Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1985/86: 9

om lag om disciplinförseelser av krigsmän m. m.;


Prop. 1985/86:9


Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 27 juni 1985.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Anders Thunborg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att det nuvarande militära disciplinansvarssyste­met, som är reglerat i militära rättegångslagen (1948:472) och lagen (1973: 18) om disciplinstraff för krigsmän, ersätts med ett nytt utomstraff-rättsligt ansvarssystem. Enligt detta skall förseelser i tjänsten av försvars­maktens militära personal beivras genom en disciplinpåföljd som meddelas i administrativ ordning genom beslut av tjänstgöringsmyndigheten. I fred skall den anställda personalen inte omfattas av detta system. Denna per­sonalkategori skall i stället likställas med övriga statsanställda på vilka reglerna om disciplinansvar i lagen (1976:600) om offentlig anställning är tillämpliga. I krig skall det nya ansvarssystemet omfatta alla som är tjänst­göringsskyldiga vid försvarsmakten.

Den som bryter mot de grundläggande reglerna om värnplikt - t. ex. genom att vägra fullgöra tjänstgöring - skall enligt propositionen dömas för värnpliktsbrot. 21 kap. brottsbalken föreslås omfatta endast brott av krigsmän i krig. Därvid överförs till detta kapitel de brott i 22 kap. brotts­balken som inte kan begås av andra än krigsmännen.

I propositionen föreslås också att den nuvarande krigsrättsorganisa­tionen avskaffas. Krigsrätternas och krigsfiskalernas uppgifter kommer därigenom att överföras till det civila rättsväsendet.

Reformen föreslås träda i kraft den I juli 1986.

1    Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 9


Prop. 1985/86:9


Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Proposi­tionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 44), lagrådets yttrande (s. 234) och föredragande statsrådets ställningsta­gande till lagrådets synpunkter (s. 239).

Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre delarna.

Lagförslagen i propositionen avviker från de till lagrådet remitte­rade lagförslagen i huvudsak endast i fråga om 2, 3, 5, 13, 16 och 44 §§ lagen om disciplinförseelser av krigsmän samt lagen (1942: 87) med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyn­digheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m. Med hänsyn härtill och då lagförslagen återges i lagrådsremissen i avsnit­tet med specialtnotivering har bilagan med lagförslagen i remissen inte tagits med i propositionen.


 


1    Förslag till                                                Prop. 1985/86:9

Lag om disciplinförseelser av krigsmän Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag är tillämplig på krigsmän.

2§ Följande personal är krigsmän:

1.   värnpliktiga under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga enligt värn­pliktslagen (1941:967),

2.   kvinnor som genomgår utbildning enligt lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor,

 

3.   de som genomgår utbildning vid förberedande officersskola eller annan utbildning för att få militär anställning vid försvarsmakten,

4.   hemvärnsmän under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,

5.   de som genom krigsfrivilligavtal eller annat avtal åtagit sig att tjänst­göra frivilligt i befattningar i försvarsmaktens krigsorganisation, under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,

6.   anställda i svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst, när de tjänstgör utomlands.

3        § Kommer riket i krig, är följande personal krigsmän:

1.   alla som är tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten,

2.   polismän som utan att vara tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten är skyldiga att delta i rikets försvar,

3.   skyddsvakter som förordnats med stöd av 10 § lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.,

4.   alla som annars vistas vid avdelningar av försvarsmakten, när avdel­ningarna är i fält eller verkar under liknande förhållanden,

5.   medlemmar av den organiserade motståndsrörelsen.

 

4 § Om riket är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhål­landen som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i, får regeringen föreskriva att den personal som anges i 3 § skall vara krigsmän.

5 § När det inte längre föreligger sådana förhållanden som avses i 3 och 4§§, skall regeringen föreskriva att annan personal än den som nämns i 2 § skall upphöra att vara krigsmän.

6 § Föreskrifterna i denna lag om krigsmän skall också tillämpas på

 

1.  krigsfångar,

2.  krigsdeltagare som har internerats vid krig under vilket riket är neu­tralt,

3.  utlänningar som vistas bland krigsfångar eller internerade krigsdelta­gare för att utöva sjukvård eller andlig vård.

Disciplinförseelser

Disciplinansvar

7        § En krigsman som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad han
på grund av reglementen, instruktioner eller förmäns order eller i övrigt


 


Prop. 1985/86: 9        skall iaktta i tjänsten skall åläggas disciplinpåföljd för disciplinförseelse. Någon påföljd skall dock inte åläggas, om felet är ringa.

8 § Disciplinpåföljd får åläggas även den som vid tiden för beslutet inte längre är krigsman.

9§ Disciplinpåföljd får inte åläggas någon, om han inte inom två år från förseelsen har underrättats enligt 25 § om vad som anförs mot honom eller fått motsvarande underrättelse från riksdagens ombudsman eller justitie-kanslern.

Disciplinpåföljder

10 § Disciplinpåföljderna är varning, extratjänst, löneavdrag och utegångs-förbud.

11 § Varning innebär att den felande erinras om att han för framtiden skall iaktta sina skyldigheter i tjänsten.

12 § Extratjänst innebär att den felande vid högst fem tillfällen utöver den vanliga tjänsten skall utföra handräckning eller någon annan särskild upp­gift. Vid varje tillfälle får högst fyra timmar tas i anspråk för uppgiften. Om extratjänsten inte avser annat än jour- eller beredskapstjänstgöring, får dock tiden fram till den vanliga tjänstens början nästa dag tas i anspråk.

Extratjänsten får inte vara sådan att den inverkar skadligt på den fe­landes hälsa eller tjänstbarhet.

13 § Löneavdrag får bestämmas för högst trettio dagar och innebär avdrag
på dagersättning eller motsvarande ersättning. Om något sådant avdrag
inte kan göras, skall den felande betala ett belopp som motsvarar avdraget.

För den som erhåller dagersättning skall löneavdraget motsvara dager­sättningen utan tillägg. För övriga skall löneavdraget bestämmas till viss andel av utgående ersättning. Andelen skall utgöra högst en Qärdedel av ersättningen per dag. Avdraget får dock inte understiga ett belopp motsva­rande dagersättning utan tillägg.

14 § Utegångsförbud innebär förbud för den som är förlagd inom ett ka­
sernområde, läger eller motsvarande område att under en bestämd tid,
minst sju och högst femton dagar, på fritid vistas utanför det område som
är upplåtet åt en viss avdelning eller utanför en del av ett sådant område.

För den som är förlagd ombord på ett fartyg skall utegångsförbudet avse förbud att lämna fartyget.

15 § Löneavdrag får åläggas tillsammans med utegångsförbud, om det
krävs av hänsyn till ordningen inom försvarsmakten.

Åtalsanmälan m. m.

16 § Om en krigsman kan antas ha begått en disciplinförseelse och han
genom sitt förfarande skäligen kan misstänkas även ha gjort sig skyldig till
brott, skall han anmälas till åtal för brottet, om inte annat följer av 17 §.

17      § Åtalsanmälan behöver inte göras i fråga om

1. brott för vilka svårare straffan böter inte föreskrivs,
4
                         2. följande brott i brottsbalken, nämligen ofredande (4 kap. 7 §), snatteri


 


(8 kap. 2§), egenmäktigt förfarande (8 kap. 8§), bedrägligt beteende (9    Prop. 1985/86:9 kap. 2§), undandräkt (10 kap. 2§), olovligt förfogande (10kap. 4§), olov­ligt brukande (10 kap. 7 §), svikande av försvarsphkt (18 kap. 6 §), lydnads­brott (21 kap. 5 §) och rymning (21 kap. 7 §). Åtalsanmälan skall dock alltid göras, om

1.  brottet riktar sig mot någon utanför försvarsmakten,

2.  målsäganden har förklarat att han avser att föra talan om enskilt anspråk,

3.  det finns skäl att anta att påföljden inte kommer att stanna vid böter.

18      § Om någon åtgärd har vidtagits för att väcka åtal mot en krigsman, får
ett disciplinärende inte inledas eller fortsättas i fråga om det förfarande
som avses med åtgärden.

Beslutande myndigheter

19  § Frågor om disciplinansvar eller åtalsanmälan prövas av den myndig­het där krigsmannen tjänstgör eller senast har tjänstgjort, om regeringen inte föreskriver något annat.

20  § Ärenden som avses i 19 § skall avgöras av myndighetschefen eller, efter regeringens förordnande, av någon annan chef vid myndigheten med lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens tjänstegrad.

21  § Myndighetschefen får överlämna åt andra chefer vid myndigheten, dock lägst en kompanichef eller motsvarande chef, att pröva frågor om disciplinansvar för personal som står under deras befäl, under förutsätt­ning att

1.    förfarandet inte kan antas utgöra brott,

2.   förseelsen har erkänts och inte bör medföra svårare påföljd än varning
eller extratjänst.

22      § För att biträda de myndigheter som har att handlägga disciplinären­
den skall finnas auditörer.

Auditörema skall vara lagfarna. De förordnas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

23§ Innan en discipHnpåföljd beslutas eller en åtalsanmälan görs, skall yttrande inhämtas från auditören. Ett sådant yttrande behövs dock inte i ärenden som avgörs på det sätt som anges i 21 §.

Auditören är medansvarig för de beslut som myndigheten fattar på hans tillstyrkan.

Handläggningen av disciplinärenden

24  § Disciplinärenden skall handläggas skyndsamt.

25  § Myndigheten skall hålla muntligt förhör med krigsmannen. Denne skall därvid underrättas om vad som anförs mot honom. Om muntligt förhör inte kan anses behövligt, får underrättelsen ske skriftligen, varvid krigsmannen skall uppmanas att yttra sig i saken.

Om det behövs, skall även anmälare och andra som kan lämna uppgifter i saken höras muntligen eller skriftligen. Protokoll skall föras över förhören.


 


Prop. 1985/86:9        26§ Vid muntligt förhör med krigsmannen skall ett förhörsvittne om möj­ligt vara närvarande.

27 § Om myndigheten finner att ett vittne eller en sakkunnig bör höras vid domstol eller att någon bör föreläggas att förete en skriftlig handling eller ett föremål som bevis, skall myndigheten ansöka om detta hos den tings­rätt inom vars område den person vistas som skall höras eller på annat sätt berörs av åtgärden. I fråga om sådana åtgärder skall i tillämpliga delar gälla vad som föreskrivs i rättegångsbalken om bevisupptagning utom huvudför­handling.

28 § Krigsmannen skall innan ärendet avgörs få del av vad som har kom­mit fram under utredningen och beredas tillfälle att yttra sig över det, om det inte är uppenbart obehövligt.   '

29 § Myndighetens beslut skall grundas på vad som har kommit fram under utredningen.

Av beslutet skall framgå de skäl som bestämt utgången.

30 § Krigsmannen skall underrättas om myndighetens beslut och auditö-rens yttrande. Han skall även underrättas om hur han skall göra om han vill begära ändring av beslutet. Underrättelse får ske genom delgivning.

31 § Om det av särskilda skäl inte krävs någon disciplinpåföljd, får ärendet avskrivas.

Verkställighet av disciplinpåföljd

32 § Beslut om disciplinpåföljd skall verkställas snarast möjligt efter det
att beslutet har vunnit laga kraft.

Om det behövs av hänsyn till ordningen inom försvarsmakten eller av någon annan särskild anledning, får det i beslut om extratjänst eller ute­gångsförbud förordnas att beslutet skall verkställas trots att det inte har vunnit laga kraft.

33 § Extratjänst får inte verkställas på tjänstefria dagar.

34 § Verkställigheten av extratjänst eller utegångsförbud får uppskjutas eller avbrytas, om det finns särskilda skäl. Den dag då avbrott sker skall i sin helhet räknas som verkställighetstid.

35 § Om flera beslut om utegångsförbud är helt eller delvis verkställbara samtidigt, skall påföljderna läggas samman med varandra. Den samman­lagda verkställighetstiden får dock inte översliga tjugofem dagar.

Från den sammanlagda verkställighetstiden skall den tid avräknas under vilken verkställighet redan har skett.

36  § Om den som har ålagts utegångsförbud blir efter överklagande slutli­gen ålagd löneavdrag, skall avräkning ske för den tid under vilken förbudet har verkställts. En dags utegångsförbud skall anses motsvara två dagars löneavdrag.

37  § Extratjänst bortfaller i den mån den inte har verkställts innan krigs­mannens tjänstgöringsskyldighet har upphört.


 


38      § Utegångsförbud får inte verkställas efter det att krigsmannens tjänst-     Prop. 1985/86: 9
göringsskyldighet har upphört.

Om utegångsförbud inte kan verkställas, skall myndigheten omvandla det till löneavdrag med tillämpning av 36 § andra meningen.

Om löneavdrag inte kan göras och motsvarande belopp inte betalas, gäller om verkställighet vad som är föreskrivet om uppbörd och indrivning av böter. Obetalda belopp får inte förvandlas till fängelse. Löneavdrag bortfaller i den mån det inte har verkställts inom tre år från det beslutet om disciplinpåföljd vann laga kraft.

Tvångsmedel

39      § Den som enligt särskilda föreskrifter är förman får omhänderta en
krigsman som inom ett område eller utrymme, som används av försvars­
makten, eller klädd i militär uniform på allmän plats

1.  anträffas så berusad att han inte kan ta hand om sig själv eller annars
utgör en fara för sig själv eller någon annan,

2.  uppträder så att han stör den allmänna ordningen eller ordningen inom
försvarsmakten eller utgör en fara för disciplinen.

Omhändertagande får inte ske, om det räcker med mindre ingripande åtgärder.

40 § Den som har omhändertagit en krigsman skall skyndsamt anmäla detta till den myndighet som anges i 19§. Har omhändertagandet inte redan upphört, skall myndigheten omedelbart pröva om det skall bestå.

41 § Har omhändertagandet föranletts av berusning, skall den omhänder­tagne så snart det kan ske undersökas av en läkare, om det behövs med hänsyn till hans tillstånd.

42 § Den omhändertagne skall så snart som möjligt förhöras och underrät­tas om anledningen till omhändertagandet.

43 § Den omhändertagne skall friges så snart det kan ske utan men för honom själv och det inte längre finns anledning att ha honom omhänderta­gen. Frigivandet skall alltid äga rum senast åtta timmar efter omhänderta­gandet, om det inte uppenbarligen ligger i den omhändertagnes eget intres­se att få stanna kvar kortare tid därutöver.

44 § Alkoholdrycker eller andra berusningsmedel, som påträffas hos den som har omhändertagits på grund av berusning, skall tas ifrån honom. Sådan egendom skall bevisligen förstöras, om inte särskilda skäl talar för att egendomen återställs efter frigivandet. Frågan härom prövas av den myndighet som avses i 40 §.

Första stycket får tillämpas även i fråga om injektionssprutor och kany­ler, som kan användas för insprutning i människokroppen. Detsamma gäller andra föremål, som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika.

45      § Om det finns anledning anta att en krigsman oiovligen bär på sig
föremål som tillhör försvarsmakten eller som han annars inte får inneha,
kan han enligt förmans förordnande underkastas kroppsvisitation för efter­
sökande av föremålen.

För eftersökande av sådana föremål får enligt förmans förordnande skåp, väskor och annan egendom som tillhör eller disponeras av krigsman-


 


Prop. 1985/86:9 nen undersökas, om det finns anledning anta att föremålen finns där. En sådan undersökning får också göras stickprovsvis eller i anslutning till en större undersökning, som företas av särskilda skäl.

Åtgärder enligt första och andra styckena får vidtas endast inom ett militärt område eller ett annat område som disponeras av försvarsmakten.

Klagan över beslut om disciplinpåföljd

46 § En krigsman som har ålagts disciplinpåföljd av en chef som avses i 21 § får begära omprövning av beslutet hos myndigheten. En sådan begä­ran skall göras skriftligen hos myndigheten inom fem dagar från den dag då krigsmannen fick del av beslutet. Mot ett sådant beslut får talan inte föras i annan ordning.

En begäran som har kommit in för sent prövas inte.

Då myndigheten omprövar ett beslut, skall bestämmelserna i 20 och 23-31 §§ tillämpas.

47§ I ärenden om omprövning av beslut om extratjänst får myndigheten, om beslutet är verkställbart, förordna att det tills vidare inte får verkstäl­las.

48 § Myndighetens beslut att ålägga disciplinpåföljd får av krigsmannen överklagas genom besvär hos den tingsrätt inom vars domkrets myndighe­ten är lokaliserad eller, om myndigheten inte är lokaliserad inom riket eller särskilda skäl föreligger, hos den tingsrätt som regeringen bestämmer.

49 § Myndighetens beslut överklagas genom att besvärshandhngen till­ställs den myndighet som har meddelat beslutet. I besvärshandlingen skall anges det beslut som överklagas och den ändring i beslutet som yrkas.

Besvärshandlingen skall ha kommit in till myndigheten inom tio dagar från den dag då klaganden fick del av beslutet.

Tingsrätten skall, sedan handlingarna i ärendet överlämnats dit, pröva om besvärshandlingen har kommit in i rätt tid. För sent inkomna besvär skall avvisas.

50 § I fråga om besvär tillämpas lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden i den mån inte annat föreskrivs i denna lag. Därvid gäller beträffande besvärshandlingen vad som föreskrivs i den lagen om ansökan.

51 § Tingsrätten skall vid avgörande av saken bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Vid handläggning i övrigt av ärendet är tingsrätten domför med en lagfaren domare.

52 § Tingsrätten får, om det överklagade beslutet är verkställbart, för­ordna att det tills vidare inte får verkställas.

53 § Tingsrättens beslut får av krigsmannen eller det allmänna överklagas genom besvär till hovrätten. Om tingsrätten har meddelat ett beslut som avses i 32 § andra stycket eller avslagit ett yrkande om att verkställighet tills vidare inte skall få ske, får talan mot beslutet föras särskih.

Hovrättens beslut får inte överklagas.

54 § I tingsrätten och hovrätten förs det allmännas talan av allmän åklaga­
re.


 


Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Genom lagen upphävs

1.   militära rättegångslagen (1948:472),

2.   lagen (1948:473) om införande av militära rättegångslagen,

3.   lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän.

Den nya lagen gäller även i fråga om handlingar som har begåtts före ikraftträdandet. 1 fråga om verkställighet av disciplinstraff eller beslut om tillrättavisning, vilka ålagts före ikraftträdandet, tillämpas dock äldre be­stämmelser.

Om det i en lag eller annan författning förekommer hänvisning till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, skall hänvis­ningen i stället avse den nya bestämmelsen.


Prop. 1985/86:9


2   Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken (1)

dels att 21 kap. 18-22§§, 22 kap. 2a§ och 12-18§§, 32 kap. samt 35 kap. 11 § skall upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 3 och 4§§. 2 kap. 3 och 5§§, 16 kap. 5 och 17§§, 20 kap. 2§, 21 kap. 1-14 och 16§§, 22 kap. 1-11 §§, 24 kap. 6§, 33 kap. 5 och9§§, 34 kap. 11 § samt rubriken till 22 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i balken skall införas två nya paragrafer, 16 kap. 6 § och 21 kap. 15 §, av nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


för brott förstås i

straffen böter och


1 kap.

3§(2)

Med påföljd denna balk:

de allmänna fängelse samt

Med påföljd för brott förstås i

denna balk:

de allmänna straffen böter och fängelse,

villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård.

disciplinstraff för krigsmän, samt villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård.


4 §(3) Om användningen av straffen gäller i allmänhet vad i bestämmelserna om de särskilda brotten är stadgat. Övriga påföljder må, enligt vad därom är föreskrivet, tillämpas ändå att de ej äro nämnda i dessa bestämmelser.


(1) Senaste lydelse av 21 kap. 18 § 1975:667.

Senaste lydelse av 21 kap. 20 § 1983:295.

Senaste lydelse av 21 kap. 21 § 1975:667.

Senaste lydelse av 21 kap. 22 § 1975:667.

Senaste lydelse av 22 kap. 2 a § 1976: 509.

(2)  Senaste lydelse 1981:211.

(3)  Senaste lydelse 1975:667.


Senaste lydelse av 22 kap. 14 § 1984:275.

Senaste lydelse av 22 kap. !6 § 1974:565.

Senaste lydelse av 32 kap. 6 § 1973:17.

Senaste lydelse av 32 kap. 8 § 1975:667,


 


Prop. 1985/86:9        Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


Fängelse är att anse som svårare påföljd än böter och disciplinstraff.


Fängelse är att anse som svårare påföljd än böter.


 


2 kap. 3§(4) För brott som begåtts utom riket dömes även i annat fall än som avses i 2 § efter svensk lag och vid svensk domstol,

1. om brottet förövats å svenskt fartyg eller luftfartyg, så ock eljest om det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som fillhörde besättning­en å sådant fartyg,


2. om brottet begåtts av krigsman å område där avdelning av krigs­makten befann sig eller om det be­gåtts av annan än krigsman å så­dant område och avdelningen be­fann sig där för annat ändamål än övning.

3.   om brottet förövats mot Sveri­ge, svensk kommun eller annan menighet eller svensk allmän inrätt­ning,

4.   om brottet begåtts inom områ­de som ej tillhör någon stat och för­övats mot svensk medborgare, svensk sammanslutning eller en­skild inrättning eller mot utlänning med hemvist i Sverige,

5.   om brottet är kapning av luft­fartyg, luftfartssabotage eller folk­rättsbrott eller försök till kapning av luftfartyg eller luftfartssabotage, eller

6.   om det lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är fängelse i fyra år eller däröver.


2.   om brottet begåtts av någon som tillhör försvarsmakten på ett område där en avdelning av för­svarsmakten befann sig eller om det begåtts av någon annan på ett så­dant område och avdelningen be­fann sig där för annat ändamål än övning,

3.  om brottet begåtts vid tjänst­göring utom riket av någon som är anställd i svensk beredskapsstyrka förFN-tJänst.

4.   om brottet förövats mot Sveri­ge, svensk kommun eller annan menighet eller svensk allmän inrätt­ning,

5.   om brottet begåtts inom områ­de som ej tillhör någon stat och för­övats mot svensk medborgare, svensk sammanslutning eller en­skild inrättning eller mot utlänning med hemvist i Sverige,

6.   om brottet är kapning av luft­fartyg, luftfartssabotage eller folk­rättsbrott eller försök till kapning av luftfartyg eller luftfartssabotage, eller

7.   om det hndrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är fängelse i fyra år eller däröver.


5 §(5)  Åtal för brott, som inom riket begåtts å utländskt fartyg eller luftfartyg av utlänning som var befälhavare eller tillhörde besättningen å fartyget eller eljest medföljde detsamma mot sådan utlänning eller mot utländskt intresse, må ej väckas utan att förordnande därom meddelas av regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill.


10


(4) Senaste lydelse 1973:342.

(5) Senaste lydelse 1974:565.


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                      Prop. 1985/86: 9

Åtal för brott, som förövats utom riket, må väckas allenast efter förord­nande som i första stycket sägs. Utan dyhkt förordnande må dock åtal väckas, om brottet förövats

1.    å svenskt fartyg eller luftfartyg eller i tjänsten av befälhavaren eller
någon som tillhörde besättningen å sådant fartyg.

2.    av krigsman å område där av-      2. av någon som tillhör försvars-
delning av krigsmakten befann sig,      makten på ett område där en avdel­
ning av försvarsmakten befann sig,

3. vid tjänstgöring utonr riket av någon som är anställd i svensk be­redskapsstyrka för FN-tjänst,

3.    i Danmark, Finland, Island el- 4. i Danmark, Finland, Island el­
ler Norge eller å fartyg eller luftfar- ler Norge eller på fartyg eller luft­
tyg i reguljär trafik mellan orter be- fartyg i reguljär trafik mellan orter
lägna i Sverige eller någon av belägna i Sverige eller någon av
nämnda stater, eller
                    nämnda stater, eller

4.    av svensk, dansk, finsk, is- 5. av svensk, dansk, finsk, is­
ländsk eller norsk medborgare mot ländsk eller norsk medborgare mot
svenskt intresse.
                         svenskt intresse.

16 kap.

5 §(6)

Den som muntligen inför menighet eller folksamling, i skrift som sprides eller utlämnas för spridning eller i annat meddelande till allmänheten uppmanar eller eljest söker förleda till brottslig gärning, svikande av med-borgeriig skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet, dömes för upp­vigling till böter eller fängelse i högst sex månader.

För uppvigling skall dömas även den som muntligen inför en samling av krigsmän eller i annat medde­lande till krigsmän uppmanar eller på annat sätt söker förleda dem till en   handling   eller   underlåtenhet som innebär att de åsidosätter vad som åligger dem i tjänsten. I ringa fall skall ej dömas till ansvar. Vid bedömande huruvida ringa fall föreligger skall särskih beaktas, om det förelegat endast obetydlig fara för att uppmaningen eller försöket skulle leda till efterföljd.

Är brottet med hänsyn till att gärningsmannen sökt förleda till allvarligt brott eller eljest att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst fyra år.

6 §(7)

Om en samling av krigsmän ge­mensamt hotar att med våld sätta sig upp mot förman, skall dömas för myteri till böter eller fängelse i högst fyra år. Anstiftare och an­förare skall dock dömas till fängel­se i högst sex år.

(6) Senaste lydelse 1970:225.

(7) Förutvarande 6 § upphävd genom 1976:509.                                                   11


 


Prop. 1985/86:9        Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

Har deltagarna i ett myteri ge­mensamt brukat våld mot person eller egendom, skall deltagarna dö­mas till fängelse i högst sex år. An­stiftare och anförare skall dock dö­mas till fängelse i högst tio år eller på livstid.

Om brottet annars är att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst tio år eller på livstid. Vid bedömande om brottet år grovt skall särskilt beaktas om gärningen har begåtts under strid eller då brott mot krigslydnaden annars medför särskild fara.


17 §(8)

För försök eller förberedelse till grovt dobbleri dömes till ansvar en­ligt vad i 23 kap. stadgas.

För förberedelse eller stämpling till eller underlåtenhet ati avslöja myteri döms till ansvar enligt vad som sägs i 23 kap. Detsamma skall gälla försök eller förberedelse till grovt dobbleri.


20 kap. 2§(9) Arbetstagare som mottager, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning, dömes för mu t bro 11 till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om arbetstaga­ren begått gärningen innan han erhöll anställningen eller efter det han slutat densamma. Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst sex år.

Vad i första stycket sägs om arbetstagare äger motsvarande tillämpning på

1.  ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myn­dighet som hör till staten eller till kommun, landstingskommun, kommu­nalförbund, kyrklig samfällighet, allmän försäkringskassa eller till någon sådan arbetsgivare som avses i 1 kap. 1 § 3 lagen (1976:600) om offentlig anställning,

2.  den som utövar uppdrag som är reglerat i författning,

3.   krigsman eller annan som full-        3. den som är krigsman enligt /a-
gör lagstadgad tjänsteplikt,                   gen    (1985:00)    om   disciplinför­
seelser av krigsmän eller annan
som fullgör lagstadgad tjänsteplikt,

4.  den som utan att inneha anställning eller uppdrag som nu har sagts utövar myndighet och

5.  den som i annat fall än som avses i 1-4 på grund av förtroendeställ­ning såsom syssloman eller eljest fått att för annan sköta rättslig eller ekonomisk angelägenhet eller öva tillsyn å skötseln av sådan angelägenhet.


12


(8) Senaste lydelse 1972:222.

(9) Senaste lydelse 1982: 102.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:9


 


22 kap. 16§(10)

/ den mån det med hänsyn till krigsfara, vari riket befinner sig, el­ler andra av krig föranledda utom­ordentliga förhållanden finnes på­kallat, äger regeringen förordna, att vad i 19 och 21 kap. samt i detta kapitel stadgas för det fall att riket är i krig skall i tillämpliga delar gäl­la jämväl beträffande brott som förövas under annan tid.

Om riket skulle komma att vara helt eller delvis ockuperat av främ­mande makt utan att militärt mot­stånd förekommer, skall likaledes beträffande brott som förövas un­der sådan tid i tillämpliga delar gäl­la vad i de nämnda kapitlen finnes stadgat för det fall att riket är i krig. Därvid skall vad som sägs om rikets försvar äga tillämpning å motståndsverksamheten och vad som sågs om fienden äga tillämp­ning å ockupationsmakten.


21 kap. 1§

Detta kapitel träder i tillämpning när riket kommer krig.

Om riket är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden .som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i, får regeringen före­skriva att kapitlet skall tillämpas.


2§ När det inte längre föreligger så­dana förhållanden som avses i l§, skall regeringen föreskriva att till-lämpningen av kapitlet skall upphö-


22 kap.

14§(11) Under beredskapsstillstånd och då riket är i krig skall såsom krigs­man anses, förutom den som på grund av 21 kap. 20 § eller med stöd därav givna bestämmelser är krigs­man, jämväl envar annan som är tjänstgöringsskyldig vid försvars­makten, i den mån ej regeringen annorlunda förordnar. Vad som sågs om krigsman skall, då riket är i krig, äga motsvarande tillämp­ning å polisman vilken, utan att vara tjänstgöringsskyldig vid för-

(10) Senaste lydelse 1974:565.

(11) Senaste lydelse 1984: 275.


Vid tillämpningen av detta kapi­tel avses med krigsmän alla som är tjänstgöringsskyldiga vid försvars­makten.

Krigsmän är dessutom

1.    polismän som utan att vara tjänstgöringsskyldiga vid försvars­makten är skyldiga att delta i rikets försvar,

2.    skyddsvakter som förordnats med stöd av 10 § lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m..


13


 


Prop. 1985/86:9        Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


svarsmakten, är skyldig att deltaga i rikets försvar samt å skyddsvakt som har förordnats med stöd av 10§ lagen (1940:358) med vissa be­stämmelser till skydd för försvaret m.m.

Den som eljest under bered­skapstillstånd eller då riket är i krig vistas vid avdelning av försvars­makten, som är i fält eller tjänstgör under liknande förhållanden, skall ock anses såsom krigsman.


3.   alla som annars vistas vid av­delningar av försvarsmakten, när avdelningarna är i fält eller verkar under liknande förhållanden,

4.   medlemmar av den organise­rade motståndsrörelsen.


 


Beträffande krigsfånge, krigsdel­tagare som internerats vid krig un­der vilket riket är neutralt och ut­ländsk man som vistas bland krigs­fångar eller internerade krigsdelta­gare för att utöva sjukvård eller andlig vård skall i tillämpliga delar gälla vad för krigsman är stadgat.


4§ Föreskrifterna i detta kapitel om krigsmän skall också tillämpas på

1.  krigsfångar,

2.  krigsdeltagare som har inter­nerats vid krig under vilket riket är neutralt,

3.  utlänningar som vistas bland krigsfångar eller internerade krigs­deltagare för att utöva sjukvård el­ler andlig vård.


 


14


21 kap. 1§ Vägrar eller underlåter krigsman att lyda förmans befallning eller uppehåller han otillbörligen befall­ningens fidlgörande, och är det ej uppenbart att befallningen icke an­går tjänsten, dömes för tydnads-b ro 11 till disciplinstraff eller fäng­else i högst ett år.

Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt lyd­nadsbrott dömas till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande hu­ruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om befallningen avsett tjänsteåtgärd av större vikt eller om brottet skett inför samlad trupp el­ler förövats av flera i samråd.

Var riket i krig och förövades brottet under strid eller eljest vid tillfälle då brott mot krigslydnaden medför särskild fara, dömes till fängelse i högst tio år eller på livs­tid.


5§ Vägrar eller underlåter en krigs­man att lyda en förmans order eller dröjer han otillbörligen med att fullgöra ordern, skall dömas för lydnadsbrott till böter eller fängelse i högst två år. Till ansvar skall dock inte dömas, om det är uppenbart att ordern inte angår tjänsten.

6§ Är ett brott som avses i 5§ att anse som grovt, skall dömas för grovt lydnadsbrott till fängel­se i högst tio år eller på livstid. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärning­en har begåtts under strid eller då brott mot krigslydnaden annars medför särskild fara.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:9


 


Avviker eller utebliver krigsman oiovligen från avdelning av krigs­makten vid vilken han skall tjänst­göra eller vistas eller, om han skall tjänstgöra annorstädes ån vid av­delning av krigsmakten, från tjänst­göringsstället, dömes för undan­hållande till disciplinstraff eller fängelse i högst sex månader.

För undanhållande under be­redskapstillstånd eller då riket är i krig dömes till disciplinstraff eller fängelse i högst två år.


Avviker eller uteblir en krigsman oiovligen från tjänstgöringen, skall dömas för rymning till böter eller fängelse i högst två år.

Är brottet att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst tio år eller på livstid. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om krigsmannen avvikit under eller i anslutning till strid el­ler gått över till fienden eller annars överlämnat sig frivilligt till denne.


12§

Om undanhållande med hänsyn till den tidrymd, under vilken gär­ningsmannen hållit sig undan eller avsett att hålla sig undan, eller till arten av hans tjänstgöring medfört eller kunnat medföra väsentligt av­bräck i utbildningen eller annat av­sevårt men för tjänsten, dömes för rymning till disciplinstraff eller fängelse i högst två år.

För rymning under beredskaps­tillstånd dömes till fängelse i högst två år. Var riket i krig, dömes till fängelse i högst tio år.


Förgriper sig krigsman med våld eller hot om våld å krigsman i dennes tjänsteutövning eller för att tvinga honom till eller hindra ho­nom från tjänsteåtgärd eller eljest med anledning av hans tjänst, dömes för våld eller hot mot krigsman till disciplinstraff eller fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till disciplinstraff eller fängelse i högst sex månader. Är brottet med hänsyn till att det inneburit fara för krigslydnaden el­ler eljest att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst fyra år.

Förövar krigsman, då riket år i krig, brott som nu sagts mot för­man eller mot vaktpost eller annan krigsman som tjänstgör för bevak­ning eller upprätthållande av ord­ning, dömes till fängelse i högst tio


Förgriper sig en krigsman med våld eller hot om våld mot en för­man i dennes tjänsteutövning eller för att tvinga honom lill eller hindra honom från att utföra en tjänsteåt­gärd eller annars med anledning av hans tjänst, skall dömas för våld eller hot mot förman till böter eller fängelse i högst två år.

Med förmän likställs vaktposter och andra krigsmän som tjänstgör för bevakning eller upprätthållande av ordning.

Är brottet att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst sex år. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen har begåtts under strid eller då brott mot krigslydnaden annars medför särskild fara.


15


 


Prop. 1985/86: 9        Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


16


år eller, om brottet är ringa, till disciplinstraff eller fängelse i högst sex månader. Sker det under strid eller eljest vid tillfälle då brott mot krigslydnaden medför särskild fara, må dömas till fängelse på livstid.

22 kap. 4§ Krigsman som, då riket är i krig, obehörigen avsänder meddelande till eller eljest träder i förbindelse med någon, som tillhör fiendens krigsmakt eller vistas på fiendens område,    dömes   för    samröre med fienden till disciplinstraff eller fängelse i högst två år.

5§ Därest, då riket är i krig, krigs­man under strid eller eljest vid till­fälle då brott mot krigslydnaden medför särskild fara råder krigs­män att giva sig åt fienden eller annorledes i krigsmäns närvaro obehörigen företager något som är ägnat att framkalla trolöshet eller modlöshet, dömes för undergrä­vande av stridsviljan till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid. Var faran ringa,dömes till fängelse i högst sex år.

8§

Underlåter krigsman, under be­redskapstillstånd eller då riket är i krig, uppsåtligen eller av oaktsam­het att i vad på honom ankommer sätta försvarsanstalt i stridsbered­skap, bringa avdelning i stridbart skick, anskaffa förnödenheter eller eljest förbereda krigsföretag, dömes för försummande av krigsförberedelse till fängelse i högst sex år.

Är uppsåtligen begånget brott som nu sagts med hänsyn till att därigenom framgången av krigsfö­retag satts i fara eller eljest att anse som grovt, skall dömas till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid.


9§ Avsänder en krigsman obehöri­gen ett meddelande till eller träder han annars i förbindelse med nå­gon som tillhör fiendens krigsmakt eller vistas på fiendens område, skall dömas för samröre med fienden till böter eller fängelse i högst två år.

10§ Råder en krigsman under strid el­ler då brott mot krigslydnaden an­nars medför särskild fara andra krigsmän att ge sig åt fienden eller företar han på annat sätt i andra krigsmäns närvaro obehörigen nå­got som är ägnat att framkalla tro­löshet eller modlöshet, skall dömas för undergrävande av stridsviljan till fängelse i högst tio år eller på livstid.

11§ Underlåter en krigsman att, i vad på honom ankommer, sätta en för­svarsanläggning i stridsberedskap, göra en avdelning stridsberedd, an­skaffa egendom eller på annat sätt förbereda en krigshandling, skall dömas för försummande av krig sfö rberedelse till fängelse i högst tio år eller på livstid.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:9


 


9§ Därest då riket är i krig, krigs­man vilken tjänstgör såsom chef för avdelning av krigsmakten, utan att tillgängliga medel och utvägar till försvar utnyttjats, föreskrivna för­störelseåtgärder vidtagits eller sär­skilt anbefallt motstånd utförts, till fienden överlämnar stridsställning, krigsmateriel eller annat som har avsevärd betydelse för krigföringen eller giver sig och sin avdelning åt fienden, dömes för dagtingan till fängelse på viss tid, lägst sex och högst tio år, eller på livstid.

10§

Underlåter krigsman, då riket år i krig, uppsåtligen eller av oakt­samhet under eller i anslutning till strid att till det yttersta uppfylla sin plikt att främja krigföringen, dömes för stridsförsumlighet till fängelse i högst sex år.

Är uppsåtligen begånget brott som nu sagts med hänsyn till att därigenom framgången av krigsfö­retag satts i fara eller att gärnings­mannen innehade ansvarsfull ställ­ning eller ock eljest att anse som grovt, skall dömas till fängelse på viss tid, lägst Jyra och högst tio år, eller på livstid.

21 kap. 18§(12)

Åsidosätter krig.sman av försum­melse, oförstånd eller oskicklighet vad honom åligger enligt reglemen­ten, instruktioner eller andra all­männa bestämmelser, särskilda fö­reskrifter eller tjänstens beskaffen­het, dömes, om ej gärningen eljest är sårskilt belagd med straff, för tjänstefeI till disciplinstraff.

Är felet grovt, dömes till fängelse i högst ett år.

Som tjänstefel anses icke i något fall att krigsman, som är anställd vid   försvarsmakten,    deltager   i


12§ Om en krigsman under tjänstgö­ring som chef för en avdelning av försvarsmakten obehörigen till fienden överlämnar en stridsställ­ning, krigsmateriel eller annat som har avsevärd betydelse för krigfö­ringen eller ger sig och sin avdel­ning åt fienden, skall dömas för obehörig kapitulation till fängelse i högst tio år eller på livs­tid.

13§ Underlåter en krigsman under el­ler i anslutning till strid att till det yttersta uppfylla sin plikt att främja krigföringen, skall dömas för s t r idsförsu mlighet till fängel­se i högst tio år eller på livstid.

14§

Åsidosätter en krigsman uppsåt­ligen eller av grov oaktsamhet vad som åligger honom och är felet av allvarlig natur, skall dömas för tjänstebrott till fängelse i högst två år.

Till ansvar enligt första stycket skall inte dömas, om straff för gär­ningen är föreskrivet i någon annan bestämmelse i detta kapitel.


 


(12) Senaste lydelse 1975:667.


17


2   Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 9


Prop. 1985/86:9        Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


strejk eller därmed jämförlig strids­åtgärd.

19§

För förberedelse eller stämpling till eller underlåtenhet att avslöja myteri, så ock för försök, förbere­delse eller stämpling till eller un­derlåtenhet att avslöja rymning un­der beredskapstillstånd eller krig dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas. Detsamma skall gäl­la försök, förberedelse eller stämp­ling till våld eller hot mot krigsman, såframt ej brottet, om det fullbor­dats, skulle hava vara att anse som ringa.

För medverkan till tjänstefel må dömas allenast den som därigenom åsidosatt tjänsteplikt.

22 kap. 17§ Med fiende likställes i detta kapi­telfrämmande makt med vilken ri­ket ej är i krig, om fara är att krig med den makten kan uppkomma.


15§

För försök, förberedelse eller stämpling till eller underlåtenhet att avslöja rymning samt för för­sök, förberedelse eller stämpling till våld eller hot mot förman skall dömas till ansvar enligt 23 kap.

För medverkan till tjänstebrott får dömas endast den som därige­nom åsidosatt tjänsteplikt.

16§ Vid tillämpningen av 7, 9, 10 och 12 §§ skall med fienden likställas främmande makt som riket inte är i krig med, om det finns risk att riket kommer krig med den makten.


 


Krigsartiklar


22 kap.

Om landsförräderi m.m.


 


18


Den som, då riket är i krig,

1.   hindrar, missleder eller för­råder krigsfolk eller andra som äro verksamma/ör/örsvaret av riket el­ler förleder dem till myteri, trolös­het eller modlöshet,

2.   förråder, fördärvar eller ska­dar befästning, krigsmateriel, fab­rik, förråd, kraftanläggning, trafik­led, fartyg eller annat av betydelse för försvaret eller folkförsörjning­en,

3.     genom osann framställning
sprider misströstan bland allmän­
heten,

4.    åt fienden anskaffar krigsfolk,
tjänstbarheter, förnödenheter eller
understöd, eller

5.     begår annan dylik förrädisk
gärning.



Den som, då riket är i krig,

1.   hindrar, missleder eller för­råder dem som är verksamma för rikets försvar eller förleder dem till myteri, trolöshet eller modlöshet,

2.   förråder, förstör eller skadar egendom som är av betydelse för totalförsvaret.

 

3.  åt fienden anskaffar krigsfolk, egendom eller tjänster, eller

4.  begår annan liknande förrädisk gärning.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:9


 


dömes, om gärningen är ägnad att medföra avsevärt men för rikets krigsmakt eller eljest för försvaret av riket eller för folkförsörjningen eller innefattar avsevärt bistånd åt fienden, för landsförräderi till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid.

Är gärning som i första stycket sägs endast i mindre mån ägnad att medföra men för försvaret av riket eller för folkförsörjningen eller in­nefattar den ringare bistånd åt fien­den än där sägs, dömes för landssvek till fängelse i högst sex år. Bestod gärningen i anskaf­fande av tjänstbarheter eller förnö­denheter eller i annan tjänst åt fien­den inom område som var besatt av denne, och kunde gärningen med hänsyn till befolkningens behov, gärningsmannens försörjning eller andra särskilda förhållanden ej anses otillbörlig, skall ej dömas till ansvar.


skall, om gärningen är ägnad att medföra avsevärt men för totalför­svaret eller innefattar avsevärt bi­stånd åt fienden, dömas för landsförräderi till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid.


 


Begår någon av oaktsamhet gär­ning som avses i 1 §, dömes för landsskadlig vårdslöshet till fängelse i högst fyra år.


2§


Begår någon en gärning som avses i 1 § och är den endast i mind­re mån ägnad att medföra men för totalförsvaret eller innefattar den ringare bistånd åt fienden än som där sägs, skall dömas för lands-svek till fängelse i högst sex år.


 


3§ Den som av oaktsamhet begår en gärning som avses i 1 eller 2 § skall dömas för landsskadlig vårdslöshet till fängelse i högst fyra år.

4§ Innefattar en gärning som avses i 1 ~3 §§ anskaffande av egendom el­ler tjänster åt fienden inom ett om­råde som är besatt av denne och kan gärningen med hånsyn till be­folkningens behov, gärningsman­nensförsörjning eller andra särskil­daförhållanden ej anses otillbörlig, skall ej dömas till ansvar.


19


 


Prop. 1985/86:9        Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


2a§(13) Om någon under beredskapstill­stånd eller då riket är i krig bland allmänheten sprider eller till främ­mande makt framför eller låter framkomma falskt rykte eller annat osant påstående som är ägnat att framkalla fara för rikets säkerhet, dömes för ryktesspridning till fara för rikets säkerhet till böter eller fängelse i högst två


5§ Om någon, då riket är i krig, bland allmänheten sprider eller till främmande makt framför eller låter framkomma falska rykten eller and­ra osanna påståenden som är äg­nade att framkalla fara för rikets säkerhet, skall han dömas för ryk­tesspridning till fara för rikets säkerhet till böter eller fängelse i högst två år.


 


6§ Krigsman som, då riket är i krig, bland krigsmän sprider falskt rykte eller annat osant påstående, ägnat att framkalla trolöshet eller mod­löshet, dömes för försvars-skadlig ryktesspridning till disciplinstraff eller fängelse i högst två år.


Detsamma skall gälla om någon då riket är i krig bland krigsmän sprider falska rykten eller andra osanna påståenden som är ägnade att framkalla trolöshet eller mod­löshet.


 


11§ Den som vid krigföring, genom att använda stridsmedel ägnat att förorsaka onödigt lidande eller ge­nom att missbruka kännetecknet röda korset eller annorledes, förfar på sätt som står i strid mot gällan­de avtal med främmande makt eller allmänt erkända folkrättsliga grundsatser, dömes för folk­rätt sbrott till fängelse i högst fyra år; är brottet ringa, må dömas till böter eller, om han är krigsman, till disciplinstraff. För folkrätts­brott dömes jämväl den som i annat fall än vid krigföring åsidosätter vad som skall iakttagas enligt så­dana avtal eller grundsatser an­gående skydd för sårade, sjuka och skeppsbrutna vid stridskrafter i fält eller till sjöss, krigsfångar eller ci­vilpersoner under krigstid eller el­jest angående ockupation, och där­igenom orsakar skada å person, kroppsligt eller själsligt lidande el­ler ock annan skada eller olägenhet som ej är ringa.


6§ Den som gör sig skyldig till en svår överträdelse av något sådant avtal med främmande makt eller någon sådan allmänt erkänd grundsats, som rör den internatio­nella humanitära rätten i väpnade konflikter, skall dömas för folk­rättsbrott till fängelse i högst fyra år. Sådana svåra överträdelser är bland andra

1.    att använda stridsmedel som
är förbjudna enligt folkrätten,

2.     att missbruka kännetecknet röda korset. Förenta Nationernas kännetecken, civilförsvarets inter­nationella kännetecken, parlamen­tära flaggor eller andra internatio­nellt erkända kännetecken eller att med hjälp av förrädiskt förfarande av något annat slag döda eller ska­da en motståndare,

3.     att anfalla civilpersoner eller den som är försatt ur stridbart skick,

4.     att inleda ett urskillningslöst anfall med vetskap om att anfallet kommer att förorsaka synnerligen


 


20


(13) Senaste lydelse 1976:509.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:9


 


Är brottet grovt, skall dömas till fängelse på viss tid, lägst två och högst tio år, eller på livstid. Vid bedömande huruvida brottet år grovt skall särskilt beaktas, om det förövats genom ett stort antal skilda handlingar eller om därige­nom eljest många människor dö­dats eller skadats eller omfattande egendomsförlust uppkommit.


svåra förluster eller skador på civil­personer eller civil egendom,

5.   att inleda anfall mot anlägg­ningar eller installationer som åt­njuter särskilt folkrättsligt skydd,

6.   att tillfoga av folkrätten sär­skilt skyddade personer allvarligt li­dande, att tvinga krigsfångar eller civilpersoner att tjänstgöra hos deras motparts väpnade styrkor el­ler att i strid mot folkrätten beröva civilpersoner friheten,

7.   att, i andra fall än som anges i 1—6, godtyckligt och i stor omfatt­ningförstöra eller tillägna sig egen­dom som åtnjuter ett särskilt folk­rättsligt skydd.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse i högst tio år eller på livs­tid. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det har förövats genom ett stort antal skilda handlingar eller om många människor dödats eller skadats el­ler omfattande egendomsförlust uppkommit på grund av brottet.

Om ett folkrättsbrott har begåtts av den som är krigsman, skall ock­så hans förman dömas i den mån denne haft möjlighet att förutse brottet men inte gjort vad som an­kommit på honomför att förhindra detta.


 


12 §

För försök, förberedelse eller stämpling till landsförräderi, landssvek eller överlöpande till fienden dömes till ansvar enligt vad 123 kap. stadgas. Såsom stämpling skall även anses att träda i förbin­delse med fienden för att förbere­da, möjliggöra eller underlätta att brott som nu sagts må förövas. För förberedelse eller stämpling under tid, då riket hotas av krig, ockupa­tion eller andra fientligheter, dömes till ansvar ändå att fientlig-heter icke utbrutit.

Den som underlåter att avslöja landsförräderi, landssvek eller överlöpande tillfienden, dömes ock till ansvar enligt vad i 23kap. sägs;


7§ För försök, förberedelse eller stämpling till landsförräderi eller landssvek skall dömas till ansvar enligt 23 kap. Som stämpling skall även anses att träda i förbindelse med fienden för att förbereda, möj­liggöra eller underlätta att brott som nu sagts förövas. För förbere­delse eller stämpling under tid, då riket hotas av krig, ockupation eller andra fientligheter, skall dömas till ansvar trots att fientligheter inte ut­brutit.

Den som underlåter att avslöja landsförräderi eller landssvek skall dömas till ansvar enligt 23 kap. Till sådant   ansvar  skall  han   dömas


21


 


Prop. 1985/86: 9     Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


och skall till sådant ansvar dömas jämväl om han icke insett men bort inse att brottet var åfärde.

13 § Har under krig brott förövats av någon som därvid icke saknat an­ledning antaga att gärningen enligt krigsbruk var tillåten, må dömas till lindrigare straff anför gärningen är stadgat. Äro omständigheterna synnerligen mildrande, skall ej dö­mas till ansvar.


även om han inte insett men bort inse att brottet höll på att ske.

8§ Har under krig brott förövats av någon som därvid inte saknat an­ledning anta att gärningen enligt krigsbruk var tillåten, får dömas till lindrigare straff än vad som är stadgat för gärningen. Är omstän­digheterna synnerligen mildrande, skall inte dömas till ansvar.


 


15 § Därest, då riket är i krig, gärning som avses i 21 kap. eller i detta ka­pitel förövas mot stat, vilken är för­bunden med riket, mot sådan stats krigsmakt eller mot någon som till­hör denna, skall vad som är stadgat om enahanda gärning mot riket, dess krigsmakt eller krigsman äga motsvarande tillämpning.

16§(14) I den mån det med hänsyn till krigsfara, vari riket befinner sig, el­ler andra av krig föranledda utom­ordentliga förhållanden finnes på­kallat, äger regeringen förordna, att vad i 19 och 21 kap. samt i detta kapitel stadgas för det fall att riket är i krig skall i tillämpliga delar gäl­la Jämväl beträffande brott som förövas under annan tid.

Om riket skulle komma att vara helt eller delvis ockuperat av främ­mande makt utan att militärt mot­stånd förekommer, skall likaledes beträffande brott som förövas un­der sådan tid i tillämpliga delar gäl­la vad i de nämnda kapitlen finnes stadgat för det fall att riket är i krig. Därvid skall vad som sägs om rikets försvar äga tillämpning å motståndsverksamheten och vad som sägs om fienden äga tillämp­ning å ockupationsmakten.


9§ Om en gärning som avses i 21 kap. eller i detta kapitel förövas mot en stat som är förbunden med riket, mot en sådan stats krigsmakt eller mot någon som tillhör denna, skall vad som föreskrivs om sådana gärningar mot riket, dess försvars­makt eller krigsmän tillämpas.

10§

Om riket är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i, får regeringen före­skriva att vad som sågs i 19 kap. och detta kapitel för den händelse att riket är i krig skall tillämpas. Föreskriften skall av regeringen upphävas, när sådana förhållanden inte längre föreligger.

Om riket skulle komma att vara helt eller delvis ockuperat av främ­mande makt utan att militärt mot­stånd förekommer, skall vad som i de nämnda kapitlen saml i 21 kap. sägs om rikets försvar tillämpas på motståndsverksamheten och vad som sägs om fienden tillämpas på ockupationsmakten.


 


22


(14) Senaste lydelse 1974:565.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:9


 


17§ Med fiende likställes i detta kapi­tel främmande makt med vilken ri­ket ej är i krig, om fara är att krig med den makten kan uppkomma.


1I§ Med fiende likställs i detta kapi­tel främmande makt som riket inte är i krig med, om det finns risk att riket kommer i krig med den mak­ten.


24 kap. 6§


Gärning som någon begått på be­fallning av den under vars lydnad han står skall ej medföra ansvar för honom, om han med hänsyn till lyd­nadsförhållandets art, gärningens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt hade att efterkomma befall­ningen.


Gärning som någon begått på or­der av den under vars lydnad han står skall ej medföra ansvar för ho­nom, om han med hänsyn till lyd­nadsförhållandets art, gärningens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt hade att lyda ordern.


33 kap.

5§(15)


Dömes någon till fängelse på viss tid eller förordnar rätten, med tillämpning av 34 kap. 1 § 1, att så­dan påföljd skall avse ytterligare brott, och har den dömde med an­ledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, under en sammanhängande tid av minst tjugofyra timmar varit berövad fri­heten som anhållen, häktad, tagen i förvarsarrest eller intagen på rättspsykiatrisk klinik enligt 9 § la­gen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall tiden för frihetsberövandet, till den del därunder icke samtidigt skett verk­ställighet av dom i annat mål, anses som tid under vilken den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Dom­stolen skall i domen angiva det an­tal dagar påföljden skall anses verk­ställd. Är den tid varmed ådömt fängelse överstiger frihetsberövan­det ringa, må förordnas att fängel­sestraffet skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet.


Dömes någon till fängelse på viss tid eller förordnar rätten, med tillämpning av 34 kap. 1 § 1, att så­dan påföljd skall avse ytterligare brott, och har den dömde med an­ledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, under en sammanhängande tid av minst tjugofyra timmar varit berövad fri­heten som anhållen, häktad eller in­tagen på rättspsykiatrisk klinik en­ligt 9§ lagen (1966:301) om rätts­psykiatrisk undersökning i brott­mål, skall tiden för frihetsberövan­det, till den del därunder icke sam­tidigt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under vil­ken den ådömda påföljden verk­ställts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det antal dagar på­följden skall anses verkställd. Är den tid varmed ådömt fängelse överstiger frihetsberövandet ringa, må förordnas att fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet.


 


(15) Senaste lydelse 1981:211.


23


 


Prop. 1985/86:9        Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället till fängelse på viss tid, äger första stycket tillämpning även i fråga om frihets-berövande, som föregått den villkorliga domen, domen på skyddstillsyn eller dom, varigenom förordnals att den genom sådan dom ådömda påfölj­den skall avse även ytterligare brott. Detta gäller dock endast i den mån frihetsberövandet icke tillgodoräknats enligt första eller tredje stycket.

Dömes någon till böter eller dis-    Dömes någon till böter och har

ciplinstraff och har han med anled-     han med anledning av misstanke

om brott, som prövats genom dom i målet, varit berövad friheten på sätt som angives i första stycket, må förordnas att påföljden skall anses hett eller delvis verkställd genom frihetsberövandet.

ning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, varit berövad friheten på sätt som an-gives i första stycket, må förordnas att påföljden skall anses helt eller delvis verkställd genom frihetsbe­rövandet.

9§(16)


Vid bestämmande av straff för brott av arbetstagare må hänsyn ta­gas till avskedande eller annan följd av brottet som är medgiven enligt arbetsavtalet eller enligt författ­ning, som gäller för anställningsför­hållandet, och må böter eller disci­plinstraff som eljest skolat ådömas helt eftergivas.

Med arbetstagare likställes den som


Vid bestämmande av straff för brott av arbetstagare må hänsyn ta­gas till avskedande eller annan följd av brottet som är medgiven enligt arbetsavtalet eller enligt författ­ning, som gäller för anställningsför­hållandet, och må böter som eljest skolat ådömas helt eftergivas.

utövar uppdrag åt annan.

Ifråga om brott av krigsman som omfattas av lagen (1985:00) om disciplinförseelser av krigsmän får på samma sätt som anges i första stycket hänsyn tas till disciplinpå­följd som har ålagts honom enligt nämnda lag.


34 kap. 11 §(17)


Förekommer till verkställighet på en gång dom på fängelse på livstid och dom på böter, förvandlings­straff för böter, fängelse på viss tid, villkorhg dom, skyddstillsyn eller disciplinstraff skall livstidsstraffet träda i stället för den andra påfölj­den.

Förekommer till verkställighet på en gång en dom på fängelse på viss


Förekommer till verkställighet på en gång dom på fängelse på livstid och dom på böter, förvandlings­straff för böter, fängelse på viss tid, villkorlig dom eller skyddstillsyn, skall livstidsstraffet träda i stället för den andra påföljden.

Förekommer till verkställighet på en gång en dom på fängelse på viss


 


24


(16) Senaste lydelse 1975:667.

(17) Senaste lydelse 1983: 351.


 


Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse                 Prop. 1985/86: 9

tid i minst två år och en dom på     tid i minst två år och en dom på
böter, förvandlingsstraff för böter
   böter eller förvandlingsstraff för
eller disciplinsstraff som har med-
    böter som har meddelats innan det
delats innan det förstnämnda fäng-
förstnämnda fängelsestraffet har
elsestraffet har börjat avtjänas,
     börjat avtjänas, skall det straffet
skall det straffet träda i stället för
   träda i stället för den andra påfölj­
den andra påföljden.
             den.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

I fråga om disciplinstraff som har ålagts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

När någon före ikraftträdandet har varit tagen i förvarsarrest, tillämpas 33 kap. 5 § första stycket i dess äldre lydelse.

Efter ikraftträdandet får ej dömas till disciplinstraff Vid tillämpning efter ikraftträdandet av äldre straffbestämmelser skall vad som sägs om disciplinstraff i stället avse böter.

3    Förslag till

Lag om ändring i vämpliktslagen (1941:967)

Härigenom föreskrivs i fråga om värnpliktslagen (1941:967) dels att 31 och 32 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 38 och 39§§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

31 §(1)

Värnpliktig inkallas till tjänstgöring genom personlig order. Inkallelse må dock, där regeringen så förordnar, ske på annat ändamålsenligt sätt.

Värnpliktig är skyldig att inställa sig till tjänstgöring enligt inkallel­seordern. Är han av laga förfall för­hindrad att inställa sig, skall han så snart som möjligt anmäla sitt för­hinder till den som utfärdat kallel-

32 §(2)

Värnpliktig    skall    efterkomma Värnpliktig skall lyda en förmans

kallelse till tjänstgöring. Är han av     order, om det inte är uppenbart att laga förfall hindrad att inställa sig,      ordern inte angår tjänsten, skall han så snart det kan ske an­mäla förfallet till den som utfärdat kallelsen.

(1) Senaste lydelse 1975:555.

(2) Senaste lydelse 1969:378.                                                               25


 


Prop. 1985/86:9      Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Värnpliktig skall ställa sig till ef-    Värnpliktig skall  även i övrigt

terrättelse    de    tjänstgöringsföre-     rätta sig efter de tjänstgöringsföre­
skrifter som meddelas honom.
    skrifter som gäller för honom.

38     §(3)

Värnpliktig, söm av oaktsamhet underlåter att enligt inkallelseorder inställa sig till tjänstgöring eller som underlåter att anmäla laga för­fall enligt 31 §, döms till böter.

39     §(4)

Värnpliktig, som oiovligen av­viker eller i annat fall än som avses i 38 §, uteblir från tjänstgöring, vägrar eller underlåter att lyda en förmans order eller på annat sätt åsidosätter vad som åligger ho­nom, döms, om gärningen är äg­nad att medföra avsevärt men för utbildningen eller tjänsten i övrigt, för värnpliktsbrott till böter eller fängelse i högst ett år.

Ansvar enligt första stycket in­träder inte, om straff för gärningen är föreskrivet i 21 kap. brottsbal­ken.

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1986.

4   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 8§ och 10 kap. 4§ lagen (1976:600) om offentlig anställning(l) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1 kap.

8§

Arbetstagare hos staten som är En arbetstagare hos staten som

anställd med fullmakt får förflyttas     är anställd med fullmakt får förflyt-till annan statlig tjänst, som till-     tas till en annan statlig tjänst, som

(3) Förutvarande 38 § upphävd genom 1969:378.

(4) Förutvarande 39 § upphävd genom 1969:378. 26                                    (1) Lagen omtryckt 1982:100.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:9


 


sättes med fullmakt. Inom försvars­makten får dessutom arbetstagare, som är krigsman och anställd med förordnande tills vidare, förflyttas till annan anställning avsedd för krigsman enligt de närmare före­skrifter som regeringen meddelar.

Förflyttning enligt första stycket till anställning hos myndighet inom annat verksamhetsområde får ske endast om arbetsuppgifterna är lik­artade eller arbetstagaren i allt fall med hänsyn till sin utbildning är lämpad för anställningen.

Om förflyttning av den som är utnämnd till ordinarie domare/öre-skrives i regeringsformen.


tillsättes med fullmakt. Inom för­svarsmakten får dessutom en ar­betstagare, som har en militär tjänst och som är anställd med för­ordnande tills vidare, förflyttas till en annan militär tjänst enligt de närmare föreskrifter som regering­en meddelar.

Förflyttning enligt första stycket till en anställning hos en myndighet inom något annat verksamhetsom­råde får endast ske om arbetsupp­gifterna är likartade eller arbetsta­garen i allt fall med hänsyn till sin utbildning är lämpad för anställ­ningen.

Om förflyttning av den som är utnämnd till ordinarie domare/öre-skrivs i regeringsformen.


10 kap. 4§


Disciplinpåföljd som avses i 1-3 §§ får e/'åläggas

1. krigsman, som är underkastad ansvar enligt 21 kap. brottsbalken.

Disciplinpåföljd som avses i 1-3 §§ får inte åläggas

1. dem, som kan åläggas disci­plinpåföljd enligt lagen (1985:00) om disciplinförseelser av krigsmän, för förseelser som omfattas av den lagen,

2.   hälso- och sjukvårdspersonal, som i sin yrkesutövning står under socialstyrelsens tillsyn, för förseelse i denna yrkesutövning av sådan be­skaffenhet att den skall prövas av hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,

3.   veterinär,som står under länt- 3. veterinärer, som står under bruksstyrelsens inseende, om för- lantbruksstyrelsens inseende, om seelsen har skett i utövning av ve- förseelsen har skett i utövning av terinäryrket.                                          veterinäryrket.


Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.


27


 


Prop. 1985/86:9       5    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor

Härigenom föreskrivs att 6§ lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Sedan en kvinna har antagits till       Sedan en kvinna har antagits till

grundutbildningen gäller 34, 35 och grundutbildningen gäller 32, 34,
37§§värnphktslagen(1941:967)för 35 och 37 §§ värnphktslagen
henne tills utbildningen slutar.
(1941:967) för henne tills utbild-

ningen slutar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

6   Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2§, 24 kap. 22 § samt 48 kap. 5 och 15 §§ rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

2 kap. 2§(1)

Hovrätt tillkommer att som förs- Hovrätt tillkommer att som förs­
ta domstol upptaga mål om ansvar
ta domstol upptaga mål om ansvar
eller enskilt anspråk på grund av
eller enskilt anspråk på grund av
brott som i utövningen av tjänsten
brott som i utövningen av tjänsten
eller uppdraget begåtts av domare i
eller uppdraget begåtts av domare i
allmän underrätt eller krigsrätt eller
allmän underrätt eller av konkurs-
av konkursdomare, inskrivningsdo-
domare, inskrivningsdomare eller
mare eller annan som vid inskriv-
annan som vid inskrivningsmyn-
ningsmyndighet har förordnats att
dighet har förordnats att handlägga
handlägga inskrivningsärende.
               inskrivningsärende.

Hovrätt är i övrigt första domstol i mål, beträffande vilka såföreskrives i lag.

28                     (1) Senaste lydelse 1974:573.


 


Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse                      Prop. 1985/86: 9

24 kap.

22 § (2)

Den som är häktad skall utan     Den som är häktad skall utan

dröjsmål föras till allmänt häkte.      dröjsmål föras till allmänt häkte. Häktad krigsman må dock i stället föras till militärhäkte.

Är det av synnerlig vikt att den häktade för utredning angående det brott, som föranlett häktningen, eller ett annat brott, för vilket han miss­tänks, förvaras på annan plats än som anges i första stycket, får rätten på yrkande av åklagaren förordna att överförandet tills vidare skall anstå. Rätten eller åklagaren får även besluta att den häktade, sedan han över­förts till häkte, skall för förhör eller annan åtgärd inställas på en plats utom häktet.

Om förvaring av häktad som undergår eller undergått rättspsykiatrisk undersökning gälla särskilda bestämmelser.

48 kap. 5 § (3)

Strafföreläggande får icke utfärdas,

om förutsättningar för allmänt åtal ej föreligga,

om i föreläggandet ej upptagas alla brott av den misstänkte, vilka enligt åklagarens vetskap föreligga till bedömning,

om målsägande förklarat, att han ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet, eller begärt, att åtal skall väckas.

Ifråga om villkor för användning av strafföreläggande i militärt brottmål gälla särskilda bestäm­melser.

15 § (4)

Föreläggande av ordningsbot får Föreläggande av ordningsbot får

icke utfärdas,                                                         icke utfärdas,

om den misstänkte förnekar gär- om den misstänkte förnekar gär­
ningen,
                                                                            ningen,

om i föreläggandet ej upptagas        om i föreläggandet ej upptagas
alla brott av den misstänkte, vilka
alla brott av den misstänkte, vilka
enligt polismannens vetskap före-
enligt polismannens vetskap före­
ligga till bedömning,
                                 ligga till bedömning, eller

om det föreligger anledning att om det föreligger anledning att

antaga att talan om enskilt anspråk antaga att talan om enskilt anspråk

kommer att föras, eller                                    kommer att föras.

om det föreligger anledning att antaga att brottet bör föranleda disciplinstraff för krigsman.

Föreläggande bör ej utfärdas, om det i annat fall kan antagas vara

påkallat att åklagare prövar fråga om strafföreläggande eller åtal för brot­
tet.

Denna lag träder i kraft den I juli 1986.

(2) Senaste lydelse 1981:1294.

(3) Senaste lydelse 1975:670.

(4) Senaste lydelse 1975:670.                                                                                29


 


Prop. 1985/86:9


7   Förslag till

Lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 10 § skadeståndslagen (1972:207) skall ha nedan angivna lydelse.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


3 kap. 10§(1)


Talan om ersättning enligt 2§ med anledning av dom eller beslut av högsta domstolen, regeringsrät­ten, hovrätt, allmän underrätt eller krigsrätt väckes vid den domsto! som enhgt 2 kap. 2 § eller 3 kap. 3 § rättegångsbalken är behörig att upptaga där angivna mål på grund av brott av domare vid den domstol som meddelat domen eller beslutet. Motsvarande gäller i fråga om er­sättningstalan enligt 2 § med anled­ning av beslut eller åtgärd av någon som anges i nämnda lagrum i rätte­gångsbalken. Sådan talan med an­ledning av beslut av riksdagen eller regeringen väckes i högsta domsto­len.


Talan om ersättning enligt 2§ med anledning av dom eller beslut av högsta domstolen, regeringsrät­ten, hovrätt, eller allmän underrätt väckes vid den domstol som enligt 2 kap. 2 § eller 3 kap. 3 § rättegångs­balken är behörig att upptaga där angivna mål på grund av brott av domare vid den domstol som med­delat domen eller beslutet. Motsva­rande gäller i fråga om ersättnings­talan enligt 2§ med anledning av beslut eller åtgärd av någon som anges i nämnda lagrum i rättegångs­balken. Sådan talan med anledning av beslut av riksdagen eller rege­ringen väckes i högsta domstolen.


Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

8   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 515) om ersättning vid frihetsinskränkning

Härigenom föreskrivs att 1 och 2§§ lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


1§(2)


Den som har varit häktad på grund av misstanke om ett eller fle­ra brott eller som till följd av sådan misstanke under mer än 24 timmar i


Den som har varit häktad på grund av misstanke om ett eller fle­ra brott eller som till följd av sådan misstanke under mer än 24 timmar i


 


30


(1) Senaste lydelse 1974:576.

(2) Senaste lydelse 1981:1302.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:9


sträck har varit anhållen, underkas­tad reseförbud eller anmälnings­skyldighet, intagen på rättspsykia­trisk klinik eller tagen i förvar ge­nom beslut av befälhavare på fartyg eller luftfartyg eller av beskickning eller konsulat har rätt till ersättning av staten, om

sträck har varit anhållen, underkas­tad reseförbud eller anmälnings­skyldighet, intagen på rättspsykia­trisk klinik, tagen i förvarsarrest el­ler tagen i förvar genom beslut av befälhavare på fartyg eller luftfar­tyg eller av beskickning eller kon­sulat har rätt till ersättning av sta­ten, om

3. förundersökning avslutas utan att åtal väcks, eller

1.  frikännande dom meddelas,

2.  åtalet avvisas eller avskrivs,

3.  förundersökning avslutas utan att åtal väcks eller, såvitt gäller för­varsarrest, beslutet härom upphävs utan att målet hänskjuts till rätte­gång eller disciplinstraff åläggs, el­ler

4.  beslutet om frihetsinskränkning genom avslag på häktningsframställ­ning eller efter överprövning, fullföljd av talan eller anlitande av särskilt rättsmedel upphävs eller ersätts av beslut om mindre ingripande åtgärd eller undanröjs utan förordnande om ny handläggning.

Den som på grund av misstanke om flera brott har utsatts för en sådan frihetsinskränkning som avses i första stycket har rätt till ersättning av staten, om det beträffande något av brotten inträffar en omständighet som nämns i första stycket 1-3 och det är uppenbart att frihetsinskränkningen inte skulle ha beslutats endast för den övriga brottsligheten.

Den som har varit häktad eller under mer än 24 timmar i sträck har varit anhållen som misstänkt för ett eller flera brott har också rätt till ersättning, om brottet eller något av brotten i domen hänförs till en mildare straffbe­stämmelse och det är uppenbart att frihetsinskränkningen vid en sådan bedömning inte skulle ha beslutats.

2 §(3)


Den som har undergått fängelse, förvandlingsstraff för böter eW&r fri­tidsstraff har rätt till ersättning av staten, om efter fullföljd av talan eller anlitande av särskilt rättsme­del frikännande dom meddelas eller mindre ingripande påföljd ådömes eller dom eller beslut som legat till grund för verkställigheten undan-röjes utan förordnande om ny hand­läggning. Detsamma gäller den som efter förordnande av domstol enligt 31 kap. 3§ brottsbalken har under­gått sluten psykiatrisk vård eller vård i specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda.


Den som har undergått fängelse, förvandlingsstraff för böter eller utegångsförbud enligt lagen (1985:00) om disciplinförseelser av krigsmän har rätt till ersättning av staten, om efter fullföljd av talan eller anlitande av särskilt rättsme­del frikännande dom meddelas eller mindre ingripande påföljd ådömes eller dom eller beslut som legat till grund för verkställigheten undan-röjes utan förordnande om ny hand­läggning. Detsamma gäller den som efter förordnande av domstol enligt 31 kap. 3 § brottsbalken har under­gått sluten psykiatrisk vård eller


 


(3) Senaste lydelse 1981:220.


31


 


Prop. 1985/86:9        Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


vård i specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

Äldre bestämmelser om ersättning på grund av beslut om förvarsarrest och fritidsstraff gäller även efter ikraftträdandet. Vid tillämpningen av 1 § första stycket 3 skall därvid med disciplinstraff jämställas disciplinpåföljd.

9   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1940: 358) med vissa bestämmelser

till skydd för försvaret m. m.

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


H§(1)


Krigsmän och polismän som be­vakar skyddsföremål samt skydds­vakter får, i den utsträckning som krävs för att bevakningsuppgiften skall kunna fullgöras.

Personal inom försvarsmakten och polismän som bevakar skydds­föremål samt skyddsvakter får, i den utsträckning som krävs för att bevakningsuppgiften skall kunna fullgöras,

1.   begära att var och en som försöker få tillträde till eller uppehåller sig
vid skyddsföremålet skall lämna uppgift om namn, födelsetid och hemvist
samt kroppsvisitera denne och undersöka egendom som han för med sig
och som inte utgör brev eller annan enskild handling,

2.   avvisa eller avlägsna eller, om en sådan åtgärd ej är tillräcklig, tillfäl­
ligt omhänderta en person vid skyddsföremålet eller egendom som denne
medför, om han

a.    överträder något förbud som har meddelats med stöd av denna lag,

b.  vägrar att på begäran lämna uppgift om namn, födelsetid eller hemvist
eller lämnar uppgift därom som skäligen kan antas vara oriktig,

c.  vägrar att underkasta sig kroppsvisitation eller undersökning av med­
förd egendom.

Sådan personal inom försvars­makten som avses i första stycket och skyddsvakter har dessutom inom skyddsföremålet eller i dess närhet samma befogenhet som po­lismän att gripa den som det finns skäl att anhålla för spioneri, sabo­tage eller förberedelse till sådant brott samt att lägga beslag på före­mål som han för med sig. Vad som

Krigsmän som avses i första stycket och skyddsvakter har dess­utom inom skyddsföremålet eller i dess närhet samma befogenhet som polismän att gripa den som det finns skäl att anhålla för spioneri, sabotage eller förberedelse till så­dant brott samt att lägga beslag pä föremål som han för med sig. Vad som har sagts nu gäller också om


32


(1) Senaste lydelse 1980:585.


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1985/86: 9

den misstänkte är på flykt från har sagts nu gäller också om den
skyddsföremålet.
                  misstänkte är på flykt från skydds-

föremålet.

De befogenheter som anges i första och andra styckena tillkommer även gränsövervakningsmän som avses i lagen (1979:1088) om gränsövervak­ning i krig m. m. Råder civilförsvarsberedskap, tillkommer befogenheterna all civil bevakningspersonal vid skyddsföremålet.

Har någon annan än en polisman verkställt omhändertagande enligt första stycket 2 eller gripande eller beslag enligt andra stycket, skall anmälan omedelbart göras till en polisman. Denne skall omedelbart pröva om åtgärden skall bestå. Den som har omhändertagits enligt första stycket 2 skall friges så snart ändamålet med omhändertagandet har förfallit, dock senast sex timmar efter omhändertagandet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

10    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 202) om beräkning av strafftid m.m.

Härigenom föreskrivs att 4, 6, 9, 10 och 13 §§ lagen (1974:202) om beräk­ning av strafftid m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

4§(1)

Den som är häktad får avge nöjd- Den som är häktad får avge nöjd­
förklaring inför styresmannen vid
förklaring inför styresmannen vid
den kriminalvårdsanstalt där han är
den kriminalvårdsanstalt där han är
intagen eller föreståndaren för det
intagen eller föreståndaren för det
häkte eller chefen för den rättspsy-
häkte eller chefen för den rättspsy­
kiatriska klinik där han förvaras el-
kiatriska klinik där han förvaras. Är
ler, om han hålles i militärhäkte,
den som sålunda äger mottaga nöjd-
inför den befattningshavare som
förklaring ej «ärvara«(ie, får förkla-
har uppsikt över häktet. Är den
ringen avges inför den som är i hans
som sålunda äger mottaga nöjdför-
ställe. I fråga om häktad som förva-
klaring ej/(//.jfäi/es, får förklaringen
ras på rättspsykiatrisk khnik kan
avges inför den som är i hans ställe.
regeringen förordna att nöjdförkla-
I fråga om häktad som förvaras på ring i vissa fall skall avges inför när-
rättspsykiatrisk klinik kan regering-
    måste polismyndighet.
en förordna att nöjdförklaring i vis­
sa fall skall avges inför närmaste
pohsmyndighet.

Nöjdförklaring som avses i första stycket gäller endast om den som
mottager förklaringen har tillgång till domen eller rättens bevis om målets

(1) Senaste lydelse 1979:692.                                                             33

3    Riksdagen 1985/86. I samt. Nr 9


 


Prop. 1985/86: 9        Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


utgång, såvitt rör den dömde (domsbevis), samt den dömde haft betänketid till andra dagen efter den då domen avkunnades för honom vid rätten eller på annat sätt delgavs honom. Den dömde skall om möjligt beredas tillfälle att under betänketiden samråda med sin försvarare.

Den som får taga emot nöjdföklaring enligt första stycket skall så snart det kan ske erinra den dömde om hans rätt att avge nöjdförklaring samt upplysa den dömde om när och hur det kan ske. Det åligger honom vidare att den dag, då nöjdförklaring först kan avges, efterhöra om den dömde vill avge sådan förklaring.

6 §(2)


Den som icke är häktad eller inta­gen i kriminalvårdsanstalt får avge nöjdförklaring inför styresman vid kriminalvårdsanstalt eller förestån­dare för allmänt häkte eller den som är i sådan befattningshavares ställe eller inför polismyndighet.

Den som icke är häktad eller inta­gen i kriminalvårdsanstalt får avge nöjdförklaring inför styresman vid kriminalvårdsanstalt eller förestån­dare för allmänt häkte eller den som är i sådan befattningshavares ställe eller inför polismyndighet. Den som fullgör militärtjänstgöring får avge nöjdförklaring även inför be­fattningshavare vid försvarsmak­ten, som har bestraffningsrätt över honom i disciplinmål.

Nöjdförklaring enligt första stycket får avges endast om den som vill avge förklaringen överlämnar dom eller domsbevis till den som skall taga emot förklaringen.

9 §(3)


Är den som skall undergå fängel­se häktad eller är han intagen i kri­minalvårdsanstalt för undergående av påföljd i annat mål när domen får verkställas, skall styresmannen vid den kriminalvårdsanstalt där han är intagen eller föreståndaren för det häkte eller chefen för den rättspsy­kiatriska klinik där han förvaras omedelbart befordra domen till verkställighet.

Är den som skall undergå fängel­se häktad eller är han intagen i kri­minalvårdsanstalt för undergående av påföljd i annat mål när domen får verkställas, skall styresmannen vid den kriminalvårdsanstalt där han är intagen eller föreståndaren för det häkte eller chefen för den rättspsy­kiatriska klinik där han förvaras el­ler, om han hålles i militärhåkte, den befattningshavare som har uppsikt över häktet omedelbart be­fordra domen till verkställighet.

Förvaras den som är häktad i målet ej i kriminalvårdsanstalt, skall han för verkställighet förpassas till sådan anstalt.

Är den dömde häktad i annat mål när domen får verkställas och förvaras han ej i kriminalvårdsanstalt, får verkställigheten påbörjas där han förva-


34


(2) Senaste lydelse 1979:692.

(3) Senaste lydelse 1981:212.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:9


10 §(4)


Är den som skall undergå fängelse icke häktad eller intagen i kriminal­vårdsanstalt när domen enligt 2 § första stycket får verkställas, skall krimi­nalvårdsstyrelsen förelägga honom att senast viss dag inställa sig vid den kriminalvårdsanstalt, där domen skall verkställas.

Om den dömde inte efterkommer eller inte kan nås av föreläggande enligt första stycket eller om fara för detta föreligger, skall polismyndighe­ten i den ort där han vistas på begäran av kriminalvårdsstyrelsen låta förpassa honom till anstalten.

Avger den dömde nöjdförklaring inför styresman vid kriminalvårds­anstalt eller föreståndare för all­mänt häkte, skall den som tager emot förklaringen omedelbart be­fordra domen till verkställighet. Avger den dömde nöjdförklaring in­för polismyndighet, skall den som tager emot förklaringen låta för­passa den dömde till kriminalvårds­anstalt enligt bestämmelser som kriminalvårdsstyrelsen meddelar.

Avger den dömde nöjdförklaring inför styresman vid kriminalvårds­anstalt eller föreståndare för all­mänt häkte, skall den som tager emot förklaringen omedelbart be­fordra domen till verkställighet. Avger den dömde nöjdförklaring in­för polismyndighet eller befatt­ningshavare vid försvarsmakten, skall den som tager emot förkla­ringen låta förpassa den dömde till kriminalvårdsanstalt enligt bestäm­melser som kriminalvårdsstyrelsen meddelar. Befattningshavare vid försvarsmakten skall begära biträ­de av polismyndigheten i orten för att verkställa förpassningen.

Påträffas någon som avvikit från kriminalvårdsanstalt eller som annars enligt särskilt beslut skall återföras till kriminalvårdsanstalt eller som an­nars enligt särskilt beslut skall återföras till kriminalvårdsanstalt för fort­satt verkställighet av ett fängelsestraff, skall polismyndigheten förpassa honom till sådan anstah.

Om det bedöms kunna ske utan fara för att den dömde avviker, får polismyndigheten förelägga honom att inställa sig vid kriminalvårdsanstal­ten i stället för att förpassa honom dit.

13 §(5)


Visar den som har dömts till fängelse att en ansökan om att han av nåd skall befrias från straffet el­ler få detta utbytt mot böter eller disciplinstraff, villkorlig dom, skyddstillsyn eller överlämnande till särskild vård har getts in till re­geringen sist den dag då han enligt 10 § första stycket senast skulle ha inställt sig vid kriminalvårdsanstalt, skall verkstäUigheten anstå i avvak­tan på regeringens beslut med an­ledning av ansökningen. Detta gäl-


Visar den som har dömts till fängelse att en ansökan om att han av nåd skall befrias från straffet el­ler få detta utbytt mot böter, vill­korlig dom, skyddstillsyn eller överlämnade till särskild vård har getts in till regeringen sist den dag då han enligt 10 § första stycket se­nast skulle ha inställt sig vid krimi­nalvårdsanstalt, skall verkställighe­ten anstå i avvaktan på regeringens beslut med anledning av ansökning­en. Detta gäller dock inte om den


 


(4) Senaste lydelse 1984: 397.

(5) Senaste lydelse 1982: 364.


35


 


Prop. 1985/86:9        Nuvarande lydelse                         Föreslagen lydelse

ler dock inte om den dömde är inta- dömde är intagen i häkte eller kri­
gen i häkte eller kriminalvårdsan-
minalvårdsanstalt, om nåd tidigare
stah, om nåd tidigare har sökts i
har sökts i målet eller om det finns
målet eller om det finns skälig an-
skälig anledning antaga att den
ledning antaga att den dömde av-
              dömde avviker,
viker.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

11    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:688) om skydd för viss tjänsteutövning

Härigenom föreskrivs att lagen (1975:688) om skydd för viss tjänste­utövning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Skydd som avses i 17 kap. 5§ brottsbalken skall tillkomma

1.   befattningshavare som handhar säkerhets- eller ordningstjänst vid kanal- eller slussverk eller järnvägsanläggning eller allmän flygplats eller godkänd enskild flygplats;

2.   den som utan att vara krigs-   2. den som för försvaret fullgör man för försvaret fullgör bevak-     bevaknings- eller ordningsuppgift nings-  eller  ordningsuppgift   och     och därvid bär uniform eller märke därvid bär uniform eller märke som      som tydligt utvisar denna uppgift, tydligt utvisar denna uppgift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

12   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1958: 205) om förverkande av alko­holhaltiga drycker m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1§(1)

Alkoholhaltiga drycker eller and-       Alkoholhaltiga drycker eller and-

ra berusningsmedel, vilka påträffas     ra berusningsmedel, vilka påträffas hos den som gör sig skyldig till gär-     hos den som brutit mot 4 § lagen

36                    (1) Senaste lydelse 1977: 297.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1985/86:9


(1951:649) om straff för vissa tra­fikbrott, 13 kap. 6§ luftfartslagen (1957:297) eller 325 § sjölagen (1891:35 s. 1) skall vara förverkade, om det inte finns särskilda skäl mot detta.

Detsamma skall gälla om sådana drycker eller berusningsmedel på­träffas hos den som medföljt vid tillfället, om berusningsmedlen kan antas ha varit avsedda även för den som begått gärningen.

ning som avses i 21 kap. 13 eller 14 § brottsbalken och därvid är be­rusad, så att det framgår av hans åtbörder eller tal, skola vara för­verkade om ej särskilda skäl äro däremot.

Samma lag vare, om sådana drycker eller berusningsmedel på­träffas hos den som brutit mot 4§ lagen om straff för vissa trafik­brott, 13 kap. 6§ luftfartslagen eller 325 § sjölagen eller hos någon som medföljt vid tillfallet, såframt be­rusningsmedlen må antagas hava varit avsedda även för den som be­gått gärningen.

Medför någon i strid mot gällande bestämmelser spritdrycker, vin eller starköl vid offentlig tillställning, skola de ock vara förverkade som i första stycket sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

13   Förslag till

Lag om ändring i polislagen (1984: 387)

Härigenom föreskrivs att 23 § polislagen (1984:387) skall ha nedan an­givna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


23 §


Vad som föreskrivs i 10 § första stycket 1, 2 och 4 gäller även sådan • vaktpost eller annan krigsman som tjänstgör för bevakning eller för att upprätthålla ordning och föreskrif­terna i 10 § första stycket 1-4 även tjänsteman vid tullverkets kustbe­vakning som enligt särskilda be­stämmelser medverkar vid polisiär övervakning. Bestämmelsen i 10 § första stycket 2 gäller dessutom den som annars med laga stöd skall verkställa ett frihetsberövande och bestämmelsen i samma paragraf första stycket 4 den som i myndig­hetsutövning  har  befogenhet   att


Vad som föreskrivs i 10 § första stycket 1, 2 och 4 gäller även sådan vaktpost eller annan som vid för­svarsmakten tjänstgör för bevak­ning eller för att upprätthålla ord­ning och föreskrifterna i 10 § första stycket 1—4 även tjänsteman vid tullverkets kustbevakning som en­ligt särskilda bestämmelser med­verkar vid polisiär övervakning. Bestämmelsen i 10 § första stycket 2 gäller dessutom den som annars med laga stöd skall verkställa ett frihetsberövande och bestämmel­sen i samma paragraf första stycket 4 den som i myndighetsutövning


37


 


Prop. 1985/86: 9


har befogenhet att verkställa någon sådan åtgärd som där anges. Vid ingripande med stöd av 10§ första stycket 4 tillämpas också andra stycket samma paragraf

verkställa någon sådan åtgärd som där anges. Vid ingripande med stöd av 10 § första stycket 4 tillämpas också andra stycket samma para­graf.

När den som avses i första stycket med laga stöd berövar någon friheten eller avlägsnar någon, tillämpas också 19 § 1.

Bestämmelserna i 13 § gäller också en ordningsvakt, om inte annat framgår av hans förordnande. Har en ordningsvakt omhändertagit någon, gäller dock att den omhändertagne skyndsamt skall överlämnas till när­maste polisman. I fråga om befogenhet för en tjänsteman vid tullverkets kustbevakning att tillämpa 13 § finns särskilda bestämmelser.


Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

14    Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att 5 b, 24 och 25 §§ rättshjälpslagen (1972:429) skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


5b§(l)


Med domstol förstås i denna lag allmän domstol, allmän förvalt­ningsdomstol, bostadsdomstolen, försäkringsöverdomstolen, försäk­ringsrätt, marknadsdomstolen, pa-tentbesvärsrätten, arbetsdomstolen och krigsrätt. Vad i lagen sägs om domstol skall även gälla arrende­nämnd, hyresnämnd och statens va-nämnd.


Med domstol förstås i denna lag allmän domstol, allmän förvalt­ningsdomstol, bostadsdomstolen, försäkringsöverdomstolen, försäk­ringsrätt, marknadsdomstolen, pa-tentbesvärsrätten och arbetsdom­stolen. Vad i lagen sägs om domstol skall även gälla arrendenämnd, hy­resnämnd och statens va-nämnd.


24 §(2)


I den mån ej särskilda föreskrif­ter gäller, utgår ersättning för be­visning i mål eller ärende vid allmän domstol, bostadsdomstolen, mark­nadsdomstolen, arbetsdomstolen eller krigsrätt med skäUgt belopp enligt domstolens bestämmande.


1 den mån ej särskilda föreskrif­ter gäller, utgår ersättning för be­visning i mål eller ärende vid allmän domstol, bostadsdomstolen, mark­nadsdomstolen eller arbetsdomsto­len med skäligt belopp enligt dom­stolens bestämmande.


 


38


(1) Senaste lydelse 1981:830.

(2) Senaste lydelse 1979: 240.


 


Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse                Prop. 1985/86: 9

25 § (3)

I angelägenhet, som ej hand- I angelägenhet, som ej hand-lägges vid allmän domstol, bostads- lägges vid allmän domstol, bostads­domstolen, marknadsdomstolen, domstolen, marknadsdomstolen el-arbetsdomstolen eller krigsrätt, be- ler arbetsdomstolen, beslutar slutar rättshjälpsnämnden om ut- rättshjälpsnämnden om utredning, redning. Utan hinder härav får bi- Utan hinder härav får biträde beslu-träde besluta om utredning av ta om utredning av mindre omfatt-mindre omfattning. Samma befo- ning. Samma befogenhet tillkom-genhet tillkommer skiftesman som mer skiftesman som förordnats i förordnats i ärende om bodelning.       ärende om bodelning.

Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt till ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår utredningen i mål eller ärende som har anhängiggjorts vid domstol fastställes ersättning­en av domstolen. I annat fall bestämmes ersättningen av rättshjälpsnämn­den.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

15   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Härigenom föreskrivs att 5§ lagen (1957:668) om utlämning för brott skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

5§(1)

För gärning, varom förmåles i  För gärningar som nämns i de

sådan bestämmelse i 21 eller 22 föreskrifter i 16kap. brottsbalken
kap. brottsbalken som avser brott som avser brott av av krigsman el-
av krigsman, må utlämning ej med- ler i 21 kap. brottsbalken eller i
givas.
                                  vämpliktslagen (1941:967) får ut-

lämning inte medges.

Vad nu sagts utgör ej hinder att, om gärningen innefattar jämväl brott för vilket uflämning eljest må ske, utlämna personen för det brottet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

(3) Senaste lydelse 1979:240.

(1) Senaste lydelse 1964:176.                                                             39


 


Prop. 1985/86:9       16    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1953:770) om folkrättsliga reglers iakttagande i fråga om ansvar för brott av vissa utlänningar

Härigenom föreskrivs att lagen (1953:770) om folkrättsliga reglers iakt­tagande i fråga om ansvar för brott av vissa utlänningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Är någon, som avses i 27 kap. Är någon, som avses i 21 kap. 4 §
14 § tredje stycket strafflagen, eller
brottsbalken, eller annan utlänning,
annan utlänning, som internerats då
som internerats då riket är i krig,
riket är i krig, misstänkt för brott,
misstänkt för brott, skall vid rätts­
skall vid rättsligt förfarande med
ligt förfarande med anledning därav
anledning därav samt vid påföljds
samt vid påföljds ådömande och
ådömande och verkställande iaktta-
verkställande iakttagas vad som be­
gås vad som bestämts i gällande av-
stämts i gällande avtal med främ-
tal med främmande makt eller följer
mande makt eller följer av allmänt
av allmänt erkända folkrättsliga
erkända folkrättsliga grundsatser,
grundsatser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

17   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:132) med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.

Härigenom föreskrivs att 9§ lagen (1957:132) med särskilda bestämmel­ser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Konungen äger beträffande riket i dess helhet eller viss del därav för­ordna om förlängning av tidsfrist, som enligt lag eller författning skall iakttagas för ingivande av inlaga eller vidtagande av annan åtgärd för bevakande eller fullföljd av talan hos domstol eller domare annorledes än genom särskilt rättsmedel. Kungörelse om krigstillstånd skall anses inne­fatta dylikt förordnande för en tid av två veckor från kungörelsens utfär­dande, om ej Konungen bestämmer annorlunda.

Vad i denna paragraf är stadgat äger icke tillämpning vid fullföljd av talan mot beslut i militära disci­plinmål eller mot dom eller beslut av krigsrätt i militära brottmål.

40                       Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.


 


18    Förslag till                                              Prop. 1985/86:9

Lag om ändring i lagen (1942: 87) med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1942:87) med särskilda bestäm­melser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksam­het vid krig eller krigsfara m. m.

dels att i 2-4, 9-11 och 14 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 1 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1§(1)

Befinner sig riket i krig, skola be- Befinner sig riket i krig skola be-
stämmel serna i 2 -13 § § äga tillämp- stämmelsema i 2 -13 § § äga tillämp­
ning. Vid krigsfara, vari riket befin- ning; Vid krigsfara, vari riket befin­
ner sig, eller eljest under utomor- ner sig, eller eljest under utomor­
dentliga, av krig föranledda förhål- dentliga, av krig föranledda förhål­
landen äger Konungen förordna, att landen äger regeringen förordna,
nämnda bestämmelser skola tilläm- att nämnda bestämmelser skola till-
pas.
                                    lämpas.

Förordnande, som i första stycket sägs, skall, vid äventyr att det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning av frågan huruvida förordnandet skall bestå. Varder förordnandet icke inom två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, skall det­samma vara förfallet.

Under tid, då bestämmelserna i 2-13 §§ äga tillämpning, gälla icke i lag eller författning meddelade stadganden i den mån de strida mot samma bestämmelser eller vad med stöd av dem blivit föreskrivet.

Denna lag äger ej tillämpning be- Denna lag äger ej tillämpning be­
träffande riksdagen eller allmänna träffande riksdagen eller allmänna
kyrkomötet, deras avdelningar, ut- kyrkomötet, deras avdelningar, ut­
skott, nämnder, deputerade, revi- skott, nämnder, deputerade, revi­
sorer, ombudsmän och verk eller i sorer, ombudsmän och verk eller i
fråga om krigsrätter eller myndig- fråga om myndigheter, som avses i
heter, som avses i lagen med sär- lagen (1957:132) med särskilda be­
skilda bestämmelser angående stämmelser angående domstolarna
domstolarna och rättegången vid och rättegången vid krig eller krigs­
krig eller krigsfara m. m., eller be- fara m. m., eller beträffande mål el-
träffande mål eller ärende varom ler ärende varom stadgats i nämnda
stadgats i nämnda lag.
           lag.

Med den begränsning, som framgår av näst föregående stycke, förstås i denna lag

med statsmyndighet: alla till statens förvaltning hörande myndigheter och inrättningar, nämnder, kommissioner och kommittéer; samt

med kommunalmyndighet: alla till kommunal styrelse eller förvaltning hörande stämmor och representationer, myndigheter, styrelser, kollegier.

(1) Senaste lydelse 1953: 51.                                                             41


 


Prop. 1985/86:9       nämnder, råd, kommissioner, revisorer, utskott och kommittéer jämte underlydande verk och inrättningar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

19   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:1057) med instruktion för justitieombudsmännen

Härigenom föreskrivs att 2 och 21 §§ lagen (1975:1057) med instruktion för justitieombudsmännen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

2§

Under ombudsmännens tillsyn står

1.  statliga och kommunala myndigheter,

2.  tjänstemän och andra befattningshavare vid dessa myndigheter, samt

3.  annan som innehar tjänst eller uppdrag, varmed följer myndighetsut­övning, såvitt avser denna hans verksamhet.

I fråga om krigsmän omfattar till-    I fråga om befattningshavare vid

synen dock endast befäl av lägst försvarsmakten omfattar tillsynen överfurirs grad och dem som inne- dock endast befäl av lägst fänriks har motsvarande tjänsteställning. grad och dem som innehar motsva­rande tjänsteställning.

Ombudmännens tillsyn omfattar ej

1.         riksdagens ledamöter,

2.  riksdagens förvaltningsstyrelse, riksdagens valprövningsnämnd, riks­
dagens besvärsnämnd eller kammarsekreteraren,

3.   riksbanksfullmäktige, riksbankschefen och vice riksbankschefen,
utom såvitt avser deltagande i utövning av riksbankens beslutanderätt
enligt valutalagen (1939:350), riksbankens direktion, fullmäktige i riks­
gäldskontoret eller riksgäldsdirektören,

4.  regeringen eller statsråd,

5.  justitiekanslern,

6.  ledamöter av beslutande kommunala församhngar. Ombudmännen står ej under tillsyn av varandra.

Med befattningshavare förstås i denna lag person som står under om­budsmännens tillsyn.

21 §(1)

Ombudsman skall verkställa de utredningsåtgärder som fordras för prövning av klagomål och andra ärenden.

När ombudsman enligt regeringsformens föreskrifter begär upplysningar och yttranden, får han förelägga vite om högst 1000 kronor. Ombudsman får utdöma försuttet vite.

42                     (1) Senaste lydelse 1980: 15.


 


Nuvarande lydelse

Kan det misstänkas att befatt­ningshavare som sägs i 7 § gjort sig skyldig till förseelse, för vilken dis­ciplinpåföljd bör åläggas, och kan det befaras att skriftlig anmaning enligt 14 kap. 1 § första stycket la­gen (1976:600) om offenUig anställ­ning ej kan tillställas honom inom två år efter förseelsen, får ombuds­man utfärda sådan anmaning. An­maning som nu har sagts gäller även som underrättelse enligt 29 § lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal m. fl.

Föreslagen lydelse

Kan det misstänkas att befatt­ningshavare som sägs i 7 § gjort sig skyldig till förseelse, för vilken dis­ciplinpåföljd bör åläggas, och kan det befaras att skriftlig anmaning enligt 14 kap. 1 § första stycket la­gen (1976:600) om offentlig anställ­ning ej kan tillställas honom inom två år efter förseelsen, får ombuds­man utfärda sådan anmaning. An-maning som nu har sagts gäller även som underrättelse enligt 29 § lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal m. fl. Första meningen har motsvarande tillämpning ifråga om underrättel­se enligt 25 § lagen (1985:00) om disciplinförseelser av krigsmän. När ombudsman är närvarande vid domstols eller myndighets överlägg­ningar har han ej rätt att yttra sin mening.


Prop. 1985/86:9


 


Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.


43


 


Prop. 1985/86:9     Försvarsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 23 maj 1985

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carls­son, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Pe­terson, Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom.

Föredragande: statsrådet Thunborg

Lagrådsremiss med förslag till lag om disciplinförseelser av krigsmän m.m.

1 Inledning

1.1 Militäransvarskommittén

Regeringen bemyndigade den 24 mars 1977 chefen för justitiedepartemen­tet att tillkalla en kommitté med högst tre ledamöter(l) för att se över det militära ansvarssystemet. Utredningen arbetade under benämningen mili­täransvarskommittén (MAK).

MAK lämnade i februari 1983 sitt betänkande (SOU 1983:2) Nytt mili­tärt ansvarssystem. MAK: s sammanfattning av betänkandet bör fogas tdl protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttrande över betänkandet avgetts av justitieombudsmannen Holstad (JO), justitiekanslern (JK), Svea hov­rätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt, Skövde tingsrätt, Sollefteå tingsrätt, domstolsverket, riksåklagaren, (RÅ), rikspo-Usstyrelsen, polisstyrelsen i Hässleholms polisdistrikt, polisstyrelsen i Ös­tersunds polisdistrikt, rättegångsutredningen, överbefälhavaren (ÖB), för­svarets civilförvaltning, vämpliktsverket, arbetsdomstolen, statens arbets­givarverk, riksrevisionsverket, Sveriges advokatsamfund, Sveriges do­mareförbund, Föreningen Sveriges auditörer. Föreningen Sveriges åklaga­re. Föreningen Sveriges länspohschefer. Föreningen Sveriges polischefer. Centralorganisationen SACO/SR, Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion (TCO-S), Landsorganisationen i Sverige (LO), Frivilligorganisationernas Samarbetskommitté, Värnpliktiga arbetsgrup­pen (numera Sveriges centrala vämpliktsråd). Svenska vämpliktsofficers-förbundet, Kustartilleriets reservofficersförbund och Sveriges socialdemo­kratiska ungdomsförbund (SSU).

(1) Ledamöter: f.d. justitieombudsmannen Gunnar Thyresson, ordförande, samt
riksdagsledamöterna Torsten Gustafsson (t.o.m. 1981-06-23), Helge Hagberg och
44
                           Ingemar Hallenius (fr.o.m. 1981-06-23).


 


Riksåklagaren har till sitt yttrande fogat yttranden av överåklagaren i     Prop. 1985/86:9 Stockholm, överåklagaren i Göteborg, länsåklagaren i Östergötlands län, länsåklagaren i Skaraborgs län, länsåklagaren i Norrbottens län, chefsåkla­garen i Skövde åklagardistrikt och chefsåklagaren i Bodens åklagardistrikt.

SACO/SR har som sitt yttrande överlämnat yttranden från Svenska officersförbundet och Förbundet för jurister, samhällsvetare och ekono­mer.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

1.2 Gällande rätt om militäransvar

Sedan länge finns det i vårt land en särskild straff- och processlagstiftning för det militära försvaret.

Militärstrafflagstiftningen undergick genomgripande reformer åren 1948 och 1972. Brottspåföljder och disciphnmedel för krigsmän fick då i huvud­sak sin nuvarande utformning. Föreskrifter i ämnet finns i brottsbalken och i lagen (1973:18) om discipUnstraff för krigsmän. Bestämmelser om handläggning av militära mål, om tvångsmedel och om verkställighet av disciplinstraff är intagna i militära rättegångslagen (1948:472) och kungö­relsen (1948:691) angående den militära rättsvården.

De militära straffen och disciplinmedlen är tillämpliga endast på den personal inom försvarsmakten som anses som krigsmän.

Krigsmän är enligt brottsbalken yrkesofficerare, reservofficerare och meniga som är anställda vid försvarsmakten, kvinnor som genomgår ut­bildning för att få anställning som officerare vid försvarsmakten, värnplik­tiga som inte har fått tillstånd till vapenfri tjänst samt hemvärnsmän och hemvärnsrekryter, samtliga under den tid de är tjänstgöringsskyldiga i sådan egenskap. Som krigsmän räknas också sådana vid försvarsmakten anställda eller i övrigt tjänstgöringsskyldiga personer som anges i särskilda bestämmelser (förordningen 1983:481 om vad som avses med försvars­makten och krigsman). Anställd personal omfattas inte av de militärstraff-rättsliga reglerna under tjänstgöring vid civila statliga organ, vid militära organ med arbetsuppgifter som i huvudsak är av civil natur eller vid kommunala myndigheter (21 kap. 21 § brottsbalken jämförd med förord­ningen 1975:369 om undantag från ansvar enligt 21 kap. brottsbalken).

Särskilda straffbestämmelser om brott av krigsmän finns i 21 kap. brotts­
balken. Där föreskrivs straff för lydnadsbrott, grovt lydnadsbrott, myteri,
ohörsamhet mot vakt, missbruk av förmanskap, oskickligt beteende, upp­
vigling av krigsmän, undanhållande, rymning, övergivande av post och
onykterhet i tjänsten. Kapitlet innehåller vidare vissa brott som motsvaras
av straffbestämmelser riktade mot var och en, nämligen våld eller hot mot
krigsman samt förargelseväckande beteende. Därutöver finns brotten obe­
hörig befälsutövning, missfirmelse mot krigsman och tjänstefel. I 22 kap.
brottsbalken - krigsartiklarna - har förts samman ansvarsbestämmelser
som med något undantag är tillämpliga endast under krig och beredskaps­
tillstånd. De flesta bestämmelserna avser krigsmän. Vissa brott, nämligen
landsförräderi, landssvek, landsskadlig vårdslöshet, ryktesspridning till
         45


 


Prop. 1985/86:9       fara för rikets säkerhet och folkrättsbrott, avser emellertid inte bara krigs­män utan också andra personer.

Vid sidan av de allmänna påföljder som kan ådömas enligt brottsbalken finns disciplinstraff för krigsmän som en särskild påföljdsform. Disciplin­straffen är enligt 32 kap. 6§ brottsbalken frifidsstraff och disciplinbot. Av dessa båda strafformer är fritidsstraff i princip att anse som den svårare.

Fritidsstraff innebär förbud för den som är förlagd inom ett kasernom­råde, läger eller motsvarande område att under en bestämd tid, minst 8 och högst 15 dagar, på fritid vistas utanför området eller en sådan del av detta som har upplåtits åt en viss avdelning. För den som är förlagd ombord på fartyg innebär straffet förbud att under nyss angivna tid av 8-15 dagar eller under ett visst antal särskilda dagar, minst 5 och högst 8, på fritid lämna fartyget.

Disciplinbot åläggs för minst en och högst 40 dagar samt utgörs av löneavdrag eller motsvarande betalning i pengar.

Bestämmelser om när disciplinstraff får användas finns i 2 och 3 §§ lagen om disciplinstraff för krigsmän. Disciplinstraffskall åläggas, utom för brott mot bestämmelser där sådant straff är direkt utsatt, i stället för böter, när det är fråga om brott av krigsmän mot bestämmelserna i 20-22 kap. brottsbalken. Disciplinstraff skall också åläggas för andra av krigsman förövade brott som är av sådan beskaffenhet att straff för brotten kan åläggas i disciplinmål. Även om det inte är fråga om ett sådant brott, får disciplinstraff vidare åläggas i stället för böter under förutsättning dels att brottet är av den arten att målet skall handläggas som militärt mål, dels att disciplinstraff framstår som lämpligare än böter med hänsyn till den brotts­liges tjänstgöringsförhållanden och brottets art. Böter får i sin tur ådömas i stället för disciplinstraff, om böter är en lämpligare påföljd med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena och brottet.

För mindre förseelser av beskaffenhet att straff kan åläggas i disciplin­mål skall tillrättavisning användas i stället för disciplinstraff, om tillrätta­visning är lämpligare än ett sådant straff. Tillrättavisningsformerna är varning, extratjänst, utegångsförbud och landgångsförbud.

Extratjänst innebär åläggande för ett visst antal gånger, högst fyra, eller för en viss bestämd tid, högst sju dagar, att utom vanlig ordning utföra handräckningsarbete eller någon annan särskild uppgift.

Utegångsförbud innebär för den som är förlagd inom ett kasernområde, läger eller motsvarande område förbud att under en bestämd tid, högst sju dagar, på fritid vistas utanför området eller den del av detta som har upplåtits åt en viss avdelning.

Landgångsförbud är motsvarigheten till utegångsförbud för den som är föriagd ombord på fartyg och innebär förbud att under en bestämd tid, högst sju dagar, eller under ett bestämt antal särskilda dagar, högst fyra, på fritid lämna fartyget.

Det disciplinära sanktionssystem som sålunda tillämpas inom försvars­
makten skiljer sig i åtskilliga avseenden från vad som gäller för civila
arbetstagare i allmänhet hos staten. Efter 1975 års omläggning av systemet
med ansvar och skydd för funktionärer i offentlig verksamhet har civila
46
                      statstjänstemän ett disciplinansvar som vilar på en privalrättslig syn på den


 


offentliga tjänsten och har således inte straffrättslig karaktär. Enligt 10 Prop. 1985/86:9 kap. lagen (1976:600) om offentlig anställning kan i enlighet med detta flertalet arbetstagare hos staten åläggas disciplinpåföljd för tjänsteför­seelse, dvs. om arbetstagaren uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som åligger honom i hans anställning och felet inte är ringa. DiscipUn-påföljderna är - om inte annat följer av kollektivavtal - varning och löneavdrag under högst 30 dagar.

En arbetstagare som har begått en brottslig gärning, varigenom han har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin anställning, får enligt 11 kap. lagen om offentlig anställning avskedas. Avskedande kan också kom­ma i fråga, om arbetstagaren på annat sätt än genom brott har gjort sig skyldig till en grov tjänsteförseelse eller ålagts disciplinpåföljd och inom två år därefter på nytt gjort sig skyldig till tjänsteförseelse, allt under förutsättning att han därigenom har visat sig uppenbariigen olämplig att inneha sin tjänst.

I lagen om offentlig anställning finns också särskilda regler om förfaran­det i ärenden om disciplinansvar.

Vid de civila myndigheterna handläggs ärenden om disciphnpåföljd som regel av ett kollegium. För vissa tjänstemän, bl. a. dem som innehar eller uppehåller byråchefstjänster eller högre tjänster, prövas frågan om disci­plinansvar av statens ansvarsnämnd.

Disciplinpåföljd som avses i lagen om offentlig anställning kan enligt uttrycklig föreskrift i samma lag inte åläggas krigsmän som är underkas­tade ansvar enligt 21 kap. brottsbalken. För de krigsmän som är anställda vid försvarsmakten men inte är underkastade ett militärt straffansvar gäller dock reglerna i lagen om offentlig anställning. Vad som sägs där om avskedande gäller vidare för alla anställda krigsmän.

Även i fråga om den processuella handläggningen av de militära brott­målen gäller i flera hänseenden en särreglering enligt militära rättegångsla­gen och kungörelsen angående den militära räusvården.

Som militära brottmål anses enligt militära rättegångslagen vissa mål om ansvar för brott som har begåtts av krigsmän. Helt allmänt kan sägas att till militära brottmål hänförs mål om ansvar för sådana av krigsmän förövade brott som har samband med den militära tjänsten eller annars nära berör militära förhållanden. Till dessa brott hör förargelseväckande beteende enligt 16 kap. 16 § brottsbalken, om den brottslige vid gärningens begående var klädd i militär uniform. Vidare räknas dit bl. a. de i 8-10, 12 och 13 kap. brottsbalken upptagna förmögenhetsbrotten och skadegörelsebrot­ten, om brotten har angått försvarsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom, de i 20 kap. l-3§§ angivna brotten samt de brott som har upptagits i 21 och 22 kap. brottsbalken. Begreppet militära brottmål har praktisk betydelse främst i det hänseendet, att det i dessa mål i vissa fall är möjligt att ålägga disciplinstraff i stället för böter.

Militära brottmål handläggs vid allmän domstol, om de inte skall hand­
läggas som disciplinmål. I disciplinmålen är det en befattningshavare vid
försvarsmakten som prövar frågan om straff för brottet. Straff får åläggas i
disciplinmål endast om den misstänkte står under militärt befäl - från den
regeln finns dock vissa undantag - och straffet finnes böra bestämmas till
  47


 


Prop. 1985/86:9       disciplinstraff Endast i fråga om vissa av de förut angivna brotten kan straff åläggas i disciplinmål.

Bestraffningsrätten i disciplinmål är i princip förbehållen sådana befatt­ningshavare vid försvarsmakten som har lägst överstelöjtnants eller kom­mendörkaptens tjänstegrad. I vissa fall får dock bestraffningsrätten anför­tros åt en befattningshavare som har lägst majors eller örlogskaptens grad. Bestraffningsrätten utövas vanligtvis av förbandscheferna eller - vid de större förbanden — av deras ställföreträdare. För att biträda de bestraff-ningsberättigade cheferna vid handläggningen av disciplinmålen samt i vissa övriga hänseenden finns auditörer. Endast den som uppfyller vill­koren för att utöva domartjänst och som har avlagt domared får tjänstgöra som auditör. Auditörema tillhör i fred försvarsmaktens civila personal. I krig är de inordnade i det militära tjänstegradssystemet.

I militära rättegångslagen och kungörelsen angående den militära rätts­vården finns vidare särskilda regler bl. a. om anmälan om militärt brott, om den bestraffningsberättigade chefens åtgärder när han får en sådan anmä­lan, om hänskjutande i vissa fall av målet till åklagare, om avskrivning av bagatellförseelser, om militärförhör, om handläggningen efter avslutat mi­litärförhör och om militärt straffregister.

Beslut i disciplinmål kan överklagas till allmän domstol. Beslut om disciplinstraff skall verkställas utan hinder av att beslutet inte har vunnit laga kraft, om inte den bestraffningsberättigade chefen förordnar något annat. Klagotiden är två veckor.

Den som har bestraffningsrätt i disciplinmål har också rätt att ålägga tillrättavisning. Sådan rätt har dessutom vissa lägre chefer som t. ex. kompanicheferna och motsvarande befattningshavare över underlydande personal med högst furirs tjänstegrad. Liksom i fråga om disciplinmålen finns i militära rättegångslagen bestämmelser om förfarandet i tillrättavis­ningsärenden. Det finns också regler om förteckning över tillrättavisningar och omprövning av tillrättavisningsbeslut. En ålagd tillrättavisning kan på begäran omprövas av närmast högre befattningshavare med bestraffnings­rätt. Tillrättavisningen går i verkställighet omedelbart.

Den bestraffningsberättigade chefen kan i vissa fall också besluta om ersättningsskyldighet, när egendom som tillhör eller används av försvars­makten har gått förlorad eller blivit skadad samt förlusten eller skadan har uppstått på grund av att någon har åsidosatt en förpliktelse med anledning av tjänst vid försvarsmakten. Den förlust eller skada som skall ersättas får inte överstiga 1500 kr. Ersättningsskyldighet kan med vissa undantag åläg­gas den som, då förlusten eller skadan har inträffat, är underkastad disci­plinär bestraffningsrätt. Vid prövning av frågor om ersättningsskyldighet tillämpas bestämmelserna i skadeståndslagen (1972:207). Behörighet att ålägga ersättningsskyldighet tillkommer den som i disciplinmål har be­straffningsrätt över den ersättningsskyldige. Särskilda regler finns om handläggningen av dessa s. k. ersättningsmål.

Militära chefer har också under vissa förutsättningar rätt att använda

särskilda tvångsmedel. En militär chef får inte förordna om häktning eller

anhållande men däremot om gripande av en krigsman över vilken han har

48                     bestraffningsrätt. Detta tvångsmedel används dock sällan. Av större prak-


 


fisk betydelse är tagande i förvar och förvarsarrest. Av dessa båda tvångs­medel är tagande i förvar det lindrigaste. Det är avsett att användas för att omhänderta en krigsman som uppträder berusad eller ordningsstörande, medan förvarsarrest skall kunna tillgripas vid allvarligare disciplinupplö­sande brott. Tagande i förvar kan beordras av vilken förman som helst i fråga om underlydande krigsmän. Detsamma är i princip fallet beträffande förordnande om förvarsarrest. Om den som har förordnat om förvarsarrest inte själv har bestraffningsrätt över den arresterade, skall han dock ome­delbart underrätta närmaste bestraffningsberättigade chef, som fattar fort­satta beslut i ärendet. Bestraffningsberättigade chefer har också möjlighet att med anledning av brott, för vilket en underlydande är misstänkt, under vissa förutsättningar förordna om beslag, kroppsvisitation och kroppsbe­siktning.

Under beredskapstillstånd och då riket är i krig skall, i stället för en allmän underrätt, krigsrätten vara domstol för försvarsmaktens avdelning­ar i den utsträckning som regeringen bestämmer. En krigsrätt kan också, utan att beredskapstillstånd har inträtt, enligt regeringens förordnande inrättas vid en avdelning av försvarsmakten där beredskapsövning full­görs. Krigsrätten består av en lagfaren krigsdomare som ordförande samt en nämnd med tre ledamöter, varav två är civila och en är militär. Allmän åklagare vid krigsrätten är en krigsfiskal.


Prop. 1985/86:9


2 Allmän motivering

2.1 Principiella synpunkter på militäransvaret

2.1.1 Behovet av ett nytt disciplinärt system

Mitt förslag: Stora delar av det nuvarande straffrättsliga militära ansvarssystemet ersätts av ett förvaltningsrättsligt disciphnsystem.


MAK: s förslag: Överensstämmer med mitt (Betänkandet s. 65-68).

Remissinstanserna: Den övervägande delen av remissinstanserna är positiv till en förändring av det militära ansvarssystemet i den riktning som MAK föreslår. Några remissinstanser ifrågasätter dock behovet av en så genomgripande reform av det militära disciplinsystemet (Remissamman­ställningen s. 155 f).

Skålen för mitt förslag: Det hävdas ibland att det inte finns behov av några särskilda ansvarsregler för försvarsmaktens personal. En handling som inte är ett brott enligt civila regler bör alltså med ett sådant synsätt inte heller kunna föranleda bestraffning eller någon annan form av discipli­när reaktion inom det militära systemet.

Krigstjänstgöringens natur gör att det är av stor betydelse att god disci­plin råder inom försvarsmakten. Självfallet är dock inte straffansvaret den enda faktorn av betydelse för discipUnen. Det som enligt mitt synsätt är mest väsentligt är att soldaterna är motiverade att göra sin insats för försvaret. En sådan motivation skapas främst genom en ändamålsenlig


49


4   Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 9


Prop. 1985/86:9 utbildning och en god information om såväl dennas syfte som målen för vår säkerhets- och försvarspolitik. Det är också viktigt att soldaterna har tilltro till förmågan hos de vapen och övrig materiel som förbanden är utrustade med. Av betydelse är också att de som tas i anspråk inom det militära försvaret känner ekonomisk trygghet såväl för egen del som för sina närmaste anhöriga.

Ett disciplinärt ansvarssystem har följaktligen enligt min mening bara en begränsad betydelse som medel för att skapa dugliga krigsförband. Å andra sidan torde det inte vara möjligt att helt undvara vissa korrektions­medel vid brott mot den nödvändiga disciplinen. Med tanke på de utomor­dentligt särpräglade förhållanden som råder där krigsförbanden verkar är det också ofrånkomligt att i viss utsträckning beivra förseelser som i ett civilt sammanhang kan uppfattas som bagatellartade.

Det bör också påpekas att ett av kraven för att en person skall räknas som kombattant i folkrättslig mening och få det skydd som följer med detta är att han är underkastad ett internt disciplinärt system som bl. a. säker­ställer att krigets lagar iakttas.

Jag har alltså den uppfattningen att det måste finnas särskilda disciplinä­ra bestämmelser för försvarsmaktens personal. Självklara krav på sådana bestämmelser är att de är förankrade ii vår rättsordning och står i samklang med de regler i övrigt i samhället som rör förhållandet mellan arbetsgivare och anställda resp. staten och andra tjänslgöringspliktiga. I fråga om reglernas närmare utformning måste en avvägning göras mellan det särskil­da behovet av snabbhet och effektivitet i övrigt inom försvarsmakten, å ena sidan, och kraven på rättssäkerhet, å den andra sidan.

En strävan på senare tid har varit att i så liten utsträckning som möjligt ha särregler för det militära försvaret. Den militära rättsvården har dock varit ett område som i avgörande delar avviker från vad som gäller i övrigt i samhället. Som jag har framhållit inledningsvis är det delvis ofrånkomligt med särskilda regler för försvarsmakten. I vissa avseenden framstår dock dessa skillnader inte längre som sakligt motiverade.

Det kan t. ex. ifrågasättas om inte samhällsutvecklingen har gått dithän att behovet av att ha ett särskilt straffrättsligt disciplinsystem för värnplik­tiga som överträder tjänsteföreskrifter är ett annat i dag än vad det har varit i det förgångna.

Det är inte heller utan vidare givet att anställda inom det militära försva­ret genomgående måste lyda under ett annat disciplinsystem är det som tillämpas på övriga anställda hos staten.

Det har sedan länge stått klart att det behövs en mera genomgripande översyn av det militära ansvarssystemet. Frågan om att göra en sådan översyn hade också aktuahserats i flera sammanhang innan direktiven lämnades till MAK. Bl. a. hade krav på en reformering rests av de anställ­das organisationer och av företrädare för de värnpliktiga vid de årliga värnphktskonferenserna.

Det reformförslag som MAK nu har lämnat ligger helt i linje med de

principer som kom till uttryck i direktiven till kommittén. Den anställda

personalen föreslås sålunda i disciplinhänseende i fred bli till alla delar

50                     likställd med övriga statsanställda - på vilka alltså lagen om offentlig


 


anställning tillämpas - medan det ansvarssystem som föreslås gälla för de värnpliktiga i framtiden visar stora principiella likheter med reglerna för den anställda personalens disciplinansvar.

Jag instämmer i de synpunkter på det nuvarande militära ansvarssyste­met som förs fram i direktiven till MAK. Jag anser med utgångspunkt i detta att kommittén i allt väsentligt har lämnat förslag som är väl ägnade att medföra en förbättring av den militära rättsvården och därigenom också ägnade att bidra till ännu dugligare krigsförband.

I det följande kommer jag därför att föreslå en reformering av militäran­svaret i huvudsak enligt de rikUinjer som MAK har förordat. I vissa avseenden, som främst tar sikte på den enskildes ställning i systemet, kommer jag dock att lämna förslag som avviker från MAK: s. Syftet är därvid att ytterligare tillgodose de krav på rättssäkerhet som måste ställas på ett disciplinförfarande för personal med tjänsteplikt.

Jag har i detta ärende samrått med cheferna för justitie- och civildeparte­menten.

Enligt min bedömning kan de förslag som jag nu lägger fram genomföras inom ramen för oförändrade resurser.


Prop. 1985/86:9


2.1.2 Den anställda personalens ansvar

Mitt förslag: Försvarsmaktens anställda militära personal likställs i disciplinhänseende i fred med övriga statsanställda.


MAK: s förslag: Överensstämmer med mitt (Betänkandet s. 68).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget. Några remissinstanser pekar på de olikheter i disciplinhänseende som kommer att finnas mellan de skilda personalkategorierna inom försvars­makten (Remissammanställningen s. 156 f).

Skälen för mitt förslag: För närvarande är försvarsmaktens anställda militära personal uppdelad på två grupper vad gäller disciplinfrågorna.

Den ena gruppen, som består av personalen vid förbanden och staberna, har ansvar som krigsmän enligt brottsbalkens bestämmelser om brott av krigsmän. I denna grupp ingår också flertalet reservofficerare.

Den andra gruppen utgörs av militär personal vid myndigheter utanför försvarsmakten och vid vissa mera civilt präglade myndigheter inom för­svarsmakten. Den närmare regleringen av denna krets finns i förordningen (1975:1369) om undantag från ansvar enligt 21 kap. brottsbalken. Som framgår av förordningens rubrik omfattas personalen i denna grupp inte av det ansvarssystem som gäller för den militära personalen i övrigt. På denna grupp tillämpas alltså i stället föreskrifterna om disciplinansvar i lagen om offentlig anställning. Bakgrunden till detta är att personalen i fråga tjänst­gör under förhållanden som inte nämnvärt skiljer sig från vad som gäller för civil personal. Den deltar t. ex. normalt inte i utbildningen av värnplik­tiga utan har arbetsuppgifter av civil karaktär som handläggare och chefer, låt vara att befattningarna regelmässigt kräver militärt expertkunnande.

Jag ifrågasätter om det längre finns skäl att göra åtskillnad mellan de


51


 


Prop. 1985/86:9


nämnda personalgrupperna. Enligt min uppfattning är det betydligt mera som förenar de anställda inom olika delar av statsförvaltningen än som skiljer dem åt till följd av olika tjänsteförhållanden. Detta leder till att den anställda militära personalen, åtminstone i fredstid, bör följa samma regel­system i fråga om disciplinansvar som det som gäller för offentligt anställ­da i allmänhet, alltså bl. a. också för civil personal inom försvarsmakten. Detta betyder i sin tur att förseelser i tjänsten av anställd personal avkri­minaliseras i stor utsträckning och i stället bedöms på arbetsrättslig grund enligt reglerna i lagen om offentlig anställning med anställningsavtalet som utgångspunkt.Det innebär att det inte längre blir möjligt att utdöma ett fängelsestraff för förseelser i tjänsten, t. ex. för olovlig frånvaro under längre tid.

Praktiskt medför reformen att påföljderna för förseelser i tjänsten in­skränks till varning och löneavdrag. Vad som försvinner blir således möj­ligheterna att använda, förutom brottsbalkens påföljder, tillrättavisnings­formen extratjänst och att ådöma disciplinbot från 30 och upp till 40 dagar. Fritidsstraff resp. utegångsförbud går ju enligt nuvarande regler i praktiken inte att använda i fredstid på den anställda personalen.

En annan konsekvens bhr att en anställd militär befattningshavare som är missnöjd med ett beslut om disciplinansvar har att väcka talan mot arbetsgivaren vid domstol i tvistemål i stället för att som nu fullfölja talan i militärt brottmål eller, vid tillrättavisningar, klaga hos högre chef.

Jag delar militäransvarskommitténs uppfattning att det mot bakgrund av nuvarande regler för civilanställda statstjänstemän, åtminstone för freds­tid, synes svårt att finna några avgörande invändningar mot att den anställ­da militära personalen förs över till detta system.

Om samtliga anställda på mihtära tjänster förs in under det ansvarssy­stem som regleras i lagen om offentlig anställning, kommer det att gä en principiell gräns mellan denna personal och dem som tillhör försvarsmak­ten utan att vara anställda, t. ex. de värnpliktiga. Detta kan skapa vissa problem. Jag återkommer till detta i det följande.


2.1.3 Värnpliktigas ansvar

Mitt förslag: Värnpliktiga skall både i fred och i krig omfattas av det nya särskilda militära disciplinsystemet.


52


MAK: s förslag: Överensstämmer med mitt (Betänkandet s. 68 f).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte något att erinra mot förslaget. Några remissinstanser är dock i varierande grad kritiska (Remissammanställningens. 157 f).

Skälen för mitt förslag: Den arbetsrättsliga grundsyn som präglar den anställda personalens disciplinsystem enligt lagen om offentlig anställning kan inte tillämpas vid en reformering av ansvarssystemet för värnpliktiga, dvs. personal som tjänstgör enligt värnpliktslagen. Något avtalsförhål­lande föreligger ju inte mellan staten och de värnpliktiga. En princip som brukar tillmätas stor vikt, inte minst av psykologiska skäl, är emellertid att


 


ansvarssystemen för personal som tjänstgör tillsammans skall vara så lika    Prop. 1985/86:9 varandra som möjligt.

Om samtliga anställda vid försvarsmakten i enlighet med mitt förslag i avsnitt 2.1.2 omfattas av det disciplinsystem som regleras i lagen om offentlig antällning, tatar således principiella skäl för att också de värnplik­tigas ansvarsfrågor reformeras i samma riktning. Det skulle innebära bl. a. att flertalet förseelser i tjänsten avkriminaliseras.

En avkriminalisering av förseelser som begås av mihtär personal kan motiveras inte bara av att anställd militär personal bör följa samma regler som andra statsanställda och att de värnpliktiga bör ha samma ansvarsför­hållanden som befälet. I dagens samhälle förekommer också en strävan att avkriminalisera mindre förseelser och att ersätta straffrättsliga reaktions­former med t. ex. förvaltningsrättsliga avgiftssystem. Denna strävan har både principiella och praktiska orsaker. Förutom att man strävar efter att begränsa straffrättens roll vid lindriga överträdelser för att inte i onödan stämpla människor som brottsliga, finns det ett starkt behov av att avlasta de rättsvårdande myndigheterna arbetsuppgifter av mindre väsentlig ka­raktär så att resurserna kan koncentreras mot brottslighet som uppfattas som skadligare.

Som jag har understrukit inledningsvis (avsnitt 2.1.1) gör krigstjänstgö­ringens natur att det är av stor betydelse att god disciplin råder inom försvarsmakten. Även om - som jag också har framhållit - ett disciplin­system för dem som tas i anspråk inom det militära försvaret inte kan undvaras, innebär detta inte att ett sådant system måste vila på straffrätts­lig grund.

Som jag ser det har utvecklingen i vårt samhälle medfört att det numera framstår som främmande att föreskrifter i myndigheters interna reglemen­ten, instruktioner, anvisningar osv. sanktioneras genom bestämmelser i allmän strafflag. En sådan reglering är principiellt inte förenlig med dagens syn på straffrättens uppgift. Det kan också tilläggas att det i vårt land inte förekommer utanför försvarsmakten att straffrättsliga avgöranden kan träffas av andra än judiciella myndigheter. Till detta kommer att de beslu­tande organen inom försvarsmakten regelmässigt saknar formell juridisk kompetens.

Jag menar således att det nu är tid att mönstra ut det särskilda militära disciplinansvaret ur straffrätten. Endast sådana gärningar som av särskilda skäl anses speciellt straffvärda bör således - utom, naturiigtvis, i de fall då de är kriminaliserade utanför de särskilda bestämmelserna om krigsmän -i fortsättningen kunna beivras i straffrättslig ordning.

Ett nytt ansvarssystem för värnpliktiga, vilket inte vilar på straff- eller privaträttslig grund, kan rättssystematiskt bara placeras inom förvaknings-rätten.

De principiella konsekvenserna av en sådan reform blir att prövningen i första instans av disciplinansvarsfrågoma knappast kan läggas på domsto­larna. Prövningen bör i första hand ankomma på de militära myndigheter­na.

Jag återkommer till den närmare utformningen av det nya disciplinsyste­
met i avsnitt 2.2.
                                                                              53


 


Prop. 1985/86:9


2.1.4 Disciplinansvaret för vissa andra personalkategorier


Mitt förslag: Det nya disciplinsystemet bör utöver värnpliktiga ock­så omfatta andra som utan att vara anställda är tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten.

MAK: s förslag: Överensstämmer med mitt (Betänkandet s. 122-126).

Remissinstanserna: De har inte riktat några invändningar mot förslaget.

Skälen för mitt förslag: Förutom anställda och värnpliktiga utgörs för­svarsmaktens personal av åtskilliga andra kategorier. En fullständig redo­visning av försvarsmaktens personahndelning finns i förordningen (FFS 1983:50) om försvarsmaktens personal.

Försvarsmaktens förmåga att lösa de uppgifter som statsmakterna lagt på den är i avgörande grad beroende också av insatser från andra grupper än anställda och värnpliktiga. På samma sätt som när det gäller anställda och de värnpliktiga finns ett behov av att ha disciplinregler för dessa gruppers tjänstgöring.

De grupper som sålunda också bör omfattas av ett särskilt disciplinsy­stem är

1.  kvinnor som genomgår utbildning enligt lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor,

2.  de som genomgår utbildning vid förberedande officersskola eller annan utbildning vid försvarsmakten för att få anställning där som officera­re,

3.  hemvärnsmän under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,

4.  de som genom krigsfrivilligavtal eller annat särskilt avtal åtagit sig att som frivilliga tjänstgöra i befattning inom försvarsmaktens krigsorganisa­tion, under den tid de i sådan egenskap är tjänstgöringsskyldiga.

De nu nämnda grupperna bör, liksom hittills, likställas med värnpliktiga vid tillämpningen av disciplinreglema.

De som är anställda i en svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst är som framgår av benämningen anställda. Om inte annat bestäms, blir en följd av förslagen i det föregående att också de kommer att omfattas av disciplin­ansvarssystemet i lagen om offentlig anställning. Jag återkommer till denna personalkategori i avsnitt 2.6.

2.1.5 Disciplinansvaret i krig

Mitt förslag: Då riket är i krig eller krigsfara skall det särskilda militära disciplinsystemet tillämpas på alla tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten samt även på vissa andra grupper med uppgifter inom totalförsvaret.


54


MAK: s förslag: Överensstämmer med mitt (Betänkandet s. 126). Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran. Några tycker emellertid att anställda alltid bör likställas med


 


värnpliktiga i disciplinhänseende då de tjänstgör i krigsorganiserade för-     Prop. 1985/86:9 band (Remissammanställningen s. 157).

Skälen för mitt förslag: I anslutning till vissa remissinstansers invänd­ningar anser jag att det kan diskuteras under vilket ansvarssystem en anställd skall lyda då han under fredstid tjänstgör vid ett krigsorganiserat förband, t. ex. under en krigsförbandsövning. Det kan här anföras skäl för att t. ex. ett anställt befäl skall lyda under samma regler som gäller för värnpliktigt befäl och övriga som är tjänstgöringsskyldiga direkt på grund av värnpliktslagen.

Mot detta kan invändas att de anställda befälen i regel fullgör denna typ av tjänstgöring på grund av sin anställning och med sedvanliga anställ­ningsförmåner. Kravet på likställdhet med annan anställd personal under fredsförhållanden gör sig därför gällande. En komplikation är också att en betydande del av försvarsmaktens verksamhet - exempelvis inom mari­nens och flygvapnets incidentberedskap — bedrivs i organisatoriska former som inte ändras när försvarsmakten i övrigt intar sin krigsorganisa­tion. Anställda i sådan verksamhet skulle därför till skillnad från andra försvarsanställda alltid vara likställda med värnpliktiga i disciplinhän­seende. I vissa fall skulle det också vara förenat med betydande svårighe­ter att fastställa om en person utövade sin befattning i vad som kan betecknas som ett krigsorganiserat förband eller inte.

Jag har alltså liksom MAK kommit till den uppfattningen att det i normal fredstid alltid bör göras en principiell åtskillnad mellan den anställda perso­nalen och de värnpliktiga osv. i fråga om vilket disciplinsystem som skall gälla.

Under krigsförhållanden saknas däremot anledning att inte låta ett sär­skilt disciplinsystem för värnpliktiga m. fl. också omfatta dem vars tjänst­göringsskyldighet vid försvarsmakten har sin grund i ett anställningsförhål­lande. Med värnpliktiga bör därutöver likställas också alla andra grupper som är tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten, i den mån de inte är underkastade det särskilda disciplinsystemet redan i fred.

Det finns dessutom en del andra kategorier som bör omfattas av samma disciplinsystem. På grund av MAK: s förslag förordar jag således att också följande grupper likställs med värnpliktiga i krig.

1.       Polismän som utan att vara tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten är
skyldiga att delta i rikets försvar,

2.  skyddsvakter som har förordnats med stöd av 10 § lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.,

3.  alla som annars vistas vid avdelningar av försvarsmakten, när avdel­ningarna är i fält eller verkar under liknande förhållanden.

MAK har i sin uppräkning av personal som i krig bör likställas med värnpliktiga tagit med också personal inom civilförsvaret som enligt rege­ringens förordnande är skyldig att utöva samma verksamhet som försvars­maktens personal.

Den civilförsvarspersonal som här avses torde vara tjänstgöringsskyldig
vid försvarsmakten. Personalen i fråga ingår därför i den ovan angivna
huvudgruppen på vilken de särskilda ansvarsreglerna skall vara tillämplig i
krig. Den behöver alltså inte nämnas särskilt. Beträffande denna personal
    55


 


Prop. 1985/86:9


kan i övrigt hänvisas till lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvars­pliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret.

En grupp som inte nämns i MAK: s förslag är medlemmarna i väpnade motståndsrörelser. Enligt folkrätten måste den väpnade motståndsrörelsen lyda under ett disciplinärt system som säkerställer att medlemmarna iakt­tar krigets lagar för att dessa skall få status och skydd som kombattanter. För det fall att motståndsrörelsen inte lyder under egna disciplinregler torde detta krav tillgodoses om den organiserade motståndsrörelsen lik­ställs med värnpliktiga m. fl. vid tillämpningen i krig av det nya ansvarssy­stemet. Jag återkommer till denna kategori i specialmotiveringen.

Det tillämpningsområde som jag nu har förordat för det särskilda militä­ra disciplinsystemet i krig bör också kunna gälla när vårt land befinner sig i andra särskilt svåra situationer. Om riket är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i, bör således tillämpningsområdet kunna ha samma vidgade omfattning som i krig. Regeringen bör bemyndi­gas att förordna om detta.


2.2 Det särskilda militära disciplinsystemet

2.2.1 Krigsmannabegreppet

Mitt förslag: Begreppet krigsman bör användas också i fortsättning­en för att ange vilka som lyder under det särskilda militära disciplin­systemet.


56


MAK: s förslag: MAK föreslår att krigsmannabegreppet tas bort för fredstid (Betänkandet s. 122).

Remissinstanserna: Någon remissinstans anser att krigsmannabegrep­pet bör behållas med samma innebörd som f.n. Övriga remissinstanser har inte berört frågan (Remissammanställningen s. 158).

Skälen för mitt förslag: MAK: s förslag innebär att de flesta brott av krigsmän som nu finns upptagna i 21 kap. brottsbalken försvinner ur den fredstida strafflagstiftningen och att en uppdelning sker beträffande det disciplinära ansvaret mellan å ena sidan de anställda och å andra sidan de värnpliktiga och vissa andra grupper. En sådan reform medför enligt MAK: s mening att behovet av den samlande benämningen krigsman mins­kar radikalt.

Visserhgen kommer med den principiella lösning av disciplinansvarsfrå­gorna som jag har förordat i det föregående behovet av ett straffrättsligt krigsmannabegrepp att minska. Enligt min mening finns det likväl behov av en benämning som sammanfattande uttrycker vilka som omfattas av det nya särskilda disciplinsystemet. I och för sig finns inga hinder mot att -såsom MAK har gjort - föreskriva att systemet gäller för värnpliktiga samt ange att vissa andra kategorier är likställda med värnpliktiga.

En nackdel med MAK: s förslag är att samhörigheten mellan dem som lyder under discipUnsystemet inte uttrycks tillräckligt klart. Inte minst frän psykologiska utgångspunkter kan det vara olyckligt att en personalkategori


 


utpekas som huvudgrupp. Dessutom kan med MAK:s förslag det nya disciplinsystemet i alltför hög grad komma att uppfattas som om det i första hand tog sikte på värnpliktsutbildningen i fred. Jag har också den uppfattningen att regelsystemet kan formuleras klarare om de som omfat­tas av samma disciplinansvar har en gemensam benämning.

Begreppet krigsman har en lång tradition inom vårt försvar och det finns enligt min mening starka skäl för att behålla det också i fortsättningen som en benämning på dem som är underkastade ett särskilt militärt disciplinan­svar. Det innebär i det nya systemet att begreppet har en viss omfattning i fred och en annan - betydligt vidare - omfattning i krig. Om man bortser från den anställda personalen får krigsmannabegreppet följaktligen i aUt väsentligt samma omfattning som f.n.

Det anförda innebär emellertid också att den nuvarande distinktionen mellan krigsmän och dem som har ansvar som krigsmän slopas.


Prop. 1985/86:9


2.2.2 Disciplinansvaret

Mitt förslag: I det särskilda militära disciplinsystemet skall påföljd för disciplinförseelse åläggas den som uppsåtligen eller av oaktsam­het åsidosätter vad han på grund av reglementen, instruktioner, förmäns order eller i övrigt skall iaktta i tjänsten. Påföljd skall dock inte åläggas om felet är ringa.


MAK: s förslag: Överensstämmer med mitt (Betänkandet s. 69)

Remissinstanserna: Några remissinstanser anser att förslaget är för allmänt hållet. I övrigt har förslaget lämnats utan erinran (Remissamman­ställningen s. 158 f).

Skålen för mitt förslag: Enligt lagen om offentlig anställning kan disci­plinansvar åläggas en tjänsteman som åsidosätter vad som åligger honom i hans anställning. Den grundläggande förutsättningen för att disciplinan­svar skall kunna åläggas någon enligt särskilda militära regler bör självfal­let också vara att den som omfattas av reglerna - krigsmannen - åsidosatt något som ålegat honom i hans tjänst. Jag delar dock MAK: s uppfattning att detta bör uttryckas på ett något annoriunda sätt än i lagen om offentUg anställning, nämligen genom en uppräkning av de oUka normtyper som kan komma i fråga. Så har t. ex. skett i den nuvarande tjänstefelsbestämmelsen 121 kap. 18 § brottsbalken.

MAK tar upp som en särskild fråga hur underiåtenhet att lyda en förmans order skall bedömas. MAK förordar därvid med hänvisning till lydnadspliktens centrala roll i den militära verksamheten att det i lagregle­ringen av det nya disciplinsystemet anges uttryckligen att sådan underlå­tenhet skall kunna medföra disciplinansvar. Jag har samma uppfattning som MAK i denna fråga. Jag återkommer dock till lydnadsbrottets rättsliga natur i avsnitt 2.3.2.

Metoden att hänvisa till reglementen, instruktioner osv. för att ange vad som åligger en krigsman i tjänsten bör enligt min mening inte medföra några särskilda tillämpningsproblem. Av de nämnda regelsamlingarna


57


 


Prop. 1985/86:9


torde det främst vara Tjänstereglementet för försvarsmakten som innehål­ler grundläggande föreskrifter av betydelse (förordning med tjänsteföre­skrifter för försvarsmaktens personal samt överbefälhavarens kungörelse med verkställighetsföreskrifter till förordningen, Försvarets författnings­samling, FFS, 1983:31 och 32). En mera utförlig redogörelse för vilka föreskrifter som avses med ifrågavarande hänvisning lämnas i specialmoti­veringen.

En förutsättning för att disciplinansvar skall kunna komma i fråga är självfallet att det finns tillfredsställande utredning om att krigsmannen har gjort sig skyldig till förseelsen. Om han förnekar denna, måste det finnas utredning i form av t. ex. vittnesutsagor som klarlägger hans skuld. För det fall att utredningen inte kan anses tillfredsställande, får ärendet skrivas av utan att påföljd bestäms.

Enligt gällande disciplinsystem för krigsmän har den bestraffningsberät­tigade chefen möjlighet att skriva av disciplinmål, om saken är av mindre vikt. Någon motsvarande formell möjlighet att underlåta att beivra smärre förseelser finns inte i fråga om tillrättavisningarna. I praktiken lämnas dock de mest obetydliga förseelserna obeivrade.

Oavsett hur ett ansvarssystem utformas, torde det vid en tolkning efter bestämmelsernas ordalydelse komma att omfatta bagatellförseelser som det inte ligger i någons intresse att beivra. I den praktiska tiUämpningen av sådana system visar det sig därför att de ansvariga cheferna i betydande omfattning, även om inte reglerna formellt medger det, väljer att se mellan fingrarna med åtskilliga fel och försummelser som med ett strikt synsätt borde föranleda en disciplinär åtgärd. Ett annat handlingssätt - dvs. en benägenhet att beivra varje förfarande som formellt kan uppfattas som stridande mot en föreskrift — får erfarenhetsmässigt negativa följder för verksamheten.

De värnpliktiga har genom sina företrädare krävt att bestraffningar inte skall komma i fråga för bagatellförseelser. Som jag har anfört inledningsvis hindrar hänsynen till den nödvändiga disciplinen ett generellt tillmötes­gående av detta krav. Däremot ansluter jag mig till synsättet att de berörda cheferna måste ges utrymme att i enskilda fall låta bli att ingripa discipli­närt vid småförseelser. Jag återkommer i specialmotiveringen till frågan om gränsdragningen mellan vad som bör beivras och vad som kan hänföras till sådana ringa fel.


2.2.3 Principiella frågor om disciplinpåföljderna


58


Mitt förslag: — Disciplinpåföljderna skall vara varning, extratjänst, löneavdrag och utegångsförbud.

-    Disciplinpåföljd får åläggas även dem som har ryckt ut från tjänst­göringen vid tiden för beslutet.

-    Disciplinpåföljd får inte åläggas senare än två år efter förseelsen, om inte krigsmannen dessförinnan har fått en särskild underrät­telse om vad som anförs mot honom eller har fått motsvarande underrättelse från riksdagens ombudsmän eller justitiekanslern.


 


MAK: s förslag: Överensstämmer med mitt-(Betänkandet s. 70).         Prop. 1985/86:9

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna godtar förslaget. En remissinstans menar dock att termen "disciplinbot" bör användas i stället för löneavdrag. Ett par andra remissinstanser anser att disciplinpåföljd inte bör kunna åläggas den vars tjänst har upphört (Remissammanställningen s. 159).

Skälen för mitt förslag: Det föreslagna nya ansvarssystemet innebär att de militära befattningshavarnas rätt att ålägga straffrättsliga påföljder bort­faller. Eftersom i princip det slags förseelser som nu kan behandlas i disciplinmål kommer att vara avkriminaliserade och i stället handläggas i disciplinärenden vid myndigheten, behövs - om MAK har funnit — en utvidgning av det nuvarande tillrättavisningsinstitutet. Utgångspunkten bör enligt MAK vara att varning och extratjänst behålls som påföljder enligt nuvarande regler, medan det högsta antalet dagar för utegångsförbud och landgångsförbud (sju dagar) sätts till fritidsstraffets nuvarande maxi­mum (femton dagar). Min inställning till MAK: s förslag i denna del redovi­sas närmare i avsnitt 2.2.4.

Den nuvarande möjligheten att ålägga en felande en påföljd som är direkt ekonomiskt kännbar bör enligt min mening också behållas. MAK har som skäl för förslaget att ersätta begreppet disciplinbot med ordet löneavdrag hänvisat till att en överensstämmelse med motsvarande civila regler bör eftersträvas.

Jag har samma uppfattning som MAK i denna fråga och anser alltså inte att de invändningar som har förts fram under remissbehandlingen bör föranleda något annat ställningstagande.

Enligt MAK:s förslag skall disciplinpåföljd fä åläggas även om den felande inte längre är i tjänst vid tiden för beslutet. MAK: s motiv är att det är nödvändigt för myndigheterna att kunna besluta om discipHnansvar även sedan vederbörande ryckt ut.

MAK: s förslag avviker från nuvarande ordning enligt vilket straff i disciplinmål får åläggas endast den som står under militärt befäl. Det innebär att ett mål f.n. måste hänskjutas till åklagaren, om den värnpliktige har ryckt ut vid tiden för den bestraffningsberättigade chefens prövning. Förslaget avviker också från motsvarande regler i lagen om offentlig an­ställning (14kap.4§), som säger att disciplinpåföljd inte får åläggas sedan arbetstagaren slutat sin anställning.

Från praktiska utgångspunkter kan man - som bl. a. länsåklagaren i
Östergötlands län har gjort - peka på åtskilliga svårigheter i samband med
att en disciplinpåföljd skall åläggas en person som har hunnit rycka ut från
tjänstgöringen. Jag anser dock att de principiella övervägandena här bör
vara bestämmande. Det måste sålunda bl. a. av rättviseskäl krävas att
personer som inom ett offentligrättsligt pliktsystem har gjort sig skyldiga
till samma förseelse så långt det är praktiskt möjligt blir behandlade lika
oberoende av om de har hunnit avsluta tjänstgöringen eller inte. Jag delar
alltså MAK: s uppfattning, att disciplinpåföljd bör kunna åläggas även den
som inte är i tjänst vid tiden för beslutet. I likhet med MAK anser jag dock
också att intresset av att beivra förseelser av mindre allvarlig natur inte
kan vara lika stort sedan personen i fråga har ryckt ut från tjänstgöringen.
  59


 


Prop. 1985/86:9


En särskild avskrivningsregel bör alltså finnas för bl. a. dessa fall. Jag återkommer till detta i avsnitt 2.2.7.


2.2.4 Disciplinpåföljdernas närmare utformning m.m.

Mitt förslag: - Varning innebär att den felande erinras om att han för framtiden skall iaktta sina skyldigheter i tjänsten.

Extratjänst innebär att krigsmannen vid högst fem tillfällen ut­över den vanliga tjänsten skall utföra handräckning eller någon annan särskild uppgift. Vid varje tillfälle får som huvudregel högst fyra timmar tas i anspråk för uppgiften.

Löneavdrag får åläggas för högst trettio dagar och innebär avdrag på dagersättningen eller motsvarande ersättning. Om inte sådant avdrag kan ske, skall krigsmannen betala ett belopp som motsva­rar avdraget.

Utegångsförbud innebär förbud för den som är förlagd inom ett kasernområde, läger eller motsvarande område att under en be­stämd tid, minst sju och högst femton dagar, på fritid vistas utanför ett sådant område som är upplåtet åt en viss avdelning eller utanför en del av ett sådant område. För den som är förlagd ombord på ett fartyg skall utegångsförbudet avse förbud att lämna fartyget.

Löneavdrag får åläggas jämte utegångsförbud, om det särskilt krävs av hänsyn till ordningen inom försvarsmakten.


60


MAK: s förslag: Enligt MAK: s förslag skall extratjänsten få avse högst fyra tillfällen och utegångsförbudet gälla för en tid om 1-15 dagar. I övrigt överensstämmer MAK: s förslag med mitt med undantag för att MAK inte lämnar förslag om innebörden av en varning (Betänkandet s. 70).

Remissinstanserna: JO - liksom Svea hovrätt — anser att det i lagen bör tas in ett stadgande som motsvarar nuvarande 17 § lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän nämhgen att extratjänst inte får föranleda över­ansträngning eller fara för den felandes hälsa eller tjänstbarhet.

Hovrätten anser vidare att det uttryckligen bör anges att löneavdraget kan avse minst en dag. Centrala värnpliktsrådet förordar att löneavdrag används endast vid grövre förseelser och då som komplement till ett utegångsförbud.

Svea hovrätt ifrågasätter också om inte den felandes tillrättaförande bör vara ett skäl att förena löneavdrag med utegångsförbud (Remissamman­ställningen s. 160).

Skälen för mitt förslag: Extratjänsten har hittills varit enbart en form för tillrättavisning enligt lagen om disciplinstraff för krigsmän. I praktiken har det varit en påföljd som i första hand kompanicheferna kunnat tillgripa vid disciplinförseelser. Extratjänsten har härigenom kommit att uppfattas som en lindrigare påföljd än fritidsstraffet och disciphnboten. I förhållande till utegångsförbudet har extratjänsten varit en påföljd av samma svårighets­grad.


 


I MAK:s förslag är extratjänst, löneavdrag och utegångsförbud disci-     Prop. 1985/86:9 plinpåföljder av samma svårighetsgrad.

Vid den praktiska tillämpningen har skillnaden mellan extratjänst och ett kortare utegångsförbud inte alltid varit särskilt tydlig. Båda påföljderna har för den felande uppfattats som en inskränkning i rörelsefriheten under fritiden, låt vara i kombination med arbetsplikt i det ena fallet. MAK: s förslag innebär inte någon skillnad härvidlag.

Jag för min del ifrågasätter om det är motiverat med två påföljdsformer som till sin reella innebörd skiljer sig åt så litet som extratjänsten och det korta utegångsförbudet gör. Enligt min mening är det att föredra att kort­variga inskränkningar i rörelsefriheten alltid förenas med skyldighet att utföra arbete av något slag. En sådan påföljd bör benämnas extratjänst. Det rena utegångsförbudet utan någon skyldighet att utföra tjänsteupp­gifter bör då utformas efter förebild från fritidsstraffet dvs. ha en viss minsta längd. Fritidsstraffet kan f.n. avse 8-15 dagar medan motsvarande tid för utegångsförbud är 1-7 dagar.

Hittills har ett åläggande av extratjänst inte ansetts böra avse jour- eller beredskapstjänstgöring. Som skäl har anförts att denna mycket viktiga tjänstgöring kan komma att uppfattas som en straffkommendering. Jag för min del anser den risken överdriven och vill tvärtom förorda att den som ålagts extratjänst skall kunna beordras att fullgöra denna genom att ingå i en jour- eller beredskapsstyrka. Den tidsgräns om fyra timmar som annars bör gälla för varje tillfälle då extratjänst fullgörs bör inte gälla för dessa fall. I stället bör jour- eller beredskapstjänstgöring kunna fullgöras som extra­tjänst från exempelvis tjänstens slut den ena dagen till tjänstens början nästa dag och då beaktas som ett tjänstgöringstillfälle.

En lämplig avvägning mellan de båda påföljderna är enligt min bedöm­ning att extratjänsten får avse högst fem tillfällen och att utegångsförbud får åläggas för 7—15 dagar.

I fråga om varningen föreslår MAK endast att denna bör vara skriftlig. Något förslag om den närmare innebörden av denna påföljd lämnas inte. Det kan hävdas att det av själva ordet och i avsaknad av särskilda regler ändå framgår vad varningen innebär. Jag menar likväl att det finns skäl att också i själva lagtexten klargöra innebörden.

Däremot anser jag det överflödigt att i detta sammanhang föreskriva skriftlig form för varningen.

Att besluten om disciphnpåföljd alltid skall vara skriftligt dokumentera­de följer nämligen bl. a. av förvaltningslagen (1971:290) och allmänna verksstadgan (1965:600). Det kan också anses följa av kravet på att disci­plinbeslutet skall delges den felande.

MAK anför i sin specialmotivering till stadgandet i fråga att extratjänst
inte får användas så att det genom överansträngning eller av annan orsak
kan uppkomma men för den felandes hälsa eller tjänstbarhet. Bestämmel­
sen återges inte i MAK: s författningsförslag. I och för sig kan det förefalla
självklart att extratjänst inte får vara av sådant slag eller ges sådan omfatt­
ning att den är skadlig. I likhet med ett par av remissinstanserna anser jag
dock att detta också i själva lagtexten bör anges som ett uttryckligt krav på
extratjänsten.
                                                                                  61


 


Prop. 1985/86:9


Centrala värnpliktsrådet tar i sitt remissyttrande upp frågan om valet av disciplinpåföljd i det enskilda fallet. Jag kan inte hålla med värnpliktsrådet om att löneavdraget endast skall få användas vid grövre förseelser och då som ett komplement till ett utegångsförbud. Löneavdrag och utegångsför­bud är i princip likvärdiga påföljder medan extratjänsten och än mera varningen får betraktas som lindrigare påföljder. Valet av påföljd i det enskilda fallet får göras med beaktande av detta och i övrigt med utgångs­punkt i samfliga relevanta förhållanden.


2.2.5 Konkurrensen mellan disciplinansvaret och allmänna straffbestämmelser

Mitt förslag: Om en disciplinförseelse också utgör ett brott enligt straffrätten, skall förseelsen anmälas till åtal. I vissa fall får åtalsan­mälan underlåtas och disciplinpåföljd åläggas i stället.


62


MAK: s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt (Betänkandet s.70fl.

Remissinstanserna: Flera av remissinstanserna är tveksamma till försla­get eller motsätter sig detta.

JK, domstolsverket, Sveriges advokatsamfund. Föreningen Sveriges auditörer och Föreningen Sveriges åklagare pekar sålunda på att förslaget kan leda till olikheter i rättstillämpningen.

RÅ och länsåklagarmyndigheten i Östergötlands län förordar en lösning som motsvarar den som har valts i lagen om offentlig anställning, dvs. att disciplinförfarande endast kan omfatta bötesbrott.

Överåklagaren i Göteborg och åklagarmyndigheten i Linköpings åkla­gardistrikt är helt avvisande till förslaget och menar att normala åtalsregler måste gälla.

SSU avvisar förslaget med hänvisning bl. a. till att de brott som föreslås kunna medföra att åtalsanmälan får underlåtas inte är speciella för värn­pliktiga (Remissammanställningen s. 160-163).

Skälen för mitt förslag: Militära rättegångslagen innehåller en uttöm­mande uppräkning av de militära brottmålen. Endast sådana mål får hand­läggas av bestraffningsberättigad chef som disciplinmål enligt lagens när­mare bestämmelser.

I vissa fall, som är preciserade i militära rättegångslagen (10 §), får straff inte åläggas i disciplinmål. Dessa fall gäller bl. a. om det också är fråga om att förverka egendom och denna fråga inte får prövas i disciplinmål eller om det finns någon annan målsägande än staten och den målsäganden förklarar att han avser att föra talan om enskilt anspråk.

I militära rättegångslagen finns vidare (22 §) detaljerade föreskrifter om när mål skall hänskjutas till åklagare. Så skall ske t. ex. om straff för brottet inte får åläggas i disciplinmål, om det finns skäl att anta att straffet inte kommer att stanna vid disciplinstraff eller böter eller om det kan förutses att nöjaktig utredning om brottet inte skall kunna åstadkommas genom den bestraffningsberättigades försorg.


 


Enligt nuvarande disciplinsystem finns likväl vittgående befogenheter Prop. 1985/86:9 för den bestraffningsberättigade chefen att utdöma straff för gärningar som utgör brott enligt allmänna straffrättsliga bestämmelser. Gärningen anges därvid som olovligt förfogande, åverkan osv. och inte som något av de särskilda militära brotten i 21 kap. brottsbalken. I själva verket fungerar den bestraffningsberättigade chefen som en domstol, låt vara med skyldig­het att lämna över vissa mål Ull åklagaren för fortsatt handläggning.

Disciphnbestämmelserna i lagen om offentlig anställning bygger på en mera privaträttslig syn på den offentliga tjänsten och betraktar disciplinför­seelserna som avvikelser från vad som kan godtas inte bara från allmän synpunkt utan också med hänsyn till vad arbetstagaren genom sitt tjäns­teavtal har åtagit sig gentemot arbetsgivaren. I anslutning till reglerna om disciplinansvar och avskedande innehåller lagen om offentlig anställning bestämmelser om åtalsanmälan. Dessa bestämmelser är inte uttryckligen kopplade till reglerna om disciplinansvar utan kan sägas behandla åtalsan­mälan som en disciplinär åtgärd i sig. Till förebyggande av dubbla påföljder för samma gärning föreskrivs i lagen om offentlig anställning att om någon åtgärd har vidtagits för att anställa åtal mot en arbetstagare, disciplinärt förfarande inte får inledas eller fortsättas i fråga om förseelse som avses med åtgärden.

MAK: s förslag utgör en blandning av reglerna om hänskjutande av mål till åklagare enligt militära rättegångslagen och åtalsanmälan enligt lagen om offentlig anställning.

Flera remissinstanser har motsatt sig den lösning som MAK har valt.

Jag vill till en början slå fast att det av mig förordade förslaget till nytt disciplinsystem - som i sina huvuddrag bygger på MAK: s förslag - utgår från att ett disciplinförfarande inte kan komma i fråga i andra fall än när någon har åsidosatt vad han på grund av reglementen, instruktioner, för­mäns order eller i övrigt skall iaktta i tjänsten. Om en krigsman under sin tjänstgöring utan att det föreligger ett åsidosättande av vad han skall iaktta i tjänsten gör sig skyldig till ett brott, får disciplinförfarande enligt den nya ordningen således inte användas.

Detta uttalas också klart av MAK, även om det inte kommit till klart uttryck i den lagtext som MAK har föreslagit.

Problemet gäller alltså hur man skall förfara då en disciplinförseelse tillika utgör ett brott enligt vår strafflagstiftning. Som exempel kan nämnas att den som har till uppgift att vakta ett militärt förråd själv tillgriper något av ringa värde ur förrådet. Han har ju gjort sig skyldig till såväl en disciplinförseelse genom att underlåta att tillse att ingenting försvinner ur förrådet som ett stöldbrott genom själva tillgreppet.

Jag delar MAK: s uppfattning att det bör finnas en möjlighet att använda
sig av disciplinförfarande även i situationer då disciplinförseelsen också är
ett brott. Det finns självfallet dock en gräns mellan vad som sålunda bör
beivras i disciplinär ordning och vad som bör handläggas av åklagare och
domstol. MAK föreslår att en principiell gräns skall dras mellan bötesbrott
å ena sidan och grövre brott å den andra sidan. Disciplinförfarande skall
enligt förslaget dessutom kunna användas i fråga om vissa brott för vilka
föreskrivs strängare straff än böter såsom bl. a. snatteri, olovligt brukande,
     63


 


Prop. 1985/86: 9 svikande av försvarsplikt, lydnadsbrott och rymning. Åtalsanmälan skall enligt MAK dock alltid göras om det finns skäl att anta att straffet inte skulle stanna vid böter. Åtalsanmälan skall dessutom göras om brottet riktar sig mot någon person utanför försvarsmakten samt om målsäganden har förklarat att han avser att föra talan om enskilt anspråk.

De remissinstanser som har redovisat synpunkter på MAK: s förslag i denna del har genomgående uttryckt en tveksamhet mot att gärningar som är brott skall kunna beivras genom ett administrativt förfarande.

Jag förstår dessa remissinstansers tveksamhet och anser det för egen del angeläget att säkerställa att disciplinförfarandet inte kommer att användas vid annat än bagatellbrott. De flesta av de i MAK: s förslag uppräknade brotten för vilka strängare straff än böter är föreskrivet omfattar beteenden som måste betecknas som sådana bagatellbrott. Jag tänker t. ex. på till­grepp av egendom till några kronors värde eller en kortare avvikelse från en föreskriven färdväg som en militär bilförare gör för att uträtta ett privat ärende. I sådana situationer är det ofta helt främmande för en civil arbets­givare att koppla in polis eller åklagare. Sådana beteenden bör enligt min mening inte heller i det militära föranleda åtalsanmälan utan i stället beivras disciplinärt, om övriga förutsättningar för detta föreligger.

Över huvud taget menar jag att gränsen mellan vad som bör överlämnas till åtal och vad som bör klaras av i disciplinär ordning bör sättas låg. Genom disciplinförfarande bör inte andra gärningar beivras än dem som vid en domstolsprövning skulle föranleda endast ett lågt bötesstraff.

I militära rättegångslagen (22 §) finns en regel som ger den bestraffnings­berättigade chefen möjlighet att hänskjuta ett disciplinmål till åklagare, om det kan förutses att nöjaktig utredning om brottet inte skall kunna åstad­kommas genom den bestraffningsberättigades försorg. Komplicerade sak­förhållanden och svårare juridiska frågor kan alltså med stöd av denna bestämmelse lämnas över till åklagaren, om den bestraffningsberättigade inte anser sig ha resurser eller kompetens att handlägga dem själv.

MAK lämnar inte förslag om någon liknande möjlighet i det nya disci­plinsystemet. Den som skall besluta i ett diciphnärende skall enligt försla­get alltså inte kunna överlåta ett ärende till det civila rättsväsendet enbart på den grunden att ärendet är svårbedömt. Inte heller har det någon betydelse i detta sammanhang om förseelsen är erkänd eller inte.

Överbefälhavaren har invändningar mot detta och framhåller sålunda i sitt remissvar att det inte är lämpligt att de militära myndigheterna hand­lägger och beslutar i ärenden rörande trafikförseelser. Skälet till detta är att dessa förseelser inte sällan är juridiskt invecklade.

Jag återkommer till frågan om myndigheternas befattning med mera
komplicerade ärenden i avsnittet 2.2.6 om beslutande myndigheter. I detta
sammanhang vill jag bara framhålla att det nya disciplinsystem som jag har
förordat i det föregående förutsätter ett enhetligt administrativt förfarande.
Överlämnande av disciplinärenden till åtal bör därför ske endast efter en
formell prövning av förutsättningarna för detta. Om ärendet är komplicerat
i sak eller juridiskt eller om krigsmannen i fråga nekar till förseelsen är
därvid utan betydelse.
64
                        En svårighet med MAK: s förslag som har påtalats av några remissin-


 


stanser gäller tolkningen av uttrycket åsidosätta vad som åligger någon i tjänsten.

Det av MAK valda uttryckssättet bygger på ordalagen i 10kap. 1 § lagen om offentlig anställning. Detta kan vara till viss ledning vid bestämningen av innebörden av uttryckssättet. Jag för min del ifrågasätter likväl om inte MAK: s förslag kan skapa onödiga tolkningsproblem. Liksom nu bör enligt min mening en reglering av frågan om åtalsanmälan för sin tillämpning förutsätta att en krigsman är misstänkt för att ha åsidosatt vad han på grund av reglementen, instruktioner eller i övrigt skall iaktta i tjänsten. Det är först om det är klart att en sådan misstanke om disciplinförseelse föreligger som det kan komma i fråga att pröva om åtalsanmälan skall göras som ett led i det särskilda militära ansvarssystemet. För att underlät­ta förståelsen av sambandet mellan de olika frågorna förordar jag att reglerna om åtalsanmälan i lagtexten placeras efter avsnitten om disciplin­förseelser och disciplinpåföljderna. Reglerna bör också utformas så att det klarare än i MAK: s förslag framgår att frågan om åtalsanmälan skall göras är ett - eventuellt sista - led i ett reguljärt disciplinförfarande.

Jag förutsätter att åtalsunderlåtelse inte annat än undantagsvis kommer i fråga efter åtalsanmälan.


Prop. 1985/86:9


2.2.6 Beslutande myndigheter

Mitt förslag: — Frågorom disciplinansvar eller åtalsanmälan prövas av den myndighet vid vilken krigsmannen tjänstgör eller har tjänst­gjort senast.

-  Disciplinärendena skall på myndighetens vägnar avgöras av myn­
dighetschefen eller dennes ställföreträdare.

— Åt vissa lägre chefer får överlämnas att avgöra ärenden under
förutsättning bl. a. att de inte bör medföra svårare påföljd än
varning eller extratjänst.


MAK: s förslag: MAK föreslår att den som på myndighetens vägnar skall pröva disciplinärendena skall ha lägst överstelöjtnants eller motsva­rande grad. Bataljonschefer och kompanichefer bör få avgöra ärenden där det bl. a. inte bör ådömas svårare påföljd än varning, extratjänst, löneav­drag i tio dagar eller utegångsförbud i högst fem dagar (Betänkandet s. 72-74).

Remissinstanserna: Förslaget lämnas i huvudsak utan erinran (Remiss­sammanställningen s. 163 f).

Skälen för mitt förslag: Enligt lagen om offentlig anställning är det den myndighet som arbetstagaren lyder under som har att avgöra frågor om disciplinansvar. Vilken eller vilka som fattar beslutet på myndighetens vägnar framgår av särskilda föreskrifter som vanligtvis återfinns i myn­dighetens instruktion.

Dessa instruktionsbestämmelser har skiftande innehåll. Hos vissa myn­digheter prövas disciplinfrågorna sålunda av myndighetens styrelse. I and­ra myndigheter fattas beslut i disciplinfrågor av myndighetens chef tillsam-


65


5   Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 9


 


Prop. 1985/86:9 mans med vissa andra högre befattningshavare vid myndigheten. Det förekommer också exempel på särskilda disciplinnämnder. Vid militära staber och förband är det regelmässigt chefen ensam som fattar besluten i disciplinfrågorna. Det bör därvid anmärkas att här avses uteslutande den civila personalen, eftersom den militära personalen har ansvar som krigs­män.

MAK diskuterar olika lösningar vad gäller beslutsorganet inom det nya militäransvaret. Valet står enligt MAK mellan myndigheten som sådan, auditören och en särskild disciplinnämnd. MAK kommer fram till att ärenden om disciplinansvar lämpligast bör handhas av myndigheten i dess vanliga skepnad.

Jag delar MAK: s uppfattning att den bästa lösningen är att disciplinfrå­gorna prövas av den myndighet där krigsmannen tjänstgör eller — om han har ryckt ut - senast har tjänstgjort.

Som har framgått av min redogörelse handläggs disciplinärendena enligt lagen om offentlig anställning regelmässigt enligt en mycket kvalificerad beslutsordning. De överväganden som ligger bakom detta gör sig självfallet också gällande vid den närmare utformningen av ett särskilt militärt an­svarssystem. Samtidigt bör framhållas att systemen inte är helt jämför­bara, eftersom militäransvaret ytterst skall vara ett stöd för den nödvän­diga militära disciplinens upprätthållande. Det blir därför sannolikt åtskil­ligt flera ingripanden enligt det nya militäransvaret än enligt lagen om offentlig anställning. Redan detta talar mot att göra beslutsordningen allt­för komplicerad. Härtill kommer att ingripanden i det militära ibland är påkallade också vid förseelser som tagna för sig framstår som bagatellarta­de.

Det är likväl angeläget att disciplinfrågorna handläggs av tillräckligt kvalificerade befattningshavare. En lämplig avvägning är enligt min me­ning — som MAK också föreslagit - att det normalt är förbandschefen som beslutar i disciplinärendena.

MAK har uttryckt detta på det sättet att den som på myndighetens vägnar prövar frågor om discipHnansvar eller åtalsanmälan skall ha lägst överstelöjtnants eller motsvarande tjänstegrad.

Med hänsyn till betydelsen av en kvalificerad handläggning av disciplin­ärendena anser jag att det redan av lagtexten bör framgå att det i princip bör vara myndighetschefen som beslutar på myndighetens vägnar i dessa frågor.

Vid de större myndigheterna finns särskilda befattningar för ställföreträ­dande myndighetschef Dessa, som normalt har överstes eller motsvaran­de grad, har ofta det direkta ansvaret för värnpliktsutbildningen. Vid vissa andra myndigheter, t. ex. Gotlands militärkommando, finns utbildningsen­heter med överstar som chefer. Enligt min mening bör det öppnas möjlig­heter att låta dessa chefer avgöra disciplinärenden. Det bör därför i lagen tas in en bestämmelse som ger regeringen rätt att uppdra åt andra tjänste­män att utöva myndighetschefens befogenheter i de hänseenden som det nu är fråga om.

Beträffande rätten för myndighetschefen att delegera innebär MAK: s
66
                     förslag att kompanicheferna får i stort sett samma befogenheter som de har

enligt det nuvarande tillrättavisningssystemet.


 


Även om kompanicheferna hittills handlagt tillrättavisningarna på det Prop. 1985/86:9 hela taget väl, är jag tveksam till om de i ett nytt disciplinsystem bör ges samma befogenheter som tidigare. För det första anser jag det angeläget att vid en reformering av det militära disciplinsystemet stärka den enskildes rättssäkerhet. För att åstadkomma detta krävs en kraftigt ökad satsning på utbildning av berörda chefer i militär rättsvård. Jag tror att det av bl. a. kostnadsskäl inte är praktiskt möjligt att ge en tillräckligt god utbildning till alla som är eller kan bli placerade som kompanichefer. För det andra är ett av syfterna med det nya systemet att ännu fler utpräglade bagatellför­seelser inte skall behöva föranleda något disciplinförfarande alls. Belast­ningen på befattningshavarna av ärenden av rutinkaraktär kan därför antas komma att minska. Det finns också vissa andra faktorer som talar mot att kompanichefen beslutar i discipUnärenden, t. ex. att förseelsen ofta begås mot honom själv eller under utbildningsverksamhet som leds av honom.

Beslutsbefogenheterna för kompanicheferna bör enligt min mening be­gränsas till rätten att meddela varning och föreskriva extratjänst. Ytterliga­re förutsättningar för att kompanichefer skall få pröva disciplinärenden bör vara att förseelsen är erkänd och att den inte också utgör ett brott.

Enligt MAK: s förslag skall auditörema medverka i disciplinärendena i ungefär samma omfattning som i dagens system. Mot detta har flertalet remissinstanser inte haft något att erinra. Någon remissinstans menar dock att auditören bör medverka också när lägre befattningshavare än förbands­chefen prövar disciplinförseelser. Några remissinstanser framhåller vidare att auditörema med de ökade krav som ställs på dem i det föreslagna systemet bör rekryteras uteslutande bland domstolsjurister.

De befattningshavare som enligt förslaget har att besluta i disciplinären­den på myndigheternas vägnar saknar regelmässigt juridisk utbildning. Inom dessa myndigheter finns vidare inte heller annat än undantagsvis personer med sådan utbildning. Rättssäkerhetskravet gör därför att någon form av juristmedverkan måste säkerställas också i det nya systemet. Jag är ense med MAK om att det bästa sättet att lösa detta är att behålla den nuvarande auditörsorganisationen och ge den i huvudsak samma uppgifter som f.n.

Frågan om auditörernas medverkan i kompanichefernas handläggning av disciplinärendena har som nämnts berörts under remissbehandlingen. Jag för min del anser i huvudsaklig överensstämmelse med MAK att denna fråga bör lösas på det sättet att auditörsmedverkan görs obligatorisk utom i sådana enkla ärenden där prövningen efter delegation ankommer på eller skulle ha kunnat delegeras till någon chef under myndighetschefen eller dennes ställföreträdare.

Det är riktigt, som vissa remissinstanser understryker, att det nya syste­
met kommer att ställa ökade krav på auditörema. Det saknas dock enligt
min mening skäl att sätta upp som villkor att auditören skall ha erfarenhet
som domare. De kunskaper och den erfarenhet som krävs finns också hos
andra jurister. I övrigt vill jag peka på det allmänna behovet av utbildning
av dem som har uppgifter i det nya ansvarssystemet. Utbildning behövs
inte bara vid övergången till det nya systemet utan också regelbundet i den
fortsatta tillämpningen av detta.
                                                         67


 


Prop. 1985/86:9        2.2.7 Handläggningen av disciplinärenden

Mitt förslag: — Den som är misstänkt för en disciplinförseelse skall vid muntligt förhör beredas tillfälle att yttra sig över vad som anförs mot honom. Om det är lämpligare, får ett skriftligt förfarande använ­das.

-    Vittnen och sakkunniga skall kunna höras vid domstol under förfarandet vid myndigheten. Enligt föreläggande av domstolen skall också kunna företes skriftliga handlingar eller föremål.

-    Om det av särskilda skäl inte krävs någon disciplinpåföljd får ärendet avskrivas.

-    Centrala värnpliktsrådet skall få medel för särskilda insatser för att stärka de värnpliktigas ställning i disciplinsystemet.


68


MAK:s förslag: Överensstämmer med mitt. MAK lämnar dock inte något förslag om juridisk hjälp till den som är misstänkt för en disciplinför­seelse (Betänkandet s. 78 f).

Remissinstanserna: Rättegångsutredningen och centrala värnpliktsrå­det menar att förslaget som helhet är bristfälligt från rättssäkerhetssyn­punkt. Några andra remissinstanser pekar särskilt på den föreslagna möj­ligheten att avskriva ärenden och hävdar att den kan medföra olägenheter från rättssäkerhetssynpunkt (Remissammanställningen s. 165 f.).

Skälen för mitt förslag: Flera , av remissinstanserna har kritiserat MAK: s förslag till handläggningsregler och gjort gällande att dessa inte fyller rimliga rättssäkerhetskrav. Rättegångsutredningen säger sig sålunda avvisa alla tankar på någon form av summarisk, mindre rättssaker process ens i bagatellmål, i synnerhet om erkännande inte föreligger.

Den grundläggande skillnaden mellan det nuvarande militäransvaret och det som föreslås av MAK är att det förstnämnda har straffrättslig karaktär medan det sistnämnda utgörs av ett administrativt system som hör hemma inom förvaltningsrätten. Det finns i och för sig stora likheter mellan syste­men, främst vad gäller påföljdstyperna. Det är likväl viktigt att framhålla att MAK: s förslag innebär en avkriminalisering av flertalet av de militära disciphnförseelserna. Jämförelser kan göras med reformeringen av tjäns­teansvaret i mitten av 1970-talet.

Jag anser därför att det inte är korrekt att kritisera MAK: s förslag från den utgångspunkten att det innebär skillnader i förhållande till brottmåls­processen. MAK: s förfaranderegler bygger i huvudsak på disciplinreg­lema i lagen om offentlig anställning, ett system som allmänt ansetts fylla kraven på rättssäkerhet, se bl.a. betänkandet (Ds Ju 1983:7) Tjänstean­svar i offentlig verksamhet. Man kan visserligen inte dra paralleller i alla nu aktuella avseenden mellan värnpliktiga och arbetstagare. Jag menar ändå att skillnaderna är så små att likartade disciplinsystem bör kunna gälla för de båda gmpperna. Enligt min uppfattning tillgodoser MAK: s förslag de rättssäkerhetskrav som bör ställas på ett disciplinförfarande. Genom de av mig i det föregående förordade reglerna om beslutsordningen vid myndigheterna har ytterligare garantier skapats för kvalitet i handlägg-


 


ningen. Jag återkommer i detta avsnitt med förslag också till andra åtgär-     Prop. 1985/86:9 der för att stärka de värnpliktigas ställning i disciplinförfarandet.

Förfarandet i disciplinärendena bör i överensstämmelse med MAK: s förslag bygga på reglema i förvaltningslagen (1971:290). Det innebär att bestämmelserna om rätt att ta del av utredningsmaterialet, krav på att motivera beslut, skyldighet att lämna underrättelse om beslut m. m. i och för sig utan vidare är tillämpliga på disciplinförfarandet. Jag delar dock MAK: s uppfattning att föreskrifter om förfarandet så långt möjligt skall hållas samlade i en lag. En upprepning av vissa regler i förvaltningslagen är därför motiverad i den lagtext som reglerar det nya militäransvaret.

Enligt min mening bör det särskilt framhållas i lagen att disciplinären­dena skall handläggas skyndsamt.

MAK; s förslag att ett ärende får avskrivas, om det av särskilda skäl inte krävs någon disciplinpåföljd har kritiserats av flera remissinstanser. Man hänvisar bl. a. till att bestämmelsen kan komma att medföra olägenheter från rättssäkerhetssynpunkt.

MAK motiverar sitt förslag med att det finns behov av en avskrivnings­regel för t. ex. de fall då den värnpliktige har hunnit rycka ut och det därför inte längre framstår som lika angeläget att fullfölja disciplinärendet.

Jag är av samma mening som MAK och anser alltså att det behövs en möjlighet till avskrivning av ärenden i vilka förutsättningarna för disciplin­påföljd i och för sig är uppfyllda men där särskilda skäl ändå talar för att ärendet inte drivs vidare.

Det ansvarssystem som MAK föreslår och som jag i det föregående i väsentliga delar har förordat för framtiden har som nämnts hämtat sina grunddrag från disciplinreglerna i lagen om offentUg anställning. I stor utsträckning har MAK därvid dragit paralleller mellan t. ex. värnpliktiga å ena sidan och statsanställda å den andra sidan.

I enskildheter innebär förslaget enligt min mening att jämförelserna mellan anställda i det militära försvaret och dem som är tjänstgöringsskyl­diga där på annan grund har gått för långt.

I ett viktigt avseende är det sålunda en avgörande skillnad mellan t. ex. en värnpliktig och en anställd. En anställd mot vilken ett disciplinärt förfarande inleds har möjlighet att få hjälp av den fackliga organisation som han tillhör. Organisationen kan också t. ex. väcka och utföra talan vid arbetsdomstolen för sin medlem. MAK: s förslag innehåller inte någon motsvarighet till detta för den som omfattas av det nya disciplinsystemet.

Man kan i och för sig hävda att MAK: s förslag i detta avseende inte innebär någon försämring i förhållande till det nuvarande militäransvaret enligt militära rättegångslagen. Mot detta kan i sin tur anföras, som jag också nyss har berört, att det nuvarande systemet bygger på straffrättslig grund med ett betydligt mera utvecklat regelsystem också till skydd för , den misstänkte.

En annan faktor som bör beaktas i detta sammanhang är den skillnad i ålder och därmed livserfarenhet som normalt finns mellan en anställd och en värnpliktig under grundutbildning.

Det anförda har fått mig att överväga om inte den reform som nu föreslås
förutsätter en starkare ställning för den som ett disciplinförfarande inleds
    69


 


Prop. 1985/86:9


mot än vad MAK: s förslag innebär. Det föreligger med andra ord ett behov av åtgärder så att t. ex. en värnpliktig under gmndutbildning åtmins­tone i vissa situationer kan få biträde av någon person med större kunska­per och erfarenhet än vad han själv har.

De värnpliktigas medinflytande över sin tjänstgöring har förbättrats fortlöpande. De har numera tillgång till flera väl fungerande samverkansor­gan på de skilda nivåerna inom försvarsmaktens organisation. Genom dessa kan de komma till tals med de ansvariga cheferna. I viss utsträckning har de också t. ex. förbandsvis bildat egna sammanslutningar för att tillva­rata sina intressen gentemot myndighetssidan. De värnpliktiga förtroende­männen har här viktiga uppgifter.

Oaktat den utveckling som har skett och som kan förväntas under den närmaste tiden är det helt klart att de värnpliktigas samverkansorgan och egna sammanslutningar inte har en omfattning och stabilitet som kan mäta sig med de fackliga organisationerna. Det är därför inte en realistisk tanke att de värnpliktiga i disciplinärendena alltid kan få tillräckligt med stöd och hjälp av sina egna förtroendemän och organisationer. Det är alltså nödvän­digt att finna också andra former för hjälpen till de värnphktiga.

Åklagarmyndigheten i Boden föreslår i sitt remissvar att den som är föremål för ett discipHnförfarande bör kunna få biträde av en jurist under utredningen. Förslaget berör frågan om rättshjälpslagens (1972:427) tillämplighet på de militära disciplinärendena. I och för sig lämnar rätts­hjälpslagen utrymme för allmän rättshjälp åt t. ex. en värnpliktig som är föremål för ett disciplinförfarande. Det torde dock i ett disciplinärende inte komma i fråga att en värnpliktig annat än undantagsvis bedöms ha sådant behov av juridiskt bistånd som avses i rättshjälpslagen. Behovet av sak­kunnig hjälp får därför tillgodoses på något annat sätt.

En lösning är därvid att lill de värnpliktigas förfogande ställa ekonomis­ka medel som kan användas för att bekosta t. ex. generella insatser för att stärka de värnpliktigas ställning i disciplinärendena. Lämpligen bör ett visst belopp kunna disponeras av de värnpliktigas centrala förtroendeor­gan, dvs. av centrala värnpliktsrådet. Det bör ankomma på regeringen att meddela närmare föreskrifter om användningen av beloppet.

Denna lösning är enligt mitt synsätt det lämpligaste sättet att åtminstone inledningsvis tillgodose de värnpliktigas behov av särskilda stödåtgärder. När det nya ansvarssystemet har varit i tillämpning någon tid kan det finnas anledning att på nytt ta upp denna fråga.


 


70


2.2.8 Verkställighet av disciplinpåföljd

Mitt förslag: - Beslut om disciplinpåföljd skall verkställas så snart

det kan ske sedan beslutet har vunnit laga kraft.

- Beslut om extratjänst eller utegångsförbud får verkställas fastän beslutet inte har vunnit laga kraft, om det behövs av hänsyn till ordningen inom försvarsmakten eller av någon annan särskild anledning.


 


MAK: s förslag: Överensstämmer med mitt förslag (Betänkandet s. 79-     Prop. 1985/86:9 81).

Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att beslut om disciplin­påföljd alltid skall få verkställas utan hinder av att beslutet inte har vunnit laga kraft (Remissammanställningen s. 167 f).

Skälen för mitt förslag: F. n. gäller att ett beslut om disciplinstraff skall verkställas utan hinder av att beslutet inte har vunnit laga kraft. Samma regel finns beträffande ålagda tillrättavisningar. Grunden för dessa bestäm­melser är dels att en snabb verkställighet i hög grad anses bidra till att upprätthålla discipUnen, dels att den felande har ett intresse av att verk­ställigheten inte skjuts framåt i tiden. De nuvarande reglerna har dock kritiserats häftigt, varvid det bl. a. har hävdats att besvärsrätten i betydan­de utsträckning saknar praktiskt värde, vilket självfallet är otillfredsstäl­lande från rättssäkerhetssynpunkt.

MAK har som motivering för sitt förslag att disciplinpåföljderna normalt får verkställas först sedan beslutet vunnit laga kraft pekat på att inskränk­ningar i de värnpliktigas fritid relativt sett har blivit mera kännbara än de var när nuvarande lagstiftning tillkom. MAK hänvisar till att de värnplikti­gas fritid genom lediga lördagar och ständig nattpermission nu är betydligt längre och därmed värdefullare än tidigare. Dessa aspekter medför enligt MAK att rättssäkerhetshänsynen när det gäller de "fritidsinskränkande" påföljderna väger tyngre nu än vad de gjorde tidigare.

Som skäl mot en omedelbar verkställighet av discipUnbesluten anför MAK också att kunskapen om de nuvarande möjligheterna tiU inhibition av verkställigheten av discipUnstraff och tillrättavisningar är otillräcklig bland såväl befäl som värnpliktiga. Detta har enligt MAK lett till att möjligheterna inte utnyttjas i särskilt stor utsträckning. Med nuvarande tidsramar är det också orealistiskt att ens tänka på att pressa in en tillräck­ligt omfattande information om rättsvårdssystemet på schemat, hävdar MAK. Det är följaktligen enligt MAK: s mening nödvändigt att tillskapa särskilda rättssäkerhetsregler i stället för att förlita sig på att de inblandade har tillräckliga kunskaper för att kunna tillvarata sina egna intressen.

MAK: s förslag innebär alltså att disciplinpåföljder enligt huvudregeln inte får verkställas förrän beslutet har vunnit laga kraft. Klagotiden bör enligt förslaget vara fem dagar.

Remissinstanserna hävdar nästan genomgående att disciplinbeslut bör kunna verkstäUas omedelbart. I annat fall är risken för förhalningsförsök från t. ex. värnpliktigas sida påtaglig.

Min uppfattning är att ett miUtärt discipUnsystem skaU avvika så Utet
som möjligt från motsvarande regler för samhället i övrigt. Särlösningar för
de militära förhållandena bör inte väljas, om det inte finns starka skäl. Jag
har inte blivit övertygad om att ett krav på lagakraftägande beslut före
verkställigheten i ett discipHnärende kommer att få sådana konsekvenser
som remissinstanserna har uttryckt farhågor för. Jag tror tvärtom att de
allra flesta som efter ett förfarande, som uppfattas som rättvist, åläggs en
disciplinpåföljd för en förseelse som de vet med sig att de har gjort är
beredda att underkasta sig påföljden. Om sedan klagotiden görs kortare än
vad t. ex. förvaltningslagen föreskriver, anser jag att risken för onödiga
      71


 


Prop. 1985/86:9


dröjsmål med verkställigheten kan förhindras ytterligare. Dessutom finns enligt förslaget en möjlighet att förordna om omedelbar verkställighet i de fall då det finns särskilda skäl till det. Jag ställer mig alltså bakom MAK: s förslag 1 principfrågan när en myndighets beslut om disciplinpåföljd får verkställas.

Några remissinstanser tar upp frågan om verkställigheten av fritidsstraff på tjänstgöringsfria dagar. Man pekar på att MAK: s förslag att kortare utegångsförbud inte får verkställas på tjänstefria dagar kan få egendomliga konsekvenser och dessutom är ägnat att minska den preventiva effekten av påföljden.

Enligt mitt förslag i avsnitt 2.2.4 kan utegångsförbud inte åläggas för kortare tid än sju dagar. Någon särskild regel som begränsar verkställighe­ten till tjänstgöringsdagar kan därför inte komma i fråga, eftersom verkstäl­ligheten skall ske i en följd.


2.2.9 Tvångsmedel

Mitt förslag: — En krigsman som uppträder berusad eller som stör den allmänna ordningen eller ordningen inom försvarsmakten eller utgör en fara för disciplinen får omhändertas.

-     Alkolholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel som påträf­fas hos den som har omhändertagits på grund av bemsning skall kunna tas ifrån honom.

-     Krigsmän får underkastas kroppsvisitation och undersökningar med avseende på skåp och andra förvaringsutrymmcn för eftersö­kande av föremål som de oiovligen bär på sig eller eljest innehar i strid mot gällande föreskrifter.


72


MAK: s förslag: Överensstämmer med mitt utom att MAK inte lämnar något förslag om kroppsvisitation och undersökning av skåp m. m. MAK föreslår även att en omhändertagen som är misstänkt för brott skall få hållas kvar under högst 24 timmar i avvaktan på överlämnande till poUsen (Betänkandets. 81-83).

Remissinstanserna: Inte någon remissinstans ifrågasätter behovet av att kunna omhänderta personer som uppträder berusade eller störande på annat sätt. Ett par remissinstanser ifrågasätter om inte tvångsmedel bör kunna tillgripas också i andra fall än vad MAK föreslår (Remissamman­ställningen s. 168-170).

Skälen för mitt förslag: I det nu förordade nya ansvarssystemet skall de militära myndigheterna inte ha några befogenheter att ålägga straffrättsliga påföljder. Enhgt MAK synes det från systematiska utgångspunkter lämpU-gast att också avskaffa den särskilda rätten att tillgripa straffprocessuella tvångsmedel som tillkommer militära befattningshavare enligt militära rät­tegångslagen. MAK pekar i sammanhanget också på att ingen annan myn­dighet utanför rättsväsendet har några sådana befogenheter enligt gällande lag.


 


Försvarsmaktens verksamhet är av sådan natur att vissa möjligheter att     Prop. 1985/86:9 ingripa med tvångsåtgärder mot personer som gör sig skyldiga till allvarli­gare disciplinbrott måste finnas. Som MAK har föreslagit bör detta ske genom att vederbörande blir föremål för ett omhändertagande.

Också i enlighet med MAK: s förslag finns det alltjämt ett behov av en motsvarighet tiU det nuvarande institutet tagande i förvar med i huvudsak samma rekvisit som finns i 36 § militära rättegångslagen.

Det av MAK föreslagna förfarandet vid omhändertagande överensstäm­mer i stora drag med vad som gäUer nu vid omhändertagande enligt 13-17 §§ poUslagen (1984:387) och lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m. m.

MAK tar upp frågan om också anställd militär personal i fredstid bör omfattas av de föreslagna reglerna om omhändertagande. Med hänvisning till att det är mycket sällsynt att tvångsmedel av denna art riktas mot anställd personal och till att det också på detta område bör råda likstäl­lighet meUan anställd militär resp. civil personal har MAK stannat för att låta de föreslagna reglerna gälla endast för dem som omfattas av de nya disciphnbestämmelserna.

Domstolsverket anser att tvångsmedel bör kunna tillgripas mot all perso­nal som stör ordningen, bl. a. för att den som avser att göra ett ingripande inte skall behöva ställas inför identifikationsproblemen.

Jag delar MAK: s uppfattning att det i fredstid inte finns anledning att ge möjlighet att tillgripa tvångsmedel mot anställda inom försvarsmakten. Jag tror därvid inte att identifikationsfrågan kommer att vålla några särskilda problem.

Enligt MAK: s förslag skall endast personal i uniform kunna tas om hand på allmän plats. Ett par remissinstanser föreslår att också civilklädda värnpliktiga skaU kunna tas om hand om de uppträder störande på allmän plats.

Den sistnämnda frågan har varit aktueU i åtskilliga sammanhang, bl. a. med anledning av att civilklädda värnpliktiga uppträtt störande på t. ex. tåg och flygplan under veckoslutsresor. " Att ge militär personal befogenhet att ingripa med tvångsmedel mot civilklädda värnpliktiga på allmän plats är förenat med åtskilliga princi­piella och praktiska svårigheter. Det främsta skälet mot en utökning av de militära befogenheterna rör identifikationsfrågan. Det är uteslutet att ut­över den mycket begränsade befogenhet som finns nu, ge militär personal rätt att på allmän plats avkräva civila medborgare legitimationshandlingar. Därigenom blir det i praktiken omöjligt för den som ingriper att skilja ut de värnpliktiga från övriga. Det är också principiellt viktigt att låta samhällets civila organ svara för ordningens upprätthållande på allmänna platser.

Jag kan därför inte ställa mig bakom kravet att ingripande skall kunna ske mot militär personal som uppträder civilklädd utanför militärt område.

MAK: s förslag att den som är misstänkt för brott, för vilket kan följa fängelse i minst ett år, får hållas kvar upp till 24 timmar för att överlämnas till polismyndigheten har föranlett en del kritik från remissinstanserna.

JO menar således att man inte alltid kan utgå ifrån att en brottsmisstänkt
kan överlämnas till polisen inom 24 timmar. Under krig och andra utomor-
    73


 


Prop. 1985/86:9        dentliga förhållanden bör nuvarande regler om förvarsarrest därför behål­las enligt JO.

Överåklagaren i Göteborg pekar på att det enligt 24 kap. 7§ andra stycket rättegångsbalken föreligger rätt för var och en att gripa den som har begått brott, på vilket det kan följa fängelse, om den brottslige anträf­fas på bar gärning eUer flyende fot eller den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman. Någon tids­gräns är inte utsatt. Överåklagaren ifrågasätter på grundval av detta om MAK: s föreslagna regel om kvarhållande behövs, särskilt som den enligt överåklagaren synes utgöra en inskränkning av bestämmelsen i rättegångs­balken. Överåklagaren anser det vidare - liksom ett par andra remissin­stanser - vara stötande för rättskänslan att den som har begått ett grovt brott måste försättas på fri fot, om han t. ex. på grund av brister i samfärd­seln eller andra hinder inte kan överlämnas till polis inom 24 timmar.

Jag instämmer i den kritik som överåklagaren har fört fram beträffande den föreslagna regelns innebörd mot bakgrand av gripandereglerna i rätte­gångsbalken. EnUgt min mening bör dessa sistnämnda regler täcka de situationer som avses med MAK: s förslag. Jag anser därför att den särskil­da regel om överlämnande till polisen som MAK har föreslagit skall utgå.

JO framhåller i sitt remissvar att militära chefer under krig, beredskaps-tillstånd och även under längre övningar borde kunna besluta om beslag, kroppsvisitationer och kroppsbesiktning. Civila myndigheter finns då en­ligt JO inte alltid att tillgå med tillräckligt kort varsel.

JO berör ett problem som har uppmärksammats alltmer under senare tid, nämligen att vapen, ammunition, sprängämnen, rökfacklor m. m. oiov­ligen förs ut från militära områden och därefter förorsakar skador eller risk för skador ute i samhället. I vissa fall som främst har gällt rökfacklor har också omfattande skador åstadkommits. Ett särskilt problem i samman­hanget är att sådana föremål som nu avses har medförts på allmänna färdmedel — dvs. även på flygplan - av värnpliktiga på permissions- och utryckningsresor m.m. Därvid har det uppkommit en påtaglig risk för säkerheten ombord.

Beträffande resorna har det också förekommit att enskilda värnpliktiga varit berusade efter förtäring av medförda alkoholdrycker. I åtskilliga fall har dessa värnpliktigas beteende helt naturligt upplevts som störande av övriga resenärer. Under främst flygresor har också i enstaka fall säkerhe­ten äventyrats av berusade vämpUktiga.

En viktig princip i vårt samhälle är att det i första hand ankommer på polisen att svara för ordning och säkerhet. Genom särskilda föreskrifter har det dessutom lagts på befälhavare på tåg, fartyg och flygplan att ha motsvarande ansvar och befogenheter vad gäller verksamheten ombord. Det är således inte någon uppgift för försvarsmakten att övervaka och vid ordningsstörande verksamhet ingripa mot värnpliktiga när de på fritid vistas utanför kaserngrindarna. Vissa undantag har dock gjorts vad gäller militär personal i uniform.

Den principiella ansvarsfördelning som gäller f n. meUan poUsen och

försvarsmakten bör enligt min uppfattning inte ändras med anledning av de

74                      problem som jag nu har redovisat. Detta får dock inte innebära att för-


 


svarsmakten undandrar sig att inom ramen för sina uppgifter och befogen­heter medverka till att problemen bemästras. Jag vill framhålla att en hel del redan har gjorts för att förhindra att militär materiel kommer till felaktig användning. Genom sådana åtgärder har t. ex. vapenstölderna ur militära förråd reducerats avsevärt.

När det emellertid gäller att förhindra att värnpliktiga bryter mot regler­na och t.ex. tar med sig sprängmedel, rökfacklor m.m. från de militära anläggningarna har den hittillsvarande lagstiftningen inte tillåtit annat än ytliga kontrollåtgärder. Det har sålunda ansetts tillåtet för de militära cheferna att företa skåpvisitationer och att undersöka väskor i samband med in- och utpasseringar vid kasernvakten. Den rättsliga grunden för dessa åtgärder har emellertid bedömts bräcklig och inte medgett mera ingripande åtgärder. Detta har också påtalats nyligen av JO i en framställ­ning till regeringen.

Enligt mitt synsätt är det nödvändigt att ge de militära cheferna sådana befogenheter att de kan söka igenom personer som misstänks ha något föremål på sig i strid mot gäUande föreskrifter. De bör också utan att någon misstanke finns i det enskilda faUet få undersöka väskor och annat handba­gage stickprovsvis eller i anslutning till större undersökning som företas av särskild anledning. Befogenheterna bör gälla bara inom militära områden och andra områden som disponeras av försvarsmakten.

Med hänsyn tiU det anförda bör den lag som reglerar det nya disciplinan­svaret kompletteras med regler om rätt för militära förmän att i den omfattning som jag har förordat genomföra kroppsvisitation m. m.

För att det inte skall råda någon tvekan om det rättsenliga i de visita-tioner av skåp och andra särskilda utrymmen m. m. som det av säkerhets­skäl är nödvändigt att genomföra bör också regler härom föras in i den nya lagen.


Prop. 1985/86:9


2.2.10 Klagan över beslut om disciplinpåföljd

Mitt förslag: — Myndighetens beslut om disciphnpåföljd får i vissa fall omprövas av myndigheten.

-     Beslut om disciplinpåföljd får i övrigt överklagas hos tingsrätten. Tingsrättens beslut får överklagas till hovrätten. Mot hovrättens beslut får talan inte föras.

-     Besvärstiden vid överklagande av myndighetens beslut skall vara tio dagar.

-     Vid domstolarnas prövning av besvären tillämpas lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden.


MAK: s förslag: Överensstämmer med mitt utom att kommittén föreslår att besvär mot myndighetens beslut skall föras inom fem dagar. (Betänkan­det s. 74-78).

Remissinstanserna: Flera remissinstanser förordar att besvären prövas av en särskild disciplinnämnd som är knuten till försvarsmakten. Någon remissinstans anser att besvären skall prövas av en överordnad militär


75


 


Prop. 1985/86:9 myndighet. Ett par remissinstanser vänder sig mot att besvären skall handläggas enligt ärendelagen i domstolarna (Remissammanställningen s. 170-172). Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande regler fullföljs talan mot beslut . i disciplinmål genom besvär till allmän domstol och mot ålagd tillrättavis­ning i de flesta fall genom klagan hos högre chef Också i ett nytt system bör det självfallet finnas en rätt att överklaga myndighetens beslut om disciplinpåföljd. Jag delar den av MAK uttryckta uppfattningen att full-följdsordningen bör vara enhetUg.

Vad först gäller frågan om överprövning inom myndigheten av disciplin­besluten föreslår MAK att beslut av bataljonschefen och kompanichefen skall kunna omprövas av myndigheten.

Jag har också den uppfattningen att beslut av lägre chefer inte skall kunna överklagas direkt till ett utomstående organ utan att det i sådana fall bör finnas en möjlighet att göra en omprövning av beslutet inom myndighe­ten. Jag har dock i det föregående (avsnitt 2.2.6) förordat en enklare modeU än MAK för delegering av beslutsbefogenheter inom myndigheten. Som en konsekvens av detta anser jag att en omprövning av ett discipUnbeslut skall kunna ske inom myndigheten i alla de fall då beslutet har fattats av någon annan befattningshavare än myndighetschefen eller dennes stäUfö-reträdare. 1 praktiken torde MAK: s och mitt förslag ha samma innebörd. I omprövningsärendet bör beslutet självfaUet fattas på myndighetens vägnar av myndighetschefen eller dennes ställföreträdare.

I fråga om rätten till fullföljd av talan mot myndighetens beslut anser MAK att en sådan rätt bör finnas oavsett om beslutet har fattats efter omprövning av ett tidigare beslut eller om det är sådant att omprövning inte är tillåten. Jag har samma synsätt som MAK i denna fråga.

Den principiellt viktigaste frågan i detta sammanhang gäUer vilket organ utanför myndigheten som skall pröva besvären. MAK diskuterar tre olika modeller. En är att det skall finnas en lägre disciplinnämnd i varje militär­område och en högre sådan nämnd för hela landet i anslutning till försvars­staben. Den andra modellen bygger på att en högre militär myndighet är besvärsinstans. I den tredje modellen slutligen prövas besvären av allmän domstol,

MAK finner att de starkaste skälen talar för den tredje modeUen. Man pekar särskilt på att kostnadsaspekten är av avgörande betydelse.

Flera remissinstanser anser att den första modellen, dvs. ett system med disciplinnämnder, är att föredra.

Vid en samlad bedömning av de oUka fullföljdsalternativen anser jag att valet står mellan någon form av disciplinnämnd och de allmänna domsto-lama.

Det nya militäransvaret hör hemma inom förvaltningsrätten och har i
viktiga avseenden likheter med anställdas disciplinansvar enligt lagen om
offentlig anställning. Det partsförhållande som råder mellan arbetsgivare
och anställda antas också föreUgga mellan försvarsmaktens myndigheter
och dem som är tjånstgöringsskyldiga där på annan grund än genom ett
anställningsavtal. Det arbetsrättsliga synsättet att frågan huruvida en disci-
76
                     plinpåföljd är påkallad delvis är att se som en tvist mellan arbetsgivare och


 


arbetstagare kan dock knappast tillämpas utanför anställningsförhållan- Prop. 1985/86:9 dena. Från sådana rättssystematiska utgångsjiunkter är det därför mycket som talar för disciplinnämndsalternativet. En besvärsordning med disci­plinnämnder har också den fördelen att nämnderna kan ges en samman­sättning som är lämplig mot bakgrund av behoven av juridisk kunskap, erfarenhet av militära förhållanden, medverkan av företrädare för värn­pliktiga och andra som omfattas av militäransvaret osv.

Domstolsmodellen har den fördelen att den inte fömtsätter tillskapandet av nya organ. En domstolsprövning av besvärsärendena torde också bättre än en prövning i en discipUnnämnd tillgodose de värnpliktigas önskemål att disciplinfrågorna skall handläggas av organ utanför försvaret.

Enligt min bedömning talar de starkaste skälen för att besvärsfrågorna handläggs av de allmänna domstolarna.

MAK föreslår att besvärstiden vid överklagande av myndigheters beslut skall vara fem dagar. Den korta besvärstiden får ses mot bagrunden av att discipUnbesluten som huvudregel inte får verkställas förrän de vunnit laga kraft.

Jag har i det föregående (avsnitt 2.2.8) ställt mig bakom MAK: s princi-pieUa syn på verkställigheten av disciplinbesluten. Jag anser emellertid att en besvärstid om endast fem dagar är för kort i många faU. Bl. a. kan det vara svårt för värnpliktiga att under fältförhållanden kunna få tid att rådgöra med en förtroendeman eller någon annan om ett disciplinbeslut bör överklagas. En alltför kort besvärstid kan därför ge upphov till onödiga överklaganden. En förlängning av besvärstiden i förhållande till MAK: s förslag bör inte heller medföra några avgörande nackdelar i fråga om möjligheterna att kunna verkställa disciplinbeslutet utan dröjsmål. Möjlig­heten fill omedelbar verkställighet i vissa situationer bör framhållas i detta sammanhang. Jag förordar därför en besvärstid om tio dagar.

När det sedan gäller förfarandet vid domstolen i ett disciplinärende föreslår MAK att ärendelagens regler i huvudsak skall vara tillämpliga. Ett par remissinstanser ifrågasätter det lämpliga i detta. Rättegångsutredning­en ifrågasätter sålunda om inte förfarandet borde följa reglerna om rätte­gången i brottmål.

Rättegångsutredningen utvecklar inte närmare skälen mot att handlägga de aktuella besvärsärendena enligt ärendelagen. Utredningen gör dock gällande att ärendelagen är så konstraerad att den inte passar för straff­rättsliga frågor.

Jag viU än en gång framhålla att det föreslagna nya ansvarssystemet bygger på förvaltningsrättslig grand. Det hör alltså inte hemma inom straffrätten. Utgångspunkten bör därför också vara att disciplinärendena vid domstolsprövningen inte bör behandlas som brottmål. Givetvis kan det finnas skäl som gör att brottmålsformen likväl är den lämpligaste när domstolen prövar besvärsärendena. Sådana skäl skulle t. ex. vara att andra handläggningsformer vid en jämförelse skuUe erbjuda sådana processtek­niska svårigheter att en omfattande särreglering skulle bli nödvändig.

Jag har inte övertygats om att en handläggning av besvärsärendena
enligt ärendelagen kommer att vålla några principiella eller andra problem
av särskild betydelse. Däremot kan jag inte finna annat än att en handlägg-
    77


 


Prop. 1985/86:9


ning enligt brottmålsreglerna - bortsett från de principiella betänkUgheter-na mot processformen - skulle kräva åtskilliga avvikelser från rättegångs­balkens bestämmelser. Jag vill bara erinra om reglema för talans väck­ande, försvarare, avgörande av mål i den tilltalades utevaro, rättegångs­kostnader, formen för sakens avgörande m. m.

Jag har därför kommit till den uppfattningen att reglerna om handlägg­ning av domstolsärenden bör tillämpas vid domstolsprövningen av disci­plinförseelserna.

Enligt MAK: s förslag får tingsrättens beslut överklagas tiU hovrätten, vars beslut inte får överklagas vidare.

Några remissinstanser har med hänvisning till behovet av vägledande avgöranden menat att fullföljd borde få ske också till högsta domstolen.

MAK: s förslag innebär att disciplinbesluten kan prövas av tre instanser. Om man också räknar med möjligheten till omprövning av beslut inom myndigheten, blir antalet instanser fyra. Detta torde tillräckligt väl tillgo­dose de rättssäkerhetskrav som kan ställas på förfarandet. Dessutom är behovet och värdet av vägledande avgöranden utöver dem som hovrät­terna meddelar kanske inte lika stort här som inom vissa andra rättsområ­den. Med hänsyn till det nya disciplinsystemets administrativa karaktär torde de beslutande myndighetema också kunna ges vägledning genom föreskrifter från högre myndigheter inom försvarsmakten. Det är därför enligt min mening inte motiverat med en fullföljdsrätt till högsta domsto­len.


2.3 Det straffrättsliga ansvaret

2.3.1 Allmänna utgångspunkter

Mitt förslag: — Det nuvarande särskilda straffansvaret för militär personal behålls för krigsförhållanden enligt nuvarande principer.

-      Värnpliktiga skall kunna straffas för värnpliktsbrott om de på ett
allvarligt sätt åsidosätter sina skyldigheter enligt värnpliktslagen.

—    I övrigt skall endast ett fåtal särskilda straffbestämmelser gälla för
den militära personalen i fredstid.


78


MAK: s förslag: Överensstämmer med mitt (Betänkandet s. 83-116).

Remissinstanserna: Några invändningar riktas inte mot granddragen i MAK: s förslag. Svea hovrätt anser dock att det lagtekniska system som MAK har valt är svåröverskådligt (Remissammanställningen s. 172).

Skälen för mitt förslag: Ett disciplinansvar av det slag som jag har förordat i det föregående minskar på ett drastiskt sätt behovet av särskilda straffbestämmelser för den miUtära personalen. En omfattande avkrimina­lisering kan aUtså ske i fråga om de gärningar som f.n. är straffbelagda i främst 21 kap. brottsbalken.

Det är emellertid uppenbart att det med hänsyn tiU försvarsmaktens effektivitet är nödvändigt att under krigsförhållanden straffrättsligt kunna beivra åtminstone en del av det som i fredsverksamheten endast omfattas av disciplinansvaret.


 


Av likartade skäl är det också nödvändigt att kunna tillgripa en straffpå­följd när värnpliktiga inte fullgör sina grundläggande skyldigheter enligt värnpHktslagen. Jag syftar därvid såväl på det fallet att den värnpliktige utan några principiella motiv sätter sig över gällande bestämmelser som på den situationen att han — utan att frågan om vapenfri tjänst är aktuell -vägrar att fullgöra värnplikten därför att det strider mot hans religiösa eller etiska övertygelse.

Vid sidan av de bestämmelser som jag nu har berört finns det ett mycket begränsat behov av särskilda straffbestämmelser för fredsverksamheten.

Svea hovrätt har kritiserat MAK: s förslag till författningsstraktur och menat att denna är svåröverskådlig.

Jag kan delvis instämma i hovrättens synpunkter. Jag har därför över­vägt en lösning där såväl reglerna om det nya disciplinsystemet som straffbestämmelserna i fråga samlas i en lag. Avgörande principiella skäl talar emellertid mot att föra bort brott med straffskalor av det slag det här rör sig om från brottsbalken till specialstraffrätten. Flera av de brott det här är fråga om kan medföra Uvstids fängelse. Andra har mycket höga tidsbestämda maxima. Sådana straffbestämmelser bör, om inte mycket starka skäl talar för annat, finnas endast i brottsbalken. Den författnings-mässiga uppdelning av det militära straff- och disciplinsystemet som MAK har föreslagit är således den lämpligaste också enligt min mening.

I de följande avsnitten kommer jag att mera i detalj redovisa mina överväganden om den militära personalens straffrättsliga ansvar.


Prop. 1985/86: 9


2.3.2 Den militära personalens straffansvar i krig

Mitt förslag: — I krig skall krigsmän kunna straffas för lydnadsbrott, grovt lydnadsbrott, rymning, våld eller hot mot förman, samröre med fienden, undergrävande av stridsviljan, försummande av krigs­förberedelse, obehörig kapitulation, stridsförsumlighet, tjänstebrott samt för försök, förberedelse eUer stämpUng till eller underlåtenhet att avslöja rymning.

— De av de nuvarande krigsartiklama som är riktade till envar behålls med vissa justeringar.


MAK: s förslag: MAK föreslår att gärningar som f. n. utgör brottsbalks-brottet samröre med fienden i fortsättningen skall kunna beivras endast som discipUnförseelse. I övrigt överensstämmer MAK: s förslag med mitt (Betänkandets. 99-116).

Remissinstanserna: Svea hovrätt anser att brotten övergivande av post och överlöpande till fienden bör behållas som särskilda brott. Hovrätten över Skåne och Blekinge motsätter sig MAK: s förslag att flytta förbudet mot samröre med fienden från brottsbalken till regeringens tjänsteföre­skrifter för försvarsmaktens personal. Samma hovrätt anser också att det nuvarande förbudet mot olovlig sammankomst i brottsbalken bör behållas. ÖB menar att bestämmelserna om övergivande av post bör finnas kvar. Östersunds polisdistrikt anser att brottet onykterhet i tjänsten bör behål-


79


 


Prop. 1985/86:9       las. Riksrevisionsverket ifrågasätter om brottet missbrak av förmanskap bör avskaffas (RemissammanstäUningen s. 175-178).

Skälen för mitt förslag: F.n. innehåller 21 kap. brottsbalken ett relativt stort antal bestämmelser om brott av krigsmän. Bestämmelserna är till­lämpliga både i fred och i krig. Som jag har konstaterat tidigare (avsnitt 2.3.1) kommer reglerna om disciplinansvar att i allt väsentligt fyUa behovet av sanktionsmedel mot krigsmän som bryter mot givna föreskrifter osv. Dessutom kan krigsmän ådra sig straffrättsligt ansvar på samma sätt som andra. Jag återkommer tiU det i avsnitt 2.3.4. Kravet på särskilda straffbe­stämmelser för försvarsmaktens personal gör sig därför gällande framför allt under krigsförhållanden, då behovet av ordning, säkerhet och effektivi­tet är ännu större än annars.

MAK föreslår för krigsförhållanden att det nuvarande straffansvaret i stora delar bibehålls att gälla för all personal inom försvarsmakten. Kom­mittén föreslår därför att det i 21 kap. brottsbalken under rubriken Brott av krigsmän tas upp ett antal straffbestämmelser, vilka har det gemensamt att de endast kan tillämpas under krig, krigsfara och därmed jämställda förhål­landen. De föreslagna straffbestämmelserna upptar brotten lydnadsbrott, grovt lydnadsbrott, rymning, våld eller hot mot förman, undergrävande av stridsviljan, försummande av krigsförberedelse, obehörig kapitulation, stridsförsumlighet och tjänstebrott. En del av dessa bestämmelser finns f n. i 22 kap. brottsbalken (Krigsartiklar).

Remissinstanserna har inte några principiella invändningar mot MAK: s förslag till straffbestämmelser i krig m.m. De invändningar som har rests mot förslaget har tagit sikte på att det utelämnar vissa av de nuvarande brotten som av dessa remissinstanser anses böra finnas kvar.

Av skäl som hovrätten över Skåne och Blekinge har anfört är det nödvändigt att i lag reglera förbudet mot obehörig förbindelse med fienden. I övrigt anser jag att MAK har gjort en välgrandad avvägning mellan vad disciplinsystemet bör omfatta och vad som bör beivras i straffrättslig ordning. Det finns alltså enligt min uppfattning inte någon anledning att foga ytterligare brott till MAK: s lista över straffbestämmelser för krigsför­hållanden.

Jag anser det också lämpligt att straffansvaret i krig för försvarsmaktens personal regleras samlat i 21 kap. brottsbalken.

Vad slutligen gäller de krigsartiklar som är riktade till alla och alltså inte bara till krigsmän föreslår MAK att straffbestämmelserna för landsförrä­deri, landssvek och landsskadlig vårdslöshet behålls med smärre justering­ar i 22kap. brottsbalken. Även förbudet mot ryktesspridning till fara för rikets säkerhet föreslås bU kvar i samma kapitel i brottsbalken. Detsamma bör enligt MAK gälla brottet försvarsskadlig ryktesspridning.

Beträffande folkrättsbrottet, som f. n. är reglerat i 22kap. 11 § brottsbal­
ken, ifrågasätter MAK — som i denna del har särskilt samrått med folk­
rättskommittén (Fö 1978:06) - om man inte numera har sprängt ramen för
vad som rimligen bör omfattas av ett blankettstraffbud med livstids fängel­
se i straffskalan. Bakgrunden till MAK: s uttalande är att den folkrättsliga
reglering som paragrafen hänvisar till numera är alldeles för omfattande för
80
                     att kunna överblickas av dem som straffbestämmelsen gäUer för. MAK


 


pekar också på att skyldigheten för de stater som har anslutit sig till 1949 års Genévekonvention att införa straff för överträdelser av konventions­bestämmelserna är begränsad till svåra överträdelser. Beaktansvärda skäl talar därför enligt MAK för att straffansvaret enUgt nuvarande 22kap. 11 § brottsbalken också begränsas tiU de allvariigaste fallen. MAK anser vidare att det i paragrafen i fråga bör lämnas en exemplifiering på vad som är svåra överträdelser. I paragrafen bör också intas en bestämmelse om förmans ansvar för underiydandes handlingar, föreslår MAK.

MAK: s nu redovisade förslag avseende den framtida utformningen av 22 kap. brottsbalken har i huvudsak lämnats utan erinran av remissinstan­serna. Också enligt min uppfattning innebär MAK: s förslag en ändamåls­enlig reglering av det allmänna straffansvaret i krig.

Straffskalorna i brottsbalken ses f n. över av fängelsestraffkommittén (Ju 1979:04). För att inte föregripa kommitténs arbete har jag nu endast så långt det varit möjligt fört över gällande straffskalor till de nya straff-bestämmelsema.


Prop. 1985/86:9


2.3.3 Särskilda straffbestämmelser för värnpliktiga

Mitt förslag: - En värnpliktig skall kunna dömas för värnpliktsbrott vid allvarliga fall av åsidosättande av de grandläggande skyldighe­terna enligt värnpliktslagen.

- Straffet för värnpliktsbrott skall vara böter eUer fängelse i högst ett år.


MAK: s förslag: Överensstämmer med mitt utom att MAK föreslår att straffet för vämpliktsbrott skall vara fängelse i högst sex månader (Betän­kandet s. 96-99).

Remissinstanserna: Flera remissinstanser anmäler tveksamhet till MAK: s förslag. Det föreslagna maximistraffet för värnpliktsbrott anses t. ex. för lågt. Det ifrågasätts också om det inte är lämpligare att bestäm­melser om värnpUktsvägran i olika former finns i brottsbalken (Remissam­manställningen s. 172-175).

Skälen för mitt förslag: En värnpliktig som vägrar att fullgöra sin plikt att tjänstgöra enligt värnpliktslagen döms enligt gällande rätt för lydnads­brott enligt 21 kap. 1 § brottsbalken eller rymning enligt 21 kap. 12 § samma balk. Även ansvar för tjänstefel enligt 21 kap. 18 § brottsbalken kan kom­ma i fråga.

Brottsmbriceringen är beroende av på vilket sätt den värnpliktiges väg­ran kommer till uttryck. Om han underiåter att efter kaUelse inställa sig till tjänstgöring, bedöms brottet som rymning. Inställer han sig men vägrar att lyda order om att hämta utrastning osv., blir brottet lydnadsbrott. I detta sammanhang bortses från att en värnpUktsvägran kanske inte leder till någon lagföring alls, därför att deri värnpliktige i anslutning till sin vägran ansöker om vapenfri tjänst (se 65 och 66 §§ kungörelsen 1969:380 om värnpliktigas tjänstgöring m. m.).

För att ansvar för lydnadsbrott skaU inträda krävs att den värnpliktige


81


6   Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 9


 


Prop. 1985/86:9 får en formell befallning att företa en viss tjänsteåtgärd och han vägrar att lyda. Detta har lett till att förfarandet i fall av värnpliktsvägran har blivit komplicerat och formaliserat.

Straffskalan för lydnadsbrott omfattar f. n. disciplinstraff och fängelse i högst ett år. För rymning är straffskalan disciplinstraff eller fängelse i högst två år.

Påföljden för värnpUktsvägrare togs upp av försvarsministern i prop. 1977/78:159 om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst m. m. I propositionen förordade försvarsministern att påföljden vid fall av vägran första gången bestämdes till villkorlig dom i förening med ett kraftigt bötesstraff. Den dömde skulle, enligt försvarsministern, samtidigt erinras om att frihetsstraff kunde följa vid ny lagföring. Försvarsministern anförde vidare att hinder inte borde möta att på nytt kalla in den vämpliktige till tjänstgöring. Om vederbörande vägrade även andra gången, borde påfölj­den bestämmas till fängelse. Fängelsestraffet borde, enligt försvarsminis­tern, i normalfallet bestämmas till minst fyra månader. Hänsyn borde dock tas tiU återstående tjänstgöringstid, t. ex. om vägran hade skett vid repeti-tionsutbildning. Straffet borde därvid kunna sättas lägre än vad som nyss hade sagts. Försvarsministern ansåg vidare att det i princip inte borde göras någon skillnad beroende på vilket skäl som låg bakom vägran. Han tillade att den som hade dömts för vägran andra gången inte borde kallas in vidare till tjänstgöring. Riksdagen ställde sig bakom dessa uttalanden (prop. 1977/78:159s. 123, FöU 28, rskr 371).

Försvarsministerns uttalanden om påföljdsvalet vid vapenvägran har blivit vägledande för domstolarna. I normalfallet döms således den som vägrar att fullgöra grandutbildning enligt värnpliktslagen numera oftast till villkorlig dom och böter första gången medan straffet för det fall att han upprepar sin vägran vanligtvis blir fängelse fyra månader. Det bör dock nämnas att den faktiska strafftiden genom ändrade regler om villkorlig frigivning nu har sjunkit från fyra till två månader (prop. 1982/83:85, JuU 26, rskr. 241). Högsta domstolen har dock i ett mål angående upprepad vapenvägran efter 1983 års ändring av reglerna för villkorlig frigivning trots det bestämt påföljden till fängelse fyra månader.

Det är enligt min uppfattning sakligt sett otillfredsställande att vid fall av principiell vägran att fullgöra värnplikten tillämpa straffbestämmelser som egentligen är avsedda främst för andra situationer. Dessutom är den nuva­rande rättsliga regleringen av värnpliktsvägran onödigt komplicerad. Som har framhållits i det föregående finns det inte någon saklig grand att behandla den som uteblir från tjänstgöringen på ett annorlunda sätt än den som inställer sig till tjänstgöringen men vägrar att fullgöra denna. I båda fallen föreligger en vägran att uppfylla de grandläggande skyldigheterna enligt vämpliktslagen. Det framstår därför som mest ändamålsenligt att knyta straffbestämmelsen direkt tiU denna vägran.

MAK föreslår för de värnpliktigas del att det i vämpliktslagen införs en

särskild straffbestämmelse för de allvarliga fallen av lydnadsbrott och

olovlig utevaro. I MAK: s förslag stäUs upp som krav för att gärningen

skall vara straffbar att den är ägnad att medföra avsevärt men för utbild-

82                     ningen eUer för tjänsten i övrigt. MAK benämner brottet vämpliktsbrott.


 


Flera av remissinstanserna har ställt sig tveksamma till MAK: s förslag i     Prop. 1985/86:9 denna del. Bl. a. har man invänt att straffbestämmelser av detta slag bör återfinnas i brottsbalken.

Jag för min del anser aU MAK: s förslag väl tillgodoser kravet på en klarare och mera ändamålsenlig reglering av värnpliktsvägran i dess olika former. Med hänsyn till att den brottsliga gärningen består i en vägran att fuUgöra de uppgifter som läggs fast i värnpliktslagen och eftersom straff­bestämmelsen riktar sig mot en särskild personkrets talar också enligt min mening de starkaste skälen för att bestämmelserna om värnpUktsbrott tas in i värnpliktslagen.

Värnpliktsbrottet i MAK: s förslag omfattar också det fallet att en värn­pliktig på annat sätt än genom utevaro eller ordervägran åsidosätter vad som åligger honom i tjänsten. Det är här fråga om gärningar som i nuvaran­de lagstiftning ofta bedöms som tjänstefel. De allvarligaste fallen måste också i ett nytt ansvarssystem kunna beivras i straffrättslig ordning. Jag delar därför MAK: s uppfattning att sådana gärningar skall inrymmas i värnpliktsbrottet.

Utöver bestämmelserna om vämpliktsbrott innehåller MAK: s förslag en grandläggande regel om värnpliktigas lydnadsplikt. MAK motiverar sitt förslag med att straffbestämmelsen om lydnadsbrott i 21 kap. 1 § brottsbal­ken föreslås bli avskaffad och att det därför behövs ett grandläggande stadgande om vämpliktigas lydnadsplikt. Jag anser också att en sådan regel behövs.

En annan konsekvens av det nya ansvarssystemet enligt mina förslag i det föregående är att bestämmelser kommer att saknas för det faU att en värnpliktig av oaktsamhet underiåter att inställa sig fill tjänstgöring. Enligt gällande rätt kan i sådana fall dömas till ansvar för tjänstefel — i flertalet fall i disciplinmål. Denna möjlighet föreligger i nuvarande system oavsett om den värnpliktige inställer sig innan tiden för hemförlovning inträtt eller inte.

Med det nya systemet saknas regler för den situafionen att den vämplik­tige inte alls inställer sig för tjänstgöring. Disciplinförfarande enligt de föreslagna reglerna förutsätter ju att den värnpliktige ryckt in. MAK före­slår därför att värnpliktslagen kompletteras med en regel om straffansvar för utevaro som inte är uppsåtUg utan endast har sin grand i oaktsamhet.

Förslaget har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Jag instämmer i MAK: s bedömning om behovet av ifrågavarande bestämmelser.

En särskild fråga gäller hur det nya värnpliktsbrottet förhåller sig till de
föreslagna bestämmelserna om lydnadsbrott och rymning i brottsbalken
vilka ju är tillämpliga endast i krig. MAK har stannat för en lösning som
innebär att de mindre aUvarliga fallen skall handläggas i disciplinär ordning
också under krigsförhållanden. Författningsmässigt har MAK reglerat det­
ta genom att utforma bestämmelserna om åtalsanmälan så att lydnadsbrott
och rymning inte obligatoriskt kräver någon sådan anmälan. För att förtyd­
liga förslaget har MAK till bestämmelserna om värnpliktsbrott fogat en
regel av innebörd att ansvar för sådant brott inte skall inträda om gärning­
en är belagd med straff enligt brottsbalken. Jag har inte någon annan
uppfattning än MAK i principfrågan om de olika reglernas förhållande till
       83


 


Prop. 1985/86:9


varandra. Jag vill dock förorda att hänvisningen till brottsbalken görs tydligare.

1 MAK: s förslag finns inte några särskilda uttalanden om hur värnplikts­brottet förhåller sig till det föreslagna nya tjänstebrottet i brottsbalken. Av den föreslagna regeln att ansvar för värnpliktsbrott inte skall inträda om gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken kan man dock utläsa att MAK inte har ansett att någon skall kunna dömas för värnpliktsbrott i krig för att han på annat sätt än genom avvikande eUer utevaro har åsidosatt vad som åligger honom i tjänsten. Hänvisningen till brottsbalken bör enligt min mening därför också omfatta bestämmelserna om tjänstebrott. Att gärningar som faller under reglerna om tjänstebrott är för kvalificerade för att kunna handläggas i disciplinär ordning följer av dessa reglers utform­ning. Reglerna om åtalsanmälan är utformade i konsekvens med detta.

De olika regelsystemens förhällande till varandra behandlas närmare i specialmotiveringen.

MAK föreslår att straffet för värnpliktsbrott skall vara böter eller fängel­se i högst sex månader. Kommittén anför att det saknas skäl att bestämma ett högre maximistraff.

MAK: s förslag innebär en sänkning av det högsta straffet i förhållande till motsvarande regler enligt gällande rätt. Flera remissinstanser har också kritiserat förslaget med utgångspunkt i detta.

Värnpliktsbrottet är visserligen avsett att tillämpas endast i fred. Jag anser likväl mot bakgrand av värnpliktsutbildningens syfte att brottet är av så allvarlig natur att det av MAK föreslagna maximistraffen fängelse sex månader inte tillräckligt uttrycker samhällets syn på gärningar av det slag som omfattas av brottsbeskrivningen. Enligt min mening bör straffskalan innehålla fängelse ett år som högsta straff


2.3.4 Straffansvaret i fred i övrigt

Mitt förslag: — Myteri och uppvigling av krigsmän behåUs som särskilda militära brott.

— Övriga nuvarande brott i 21 kap. brottsbalken upphävs för freds­förhållanden.


84


MAK: s förslag: Överensstämmer med mitt (Betänkandet s. 84-95).

Remissinstanserna: Några principiella invändningar har inte riktats mot MAK: s förslag.

Skälen för mitt förslag: I de närmast föregående avsnitten har jag redovisat mina förslag avseende straffansvaret för den militära personalen i krig och det särskilda straffansvaret för värnpliktiga i huvudsak i fred. Det återstår således att behandla frågan vilket särskilt straffansvar som utöver det nyss redovisade bör gälla för personal vid försvarsmakten.

MAK har gått igenom 21 kap. brottsbalken och för varje brott lämnat förslag om vad som bör gäUa i fråga om detta i det nya ansvarssystemet.

När det gäller brotten lydnadsbrott (1 §) och rymning (12 §) i fred konsta-


 


terar kommittén att de ingår i det föreslagna värnpliktsbrottet i den mån gärningar av ifrågavarande slag inte kan bedömas som disciplinförseelser.

Brottet oskickligt beteende (9§), undanhållande (11§), onykterhet i tjänsten (14§), förargelseväckande beteende (16 §) och tjänstefel föreslås avskaffade med hänvisning till att beteenden av det slag som omfattas av dessa straffbestämmelser i fortsättningen bör behandlas enUgt reglerna om disciplinförseelser.

I fråga om brotten ohörsamhet mot vakt (4§), missbrak av förmansskap (5§), obehörig befälsutövning (6§), våld eller hot mot krigsman (7§), missfirmelse mot krigsman (8 §) och övergivande av post (13 §) anser MAK att de gärningar som omfattas av dessa bestämmelser alltjämt är straff­värda i den mån de inte är av sådant slag att de kan betraktas endast som disciplinförseelser. Gärningarna i fråga träffas dock enligt MAK: s mening av allmänna straffbestämmelser. Då det enligt MAK: s mening saknas skäl för en särskild reglering för det militära bör dessa bestämmelser upphävas.

Vad slutligen gäller brotten myteri (3§) och uppvigling av krigsmän (10 §) anser MAK att det fortfarande finns behov av särskilda straffbestäm­melser för den mihtära personalen. MAK har dock kommit tiU att dessa bestämmelser med vissa redaktionella ändringar bör flyttas från nuvarande 21 kap. brottsbalken till 16kap. i samma balk.

MAK: s förslag har i allt väsentligt lämnats utan erinran av remissinstan­serna. Också jag anser att MAK: s nu redovisade förslag innebär en lämp­lig avvägning mellan vad som bör omfattas av det nya disciplinansvaret, å ena sidan, och vad som under fredsförhållanden bör beivras straffrättsligt, å den andra sidan.


Prop. 1985/86: 9


2.3.5 Straffrättsliga påföljder

Mitt förslag: Disciplinstraffet utmönstras som brottspåföljd.


MAK: s förslag: Överensstämmer med mitt (Betänkandet s. 116-118).

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har haft några invändningar mot förslaget.

Skälen för mitt förslag: Genom att alla rent disciplinära förseelser under militärtjänstgöring bUr avkriminaliserade i det föreslagna systemet och även bestridda ärenden skall handläggas inom försvarsmakten kommer de fall där domstol kan ha anledning att döma till disciplinstraff i brottmål att bli avsevärt färre än nu. De mål av disciplinär natur som återstår är dels sådana som på grand av reglerna om åtalsanmälan har kommit att överläm­nas till åklagare och dels sådana som i och för sig skulle kunna handläggas inom disciplinansvarssystemet men där brottet har polisanmälts. Redan detta är - som MAK konstaterar - ett starkt skäl för att ta bort domstolar­nas möjlighet att döma ut disciplinstraff i brottmål.

Ett annat skäl som talar för att avskaffa de särskilda straffrättsliga påföljdema för krigsmän är att den anställda militära personalen med det föreslagna nya systemet under alla omständigheter inte längre kan ådömas


85


 


Prop. 1985/86:9


sådana påföljder för förseelser som helt faller under lagen om offentlig anställnings regelsystem.

MAK kommer fram till att en fortsatt rätt för domstolarna att döma till disciplinstraff i brottmål knappast skulle ha någon praktisk betydelse och att en sådan rätt från principiella och systematiska utgångspunkter knap­past kan försvaras.

Jag har samma uppfattning som MAK och anser alltså att 32 kap. brotts­balken om disciplinstraff för krigsmän och lagen (1973:18) om discipUn­straff för krigsmän bör upphävas.


2.4 Skadeståndsansvaret för försvarsmaktens personal

Mitt förslag: — Nuvarande skadeståndsregler behålls för försvars­maktens personal.

- Nuvarande bestämmelser om åläggande av ersättningsskyldighet i ersättningsmål upphävs.


86


MAK: s förslag: MAK föreslår en skärpning av skadeståndsansvaret för värnpliktiga och för kvinnor under militär grundutbildning. Det nuvarande kravet på synnerliga skäl för åläggande av skadeståndsskyldighet bör sålunda inte behållas när det gäller förlust av eller skada på personlig utrastning, menar MAK. I dessa fall skaU myndigheten enligt MAK få rätt att besluta om ersättningsskyldighet. Besluten skall kunna överklagas till försvarets civilförvaltning (Betänkandet s. 136-142).

Ledamoten av MAK Helge Hagberg motsätter sig ett ökat skadestånds­ansvar (Betänkandet s. 195).

Remissinstanserna: MAK:s förslag har fått ett blandat mottagande. Vissa remissinstanser menar att förslaget rör en resurssvag grapp och att det därför är diskutabelt med ett utvidgat skadeståndsansvar. Andra re­missinstanser tillstyrker förslaget. Ett par remissinstanser anser alt det utvidgade skadeståndsansvaret inte bara skall avse egendom utlämnad för personligt bruk utan också t. ex. förbandsutrastning (Remissammanställ­ningen s. 178-180).

Skälen för mitt förslag: Frågan om att ålägga en arbetstagare ansvar för skador som han vållar i tjänsten uppkommer i tre typsituationer, nämligen dels när en arbetsgivare riktar återkrav mot en skadevållande arbetstagare för skadestånd som arbetsgivaren har utgett tiU tredje man, dels när en skadelidande tredje man direkt vänder sig med ersättningsanspråk mot en arbetstagare och dels när arbetsgivaren kräver ersättning för skada som arbetstagaren direkt har tillfogat honom eller hans egendom. Ersättnings­kravet kan i vart och ett av dessa fall avse antingen person- eller sakskada eller ren förmögenhetsskada. Skadeståndsfrågor av detta slag kan aktuali­seras både för arbetstagare i enskild tjänst och för befattningshavare i det allmännas tjänst.

Nuvarande bestämmelser om arbetstagares skadeståndsansvar infördes genom skadeståndslagen (1972:207), vilken trädde i kraft den IjuU 1972. Dessförinnan inträdde normalt fullt skadeståndsansvar för arbetstagare


 


som genom fel eller försummelse i sin tjänst vållade arbetsgivaren eller     Prop. 1985/86:9 tredje man skada. På särskilda områden, bl. a. inom kommunikationsvä­sendet, fanns dock regler om begränsning av skadeståndsansvaret eller om möjlighet att jämka skadeståndet med hänsyn till beskaffenheten av felet eller försummelsen och andra omständigheter.

Skadeståndslagen innebar att arbetstagarens skadeståndsansvar begrän­sades kraftigt. Enligt 4 kap. 1 § är arbetstagaren sålunda ansvarig för skada som han vållar genom fel eller försummelse i tjänsten endast i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till handlingens beskaffenhet, ar­betstagarens ställning, den skadelidandes intresse och övriga omständighe­ter.

Med arbetstagare likställs i skadeståndshänseende värnpliktiga och and­ra som fullgör i lag föreskriven tjänstgöring samt kvinnor som genomgår utbildning för att få anställning som officerare vid försvarsmakten. De skador och förluster som vederbörande åsamkar försvarsmakten under tjänstgöringen ansvarar han eller hon således för endast i begränsad ut­sträckning.

MAK anser att det inte finns tillräckliga skäl för att skärpa skadestånds­reglerna för anställd personal inom försvaret. I vart fall menar MAK att det saknas anledning till antagande att behovet av särregler skulle vara större för anställd personal inom försvarsmakten än för anställda i allmänhet. MAK begränsar därför för sin del frågan om en förändring av skadestånds­reglerna till att avse värnpliktiga och annan personal som inte är anställd.

Också enligt min mening bör en sådan begränsning göras.

MAK begränsar också sina överväganden till materiel som har lämnats ut för personligt bruk. MAK har således inte övervägt några förändringar beträffande ansvaret för personskador eller för skador på gemensam mate­riel. Jag har också här samma uppfattning som MAK. Frågan blir då alltså om värnpliktiga och vissa andra som inte heller är anställda skall åläggas ett strängare skadeståndsansvar än f.n. för skador på och förlust av personlig utrastning.

Som har framhållits i åtskilliga sammanhang tillfogas försvarsmakten fortlöpande betydande förluster på grund av att materiel som lämnas ut till de värnpliktiga skadas eller försvinner. Den materiel som försvinner utgörs till betydande del av egendom som kan betecknas som särskilt begärlig, såsom vindrockar, persedelpåsar, mössor, skjortor, sovsäckar, bajonetter, kompasser och kikare. En anledning till att materielen inte återställs har angetts vara de begränsade möjligheterna att kräva ersättning av den värnpliktige som ansvarar för materielen.

Det är enligt min mening av största vikt att materielförlustema inom försvarsmakten hålls nere. Framför allt är det självfallet angeläget att undvika onödiga kostnader för vårt försvar. Men det är också viktigt med en god materieldisciplin av den anledningen att brister i utrastningen ofta återverkar på de enskilda soldaternas och förbandens förmåga att lösa sina uppgifter.

Jag kan inte bortse från att de relativt liberala ersättningsregler som
gäller bl. a. för de värnpliktiga har lett till att materielförlustema åtminsto­
ne i viss utsträckning har blivit onödigt stora. Materielkostnaderna skulle
    87


 


Prop. 1985/86:9        alltså kunna nedbringas genom en skärpning av lagstiftningen om skade­ståndsansvaret i enlighet med MAK: s förslag.

Det är dock — som MAK också framhåller — så att en särlagsliftning för värnpliktiga är förenad med såväl praktiska som principiella nackdelar. Det är t. ex. diskutabelt med skilda ansvarsregler för anställd resp. väm-pUktig personal. Detta gäller inte minst mot bakgranden av att den värn­pliktige inte har någon möjlighet att själv avgöra vilken utrastning han skall ta emot och att han ekonomiskt sett ofta är sämre ställd än den anstäUde. Man kan också ifrågasätta om en skärpning av skadeståndsansvaret kom­mer att fa den effekt som har hävdats.

Jag för min del har den uppfattningen att den absolut övervägande delen av våra värnpliktiga - som ju för övrigt utgörs av majoriteten av landets manliga vuxna befolkning - känner ett ansvar för försvarsmaktens materi­el. Om denna ansvarskänsla ges stöd i form av t. ex. klara anvisningar för materielens handhavande och täta materielkontroller, är jag övertygad om att resuhatet bUr lika bra som efter ett utvidgat skadeståndsansvar. Jag vill också i detta sammanhang peka på att åtskilligt i den riktningen har gjorts inom försvarsmakten för att få ned materielförlustema. Andra verksamma åtgärder som har vidtagits är försök med försäljning till de värnpliktiga av populära klädesplagg m. m. samt regler om att materielförlustema skall belasta de enskilda förbandens kostnadsbudgetar.

Jag har alltså kommit till den uppfattningen att motiven för en skärpning av reglerna om vämpliktigas skadeståndsansvar inte är tillräckligt starka vid en jämförelse med nackdelarna med en sådan reform. De krav på synnerliga skäl som nuvarande lagstiftning innehåller som föratsättning för skadeståndsskyldighetens inträdande bör följaktligen finnas kvar.

Enligt gällande rätt kan krigsmän - såväl anställda som värnpliktiga och andra — åläggas ersättningsansvar i ersättningsmål, dvs. efter ett förfaran­de vid den miUtära myndigheten. Något motsvarande förfarande när det gäller att pröva ersättningsfrågor rörande civilanställd personal inom för­svarsmakten eller eljest offentliganstäUd personal finns inte.

MAK anser att behovet av ett särskilt förfarande när del gäller den anställda militära personalen inte är större än vad som är fallet beträffande övriga offentliganställda. Med denna motivering föreslår MAK att de nu­varande reglema om ersättningsmål rörande anställda upphävs.

I fråga om de värnpliktiga konstaterar MAK att reglerna om ersättnings­
mål har väsentligt större betydelse än när det gäller anställda. De värnplik­
tiga utgör den största personalkategorien inom försvarsmakten och flerta­
let mål om ersättningsskyldighet avser dessa. MAK konstaterar dock
vidare att skadeståndslagens krav på att synnerhga skäl skall föreligga har
starkt begränsat förutsättningarna för åläggande av ersättningsskyldighet.
Detta har i sin tur medfört att målen om ersättningsskyldighet har blivit
svårbedömda för myndigheterna. Utredningsförfarandet i ersättningsmå­
len har därigenom blivit aUtmera komplicerat samtidigt som ersättnings­
skyldighet har kunnat åläggas endast i ett mycket Utet antal faU. MAK
föreslår därför att det särskilda förfarandet i ersättningsmål avskaffas helt
såvitt avser sådan materiel där ersättningsansvaret med MAK: s förslag
88
                     även i fortsättningen skulle grandas på skadeståndslagens regel i 4kap. 1 §

om att synnerliga skäl skaU föreligga.


 


I de faU där vämpliktigas skadeståndsansvar skall bedömas enligt de av MAK föreslagna nya reglerna bör däremot enligt MAK myndigheten ha en formell rätt att besluta om ersättningsansvar. Myndighetens beslut, som skall kunna överklagas till försvarets civilförvaltning, skall i MAK: s för­slag kunna verkställas på samma sätt som en domstolsdom i tvistemål.

Jag instämmer i MAK: s uppfattning att det inte finns anledning att behålla förfarandet med ersättningsmål vare sig för anställd personal eller för vämpUktiga när deras skadeståndsskyldighet skall bedömas enligt de nuvarande reglerna i 4 kap. 1 § skadeståndslagen.

Mitt ställningstagande tiU MAK: s förslag om en utvidgning av de värn­pliktigas skadeståndsansvar i vissa fall får då som konsekvens att de militära myndighetemas rätt att besluta om skadeståndsskyldighet bör upphöra helt. Jag förordar således att försvarsmaktens krav på personalen för skador på och förlust av materiel i fortsättningen handläggs på samma sätt som andra anspråk på ersättning som staten anser sig ha. Myndighe­terna får alltså göra en bedömning huruvida det föreligger synnerliga skäl för att anse en person skadeståndsskyldig och i sådant fall söka få ut beloppet i vanlig ordning, dvs. efter krav mot personen och ytterst efter ett domstolsförfarande.


Prop. 1985/86:9


2.5 Handläggningen vid domstol av mål med militär anknytning

Mitt förslag: — Särbestämmelserna för militära tvistemål och militä­ra brottmål upphävs, — Krigsrättsorganisationen upphör.


MAK: s förslag: Överensstämmer med mitt (Betänkandet s. 142-152).

Remissinstanserna: Några remissinstanser ställer sig bakom MAK:s förslag om avskaffande av krigsrätterna. Andra hävdar att det fortfarande finns ett behov av en särskild krigsrättsorganisation. Ingen remissinstans har invänt något mot förslaget att särbestämmelserna för militära mål skall upphävas (Remissammanställningen s. 180-182).

Skälen för mitt förslag: Till militära tvistemål hör enligt 5 § militära rättegångslagen - föratom ersättningsmål - vissa mål om skadeståndsan­språk på grand av brott eller förlust av eller skada på försvarsmaktens egendom. Dessa mål skall alltid handläggas vid allmän domstol och för­farandet där följer i allt väsentligt rättegångsbalkens bestämmelser om rättegången i tvistemål eller i fråga om smärre anspråk förfarandet enligt lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden. Särbestäm­melser om militära tvistemål finns i militära rättegångslagen (76 och 97§§), varav strängt taget endast vissa regler om behörig domstol innefattar någon avvikelse från rättegångsbalkens regler.

Med hänvisning tiU den ringa betydelsen av denna särbestämmelse och det obetydliga antalet militära tvistemål kommer MAK fram till alt begrep­pet militära tvistemål synes kunna undvaras i framtiden, såväl i fredstid som under beredskapstillstånd och krig.


89


 


Prop. 1985/86:9     Jag instämmer i MAK: s bedömning.

Vad som avses med militära brottmål anges i 3 § militära rättegångsla­gen. Allmänt kan sägas alt till militära brottmål främst är alt hänföra mål om ansvar för sådana brott av krigsmän som har samband med den miUtära tjänsten eUer i övrigt nära berör militära förhållanden. Till militära brott­mål räknas även mål om ansvar för brott varigenom någon som inte är krigsman men innehar en tjänst vid försvarsmakten har åsidosatt sin tjäns­teplikt.

Begreppet militära brottmål har praktisk betydelse främst därigenom att det i dessa mål är möjligt att ålägga disciplinstraff i stället för böter och att reglerna i militära rättegångslagen om behörig domstol och andra proces­suella bestämmelser blir tillämpliga. Det finns sålunda särskilda bestäm­melser om vem som skall vara allmän åklagare samt om förandersökning-en, behörig domstol och domstolsförfarandet m. m.

När det gäller försvarsmaktens anställda personal föreslår MAK att begreppet militära brottmål avskaffas. Som motiv anför kommittén att de försvarsanställdas ansvarsförhållanden så långt som möjligt bör vara de­samma som för offentligt anställda i aUmänhet.

Vad sedan beträffar de värnpliktiga pekar MAK på att den av kommittén föreslagna avkriminaliseringen av militära brott och utformningen av reg­lerna om åtalsanmälan sannolikt kommer att medföra att antalet brott som handläggs av åklagare och domstol minskar väsentligt. Efter en grandlig genomgång av behovet av särregler för dessa brott kommer MAK fram till att begreppet militära brottmål bör kunna avskaffas också i fråga om de värnpliktiga. Kommittén begränsar dock sitt uttalande till fredstid. Be­greppets användning i krig är beroende av övervägandena om krigsrättsor­ganisationen.

Jag delar MAK: s synsätt också i fråga om behovet av begreppet militära brottmål.

I detta avsnitt återstår så att behandla frågan om handläggningen av militära brottmål under krigsförhållanden.

De särskilda förhållanden som råder under krigsförhållanden har hittills ansetts motivera tämligen utförliga särbestämmelser särskilt i fråga om organisationen av domstolsväsendet.

De nuvarande bestämmelserna om krigsrätterna tillkom genom lagstift­ning år 1948.1 propositionen tiU denna lagstiftning (prop. 1948:216, s. 199) uttalade departementschefen att det såvitt angick rättskipningen i första instans låg i öppen dag att man i krig måste ha tiUgång till rörliga krigsdom­stolar som kunde följa de operativa förbanden.

Enligt kungörelsen (1954:493) angående krigsrätter m. m. skaU krigsrätt
vara inrättad vid militära staber och vara domstol för de avdelningar som
bestäms av överbefälhavaren eUer, efter överbefälhavarens förordnande
och i enlighet med dennes anvisningar, av vederbörande armékårchef eUer
militärbefälhavare. Överbefälhavaren har i order rörande krigsplanlägg­
ning (operationsorder) reglerat krigsrätternas fördelning samt därvid med­
delat anvisningar om samordning mellan de krigsrätter som ställs till mili­
tärbefälhavarens eller en annan chefs förfogande.
90
                        När det gäller krigsplanläggningen av det civila rättsväsendet svarar


 


domstolsverket bl. a. för de allmänna domstolarnas planering. Enligt de Prop. 1985/86:9 beräkningar som har gjorts kommer mål- och ärendeantalet vid domstolar­na att med några enstaka undantag minska kraftigt under krig. Detta betyder att endast en del av domarpersonalen behövs vid de krigsorgani­serade domstolarna. En betydande del av övrig domarpersonal disponeras enligt nuvarande planläggning av försvarsmakten som krigsdomare, vice krigsdomare eller krigsauditörer. Slutligen finns det också domare med krigsplacering i en vanlig militär befattning.

En motsvarande ordning finns inom åklagarväsendet.

MAK framhåller att nuvarande lagstiftning i väsentliga delar synes vara uppbyggd efter ett inkvisitoriskt synsätt så till vida som åklagaren närmast anses vara knuten till krigsrätten och alt utredningsförfarandet till stor del förutsätts ske vid krigsrätten. En sådan organisation påminner enligt MAK i stora drag om det rättegångsförfarande som fanns innan nuvarande rätte­gångsbalken trädde i kraft.

MAK pekar vidare på att den militära krigsrättsorganisationen till stora delar är föråldrad och ifrågasätter om den är ändamålsenlig. MAK menar t. ex. att de krav som ställs på den brottsutredande verksamheten knappast torde kunna tillgodoses inom ramen för den nu gällande militära rätts-vårdsorganisafionen. Kommittén frågar sig också om den gällande krigs­rättsorganisationen är förenlig med principen om domstolarnas självstän­dighet och oberoende. MAK hävdar som sin uppfattning att det onekligen skulle inge allmänheten större förtroende om rättsväsendet även - ja kanske särskilt — under orostider låg i händerna på de ordinarie rättsvår­dande instanserna.

Kommitténs slutsats blir att den särskilda domstolsorganisationen enUgt 15 kap. militära rättegångslagen bör avskaffas. Med en sådan lösning kom­mer lagen (1957:132) med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m. att gälla fullt ut även för de militära brottmålen, konstaterar MAK. Kommittén föratsätter att man i det pågående översynsarbetet med 1957 års lag beaktar de behov av speciella bestämmelser som kan uppstå till följd av att man avskaffar krigsrättsorganisationen.

Svea hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge kan inte tillstyrka att krigsrältsorganisationen avskaffas. Man pekar därvid på att det i sam­band med den nuvarande lagstiftningens tillkomst år 1948 ansågs ligga i öppen dag att man i krig måste ha tillgång till rörliga krigsdomstolar. Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller att de moderna krigsför­bandens ökade rörlighet och den betydande flexibiliteten i nufidens opera­tiva planläggning snarare har understrukit behovet av sådana domstolar.

Också överbefälhavaren motsätter sig förslaget alt avskaffa krigsrättsor­
ganisationen. Han hänvisar UU vikten av en skyndsam handläggning av
brottmålen med hänsyn till disciplinen och ordningen inom försvarsmak­
ten. Ur allmänpreventiv synvinkel är det enligt överbefälhavaren också
viktigt alt vissa former av brottslighet åtgärdas så snabbt som möjligt. Han
påpekar också att det från kommunikationssynpunkt måste vara enkelt att
nå domstolen eftersom förbandens transportresurser är begränsade. För
det fall att övervägande skäl ändå anses tala för MAK: s förslag hävdar
      91


 


Prop. 1985/86:9       överbefälhavaren som ett bestämt krav att krigsorganisationen för dom­stols-, åklagar- och polisväsendet ses över.

Domstolsverket biträder i huvudsak MAK: s förslag angående krigs­rättsorganisationen. Verket förordar dock att tingsrättsorganisationens funktion planeras redan i fredstid och att man med utgångspunkt i nuvaran­de antal krigsrätter organiserar förstärkningsenheter, som i krigsUd ingår i vissa tingsrätter. När det gäller den brottsutredande verksamheten talar starka skäl enligt domstolsverket för att det i en framtida krigsorganisation måste finnas polis- och åklagarresurser direkt kopplade till fältförbanden.

Principen om att rättsväsendet och särskilt domstolarna skall vara själv­ständiga och oberoende i sin verksamhet är allmänt erkänd i vårt land och har på olika sätt kommit till uttryck i regeringsformen. Det kan enligt min uppfattning dock inte hävdas att föreskrifterna i militära rättegångslagen om krigsrätt m. m. strider mot de grundläggande bestämmelserna i rege­ringsformen. Men man kan ändå liksom MAK fråga sig om den gällande krigsrättsorganisationen på ett lämpligt sätt tiUgodoser kravet på självstän­diga och oberoende domstolar. Att organisationen strider mot principen i totalförsvarsplaneringen att det samhällsorgan som har en viss uppgift i fred skall ha samma uppgift i krig är mera klart.

Krigsrätterna kommer med nuvarande reglering att få handlägga mycket allvarliga och komplicerade militära brottmål. Jag delar MAK:s uppfatt­ning att det är tveksamt om ansvaret för denna typ av mål bör ligga på en tillfällig domstolsorganisation.

Som har framkommit genom såväl MAK: s analys som remissförfaran­det finns det betydande fördelar med den nuvarande krigsrättsorganisa­tionen. Jag tänker främst på att kraven på snabb handläggning nära fältför­banden lätt tillgodoses med denna organisation. Det är fullt klart att vissa av dessa fördelar inte utan vidare kan uppnås med en ny ordning där det civila samhällets rättsväsende har tagit över krigsrätternas uppgifter. En­ligt min mening är det dock från främst principiella utgångspunkter att föredra att brottmålen även när de har anknytning till militära förhåUanden handläggs av ordinarie civila organ. Jag förordar därför att krigsrättsor­ganisationen avskaffas.

Som har påpekats från flera håll aktualiserar en sådan reform åtskilliga frågor. Den kommer t. ex. att ställa särskilda krav på krigsplanläggningen av vårt civila rättsväsende.

Vid ett avskaffande av den särskilda domstolsorganisationen m. m. en­ligt 15 kap. militära rättegångslagen kommer i princip samma regler att gälla under fredstid som under krigsförhåUanden i fråga om förundersök­ning, åtalsförfarande och domstolshandläggning. Med hänvisning till detta anför MAK att något behov av det särskilda begreppet miUtära brottmål inte heUer då synes föreligga.

Jag har inte någon annan uppfattning än MAK i denna fråga.

92


 


2.6 Rättsvården vid de svenska FN-förbanden


Prop. 1985/86: 9


Mitt förslag: — Personalen vid den svenska beredskapsstyrkan för

FN-tjänst skall under tjänstgöring utomlands omfattas av det nya

särskilda militäransvaret.

- Den svenska straffrättsliga kompetensen bör utsträckas till att generellt gälla brott som begås av någon som tillhör beredskaps­styrkan under sådan tjänstgöring.


MAK:s förslag: Överensstämmer med mitt (Betänkandet s. 156-158).

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har något att invända mot för­slaget (Remissammanställningen s. 182).

Skälen för mitt förslag: Den militära rättsvården vid de svenska FN-för­banden har sedan lång fid varit föremål för överväganden i regeringskans­liet. MAK har enligt sina direktiv haft att beakta de problem som kan uppkomma i dessa sammanhang och föreslå sådana särskilda regler för denna del av den militära verksamheten som kan visa sig behövliga tiU följd av vad kommittén avser att föreslå beträffande systemet för beiv­rande av förseelser begångna inom landet.

Enligt lagen (1974:614) om beredskapsstyrka för FN-tjänst skall det inom försvarsmakten finnas en militär styrka organiserad som beredskaps­styrka. Regeringen får efter framställning från FN ställa beredskapsstyr­kan till FN: s förfogande för fredsbevarande verksamhet. Beredskapsstyr­kan består av för ändamålet anställd personal och får omfatta högst två bataljoner samt specialenheter om tillsammans högst en bataljons styrka,

I förordningen (1984:309) om beredskapsstyrkan för FN-tjänst ges när­mare föreskrifter om utbildning, anställning m.m. Enligt förordningen är den som anställs i beredskapsstyrkan under utbildning och beredskaps­tjänstgöring att anse som krigsman enligt 21 kap. 20 § brottsbalken. Detta gäller dock inte den som anstäUs i en specialenhet under viss tjänstgöring.

Militär FN-personal är i brottmål inte underkastad någon annan doms­rätt än sitt hemlands. Detta gäUer för alla brott, oavsett om de begåtts i tjänsten eller t. ex. under permission. De stater som ställer personal liU FN: s förfogande har genom FN förbundit sig att utöva en bestämd och effektiv domsrätt beträffande varje brott eller förseelse som kan begås av en medlem av resp. stats kontingent.

Bestraffningsrätt i disciplinmål tillkommer bataljonscheferna och che­ferna för andra självständiga enheter ur beredskapsstyrkan. Den bestraff­ningsberättigade chefen biträds av en heltidsanställd auditör. För bered­skapsstyrkan är Stockholms tingsrätt domstol enligt militära rättegångsla­gen.

Den militära rättsvården vid FN-förbanden uppmärksammades av mili-tieombudsmannen i början av 1960-talet. Efter en inspektion av den svens­ka militära FN-kontingenten i Främre Orienten upprättades inom mili-tieombudsmannaexpeditionen en särskild promemoria angående rättskip­ningen vid den svenska FN-kontingenten i utlandet. Promemorian gavs in till justitiedepartementet.


93


 


Prop. 1985/86:9     I promemorian redovisades vissa nackdelar med den rådande ordningen

för handläggning av militära brottmål. Bland annat framhölls att det kunde ta mycket lång tid vid handläggningen av målen. Den möjlighet som fanns att sända hem misskötsamma FN-soldater kunde vidare innebära en fara för den misstänktes rättssäkerhet. Det rådande systemet kunde inte heller anses tillräckligt effektivt. Särskilt bevissvårigheterna framhöUs.

Militieombudsmannens förslag innebar i korthet att det borde öppnas en möjlighet för svensk domstol att handlägga mål på platsen och att de bestraffningsberättigade befattningshavarna vid beredskapsstyrkan skulle få använda tvångsmedel i vidgad omfattning.

Militieombudsmannens promemoria med förslag lämnades över till MAK.

Som har framhållits är de som ingår i den svenska beredskapsstyrkan anställda. Det ligger därför i och för sig nära till hands att låta dem omfattas av disciplinansvarssystemet i lagen om offentlig anstäUning.

Om detta system får gälla för den svenska beredskapsstyrkan, kommer färre typer av brott att kunna handläggas i disciplinär ordning jämfört med såväl nuvarande ordning som det nya disciplinansvaret för krigsmän. Detta skulle innebära en utveckUng i motsatt riktning mot de reformkrav som har rests beträffande den militära rättsvården vid de svenska FN-förbanden.

MAK har med denna motivering samt också med åberopande av beho­vet av att kunna använda extratjänst och utegångsförbud som disciplinpå­följder valt att förorda att personalen vid den svenska beredskapsstyrkan för FN-tjänst undantas från tillämpningsområdet för lagen om offentlig anställning såvitt avser discipUnansvaret. Personalen bör i stället enligt MAK: s förslag lyda under det föreslagna särskilda militära discipUnsyste­met.

Remissinstanserna har lämnat MAK: s förslag utan erinran.

Jag anser MAK: s förslag i denna del lämpligt.

Det har påpekats som en brist i detta sammanhang att MAK: s förslag inte innehåller någon motsvarighet till regeln i 23 § militära rättegång slagen att den bestraffningsberättigade chefen skall företa utredning i vissa fall även då målet skall överlämnas till åklagare.

Jag delar uppfattningen att del i många fall blir svårt för åklagare i Sverige att utreda brott begångna utomlands som har anmälts till åtal av en mihtär myndighet. Det bör därför ankomma på chefen för en FN-kontin-gent att företa den utredning som han lämpligen kan göra och som inle utan särskilda svårigheter kan göras från Sverige, innan han anmäler ett brott till åtal enligt reglerna för det nya disciplinsystemet. Jag avser att åter­komma till denna fråga i förslag till regeringen om verkställighetsföreskrif ter tiU de nya lagreglerna om militäransvaret.

MAK föreslår också att den straffrättsliga kompetensen enligt brottsbal­ken bör utsträckas till att generellt gälla brott som begås av någon som tillhör svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst vid tjänstgöring utom riket. Några invändningar från remissinstanserna finns inte mot detta förslag.

Som jag har framhållit ankommer det på den nation som ställer en

beredskapsstyrka till FN: s förfogande att utöva domsrätt över dem som

94                    ingår i styrkan. Sverige avses alltså ha exklusiv straffrättslig kompetens


 


såvitt avser svensk personal som ingår i beredskapsstyrkan. Denna kom­petens har inte avsetts vara inskränkt til! brott som begås inom avdelning­ens område eller liknande utan gäller varhelst i värdlandet ett brott begås och även om det inte sker direkt i tjänsten.

Också enligl min mening bör därför den straffrättsliga kompetensen enligt brottsbalken i dessa fall uttryckligen utsträckas till att generellt gälla brott som begås av någon som tillhör en svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst vid tjänstgöring utom riket.

Jag delar MAK: s uppfattning att några särbestämmelser rörande dom­stolens handläggning av brottmål i dessa fall inte är påkallade. Detsamma gäller frågan om särskilda tvångsmedel för FN-personalen.


Prop. 1985/86:9


2.7 Ikraftträdande m.m.

Mitt förslag: - Det nya ansvarssystemet träder i kraft den 1 juli 1986.

- Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om verkstäUighet av disci­plinstraff eller tillrättavisning som har ålagts före ikraftträdandet.


MAK: s förslag: MAK lämnar inte något förslag om tidpunkten för ikraftträdandet. I övrigt överensstämmer MAK: s förslag med mitt (Betän­kandet s. 181).

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har haft några invänd­ningar mot förslaget till övergångsbestämmelser.

Skälen för mitt förslag: MAK: s förslag lämnades i början av år 1983. Alltsedan dess har det hos de berörda myndighetema rått osäkerhet om vilket ansvarssystem som skall gälla i framtiden. Detta har i sin tur medfört en osäkerhet vad gäller verksamhetsplanering i allmänhet och t. ex. ge­nomförande av den löpande utbildningen av rättsvårdspersonalen. Mot bl. a. denna bakgrand är det angeläget att det nya systemet kan komma i tillämpning så snart som möjligt. Innan de nya reglerna kan börja tillämpas erfordras dock en omfattande personalutbildning främst inom försvars­makten. Därutöver måste behovet av verkställighetsföreskrifter tillgo­doses. Del kommer säkerligen också att uppkomma behov av blanketter m. m. för att säkerställa en korrekt och effektiv handläggning. Också i andra avseenden behöver övergången till ett nytt ansvarssystem förbere­das.

Enligt min mening är den Ijuli 1986 ett lämpligt datum för reformens ikraftträdande. Detta datum utgör inte bara början på budgetåret utan det inleder också det miUtära utbildningsåret.

MAK: s förslag bygger på att den nya lagstiftningen skall tillämpas även på förseelser som har begåtts före dagen för lagstiftningens ikraftträdande. Om ett förfarande i ett disciplinmål har inletts enligt militära rättegångsla­gen, bör alltså de nya reglerna om förfarandet tillämpas efter ikraftträdan­det. Detsamma bör enligt MAK gälla tillrältavisningsärendena.

Enligt MAK bör de nya disciplinpåföljdema tillämpas på äldre för-


95


 


Prop. 1985/86:9 seelser. I fråga om verkställighet av disciplinstraff eller tillrättavisning, som har ålagst före ikraftträdandet, bör dock äldre bestämmelser gälla, anser MAK.

Som jag ser det innebär MAK: s förslag en enkel och klar reglering av övergången från ett ansvarssystem till ett annat. Ingen av remissinstanser­na har heller haft något att invända mot förslaget i denna del. Jag instäm­mer därför i MAK: s förslag.

Beträffande detaljutformningen av övergångsbestämmelserna vill jag hänvisa till specialmotiveringen.

3   Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom försvarsdepartementet upprättats
förslag till

1   lag om disciplinförseelser av krigsmän,

2   lag om ändring i brottsbalken,

3 lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967),

4   lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,

5   lag om ändring i lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor,

6   lag om ändring i rättegångsbalken,

7 lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207),

8   lag om ändring i lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränk­ning,

9   lag om ändring i lagen med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m.m.,

10 lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m.,

II lag om ändring i lagen (1975:688) om skydd för viss tjänsteutövning,

12   lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.,

13   lag om ändring i polislagen (1984:387),

14   lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

15   lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott,

16   lag om ändring i lagen (1953:770) om folkrättsliga reglers iakttagande i fråga om ansvar för brott av vissa utlänningar,

17   lag om ändring i lagen (1957:132) med särskilda bestämmelser an­gående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.,

18   lag om ändring i lagen (1942:87) med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m,

19   lag om ändring i lagen (1975:1057) med instraktion för justitieombuds­männen.

Förslagen under 1, 2 och 6—19 har upprättats i samråd med chefen för
justitiedepartementet och förslaget under 4 i samråd med chefen för civil-
96
                     departementet.


 


Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bi-    Prop. 1985/86:9 laga3.(\)

Till regeringsprotokollet i ärendet bör också fogas MAK: s författnings­förslag som bilaga 4 samt 21 och 22 kap. brottsbalken i nu gällande lydelse som bilaga 5.

4   Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om disciplinförseelser av krigsmän

1 § Denna lag är tillämplig på krigsmän.

MAK: s förslag till lag om disciplinansvar för vämpUktiga (disciplinla­gen) är tillämplig på värnpliktiga under den tid då de är tjänstgöringsskyl­diga. I förslaget likställs sedan vissa andra angivna grapper med värnplik­tiga. Med denna teknik har lagen då riket är i krig gjorts tiUämpUg på var och en som tjänstgör vid försvarsmakten.

Av skäl som har framgått av den allmänna motiveringen har jag funnit det lämpligare att behålla krigsmannabegreppet samt ha det som utgångs­punkt för bestämmelserna om lagens tiUämpningsområde.

2§ Följande personal är krigsmän:

1.   värnpliktiga under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga enligt värn­
pliktslagen (1941:969),

2.   kvinnor som genomgår utbildning enligt lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor,

3.   de som genomgår utbildning vid förberedande officersskola eller annan utbildning för att få anställning som officerare vid försvarsmakten,

4.   hemvärnsmän under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,

5.   de som genom krigsfrivilligavtal eUer annat avtal åtagit sig att tjänst­göra frivilligt i befattningar i försvarsmaktens krigsorganisation, under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,

6.   anstäUda i svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst, när de tjänstgör utomlands.

Paragrafen har sin närmaste motsvarighet i nuvarande 21 kap. 20 § brottsbalken. I MAK: s förslag finns regler av samma innebörd i 2§ disci­plinlagen.

Bestämmelser om försvarsmaktens personalindelning finns i förordning­en (försvarets författningssamling, FFS, 1983:50) om försvarsmaktens personal. I förordningen anges vilka grupper som hör till den militära personalen resp. till den civila personalen. Förevarande paragraf knyter an till indelningen av den militära personalen, dock att den anställda persona­len inte omfattas av förevarande paragraf.

I p. 1 i paragrafen anges att värnpliktiga är krigsmän under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga enligt vämpliktslagen. Under fredstid är värnpUk-

(1) Bilagan ej med här. Se anmärkning vid redovisningen av propositionens huvud­
sakliga innehåll (s. 2).
                                                                        97

7   Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 9


 


Prop. 1985/86:9 tiga skyldiga att genomgå grandutbildning och delta i repetitionsutbildning. Grandutbildningen är olika lång för olika kategorier värnpliktiga. Kortaste grandutbildningstiden är 227 dagar. Den längsta obligatoriska tiden är 450 dagar, som fullgörs av kompanibefälsuttagna värnpliktiga. Repetitionsut­bildningen, som utgörs av krigsförbandsövningar, särskilda övningar, fackövningar, särskilda fackövningar och mobiliseringsövningar, är jämnt fördelad över värnpliktstiden. VämpUktiga kan också åläggas att fullgöra en eller flera beredskapsövningar om sammanlagt högst 180 dagar. För att kalla in värnpliktiga fill beredskapsövningar krävs att regeringen bedömer att det är nödvändigt med hänsyn lill försvarsberedskapen.

Enligt 28 § värnpliktslagen kan regeringen kalla in samtliga värnpliktiga eller värnpliktiga till det större eller mindre antal som behövs, om rikets försvar eller dess säkerhet i övrigt kräver det. Även under sådan tjänstgö­ring är de värnpliktiga krigsmän. Det skall anmärkas att alla som är tjånstgöringsskyldiga inom försvarsmakten enligt 3§ kan vara krigsmän under sådana förhållanden. Enligt 58 § kungörelsen (1969:380) om värn­pliktigas tjänstgöring m. m. skall fast anställd militär personal vid försvars­makten inte under anstäUningstiden fullgöra tjänstgöring enligt 27 § 1 mom. värnpliktslagen, om inte annat följer av 62 § i samma lag.

Den i 62 § angivna undantagsregeln avser den som innehar en tjänst som yrkesofficer vid försvarsmakten och som tillika är värnpliktig och dessut­om är tjänstledig för att inneha en civil tjänst. En sådan anställd skall fullgöra repetitionsutbildning i viss omfattning, varvid det skaU anses som om anstäUningen upphörde den dag tjänstledigheten började. I detta un­dantagsfall blir således den anställde att anse som värnpliktig och därige­nom också krigsman i den nya lagens bemärkelse.

Till värnpliktiga hänförs också annan anställd personal vid försvarsmak­ten, t. ex. civilanställda vid försvarsmakten som fullgör tjänstgöring enligt vämpliktslagen. Denna grupp får förmåner enligt vämpliktsförmånsförord-ningen (1976: 1008) när de är inkallade som värnpliktiga.

I fråga om lagens tillämpningsområde kan också följande nämnas. Enligt gällande rätt föreligger krigsmannaansvar under den Ud tjänstgöringsskyl­dighet föreligger. Det är alltså inte den faktiska tjänstgöringen som är avgörande för om krigsmannaansvar föreligger utan skyldigheten att tjänstgöra. Detta har störst betydelse när någon underlåter att inställa sig.

I den nya lagen föreslås en motsvarande reglering. I lagen anges ett antal personalkategorier som är eller kan vara krigsmän. Bestämmelserna är i vissa delar utformade så att det också framgår under vilket slag av tjänst­göring som lagen är tiUämpUg. Härmed är inte avsett att göra någon tidsmässig avgränsning till tid då tjänstgöring faktiskt sker. Lagens be­stämmelser blir givetvis tillämpliga redan från den tid då tjänstgöringsskyl­digheten inträder.

I punkt 2 nämns kvinnor som utbildas enligt lagen om militär grandul-
bildning för kvinnor. Kvinnor som viU få anstäUning som officerare vid
försvarsmakten måste genomgå militär grundutbildning enligt den lagen.
En sådan grandutbildning skall Ull längd och innehåU motsvara den utbild­
ning som en jämförbar kategori värnpliktiga fuUgör enligt värnpliktslagen.
98
                     En kvinna som antagits till grundutbildningen är skyldig att inställa sig tiU


 


utbildningen och fullgöra denna i enlighet med meddelade föreskrifter. Vid     Prop. 1985/86:9

överträdelser av sådana föreskrifter kan alltså disciplinansvar komma i

fråga.

Enligt punkt 3 skall de som utbildas vid förberedande officersskola eller genomgår annan utbildning för att få anställning som officerare eller yrkes-officersaspiranter vid försvarsmakten vara krigsmän. Denna utbildning sker utan att något anställningsförhållande föreligger och de som genomgår utbildningen får förmåner enligt värnphktsförmånsförordningen. Även vid annan utbildning inom försvaret med syfte att vinna anställning som officer vid försvarsmakten, t. ex. kompletterande utbildning av olika slag, avses eleverna bU underkastade discipUnlagens regelsystem.

I punkt 4 nämns hemvämsmän under den tid då de är tjänstgöringsskyl­diga. Hemvärnet består även av annan personal, såsom hemvärnsungdom, B-personal enligt kungörelsen (1970:301) om frivillig försvarsverksamhet samt av den fast anställda personal vid försvarsmakten som är krigspla-cerad i hemvärnet.

Tjänstgöringsskyldighet föreligger för hemvärnsmännen i första hand när de genomgår utbildning eller deltar i annan verksamhet som de har att fuUgöra enligt kontrakt som har slutits i enlighet med föreskrifterna i hemvärnskungörelsen (1970:304). De är dock tjänstgöringsskyldiga i la­gens mening också när de fullgör särskilda uppgifter som de har åtagit sig enligt andra föreskrifter, t. ex. enligt förordningen (FFS 1985:3) om hem­värnsmäns medverkan vid bevakning och efterspaning m. m.

I punkt 5 anges dem som genom krigsfrivilligavtal eller annat avtal åtagit sig att friviUigt tjänstgöra i befattning inom försvarsmaktens krigsorganisa-fion, under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga. Härmed avses sådan personal som med stöd av särskilda bestämmelser har antagits som krigs­frivilliga i militära befattningar. Vidare avses s. k. A-personal. Beträffande frågan när tjänstgöringsskyldighet föreligger för denna personalkategori kan hänvisas till förarbetena till nu gällande 21 kap. 20 § brottsbalken.

Av punkt 6 framgår slutligen att de som är tjänstgöringsskyldiga som anstäUda i svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst vid tjänstgöring utom riket också faller in under lagens tillämpningsområde. Det är här fråga om all personal som räknas in i beredskapsstyrkan således även t. ex. de civilpoliser som f.n. tjänstgör på Cypern och den personal som ingår i specialenheterna.

Av paragrafens utformning följer att den anställda personalen i övrigt är undantagen från disciplinsystemets tillämpning i fred.

Lagens bestämmelser om disciplinförfarande, tvångsmedel osv. skall cdltså inte tillämpas på dem som är Ijänstgöringsskyldiga på grand av anställning vid försvarsmakten, om inte riket är i krig eller regeringen med stöd av 4 § har satt lagen i tiUämpning för denna kategori.

Med anställd militär personal avses yrkesofficerare, officerare på re­servstat och reservofficerare. Detta framgår av 2§ förordningen (FFS 1983:50) om försvarsmaktens personal.

Den personal som sålunda är undantagen från lagens tillämpningsområ­
de är i stället under motsvarande tid underkastad disciphnbestämmelserna
i lagen (1976:600) om offentlig anställning. Se lOkap. 4§ nämnda lag.
         99


 


Prop. 1985/86:9        3§ När riket är i krig, är följande personal krigsmän:

1.  alla som är tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten,

2.  polismän som utan att vara tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten är skyldiga att delta i rikets försvar,

3.  skyddsvakter som förordnats med stöd av 10 § lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.,

4.  alla som annars vistas vid avdelningar av försvarsmakten, när avdel­ningarna är i fält eller verkar under liknande förhållanden,

5.  medlemmar av den organiserade motståndsrörelsen.

Denna paragraf motsvarar närmast 3 § i MAK: s förslag till disciplinlag.

Enligt paragrafen får krigsmannakretsen en betydligt större omfattning i krig. De kategorier som då blir krigsmän anges i fem punkter. Beträffande innebörden av begreppet krig hänvisas Ull specialmotiveringen till 21 kap. I § brottsbalken.

Innehållet i paragrafen överensstämmer i huvudsak med nuvarande 22 kap. 14 § brottsbalken.

Punkt 1 i paragrafen innebär alt också de som tillhör den militära personalen i egenskap av anställda blir krigsmän när de är tjänstgörings­skyldiga till följd av sitt anställningsavtal. Anställda är yrkesofficerare, officerare på reservstat, reservpersonal samt yrkesofficersaspiranter. Yr-kesofficerarna indelas i undergrapperna officerare, högskoleingenjörer, försvarsläkare, försvarsvelerinärer, försvarstandläkare, försvarsapotekare och försvarsmeteorologer. Fram tiU den 1 juni 1983 var det bara officerarna av de nämnda undergrapperna som tillhörde den militära personalen. Övriga benämndes civilmilitär personal.

Krigsmän i krig är enligl paragrafen också medlemmar av den organise­rade motståndsrörelsen. Bakgrunden till detta är att Sverige har ratificerat första tilläggsprotokollet till 1949 års Genévekonventioner. I detta tilläggs­protokoll finns bl. a. regler om folkrättsligt skydd åt medlemmar i organi­serad motståndsrörelse. För att sådana personer skall kunna anses som kombattanter krävs att de tillhör väpnade styrkor enligt särskild definition och att styrkorna är underkastade ett internt, disciplinärt system, som bl. a. säkerställer att folkrättens regler iakttas. Det sistnämnda kravet är tillgodosett genom att medlemmarna i den organiserade motståndsrörelsen är krigsmän när riket är i krig.

Med den organiserade motståndsrörelsen avses den väpnade motstånds­rörelsen. Personer som i organiserad form utövar motstånd av annat slag mot en ockupant, t. ex. civilmotstånd, räknas alltså inte hit.

4 § Om riket är i krigsfara eUer om det råder sådana utomordentliga förhål­landen som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i, får regeringen föreskriva att den personal som anges i 3 § skall vara krigsmän.

Paragrafen motsvarar 4 § i MAK: s förslag till discipUnlag.

Om de nämnda reglema i 3§ om utvidgning av krigsmannabegreppet

skall tillämpas redan vid krigsfara m. m. krävs ett särskilt regeringsbeslut.

3 § anger detta. 100


 


5§ När det inte längre föreligger förhållanden som avses i 3 eller 4 §, skall     Prop. 1985/86: 9 regeringen föreskriva att tillämpningen av dessa paragrafer skall upphöra.

Paragrafen motsvarar 6 § i MAK: s förslag tiU disciplinlag. Den innebär att 3 och 4§§, när de en gång trätt i tiUämpning, gäller tUls regeringen förordnar att tiUämpningen skall upphöra.

6        § Föreskrifterna i denna lag om krigsmän skall tillämpas på

1.    krigsfångar,

2.  krigsdeltagare som har internerats vid krig under vilket riket är neu­tralt,

3.  utlänningar som vistas bland krigsfångar eller internerade krigsdelta­gare för att utöva sjukvård eller andlig vård.

Paragrafen har i MAK: s förslag till disciplinlag sin närmaste motsvarig­het i 5§. Bestämmelser av samma innebörd finns f n. i 22kap. 14 § tredje stycket brottsbalken. Se även förslaget tiU 21 kap. 4 § brottsbalken.

7        § En krigsman som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad han
på grand av reglementen, instruktioner eUer förmäns order eller i övrigt
skall iaktta i tjänsten skall åläggas disciplinpåföljd för disciplinförseelse.
Någon påföljd skall dock inle åläggas, om felet är ringa.

Paragrafen motsvarar 9 § i MAK: s förslag Ull disciplinlag.

Paragrafen har utformats delvis efter mönster av den nuvarande tjänste­felsbestämmelsen i 21 kap. 18 § brottsbalken och delvis i enlighet med regeln om tjänsteförseelse i 10 kap. 1 § lagen om offentlig anstäUning.

Den grandläggande föratsättningen för att disciplinansvar skall kunna komma i fråga är att den värnpliktige har åsidosatt någon av sina skyldig­heter i tjänsten. Dessa skyldigheter kan framgå av reglementen, instruk-Uoner eller andra föreskrifter. Hit kan i vissa fall räknas skyldigheter som finns enligt lagar eller författningar av allmän karaktär. Reglema om åtals­anmälan i 16-18§§ sätter dock gränser för i vilka fall man kan använda disciplinansvar när det gäller förseelser med straffrättsliga inslag.

Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2) framhåUit det i och för sig självklara att krigsmannens skuld måste vara tillfredsställande utredd för att en disciplinpåföljd skall kunna komma i fråga. Detta förutsät­ter inte att förseelsen är erkänd. Men är den förnekad, så måste det under handläggningen framläggas bevisning - t. ex. vittnesmål - om klarlägger krigsmannens skuld. Om bevisningen inte är tillräcklig, skaU ärendet av­skrivas.

Förmäns order har tagits med som särskilt uppräknat rekvisit. Anled­ningen härtill är närmast att understryka lydnadspUktens betydelse även i de fall den enligt förslaget inte är förenad med straffansvar.

Självfallet gäller som allmän begränsning att ett åsidosättande av en skyldighet som inte har direkt anknytning till utbildningen eller tjänsten faller utanför paragrafens tillämpningsområde. För att förseelsen skall kunna föranleda disciplinpåföljd måste det med andra ord vara fråga om ett tjänsteåliggande som åsidosatts. De gränsdragningsproblem som kan upp-

101


 


Prop. 1985/86:9        komma torde i stor utsträckning kunna lösas i enlighet med den praxis som f n. gäller.

Vad som är ett åliggande i tjänsten torde också få bedömas med utgångs­punkt i vissa allmänna förhållanden. För personalen vid svenska bered­skapsstyrkor för FN-tjänst måste det t. ex. ofta betraktas som ett åliggande i tjänsten att vid tjänstgöring utomlands följa landets lagar. Detta moti­veras av att personalen i fråga ständigt är i tjänst under sådan tjänstgöring.

I överensstämmelse med vad som gäUer om disciplinpåföljd enligt lagen om offentUg anställning anges att någon påföljd inte får åläggas om felet är ringa.

Enligt gällande rätt kan den bestraffningsberättigade chefen skriva av ett disciplinmål om saken är av mindre vikt. Vad beträffar tiUrättavisningarna finns inte denna formeUa möjlighet. I praxis torde dock de mest obetydliga förseelserna lämnas obeivrade. Någon avgörande förändring i förhållande till gällande praxis är inte avsedd.

Vid bedömningen av om ett fel är ringa kan olika omständigheter beak­tas. I viss mån kan hänsyn tas t. ex. till vilket stadium av militäratbildning-en den felande befinner sig i. I början av en vämpliktsutbildning när omsläUningen från civilt liv till förhållandena under tjänstgöringen pågår och när inlärandet av de olika ordnings- och säkerhetsreglerna sker är det motiverat med en generösare attityd. Dessutom torde det knappast vara meningsfullt att ålägga ansvar för alla de förseelser mot bl. a. ordningsföre­skrifter som dagligen förekommer. Om det emeUertid visar sig att den felande trots tillsägelser upprepar förseelsen, kanske flera gånger, minskar utrymmet för att bedöma senare förseelser som ringa. Vid brott mot säkerhetsinstrukUoner kan det finnas anledning att se restrikUvt på möjlig­heterna att bedöma förseelsen som ringa. Men också i sådana fall kan del givetvis vara fråga om så bagatellartade fel att de rimligen inle bör föranle­da ansvar.

Motsvarande synsätt som i fråga om säkerhetsbestämmelser torde man kunna lägga på förseelser mot lydnadsplikten. Denna skyldighet är av väsentlig betydelse för att verksamheten inom försvaret skaU kunna funge­ra smidigt och effektivt.

Sammanfattningsvis torde kunna sägas att åsidosättande av bestämmel­ser som är av väsentlig betydelse för ordningen, disciplinen och säkerheten inom försvarsmakten vanligtvis inte bör bedömas som ringa fel även om de i de enskilda fallen ter sig obetydliga.

Allmänt måste vidare framhållas att ett disciplinförfarande inte skall inledas, om man kan nå samma resultat genom en tillsägelse eUer någon annan mindre ingripande åtgärd. Disciplinsystemet far, som MAK har understrukit, inle bli ett självändamål.

Det är dock av rättvise- och rättssäkerhetsskäl angeläget att man i praxis
försöker att upprätthålla en så jämn tillämpning av begreppet ringa fel som
möjligt. Detta är särskilt viktigt eftersom förevarande paragraf ålägger
myndigheten att ingripa med disciplinpåföljd, om felet inte är ringa. Till
skillnad från motsvarande bestämmelse i lagen om offentlig anställning,
som använder verbet "får", sägs i denna bestämmelse att disciplinpåföljd
102
                    "skall" åläggas.


 


I subjektivt hänseende krävs för discipUnansvar uppsåt eller oaktsam-     Prop. 1985/86: 9 het.

Allvarliga fel av värnpliktiga inryms också i det föreslagna nya brottet värnpliktsbrott. I fråga om gränsdragningen mellan detta brott och disci­plinförseelsen hänvisas UU specialmotiveringen Ull 39 § värnpliktslagen.

8§ Disciplinpåföljd får åläggas även den som vid tiden för beslutet inte längre är krigsman.

Paragrafen motsvarar 10 § i MAK: s förslag till disciplinlag.

Enligt gällande ordning får straff i disciplinmål åläggas endast den som står under militärt befäl. Detta innebär att, om en värnpliktig har ryckt ut vid tiden för beslutet, målet måste hänskjutas till åklagaren, såvitt man inte utnyttjar möjligheten att avskriva ärendet.

Möjlighet att hänskjuta ett disciplinärende till civil myndighet finns inte i den nya lagen. Enligt lagen om offentlig anställning får någon disciplinpå­följd inte åläggas sedan arbetstagaren slutat sin anställning. Detta har dock delvis sin förklaring i det privalrättsliga synsätt som ligger Ull grund för disciplinansvarssystemet i lagen om offentlig anställning. Det måste emel­lertid anses nödvändigt att det i ett militärt discipUnsystem för värnpliktiga m.fl. finns en möjlighet för myndigheten att besluta om discipUnansvar även sedan vederbörande ryckt ut. Å andra sidan kan man dock säga att intresset av att beivra förseelser av mindre allvarlig natur inte kan vara lika stort sedan t. ex. utryckning skett. I 31 § föreslås en särskild avskrivnings-regel bl. a. för dessa fall.

9§ Disciplinpåföljd får inte åläggas någon, om han inte inom två år från förseelsen har underrättats enligt 25 § om vad som anförs mot honom eller fått motsvarande underrättelse från riksdagens ombudsman eller justitie­kanslern.

Paragrafen motsvarar 12 § i MAK: s förslag till disciplinlag.

Paragrafen innehåller en preskriptionsbestämmelse motsvarande vad som f n. gäller enligt 14 kap. 5 § lagen om offentlig anstäUning. Beträffande utformningen och den närmare innebörden av underrättelsen hänvisas till motiven till 25 §. Anmaning av JO eller JK kan endast komma i fråga beträffande den som står under JO: s eUer JK: s tiUsyn. Omfattningen av denna personkrets framgår av 2§ lagen (1975:1057) med instrakUon för justitieombudsmännen och 2 och 3§§ lagen (1975:1339) om jusUUekans-lerns Ullsyn samt 4 § förordningen (1975:1345) med instraktion för jusUtie-kanslern.

10 § Disciplinpåföljderna är varning, extratjänst, löneavdrag och utegångs­förbud.

I denna paragraf, som motsvarar 13 § i MAK:s förslag till disciplinlag,
anges de olika disciplinpåföljder som kan användas gentemot den som
gjort sig skyldig till en disciplinförseelse. Den närmare innebörden av de
olika disciplinpåföljderna framgår av 11 -14 §§.
                                      jq.


 


Prop. 1985/86:9        ll§ Vaming innebär att den felande erinras om att han för framtiden skall iaktta sina skyldigheter i tjänsten.

Paragrafen har ingen motsvarighet i MAK: s förslag till disciplinlag. Se dock förslaget tiU 14 §.

Varning är den lindrigaste discipUnpåföljd som kan användas. Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen anser jag att innebörden av varningen bör klarläggas i lagtexten. Varningen innebär alltså en uppma­ning lill den felande att inte upprepa felet. Det behöver inle utsägas att påföljden för en likartad förseelse kan skärpas vid en upprepning.

Enligt gällande rätt kan varning antingen vara muntlig eller skriftlig. I likhet med MAK anser jag att varning som disciplinpåföljd bör vara skrift­lig för att därmed skilja den från mera formlösa erinringar och andra påpekanden. Behovet av skriftlighet sammanhänger också med kravet på att alla beslut om disciplinpåföljder skall delges den skyldige. Att besluten i disciplinärendena skall vara skriftligt dokumenterade följer också av 17 och 18 §§ förvaltningslagen (1971:290) samt 11 § allmänna verksstadgan (1965:600). Den skrifUiga formen behöver därför inte anges också i före­varande lag.

12          § Extratjänst innebär att den felande vid högst fem tillfäUen utöver den
vanliga tjänsten skall utföra handräckning eller någon annan särskild upp­
gift. Vid varje tiUfäUe får högst fyra Ummar tas i anspråk för uppgiften. Om
extratjänsten inte avser annat än jour- eller beredskapstjänslgöring, får
dock tiden fram till den vanliga tjänstens början nästa dag tas i anspråk.

Extratjänsten får inte vara sådan så att den inverkar skadligt på den felandes hälsa eller tjänstbarhet.

Paragrafen motsvarar 15 § i förslaget till disciplinlag.

Bestämmelsen om extratjänst överensstämmer i stora drag med motsva­rande bestämmelse i 17 § lagen om disciplinstraff för krigsmän. Dock har regeln preciserats så att det anges att högst fyra timmar får tas i anspråk vid varje tillfälle. När det gäUer extratjänst i form av deltagande i jour eller beredskap får dock vid varje tillfäUe tiden fram till den vanliga tjänstens början nästa dag tas i anspråk.

I likhet med vad som f.n. gäller enligt disciplinlagen får extratjänst inte användas så att det genom överansträngning eUer av annan orsak kan uppkomma men för den felandes hälsa eller tjänstbarhet. Detta har före­skrivits i paragrafens andra stycke. Av 33 § framgår att extratjänst inte får verkställas på tjänstefria dagar. Verkställighet av extratjänst i form av t. ex. jourtjänst måste aUtså avbrytas vid midnatt, om påföljande dag är tjänstefri.

13          § Löneavdrag får bestämmas för högst trettio dagar och innebär avdrag
på dagersättning eller motsvarande ersättning. Om något sådant avdrag
inte kan göras, skall den felande betala ett belopp som motsvarar avdraget.
Om löneavdragels storlek föreskriver regeringen.

Enligt paragrafen, som motsvarar 16 § i MAK: s förslag tiU disciplinlag,
104
                    åläggs löneavdrag för högst trettio dagar. Påföljden löneavdrag innebär i


 


första hand avdrag på dagersättning eller motsvarande. För värnpUktig Prop. 1985/86:9 som genomgår grundutbildning och viss annan utbildning utgår dagersätt­ning enligt bestämmelserna i värnpUktsförmånsförordningen (1976:1008). Under annan tjänstgöring enligt värnpUktslagen utgår dagpenning. Löne­avdrag får i sådant fall ske från dagpenningen. Också denna ersättnings­form regleras i värnpUktsförmånsförordningen. Bestämmelserna i värn­pUktsförmånsförordningen är också Ullämpliga på kvinnor som genomgår miUtär grundutbildning samt på frivilliga m.fl. enligt särskilda föreskrifter. För anställda får löneavdraget ske på den lön som utgår.

I åtskilliga fall kan inte något löneavdrag verkställas därför att den betalningsskyldige t. ex. ryckt ut. I sådant faU bortfaller inte påföljden. I stället gäller att den som har ålagts löneavdrag skaU betala motsvarande belopp.

Om storleken av löneavdragen ankommer det enligt paragrafen på rege­ringen att bestämma.

I likhet med vad som f n. sker i disciplinmål skall redan i beslutet anges löneavdragets storlek.

14        § Utegångsförbud innebär förbud för den som är förlagd inom ett
kasernområde, läger eller motsvarande område att under en bestämd tid,
minst sju och högst femton dagar, på fritid vistas utanför det område som
är upplåtet åt en viss avdelning eller utanför en del av ett sådant område.

För den som är förlagd ombord på ett fartyg skall utegångsförbudet avse förbud att lämna fartyget.

Paragrafen motsvarar 17 § i förslaget tiU disciplinlag.

I första stycket anges närmare vad som avses med utegångsförbud. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak vad som f n. gäller om utegångsför­bud enUgt 17 § lagen om disciplinstraff för krigsmän och fritidsstraff enligt 32 kap. 6§ brottsbalken. Paragrafen innebär att det införs en enhetUg beteckning utegångsförbud som omfattar från sju lill och med femton dagar.

Vad som är fritid framgår av förordningen (FFS 1983:31) med tjänstefö­reskrifter för försvarsmaktens personal. I samma förordning anges också vilken personal som skall vara förlagd inom kaseraområdet osv.

Andra stycket innebär att det nuvarande landgångsförbudet inordnas under beteckningen utegångsförbud.

15        § Löneavdrag får åläggas Ullsammans med utegångsförbud, om det
krävs av hänsyn till ordningen inom försvarsmakten.

Paragrafen motsvarar 18 § i MAK: s förslag Ull disciplinlag.

Enligt paragrafen får löneavdrag åläggas jämte utegångsförbud om det krävs av hänsyn tiU ordningen inom försvarsmakten. I princip gäller all endast en påföljd skall åläggas för en disciplinförseelse. Vid Undrigare förseelser skall i första hand varning och extratjänst komma i fråga.

Vid allvarligare förseelser har man att välja mellan löneavdrag eller
utegångsförbud. I princip bör löneavdrag anses som en lindrigare påföljd
än utegångsförbud. Gränserna är dock flytande och ett stort antal dagars
        1Q5


 


Prop. 1985/86:9 löneavdrag kan anses vara svårare än t. ex. sju dagars utegångsförbud. Myndigheten får anses ha relativt stor frihet alt i de enskilda fallen välja mellan dessa två olika slag av disciplinpåföljder. Valet kan betingas inle endast av förseelsens svårhetsgrad utan även av andra omständigheter som t. ex. lämpligheten all under vissa förhållanden inskränka rörelsefrihe­ten.

Vid förseelser som är så allvarliga att man närmar sig del obligatoriskt straffbara området ges genom denna bestämmelse en möjlighet att kombi­nera löneavdrag och utegångsförbud.

16 § Om en disciplinförseelse också utgör ett brott, skall krigsmannen anmälas tiU åtal för brottet, om inte annat följer av 17 §.

Paragrafen motsvarar 7 § i MAK: s förslag tiU disciplinlag. Den har en förebild i 12 kap. 1 § lagen om offentlig anställning.

Ett viUkor för att åtalsanmälan enligt paragrafen skall kunna övervägas är att förutsättningarna för att ålägga krigsmannen en disciplinpåföljd föreligger i och för sig. Han måste alltså ha gjort sig skyldig till något som enligt 7§ utgör en discipUnförseelse. I MAK:s förslag anges detta på så sätt att personen i fråga skall ha åsidosatt vad som åligger honom i tjäns­ten.

Paragrafen är alltså inte tillämplig vid varje brott som en krigsman förövar under tjänstgöringen. Detta gäUer oavsett om brottet riktar sig mot försvarsmakten eller inte.

Åtalsanmälan enUgt paragrafen skall göras, om det vid prövning av en disciplinförseelse konstateras att denna också utgör t. ex. något av brotten som avses i 20 kap. 1-3 §§ brottsbalken, dvs. myndighetsmissbrak, vårds­lös myndighetsutövning, mutbrott eller brott mot tystnadsplikt, eller något annat brott enligt brottsbalken eller en annan straffbestämmelse. Undantag från denna huvudregel finns i 17 §.

MAK har när del gäller den närmare tolkningen av huvudregeln om åtalsanmälan hänvisat Ull undantagsbestämmelserna i 17 §. Undantagsbe­stämmelsen förutsätter, enligt MAK, all begreppet "åliggande i tjänsten" ges en vid tolkning. MAK framhåller vidare att en viss utvidgning jämfört med gällande rätt är avsedd. MAK anser alltså att flera brott än f. n. bör leda tiU disciplinpåföljd efter beslut av en militär myndighet i stället för åtgärder av åklagare och domstol.

Jag viU här anmäla att jag i denna fråga har en annan uppfattning än MAK. Som jag har framhållit är det ett absolut krav för åtalsanmälan enUgl paragrafen alt det föreligger en disciplinförseelse som sådan. Det kan inle göras gällande all det i en krigsmans skyldigheter i tjänsten ingår att följa vaije föreskrift som gäller för honom som medborgare i allmänhet. Disci-phnförfarandel skall alltså inte för krigsmännens del träda i stället för en brottmålsprocess. Det paragrafen avser att reglera är endast förfarandet då det vid handläggningen av ett reguljärt disciplinärende visar sig att förseel­sen också utgör ett brott.

Det anförda leder lill alt området för vad som kan handläggas som ett
,„,
                     miUtärt discipHnärende blir mindre än vad MAK har föratsatt med sitt

förslag.


 


Beträffande frågan om vad som utgör disciplinförseelse kan också hänvi-     Prop. 1985/86:9 sas tiU motiven till 3§ militära rätlegångslagen (Se Handbok i militär rättsvård, 1975, s. 16).

Av 19 och 23 §§ framgår att det är vederbörande myndighet som efter hörande av auditören har att pröva frågan om åtalsanmälan.

Som har understrakits upprepade gånger reglerar paragrafen endast åtalsanmälan vid disciplinförseelser av krigsmän. Paragrafen anger följakt­ligen inte hur myndigheterna skall förfara vid brottslighet av krigsmän i andra sammanhang oavsett om det finns anknytning till krigsmannens tjänstgöring eller myndighetens verksamhet.

17 § Åtalsanmälan behöver inle göras i fråga om

1.  brott för vilka svårare straffan böter inte föreskrivs,

2.  följande brott i brottsbalken, nämligen ofredande (4 kap. 7 §), snatteri (8 kap. 2§), egenmäktigt förfarande (8 kap. 8§), bedrägligt beteende (9 kap. 2§), undandräkt (10 kap. 2§), olovligt förfogande (10 kap. 4§), olov­ligt brukande (10 kap. 7 §), svikande av försvarsplikt (18 kap. 6 §), lydnads­brott (21 kap. 5 §) och rymning (21 kap. 7 §).

Åtalsanmälan skall dock aUtid göras, om

1.  brottet riktar sig mot någon utanför försvarsmakten,

2.  målsäganden har förklarat att han avser all föra talan om enskilt anspråk,

3.  det finns skäl att anta att påföljden inte kommer att stanna vid böter.

I denna paragraf, som motsvarar 8 § i MAK: s förslag till disciplinlag, anges i första stycket i vilka fall åtalsanmälan får underlåtas och där disciplinförfarandet alltså får slutföras vid myndigheten.

Det gäller för det första brott för vilka svårare straff än böter inte föreskrivs. I punkt 2 uppräknas därefter ett antal brott, för vilka såväl böter som fängelse ingår i straffskalan. Den möjlighet som härigenom skapas för att undvika åtalsanmälan får endast utnyttjas i de fall då brottet är av lindrigare art. I de faU där det finns skäl att anta att brottet kommer att medföra svårare påföljd än ett bötesstraff skall regelmässigt åtalsanmä­lan ske. Detta framgår av andra stycket, punkt 3.

I andra stycket uppräknas tre särskilda omständigheter som medför att åtalsanmälan alltid skall göras även om det gäller brott enligt första stycket. Om brottet riktar sig mot någon person utanför försvarsmakten skall alltid åtalsanmälan ske. Det kan gälla ofredande eller snatteri som riktar sig mot en utomstående person. Såväl i de fallen som då det gäller brott riktade mot personer inom försvarsmakten krävs dock för åtalsanmä­lan som ett led i ett disciplinförfarande att den värnpliktige genom det brottsliga förfarandet också har gjort sig skyldig till en disciplinförseelse enligt 7 §. Detta följer av den grandläggande regeln om åtalsanmälan i 16 §.

Även i de fall en målsägande uttryckligen har förklarat att han avser alt föra talan om enskilt anspråk skall alltid åtalsanmälan göras. Målsäganden skall regelmässigt beredas tillfälle att avge sådan förklaring, i de faU myn­digheten överväger att i stället för åtalsanmälan fortsätta disciplinförfaran­det.

Vidare föreskrivs att åtalsanmälan alltid skall ske om det finns skäl att
anta att straffet inte kommer att stanna vid böter. Det får ankomma på
     107


 


Prop. 1985/86:9        auditören att svara för denna bedömning. Att auditören skall medverka vid prövning av frågor om åtalsanmälan föreskrivs i 23 §.

Att åtalsanmälan underlåts betyder att det discipUnära förfarandet får fortsättas. Vid prövning enligt det discipUnära förfarandet skall inte beslu­tas om disciplinpåföljd för del angivna brottet. Man skall i stället pröva om den faktiska gärningen faller in under disciplinansvarsbestämmelsen i 7 § och ålägga en disciplinpåföljd för disciplinförseelse. Detta följer av disci-pUnansvarssystemets utomstraffrättsliga natur.

18 § Om någon åtgärd har vidtagits för att väcka åtal mot en krigsman, får ett disciplinärende inte inledas eller fortsättas i fråga om det förfarande som avses med åtgärden.

Paragrafen motsvarar 11 § i MAK: s förslag till disciplinlag. Den motsva­rar också vad som gäller enligt 14 kap. 3 § lagen om offentlig anställning.

Bestämmelserna avser att undvika dubbelbestraffning. Skulle åtalsför­farande redan ha inletts, får disciplinförfarande beträffande samma gärning inte inledas eller fortsättas. Det kan röra sig även om förseelser för vilka endast bötespåföljd kan komma i fråga. Förbudet innebär att en uppkom­men disciplinansvarsfråga tUls vidare inte får föranleda någon åtgärd från myndigheten. Bortfaller hindret, kan handläggningen las upp igen.

Beträffande frågan om när hinder mot disciplinförfarande bortfaller an­förde dåvarande departementschefen i moUven UU motsvarande bestäm­melse i lagen om offentlig anställning (prop. 1975:78 s. 194-195).

Endast om åklagaren avskriver ärendet på den grund att gärningen inte är brottslig bortfaller hindret mot åläggande av disciplinpåföljd. Nedläg­gande av förundersökning eller åtal på annan grund liksom beslut att inte tala å brottet torde däremot inte böra föranleda att hindret mot inledande eller fortsättande av disciplinärt förfarande anses ha bortfallit. Samma är givetvis förhållandet med fäUande dom — även sådan som innebär på­följdseftergift - och i regel även ogillande dom. Endast om den tiUtalade frikänts på den grund att den åtalade gärningen visserligen har begåtts av den tilltalade men inte är brottslig - t. ex. därför att ett subjekUvt rekvisit inte är uppfyUt — bör disciplinärt förfarande mot honom för samma gärning kunna komma i fråga.

Dessa riktlinjer bör kunna tjäna Ull ledning även i disciplinärenden enligt denna lag. Jag vill dock i anslutning till MAK särskilt framhålla att det endast i yttersta undantagsfaU bör komma i fråga med ett disciplinärt förfarande efter en frikännande dom. Formellt kan visserligen föratsätl-ningarna för åläggande av disciplinpåföljd föreligga efter en frikännande dom. Själva lagföringen torde dock i sådana fall från allmän synpunkt ofta kunna anses som en så ingripande åtgärd att sådana särskilda skäl som anges i 31 § som grand för avskrivning av discipUnärenden kan bedömas vara för handen.


108


19 § Frågor om disciplinansvar eUer åtalsanmälan prövas av den myndig­het där krigsmannen tjänstgör eUer senast har tjänstgjort, om regeringen inte föreskriver annat.


 


Paragrafen motsvarar 19 § i förslaget till disciplinlag.           Prop. 1985/86:9

I denna paragraf sägs att frågor om disciplinansvar eller åtalsanmälan prövas av den myndighet vid vilken krigsmannen tjänstgör eller senast tjänstgjort, om regeringen inte föreskriver annat. I militära rättegångslagen är denna befogenhet knuten Ull vissa miUtära chefer.

Det är naturligt att man i förvaltningsrättsliga frågor lägger beslutande­rätten hos myndigheten. Man undviker då att snävt begränsa beslutande­rätten tiU vissa befattningshavare, vilket är fallet enligt gällande rätt. En fördel med detta är att en snabb handläggning av ärendena kan komma tUl stånd.

Som regel bör det vara den myndighet vid vilken krigsmannen tjänstgör vid liden för beslutet i disciplinärendet som har att handlägga detta. Om han har ryckt ut, bör det vara den myndighet vid vilken han senast tjänstgjorde som beslutar i ärendet.

I vissa fall kan det dock vara lämpligare att någon annan myndighet har beslutanderätten i disciplinärenden. Regeringen har därför getts befogen­het att föreskriva undantag från huvudregeln. Det kan gälla bl. a. för värnpliktiga på fartyg samt vid fartygsförband och utbildningsanstalter. Också VämpUktiga som i oUka avseenden lyder under oUka chefer berörs. Särskilda regler kan således behövas för värnpliktiga, som tjänstgör vid centrala staber men som är föriagda vid ett förband. En särskild reglering kan också vara påkallad vid tjänstgöring under repetitionsövningar och under tid då försvarsmakten är krigsorganiserad. Särskilda regeringsföre­skrifter krävs också i fråga om den organiserade motståndsrörelsen enligt 3§5.

Enligt nuvarande regler om disciplinmål skall mål hänskjutas till åklaga­ren, om det kan förutses att nöjaktig utredning om brottet inte skall kunna åstadkommas genom den bestraffningsberättigades försorg. I det nu före­slagna nya systemet finns inte någon motsvarande regel. Den militära myndigheten måste alltså slutföra handläggningen av ärendet, oavsett hur komplicerat detta är i sak eller juridiskt. Ett särskilt ansvar kommer därför att läggas på auditörema i det nya systemet.

20 § Ärenden som avses i 19 § skaU avgöras av myndighetschefen eller, efter regeringens förordnande, av någon annan chef vid myndigheten med lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens tjänslegrad.

Paragrafen har en motsvarighet i 20 § i MAK: s förslag till disciplinlag.

I MAK: s lagförslag knyts behörigheten att besluta i disciplinärenden på myndighetens vägnar tiU en viss tjänstegrad, nämligen överstelöjtnant eller kommendörkapten. I moUveringen till förslaget anger dock MAK att för­bandschefen eller dennes ställföreträdare bör vara den som på myndighe­tens vägnar beslutar i disciplinärendena. Som jag har framhållit i den allmänna moUveringen delar jag - mot bakgrund bl. a. av beslutsordning­en i motsvarande frågor vid civila myndigheter - MAK: s synsätt men menar att det bör komma till uttryck i lagtexten att det är myndighetsche­fen som i första hand skall avgöra disciplinärendena.

Som jag har angett i den allmänna motiveringen bör beslutanderätten vid   


 


Prop. 1985/86:9 vissa myndigheter kunna utövas också av andra chefer. Paragrafen inne-håUer en bestämmelse som ger regeringen rätt att besluta om den delege­ring som behövs.

Beträffande rätten för myndighetschefen att delegera beslutanderätt tiU andra än ställföreträdaren hänvisas lill 21 §.

21 § Myndighetschefen får överlämna åt andra chefer vid myndigheten, dock lägst en kompanichef eller motsvarande chef, att pröva frågor om disciplinansvar för personal som står under deras befäl, under föratsätt­ning att

1.  förfarandet inte kan antas utgöra brott,

2.  förseelsen har erkänts och inte bör medföra svårare påföljd än varning eller extratjänst.

I denna paragraf som närmast motsvarar 21 § i MAK:s förslag till discipUnlag, finns en delegationsregel som utgör ett undantag till föreskrif­ten i 20 §. Genom denna bestämmelse får t. ex. bataljonschefer eller kom­panichefer eller motsvarande chefer pröva vissa förseelser av personal som de har befälsrätt över enligt reglerna härom i förordningen (FFS 1983:31) med tjänsteföreskrifter för försvarsmaktens personal. När det gäUer frågan vilka chefer som kan anses motsvara t. ex. en kompanichef finns vägledande regler i överbefälhavarens kungörelse (FFS 1983:32) med tjänsteföreskrifter för försvarsmaktens personal (bU 1:2.1).

Förevarande bestämmelse avser i MAK: s förslag främst att tillförsäkra kompanicheferna i stort sett samma befogenheter som de har enligt det nuvarande UUrättavisningssystemet.

Som jag har utvecklat i den allmänna motiveringen anser jag att lägre chefers beslutanderätt i discipUnfrågor bör begränsas i det nya ansvarssys­temet jämfört både med vad som gäller f. n. och med vad MAK föreslår.

Det första kravet som uppställs i paragrafen för att en chef på lägre nivå skaU få besluta i ett disciplinärende är att förseelsen inte utgör brott. Den bedömning av juridisk natur som krävs för att ta stäUning tiU frågor om åtalsanmälan bör nämligen inte göras av någon annan än den chef som har den fulla beslutanderätten i discipUnärenden.

För det andra skall förseelsen vara erkänd av den felande. Detta krav överensstämmer med vad som gäller enligt nuvarande ordning. För att ett erkännande skall föreligga, krävs enligt min mening såväl att den felande vitsordar de faktiska omständigheter som påstås föreligga i ärendet som att han instämmer i att dessa omfattas av reglema om disciplinförseelse.

Den tredje föratsättningen är att förseelsen inte är av svårare natur. 1 lagtexten utsägs detta endast indirekt därigenom alt förseelsen inte bör medföra svårare påföljd än varning eller extratjänst.

Avsikten med denna sistnämnda begränsning är att få en garanti för att allvarligare förseelser handläggs på den högre nivån även i de fall de är erkända.

22 § För att biträda de myndigheter som har att handlägga disciplinären­
den skall finnas auditörer.
..j.
                      Auditörema skall vara lagfarna. De förordnas av regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer.


 


Paragrafen motsvarar 19 § i förslaget UU disciplinlag.          Prop. 1985/86:9

I denna paragraf sägs att frågor om disciplinansvar eller åtalsanmälan prövas av den myndighet vid vilken krigsmannen tjänstgör eller senast tjänstgjort, om regeringen inte föreskriver annat. 1 militära rättegångslagen är denna befogenhet knuten till vissa militära chefer.

Det är naturligt att man i förvaltningsrättsliga frågor lägger beslutande­rätten hos myndigheten. Man undviker då att snävt begränsa beslutande­rätten UU vissa befattningshavare, vilket är faUet enligt gällande rätt. En fördel med detta är att en snabb handläggning av ärendena kan komma Ull stånd.

Som regel bör det vara den myndighet vid vilken krigsmannen tjänstgör vid tiden för beslutet i disciplinärendet som har att handlägga detta. Om han har ryckt ut, bör det vara den myndighet vid vilken han senast tjänstgjorde som beslutar i ärendet.

I vissa fall kan det dock vara lämpligare att någon annan myndighet har beslutanderätten i disciplinärenden. Regeringen har därför getts befogen­het att föreskriva undantag från huvudregeln. Det kan gälla bl. a. för värnpliktiga på fartyg samt vid fartygsförband och utbildningsanstalter. Också vämpUktiga som i olika avseenden lyder under olika chefer berörs. Särskilda regler kan således behövas för värnpliktiga, som tjänstgör vid centrala staber men som är förlagda vid ett förband. En särskild reglering kan också vara påkallad vid tjänstgöring under repetitionsövningar och under tid då försvarsmakten är krigsorganiserad. Särskilda regeringsföre­skrifter krävs också i fråga om den organiserade motståndsrörelsen enligt 3§5.

Enligt nuvarande regler om disciplinmål skall mål hänskjutas tUl åklaga­ren, om det kan förutses att nöjaktig utredning om brottet inle skall kunna åstadkommas genom den bestraffningsberättigades försorg. 1 det nu före­slagna nya systemet finns inte någon motsvarande regel. Den militära myndigheten måste alltså slutföra handläggningen av ärendet, oavsett hur komplicerat detta är i sak eller juridiskt. Ett särskilt ansvar kommer därför alt läggas på auditörema i det nya systemet.

20 § Ärenden som avses i 19 § skall avgöras av myndighetschefen eller, efter regeringens förordnande, av någon annan chef vid myndigheten med lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens tjänstegrad.

Paragrafen har en motsvarighet i 20 § i MAK: s förslag till disciplinlag.

I MAK: s lagförslag knyts behörigheten att besluta i disciplinärenden på myndighetens vägnar tiU en viss tjänstegrad, nämligen överstelöjtnant eller kommendörkapten. I moUveringen Ull förslaget anger dock MAK att för­bandschefen eller dennes ställföreträdare bör vara den som på myndighe­tens vägnar beslutar i disciplinärendena. Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen delar jag - mot bakgrand bl. a. av beslutsordning­en i motsvarande frågor vid civila myndigheter - MAK:s synsätt men menar att det bör komma tUl uttryck i lagtexten att det är myndighetsche­fen som i första hand skall avgöra disciplinärendena.

Som jag har angett i den allmänna motiveringen bör beslutanderätten vid

109


Prop. 1985/86:9 vissa myndigheter kunna utövas också av andra chefer. Paragrafen inne­håller en bestämmelse som ger regeringen rätt att besluta om den delege­ring som behövs.

Beträffande rätten för myndighetschefen att delegera beslutanderätt till andra än ställföreträdaren hänvisas till 21 §.

21 § Myndighelschefen får överlämna ål andra chefer vid myndigheten, dock lägst en kompanichef eller motsvarande chef, att pröva frågor om disciplinansvar för personal som står under deras befäl, under föratsätt­ning att

1.  förfarandet inte kan antas utgöra brott,

2.  förseelsen har erkänts och inte bör medföra svårare påföljd än varning eller extratjänst.

I denna paragraf, som närmast motsvarar 21 § i MAK: s förslag UU disciplinlag, finns en delegationsregel som utgör ett undantag till föreskrif­ten i 20§. Genom denna bestämmelse får t. ex. bataljonschefer eUer kom­panichefer eller motsvarande chefer pröva vissa förseelser av personal som de har befälsrätt över enUgt reglerna härom i förordningen (FFS 1983:31) med ijänsteföreskrifier för försvarsmaktens personal. När det gäller frågan vilka chefer som kan anses motsvara t. ex. en kompanichef finns vägledande regler i överbefålhavarens kungörelse (FFS 1983:32) med tjänsteföreskrifter för försvarsmaktens personal (bil 1:2.1).

Förevarande bestämmelse avser i MAK: s förslag främst att tillförsäkra kompanicheferna i stort sell samma befogenheter som de har enligt del nuvarande UUrättavisningssystemet.

Som jag har utvecklat i den allmänna motiveringen anser jag att lägre chefers beslutanderätt i disciplinfrågor bör begränsas i det nya ansvarssys­temet jämfört både med vad som gäller f. n. och med vad MAK föreslår.

Det första kravet som uppställs i paragrafen för att en chef på lägre nivå skall få besluta i ett disciplinärende är att förseelsen inte utgör brott. Den bedömning av juridisk natur som krävs för att ta stäUning till frågor om åtalsanmälan bör nämligen inte göras av någon annan än den chef som har den fulla beslutanderätten i disciplinärenden.

För det andra skall förseelsen vara erkänd av den felande. Detta krav överensstämmer med vad som gäller enligt nuvarande ordning. För att ett erkännande skall föreUgga, krävs enligt min mening såväl att den felande vitsordar de faktiska omständigheter som påstås föreligga i ärendet som alt han instämmer i att dessa omfattas av reglerna om discipUnförseelse.

Den tredje föratsättningen är att förseelsen inte är av svårare natur. I lagtexten utsägs detta endast indirekt därigenom att förseelsen inte bör medföra svårare påföljd än varning eller extratjänst.

Avsikten med denna sistnämnda begränsning är att få en garanti för att allvarligare förseelser handläggs på den högre nivån även i de faU de är erkända.

22 § För att biträda de myndigheter som har att handlägga disciplinären­
den skall finnas auditörer.
jjQ
                       Auditörema skall vara lagfarna. De förordnas av regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer.


 


Paragrafen motsvarar 22 § i MAK: s förslag till discipUnlag.   Prop. 1985/86: 9

I första stycket föreskrivs att det skaU finnas auditörer vid de myndighe-ler som har att handlägga disciplinärende. Bestämmelsen motsvarar också 18 § militära rättegångslagen.

I andra stycket anges att auditörema skall vara lagfarna. Detta behörig­hetskrav innebär att auditörema skall ha avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen enligt kungörelsen (1964:29) angående kunskapsprov för be­hörighet som domare m. m. Enligt 19 § miUtära rättegångslagen gäller därutöver f. n. att auditören skall ha avlagt domared. Något motsvarande krav uppställs inte i paragrafen.

Vidare sägs i andra stycket att auditörer förordnas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Någon ändring i sak jämfört med motsvarande bestämmelse i 19§ militära rättegångslagen är inte av­sedd. Ytterligare bestämmelser om auditörema får liksom f n. meddelas i administraUv ordning.

23§ Innan en discipUnpåföljd beslutas eller en åtalsanmälan görs, skaU yttrande inhämtas från auditören. Ett sådant yttrande behövs dock inle i ärenden som avgörs på det sätt som anges i 21 §.

Auditören är medansvarig för de beslut som myndigheten fattar på hans tillstyrkan.

Paragrafen motsvarar 23 § i MAK: s förslag tiU disciplinlag.

Enligt första stycket skall yttrande inhämtas från auditören innan en disciplinpåföljd beslutas eller åtalsanmälan görs. Någon förändring jämfört med förfarandet enligt militära rättegångslagen är inte avsedd. Auditören skall alltså yttra sig över förseelsens beskaffenhet och den påföljd som bör åläggas. I förhållande till gällande rätt tillkommer att skälen för beslutet skall anges i de fall förseelsen inte är erkänd. Auditörens medverkan skaU alltså omfatta såväl själva beslutet om åläggande av en disciplinpåföljd som skälen för beslutet. I likhet med vad som regelmässigt är fallet enligt gällande ordning torde beslutsfattaren och auditören kunna enas om ett beslut och skälen för detta, vilket skrivs under av dem båda. Endast i de fall auditören har en avvikande mening bör ett särskilt yttrande avges. I paragrafen föreskrivs undantag från skyldigheten att inhämta yttrande från auditör i vissa fall. Undantaget gäller fall där beslutet efter delegation från myndighetschefen fattas av en lägre chef.

Enligt andra stycket är auditören medansvarig för beslut som myndighe­ten fattar på tillstyrkan av honom. Bestämmelsen motsvarar 20 § militära rättegångslagen.

24 § Disciplinärenden skaU handläggas skyndsamt.

Paragrafen motsvarar 24 § i MAK: s förslag tiU disciplinlag.

I bestämmelsen fastslås den vikliga principen att disciplinärenden skaU handläggas skyndsamt vid de militära myndigheterna. Det får anses vä­sentligt för den militära discipUnen att ärenden av denna art snabbt blir utredda och avgjorda.

I MAK:s förslag anges också i vilka fall myndigheten skall utreda             111


 


Prop. 1985/86:9 uppkomna disciplinärenden. Något krav på formell anmälan uppstäUs där­vid inte. Det är enligt MAK inte heller avsikten att den som gör en anmälan skaU inta ställning av part i förvaltningslagens mening.

Jag anser inte att det finns behov av någon regel av det slag som MAK har föreslagit när del gäller sättet att anhängiggöra disciplinärenden. I likhet med vad som gäller enligt 14 kap. 1 § lagen om offenUig anställning får det bli myndighetens sak att bedöma i vilka fall ett disciplinärende skall tas upp. Dock bör en inkommen anmälan normaU föranleda att myndighe­ten inleder en utredning, om det inte är uppenbart att anmälan saknar fog eller det på annan grund kan antas att discipUnpåföljd inte kan komma i fråga.

Ett disciplinärende kan uppkomma även på något annat sätt än genom en anmälan, t. ex. då en kompanichef själv observerar en förseelse. Han kan då ta upp saken utan vidare.

25 § Myndigheten skall håUa muntligt förhör med krigsmannen. Denne skall därvid underrättas om vad som anförs mot honom. Om muntligt förhör inte kan anses behövligt, får underrättelsen ske skriftligen, varvid krigsmannen skall uppmanas att yttra sig i saken.

Om det behövs, skaU även anmälare och andra som kan lämna uppgifter i saken höras muntligen eller skriftligen.

Protokoll skall föras över förhören.

Enligt första stycket i denna paragraf, som motsvarar 25 § i förslaget till disciplinlag, gäller som huvudregel att krigsmannen skaU höras munUigen över vad som anförs mot honom. Vid förhöret skall han inledningsvis underrättas om vad som åberopas mot honom. Denna underrättelse tjänar som utgångspunkt för preskriptionsbestämmelsen i 9§.

Det är att märka att förfarandet här avviker från lagen om offentlig anställning så UU vida att muntligt förhör är huvudregeln. Syftet med detta är att säkerställa ett snabbt och smidigt förfarande. Det bör endast i särskilda fall komma i fråga att i stället använda sig av ett skriftligt förfa­rande, t. ex. då krigsmannen ryckt ut.

I andra stycket sägs att även anmälaren eller annan som kan lämna uppgifter om saken skall höras muntligen eller skriftligen, om det behövs. Även i dessa fall torde munUiga förhör vara att föredra.

I tredje stycket sägs att förhören skall protokollföras.

26 § Vid munUigt förhör med krigsmannen skaU ett förhörsvittne om möj­ligt vara närvarande.

I denna paragraf, som motsvarar 26 § i MAK: s förslag till disciplinlag, föreskrivs att ett förhörsvittne skall närvara vid förhöret, om det är möj­ligt. Avgörande bör vara om del praktiskt går att ordna med ett vittne då förhöret skaU äga rum. Några krav på vem som skall vara förhörsvittne anges inte.


112


27 § Om myndigheten finner att ett vittne eller en sakkunnig bör höras vid domstol eller att någon bör föreläggas att förete en skriftlig handling eller


 


ett föremål som bevis, skaU myndigheten ansöka om detta hos den tings-     Prop. 1985/86:9 rätt inom vars område den person vistas som skall höras eller på annat sätt berörs av åtgärden. I fråga om sådana åtgärder skall i tillämpliga delar gälla vad som föreskrivs i rättegångsbalken om bevisupptagning utom huvudför­handling.

Denna paragraf motsvarar 27 § i MAK: s förslag Ull discipUnlag. Den bygger på 14 kap. 2 § lagen om offenUig anställning.

I allmänhet torde man kunna åstadkomma en tillfredsställande utredning i ärendet vid myndigheten. Förhör med personer som har gjort iakttagelser osv. kan sålunda normalt hållas av den som svarar för utredningen. Om det gäUer att inhämta upplysningar från personer som t. ex. inte hör UU för­svarsmaktens personal kan det dock ibland finnas skäl att förhöret håUs vid domstol. Detsamma kan vara fallet när en person vägrar att uttala sig inför myndigheten. Möjligheten att inom ramen för myndighelsförfarandet hålla förhör vid domstol gäller bara vittnen och sakkunniga. Om den som misstänks för en disciplinförseelse själv vägrar att medverka i utredningen, kan man alltså inte avhjälpa detta genom att begära förhör vid domstolen.

Det är myndigheten som enligt paragrafen har att ansöka hos domstolen om att förhör skall hållas eller att föremål skall företes. Myndigheten skall således kallas till domstolen att genom en företrädare vara närvarande vid bevisupptagningen. Det kan vara lämpligt att myndigheten företräds vid domstolen av auditören. Jag har inte anledning att tro att paragrafen behöver utnyttjas annat än undantagsvis.

28  § Krigsmannen skall innan ärendet avgörs få del av vad som har kom­mu fram under utredningen och beredas Ullfalle att yttra sig över det, om del inte är uppenbart obehövligt.

29  § Myndighetens beslut skaU grandas på vad som har kommit fram under utredningen.

Av beslutet skaU framgå de skäl som bestämt utgången.

30      § Krigsmannen skall underrättas om myndighetens beslut och audi­
törens yttrande. Han skaU även underrättas om hur han skall göra om han
vill begära ändring av beslutet. Underrättelse får ske genom delgivning.

I dessa paragrafer, som motsvarar 28-30 §§ i MAK: s förslag UU disci­plinlag, finns bestämmelser om kommunikation, utredningskrav, besluts­motivering och delgivning av beslut. I stort sett samma bestämmelser finns i förvaltningslagen (15, 17 och 18§§). 1 syfte att handläggningsreglerna så långt möjligt skall hållas samlade i en och samma lag har MAK ansett det lämpligt att ta med dessa bestämmelser i disciplinlagen. Jag delar MAK: s uppfattning.

Förfarandet vid delgivningen regleras i delgivningslagen (1970:428) och delgivningsförordningen (1979:101).

31      § Om det av särskilda skäl inte krävs någon disciplinpåföljd, får ärendet
avskrivas.

113

8   Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 9


 


Prop. 1985/86:9     I lagen saknas bestämmelser om hur man skall förfara då ett ärende inte

leder till disciplinpåföljd därför att någon misstänkt med krigsmannaansvar inte kan påträffas eller tillräcklig bevisning om dennes skuld inte förelig­ger. Det har inte ansetts behöva direkt utsägas att ärendet då skall avskri­vas från vidare handläggning.

I denna paragraf, som motsvarar 31 § i MAK: s förslag UU disciplinlag, finns en särskild avskrivningsregel avsedd för andra fall. Det gäller sådana ärenden där del har framkommit sådana omständigheter som i och för sig bör föranleda beslut om disciplinpåföljd, men där särskilda skäl ändå kan föreligga för att avskriva ärendet. Vad som här främst åsyftas är att möjliggöra avskrivning i vissa fall då krigsmannen hemförlovats eller ryckt ut och det därför in längre framstår som lika angeläget att fullfölja disciplin­ärendet. I specialmoUveringen tiU 18 § har också berörts det fallet att krigsmannen efter åtalsanmälan frikänns för brottet vid domstol men förat-sättningarna för åläggande av disciplinansvar fortfarande föreUgger, Ären­dets behandling av åklagare och domstol kan i vissa fall framstå som en tillräcklig åtgärd.

32 § Beslut om disciplinpåföljd skaU verkställas snarast möjligt efter det att beslutet har vunnit laga kraft.

Om det behövs av hänsyn Ull ordningen inom försvarsmakten eller av någon annan särskild anledning, får det i beslut om extratjänst eUer ute­gångsförbud förordnas att beslutet skall verkställas trots alt det inte har vunnit laga kraft.

Paragrafen motsvarar 32 § i förslaget till disciplinlag.

Huvudregeln enligt första stycket är att verkställighet av ett beslut om disciplinpåföljd får ske först sedan beslutet har vunnit laga kraft. Man måste alltså avvakta med verkställighet tills tiden för att begära ändring — tio resp. fem dagar - löpt tiU ända. Om krigsmannen har begärt ändring i beslutet, föreligger enligt huvudregeln hinder för verkställighet tiUs ären­det slutligt avgjorts. (Se 47 och 50§§). I andra stycket finns dock en regel som gör det möjligt med omedelbar verkstäUighet. Förutsättningen för detta är att omedelbar verkstäUighet behövs av hänsyn till ordningen inom försvarsmakten eller av annan särskild anledning. Ett sådant förordnande skall göras i själva beslutet om disciplinpåföljd.

Ett av undantagsregelns syften är att komma Ull rätta med de missförhål­landen som kan uppkomma, om det blir en tendens att överklaganden används för alt förhala verkställigheten. Om det vid beslutstillfäUet finns grandad anledning att anta att den felande kommer att överklaga uteslutan­de i syfte att uppskjuta verkställigheten, kan det finnas skäl att förordna om omedelbar verkställighet. Vidare kan hänsyn till ordningen inom för­svarsmakten anses väga särskilt tungt under beredskaps- och krigsförhål­landen. En annan situation som kan föranleda förordnande om omedelbar verkstäUighet är att krigsmannens utryckning är nära förestående.

Möjligheten alt förordna om omedelbar verkställighet står öppen även när det är en lägre chef som meddelar beslut om extratjänst enligt 21 §.

114                    33 § Extratjänst får inte verkställas på tjänstefria dagar.


 


I MAK: s förslag UU disciplinlag finns en motsvarande bestämmelse i     Prop. 1985/86:9 33 §.

MAK föreslår alt extratjänst och utegångsförbud om högst fem dagar inte får verkställas på tjänstefria dagar.

I mitt förslag är det kortaste utegångsförbudet sju dagar. Jag anser inte att det bör finnas några hinder mot att utegångsförbud får verkställas på tjänstefria dagar. I paragrafen har därför endast föreskrivits ett förbud mot verkställighet av extratjänst på tjänstgöringsfria dagar.

För att en dag skaU anses tjänstefri krävs att krigsmannen enligt plan­läggningen av verksamheten inte skulle ha haft någon tjänst den dagen. Fredagar är således normalt dagar då extratjänst kan verkställas.

34§ Verkställigheten av extratjänst eller utegångsförbud får uppskjutas eller avbrytas, om det finns särskilda skäl. Den dag då avbrott sker skall i sin helhet räknas som verkställighetstid.

Paragrafen motsvarar 34 § i förslaget till disciplinlag samt 4 § lagen om disciplinstraff för krigsmän.

Verkställighet av extratjänst och utegångsförbud skall ske i en följd. Utegångsförbudet skall alltså avse ett visst antal dagar i följd utan uppe-håU. Extratjänsten skall också verkställas utan andra avbrott än dem som föranleds av mellankommande tjänstefria dagar. I denna paragraf före­skrivs dock att verkställighet av extratjänst eller utegångsförbud får upp­skjutas eller avbrytas om särskilda skäl föreligger. 14 § lagen om disciplin­straff för krigsmän ges som exempel på särskilda skäl att uppskov eUer avbrott är påkallat med hänsyn till tjänsten eller den straffskyldiges hälsa. Någon ändring i sak jämfört med gällande rätt är inte avsedd.

Ytterligare bestämmelser om verkställigheten av disciplinpåföljderna får meddelas i verkstäUighetsföreskrifter tiU lagen.

35      § Om flera beslut om utegångsförbud är helt eUer delvis verkställbara
samtidigt, skall påföljderna läggas samman med varandra. Den samman­
lagda verkställighetstiden får dock inte överstiga tjugofem dagar.

Från den sammanlagda verkställighetstiden skall den tid avräknas under vilken verkstäUighet redan har skett.

Paragrafen motsvarar 35 § i förslaget till disciplinlag och — utan någon ändring - 9§ i den nuvarande lagen om disciplinstraff för krigsmän.

36      § Om den som har ålagts utegångsförbud blir efter överklagande slutli­
gen ålagd löneavdrag i högre instans, skall avräkning ske för den tid under
vilken förbudet redan har verkstäUts. En dags utegångsförbud skall anses
motsvara två dagars löneavdrag.

I paragrafen, som motsvarar 36 § i MAK: s förslag UU disciplinlag, har tagits in en förvandlingsregel för det fall att någon som ålagts utegångsför­bud efter prövning i högre instans slutligen bUr ålagd löneavdrag.

I ett sådant fall skall en avräkning ske för det antal dagar som eventuellt
har verkställts av utegångsförbudet. För varje dags utegångsförbud som
verkstäUts skall avräknas två dagars löneavdrag.
                                  115


 


Prop. 1985/86:9        37 § Extratjänst bortfaUer i den mån den inte har verkställts innan krigs­mannens tjänstgöringsskyldighet har upphört.

38 § Utegångsförbud får inte verkställas efter det att krigsmannens tjänst­göringsskyldighet har upphört.

Om utegångsförbud inte kan verkstäUas, skall myndigheten omvandla det till löneavdrag med tiUämpning av 36 § andra meningen.

Om löneavdrag inte kan göras och motsvarande belopp inte betalas, gäller om verkställighet vad som är föreskrivet om uppbörd och indrivning av böter. Obetalda belopp får inte förvandlas till fängelse. Löneavdrag bortfaller i den mån det inte har verkställts inom tre år från det beslutet om disciplinpåföljd vann laga kraft.

I paragraferna, som motsvarar 37 § i MAK:s förslag tUl disciplinlag, regleras vad som skall ske när en ålagd påföljd inte kan verkställas på grund av att krigsmannens tjänstgöringsskyldighet har upphört.

Att även den som inle längre är tjänstgöringsskyldig kan åläggas disci­plinpåföljd framgår av 8 §.

Enligl 37 § bortfaller extratjänst om den inte verkställts innan krigsman­nens tjänstgöringsskyldighet har upphört. Påföljden kan alltså inle för­vandlas.

Enligt 38 § första stycket gäller att utegångsförbud inte får verkstäUas efter det att den värnpliktiges tjänstgöringsskyldighet har upphört.

Om utegångsförbudet inte kan verkställas skaU det enligt 38 § andra stycket i stället omvandlas tiU löneavdrag. Vid en sådan förvandling skall vad som sägs i 36 § Ullämpas. Det innebär att varje dags utegångsförbud som inte kunnat verkställas skall omvandlas till två dagars löneavdrag. Denna förvandlingsregel gäller även för sådana faU då ett utegångsförbud av annan anledning än som nu sagts inte kan verkställas.

Enligt 38 § tredje stycket gäller om verkställighet av löneavdrag vad som är förekrivet om bötesstraff, i de faU avdrag på lön eller motsvarande inte kan ske och motsvarande belopp inte betalas friviUigt. I bötesverksläUig-hetslagen (1979:198) regleras förfarandet närmare. Obetalda belopp får dock inte förvandlas till fängelse. Vidare gäller att löneavdrag bortfaller, om det inte verkställts inom tre år från det beslutet om disciplinpåföljd vann laga kraft. Bestämmelsen motsvarar 5 och 16 §§ lagen om disciplin­straff för krigsmän.

39 § Den som enligt särskilda föreskrifter är förman får omhänderta en krigsman som inom ett område eUer utrymme, som används av försvars­makten, eller klädd i militär uniform på allmän plats

1.  anträffas så berusad att han inte kan ta hand om sig själv eller annars
utgör en fara för sig själv eller någon annan,

2.  uppträder så att han stör den allmänna ordningen eUer ordningen inom
försvarsmakten eller utgör en fara för disciplinen.

Omhändertagande får inte ske, om det räcker med mindre ingripande åtgärder.

1 första stycket i denna paragraf, som motsvarar 38 § förslaget lill disci­
plinlag, regleras förmans rätt att omhänderta en krigsman. Med förman
116
                     avses den som enligt förordningen (FFS 1983:31) med tjänsteföreskrifter


 


för försvarsmaktens personal jämte tillhörande författningar (TjRF) har     Prop. 1985/86:9

befalsrätt över krigsmannen. En förutsättning för att omhändertagande

skaU få användas är att krigsmannen befinner sig på ett område eller

utrymme som nyttjas av försvarsmakten. För det fall han är klädd i

uniform, får han tas om hand även på allmän plats. Denna avgränsning

överensstämmer med vad som gäller för tagande i förvar enligt 36 § militära

rättegångslagen.

1 bestämmelsen uppställs två typer av ordningsstörande beteenden som kan föranleda omhändertagande. Det ena fallet är att krigsmannen anträf­fas så berasad alt han inte kan ta vård om sig eller i övrigt utgör en fara för sig själv eller någon annan. Det andra fallet föreligger då en krigsman uppträder så att han stör den allmänna ordningen eller ordningen inom försvarsmakten eller utgör en fara för disciplinen.

I andra stycket sägs att omhändertagande endast får ske om det inte räcker med mindre ingripande åtgärder. I de fall då del är frågan om berusning måste självfallet alltid tillses att sådana åtgärder vidtas att det inte föreligger någon fara för krigsmannen eller annan. Bestämmelsen motsvarar sålunda i huvudsak 36§ miUtära rättegångslagen. Vissa skill­nader finns dock. Som ytterligare grand för omhändertagande har tillkom­mit att krigsmannen utgör en fara för disciplinen. Härmed avses fall då t. ex. en värnplikUg inför trapp trots upprepade tillsägelser vägrar att efterkomma en förmans order.

40      § Den som har omhändertagit en krigsman skall skyndsamt anmäla
detta lin den myndighet som anges i 19§. Har omhändertagandet inte
redan upphört, skall myndigheten omedelbart pröva om det skall bestå.

I denna paragraf föreskrivs att en förman som har omhändertagit en krigsman skyndsamt skall anmäla delta tiU myndigheten dvs. lill den chef som normalt beslutar i discipUnärenden (jfr 20§). Myndigheten skall, om inte omhändertagandet redan upphört, pröva om åtgärden skall bestå.

Paragrafen motsvarar 39§ i MAK: s förslag tUl disciplinlag. Se också 15 § polislagen (1984:387) och 5§ lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer.

41      § Har omhändertagandet föranletts av berasning, skall den omhänder­
tagne så snart det kan ske undersökas av en läkare, om det behövs med
hänsyn UU hans tillstånd.

I denna paragraf finns en bestämmelse som föreskriver att en krigsman som omhändertagits på grand av berasning skall så snart det kan ske underkastas läkarandersökning, om det behövs med hänsyn till hans till­stånd. Bestämmelsen motsvarar heh - föratom 40 § i förslaget till disci­plinlag - 36 § andra stycket militära rättegångslagen. En likartad bestäm­melse finns också i 3 § lagen om omhändertagande av berusade personer.

42      § Den omhändertagne skall så snart som möjligt förhöras och underrät­
tas om anledningen lill omhändertagandet.

117


 


Prop. 1985/86: 9    Paragrafen upptar en bestämmelse om alt den omhändertagne skall

förhöras så snart som möjligt och därvid underrättas om anledning tiU omhändertagandet. Regeln har en direkt motsvarighet i 15 och 16 §§ polis­lagen (1984:387) och 7 § lagen om omhändertagande av berusade personer. I MAK: s förslag motsvarar paragrafen 41 § disciplrnlagen.

43 § Den omhändertagne skall friges så snart det kan ske utan men för honom själv och det inte längre finns anledning att ha honom omhänderta­gen. Frigivandet skall alltid äga ram senast åtta timmar efter omhänderta­gandet, om det inte uppenbarligen Ugger i den omhändertagnes eget intres­se att få stanna kvar kortare tid däratöver.

Paragrafen motsvarar 42 § i förslaget UU disciplinlag. Den innehåller bestämmelser om frigivande efter omhändertagande.

Enligt paragrafen skaU den omhändertagne friges så snart det kan ske ulan men för honom själv och det inte längre finns anledning att omhänder­ta honom. Frigivande skall dock alltid ske senast åtta timmar efter omhän­dertagandet utom i det fall då det uppenbarligen är förenligt med hans eget intresse att han får stanna kortare tid däratöver. 1 7 § tredje stycket lagen om omhändertagande av berusade personer finns en motsvarande regel.

I MAK: s förslag fanns en 24-Ummarsregel som kompletterade den nyss beskrivna huvudregeln och som var avsedd för det fallet att den omhänder­tagne var misstänkt för viss svårare brotlsUghet. Efter påpekande från remissinstanserna om att en sådan regel kan komma i konflikt med 24kap. 7 § rättegångsbalken har jag funnit att regeln i fråga bör utgå.

44§ Alkoholdrycker eller andra berusningsmedel, som påträffas hos den som har omhändertagits på grand av berusning, skall tas ifrån honom. Beslut om detta meddelas av den som har omhändertagit den berusade.

Med egendomen skall förfaras på det sätt som föreskrivs i 2 § 1 första stycket lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. Beslut angående egendomen meddelas av den myndighet som anges i 19 §. Belopp som har erhållits vid försäljning av egendomen tillfaller staten.

Första och andra styckena får tillämpas även i fråga om injekUonsspra-tor och kanyler som kan användas för insprutning i människokroppen. Detsamma gäller andra föremål, som är särskUt ägnade alt användas för missbrak av eller annan befattning med narkoUka.

Paragrafen reglerar förfarandet med alkoholhaltiga drycker eller andra berasningsmedel m. m. som påträffas hos den omhändertagne.

Bestämmelsen överensstämmer med 43 § i MAK: s förslag Ull discipUn­lag samt med vad som föreskrivs i 36 § tredje och flärde styckena militära rättegångslagen. Se också 8§ lagen (1976:511) om omhändertagande av berasade personer.

45 § Om det finns anledning anta att en krigsman oiovligen bär på sig
föremål som tillhör försvarsmakten eller som han annars inte får inneha,
kan han enUgt förmans förordnande underkastas kroppsvisitation för efter­
sökande av föremålen.
För eftersökande av sådana föremål får enligt förmans förordnande
118
                   skåp, väskor och annan egendom som tillhör eller disponeras av krigsman-


 


nen undersökas, om det finns anledning anta att föremålen finns där. En      Prop. 1985/86: 9 sådan undersökning får också göras stickprovsvis eller i anslutning till en större undersökning, som företas av särskilda skäl.

Åtgärder enligt första och andra styckena får vidtas endast inom ett militärt område eller ett annat område som disponeras av försvarsmakten.

Paragrafen saknar motsvarighet i MAK: s förslag. I fråga om bakgrun­den tUl bestämmelserna hänvisas tiU den allmänna moUveringen.

I paragrafen regleras vilka undersökningar som militära förmän får göra för att söka efter föremål som det är förbjudet för krigsmän att inneha. Sådana föremål är t. ex. vapen, ammunition och sprängmedel som lämnats ut till en värnplikUg inför en övning men som han i strid mot meddelade föreskrifter underlåUt att lämna tUlbaka efter övningen. Även föremål som krigsmannen tillgripit räknas UU sådant som han enligt paragrafen inte får inneha. I den mån gällande regler gör det otiUåtet för en krigsman att inneha alkoholdrycker får också sådana eftersökas med stöd av paragra­fen. Vad en krigsman får resp. inte får inneha får följaktligen bestämmas med utgångspunkt såväl i allmänna regler i lagar och andra författningar som i särskilda ordnings- och säkerhetsföreskrifter som krigsmannen är underkastad vid tillfället.

Reglerna i paragrafen bör ha sitt huvudsakliga tillämpningsområde vid eftersökning av föremål som vapen, sprängmedel osv. som kan åstadkom­ma skada vid otiUåten användning samt vid kontroU av att alkoholdrycker inte förs in på förbanden med ordnings- och säkerhetsproblem som följd. Vid misstanke om egendomsbrott där det mera är fråga om ekonomisk skada för försvarsmakten bör ärendet överlämnas till åklagare eller polis som med stöd av rättegångsbalken kan vidta de åtgärder som behövs.

Första stycket innehåller bestämmelser om kroppsvisitation. I rätte­gångsbalkens mening innebär kroppsvisitation undersökning av den miss­tänktes kläder och vad han i övrigt bär på sig. Begreppet har samma innebörd i detta sammanhang. Kroppsvisitation skall skiljas från kropps­besiktning, som innebär en undersökning av själva kroppen. Paragrafen medger inte att denna sistnämnda form av undersökning genomförs efter beslut av en militär förman.

Kroppsvisitation får enligt paragrafen företas vid misstanke mot en krigsman att han bär på sig ammunition, sprängmedel eller annat som det enligt vad som nyss har sagts är förbjudet för honom att inneha. Misstan­ken behöver inte gälla ett visst föremål. Det är tillräckligt att det finns anledning anta att krigsmannen har på sig något som han inte får inneha. Någon närmare kännedom om vad det är för slags föremål behöver alltså inte föreligga.

Beslut om kroppsvisitaUon får fattas av den som är krigsmannens för­man, dvs. av någon som enligt reglerna om befälsrätt i förordningen med tjänsteföreskrifter för försvarsmaktens personal är att anse som förman i förhåUande till krigsmannen.

I andra stycket regleras vilka andra undersökningar än kroppsvisitation som militära förmän får besluta om för att eftersöka föremål som krigsmän inte får inneha. Sådana undersökningar får avse skåp, väskor och annan

119


 


Prop. 1985/86:9 egendom som tillhör krigsmannen eller disponeras av honom. Bestämmel­serna i fråga gör det aUtså tiUåtet för det militära befälet att undersöka en värnpliktigs logementsskåp och andra förvaringsutrymmcn som han dispo­nerar på förbandet, om det sker för det ändamål som anges i paragrafen. Undersökningar kan också göras med avseende på väskor, portföljer och annat handbagage för att förhindra att krigsmän för ut otillåtna föremål från förbanden eller att de dit tar med sig sådant som det är förbjudet för dem att inneha där.

Av de grandläggande reglerna om förbandschefens ansvar för ordningen vid förbandet får anses följa en rätt för honom att företa eller beordra visitationer i kontrollsyfte av förbandets lokaler och utrymmen inbegripet de särskilda förvaringsutrymmen som de värnpliktiga disponerar för per­sonliga tiUhörigheter. Sådana inspekUoner som utförs för att t. ex. kontrol­lera att de värnpliktiga har sin utrastning i föreskrivet skick omfattas inte av paragrafen. De får som nämnts anses tillåtna på grund av aUmänna rättsgrundsatser.

Föratom förvaringsskåp och väskor osv. får en undersökning enligt paragrafen avse också annan egendom, t. ex. fordon som en krigsman förfogar över.

Som en förutsättning för att en undersökning skall få företas enligl andra stycket första meningen gäller att det finns anledning anta att ett förbjudet föremål förvaras i det utrymme som undersökningen avser. Att misstanken inte behöver gäUa ett visst bestämt föremål har framhåUits i anslutning till reglema om kroppsvisitation.

Det behöver dock inte föreligga någon sådan konkret misstanke mot en viss krigsman. Som framgår av ordalydelsen i andra styckets andra mening får undersökningar göras också stickprovsvis samt i anslutning tiU större undersökningar, som företas av särskilda skäl. Sådana särskilda skäl som motiverar en mera omfattande undersökning av värnpliktigas handbagage kan t. ex. föreligga inför en utryckning.

Genom tredje stycket begränsas rätten att företa kroppsvisitation och andra undersökningar enligl första och andra styckena till militära områ­den och andra särskilda områden som försvarsmakten disponerar. Exem­pel på militära områden är kasernområden, flottiljområden och liknande. Som sådana områden räknas också vissa övningsområden. Som regel framgår det av skyltning på platsen alt ett område är militärt. Parkerings­platser för vämpliktigas civila fordon är vanligtvis områden som dispone­ras av försvarsmakten, om de ligger i anslutning tUl ett militärt område. Paragrafen gör det alltså tUlåtet att undersöka krigsmäns privata fordon, om de är uppställda på en sådan plats.

Även på områden som endast tiUfälligt disponeras av försvarsmakten får de undersökningar som avses med paragrafen genomföras. Det är således tillåtet att undersöka vämpliktigas bagage i ett utrymme som försvarsmak­ten får disponera på en flygplats eller i ett hamnområde, även om utrym­met har upplåtits tiU försvarsmakten enbart för undersökningens genomfö­rande.

120


 


46      § En krigsman som har ålagts disciplinpåföljd av en chef som avses i     Prop. 1985/86:9
21 § får begära omprövning av beslutet hos myndigheten. En sådan begä­
ran skaU göras skriftligen hos myndigheten inom fem dagar från den dag då

krigsmannen fick del av beslutet. Mot ett sådant beslut får talan inte föras i annan ordning.

En begäran som har kommit in för sent prövas inte.

Då myndigheten omprövar ett beslut, skall bestämmelserna i 20 och 23-

31      §§ Ullämpas.

I denna paragraf, som motsvarar 44 § första och andra styckena i försla­get till disciplinlag, regleras rätten Ull klagan mot beslut av chefer som avses i 21 §, dvs. beslut av t. ex. en kompanichef.

Enligt paragrafens första stycke får den som har ålagts en disciplinpå­följd i ett sådant faU begära omprövning av beslutet hos myndigheten. En sådan begäran skaU ske skriftligen och skall ha inkommit tiU myndigheten senast fem dagar efter den dag då krigsmannen fått del av beslutet.

Paragrafen reglererar uttömmande rätten till klagan över lägre chefers disciplinbeslut. Begäran om omprövning är således den enda möjlighet som står till buds i dessa fall. En kompanichefs beslut kan alltså inte överklagas direkt till tingsrätten.

Några större krav på innehållet i en skriftlig begäran om omprövning bör inte ställas. Det får vid muntligt förhör vid behov klarläggas närmare vilken ändring i beslutet som begärs och vilka skäl som anförs för detta. Det bör därför inte komma i fråga att avvisa en begäran om omprövning därför att den är oklar eller ofullständig.

I andra stycket sägs att en för sent inkommen begäran om omprövning inte tas upp tiU prövning. Detta innebär t. ex. att kompanichefens beslut har vunnit laga kraft om klagan inte förts i rätt tid. Detta begrepp används i

32      § för att ange när verkställighet får ske.

När myndigheten omprövar ett disciplinbeslut av en lägre chef, tiUäm-pas i princip samma handläggningsregler som om det gällde ett nytt disci­plinärende hos myndigheten. Tredje stycket reglerar detta.

47      § I ärenden om omprövning av beslut om extratjänst får myndigheten,
om beslutet är verkställbart, förordna att det tiUs vidare inte far verkstäl­
las.

Paragrafen, som motsvarar 45 § i MAK: s förslag tUl disciplinlag, ger myndigheten en möjlighet att förordna om inhibition i omprövningsären­dena. Beträffande paragrafens tillämpning kan hänvisas till specialmotive­ringen UU 52 §.

48      § Myndighetens beslut att ålägga discipUnpåföljd får av krigsmannen
överklagas genom besvär hos den tingsrätt inom vars domkrets myndighe­
ten är lokaliserad eller, om myndigheten inte är lokaliserad inom riket eller
särskilda skäl föreligger, hos den tingsrätt regeringen bestämmer.

I denna paragraf, som motsvarar 46 § i MAK: s förslag lill discipUnlag,
föreskrivs att myndighetens beslut om disciplinpåföljd får överklagas ge­
nom besvär hos den tingsrätt inom vars domkrets myndigheten är lokali-
    121


 


Prop. 1985/86: 9 serad. LokaUseringsorten är normalt myndighetens ordinarie förläggnings­ort. I de fall där myndigheten t. ex. saknar fast lokalisering ankommer det enligt paragrafen på regeringen att bestämma vilken Ungsrätt som är behö­rig. Bemyndigandet för regeringen i paragrafen är främst avsett att använ­das under krigsförhållanden. Men även i fråga om den svenska bered­skapsstyrkan för FN-tjänst finns det behov av undantag från huvudregeln i paragrafens första mening.

Det bör observeras att det bara är den enskilde som har rätt att överkla­ga. Någon sådan rätt för det aUmänna finns alltså inte.

49 § Myndighetens beslut överklagas genom att besvärshandhngen till­
ställs den myndighet som har meddelat beslutet. I besvärshandlingen skall
anges det beslut som överklagas och den ändring i beslutet som yrkas.

Besvärshandlingen skall ha kommit in till myndigheten inom tio dagar från den dag då klaganden fick del av beslutet.

Tingsrätten skall, sedan handlingarna i ärendet överlämnats dit, pröva om besvärshandhngen har kommit in i rätt tid. För sent inkomna besvär skall avvisas.

Paragrafen motsvarar 47 § i förslaget till disciplinlag.

Enligt första stycket överklagas myndighetens beslut genom att en be-svärshandUng Ullställs den myndighet som har meddelat beslutet. I be­svärshandlingen skall anges det beslut som överklagas och vilken ändring som begärs. Vad besvärshandlingen i övrigt skall innehålla framgår av 2 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden, vilken lag enligt

50 § skall tillämpas vid prövning av besvären.

Enligt andra stycket förordar jag att besvärshandhngen skaU ha kommit in Ull myndigheten inom tio dagar från den dag klaganden fick del av beslutet om discipUnpåföljd.

Det ankommer på myndigheten att snabbast möjligt vidarebefordra be­svärsinlagan Ull tingsrätten, med uppgift om när krigsmannen fick del av beslutet och när handUngen har kommit in. I tredje stycket finns en erinran om myndighetens skyldighet att lämna handlingarna till Ungsräiten.

Det ankommer sedan på tingsrätten att pröva om överklagandet har skett i rätt Ud. För sent inkomna besvär skaU avvisas genom särskilt beslut.

50 § I fråga om besvär tillämpas lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden i den mån inte annat föreskrivs i denna lag. Därvid gäller beträffande besvärshandlingen vad som föreskrivs i den lagen om ansökan.

Paragrafen motsvarar 48 § i MAK: s förslag till disciplinlag.

Enligt denna paragraf skaU domstolen vid prövning av ett discipHn­ärende tillämpa lagen om handläggning av domstolsärenden. Därvid gäller i fråga om besvär vad som sägs i den lagen om ansökan. Vidare följer av 20 § lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken att brottmåls­reglerna i vissa hänseenden, bl. a. i fråga om rättegångskostnader, blir tillämpliga.

122


 


51      § Tingsrätten skall vid avgörande av sakéii bestå av en lagfaren domare     Prop. 1985/86:9
och tre nämndemän. Vid handläggning i övrigt av ärendet är tingsrätten

domför med en lagfaren domare.

Paragrafen motsvarar 51 § i MAK: s förslag tiU discipUnlag.

Enligt denna paragraf skall tingsrätten vid avgörande av saken bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Vid handläggning i övrigt i ären­det är tingsrätten domför med en lagfaren domare. Detta gäller vid förbere­dande handläggning och beslut under ärendets gång, t. ex. inhibiUon lik­som exempelvis vid avvisning av för sent inkomna besvär.

52      § Tingsrätten får, om det överklagade beslutet är verkstäUbart, för­
ordna att det tiUs vidare inte får verkställas.

Denna paragraf motsvarar 52 § i förslaget till disciplinlag.

I verkställighetsregeln i 32 § ges möjlighet att under vissa föratsättningar förordna om omedelbar verkställighet. Om ett sådant verkställighetsför­ordnande har meddelats av myndigheten, har domstolen efter klagan möj­lighet enligt denna paragraf att t. v. uppskjuta verkstäUigheten, s. k. inhibi­tion. Några generella villkor för att så skaU få ske har inle ställts upp. Det får vara omständigheterna i det enskilda faUet som avgör när skäl för inhibition föreligger. Allmänt kan sägas att så snart skäl till ändring av beslutet kommer fram, kan ett inhibitionsbeslut vara motiverat.

Vidare kan denna regel sägas vara en viss spärr mot att beslut om omedelbar verkställighet meddelas utan att det är motiverat av de särskilda skäl som krävs i 32§. Något krav på att yrkande om inhibition skall framställas finns inte.

53      § Tingsrättens beslut får av krigsmannen eller det allmänna överklagas
genom besvär tUl hovrätten. Om Ungsrätten har meddelat ett beslut som
avses i 32 § andra stycket eller avslagit ett yrkande om att verkställighet
Ulls vidare inte skall få ske, får talan mot beslutet föras särskih.

Hovrättens beslut får inte överklagas.

I denna paragraf, som motsvarar 49 § i förslaget till disciplinlag, sägs att Ungsrättens beslut får överklagas tiU hovrätten. Överklagande enligt denna paragraf får göras av såväl den enskilde som åklagaren, vilken enligt 54 § har att föra det allmännas talan i domstolarna. Rättsmedlet är enligt para­grafen besvär. Reglerna i 52 kap. rättegångsbalken blir härigenom tillämp­liga på förfarandet.

Paragrafens andra stycke anger att hovrätten är sista instansen i disci­plinärendena.

54      § I tingsrätten och hovrätten förs det allmännas talan av aUmän åklaga­
re.

Enligt denna paragraf, som motsvarar 50 § i förslaget Ull disciplinlag,
förs det allmännas talan i tingsrätt och hovrätt av allmän åklagare. Den
närmare innebörden av detta framgår av 7 kap. rättegångsbalken.
             123


 


Prop. 1985/86:9        Ikraftträdande m. m.

Denna lag träder i kraft den Ijuli 1986. Genom lagen upphävs

1.          militära rätlegångslagen (1948:472),

2.      lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän.

Den nya lagen gäller även i fråga om handlingar som har begåtts före ikraftträdandet. I fråga om verkställighet av disciplinstraff eller beslul om tillrättavisning, vilka ålagts före ikraftträdandet, tillämpas dock äldre be­stämmelser.

Om det i en lag eller annan författning förekommer hänvisning lill en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, skaU hänvis­ningen i stället avse den nya bestämmelsen.

Den nya lagstiftningen om militäransvaret föreslås träda i kraft den Ijuli 1986.

Avsikten är att lagens bestämmelser om disciplinpåföljder och om för­farandet i disciplinmål skall tillämpas även på gärningar som begåtts före ikraftträdandet. En särskild övergångsbestämmelse av denna innebörd har föreslagits. Om ett fortfarande i disciplinmål enligt militära rättegångslagen hunnit inledas, skaU alltså den nya lagens regler om förfarandet tillämpas efter ikraftträdandet. Detsamma gäller tillrätlavisningsärenden.

Av övergångsbestämmelserna följer att även de nya discipHnpåföljderna skall tillämpas på förseelser som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Dock skall den gamla lagen gälla i fråga om verkställighet av disciplinstraff eller tillrättavisning, som har ålagts före ikraftträdandet.

De nya reglema om åtalsanmälan och i vilka fall åtalsanmälan får under­låtas är avsedda att tillämpas även på brott som har begåtts före ikraftträ­dandet. Mål som vid ikraftträdandet är hänskjutna UU åklagarmyndigheten skall alltså behandlas helt enligt de nya reglerna.

I övrigt kan hänvisas till övergångsbestämmelserna till ändringarna i brottsbalken.

4.2 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

1 kap.

3§ Med påföljd för brott förstås i denna balk: de aUmänna straffen böter och fängelse samt villkorUg dom, skyddstillsyn och överlämnande tiU särskild vård.

4 § Om användningen av straffen gäUer i allmänhet vad i bestämmelserna om de särskilda brotten är stadgat. Övriga påföljder må, enligt vad därom är föreskrivet, UUämpas ändå att de ej äro nämnda i dessa bestämmelser. Fängelse är att anse som svårare påföljd än böter.

Ändringarna i 1 kap. 3 och 4 §§ brottsbalken är föranledda av att disci­plinstraffen för krigsmän föreslås bli avskaffade som straffrättsliga på­följder.

124


 


2 kap.                                      Prop. 1985/86:9

3 § För brott som begåtts utom riket dömes även i annat faU än som avses i 2 § efter svensk lag och vid svensk domstol,

1.  om brottet förövats å svenskt fartyg eller luftfartyg, så ock eljest om
det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tiUhörde besättning­
en å sådant fartyg,

2.  om brottet begåtts av någon som tiUhör försvarsmakten på ett område
där en avdelning av försvarsmakten befann sig eller om det begåUs av
någon annan på ett sådant område och avdelningen befann sig där för annat
ändamål än övning,

3.  om brottet begåtts vid tjänstgöring utom riket av någon som är anstäUd i svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst,

4.  om brottet förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan menig­het eUer svensk aUmän inrättning,

5.  om brottet begåtts inom område som ej tillhör någon stal och förövats mot svensk medborgare, svensk sammanslutning eUer enskild inrättning eller mot uUänning med hemvist i Sverige,

6.  om brottet är kapning av luftfartyg, luftfartssabotage eller folkrätts­brott eUer försök till kapning av luftfartyg eller luftfarts sabotage, eller

7.  om det lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är fängelse i fyra år eller däröver.

I denna paragraf finns kompletterande regler Ull 2 kap. 2§ angående tillämpligheten av svensk lag beträffande brott begångna utom riket.

Som närmare framgått av den allmänna motiveringen under avsnittet om svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst (2.6) förordar jag, att det i 3 § tas in en särskUd punkt som utvidgar svensk lags UllämpUghet, om brottet be­gåtts av någon som är anställd i svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst vid tjänstgöring utom riket. Den särskilda bestämmelsen om detta upptas i punkt 3.

Nuvarande punkt 2 kan i stort sett oförändrad vara kvar. Den kommer i huvudsak att bli tillämplig under krigsförhållanden.

5§ Åtal för brott, som inom riket begåtts å uUändskt fartyg eller luftfartyg av utlänning som var befälhavare eller tiUhörde besättningen å fartyget eller eljest medföljde detsamma mot sådan uUänning eller mot utländskt intresse, må ej väckas utan att förordnande därom meddelas av regeringen eUer den regeringen bemyndigat därtill.

Åtal för brott, som förövats utom riket, må väckas allenast efter förord­nande som i första stycket sägs. Utan dylikt förordnande må dock åtal väckas, om brottet förövats

1.  å svenskt fartyg eUer luftfartyg eller i tjänsten av befälhavaren eller
någon som tillhörde besättningen å sådant fartyg,

2.   av någon som Ullhör försvarsmakten på ett område där en avdelning av försvarsmakten befann sig,

3.   vid tjänstgöring utom riket av någon som är anställd i svensk bered-skapssiyrka för FN-tjänst ,

4.   i Danmark, Finland, Island eller Norge eller å fartyg eller luftfartyg i reguljär trafik mellan orter belägna i Sverige eller någon av nämnda stater, eller

5.   av svensk, dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare mot svenskt intresse.

125

I denna paragraf föreslås samma ändringar som i 3 §.


 


Prop. 1985/86:9                                       16 kap.

5§ Den som muntligen inför menighet eller folksamling, i skrift som sprides eller utlämnas för spridning eller i annat meddelande UU allmänhe­ten uppmanar eller eljest söker förleda tiU brottslig gäming, svikande av medborgerUg skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet, dömes för upp­vigling tdl böter eUer fängelse i högst sex månader.

För uppvigling skall dömas även den som muntligen inför en samling av krigsmän eller i annat meddelande tiU krigsmän uppmanar eUer på annat sätt söker förleda dem tiU en handling eller underlåtenhet som innebär all de åsidosätter vad som åligger dem i tjänsten.

I ringa fall skall ej dömas Ull ansvar. Vid bedömande huruvida ringa faU föreliggger skaU särskilt beaktas, om det förelegat endast obetydlig fara för alt uppmaningen eller försöket skulle leda till efterföljd.

Är brottet med hänsyn tiU att gärningsmannen sökt förleda till aUvarligt brott eller eljest att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst fyra år.

Som ett andra stycke i denna paragraf har intagits den nuvarande be­stämmelsen i 21 kap. 10 § om uppvigling av krigsmän, dock med en något utvidgad innebörd.

6 § Om en samling av krigsmän gemensamt hotar att med våld sätta sig upp mot förman, skall dömas för myteri tiU böter eller fängelse i högst fyra år. Anstiftare och anförare skall dock dömas till fängelse i högst sex år.

Har deltagarna i ett myteri gemensamt brukat våld mot person eUer egendom, skall deltagama dömas till fängelse i högst sex år. Anstiftare och anförare skall dock dömas tUl fängelse i högst tio år eUer på livsUd.

Om brottet annars är all anse som grovt, skall dömas lill fängelse i högst tio år eller på Uvstid. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningen har begåtts under strid eller då brott mot krigslydna­den annars medför särskild fara.

Till denna paragraf har, efter en språklig modernisering, flyttats den nuvarande bestämmelsen om myteri i 21 kap. 3 § brottsbalken.

I paragrafens tredje stycke har begränsningen i lagtexten tiU tid då riket är i krig tagits bort. Av innehållet i övrigt framgår dock alt bestämmelsen i praktiken bara kommer till användning under krigsförhållanden.

17 § För förberedelse eUer stämpling till eller underlåtenhet att avslöja myteri dömes UU ansvar enligt vad som sägs i 23 kap. Detsamma skaU gäUa försök eller förberedelse UU grovt dobbleri.

I denna paragraf har tillagts alt förberedelse eller stämpling till eller underlåtenhet att avslöja myteri är straffbart. Bestämmelsen har en mot­svarighet i 21 kap. 19 § brottsbalken i dess nuvarande lydelse.

20 kap

2§   Arbetstagare som mottager, låter ål sig utlova eller begär muta eUer
annan otUlbörlig belöning för sin tjänsteutövning, dömes för mutbrott Ull
böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om arbetstagaren
126
                     begått gärningen innan han erhöU anställningen eUer efter det han slutat

densamma. Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst sex år.


 


Vad i första stycket sägs om arbetstagare äger motsvarande UUämpning     Prop. 1985/86: 9 på

1.  ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myn­dighet som hör till staten eller tiU kommun, landstingskommun, kommu­nalförbund, kyrklig samfäUighet, aUmän försäkringskassa eller till någon sådan arbetsgivare som avses i 1 kap. 1 § 3 lagen (1976:600) om offentlig anställning,

2.  den som utövar uppdrag som är reglerat i författning,

3.  den som är krigsman enligl lagen (1985:00) om disciplinförseelser av krigsmän eller annan som fullgör lagstadgad tjänsteplikt,

4.  den som utan att inneha anställning eller uppdrag som nu har sagts utövar myndighet och

5.  den som i annat fall än som avses i 1-4 på grund av förtroendeställ-ning såsom syssloman eller eljest fått att för annan sköta rättslig eller ekonomisk angelägenhet eller öva tiUsyn å skötseln av sådan angelägenhet.

I paragrafen har endast gjorts den ändringen att i ordet krigsman i punkt 3. kompletterats med en hänvisning till lagen om disciplinförseelser av krigsmän. Eftersom punkten i fråga avser personal som inte är arbetstaga­re gäller hänvisningen 2 § i den nämnda lagen.

21 kap.

1        § Detta kapitel träder i tillämpning när riket kommer i krig.

Om riket är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhål­landen som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i, får regeringen föreskriva att kapitlet skall tillämpas.

I denna paragraf anges när strafibestämmelserna i kapitlet är tillämpliga. Paragrafen har delvis en motsvarighet i nuvarande 22 kap. 16 § brottsbal­ken.

I första stycket sägs att bestämmelserna i kapitlet skall tiUämpas när riket är i krig. Begreppet krig definieras inte i lagtexten, men vad som avses därmed berörs bl. a. i förarbetena till 1948 års militärlagstiftning (prop. 1948:144 s. 180). Se vidare prop. 1973:90 s.447 och SOU 1972:15, bilaga 4, samt SOU 1984:56 s.48 f Om landet skulle bli helt eller delvis ockuperat, föreligger krig. Kapitlet är alltså tillämpligt i en sådan situation.

I andra stycket föreskrivs att regeringen får förordna om att bestämmel­serna skaU Ullämpas om riket är i krigsfara m. m.

2        § När det inte längre föreligger sådana förhållanden som avses i I §, skall
regeringen föreskriva att tillämpningen av kapitlet skall upphöra.

Enligt paragrafen skall regeringen förordna orri att tillämpningen av dessa bestämmelser skall upphöra när sådant förhållande som sägs i 1 § inte längre föreligger.

3§ Vid tillämpningen av detta kapitel avses med krigsmän alla som är tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten.

Krigsmän är dessutom

1. polismän som utan att vara tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten
är skyldiga att delta i rikets försvar,
                                                    127


 


Prop. 1985/86:9      2. skyddsvakter som förordnats med stöd av 10 § lagen (1940:358) med

vissa bestämmelser tiU skydd för försvaret m. m.,

3.   aUa som annars vistas vid avdelningar av försvarsmakten, när avdel­ningarna är i fält eller verkar under Uknande förhållanden,

4.   medlemmar av den organiserade motståndsrörelsen.

Straffbestämmelserna i detta kapitel är tiUämpliga på krigsmän. Av förevarande paragraf framgår vilka som är krigsmän.

De kategorier av personal som anges i paragrafen är i stort sett desamma som anses som krigsmän enUgt nuvarande 21 kap. 20 § och 22 kap. 14 § första och andra styckena brottsbalken och med stöd därav utfärdade bestämmelser. TUl uppräkningen har dock fogats medlemmar av den orga­niserade motståndsrörelsen. Beträffande denna kategori hänvisas till spe­cialmotiveringen UU 3 § lagen om disciplinförseelser av krigsmän.

4 § Föreskrifleraa i detta kapitel om krigsmän skall också tiUämpas på

1.  krigsfångar,

2.  krigsdeltagare som har intemerats vid krig under vilket riket är neu­tralt,

3.  utlänningar som vistas bland krigsfångar eller internerade krigsdelta­gare för att utöva sjukvård eller andlig vård.

Paragrafen motsvarar utan någon ändring i sak nuvarande 22 kap. 14 § tredje stycket brottsbalken.

5§ Vägrar eller underlåter en krigsman att lyda en förmans order eller dröjer han oUllbörligen med att fullgöra ordern, skall dömas för lydnads­brott tiU böter eller fängelse i högst två år. Till ansvar skall dock inte dömas, om det är uppenbart att ordern inte angår tjänsten.

Paragrafen motsvarar nuvarande 21 kap. 1 § brottsbalken.

Av 1 § i detta kapitel framgår att paragrafen är tillämplig endast i krig och, efter regeringens förordnande, under krigsfara m. m. När paragrafen inte är tillämplig kan brott mot lydnaden beivras som disciplinförseelse enligt 7 § lagen om disciplinförseelser av krigsmän. För värnpliktiga finns under fredstid dessutom, som framgår av det föregående, särskilda straff­bestämmelser som omfattar kvalificerade fall av vägran eller underlåtenhet att lyda order i 39 § värnpliktslagen.

Brott mot lydnadsplikten under krigsförhållanden är, som MAK anför, alltid av allvarlig natur. Dock bör man även under sådana förhållanden kunna se mindre allvarligt på lydnadsbrott som inte har direkt anknytning tUl stridsverksamheten, bevakningstjänsten eller liknande. För lydnads­brott bör därför finnas också böter i straffskalan.

Uttrycket befallning har i överensstämmelse med MAK: s förslag bytts ut mot order. Någon saklig ändring är dock inte avsedd.

6§ Är ett brott som avses i 5 § att anse som grovt, skall dömas för grovt

lydnadsbrott liU fängelse i högst tio år eller på livslid. Vid bedömande om

brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen har begåtts under strid

eller i övrigt medfört särskild fara för krigslydnaden. 128


 


I denna paragraf upptas straffbestämmelsen för grovt lydnadsbrott. Be- Prop. 1985/86:9 stämmeisen är till sitt innehåll något förändrad jämfört med nuvarande 21 kap. 2 § brottsbalken. De särskilda rekvisiten för bedömning av om brottet är att anse som grovt har delvis tagits bort med härisyn till att straffbestäm­melsen endast kan tiUämpas under krigsförhåUanden. Någon saklig änd­ring vid bedömningen av vad som skall anses vara grovt brott är dock inte avsedd.

För brott av värnpliktiga under fredsUd gäller 39 § vämpliktslagen.

7§ Avviker eller uteblir en krigsman oiovligen från tjänstgöringen, skall dömas för rymning till böter eller fängelse i högst två år.

Är brottet att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst tio år eller på HvsUd. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningsmannen avvikit under eller i anslutning till strid eUer gått över till fienden eUer i övrigt överlämnat sig frivilligt Ull denne.

Denna paragraf innehåller straffbestämmelsen för olovlig utevaro. Den motsvarar nuvarande 21 kap. 11 och 12 §§ samt delvis 22 kap. 3 § brottsbal­ken.

Enligt första stycket döms en krigsman som oiovligen avviker eller uteblir från tjänstgöringsstället för rymning Ull böter eller fängelse i högst två år.

I andra stycket föreskrivs att om brottet är att anse som grovt skall dömas tiU fängelse i högst tio år eller på Uvstid.

Två särskilda omständigheter bör beaktas vid bedömningen om brottet skall anses grovt. Det ena fallet är om gärningsmannen avvikit under eller i anslutning tiU strid. Det andra fallet är om gärningsmannen har gått över UU fienden eller annars frivilligt överlämnat sig Ull denne. Det senare motsvaras delvis av nu gällande straffbestämmelse i 22 kap. 3 § brottsbal­ken om överlöpande tiU fienden.

För hithörande gärningar som begås av värnpliktiga under fredstid före­skrivs straffansvar i 39 § värnpliktslagen.

8 § Förgriper sig en krigsman med våld eller hot om våld mot en förman i dennes tjänsteutövning eller för att tvinga honom till eller hindra honom från att utföra en tjänsteåtgärd eUer annars med anledning av hans tjänst, skall dömas för våld eller hot mot förman till böter eller fängelse i högst två

o

ar.

Med förmän likställs vaktposter och andra krigsmän som tjänstgör för bevakning eller upprätthållande av ordning.

Är brottet att anse som grovt, skall dömas tUl fängelse i högst sex år. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen har begåtts under strid eller då brott mot krigslydnaden annars medför särskild fara.

I denna paragraf finns straffbestämmelsen om våld eller hot mot förman. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak nuvarande straffbestämmelsen i 21 kap. 7 § andra stycket brottsbalken.

Bestämmelsen i nuvarande 21 kap. 7§ om våld eller hot mot krigsman föreslås avskaffad i fredstid. De allmänna bestämmelserna i brottsbalken

129

9   Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 9


 


Prop. 1985/86:9        om misshandel, olaga hot, olaga tvång och våld eller hot mot tjänsteman blir i stället Ullämpliga.

Paragrafen, som enligt 1 § i detta kapitel är tillämplig endast i krig eller vid krigsfara m. m. efter regeringsförordnande, reglerar det allvarliga fallet av våld eller hot som riktar sig mot en militär chef

9   § Avsänder en krigsman obehörigen ett meddelande till eller träder han
annars i förbindelse med någon som tillhör fiendens krigsmakt eller vistas
på fiendens område, skaU dömas för samröre med fienden till böter eUer
fängelse i högst två år.

Paragrafen innehåller straffbestämmelsen om samröre med fienden. Den motsvarar ulan några sakliga ändringar nuvarande 22 kap. 4 § brottsbalken.

MAK föreslår att regler om förbud mot samröre med fienden tas in i regeringsföreskrifter. Av skäl som har redovisats i den allmänna motive­ringen (avsnitt 2.3.3) anser jag dock att förbudet också i fortsättningen måste regleras i lag.

10 § Råder en krigsman under strid eUer då brott mot krigslydnaden annars
medför särskild fara andra krigsmän att ge sig åt fienden eUer företar han
på annat sätt i andra krigsmäns närvaro obehörigen något som är ägnat att
framkaUa trolöshet eller modlöshet, skall dömas för undergrävande av
stridsviljan tUl fängelse i högst Uo år eUer på livstid.

Till denna paragraf har flyttats den nuvarande straffljeslämmelsen i 22 kap. 5§ brottsbalken om undergrävande av stridsviljan. Den huvudsakliga ändring som föreslås är en förenkling av straffskalan.

11 § Underlåter en krigsman att, i vad på honom ankommer,sätta en
försvarsanläggning i stridsberedskap, göra en avdelning stridsberedd, an­
skaffa egendom eller på annat sätt förbereda en krigshandling, skall dömas
iöT försummande av krigsförberedelse till fängelse i högst tio år eller på
livstid.

Till denna paragraf har flyttats den nuvarande straffbestämmelsen i 22 kap. 8 § brottsbalken om försummande av krigsförberedelse. En del änd­ringar föreslås dock. För det första föreslås alt oaktsamhetsrekvisitet las bort och att brottet alltså blir ett rent uppsåtsbrott. Oaktsamma fall kan i stället falla in under den föreslagna straffbestämmelsen om tjänstebrott i 14 §. För det andra har de förenklingarna gjorts alt uppdelningen i ett normalbrott och ett grovt brott slopas och att en enhetlig straffskala utan minsta tid för fängelsestraff införs.

12 § Om en krigsman under tjänstgöring som chef för en avdelning av
försvarsmakten obehörigen till fienden överlämnar en stridsställning,
krigsmateriel eller annat som har avsevärd betydelse för krigföringen eller
ger sig och sin avdelning åt fienden, skall dömas för obehörig kapitulation
Ull fängelse i högst tio år eller på Hvstid.

Till denna paragraf har överflyttats nuvarande straffbestämmelsen i 22
130
                    kap. 9 § brottsbalken om dagtingan. Brottsrabriceringen har i enlighet med


 


MAK: s förslag ändrats lill obehörig kapitulation. Brottsbeskrivningen har     Prop. 1985/86:9 förenklats utan alt några sakliga ändringar är avsedda.

13      § Underlåter en krigsman under eller i anslutning till strid att tiU det
yttersta uppfylla sin plikt att främja krigföringen, skall dömas för stridsför­
sumlighet till fängelse i högst tio år eller på livstid.

Till denna paragraf har flyttals den nuvarande straffbestämmelsen i 22 kap. 10 § brottsbalken om stridsförsumlighet. Vissa sakliga ändringar före­slås. Brottet föreslås sålunda bli ett rent uppsåtsbrott. Oaktsamhetsfallen kan i stället falla in under den föreslagna straffbestämmelsen om tjänste­brott i 14 §. Vidare har straffbestämmelsen utformats så att uppdelningen i ett normalbrotl och ett grovt brott slopas och att en enheUig straffskala utan minsta tid för fängelsestraff införs.

14      § Åsidosätter en krigsman uppsåUigen eller av grov oaktsamhet vad
som åligger honom och är felet av allvarlig natur, skall dömas för tjänste­
brott tiU fängelse i högst två år.

Till ansvar enligt första stycket skaU inte dömas, om straff för gärningen är föreskrivet i någon annan bestämmelse i detta kapitel.

Denna paragraf innehåller straffbestämmelsen om tjänstebrottet. Den motsvarar delvis nuvarande bestämmelsen om straff för tjänstefel i 21 kap. 18 § brottsbalken. Straffskalan har höjts lill högst två års fängelse. Motsvarande brott av värnpliktiga i fred kan bedömas som vämpliktsbrott.

15      § För försök, förberedelse eller stämpling Ull eller underlåtenhet att
avslöja rymning samt för försök, förberedelse eUer stämpling till våld eUer
hot mot förman skall dömas till ansvar enligt 23 kap.

För medverkan till tjänstebrott får dömas endast den som därigenom åsidosatt tjänsteplikt.

Paragrafen motsvarar 21 kap. 19 § brottsbalken. Den har anpassats till den nu föreslagna lagstiftningen i övrigt.

16§ Vid tillämpning av 7, 9, 10 och 12§§ skall med fienden likställas främmande makt som riket inte är i krig med, om det finns risk att riket skall komma i krig med den makten.

En motsvarande bestämmelse finns f n. i 22 kap. 17 § brottsbalken.

22 kap. Rubriken tiU kapitlet har ändrats Ull "Om landsförräderi m. m.".

1 § Den som, då riket är i krig,

1.  hindrar, missleder eUer förråder dem som är verksamma för rikets försvar eller förleder dem till myteri, trolöshet eUer modlöshet,

2.  förråder, förstör eller skadar egendom som är av betydelse för total­försvaret,

3.  åt fienden anskaffar krigsfolk, egendom eUer tjänster, eller                 131


 


Prop. 1985/86:9     4. begår annan liknande förrädisk gärning,

skall, om gärningen är ägnad att medföra avsevärt men för totalförsvaret eller innefattar avsevärt bistånd åt fienden, dömas för landsförräderi till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst Uo år, eller på livsUd.

I denna paragraf upptas endast straffbestämmelsen för landsförräderi. Brottet landssvek har flyttals till 2§. Bestämmelsen i nuvarande andra stycket sista meningen har flyttats till 4§. Punkten 3 som gäller osann framställning har utgått. I övrigt har endast språkliga och redaktionella ändringar företagits. Begreppet totalförsvaret har införts i lagtexten utan att någon saklig ändring är avsedd. I fråga om innebörden av detta begrepp kan hänvisas till motiven UU ändringen av straffbestämmelsen om spioneri (prop. 1979/80:176, JuU 1981/82:8).

2 § Begår någon en gärning som avses i 1 § som endast i mindre mån ägnad att medföra men för totalförsvaret eller innefattar den ringare bistånd åt fienden än som där sägs, skall dömas för landssvek till fängelse i högst sex år.

Som en särskild straffbestämmelse har i denna paragraf upptagits nuva­rande regel i 1 § andra stycket om landssvek.

3§ Den som av oaktsamhet begår en gärning som avses i 1 eller 2 § skall dömas för landsskadlig vårdslöshet till fängelse i högst fyra år.

TUl denna paragraf har flyttats den nuvarande straffbestämmelsen i 2 § om landsskadlig vårdslöshet.

4 § Innefattar en gärning som avses i 1 —3 §§ anskaffande av egendom eUer tjänster åt fienden inom ett område som är besatt av denne och kan gärningen med hänsyn lill befolkningens behov, gärningsmannens försörj­ning eller andra särskUda förhållanden ej anses oliUbörlig, skaU ej dömas tiU ansvar.

TUl denna paragraf har flyttals den nuvarande regeln i 1 § andra stycket sista meningen, enligt vilken det i vissa fall inte skaU dömas UU ansvar enligl 1-3 §§.

S§ Om någon, då riket är i krig, bland allmänheten sprider eller UU främ­mande makt framför eller låter framkomma falska rykten eller andra osanna påståenden som är ägnade att framkalla fara för rikets säkerhet, skall dömas för ryktesspridning till fara för rikets säkerhet till böter eller fängelse i högst två år.

Detsamma skall gälla om någon då riket är i krig bland krigsmän sprider falska rykten eller andra osanna påståenden, som är ägnade att framkaUa trolöshet eller modlöshet.

Till denna paragraf har flyttats den nuvarande straffbestämmelsen i 2 a §

om ryktesspridning UU fara för rikets säkerhet. Som ett nytt andra stycke

har tillagts nuvarande straffbestämmelse i 6 § om försvarsskadlig ryktes-

,,~                    spridning. Den är utvidgad så till vida att var och en och alltså inte bara

krigsmän kan begå brottet. I övrigt är ingen saklig ändring åsyftad.


 


6§ Den som gör sig skyldig till en svår överträdelse av något sådant avtal     Prop. 1985/86:9 med främmande makt eller någon sådan allmänt erkänd grundsats, som rör den internationeUa humanitära rätten i väpnade konflikter skall dömas för folkrättsbrott till fängelse i högst fyra år. Sådana svåra överträdelser är bland andra

1.    att använda stridsmedel som är förbjudna enligt folkrätten,

2.  att missbruka kännetecknet röda korset. Förenta Nationernas känne­tecken, civilförsvarets internationella kännetecken, parlamentära flaggor eller andra internaUonelll erkända kännetecken eller alt med hjälp av förrädiskt förfarande av något annat slag döda eller skada en motståndare,

3.  att anfalla civilpersoner eller den som är försatt ur stridbart skick,

4.  att inleda ett urskillningslöst anfaU med vetskap om att anfaUet kom­mer att förorsaka synneriigen svåra föriuster eller skador pä civilpersoner eller civil egendom,

5.  att inleda anfaU mot anläggningar eller installaUoner som åtnjuter särskilt folkrättsligt skydd,

6.  att tillfoga av folkrätten särskilt skyddade personer allvariigt lidande, att tvinga krigsfångar eller civilpersoner att tjänstgöra hos deras motparts väpnade styrkor eller att i strid mot folkrätten beröva civilpersoner frihe­ten,

7.  att, i andra fall än som anges i 1-6, godtyckligt och i stor omfattning förstöra eUer tillägna sig egendom som åtnjuter ett särskilt folkrättsligt skydd.

Är brottet grovt, skall dömas Ull fängelse i högst tio år eUer på livstid. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det har förövats genom ett stort antal skilda handlingar eller om många människor dödats eller skadats eller omfattande egendomsförlust uppkommit på grund av brottet.

Om ett folkrättsbrott har begåtts av den som är krigsman, skall också hans förman dömas i den mån denne haft möjlighet att förutse brottet men inte gjort vad som ankommit på honom för att förhindra detta.

I denna paragraf upptas förslaget till ny utformning av folkrättsbrottet. Härom kan hänvisas tiU den aUmänna moUveringen (avsnitt 2.3.3).

Allmän folkrätt har traditionellt tiUåtit repressalier som svar på en annan stats folkrättsbrott. Motåtgärder, som alltså i normala fall skulle stå i strid mot folkrättens regler, blir rättsenUga repressalier när de utgör en balan­serad reaktion på en annan stats folkrättsvidriga beteende. Folkrättskom­mittén har i sitt nyligen avlämnade betänkande SOU 1984:56 Folkrätten i krig uttalat (s. 211) att åtgärder som är att beteckna som svåra överträ­delser ("grave breaches") dock inle kan rättfärdigas som repressalier. Jag instämmer i folkrättskommitténs bedömning och anser följakUigen att en gärning som enligt förevarande paragraf är att anse som folkrättsbrott inte kan anses rättsenlig på den granden att den har utförts som en reaktion på ett folkrättsbrott från den andra parten.

Om en svensk krigsman skuUe göra sig skyldig til! en överträdelse av folkrätten utan att del är fråga om en så allvarlig överträdelse som avses i denna paragraf bör detta efter omständighetema kunna beivras i discipli­när väg enligt lagen om disciplinförseelser av krigsmän eller som tjänsie-brott enligt 21 kap. 14§.

Andra stycket i paragrafen tar självfaUet sikte både på utländska och på
svenska krigsmän.
                                                                           133


 


Prop. 1985/86:9 7§ För försök, förberedelse eller stämpling tiU landsförräderi eUer lands­svek skaU dömas Ull ansvar enligt 23 kap. Som stämpling skall även anses att träda i förbindelse med fienden för att förbereda, möjliggöra eUer underlätta all brott som nu sagts förövas. För förberedelse eller slämpHng under tid, då riket hotas av krig, ockupation eller andra fientligheter, skall dömas Ull ansvar trots att fientUgheter inte utbratit.

Den som underlåter ätt avslöja landsförräderi eUer landssvek skall dö­mas till ansvar enligt 23 kap. TiU sådant ansvar skall dömas även om han inte insett men bort inse att brottet höll på att ske.

Här upptas en bestämmelse om straff för försök m. m. i vissa faU. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak nuvarande 22 kap. 12 §. I första stycket har den ändringen gjorts att brottet överlöpande tiU fienden tagits bort från uppräkningen.

8 § Har under krig brott förövats av någon som därvid inte saknat anled­ning anta att gärningen enligl krigsbruk var liUåten, får dömas liU lindrigare straffan vad som är stadgat för gärningen. Är omständigheterna synnerli­gen mildrande, skall inte dömas tiU ansvar.

I denna paragraf upptas den nuvarande strafflindringsbestämmelsen i 22 kap. 13 §. Genom den föreslagna utformningen av folkrättsbrottet får denna bestämmelse avsevärt mindre tillämpningsområde än förat. Den bör dock finnas kvar eftersom den lar sikte även på andra brott än folkrättsbrott och någon gång kan tänkas vara tillämplig också på det föreslagna folkrätts­brottet.

9§ Om en gärning som avses i 21 kap. eller detta kapitel förövas mot en stat som är förbunden med riket, mot en sådan stats försvarsmakt eller mot någon som tillhör denna, skaU vad som föreskrivs om sådana gärningar mot riket, dess krigsmakt eller krigsmän tillämpas.

I denna paragraf finns den nuvarande bestämmelsen i 22 kap. 15 § om vad som skaU gälla i fråga om gärning som förövas mot en förbunden stals försvarsmakt osv.

10 § Om riket är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i, får regeringen föreskriva att vad som sägs i 19 kap. och detta kapitel för den händelse alt riket är i krig även skall UUämpas. Föreskriften skall av regeringen upphävas, när sådana förhållanden inte längre förelig­ger.

Om riket skulle komma att vara helt eller delvis ockuperat av främman­de makt utan att militärt motstånd förekommer, skall vad som i de i första stycket nämnda kapitlen samt i 21 kap. sägs om rikets försvar tillämpas på motståndsverksamheten och vad som sägs om fienden tUlämpas på ocku-paUonsmakten.

Straffbestämmelserna i detta kapitel är med undanlag för folkrätlsbrottet endast Ullämpliga då riket är i krig. Enligt denna paragraf kan regeringen vid krigsfara och därmed jämstäUda förhållanden förordna att bestämmel-134


 


serna i 19 kap. och 22 kap. skall tUlämpas även under sådan tid. En     Prop. 1985/86:9 motsvarande regel finns också i 21 kap. 1 § andra stycket.

En viss justering av nuvarande 22 kap. 16 § andra stycket brottsbalken bör också göras. Den ändrade lydelsen återfinns i andra stycket tiU före­varande paragraf.

11 § Med fiende likställs i detta kapitel främmande makt som riket inte är i krig med, om det finns risk att riket skall komma i krig med den makten.

I denna paragraf har med viss språklig modernisering upptagits nuvaran­de bestämmelse i 22 kap. 17 §.

24 kap.

6 § Gärning som någon begått på order av den under vars lydnad han står skall ej medföra ansvar för honom, om han med hänsyn till lydnadsförhål­landets art, gärningens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt hade att lyda ordern.

I denna paragraf har begreppet befallning ersatts av uttrycket order. Någon saklig ändring är inte avsedd.

27 kap.

1 § ViUkorlig dom får meddelas för ett brott på vilket fängelse kan följa, om det inte med hänsyn till den tilltalades personliga förhållanden finns grandad anledning befara att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet.

Villkorlig dom får ej meddelas, om på grund av brottets svårhet eller annars hinder möter av hänsyn till allmän laglydnad. I fråga om brott av krigsman får viUkorlig dom brakas endast när det bedöms kunna ske utan fara för krigslydnaden och ordningen inom försvarsmakten.

I denna paragraf föreslås ingen annan ändring än att begreppet krigsmak­ten byts ut mot begreppet försvarsmakten. Med brott av krigsman avses också värnpliktsbrott enligt 39 § värnpUktslagen.


33 kap.

5§ Dömes någon tUl fängelse på viss tid eller förordnar rätten, med tillämpning av 34 kap. 1 § 1, att sådan påföljd skall avse ytterligare brott, och har den dömde med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, under en sammanhängande tid av minst tjugofyra timmar varit berövad friheten som anhållen, häktad eller intagen på rätts­psykiatrisk klinik enUgt 9 § lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersök­ning i brottmål, skaU tiden för frihetsberövandet, tUl den del därunder icke samUdigt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under vilken den ådömda påföljden verkstäUts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det antal dagar påföljden skall anses verkställd. Är den tid varmed ådömt fängelse överstiger frihetsberövandet ringa, må förordnas att fängel­sestraffet skall anses helt verkstäUt genom frihetsberövandet.


135


 


Prop. 1985/86:9      Undanröjes viUkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stäUet tiU

fängelse på viss tid, äger första stycket tUIämpning även i fråga om frihets­berövande, som föregått den villkorliga domen, domen på skyddstUlsyn eller dom, varigenom förordnats att den genom sådan dom ådömda påfölj­den skall avse även ytterligare brott. Detta gäller dock endast i den mån frihetsberövandet icke tillgodoräknats enligt första eller tredje stycket.

Dömes någon tUl böter och har han med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, varit berövad friheten på sätt som angives i första stycket, må förordnas att påföljden skall anses helt eller delvis verkställd genom frihetsberövandet.

I denna paragraf har endast gjorts ändringar som följd av förslagen att avskaffa institutet förvarsarrest och påföljden disciplinstraff för krigsmän.

9 § Vid bestämmande av straff för brott av arbetstagare må hänsyn tagas UU avskedande eUer annan följd av brottet som är medgiven enUgt arbets­avtalet eller enligt författning, som gäller för anställningsförhållandet, och må böter som eljest skolat ådömas helt eftergivas.

Med arbetstagare likställes den som utövar uppdrag åt annan. Vid bestämmande av straff för krigsman som omfattas av lagen (1985:00) om disciplinförseelser av krigsmän får på samma sätt som anges i första stycket hänsyn tas tiU disciplinpåföljd som har ålagts honom enligt nämnda lag.

I denna paragraf har i första stycket ordet disciplinstraff utgått.

I ett nytt tredje stycke föreslås att domstolen när den har att bestämma straff för en krigsman får ta hänsyn UU discipHnpåföljd som denne har ålagts för samma gärning. I praktiken bör givetvis denna situation kunna uppkomma endast undantagsvis.

34 kap.

11 § Förekommer tiU verkställighet på en gång dom på fängelse på livstid och dom på böter, förvandlingsstraff för böter, fängelse på viss tid, villkor­lig dom eller skyddstillsyn skall livsUdsstraffet träda i stället för den andra påföljden.

Förekommer till verkstäUighet på en gång en dom fängelse på viss tid i minst två år och en dom på böter eller förvandlingsstraff för böter som har meddelats innan det förstnämnda fängelsestraffet har börjat avtjänas, skaU det straffet träda i stäUet för den andra påföljden.

I denna verkställighetsregel föreslås endast att ordet disciplinstraff skall utgå.

Övergångsbestämmelser

Bland övergångsbestämmelserna har upptagits, att det inte får dömas till

disciplinstraff sedan de föreslagna ändringarna i brottsbalken trätt i kraft.

För gärningar som ligger i tiden före ikraftträdandet och som är straffbara

även efter ikraftträdandet skall alltså i stället för disciplinstraff dömas till

böter. 136


 


En särskild övergångsbestämmelse föreslås också för att den Ud under     Prop. 1985/86:9 vilken någon enligt äldre bestämmelser varit tagen i förvarsarrest även efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande skall kunna få avräknas som verkstäUighetsUd vid dom på fängelse m. m.

Häratöver gäller bestämmelserna i 5§ första och andra stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken. I nämnda 5§ är intagen den grandläggande princip som även tidigare gällt i svensk rätt, nämligen att ny strafflag inte skall äga lillbakaverkande kraft om inte den nya lagen är Undrigare eller leder Ull frihet från straff jämfört med den gamla lagen.

I fråga om verkstälUghet av disciplinstraff som utdömts före ikraftträ­dandet framgår av övergångsbestämmelserna tiU lagen om disciplinför­seelser av krigsmän att sådan verkstäUighet skall ske enligt äldre lag.

4.3 Förslaget till lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967)

31      § VärnplikUg inkaUas Ull tjänstgöring genom personlig order. Inkallelse
må dock, där regeringen så förordnar, ske på annat ändamålsenligt sätt.

Värnpliktig är skyldig att inställa sig till tjänstgöring enligt inkallelseor­dern. Är han av laga förfall förhindrad att inställa sig, skall han så snart som möjligt anmäla sitt förhinder till den som utfärdat kallelsen.

Som ett nytt andra stycke i denna paragraf har med en viss språklig modernisering intagits vad som nu sägs i 32 § första stycket.

32      § Värnpliktig skall lyda en förmans order, om det inte är uppenbart att
ordern inte angår tjänsten.

Värnpliktig skall även i övrigt rätta sig efter de tjänstgöringsföreskrifter som gäller för honom.

Som första stycke i denna paragraf har intagits en regel om lydnadsplikt för värnpliktiga. Med hänsyn tiU att straffbestämmelsen om lydnadsbrott i 21 kap. 1 § brottsbalken föreslås avskaffad behövs det, som MAK har föreslagit, ett grandläggande stadgande om värnpliktigas lydnadsplikt. Omfattningen av lydnadsplikten enligt denna paragraf är densamma som nu anges i 21 kap. 1 § brottsbalken. Underlåtenhet att iaktta lydnadsplikten enligt bestämmelsen i värnpUktslagen kan föranleda ansvar i disciplinär ordning enligt den föreslagna lagen om disciplinförseelser av krigsmän eller i svårare fall enligt 39 § vämpliktslagen.

I andra stycket har bestämmelsen om att värnpliktig skall ställa sig UU efterrättelse de tjänstgöringsföreskrifter som meddelas honom jämkats med hänsyn UU innehållet i första stycket.

38 § yämpUktig, som av oaktsamhet underlåter att enligt inkallelseorder inställa sig Ull tjänstgöring eller som underlåter att anmäla laga förfall enligl 31 § döms till böter.

I denna paragraf har intagits en straffbestämmelse för värnpliktiga som
av oaktsamhet underlåter att inställa sig till tjänstgöring eller som under­
låter skyldigheten att anmäla laga förfall enligt 31 §. Enligt gällande rätt kan
i sådana faU dömas till ansvar för tjänstefel. I flertalet faU avgörs sådana
  137


 


Prop. 1985/86: 9 förseelser genom beslut i disciplinmål. I vissa fall t. ex. vid korta repeti­tionsövningar kan det dock bU så att den värnpliktige inte inställer sig innan Uden för hemförlovning inträtt eller övningen är slutförd. Enligt nuvarande regler hänskjuts dessa fall tUl åklagarmyndigheten.

Enligt del föreslagna ansvarssyslemet skall förseelser av delta slag re­gelmässigt handläggas i discipUnär ordning. I de fall då den. värnpliktige aldrig hinner inställa sig, är det dock omständligt att inleda och fullfölja ett disciplinärt förfarande. Av detta skäl införs här en straffbestämmelse, som skall kunna användas när den värnpliktige inte har inställt sig UU tjänstgö­ringen. Dessa brott bör inte sällan kunna handläggas i förenklad ordning t. ex. genom strafföreläggande.

39 § Värnpliktig, som oiovligen avviker eller i annat fall än som avses i 38 § uteblir från tjänstgöringen vägrar eller underlåter att lyda en förmans order eller på annat sätt åsidosätter vad som åUgger honom döms, om gärningen är ägnad att medföra avsevärt men för utbildningen eller tjänsten i övrigt, för vämpliktsbrott Ull böter eller fängelse i högst ett år.

Ansvar enligt första stycket inträder inte, om straff för gärningen är föreskrivet i 21 kap. brottsbalken.

I denna paragraf har upptagits en straffbestämmelse om vämpliktsbrott. Bestämmelsen motsvarar delvis nuvarande bestämmelser om lydnads-brott, rymning och tjänstefel.

I det nya ansvarssystemet är discipUnförfarandet avsett att vara det vanliga korrektionsmedlet när vämpUktiga överträder tjänsteföreskrif­terna. För sen ankomst, underlåtenhet att fullgöra givna order osv. skaU därför i normalfallet föranleda discipUnpåföljd, t. ex. utegångsförbud. I vissa fall är överträdelsen så allvarlig att ett disciplinförfarande framstår som otillräckligt. Straffbestämmelsen i förevarande paragraf är avsedd för sådana situationer. I lagtexten har detta uttryckts genom kravet att gär­ningen skall vara ägnad att medföra avsevärt men för utbildningen eller för tjänsten i övrigt.

Förutom de allvarligare rymnings- och lydnadsbrottssituationema kan också andra brott mot tjänsteföreskrifter medföra avsevärt men för utbild­ningen eller tjänsten i övrigt. Oftast lär dock sådana förseelser utgöra allmänna brott enligt brottsbalken. Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen kan underlåtenhet att rätta sig efter beslut om åläggande av disciplinpåföljd anses medföra sådant men. Det typiska fallet är att den som fått utegångsförbud inte rättar sig efter föreskriften utan avviker. Om det sker vid upprepade tillfällen, är det enligt min mening helt klart att detta får avses vara ägnat alt medföra avsevärt men för tjänsten. Men också vid enstaka avvikelser kan omständigheterna vara sådana att be­stämmelserna om VärnpUktsbrott aktuaUseras. I annat fall riskerar det nya disciplinansvarssystemel all bli urholkat.

När det gäller gränsen mellan brott och disciplinförseelser vid olovlig
utevaro hänvisar MAK till rättspraxis i fråga om det nuvarande rymnings­
brottet. MAK anför därvid att den nuvarande gränsen vid tre dagars
utevaro för all ansvar för rymning skall ifrågakomma bör kunna vidgas i
138
                     det nya systemet. MAK anser att utevaro under fem dagar eller kortare tid


 


synes väl kunna rymmas inom den kategori av förseelser som handläggs     Prop. 1985/86:9 enligt discipUnansvarsreglerna, medan en längre Uds utevaro generellt bör kunna anses vålla ett avsevärt men för utbildningen eller tjänsten i övrigt och följaktligen böra bU föremål för domstolsprövning.

Jag måste anmäla en viss tveksamhet gentemot MAK: s sätt att se på den olovliga utevaron. Enligt min uppfattning måste en värnpliktigs frånvaro under i praktiken en hel tjänstgöringsvecka som regel anses ägnad att medföra avsevärt men för utbUdningen eller för tjänsten i övrigt. En olovlig frånvaro under så lång tid bör således prövas av domstol.

Det är svårt att mera exakt ange var gränsen går mellan disciplinför­seelse och värnpUktsbrott. Ytterst får detta avgöras genom rättstillämp­ningen. Något som därvid komplicerar bilden är att prövningen till stor del kommer att ske vid de mUitära myndigheterna i samband med övervägan­den om förseelsen skaU anmälas UU åtal eller behandlas genom disciplin­förfarande vid myndigheten.

För att brott mot lydnadsplikten skall medföra straff enligt paragrafen måste det således krävas att åklagaren kan visa att den tjänstgöringsuppgift som den felande har vägrat att fullgöra har varit av sådan betydelse att det enligt allmän erfarenhet har varit sannolikt att avsevärt men för utbildning­en eller för tjänsten i övrigt har orsakats. Som exempel kan nämnas vägran att delta i viktigare tillämpningsövningar. Motsvarande betraktelsesätt kan tiUämpas på den som avviker eUer uteblir.

Ett fall av brott mot lydnadsplikten som i alla tider har ansetts vara särskilt allvarligt är när ordervägran sker inför trapp. Faran för disciplinen har bedömts vara särskilt stor i dessa fall, eftersom befälets auktoritet sätts på spel. Enbart det förhållandet att ordervägran har skett mer offentligt synes emellertid inte vara tUlräckligt för att en konkret fara för avsevärt men för tjänsten skall anses föreligga. Vad som i stället bör vara avgörande är pä vilket sätt vägran sker och det syfte den kan antas ha. Straffbara fall synes vara de som närmar sig uppvigling, således de klart provocerande fallen där den felande uppenbarligen sätter sig upp mot förman i obstrae-rande syfte och där han indirekt försöker få sina kamrater med sig.

Av paragrafens andra stycke följer att det i praktiken knappast kan bli aktuellt att tiUämpa bestämmelserna om vämpliktsbrott i krig. De förfaran­den som inryms i detta brott kommer då normalt att bedömas som lydnads­brott, grovt lydnadsbrott, rymning eller tjänstebrott.

Beträffande värnpliktsbrottet i övrigt får jag hänvisa till den allmänna moUveringen (avsnitt 2.3.2).

4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning

7 kap.

8 § En arbetstagare hos staten som är anstäUd med fuUmakt får förflyttas
till en annan staUig tjänst, som tillsätts med fullmakt. Inom försvarsmakten
får dessutom en arbetstagare, som har en militär tjänst och som är anställd
med förordnande tills vidare, förflyttas till en annan militär tjänst enligt de
närmare föreskrifter som regeringen meddelar.
                                       139


 


Prop. 1985/86:9     Förflyttning enligt första stycket tiU en anstäUning hos en myndighet

inom något annat verksamhetsområde får endast ske om arbetsuppgifterna är Ukarlade eller arbetstagaren i aUt fall med hänsyn tiU sin utbildning är lämpad för anställningen.

Om förflyttning av den som är utnämnd Ull ordinarie domare föreskrivs i regeringsformen.

I denna paragraf har begreppet krigsman utbytts mot arbetstagare, som har militär tjänst. Ändringen är föranledd av att krigsmannabegreppet bör förbehållas disciplin- och straffrätten. Tjänsterna vid försvarsmaktens myndigheter är civila eller militära. De är således inte knutna till innehava­rens ställning av krigsman. Ändringen i paragrafen är uteslutande av for-meU natur.

10 kap.

4§ Disciplinpåföljd som avses i 1 -3 §§ får inte åläggas

1.  dem som kan åläggas discipHnpåföljd enligt lagen (1985:00) om disci­plinförseelser av krigsmän,

2.  hälso- och sjukvårdspersonal, som i sin yrkesutövning står under socialstyrelsens tillsyn, för förseelse i denna yrkesutövning av sådan be­skaffenhet att den skall prövas av hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,

3.  veterinärer, som står under lantbraksstyrelsens inseende, om förseel­sen har skett i utövning av veterinäryrket.

I denna paragraf föreskrivs f.n. att disciplinpåföljd som avses i l-3§§ inte får åläggas krigsman, som är underkastad ansvar enligt 21 kap. brotts­balken. För att det inte skall finnas någon tvekan om att den anstäUda personalen är underkastad LOA: s disciplinregler när det särskilda militära disciplinsystemet inte gäller för dem har en smärre justering av texten gjorts.

Ändringarna i övrigt i paragrafen är enbart språkliga.

Några särskilda övergångsbestämmelser till de nya bestämmelserna i lagen har inte bedömts erforderliga. Förslaget innebär för den som inte längre är krigsman alt disciplinreglerna i lagen om offentlig anställning blir tillämpliga även på gärningar begångna före ikraftträdandet. Detta följer av allmänna rättsgrandsatser.

4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor

6§ Sedan en kvinna antagits UU grandutbildningen gäUer 32, 34, 35 och 37 §§ vämpliktslagen (1941:967) för henne tills utbildningen slutar.

I denna paragraf har tillagts att 32 § värnpliktslagen gäller för kvinnor som genomgått militär grandutbildning. Detta innebär att bestämmelserna om lydnadsplikt i vämpliktslagen är tillämpliga på dessa kvinnor.

140


 


4.6 Förslaget till följdändringar m. ni.                 Prop. 1985/86:9

Rättegångsbalken

2 kap.

2 § Hovrätt tUlkommer att som första domstol upptaga mål om ansvar eller enskilt anspråk på grand av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts av domare i allmän underrätt eller av konkursdomare, inskrivningsdomare eUer annan som vid inskrivningsmyndighet har förord­nats att handlägga inskrivningsärende.

Hovrätt är i övrigt första domstol i mål, beträffande vilka så föreskrives i lag.

I denna paragraf anges i vilka fall det tillkommer hovrätt att som första domstol uppta vissa mål. F. n. nämns bl. a. mål från krigsrätt. Som en följd av förslaget att krigsrätterna skall avskaffas har begreppet utmönstrats ur lagtexten.

24 kap.

22 § Den som är häktad skaU utan dröjsmål föras Ull allmänt häkte.

Är det av synnerlig vikt att den häktade för utredning angående det brott, som föranlett häktningen, eller ett annat brott, för vilket han miss­tänks, förvaras på annan plats än som anges i första stycket, får rätten på yrkande av åklagaren förordna att överförandet tUls vidare skall anstå. Rätten eller åklagaren får även besluta att den häktade, sedan han över­förts till häkte, skall för förhör eller annan åtgärd inställas på en plats utom häktet.

Om förvaring av häktad som undergår eller undergått rättspsykiatrisk undersökning gälla särskilda bestämmelser.

I denna paragraf anges f.n. att den som är häktad skall föras till allmänt häkte utan dröjsmål. Häktad krigsman må i stället föras Ull miUtärhäkte.

Bestämmelserna om miUtärhäkte finns i 33-38 §§ kungörelsen (1948:691) angående den mUitära rättsvården. Jag delar MAK:s uppfatt­ning att några särskilda miUtärhäkten inte behövs i framUden bl. a. mot bakgrand av att militära chefer inte längre skall få besluta om straffproces-sueUa tvångsmedel. Något behov av särskilt miUtärhäkte kvarstår då knap­past. Bestämmelsen i denna paragraf om att häktad krigsman får föras till militärhäkte har därför tagits bort.

48 kap.

5§ Strafföreläggande får icke utfärdas,

om förutsättningar för allmänt åtal ej föreligga,

om i föreläggandet ej upptagas aUa brott av den misstänkte, vilka enligt åklagarens vetskap föreligga lill bedömning,

om målsägande förklarat, att han ämnar föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet, eller begärt, att åtal skall väckas.

I paragrafens första stycke anges i vilka fall strafföreläggande inte får
utfärdas. I andra stycket sägs att i fråga om villkor för användning av
       141


 


Prop. 1985/86: 9 strafföreläggande i militärt brottmål gäller särskUda bestämmelser. Hän­visningen syftar på 84 § militära rättegångslagen, där förutsättningar för användning av strafföreläggande i militära brottmål anges. Det nya an­svarssyslemet innebär att begreppet mUitära brottmål avskaffas och att några särbestämmelser för denna typ av mål inte behövs. Som en följd härav kan strafföreläggande användas utan några särskilda inskränkningar på det militära området. Någon motsvarighet till 84 § militära rättegångsla­gen föreslås därför inte. Hänvisningen i denna paragraf tUl bestämmelserna i fråga bör därför utgå.

15 § Föreläggande av ordningsbot får icke utfärdas,

om den misstänkte fömekar gärningen,

om i föreläggandet ej upptagas alla brott av den misstänkte, vilka enligt poUsmannens vetskap föreligga till bedömning, eUer

om det föreligger anledning att antaga att talan om enskilt anspråk kommer att föras.

Föreläggande bör ej utfärdas, om det i annat fall kan antagas vara påkallat att åklagare prövar fråga om strafföreläggande eller åtal för brot­tet.

I denna paragraf anges i vilka fall föreläggande om ordningsbot inte får utfärdas. I paragrafens hiltiUsvarande lydelse anges bl. a. att ett sådant föreläggande inte får utfärdas om del föreligger anledning att anta att brottet bör föranleda disciplinstraff för krigsmän. Då disciplinstraffet före­slås avskaffat bör denna passus utgå.

Skadeståndslagen (1972:207)

3 kap.

10 § Talan om ersättning enligt 2 § med anledning av dom eller beslut av högsta domstolen, regeringsrätten, hovrätt eller allmän underrätt väckes vid den domstol som enligt 2 kap. 2 § eller 3 kap. 3 § rättegångsbalken är behörig att upptaga där angivna mål på grund av brott av domare vid den domstol som meddelat domen eller beslutet.

Motsvarande gäller i fråga om ersättningstalan enligt 2 § med anledning av beslut eller åtgärd av någon som anges i nämnda lagrum i rättegångsbal­ken. Sådan talan med anledning av beslut av riksdagen eller regeringen väckes i högsta domstolen.

I denna paragraf, som anger behörig domstol vid talan om ersättning i vissa faU, finns krigsrätt f.n. med i uppräkningen. Som en följd av förslaget all avskaffa krigsrätterna har krigsrätt här tagits bort i uppräkningen.

Lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning

1 § Den som har varit häktad på grund av misstanke om ett eller flera brott
eller som tUl följd av sådan misstanke under mer än 24 limmar i sträck har
varit anhållen, underkastad reseförbud eller anmälningsskyldighet,intagen
på rättspsykiatrisk klinik eller tagen i förvar genom beslut av befälhavare
på fartyg eller luftfartyg eller av beskickning eller konsulat har rätt till
142
                   ersättning av staten om


 


1.  frikännande dom meddelas,                                         Prop. 1985/86:9

2.  åtalet avvisas eller avskrivs,

3.  förundersökning avslutas utan att åtal väcks, eller

4.  beslutet om frihetsinskränkning genom avslag på häktningsframstäU-ning eller efter överprövning, fullföljd av talan eller anlitande av särskUt rättsmedel upphävs eller ersätts av beslut om mindre ingripande åtgärd eller undanröjs utan förordnande om ny handläggning.

Den som på grund av misstanke om flera brott har utsatts för en sådan frihetsinskränkning som avses i första stycket har rätt till ersättning av staten, om det beträffande något av brotten inträffar en omständighet som nämns i första stycket 1-3 och det är uppenbart att frihetsinskränkningen inte skuUe ha beslutats endast för den övriga brottsligheten.

Den som varit häktad eUer under mer än 24 limmar i sträck har varit anhållen som misstänkt för ett eller flera brott har också rätt Ull ersättning, om brottet eller något av brotten i domen hänförs till en mildare straffbe­stämmelse och det är uppenbart att frihetsinskränkningen vid en sådan bedömning inte skulle ha beslutats.

I denna paragraf uppräknas de slag av frihetsberövanden som berättigar UU ersättning vid frikännande dom och dylikt. I uppräkningen finns för­varsarrest med. Med anledning av förslaget att avskaffa förvarsarresten har denna term jämte en följdmening i punkt 3 mönstrats ut. Vid felaktiga omhändertaganden enligt 39 § lagen om disciplinförseelser av krigsmän kan 3 § förevarande lag tillämpas.

2§ Den som har undergått fängelse, förvandlingsstraff för böter eller ute­gångsförbud enligt lagen (1985:00) om discipUnförseelser av krigsmän har rätt Ull ersättning av staten, om efter fullföljd av talan eller anlitande av särskilt rättsmedel frikännande dom meddelas eller mindre ingripande påföljd ådömes eller dom eller beslut som legat Ull grand för verkstäUighe­ten undanröjes utan förordnande av om ny handläggning. Detsamma gäller den som efter förordnande av domstol enligt 31 kap. 3 § brottsbalken har undergått sluten psykiatrisk vård eller vård i specialsjukhus för psykiskt utvecklings störda.

Enligt denna paragraf har f n. den som undergått bl. a. fritidsstraff rätt Ull ersättning av staten i vissa faU. Med anledning av att fritidsstraffet föreslås avskaffat har detta uttryck tagits bort i lagtexten. Den i förslaget till lag om disciplinförseelser av krigsmän reglerade disciplinpåföljden utegångsförbud skiljer sig formellt från fritidsstraffet därigenom att den inte är av straffrättslig natur. Påföljden är dock till sin innebörd i allt väsenUigt att likställa med det nuvarande fritidsstraffet. Ändringen innebär aUtså att 2 § görs tillämplig också på discipUnpåföljden utegångsförbud.

Lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.

11 § Personal inom försvarsmakten och poHsmän som bevakar skydds­föremål samt skyddsvakter får, i den utsträckning som krävs för att bevak­ningsuppgiften skall kunna fullgöras,

1, begära att var och en som försöker få liUträde lill eller uppehåller sig
vid skyddsföremålet skall lämna uppgift om namn, födelsetid och hemvist
samt kroppsvisitera denne och undersöka egendom som han för med sig
och som inte utgör brev eller annan enskild handling,
                              143


 


Prop. 1985/86:9     2. avvisa eller avlägsna eller, om en sådan åtgärd ej är Ullräcklig, tillfäl-

ligt omhänderta en person vid skyddsföremålet eller egendom som denne medför om han

a.         överträder något förbud som har meddelats med stöd av denna lag,

b.  vägrar att på begäran lämna uppgift om namn, födelsetid eller hemvist
eller lämnar uppgift därom som skäligen kan antas vara oriktig,

c.  vägrar att underkasta sig kroppsvisitation eller undersökning av med­
förd egendom.

Sådan personal inom försvarsmakten som avses i första stycket och skyddsvakter har dessutom inom skyddsföremålet eUer i dess närhet sam­ma befogenhet som polismän att gripa den som del finns skäl att anhålla för spioneri, sabotage eller förberedelse tiU sådant brott samt att lägga beslag på föremål som han för med sig. Vad som har sagts nu gäller också om den misstänkte är på flykt från skyddsföremålet.

De befogenheter som anges i första och andra styckena tillkommer även gränsövervakningsmän som avses i lagen (1979:1088) om gränsövervak­ning i krig m. m. Råder civUförsvarsberedskap, tiUkommer befogenheterna all civU bevakningspersonal vid skyddsföremålel.

Har någon annan än en poHsman verkstäUt omhändertagande enligt första stycket 2 eller gripande eUer beslag enhgt andra stycket, skall anmälan omedelbart göras till en polisman. Denne skall omedelbart pröva om åtgärden skall bestå. Den som har omhändertagits enligt första stycket 2 skaU friges så snart ändamålet med omhändertagandet har förfallit, dock senast sex timmar efter omhändertagandet.

I denna paragraf regleras de befogenheter som f. n. tillkommer krigsmän och polismän som bevakar skyddsföremål samt skyddsvakter. Begreppet krigsmän har här ersatts med uttrycket personal inom försvarsmakten. Härigenom utvidgas möjligen personkretsen något jämfört med paragra­fens nuvarande lydelse. I den mån andra av försvarsmaktens personal än de som f. n. är krigsmän får tdl uppgift att bevaka skyddsföremål bör de dock ha samma befogenheter.

Lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m.

4 § Den som är häktad får avge nöjdförklaring inför styresmannen vid den kriminalvårdsanstalt där han är intagen eller föreståndaren för det häkte eller chefen för den rättspsykiatriska klinik där han förvaras. Är den som sålunda äger mottaga nöjdförklaring ej närvarande, får förklaringen avges inför den som är i hans ställe. I fråga om häktad som förvaras på rättspsy­kiatrisk kUnik kan regeringen förordna att nöjdförklaring i vissa fall skall avges inför närmaste polismyndighet.

Nöjdförklaring som avses i första stycket gäller endast om den som mottager förklaringen har Ullgång till domen eller rättens bevis om målets utgång, såvitt rör den dömde (domsbevis), samt den dömde haft betänkeUd till andra dagen efter den då domen avkunnades för honom vid rätten eller på annat sätt delgavs honom. Den dömde skall om möjligt beredas tUlfälle att under betänkeUden samråda med sin försvarare.

Den som får taga emot nöjdförklaring enligt första stycket skall så snart

det kan ske erinra den dömde om hans rätt att avge nöjdförklaring samt

upplysa den dömde om när och hur det kan ske. Det åligger honom vidare

all den dag, då nöjdförklaring först kan avges, efterhöra om den dömde vUl

j i i                    avge sådan förklaring.


 


Denna paragraf innehåller f. n. en regel av innebörd att den som hålls i     Prop. 1985/86:9 militärhäkte får avge nöjdförklaring inför den befattningshavare som har uppsikt över häktet. Som en följd av förslaget att avskaffa mililärhäklena har denna bestämmelse tagits bort.

6§ Den som icke är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt får avge nöjdförklaring inför styresman vid kriminalvårdsanstalt eller föreståndare för allmänt häkte eUer den som är i sådan befattningshavares stäUe eller inför polismyndighet.

Nöjdförklaring enligt första stycket får avges endast om den som vill avge förklaringar överlämnar dom eller domsbevis tiU den som skall taga emot förklaringen.

I denna paragraf sägs bl. a. att den som fullgör militärtjänstgöring får avge nöjdförklaring inför befattningshavare vid försvarsmakten som har bestraffningsrätt över honom i disciplinmål.

Denna möjlighet till nöjdförklaring inför bestraffningsberättigad chef torde utnyttjas ytterst sällan. Med hänsyn härtill och då något skäl i övrigt för att kunna avge nöjdförklaring inför militär chef knappast föreligger bör möjligheten härtiU avskaffas. Självfallet är avsikten att man från försvars­maktens sida i förekommande faU skaU sörja för att den som fullgör militärtjänstgöring och som vill avge nöjdförklaring inför behörig myndig­het får tillfälle till detta.

9        § Är den som skall undergå fängelse häktad eller är han intagen i krimi­
nalvårdsanstalt för undergående av påföljd i annat mål när domen får
verkställas, skall styresmannen vid den kriminalvärdsanstak där han är
intagen eller föreståndaren för det häkte eUer chefen för den rättspsykia­
triska klinik där han förvaras omedelbart befordra domen tiU verkstäl­
lighet.

Förvaras den som är häktad i målet ej i kriminalvårdsanstalt, skall han för verkställighet förpassas tdl sådan anstalt.

Är den dömde häktad i annat mål när domen får verkställas och förvaras han ej i kriminalvårdsanstalt, får verkställigheten påbörjas där han förva­ras.

10      § Är den som skaU undergå fängelse icke häktad eller intagen i kriminal­
vårdsanstalt när domen enligt 2 § första stycket får verkstäUas, skall krimi­
nalvårdsstyrelsen förelägga honom att senast viss dag instäUa sig vid den
kriminalvärdsanstak, där domen skall verkställas.

Om den dömde inte efterkommer eller inte kan nås av föreläggande enligt första stycket eller om fara för detta föreligger, skall polismyndighe­ten i den ort där han vistas på begäran av kriminalvårdsstyrelsen låta förpassa honom till anstalten.

Avger den dömde nöjdförklaring inför styresman vid kriminalvårdsan­stalt eller föreståndare för allmänt häkte, skall den som tager emot förkla­ringen omedelbart befordra domen till verkställighet. Avger den dömde nöjdförklaring inför polismyndighet, skall den som tager emot förklaringen låta förpassa den dömde tUl kriminalvårdsanstalt enligt bestämmelser som kriminalvårdsstyrelsen meddelar.

Påträffas någon som avvikit från kriminalvårdsanstalt eller som annars enligt särskilt beslut skaU återföras till kriminalvårdsanstalt för fortsatt

145

10   Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 9


Prop. 1985/86:9        verkställighet av ett fängelsestraff, skaU polismyndigheten förpassa honom tUl sådan anstalt.

Om det bedöms kunna ske utan fara för att den dömde avviker, får polismyndigheten förelägga honom att instäUa sig vid kriminalvårdsanstal­ten i stället för att förpassa honom dit.

13 § Visar den som har dömts tUl fängelse all en ansökan om att han av nåd skall befrias från straffet eller få detta utbytt mot böter, villkorlig dom, skyddslillsyn eUer överlämnande UU särskild vård har getts in lill regering­en sist den dag då han enligt 10 § första stycket senast skuUe ha instäUt sig vid kriminalvårdsanstalt, skall verkställigheten anstå i avvaktan på rege­ringens beslut med anledning av ansökningen. Detta gäUer dock inte om den dömde är intagen i häkte eller kriminalvårdsanstalt, om nåd tidigare har sökts i målet eller om det finns skälig anledning antaga att den dömde avviker.

I dessa paragrafer, som handlar om befordran av dom till verkställighet, har vissa följdändringar gjorts.

Lagen (1975:688) om skydd för viss tjänsteutövning

Skydd som avses i 17 kap. 5 § brottsbalken skall tiUkomma

1.   befattningshavare som handhar säkerhets- eller ordningstjänst vid kanal- eller slussverk eller jämvägsanläggning eller allmän flygplats eller godkänd enskild flygplats;

2.   den som för försvaret fullgör bevaknings- eller ordningsuppgift och därvid bär uniform eller märke som tydligt utvisar denna uppgift.

Den som är krigsman åtnjuter enligt gäUande rätt skydd i sin tjänsteut­övning främst enligt 21 kap. 7§ brottsbalken (våld eller hot mot krigsman) men också i den mån det är fråga om myndighetsutövning genom bestäm­melserna i 17 kap. 2 och 4§§ brottsbalken (förgripelse mot tjänsteman och våldsamt motstånd).

I 17 kap. 5§ brottsbalken sägs att det skydd som enligl 1, 2 och 4§§ är förenat med myndighetsutövning också skaU gälla den som enligt särskild föreskrift skall åtnjuta samma skydd.

Enligt lagen om skydd för viss tjänsteutövning tillkommer sådant skydd som avses i 17 kap. 5 § brottsbalken bl. a. den som utan att vara krigsman för försvaret fuUgör bevaknings- eUer ordningsuppgift och därvid bär uni­form eUer märke som tydligt utvisar denna uppgift.

Som följd av det nya ansvarssystemet kommer skyddet i tjänsteutövning för aU personal inom försvaret att vara reglerat i 17 kap. brottsbalken och således knutet tiU enbart myndighetsutövning för dem som inte omfattas av lagen om skydd för viss tjänsteutövning. För att uppnå likstäUighet mellan olika kategorier som fullgör bevaknings- eller ordningsuppgifler för försvaret bör lagen utvidgas till att avse alla som fullgör sådana uppgifter. Ordet "utan att vara krigsman" bör således utgå i punkt 2.

Lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

1§ Alkoholhaltiga drycker eller andra berasningsmedel, vUka påträffas
146
                    hos den sombratkmot4§ lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.


 


13 kap. 6 § luftfartslagen (1957:297) eller 325 § sjölagen (1891:35 s. 1) skall     Prop. 1985/86:9 vara förverkade, om det inte finns särskilda skäl mot detta.

Detsamma skall gäUa om sådana drycker eller berusningsmedel påträffas hos den som medföljt vid tillfäUet, om berasningsmedlen kan antas ha varit avsedda även för den som begått gärningen.

Medför någon i strid mot gäUande bestämmelser spritdrycker, vin eller starköl vid offenUig tiUställning, skola de ock vara förverkade som i första stycket sägs.

Paragrafen har arbetats om som följd av förslaget att upphäva straffbe­stämmelserna i 21 kap. 13 och 14 §§ brottsbalken om övergivande av post resp. onykterhet i tjänsten.

Polislagen (1984:387)

23 § Vad som föreskrivs i 10 § första stycket 1, 2 och 4 gäller även sådan vaktpost eller annan som vid försvarsmakten tjänstgör för bevakning eller för att upprätthålla ordning och föreskrifterna i 10 § första stycket 1-4 även tjänsteman vid tullverkets kustbevakning som enligt särskilda be­stämmelser medverkar vid poUsiär övervakning. Bestämmelsen i 10 § förs­ta stycket 2 gäller dessutom den som annars med laga stöd skaU verkställa ett frihetsberövande och bestämmelsen i samma paragraf första stycket 4 den som i myndighetsutövning har befogenhet att verkställa någon sådan åtgärd som där anges. Vid ingripande med stöd av 10 § första stycket 4 tillämpas också andra stycket samma paragraf.

När den som avses i första stycket med laga stöd berövar någon friheten eller avlägsnar någon, Ullämpas också 19§ 1.

Bestämmelserna i 13 § gäller också en ordningsvakt, om inte annat framgår av hans förordnande. Har en ordningsvakt omhändertagit någon, gäller dock att den omhändertagne skyndsamt skall överlämnas till när­maste polisman. I fråga om befogenhet för en tjänsteman vid tuUverkets kustbevakning att tillämpa 13 § finns bestämmelser.

23 § har ändrats som en konsekvens av att krigsmannabegreppet har fått en annan innebörd.

Rättshjälpslagen (1972:429)

5 b § Med domstol förstås i denna lag allmän domstol, allmän förvaltnings­domstol, bostadsdomstolen, försäkringsdomstolen, försäkringsrätt, mark­nadsdomstolen, patentbesvärsrätten och arbetsdomstolen. Vad i lagen sägs om domstol skall även gälla arrendenämnd, hyresnämnd och statens va-nämnd.

24 § I den mån ej särskilda föreskrifter gäller, utgår ersättning för bevis­ning i mål eller ärende vid allmän domstol, bostadsdomslolen, marknads­domstolen eller arbetsdomstolen med skäligt belopp enligt domstolens bestämmande.

25 § I angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domstol, bostadsdom­stolen, marknadsdomstolen eller arbetsdomstolen, beslutar rättshjälps­nämnden om utredning. Utan hinder härav får biträde besluta om utred­ning av mindre omfattning. Samma befogenhet tillkommer skiftesman som

förordnats i ärende om bodelning.                                                       147


 


Prop. 1985/86:9     Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt till

ersättning enligl föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår utredningen i mål eller ärende som har anhängiggjorts vid domstol fastställes ersättning­en av domstolen. I annat faU bestämmes ersättningen av rättshjälpsnämn­den.

I 5 b, 24 och 25 §§ har termen krigsrätt tagks bort.

Lagen (1957:668) om utlämning för brott

5§ För gärningar som nämns i de föreskrifter i 16 kap. brottsbalken som avser brott av krigsman eller i 21 kap. brottsbalken eller i värnpliktslagen (1941:967) får utlämning inte medges.

Vad nu sagts utgör ej hinder att, om gärningen innefattar jämväl brott för vUket utlämning eljest må ske, utlämna personen för det brottet.

5 § har ändrats i överensstämmelse med straffbestämmelserna i det nya ansvarssystemet.

Lagen (1953:770) om folkrättstiga reglers iakttagande ifråga om ansvar för brott av vissa utlänningar

Är någon, som avses i 21 kap. 4§ brottsbalken, eller annan utlänning, som internerats då riket är i krig, misstänkt för brott, skall vid rättsligt förfaran­de med anledning därav samt vid påföljds ådömande och verkställande iakttagas vad som bestämts i gällande avtal med främmande makt eller följer av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser.

I denna lag har hänvisningen till strafflagen ändrats till brottsbalken.

Lagen (1957:132) med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.

9§ Konungen äger beträffande riket i dess helhet eUer viss del därav förordna om förlängning av tidsfrist, som enligt lag eller författning skall iakttagas för ingivande av inlaga eller vidtagande av annan åtgärd för bevakande eller fullföljd av talan hos domstol eUer domare annorledes än genom särskilt rättsmedel. Kungörelse om krigstillstånd skall anses inne­fatta dylikt förordnande för en tid av två veckor från kungörelsens utfär­dande, om ej Konungen bestämmer annorlunda.

19 § finns regler som medger förlängning av tidsfrister i vissa fall. Enligt andra stycket skall detta dock inte gälla vid fullföljd av talan mot beslul i militära discipUnmål eUer mot dom eHer beslul av krigsrätt i militära brottmål.

Det nya ansvarssyslemet innebär all det inle ens i krigstid kommer att finnas några olikheter i handläggningen av civila och militära brottmål. Med hänsyn härtill bör undantagsregeln i andra stycket utgå.

148


 


Lagen (1942:87) med särskilda bestämmelser angående stats- och        Prop. 1985/86: 9

kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara

m.m.

1§ Befinner sig riket i krig, skola bestämmelserna i 2-13§§ äga tiUämp­ning. Vid krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordenUi-ga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen förordna, att nämnda bestämmelser skola tillämpas.

Förordnande, som i första stycket sägs, skaU, vid äventyr att det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning av frågan huruvida förordnandet skall bestå. Varder förordnandet icke inom två månader från det understäUningen skett av riksdagen giUat, skall det­samma vara förfallet.

Under lid, då bestämmelserna i 2-13 §§ äga tUIämpning, gälla icke i lag eUer författning meddelade stadganden i den mån de strida mot samma bestämmelser eller vad med stöd av dem bUvit föreskrivet.

Denna lag äger ej UUämpning beträffande riksdagen eUer allmänna kyrkomötet, deras avdelningar, utskott, nämnder, deputerade, revisorer, ombudsmän och verk eUer i fråga om myndigheter, som avses i lagen (1957:132) med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rätte­gången vid krig eller krigsfara m.m., eller beträffande mål eUer ärende varom stadgats i nämnda lag.

Med den begränsning, som framgår av näst föregående stycke, förstås i denna lag

med statsmyndighet: alla UU statens förvaltning hörande myndigheter och inrättningar, nämnder, kommissioner och kommittéer; samt med kommunalmyndighet: alla till kommunal styrelse eller förvaltning hörande stämmor och representationer, myndigheter, styrelser, kollegier, nämnder, råd, kommissioner, revisorer, utskott och kommittéer jämte underlydande verk och inrättningar.

I 1 § har uttrycket krigsrätter tagits bort.


Lagen (1975:1057) med instruktion för justitieombudsmännen

2 § Under ombudsmännens tillsyn står

1.  statliga och kommunala myndigheter,

2.  tjänstemän och andra befattningshavare vid dessa myndigheter, saml

3.  annan som innehar tjänst eller uppdrag, varmed följer myndighetsut­övning, såvitt avser denna hans verksamhet.

I fråga om befattningshavare vid försvarsmakten omfattar tillsynen dock endast befäl av lägst fänriks grad och dem som innehar motsvarande ijänstestäUning.

Ombudsmännens tUlsyn omfattar ej

1.    riksdagens ledamöter,

2.   riksdagens förvakningsstyrelse, riksdagens valprövningsnämnd, riks­
dagens besvärsnämnd eller kammarsekreteraren,

3.   riksbanksfullmäktige, riksbankschefen och vice riksbankschefen,
utom såvitt avser deltagande i utövning av riksbankens beslutanderätt
enligt valutalagen (1939:350), riksbankens direkUon, fuUmäktige i riks­
gäldskontoret eller riksgäldsdirektören,

4.  regeringen eller statsråd,

5.  jusUUekanslern,

6.  ledamöter av beslutande kommunala församlingar.


149


 


Prop. 1985/86:9     Ombudsmännen står ej under tiUsyn av varandra.

Med befattningshavare förstås i denna lag person som står under om­budsmannens UUsyn.

I denna paragraf anges vilka myndigheter och befattningshavare som står under ombudsmännens tillsyn. I andra stycket sägs f. n. att i fråga om krigsmän omfattar tillsynen endast befäl av lägst överfurirs grad och dem som innehar motsveu-ande IjänstestäUning.

Tjänstegraden överfurir har som en konsekvens av försvarsmaktens nya befälsordningssystem höjts UU fänrik.

21 § Ombudsman skall verkställa de utredningsåtgärder som fordras för prövning av klagomål och andra ärenden.

När ombudsman enligt regeringsformens föreskrifter begär upplysningar och yttranden, får han förelägga vite om om högst 1000 kronor. Ombuds­man får utdöma försuttet vite.

Kan det misstänkas att befattningshavare som sägs i 7 § gjort sig skyldig till förseelse, för vilken disciplinpåföljd bör åläggas, och kan det befaras att skriftlig anmaning enligt 14 kap. 1§ första stycket lagen (1976:600) om offentlig anstäUning ej kan tillställas honom inom två år efter förseelsen, får ombudsman utfärda sådan anmaning. Anmaning som nu har sagts gäller även som underrättelse enligt 29 § lagen (1980:11) om tUlsyn över hälso-och sjukvårdspersonal m. fl. Första meningen har motsvarande tillämpning i fråga om underrättelse enligt 25 § lagen (1985:00) om disciplinförseelser av krigsmän.

När ombudsman är närvarande vid domstols eller myndighets överlägg­ningar har han ej rätt att yttra sin mening.

I tredje stycket i denna paragraf finns bestämmelser om att ombudsman­nen får utfärda skriftliga anmaningar enligt 14 kap. 1 § lagen om offentlig anställning.

En sådan anmaning gäller även som underrättelse enligt 29 § lagen (1980: 11) om tiUsyn över hälso- och sjukvårdspersonal m.fl.

På motsvarande sätt bör en sådan anmaning även gälla som underrättel­se enligt 25 § lagen om disciplinförseelser av krigsmän. Ett tillägg med denna innebörd har därför gjorts i bestämmelsen.

5   Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1   lag om disciplinförseelser av krigsmän,

2   lag om ändring i brottsbalken,

3   lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967),

4   lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,

5   lag om ändring i lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor,

6   lag om ändring i rättegångsbalken,

150                     7 lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207),


 


8   lag om ändring i lagen (1974:515) oni ersättning vid frihelsinskränk-     Prop. 1985/86:9 ning,

9   lag om ändring i lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.,

 

10  lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m.,

11  lag om ändring i lagen (1975:688) om skydd för viss tjänsteutövning,

12  lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.,

13  lag om ändring i poUslagen (1984:387),

14  lag om ändring i rättshjälpslagen (1974:429),

15  lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott,

16  lag om ändring i lagen (1953:770) om folkrätlsliga reglers iakttagande i fråga om ansvar för brott av vissa utlänningar,

17  lag om ändring i lagen (1957:132) med särskilda bestämmelser an­gående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.,

18  lag om ändring i lagen (1942:87) med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m.m.,

19  lag om ändring i lagen (1975:1057) med instraktion för justkieombuds-männen.

6   Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.


151


 


Prop. 1985/86:9                                                                         Bilagal

MAK:s sammanfattning av betänkandet

Kommittén har haft till uppgift att göra en översyn av den gällande militära straff- och processlagstiftningen. Målsättningen har i enlighet med direkti­ven varit att mer än vad som nu gäller anpassa det miUtära ansvarssyste­met till det regelsystem som gäller inom samhället i övrigt.

Kommitténs förslag innebär en genomgripande förändring av det mUitä­ra ansvarssystemet från såväl materiell som lagteknisk och formell syn­punkt. Det militära straffrättsliga ansvarssystemet föreslås i avgörande hänseenden bli ersatt av ett utomstraffrättsligt disciplinsystem. Detta inne­bär bl. a. all flertalet straffbestämmelser rörande brott av krigsmän upp­hävs och att de särskilda disciplinstraffen i brottsbalken avskaffas. Åter­stoden av den militära straff- och processrätten föreslås bli ytterligare inordnad i den aUmänna straff- och processlagstiftningen.

Kommittén föreslår att alla anställda vid försvarsmakten i fredstid skall följa samma regelsystem som gäller för offentligt anstäUda i allmänhet. Detta innebär att reglerna om disciplinansvar i lagen om offentlig anställ­ning (LOA) blir tillämpliga på all sådan personal inom försvarsmakten med undantag för personalen vid den svenska beredskapsstyrkan för FN-tjänst.

Kommittén föreslår vidare att det för värnpliktiga införs ett hek nytt utomstraffrättsligt disciplinsystem. Bestämmelserna finns i ett förslag tiU disciplinlag för värnpliktiga, vilken lag skall ersätta bl. a. miUtära rätle­gångslagen och lagen om disciplinstraff för krigsmän. Disciplinlagen före­slås i fredstid omfatta också vissa andra kategorier av personal inom försvarsmakten, t. ex. kvinnor som genomgår militär grundutbildning, hemvärnsmän och viss annan frivillig personal samt dem som är anställda i svensk beredskapsslyrka för FN-tjänst. Under krigsförhållanden föreslås lagen få ett väsentligt utvidgat tillämpningsområde. Sålunda kommer alla som är tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten inklusive den anstäUda personalen enUgt förslaget att då omfattas av lagen.

Enligt den grandläggande regeln om disciplinansvar i den föreslagna lagen skall disciplinpåföljd åläggas om den värnpliktige uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt vad som åligger honom i tjänsten, om förseelsen ej är ringa. En värnpliktigs skyldigheter i tjänsten framgår vanligen av regle­menten, instraktioner o.d. I lagtexten anges också uttryckligen förmäns order. Härutöver får enligt lagen disciplinförfarande användas i fråga om vissa lindrigare brott, såsom snatteri, bedrägligt beteende, olovligt bra­kande m. m. Vid misstanke om annan brottslighet i tjänsten skall åtalsan­mälan ske.

De föreslagna disciplinpåföljderna är varning, extratjänst, löneavdrag
och utegångsförbud. Utegångsförbudet kan bestämmas tUl högst femton
dagar. Enligt förslaget får utegångsförbud under högst fem dagar ej verk­
ställas på tjänstefria dagar. Vidare gäller, tiU skillnad från vad som nu är
fallet, enligt huvudregeln att en discipUnpåföljd ej får verkställas förtän
beslutet vunnit laga kraft. I vissa faU ges dock möjlighet Ull omedelbar
152
                   verkstäUighet.


 


Beslutanderätten i disciplinärenden föreslås ligga hos den myndighet vid Prop. 1985/86:9 vUken den vämpliktige tjänstgör eller senast tjänstgjort. Den beslutande skall inneha lägst överstelöjtnants eUer kommendörkaptens grad eUer tjänsteklass. Vid prövning av disciplinärenden skaU myndigheten biträdas av en juridisk rådgivare, auditören. I enklare disciplinärenden får kompa­nichefen beslutsrätt. TUl skiUnad från vad som nu gäller föreslås kompani­cheferna få rätt att besluta om löneavdrag.

Förfarandet i discipUnärenden föreslås vara muntligt, varvid den värn­pliktige och andra som kan lämna uppgifter i saken skall höras. Möjlighet tiU vittnesförhör vid domstol skaU finnas. Vidare föreslås regler om kom­munikation, beslutsmoUvering och delgivning av beslut.

Beslut om disciplinpåföljder föreslås kunna överklagas till Ungsrätt och vidare tUl hovrätt, som är slutinstans.

I den föreslagna disciplinlagen upptas särskilda regler om omhänderta­gande av värnpliktiga som stör allmän ordning m.m. Omhändertagandet får som regel vara högst åtta Ummar. De nuvarande möjligheterna alt använda förvarsarrest och andra straffprocessueUa tvångsmedel bör enligt kommitténs förslag avskaffas.

Kommittén föreslår en omfattande avkriminalisering i fråga om de straff­bestämmelser i brottsbalken (BrB) som f n. gäller i fredstid för krigsmän. I fråga om vissa straffbestämmelser i 21 kap. BrB innebär förslaget en ren avkriminalisering. Detta gäUer för brotten oskickligt beteende, undanhål­lande, onykterhet i tjänsten, förargelseväckande beteende och tjänstefel. Beträffande dessa gärningar innebär förslaget att de i framtiden endast kan föranleda disciplinpåföljder.

För vissa andra brott innebär förslaget att aUmänna straffbestämmelser i stället kan bli tillämpliga. Så är fallet beträffande missbrak av förmanskap, obehörig befälsulövning och våld eller hot mot krigsman. Dessa straffbe­stämmelser föreslås bli upphävda. 1 dessa fall kan det i stället bli fråga om myndighetsmissbrak, föregivande av allmän stäUning och våld eUer hot mot tjänsteman. I fråga om straffbestämmelserna för lydnadsbrott och rymning innebär förslaget att dessa gärningar blir helt avkriminaliserade i fredstid för anställd personal. I stället kan påföljder inom ramen för LOA komma i fråga. För vämpUktiga föreslås att det i värnpliktslagen införs en särskild straffbestämmelse för allvarligare faU av lydnadsbrott och olovlig utevaro. Vad slutligen gäller straffbestämmelserna om myteri och uppvig­ling föreslås dessa överflyttade UU andra kapitel i BrB.

För krigsförhåUanden föreslås att det nuvarande straffansvaret i stora
delar bibehålls att gälla för all personal inom försvarsmakten, varvid krigs­
mannabegreppet blir kvar till skillnad från vad som är fallet i fred. Kom­
mittén föreslår att det i 21 kap. BrB under rabriken Brott av krigsmän
upptas ett antal straffbestämmelser, vilka aUa har det gemensamt att de
endast kan tillämpas under krig, krigsfara och därmed jämställda förhållan­
de. De föreslagna straffbestämmelserna upptar brotten lydnadsbrott, grovt
lydnadsbrott, rymning, våld eller hot mot förman, undergrävande av
slridsviljan, försummande av krigsförberedelse, obehörig kapitulaUon,
stridsförsumlighet och tjänstebrott. En del av dessa straffbestämmelser
finns f. n. i 22 kap. BrB under rabriken KrigsarUklar.
                                 153


Prop. 1985/86:9     Kommittén har gjort en översyn av de kvarstående straffbestämmel-

serna i 22 kap. om landsförräderi m. m. De särskilda straffbestämmelserna om överlöpande tiU fienden, samröre med fienden och försvarsskadlig ryktesspridning föreslås bli upphävda. En del av de gärningar som upptas i dessa bestämmelser skall enligt förslaget bli inrymda under andra straff­bestämmelser.

Bestämmelsen om folkrättsbrottet föreslås få ett helt nytt innehåU, som i huvudsak tar sikte på de aUvarligare överträdelserna. I övrigt föreslås endast smärre ändringar beträffande straffbestämmelserna i nuvarande 22 kap.

Häratöver föreslår kommittén i fråga om BrB att de särskilda disciplin­straffen för krigsmän (disciplinbot och fritidsstraff) avskaffas.

Kommittén föreslår att skadeståndsansvaret delvis utvidgas för värn­pliktiga och kvinnor som genomgår militär grundutbUdning. Det gäUer egendom som utlämnats för personligt brak. I fråga om skada på eller förlust av sådan egendom föresläs att ersättningsskyldighet skall föreligga om den värnpliktige uppsåtligen eller av oaktsamhet vållat skadan eller förlusten. Det föreslås vidare att myndigheten får rätt all besluta om ersättningsskyldighet i dessa faU. Kompanichefer ges rätt att besluta om ersättningsskyldighet i vissa faU, vilket är en nyhet. Besluten skaU kunna överklagas till försvarets civilförvaltning. Det nu gällande förfarandet i ersättningsmål föreslås avskaffat.

Kommittén föreslår vidare att de särbestämmelser som finns för hand­läggning av militära mål upphävs. Begreppen militära tviste- och brottmål föreslås avskaffade. Innebörden härav är att aUmänna regler i framtiden skall gälla för handläggningen av tviste- och brottmål rörande försvarsmak­tens personal. Även särbestämmelserna för handläggning av militära brott­mål under krigsförhåUanden föreslås bli upphävda. Kommittén föreslår sålunda att det särskilda rättegångsförfarandet med krigsrätter helt utgår.

I fråga om den militära rättsvården vid svenska FN-förband föreslår kommittén alt reglerna i disciplinlagen för värnpliktiga blir tillämpliga. I övrigt föreslås att den svenska straffrättsliga kompetensen utvidgas såvitt avser brott av sådan personal utom riket.

Bestämmelserna om militärt straffregister föreslås bli upphävda. Möjlig­heten att avge nöjdförklaring inför militär befattningshavare föreslås också avskaffad. I övrigt föreslås ett antal lagändringar som närmast har karaktä­ren av följdändringar.

Enligt kommitténs beräkningar bör de föreslagna ändringama totalt sett ej medföra några ökade kostnader för försvarsmakten eller för statsverket i övrigt.

154


 


Bilaga 2    Prop. 1985/86: 9

Sammanställning av remissyttrandena 1.1 Principiella synpunkter på militäransvaret

1.1.1 Behovet av ett nytt disciplinärt system

JO säger sig inte ha något att erinra mot den aUmänna inriktning som MAK vill ge reformen.

JK anser att reformförslaget synes vara väl förenligt med målsättningen att anpassa det mUitära ansvarssystemet till de regler som gäller inom samhället i övrigt.

Svea hovrätt hävdar att den gällande lagstiftningen på det militära områ­det har fungerat väl och att föreskriftema har kommit att tillämpas i huvudsak enheUigt. Bestämda handläggningsrutiner har enligl hovrättens uppfattning utbildats hos såväl de militära befattningshavarna som hos domstolarna. Det gällande systemet torde också, menar hovrätten väl tillgodose kravet på rättssäkerhet. Hovrätten säger sig emeUertid dela den i direktiven framförda principiella uppfattningen att lagstiftningen för för­svarsmakten inte bör avvika från vad som gäller på andra områden i vidare mån än vad som är nödvändigt för att säkerställa försvarsmaktens effekti­vitet. Hovrätten kan därför tUlstyrka en reform. Hovrätten ifrågasätter emeUertid om inte nackdelama med en lagstiftning enligt förslaget väger tyngre än de principiella fördelar som står att vinna. Enligt hovrättens mening bör det övervägas om inte syftet med reformen kan nås genom en överarbetning av gällande lagstiftning.

RÅ ansluter sig till en förändring av det militära ansvarssystemet efter de huvudlinjer som MAK: s direkUv anger och som varit vägledande för kommittén.

Rikspolisstyrelsen anser att MAK har presenterat ett förslag som torde vara väl lämpat att ligga till grund för en lagstiftning som anpassar det militära ansvarssystemet till det regelsystem som gäller inom samhäUet i övrigt.

Försvarets civilförvaltning anser att MAK: s förslag liU hur det militära ansvarssystemet bättre skall anpassas till det regelsystem som gäller inom samhället i övrigt i huvudsak är ändamålsenligt.

Riksrevisionsverket erinrar om att man i olika sammanhang framhållit att den militära verksamheten bör styras av samma regler som gäller för annan statlig verksamhet, såvitt inte särskUda skäl motiverar avsteg från denna princip. Verket kan mot denna bakgrund i allt väsentligt ansluta sig tUl den allmänna inriktningen av MAK: s förslag.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att förslaget är bra och anslu­ter sig väsentligen till de bärande principema i detta.

Skövde tingsrätt och Sollefteå tingsrätt anför att de kan ansluta sig till MAK: s övervägande och förslag.

Hässleholms polisdistrikt ger uttryck åt samma uppfattning.

Östersunds polisdistrikt framhåller att det, som MAK funnit, föreligger
ett behov av att ersätta det militära straffrättsliga ansvarssystemet med ett
   155


 


Prop. 1985/86:9 utomstraffrättsligt. Del föreslagna systemet förefaller vara ändamålsenligt och väl anpassat tUl de krav som dagens samhälle finner rimligt.

Föreningen Sveriges auditörer kan i stort ansluta sig till de förslag som kommittén lagt fram.

Föreningen Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polis­chefer accepterar i huvudsak förslagen i MAK: s betänkande.

Svenska officersförbundet anser att det framlagda förslaget till reforme­ring av det mUitära ansvarssystemet är väl balanserat och UUstyrker att det läggs till grund för ett genomförande.

JU SEK framhåller att förslaget rent allmänt synes väl ägnat att genomfö­ras och att det i huvudsak innebär en bättre ordning än vad som nu gäUer.

TCO: s statstjänstemannasektion anför att man inte har något att erinra mot MAK: s förslag.

Frivilligorganisationernas Samarbetskommitté säger också i sitt yttran­de att man inte har något att erinra mot förslaget.

Kustartilleriets reservofficersförbund uttrycker som sin uppfattning att den reformering av det militära ansvarssystemet som MAK föreslår är välkommen. Dagens förändrade synsätt på vad som bör betraktas som särskilt straffvärda handlingar gör det angelägel att i första hand utmönstra det militära disciplinansvaret ur straffrätten.

1.1.2 Den anställda personalens ansvar

Flertalet remissinstanser har inte något att erinra mot förslaget att de anstäUda vid försvarsmakten i fredstid skall omfattas av samma ansvars­system som övriga offenUigt anställda.

JK pekar dock på att en följd av förslaget är att olika ansvarssystem kommer att tillämpas beträffande anställd personal och värnpliktiga för samma förseelse. JK ifrågasätter om dessa oHkheter i rättstillämpningen är tillfredsställande men anför för sin del att fördelarna med den föreslagna ordningen är så uppenbara att olikheter bör kunna accepteras.

Också RÅ redovisar en viss tveksamhet till förslaget att alla anställda i fredslid skaU följa samma regelsystem som gäller för offenUigt anställda. Även under fredstid, menar RÅ, kan förhållandena vara sådana att skill­nader i behandUngen av anställda och värnpliktiga i disciplinärt hänseende ter sig diskutabla. RÅ tar som exempel vissa miUtära övningar. RÅ menar också att den föreslagna skillnaden i ansvarssyslem kan medföra svårighe­ter vid tillämpningen av reglerna om tvångsmedel. Enligt RÅ: s uppfattning finns det därför möjligen behov av en särreglering för vissa förhållanden.

Domstolsverket anser att det bör vara en naturlig strävan att anställda
vid försvarsmakten i största möjliga utsträckning-skall omfattas av samma
disciplinära regelsystem som gäller för övriga offentligt anställda. När det
gäller anställda i militära befattningar vill dock domstolsverket ifrågasätta
om inte försvarsmaktens verksamhet är av sådan specifik art att starka
skäl talar för all denna grupp av anställda bör vara underkastade samma
disciplinansvarssystem som de värnpliktiga. Domstolsverket föreslår där­
för att man i det fortsatta beredningsarbetet överväger lösningar som
156
                    inriktas på en enhetlig behandling av disciplinärendena för värnpliktiga och


 


anställda i militära befattningar. Som skäl ahges att principen om likhet     Prop. 1985/86:9 inför lagen inte skall ifrågasättas.

Försvarets civilförvaltning föreslår all disciplinansvarslagen tilUämpas på alla som tjänstgör i krigsförbandsövningar liksom under beredskapsöv­ningar och krig. Civilförvaltningen anser att del inte är konsekvent eller motiverat att då ha olika ansvarsregler. AUa bör då behandlas lika.

Riksrevisionsverket anser att skilda disciplinsystem tiUämpade inom samma militära enhet under repelkionsutbildning kan medföra besvärande konsekvenser. Förhållanden kan enligt verkets mening undvikas om all personal under tjänstgöring vid krigsorganiserade förband lyder under samma regler. Även ur beredskapssynpunkt bör det vara fördelaktigt att rättsreglerna vid ett krigsförband är enhetliga, anför verket. Hovrätten Ullägger dock att psykologiska skäl synes tala för att befälen skall vara underkastade samma ansvarsbestämmelser som de värnpliktiga som de är satta att utbilda.

Stockholms tingsrätt anser det mycket tveksamt om den rent principiella synpunkten, att anställda inom försvarsmakten bör följa samma regler som gäller för offentligt anställda i allmänhet, skall få vara avgörande vid val av disciplinsystem för försvarsmakten.

Sveriges domareförbund tillstyrker förslaget att alla anställda vid för­svarsmakten i fredstid skall följa det regelsystem som gäller för offenUigan-ställda i allmänhet. Förbundet säger sig dock inte vara övertygat om att detta system bör gäUa vid krigsorganiserade förband, t. ex. under krigsför­bands- och beredskapsövningar. Vad som gäller disciplinärt inom förban­den vid inkaUelse i samband med beredskapshöjande åtgärder och mobili­sering bör vidare, enligt förbundet, vara fuUständigt klart och inte beroen­de av regeringens eventuella förordnande med stöd av 13 kap. 6§ rege­ringsformen.

SACO/SR hävdar att problemen med en särskild lagstifning i fred och en annan i krig kan behöva ytterUgare analyseras bl. a. vad gäUer förhållan­dena under krigsliknande förhåUanden och i insatsberedskapen. Det synes inte tillräckligt, enligt SACO/SR, att regeringen har möjligheter att sätta i kraft disciplinlagen för värnpliktiga för att bemästra samtliga problem i det s. k. skymningsläget.

1.1.3 Värnpliktigas ansvar

MAK: s förslag tiU ett nytt disciplinsystem för de värnpliktiga har fått ett blandat mottagande.

Flera remissinstanser har sålunda ingenUng att erinra mot förslaget. Åtskilliga remissinstanser, å andra sidan, är i varierande grad kritiska.

Domstolsverket anser i konsekvens med sin inställning tiU MAK: s för­slag som helhet att man bör överväga lösningar som inriktas på en enheUig hantering av disciplinärendena för värnpliktiga och anställda i militära befattningar.

Svea hovrätt menar att det bör överväga om inte syftet med reformen kan nås genom en översyn av gällande lagstiftning.

Sveriges advokatsamfund ifrågasätter om något reformbehov över hu-   157


 


Prop. 1985/86:9 vud taget föreUgger inom rättsområdet. Mot bakgrand bl. a. av att nuva­rande system präglas av snabbhet och tillgodoser rättssäkerhetens krav inger det framlagda förslaget betänkligheter i olika avseenden. Samfundet avstyrker förslaget och förordar att det nuvarande systemet bibehålls.

Sveriges domareförbund avstyrker också del framlagda förslaget beträf­fande discipUnansvar för värnpliktiga. Det särskilda regelsystem som gäl­ler f. n. är i högre grad än det föreslagna ägnat att upprätthålla den mUitära disciplinen, anser förbundet. Det är nödvändigt att under fredstid vidmakt­hålla ett disciplinärt system med möjHghet till kraftfulla straffrättsliga sanktioner, som i krigstid ger alla befälspersoner stöd och åtminstone formell auktoritet, anför förbundet.

SSU framhåller att man på ett ansvarssystem för värnplikUga måste stäUa kraven, dels att den enskUdes rättssäkerhet skall vara tryggad, dels att värnplikUga och civila måste vara lika inför lagen, dvs. en och samma gärning måste ges samma rättsliga bedömning då den utförs av en värnplik­tig som då den utförs av en civil person. SSU kan inte finna all MAK på tillfredsställande sätt tillgodosett något av dessa krav. SSU avvisar därför förslaget till disciplinlag för värnpliktiga. SSU anser att en ny utredning bör tillsättas för att lösa frågan om ansvarssystem för värnpliktiga. Det lämpHgaste sättet att sätta den enskildes rättssäkerhet i främsta rummet torde vara att låta det prövande organet vara en civil myndighet.

1.1.4 Disciplinansvaret för vissa andra personalkategorier

Östersunds polisdistrikt anser att den föreslagna lagen om disciplinansvar för vämpUktiga bör förtydligas så att det klart framgår att rekvirerad poUspersonal eller polispersonal som krigsplacerats i militära befattningar lyder under lagen.

1.2 Det särskilda disciplinsystemet 1.2.1 Krigsmannabegreppet

Svea hovrätt anför att förslaget att ersätta det väl etablerade och praktiska begreppet krigsman med uttrycket försvarsmaktens militära personal är en onödig och komplicerad terminologisk nydaning. Den mUitära utbildning­en tar ju ytterst sikte på krigsförhållanden, framhåller hovrätten. Hovrät­ten säger sig ha svårt att förstå att ordet krigsman skulle vara så värdelad­dat att det måste las bort i fredstid.

1.2.2 DiscipUnansvar

Föreningen Sveriges åklagare anser att MAK: s förslag lill bestämmelse om disciplinansvar är alltför allmänt hållet. Enligt föreningen är det särskilt angeläget inte minst från pedagogisk synpunkt alt dra en skarpare gräns meUan vad som är tillåtet och otillåtet. Om förslaget genomförs kommer man, enligt föreningen, att bH tvungen att söka ledning i den tidigare lagstiftningen i 21 kap. brottsbalken när det gäller att avgöra vilka gärning­ar som skaU föranleda discipUnansvar.


 


JU SEK föreslår att regeln om disciplinansvar kompletteras med ett     Prop. 1985/86:9 Ullägg av innehåll att det vid bedömningen av om ett fel är ringa skall beaktas de särskilda krav som måste gälla i fråga om ordning och disciplin, för att syftet med vämpliktsutbildningen skall uppnås.

SSU ställer sig avvisande tUl förslaget, då det enligt förbundet innebär att det godtycke som förekommer vid bedömningen av värnpliktigas för­seelser i dag kommer att få ökat spelram.

Överåklagaren i Stockholm pekar på alt uttrycket "ej är i tjänst" i förslaget tiU 10 § disciplinansvarslagen normalt borde användas när det gäller faktisk tjänstgöring, t. ex. för det faU den värnpliktige har permis­sion. Även om en missuppfattning inte kan leda UU fel i prakUken bör enligt överåklagaren ett adekvatare uttryck användas som t. ex. "efter utryck­ning".

Länsåklagarmyndigheten i Östergötlands län framhåller det ringa in­tresse som torde finnas att ålägga disciplinpåföljd då tjänsten upphört. Utformningen av de särskUda disciplinpåföljderna gör också att de inte lämpligen kan åläggas efter utryckning. Enligt förslaget bortfaller ju extra­tjänst och utegångsförbud om de inte verkställts innan den värnpliktiges tjänstgöringsskyldighet upphör. Att ålägga varning efter utryckning före­faller meningslöst anför länsåklagaren. Kvar står således enligt länsåkla­garen att ålägga löneavdrag retroaktivt, dvs. i praktiken ett åläggande om återbetalning av redan utbetald lön. Verkställigheten av detta blir svårad-ministrerad.

Enligt länsåklagaren bör disciplinpåföljd därför inte kunna åläggas sedan den värnpliktiges tjänst upphört. Det bör däremot vara möjligt att verkstäl­la påföljder ålagda i form av löneavdrag och utegångsförbund (genom omvandling till löneavdrag) efter tjänstgöringens upphörande.

Åklagarmyndigheten i Linköpings åklagardistrikt anför vissa princi­piella betänkligheter mot att en militär myndighet skall kunna besluta om disciplinpåföljd mot den som inte längre fullgör värnpliktstjänstgöring. Åklagarmyndigheten pekar också på svårigheter rörande verkstäUigheten men godtar likväl förslaget i denna del.

Rättegångsutredningen påpekar att 11 § i förslaget till disciplinansvars­lag lagtekniskt har en del brister i processuellt hänseende, t. ex. vUka åtgärder som avses, räcker det med strafföreläggande, får disciplinförfa­rande äga rum, när åtal ogUlas. Rättegångsutredningen konstaterar dock att lagrammet överensstämmer med motsvarande bestämmelser i lagen om offentlig anställning.

1.2.3 Principiella frågor om disciplinpåföyderna

JO ifrågasätter om termen löneavdrag är lämplig. Enligt JO ter det sig främmande att kalla den dagsersättning eller motsvarande som utgår tiU den värnpliktige för lön. Vidare kommer - enligt förslaget - den värnplik­tige att få betala in det utdömda beloppet i de fall då avdrag inte kan göras, något som kan antas bli inte alltför sällsynt. Enligt JO bör därför termen disciplinbot behållas.

Överåklagaren i Stockholm vänder sig mot uttrycket "ej är i tjänst",       159


 


Prop. 1985/86:9 förslaget tdl 10 §. Överåklagaren anser det lämpligare att säga "efter ut­ryckning".

Länsåklagaren i Östergötlands län anför att disciplinpåföljd inte bör kunna åläggas sedan den värnpliktiges tjänst har upphört.

Åklagarmyndigheten i Linköping för fram samma invändning mot MAK: s förslag.

1.2.4 Disciplinpåföljdernas närmare utformning

JO framhåller att det i den nu gällande lagen om disciplinstraff för krigs­män föreskrivs all extratjänst inte får användas så att det genom överan­strängning eller av annan orsak kan uppkomma men för den felandes hälsa eller tjänstbarhet. Enligt JO bör ett motsvarande stadgande tas in i den nya lagen.

Svea hovrätt instämmer i JO: s krav. Hovrätten anför vidare att lagen i överensstämmelse med 10 kap. 2 § lagen om offentlig anstäUning bör förses med det förtydligandet att löneavdraget skall avse minst en dag. Hovrätten ifrågasätter också om det finns tiUräckliga skäl att slopa den värnpliktiges tillrättaförande som en föratsättning för dubbla discipUnpåföljder.

ÖB pekar på förslaget att utegångsförbud för den som är förlagd ombord på fartyg skall avse förbud att lämna fartyget. Denna bestämmelse sam­manställd med förslaget tUl 34 § synes enligt ÖB innebära att landgångsför­bud särskilda dagar inte kan åläggas. Ett kortare utegångsförbud kan under sådana förhållanden bli tämligen meningslöst. ÖB föreslår därför en regel i överensstämmelse med den som nu finns i 32 kap. 6 § brottsbalken, nämli­gen förbud att under högst åtta särskUda dagar på fritid lämna fartyget.

Centrala värnpliktsrådet förordar att löneavdrag endast skall användas vid grövre förseelser och då som komplement till utegångsförbud, i syfte att skärpa ett straff. Löneavdrag skall enligt värnpliktsrådet inte ha till syfte att ersätta eller inskränka ett utegångsförbud. Som skäl anför vära-pliktsrådet att det kommer att drabba de värnpliktiga som har det sämst ställt ekonomiskt och i regel även socialt.

1.2.5 Konkurrens mellan disciplinansvaret och allmänna straffbestämmelser

JO anser att MAK:s förslag i denna del är godtagbart men anser att ytterligare brott bör kunna handläggas i disciplinär ordning. JO nämner som exempel förgripelse mot tjänsteman och våldsamt motstånd.

JK pekar på de olikheter i rättstillämpningen som förslaget kan leda till. Sålunda föreligger möjligheter att inleda disciplinförfarande medan mot­svarande gärning som begås av en anställd obligatoriskt leder tiU åtalsan­mälan. Enligt JK är fördelarna med den föreslagna ordningen emellertid så uppenbara att olikheterna bör kunna accepteras.

FtÅ ifrågasätter lämpligheten av att allmänna brott kan medföra alterna­
tiva handläggningsförfaranden och påföljder dvs. antingen enligt brottsbal­
ken eUer enligt den föreslagna discipUnlagen.
160
                      Vidare kan enligt RÅ den som har beslutanderätten ställas inför svåra


 


bedömningsfrågor som knappast löses bäst inom ramen för ett summariskt     Prop. 1985/86: 9 förfarande. RÅ noterar att allmänna åtalsregler kommer att sättas ur spel vid en sådan handläggning. Han nämner särskilt reglerna i 20 kap. 7 § och 23 kap. 4 a § rättegångsbalken samt åtalsreglerna i 9 kap. 12 § andra stycket och 10 kap. 10 § andra stycket brottsbalken.

RÅ anser vidare att de brottsbalksbrott som enligt MAK: s förslag skall kunna beivras i disciplinär ordning inte är av övervägande disciplinär natur. Dessutom torde förslaget enligt RÅ närmast stå i strid med syftet att anpassa det militära ansvarssystemet tUl samhället i övrigt. RÅ förordar i stället en regel motsvarande 12 kap. 1 § lagen om offenUig anställning. Disciplinförfarandet skulle därigenom komma att omfatta endast bötes­brott med den begränsningen att åtalsanmälan ändock skall göras, om brottet riktar sig mot någon person utanför försvarsmakten eller målsägan-deanspråk föreligger.

Svea hovrätt avstyrker förslaget om åtalsanmälan i den mån det innebär en avkriminalisering utöver vad som nu gäller. Enligt hovrättens mening är de nuvarande reglerna i militära rättegångslagen att föredra. Som skäl anför hovrätten att det kan bli en vansklig uppgift att avgöra huruvida brottet rör den värnpliktiges tjänst eller inte. Förslaget överskrider enligt hovrätten syftet att anpassa det mUkära regelsystemet till det regelsystem som gäller i samhäUet i övrigt. Brottet svikande av försvarsplikt bör vidare enligt hovrättens mening aldrig kunna bedömas som en discipHnär förseel­se.

Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller behovet av tydliga motiv­uttalanden rörande begreppet "åliggande i tjänsten", inte minst med hän­syn tiU att disciplinärenden inte skall kunna överklagas till någon gemen­sam prejudikatbildande sluUnstans. Hovrätten säger sig utgå från att det disciplinära förfarandet skall kunna avbrytas och ersättas med åtalsanmä­lan på vUket stadium som helst. Detta kan bli nödvändigt om exempelvis det visar sig att utredningen blir alltför omfattande för att kunna inrymmas under förfarandet vid den militära myndigheten, eUer då brottet visar sig ha samband med annan brottslighet som inte kan beivras i disciplinär ordning.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt ställer sig helt avvisande tUl förslaget att låta vissa civila brott få prövas i ett disciplinmålsförfarande. Normala åtalsregler måste gälla, anser överåklagaren. Mot förslaget talar också att anställd personal och värnpliktiga kommer all behandlas olika. Reglerna bör utformas med lagen om offentlig anställning som mönster.

Lånsåklagarmyndigheten i Östergötlands län hävdar att förslaget med­för att vissa allmänna brott av värnpliktiga fortfarande kommer att special-behandlas. Länsåklagaren föreslår att disciplinförfarandet begränsas till rena disciplinförseelser.

Åklagarmyndigheten i Linköpings åklagardistrikt ställer sig också avvis­
ande till att låta brottsbalksbrott avgöras genom disciplinärt förfarande.
Från rättvisesynpunkt bör en värnpHktig enligt åklagarmyndigheten, ha
rätt att få skt fall prövat på samma sätt som andra medborgare. Åklagar­
myndigheten nämner som exempel att snatteri och bedrägligt beteende
ofta medför åtalsunderlåtelse. Om lagföring sker kommer dagsböter att
     161

11    Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 9


Prop. 1985/86:9 föreläggas eller ådömas tiU ett belopp som vanligen är väsentligt lägre än den värnpUkUges dagsersättning. Vid disciplinförfarande kan man emeller­tid anta att löneavdraget motsvarar hela dagsersättningen hävdar åklagar­myndigheten.

Länsåklagarmyndigheten i Skaraborgs län anser - trots vissa betänklig­heter - förslaget godtagbart. Bland annat avlastas åklagarna från bagatell­artade mål menar länsåklagarmyndigheten.

Åklagarmyndigheten i Skövde åklagardistrikt ställer sig tveksam UU förslaget att utöka disciplinansvaret till att omfatta även broltsbalksbrotten ofredande, snatteri, egenmäktigt förfarande och bedrägligt beteende. För en enhetlig rättstillämpning torde det vara bäst med lagstadgad åtalsanmä­lan beträffande sådana brott. En särbehandling av de nämnda brotten synes för övrigt inte ligga i linje med syftet att låta det civila och militära regelsystemet närma sig varandra.

Länsåklagarmyndigheten i Norrbottens län godtar MAK: s förslag om åtalsanmälan.

Åklagarmyndigheten i Bodens åklagardistrikt biträder förslaget till fullo.

ÖB ifrågasätter om det vid åtalsanmälan finns behov av att gradera misstankens styrka UU "skälig misstanke". Det torde enligt ÖB vara svårt att konstalera huruvida sådan misstanke föreligger utan föregående utred­ning. Men hänsyn härtill bör det vara tillräckligt att "misstanke" förelig­ger, hävdar ÖB.

Han anser det vidare inte lämpligt att militära myndigheter handlägger och beslutar i ärenden rörande trafikförseelser. Dessa bör undantas i förslaget till 8 §, då åklagarna är mer lämpade att bedöma det straffrättsliga ansvaret.

ÖB anser också all behandUngen av brott i disciplinär ordning bör begränsas tUl vad som nu gäller enligt 9 § 2 militära rättegångslagen.

Brottet övergivande av post bör enligt ÖB finnas också i fortsättningen och därvid tas med i uppräkningen av brott som far beivras i disciplinär ordning.

ÖB finner det vidare otillfredsställande från likformighets- och rättvise­synpunkt att olika regler kommer att gälla för värnpliktiga resp. för an­ställd personal.

Hässleholms polisdistrikt kritiserar förslaget då det inte överensstäm­
mer med reformens grundtanke att så långt möjligt anpassa systemet Ull
vad som gäller samhället i övrigt. Dessutom är det enligt polisdistriktet
ingalunda så alt de föreslagna undantagen från skyldigheten att göra åtals­
anmälan huvudsakligen kan betraktas som brott mot discipUnen inom
försvarsmakten. Som exempel nämner polisdistriktet att ett snatteri ofta
bara är ett av många brott som den värnpliktige kan ha gjort sig skyldig till.
Alt vid beivrandet av en sådan brollsserie särbehandla snatteri genom att
handlägga detta som ett disciplinärende medan övriga brott handläggs på
traditioneli väg via polis/åklagare förefaller, enligt vad polisdistriktet an­
för, mindre välbetänkt. Krav på samordning av ärenden, godsspaning och
gemensam handläggning kan inte tillgodoses då den militära myndigheten
saknar kännedom om brott begångna utom förbandet. Frågan om straff-
162
                   rättsligt överskott har vidare enligt polismyndigheten inle belysts Ullräck-


 


ligt i kommitténs förslag. Även om den beslutande myndigheten inte finner Prop. 1985/86: 9 tillräckliga skäl föreligga för åläggande av dicipUnpåföljd kan det tänkas fall där åklagare skulle funnit åtal påkallat ur allmän synpunkt. Polismyn­digheten föreslår att obligatorisk åtalsanmälan i stället skall införas, kom­pletterad med en regel att åklagaren - om han inte finner det påkallat ur allmän synpunkt - får överlämna anmälan för disciplinärt förfarande.

Sveriges advokatsamfund framhåller att tillfälligheler kan komma att avgöra vUken påföljdsform som kommer till användning i ett enskilt fall. En sådan tUlfälUghet kan t. ex. föreligga när en värnpliktig blir upptäckt av militär myndighet - och inle av polis - efter all ha begått ett bötesbrott. I sådant fall kommer kanske disciplinpåföljd att åläggas. Om gärningen innefattar trafikbrott, blir han antagligen inte rapporterad till körkortsre­gistret. Om den värnpliktige i stället blir upptäckt av polis, kommer troli­gen både åtalsanmälan och inrapportering till körkortsregistret att bli följ­den. Enligl advokatsamfundet möjliggör nuvarande system inte sådana olikheter och Ullgodoser därför bättre än förslaget kravet på likhet inför lagen.

Föreningen Sveriges auditörer anser att det från rättvisesynpunkt är mindre tillfredsställande att skilda åtalsanmälningsregler gäller för värn­pliktiga resp. för anstäUda. Denna oUkhet kan dock föreningen acceptera då skillnaderna inle medför några nackdelar. Däremot är det enligt för­eningen olämpligt att militära myndigheter utdömer disciplinansvar för trafikbrott och trafikförseelser.

Föreningen Sveriges åklagare anser att ett genomförande av systemet medför att slumpen avgör vUket påföljdssyslem som bUr tiUämpUgt. Enligt föreningens uppfattning tillgodoser nuvarande system bättre än förslaget kravet på likhet inför lagen.

Föreningen Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polis­chefer accepterar kommitténs förslag.

Svenska vårnpliktsofficersförbundet föreslår att samma regler skall gälla för anställd och värnpliktig personal.

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund framhåller att de brott som skaU kunna bedömas som disciplinförseelser inte är speciella för värnpliktiga.

1.2.6 Beslutande myndigheter

JO noterar att det för en kompanichef - som inte har tillgång tUl audkör -ibland kan vara svårt att avgöra om en förseelse utgör brott eller inte. JO föreslår därför att förslaget kompletteras med en föreskrift att kompani­chefen vid tveksamhet om en förseelse utgör brott eller inte skall hänskjuta ärendet Ull myndigheten.

Rättegångsutredningen menar att MAK tagit alltför lätt på frågan om
kompetensen hos del organ som skall utöva den disciplinära befogenheten.
Det är ibland mycket kvalificerat sammansatt medan ibland nästan aU
kompetens för uppgiften saknas. Kompetensfrågan får särskik aktualitet
genom att disciplinförfarande enligt förslaget kan användas även när den
misstänkte nekar.
                                                                             163


 


Prop. 1985/86: 9    Åklagarmyndigheten i Linköpings åklagardistrikt pekar på de risker som

kan komma att uppstå när en militär myndighet skaU bedöma de objektiva och subjektiva rekvisit som måste föreligga för att ett brott skall anses vara för handen. En förhörsberättelse kan enligt åklagarmyndigheten utformas så att inte heller auditören upptäcker det bristande rekvisilet.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt föreslår att auditören skall yttra sig i samtliga fall där disciplinförfarande har inletts.

Domstolsverket framhåller att auditörema bör rekryteras från domar­kåren Ullhörande de allmänna domstolarna samt åklagarkåren.

Hovrätten över Skåne och Blekinge föreslår att en regel om jäv för auditörer införs. Detta motiveras med att disciplinlagen avses ge en såvitt möjligt fullständig vägledning rörande förfarandet. Härigenom inskärps också, enligt hovrätten, vikten av ett noggrant iakttagande av jävsbestäm­melserna. Men hänsyn UU att även förnekade förseelser föreslås kunna handläggas i discipUnär ordning föreslår hovrätten också att auditörstjän-sterna företrädesvis anförtros jurister med domstolserfarenhet.

Skövde tingsrätt föreslår att kompetenskravet för auditörer skärps tiU alt avse också erfarenhet av tjänstgöring som domare saml att auditörema förordnas av regeringen eUer, i andra hand, av regeringen eUer civil myn­dighet som regeringen bestämmer.

Sollefteå tingsrätt föreslår att auditören förutom juridisk examen även skall ha erfarenhet från tjänstgöring som domare och då helst vid domstol som har handlagt mål av nu aktuellt slag.

Östersunds polisdistrikt tycker att auditörens roll bör bibehållas som den är i dag. Enligt polismyndigheten faller tanken på en mUitärjurisl inom t. ex. varje försvarsområde, då en sådan befattningshavare skulle komma att förlora kontakten med det civila rättsväsendet.

Överbefälhavaren anser det viktigt att det av motiven till den nya lag­stiftningen framgår att myndighetens chef normah fattar besluten. Vidare kan ifrågasättas om det inte av lagtexten bör framgå vem som förordnar befattningshavare, med lägre grad än överstelöjtnant eller kommendörkap­ten, att pröva ärenden då personer med sådan grad saknas.

Svea hovrätt befarar att regeln om att bataljonschefer och kompani­chefer får pröva förseelser som inle utgör brott kan komma att vålla tillämpningssvårigheter på förbanden. Lagtexten är enligt hovrättens me­ning inte heller tUlräckligt klar beträffande frågan vem som ansvarar för bedömningen av om ett ärende är sådant att del får handläggas av de nämnda befattningshavarna.

Hovrätten pekar också på att MAK i specialmotiveringen Ull 21 § 2 anför att med erkännande avses att den felande vitsordar de faktiska omständig­heterna. Hovrätten framhåUer alt uttrycket "erkännande" och "vksor-dande" inte är synonyma. Enligt hovrätten bör därför bestämmelsen ut­tryckligen ange att ett vitsordande är Ullräckligt.

Föreningen Sveriges auditörer föratsätter att audkörorganisationen ses över, om den nya ordningen genomförs. Som skäl anförs att även bestridda förseelser kommer alt prövas av disciplinmyndighelen, vUkel kommer all medföra en ökad arbetsbelastning för auditören. 164


 


Prop. 1985/86:9 1.2.7 Handläggningen av disciplinärenden

JO anför inga invändningar mot kommitténs förslag i denna del men påpekar att om det i ett ärende fordras vittnesförhör eller annan bevisupp­tagning vid domstol, detta i brottsfallen i regel är en stark indikation på all ärendet inte bör handläggas i disciplinär ordning utan att åtalsanmälan bör göras. JO nämner det faU att vittnesförhör vid tingsrätt sker i ett disciplin­ärende och att ärendet sedan fullföljs till tingsrätten. Det kan då inträffa att vittnet hörs två gånger i samma ärende vid samma domstol.

JK anser det viktigt att den berörda personalen ges möjlighet tUl ökad utbildning på området.

Åklagarmyndigheten i Bodens åklagardistrikt föreslår att den vämplik­tige får möjHghet att bkrädas av lagfaren försvarare under utredningens gång.

Överbefälhavaren framhåller att särskilda bestämmelser bör utfärdas om utredningens bedrivande.

Hovrätten över Skåne och Blekinge hävdar att stora krav kommer att ställas på förhörsledaren, då även bestridda förseelser kommer att hand­läggas av den militära myndigheten. Därför bör enligt hovrätten förhörsle­darens formella kompetens regleras genom tUlämpningsföreskrifter till la­gen. Hovrätten pekar också på vikten av välutformade och fylliga förhörs­protokoll. Enligt hovrätten har sådana protokoU haft stor betydelse för den fortsatta handläggningen vid allmän domstol. I framtiden kommer förhörs­protokollen alt få än större betydelse med hänsyn bl. a. till att åklagarens möjlighet att fullständiga utredningen med nya förhör bortfaller med det nya systemet, anser hovrätten. Protokollföringen bör regleras närmare genom Ullämpningsföreskrifter. Hovrätten föreslår också att den värnplik­tige ges rätt att utse förhörsvittne. Som vittne bör då inte kunna komma i fråga annan än den som kan infinna sig utan tidsutdräkt som t. ex. värnplik­tiga personalvårdsassistenter, kompaniassistenter och andra förtroende­män. Hovrätten föreslår vidare en kompletterande föreskrift att kostnaden för bevisupptagning skall utgå av aUmänna medel. Hovrätten pekar dessut­om på att uttrycket allmän underrätt i MAK: s förslag bör bytas ut mot Ungsrätt.

Stockholms tingsrätt anser att olägenheter kommer att uppslå om nuva­rande möjlighet att hänskjuta ett disciplinärende till civil myndighet efter den värnpliktiges utryckning tas bort. Det kan enligt tingsrätten bli mycket tidsödande och opraktiskt för de militära myndigheterna att söka gärnings­män och vittnen, som efter utryckningen är spridda över hela landet och då åstadkomma tillfredsställande utredningar. I det läget kan det enligt tings­rätten ligga nära till hands att avskriva ärendet därför att det inte längre framstår som lika angeläget att fullfölja disciplinärendet.

Enligt tingsrättens mening föreligger det således en viss risk för att möjligheten att avskriva ärenden i praktiken kan komma att medföra olägenheter från rättssäkerhetssynpunkt.

Skövde tingsrätt anser det motiverat att i disciplinlagen ta med en
bestämmelse av innebörd att utredningsförhör i bestridda discipUnärenden
skall ledas av auditören eller att förhören i vart fall skall äga ram i närvaro
165


 


Prop. 1985/86:9        av denne. En fördel vore också om sådana förhör kunde hållas i ett sammanhang, menar tingsrätten.

Sveriges advokatsamfund riktar kritik mot förslaget om avskrivning av ärenden. Som exempel nämns disciplinförseelser som begås i samband med krigsförbandsövningar. Anmälningar om sådana förseelser kommer ofta lill militärmyndigheternas kännedom först sedan övningarna avslutats och de värnpliktiga ryckt ut. Advokatsamfundet befarar att förseelser av angivet slag kommer alt avskrivas, då det är mycket svårt att åstadkomma en tillfredsställande utredning med förhörspersonerna spridda över landet.

Föreningen Sveriges auditörer framhåller alt det inte finns något behov av att föra protokoll över erkända förseelser. Det är tillräckligt att anteck­ning görs på samma sätt som sker i fråga om tiUrättavisningar. Enligt föreningen behöver den hörde inte underteckna sin redogörelse. Namn­teckning saknar bevisvärde och torde inte heller fylla någon annan viktig funkUon. Föreningen anser det vidare angeläget att ärenden med vittnes­förhör och sakkunnigförhör handläggs skyndsamt.

Föreningen Sveriges åklagare kritiserar förslaget om avskrivning av ärendet, då det inle i tillräcklig mån tar hänsyn till behovet av likhet inför lagen.

Föreningen Sveriges åklagare har i denna del inget att erinra mot försla­get. Föreningen anse; emellertid att ett genomförande av förslaget kan komma alt medföra att avgöranden träffas på grandval av utredningsma­terial som är sämre än i dag.

JUSEK påpekar att det är bättre att använda formuleringen att myndig­heten får besluta all påföljd inte skaU åläggas eller liknande. Detta för att undvika de missförstånd som kan uppstå om uttrycket "avskrivning av ärendet" används.

Centrala värnpliktsrådet anser det oacceptabelt från säkerhetssynpunkt att myndighetemas handläggning av disciplinärendena inte styrs av normer. MAK: s förslag kommer att medföra att lokala schabloner upprät­tas utan officiell status. De värnpliktiga känner inte till innehållet och än mindre förekommer någon insyn i upprättandet av schablonerna. Dessut­om finns det enligt vämpUktsrådet en risk att myndigheten fattar beslut efter sitt eget skön. Som exempel nämner värnpliktsrådet att påföljden kan komma att bestämmas efter den enskUdes förmåga att föra sin egen talan samt den personliga relationen mellan den värnpliktige och dess befäl..

Rättegångsutredningen avvisar alla tankar på någon form av summa­risk, mindre rättssaker process ens i bagatellmål, i synnerhet om erkännan­de inte föreligger. En sådan process bör enligt utredningen inte införas bakvägen via ett discipHnärt ansvarssystem. Som exempel på brister räk­nar rättegångsutredningen upp att förfarandet inte är kontradikloriskt, att den värnpliktige inte har rätt att anlita en offentlig försvarare, att disciplin­ansvar kan ådömas för annan gäming än den som lagts den värnpliktige till last under själva förfarandet, att det inte finns någon insyn i processen, att den som beslutar inte är jurist, att rätt UU allmän rättshjälp med bkrädes-förordnande inte heller föreligger för den värnpliktige.

166


 


Prop. 1985/86:9 1.2.8 Verkställighet av disciplinpåföljd

JO ifrågasätter om det finns tillräckliga skäl att frångå nuvarande huvudre­gel om att disciplinär påföljd skaU verkställas utan hinder av att beslutet inte vunnit laga kraft. Som skäl anför JO att det är den militära verksamhe­tens natur att givna order i allmänhet måste verkställas omedelbart. Om man nu inte vill behålla nuvarande ordning föreslår JO att möjligheten närmare övervägs att låta beslut om disciplinpåföljd bli verkställbara efter en kortare tidsfrist. En sådan ordning skulle ge överinstanserna bättre möjlighet att inhibera verkställigheten innan den hunnit påböijas. Dessut­om leder det i regel till en snabbare verkställighet än vad MAK: s förslag innebär. Om man viU ha en regel att utegångsförbud om högst fem dagar inte får verkställas på tjänstgöringsfria dagar, bör - enligt JO - regeln utformas så all utegångsförbud får verkstäUas under tjänstgöringsfria da­gar endast till den del det överstiger fem dagar. Man får annars ett egen­domligt och omotiverat trappsteg i påföljdssystemet mellan fem dagars utegångsförbud, som endast får verkställas på tjänstgöringsdagar, och sex dagars utegångsförbud, som i sin helhet får verkställas på tjänstgöringsfria dagar, menar JO.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt avstyrker förslaget att beslut om discipUnpåföljder inte får verkställas innan beslutet vunnit laga kraft. Överåklagaren menar att risken är stor för att verkställighet inle hinner ske före utryckningen till följd av okynnesöverklaganden med tyngdpunkten förlagd till tjänstgöringens senare del. Om någon ändring anses böra ske, föreslår överåklagaren att tingsrättens beslut får verkställas utan att laga kraft är för handen.

Åklagarmyndigheten i Skövde åklagardistrikt anser att det föreslagna undantaget från regeln om att disciplinpåföljd skall verkställas först efter det beslutet vunnit laga kraft är diskutabelt ur rättssäkerhetssynpunkt. Enligt myndigheten bör - dä krigs- och beredskapsförhållanden inle råder — verkställighetsreglema motsvara dem som gäller samhäUet i övrigt.

Rikspolisstyrelsen befarar att den föreslagna utformningen av verkstäl­lighetsregeln medför alt snabbheten i förfarandet går förlorad. RikspoUs-styrelsens uppfattning är därför att extratjänst och utegångsförbud som huvudregel bör kunna verkställas fastän beslutet inte har vunnk laga kraft.

Överbefälhavaren biträder inte kommitténs förslag att extratjänst och utegångsförbud inte får verkstäUas på tjänstgöringsfria dagar. Som skäl anförs att det i praktiken kan bli omöjligt att tilldela den värnpliktige sådan disciplinpåföljd om han har en förhållandevis kort men effektiv tjänstgö­ring med efterföljande lång tjänstefrihet.

Svea hovrätt tar fasta på vad MAK anfört om förlusten av den preven­tiva effekten vid verkstälUghetsförbud under tjänstgöringsfria dagar. Hov­rätten framhåller också att förslaget tiU regler om uppskjutande av eller avbrott i verkstäUigheten innehåller en — möjligen omotiverad - avvikelse från innehållet i motsvarande regel i disciplinstrafflagen.

Hovrätten över Skåne och Blekinge föreslår att nu gällande ordning om
omedelbar verkstäUighet bibehålls. Samtidigt bör högre chefer eUer dom­
stolarna ges möjHghet alt förordna om inhibition. Som skäl pekar hovrät-
   167


 


Prop. 1985/86: 9 ten på risken för disciplinens upprätthållande vid missbrak av besvärsrät­ten samt de svårigheter som kan uppstå då det gäller att utröna om sådant missbrak föreligger.

Föreningen Sveriges åklagare avstyrker förslaget att beslut om disci­pUnpåföljder enligt huvudregeln inte får verkställas förrän beslutet vunnit laga kraft. Enligt föreningens uppfattning skulle ett genomförande av för­slaget medföra risk för att disciplinärenden i vilka utegångsförbud ålagts fördröjs genom överklaganden och i vissa fall inte kan verkställas före utryckningen. Risk för okynnesöverklaganden under tjänstgöringens sena­re del är enligt föreningen påtaglig. Möjligheterna att förordna om omedel­bar verkställighet är aUtför kringskuma och enligt föreningen borde i vart fall tingsrättens beslut få verkställas oberoende av laga kraft.

Föreningen Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polis­chefer anser att det inte finns skäl att begränsa verkställigheten av ute­gångsförbud till endast tjänstgöringsdagar. Enligt föreningarna torde den av kommittén föreslagna begränsningen av verkstäUigheten avsevärt be­gränsa förbudels prevenUva effekt.

1.2.9 Tvångsmedel

JO föreslår att nuvarande regler om förvarsarrest behåUs under krig och andra utomordentliga förhållanden, då man inte kan utgå ifrån alt en brottsmisstänkt alltid kan överlämnas tiU polisen inom 24 timmar. JO påpekar att det under krig, beredskapstillstånd och även under längre övningar borde finnas behov av behörighet för militär chef att besluta om beslag, kroppsvisitation och kroppsbesiktning. JO anför som stöd att för­svarsmaktens verksamhet och den materiel som där brakas är av den art att snabba ingripanden kan bli nödvändiga. Civila myndigheter finns då inte alltid att tillgå med kort varsel.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt påpekar att det i 24 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken stadgas att var och en får gripa den som har begått brott, på vilket det kan följa fängelse, om den brottslige anträffas på bar gäming eller flyende fot eller är efterlyst för brott. Den gripne skaU skyndsamt överlämnas tUl närmaste polisman. Någon tidsgräns är inte utsatt. Denna bestämmelse gäUer även för militär personal. Överåklagaren ifrågasätter på grundval av detta om tidsgränsen 24 timmar för kvarhål­lande behövs, särskilt som den synes utgöra en inskränkning av bestäm­melsen i rättegångsbalken. Överåklagaren anser det vidare vara stötande för rättskänslan att en värnpliktig som begått ett grovt brott måste försättas på fri fot, om han l. ex. på grand av brister i samfärdseln eller andra hinder inte kan överlämnas Ull pohs inom 24 Ummar.

Domstolsverket föreslär att omhändertagande bör kunna ske i fråga om aU personal som stör ordningen. Enligt domstolsverket är det stötande att omhändertagande inte kan göras av militär personal i vissa fall utan att polis måste tiUkallas.

Rikspolisstyrelsen anser det vara verklighetsfrämmande att kunna upp­
rätthålla en tidsfrist på 24 Ummar under krigsförhållanden. Möjlighet till
168
                     längre kvarhåUande bör föreskrivas för det fall att ett överlämnande inom


 


fristen inte kan äga rum på grund av särskilda förhåUanden. Rikspolissty- Prop. 1985/86: 9 relsen anför vidare att kommittén när det gäller omhändertagande av en berasad eUer ordningsstörande person inte synes ha beaktat det förslag som framlagts av LTO/LOB-utredningen (SOU 1982:64). RikspoUsstyrel-sen anser att de militära reglerna om omhändertagande anpassas lill mot­svarande regler på det civila området, vilket torde ligga i linje med kommit­téns direktiv.

Överbefälhavaren frågar efter vissa kompletterande bestämmelser t. ex. beträffande vilka tvångsåtgärder som får vidtas när egendom som kan ha åtkommits genom brott anträffas hos den misstänkte. En tänkbar lösning kan enligt ÖB vara att det i nämnda faU föreskrivs en obligatorisk anmäl­ningsskyldighet till åklagare. ÖB reagerar också mot att de föreslagna reglerna om fråntagande av alkoholhaltiga drycker m. m. endast är tillämp­liga då den omhändertagne är förhållandevis höggradigt berusad. Vidare finns det enligt ÖB f n. inte några regler om fråntagande av andra beras­ningsmedel än alkohol. ÖB finner detta otUlfredsställande och föreslår att kompletterande bestämmelser meddelas i lag.

Stockholms tingsrätt påpekar att det kan finnas behov av att klargöra om reglerna om omhändertagande kan användas för att omhänderta en värn­pliktig som efter rymning ämnar avvika från förbandet.

Hässleholms polisdistrikt påpekar att förmän har rätt att omhänderta värnpliktiga på allmän plats endast under den föratsättningen att den värnpliktige är uniformerad och stör allmän ordning. Polisen får bara ingripa då den vämpliktige står i begrepp att begå brott. Intresset av att upprätthålla den allmänna ordningen framstår för polisstyrelsen som lika stark oavsett om en uniformerad eller en civilklädd värnpliktig hotar denna och oavsett om vederbörande står i begrepp att begå brott eller inte. Polisstyrelsen föreslår att en samordning sker med LTO/LOB-utredning-ens förslag så alt omhändertaganderekvisiten blir lika.

Östersunds polisdistrikt föreslår att en militär förmans jurisdiktion ut­ökas tiU att omfatta civila värnpliktiga på allmän plats. Denna utökning skulle innebära en stor hjälp för den lokala polismyndigheten i garnisons-städerna, där de vämpUktiga utgör en stor belastning. Om en värnpliktig omhändertagits enligt lagen om tillfälligt omhändertagande eller lagen om omhändertagande av berasade personer m. m. skulle man i det föreslagna systemet kunna överlämna honom tUl förbandet. På samma sätt skuUe militära förmän kunna utnyttjas vid särskilt bråkiga tillfäUen, t. ex. vid in-och utryckningsresor.

Föreningen Sveriges auditörer pekar på att man frän militärt häll upple­ver det som otillfredsställande att inte ha möjlighet att ingripa omedelbart då en värnpliktig öppet sätter sig över givna order, t. ex. lämnar förbandet trots ålagt utegångsförbud.

Föreningen Sveriges åklagare avstyrker förslaget om förlängt omhän­
dertagande på mihtärmyndighetens ansvar. 1 sådana fall bör polis och
åklagare inkopplas och överta ansvaret för tvångsåtgärden, vUket inte
utesluter att den omhändertagne förvaras hos militärmyndigheten tills han
transporteras därifrån. I övrigt förutsätter föreningen att förfarandereg-
lema i stort kommer att överensstämma med vad som gäller omhänderta-
  169


 


Prop. 1985/86:9        gande enligt lagen om tillfälligt omhändertagande och lagen om omhänder­tagande av berasade personer m. m.

Föreningen Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polis­chefer påpekar att det under krigsförhållanden torde vara svårt, särskilt i övre Norrland, att tillämpa den föreslagna 24-timmarsregeln. Bestämmel­serna om överlämnandeskyldigheten bör där utformas på annat sätt.

1.2.10 Klagan över beslut om disciplinpåföljd

JO ifrågasätter om något av MAK: s alternativ till fullföljd bör genomföras. JO menar att det finns skäl att i stället göra en åtskillnad mellan gärningar som utgör brott och övriga gärningar. För den förra typen av gärningar skuUe man kunna medge fullföljdsrätt tUl allmän domstol medan man skulle kunna låta övriga gärningar överprövas enbart inom ett rent militärt fullföljdssystem. När det gäller fullföljden tiW domstol skulle man i så fall kunna i huvudsak följa kommitténs förslag. Fullföljden inom den militära hierarkin skulle kunna gå via militärbefälhavaren tiU överbefälhavaren. JO föreslår att en ensamdomare bör kunna pröva alla disciplinärenden som förs till domstol. JO förordar också möjligheten att överklaga ett beslul om disciplinpåföljd — som ju kan innebära ett visst mått av frihetsberövande — till högsta domstolen.

RÅ anser att det är möjligt att inom det mUitära systemet skapa ett enkelt och samtidigt rättssäkert system för överklaganden av disciplinära för­seelser.

Lånsåklagarmyndigheten i Östergötlands län anser all kommitténs disciplinnämndsförslag med en nämnd i varje militärområde och en sista instans i försvarsstaben är att föredra.

Åklagarmyndigheten i Linköpings åklagardistrikt förordar också kom­mitténs diciplinnämndsalternativ.

Länsåklagarmyndigheten i Norrbottens län anser att den föreslagna lösningen med allmän domstol och begränsad övérklagningsrätt är lämpli­gast.

Domstolsverket framhåller att det bör vara möjligt att flytta över ett överklagat beslut till en annan domstol än den som normalt skaU vara rätt domstol för förbandet. Domstolsverket föreslår vidare att åklagare skaU vara berättigad fullfölja talan mot beslut i disciplinmål.

Försvarets civilförvaltning finner att vid valet av fullföljdsalternaliv nämndorganet är att föredra. Som skäl anförs alt kommittén inle visat att kostnaderna är högre för nämnd än för domstolsaltemativet. Också från rättssystematisk synpunkt är det enligt civilförvaltningen mer följdriktigt att fuUföljdsorganet i ett förvaltningsrättsligt system utgörs av nämnd. Vidare tillgodoser även disciplinnämnden höga krav på rättssäkerhet. TiU slut bedömer civilförvaltningen att möjligheterna att få fram vägledande auktoritativa avgörande i högre instans är större i ett nämndsystem.

Svea hovrätt avstyrker förslaget att även mindre disciplinärenden skall
få fullföljas Ull allmän domstol. För alt minska de allmänna domstolarnas
arbetsbörda bör det enligt hovrätten övervägas att som enda fullföljdsin-
170
                    stans inrätta en central discipUnnämnd.


 


Hovrätten över Skåne och Blekinge föreslär att orden "beslut om disci- Prop. 1985/86: 9 plinpåföljd" i förslaget till inhibitionsbestämmelse byts ut mot "beslutet" för alt del lättare skall framgå att paragrafen endast avser beslut av chefer. Hovrätten anser också att det inte kommit till tydligt uttryck i förslaget till lagtext att beslul av bataljons- och kompanichefer inte skall kunna överkla­gas direkt vid tingsrätt.

Hovrätten föreslår att uttrycket "med nämnd" byts ut mot "och nämn­demän" i förslaget tiU domförhetsregler för tingsrätten.

Sveriges domareförbund anser inte att lagen om handläggning av dom­stolsärenden är ändamålsenlig vid klagan över beslut om disciplinpåföljd. För gärningar som ligger på gränsen mellan disciplinär och straffrättslig hantering kan det uppstå olägenheter om domstolen inte har tillgång UU disciplinpåföljderna. Domstolen kan t. ex. finna sig vara tvungen att döma UU fängelse i stället för ett kraftigt verkande utegångsförbud, vilken påföljd hade kunnat Ullgripas om handläggningen varit disciplinär. En liknande skualion kan enligt förbundet uppkomma vid åtal för en relaUvt lång utevaro. I vissa sådana fall torde tjänstgöringsförhåUandena eUer omstän­digheterna i övrigt vara sådana att den långa utevaron inte kan anses vara ägnad att medföra avsevärt men för utbildningen eller för tjänsten i övrigt. Ansvar kan då inte komma i fråga, eftersom domstolen inte kan ålägga påföljd för vad som nu betecknas som undanhållande. Denna gränszon har enligt domareförbundet inte behandlats av utredningen.

Rättegångsutredningen föreslår att det militära disciplinansvaret i dom­stolarna hanteras efter de straffrättsliga reglerna och inte enligt ärendela­gen. Ärendelagen är enligt utredningen så konstruerad att den inte passar straffrättsliga frågor. Rättegångsutredningen medger att ärendelagen erbju­der vissa fördelar jämfört med rättegångsbalken. Utredningen erinrar om att man föreslagit vissa ändringar i rättegångsbalken som innebär att man kan uppnå i stort sett samma fördelar vid en hantering enligt rättegångsbal­ken. I fråga om rätten till fullföljd anser utredningen att betydande fördelar kan nås om högsta domstolen görs till slutinstans. Bland fördelarna näm­ner utredningen möjligheterna till enheUig rättstillämpning och en enklare hantering av svårbedömda faU.

Föreningen Sveriges auditörer delar MAK:s uppfattning att det kan vara lämpligt att det i omprövningsärendet finns möjlighet göra avsteg från de formeUa handläggningsralineraa. EnHgt föreningen bör emeUertid den­na möjlighet komma tUI direkt uttryck i lagtexten.

Föreningen Sveriges åklagare påpekar att utredningen inte konsekvent förmått göra disciplinförfarandet tUl ett rent förvaltningsförfarande, enär allmän domstol enligt förslaget skall bli fullföljdsinstans. Föreningen frågar sig varför inte åklagare och domstol redan från början skall få ta hand om de bestridda målen. Därigenom skulle man enligt föreningen sannolikt kunna nedbringa antalet fullföljda mål och öka rättssäkerheten.

JUSEK anser att del bör övervägas om inte rättegångskostnadsregler
behövs motsvarande dem som nu gäller i militära rättegångslagen. Det bör
enligt JUSEK också göras möjligt för åklagare att med polismyndighetens
hjälp komplettera utredningen så att ärendet kan beredas för avgörande i
ett sammanhang utan att uppskov skall behöva meddelas. Domstolens roU
171

som rättsskipande instans renodlas därvid.


 


Prop. 1985/86:9     Kustartilleriets reservofficersförbund anser att del klart skaU framgå att

ett beslut av kompanichefen i ett disciplinärende av enklare beskaffenhet bör, vid ett överklagande, först prövas av bataljonschefen, innan den vämpliktige tillåts att klaga hos myndigheten. Detta torde enligt förbundet föra med sig en jämn rättstillämpning och en avlastning i fråga om besvär över beslut av enklare beskaffenhet.

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund hävdar att överklagnings-liden gjorts orimligt kort. De speciella regler som gäller under värnplikten gör att den värnpliktige behöver möjlighet att studera gällande regler och konsukera sakkunniga innan han avgör om han vill överklaga. Att verk­ställigheten ändock skall kunna ske efter två dagar är enligt förbundet märkligt.

1.3 Det straffrättsliga ansvaret

1.3.1         AUmänna utgångspunkter

Några remissinstanser ifrågasätter om inle vissa yllerHgare gärningstyper bör vara straffbelagda i fredstid.

Svea hovrätt anser sig sålunda ha svårt att bedöma konsekvenserna av en avkriminalisering i fredstid av brotten ohörsamhet mot vakt, missbrak av förmanskap (utom grova fall), obehörig befälsutövning, våld eller hot mot krigsman, missfirmelse mot krigsman, oskickligt beteende, undanhål­lande, övergivande av post, onykterhet i tjänsten, förargelseväckande beteende och tjänstefel (utom grova faU). Det hade enligt hovrätten varit värdefullt, om utredningen lagt fram statistik utvisande i vilken omfattning de nuvarande straffbestämmelserna tillämpas. Utredningens motiv är i denna del också ganska kortfattade påpekar hovrätten. Det är enligt hov­rättens mening inte uteslutet att de principieUa ställningstaganden som utredningen gjort här har lett till förslag till ändring som blivit alltför långtgående och som i praktiken kan medföra negativa konsekvenser för disciplinen och effektiviteten inom försvarsmakten. Hovrätten anser också att det lagtekniska system som MAK valt är svåröverskådligt.

1.3.2         Straffansvaret i fred

RÅ ställer sig tveksam till att rabricera svårare vägrans- och utevarobrott som värnpliktsbrott. Enligt RA: s mening bör en mer adekvat och beskri­vande benämning övervägas. RÅ ifrågasätter även lämpligheten av all sänka straffmaximum för värnpliktsvägran. En följd kan bli att ett mildare synsätt läggs på ifrågavarande brott utan att några direktiv getts i en sådan riktning.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt påpekar att MAK: s förslag
innebär att de som vägrar vapenfri tjänst kan dömas till längre straff än de
som vägrar vämplikt. Vidare påpekar överåklagaren att enligt nu gällande
regler i rättegångsbalken kan brott för vilka är stadgat fängelse i högst sex
månader avgöras av ensamdomare. Enligt överåklagaren kan det knappast
172
                   vara meningen att så allvarliga brott som vägran att göra vämplikt skall


 


kunna avgöras av en person. Med hänsyn härtUl och till att straffmaximum     Prop. 1985/86: 9 bör vara samma som i 16 § lagen (1966:413) om vapenfri tjänst föreslår överåklagaren alt värnpliktsbrott bestraffas med böter eller fängelse i högst ett år.

Lånsåklagarmyndigheten i Östergötlands län ställer sig tveksam till den i 39 § vämpliktslagen föreslagna allmänna bestämmelsen "eller pä annat sätt åsidosätter vad som åligger honom i tjänsten". Formuleringen är enligt åklagarmyndigheten allför svepande och borde helt kunna uteslutas. För att komma till rätta med underlåtenhet att rätta sig efter beslut om åläg­gande av disciplinpåföljd bör enligt myndigheten istället särskUd påföljd stadgas. Åklagarmyndigheten diskuterar också om brottsbenämningen värnpliktsbrott är lämplig. Länsåklagarmyndigheten kan i stället tänka sig beteckningen orderbrolt.

Åklagarmyndigheten i Linköpings åklagardistrikt förordar att brotten rymning och lydnadsbrott står kvar i brottsbalken, särskik som samma brott i krigstid föreslås stå kvar där. Benämningarna rymning och lydnads-brott bör kvarstå, då beteckningen värnpliktsbrott enligt åklagarmyndighe­ten är intetsägande och kanske missvisande. Åklagarmyndigheten noterar att i den föreslagna 39 § vämpliktslagen straffbeläggs även faU dä den värnpliktige "på annat sätt åsidosätter vad som åligger honom i tjänsten". En så allvarlig uppsåtlig gäming att den är ägnad att medföra avsevärt men för utbildningen eller för tjänsten i övrigt skall enligt åklagarmyndigheten vara definierad i lagtexten. Denna föreskrift föreslås utgå då det är angelä­get att det klart finns utsagt vad som är otUlålet, särskUt för de i regel unga värnpliktiga utan större livserfarenhet.

Östersunds polisdistrikt anser att orden "är ägnad" i förslaget till 39§ värnpliktslagen bör ersättas med begreppet "medfört eller kunnat medfö­ra", eftersom sistnämnda uttryck på ett bättre sätt omfattar de beskrivna gärningama. Orden "är ägnad" implicerar ett uppsåt hos den värnpliktige och polisdistriktet frågar sig om det varit lagstiftarens avsikt.

Svea hovrätt avstyrker förslaget att sätta ner straffmaximum för de svåra lydnads- och rymningsbrotten. Under inga omständigheter bör slraffmaximun sättas lägre än ett års fängelse anser hovrätten. Det bör beaktas vid bestämmande av strafflaUtuderna att häklningsmöjlighet måste finnas vid upprepade rymningar framhåller hovrätten. Om de föreslagna sanktionerna för vägran att lyda förmans order införs anser hovrätten att motsvarande bestämmelser i vapenfrkjänstlagen och civilförsvarslagen bör ses över.

Också hovrätten över Skåne och Blekinge anser att den föreslagna straffskalan för värnpliktsbrott ger en felaktig bild av brottets straffvärde. Straffskalan för värnpliktsbrott bör i stället enligt hovrätten uppta böter och fängelse i högst två år.

Sveriges advokatsamfund noterar att straffbarheten föreslås bli av-
hängig av om gärningen "är ägnad att medföra avsevärt men för utbild­
ningen eller för tjänsten i övrigt". Detta kommer enligt advokatsamfundet
att leda till att gränsen mellan det straffbara och det straffria området blir
oklart. Samfundet avstyrker förslaget i sin helhet och förordar att det
nuvarande systemet bibehåUs.
                                                           173


Prop. 1985/86: 9    Sveriges domareförbund framhåller att placeringen av reglerna om

straffansvar för brott under militärtjänstgöringen i en samlingsparagraf i vämpliktslagen inte är tillfredsställande. Regleringen är enligt förbundet så central att dess plats alltjämt bör vara i brottsbalken. Vidare är förslaget i denna del olämpligt ur pedagogisk synvinkel och möjlighet ges inte till en Ullfredsställande nyansering av påföljderna. Förbundet föreslår att i vart fall nuvarande tjänstefel bör brytas ut tUl särbehandling.

Överbefälhavaren ifrågasätter om inte den föreslagna bestämmelsen i 39 § vämpliktslagen bör göras tillämplig på kvinnor som genomgår mUitär grandutbUdning.

Värnpliktsverket anser att det bör övervägas att i 36 § värnpliktslagen Ullföra en bestämmelse om påföljd i de fall då en värnpliktig underlåter att anmäla hinder som utgör laga förfall för honom att instäUa sig tiU tjänstgö­ring. 1 anslutning till förslaget rörande 38 § vämpliktslagen påpekar verket att det inte finns någon saklig grund för att uppsåtlig utevaro från en inskrivningsförrätlning skall vara mindre klandervärd än oaktsam utevaro från en kortare tids tjänstgöring. Verket påminner om att det inte anses möjligt att UU tjänstgöring - i vaije fall inte tiU värnpliktsutbildning - kalla in en värnpliktig som inte blivk inskriven. Det finns följakUigen risk för att den som vill komma ifrån tjänstgöringen ser del som fördelaktigt att utebli från inskrivningsförrättningen. Därför bör det enligt verket övervägas att i påföljdsavseende likstäUa Underlätelse att inställa sig i de båda fallen och föreskriva dagsböter även för den som inte efterkommer kallelse tUl in­skrivningsförrättning.

JO föreslår som alternativ UU kommittéförslaget att brotten lydnads-brott, grovt lydnadsbrott och rymning behålls i fredstid. JO påpekar att även ett passivt lydnadsbrott som begås gemensamt av flera krigsmän blir straffbart som myteri då uttrycket med förenat våld fått utgå ur bestämmel­sen. JO ifrågasätter om en sådan ändring har varit avsedd. JO ställer sig tveksam till förslaget att för krigsförhållanden införa ett särskilt straffstad­gande för våld eller hot mot krigsman när brotten är riktade mot förman eller vaktpost. JO föreslår i stället att de straffskärpningsgrander som framgår av tredje stycket i förslaget lill 21 kap. 6 § brottsbalken kommer UU uttryck i 17 kap. 1 § samma balk. JO ifrågasätter vidare om inte bestämmel­serna om ryktesspridning till fara för rikels säkerhet och om försummande av krigsförberedelse bör vara tillämpliga även under beredskapstillstånd. Slutligen anser JO att 22 kap. brottsbalken bör reserveras för slraffbud som skall Ullämpas under beredskaps- eller krigstUlstånd. Bland annat bör alltså de straffbestämmelser som inte föreslås upphävda finnas kvar i 22 kap. brottsbalken.

Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar också att den språkliga
moderniseringen av myteribestämmelsen i förslaget till 16 kap. 2 a § brotts­
balken får till följd att del inle klart framgår av lagtexten att uppsåtet skall
avse samfälld våldsutövning. Orden "med våld" bör därför inskjutas mel­
lan "hotar alt" och "sätta sig upp". Enligt hovrättens mening bör för
brottet våld eUer hot mot förman enligl 21 kap. 6§ brottsbalken stadgas
strängare straff än för motsvarande brott mot tjänsteman enligt 17 kap. 1 §
174
                    brottsbalken, vUket lagrum föreslås bli tillämpligt på våld eUer hot mot


 


mUitära förmän under fredsförhällanden. Vid bedömande av huravida Prop. 1985/86: 9 grovt brott föreligger skall - liksom i fråga om grovt lydnadsbrott -särskilt beaktas, om gärningen begåtts under strid eller i övrigt medfört särskild fara för krigslydnaden. Att under sådana förhåUanden braka våld mot förman eller hota därmed framstår för hovrätten som minst lika straffvärt som ordervägran i dylika fall. Fängelse på livsUd bör ingå i straffskalan för grovt brott, i överensstämmelse med vad som föreslås beträffande lydnadsbrott. Hovrätten anser vidare att avkriminaliseringen av försök, förberedelse och stämpling lill våld eller hot mot förman fram­står som egendomlig mot bakgrund av att försök och förberedelse tUl de närbesläktade brotten misshandel och våld eUer hot mot tjänsteman är strafflelagda enligt 3 kap. 10 § resp. 17 kap. 16 § brottsbalken. Hovrätten anför att det inte förefaller rimligt att se mildare på gärningar som under krigstid begås mot överordnade än på motsvarande gärningar som förövas under fredsförhållanden eller som riktar sig mot vederiikar eller underly­dande. Hovrätten anser att i vart fall försök och förberedelse till våld eUer hot mot förman bör straffbeläggas i 21 kap. 12 § brottsbalken.

Övergivande av post i 21 kap. 13 § brottsbalken bör enligt hovrätten bibehållas dä straffskalan för tjänstebrott - fängelse i högst 2 år - inte kan anses tillräckligt. Beträffande ryktesspridning till fara för rikets säkerhet i 22 kap. 5 § påpekar hovrätten att paragrafen har jämkats i redaktionellt hänseende utan att någon saklig ändring varit åsyftad. Att orden rykte och påstående skrivits i pluralis, kan emellertid enligt hovrätten lätt tolkas så att spridande av enstaka falska rykten inte träffas av kriminaliseringen. Singularformen bör därför bibehållas.

Svenska officersförbundet anser att den föreslagna avkriminaliseringen av undanhåUande kan vara till nackdel om en värnpliktig sätter upprepade kortare undanhållanden i system. UtbUdningen kan spolieras inte bara för den värnpliktige utan även för utbildningsenheten, om han har en nyckel­position. Gränsdragningen tUl straffbelagd olovlig utevaro bör klarläggas så att missbruk av undanhållande kan ses som sådan eller t. ex. som allvarligare lydnadsbrott.

1.3.3 Straffansvaret i krig

Svea hovrätt anser att brotten övergivande av post och överlöpande UU fienden bör behållas som särskilda brott liksom det särskilda stadgandet för svensk medborgare i 22 kap. 3 § andra stycket brottsbalken.

Hovrätten över Skåne och Blekinge motsätter sig att förbudet mot sam­röre med fienden flyttas tUl tjänstereglementet för försvarsmakten. Som skäl anförs att det nuvarande i brottsbalken intagna förbudet mot sådant samröre innebär en inskränkning av den yttrandefrihet och informa­tionsfrihet som 2 kap. 1 § 1 och 2 regeringsformen tillförsäkrar varje medborgare gentemot det allmänna. Denna frihet får - med vissa undan­tag som inte är berörda här - begränsas endast genom lag, framhåller hovrätten. Straffbestämmelsen i 22 kap. 4§ brottsbalken kan aUtså enligt hovrättens mening inte ersättas av reglementariska föreskrifter.

De i betänkandet anförda skälen för upphävande av stadgande rörande   175


Prop. 1985/86:9 olovlig sammankomst verkar inte övertygande, hävdar hovrätten vidare. All man utan särskilt förfaltningsstöd kan ingripa mot samman­komster inom de mUitära förbanden, innebär inte enligt hovrättens uppfatt­ning att ifrågavarande bestämmelse är obehövlig. Möjlighet måste nämli­gen finnas alt hindra dylika sammankomster också utanför de mihtära anläggningarna, anser, hovrätten. Den under rådande fredsförhållanden mer öppna attityden tiU mötesverksamhet inom förbanden kan inte gärna tas UU intäkt för att man bör avhända sig möjligheten att i krigstid utnyttja straffhot som ett medel att stävja skadlig mötesverksamhet. Hovrätten avstyrker sålunda förslaget att avskaffa bestämmelsen om olovlig samman­komst. Hovrätten framhåller dock att det kan finnas skäl att se över stadgandet i syfte att utmejsla brottsrekvisiten tydligare.

Hovrätten tUlstyrker att brottsbeteckningen dagtingan ändras UU obehörig kapitulation. I den nya lydelsen har emellertid ordet obe­hörigen fått en sådan placering att det enligt den närmast till hands liggande språkliga tolkningen inte syftar på det andra ledet av villkorsbisatsen ("ger sig och sin avdelning åt fienden") hävdar hovrätten. I tydlighetens intresse bör därför enligt hovrätten den nuvarande avfattningen av stadgandet bibehållas eller ordet obehörigen upprepas i beskrivningen av den andra gärningsformen.

Bestämmelsen om förmans ansvar för folkrättsbrotl begånget av underlydande har enligt hovrättens mening i MAK: s förslag fått ett i oUka hänseenden alltför begränsat tillämpningsområde. För det första tar stad­gandet sikte endast på brott av underordnade krigsmän. Härigenom ute­sluts från det straffbara området underlåtenhet av utländska krigsdeltagare att hindra underlydande folkrättsstridiga handlingar. Med krigsman torde nämligen enligt definkionen i förslaget tiU 21 kap. 2§ brottsbalken avses endast den som är tjänstgöringsskyldig vid den svenska försvarsmakten. Från krigsfångar och därmed jämställda kan bortses, menar hovrätten. I första och andra styckena kriminaliseras bl. a. uUändska krigsdeltagares folkrätlskränkningar. Del bör därför enligt hovrättens uppfattning finnas möjlighet att utdöma ansvar också av de utländska gämingsmännens över­ordnade.

För det andra — anser hovrätten — bör inte bara underlåtenhet alt
förhindra folkrättsbrott straffbeläggas utan också underlåtenhet alt beivra
sådant brott. Visserligen kan enligt den av kommktén föreslagna ordning­
en svenska militära befattningshavare inskrida med påföljder endast mot
sådana folkrättskränkningar som faller utanför det kriminaliserade områ­
det. Enligt vad hovrätten utvecklat i det föregående bör stadgandet i tredje
stycket dock utvidgas att gälla också för medlemmar av främmande krigs­
makt med ett till äventyrs annorlunda utformat militärt ansvarssystem. För
del tredje innebär kravet att förmannen skall ha haft möjlighet att föralse
brottet en alltför kraftig inskränkning av ansvarsområdet. Som en alterna­
tiv ansvarsgrund bör upptas att vederbörande känt lill att brottet begicks
anser hovrätten. För det Qärde framstår uttrycket "vad som ankommit på
honom" som alltför begränsande, hävdar hovrätten. Det förefaller närmast
ta sikte på rent formella tjänsteåligganden och bör lämpligen utbytas mot
176
                    "vad som stått i hans makt", vilket uttryck nära ansluter till konventions-

texten.


 


Hovrätten föreslår därför att tredje stycket får följande lydelse: "Har     Prop. 1985/86: 9 folkrättsbrott förövats, skall också gärningsmannens överordnade dömas, i den mån denne känt tiU eller kunnat föratse brottet men icke gjort vad som stått i hans makt för att hindra eUer beivra detta."

Beträffande förslagen rörande 21 kap. 1 § och 22 kap. 10 § brottsbalken påpekar hovrätten att dessa lagrum delvis motsvarar nuvarande 22 kap. 16 §. Av formuleringen av det sistnämnda lagrammet framgår, att vid krigsfara eller motsvarande förhållanden inle samtliga bestämmelser i resp. kapitel behöver sättas i kraft på en gång. Det möter alltså inte hinder att regeringen meddelar förordnande angående endast visst eller vissa av stadgandena. Denna nyans har inte kommit tiU uttryck i den föreslagna lagtexten framhåller hovrätten.

I andra stycket i förslaget UU 22 kap. 10 § bör enligt hovrättens mening orden "krigsfara enligt" bytas ut mot det adekvata uttrycket "föreligger sådana förhållanden som avses i". Hovrätten hänvisar därvid UU 21 kap. 1 § tredje stycket brottsbalken.

Länsåklagarmyndigheten i Norrbottens lån ifrågasätter om en särskild bestämmelse behövs vid våld eller hot om våld under krigsförhåUanden. Straffskalan i 17 kap. 1 § brottsbalken med ett maximum av fyra års fängelse synes tillräcklig även under krigsförhållanden, anser länsåklagar­myndigheten. Hänsynen till försvarsmaktens effektivitet motiverar enligt myndighetens mening inte heller en särbestämmelse under krig.

ÖB anför att del med hänsyn lill den stora betydelse posttjänsten har under krigsförhållanden och med särskilt beaktande av de allvarliga verk­ningar som kan uppkomma med avseende på såväl personal som egendom det är helt nödvändigt att i framUden behålla övergivande av post som ett självständigt brott. En bestämmelse motsvarande den som nu finns i 21 kap. 13 § brottsbalken bör sålunda finnas kvar anser ÖB.

Östersunds polisdistrikt påpekar att den föreslagna utformningen av paragrafen om våld eller hot mot förman i motsats till den gamla inte anger vad som bör gälla vid fall av våld eller hot mot likvärdig krigsman. Vad avser brottet onykterhet i tjänsten kan poUsstyrelsen inte dela kommkténs uppfattning. Den militära situationen är så specifik att straffsanktioner är starkt motiverade, hävdar polisstyrelsen.

Föreningen Sveriges åklagare motsätter sig den föreslagna sänkningen av slraffmaximum för rymning och lydnadsbrott, på grund av alt den inle återspeglar någon ändrad syn på straffvärdet hos dessa brottstyper. För­slaget skulle försvaga möjligheterna att använda straffprocessuella tvångs­medel för ett effektivt ingripande emot sådana brott.

Riksrevisionsverket ifrågasätter kommitténs förslag att avskaffa av brot­tet missbrak av förmanskap i 21 kap. 5 § brottsbalken. Verket anför att de värnpliktiga intar en svagare ställning i förhållande tUl sina chefer än anställd personal. Genom kommitténs förslag skuUe de värnpliktigas ställ­ning försämras. Den nuvarande fyUiga gärningsbeskrivningen kan enligt verket antas avhålla från missbruk av förmanskap.

Svea hovrätt tar upp frågan om den författningsmässiga regleringen av
MAK: s förslag. Hovrätten hävdar att det lagtekniska system som utred­
ningen valt är svåröverskådligt. Hovrätten nämner som exempel bestäm-
    177

12   Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 9


Prop. 1985/86:9 melsen om lydnadsbrott. Genom den stränga boskUlnad som utredningen gjort mellan brott och förseelser - en distinktion som inte är alldeles klar och som saknar motsvarighet inom specialstraffrätten - och genom att utredningen velat utmönstra de fredstida militära brotten ur brottsbalken, har sanktionen för vägran att i fred lyda förmans order införts såväl i disciplinansvarslagen som i värnpliktslagen. Samtidigt har utredningen ansett det nödvändigt att behålla det militära brottsbegreppet för krigsför­håUanden, vUket beträffande lydnadsbrottet medfört en hänvisning tUl brottsbalken i discipUnansvarslagen. Bestämmelserna är inte alldeles lätta att genomskåda för den som förväntas ta ställning till om en ordervägran är ett brott eUeren disciplinförseelse, anför hovrätten. Hovrätten tillfogar att det knappast förefaller motiverat att ha två kapitel i brottsbalken som hänför sig till brott av krigsmän under krigsförhållanden. Om utredningens förslag anses skola genomföras föreslår hovrätten att alla bestämmelser om brott och förseelser, även de processueUa, samlas i en särskild lag.

1.3.4 Straffrättsliga påföljder

Ingen remissinstans kommenterar särskilt MAK: s förslag att disciplin­straffet för krigsmän skall utmönstras som brottspåföljd.

1.4 Skadeståndsansvaret för försvarsmaktens personal

JO anser att kommitténs förslag om särbehandling av värnpliktiga i skade­ståndshänseende är diskutabelt. Som skäl anför JO att de värnpliktiga arbetar under speciella förhållanden samt utgör en resurssvag grupp i detta sammanhang. Enligt JO bör möjligheten att förbättra materieldisciplinen genom disciplinära ingripanden undersökas närmare innan man slutligt bestämmer sig för en särlagsliftning.

Skövde tingsrätt anser att en särreglering i skadeståndshänseende av de värnpliktiga är slötande med tanke på att den riktar sig mot personer som under tvång har att fullgöra en tjänstgöring under inte obetydliga umbäran­den i bl. a. ekonomiskt hänseende. Ett tillräckligt verksamt medel för ändamålet torde vara att ålägga ansvar för disciplinförseelse vid försum­melse. I fråga om kommitténs hänvisning Ull en förväntad kostnadsbe­sparing pekar tingsrätten på att vissa av ÖB redan beordrade åtgärder torde verksamt bidra till en reducering av materielföriusterna. För den händelse att det anses påkallat att skärpa skadeståndsansvaret bör en lagändring omfatta arbetstagare överiag, framhåller tingsrätten. Beträffan­de kommitténs förslag till lydelse av 32 a § värnpliktslagen anmärker tings­rätten att det i betänkandet angivna undantaget för ringa oaktsamhet bör uttryckas i lagtexten.

SSU motsätter sig också kommitténs förslag tiU skärpt skadeståndsan­svar för värnpliktiga och stäUer sig uttryckligen bakom reservationen i kommittébetänkandet.

Svea hovrätt tillstyrker utredningens förslag att utvidga skadeståndsan-
178
                   svaret för värnpliktiga. Med värnpliktiga bör enHgt hovrätten jämställas de


 


personalkategorier som avses i förslaget liU 2 § disciplinansvarslagen, var-     Prop. 1985/86:9 vid reglema om skadeståndsansvar kan samlas i en enda lag.

Hovrätten över Skåne och Blekinge tillstyrker också förslaget om utvid­gat skadeståndsansvar för värnpliktiga.

Sveriges domareförbund tillstyrker i princip förslaget beträffande skade­ståndsansvar för militär personal, men har invändningar mot att ansvaret endast omfattar materiel som har utlämnats till den värnpliktige för person­ligt brak. Den lagtekniska utformningen av de föreslagna bestämmelserna är enligt förbundet otillfredsstäUande. Avsikten är att ansvar enligt den föreslagna 32 a § värnpliktslagen skall gälla vid sidan av ansvar enligt 4 kap. 1 § jämförd med 6 kap. 4 § 1 skadeståndslagen. Den föreslagna 32 a § kan enligt förbundet tolkas som om den exklusivt reglerade ansvaret för VärnplikUga. Förbundet anser vidare att det är olyckligt att värnpliktigas skadeståndsansvar regleras i två olika lagar.

Polisstyrelsen i Östersunds polisdistrikt anser att även s.k. gemensam utrastning, t. ex. förbandsutrastning, som lämnats ut mot personlig kvit­tens bör omfattas av det utvidgade skadeståndsansvaret.

JUSEK anser att det bör komma till uttryck i lagtexten att ansvar inte skall inträda vid ringa oaktsamhet.

Försvarets civilförvaltning är positiv till kommitténs förslag rörande de vämpliktigas skadeståndsansvar. Civilförvaltningen påpekar emellertid att klara och entydiga bestämmelser måste utfärdas om vilken materiel som omfattas av det utvidgade skadeståndsansvaret. Därigenom uppfylls kra­vet på rättssäkerhet bättre, anser civilförvaltningen. Civilförvaltningen ansluter sig till förslaget att förvaltningen skall vara fullföljdsinstans i ersättningsärendena.

JK avstyrker förslaget att göra försvarets civilförvaltning UU fuUföljdsin-stans i ersättningsmålen. JK pekar också pä att de nya ersättningsreglerna kan kritiseras då de endast omfattar värnpliktig personal. Detta intryck av ojämlikhet kan enligt JK för en utomstående förstärkas av att ärendena överprövas av civilförvaltningen, som i den värnpliktiges ögon kommer att uppfattas som en företrädare för disciplinmyndigheten. JK föreslår i stället att allmän domstol görs tiU klagoinstans enligt den ordning som föreskrivs för s. k. förenklade tvistemål.

Överåklagaren i Stockholm föreslår att den som har ålagts ersättnings­skyldighet ges möjlighet att få sin sak prövad av aUmän domstol med civUförvaltningen som eventueU motpart.

Åklagarmyndigheten i Bodens åklagardistrikt anser att det kan ifrågasät­tas om civilförvaltningen bör vara besvärsinstans i ersättningsmålen då förvaltningen har att föra statens talan i samma mål.

ÖB ställer sig bakom förslaget om ett utvidgat skadeståndsansvar för de
värnpliktiga. Han framhåller dock att det av lagtexten bör framgå att
ersättningsskyldighet inte skall åläggas, om det varit fråga om ringa oakt­
samhet. ÖB föreslår också att bestämmelser utfärdas om handläggning vid
myndigheten med avseende på utredning, avskrivning, överlämnande tiU
central myndighet och beloppsgränser. ÖB föreslår vidare att del i lag bör
läggas fast vUken beloppsgräns som gäller för de lägre chefernas rätt att
handlägga ersättningsärenden. ÖB ifrågasätter om inte en regel motsvaran-
     179


Prop. 1985/86:9 de den som föreslås angående omprövning av bataljons- och kompanichefs beslut i disciplinärendena bör finnas även beträffande ersättningsären­dena.

Riksrevisionsverket ifrågasätter om det föreslagna förfarandet i ersätt­ningsärendena kommer all fungera tillfredsställande. Riksrevisionsverket pekar också pä att civilförvaltningen uppfattas som företrädare för staten. Verket föreslår att man vid den fortsatta beredningen överväger om inte möjligheten att överklaga Ull domstol bör behållas. Alternativt kan del enligt verket övervägas om kommitténs förslag kan kompletteras med en möjlighet för den värnpliktige att på ett enkelt sätt genom ansökan inom viss tid frän det utmätning ägt rum eller betalning under förbehåll skedde få ersättningsfrågan hänskjuten till prövning av domstol utan att förfarandet med fastställesetalan behöver tUlgripas.

Hovrätten över Skåne och Blekinge föreslår att en möjlighet till ompröv­ning av ett ersättningsärende bör finnas, dels i syfte att främja en jämn rättsUllämpning inom förbanden, dels för att fullföljdsordningen skaU över­ensstämma med vad som gäller i fråga om disciplinpåföljder.

Stockholms tingsrätt påpekar att civUförvaltningen agerar både som företrädare för staten och som domare. Tingsrätten förordar att den värn­pliktige får möjlighet all begära domstolsprövning utan att behöva använda sig av det invecklade faststäUelseinstitutel.

Skövde tingsrätt anser att de allmänna domstolarna bör bli fullföljdsor-gan i stället för försvarets civilförvaltning, varvid talan bör behandlas som tvistemål. Som skäl anförs att det är en fördel att enhe