och vattentillgångar eUer har rege- medgivande lämnas ulan hinder av

' Senaste lydelse 1983:518. 342

Nuvarande lydelse

ringen lämnat tillstånd till verksamheten ifråga enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar får igångsällningsmedgivande lämnas utan hinder av all 14 § andra styckel 1 och 2 inte har iakttagits, om särskUda skäl talar för del.

Föreslagen lydelse

all 14 § andra stycket 1 och 2 inte har iakttagits, om särskilda skäl talar för del.

Prop. 1985/86:90 Bilaga 7

Denna lag träder i kraft den Ijanuari 1987. Beslämmelserna i 2, 6 och 21a§§ skall tillämpas om regeringen eiUigl 136a§ byggnadslagen (1947:385) har prövat frågan om lUlkomsl eller lokalisering av viss verksamhet med hänsyn lill hushåUningen med landels samlade mark- och vattentillgångar.

343

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

Härigenom föreskrivs att 2 mom. saml 5 b § 1 och 3 mom. lagen (1902: 71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall ha följande lydelse.

Prop. 1985/86:90

Bilaga 7

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2§

2 mom.' Koncession må ej meddelas med mindre anläggningen är be
hövlig och förenlig med en planmässig elektrifiering och, då fråga är om
områdeskoncession för yrkesmässig disiribution, områdel utgör en med
hänsyn tiU eldistributionens ändamålsenliga anordnande lämplig enhet.

Koncession för yrkesmässig distribution må meddelas endast den som från allmän synpunkl finnes lämplig alt ulöva sådan verksamhet.

Vid prövning av fråga om meddelande av områdeskoncession enligt första och andra styckena skall möjlighel atl tillgodose lokala iniressen särskill beaktas.

Koncession får inte strida mol en detaljplan eUer områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte molverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Vid koncessionsprövning skaU lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m. m. tillämpas.

Koncession må ej överlåtas ulan tillstånd av regeringen eller den regeringen bemyndigar.

Om förvärv av eldislributionsanläggning m, m. finnes särskilda bestämmelser,

3 mom. Koncession meddelas för viss lid, ej överstigande fyrtio eUer,
om särskilda skäl därtill föranleda, sextio år.

Vid meddelande av koncession skola under förbehåll av allmän och enskild rätt, föreskrivas de villkor för anläggningens utförande och nyttjande som av säkerhetsskäl eller eljesl ur allmän synpunkl finnas påkallade.

När koncession meddelas skaU, med förbehåll för allmän och enskild rätl, föreskrivas de villkor för anläggningens utförande och nyttjande som behövs av säkerhetsskäl eller för alt tUlgodose aUmänna intressen. När villkor meddelas skaU lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m. till-lämpas.

' Senaste lydelse 1976:239, Senaste lydelse 1957:383,

344

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop, 1985/86:90

5b§

1 mom. Har eleklrisk ledning efler expropriation dragils fram i eller över allmän plals eller vallendrag inom område, för vilket finns en detaljplan eller inom fastställt hamnområde och visar det sig all ledningen hindrar eller varaktigt försvårar samfärdsel på egendomen eller hindrar någon för samhället nödvändig anläggning eller ulgör hinder för egendomens underhåll eller eljest för behövliga arbeten på egendomen eller är synneriigen vanprydande, skall ledningen på bekostnad av dess innehavare ändras, flyttas eller borttagas, i den mån det behövs för hindrets eller olägenhetens undanröjande.

1 mom. Har elektrisk ledning efter expropriation dragils fram i eller över gata, torg, aUmän plals eller vallendrag inom område, för vUkel finns Sladsplan eller byggnadsplan eller inom fastställt hamnområde och visar del sig all ledningen hindrar eUer varaktigt försvårar samfärdsel på egendomen eller hindrar någon för samhället nödvändig anläggning eller utgör hinder för egendomens underhåU eller eljest för behövliga arbeten på egendomen eller är synnerligen vanprydande, skall ledningen på bekoslnad av dess innehavare ändras, flyttas eller borttagas, i den mån del behövs för hindrets eller olägenhetens undanröjande.

Har i annat fall än som avses i första styckel nyttjanderätt eUer servitutsrätt upplåtits genom expropriation för framdragande av ledning, och medför ledningen på grund av ändrade förhållanden belydande olägenhel för faslighelen, är ledningens innehavare skyldig atl på sin bekoslnad ändra eller flytta ledningen, i den mån del behövs för olägenhetens undanröjande och det kan ske ulan synneriigt men för ledningen,

Tvisl i fråga som avses i första eller andra styckel prövas av fastighetsdomstol,

3 mom.'* Upphör egendom att vara gata, torg, allmän plals eUer vattendrag inom område, för vilket finns stadsplan eller byggnadsplan, eller inom faststäUt hamnområde, gäller ej längre sådan rätt atl ha ledning framdragen där som fömt förvärvats genom expropriation.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

3 mom. Upphör egendom att vara aUmän plals eller vattendrag inom område, för vilket finns en detaljplan, eller inom fastställt hamnområde, gäller ej längre sådan rätt att ha ledning framdragen där som förut förvärvals genom expropriation.

Bilaga 7

' Senaste lydelse 1972:721, " Senaste lydelse 1972:721,

345

4 Förslag till Prop. 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar BUaga 7

Härigenom föreskrivs alt 4 och 6§§ lagen (1978:160) om vissa rörledningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ Koncession får meddelas endasl om del från aUmän synpunkt är lämpligt all ledningen framdrages och begagnas och sökanden finnes lämplig all utöva verksamhet som avses med koncessionen.

Koncession får inte strida mol en detaljplan eller områdesbestämmelser. Mindre avvikelse från planen eller beslämmelserna får ske, om del är förenligt med planens eller bestämmelsernas syfte.

6§
Koncession skall förenas med de        Koncession skall förenas med de
vUlkor som behövs för alt skydda     villkor som behövs för atl skydda
allmänna   intressen eUer   enskUd     allmänna   iniressen   eller   enskild
rätt,                                             rätl. När viUkor meddelas skall la-

gen (0000:000) om hushåUning med naturresurser m. m. tillämpas.

Som villkor för koncession får föreskrivas att staten skall ha rätl atl dehaga i verksamhelen eller alt koncessionshavaren skall utge särskUd avgift lill staten eller iakttaga annat liknande villkor.

Vidare får som viUkor för koncession föreskrivas all ledningen skall vara färdigställd inom viss lid. Regeringen kan förlänga föreskriven lid, om särskilda skäl föreligger. Ansökan härom skaU göras före utgången av den föreskrivna tiden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

346

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:690) om byggnadsminnen

Härigenom föreskrivs att 5, 7, 9, 10, 12 och 16 §§ lagen (1960:690) om byggnadsminnen' skall ha följande lydelse.

Prop, 1985/86:90 BUaga 7

Nuvarande lydelse

Medföra skyddsföreskrifter att pågående användning av byggnad eller område avsevärt försvåras, äro fastighetsägaren och innehavare av särskild rätt till fasligheten berättigade tUl ersättning av staten för den skada de därigenom lida.

Föreslagen lydelse

5§

Ägare och innehavare av särskild rätt nu fastigheter har rätl liU ersällning av staten, om skada uppkommer tillföljd av att skyddsföreskrifter enligt 2 § meddelas.

Rån till ersättning föreligger endast om skadan är betydande iförhållande lill värdet av berörda delar av fastighelen.

Medför beslut om skyddsföreskrifter att synnerligt men uppkommer vid användningen av fastigheten, är staten skyldig atl lösa fasligheten, om ägaren begär del.

Ersättning, varom i första slyckel sägs, må om så finnes lämpligl bestämmas all ulgå med visst årligt belopp med rätt för sakägaren eller staten att erhålla omprövning vid ändrade förhållanden,

7§ Då fråga väckts om byggnads förklarande för byggnadsminne, må länsstyrelsen i avbidan på ärendets slutliga prövning för viss lid, dock högst sex månader, meddela förbud mol ålgärd, varigenom byggnadens kulturhistoriska värde kan minskas eller förstöras. Om synnerliga skäl äro därtUI, må förbudets giltighetstid av länsstyrelsen förlängas, dock högsl med sex månader för varje gång.

I fråga om förbud som i första styckel sägs äger 5 § första stycket motsvarande tillämpning.

I fråga om förbud som avses i första styckel tillämpas 5 § första -Iredje styckena.

Ersättning enligt denna paragraf må, om skäl äro därlUl, avräknas å gottgörelse, som sedermera kan komma all ulgå enhgt 5 §,

9§

Har fråga väckis om byggnads förklarande för byggnadsminne, äger länsslyrelsen med angivande av de skyddsföreskrifter som avses skola ulfärdas förelägga den som vill göra anspråk på ersättning alt inom viss tid, minst två månader, göra anmälan därom hos länsstyrelsen, vid påföljd atl han eljesl skaU hava förlorat sin lalan.

Har fråga väckis om byggnads förklarande för byggnadsminne, äger länsslyrelsen med angivande av de skyddsföreskrifter som avses skola ulfärdas förelägga den som vill göra anspråk på ersättning eller inlösen att inom viss tid, minst två månader, göra anmälan därom hos länsstyrelsen, vid påföljd atl han eljesl skall hava förlorat sin lalan.

Lagen omtryckt 1976:440,

347

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Vad i fräga om ersättning avtalas eller uppenbarligen fömtsälts skola gälla mellan staten och sakägare skall gälla jämväl mot den som efter del rätten till gottgörelse uppkom förvärvat sakägarens rätt i avseende å faslighelen.

Prop, 1985/86:90 BUaga 7

10§

Träffas ej överenskommelse om ersättning och har icke den, som vill göra anspråk därpå, jämlikt 9 § första styckel förioral sin lalan, åligger det honom att väcka lalan mol staten hos fastighetsdomstolen inom ell år från del laga kraft åkommil del beslut, vara anspråket gmndas, vid påföljd alt han eljest går rätten till ersättning föriuslig,

Slalen äger, då fråga väckts om byggnads förklarande för bygg-nadsmmne, vid fastighetsdomstolen väcka talan mol sakägare om fastställande av de viUkor som därvid skola gälla belräffande ersättning. Kommer beslul av del innehåll som fömtsälts vid fastighetsdomstolen icke liU stånd inom etl år från del målet avgjorts genom lagakraftägande dom, skaU domen ej längre vara bindande för parterna.

Träffas ej överenskommelse om ersättning eller inlösen och har icke den, som vill göra anspråk därpå, jämlikt 9§ första slyckel föriorat sin talan, åhgger del honom all väcka lalan mot staten hos fastighetsdomstolen inom ett år från det laga krafl åkommil del beslul, vara anspråket gmndas, vid påföljd all han eljest går rätten till ersättning föriuslig,

Slalen äger, då fråga väckis om byggnads förklarande för byggnadsminne, vid fastighetsdomstolen väcka lalan mol sakägare om fastställande av de villkor som därvid skola gälla belräffande ersättning eller inlösen. Kommer beslul av del innehåll som fömtsälts vid fastighetsdomstolen icke till stånd inom etl år från del målet avgjorts genom lagakraftägande dom, skall domen ej längre vara bindande för parterna.

12 §

I fråga om ersättning enligt 5 eller 7 § eUer 11 § andra stycket skall expropriationslagen (1972:719) / till-lämpliga delar lända tiU efterrättelse i den mån avvikande bestämmelser ej meddelas i denna lag.

I fråga om ersättning eller inlösen enligt 5 eller 7§ eller 11 § andra styckel skall expropriationslagen (1972:719) tillämpas i den mån avvikande bestämmelser ej meddelas i denna lag. Vad som sägs i 4 kap. 3 § expropriationslagen skall härvid tillämpas i fråga om värdeökning som ägt rum under liden från dagen tio år före den då lalan om inlösen väcktes.

Ersättning för minskning av faslighelens marknadsvärde ifall som avses i 5 eller 7§ skaU bestämmas som skillnaden mellan faslighetens marknadsvärde före och efler beslutet. Härvid skaU bortses från förväntningar om ändring av markanvändningen.

Ersättning för skada enligt 5§ första stycket skaU minskas med ell

348

Nuvarande lydelse

OgUlas yrkande om ersättning i mål som ej anhängiggjorts av staten, tiUämpas allmänna regler om rättegångskostnad. Om den som framställer ersättningsanspråk har haft skälig anledning att få sin talan prövad av domslol, kan dock efler omständigheterna förordnas, all slalen skall ersätta honom hans rättegångskostnad eller att vardera parten skall bära sin kostnad.

Föreslagen lydelse

belopp som motsvarar vad som på grund av andra stycket samma paragrafskall tålas ulan ersällning.

Om staten begär del och det inte år uppenbart oskäligt, skall domstolen förordna atl ersällning enligt 5§ första styckel skaU betalas ul först när vissa åtgärder med byggnaden har ulförls.

OgiUas talan om ersällning eller inlösen som har väckts av fastighetsägaren eller den som innehar särskild rätt tiU fastighelen, skaU vad i rällegångsbalken år föreskrivet om skyldighel alt ersätta motparten hans ränegångskoslnad i tvistemål lillämpas. Om han har hafl skälig anledning att få sin talan prövad av domstol, kan domstolen dock efter omständigheterna förordna alt staten skall ersätta honom hans rättegångskostnader eller atl vardera parten skaU bära sina kostnader.

Prop. 1985/86:90 Bilaga 7

16§ Regeringen må häva beslut om byggnads förklarande för byggnadsminne eller jämka därav föranledda skyddsföreskrifter:

om genomförandet av sladsplan om genomförandel av en detalj-

eller byggnadsplan hindras; plan hindras;

om ändamål, för vilket beviljats expropriation av byggnaden eller kringliggande område hindras; eller

om eljesl företag av störte allmän eller enskild nytta hindras eller avsevärt försvåras.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i mål om ersättning där talan har väckis före ikraftträdandet.

349

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1942: 350) om fornminnen

Härigenom föreskrivs atl 20§ lagen (1942: 350) om fornminnen' skall ha följande lydelse.

Prop, 1985/86:90

Bilaga 7

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

20 f

Beslut av länsslyrelsen i ärenden enligt 3 § andra slyckel, 4 §, 15 § Iredje stycket och 15d§ andra slyckel får överklagas hos kammartätten genom besvär. Delsamma gäller i fråga om beslul om sådana föreskrifter som avses i 15c§ Iredje slyckel och som meddelas av annan myndighei än regeringen. Beslut i övrigi enligt denna lag av länsstyrelsen eUer riksantikvarieämbetet och statens historiska museer fär överklagas hos regeringen genom besvär.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer får överklaga beslul av länsslyrelsen enhgt denna lag. Detsamma gäUer i fråga om beslut om sådana föreskrifter som avses i 15 c § Iredje stycket och som meddelas av annan myndighet än regeringen.

Riksanlikvarieämbelel och statens historiska museer får överklaga beslut av länsslyrelsen enligt denna lag. Delsamma gäller i fråga om beslut om sådana föreskrifter som avses i 15 c § Iredje stycket och som meddelas av annan myndighei än regeringen. Kommunen får överklaga länsstyrelsens beslul i ärende enligt 3§ andra styckel, 4§, 6§ första styckel eller 15 § iredje stycket samt beslut enligt 5§ av länsstyrelsen, riksantikvarieämbetet eller statens historiska museer.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987,

' Lagen omtryckt 1976:442, - Senaste lydelse 1985:281,

350

7 Förslag till

Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

Härigenom föreskrivs att 2 kap, 4 §, 6 kap, 8 §, 7 kap, 10, 11 och 13 §§, 16 kap, 4§ saml 18 kap, 11 § faslighetstaxeringslagen (1979:1152) skaU ha följande lydelse.

Prop. 1985/86:90 Bilaga 7

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap. 4§' Mark skaU indelas i de ägoslag som anges i det följande. Mark som är vallentäckl skall indelas endasl om den är täklmark. Indelningen får inte påverkas av förekomsten av byggnad som skall rivas (saneringsbyggnad). Tomtmark Mark som upptas av småhus, hyreshus, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad samt trädgård, parkeringsplats, upplagsplats, kommunikalionsutrymme m.m, som ligger i anslutning tUl sådan byggnad.

Mark tiU fastighel, som är bebyggd med småhus, hyreshus, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad, skall i sin helhet utgöra tomtmark, om fastighelen ligger i ett ägoskifte och har en total areal som inte överstiger två hektar. Detta skall dock ej gälla om faslighetens mark till någon del skall taxeras tillsammans med annan egendom enligt reglerna i 4 kap.

Vad nu har sagts om tomtmark skall också gälla mark till obebyggd fastighet, som har bildats för byggnadsändamål under de senasie två åren. Har faslighelen bildals längre tillbaka i tiden skall marken utgöra tomtmark endasl om det är uppenbart att den får bebyggas, I övriga fall skall obebyggd mark anses som tomtmark endast om det finns giltigt byggnadslov enligt byggnadslagen (1947:385).

Obebyggd mark som ingår i fastställd stadsplan eller byggnadsplan och som liU någon del är avsedd att användas för byggnadsändamål. Detta

Vad nu har sagts om tomtmark skall också gälla mark lill obebyggd fastighet, som har bildats för byggnadsändamål under de senasie två åren. Har fastighelen bUdats längre tillbaka i tiden skall marken utgöra tomtmark endast om del är uppenbart atl den får bebyggas, I övriga fall skall obebyggd mark anses som tomtmark endast om det finns giltigt bygglov enligt plan - och bygglagen (0000:000).

Exploateringsmark

Obebyggd mark som ingår i en detaljplan och som liU någon del är avsedd alt användas för byggnadsändamål. Detta skaU inte gälla, om marken skall indelas som tomtmark eller om del är uppenbart all exploatering ej kommer atl genomfö-

' Senaste lydelse 1983:664.

351

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86:90

ras eller kommer att avsevärt fördröjas.

skall inte gälla, om marken skall indelas som tomtmark eher om det är uppenbart att exploatering ej kommer atl genomföras eller kommer alt avsevärt fördröjas.

Täklmark Mark för vilken gäller läkttillstånd enligt 18 § naturvårdslagen (1964: 822) eller vattenlagen (1983:291). Med täkttiUstånd skall jämställas pågående läkl. Byggnad på täktområde för taktens utnyttjande hindrar inte atl marken indelas som täklmark.

Åkermark Mark som används eller lämpligen kan användas till växtodling eller bete och som är lämplig alt plöjas.

Betesmark Mark som används eller lämpligen kan användas till bete och som inte är lämplig alt plöjas.

Skogsmark Mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annal ändamål. Mark där del bör finnas skog liU skydd mot sand- eller jordflykt eller mot all fjällgränsen flyttas ned.

Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skaU dock inte anses som skogsmark, om den på grund av särskilda förhållanden inte bör las i anspråk för virkesproduktion.

Mark skaU anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.

Skogsimpe- Myr, berg, hällmark, mark med flällskog och andra impedi-

dimenl ment i anslutning lUl skogsmark.

Övrig mark Mark som inte skall utgöra någol av de tidigare nämnda ägoslagen.

Bilaga 7

6 kap, 8§

Exploateringsmarken inom en taxeringsenhet skaU uppdelas i värderingsenheter med hänsyn lill del användningssätt som anges i fastställd Sladsplan eller byggnadsplan.

Exploateringsmarken inom en taxeringsenhet skall uppdelas i värderingsenheter med hänsyn till del användningssätt som anges i detaljplan.

J kap, 10§

Vid värdering av tomtmark skall bebyggelsemöjligheten bestämmas med utgångspunkt i den pågående markanvändningen, såvida inte annan markanvändning är tillåtna en-ligtfaslställd slads- eller byggnadsplan och marken därigenom får väsentligt högre värde.

Vid värdering av tomtmark skall bebyggelsemöjligheten bestämmas med utgångspunkt i den pågående markanvändningen, såvida inte annan markanvändning är tillåten enligt en detaljplan och marken därigenom får väsentligt högre värde.

352

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop, 1985/86:90

Är tomtmarken obebyggd skall vid värderingen rådande byggnadsförbud och andra föreskrifter angående markens användning beaktas.

Finns på tomtmarken byggnad som har åsatts värde skall, oavsett om byggnadsförbud föreUgger, nybyggnad anses möjlig i den utsträckning bebyggelse har skett. Vidare skall vid bedömning av tomtmarkens delbarhet hänsyn tas till om byggnadens placering på tomten omöjliggör atl denna delas.

11§

Är tomtmarken obebyggd skall föreskrifter angående markens bebyggande eller användning beaktas vid värderingen.

Finns på tomtmarken byggnad som har åsatts värde skall nybyggnad anses möjlig i den utsträckning bebyggelse har skett. Vidare skaU vid bedömning av tomtmarkens delbarhet hänsyn las till om byggnadens placering på tomlen omöjliggör all denna delas.

BUaga 7

13§

Byggnadsvärde för en byggnad, som enligt lagen (1960:690) om byggnadsminnen har förklarats för byggnadsminne, är sammanlagda värdet av byggnaden och tillhörande tomt, Samma skall gälla en byggnad för vilken skyddsbestämmelser har meddelats i en detaljplan eller områdesbestämmelser.

Byggnadsvärde för byggnad, som enligt lagen (1960:690) om byggnadsminnen har förklarats för byggnadsminne, är sammanlagda värdet av byggnaden och tillhörande tomt. Samma skall gälla byggnad som vid fastställande av sladsplan har angetts ha sådant värde ur historisk eller kulturhistorisk synpunkl atl den bör bevaras.

För mark till sådan taxeringsenhet bestäms inte något värde,

16 kap, 4§ Ny taxering av taxeringsenhet skall ske om under löpande taxeringsperiod taxeringsenhetens värde ökat eUer minskal

1, genom beslul om fastslällelse 1, genom beslut atl anla, ändra
av generalplan, stadsplan eller eller upphäva detaljplan eller om-
byggnadsplan rådesbestämmelser

2, genom annal beslut av myndighet om beslutet innebär ändring i rätten all förfoga över eller i övrigi använda enheten

3, genom atl avgift liU aUmän va-anläggning eUer allmän fjärtvärme-anläggning (anslutningsavgift) eller ersättning för gatukostnader eriagts för enheten.

Ny taxering skall ske endast om taxeringsenhetens taxeringsvärde på grund av förändringen bör ändras med minst en femtedel, dock minsl 25000 kronor. Om förändringen medför en ökning eller minskning av taxeringsvärdet med mindre än 100000 kronor skall ny taxering ske endasl efler framstäUning av taxeringsenhetens ägare.

Senaste lydelse 1981: 1119,

23 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 90

353

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

18 kap, 11§

Byggnadsnämnd skall i behövlig omfattning, enligt närmare föreskrifter av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, lämna den lokala skattemyndigheten uppgift om arten och omfattningen av den byggnadsverksam-hel, som avses med lämnade bygglov, rivningslov eller marklov.

Uppgift skall lämnas för varje faslighet för sig senast två veckor efler utgången av varje kvartal och omfatta de lov som lämnats under kvartalet.

UppgUt skall lämnas för varje faslighet för sig senast två veckor efter utgången av varje kvartal och omfatta de byggnadslov som beviljats under kvartalet,

Lantbmksnämnd skall, på sätt som föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen besiämmer, lämna lokal skattemyndighet uppgift om sådant beslut av nämnden som är av betydelse för fastighetstaxeringen.

Prop, 1985/86:90 BUaga 7

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987,

354

8 Förslag till Prop. 1985/86:90

Lag om regionplanering för kommunerna i Stockholms län Bilaga 7

l§ Stockholms läns landstingskommun skall som regionplaneorgan ha hand om sådan utrednings- och samordningsverksamhet belräffande regionala frågor (regionplanering) som avses i 7 kap. 1 § första styckel plan- och bygglagen (0000:000) för kommunerna i Stockholms län,

2§

Bestämmelsema i 7 kap, 3 § första och andra styckena plan- och bygglagen (0000:000) tillämpas på landstingskommunens verksamhet.

Regeringen kan besluta all utrednings- och samordningsverksamheten skall avse vissa angivna frågor,

3§ I fråga om regionplan tillämpas bestämmelserna i 7 kap, 4, 5 och 8§§ plan- och bygglagen (0000:000),

4§ Regionplan antas av landstinget. Även ändring och upphävande av planen beslutas av landstinget,

5§

Senast dagen efter det att justering av protokollet med beslut om antagande, ändring eller upphävande av regionplanen har liUkännagivits på landstingskommunens anslagstavla skall meddelande om liUkännagivandet och protokoUsutdrag med beslutet sändas lill länsstyrelsen och kommunerna i Stockholms län saml till regeringen.

När beslutet har vunnil laga kraft, skall planen ulan dröjsmål sändas tUl länsslyrelsen i Stockholms län,

6§ Vad som i 13 kap, 1 § 6 plan- och bygglagen (0000:000) sägs om kommunalförbunds eller regionplaneförbunds fullmäktiges beslut skall i fråga om Slockholms län gälla landstingets beslut.

Ikraftträdande m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987, Genom lagen upphävs lagen (1968:598) angående handläggning av frågor om regionplan för kommunerna i Slockholms län.

355

Bilaga 8 Prop, 1985/86:90

Utdrag ur lagrådets yttrande den 15 november 1985 BUaga 8

över följdlagstiftning till Ny plan- och bygglag

m.m.

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1985-11-15

Närvarande: f, d, regeringsrådet Lidbeck, regeringsrådet Brink, justitierådet Heuman,

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 25 april 1985 har regeringen på hemställan av statsrådet Gustafsson beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1, lag om ändring i fastighelsbildningslagen (1970:988),

2, lag om ändring i lagen (1970:989) om införande av faslighelsbildningslagen,

3, lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),

4, lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144),

5, lag om ändring i jordabalken,

6, lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

7, lag om ändring i lagen (1970:244) om aUmänna vatten- och avloppsanläggningar,

8, lag om ändring i lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem,

9, lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531),

10, lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230),

11, lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark,

I fråga om bosladssaneringslagen innebar remissen förslag till ändring av bl, a, 5 §, Regeringen har emellertid den 23 maj 1985 återkallat sin begäran om lagrådels hörande såvitt gäUer nämnda paragraf.

Vid regeringssammanträde den 13 juni 1985 har regeringen på hemställan av statsrådet Gustafsson beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

12, lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

13, lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),

14, lag om ändring i lagen (1902:71 s, 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

15, lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar,

16, lag om ändring i lagen (1960:690) om byggnadsminnen,

17, lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen,

18, lag om ändring i faslighetstaxeringslagen (1979:1152),

19, lag om regionplanering för kommunerna i Stockholms län,

356

Vid regeringssammanträde den 10 oktober 1985 har regeringen på hemsläl- Prop, 1985/86: 90

lan av statsrådet R, Carlsson beslutat inhämta lagrådets yttrande över

förslag till Bilaga 8

20, lag om ändring i väglagen (1971:948),

21, lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar.

De remitterade förslagen, vilka huvudsakligen innefattar följdändringar i vissa av de lagar som berörs av del i prop, 1985/86:1 framlagda förslagel till plan- och bygglag (PBL) samt del i prop, 1985/86:3 framlagda förslaget till lag om hushållning med naturresurser m, m, (NRL), har inför lagrådel föredragils av hovrättsassessorn Lars Haglind (20 och 21), rådmannen RoU" Lundmark (5, 6, 10 och 11), departementssekreteraren Lars Magnusson (1-4, 7-9, 16, 17, 20 och 21) saml hovrättsassessorn Birgitta Widebäck (12-15, 18 och 19),

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet':

Fastighetsbildningslagen (FBL)

3 kap, 2 §

Paragrafen innehåller regler om fastighetsbildning inom område där del gäller plan (första stycket) eller andra bestämmelser för bebyggelse eller markanvändning (andra stycket), I Iredje och fjärde styckena upptas föreskrifter om i vilka fall undantag eller avvikelse från plan eller bestämmelser får göras, I paragrafens femte stycke ges regler om överklagande av beslul angående undantag eller avvikelse.

Enligt första stycket i remitterade förslaget skall fastighetsbildning inte få ske i strid mot detaljplan, faslighelsplan eller områdesbestämmelser. Den gällande bestämmelsen i FBL har en positiv uiformning. Villkoret för fastighetsbildning är nämligen nu uttryckt så atl fastighetsbildning skall ske i överensstämmelse med plan. Vid FBL:s tillkomst var frågan om bestämmelsens ordalydelse föremål för ingående överväganden (prop, 1969:128 s, B 114-118 och s, B 123), Med tiUmölesgående av åtskiUiga remissinstansers önskemål utformades regeln som ett positivt krav på atl fästighelsbUdning skall ske i överensstämmelse med planen. Enligt propositionen innebar detta inte bara atl fastställda planlinjer skall följas utan också atl indelningen av marken skall vara ändamålsenlig från de synpunkter som ligger till gmnd för planen. Som skäl för den nu föreslagna omformuleringen om samordningen mellan planbestämmelser enligt byggnadslagstiftningen och tiUstånd enligt en speciallag som FBL anger departementschefen all samma terminologi bör användas som i PBL, I 8 kap, 11 § PBL föreskrivs sålunda att bygglov inte får lämnas i slrid mol en detaljplan. Motsvarande uttryckssätt föreslås också i anläggningslagen och ledningsrättslagen. Departementschefen ullalar vidare alt förändringen i 3 kap, 2 § FBL inte är avsedd alt innebära någon saklig förändring i förhållande till nuvarande

Lagrådets yttrande över författningarna 20 och 21 utelämnas här, 357

ordning. Enligt lagrådels uppfattning kan man inte bortse från atl ändring- Prop. 1985/86: 90 en likväl kan komma atl uppfattas som en förskjutning av rättsläget i riktning mot en slappare hållning i fråga om efterföljden av planer och BUaga 8 bestämmelser. Del är därför all föredra atl FBL:s lydelse på denna punkt behålls och alt i stället PBL anpassas härefter, I det skede vari lagstiftningsärendet nu befinner sig - propositionen angående PBL har ännu inte behandlats av riksdagen - har lagrådet emellertid avståtl från atl lägga fram förslag i denna del. Om lydelsen blir den av lagrådel förordade, bör samma uttryckssätt användas i andra lill följdlagsliftningen hörande författningar. Någon ändring skuUe då i denna del inte ske i anläggningslagen och ledningsrättslagen.

Enligt gällande lag kan i samband med fästighelsbUdning undanlag
medges från såväl planer som andra särskilda bestämmelser om marks
bebyggande eller användning. Del har då varit naturligt alt sammanföra
bestämmelserna om möjlighet till undantag från första och andra styckena i
de två efterföljande styckena i paragrafen. Eftersom det enligt PBL inte
kan meddelas dispens från plan bör ell annal redaktionellt grepp nu över
vägas. Paragrafen synes nämligen bli lättare alt tillägna sig om det i
omedelbar anslutning till huvudreglerna anges vilka avvikelser eller undan
tag som får ske, Lagrådel anser därför alt möjhgheten lill mindre planavvi
kelser bör tas upp i anslutning till huvudregeln i första styckel om faslig-
helsbildnings överensstämmelse med plan. Undantaget kan då få sin plats
som andra mening i paragrafens första stycke och bör här - liksom i övriga
remitterade lagar där molsvarande undanlag förekommer — utformas med
6 kap, 5 § andra meningen PBL som mönster. Därefter bör i nu förevaran
de paragraf — i enlighel med remitterade förslagel - i andra slyckel las
upp regeln om atl fastighetsbildning inte får ske så alt syftet med nalur
vårdsföreskrifler eller andra särskilda bestämmelser molverkas. Därefter
bör följa undantagen från sistnämnda huvudregel. Härvid bör först be
handlas det fall all sökanden på gmnd av särskilt medgivande får uppföra
byggnad eller vidta annan därmedjämförlig ålgärd i slrid mot bestämmel
se. Många gånger har sökanden utverkat det behövliga medgivandet innan
han ansöker om fästighelsbUdning, Del är därför lämpligt all först ta upp
delta undanlag. Det bör emellertid anmärkas att ell uttryckligt stadgande
om detta undanlag egentligen är överflödigt. Bestämmelsen har ingen
motsvarighet i 9 § iredje stycket anläggningslagen. Det har nämligen an
setts (se NJA II 1974 s, 26 f) slå klart även utan direkt föreskrift all
undantag som medgetts enligt byggnadslagen eller annan särskUd lagstift
ning också gäller vid prövning enligt anläggningslagen. Detsamma låter sig
naturligtvis sägas också såvitt avser prövning enligt FBL, Lagrådel har
emellertid inte funnit någol behov föreligga av all föreslå ändring på denna
punkt i FBL, I lagtexten bör sedan tas upp möjligheten för länsstyrelse
eller kommunal myndighet att medge undantag från bestämmelserna. Del
sislnämnda förfarandet kan nämligen initieras först under fastighelsbild-
ningsärendels gång. Det har ansetts kunna komma under länsslyrelsens —
eller kommunal myndighets — prövning endasl på begäran av faslighels
bildningsmyndighelen. Görs ansökan däremot av sökanden i faslighets
bildningsärendel torde den inte las upp lill prövning, (Se Landahl-Nord- 358

ström Faslighelsbildningslagen s, 53 och regeringens beslut den 15 decem- Prop, 1985/86: 90 ber 1977, Bostadsdepartementet Pl 2039/76,) Bestämmelsen förslås bättre om detta förhållande framgår av lagtexten, lämpligen i ett särskill stycke, BUaga 8 Lagrådet vill anmärka all besvärsräit över länsslyrelsens eller kommunal myndighets beslut f n, anses tillkomma fastighetsägaren men inte faslighelsbildningsmyndighelen. Någon ändring hämlinnan åsyflas inte med den av lagrådet föreslagna lagtexten.

Möjligheten alt överlåta länsslyrelsens beslutanderätt på kommunal myndighei har i lagrådsremissen utformats med 28 § andra stycket nalurvårdsförordningen som förebild. Del framgår inte klart om det enligt förslaget är länsslyrelsen eller kommunfullmäktige som skall bestämma atl en viss kommunal nämnd ges befogenhet atl medge undantag, Endasl det första alternativet torde kunna godtas. Enligt lagrådels mening bör delega-lionsmöjligheten utformas på sätt som skell i 43 § andra styckel naturvårdslagen, nämligen atl länsstyrelse kan förordna atl befogenheten skall ankomma på kommunal myndighei. Av vad som gäller för beredning av ärenden följer all länsslyrelsens beslut skaU föregås av all kommunfullmäktige bereds tillfälle yttra sig i ärendet,

I paragrafens femte stycke ges som nämnts regler om fullföljd av lalan mol beslut som avses i tredje stycket. Enligt den föreslagna lydelsen överklagas besluten genom besvär. Enligt nuvarande lydelse förs talan genom besvär. Hitintills har i fastighelsbUdningslagens fullföljdsparagrafer genomgående använls uttrycket föra talan eUer molsvarande såväl i fråga om besvär lUl myndighet som beträffande besvär till fastighetsdomstol. Den nu föreslagna redaktionella ändringen är ett uttryck för en strävan atl modernisera språkbruket. Den har emeUertid inte genomförts i aUa de paragrafer som reglerar fullföljdsfrågor utan har begränsats till paragrafer som av andra skäl nu föreslås ändrade dvs,, fömlom den nu förevarande paragrafen, 15 kap, 8 och 9 §§ samt till en ny paragraf, 4 kap, 25 a §, Lagrådel anser del inte lämpligt alt centrala rättsliga begrepp i en och samma lag anges med användande av olika lokutioner. Antingen bör den nu föreslagna ändringen genomföras konsekvent eller bör gällande uttryckssätt bibehållas, Ell konsekvent genomförande skulle medföra ändring av ell stort anlal paragrafer. Strävan att bringa lagen i närmare överensstämmelse med dagens språkbmk kan knappast motivera så omfalr lande ändringar. Lagrådet föreslår atl nuvarande uttryck bibehålls,

Beslämmelsen att lalan mol länsstyrelsens beslul skall föras genom besvär hos regeringen gäller såväl då länsstyrelsen handlagt ärendet i första instans som då frågan kommit upp i länsslyrelsen genom besvär över kommunal myndighels beslul. Detta kommer tydligare till ullryck om beslämmelsen får bilda etl särskill stycke.

Lagrådet föreslår med hänvisning lill vad ovan anförts alt 3 kap, 2 § FBL ges följande lydelse.

Inom område med detaljplan, faslighelsplan eller områdesbestämmelser får fastighetsbildning inte ske i slrid mol planen eller beslämmelserna. Om syftet med planen eller beslämmelserna inte molverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Gäller eljest nalurvårdsföreskrifler eller andra särskilda bestämmelser 359

för marks bebyggande eller användning, skall fastighetsbildning ske så, att Prop. 1985/86:90 syftet med bestämmelserna inte motverkas. Får på gmnd av särskilt medgivande byggnad uppföras eller annan därmed jämförlig åtgärd företagas i BUaga 8 slrid mot sådan beslämmelse, ulgör vad nu har sagts ej hinder mol fastighetsbildning som behövs för all medgivandel skall kunna utnyttjas.

Om del fmns särskilda skäl, får länsslyrelsen eller efler dess förordnande kommunal myndighei på begäran av fastighetsbildningsmyndighelen medge undantag från bestämmelser som avses i andra slyckel.

Talan mot en kommunal myndighels beslut i fråga som avses i iredje slyckel föres hos länsslyrelsen genom besvär.

Talan mol länsstyrelses beslut i fråga som avses i tredje slyckel föres hos regeringen genom besvär.

Det kan anmärkas atl någon hänvisning lill särskUda stycken i 3 kap, 2 § FBL inte torde finnas utom i 4 § första stycket 3, stadsregislerkungörelsen (1971:1010),

3 kap, 3 §

Enligt paragrafens nuvarande lydelse gäller de i lagrummet föreskrivna lämplighetsvillkoren genereUt endast i fråga om fastighetsbildning för bebyggelse, Belräffande annan fastighetsbildning tillämpas villkoren endasl inom områden med tätbebyggelse. Den nu föreslagna lydelsen innebär atl lämplighelsvillkoren utsträcks all omfatta all fastighetsbildning, sålunda även fästighelsbUdning för annat ändamål än bebyggelse utanför tätbebyggda områden, I denna del överensstämmer del remitterade förslagel med PBL-utredningens förslag. Varken utredningen eller departementschefen har redovisat skälen till den föreslagna utvidgningen. Även om denna kan synas naturiig, efteriyser lagrådel någon motivering till den sakliga ändring som här har berörts,

4 kap, 25 a §

Under hänvisning lill vad lagrådet anfört under 3 kap, 2 § föreslår lagrådel all andra stycket av förevarande paragraf, ges följande lydelse.

Talan mol beslut varigenom byggnadsnämnden vägral medgivande till fastighelsbildningen eUer gjort sådanl medgivande beroende av villkor föres hos länsslyrelsen genom besvär. Talan mol länsslyrelsens beslut föres hos regeringen genom besvär,

5 kap, 3 §

I paragrafen finns bestämmelser om vilka som har rätt att ta initiativ till
fastighetsreglering. De föreslagna ändringama innebär alt kommunen i
stället för byggnadsnämnden skall vara behörig att ansöka om förrättning
samt att begränsningen i den kommunala initiativrätten till atl avse områ
den där tätbebyggelse föreligger eller är att vänta slopas, Lagrådel har intet
atl invända mol ändringsförslagen. Dessa föranleder dock påpekanden i
följande avseenden, 360

Den utvidgade kommunala initiativrätten medför enligt förslagets orda- Prop. 1985/86:90 lydelse att en kommun kommer alt kunna påkaUa förrättning i syfte att t, ex, åstadkomma en ändrad arrondering av ägorna på jordbmksfastig- Bilaga 8 heter trots att ägarna själva gjort den bedömningen all ett omskifte inte är ekonomiskt fördelaktigt för dem, I dag är del endast länsstyrelsen som kan påkalla en sådan förrättning och då endasl om länsslyrelsen, t, ex, efler framställning från lantbmksnämnden, finner en reglering vara av störte betydelse från allmän synpunkl. Enligt lagrådels mening kan del inte vara avsett all kommunen med stöd av beslämmelserna i paragrafen i dess föreslagna lydelse skall använda initiativrätten till all påkalla sådana slruk-turtalionaliseringar, Lagrådel föreslår därför sådan ändring av den föreslagna lydelsen atl den kommunala initiativrätten begränsas tUl sådan fastighetsreglering som erfordras i anledning av ny eller befintlig bebyggelse, (Om innebörden av "bebyggelse" se lagrådels yttrande över PBL s, 26,) Bestämmelsen har sin naturliga plats i tredje stycket och kan ges följande lydelse: Kommunen kan påkalla fastighetsreglering som behövs för att mark och vatten skall kunna användas för bebyggelse på ell ändamålsenligt sätt. Iakttas detta skall orden "och kommunen" ulgå ur paragrafens första stycke,

7 kap, 1 och 6 §§

De nya sista styckena i dessa paragrafer bör utformas med texten i 6 kap, 3 § första stycket PBL för ögonen. Del bör alltså anges all reglerna avser "serviiut varom bestämmelser har meddelats i en fastighetsplan". Detta uttryck visar bättre än ordet "förutsatts" atl planmyndigheten gått in på en närmare prövning av vilka servitut som behöver bildas, ändras eller upphävas.

15 kap, 8 och 9 §§

Under hänvisning till vad lagrådel anfört under 3 kap, 2 § föreslår lagrådel oförändrad lydelse av 8 § första stycket och att i 9 § första slyckel ej görs annan ändring än att "byggnadsnämnden" ersätts med "kommunen".

Ikraftträdandet

Förslagel till ändringar i FBL innebär enligt departementschefen i ell
avseende en ändring av materiell innebörd. Enligt 3 kap, 3 § utvidgas
sålunda möjligheten atl utom planlagt område förbjuda olämplig fästighels
bUdning, nämligen lUl fastighetsbildning som inte skall ske för bebyggelse,
I övrigi är ändringarna - i den mån de inte bara innebär en terminologisk
anpassning till i PBL använda begrepp och uttryck - av processuell art.
Till förslagel är inte några övergångsbestämmelser fogade. Lagrådet delar
uppfattningen att sådana bestämmelser ej är erforderliga. Uppkommer
frågan om vilken lydelse av 3 kap, 3 § som skall tillämpas, bör vägledning
kunna hämtas från gmnderna för 4 § FBL:s promulgationslag och vad som
anförts i förarbetena till detta lagrum, 361

Anläggningslagen Prop. 1985/86:90

Bilaga 8

6a§

I paragrafen, som är ny, föreskrivs all beslämmelserna i 5 och 6 §§ inte skall tillämpas om en gemensamhetsanläggning är fömtsall i en faslighelsplan och ansökan om anläggningsförrällning görs före utgången av detaljplanens genomförandetid. Bestämmelsen är föranledd av att PBL upptar föreskrifter (6 kap, 4 § Iredje stycket) om all nämnda paragrafer i anläggningslagen skall tiUämpas när en faslighelsplan, som avses skola reglera inrättande av en gemensamhetsanläggning, antas. Avsikten med beslämmelsen är atl en dubbelprövning skaU undvikas så länge bedömningen i fastighetsplanen kan anses vara aktuell. Delta har i paragrafen kommit lill uttryck genom föreskrtflen att ansökan om förtättning skall göras före ulgången av detaljplanens genomförandetid. Enligt lagrådets mening bör den avgörande tidpunkten vara inte när ansökan görs utan då anläggningsbeslul meddelas. Med hänsyn lill all del kan förflyta en lid, ibland flera år, innan genomförandeliden börjar löpa, föreslår lagrådet vidare alt orden "före utgången av" ersätts av preposilionen "under". Slutligen bör uttryckssättet i paragrafen bättre ansluta till del av lagrådel förordade ordvalet i 6 kap, 3 § PBL, På gmnd av det anförda föreslår lagrådel all paragrafen ges följande lydelse.

Bestämmelserna i 5 och 6 §§ skall inte lillämpas om del i en fastighetsplan har meddelals bestämmelser om en gemensamhetsanläggning och anläggningsbeslut meddelas under detaljplanens genomförandelid.

9 §

Under hänvisning lill vad lagrådet anfört under 3 kap, 2 § FBL föreslår lagrådel alt förevarande paragraf ges följande lydelse.

Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmelser får en gemensamhetsanläggning inte inrällas i strid mot planen eUer bestämmelsema. Om syftet med planen eUer bestämmelsema inte molverkas, får dock mindre avvikelser göras,

GäUer eljest nalurvårdsföreskrifler eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eUer användning, skaU anläggning inrättas så, atl syftet med bestämmelserna inte molverkas.

Om del finns särskilda skäl, får länsstyrelsen eUer efler dess förordnande kommunal myndighet på begäran av fastighetsbildningsmyndigheten medge undanlag från bestämmelser som avses i andra styckel.

Talan mol en kommunal myndighels beslul i fråga som avses i tredje stycket föres hos länsstyrelsen genom besvär.

Talan mot länsstyrelses beslut i fråga som avses i iredje slyckel föres hos regeringen genom besvär.

23 §

Under hänvisning till vad lagrådel anfört under 3 kap, 2 § FBL föreslår lagrådel oförändrad lydelse av paragrafens andra stycke.

Ikraftträdandet Prop, 1985/86:90

I 6 § föreslås en ändring av båtnadsvillkoret så att förrättningsmannen får större möjligheter att väga in mUjömässiga och sociala fördelar vid båt- ' "" nadsprövningen. Lagrådet har ingen erinran häremot. Ändringen är av materiell natur. En övergångsbestämmelse synes behövlig. Enligt lagrådets mening är det lämpligt all utforma en sådan beslämmelse efler förebild av 7 § lagen om införande av anläggningslagen och lagen om förvaltning av samfälligheter. Har aUlså sammanträde med sakägarna hållits innan ändringen av 6 § anläggningslagen trätt i krafl, torde beslämmelsen i dess äldre lydelse böra tillämpas,

Ledningsrättslagen

6a§

I paragrafen bör göras ändringar som motsvarar dem som föreslagils beträffande 6 a § anläggningslagen. Paragrafen bör därför ges följande lydelse.

Bestämmelse i 6 § skaU inte tillämpas om del i en fastighetsplan har meddelals bestämmelser om en ledningsrätl och ledningsbeslut meddelas under detaljplanens genomförandelid.

8§

Under hänvisning lill vad lagrådel anfört under 3 kap, 2 § faslighetsbildningslagen föreslår lagrådet all förevarande paragraf ges följande lydelse.

Inom områdel med detaljplan, faslighelsplan eller områdesbestämmelser får en ledningsrätl inte upplåtas i slrid mot planen eller beslämmelserna. Om syflel med planen eller beslämmelserna inte molverkas, får dock mindre avvikelser göras,

GäUer eljesl nalurvårdsföreskrifler eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eUer användning, skall ledningsrätl upplåtas så, atl syftet med bestämmelsema inte molverkas.

Om det finns särskilda skäl, får länsslyrelsen eller efter dess förordnande kommunal myndighet på begäran av fastighetsbildningsmyndighelen medge undantag från bestämmelser som avses i andra stycket.

Talan mot en kommunal myndighets beslul i fråga som avses i tredje stycket föres hos länsstyrelsen genom besvär.

Talan mot länsstyrelses beslul i fråga som avses i Iredje slyckel föres hos regeringen genom besvär.

21 §

Under hänvisning till vad lagrådel anfört under 3 kap, 2 § FBL föreslår lagrådet oförändrad lydelse av paragrafens Iredje stycke.

363

Jordabalken Prop, 1985/86:90

3 kap, 7 §

Bilaga 8

De två första styckena i denna paragraf reglerar rätten att ha kvar byggnad eller annan anläggning som uppförts över fastighetsgräns. Tredje stycket upptar en erinran om all del finns särskUda bestämmelser om trappa som skjuter över gatulinje. Härmed åsyflas reglerna i 39 § första stycket byggnadslagen. Eftersom denna paragraf inte avses få motsvarighet i PBL, föreslår departementschefen all Iredje slyckel i 3 kap, 7 § skall upphävas,

Beslämmelserna i 3 kap, 7 § JB första och andra styckena om atl ha byggnad kvarstående har inte omfattat trappa som skjuter över gatulinje (se SOU 1947:38 s, 143), Däremot lär beslämmelsen gälla Irappa som eljesl skjuter in på angränsande faslighet. En Irappa är nämligen - om den inte utgör en anläggning - en del av en byggnad. Är en Irappa helt eller delvis uppförd på en grannfaslighel, faller den alltså in under beslämmelserna i JB, Konsekvensen av vad departementschefen nu föreslagit synes bli att också Irappa som skjuter över gatulinje kommer alt omfattas av 3 kap, 7 § första och andra styckena. Med hänsyn till ordalydelsen finns det nämligen knappasl utrymme för någon annan tolkning av lagrummet. Tidigare har emellertid en sådan reglering ansetts alltför sträng. All bibehålla en Irappa, som skjuter över gatuhnjen, kan nämligen vara önskvärt av historiska eller estetiska skäl, (Se Bexelius m, fl. Byggnadslagstiftningen 5:e uppl, s, 177,) Rättsläget med lagrådsremissens förslag blir atl ägaren lill en Irappa är skyldig all avträda den gatumark som han lagil i anspråk, om han inkräktat på marken avsiktligt eller av grov vårdslöshet, I andra fall torde han ha rätl all få ha trappan kvar. Av betydelse är självfallet om han byggt trappan med kommunens uttryckliga eller lysta medgivande eUer om kommunen i efterhand godtagit att fastighetsägaren utnyttjat gatumark.

Om del å andra sidan ej är departementschefens avsikt atl trappa, som skjuter över gatulinje, skaU omfattas av 3 kap, 7 §, får del i första styckel anges att stadgandet inte gäller sådan Irappa, I så faU kommer del framdeles alt saknas lagreglering för dylika trappor. Fastighetsägaren blir då hänvisad tiU att söka nå en överenskommelse med kommunen, om han vill ha sin Irappa kvar på galumarken.

En ytteriigare möjlighel är all även fortsättningsvis - och då lämpligen i Iredje stycket av förevarande paragraf - ge befogenhet för länsstyrelsen atl medge atl trappa som skjuter över gatulinje får slå kvar lUlsvidare eller under viss lid. En sådan dispensprövning skulle liksom nu få ske från fall lill faU under ett skäligt avvägande av de estetiska synpunkterna mot trafikens krav. Med beaktande av etl av huvudsyftena bakom PBL, nämligen all flytta ner beslutanderätten till kommunerna, kan det kanske övervägas alt ål kommunen anförtro avgörandet av dispensärenden.

Departementschefen har inte lämnat någon motivering tUl varför 39 § byggnadslagen enligt hans mening ej skall ges motsvarighet i den nya byggnadslagstiftningen, Lagrådel har i det lägel avstått från atl föreslå någon lagtext ulan inskränkt sig lill alt anvisa tänkbara lösningar.

364

7 kap, 5 § Prop, 1985/86:90

Paragrafens första stycke reglerar maximitid för upplåtelse av annan nyttjanderätt än tomträtt. Den kortare maximitiden - 25 år - gäller nu för ""g 8 upplåtelse av fasl egendom inom sladsplan men skall enligt förslagel framdeles avse upplåtelse inom detaljplan. Del sägs i remissen alt ändringen inte påverkar avlal som träffats före ikraftträdandet. Att det är planförhållandena vid den tidpunkt då avtalet slöts som är avgörande får anses följa av lagtexten och framgår också klart av förarbetena, (Se NJA II 1908 nr 5:1 s, 6 f och Weslerlind, Kommentar till jordabalken 7 kap, s, 200 med hänvisningar,) Genom beslämmelserna i 17 kap, 4 § PBL kommer -förutom sladsplaner - vissa andra planer alt från och med PBL:s ikraftträdande gäUa som detaljplaner, Artendeavtal angående mark som berörs av sislnämnda beslämmelse kommer alltså inte att omfattas av bestämmelsen om kortare maximitid i fall avtalet träffas innan PBL träder i kraft. Det sagda gäller även om arrendetiden inte skall böija löpa förrän efter ikraftlrädandel, Lagrådel anser i likhet med departementschefen att några övergångsbestämmelser till förevarande paragraf i JB ej behövs.

Naturvårdslagen

3§

I lagrådsremissen föreslås alt kopplingen mellan NRL och naturvårdslagen skall ske genom en andra mening i paragrafens första - och enligt gällande lydelse enda — stycke, I paragrafen anges nu att vid prövning av frågor som rör naturvård tillbörlig hänsyn skaU las lill övriga allmänna och enskilda intressen, Lagrådel delar uppfattningen att bestämmelsen som gör NRL tillämplig på naturvårdslagens område bör placeras i förevarande paragraf. Däremot har beslämmelsen fått en mindre lyckad uiformning. Dess tillämpningsområde anges nämligen genom ell precisl angivande av paragrafer, i förekommande fall stycken i paragrafer. Regeln om NRL:s tillämplighet bör ges en mer allmän uiformning. Enligt lagrådets mening bör stadgandet säga ut atl NRL skall tillämpas vid prövning av sådana frågor som avses med paragrafen, alltså frågor som rör naturvård, Atl del vid prövningen av vissa frågor knappast ges utrymme för en tillämpning av NRL:s regler hindrar inte en sådan uiformning. Det ligger i sakens natur alt NRL inte skall tiUämpas annal än när del är möjligt och meningsfullt, dvs, vid sådana konfliktsituationer där NRL anger hur avvägningen skall ske, Etl ytterligare skäl för att inte koppla NRL till naturvårdslagen på föreslaget sätt är att kopplingen både lill PBL (2 kap, 2 §) och till övriga lagar skett genom en bestämmelse som getts en övergripande uiformning, I överensslämmelse härmed bör andra meningen i första styckel lyda: Härvid skaU lagen (0000:000) om hushållning med nalurtesurser m, m, tillämpas,

22 §

På samma sätt som i dag, 54 § 4 mom, byggnadsstadgan, ger PBL, 8 kap,

21 §, rätt all påkalla byggnadsnämndens prövning av ålgärder som inte

365

kräver lov. Anordningar som avses i den nu förevarande paragrafen kan alltså komma att prövas av byggnadsnämnden, ehuru de inte är lovpliktiga, I yttrandet över PBL-förslaget har lagrådet föreslagit all beslämmelserna om lov i PBL skall tiUämpas i sådana ärenden. Lagrådet föreslår i nära anslutning lill paragrafens nuvarande lydelse ell tillägg varav framgår alt beslämmelserna i paragrafen gäller inte endast anordningar för vilka bygglov krävs utan även anordningar för vilka bygglov har lämnats.

Prop, 1985/86:90 Bilaga 8

28 §

Paragrafen reglerar ersällning för skada och inlrång på fastighel vid undersökning på marken innan beslul meddelas i nalurvårdsärende. Enligt lagrådsremissen skall sådan ersällning alllid betalas av staten. Något skäl varför gottgörelse inte skall kunna utges av en kommun har ej åberopats av departementschefen. Vid föredragningen inför lagrådel har emellertid upplysts all del inte blir aktuellt för kommunerna alt vidta förberedande undersökning enligt naturvårdslagen. När en kommun beslutar om naturreservat lär — har det därvid framhållits — erforderliga undersökningar ha utförts redan i samband med kommunens fysiska planering enligt PBL, Om rätt all få tillträde till fastighel för planläggning enligt PBL och om rätl lill ersällning för skada som härvid kan uppslå finns bestämmelser i 16 kap, 7 § och 14 kap. 6 § PBL. Del undandrar sig lagrådets bedömande om det inte kan finnas behov för en kommun alt - sedan planarbetel avslutats -få tillträde liU en fastighel för all närmare undersöka vilka föreskrifter som blir erforderliga när etl beslut skall fattas om bildande av etl naturteservat.

36 §

Lagrådel föreslår alt paragrafen utformas med 15 kap, 6 § PBL som förebild. Enda avvikelsen i förhållande till detta lagrum blir alt i andra meningen anges all även staten kan förpliktas ersätta rättegångskostnaderna.

43 §

I etl nytt Iredje stycke i paragrafen föreslås atl regeringen kan ge en kommunal myndighei molsvarande befogenheter som länsslyrelsen har alt besluta om naturteservat, Beslämmelsen har utformats så atl länsstyrelsen, även om beslutanderätt har delegerats till en kommunal myndighet, skall ha kvar sin kompetens. Enligt lagrådsremissen avses alltså länsstyrelsen kunna komplettera ell kommunall beslut alt bilda ett reservat på samma sätt som länsstyrelsen kan komplettera sina egna reservatsbeslul. Omvänt medger konstruktionen all också kommunen kan i efterhand komplettera ett statligt reservatsbeslut. Motiven lill förslaget i denna del har redovisats i avsnitt 3,2,3 näst sista slyckel. Någon närmare analys av förslagels konsekvenser finns dock inte redovisade. Lagrådet har för sin del svårt atl överblicka de svårigheter som det föreslagna "dubbelkom-mandol" kan medföra. För de fastighetsägare som berörs av ett reservats-

366

beslul kan det innebära olägenheter atl inte få frågan om ersättning för Prop. 1985/86:90 uppkommande skador avgjord på en gång och mol en och samma part. Del måste också ifrågasättas om det i alla lägen är möjligt för slalen att - BUaga 8 såsom sägs i motiven - gå in och komplettera etl kommunall reservatsbeslul för tillgodoseende av friluflsinlressen med särskilda föreskrifter för Lex, ett visst nalurvårdsiniresse. Har nalurvårdsintresset varit med i bilden under samrådet mellan länsslyrelsen och kommunen inför reservatsbildningen synes beslämmelsen i 8 § andra slyckel lägga hinder i vägen för en sådan komplettering. Denna beslämmelse förutsätter nämligen all en ny gmnd för reservatet aktualiseras "sedermera" dvs, efler del all reservatet har bildals.

Med hänsyn lill det anförda förordar lagrådel att ordet "även" i bestämmelsen stryks och atl "dubbelkommando" sålunda ej skaU förekomma.

Ikraftträdandet

Med den föreslagna övergångsbestämmelsen synes det ovisst om högre instans kan förelägga vite efler del att 21 § upphävts. Lagrådet föreslår därför följande lydelse av bestämmelsen,

Belräffande ärenden enligt 21 § som länsstyrelsen har avgjort före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas.

Lagrådet vill framhålla att ett enligt äldre lag förelagt vite lorde kunna utdömas och drivas in även efler den 1 januari 1987 i vart fall om fullgöran-detidpunkten utgått tidigare,

Lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (va-lagen)

12 §

De föreslagna ändringarna avser andra slyckel. Delta stadgande reglerar en allmän va-anläggnings följsamhet till planbestämmelser. Frågan huruvida man bör uppställa etl krav på alt också fastighetsplaner skall styra inrättandet av sådana va-anläggningar har inte berörts i lagrådsremissen, Lagrådel anser atl ett uttalande av departementschefen i den här berörda frågan vore av värde,

Lagrådel ifrågasätter om det ej kan finnas behov av dispens från naturvårdsföreskrifter, jfr 3 kap, 2 § FBL, 9 § anläggningslagen och 8 § ledningsrättslagen. Del kan le sig egendomligt atl sådan dispens kan ges för en enskild va-anläggning men inte för en allmän va-anläggning.

29a §

Paragrafen, som är ny, reglerar fastighetsägares rätt alt återfå erlagda va-
avgtfler som blivit onyttiga för honom genom all han hindras från atl
använda sin faslighet för bebyggelse så som förutsattes när avgifterna togs
ut. Bestämmelsen fanns lUl en början upplagen i det till lagrådel remittera
de PBL-förslagel (14 kap, 7 §), Lagrådet förordade emellertid all frågan i
stället borde regleras i va-lagstiftningen. Med hänsyn till all den föreslagna
beslämmelsen angav endasl kommunen som ålerbelalningsskyldig anförde 367

lagrådet att del borde uppmärksammas alt även annan än kommun kan Prop, 1985/86:90 vara huvudman för en va-anläggning, I den nu föreslagna bestämmelsen anges all del är "huvudmannen" som är skyldig att belala tillbaka erlagda BUaga 8 avgifter. Förändringen har inte motiverats. Enligt lagrådets mening borde specialmotiveringen innehålla en närmare belysning av hur enskilda huvudmän kan komma atl drabbas, t, ex, om uppburna avgifter redan investerats i anläggningen, I de fall då anläggningen har en enskild huvudman -lagrådet syftar på del fall alt anläggningen enhgt 31 § förklarats för allmän - är det inte givet alt det är den enskilda huvudmannen som skall svara för all fastighetsägaren återfår vad som eriagts, I sammanhanget måsle nämligen beaktas all del är kommunen som råder över planinslituten. Del är därför inte orimligt att kommunen håller fastighetsägaren skadelös om denne på grund av atl bygglov vägras inte kan använda faslighelen så som fömlsaltes när avgiften logs ul, Lagrådel förutsätter atl vad som nu har anförts leder till närmare överväganden innan proposition föreläggs riksdagen.

Vidare föreslår lagrådet atl ordel "engångsavgift" ersätts med "avgift". De avgifter varom är fråga kan nämligen erläggas periodiskt. Även dessa avgifter bör självfallet omfattas av ålerbelalningsskyldigheten, Slulhgen bör lagtexten utformas så alt huvudmannen är skyldig all belala tillbaka "avgiften i den mån skada uppkommer" etc. Därmed markeras att återbetalningsskyldighelen skall vara relaterad tiU skadans storlek,

Lagen om allmänna värmesystem

13 §

Lagrådel hänvisar till vad lagrådet anfört under 12 § va-lagen om dispens från nalurvårdsföreskrifler.

30a §

Belräffande denna paragraf hänvisar lagrådel tiU sitt yttrande under 29 a § va-lagen.

38 §

I denna paragraf, vari någon ändring ej föreslagils, bör i punkt 6 anges att mål om fråga om avses i den nya 30a § skall prövas av va-nämnden.

Bostadssaneringslagen

2b §

Paragrafens Iredje stycke bör - ulan att ändring i sak uppkommer - kunna förenklas och ges följande lydelse,

Ulöver första och andra styckena gäller belräffande lägsta godtagbara standard att huset ej har sådana brister i fråga om håUfaslhet, brandsäkerhet eller sanitära förhåUanden som inte skäligen kan godtas.

368

Vattenlagen Prop. 1985/86:90

3 kap, 2 §

Bilaga 8 Enligt 8 § lagen om införande av vattenlagen (VP) skall vad som i 3 kap,

2 § första stycket nya vattenlagen stadgas om byggnadsplan också gälla avstyckningsplan. Ifrågavarande beslämmelse i vattenlagen kommer emellertid efter den i remissen föreslagna ändringen inte längre att innehålla någon regel om byggnadsplan. Någon ändring av 8 § VP föreslås inte i lagrådsremissen.

Byggnadsplaner skall enligt 17 kap, 4 § första stycket PBL-förslaget i fortsättningen gälla som detaljplaner. Vad som framdeles skall ske med avstyckningsplaner blir enligt PBL-förslaget beroende på om planen omfattas av förordnande enligt 168 § byggnadslagen eller ej. Har förordnande getts att tätbebyggelse inte får äga mm, upphör avstyckningsplanen att gälla när PBL träder i krafl. Omfattas en avstyckningsplan däremot ej av sådant förordnande, skall planen fortsättningsvis gälla som detaljplan. Med hänsyn till del sagda bhr bestämmelsen i 8 § VP svårförståelig och lagrådet förordar därför atl lagrummet upphävs. Delta ställningstagande stämmer väl överens med atl departementschefen föreslagit alt 12 § första slyckel första meningen i FBLP skaU upphävas, eftersom den blir onödig.

El-lagen och rörledningslagen

Enligt förslaget lill ändringar i lagen (1902:71 s, 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar (el-lagen) skall samordningen
mellan denna lag och NRL göras genom etl tillägg till 2§ 3 mom, andra
slyckel alt även NRL:s regler skall tiUämpas när koncessionsmyndighelen
föreskriver villkor för anläggningens utförande och nyttjande, Molsvaran
de konslmktion föreslås för samordningen mellan lagen (1978:160) om
vissa rörledningar (rörledningslagen) och NRL, För rörledningslagen före
slås sålunda all 6§ första styckel kompletteras med en regel som innebär
atl även NRL skall lillämpas när villkoren för koncession skall meddelas, I
förslagen till ändringar i vattenlagen och miljöskyddslagen föreslås där
emot atl tUlämpningen av NRL skaU ske vid tillståndsprövningen av etl
vatlenföretag (3 kap, 1 §) resp, vid prövningen om miljöfariig verksamhet
(4a§), Avvikelsen i sättet atl hanlera anknytningen tiU NRL har endast
knapphändigt kommenterats i remissprolokollet. Enligt lagrådels mening
är det naturligt atl, såsom föreslagits beträffande vattenlagen och miljö
skyddslagen, NRL skall lillämpas redan när ell förelag resp, en verksam
het prövas med avseende på tillåtiigheten. Vid föredragningen har antytts
alt en anledning till alt en annan konstruktion valts för el-lagen och rörled
ningslagen skulle vara all del belräffande ledningar enligt dessa lagar är
mer eUer mindre givet atl ledningsdragning skall ske mellan leverantör och
avnämare, varvid tillgodoseendet av motstående intressen får ske genom
föreskrifter om alternativ sträckning eUer genom att koncessionen förenas
med olika villkor. Enligt lagrådets mening är delta betraktelsesätt inte
riktigt, I prop, 1977/78:86 s, 75 ff diskuteras ingående vad koncessions-
prövningen skall innefatta när del gäller rörledningar. Utgångspunkten är 369

24 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 90

att koncession får meddelas endast om ledningen är lämplig från allmän Prop. 1985/86:90 synpunkt och den som söker koncessionen kan antas vara i stånd atl uppfylla villkor som är förenade med denna. I kravet på all en ledning skall Bilaga 8 vara lämplig från allmän synpunkt ligger, framhåller departementschefen i propositionen s. 77, all nyttan av ledningen skall vägas mol de negativa effekter den kan få på skilda samhälleliga intressen. Detta kan konstateras först efler en omfattande och ingående prövning där en mångfald allmänna intressen, som exemplifierats i propositionen, skall beaktas. Det är aUtså inte på förhand givet alt en koncessionsansökan skall bifallas, även om del i stor utsträckning lorde vara möjligt all tillgodose allmänna iniressen genom villkor. Det må framhållas all bl. a. riktiinjerna för den fysiska riksplaneringen - vilka ersätts av bestämmelserna i NRL - nämns bland de omständigheter som skall beaktas redan vid tillståndsprövningen. Vad nu har sagts beträffande koncessionsprövning enligt rörledningslagen synes också gälla vid molsvarande prövning enligt el-lagen. Fömlom atl pröva att en anläggning behövs och alt den är förenlig med en planmässig elektrifiering har del också ansetts åligga den koncessionsprövande myndigheten alt beakta övriga omständigheter i del enskilda fallel (NJA II1938 s. 807 f). Med hänsyn lill vad sålunda har anförts förordar lagrådet att också i el-lagen och rörledningslagen anknytningen skall ske genom en föreskrift i de lagrum som reglerar koncessionsprövningen, dvs. 2§ 2 mom. el-lagen och 4§ rörledningslagen.

Byggnadsminneslagen

Enligt del remitterade förslaget skall det inte föreligga något hinder mot
byggnadsminnesförklaring belräffande en byggnad för vilken skyddsbe
stämmelser enligt PBL beslutats i detaljplan eller områdesbestämmelser. I
detta avseende skiljer sig remissen från PBL-utredningens förslag (SOU
1979:66 s. 643), Utredningen ansåg att speciallagstiftningen inte skulle få
användas för en byggnad om skyddsbestämmelser enligt PBL redan hade
utfärdats för denna. Flera motiv angavs härför, Ell motiv är alt beslut med
motstridiga materiella föreskrifter annars skulle kunna fattas. Utredningen
framhöll vidare alt man skulle kunna få problem med ersättningsfrågor och
pekade på alt både byggnadsminneslagen och PBL innehåller kompensa-
lionsregler för sådana fall där föreskrifterna innebär en större belastning
för fastighetsägaren än han rimligen bör tåla, Skyddsbeslulen kan var för
sig länkas bli utformade så atl de inte utiöser någon ersättningsskyldighet.
Den sammanlagda effekten för markägaren kan dock bli sådan, framhöll
utredningen, att han skulle ha varit ersättningsberältigad om alla föreskrif
ter hade utformats enligt samma lag. Risken för tvister är påtaglig och den
enskilde kan bli lidande, anförde utredningen, som - efter alt ha berört
möjligheten att låta PBL ta sikte uteslutande på den yttre miljön medan
ambitionerna att bevara invändiga kultur- och miljövärden skulle hämta
sitt stöd i byggnadsminneslagen - också uttalade att det lämpligaste syntes
vara alt ge PBL samma räckvidd i fråga om skyddsmöjligheler som bygg
nadsminneslagen.
Under remissbehandlingen avvisade flera remissinstanser tanken att 370

skyddsbeslut enligt byggnadsminneslagen inte skulle få omfatta byggnad för vilken skyddsbestämmelser utfärdals i detaljplan eller markförordnande. Del bör, framhöll riksantikvarieämbetet, vara den statliga kulturminnesvårdens uppgift att slutiigl avgöra de nödvändiga skyddsbestämmelsernas omfattning och all stå för de ekonomiska konsekvenser som följer därav (SOU 1982:9 s, 675 f),

I lagrådsremissen erinrar departementschefen om att PBL-förslaget inte innehåller någol hinder för kommunen atl besluta skyddsbestämmelser för byggnader som har förklarats som byggnadsminnen, Någol motsvarande hinder bör inte heller föreskrivas i byggnadsminneslagen, framhåller departementschefen, som bedömer atl det föreligger myckel liten risk för ölägenheter av del slag som utredningen befarar. Han pekar på atl del, innan beslut enligt PBL eller byggnadsminneslagen fattas, är nödvändigl att samråd sker inte bara med byggnadens ägare utan också med bl, a, kuhurhistorisk expertis, varigenom motstridiga eller dåligt samordnade beslut bör kunna undvikas,

Lagrådel finner för sin del all de av utredningen anförda motiven för att låta en redan förelagen lUlämpning av endera lagstiftningen belräffande en byggnad utesluta atl den andra tillämpas på samma objekt är väl gmndade. För den händelse departementschefen vill vidhålla alt skyddsbestämmelser enligt PBL skall kunna byggas på med föreskrifter enligt byggnadsminneslagen eller omvänt vill lagrådel beröra ersättningsfrågan. Denna har inte närmare berörts i remissen, Lagrådel har därför hafl svårigheter med atl överblicka vilka problem som kan uppslå om departementschefens förslag följs. Klart är emellertid atl, om skyddsföreskrifter för en byggnad meddelas först enligt PBL och därefter enligt byggnadsminneslagen, besluten var för sig kan komma all utformas så alt uppställda kvalifikationsgränser inte uppnås. Byggnadens ägare kan då, som utredningen framhållit, gå miste om en ersällning som han skulle varit berättigad lill om alla föreskrifterna meddelats med stöd av samma lag, Ell sätt att komma till rätta med denna risk är att, när ersättningsfrågan prövas med anledning av del senare skyddsbeslulel, den sammanlagda effekten av båda besluten får utgöra gmnd då del gäller alt bedöma om kvalifikationsgränsen för ersättning uppnåtts, jfr emellertid 14 kap, 8§ fjärde slyckel PBL-förslaget. I sammanhanget må påpekas den komplikation som ligger i att ersättning enligt byggnadsminneslagen betalas av staten medan ersättning enligt PBL-förslaget utges av kommunerna, jfr lagrådels yttrande ovan under 43 § naturvårdslagen.

I lagrådsremissen föreslås all ersättningsreglerna i 5 § byggnadsminneslagen skall ändras så alt de stämmer överens med motsvarande regler i PBL, dvs, 14 kap, 8 § första och andra styckena PBL-förslagel (prop, 1985/ 86:1),

I stället för all kvalifikationsgränsen såsom i del lill lagrådel remhterade PBL-förslaget och i lagrådets yttrande anges med ett bestämt andelstal föreskrivs således nu, både i PBL-förslaget och i byggnadsminneslagen att fastighetsägare i de situationer varom är fråga - i PBL åleruppförande av riven byggnad vägras, rivningslov vägras eller skyddsbestämmelser meddelas och i byggnadsminneslagen skyddsbestämmelser meddelas - skall

Prop, 1985/86:90 BUaga8

371

vara berättigade till ersättning endast om skadan är belydande i förhållan- Prop, 1985/86:90 de till berörda delar av fastigheten. Som bakgrund till de sålunda föreslagna reglerna redovisar departementschefen på s, 29-32 dels i korthet inne- BUaga 8 börden i förslaget lill ersältningsreglering i lagrådsremissen om PBL och lagrådets yttrande däröver, dels sitt eget anförande lill propositionen om PBL i frågan. Det andelslal som i lagrädsremissen (PBL) föreslogs utgöra kvalifikationsgräns var, som framgår av redovisningen, en femtedel (tjugo procent), Efler ett ingående resonemang (prop, 1985/86:1, bilagedelen s, 217-220) fann lagrådet att en gräns på tjugo procent fick anses slå i mindre god överensslämmelse med i rättsordningen hittills tillämpade ersättningsprinciper. Med hänsyn härtill och då departementschefens motivering för en Ijugoprocenlig kvalifikationsgräns inte var invändningsfri (a, a, s, 218) kunde det enligt lagrådets mening med fog sättas i fråga om en fastighetsägare, som genom kommunala beslut drabbas av inskränkningar i rådigheten över sin fastighel, skaU behöva tåla en härigenom uppkommen skada på en femtedel av — i de flesta fall - faslighelens värde. Lagrådet fann för sin del att en kvalifikationsgräns på tio procent i de skadesiluationer, varom var fråga, inte kunde anses oförenlig med vad som tidigare i lagstiftning och praxis ansetts godtagbart,

I propositionen om PBL säger sig departementschefen inte kunna ansluta sig till lagrådels förslag i denna del, Ell genomförande av förslaget skulle, framhåller han, försvåra arbetet med bevarande av miljömässigt eller kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och försämra möjligheterna att efler rivning kräva alt ny bebyggelse anpassas till den befintliga miljön. Han är emellertid beredd att någol jämka sill förslag i lagrådsremissen och ansluta sig lill en av lagrådel framförd tanke om en särskild kvalUikations-gräns för de bebyggelsereglerande beslämmelserna. Han framhåller atl avsikten ju är atl fastighetsägarens ställning i de nu berörda situationerna inte nämnvärt bör förändras när PBL införs. Med hänsyn lill alt situationerna enligt PBL inte är direkt jämförbara och med hänsyn lill att gällande rätt inte är helt entydig, föreslår han etl mera nyanserat synsätt. Någon bestämd procentsats för kvalifikationsgränsen bör därför inte anges i lagtexten anför han, I stället bör föreskrivas all fastighetsägare i de nu avsedda situationerna — dvs, om åtemppförande vägras, rivningslov vägras eller skyddsbestämmelser meddelas - bör vara berättigade lill ersättning endast om skadan är belydande i förhållande till värdet av berörda delar av fastigheten. Vägledande för bedömningen av vad som skall anses utgöra en betydande skada är enligt departementschefen vad fastighetsägaren enligt dagens praxis anses skyldig alt tåla när det gäller begränsningar i byggrätten.

Enligt lagrådets mening är del olyckligt att förslaget om en preciserad
kvalifikationsgräns frångåtts. Lagrådet, som behandlat frågan i sitt yttran
de över lagrådsremissen om PBL (s, 221 i prop, 1985/86:1 bilagedelen)
framhöll där att vissa negativa Iröskeleffekter visserligen följer med en
sådan stel regel men all det både för parter och rättstillämpande myndighe
ter är en vinsl atl gränsen ges en klart preciserad innebörd. Departements
chefens nu framlagda förslag (14 kap, 8 § andra slyckel PBL-förslaget)
innebär att kvalifikationsgränsen i fråga om markreglerande ålgärder anges 372

efler mönster av bl, a, 26 § naturvårdslagen, dvs, all ersättning utgår när Prop. 1985/86:90 den pågående markanvändningen avsevärt försvåras. För byggnadsreglerande åtgärder skall, som framgår av det anförda, rätt till ersättning förelig- Bilaga 8 ga om skadan är belydande i förhållande till värdet av berörda delar av fastigheten. Tanken bakom alt bestämma gränserna pä etl sådanl sätt lorde vara att markera all en skada genom byggnadsreglerande ålgärder för all vara ersättningsgmndande skall ligga pä en nivå som är högre än en skada lill följd av markreglerande ålgärder och alltså - med departementschefens synsätt - högre än tio procent. När del gäller alt avgöra hur stort intrånget skall vara för alt den pågående markanvändningen skall anses ha avsevärt försvårats finns det, som lagrådel framhöll i yttrandet över PBL-remissen (prop, 1985/86:1, bilagedelen s, 217), inga entydiga rättsfall som kan ge vägledning, I de två rättsfall som finns med avseende på tolkningen av nämnda uttryck har Högsta domstolen (NJA 1981 s, 351) uttalat all frågan om en skada i relation till en viss enhet är alt anse som ersättningsgiU får bedömas med hänsynstagande tiU omständigheterna i del enskilda fallel. En regel som uttrycker kvalifikationsgränsen på angivet sätt måsle således bh myckel svår all tUlämpa i praktiken. Det må erinras om all departementschefen i lagrådsremissen om PBL i annat sammanhang (s, 298) också log avslånd från alt använda begreppet pågående markanvändning i PBL när det gäller ersättningsfrågor, jfr emellertid prop, 1985/86:1 s, 398. Del sätt atl bestämma kvalifikationsgränsen på som föreslås för skador genom byggnadsreglerande åtgärder har lagrådel inte kunnat återfinna i tidigare lagstiftning på fastighetsrättens område och någon praxis all falla tillbaka på finns inte. Att avgöra vad som skall anses vara en betydande skada i förhållande tiU berörda delar av fasligheten lorde i del enskUda fallel innebära stora svårigheter. Vägledande skall enligt departementschefen vara vad faslighelsägaren enligt dagens praxis anses skyldig att tåla när det gäller begränsningar i byggrätten, TUl en början må framhållas att den praxis som åsyflas är svårtillgänglig. Regeringens avgöranden i planärenden publiceras inte och såväl enskilda som myndigheter är därför hänvisade att göra efterforskningar i regeringens (bostadsdepartementets) arkiv. Det är vidare svårt att av etl beslul om reducerad byggrätt bedöma vad skadan blir för den drabbade fastighelen. En reducering av byggrätten med tjugo procent behöver självfallel inte innebära atl den ekonomiska skadan också blir tjugo procent av faslighetens värde. Skadan kan beroende på omständigheterna bh större eller mindre.

Slutsatsen av vad som har anförts måste för lagrådels vidkommande bli alt lagrådet inte finner anledning all frångå den uppfattning som lagrådet i första hand gav uttryck åt i sill yttrande över del remitterade PBL-förslaget när det gäller all bestämma kvalifikationsgränsen, Lagrådel förordar således alt en preciserad gräns anges, varvid tio procent också i detta sammanhang måste anses vara väl avvägt, Lagrådel håUer inte för troligt att, såsom departementschefen befarar, denna gräns skulle ha någon avgörande inverkan på kommunernas möjligheter att slå vakt om bebyggelsemiljön,

I 5 § Iredje stycket har lagils in en bestämmelse om inlösen av byggnads
minne. Frågan om inlösen av byggnadsminne aktualiserades under förär- 373

betena lill byggnadsminneslagen i anledning av atl några remissinstanser Prop, 1985/86:90 påpekat att byggnadsminnesulredningen inte föreslagit någol stadgande om rätt för ägare av byggnad eller område, som blir föremål för skyddsfö- Bilaga 8 reskrifler, alt i särskilda fall kunna påfordra inlösen av faslighelen. Departementschefen framhöll (prop, 1960:161 s, 57) atl ägaren väl i allmänhet torde bli i tillräcklig mån gottgjord för skada och intrång genom den ersällning han kan erhålla på grund av den i 5 § upptagna ersättningsregeln. De med all sannolikhet ytterst sällsynta undantagsfall, där annat kunde tänkas bli förhållandet, lorde enligi departementschefen vara sådana atl någon förklaring för byggnadsminne inte kan meddelas, om ej byggnadens fortbestånd säkras genom inköp eller på annal sätt (jfr 15 §), Något stadgande om rätt för faslighelsägaren all påfordra inlösen av faslighelen ansåg departementschefen således inte erforderiigl, Byggnadsminneslagen har därför inga regler om inlösen. Skälet till all del i byggnadsminneslagen nu föreslås inlösenmöjlighet har inte närmare utvecklats i lagrådsremissen. Motivet har angetts vara att uppnå överensstämmelse med PBL-förslaget, Enligt 14 kap, 8 § tredje styckel i PBL-förslagel är kommun skyldig all på ägarens begäran lösa faslighet om beslut som avses i paragrafens första stycke medför atl synnerligt men uppkommer vid användningen av faslighel. Enligt sin bokslav omfattar denna inlösenbe-slämmelse också skada som uppkommer till följd av att skyddsbestämmelse meddelas i detaljplan eller områdesbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap, 12 § PBL-förslagel, Härmed avses byggnader av i huvudsak samma slag som faller under byggnadsminneslagen. Att skyddsbestämmelser enhgt PBL blir så betungande all de kan utiösa krav på inlösen är emellertid inte troligt och synes enligt motiveringen knappasl vara fömtsall (se prop, 1985/86:1 s, 396 f och 581), Öppnas möjlighet till inlösen enligt byggnadsminneslagen kan delta antyda en tillämpning av lagen som mindre väl stämmer överens med lagstiftningens främsta syfle (prop, 1960:161 s, 40), nämligen att främja ett fmktbärande samarbete mellan företrädare för byggnadsminnesvården och ägarna av kulturhistoriskt märkliga byggnader, Lagrådel vill i delta sammanhang erinra om den möjlighel som redan finns alt nå samma praktiska resultat som genom inlösen, 12 kap, 8 § expropriationslagen anges således som expropriations-ändamål bl, a, all bevara historiskt eller kulturhistoriskt märklig bebyggelse. Detta lagrum har för övrigt ersatt en bestämmelse i byggnadslagen om rätt för kommun att inlösa område med äldre bebyggelse som det av historiska eller kulturhistoriska skäl är angeläget all hålla i värdigt skick (44 a § byggnadslagen - den s,k, Lex Gamla Stan), Till del sagda bör också fogas den anmärkningen alt överensstämmelsen meUan PBL-förslagel och byggnadsminneslagen inte är något självändamål. Överensstämmelsen är inte heller fullständigt genomförd. Således finns i byggnadsminneslagen ingen motsvarighet till stadgandet i 14 kap, 8 § Qärde stycket PBL-förslagel om verkan av successiva beslul. Vidare har de särskilda nedsältningsbestämmelserna i 11 § byggnadsminneslagen ingen förebild i PBL-förslaget, Vad som nu anförts föranleder lagrådel att förorda att byggnadsminneslagen ej ändras i nu förevarande avseende,

374

Overgångsregleringen Prop, 1985/86:90

Enligt remitterade förslagel skall mål om ersättning som anhängiggjorts före ikraftträdandet den 1 januari 1987 prövas enligt äldre bestämmelser, ' De nya ersättningsbestämmelserna innebär bl, a, atl utgående ersällning skall reduceras med den del av skadan som i fortsättningen skall tålas ulan ersättning. Rätt till ersällning enligt förslaget föreligger endasl om skadan är belydande i förhållande liU värdet av berörda delar av faslighelen. Bara den skada som går utöver denna kvalifikationsgräns kommer alltså framdeles atl ersättas. Fastighetsägaren kommer sålunda efler den nya lagens ikraftträdande i ersällningshänseende i ett sämre läge. Förarbetena till byggnadsminneslagen understryker det önskvärda i alt uppgörelse om ersättning kan nås på frivillig väg. Om överenskommelse angående ersällning emellertid inte kan träffas följer av 10 § alt fastighetsägaren har en lidsfrist för all väcka lalan mol staten av ett år från del all del beslul varpå anspråket gmndas har vunnil laga kraft. Enligt lagrådels mening bör en lagändring som infaller under denna tidsfrist inte medföra alt fastighetsägaren sätts i en försämrad situation. Enligt förslagel blir hans förhand-hngsläge emeUertid förändrat genom all han i praktiken kan tvingas till en mindre förmånlig uppgörelse före den 1 januari 1987 då bestämmelsen om en ny kvalifikationsgräns slår till. Lagrådet förordar därför all äldre ersättningsbestämmelser skall tiUämpas om det aktuella beslutet meddelats under den gamla lagens giltighetstid. Övergångsregeln kan ges följande lydelse.

Har beslut om skyddsföreskrifter eller beslul om förbud enligt 7 § meddelats före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser om ersättning lillämpas.

Fastighetstaxeringslagen

2 kap, 4 §

I detta lagmm ges bestämmelser om marks indelning i olika ägoslag vid
fastighetstaxering: tomtmark, exploaleringsmark, åkermark, skogsmark
etc, Andra-Qärde styckena i lagmmmet anger de faU då mark skall anses
som tomtmark. Under del all andra och tredje styckena i huvudsak avser
bebyggd mark, handlar Qärde slyckel om mark till obebyggd faslighel.
Sådan mark skall laxeras som tomtmark, om faslighelen bildats för bygg
nadsändamål under de senasie två åren eller om, vid äldre fastighetsbild
ning, det är uppenbart all fastighelen får bebyggas, I övriga faU skall -
enligt fjärde stycket sista meningen i dess gällande lydelse - obebyggd
mark anses som tomtmark endast om del finns "giltigt byggnadslov enligt
byggnadslagen (1947: 385)", I del lill lagrådel remitterade förslaget har de
citerade orden bytts ut mot orden "giltigt bygglov enligt plan- och byggla
gen (0000:000)", I specialmoliveringen uttalar departementschefen (s, 56)
alt ändringen är föranledd av de nya begreppen i PBL-förslaget och atl den
inte innebär någon ändring i sak. Uttalandet atl någon saklig ändring inte
uppkommer kan lagrådet inte ansluta sig till,
Bygglovspliklen enligt PBL-förslagel avviker i flera hänseenden från 375

den som gäller i dag. Av särskild betydelse i del sammanhang varom nu är Prop. 1985/86:90 fråga är att en rad anläggningar som f. n. inte kräver lov i framliden blir bygglovspliktiga t, ex, nöjesparker, idrottsplatser, skidbackar med liftar. Bilaga 8 campingplatser, molorbanor och golfbanor (8 kap, 2 §), Även parkeringsplatser utomhus kommer atl kräva bygglov och det oavsett om de ligger i anslutning lill en byggnad eller inte (jfr andra stycket i paragrafen), exempelvis biluppsläUningsplalser inliU rekreationsområden, utflyktsmål och liknande (prop, 1985/86:1 s, 691), Vidare kan genom kommunala beslut (8 kap, 6 §) bygglov införas för sådana ekonomibyggnader för jordbruk m, m, som i dag är fritagna från byggnadslov (35 § byggnadsstadgan),

Enhgt den remitterade lagtexten kommer bygglov för anläggningar och byggnader som nu har nämnts atl medföra att marken indelas som tomtmark. Eftersom denna ändring inte är avsedd, efterlyser lagrådel en lagtext som bättre återspeglar den åsyftade innebörden. Remisshandlingarna ger inte tUlräckligl underlag för ell förslag från lagrådets sida. Möjligen kan det visa sig vara en framkomlig väg all i Qärde styckel sista meningen ange att bygglovet skall avse sådan byggnad varom sägs i paragrafens andra stycke dvs, bygglov för småhus, hyreshus, industribyggnad, specialbyggnad eUer övrig byggnad (jfr 2 kap, 2 §),

Lagrådel vill slutiigen väcka frågan om inte med bygglov bör jämställas ett sådant positivt förhandsbesked varom sägs i 8 kap, 34 § andra slyckel PBL-förslaget, Så länge ett sådanl förhandsbesked gäller innefattar det ett bindande tillstånd atl företa en bygglovspliktig ålgärd. Det synes då böra medföra samma verkan i taxeringshänseende som ell meddelat giUigt bygglov,

16 kap, 4 §

Paragrafen anger de fall då ny taxering av en taxeringsenhet skall ske
under löpande taxeringsperiod därför att enhetens värde ökat eller mins
kat, I punkt 1 föreslås ändringar föranledda av det nya plansystemel i PBL,
I stället för beslut om faslstäUelse av generalplan, stadsplan eller bygg
nadsplan skall beslut all anla, ändra eller upphäva detaljplan eller om
rådesbestämmelser medföra ny taxering. En belydelsefull nyhet i plansy
stemet enligt PBL-förslaget är reglerna om genomförandelid i detaljplan
(se bl, a, 6 kap, 5, 11 och 14 §§ PBL-förslagel), Under genomförandetiden
kan fastighetsägaren ulgå från all han kan bebygga sin faslighel i enlighel
med vad planen medger, Efler genomförandelidens utgång däremot får en
detaljplan ändras eUer upphävas ulan alt rättigheter som uppkommit ge
nom planen beaktas. Av intresse för fastighetsägarens möjlighet att bygga
efler genomförandetidens utgång är också bestämmelsen i 8 kap, 23 §
PBL-förslagel som medger byggnadsnämnden alt besluta om anstånd med
avgörande av bygglovsärende i avbidan på atl etl påbörjat planarbete skall
avslutas. Den byggrätt som detaljplanen ger fastighetsägare blir otvivelak
tigt svagare efler genomförandetidens utgång. Delta kan naturligtvis inver
ka på fastighetens värde. Som förevarande paragraf i faslighetstaxeringsla
gen föreslås utformad synes en fastighetsägare, som inte under genomfö
randeliden bebyggl sin faslighel, kunna få ny taxering tUl stånd endast om 376

han kan förete beslut om vägrat bygglov. Det kan sättas i fråga om detta Prop, 1985/86:90 inte är etl alltför omständligt förfarande, som dessutom är kostnadskrävande för den enskilde. Härtill kommer all denna väg knappasl är fram- BUaga 8 komlig efter anslåndsbeslut enligt 8 kap. 23 § PBL-förslagel. Lagrådet har inte underlag att själv bedöma frågan. Enligt lagrådets mening vore det emellertid värdefullt om departementschefen ville belysa den inverkan på faslighetens taxeringsvärde som kan följa av atl en byggrätt inte las i anspråk under genomförandetiden. Lagrådet vill i sammanhanget erinra om departementschefens yttrande i lagrådsremissen den 13 december 1984 med förslag lill bl, a, ändringar i expropriationslagen och lagrådets yttrande i anledning av nämnda remiss.

Förslag till lag om regionplanering för kommunerna i Stockholms län

Lagförslaget som sådanl föranleder ingen erinran, Lagrådel vill emeUertid anmärka all 1 § i förslagel föreskriver alt landstingskommunen skall vara regionplaneorgan för kommunerna i Slockholms län. Denna bestämmelse kan knappasl anses röra handläggning av frågor om regionplanering ulan haren vidare konstitutiv verkan. Med hänsyn härtUI borde 7 kap, I § iredje slyckel PBL ges följande lydelse.

För regionplanering för kommunerna i Slockholms län finns särskilda bestämmelser.

377

Bilaga 9 Prop, 1985/86:90

De till lagrådet den 1 april 1982 remitterade Biiaga9

lagförslagen

1 Förslag till

Lag om exploateringssamverkan

Tillämpningsområde m.m.

1 § Enligt denna lag får beslutas atl ägare till fastigheter med mark inom ett visst område (samverkansområde) i samverkan skall vidta de åtgärder inom området som behövs för att ställa i ordning viss mark för bebyggelse och för att utföra sådana anordningar som behövs för bebyggelsen (exploateringssamverkan).

2 § Frågor om exploateringssamverkan prövas vid förtättning (exploa-teringsförtättning) som handläggs av fastighetsbUdningsmy ndigheten.

Villkor för exploateringssamverkan m.m.

3 § Exploateringssamverkan får beslutas, om det med hänsyn till bebyg
gelseutvecklingen är angelägel atl i etl sammanhang ställa i ordning mark
för bebyggelse och utföra sådana anordningar som behövs för bebyggel
sen.

Exploateringssamverkan får inte beslutas, om ändamålet med samverkan lämpligen kan tiUgodoses på annat sätt eller olägenheterna av samverkan från allmän eUer enskild synpunkl överväger de fördelar som kan vinnas genom den,

4 § Exploateringssamverkan får beslutas endast om kommunfullmäktige tillstyrkt detta, I tiUstyrkandel skall fuUmäktige ange samverkansområdets huvudsakliga avgränsning,

5 § Exploateringssamverkan får inte beslutas, om ägarna till marken inom samverkansområdet mera allmänt motsätter sig sådan samverkan och har beaktansvärda skäl för detta. Vid denna prövning skall främst deras mening beaktas som har störst nytta av exploateringssamverkan,

6 § Den som äger mark inom samverkansområdet får delta i exploateringssamverkan om han har begärt det, I samverkan får dock inte delta ägare tiU fastigheter som endast har andel i samfälld mark inom områdel, om andelen har ett obetydligt värde,

Exploateringssamfällighet

7 § För genomförande av exploateringssamverkan ulgör de fastigheter,
vars ägare deltar i denna, en särskild samfällighet (exploateringssamfäl-
Ughet), Delaktighet i samfäUigheten är förenad med äganderätt till vaije
särskild fastighel.

Förrättningen

8 § Frågor om exploateringssamverkan tas upp efler ansökan av fastig
hetsägare som kan delta i exploateringssamverkan eller av byggnadsnämn
den,

378

Vid exploateringsförrältningar får frågor om ålgärder enligt fastighets- Prop, 1985/86:90 bildningslagen (1970:988), anläggningslagen (1973:1149) eller ledningsrättslagen (1973:1144) las upp utan ansökan, om de är av betydelse för exploa- Bilaga 9 teringen. Sådana frågor får prövas gemensamt med frågor om exploateringssamverkan vid en och samma förtättning. En gemensam förtättning får även delas upp på skilda förtättningar,

9 § I fråga om exploateringsförrättningar tillämpas 4kap. 1-24, 27-40
och 42 §§ fastighetsbildningslagen (1970:988),

10 § Fastighetsbildningsmyndigheten skall i samråd med sakägarna utreda fömlsätlningama för och de ekonomiska konsekvenserna av exploateringssamverkan. Myndigheten skall också ombesörja de tekniska utredningar och värderingar som behövs. Samråd skall ske med byggnadsnämnden och vid behov också med andra myndigheter som berörs av exploateringen,

11 § Vid förtättningen skaU bestämmas gmndema för fördelning av kostnaderna för exploateringssamverkan och de fördelar som vinnes genom denna. För detta ändamål skall andelstal faststäUas för vaije fastighel som ingår i exploateringssamfälligheten.

Andelstal för en fastighet som bidrar med mark tUl exploateringsföretaget skall bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn främst till arealen av denna mark. Om andelstalet inte motsvarar värdet av den mark som fastigheten bidrar med eller i övrigt skada uppkommer för fastighetsägaren tiU följd av markens avstående, skah skillnaden utjämnas i pengar. Om en stadsplan eUer byggnadsplan har fastställts efter det att exploateringsbeslutet enligt 13 § vunnit laga krafl, skall dock hänsyn inte tas lill den inverkan som planen kan ha haft på markens värde.

För en faslighel som ej bidrar med mark till exploateringsföretagel skaU andelstal bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn främst tiU den nytta som fastigheten har av exploateringen,

12 § Om exploateringssamfälligheten skall förvallas av en samfäUighetsförening, far fastighetsbildningsmyndigheten för varje fastighet fastsläUa det belopp (förmånsrältsbelopp) med vilket förmånsrätt får åtnjutas enligt lagen (1973:1152) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter samt vUka åtgärder som skall ha genomförts för att förmånsrätten skall gälla. Förmånsrällsbeloppet får inte överstiga den värdehöjning som beräknas uppkomma på varje fastighet,

13 § Om det inte finns något hinder mot exploateringssamverkan, skall fastighetsbildningsmyndighelen meddela exploateringsbeslut, I beslutet skall anges

1, exploateringens ändamål, samverkansområdets omfattning och de exploateringsåtgärder som skaU utföras i samverkan,

2, de fastigheter som skall ingå i exploateringssamfäUigheten,

3, fastigheternas andelstal,

4, förmånsrätlsbeloppets storlek och vilka ålgärder som skall ha genomförts för att förmånsrätten skaU gälla,

5, föreskrifter för exploateringens utförande,

6, den tidpunkt när exploateringen skaU vara slutförd.

Om del är lämpligt, får de frågor som avses i första stycket 3-6 medde
las i ett senare beslut, ,_„

I exploateringsbeslutet skaU även anges vUka fastigheter som enligt 19 § Prop. 1985/86:90 kan beröras av marköverföring.

Bilaga 9

14 § Förordnanden enligt 5 kap, 21 och 22 §§ fastighelsbUdningslagen (1970:988) om inskränkning i rätlen all under fastighetsreglering utnyttja naturtUlgångar och om byggnadsförbud i samband med fastighetsreglering skall meddelas samtidigt med exploateringsbeslutet,

15 § Om exploateringsbeslut har meddelats, skall förrättningskostnaderna fördelas mellan ägarna av de fastigheter som ingår i exploateringssamfäUigheten efler vad som är skäligt, I övrigi tillämpas 2 kap, 6§ fastighelsbUdningslagen (1970:988),

Markfrågor m.m.

16 § Vid en exploateringsförtättning skall fastighetsreglering inom sam
verkansområdet ske i den utsträckning som krävs för all genomföra ex
ploateringen, I fråga om sådan fastighetsreglering gäller bestämmelserna i
fastighelsbUdningslagen (1970:988), I stället för 5 kap, 4 och 5 §§, 7 § första
och andra styckena, 8-13 och 18 §§ samt 8kap, l-6§§ fastighetsbildnings-
lagen skall dockgäUa 11, 15 och 17-23 §§ denna lag.

Fastighetsreglering enligt denna lag får ej ske innan exploateringsbeslutet enligt 13 § har vunnit laga krafl,

Förtältningar enligt denna lag har företräde framför annan fastighetsbildningsförrättning inom samverkansområdet som berör exploateringen,

17 § Fastighetsreglering får inte avse sådan del av en faslighet där del finns en byggnad som står i huvudsaklig överensslämmelse med stadsplan eller byggnadsplan,

18 § Fastighet som bidrar med mark skaU genom fastighetsreglering tiU-delas sådan mark som är avsedd för enskilt bebyggande i förhållande lill de andelstal som bestämts enligt 11 § andra styckel. Kan fördelning av mark enligt andelstalen inte ske fuUt ut, skall skiUnaden utjämnas genom ersättning i pengar.

19 § Om exploateringssamfälligheten begär det, får fastighetsbildnings-myndigheten förordna att fastigheter, som inte ingår i exploateringssamfal-hgheten, genom fastighetsreglering helt eller delvis skall avstås och överföras lill en eller flera fastigheter eller bilda en samfällighet för de deltagande fastigheterna. Sådant förordnande får dock meddelas endast under fömtsättning att

1, marken är belägen inom samverkansområdet och omfattas av en stadsplan eUer byggnadsplan som har fastställts efter det exploateringsbeslutet vann laga kraft,

2, det framgår av planen att den skall genomföras enligt denna lag och

3, marken behövs för att exploateringen skaU kunna genomföras i enlighet med planen,

20 § Om ägaren till en fastighel som inte ingår i exploateringssamfälUg-
helen begär del, skall mark från den fastigheten inlösas och genom fastig
hetsreglering överföras till en eller flera fastigheter eller bilda en samfäl
lighet för de deltagande fastigheterna, Skyldighel atl lösa marken förelig
ger dock endast under fömtsättning atl

380

1. marken är belägen inom samverkansområdel och omfattas av en Prop, 1985/86:90 stadsplan eller byggnadsplan som har faslstälils efler del exploateringsbeslutet vann laga krafl, BUaga 9

2. det framgår av planen alt den skall genomföras enligt denna lag och

3. planen medför att ägaren kan utnyttja marken endasl på ett sätt som står i uppenbart missförhållande till dess tidigare värde.

Frågan om rätt till inlösen skall bedömas efler den fastighetsindelning som gällde när planen antogs, med de ändringar av indelningen som har skett för planens genomförande.

Inlösen skall begäras hos fastighetsbildningsmyndighelen senast sex månader efter del alt beslutet om fastställelse av stadsplanen eller byggnadsplanen vann laga kraft.

Ersättning

21 § Om mark enligt 19 eller 20 § överförs lill annan fastighet eller lill en
samfaUighel, skall ersättningen bestämmas med tillämpning av 4 kap,
expropriationslagen (1972:719), Hänsyn skall dock inte tas lill den inver
kan som stadsplanen eller byggnadsplanen kan ha haft på markens värde.

Vid beslämning av ersättning enligt första stycket skall 4 kap, 3 § expropriationslagen tillämpas i fråga om värdeökning som ägl rum under tiden från dagen tio år före det exploateringsbeslutet vann laga kraft.

Om innehavaren av en rällighel som minskar en faslighels värde är berättigad till ersättning, skall det värde som tillgodoräknas fastighetens ägare minskas med etl belopp som motsvarar den värdeminskning för fastigheten som rättigheten har inneburit. Om del värde som skall tillgodoräknas fastighetens ägare ej kan minskas utan all skada uppkommer för innehavare av fordran med bättre rätt, minskas i stället ersättningen till rättighetshavaren med motsvarande belopp,

22 § Ersättning enligt 21 § skaU betalas inom tre månader efter det all
ersältningsbeslutel vann laga kraft. Om ersättningen betalas efter utgången
av denna frist, skall ränta på ersättningen betalas enligt 6§ räntelagen
(1975:635) från frislens utgång. Har tillträde skell före fristens utgång, skall
ränta betalas även enligt 5 § räntelagen från den dag tillträdet skedde till
dess betalning sker eUer tUl dess ränta skall betalas enligt andra meningen
denna paragraf.

Överenskommelse mellan fastighetsägare m.m.

23 § Undanlag får göras från 11, 17, 18, 21 och 22§§, om de fastighets
ägare och andra sakägare vilkas rätl berörs av fastighetsregleringen
medger det.

Avser regleringen fastigheter som svarar för fordran, får undantag enligt första styckel med stöd av ägarens samtycke ske endast om även fordringens innehavare medger det. Besväras en faslighel av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap, 11 § jordabalken föreskrivs för relaxation. Medgivande av rättsägare behövs inte, om regleringen är väsentligen ulan betydelse för honom.

Verkställighet m.m.

24 § När exploateringsbeslut har meddelats, skall i fasligheisboken eller
tomträtlsboken införas uppgift om vUka fastigheter som ingår i samver
kansområdel, I fastighetsboken skall även införas beslutade förmånsrätls-

381

belopp. När exploateringsbeslutet enligt 25 § har upphört alt gälla skall Prop, 1985/86:90 även det antecknas.

Bilaga 9

25 § Exploateringsbeslutet upphör alt gälla vid den lidpunkt när exploa
teringen enligt beslutet skall vara slutförd.

Om del finns särskilda skäl får faslighelsbildningsmyndighelen föriänga tidsfristen.

Verkan av ändrade förhållanden m.m.

26 § Inträder ändrade förhållanden som väsentligt inverkar på en fråga
som har slutiigl avgjorts genom exploateringsbeslut, kan frågan las upp till
fömyad prövning.

En fastighel får utträda ur exploateringssamfälligheten endast om utträdet kan ske utan olägenhet for övriga fastighetsägare,

27 § Beslutas om ändring i fråga om de fastigheler som skall ingå i exploateringssamfälligheten och förvallas samfälligheten av en samfällighetsförening, skall det prövas om föreningen skaU upplösas,

28 § Om en faslighet inom samverkansområdet skaU inträda i exploateringssamfälligheten, skall ägaren betala ersättning till övriga delägare för den andel i ett enligt 30 § beräknat överskoll som tillförs honom genom anslutningen.

Första slyckel skall tillämpas även när en fastighets andelstal höjs,

29 § Om en fastighet utträder ur exploateringssamfälligheten, skall ägaren tillerkännas ersällning av övriga delägare för den andel i ett enligt

30 § beräknat överskott som han förlorar genom utträdet, Förehgger enligt samma paragraf underskott skall han betala ersällning för sin andel i delta.

Första stycket skall tillämpas även när en faslighets andelslal minskas,

30 § Förvaltas exploateringssamfälligheten av en samfällighetsförening,
skall vid lUlämpning av 28 och 29 §§ samfällighetens överskott eUer under
skott anses motsvara skillnaden mellan värdet av gjorda investeringar och
föreningens liUgångar, å ena sidan, och föreningens förbindelser, å den
andra,

I andra fall skall värdet av gjorda investeringar anses som överskoll,

31 § I fråga om betalning av ersättningar enligt 28 eller 29 § tUlämpas

22 §,

32 § En överenskommelse all en fastighel skall inträda i eller utträda ur
exploateringssamfälligheten eller att en fastighets andelslal skall ändras
har samma verkan som beslul vid ny exploateringsförtättning, om den
godkänns av faslighelsbildningsmyndighelen, Sådanl godkännande får
lämnas endast om det är uppenbart alt överenskommelsen inte strider mol
denna lag.

Domstolsprövning m.m.

33 § I fråga om överklagande av beslut eller åtgärder av faslighelsbild
ningsmyndighelen enligt denna lag lillämpas 15 kap, faslighetsbildningsla
gen (1970:988), Beslämmelserna om fastighetsbildningsbeslul skall därvid
lillämpas även på exploateringsbeslutet.

382

Vid tiUämpning av 15 kap, 6§ fastighelsbildningslagen i ärenden om Prop, 1985/86:90 godkännande enligt 32 § denna lag räknas besvärsliden från dagen för fastighetsbildningsmyndighetens beslut, Beslul om sådanl godkännande Bilaga 9 får överklagas av byggnadsnämnden på del sätt och inom den tid som gäller för sakägares överklagande av exploateringsbeslut,

34 § Bestämmelserna i 16-18kap, fastighetsbildningslagen (1970:988) om rättegängen i fastighelsbildningsmål skaU tillämpas på mål som fullföljs enligt 33 §, Därvid skall i fråga om ersällning med anledning av faslighels-reglering enligt 19 eller 20 § gäUa vad som föreskrivs beträffande mål om inlösenersältning.

Denna lag träder i kraft den Ijuli 1983.

Den som innehar en fastighet med ständig besittningsrätt eller med fideikommissrätt skall vid tillämpningen av denna lag anses som faslighetens ägare.

Vad som enligt denna lag gäller för del faU all en fastighel svarar för fordran skall tillämpas även när en faslighet besväras av rätl till avkomsl eller annan förmån.

Bestämmelserna i denna lag om byggnadsplan skall tUlämpas även på avstyckningsplaner.

383

2 Förslag till Prop, 1985/86:90

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988) Bilaga 9

Härigenom föreskrivs i fråga om faslighelsbildningslagen (1970:988)' dels atl 6kap, 1 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 6kap, 2a§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap, 1§ För ändamål av stadigvarande betydelse för flera fastigheter får samfällighet bildas, om ej ändamålet kan tillgodoses bättre på annat sätt,

Samfällighet får ej bUdas för andra fastigheter än sådana för vilka det är av väsentiig betydelse att ha del i samfälligheten.

Faslighets andel i samfällighet bestämmes efter vad som med hänsyn till omsiändigheterna är ändamålsenligt och skäligt.

Denna paragraf gäller ej sådan Denna paragraf gäller ej sådan
samfällighetsbildning som avses i 2 samfällighetsbildning som avses i 2,
eller 4§, 2 a eller 4 §,

2a§

Av mark som ingår i samverkansområdel för en e.xploateringssam-fällighel enligi lagen (1982:000) om exploateringssamverkan får särskilda samfäUigheter bildas om det behövs för all genomföra sådan samverkan. En faslighets andel i samfälligheten skaU därvid motsvara dess andelstal i exploalerings-samfälligheien.

Denna lag träder i kraft den Ijuli 1983,

" Lagen omtryckt 1971:1035,

384

Prop, 1985/86:90

3 Förslag till

Lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149) Bilaga 9

Härigenom föreskrivs alt 18 § anläggningslagen (1973:1149) skall ha nedan angivna lydelse,

18§'

Rätt atl påkalla förtättning enligt denna lag tillkommer ägaren av faslighel, som avses skola deltaga i anläggningen, byggnadsnämnden och hyresgästorganisation.

Länsstyrelsen kan påkalla förtättning för inrättande av anläggning som styrelsen finner vara av störte betydelse från allmän synpunkl.

Vid expropriation eller liknande Ivångsförvärv får förvärvaren pålcalla förtättning för inrättande av sådan anläggning varigenom olägenhel av förvärvet kan undanröjas, minskas eller förebyggas.

Om rätl för väghållare atl påkalla förrättning enligt denna lag finns bestämmelser i 20a § och 25 § Iredje stycket väglagen (1971:948),

En samfällighetsförening, som förvaltar en exploateringssamfällighet enligt lagen (1982:000) om exploateringssamverkan, får begära förrättning enligt denna lag, om åtgärden syftar lill att genomföra sådan samverkan.

Denna lag träder i krafl den 1 juli 1983,

' Senaste lydelse 1981:380, 385

25 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 90

4 Förslag till Prop, 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter Bilaga 9

Härigenom föreskrivs att 1,4,5,18,20,21,23 och 61 §§ lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§ Vid tillämpningen av denna lag skall som samfäUighel anses

1, samfällighet enligt fastighelsbildningslagen (1970:988),

2, annan mark som gemensamt tillhör ägarna av de mantalssatta fastigheterna i en socken,

3, servitut eller annan särskild rättighet som hör lill flera fastigheter gemensamt,

4, samfällighet enligt anläggningslagen (1973:1149),

5. samfäUighel enligi lagen (1982:000) om exploateringssamverkan.

Med delägarfastighet förstås i lagen fastighel som har del i samfällighet och med delägare ägaren av delägarfastighet,

4§
Samfällighet förvallas antingen Samfällighet förvaltas antingen
direkt av delägarna (delägarför- direkt av delägarna (delägarför
vallning) eUer av särskik bildad valtning) eller av särskiU bildad
samfällighetsförening (förenings- samfällighetsförening (förenings
förvaltning), förvaltning), I fråga om mark som

är belägen inom etl samverkans-' område gäller även vad därom föreskrivs i lagen (1982:000) om exploateringssamverkan.

5§
Avstyckas samfällighet som av- Avstyckas samfällighet som av
ses i 1 § första stycket 1 eUer 2 eUer ses i 1 § första slyckel 1 eller 2 eller
viss ägovidd av sådan samfällighet viss ägovidd av sådan samfällighet
utan att ha övergått tUl annan ägare utan atl ha övergått lill annan ägare
och förvaltas samfälligheten av och förvaltas samfälligheten av
samfällighetsförening, övergår samfällighetsförening, övergår

äganderätten till den sålunda bU- äganderätten lill den sålunda bil
dade fastigheten genom avstyck- dade fastigheten genom avslyck
ningen liU föreningen, ningen lill föreningen, Detla gäller

dock ej samfäUighetsförening som förvaltar en exploateringssamfällighet enligt lagen (1982:000) om exploateringssamverkan.

18§ Samfallighetsförenings ändamål är atl förvalta den samfällighet för vilken den bUdats.

SamfäUighetsförening får ej driva Samfällighetsförening får ej driva

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop, 1985/86:90

verksamhet som är främmande för det ändamål som samfäUigheten skaU tillgodose.

verksamhet som är främmande för del ändamål som samfälligheten skall tillgodose, SamfäUighetsförening som förvallar en exploateringssamfällighet enligt lagen (1982:000) om exploateringssamverkanfår ej äga mark.

Bilaga 9

20 §

Samfällighetsförening bildas vid sammanträde med delägarna genom all de antager stadgar och utser styrelse.

Sammanträde enligt första styckel hålles av den som fastighetsdomstolen förordnal därtiU, Sådant förordnande meddelas på begäran av delägare. Dock skall i samband med förrättning enligt fastighetsbildningslagen (1970:988) eller anläggningslagen (1973:1149), fastighetsbildningsmyndighelen eller, om särskild förtättningsman förordnals enligt 4§ sistnämnda lag, denne hålla sammanträde enligt första styckel belräffande samfällighet som beröres av förtättningen, om delägare i samfälligheten begär del eller om det är av väsentiig betydelse från aUmän synpunkl alt samfäUighetsförening bildas.

Sammanträde enligt första stycket hålles av den som fastighetsdomstolen förordnat därtill, Sådanl förordnande meddelas på begäran av delägare. Dock skall i samband med förrättning enligt fastighelsbildningslagen (1970:988), anläggningslagen (1973:1149) eller lagen (1982:000) om exploateringssamverkan fastighetsbildningsmyndigheten eller, om särskild förrällningsman förordnals enligt 4§ anläggningslagen, denne hålla sammanträde enligt första styckel beträffande samfällighet som beröres av förrättningen, om delägare i samfälligheten begär det eller om det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt alt samfällighetsförening bildas.

21§

I fråga om sammanträde för bildande av samfällighetsförening äger 7 § andra styckel, 8-11 §§, 12 § första styckel första punkten och 14 § motsvarande tillämpning. Hålles sammanträdet i samband med förrättning enligt fastighetsbildningslagen (1970:988) eller anläggningslagen (1973:1149), äger dock i fråga om delgivning av kallelse till sammanträdet vad som gäller om delgivning av kaUelse tiU sammanträde vid förtättningen motsvarande tillämpning.

I fråga om sammanträde för bildande av samfällighetsförening äger 7§ andra stycket, 8—11§§, 12 § första styckel första punkten och 14 § molsvarande tiUämpning, HåUes sammanträdet i samband med förrättning enligt faslighetsbildningslagen (1970:988), anläggningslagen (1973:1149) eller lagen (1982:000) om exploateringssamverkan äger dock i fråga om delgivning av kallelse liU sammanträdet vad som gäller om delgivning av kallelse lill sammanträde vid förrättningen molsvarande lUlämpning,

387

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop, 1985/86:90

23 §'

BUaga9

I fråga om klander av beslul vid tillämpning.

Har fastighetsbildnings- eller an-läggnmgsbeslut meddelats, får sammanträde för bildande av samfällighetsförening hållas innan beslutet om samfälhghelens bildande vunnil laga krafl. Som delägare anses därvid ägaren av faslighel som enligt beslutet skall ha del i samfälligheten. Beslut som fattas vid sammanträdel gäller endast under fömlsältning att fastighetsbildnings- eller anläggnmgsbeslulet vinner laga krafl eller, i fråga om anläggningsbeslut, all förordnande meddelas enligt 27 a § anläggningslagen (1973:1149),

sammanträdet äger 15 § molsvarande

Har fastighetsbildnings-, anläggnings- eller exploaieringsbeslut meddelats, får sammanträde för bildande av samfällighetsförening hållas innan beslutet om samfällighetens bildande vunnil laga krafl. Som delägare anses därvid ägaren av fastighel som enligt beslulel skaU ha del i samfäUigheten, Beslut som fattas vid sammanträdel gäller endasl under fömtsättning all fastighetsbildnings-, anläggnings- eUer exploateringsbeslutet vinner laga krafl eller, i fråga om anläggningsbeslul, att förordnande meddelas enligt 27 a § anläggningslagen (1973:1149),

61!

Samfällighetsförening skall upplösas, när den eller de samfälligheter som förvaltas av föreningen upphör atl bestå. Upplösning skall vidare ske, om medlemmarna är ense om det och länsslyrelsen medger del. Om rätl för fastighels-bUdningsmyndigheten alt förordna om upplösning av samfäUighetsförening finns bestämmelser i anläggningslagen (1973:1149),

Samfällighetsförening skall upplösas, när den eller de samfäUigheter som förvaltas av föreningen upphör alt beslå. Upplösning skaU vidare ske, om medlemmarna är ense om det och länsstyrelsen medger del. Bestämmelser om rätt för fastighetsbildningsmyndigheten atl förordna om upplösning av samfällighetsförening finns i anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1982:000) om exploateringssamverkan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983,

Senaste lydelse 1977:365.

388

5 Förslag till Prop. 1985/86:90

Bilaga 9

Lag om ändring i lagen (1970:990) om förmånsrätt för fordran på grund av fastighetsbildning

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1970:990) om förmånsrätt för fordran på gmnd av fastighetsbildning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§
Har vid förrättning enligt fastig- Har vid förrättning enligt fastig
hetsbildningslagen (1970:988) be-   hetsbildningslagen (1970:988) eller
stämts att ägare av fastighet skall lagen (1982:000) om exploaierings-
ulge ersättning till annan sakägare samverkan bestämls atl ägare av
och har fordran på ersättning icke   fastighet skall utge ersättning lUl
förfallit till betalning tidigare än etl annan sakägare och har fordran på
år före utmätning eller konkursan-   ersättning icke förfallit till betalning
sökan, skaU med fordringen följa tidigare än etl år före utmätning el-
förmånsrätt enligt 6§ 1 förmåns- ler konkursansökan, skall med
rättslagen (1970:979),          fordringen följa förmånsrätt enligt

6§ 1 förmånsrällslagen (1970:979).

Samma förmånsrätt tillkommer fordran på ersättning i pengar enligt 5 kap. 31 § tredje stycket fastighelsbUdningslagen för skog som ej kunnat uttagas inom föreskriven tid.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983,

389

6 Förslag till Prop. 1985/86:90

Lag om ändring i lagen (1973:1152) om förmånsrätt för fordringar Bilaga 9 enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

Härigenom föreskrivs att lagen (1973:1152) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med samfäUighetsförenings fordran på belopp, som vid uttaxering enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter påförts ägare av faslighet eller innehavare av tomträtt, följer förmånsrätt enligt 6 § 1 eller 7 § 2 förmånsrällslagen (1970:979), om beloppet icke förfallit till betalning tidigare än ett år före utmätningen eller konkursansökan.

Om föreningen förvaltar en exploateringssamfällighet enligt lagen (1982:000) om exploateringssamverkan, gäller förmånsrätten dock inte större belopp än som följer av exploateringsbeslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983,

390

Prop, 1985/86:90

7 Förslag till

Lag om ändring i byggnadslagen (1947:385) Bilaga 9

Härigenom föreskrivs att 25, 48, 70, 107, 113 och 116§§ byggnadslagen (1947:385)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25§

Stadsplan skall utmärka och lUI gränserna angiva de för olika ändamål avsedda områden som ingå i planen, nämligen byggnadskvarter,

gator, torg, parker och andra aUmänna platser saml specialområden, såsom järnvägs- och andra särskilda trafikområden, skydds- eller säkerhetsområden för vissa anläggningar, hamnområden, idrottsområden, begravningsplatser och vattenområden. Jämväl höjdlägen skola i erforderlig omfattning angivas. Stadsplan skall ock innehålla de ytterligare bestämmelser angående områdenas bebyggande eller användning i övrigi som finnas erforderliga.

Om en stadsplan skall genomföras enligt bestämmelserna i lagen (1982:000) om exploateringssamverkan och om mark därvid skaU tas i anspråk från någon fastighet vars ägare inte deltar i denna samverkan, skall planen innehålla uppgift även om detta.

48 §

SkaU mark enligt stadsplanen användas för annal ändamål än enskUl bebyggande och kan markens ägare lill följd härav nyilja marken allenast på sätt som står i uppenbart missförhållande till dess tidigare värde, vare kommunen skyldig atl lösa marken.

När ett år förflutit från tomlindelnings faststäUande, åligge lösningsplikl kommunen jämväl beträffande tomtdel som ägaren kan nyttja allenast på sätt som slår i uppenbart missförhållande till markens värde.

Frågan humvida lösningsplikt föreligger skall bedömas efter den fastighetsindelning som gällde vid tiden för stadsplanens anlagande, med de ändringar av indelningen som skell för planens eUer för lomtindelnings genomförande,

I fråga om mark som är belägen inom ett samverkansområde enligt lagen (1982:000) om exploateringssamverkan gäller särskUda bestämmelser.

Lagen omtryckt 1981:872 391

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1985/86:90

70 § Bilaga 9

Lägges sladsplan över område i en ägares hand, må regeringen på ansökan av kommunen vid planens fastställande förordna, all mark som för områdels ändamålsenliga användning erfordras lill gata eller annan allmän plals eller tUl aUmän byggnad skaU utan ersättning tillfalla kommunen, i den mån det med hänsyn till den nytta ägaren kan förväntas få av planens genomförande och övriga omständigheter prövas skäligt. Den mark som förordnandet avser skaU angivas till läge och gränser. Marken skall avträdas, när kommunen behöver taga den i anspråk för avsett ändamål.

Första stycket gäller också när sladsplan fastställs inom en samverkansområde enligi lagen (1982:000) om exploateringssamverkan. Vad som i första styckel föreskrivs om ägaren skaU därvid i stället gälla exploateringssamfälligheten.

När fråga väckts om tiUämpning av vad i första styckel sägs, skall byggnadsnämnden göra anmälan därom hos inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken; och vare överlåtelse av mark som äger rum efler del sådan anmälan inkommit ej hinder för förordnande om markens avstående tiU kommunen.

Vid faststäUande av ändring av stadsplan äger regeringen på ansökan av kommunen, om synnerliga skäl äro därtiU, förordna atl mark som avslåtts enligt första stycket skall utbytas mol annan mark, såvitt del kan ske utan förfång för ägaren,

107 §

Har tätbebyggelse uppkommit eller kan sådan bebyggelse väntas uppkomma å viss ort, och föranleda ej omständigheterna tiU alt stadsplan upprättas, skaU genom kommunens försorg byggnadsplan upprättas, i den mån sådan plan finnes erforderiig för reglering av bebyggelsen,

Byggnadsplan skall utmärka och lill gränserna angiva de för olika ändamål avsedda områden som ingå i planen, såsom byggnadsmark samt vägar och andra allmänna platser, I den mån så erfordras skola jämväl höjdlägen angivas.

Erfordras särskilda bestämmelser angående områdenas bebyggande eller användning i övrigt, skola sådana bestämmelser inlagas i planen.

Om en byggnadsplan skall genomföras enligt bestämmelserna i lagen (1982:000) om exploateringssamverkan och om mark därvid skall tas i anspråk från någon faslighel vars ägare inte deltar i denna samverkan, skaU planen innehålla uppgifter även om delta.

392

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop, 1985/86: 90

I13§ Bilaga 9

Lägges byggnadsplan över område i en ägares hand, må regeringen eller, om fastsläUelseprövningen ankommer på länsslyrelsen, denna vid planens faststäUande förordna, atl ägaren skall, ändå att 112 § ej är lUlämplig, ulan ersällning upplåta obebyggd mark, som för områdets ändamålsenliga användning erfordras till väg eUer annan allmän plals, i den mån del med hänsyn lill den nytta ägaren kan förväntas få av planens genomförande och övriga omständigheter prövas skäligt. Den mark som förordnandet avser skall angivas till läge och gränser. Marken skall upplåtas, när den behöver tagas i anspråk för avsett ändamål.

Första styckel gäller också när byggnadsplan fastställs inom ell samverkansområde enligt lagen (1982:000) om exploateringssamverkan. Vad som i första styckel föreskrivs om ägaren skall därvid i stället gälla exploateringssamfälligheten.

Väckes hos kommunens fuUmäktige fråga all göra framställning om förordnande som i första stycket sägs, skall byggnadsnämnden göra anmälan därom hos inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighelsboken; och vare överlåtelse av mark som äger mm efler det sådan anmälan inkommit ej hinder för förordnande om markens upplåtande. Uppkommer fråga om förordnande enligt första styckel hos länsstyrelsen, har denna all fullgöra den nu stadgade anmälningsskyldigheten,

Äro synnerliga skäl därtill, må länsstyrelsen i samband med ändring av byggnadsplan besluta om jämkning i förordnande som avses i första stycket, såvitt det kan ske utan förfång för ägaren,

116§

Har i byggnadsplan bestämts att mark skall användas till väg eUer annan cdlmän plats ulan att skyldighel all upplåta marken föreligger enligt 112 eUer 113 §, och kan markens ägare lill följd av vad sålunda bestämts nyttja marken allenast på sätt som står i uppenbart missförhåUande till dess tidigare värde, vare han berättigad till ersättning för den skada som han härigenom lider, Samma lag vare om innehavare av sådan nyttjanderätt eller annan särskild rätt till marken som upplåtits innan byggnadsplanen faststäUdes, Skyldighel alt svara för ersättningen åligger i fråga om mark, som är avsedd till aUmän väg, väghållaren saml beträffande annan mark vägförening inom vars område marken är belägen. Finnes ej vägförening när fråga uppkommer om ersättning i faU som sist nämnts, skall länsstyrelsen föranstalta om sådan förenings bUdande,

Ersättningen skall bestämmas att ulgå med visst århgt belopp, med rätt för såväl den ersätlningsskyldige som markens ägare eller annan sakägare att i händelse av ändrade förhållanden eller sedan tio år förflutit från det ersättningen senast bestämts erhålla ny prövning av beloppet. Vad i fråga om ersättning avtalats eller uppenbarligen fömtsälts skola gälla mellan den ersättningsskyldige och sakägare gälle jämväl mot den som efler byggnadsplanens fastställande förvärvat sakägarens rätt lill marken.

393

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86:90

Frågan humvida ersätlningsplikt föreligger skall bedömas med hänsyn BUaga 9 till den fastighetsindelning som gällde vid tiden för byggnadsplanens fastställande, med de ändringar av indelningen som skett för planens genomförande,

I fråga om mark som är belägen inom ett samverkansområde enligt lagen (1982:000) om exploateringssamverkan gäller särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983,

394

Bilaga 10 Prop, 1985/86:90

Lagrådets yttrande den 27 april 1982

Bilaga 10

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1982-04-27

Närvarande: f d, justitierådet Petrén, regeringsrådet Delin, justitierådet Bengtsson,

Enligt lagrådet tillhandakommel utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 1 april 1982 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för bostadsdepartementet Friggebo beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1, lag om exploateringssamverkan,

2, lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

3, lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),

4, lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

5, lag om ändring i lagen (1970:990) om förmånsrätt för fordran på grund av fastighetsbildning,

6, lag om ändring i lagen (1973:1152) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

7, lag om ändring i byggnadslagen (1947:385),

Förslagen har inför lagrådet föredragils av hovrättsrådet Bengt Eliasson och departementssekreteraren Lars Magnusson, Förslagen föranleder följande yttrande.

Förslaget till lag om exploateringssamverkan

Allmänna synpunkter

Lagrådet:

Det remitterade lagförslagets syfte är främst att underlätta en mera aktiv
medverkan av markägarna vid exploatering av mark som är uppdelad
mellan flera ägare och att åstadkomma en utjämning av vinslen mellan
ägama så all aUa, oavsett vad deras mark kommer alt användas lill, får
nytta av de bebyggelsemöjhgheler som en plan innebär. Delta har ansetts
främja en från allmän synpunkt önskvärd bebyggelseplanering. Tekniskt
skall reformen genomföras på så sätt, alt vid sidan av lagen om exploate
ringssamverkan nuvarande fastighetsrättslig lagstiftning - bl. a. byggnads- 395

lagen, fastighetsbildningslagen och anläggningslagen - blir tillämplig i Prop. 1985/86:90 fråga om exploateringen.

Den föreslagna lagstiftningen ger anledning till erinringar i skilda avseen- Bilaga 10 den. Förslaget bygger på belänkandet (SOU 1979:65 och 66) Ny plan- och bygglag. I betänkandet är förslagel lill lagstiftning om exploateringssamverkan anknutet till del däri framlagda förslaget lill ny byggnadslagstiftning. Genom alt frågan om exploateringssamverkan utbrulils lill särskUd behandhng har förslagel i stället fått anpassas till den nu gällande byggnadslagstiftningen. Förändringen har medfört speciella problem, och del sätt på vilket anpassningen har skell går ej fritt från invändningar. Detta får - såsom framgår av vad lagrådet anfört vid förslagets 11 § - framför allt anses gälla gmnderna för fördelningen av den ekonomiska vinning som verksamheten väntas medföra. Särskill anmärkningsvärt är här alt enligt förslaget den som ej äger mark inom en detaljplan, som skall genomföras genom samexploalering, men medverkar i företagel på gmnd av innehav av exploaleringsbar mark i närheten, skall kunna dellaga i vinstutjämning utan att hans fastighet underkastas några bindande föreskrifter av plankaraktär beträffande markanvändningen.

Vidare kan konstateras alt den föreslagna regleringen är myckel komplicerad. De rättsliga konsekvenserna av etl beslut om exploateringssamverkan beror på hur en rad delvis svårtolkade bestämmelser i olika lagar kommer alt tillämpas under exploateringsförrättningens gång. Avgörandet av olika frågor lämnas ål kommunen, fastighetsbildningsmyndigheten och sakägarna. Det måste därför ej sällan te sig tämligen ovisst vad del slutliga resultatet av en samverkansförtätlning blu-, någol som självfallel är besvärande för fastighetsägare som har att ta ställning till om de skall deltaga i ett planerat samverkansföretag. Tillämpningen av lagstiftningen kommer att ställa stora anspråk på kunskaper och omdöme hos förrättningsmännen och de kommunala tjänstemän som sysslar med frågoma.

Förslaget är sålunda behäftat med vissa brister och skulle ivivelsulan ha vunnit på en ytterligare bearbetning. Med hänsyn härtill och till angelägenheten av en god samordning med byggnadslagstiftningen i övrigt kan ifrågasättas om det inte varit lyckligare, om en reglering i ämnet fått vänta till den förestående allmänna reformen av sagda lagstiftning.

Svårigheterna att konstmera en lagstiftning med de syften som angetts inledningsvis är emellertid i och för sig betydande. Ett behov av regler för vinstutjämning vid exploatering av mark för bebyggelse har länge ansetts föreligga. Trots de påtalade svagheterna innebär förslaget ett betydelsefullt steg mol en tillfredsställande lösning av denna fråga. Även om de i del föregående gjorda anmärkningarna är ägnade att framkalla tveksamhet inför del föreliggande lagförslaget, vill lagrådel därför inte - i vart fall ej om vad lagrådet vid 11 § förordar beträffande principerna för fastställande av andelslal i exploateringssamfällighet godlages - motsätta sig att förslagel genomförs.

Prop, 1985/86:90

Bengtsson anför för sin del:

I motsats tiU vad som gäller enligt opinionsviUkoren i 5 kap, 5§ andra Bilaga 10 stycket fastighetsbildningslagen och 7 § anläggningslagen innebär paragrafen, att man inte beaktar inställningen hos nyttjanderättshavare, bl, a, hyresgäster, tUl den prövade frågan. Här avviker det remitterade förslagel från utredningens ståndpunkt; enligt dess förslag, som i denna del inte tycks ha mött någon remisskritik, skulle hänsyn också tas tiU meningen hos hyresgäster i de berörda fastigheterna. Skälen för departementsförsla-gel är främst, att hyresgäster inte skuUe ha samma påtagliga intresse av expioateringsfrågan och här på vissa andra sätt kan tillvarata sina intressen. Möjligen kan tilläggas att en exploateringssamverkan i många fall kan innebära huvudsakligen besvär och olägenheter för deras del, t, ex, genom att de på gmnd av exploateringen måste flytta från fasligheten; del kan alhså försvåra en exploatering, som annars anses önskvärd, om all deras instäUning tillmäts betydelse i samverkansfrågan.

Trots det sagda sätter jag i fråga, om inte vikt bör fästas vid hyresgästernas mening också i detla sammanhang. Flera argument kan anföras för detta. En exploatering kan få väsentlig inverkan på hyresgästernas levnadsförhållanden eller i vart faU på deras närmiljö, och även när avgörandet kan anses endasl gäUa vem som skall vara huvudman för exploateringen kan denna fråga bli belydelsefull för del sätt varpå förelaget kommer att genomföras. Självfallel underlättas vidare ell smidigt genomförande av atl så många av de berörda som möjligt har en positiv inställning lill en samverkan. Det gäUer ju här inte någon vetorätt för hyresgästerna -endast en möjlighel atl låta deras uppfattning om företaget få väga med vid bedömningen. Genom sista meningen i paragrafen minskar risken atl en negaliv hyresgäslopinion skulle få omotiverat stor betydelse för avgörandet. Del står klart atl utredningsförslagets ståndpunkt stämmer bättre med den allmänna tendensen inom lagstiftningen på senare år alt öka hyresgästernas inflytande på sin miljö. Om ett opinionsvillkor bör tas in i lagen, förordar jag därför atl paragrafen får följande avfattning:

"Exploateringssamverkan ,-,-, — , samverkansområdel och hyresgästerna i fastigheter inom områdel mera aUmänt ,-,-,-, exploateringssamverkan,"

11§ Lagrådet:

En fråga av väsentlig betydelse för tUlämpningen av paragrafens andra stycke är vilket område som skaU medräknas, när andelstalen skall bestämmas enligt där angivna gmnder; omfattningen av områdel avgör nämligen vUken mark som berörs av värdeutjämningen. När samverkansområdet sammanfaller med den plan, som skall genomföras genom exploate-

397

ringen, eller eljest i sin helhet berörs av exploaleringsålgärder - vilket Prop, 1985/86:90 oftast synes bli fallet i praktiken - bör givetvis hela områdel medräknas, Exploaleringsålgärderaa kan emellertid enligt förslagel ibland komma all Bilaga 10 avse ett betydligt mindre område än samverkansområdet. Lagtexten och specialmotiveringen till paragrafen lyder närmast på att andelsberäkningen i sådanl faU skall baseras på exploateringsområdet. Dit skulle då i första hand räknas mark som omfattas av aktuell detaljplan, men även annan inom samverkansområdel belägen mark som direkt berörs av fastighetsreglering eller andra exploaleringsålgärder. Fastigheter med mark inom samverkansområdel, vilka inte på dylikt sätt bidrar med mark lUI exploateringsföretaget, skulle däremot ej erhålla andelstal enligt andra slyckel.

Under föredragningen av förslagel i lagrådet har upplysts atl denna tolkning av stadgandet i andra slyckel inte varit åsyftad. Meningen är i StäUet atl i andelsberäkningen skall deltaga all mark inom samverkansområdel oberoende av om den berörs av exploaleringsålgärder eller ej, förutsatt atl marken i och för sig är exploaleringsbar. Sålunda skall bortses från sådan mark som redan är bebyggd eller eljest lagen i anspråk på sådanl sätt att den icke kan komma i fråga för exploatering. Om exempelvis flera jordbruksfastigheter deltar i samverkan och byggnadsplan för fritidsbebyggelse fastsläUs beträffande en av fastigheterna, skall även de övriga anses ha bidragit med mark och erhålla andelslal enligt andra stycket. Ägarna till dessa fastigheter skall anses berörda av exploateringen på det sättet alt de hindras att utnyttja sin egen mark för fritidsbebyggelse och även genom atl deras mark kan utnyttjas som strövområde.

Såsom framgått av det föregående ger det remitterade förslaget knappast stöd för en sådan tillämpning av andra stycket i förevarande paragraf För att liUämpningen skall bli möjlig fordras sådana ändringar i paragrafen all av denna framgår, att andelstal skaU fasslällas med utgångspunkt i den för exploatering tillgängliga mark av fastighelen som ingår i samverkansområdel. Till avfattningen återkommer lagrådel.

Beträffande den sakliga innebörden av denna ståndpunkt kan framhållas följande. En utvidgning av det remitterade förslagets tillämpningsområde på antytt sätt möter belänkhgheler framför allt med hänsyn till förhållandel till gällande byggnadslagstiftning. Enligt denna är ägare av mark, som samhället finner vara olämplig för tätbebyggelse och därför inte böra ifrågakomma för planläggning, skyldig att utan ersällning underkasta sig denna inskränkning beträffande markens användning. En regel som medför kompensation lUl ägare av fastigheler vUka av det allmänna befinns ej böra medtagas i detaljplan, innebär ell avsteg frän denna princip. Här uppkommer också en motsättning tiU andra fastighetsägare, vilka missgynnas på samma vis men saknar möjlighet atl ansluta sig lill en exploateringssamfällighet. En naturlig fömtsättning för sådan kompensation borde i alla händelser vara att fastigheterna i fråga underkastades föreskrifter av plankaraktär beträffande markanvändningen. Enligt utredningsförslaget skulle

detta ske genom alt kommunen, med stöd av den föreslagna plan- och Prop, 1985/86:90 bygglagen, meddelade ett s, k, markförordnande, Ell förordnande med samma rättsverkan kan inte göras enligt byggnadslagen; de översiktsplaner BUaga 10 ur vilka kommunerna bmkar hämta vägledning är av helt informell karaktär. Den lagreglering som nu diskuteras kan innebära atl ägaren av en fastighet får ta del av vinslen vid exploatering genom detaljplan på en annan fastighet utan att själv tillskjuta någon mark och ulan alt den egna faslighelen underkastas bindande restriktioner av någol slag belräffande markanvändningen, Samverkansområdel är borta när exploateringen avslutats. Enligt gäUande byggnadslagstiftning föreligger intet hinder mot all även sislnämnda fastighet senare blir föremål för planläggning för tätbebyggelse, varigenom ägaren tillförs ytterligare förmåner, Skyldighel alt tåla all fastigheten används som strövområde har ägaren redan på grund av aUemansrätlen och sålunda oberoende av exploateringen av den andra fastigheten. - Mot det nu diskuterade förslagel kan även invändas alt del över huvud laget är önskvärt atl det område där exploateringssamverkan får ekonomiska effekter i lagen erhåller en så fast avgränsning som möjligt. En löslig reglering på denna punkt kan ytterligare öka de tUlämpningssvårigheter som lagstiftningen kan väntas medföra,

Å andra sidan kan man till förmån för en beslämmelse som avfattas enligt departementschefens intentioner anföra, atl den dock utvidgar möjligheten att lösa del länge debatterade problemet hur man skaU åstadkomma en rättvis värdeutjämning mellan fastighetsägare vid exploatering för bebyggelse. Lösningen omfattar väl inte på långt när alla fall där en sådan utjämning kan vara påkallad, men den kan i alla händelser bli tiUämplig i vissa typsituationer där behovet av utjämning förefaller särskill angeläget. Framhållas bör alt i många, kanske i de flesta fall hela samverkansområdet kommer att täckas av en detaljplan, varvid de här berörda betänkligheterna inte blir aktuella. Lagrådel vill därför inte motsätta sig alt paragrafen i den nu diskuterade delen utformas i enlighet med vad departementschefen åsyftat.

Vad härefter angår principerna i övrigt för beräkning av delaktigheten i
exploateringsföretagel skall enligt andra styckel i förevarande paragraf
andelstalet för en fastighet som bidrar med mark lill företaget bestämmas
efter vad som är skäligt med hänsyn främst tiU arealen av denna mark. Om
andelstalel inte motsvarar värdet av den mark som fastighelen bidrar med
eller det i övrigt uppkommer skada för fastighetsägaren till följd av mar
kens avstående skall skillnaden utjämnas i pengar. Del belopp som i del
förstnämnda fallet skall tiUgodoföras fastighetsägaren skall, sägs det i
specialmoliveringen, beräknas efter den tillskjutna markens värde före
exploateringen och enligt expropriationslagens värderingsregler. Vid den
följande marktilldelningen enligt 18§ är det däremot enhgt motiven lämp
ligt att den mark som tiUförs fastigheterna värderas med utgångspunkt i
markens marknadsvärde vid tillträdet, 299

Den fördelningsgmnd som bmkar tillämpas i liknande sammanhang - se Prop, 1985/86:90 t, ex, 5 kap, 9§ och 6 kap, 2§ iredje styckel faslighelsbildningslagen - är att i princip bestämma andelstalet efter den tillskjutna markens värde. Då BUaga 10 en fastighets areal endasl ulgör en av de många faktorer som besiämmer fastighetens värde, kommer en omfördelning av ägoinnehav efler andelstal som gmndas på arealen ofta all leda lill slump visa och godtyckliga resultat. Enligt förslagel skulle sådana effekter undvikas genom regeln atl, om andelstalet inte motsvarar värdet av tillskjuten mark, skiUnaden skall utjämnas i pengar. Denna regel eliminerar emellertid endast delvis de nämnda effekterna, eftersom ersättningen i pengar inte beaktas vid bestämmandet av andelstalel och därmed icke medför delaktighet i den värdehöjning som exploateringen föranleder. Den föreslagna fördelningsregeln innebär också atl en deltagande fastighetsägare riskerar atl när exploateringssamverkan avslutas återfå en belydande del av tiUskjulel realvärde i pengar i stället för i mark.

Del sagda kan iUustreras med följande exempel. Antag alt marken inom exploateringsområdet — som i exemplet tankes sammanfalla med samverkansområdet - före exploateringen har etl totalt marknadsvärde av 100000 kr,, alt kostnaderna för markens iordningställande uppgår till 100000 kr, samt alt områdels bruttovärde efler exploateringen ulgör 400000 kr. Antag vidare atl andelstalel för en i exploateringssamfälligheten ingående fastighel med hänsyn liU arealens storlek bestämmes till 10 procent, molsvarande 10000 kr., men all den liUskjutna marken på gmnd av de lokala förhållandena i själva verket har ett marknadsvärde av 20000 kr. Enligt förslaget skaU då fastighetens ägare dels belala 10 procent av koslnadema, således 10000 kr., dels tilldelas mark med etl värde av 10 procent av 400000 kr., alltså 40000 kr., dels erhålla ett penningbelopp om 10000 kr., eller sålunda mark och pengar liU ett sammanlagt värde av 40000 kr. Om däremot andelstalet efter ingångsvärdet av den tillskjutna marken bestämts till 20 procent, hade fastighetsägaren fått erlägga 20000 kr. i kostnader men tiUdelats mark tUl ett värde av 80000 kr. Hans behåUna värde efter exploateringen skuUe således utgöra 60000 kr, i stället för 40000 kr, TUl följd av atl uljämningsersättningen lUI fastighetsägaren enligt motiven skall beräknas inte efter marknadsvärdet utan efter expropriationslagens värderingsregler skuUe skillnaden i verkligheten kunna bli ännu större, - Omvänt kommer enligi förslagel en fastighetsägare atl gynnas orimligt vid marklilldelningen, om hans huvudsakliga bidrag utgörs av vidsträckta arealer av vad som ur bebyggelsesynpunkt är alt betrakta som impediment, dvs. höga berg, slorblockig terräng, försumpade områden, vallensamlingar o.d. Den föreslagna fördelningsregeln kan leda till en omfördelning av fastighetsvärdena inom exploateringsområdet på ett sätt som inte synes motiverat av lagstiftningens syfte.

Enligt lagförslaget är deltagande i exploateringssamverkan frivUligt, För berörda fastighetsägare lorde del framstå som mest naturligt i förevarande

400

sammanhang att låta fördelningen i princip ske efter andelslal som åter- Prop, 1985/86:90 speglar värdet av den mark med vilken varje faslighet ingår i del gemensamma företaget. En sådan fördelningsgmnd - som också har föreslagits Bilaga 10 av utredningen - är även bäst förenlig med det förhållandet att en fastighets andel i företaget skall utgöra en garanti för dess pantvärde. Det kan befaras att en fördelningsregel som gmndar sig inte på ett ägoinnehavs värde utan på en från ekonomisk synpunkt så föga relevant faktor som arealstorleken kommer alt uppfattas som orättvis och minska intresset för deltagande i exploateringssamverkan.

Del värde som sålunda skaU hgga lUl gmnd för fastigheternas delaktighet i exploateringsföretagel bör i princip vara den berörda markens marknadsvärde, I de faU då all mark inom ett samverkansområde är ungefär likvärdig med hänsyn tiU läge och beskaffenhet bör uppskattningen kunna ske med enkla schablonarlade metoder, t, ex, med hjälp av markarealens storlek. Avsteg från huvudprincipen bör kunna göras t. ex. om marken någon gång på gmnd av särskUda förhållanden, såsom förekomst av en gmsfyn-dighet, skuUe ha etl högre värde än som betingas av möjligheten all använda marken för det ändamål som avses med exploateringsföretagel. Om markägaren i ett sådant fall undantagsvis skulle önska deltaga i exploateringsföretaget, synes det rimligt att hans andelstal beräknas på gmndval av markens värde med bortseende från den värdeförhöjning som grusfyndigheten kan föranleda.

På gmnd av det anförda föreslår lagrådet att andelstalen, i enlighet med utredningens förslag, skaU bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn främst till marknadsvärdet av den mark som skall ligga tiU gmnd för andelsberäkningen. Härvid bör, hksom enligt det remhterade förslaget, bortses från inverkan av den plan som fastställts efter exploateringsbeslutet och som skall genomföras genom exploateringen.

Exploateringen avser utnyttjande av själva marken. Med hänsyn härtill synes rimligt att, såsom också följer av det remitterade förslaget, man vid bestämmande av andelstalen inte beaktar värdet av byggnader, växande gröda, skog eller liknande tUlbehör tiU fastigheten. En särkild bestämmelse härom bör intagas i paragrafens andra stycke.

Som framgått av det föregående skall andelstal bestämmas också för
fastigheter som väl har exploaleringsbar mark inom samverkansområdet
men ej tiUskjuter någon mark som skall bli föremål för exploateringsåt
gärder. 1 andra faU kan en fastighet bidra med endast en del av sin mark till
detta ändamål. Vissa fastigheter kan tillskjuta all sin mark. Såsom upp
tages i förevarande paragraf får då utjämning ske med pengar. Regeln
härom kan lämpligen ges det innehållet atl om det bidrag en fastighet
lämnar genom tillskott i mark inte motsvarar vad fasligheten har alt till
skjuta med tillämpning av andelstalel, skUlnaden skall utjämnas i pengar.
Vid beräkningen av sådana utjämningsbelopp bör av rätleviseskäl tiUäm
pas samma gmnder vid markvärderingen som vid fastställandet av andels- 401
talen.

26 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 90

Enligt den i det föregående angivna huvudregeln kommer andelslal att Prop, 1985/86:90 åsättas alla i exploateringssamfälligheten ingående fastigheter med mark tillgänglig för exploatering. För fasligheter som ingår i samfälligheten men Bilaga 10 saknar sådan mark får som anges i paragrafens tredje stycke bestämmas särskilt andelslal,

Atl beakta är atl i vissa faU - t, ex, då fråga är om tilldelning av mark -åtgärden endasl berör fastigheterna med mark tUlgänglig för exploatering, I dessa fall skall de för dessa fastigheter bestämda andelstalen direkt tillämpas. När det gäller andra ålgärder - t, ex, vid bestämmande av tiUskoll tiU täckande av kostnader eller utskiftning av tillgångarna vid upplösning av en samfällighetsförening — skall andelstalen för samtliga fastigheter läggas till gmnd. Del medför all en samordning får ske av de andelstal som beslämts för fastigheler med exploaterbar mark respektive fasligheter utan sådan mark. En viss jämkning måste ske. Det synes lämpligl att lagtexten ger en upplysning härom.

Såsom anges i förslagel bör samfälligheten belala ersättning lill ägare av fastigheter som skadas genom intrång lill följd av att mark avstås eller att byggnader rivs m, m. Frågan i vad mån dylika skador uppkommer torde ofta inte kunna bedömas förtån i samband med fördelningen av den bygg-bara marken. Bl, a, med hänsyn härtiU synes frågan om skadeersättning lämpligen böra regleras i 18 §,

På grund av vad nu anförts kan de bestämmelser som bör upptagas i förevarande paragraf lämpligen ges följande lydelse:

"Vid förrättningen skaU bestämmas gmndema för fördelning av kostnaderna för exploateringssamverkan och de fördelar som vinnes genom denna. För detta ändamål skaU andelstal fastställas för varje faslighel som ingår i exploateringssamfälligheten.

Andelstalet för en fastighet skaU bestämmas efter vad som är skäligt främst med hänsyn till marknadsvärdet av den för exploatering tillgängliga mark av fastigheten som ingår i samverkansområdet. Motsvarar det bidrag en fastighet lämnar genom tillskott i mark inte vad fastigheten har att tiUskjuta med tillämpning av andelstalel, skall skillnaden utjämnas i pengar. Om en stadsplan eller byggnadsplan har faslsläUls efler del att exploateringsbeslutet enhgt 13 § har vunnil laga kraft, skaU hänsyn inte tas tiU den inverkan som planen kan ha haft på markens värde. Hänsyn skall ej heller tas lill byggnader, växande gröda, skog eller liknande tillbehör tUl marken.

För en fastighet inom samverkansområdet, som saknar för exploatering tillgänglig mark, skall andelstal bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den nytta som fasligheten har av exploateringen, I fall då andelslal såväl för fastigheter med mark tUlgänglig för exploatering som för fastigheter utan sådan mark skall tillämpas samtidigt, skall de enligt andra stycket bestämda andelstalen i motsvarande mån jämkas,"

402

Prop, 1985/86:90

14 § Lagrådet:

Enligt paragrafen "skall" vissa förordnanden enligt 5 kap, 21 och 22 §§ Bilaga 10 fastighetsbildningslagen meddelas samtidigt med exploateringsbeslutet. Det gäUer här beslut om förbud mol skogsavverkning, läkt av olika slag, nybyggnad m, fl. åtgärder som försvårar genomförandet av en fastighetsreglering. Som framgår av de nämnda lagmmmen i fastighelsbildningslagen, är ell förordnande av delta slag inte obligatoriskt ulan skall meddelas endasl i den mån det anses erforderiigl. Uppenbarligen kan ett behov av sådana förordnanden uppkomma även efter ett beslul om exploateringssamverkan. Avsikten lär inte vara att hindra etl förordnande i detla skede; som framgår av 16 § i lagförslaget, blir vid en fastighetsreglering inom samverkansområdet fastighelsbUdningslagen direkt tillämplig bl, a, i del aktueUa avseendet. Betydelsen av regeln i 14 § lagförslaget synes enbart vara alt den möjliggör, att förordnanden enligt 5 kap, 21 och 22 §§ meddelas redan i samband med själva exploateringsbeslutet. Denna innebörd hos paragrafen framträder bättre, om i lagtexten ordet "skall" utbytes mot "kan".

16§ Lagrådet:

Genom föreskrift i förevarande paragraf skall 5 kap, 8 § fastighelsbildningslagen, som anger gmndema för marktilldelning, icke tillämpas vid exploateringsförtättning; i stället skall i förevarande lag meddelade regler gälla. Enligt 5 kap. 18 § fastighetsbildningslagen kan på grund av medgivande av angivna sakägare avsteg göras från beslämmelserna i 5 kap, 8 §, I 5 kap. 20 § ges vidare regler som förhindrar atl genom medgivande som avses i 5 kap, 18 § sådana lagregler som innebär inskränkningar i rätlen att förvärva fast egendom kringgås, I det föreliggande förslaget omfattar den allmänna hänvisningen tiU faslighetsbildningslagen även 5 kap, 20 § och avsikten torde vara alt också vid exploateringsförtättning hinder skaU föreligga atl genom överenskommelse kringgå de regler som innefattar inskränkning i rätten atl förvärva fasl egendom. Med den utformning hänvisningarna till fastighelsbUdningslagen har torde detta dock icke uppnås med mindre en särskild regel i ämnet meddelas. Lagrådel förordar därför att i förevarande paragrafs första stycke upptages ytterligare en mening av följande lydelse: "Innebär överenskommelse enligt 23 § all en fastighel tilldelas avsevärt mera mark än som följer av 11 § andra styckel eller 18§, skaU 5 kap. 20§ fastighetsbildningslagen tillämpas."

Vidare skall enligt paragrafen bl, a, 5 kap, 24 och 27 §§ faslighetsbild
ningslagen gäUa vid exploateringssamverkan. Vid tillämpning av 24 § andra
och Iredje styckena samt 27 § tredje stycket är all märka, att i stället för
vissa paragrafer i fastighetsbildningslagen, vartill där hänvisas, skall gälla
bestämmelser i förevarande lag; dessa får anses äga motsvarande lillämp- 403

ning i de avsedda situationerna.

Fastighetsreglering enligt paragrafen kan leda till beslut som är i hög Prop, 1985/86:90 grad ingripande för enskilda; bl, a, kan nämnas förordnande enligt 19 §, Enligt första slyckel i förevarande paragraf skall de regler liU skydd för Bilaga 10 enskilda iniressen, som finns intagna i 8 kap, 2 och 3 §§ fastighelsbildningslagen, inte gäUa vid exploateringssamverkan. Regeln i 3 § andra stycket av lagförslaget, vUken har ett hknande syfte, avser enligt lagtexten endasl beslutet om exploateringssamverkan, inte beslut som meddelas i ett senare skede. Av motiveringen (2.3,2) torde emeUertid framgå att regeln i fråga skall gälla generellt vid lagens lUlämpning, Det synes önskvärt alt detta framgår av lagtexten i 16§, Lagrådet förordar att som en sista mening i paragrafens första stycke tilläggs följande:

"Vid fastighetsregleringen skaU beslämmelsen i 3§ andra stycket äga motsvarande lillämpning.''

17§ Lagrådet:

Stadgandet avser atl förhindra atl mark, på vilken det finns en byggnad som står i huvudsaklig överensstämmelse med stadsplan eller byggnadsplan, överförs till annan fastighet genom fastighetsreglering. Att stadgandet har denna innebörd skulle framgå tydligare om - såsom lagrådet förordar - stadgandet inledes på följande sätt: "Fastighetsreglering får inte medföra överföring av mark, på vUken det finns. -.-,-",

18§ Lagrådet:

Den omformulering av 11 § som lagrådel föreslagit medför att förevarande paragraf bör inledas med orden: "Fastighet med mark tihgänglig för exploatering inom samverkansområdet skaU genom fastighetsreglering tilldelas,-.-.".

Vidare bör med hänsyn tiU vad som vid 11 § anförts om den i paragrafen upptagna skadeersättningsregeln en motsvarande bestämmelse upptas i denna paragraf. Bestämmelsen bör med hänsyn tUl att hänvisningen i 16 § ej omfattar 5 kap, 12 § fastighetsbildningslagen så utformas att den gäller även innehavare av särskUd rätt till fastigheten. Lagrådet förordar därför att ett andra stycke tillägges av följande lydelse:

"Ersättning i pengar skall också utgå för byggnader, växande gröda, skog eller hknande tiUbehör som frångår dekagande fastighet och för annan skada som uppkommer för faslighetens ägare eller innehavare av särskild rätt tUl fastigheten på gmnd av fastighetsregleringen,"

26 § Lagrådet:

Beslämmelserna i förevarande paragraf tar sikte endasl på sådana för
ändringar som inträffar medan exploateringsförrättningen ännu pågår. För 404

att detta otvetydigt skall framgå förordas att paragrafen inleds med orden Prop, 1985/86:90 "Inträder innan exploateringsförrältningen avslutals ändrade ,-,-,-",

33 § Lagrådet:

Enligt paragrafens första stycke skall beslämmelserna om fastighetsbUdningsbeslul även tillämpas på "exploateringsbeslutet". Med ordalagen i 13 § stämmer del bäst att anse endast det inledande beslut som avser frågor enligt 13 § första slyckel p, 1 och 2 som exploaieringsbeslut, däremot inte beslut i eventuellt uppskjutna frågor enligt 13 § andra stycket, (Jfr även 16 § andra styckel, som ger stöd för samma tolkning,) Avsikten med förevarande bestämmelse lär emellertid vara, all besvär över samtliga beslut enligt 13 § skall följa reglerna om fastighetsbUdningsbeslul, På grund härav bör ordet "exploateringsbeslutet" i första slyckel utbytas mot "beslut enligt 13 §", - I andra slyckel kan däremot ordet exploaieringsbeslut utan olägenhet kvarstå.

Bilaga 10

Förslaget till lag om ändring i fastighetsbihiingslagen (1970:988)

6 kap,

2a§

Lagrådet:

Andelsrält i sådan särskild samfällighet som avses i förevarande paragraf bör tUlkomma endasl faslighet med exploaleringsbar mark. För att detta skall framgå med önskvärd tydlighet bör - om 11 § i lagen om exploateringssamverkan erhåller den lydelse lagrådet förordat - i sista meningen anges att andelen skaU motsvara fastighetens "andelstal i exploateringssamfälligheten enligt 11 § andra styckel nämnda lag", dvs. lagen om exploateringssamverkan.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:1152) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

Lagrådet:

Beslut om förmånsrättsbeloppets storlek enligt 13 § p, 4 lagen om exploateringssamverkan kan, på sätt som ulvecklats vid lagens 33 §, fattas även senare än i exploateringsbeslutet, Ordel "exploateringsbeslutet" i aiidra stycket av förevarande lag bör därför utbytas mot "beslut enligt 13 § nämnda lag".

405

Förslaget till lag om ändring i byggnadslagen (1947:385) Prop, 1985/86:90

70 § Bilaga 10

Lagrådet:

Sedan del nya andra slyckel i paragrafen tillkommit, bör i del följande slyckel efter "första" inskjutas orden " eller andra", — Någon motsvarande ändring synes inte erforderlig i paragrafens sista stycke, vUkei torde sakna praktisk betydelse vid exploateringssamverkan,

113§ Lagrådet:

Av samma skäl som angetts vid 70 § bör i tredje styckel - i såväl första som andra meningen — efler "första" inskjutas orden "eller andra", medan motsvarande ändring inte erfordras i Qärde slyckel.

Övriga lagförslag

Lagrådet: Förslagen lämnas utan erinran.

406

Innehåll Prop, 1985/86:90

Propositionen .................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... ... 1

Propositionens lagförslag ...................................... 2

1 Lag om ändring i expropriationslagen (1972:719) .. 2

2 Lag om ändring i faslighetsbildningslagen (1970:988) 4

3 Lag om ändring i lagen (1970:989) om införande av fastighetsbildningslagen 12

4 Lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149) . .. 13

5 Lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144) 17

6 Lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter 20

7 Lag om ändring i lagen (1973: 1151) om införande av anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter 24

8 Lag om ändring i lagen (1970:990) om förmånsrätt för fordran på grund av fastighetsbildning 25

9 Lag om ändring i lagen (1973: 1152) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter ......................... 26

10 Lag om ändring i jordabalken ............................. 27

11 Lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) ...... 31

12 Lag om ändring i lagen (1970:244) om aUmänna vatten- och avloppsanläggningar 39

13 Lag om ändring i lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem .. 42

14 Lag om ändring i bosladssaneringslagen (1973:531) 44

15 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230) ...... .. 46

16 Lag om ändring i lagen (1979:425) om skölsel av jordbmksmark 47

17 Lag om ändring i vattenlagen (1983:291) ........... .. 48

18 Lag om ändring i lagen (1983:292) om införande av vattenlagen (1983:291) 53

19 Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) ..... .. 54

20 Lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar ................................................... .. 58

21 Lagom ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar 60

22 Lag om ändring i lagen (1960:690) om byggnadsminnen 61

23 Lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen 63

24 Lag om ändring i faslighetstaxeringslagen (1979:1152) 64

25 Lag om regionplanering för kommunema i Stockholms län 68

26 Lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370) ..... 69

27 Lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred .... 71

28 Lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statiig inkomstskatt för ackumulerad inkomst ........................................................ .. 72

29 Lag om ändring i lagen (0000:000) om ändring i luftfartslagen

(1957:297) .................................................... 73

30 Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74) ....... 74

31 Lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell-och pensionalrörelse 76

32 Lag om ändring i rennäringslagen (1971:437) ..... 77

33 Lag om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter 78

34 Lag om ändring i gmvlagen (1974:342) ............... .. 79

35 Lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter . 80

36 Lag om ändring i arbelsmiljölagen (1977:1160) .... .. 81

37 Lag om ändring i lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik 82

30 Lag om ändring i fastbränslelagen (1981:599) ..... . 83 Prop. 1985/86:90

31 Lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080) .... . 84

32 Lag om ändring i ädellövskogslagen (1984:119) ... . 85

33 Lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskall vid inskrivningsmyndigheter 86

34 Lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter .... 87

Utdrag ur protokoU vid regeringssammanträde den 13 febmari 1986 88

1 Inledning ......................................................... . 88

2 Allmän motivering ............................................ . 91

2.1............................................................ Kortfattad presentation av förslagen - principer för samord
ningen med annan lagstiftning ..................... . 91

2.1.1 Plan- och bygglagen ........................... . 91

2.1.2 Lagen om hushållning med naturresurser m,m 95

2.1.3 Lagen om exploateringssamverkan .......... 95

2.2 Expropriationslagen .................................... . 96

2.2.1 Behovet av ändringar ........................... 97

2.2.2 Mark för enskilt bebyggande ................... 97

2.2.3 Mark för annal än enskilt bebyggande .... . 100

2.2.4 Laglekniska frågor ............................... . 103

2.3 Fastighetsbildningslagstiftningen .................. . 103

2.3.1 Fastighetsbildning m, m, inom område med detaljplan

eller områdesbestämmelser .................... 104

2.3.2 FästighelsbUdning inom område utan detaljplan 105

2.3.3 Övrigt ............................................... . 107

2.4 Naturvårdslagen .......................................... 108

2.4.1 Allmänt om samordningen med PBL och NRL . 109

2.4.2 Slrandskydd ......................... .......... . 110

2.4.3 Kommunala nalurreserval och naturvårdsområden ,,, 111

2.5 Vattenlagen .. ,.......................................... 117

2.5.1 AUmänt om vallenlagens samordning med PBL och

NRL .................................................. . 117

2.5.2 Samordning mellan tillståndsprövning enligt 4 kap,

NRL och tiUståndsprövning enligt vattenlagen 120

2.5.3 Prövning av vattenföretag i älvar och älvsträckor som i
NRL undantagits från utbyggnad för kraftändamål ,,, 120

2.6 Miljöskyddslagen ........................................ . 121

2.6.1 Allmänt om miljöskyddslagens samordning med PBL

och NRL .............................................. 121

2.6.2 Samordning mellan tillståndsprövning enligt 4 kap,

NRL och tUlslåndsprövning enhgt miljöskyddslagen ,, 123

2.7 El-lagen ................................................... . 124

2.8 Rörledningslagen ....................................... . 129

2.9 Byggnadsminneslagen ................................... . 131

2.10 Regionplanering för kommunerna i Stockholms län 138

3 Upprättade lagförslag ......................................... 140

4 Specialmotivering ............................................ 141

4.1 Förslaget liU lag om ändring i expropriationslagen (1972:719) 141

4.2 Förslagel till lag om ändring i fastighetsbildningslagen

(1970:988) .............................................. . 146

4.3 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1970:989) om införande

av fastighelsbUdningslagen ........................... . 158

4.4 Förslagel lill lag om ändring i anläggningslagen (1973: 1149) , 159

4.5 Förslagel till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144) 163 .„„

40o

4.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvahning Prop, 1985/86:90 av samfälligheter 165

4.7 Förslagel till lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:11.50) om förvaltning av samfäUigheter 169

4.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:990) om förmånsrätt

för fordran på gmnd av fastighetsbildning ........ 169

4.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:1152) om förmåns
rätt för fordringar enligt lagen (1973:1150) om förvaltning

av samfäUigheter ...................................... 170

4.10 Förslaget tiU lag om ändring i jordabalken ...... 171

4.11 Förslaget lUl lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) .,, 175

4.12 Förslaget tiU lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar .................................... 186

4.13 Förslaget tih lag om ändring i lagen (1981:1354) om aUmänna värmesystem 191

4.14 Förslagel till lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531) 193

4.15 Förslagel lill lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230) , 195

4.16 Förslagel liU lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbmksmark 197

4.17 Förslaget tiU lag om ändring i vattenlagen (1983:291) 198

4.18 Förslaget lUI lag om ändring i lagen (1983:292) om införande

av vattenlagen (1983:291) ........................... 202

4.19 Förslaget tiU lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) ,, 203

4.20 Förslaget tiU lag om ändring i lagen (1902:71 s, 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar .......................... 206

4.21 Förslagel till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar 207

4.22 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:690) om byggnadsminnen 208

4.23 Förslaget tiU lag om ändring i lagen (1942:350) om fomminnen 212

4.24 Förslaget tUi lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) 213

4.25 Förslaget till lag om regionplanering för kommunerna i Stockholms län 219

4.26 Förslagel tiU lag om ändring i kommunalskaltelagen

(1928:370) .............................................. 221

4.27 Förslaget tdl lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred ,, 222

4.28 Förslaget liU lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning

av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst 223

4.29 Förslagel lill lag om ändring i lagen (0000:000) om ändring i luftfartslagen (1957:297) 224

4.30 Förslagel lUl lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74) ., 225

4.31 Förslagel till lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse 226

4.32 Förslaget liU lag om ändring i rennäringslagen (1971:437) .,, 227

4.33 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter ............................................... 228

4.34 Förslaget till lag om ändring i gmvlagen (1974:342) 228

4.35 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter 229

4.36 Förslaget tiU lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160) , 230

4.37 Förslaget tiU lag om ändring i lagen (1979: 558) om handikappanpassad kollektivtrafik 231 409

4.32 Förslaget till lag om ändring i fastbränslelagen (1981:599) ,,, 231 Prop, 1985/86:90

4.33 Förslaget till lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080) 232

4.34 Förslaget till lag om ändring i ädellövskogslagen (1984: 119) , 233

4.35 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter .............................. . 233

4.36 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter , 234

5 Hemställan........................................................ 235

6 Beslut ........................................................... 236

Bilagor ..............................................................

1, Utdrag ur PBL-utredningens betänkande (SOU 1979:65) Ny plan-
och bygglag ..................................................... 237

2, Utdrag ur departementspromemorian (Ds Bo 1984:3) Förslag till

lag om hushållning med nalurtesurser m, m................ 282

3, Sammanfattning av promemorian (Ds Bo 1984:2) Expropriationsersättning och förfallningsförslagel i denna ................................. 289

4, Utdrag ur lagrådsremiss den 13 december 1984 över förslag till ändring i bl, a, expropriationslagen (1972:719) ............................ 293

5, Utdrag ur lagrådets yttrande den 12 mars 1985 över lag om ändring

i expropriationslagen (1972: 719) m, m..................... . 295

6, De till lagrådet den 25 april 1985 remitterade lagförslagen 298

7, De lill lagrådet den 13 juni 1985 remitterade lagförslagen 335

8, Utdrag ur lagrådets yttrande den 15 november 1985 över följdlagstiftning liU Ny plan- och bygglag m, m...................................................... . 356

9, De till lagrådel den 1 april 1982 remitterade lagförslagen 378

10, Lagrådels yttrande den 27 april 1982 ............... . 395

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 4 10