Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprolokollet den 28 november 1985.

På regeringens vägnar OlofPalme

Sven Hulterström

Propositionens huvudsakhga innehåll

I propositionen föresläs ändringar i sjölagen (1891:35 s.l) och lagen (1975:88) med bemyndigande alt meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer (bemyndigandelagen). Flertalet ändringar är föranledda av regeringsformens krav på lagform för vissa föreskrifter.

Ändringarna i sjölagen innebär att bestämmelserna i sjölrafikförordning-en (1962:150) om ansvar för vårdslöshet i sjötrafik och obehörigt avvikande från olycksplats arbetas in i sjölagen, som redan innehåller likartade ansvarsbestämmelser. Vidare överförs bestämmelserna i sjötrafikkungörelsen (1962: 267) om prejning och visilering till sjölagen.

Sjötrafikkungörelsen innehåller ett kapitel med särskilda bestämmelser för krigsförhållanden. Den som bryter mot dessa bestämmelser kan dömas lill fängelse. Denna ansvarsbestämmelse föreslås ersatt med en straffbestämmelse i bemyndigandelagen. Vidare föreslås att i denna lag skall införas bemyndigande för regeringen att meddela tillstånd att bruka svä-vare, I samma lag föreslås också etl bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om sjövägmärken.

Fiertalel föreslagna ändringar i sjölagen liksom övriga lagförslag i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s,8), lagrådels yttrande (s,21) och föredragande statsrådets ställningstagande lill lagrådels synpunkter (s,23).

För att få skälen till lagförslagen helt klara för sig måsle läsaren la del av alla tre texterna.

; Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 85

Propositionens lagförslag Prop, 1985/86:85

1 Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s, 1)

Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1891: 35 s, 1)'

dels att 223 § skall Upphöra att gälla,

dels att nuvarande 326, 327 och 328-332§§ skall betecknas 327, 328 respektive 330-334§§,

dels att 62, 200, 233, 299, 301, 302, 324. 325 och 350§§ samt nya 328, 332 och 334 §§ skall ha följande lydelse,

dels att del i lagen skall införas tre nya paragrafer, 59a, 326 och 329 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

59 a § Om ett fartyg prejas av behörig civil eller militär myndighet, är befälhavaren skyldig att åtlyda prejningen. Om det efter prejning eller annars begärs av en behörig myndighet, är befälhavaren också skyldig att låta fartyget visiteras. Regeringen eller den myndighet som regeringen besiämmer meddelar närmare föreskrifter om prejning och visilering.

62 §

Råkar fartyget i sjönöd, är befälhavaren skyldig alt göra allt som står i hans makt för alt rädda de ombordvarande samt bevara fartyg och last. Han skall, i den mån det är möjligt, sörja för att dagböcker och andra skeppshandlingar föras i säkerhet samt föranstalta om bärgning av fartyg och gods. Sä länge rimlig utsikt finnes atl fartyget kan räddas, fär befälhavaren ej övergiva det utan alt hans liv är i allvarlig fara.

Anträffar befälhavaren någon i sjönöd, är han skyldig atl lämna all hjälp som är möjlig och behövlig för alt rädda den nödställde, såvitt det kan ske utan allvarlig fara för det egna fartyget eller de ombordvarande. Får befälhavaren i annat fall kännedom om att någon är i sjönöd eller får han kunskap om fara som hotar sjötrafiken, är han under fömtsättning som nyss angivits skyldig att vidtaga åtgärder för att rädda den nödställde eller avvärja faran i enlighet med föreskrifter som regeringen meddelat för sädana fall.

Bestämmelser om skyldighet för befälhavaren atl lämna hjälp, när fartyget stött samman med annat fartyg, meddelas i 223§.

200 § Bestämmelserna i 178§ får inte åsidosättas genom avtal. Avtalsvillkor som inskränker passagerarens rättigheter enligt 181-198 §§, 337 § andra styckel och 368 S första stycket 6 och 7 är ogiltiga

' Lagen omtryckt 1985: 176. 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86:85

1. vid befordran inom Sverige, 1, vid befordran inom Sverige, Danmark, Finland eller Norge eller Danmark, Finland eller Norge eller till från någon av dessa stater, oav- till eller från någon av dessa stater, sett vilken lag som i övrigt är till- oav.sett vilken lag som i övrigt är lämplig på befordringen; tillämplig på befordringen:

2. vid annan befordran om svensk lag är tillämplig på befordringen enligt allmänna svenska lagvalsregler.

Övriga bestämmelser i delta kapitel gäller endast om inte något annat är avtalat eller följer av sedvänja.

233 S

Redaren är ansvarig för skada som befälhavaren, medlem av besättningen eller lots orsakar genom fel eller försummelse i tjänsten. Redaren är också ansvarig, om skada vållas av annan, när denne på redarens eller befälhavarens uppdrag utför arbete i fartygets Ijänst.

Skadestånd som redaren sålunda betalat har han rätt atl kräva tillbaka av den som vållat skadan.

Bestämmelser om inskränkning Bestämmelser om inskränkning

av redares ansvarighet finns, utom i av redares ansvarighet finns, utom i detta kapitel, i 5 och 6 kap, samt i detta kapitel, i 5 och 6 kap, lagen (1936:277) i anledning av Sveriges tillträde till 1924 års internationella konvention rörande ko-nossemenl.

299 §

Ytterligare föreskrifter om för- Ytterligare föreskrifter om för-

ande av dagbok meddelas av sjö- ande av dagbok meddelas av rege-
fartsverkel. ringen eller den myndighet som re-

geringen besiämmer.

301 §

Sjöförklaring skall äga rum för svenskt handelsfartyg eller fiskefartyg

1. när någon, medan fartyget var på väg, i samband med fartygets drift har eller kan antagas hava avlidit eller erhållit svår kroppsskada;

2. när i annat fall i samband med fartygets drift någon ombordanslälld eller annan som medföljer fartyget har eller kan antagas hava avlidit eller erhållit svår kroppsskada;

3. när någon som avlidit ombord begravts i sjön;

4. när allvarlig förgiftning har eller kan antagas hava inträffat ombord;

5. när fartyget stött samman med annat fartyg eller slött på grund;

6. när fartyget försvunnit eller övergivits i sjön;

7. när i samband med fartygets drift skada av någon betydenhet har eller kan antagas hava uppkommit antingen på fartyget eller, medan fartyget var på väg, på egendom utanför fartyget; eller

8. när brand, explosion eller förskjutning av någon betydenhet inträffat i lasten.

Bestämmelser om undantag här- Bestämmelser om undantag här-

ifrån i vissa fall meddelas i 308 § ifrån i vissa fall meddelas i 308 § andra stycket samt i 312 och 3I4§§. tredje stycket samt i 312 och 3I4§§.

Sjöförklaring skall vidare äga rum för svenskt fartyg, när i anledning av händelse som har eller kan antagas hava inträffat i samband med fartygets drift sjöfartsverket förordnar därom eller befälhavaren eller redaren finner det påkallat. Detsamma gäller när lastägare eller lastförsäkringsgivare i annat fall än som avses i 308 § andra styckel eller i 314§ begär det för att vinna upplysning om orsaken lill skada av någon betydenhet pä godset, vilken har eller kan antagas hava uppkommit i samband med fartygels drift.

Sjöförklaring skall vidare äga rum för svenskt fartyg, när i anledning av händelse som har eller kan antagas hava inträffat i samband med fartygels drift sjöfartsverket förordnar därom eller befälhavaren eller redaren finner det påkallat. Detsamma gäller när lastägare eller laslförsäkringsgivare i annat fall än som avses i 308 § tredje styckel eller i 314§ begär det för att vinna upplysning om orsaken lill skada av någon betydenhet på godset, vilken har eller kan antagas hava uppkommit i samband med fartygets drift.

Nuvarande lydelse

327 § Försummar befälhavare vad som åligger honom enligt 62 § andra stycket när annan är i sjönöd eller när fara hotar sjötrafiken eller enUgl 223 § när fartyget slött samman med annat fartyg, dömes till böter eller fängelse i högsl två år.

Föreslagen lydelse

gäller den som undandrar sig all uppge namn och hemvist eller all lämna upplysningar om händelsen. Befälhavare på fartyg som är införi i fariygsregisirel skaU dessutom uppge fartygets namn och hemort liksom den ort eller hamn varifrån fartyget kommer och den dit del skall gå.

328 §

Försummar befälhavaren vad som åligger honom enligt 62 § andra stycket när annan är i sjönöd eller när fara hotar sjötrafiken, döms han till böter eller fängelse i högst tvä år.

Prop. 1985/86:85

329 § Försummar befälhavaren vad som enligt 59 a § eller enligt föreskrifter meddelade med siöd av 59 a § åligger honom vid prejning eller visilering, döms han till böter eller fängelse i högsl sex månader.

330 § Har någon gjort sig skyldig till gärning som avses i 323, 324, 325, 326 eller 327 § och därigenom visat sig olämplig att utöva sådan befattning på fartyg, för vilken särskilda behörighetsvillkor gäller, skall domstolen besluta att han för viss lid eller för alllid inte skall ha rätt att utöva befallningen. Beslutet får även avse andra befattningar än den i vilken gärningen begåtts.

332 § Har någon gjort sig skyldig till gärning som avses i 323, 324, 325, 326, 327, 328 eller J29§ och därigenom visat sig olämphg att utöva sådan befallning pä fartyg, för vilken särskilda behörighetsvillkor gäller, skall domstolen besluta alt han för viss lid eller för alllid inte skall ha rätt all utöva befattningen. Beslutet fär även avse andra befattningar än den i vilken gärningen begåtts.

Meddelas etl sådant beslul, skall domstolen ofördröjligen underrätta sjöfartsverket. 1 fråga om radiolelegrafisl skall även televerket underrättas.

Vidtas åtgärd för att anställa åial, får sjöfartsverket i uppenbara fall meddela beslut enligt första stycket för liden intill dess lagakraftägande dom föreligger eller domstolen, sedan åtal väckts, förordnar annoriunda. Finns det inte längre fog för beslutet, skall detta omedelbart hävas. Rätten lill besvär hos regeringen över sjöfartsverkets beslut är inte inskränkt till viss tid.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86:85

332 § 334 §

Hava flera medverkat lill gärning Har flera medverkat till gärning

som avses i 323, 324, 325, 326 eller som avses i 323, 324, 325. 326, 327, 327§,gäUer23 kap. brottsbalken. i2S eUeri29§. gäller 23 kap. brottsbalken.

Straff ådömes ej enligt denna lag, om gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken.

350 §

Beslämmelserna i delta kapitel gäller begränsningsfond som upprättas enligt 240 § (globalfond).

Beslämmelserna i 352-364§§ till- Bestämmelserna i 352-364§§ tUl-
lämpas också i vissa delar i fråga lämpas också i vissa delar i fräga
om begränsningsfond som upprat- om begränsningsfond som upprät
tas enligt 5§ lagen (1973: 1198) om tas enligt 6§ lagen (1973: 1198) om
ansvarighet för oljeskada till sjöss. ansvarighet för oljeskada till sjöss.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975: 88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer' dels att 1 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skaU införas en ny paragraf, 3 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§-Regeringen bemyndigas atl meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 eller 5 § regeringsformen, om föreskrifterna gäller

1. befordran i spårbunden trafik som är avsedd för allmänheten,

2. sådan befordran i vägtrafik som ombesörjes av järnvägsförelag lill komplettering av eller som ersättning för järnvägsbefordran som avses under 1,

3. säkerheten i spårbunden trafik eller ordningens upprätthållande i samband med sådan trafik,

4. postbefordran eller telekommunikationer,

5. rätt att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utländskt fartyg.

Lagen omtryckt 1978:233. Senaste lydelse 1985: 18.

6. trafikregler, .yövägmärken eller säkerhetsanordningar för sjötrafiken inom Sveriges sjöterritorium eller för sjötrafiken med svenska fartyg, sjöflygplan och svävare utanför Sveriges sjöterritorium.

6. trafikregler eller säkerhetsanordningar för sjötrafiken inom Sveriges sjöterritorium eller för sjötrafiken med svenska fartyg, sjöflygplan och svävare utanför Sveriges sjöterritorium,

7. skeppsmätning,

8. trafik på väg eller i terräng,

9. fordons beskaffenhet och utrustning,

10. registrering eller annan kontroll av fordon,

11. skyldighet för kommunerna att tillhandahålla föreskrifter och andra uppgifter som rör förhållandena i trafiken.

12. riksfärdtjänst.

Regeringen bemyndigas alt meddela föreskrifter om avgifter för granskning eller kontroll enligt bestämmelse som avses i första slyckel 3, 9 eller 10. Regeringen bemyndigas också alt besluta föreskrifter om avgifter för farledsverk-samhelen samt om avgifter för skeppsmätning och avgifter för tillstånd enligt första slyckel 5.

12. riksfärdljänst,

13. lillslånd atl bruka svävare.

Regeringen bemyndigas alt meddela föreskrifter om avgifter för granskning eller kontroll enligt bestämmelse som avses i första stycket 3, 9. 10 eller 13. Regeringen bemyndigas också atl besluta föreskrifter om avgifter för fariedsverk-samheten samt om avgifter för skeppsmätning och avgifter för tillstånd enligt första slyckel 5,

3§ Den som överträder föreskrift, som regeringen har meddelat med stöd av 1 § första slyckel 5 eller 6 alt gälla då riket är i krig eller krigsfara eller det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig, döms lill böter eller fängelse i högsl sex månader.

Kommunikationsdepartementet Prop. 1985/86:85

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1985.

Närvarande: statsrådet 1. Carisson. ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin. Dahl, R, Carisson, Holmberg, Hellström

Föredragande: statsrådet R, Carlsson

Lagrådsremiss med förslag till ändringar i sjölagen (1891:35 s. 1), m.m.

1 Inledning

Dä den nya regeringsformen trädde i kraft är 1975 fanns de offentligrättsliga föreskrifterna som gällde trafik, transporter och kommunikationer i ganska stor utsträckning i författningar som hade beslutats av regeringen. En del av föreskrifterna i dessa författningar innebar åliggande för enskilda eller avsåg i övrigt ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, I samma män föll de enligt regeringsformen inom det primära lagomrädel. Viss följdlagstiflning för alt anpassa lagstiftningen efter den nya statsförfattningen har genomförts. Arbetet är emellertid ännu inte avslutat. Som ett led i detta arbete har inom kommunikationsdepariemen-tei gjorts en genomgång av sjötrafiklagsliflningen för atl slutligt anpassa denna efter regeringsformens regler om normgivningsrälten.

2 Motivering

2.1 Gällande ordning i huvuddrag

Den offentligrätlsliga regleringen av trafiken till sjöss återfinns huvudsakligen i sjölagen (1891:35 s, 1, omtryckt 1985:176), sjötrafikförordningen (1962:150, omtryckt 1975: 156, ändrad senast 1983:466) och sjötrafikkun-gördsen (1962: 267, omtryckt 1967:115, ändrad senast 1982:652), I förordningen (1966:159) om tillstånd för brukande av svävare ges föreskrifter om sådant lillslånd.

Vid tillkomsten av sjötrafikförordningen inhämtades yttrande av riksdagen i fråga om ansvar för vårdslöshet i sjötrafik och obehörigt avvikande från olycksplats (4 §) samt om befogenheten att utfärda lokala sjötrafik-föreskrifter (5 §), Sjötrafikkungörelsen är beslutad av regeringen ulan riksdagens hörande. Förordningen om tillstånd för brukande av svävare beslutades efler riksdagens hörande,

I lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik.

transporter och kommunikationer (bemyndigandelagen) (omtryckt Prop, 1985/86:85

1978:233, ändrad senast 1985: 18) bemyndigas regeringen bl, a. att meddela

föreskrifter som gäller sjötrafik. Av prop. 1975: 8 s. 74 f framgår att delta

bemyndigande inte innebar någon ändring i beslutanderätten i fråga om

ansvar för vårdslöshet i sjötrafik och obehörigt avvikande frän olycksplats

eller befogenheten atl utfärda lokala sjötrafikföreskrifter. I propositionen

erinras också om atl såväl sjöirafikförordningen som sjötrafikkungörelsen

innehåller straffbestämmelser med fängelse i straffskalan och att dessa

bestämmelser måste - i den mån fängelsepäföljden skall behållas - tas

upp i lag. Något förslag om delta var del emellertid inte möjligt att lägga

fram i den propositionen. I stället hänvisades lill all frågoma övervägdes

inom kommunikationsdepartementet.

2.1.1 Vissa bestämmelser i sjölagen (1891:35 s. 1)

Sjölagens fjärde kapitel, 58-70 §§, om fartygs befälhavare innehåller en rad bestämmelser om befälhavarens åligganden. I 59 § första stycket slås fast alt befälhavaren skall sörja för all fartyget framförs och handhas på sätt som är förenligt med gott sjömanskap. Han skall också enligt paragrafens andra stycke göra sig underrättad om de påbud och föreskrifter rörande sjöfarten, som gäller för de farvatten fartyget skall befara och på de orter del skall anlöpa. 1 62 § första och andra styckena anges vad befälhavaren är skyldig atl göra när fartyg eller personer råkar eller befinner sig i sjönöd. I paragrafens tredje stycke hänvisas till 223 § såvitt gäller befälhavarens skyldighet att lämna hjälp när fartyget stött samman med annat fartyg.

Sistnämnda paragraf har fält sin plats i sjölagens åttonde kapitel, 220-223 §§, om skada genom fartygs sammanstötning. Enligt 223 § åligger det befälhavare om fartyget stött samman med annat fartyg att lämna det andra fartyget och de ombordvarande där all behövlig och möjlig hjälp för räddning ur den genom sammanstötningen uppkomna faran, såvitt det kan ske ulan allvarlig fara för del egna fartyget och de ombordvarande. Befälhavaren skall därjämte för del andra fartygets befälhavare uppge namnet pä det egna fartyget och dess hemort samt den ort eller hamn varifrån del kommer och den dit det skall gä.

I sjölagens tolfte kapitel, 296-322 §§, ges bestämmelser om dagböcker, sjöförklaring och besiktning. I 299 § bemyndigas sjöfartsverket att meddela ytterligare föreskrifter om förande av dagbok.

I sjölagens trettonde kapitel, 323-335 §§, upptas ansvarsbestämmelser. Några bestämmelser med beteckningen 333-335 §§ har inte införts i lagen. I 324 § stadgas straff för vårdslöshet i sjötrafik. Brister den som fullgör uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss i gott sjömanskap lill förekommande av sjöolycka döms han till böter eller fängelse i högsl sex månader. Vid grovt brott är straffet fängelse i högst tvä år. I 325 § finns en bestämmelse om straff för onykterhet till sjöss. Om den som på fartyg fullgör uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss är så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel, att det måste antas, atl han inte på betryggande sätt kan utföra vad som därvid åligger

ti Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr85

honom, döms han således tUl böter eller fängelse i högst ett år. Enligt 326 § Prop, 1985/86:85

stadgas straff för befälhavare som överger sitt fartyg eller som inte fullgör

sina skyldigheter när fartyget är i sjönöd eller fara, 1 327 § stadgas böter

eller fängelse i högsl tvä är för den befälhavare som försummar vad som

åligger honom när annan är i sjönöd eller när fara hotar sjötrafiken eller när

fartyget stött samman med annat fartyg,

2.1.2 Sjötrafikförordningen (1962:150)

I sjötrafikförordningens inledande bestämmelser föreskrivs att den i London den 20 oktober 1972 avslutade konventionen om internationella regler lill förhindrande av kollisioner till sjöss (de internationella sjövägsreglerna), med de ändringar som beslutades av den Internationella Sjöfartsorganisationen (IMO) den 19 november 1981, skall med vissa tillägg och undantag tillämpas i fråga om trafik med fartyg och sjöflygplan inom Sveriges sjöterritorium. Detsamma skall - om det inte strider mot tillämplig lag i främmande stal - gälla trafik med svenskt fartyg eller sjöflygplan även utanför Sveriges sjöterritorium. 1 4—7 §§ finns kompletterande föreskrifter för Sveriges sjöterritorium och i 8—16 §§ för inre vatten. Därefter följer ansvarsbestämmelser i 17, 17 a och 18 §§,

Enligt 4 § första stycket gäller att man vid förande av fartyg eller vid dess förankring eller förtöjning skall iaktta den omsorg och varsamhet som till förekommande av sjöolycka betingas av omsiändigheterna. Den som bryter mot denna bestämmelse döms enhgt 17 § första styckel, om oakisamhelen inte är ringa, lill böter. 1 4 § andra stycket föreskrivs all den som med eller utan egen skuld haft del i uppkomsten av sjöolycka inte får, såvida inte tvingande skäl föreligger, avlägsna sig från olycksplatsen eller pä annat sätt undandra sig atl i mån av förmåga medverka lill de åtgärder som olyckan skäligen föranleder. Som exempel på sådana åtgärder anges omhändertagande av nödställd eller skadad person. Han fär inte heller undandra sig atl uppge namn och hemvist eller att lämna upplysningar om händelsen, I släUet för namn och hemvist får befälhavare pä fartyg som är infört i fartygsregistret uppge fartygets namn och hemort. Den som uppsåtligen underlåter att fullgöra skyldighet enligt 4 § andra slyckel döms enligt 17 S andra stycket till böter eller fängelse i högst sex månader.

Genom 5 § första styckel bemyndigas sjöfartsverket att meddela före
skrifter som är påkallade med hänsyn till sjösäkerheten vid förande av
fartyg. Enligt andra slyckel får länsstyrelsen efter samråd med sjöfartsver
ket meddela föreskrifter om fartbegränsning, förbud mot ankring eller
begränsning i rätten att utnyttja vattenområde för båtlävling, vattenskidåk
ning eller liknande sport. Länsstyrelsen får också enligt tredje stycket efler
samråd med sjöfartsverket meddela föreskrifter om andra begränsningar
eller andra förbud mot användning av vattenområde för trafik med fartyg
om åtgärden behövs från miljösynpunkt eller av andra säkerhetsskäl än
som anges i paragrafens första stycke eller för att skydda fiskodling eller
liknande företag och åtgärden inte gäller handelssjöfarten i allmän farled.
Länsstyrelsen får slutligen enligt fjärde stycket efter samråd med sjöfarts
verket meddela andra föreskrifter om begagnande av Sveriges sjölerrito- 'O

rium när föreskrifterna är av tillfällig art. Den som bryter mot föreskrift Prop. 1985/86:85 meddelad med stöd av 5 § döms enligt 17 S tredje stycket till penningböter. Enligt 5 § sjunde styckel får den myndighet som meddelar föreskrift enligt 5 § besluta alt sjövägmärke skall sättas upp och var detta skall ske. Sjöfartsverket svarar för att sjövägmärke sätts upp och underhålls. Kostnaden för sjövägmärken samt för anbringande och underhåll av märkena åvilar sjöfartsverket. Den myndighet som beslutat om föreskrift meddelad uteslutande i en kommuns eller enskilds intresse fär bestämma att avgift motsvarande kostnaderna för uppsättning och underhåll av sjövägmärken skall betalas av kommunen eller den enskilde.

2.1.3 SJötrafikkungörelsen (1962:267)

Kungörelsen inleds med allmänna bestämmelser i 1 - 14 §§. Därefter följer särskilda bestämmelser för krigsförhällanden m. m. i 15-20 §§. Ansvarsbestämmelser ges i 21 och 22 §§.

Kungörelsens allmänna bestämmelser omfattar bl. a, regler om prejning och viskering. I 11 § slås fast atl om fartyg prejas av fartyg eller luftfartyg som tillhör försvarsmakten, polisen, sjöfartsverket eller lullverkel eller prejas från land av militärt förband, polisman, lots eller tulltjänsteman sä är befälhavaren skyldig alt, om de nautiska förhållandena medger det, stoppa del eller lägga bi omedelbart eller om det behövs ankra. 1 paragrafen ges också detaljföreskrifler om vad befälhavaren skall iaktta om fartyget prejas. I 12 § första stycket stadgas alt farlygsbefälhavare är skyldig atl låta fartyget underkastas visilering av behörig civil eller militär myndighet. Därefter regleras bl. a. befälhavarens skyldigheter i samband med visilering av fartyget i de fyra efterföljande styckena.

Kungörelsens bestämmelser för krigsförhållanden m. m. inleds med ett stadgande i 15 § om att dessa bestämmelser skall tillämpas endast i den mån regeringen vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden förordnar om del.

I ansvarsbestämmelserna stadgas böter eller fängelse i högst sex månader för den som bryter mol bestämmelse i kungörelsen eller mot föreskrift som meddelats med stöd av sådan bestämmelse utom då del gäller brott mot en bestämmelse om skyldighet att ha nationaliteisfiaggan hissad. Brott mot denna bestämmelse kan bara medföra penningböter.

2.1.4 Förordningen (1966:159) om tillstånd för brukande av svävare

Enligt 1 § får luftkuddefarkosl (svävare) inte brukas inom riket ulan sär
skilt tillstånd. Sådant tillstånd meddelas enligt 2 § av regeringen eller
myndighei som regeringen bestämmer. Tillstånd skall förenas med de
villkor som fordras och begränsas all gälla viss tid. Åsidosätter innehava
ren av lillslåndel i väsentiig mån föreskrivna villkor får den myndighei som
meddelat tillståndet återkalla del. Enligt 3 § döms föraren av svävare, som
brukas utan tillstånd eller i strid mot villkor för tillståndet, till böter eller
fängelse i högst sex månader. Lika med föraren döms ägaren eller den som
är i hans ställe, om han inte iakttagit vad som ankommil pä honom för att
förekomma brottet. ''

2.1.5 Lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer

1 1 § första styckel 5-7 bemyndigas regeringen - såvitt gäller sjötrafik -att meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 eller 5 § regeringsformen, om föreskrifterna gäller rätt att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utländskt fartyg, trafikregler eller säkerhetsanordningar för sjötrafiken inom Sveriges sjöterritorium eller för sjötrafiken med svenska fartyg, sjöflygplan och svävare utanför Sveriges sjöterritorium eller skeppsmätning.

I paragrafens andra stycke andra meningen bemyndigas regeringen också atl besluta föreskrifter om avgifter för farledsverksamheten samt om avgifter för skeppsmätning och avgifter för tillstånd att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utländskt fartyg. Enligt 2 § får regeringen bl. a. överiåla ål förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter som avses il §.

Prop. 1985/86:85

2.2 Förslag till ändringar i sjölagen

Mitt förslag: Sjötrafikförordningens bestämmelser om ansvar för vårdslöshet i sjötrafik och för obehörigt avvikande från olycksplats inarbetas i sjölagen som redan innehåller bestämmelser om ansvar för sådana brott. Sjötrafikkungörelsens huvudregler om prejning och visilering överfiyttas till sjölagen. Det i sjötrafikkungörelsen intagna kapitlet om särskilda bestämmelser för krigsförhållanden m,m, ersätts av ett bemyndigande i sjölagen för regeringen att vid krig eUer därmed jämförbara förhållanden meddela sådana bestämmelser om trafiken till sjöss som är av betydelse för totalförsvaret. Slutligen ersätts ett bemyndigande i sjölagen för sjöfartsverket att meddela ytterligare föreskrifter om förande av dagbok av ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer all meddela sådana föreskrifter.

Skälen för mitt förslag: Förslagen är föranledda av alt sjötrafikförordningen och sjötrafikkungörelsen innehåller sirafftjestämmelser med fängelse i straffskalan och andra föreskrifter som avses i 8 kap. 3 § regeringsformen. Dessa regler bör nu tas upp i lag.

Innan bestämmelsen om ansvar för vårdslöshet i sjötrafik infördes i Prop. 1985/86:85 sjötrafikförordningen (prop. 1962:94 s. 13-15) var endast vårdslöshet som vållat sjöolycka straffbar enligt sjölagen. För att komma tillrätta med de Irafiksäkerhetsproblem som hade uppkommit med den ökade småbåtstrafiken ansågs det befogat att utvidga det straffbara området lill att gälla också vårdslöshet oaktat någon skada ej skett. Vid förordningens tillkomst pågick i sjölagskommiltén en revision av sjölagen. Kommittén uppgav att den hade för avsikt att föreslå en likartad utvidgning av bestämmelsen i sjölagen. Kommittén hade emellertid inget atl erinra mol att del föreslagna stadgandet infördes i sjötrafikförordningen men förutsatte atl stadgandets utformning framdeles skulle anpassas till nya regler i sjölagen.

När sjölagens bestämmelse om vårdslöshet i sjötrafik utvidgades lill att omfatta också vårdslöshet som inte föranlett sjöolycka diskuterades (prop. 1966:145, s.201 f) den nya bestämmelsens förhållande bl. a. till bestämmelsen om vårdslöshet i sjötrafik i sjöirafikförordningen. Departementschefen uttalade att den straffbara personkretsen var trängre enligt sjölagen. Enligt denna lag kunde endast den straffas som fullgjorde uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten tiU sjöss. Å andra sidan bestraffades enligt sjötrafikförordningen enbart rent navigatoriska förseelser. Oakisamhelen skulle således ha ådagalagts vid förande av fartyget eller vid dess förankring eller förtöjning. Det ansågs väl motiverat att för sjölagens ansvarsbestämmelse behålla ett vittgående tillämpningsområde. Om del straffbara området skulle gälla inte bara navigatoriska förseelser ulan också vårdslöshet vid utövandet av t. ex. maskin- eller radiotjänst var det emellertid enligt departementschefen befogat att begränsa regelns tillämpning till sådana personer som fullgjorde uppgifter av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss. Departementschefen konstaterade slutligen alt även efter ändringen av sjölagens ansvarsbestämmelse om vårdslöshet i sjötrafik ett visst utrymme således fanns kvar för sjölrafikförordningens bestämmelse i samma ämne. Även om skillnaden kunde antas vara i det närmaste praktiskt betydelselös var han inte då beredd atl förorda någon ändring i förordningen.

Vid den översyn av sjölrafikförordningens straffbestämmelser som sketl har det synts vara en naturlig utgångspunkt att undersöka om inte tiden nu är mogen för den redan tidigare aviserade tanken alt sammanföra de båda bestämmelserna i ett stadgande. Enligt min uppfattning är de båda bestämmelsernas tillämpningsområde så likartat atl det inte är motiverat alt ha två ansvarsbestämmelser för vårdslöshet i sjötrafik. En möjlighet är då alt ta upp bestämmelser om vårdslöshet i sjötrafik jämte andra sjötrafikbrotl i en särskild lag om trafikbrott tiU sjöss efter mönster frän vägtrafiklagstiftningen. Något skäl för en sådan parallell lagstiftningsteknik finns knappast. Förutsättningarna är också - sett ur lagstiflningssynpunkt - helt annorlunda. För sjörättens del finns sedan länge de viktigaste bestämmelserna inom olika områden samlade i sjölagen. Som framgått av min tidigare redogörelse innehåller sjölagen ett särskilt avsnitt med ansvarsbestämmelser. Alt med denna lagtekniska utgångspunkt tillskapa en ny lag synes onödigt och mest ägnat att försvära förståelsen av sjölagen och den sjölra-fikförordning som skall omarbetas. Del är därför alt föredra att arbeta in ansvarsbestämmelsen i 13 kap. sjölagen.

Den nya bestämmelsen bör omfatta personkretsen enligt sjötrafikförord- Prop. 1985/86:85 ningen. Detta uppnås genom alt den nuvarande begränsningen enligt sjölagen till personer som fullgör uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss tas bort. Den nya bestämmelsen bör avse även andra förseelser än rent navigatoriska. Sjölagens bestämning av det straffbara området bör därför behållas. Den som brister i gott sjömanskap lill förekommande av sjöolycka skall således kunna bestraffas. 1 prop. 1966: 145 framhölls alt uttrycket gott sjömanskap passade mindre väl för den enklare nöjessjöfarten då detta begrepp inte kunde förväntas ha trängt in i det allmänna medvetandet inom nöjessjöfarten. Det har emellertid nu gått nästan 20 år och med den utveckling av smäbåistrafiken som varit och den upplysnings-och utbildningsverksamhet som bedrivits menar jag att innebörden av gott sjömanskap är känd också inom nöjessjöfarten. Slraffbarheten bör emellertid - liksom enligt bestämmelsen i irafikbroltslagen - begränsas till fall dä oakisamhelen inte är ringa. Begränsningen kommer emellertid atl fä mindre praktisk betydelse i sjölagen. Redan förutsättningen att gärningsmannen skall ha brustit i gott sjömanskap innebär nämligen alt åtskilliga ej slraffvärda beteenden faller utanför det straffbara området. Straffskalan i sjölagen bör bibehållas. Delta innebär alt straffskalan bör vara böter eller fängelse i högsl sex månader och för grova brott fängelse i högsl två år.

Del förslag jag nu lagt fram innebär - åtminstone teoretiskt - en viss utvidgning av det straffbara området. Således kan framdeles personer som inte kan sägas fullgöra uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss komma att dömas för andra förseelser än rent navigatoriska. Utvidgningen torde emeUertid i praktiken bli närmast ulan betydelse. Det är en tämligen vid krets av personal som anses fullgöra Ijänst av väsentlig betydelse till sjöss. Hit räknas nämligen också l.ex. radiotelegrafister, maskinister, rorgängare och utkiksmän. Genom att det för straflbarhei krävs atl gärningsmannen skall ha brustit i gott sjömanskap faller vidare var och en som inte deltar i fartygets säkra framförande utanför den straffbara kretsen. Om emellertid undantagsvis en sjöman deltar i fartygels säkra framförande utan atl det kan sägas atl han på fartyget fullgör uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss är det enligt min mening fullt motiverat all straffbelägga även andra än rent navigatoriska förseelser som han gör sig skyldig till. En ytterligare begränsning utgör dä kravet på alt oakisamhelen inte fär vara ringa.

Jag vUl i delta sammanhang meddela att jag mot bakgmnd av den nordiska rättslikheten pä sjörättens område har samrått med företrädare för övriga nordiska länder.

Obehörigt avvikande från olycksplats

Även beträffande detta brott finns, som jag tidigare framhållk i avsnittet
gällande ordning, bestämmelser i såväl sjölagen som sjötrafikförordningen,
I båda fallen kan fängelse följa på brottet. Sjölagen har en strängare
straffskala. Om orsakerna till de dubbla straffbestämmelserna för detta
brott framgår följande av förarbetena, 14

Då bestämmelsen om ansvar för obehörigt avvikande från olycksplats Prop. 1985/86:85 infördes i sjötrafikförordningen konstaterade departementschefen (prop. 1970:89 s.9 O att bestämmelsen i sjölagen om skyldighet för befälhavare alt vid fartygssammanstötning lämna uppgifter om sitt fartyg i rättstillämpningen ansetts tillämplig på handelsfartyg men inte pä fritidsbåtar. Någon annan regel om åliggande för den som haft del i sjöolycka atl lämna identitetsuppgifter fanns inte i svensk lagstiftning. Därför borde kompletterande föreskrifter införas. Departementschefen ansåg att flera omständigheter talade för alt de kompletterande föreskrifterna togs upp i sjölagen. Av flera skäl borde emellertid inte sjölagens regler då ändras. Föreskriften borde därför - åtminstone tills vidare - ha sin plats i sjötrafikförordningen. Bestämmelsen utformades med utgångspunkt i vägtrafiklagstiftningens bestämmelse om obehörigt avvikande från trafikolycksplats. Denna lagstiftning stadgade - då liksom nu - inte bara skyldighet att lämna identitetsuppgifter utan även viss skyldighet att vidta åtgärder som olyckan skäligen föranleder. Departementschefen ansåg att sjölagens bestämmelser om att befälhavare vid sammanstötning mellan fartyg och vid fall som jämställs med sammanstötning skall lämna det andra fartyget och de ombordvarande där allt behövligt och möjligt bistånd var tillämpliga på alla slag av fartyg. Sjölagens regler gällde emellertid endasl i fråga om sammanstötningar och därmed jämställda fall. Det fanns därför, ansåg departementschefen, ändå behov av en föreskrift i sjöirafikförordningen om skyldighet att i mån av förmåga medverka till de åtgärder som en sjöolycka skäligen föranleder. Som sjöolycka är nämhgen atl betrakta inte bara sammanstötning mellan fartyg och därmed jämställda situationer utan också när ett fartyg på annat sätt skadar t. ex. person, sjömärke eller brygga. Frågan om samordning av de nordiska ländernas lagstiftning ansågs böra anstå. Vid det nordiska samrådet fick behandlas bl. a. frågan om nya bestämmelser borde inarbetas i de nordiska ländernas sjölagar.

Bestämmelsen i sjöirafikförordningen täcker i allt väsentligt sjölagens bestämmelser om ansvar för obehörigt avvikande från olycksplats. Det finns inte längre några skäl för att inte inarbeta förordningens bestämmelser i sjölagen. Som jag nyss nämnt har det vid det nordiska samråd som skett i förevarande lagstiftningsärende inte framförts någon erinran mot den nu förordade ordningen. Jag föreslär därför att förordningens bestämmelser efler vissa - i huvudsak redaktionella - ändringar överflyttas till sjölagen. Sjölagens nuvarande regler i ämnet kan dä upphävas. De båda nuvarande bestämmelserna har inte samma straffskala. Jag förordar all straffet för brott mol den nya paragrafen bestäms till böter eller fängelse i högst ett år. Den nya bestämmelsen har sin plats i 13 kap. sjölagen. Den bör placeras efter 325 § om ansvar för onyklerhet till sjöss. Jag förordar atl det samtidigt görs en mindre omformulering av sistnämnda paragraf för atl tydligare framhäva atl bestämmelsen avser också dem som framför fritidsbåtar. Nuvarande 326 § liksom efterföljande paragrafer bör numreras om. Härvid kan man delvis utnyttja kapitlets tre sista paragrafer som f n. inte upptar några bestämmelser.

Prejning och visilering Prop, 1985/86: 85

Jag har tidigare lämnat en kortfattad redogörelse för sjölrafikkungörelsens bestämmelser om prejning och visilering. Att motsätta sig prejning eller visilering är ofta att bedöma som ett tämligen allvarligt brott. Enligt min uppfattning bör därför fängelsestraff ingå i straffskalan även i fortsättningen. Föreskrifter om ansvar för brott mot bestämmelser om prejning och visilering måsle meddelas genom lag. Sådana ansvarsbestämmelser bör tas in i 13 kap, sjölagen. De kan lämpligen tas in i en ny paragraf 329 §. Även i fråga om den grundläggande bestämmelsen om skyldighet för befälhavare att underkasta sig prejning eller visilering på begäran av behörig civU eUer militär myndighet innebär regeringsformen ett krav på lagform. En sådan bestämmelse bör tas in i 4 kap. som en ny paragraf 59 a §. Kungörelsens närmare föreskrifter om åtgärder vid prejning och visilering har inte sin plats i sjölagen. Frågan är alltså inte uttömmande reglerad genom bestämmelsen i 59 a § första stycket sjölagen. Detta kan lämpligen markeras genom alt ett andra stycke förs in i paragrafen som en erinran om att regeringen eller den myndighet som regeringen besiämmer beslutar om erforderliga verkställighetsföreskrifter.

Särskilda bestämmelser för krig

SJötrafikkungörelsen innehåller ett anlal bestämmelser under rubriken Särskilda bestämmelser för krigsförhållanden m, m. Av den inledande bestämmelsen framgår all beslämmelserna äger lillämpning endasl i den män regeringen vid krig eller därmed jämförbara förhållanden förordnar därom, Atl bryta mol beslämmelserna kan medföra fängelsestraff

Fängelse bör alltjämt ingå i straffskalan. Bestämmelserna kräver därför lagform. Föreskrifterna kan tas in i någon existerande lag eller i en särskild ny lag. Det finns ingen nu gällande lag med vilken dessa bestämmelser har ett naturligt samband. Ett relativt omfattande regelsystem som endast skall tillämpas i händelse av krig eller vid krigsliknande förhållanden tynger också onödigt en författning med bestämmelser för fredslid. Atl nu förelägga riksdagen en lag som endast har bestämmelser för krig eller liknande krisförhållanden har också sina nackdelar. Föreskrifterna blir av nödvändighet delvis mycket detaljerade och kan allt eftersom förhållandena förändrar sig behöva överarbetas. Enligt 13 kap. 6 § regeringsformen är det för förhållanden som avses där emellertid möjligt för regeringen att i förordning meddela föreskrifter som tillhör det obligatoriska lagomrädel under förutsättning att riksdagen i lag bemyndigar regeringen härtill. Jag vill därför föreslå att ett sådanl bemyndigande ges regeringen i sjölagen såvitt gäller föreskrifter om trafiken lill sjöss. Eftersom etl sådant bemyndigande skall avse etl visst ämne och eftersom delegationen bör inskränkas lill vad som är oundgängligen erforderligt bör bemyndigandet begränsas till sädana föreskrifter om trafiken till sjöss som är av betydelse för totalförsvaret. Bemyndigandet bör placeras sist i 16 kap. som har rubriken Särskilda bestämmelser.

2,3 Förslag till ändringar i bemyndigandelagen m. m.

Mitt förslag: Regeringen fär ulan riksdagens medverkan besluta om befogenheten att utfärda lokala sjölrafikföreskrifter. Detta fordrar ingen författningsändring, I bemyndigandelagen införs ett bemyndigande för regeringen atl meddela föreskrifter om sjövägmärken. Slutligen överfiyttas bemyndigandet för regeringen i förordningen om tillstånd för brukande av svävare atl meddela sådant tillstånd till bemyndigandelagen.

Skälen för mitt förslag:

Befogenheten atl utfärda lokala sjölrafikföreskrifter

När riksdagen efler regeringsformens ikraftträdande bemyndigade regeringen alt meddela föreskrifter om bl, a, trafik, transporter och kommunikationer var utgångspunkten all regeringen skulle kunna fortsätta att besluta om föreskrifter i samma utsträckning som tidigare i den mån delta var möjligt enligt den nya regeringsformen. Det i I § första stycket 6 givna bemyndigandet för regeringen atl meddela föreskrifter om trafikregler eller säkerhetsanordningar för sjötrafiken omfattar även frågor om ansvar för vårdslöshet i sjötrafik och obehörigt avvikande från olycksplats samt frågor om befogenheten all utfärda lokala sjötrafikföreskrifter. Vid tillkomsten av sjötrafikförordningen hade emellertid dessa frågor anmälts för riksdagen (prop. 1962:94, 3LU 1962:33), Vid beredningen av bemyndigandelagen förutskickades en översyn av dessa regler. Del föreslogs därför inga förändringar i dessa begränsningar i regeringens möjligheter all besluta om ändringar i dessa avseenden.

Jag har nyss föreslagit alt sjötrafikförordningens regler om ansvar för vårdslöshet i sjötrafik och obehörigt avvikande från olycksplats skall inarbetas i sjölagen. Förslag i dessa frågor måste således även framgent underställas riksdagen. Då del gäller frågan om rätten att utfärda lokala sjötrafik-föreskrifter anser jag emellertid atl del är naturligt all det ankommer pä regeringen atl besluta härom. Någon ändring i bemyndigandelagen behöver inte vidtas eftersom - som jag förut framhållit - I § första slyckel 6 bemyndigar regeringen alt meddela föreskrifter om dessa gäller bl. a. trafikregler.

och var det skall sättas upp. Denna regel har regeringen kunnat besluta Prop. 1985/86: 85 med stöd av bemyndigandel i 1 § 6 bemyndigandelagen att meddela föreskrifter om trafikregler för sjöfarten inom Sveriges sjöterritorium.

1 förordningen sägs också atl sjöfartsverket svarar för att sjövägmärke sätts upp och underhälls. Kostnaden för uppsättande och underhåll åvilar sjöfartsverket. Verket fär emellertid - om föreskriften som har lett till att märket sätts upp har meddelats uteslutande i en kommuns eller enskilds intresse - bestämma alt en avgift som motsvarar kostnaderna fär tas ul av kommunen eller den enskilde.

I åtskilliga fall kan det finnas behov av sjövägmärken utan att de är motiverade av någon meddelad föreskrift. Det kan t. ex. röra sig om varningsmärken eller lokaliseringsmärken. Enligt min mening bör regeringen uttryckligen bemyndigas att meddela föreskrifter om sjövägmärken. Däri ligger då också en möjlighet att besluta om att annan än sjöfartsverket får sälla upp, underhälla eller bekosta sjövägmärken.

TiUstånd alt bruka svävare

Del bör slutligen i bemyndigandelagen ges ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om tillstånd alt bruka svävare. 1 den nu gällande förordningen (1966:159) om tillstånd för brukande av svävare, som antagits efter riksdagens hörande, krävs lillslånd av regeringen alt bruka svävare. Förordningen innehåller också ansvarsbestämmelser med fängelsepåföljd i straffskalan, Samma år som förordningen utfärdades tillsatte chefen för kommunikationsdepartementet en utredning för att utreda frågor rörande trafik med svävare, Svävarfartsutredningen lade 1972 fram betänkandet (SOU 1972:21) Svävarfartslag, Efter remissbehandling av betänkandet behandlades frågan av en arbetsgrupp med företrädare för kommunikationsdepartementet, justitiedepartementet, jordbmksdepartemenlel, sjöfartsverket och naturvårdsverket. Gruppen presenterade 1983 en promemoria med förslag till ny svävarfartsförordning (Ds K 1983:1), I promemorian, som har remissbehandlats, har regleringen begränsats till frågor om tillståndsprövning och om godkännande och kontroll av främst störte svävare. Tillståndsprövningen av svävartrafik i nationell trafik föreslås bli överförd till länsstyrelsen medan tillståndsprövningen för svävartrafik i internationell fart ligger kvar hos regeringen, Arbetsgmppen förordar alt regler för svävartrafik lämpligen bör ges i förordningsform. Detta gör det också enklare att ändra och komplettera bestämmelserna om utvecklingen ger anledning till det. För att regeringen skall få meddela vissa av de föreslagna föreskrifterna om bl, a, tillslåndsplikt krävs emellertid enligt regeringsformen bemyndigande i lag. Arbetsgruppen menar alt ett sådant bemyndigande har sin plats i bemyndigandelagen, Arbetsgmppen anser slutligen alt det kan ifrågasättas om inte redan de i dag i lagen givna bemyndigandena läcker även föreskrifter om lillsiåndstvång.

Jag delar arbetsgruppens uppfattning alt en ny författning om svävarfart
bör införas och atl detta lämpligen sker i förordningsform. Regeringen har i
bemyndigandelagen 1 § första stycket 5, 6 och 8-10 ett omfattande stöd
för en reglering av trafiken med svävare och dit hörande frågor. Då del '

gäller frågan om tillslåndsplikt för bruk av svävare anser jag emellertid inte att de bemyndiganden som jag nämnt läcker en föreskrift om tillstånd för bruk av svävare. En sådan föreskrift kan varken sägas vara en föreskrift om trafikregler för sjötrafiken eller om trafik på väg eller i terräng. Jag föreslår därför all ett bemyndigande för regeringen att utfärda föreskrifter om tillstånd atl bruka svävare tas in i 1 § första stycket bemyndigandelagen. Däri inbegrips då också regler om godkännande och kontroll av svävare. Med tanke på atl svävarfart innefattar trafik både till sjöss och lill lands bör bestämmelsen placeras efter övriga bemyndiganden som avser föreskrifter om sjö- och landlrafik som en ny punkt 13, Jag vill anmärka all påföljden för att bruka svävare utan tillstånd eller i strid mol i tillståndet föreskrivna villkor enligt min mening framdeles bör bestämmas lill böter. Arbetsgruppen har i sill förslag tagit med ansvarsbestämmelser för vårdslöshet och onykterhet i samband med svävarfart. De ändringar i sjölagen som jag nyss har föreslagit innebär all dessa ansvarsbestämmelser i huvudsak blir obehövliga. De straffvärda beteenden som inte täcks av de av mig föreslagna reglerna i sjölagen bör inte föranleda annan påföljd än böter och kan därför las in i en ny svävarfartsförordning.

Prop, 1985/86:85

Skälen för mitt förslag: Vissa av bestämmelserna i dessa författningar överförs enligt förslagel till sjölagen eller bemyndigandelagen på grund av regeringsformens krav på lagform, 1 samband härmed skall resterande bestämmelser i den mån de alltjämt skall gälla tas upp i nya förordningar om sjötrafik och svävarfart eller i något fall i förordningen (1982:569) om lolsning m, m. De bestämmelser som endast skall tiUämpas vid krig eller jämförbara förhållanden las upp i en särskild författning. De gamla författningarna skall således upphävas. Vissa bestämmelser i sjötrafikförordningen och förordningen om tillstånd för brukande av svävare bör upphävas genom lag, eftersom de ulgör sädana föreskrifter som avses i 8 kap, 3 § regeringsformen. En möjlighet vore att upphäva sjötrafikförordningen i omedelbar anslutning lill ikraftträdandebestämmelserna till lagen om ändring i sjölagen. Sä borde då också ske med SJötrafikkungörelsen då några av kungörelsens bestämmelser ersätts av regler i sjölagen. Mot delta tillvägagångssätt talar emellertid alt de nya beslämmelserna i sjölagen endasl delvis ersätter SJötrafikkungörelsen och sjötrafikförordningen. Härtill kommer alt förordningen om tillstånd för brukande av svävare inte kan upphävas i anslutning till ändringen av bemyndigandelagen. Dessa författningar rör inte samma ämne. Denna förordning måste därför upphävas i en särskild lag. Jag har därför stannat för att föreslå att samtliga dessa tre författningar upphävs i en särskild lag.

3 Upprättade lagförslag Prop. 1985/86:85

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom kommunikationsdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1),

2. lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer,

3. lag om upphävande av vissa författningar om sjötrafik.
Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.

4 Hemställan

Jag hemställer alt lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.

5 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Lagrådet Prop. 1985/86:85

Utdrag ur protokoll vid sammanträde den 4 oktober 1985

Närvarande: justitierådet Knutsson, f d. justitierådet Sterzel, regeringsrådet Tottie,

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1985 har regeringen på hemstäUan av statsrådet R, Carlsson beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag liU

1, lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s, 1),

2, lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande atl meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer,

3, lag om upphävande av vissa författningar om sjötrafik.
Förslagen har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Åsa Kast
man Heuman,

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i sjölagen

62§,223§och326§

De nuvarande reglerna i 223 § ger tydligare uttryck än den föreslagna 326 § åt principen att fartygsbefälhavare har en långtgående skyldighet alt vidla räddningsålgärder efter kollision med etl annat fartyg och i därmed jämställda situationer. Betydelsen av denna princip gör det beklagligt, om 223 § måste hek avskaffas och ersättas med endast ett straffstadgande för avvikande från olycksplats. Del är också atl märka all bestämmelsema i förstnämnda paragraf och den därtill knutna straffbestämmelsen i nuvarande 327 § motsvarar vad som föreskrivs i en av Sverige ratificerad internationell konvention rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om fartygs sammanstötning (NJA II 1913 s. 191 ff). Det remitterade förslaget är däremot inte helt förenligt med konventionen.

Mot den angivna bakgrunden skulle lagrådet se fördelar i alt behålla 223 § med den därtill knutna straffsanktionen samt hänvisningen till 223 § i 62 §, Det är främst laglekniska svårigheter som har motiverat remissens förslag. Svårigheterna kan i och för sig vitsordas, men de behöver enligt lagrådels mening inte ses som oöverstigliga. Förslagsvis kan 327 § lämnas oförändrad och de från sjöirafikförordningen hämtade reglerna om obehörigt avvikande frän sjöolycksplats placeras i en ny 328 §. Dessa regler kommer - i likhet med vad som nu gäller - i huvudsak atl bli tillämpliga dels generellt vid andra sjöolyckor än farlygssammanslötningar dels, vid sammanstötningar, på andra personer än fartygens befälhavare och, såvitt rör skyldigheten alt lämna identitetsuppgifter, på befälhavare på fritidsbålar. Paragrafen kan, efter vissa redaktionella jämkningar, ges följande lydelse:

"Om någon som med eller ulan skuld haft del i uppkomsten av sjö
olycka, genom all lämna olycksplatsen utan tvingande skäl eller på annat
sätt, undandrar sig all vidta de åtgärder som skäligen kan krävas av honom
eller om han undandrar sig alt uppge namn och hemvist eller lämna 21

upplysningar om händelsen, döms han. om inte gärningen är belagd med Prop, 1985/86: 85 straff i 327 §, till böter eller fängelse i högst ett är. Befälhavare på fartyg som är infört i fartygsregister får i stället för sitt namn och hemvist uppge fartygets namn och hemort," Godtas detta förslag får nuvarande 326 § behålla sin plats i lagen.

377 §

Förslaget åsyftar att regeringen även framdeles skall kunna meddela sådana bestämmelser för krigsförhållanden, som f n. finns i sjötrafikkungörelsen, fastän fängelse skall ingå i straffskalan. Mot detta finns ingen erinran. Den föreslagna lagtexten ger emellertid intrycket, alt regeringen utan ett särskilt bemyndigande skulle sakna befogenhet att meddela föreskrifter och atl den befogenhet som ges inte kan las i anspråk förrän utomordentliga förhållanden har inträtt. Detta är fel och uppenbarligen inte heller avsett i remissen. Redan bemyndigandelagen ger regeringen den erforderliga normgivningskompetensen utom i fråga om fängelsepåföljd för överträdelser. Del är enligt lagrådets mening riktigast att ta sikte direkt på den brist som skall botas genom alt införa ett blankettslraffsladgande. Ett sådant har sin naturliga plats i bemyndigandelagen. Enligt 8 kap. 7§ andra stycket regeringsformen kan riksdagen i lag. som innehåller bemyndigande med stöd av första stycket, föreskriva även annan påföljd än böter för överträdelse av föreskrift som regeringen meddelar med stöd av bemyndigandel. Lagrådet föreslår sålunda atl den föreslagna 377 § och rubriken närmast före denna paragraf utgår samt atl bemyndigandelagen tillförs en ny 3 § av följande lydelse,

"Den som överträder föreskrift, som regeringen har meddelat med stöd av I § första slyckel 5 eller 6 all gälla då riket är i krig eller krigsfara eller det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig, döms till böter eller fängelse i högsl sex månader,"

Förslaget till lag om ändring i lagen med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer

Som har angetts under 377 § sjölagen föreslår lagrådet att i bemyndigandelagen införs en ny 3 § av där angiven lydelse.

Förslaget till lag om upphävande av vissa författningar om sjötrafik

Förslagel lämnas utan erinran.

Kommunikationsdepartementet """p- '98-'>/86:85

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 november 1985

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I, Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Hulterström

Proposition med förslag till ändringar i sjölagen (1891:35s. 1), m.m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande' över förslag till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s, 1), m,m. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

2 Förslaget till lag om ändring i sjölagen

62§,223§och326§

Lagrådet har i sill yttrande aktualiserat 1910 års konvention rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fräga om fartygs sammanstötning. Jag vill därför först redogöra för tillkomsten av beslämmelserna i nuvarande 223 §, Dessa infördes i svensk lagstiftning redan år 1874 (prop, 6, LU 6, rskr 20) efter engelsk förebild. Härigenom fastslogs principen om fartygsbefälhavares långtgående skyldighet atl vidla räddningsålgärder efler sammanstötning med annat fartyg liksom hans skyldighet alt lämna vissa uppgifter om fartyget och dess färdväg. Bestämmelserna var straffsanktionerade, 1910 års konvention innehöll i stort sett samma bestämmelser i dessa avseenden. När Sverige ratificerade konventionen krävdes således endast en ändring såvitt gällde graden av den fara som skulle föreligga för det egna fartyget och de ombordvarande för atl befälhavaren skulle kunna underlåta att vidta de föreskrivna åtgärderna. Vidare infördes på grund av konventionens bestämmelser en bestämmelse om att vad som gällde vid sammanstötning enligt sjölagen också skulle gälla vid andra jämställda situationer.

Jag delar lagrådets uppfattning att den föreslagna ansvarsbestämmelsen i 326 § inte lika tydligt som nuvarande regel i 223 § ger uttryck åt principen

Beslut om lagrädsremiss fattat vid regeringssammanträde den 12 september 1985. 23

om fartygsbefälhavares långtgående skyldighet att vidta räddningsål- Prop. 1985/86:85 gärder. Vad lagrådet påpekat är främst en följd av att det från lagieknisk synpunkt har ansetts lämpligare att föra samman sjölagens och sjötrafikförordningens bestämmelser om obehörigt avvikande från olycksplats till en regel upptagen i sjölagen. En sådan bestämmelse kommer då — liksom den nuvarande bestämmelsen i sjötrafikförordningen - att bli tillämplig på även andra sjöolyckor än sammanstötningar mellan fartyg och därmed jämställda situationer. Vidare har också andra än fartygsbefälhavare skyldighet att vidta åtgärder i samband med sjöolycka. Att i en och samma bestämmelse slå fast vad fartygsbefälhavare och andra har att iaktta i samband med olika slag av sjöolyckor medför nödvändigtvis alt man måsle välja mera allmänt hållna formuleringar. Principen om fartygsbefälhavares långtgående skyldighet att vidta räddningsåtgärder kvarstår emellertid oförändrad efter den föreslagna ändringen. Atl denna princip inte lika pregnant kommer till uttryck i den föreslagna bestämmelsen är emellertid enligt min uppfattning en betydligt mindre olägenhet än all som lagrådet föreslagit ha två ansvarsbestämmelser om obehörigt avvikande från olycksplats. Alt i samma lag ha tvä straffstadganden, vars gärningsbeskrivningar delvis täcker varandra, är nämligen enligt min uppfattning inte någon tillfredsställande lagstiftningsteknik.

Lagrådet har vidare påpekat att den föreslagna lydelsen av 326 § sjölagen inte är helt förenlig med 1910 års konvention rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om fartygs sammanstötning. Med anledning härav har jag vidtagit vissa ändringar i denna paragraf Härefter ansluter bestämmelserna i 326 § i det närmaste helt till konventionen. Enligt den föreslagna 326 § blir emellertid enbart fartygsbefälhavare på fartyg som är införi i fariygsregisirel skyldig alt lämna uppgifter om fartyget och dess färdväg, 1 konvenlionstexten görs ingen uttrycklig begränsning till registrerade fartyg. Konventionens bestämmelser (artikel 8), vilka i svensk lagstiftning finns upptagna i 223 § sjölagen, har emellertid i rättstillämpningen endast ansetts gälla handelsfartyg. Även om det således föreligger en mindre avvikelse från konventionens ordalydelse uppfylls alltjämt konventionens syfte genom den föreslagna regeln. Befälhavare pä icke registrerade fartyg skall enligt den föreslagna 326 § - liksom enligt nu gällande bestämmelser i sjöirafikförordningen - uppge namn och hemvist.

Jag vidhåller således förslaget att 223 § bör upphävas och all de ändringar som delta medför i nuvarande 62 och 327 §§ skall genomföras samt alt den nu föreslagna 326 § skall införas i sjölagen.

377 §

Lagrådet har föreslagit en annan lagteknisk lösning - nämligen att införa ett blankettslraffsladgande — för atl regeringen även framgent skall kunna meddela sådana bestämmelser för krigsförhållanden, som f n. finns i SJötrafikkungörelsen, fastän fängelse skall ingå i straffskalan. Jag biträder vad lagrådet föreslagit.

Yttrande över lagförslaget i dessa delar har inte inhämtats frän lagrådet, Prop, 1985/86: 85 Dessa ändringar är nämligen av sådan beskaffenhet att lagrådels hörande skuUe sakna betydelse. Jag har då del gäUer sistnämnda följdändringar samrått med chefen för justitiedepartementet.

Slutligen har även vissa redaktionella ändringar gjorts i del lill lagrådet remitterade lagförslaget.

3 Förslaget till lag om ändring i lagen med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer

Jag godtar lagrådels förslag att införa en ny 3 § och hänvisar lill vad jag nyss sagt beträffande 377 § sjölagen.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslär riksdagen atl

dels godkänna att regeringen framdeles ulan riksdagens medverkan får besluta om befogenheten atl utfärda lokala sjötrafikföreskrifter, dels anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar, dels anta övriga till detta protokoll fogade förslag tUl ändringar i sjölagen.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular att genom proposition föreslå riksdagen all anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Bilaga Prop. 1985/86:85

De remitterade lagförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)

Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1891: 35 s, 1)'

dels alt 223 § skall upphöra all gälla,

dels att nuvarande 326, 327 och 328-332 §§ skall betecknas 327, 328 respektive 330-334 §§,

dels att 62, 299, 324, 325 och nya 328 §§ skall ha följande lydelse,

dels alt i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 59 a, 326, 329 och 377 §§, samt närmast före 377 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

59 a § På order av behörig civU eller militär myndighet är befälhavaren skyldig att låta fartyget underkastas prejning eller visilering.

Regeringen eller den myndighei som regeringen besiämmer utfärdar föreskrifter om vad befälhavaren har atl iaktta vid prejning eller visilering.

62 §

Råkar fartyget i sjönöd, är befälhavaren skyldig alt göra allt som står i hans makt för att rädda de ombordvarande samt bevara fartyg och last. Han skall, i den mån det är möjligt, sörja för atl dagböcker och andra skeppshandlingar föras i säkerhet saml föranstalta om bärgning av fartyg och gods. Så länge rimlig utsikt finnes atl fartyget kan räddas, får befälhavaren ej övergiva del utan alt hans liv är i allvarlig fara.

Anträffar befälhavaren någon i sjönöd, är han skyldig att lämna all hjälp som är möjlig och behövlig för att rädda den nödställde, såvitt del kan ske ulan allvarlig fara för det egna fartyget eller de ombordvarande. Får befälhavaren i annat fall kännedom om atl någon är i sjönöd eller får han kunskap om fara som hotar sjötrafiken, är han under förutsättning som nyss angivits skyldig att vidtaga åtgärder för att rädda den nödställde eller avvärja faran i enlighet med föreskrifter som regeringen meddelat för sådana fall.

Bestämmelser om skyldighet för befälhavaren alt lämna hjälp, när järlyget stött samman med annat fartyg, meddelas i 223 §.

' Lagen omtryckt 1985: 176. 26

Är den som på fartyg fullgör uppgift av väsentiig betydelse för säkerheten till sjöss så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel, all det måste antagas, atl han icke på betryggande sätt kan ulföra vad som därvid åligger honom, dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

327 § Försummar befälhavare vad som åligger honom enligt 62 § andra stycket när annan är i sjönöd eller när fara hotar sjötrafiken eller enUgt 223 § när fartyget stött samman med annat fartyg, dömes till böter eller fängelse i högst två år.

Är den som framför fartyg eller eljest på fartyg fullgör uppgift av väsentiig betydelse för säkerheten till sjöss så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel, att det måste antagas, att han inte på etl betryggande sätt kan utföra vad som därvid åligger honom, döms till böter eller fängelse i högst ett är.

326 § Om den som med eller ulan skuld haft del i uppkomsten av .sjöolycka, genom alt utan tvingande skäl avlägsna sig från olycksplatsen eller på annat sätt, undandrar sig all i mån av förmåga medverka lill de åtgärder, som olyckan skäligen bör föranleda, döms till böter eller fängelse i högsl etl år. Delsamma gäller den som undandrar sig att uppge namn och hemvist eller, för befälhavare på fartyg som är infört i fartygsregister, fartygets namn och hemort, eUer lämna upplysningar om händelsen.

328 § Försummar befälhavaren vad som åligger honom enligt 62 § andra stycket när annan är i sjönöd eller när fara hotar sjötrafiken, döms lill böter eller fängelse i högsl tvä

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 85

329 § Försummar befälhavaren vad som enligt 59 a § eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av 59 a § åligger honom vid prejning eller visilering, döms lill böter eller fängelse i högsl sex månader.

Bemyndigande

377 § Är riket i krig eller krigsfara eller råder sådana utomordenlliga förhållanden som är föranledda av krig eUer av krigsfara vari riket har befunnit sig, får regeringen meddela sådana bestämmelser om trafiken till sjöss som är av betydelse för totalförsvaret.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer

Härigenom föreskrivs all 1 § lagen (1975:88) med bemyndigande all meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer' skall ha följande lydelse.

Regeringen bemyndigas atl meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 eller 5 § regeringsformen, om föreskrifterna gäller

1, befordran i spårbunden trafik som är avsedd för allmänheten,

2, sådan befordran i vägtrafik som ombesöqes av järnvägsföretag till komplettering av eller som ersättning för järnvägsbefordran som avses under 1,

3, säkerheten i spårbunden trafik eller ordningens upprätthållande i
samband med sådan trafik,

4, postbefordran eller telekommunikationer,

5, rätt alt driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utiändskl fartyg,

' Lagen omtryckt 1978:233,

-Senaste lydelse 1985:18, 28

6, trafikregler, sjövägmärken eller säkerhetsanordningar för sjötrafiken inom Sveriges sjöterritorium eller för sjötrafiken med svenska fartyg, sjöflygplan och svävare utanför Sveriges sjöterritorium.

6, trafikregler eller säkerhetsanordningar för sjötrafiken inom Sveriges sjöterritorium eller för sjötrafiken med svenska fartyg, sjöflygplan och svävare utanför Sveriges sjöterritorium,

7, skeppsmätning,

8, trafik på väg eUer i terräng,

9, fordons beskaffenhet och utrustning,

10, registrering eller annan kontroll av fordon,

11, skyldighet för kommunerna atl tillhandahålla föreskrifter och andra
uppgifter som rör förhållandena i trafiken.

12. riksfärdtjänst.

Regeringen bemyndigas atl meddela föreskrifter om avgifter för granskning eller kontroll enligt bestämmelse som avses i första styckel 3, 9 eller 10. Regeringen bemyndigas också atl besluta föreskrifter om avgifter för farledsverksamheten samt om avgifter för skeppsmätning och avgifter för tillstånd enhgt första stycket 5.

12. riksfärdtjänst,

13. tiUstånd att bruka svävare.

Regeringen bemyndigas atl meddela föreskrifter om avgifter för granskning eller kontroll enligt bestämmelse som avses i första styckel 3, 9 10 eller 13. Regeringen bemyndigas också att besluta före-skrtfler om avgifter för farledsverk-samhelen samt om avgifter för skeppsmätning och avgifter för tiUstånd enligt första stycket 5,

Innehåll Prop. 1985/86:85

Propositionen .................................................................. .... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ .... 1

Propositionens lagförslag ............................................... .... 2

1 Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s, I) .................... 2

2 Lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande alt meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer ................................ .... 6

3 Lag om upphävande av vissa författningar om sjötrafik 7

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1985 8

1 Inledning ....................................................................... .... 8

2 Motivering .................................................................... .... 8

2.1 Gällande ordning i huvuddrag ................................ 8

2.1.1 Vissa bestämmelser i sjölagen (1891:35 s, 1) ....... 9

2.1.2 Sjötrafikförordningen (1962:150) ................... ... 10

2.1.3 Sjölrafikkungördsen (1962:267) ...................... 11

2.1.4 Förordningen (1966:159) om tillstånd för brukande av svävare 11

2.1.5 Lagen (1975:88) med bemyndigande alt meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer ,., 12

2.2 Förslag lUI ändringar i sjölagen .............................. 12

2.3 Förslag lill ändringar i bemyndigandelagen m, m....... 17

2.4 Förslag till lag om upphävande av vissa författningar om sjötrafik 19

3 Upprättade lagförslag..................................................... 20

4 Hemställan ................................................................... 20

5 Beslul ........................................................................... 20

Utdrag ur lagrådets protokoll vid sammanträde den 4 oktober 1985 , 21

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 november 1985 23

1 Anmälan av lagrådsytlrande ........................................ 23

2 Förslaget till lag om ändring i sjölagen ........................ 23

3 Förslagel lill lag om ändring i lagen med bemyndigande atl meddela föreskrifter som trafik, transporter och kommunikationer ............................... ... 25

4 Hemställan ................................................................... 25

5 Beslut .......................................................................... 25

BUaga De remitterade lagförslagen ............................... 26

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 30