Prop. 1985/86:7 Propositionens lagförslag 1 Förslag till Lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 46 § I mom. lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

46S
I mom.(l) Revisorer skall vara 1 mom. Revisorer skall vara

svenska medborgare och bosalla i svenska medborgare och bosatta i
Sverige, om inte regeringen eller Sverige, om inte regeringen eller
den myndighet som regeringen be- den myndighet som regeringen be
stämmer tillåter annat för särskilt stämmer tillåter annal för särskilt
fall. Den som är omyndig eller i fall. Den som är auktoriserad eller
konkurs kan inte vara revisor, godkänd revi.sor enligt förordning-
Revisorer skall ha den insikt i och en (1973:221) om auktorisalion och
erfarenhet av redovisning och eko- godkännande av revisorer behöver
nomiska förhållanden som med dock inte vara svensk medborgare.
hänsyn till arten och omfånget av Den som är omyndig eller i konkurs
föreningens verksamhet fordras för kan inte vara revisor. Revisorer
fullgörande av uppdraget. skall ha den insikt i och ertärenhet

av redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn till ar-len och omfånget av föreningens verksamhet fordras för fullgörande av uppdraget.

Till revisorer kan även utses auktoriserade eller godkända revisionsbolag. Vid tillämpning av bestämmelserna om revision likställs auktoriserade revisionsbolag med auktoriserade revisorer och godkända revisionsbolag med godkända revisorer, Elt bolag som utses till revisor skall till föreningens styrelse anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen, I ett auktoriserat revisionsbolag skall den huvudansvarige vara auktoriserad revisor och i ett godkänt revisionsbolag skall han vara auktoriserad eller godkänd revisor.

Bestämmelserna i tredje och fjärde styckena saml 53 § tillämpas på den huvudansvarige. Om ett revisionsbolag har utsetts till revisor, skall ersättningsskyldighet som kan uppkomma vid fullgörande av revisionsuppdraget åligga revisionsbolaget och den huvudansvarige.

Den kan inte vara revisor som

1. är ledamot av styrelsen i föreningen eller dess doltert"öreiag eller biträder vid föreningens bokföring eller medelsförvallning eller föreningens kontroll däröver,

2. är anställd hos eller eljest intar en underordnad eller beroende ställning till föreningen eller någon som avses under 1 eller är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder föreningen vid grundbokföringen eller medelsförvaltnmgen eller föreningens kontroll däröver,

3. är gift med eller sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till person som avses under I eller är besvågrad med sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller

2 (1) Senaste lydelse 1980: 1105,

Prop. 198.5/86:7

2 Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385)

Härigenom föreskrivs alt 10 kap. 2S aktiebolagslagen (1975: 1385) skall ha följ;inde lydelse.

Niivaramle lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. 2vi(l)

Re\ isor skall vara svensk med-boiuarc och bosall i Sverige, om ej regciingcn eller myndighet som regeringen bestämmer för särskilt fall tillåicr annat. Den som är omyndig eller i konkurs kan ej vara revisor.

Revisor skall vara svensk medborgare och bosatt i Sverige, om ej regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer för särskilt fall tillåter annat. Den som är aukiori-serad eller godkänd revisor enligl förordningen (1973:221) om auktorisalion och godkännande av revisorer behöver dock inte vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller i konkurs kan ej vara revisor.

Revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhållanden, som med hänsyn till arten och omfånget av bolagets verksamhet fordras för uppdragets fullgörande.

Till revisor kan även utses auktoriserat eller godkänt revisionsbolag. Vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel likställs auktoriserat revisionsbolag med auktoriserad revisor och godkänt revisionsbolag med godkänd revisor. Bolag som ulses till revisor skall till styrelsen för det bolag som revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. Den huvudansvarige skall i auktoriserat revisionsbolag vara auktoriserad revisor och i godkänt revisionsbolag auktoriserad eller godkänd revisor. Bestämmelserna i 4, 12 och 15 §S tillämpas pä den huvudansvarige.

Till revisor i dotterförelag bör. om det kan ske. utses minst en av moderbolagets revisorer.

3 Förslag till Prop. 1985/86:7

Lag om ändring i lagen (1980: 1103) om årsredovisning m. m. i vissa företag

Härigenom föreskrivs all 4kap. 2S lagen (1980:1103) om årsredovisning m. m. i vissa företag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

2S
Revisorer skall vara svenska Revisorer skall vara svenska

medborgare och bosatta i Sverige, medborgare och bosatta i Sverige,
om inte regeringen eller den myn- om inlc regeringen eller den myn
dighet som regeringen bestämmer dighel som regeringen bestämmer
tillåter annat för särskill fall. Den tillåter annat för särskilt fall. Den
som är omyndig eller i konkurs kan som är auktoriserad eller godkänd
inte vara revisor. revisor enligt förordningen

(1973:221) om auktorisalion och godkännande av revisorer behöver dock inte vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller i konkurs kan inte vara revisor.

Revisorer skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av den årsredovisningsskyldiges verksamhet behövs för fullgörandet av uppdraget.

Till revisorer kan även utses auktoriserade eller godkända revisionsbolag. Vid tillämpningen av bestämmelserna i detla kapitel likställs auktoriserade revisionsbolag med auktoriserade revisorer och godkända revisionsbolag med godkända revisorer. Ett bolag som utses till revisor skall lill den årsredovisningsskyldige anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen, I elt auktoriserat revisionsbolag skall den huvudansvarige vara auktoriserad revisor; i ell godkänt revisionsbolag skall han vara auktoriserad eller godkänd revisor. Bestämmelserna i 4S tillämpas på den huvudansvarige.

Till revisor i etl dotterföretag bör utses minst en av moderförelagets revisorer, om det kan ske.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986,

Prop. 1985/86:7 4 Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 19kap. 8§ föräldrabalken (I) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I9kap.
8§
Överförmyndare, ledamot i över- Överförmyndare, ledamot i över-

förmyndarnämnd och ersättare sko- förmyndarnämnd och ersättare
la vara myndiga svenska medbor- skall ha rösträtt vid val av kom-
gare och kyrkobokförda i kom- munfullmäktige och vara kyrko-
munen öch få ej vara i konkurstill- bokförda i kommunen och får ej
stånd, vara i konkurstillstånd.

Lagfaren tjänsteman vid tingsrätt får ej vara överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd eller ersättare inom domsagan, om ej regeringen för särskilt fall meddelat tillstånd därtill.

Ej må annan avsäga sig uppdrag all vara överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd eller ersättare än den som under de tre senasl förflutna åren fullgjort sådant uppdrag, den som uppnått sextio års ålder eller den som eljest uppgiver förhinder, vilket godkännes av kommunfullmäktige.

.Denna lag träder i kraft den I januari 1986,

(I) Balken omtryckt 1983:48.'!,

är uppdraget förfallet.

Föreslagen lydelse

;ip.

Valbar lill ledamot eller ersättare i övervakningsnämnd är den som har rösträtt vid val av kommunfullmäktige, som är kyrkobokförd inom nämndens verksamhetsområde och som ej fyllt eller under mandatperioden fyller sjuttio är. Lagfaren domare, åklagare, polisman, kriminalvårdstjänsteman eller advokat eller den som eljest har till yrke atl föra andras talan inför rätta får ej väljas till ledamot eller ersättare. Övervakningsnämnden prövar självmant den valdes behörighet.

Nuvarande Ivdelse

37 k;

3S( Valbar till ledamot eller ersättare i övervakningsnämnd är myndig svensk medborgare, som är kyrko-bokförd inom nämndens verksamhetsområde och som ej fyllt eller under mandatperioden fyller sjuttio år. Lagfaren domare, åklagare, polisman, kriminalvårdstjänsteman eller advokat eller den som eljest har till yrke att föra andras talan inför rätta får ej väljas till ledamot eller ersättare. Övervakningsnämnden prövar självmant den valdes behörighet.

Upphör en ledamot att vara valbar,

Prop. 1985/86:7 6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946:817) om bevisupptagning vid utländsk domstol

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1946:817) om bevisupptagning vid utländsk domstol

dels att i 3 § ordel "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§(1)
Enskild part som begärt bevis-   Enskild part som begärt bevis
upptagning eller som eljest enligl upptagning eller som eljest enligt
lag har att utgiva kostnaden därför           lag har att utgiva kostnaden därför
åligge att inom tid som honom av åligge att inom tid som honom av
rätten förelägges antingen till rätten        rätten förelägges antingen till rätten
avlämna skriftlig förbindelse av två           avlämna skriftlig förbindelse av två
vederhäftiga, inom riket bosatta    vederhäftiga, inom riket bosatta
.svenska medborgare, vilka en för personer, vilka en för båda och
båda och båda för en borga såsom           båda för en borga såsom för egen
för egen skuld för den kostnad åt- skuld för den kostnad åtgärden kan
gärden kan medföra, eller ock er- medföra, eller ock erlägga det be
lägga det belopp vartill rätten finner         lopp vartill rätten finner kostnaden
kostnaden kunna skäligen beräk- kunna skäligen beräknas. Försum-
nas. Försummas del och har bevis-           mas del och har bevisupptagningen
upptagningen begärts av part, vare          begärts av part, vare frågan därom
frågan därom förfallen.               förfallen.

Vad nu sagts skall ej äga tillämpning, då kostnad för bevisupptagning skall utgivas av kronan säsom part eller på grund av parlen tillkommande räUshjälp enligt räUshjälpslagen (1972:429) skall utgå av allmänna medel.

Denna lag träder i kraft den I januari 1986.

(1) Senaste lydelse 1973: 122.

Förvärvslillständ behövs inte

1. för förvärv genom bodelning, arv eller testamente,

2. för förvärv genom fusion enligt 14 kap. 8§ aktiebolagslagen
(1975: 1385).

3. för förvärv genom inrop på exekutiv auktion,

4. om förvärvaren är gift med en
svensk medborgare,

4. om förvärvaren är gift med överlätaren och inte heller om förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensaml, någon av dem är överlåtarens avkomling, allt under förulsältning atl överiåtaren inte är skyldig att avyttra egendomen enligt 3 kap. 1 § eller enligl 6§ lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. eller 16§ jordförvärvslagen (1979:230).

5. om förvärvaren är gift med
överlåtaren och inte heller om för
värvaren eller, när makar förvärvar

gemensaml, nägon av dem är öyer-låtarens avkomling, allt under förutsättning alt överiåtaren inte är skyldig atl avyttra egendomen enligt 3 kap. 1 § eller enligl 6§ lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. eller 16§ jordförvärvslagen (1979:230).

10§

Arbetsmarknadsdepartementet Prop. 1985/86:7

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 27 juni 1985

Närvarande: statsråden I. Carlsson, ordförande, Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Boström, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Holmberg, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Gradin

Proposition om utlänningars rättsliga ställning

1 Inledning

Diskrimineringsutredningen har i delbetänkandet (Ds A 1984:6) Om utlänningars rättsliga ställning redovisat en genomgång av lagar och andra författningar på ett antal områden och beträffande dessa författningar klargjort i vilka fall olika regler gäller för den som har hemvist i Sverige beroende på om han eller hon är svensk eller utländsk medborgare. Genomgången omfattade inte de grundläggande fri- och räitigheter som regleras i regeringsformen och inte heller medborgarskapslagstiftningen, utlänningslagen, reglerna om rösträtt vid kommunala och landstingskommunala val eller reglerna om skydds- och kontrollområden, eftersom dessa beslämmelser inte omfattades av utredningsuppdraget. En sammanfattning av belänkandet bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 1. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanfattning av remissyttrandena bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 2. Under handläggningen av ärendet har chefen för justitiedepartementet till mig överlämnat en promemoria från länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län rörande lagen om utländska förvärv av fast egendom m. m. Promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3. Även promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

Utredningen fann att det finns särbestämmelser pä åtskilliga områden
men att dessa olikheter ibland beror på sådana omständigheter atl särbe
handling måsle accepleras. De motiv som över huvud tagel kan anses
godiagbara i detta avseende är enligt utredningen hänsyn till rikets själv
ständighet och oberoende eller säkerhet eller till förhållandel till främman
de stat eller mellanfolklig organisation eller till betydelsefullt allmänt eller
enskilt ekonomiskt intresse. Skillnader kan också accepteras belräffande
tjänster där innehavaren mäste fatta beslut som rör enskildas rättsliga
ställning eller som innebär myndighetsutövning. Om ett eller flera av 11

Prop. 1985/86:7 motiven föreligger, fär lyngden av dem i det speciella fallet avgöra om särbehandling verkligen är nödvändig. Det är vidare inte självklart, att man i alla fall där särbehandling kan anses motiverad måste kräva svenskt medborgarskap. Ofta kan det vara tillräckligt med en viss tids bosättning här i riket. Slulligen betonade ulredningen atl del föreligger en intressekonflikt mellan ä ena sidan en fortsatt strävan mol jämlikhet mellan svenska och utländska medborgare och å andra sidan ett bevarande av det svenska medborgarskapets värde och de övriga synpunkter som ligger bakom kravet på svenskt medborgarskap. Med utgångspunkt frän att man borde söka avskaffa vissa restriktioner för utlänningar upp lill en nivå som kan sägas motsvara andra givna räitigheter föreslog ulredningen en rad förändringar.

Enligt min mening har utredningens arbete med frågan om utlänningars rättsliga slällning tydligt visat att det finns anledning att i lagstiftningssammanhang noga pröva om krav på svenskt medborgarskap som förutsättning för olika rättigheter och befogenheter verkligen bör uppställas. 1 betänkandet illustreras hur en sådan prövning går till och genom remissinstansernas yttranden belyses de olika intressen som får vägas in vid bedömningen. Det genomgående rätt positiva mottagande betänkandet har fåll av remissinstanserna visar all utrymme finns för att lätta på kravet på svenskt medborgarskap i olika sammanhang. Det genomförda arbetet klargör att medborgarskapskravet i författningar ibland tillkommer mera av slentrian än som uttryck för en konsekvent linje. Resultatet kan då stundom bli slumpartal. Med en mera medveten och noggrann prövning av medborgarskapskravel i varje lagsliftningssammanhang kan fastare principer på området utvecklas. Om onödiga regler om medborgarskapskrav rensas ul blir det också, som utredningen påpekat i sitt slutbetänkande (SOU 1984: 55) I rätt riktning, s. 183, möjligt aU förtydliga medborgarskapets rättsliga innebörd.

Det är min avsikt att förslagen om författningsändringar och redovisningen i övrigi som här följer skall ge ullryck för atl det går att lätta på kravet på svenskt medborgarskap i olika sammanhang och alt den erfarenheten skall ges praktisk belydelse i framtiden när lagar och andra föreskrifter utarbetas. Jag delar utredningens uppfattning om vilka skäl som kan beakias vid slällningstagande lill om svenskt medborgarskap eller viss tids bosättning i Sverige kan krävas.

Jag vill i delta sammanhang erinra om att Nordiska ministerrådet tillsatt
en arbetsgrupp som genomför en kartläggning av de regler som på olika
områden är knutna till medborgarskapet och ulgör hinder för en nordisk
medborgare som tillfälligt vistas eller stadigvarande bor i etl annat nordiskt
land än sitt eget. Avsikten är att arbetet skall redovisas vid Nordiska
rådets session år 1986. Jag räknar med att rapporten med en sådan hinder
katalog kommer att bli ytterligare ett viktigt bidrag i arbetet på att stärka
utlänningars - i delta fall nordbors — rättsliga ställning. Inom ramen för
det nordiska samarbetet genomfördes också nyligen vissa ändringar i ak
tiebolagslagen (1975: 1385), varigenom kravet på svenskt medborgarskap
för styrelseledamöter, verkställande direktör, firmalecknare och likvida-
12 torer i svenska aktiebolag slopades när det gäller medborgare i de övriga

nordiska länderna (SFS 1984:943).

I avsnitt 2-4 redovisar jag min inställning till huvuddelen av de förslag utredningen har lagt fram. 1 åtskilliga fall delar jag helt utredningens uppfattning och framlägger förslag om ändringar. I en del andra avseenden delar jag i och för sig utredningens bedömning men framlägger inte någol förslag, eftersom de aktuella frågorna bör behandlas i andra sammanhang. Jag vill understryka att jag i dessa fall noggrant kommer alt följa frågornas vidare behandling. I flera av dessa fall talar enligl min mening mycket starka skäl för atl nuvarande krav på svenskt medborgarskap bör kunna ersättas av krav på att den enskilde utlänningen uppfyller kraven för kommunal rösträtt (dvs. minst tre års hemvist i Sverige). I något fall har jag inte kunnat ansluta mig lill utredningens förslag men föreslår i stället en annan ändring pä sakområdet i fråga. 1 etl fåtal fall har jag av varierande skäl funnit att det i vart fall f. n. inte är lämpligl att avskaffa kravel på svenskt medborgarskap. Jag vill också erinra om atl kommunaldemokratiska kommittén i sitt betänkande (DsC 1983:4) Utländska medborgares valbarhet lill vissa förtroendeuppdrag föreslog att kravet på svenskt medborgarskap för valbarhet lill vissa förtroendeuppdrag, bl. a. som nämndeman samt ledamot i länsstyrelser, polisstyrelser, taxeringsnämnder och försäkringskassors styrelser skall slopas. Remissinstanserna var till övervägande del avvisande lill förslagen. Diskrimineringsutredningen har i sitt delbetänkande Om utlänningars rättsliga ställning också behandlat och diskuterat kommunaldemokratiska kommitténs förslag och tillstyrkt merparten av dem utom såviit avser nämndemän, jurymän och gode män i fastighetsbildningsmyndighet. Jag har erfarit all man inom civildepartementet har gjort den bedömningen att förslagen från kommittén och utredningen bör övervägas gemensamt. Jag tar därför i samråd med chefen för civildepartementet också upp nägra av förslagen från kommittén i det följande.

Utredningens förslag att avskaffa kravet på svenskt medborgarskap för s. k. stadsmäklare har lett till en omprövning av mäklareordningen (1893:51 s. I), som föreslås bli upphävd.

Jag har beträffande de förslag som berör respektive departement samrått med cheferna för justitie-, social-, finans-, utbildnings-, arbetsmarknads-, bostads-, industri- och civildepartementen samt med statsrådet Göransson.

Prop. 1985/86:7

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med mitt.

De remissinstanser som yttrat sig över dessa förslag har lillstyrkt dem eller i allt väsentligt lämnat dem utan erinran.

Skälen för mitt förslag: I aktiebolagslagen (1975:1385), i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar och i lagen (1980: 1103) om årsredovisningar m. m. i vissa förelag finns bestämmelser om revisorer. Enligt samlliga tre lagar gäller att revisorerna skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige, om inte särskild dispens har getts. Bestämmelserna om revisorer i lagen om ekonomiska föreningar gäller enligt 58 § bostadsrätts-lagen (1971:479) även för bostadsrättsföreningar saml enligl 49 § lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen för föreningsbanker.

Utredningen har föreslagit alt kravet i de nu nämnda lagarna på svenskt medborgarskap när det gäller revisorer skall efterges, om del är fråga om en revisor som är auktoriserad eller godkänd enligt förordningen (1973:221) om auktorisalion och godkännande av revisorer. Belräffande bostadsrättsföreningar föreslås att krav på svenskt medborgarskap över huvud inte skall föreligga för revisorer eller likvidatorer.

De revisorer som skall finnas enligt aktiebolagslagen, lagen om ekonomiska föreningar och lagen om årsredovisning m. m. har alla väsentliga uppgifter i det aktuella företaget. De får också en mycket god inblick i den verksamhet som företaget bedriver. Det finns därför goda skäl atl kräva att de finns i landel och har stark anknytning hit. På grund härav är det naturligt att i princip kräva all revisorerna skall vara svenska medborgare och bosatta här i landet.

Enligt min mening finns det dock knappasl några bärande skäl att upprätthålla kravet på svenskt medborgarskap i fall dä revisorn är auktoriserad eller godkänd enligt svenska regler. Den som är bosall i Sverige och har förvärvat svensk auktorisalion eller svenskt godkännande som revisor torde som regel ha samma starka anknylning till Sverige som man velat säkra genom kravet på svenskt medborgarskap. När det gäller revisorer och likvidatorer i bostadsrättsföreningar har jag viss förståelse för utredningens inställning atl några medborgarskapskrav över huvud ej behöver uppställas. Även i dessa fall finns del emellertid ofta anledning atl kräva stark anknylning lill Sverige. Mot bakgrund härav och då man inte utan slarka skäl bör ha olika regler för bostadsrättsföreningar och andra ekonomiska föreningar bör samma regler även fortsättningsvis gälla i nu ifråga-

Utredningens förslag överensstämmer med mitl.

Remissinstanserna är i flertalet fall positiva till förslaget. Säledes tillstyrks del av RÅ, Svenska kommunförbundet och ytterligare ett par remissinslanser. Några remissinstanser motsätter sig förslaget, däribland Svea hovrätt.

Skälen för mitt förslag: I varje kommun skall finnas en överförmyndare, om inte kommunen bestämmer atl det i stället skall finnas en överförmyndarnämnd (19 kap. 1 och 2§§ föräldrabalken). Överförmyndare och ledamot i överförmyndarnämnd samt ersättare för dessa väljs av kommunfullmäktige (19 kap. 5 §). Den som väljs skall vara myndig svensk medborgare, kyrkobokförd i kommunen och får ej vara i konkurstillstånd (19 kap. 8 §).

Kravel pä svenskt medborgarskap diskuterades i samband med de ändringar i föräldrabalken som beslutades hösten 1974. I prop. 1974:142 som låg till grund för ändringarna föreslogs att detta krav skulle slopas (se s. 154). Riksdagen beslöt emellertid att behålla villkoret. Lagutskottet framhöll att överförmyndaren har en viktig myndighetsutövande funktion och att hans krävande uppgifter förutsätter goda insikter i svensk rätt och svensk förvaltning. Utskottet kunde därför inte finna anledning att i varje fall då slopa kravet på atl överförmyndare skall vara svensk medborgare (LU 1974: 38 s. 63). I prop. 1975/76:23 om kommunal rösträtt för invandrare uttalade föredragande statsrådet (s. 101) att det inte fanns skäl all åter ta upp frågan om kravet på svenskt medborgarskap till prövning.

Alltsedan 1976 års val gäller att utländska medborgare som har varil bosatta i Sverige i minst tre år i allmänhet har kunnat väljas till ledamot av samlliga kommunala och landstingskommunala nämnder utom överförmyndarnämnd. De sakskäl som anförts för denna särregel finns enligt utredningens mening i lagutskottets nyssnämnda uttalande atl överförmyndaren har en viktig myndighetsutövande funktion och att hans krävande uppgifter förutsätter goda insikter i svensk rätt och svensk förvaltning. Utredningen framhåller atl detsamma emellertid med lika goda skäl kan sägas gälla för ledamöter i t. ex. socialnämnd, byggnadsnämnd eller hälso-och miljöskyddsnämnd. Utredningen har ansett atl del inte finns några hållbara skäl för en särregel för överförmyndare och ledamöter i överförmyndarnämnd och föreslår därför att kravet på svenskt medborgarskap för dessa uppdrag tas bort.

Utredningens förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna är i allmänhet positiva till förslaget. Endast Svea hovrätt avstyrker och åberopar då bl. a. övervakningsnämndernas nära anknytning lill domstolarnas verksamhet.

Bakgrund till mitt förslag: Övervakningsnämnderna har enligt brottsbalken lill uppgift att fatta vissa beslut beträffande dem som undergår kriminalvård i frihet. Nämndernas arbete gäller både dem som är villkorligt frigivna från fängelsestraff och dem som är dömda till skyddstillsyn.

För båda kategorierna kan övervakningsnämnderna meddela särskilda föreskrifter och vidta olika åtgärder med anledning av misskötsamhet från de dömdas sida, t. ex. besluta om varning eller förlängning av övervakningen (26 och 28 kap. brottsbalken). Vid allvarlig misskötsamhet av en villkorligt frigiven kan nämnden förklara en del av den villkorligt medgivna friheten förverkad (högst en månad varje gång). Om den som har dömts till skyddstillsyn allvarligt missköter sig, kan nämnden begära att åklagare för talan vid domstol om undanröjande av skyddslillsynen. Övervakningsnämnden kan vidare besluta om tillfälligt omhändertagande bäde av villkorligt frigivna och av dem som dömts lill skyddstillsyn. Slufligen kan vissa beslut som en skyddskonsulent har fattat överprövas av nämnden (37 kap. 7 och 8§§ brottsbalken).

Övervakningsnämnderna prövar vidare vissa frågor enligt lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt och passlagen (1978:302).

Beslämmelser om hur övervakningsnämnderna är sammansatta och om hur ledamöterna utses m. m. finns i 37 kap. brottsbalken.

En övervakningsnämnd består normalt av ordförande, vice ordförande och tre andra ledamöter. Ordförande och vice ordförande förordnas av regeringen (37 kap. 2 §). Tillfällig ersättare för dessa forordnas av kriminalvårdsstyrelsen. Dessa befattningshavare skall vara lagfarna och ha erfarenhet av tjänstgöring som domare. De måste således i praktiken vara svenska medborgare (jfr 11 kap. 9§ regeringsformen och 4 kap. 1 § rättegångsbalken). Övriga ledamöter och ersättare för dessa utses genom val av kommunfullmäklige eller landsting.

1 37 kap. 3§ brottsbalken föreskrivs att endast myndig svensk medbor- Prop. 1985/86; 7 gare, som är bosalt inom nämndens verksamhetsområde, är valbar.

De nu älergivna bestämmelserna i 37 kap. brottsbalken fick sin nuvarande lydelse den I juli 1983 (SFS 1983:240). Tidigare gällde alt ledamöterna utom ordförande och ersättare för denne utsägs av länsstyrelsen i det län inom vilket nämnden hade sill huvudsakliga verksamhetsområde. Någol krav på att dessa ledamöter skulle vara svenska medborgare fanns inte. I den proposition som låg till grund för lagändringen hänvisades beträffande valbarhetsbestämmelserna till molsvarande regler för nämndemän vid allmänna domstolar (prop. 1982/83:85 s. 118 och 136).

Utredningen föreslår inte någon ändring i fråga om kravet att ordförande, vice ordförande och ersättare för dessa skall vara svenska medborgare. Däremot förordar utredningen att kravel på svenskt medborgarskap slopas beträffande övriga ledamöter i övervakningsnämnderna. För dessa bör i stället enligt ulredningen gälla kravet att de har rösträtt vid de kommunala valen i riket.

Skälen för mitt förslag: Övervakningsnämnden är ett statligt organ vars ledamöter — bortsett från ordförande, vice ordförande och ersättare för dessa — väljs av kommunfullmäktige eller landsting. De valda ledamöterna har alltså förtroendeuppdrag av det slag som kommunaldemokraiiska kommittén i belänkandet (Ds C 1983:4) Utländska medborgares valbarhet till vissa förtroendeuppdrag har behandlat ganska ingående (s. 142-153). Kommittén uttalade där som en allmän utgångspunkt beträffande denna typ av förtroendeuppdrag att kravet på svenskt medborgarskap i princip borde överges och vidhållas endast om detta föranleds av det enskilda organets arbetsuppgifter och ställning i samhället.

Jag kan, liksom diskrimineringsutredningen har gjort, ansluta mig till den angivna utgångspunkten. Frågan blir då om övervakningsnämndernas arbetsuppgifter och ställning i samhället motiverar atl man bör göra avsteg från huvudregeln och behålla kravel på svenskt medborgarskap.

Som Svea hovrätt har framhållit ligger övervakningsnämndernas verksamhet nära domstolarnas. Det kan därför ligga nära till hands atl jämföra de valda ledamöterna i nämnderna med nämndemännen i de allmänna domstolarna. Så har f. ö. gjorts i det lagstiftningsärende år 1983 i vilket de nuvarande bestämmelserna om utseende av ledamöterna i övervakningsnämnderna beslutades.

Belräffande nämndemännen i de allmänna domstolarna föreslog kommunaldemokraiiska kommittén i det nyss nämnda betänkandet all man skulle avskaffa kravet på svenskt medborgarskap. Men kommittén menade att man då samtidigt måste föreskriva att endast svenska medborgare fick delta i handläggningen av vissa typer av mål, i första hand sådana som rör rikets säkerhet och/eller ulgör miliiära mål. Diskrimineringsutredningen har vänt sig mot tanken att man på detta säll skapar två kategorier nämndemän, en med svenskt medborgarskap och behörighet att döma i alla sorters mål och en utan svenskt medborgarskap och med begränsad behörighet. Bl. a. av detta skäl har diskrimineringsutredningen stannat för alt förorda alt kravet på svenskt medborgarskap för nämndemän bör stå kvar.

Jag delar diskrimineringsutredningens uppfattning atl man inte nu bör 17

2 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 7

Prop. 1985/86:7

avskaffa kravet på svenskt medborgarskap för nämndemännen i de allmänna domstolarna. Övervakningsnämndernas arbetsuppgifter är dock sådana att hänsyn av den art som jag nyss har redogjort för beträffande nämndemännen i de allmänna domstolarna inte behöver tas. Inte heller i övrigt kan övervakningsnämndernas uppgifter och befogenheter sägas vara av sädan karaktär att man måste kräva svenskt medborgarskap av de valda ledamöterna. I sammanhanget bör pä nytt erinras om att kravet på svenskt medborgarskap infördes så sent som den I juli 1983.

Med hänsyn till det jag har anfört här föreslär jag att kravet pä svenskt medborgarskap för de valda ledamöterna i övervakningsnämnderna och deras ersättare tas bort. I stället bör som diskrimineringsutredningen har föreslagil införas ett krav på att den som skall kunna väljas måsle ha kommunal rösträtt här i landel. Detta innebär att den som är utländsk medborgare för att kunna bli vald måste ha bott här i minst tre är.

2.4 Borgensman enligt lagen om bevisupptagning vid utländsk domstol

Mitt jörslag: Borgensman enligt lagen om bevisupptagning vid utländsk domstol skall inte behöva vara svensk medborgare. Det räcker atl vederbörande är bosatt här i riket.

Utredningens förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Endast Svea Hovrätt och RÅ har yttrat sig i denna fräga. Båda tillstyrker förslaget.

Skälen jör mitt förslag: En enskild part som begär bevisupptagning vid utländsk domstol måste i princip ställa säkerhet för kostnaderna. Säkerheten skall bestå av borgen som har ingåtts av två inom riket bosatta svenska medborgare.

Något vägande skäl för att borgensmännen skall behöva vara svenska medborgare finns inte. Enligt min mening bör det räcka att de är bosatta inom riket.

Medborgarskapskravet för borgensmän i lagen (1946: 817) om bevisupptagning vid utländsk domstol bör således avskaffas. Detsamma gäller den liknande bestämmelsen i kungörelsen (1933:618) angående biträde av utrikesdepartementet för delgivning av handlingar i utlandet. Eftersom den kungörelsen för närvarande är föremål för översyn inom justitiedepartementet, bör frågan om en ändring i kungörelsen anstå tills vidare.

2.5 Lagen om utländska förvärv av fast egendom m. m.

Bakgrund: Fråga om ändring i reglerna om utländska medborgares för- Prop. 1985/86: 7 värv av fast egendom m. m. har aktualiserats dels av diskrimineringsutredningen, dels av länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen har tagit upp frågan i en promemoria som har ingivits till justitiedepartementet och som har remissbehandlats genom justitiedepartementets försorg.

Diskrimineringsutredningens förslag: En utlänning skall inte få vägras tillstånd att förvärva friliggande småhus eller rad- eller kedjehus för högst två familjer eller tomt för sådant hus, om förvärvet sker för all bereda utlänningen och hans eller hennes familj stadigvarande bostad och egendomen inte är belägen inom ett skydds- eller konlrollområde.

Länsstyrelsens förslag: Förvärvstillstånd bör inte krävas när en utlänning som är gift med en svensk medborgare förvärvar fast egendom här i landet. Vidare bör enligl promemorian den spärregel (1 kap. 10§) som gäller belräffande förvärv av frilidsfastigheter förtydligas.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt utredningens förslag. Någon har dock varit tveksam och några, däribland överbefälhavaren, har hell avstyrkt förslaget.

Länsslyrelsens förslag att förvärvstillstånd inte skall krävas för en utlänning som är gift med en svensk medborgare har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Några inslanser är dock tveksamma till förslaget och överbefälhavaren avstyrker helt att det genomförs. Förslaget om förtydligande av 1 kap. 10§ har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna med undantag för Svea hovrätt.

Skälen för mitt förslag: Enligt lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m. krävs förvärvstillstånd för att utländska medborgare och andra s. k. konlrollsubjekt skall få förvärva fast egendom här i landet. Frän kravet på förvärvstillstånd finns vissa undantag. Sålunda krävs t. ex. inte förvärvstillstånd vid förvärv genom bodelning, arv eller testamente. Inte heller krävs förvärvslillständ om förvärvaren är gift med överiåtaren.

I lagen föreskrivs all förvärvslillständ skall meddelas, om det inte möter hinder med hänsyn lill landels försvar eller säkerhet, egendomens lämplig-, het för avsetl ändamål eller med hänsyn till förvärvarens förhållanden (1 kap. 8§ första stycket). 1 fråga om fritidsfastigheter gäller vissa särskilda villkor (se I kap. 10§). De gällande reglerna innebär bl. a. att en utlänning regelmässigt får tillstånd atl förvärva ett småhus för åretruntboende, om utlänningen är eller kan antas komma atl bli stadigvarande bosall här i landel (prop. 1981/82:135 s. 74). Utlänningar, som är stadigvarande bosatta här i landet, får också förvärva fritidsfasligheter ulan hinder av spärregeln i 1 kap. 10 § (nyssnämndaprop. s. 79 samt NU 1981/82:56 s. 15).

Av del anförda framgår att den av diskrimineringsutredningen föreslag
na regeln i sak inte skulle innebära någon förändring i förhållande till de
principer som gäller för tillständsgivningen. Möjligen kan regeln ha ell
pedagogiskt värde. Förslaget innebär å andra sidan att tillstånd inte skulle
kunna vägras i vissa fall då tillstånd rimligen bör vägras. Enligt gällande
regler kan l.ex. förvärvslillständ vägras vid förvärv av ell område av en
fastighet, om det är uppenbart alt erforderlig faslighelsbildning inte kan
komma till stånd (se prop. 1981/82: 135 s. 73). Det finns inte någon anled
ning att ge ell tillstånd, om det är klart alt avstyckning senare ändå 19

Prop. 1985/86: 7 kommer att vägras. Denna ordning, som är praktisk såväl från allmän som frän enskild synpunkt, skulle emellertid inte kunna lillämpas vid förvärv av en tomt för bostadsändamål, om förslaget genomfördes. Även i andra situationer än den nämnda synes förslaget kunna läsa tillämpningen onödigt hårt.

Jag är mot bakgrund av det sagda inte beredd att införa den regel som diskrimineringsutredningen har föreslagit.

Jag övergår härefter till alt behandla länsstyrelsens förslag. Förslaget har kritiserats av överbefälhavaren. Enligt överbefälhavarens mening skulle totalförsvarets säkerhetsinlressen utsättas för ett ökat hot om man från kravet på förvärvstillstånd generellt undantar sådana förvärv som görs av den som är gift med svensk medborgare.

Gällande regler innebär att förvärvstillstånd krävs om den utländska maken direkt förvärvar en fastighet men inte om den svenska maken gör förvärvet och egendomen därefter genom överlåtelse eller bodelning förs över på den utländska maken. Jag kan inte dela överbefälhavarens uppfattning atl det skulle innebära ett ökat hot mot totalförsvarets säkerhetsintressen, om länsstyrelsens förslag genomförs. Enligt min uppfattning har säkerhetsintressena erforderligt skydd genom beslämmelserna i förordningen (1976:935) om skyddsområden och kontrollomräden.

Enligt den jiämnda förordningen mäsle en utlänning bl. a. ha tillstånd för att få bosätta sig inom ett skydds- eller konlrollområde. Som rikspolisstyrelsen här påpekat kan etl borttagande av kravel på förvärvslillständ i de ifrågavaiande fallen leda till alt utlänningar i fler fall än i dag förvärvar egendojn som de inte får bosätta sig på. Enligt min uppfattning bör man dock kunna iitgå ifrån att den föreslagna ordningen i praktiken inte medför några nämnvärda ölägenheter.

Ett betydande antal tillsiåndsarenden gäller förvärv som görs av makar där den ena är utländsk medborgare. Som regel ges tillstånd i alla dessa fall. Ett genomförande av förslaget i promemorian kommer därtor att leda till en inte oväsentlig minskning av länsstyrelsernas arbetsbelastning. Även för de enskilda innebär förslaget minskat besvär och lägre kostnader. Jag anser för min del att förslaget har sådana fördelar att det bör genomföras. Del ligger enligl min mening väl i linje med strävandena alt avskaffa onödig byråkrati.

I länsstyrelsens promemoria har vidare föreslagils alt 1 kap. 10 § förevarande lag ändras så atl ordet "fritidsfastighet" i lagrummet byts ut mot orden "fastighet för fritidsändamål". Syftet med förslaget är alt klargöra att I kap. 10 § gäller fastigheter som förvärvas för fritidsändamål oberoende av om fastigheten är taxerad som frilids- eller permanentbostadsfas-tighet.

Jag delar uppfattningen atl 1 kap. 10 § endast skall tillämpas vid förvärv som sker för frilidsändamål och tillstyrker all lagtexten förtydligas. Bedömningen av vad som är syftei med förvärvet fär liksom f. n. göras med ledning bl. a. av förvärvarens uppgifter.

Regeln bör ulformas så att det framgår att den avser såväl förvärv av
fastigheter som förvärv av tomträtter och bostadsarrenden (jfr 1 kap. 1 §
20 andra stycket). Förslaget i promemorian bör därför enligt min mening

omarbetas någol.

Under hänvisning till det anförda föreslår jag dels atl utlänningar som är gifta med svenska medborgare hell skall undantas från lillslåndsplikien enligt 1 kap. ifrågavarande lag, dels att 1 kap. lOS ändras redaktionellt på sätt som jag nys.s ;mfört. Den nya undantagsregeln bör las upp som en särskild punkt i I kap. 2§.

Lagändringarna bör träda i kraft den I januari 1986.

1 promemorian har inte föreslagits nägra särskilda övergångsregler. Praktiska skäl lalar emellertid för alt lagen i dess nuvarande lydelse får fortsätta att gälla efter ikraftträdandet i vissa fall där förvärvet har skett före ikraftträdandet. Detta hänger samman med atl tillståndsprövningen enligt förevarande lag ersätter den tillståndsprövning som i annat fall skulle ha skett enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m., jordförvärvslagen (1979:230) och lagen (1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggningar m. m.

Faller kravel pä tillstånd enligt förevarande lag bort. kan det alltså i stället gälla krav på tillstånd enligl nägon av de tre nyssnämnda lagarna. Såväl för sökanden som för vederbörande myndigheter måste det uppenbart vara opraktiskt att en ansökan, som redan är gjord vid ikraftträdandet, skall omvandlas till en ansökan enligl en annan lag. För de fall då förvärvet skulle kräva tillstånd enligl någon av de tre andra lagarna är det enklare att ansökningen fär färdigbehandlas enligl de regler som gällde när den gjordes.

Del finns emellertid inte någon anledning att ha olika prövningsvägar för förvärv som har skett före ikraftträdandet beroende på om en ansökan enligl förevarande lag har hunnit göras eller inte. En enkel och klar regel är att ell förvärv, som har gjorts före ikraftträdandet, skall prövas enligt förevarande lag i dess nu gällande lydelse, om förvärvet avser en hyreshusenhet, en jordbruksfastighet eller en eldislribulionsanläggning.

Beträffande andra förvärv av fast egendom, tomträtt eller bostadsarrende för den som är gift med en svensk medborgare bör däremot kravel på tillstånd falla bort i och med ikraftträdandet, givetvis under förutsättning att förvärvet inte redan före ikraftträdandet har hunnit bli ogiltigt enligt lagen i dess nuvarande lydelse.

Prop. 1985/86:7

Prop. 1985/86: 7 vara svensk medborgare och ha gjort sig känd för redlighet saml anses äga noggrann kännedom om och förfarenhet i till mäklareyrket hörande göromål. Mäklare antas av kommunens handels- och sjöfarlsnämnd (4§). Har kommunen inte utsett sådan nämnd skall kommunstyrelsen vara handels-och sjöfarlsnämnd. Talan mot nämndens beslut kan föras hos länsstyrelsen, dock bara mot fel i handläggningen (22§). Länsstyrelsens beslut överklagas till regeringen. I övrigt innehåller mäklareordningen detaljerade regler för hur mäklaren skall bedriva sin verksamhet.

Under beredningen av förslaget har prövningen vidgats till atl avse frågan om mäklareordningen alltjämt fyller någon funktion.

Det kan till en början erinras om att den nu gällande mäklareordningen i väsenllig utsträckning bygger på en år 1853 utfärdad mäklareordning. Denna ersatte i sin tur en mäklareordning från år 1720, som omarbetades som en följd av att skråväsendet avskaffades. Handels- och sjöfartsnämnderna och stadsmäklarna hade till en början, särskilt i Stockholm, befattning med börsverksamhet och handel med värdepapper. Dessa uppgifter avvecklades efter hand under början av 1900-lalet genom tillkomsten av Stockholms fondbörs och lagen (1919:240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet. Formellt gäller emellertid enligl förordningen (1914: 299) om vad vid försäljning av värdepapper i vissa fall skall iakttagas alltjämt alt försäljning av värdepapper, som enligt föreskrift i författning skall försäljas på auktion, skall förrättas av stadsmäklare, där sädan finns.

Handels- och sjöfartsnämnden hade också viss roll i samband med utseende av skeppsklarerare och svensk-norska konsuler. Dessa uppgifter avvecklades redan kring sekelskiftet. Andra funktioner för nämnderna har bestått under längre tid. Nämnderna i Stockholm och Göteborg hade fram till år 1975 i uppgift atl lill respektive hovrätt avge yttrande då dispaschör skulle tillsättas. Handels- och sjöfartsnämnden i Stockholm hade vidare atl anta och senare enbart att utöva tillsyn över notarius publicus. Sjöfartsverket har vidare haft möjlighet alt inhämta ytlrande från nämnderna angående besiktningsmän enligt sjölagen. Detta har minskat i omfattning i takt med att nämnderna avskaffats för alt sedan nägra år tillbaka helt ha upphört.

Den genomgång som gjorts inom finansdepartementet visar att det inte
längre finns några författningsenliga uppgifter för handels- och sjöfarts
nämnd. Beträffande stadsmäklare gäller endast förordningen om försälj
ning av värdepapper. De här redovisade successivt minskade arbetsuppgif
terna har lett till återkommande förslag om att mäklareordningen skulle ses
över eller upphävas. Redan år 1914 föreslog handels- och sjöfartsnämnden
i Stockholm att mäklareordningen såsom varande obsolel borde upphävas.
Förslag i denna riktning framfördes också är 1951 och av tre olika statliga
utredningar under 1960-talet. I dessa sammanhang åberopades bl. a. att
stadsmäklarnas uppgifter till allra största delen övertagits av advokater
och andra som biträder allmänheten vid olika slags rättshandlingar och att
bestämmelserna om mäklare och handels- och sjöfartsnämnd överlevt sig
själva. Antalet handels- och sjöfartsnämnder har också efler hand minskat.
År 1977 var antalet drygt 15. Antalet mäklare angavs i slutet av 1960-lalet
22 vara tre (prop. 1969:63 s. 41).

I samband med atl mäklareordningen senast ändrades (prop. 1978/79:53. KU 26. rskr 220, SFS 1979:238) ifrågasatte Sundsvalls kommun behovet av handels- och sjöfarlsnämnd. I propositionen konstaterades att flertalet av de uppgifter som enligt mäklareordningen och andra författningar tidigare ankom på mäklare eller pä handels- och sjöfartsnämnd fullgörs av andra organ. Föredragande statsrådet ansåg del tveksamt om handels- och sjöfartsnämnd behövs men fann att det i det då aktuella sammanhanget inte kunde komma i fräga atl helt slopa nämnden som specialreglerad kommunal nämnd. Däremot gjordes den ändringen att det numera är frivilligt för kommuner all inrätta sådan nämnd. Avvecklar kommunen den särskilda handels- och sjöfartsnämnden och fullmäklige inlc uppdrar åt annan nämnd att fullgöra dess uppgifter, fungerar kommunstyrelsen som handels-och sjöfartsnämnd.

Alla de kommuner som i mitten av 1970-talcl alltjämt hade handels- och sjöfarlsnämnd har. enligl vad finansdepartementet inhämtal, diirefter avvecklat nämnden. Uppgifterna har övertagils av kommunstyrelse eller hamnstyrelse. Någon siadsmäklare iir inte heller längre förordnad.

Vad jag här har anfört visar atl mäklareordningen numera är obehövlig.

Mot bakgrund av det anförda föreslår jag atl mäklareordningen (1893:51 s. I) upphävs i och med ulgången av år 1985.

Prop. 1985/86:7

3.1 Styrelseledamöter i banker m. m.

Bankområdet

Utredningen har föreslagil vissa ändringar i lagen (1955: 183) om bankrörelse och lagen (1955:416) om sparbanker. Enligl förslaget kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge undanlag från kravet på svenskt medborgarskap för stiftare, styrelseledamot, firmatecknare, revisor och likvidator. Vidare föreslås atl revisor som är auktoriserad eller godkänd enligt förordningen (1973: 221) om auktorisalion och godkännande av revisorer inte behöver vara svensk medborgare. Sistnämnda ändring föreslås också i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar och kommer därmed att gälla även för föreningsbankerna till följd av hänvisningen till lagen om ekonomiska föreningar i 49S lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen, Dessulom föreslås att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer skall få medge undantag från det krav på svenskt medborgarskap för likvidator som lagen om jordbrukskasserörelsen innehåller.

Prop. 1985/86: 7 Endast ett fåtal remissinstanser har berört de nämnda förslagen. Kom-

merskollegium, Svenska sparbanksföreningen och revisorsorganisationerna tillstyrker medan Sveriges föreningsbankers förbund avstyrker. Bankinspektionen och Svenska bankföreningen förordar atl inga ändringar görs innan banklagsulredningens slutbetänkande behandlats.

För egen del vill jag här nämna all hela banklagstiftningen är föremål för en översyn inom finansdepartementet med utgångspunkt i banklagsutredningens förslag (SOU 1984:26-29). Förslagen, som remissbehandlats, berör också medborgarskapsfrågan. Jag finner del därför lämpligast att diskrimineringsutredningens förslag, såviit rör bankväsendet, las upp i samband med den allmänna översynen av banklagstiftningen. Avsikten är alt etl förslag till ny banklagstiftning skall remitteras lill lagrådet kring årsskiftet 1985/86.

Beträffande revisorer i föreningsbanker finner jag dock inte skäl att i avvaktan på en ny banklagstiftning låta andra regler gälla än för ekonomiska föreningar. Somjag tidigare redogjort för (se avsnitt 2,1) bör auktoriserad eller godkänd revisor i sådan förening inte behöva vara svensk medborgaie. Någon ändring bör inte göras i den ovan angivna hänvisningen i lagen om jordbrukskasserörelsen. Krav på svenskt medborgarskap för auktoriserad eller godkänd revisor kommer därigenom atl bortfalla.

Försäkringsområdet

Då del gäller försäkringsbolagen innebär utredningens förslag att försäkringsrörelselagen (1982: 713) ändras så att revisor som är auktoriserad eller godkänd enligt förordningen om auktorisalion och godkännande av revisorer inte behöver vara svensk medborgare.

Förslaget tillstyrks av försäkringsinspektionen. Svenska försäkringsbolags riksförbund och Föreningen auktoriserade revisorer.

Även jag kan instämma i utredningens förslag. Emellertid vänias försäk-ringsverksamhetskommiltén (E 1979:01) senare i år avlämna elt delbetänkande med ytlerligare förslag till ändringar i försäkringsrörelselagen. Enligt min mening bör diskrimineringsutredningens förslag rörande försäkringsrörelselagen behandlas i samband därmed.

Utredningen har vidare föreslagil ändringar i lagen (1972: 262) om understödsföreningar innebärande att styrelseledamot, firmatecknare, revisor, likvidator, likvidalionsrevisor och suppleanter för dessa inte behöver vara svenska medborgare.

Förslaget tillstyrks av bl.a. länsstyrelserna i Stockholms och Norrbollens län medan försäkringsinspektionen avstyrker.

Riksdagen har tidigare hemställt (NU 1976/77:51, rskr 355) atl en över
syn syftande till en självständig lag för reglering av understödsföreningar
nas verksamhet skulle verkställas. Genom regeringsbeslut den 11 mars
1982 överlämnades riksdagsskrivelsen och utskoltsbetänkandel till ko
operationsutredningen (I 1977:01). 1 sitt slutbetänkande (SOU 1984:9)
Kooperativa föreningar anför kooperalionsutredningen (s. 159) att ulred
ningen av vissa skäl inte ansett sig böra lägga fram förslag lill en ny lag om
24 understödsföreningar. Med anledning härav avser chefen för finansdepar-

tementel atl i särskild ordning låta utföra den begärda översynen av lagen. Prop. 1985/86: 7 Diskrimineringsulredningens förslag bör enligl min mening behandlas i samband därmed.

Utredningen har även föreslagit atl styrelseledamot, revisor, likvidator, likvidationsrevisor och suppleanter för dessa i erkända arbetslöshetskassor inte skall behöva vara svenska medborgare. Jag är i och för sig beredd atl dela denna uppfattning. Det är enligt min mening dock lämpligast att inte ändra lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring i delta avseende förrän slutlig ställning kan tas till ändring av reglerna för försäkringsbolag och understödsföreningar (jfr ocksä förslagen rörande allmänna försäkringskassor, avsnitt 3.5).

3.2 Advokater, rättegångsombud och offentliga försvarare

Enligt rättegångsbalken (RB) skall advokater och rättegångsombud vara svenska medborgare med hemvist inom riket. För advokater är dessa krav ovillkoriiga (8 kap. 2§ RB), medan det i fråga om rättegångsombud finns möjlighet för domstolen att medge undantag (12 kap. 2 § RB). Till offentlig försvarare skall förordnas advokat som är lämplig därtill (21 kap. 5 § RB). Om det föreligger särskilda skäl får dock, under vissa förutsättningar, annan lämplig person utses.

Utredningen föreslår all kravet pä svenskt medborgarskap för advokater avskaffas. Elt villkor för alt en utländsk medborgare skall kunna bli advokat föresläs dock vara alt denne vid liden för ansökningen äger fast hemvist i Sverige sedan minsl tre är. Vidare föreslår utredningen dels att endast den som är svensk medborgare får förordnas till offentlig försvarare i mål som rör rikets säkerhet och liknande mål, dels att samtliga ledamöter i rätlshjälpsnämnd — av vilka två skall vara advokater - skall vara svenska medborgare. Det förtjänar anmärkas atl ulredningen inte föreslår några ändringar i fråga om övriga antagningsvillkor som bl. a. innebär att den som vill bli advokat måste avlägga svensk juristexamen.

Förslaget atl avskaffa kravet pä svenskt medborgarskap för advokater har fått ett blandat mottagande under remissbehandlingen. Flertalet av de remissinstanser som har gäll in på frågan är negativa. Sålunda avstyrker bl. a. domstolsverket, RÅ, Sveriges advokatsamfund och kammarrätten i Jönköping förslaget.

För atl bibehålla medborgarskapskravel för advokater som huvudregel talar bl.a. den centrala roll som advokaterna spelar inom det svenska rättsväsendet. Det behov som kan finnas av att låta utländska medborgare bli advokater i Sverige är inte så starkt att det bör medföra att detta krav helt avskaffas. Behovet skulle i stället, som några remissinstanser också påpekat, kunna tillgodoses genom att möjligheter till dispens införs.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund har i en den 1 mars 1985 lill
justitiedepartementet inkommen skrivelse hemställt om ändringar i rätte
gångsbalken och. under förutsättning av fullmäktiges beslut, om faststäl
lelse av ändrad lydelse av stadgarna för samfundet. Förslaget innebär bl. a.
all advokatsamfundets styrelse skall kunna medge undantag från kravel på 25

Prop. 1985/86:7 svenskt medborgarskap och bosättning inom riket. Framställningen bereds f, n. i departementet.

Frågan om hur en dispensregel närmare bör vara utformad kommer atl övervägas inom justitiedepartementet under den fortsatta beredningen med anledning av advokatsamfundets skrivelse. Därvid får även behovet av eventuella följdändringar i fräga om reglerna för offentliga försvarare och i rättshjälpslagen (1972:429) prövas. Jag är därför inte beredd att nu föreslå några ändringar med anledning av utredningens förslag i de delar som här har berörts. Det kan nämnas att utredningens förslag till ändringar i räUshjälpslagen även omfattas av rättshjälpskommitténs förslag till lag om rättshjälp i dess betänkande (SOU 1984:66) Den allmänna rättshjälpen, vilket f.n. övervägs inom justitiedepartementet.

3.3 Rätt att bedriva tillfällig handel

Huvudregeln i lagen (1975:985) om tillfällig handel är att sådan handel får bedrivas endasi efter särskilt tillstånd av länsslyrelsen. Utan tillstånd får dock svensk medborgare, medborgare i annat nordiskt land samt utlänning med permanent uppehållstillstånd driva tillfällig handel med livsmedel, blommor, alster av inhemsk hemslöjd och tryckt skrift (3S). För annan utlänning krävs således tillstånd enligt huvudregeln.

Utredningen har inte funnit något hållbart skäl att behålla nämnda särregel och därför föreslagit ett slopande av regeln all andra utlänningar än de i lagens 3S nämnda behöver tillstånd för att driva handel med livsmedel m. m. Vid remissbehandlingen har kommerskollegium och vissa länsstyrelser tillstyrkt förslaget. Rikspolisstyrelsen har emellertid avstyrkt med hänsyn till den allmänna ordningen och lill atl möjlighet inte bör skapas för utlänning att undgå avvisning genom alt hänvisa till alt pengar för uppehället kan erhållas genom tillfällig handel.

Regeringen har den 14 mars 1985 utfärdat direktiv (Dir 1985:8) lill en översyn av regleringen av vissa former av lillfällighetshandel, Enligl direktiven skall utredningsmannen i detla sammanhang också överväga diskrimineringsulredningens förslag, Mol denna bakgrund anser jag alt del inte finns skäl att f, n, vidta ytterligare åtgärder,

3.4 Rätt att ordna offentliga föreställningar

Endast utländsk medborgare kan dömas lill böter enligt närmare angivna regler i 6§ kungörelsen (1913: 380) om rätt för den som är bosatt i utlandet alt göra eller medverka i offentlig föreställning m.m. i Sverige. Denna regel om särbehandling gäller den som anordnar sammankomst som avses i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster.

Ulredningen har föreslagil att denna regel skall avskaffas.

Remissinstanserna har inte uttalat sig om förslaget.

Bestämmelsen har tillkommit som ett provisorium och som en anpass
ning till regeringsformen. Chefen för finansdepartementet har nyligen er
hållit regeringens bemyndigande att tillkalla en kommitté för alt se över
26 lagsUftningen på delta område (Dir 1985:23). Jag anser all förslaget lämpli-

gen bör behandlas i det sammanhanget.

3.5 Ledamot av allmän försäkringskassa m. m. Prop. 1985/86:7

På socialförsäkringsområdet har utredningen föreslagit alt nuvarande krav på svenskt medborgarskap skall slopas för ledamöterna i de allmänna försäkringskassornas styrelser, pensionsdelegalioner och försäkringsnämnder samt för ledamöterna i allmänna pensionsfondens första - fjärde fondstyrelser. Arbetsgruppen (S 1983:05) om ökad medverkan av förtroendevalda i de allmänna försäkringskassornas verksamhet har nyligen avslutat en översyn av de befintliga beslutsorganen hos försäkringskassorna och deras arbetsuppgifter. Arbetet redovisas i betänkandet (SOU 1985:21) Ökat förtroendemannainflytande i försäkringskassorna. 1 avvaktan pä remissbehandlingen av detta betänkande bör några ändringar inte göras i fråga om medborgarskapskravel för ledamöter i socialförsäkringens organ. Jag har därefter för avsikl alt om så erfordras återkomma även i denna fråga.

3.6 Ordförande och ledamot i taxeringsnämnd

Ordförande och ledamot i taxeringsnämnd och i fastighelstaxeringsnämnd skall enligt gällande regler vara svensk medborgare.

Utredningen har föreslagit att detta medborgarskapskrav skall avskaffas och att den som har kommunal rösträtt ocksä skall kunna inneha dessa uppdrag.

De remissinstanser som har uttalat sig i frågan har varit negativa.

Organisationen av och förfarandet i taxeringsnämnderna är för närvarande föremål för utredning i skatteförenklingskommiltén (8 1982:03). Även om jag har förståelse för utredningens uppfattning anser jag mot denna bakgrund alt förslaget bör prövas i samband med väntade förslag till genomgripande förändringar av laxeringsorganisationen. För fastighetstaxeringsnämnderna bör gälla den ordning som väljs för de vanliga taxeringsnämnderna.

3.7 Filmcensor

Enligt 2 § första styckel förordningen (1959: 348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar m.m. gäller alt en film inte får förevisas vid en biografföreställning om den inte dessförinnan har godkänts av statens biografbyrå. I 3 8 finns bestämmelser om på vilka grunder biografbyrån kan vägra atl godkänna film. Av andra stycket samma paragraf framgår att film eller del av film inte får godkännas om dess förevisande kan anses olämpligt med hänsyn till rikets förhållande till främmande makt eller kan lända till upplysning om förhållanden, vilkas uppenbarande kan medföra men för försvaret eller eljest för rikets säkerhet. Av 13 § följer att endast svensk medborgare får förordnas lill filmcensor.

Utredningen har föreslagit atl även en utlänning som varit bosall i Sverige i minst tre år skall få vara filmcensor.

Remissopinionen var delad i denna fråga. Som skäl mol förslaget an
fördes att endast svenska medborgare bör få pröva om en film kan godkän
nas med hänsyn lill rikets säkerhet. 27

4 Förslag som ej bör genomföras

Utöver de förslag somjag nu har redogjort för har diskrimineringsutredningen föreslagil ändringar i ytterligare några avseenden. Som jag närmare redogör för i del följande delar jag i dessa avseenden inte utredningens bedömning. 1 stället har jag funnit alt främsi hänsyn till rikets säkerhet och vikten av att central myndighetsutövning endast uiförs av svenska medborgare fordrar att kravet på svenskt medborgarskap behälls i dessa fall.

4.1 Ledamot i polisstyrelse

Som behörighetsvillkor för de ledamöter och suppleanter i en polisstyrelse som utses genom val gäller f.n. all dessa enligt 5§ polislagen (1984:387) skall vara svenska medborgare. Vid en bedömning om man kan ändra på detta krav mäste man enligt min uppfattning beakta att polisstyrelsen genom del första stegel i den pågående polisreformen getts mycket stora befogenheter att besluta om polisverksamheten.

Delta innebär atl polisstyrelsen kan komma att handlägga frågor om försvars- och beredskapsplanläggning, utlänningsärenden och ärenden rörande utlänningskontroll och andra frågor där ett utländskt medborgarskap måste anses vara svårt all förena med atl vara ledamot i polisstyrelsen. Jag vill också erinra om att kravet på svenskt medborgarskap enligt 4 kap. 2 5 lagen (1976:600) om offentlig anställning gäller för all polispersonal.

Med hänsyn främst till dessa omständigheter kan jag inte förorda att kravet på svenskt medborgarskap efterges i fräga om polisstyrelsens ledamöter.

tryckt 1983:399) får endast den som är svensk medborgare inneha eller Prop. 1985/86:7

utöva tjänst som stiftssekreterare.

Utredningen fann att det inte förelåg tillräckliga skäl för atl upprätthålla ett krav på svenskt medborgarskap för ledamöterna i domkapitlen eller för stiftssekreterare.

Flertalet remissinstanser avstyrkte förslaget och anförde därvid i huvudsak att domkapitlen har myndighetsfunktion med ansvar för bl. a. folkbokföringen samt har ansvar för den kyrkokommunala beredskapsplaneringen.

Domkapitlen har centrala och viktiga myndighetsutövande uppgifter. Domkapitlen får bl. a. besluta om disciplinära åtgärder mot prästerliga befattningshavare. 1 fråga om disciplinära åigärder måste rimliga rättssäkerhetsskäl tillgodoses. I disciplinärenden har stiftssekreleraren säte och stämma i domkapitlet. Domkapitlen har ocksä betydelsefulla samordnande uppgifter i fräga om den kyrkokommunala beredskapsplaneringen. Del åligger domkapitlen att följa tillämpningen av lagen (1981: 1216) om kyrklig beredskap. Försvarsaspekterna är alllsä inte betydelselösa vid övervägande av om kravet på svenskt medborgarskap kan slopas för ledamolskap i domkapitlet. Härtill kommer att elt genomförande av förslaget torde förutsätta ändring av 11 kap. 9§ RF. Det är inte lämpligt alt i RF göra eU enstaka undantag för domkapitlens del. Sammantaget finner jag därför atl övervägande skäl talar mot att utredningens förslag i denna del genomförs.

4.3 Överinspektör vid statens elektriska inspektion
samt länsskoleinspektör

Utredningen har föreslagit att det krav som f. n. finns pä att överinspektör vid statens elektriska inspektion och länsskoleinspektör skall vara svenska medborgare tas bort.

Remissinstanserna har avstyrkt dessa förslag och hänvisat till alt innehavarna av dessa tjänster också har uppgifter av vikl för det svenska försvaret.

Jag delar den av remissinstanserna framförda uppfattningen och finner därför att någon ändring ej bör göras i berörda avseenden.

4.4 Ledamot i länsstyrelses styrelse samt vissa
befattningshavare vid länsstyrelse

Enligt 11 kap. 9 § tredje stycket RF får endast den som är svensk medborgare inneha eller utöva domartjänsl, ämbete som lyder omedelbart under regeringen, tjänst eller uppdrag såsom chef för myndighet som lyder omedelbart under riksdagen eller regeringen eller säsom ledamot av sådan myndighet eller dess styrelse, tjänst i regeringskansliet närmast under statsråd eller tjänst säsom svenskt sändebud.

Enligt 45 a § länsstyrelseinslruktionen (1971:460, omtryckt 1982:638) fär
endast den som är svensk medborgare inneha eller utöva tjänst som läns
överdirektör, länsråd, byråchef, enhetschef, länsveterinär, länsantikvarie,
länsassessor eller förste länsnotarie. 29

Prop. 1985/86: 7 Utredningen har gjort den bedömningen att länsstyrelserna är myndighe-

ter med verksamhet av sådan central belydelse i samhällslivet atl de kan anses i hög grad vara bärare av del svenska samhällels offentliga makt. Chefskapet för och de högsta tjänsterna i länsstyrelserna bör enligl ulredningen därför vara förbehållna svenska medborgare.

Beträffande de ledamöter och suppleanter i länsstyrelsernas styrelser som ulses genom val har utredningen förklarat sig dela kommunaldemokraiiska kommitténs inställning och alltså föreslagil att den som har kommunal rösträtt också skall vara valbar. Slulligen har utredningen föreslagit atl medborgarskapskravet tas bort hell för länsveterinär, länsanlikvarie, länsassessor och förste länsnotarie.

Flertalet remissinstanser har varit negativa till de framlagda ändringsförslagen och därvid huvudsakligen gjort gällande atl det är fråga om central myndighetsutövning samt atl det av försvarsskäl är viktigt att ifrågavarande tjänster innehas av svenska medborgare.

Länsstyrelsen är länels högsia polisorgan. Väsentliga och för rikets säkerhet betydelsefulla uppgifter inom civilförsvaret ankommer på länsstyrelsen. Med hänsyn främsi härtill anser jag, i likhet med flertalet remissinstanser, att ledamöterna i länsstyrelsens styrelse skall vara svenska medborgare. Med hänsyn till försvarsaspeklerna och till det utövande av central myndighetsutövning som är förknippat med tjänsterna anser jag all även länsveterinär, länsantikvarie, länsassessor och förste länsnotarie skall vara svensk medborgare. Jag delar självfallel också utredningens bedömning att chefskapet för och de högsia tjänsterna i länsstyrelserna bör vara förbehållna svenska medborgare. Slutligen vill jag i det här sammanhanget erinra om alt verksledningskommitlén (C 1983:04) f.n. överväger frågor om de statliga myndigheternas ledning.

4.5 Föredragande i bostadsdomstolen och
patentbesvärsrätten

Utredningen har föreslagit all kravel pä svenskt medborgarskap för atl vara sekreterare eller föredragande i bostadsdomslolen respektive pa-tenlbesvärsräilen skall tas bort.

Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i dessa frågor har avstyrkt förslagen.

I likhet med flera remissinslanser anser jag det lämpligast all samma regler får gälla för dessa befattningshavare som för personer med likartade arbetsuppgifter i allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar. Jag finner därför all kravet på svenskt medborgarskap bör kvarstå i dessa avseenden.

4.6 Näringstillstånd för utlänning

Utlänningars räll att idka näring i Sverige regleras av lagen (1968:555) om
rält för utlänning och utländskt företag atl idka näring här i riket. Belräf
fande utlänningar som är bosatta här och som har permanent uppehållstill
stånd finns inga särbestämmelser i förhållande till svenska medborgare.
30 För övriga utlänningar gäller att de behöver särskilt tillstånd och enligt 8 §

nämnda lag skall vid tillståndsprövningen tas hänsyn bl. a. till utlänningens Prop. 1985/86: 7 personliga förhållanden.

Utredningen har föreslagil alt man vid bedömning av om näringstillstånd skall ges inte skall ta hänsyn lill detta kriterium.

Av remissinstanserna har bl. a. kommerskollegium och länsstyrelserna i Stockholms och Norrbottens län tillstyrkt förslaget medan länsstyrelserna i Malmöhus och Göteborgs och Bohus län samt rikspolisstyrelsen har avstyrkt.

Mot bakgrund av att det under remissbehandlingen har framgått alt ifrågavarande regel tillämpas i förhållandevis ringa omfattning kan det enligt min mening ifrågasättas om kriteriet bör få kvarstå. De skäl som åberopats av de remissinstanser som ställt sig negativa till förslagen, nämligen att man bör ha möjlighet att hindra kriminellt belastade personer alt etablera sig i Sverige, talar emellertid med sådan styrka mot förslaget att jag anser att det ej bör genomföras.

5 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom arbetsmarknadsdepartementet upprättats förslag lill

1. lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar,

2. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385),

3. lag om ändring i lagen (1980: 1103) om årsredovisning m.m. i vissa förelag,

4. lag om ändring i föräldrabalken,

5. lag om ändring i brottsbalken,

6. lag om ändring i lagen (1946:817) om bevisupptagning vid allmän domstol,

7. lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast
egendom m.m.,

8. lag om upphävande av mäklareordningen (1893:51 s. 1).

Förslagen har upprättats i samråd med cheferna för justitiedepartementet (1—7) och finansdeparlementel (8). De föreslagna lagändringarna är av enkel beskaffenhet. Jag anser därför atl lagrådets yttrande inte behöver inhämtas.

6 Hemställan

Jag hemställer atl regeringen

1. föreslår riksdagen all anta lagförslagen,

2. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om lagstiftnings
frågor i övrigi.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att

genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för 31

den åtgärd och det ändamål som föredraganden har hemställt om.

Prop. 1985/86:7 Bilaga I

Sammanfattning av diskrimineringsutredningens betänkande (Ds A 1984:6) Om utlänningars rättsliga ställning

Diskrimineringsulredningen har regeringens uppdrag atl bl. a. göra en allmän undersökning av rättsregler som på visst sätt berör invandrare i Sverige. Denna uppgift omfaltar atl frän fall lill fall fästa regeringens uppmärksamhet på beslämmelser som innebär en olikartad behandling av utländska och svenska medborgare utan att det finns starka skäl härför. (Till utländska medborgare räknar vi även statslösa.)

Uppdraget har utförts så att vi har gjort en genomgäng av lagar och författningar för alt utröna i vilka fall olika regler gäller för den som har hemvist i Sverige beroende på om han är svensk eller utländsk medborgare. För varje enskilt fall har övervägts om olikartad behandling alltjämt är motiverad och i så fall hur en särreglering bör göras. Genomgången av lagstifiningen är inte fullständig. Den berör inte utlänningslagen, bestämmelserna om rösträtt och reglerna om skydds- och kontrollomräden (kapitlen I och 2).

De lagar och förfatlningar som det här är fråga om kan sammanfattas under huvudrubrikerna associationsrätt (dvs. rättsregler om bolag, föreningar och liknande sammanslutningar) samt enskild närings- och yrkesverksamhet och offentliga tjänster och uppdrag. Härtill kommer några få ytteriigare bestämmelser.

I kapitel 3 återfinns en redovisning av lagar och författningar inom associationsrätten och sådana som gäller enskild närings- och yrkesverksamhet. Den grundläggande lagstiftningen om skydd mol alltför starkt utländskt inflytande över det svenska näringslivet och Sveriges naturtillgångar finns i lagarna om utländska förvärv av svenska förelag m. m. respektive av fast egendom m. m. I kapitlet beskrivs också de beslämmelser som älerfmns i lagen om lillfällig handel, i lagen om näringstillstånd m.m. och i de lagar och författningar som reglerar följande inrättningar: ekonomiska föreningar, sambruksföreningar, sparbanker, jordbrukskassor, bostadsrättsföreningar, understödsföreningar, erkända arbetslöshetskassor, flotiningsföreningar, aktiebolag, banker, försäkringsbolag, handelsbolag och enkla bolag. I kapitel 3 återfinns vidare de beslämmelser som handlar om revisorer enligt tagen om årsredovisning i vissa förelag, representanter för de anställda i vissa företagsstyrelser, transporter till havs och i luften, advokater, rättegångsombud, mäklare, krigsmaterieltill-verkare, offentliga föreställningar, sjömän samt auktoriserade och godkända revisorer,

I kapitlen 4-7 redovisas de lagar och författningar som reglerar tillträde

till offentliga tjänster och uppdrag i kommuner, landstingskommuner och

statlig förvaltning och rättsväsende. I fråga om vissa förtroendeuppdrag,

som ledamöter utsedda av kommunfullmäktige eller landsting, i vissa

32 lokala och regionala statliga myndigheter och organ, har vi inte gjort nägon

särskild redovisning, utan hänvisar till den genomgäng som gjorts av Prop. 1985/86:7 kommunaldemokratiska kommittén i delbetänkandet (Ds C 1983:4) Utländska medborgares valbarhet till vissa förtroendeuppdrag, I kapitlen 4—7 behandlas följande tjänster och uppdrag:

- överförmyndare och överförmyndarnämnd

- medborgarviltnen

- lagfarna domare

- andra domare i allmänna domstolar

- vissa andra tjänster vid allmänna domstolar

- tjänster vid förvaltningsdomstolarna

- tjänster vid försäkringsdomstolarna

- ledamöter i marknadsdomstolen

- ledamöter i arbetsdomstolen

- tjänster i bostadsdomstolen

- ledamöter i arrendenämnder och hyresnämnder

- ledamöter i rättshjälpsnämnderna och i besvärsnämnden

- ledamöter i statens va-nämnd

- tjänster i patentbesvärsrätten

- nämnderna enligt brottsbalken

- vissa tjänster inom åklagarväsendet

- vissa tjänster inom polisväsendet

- vissa tjänster vid kronofogdemyndigheterna

- offentliga försvarare

- ledamöter i förfogandelagens värderingsnämnder

- ledamöter i oljekrisnämnden

- ledamöter i statens delegation för rymdverksamhet

- tjänster vid statens jordbruksnämnd

- tjänster vid styrelsen för teknisk utveckling (STU)

- ordförande i inskrivningsnämnderna

- frivilligt försvarsverksamma

- kvinnor som genomgår militär grundutbildning

- vissa tjänster vid Förenade Fabriksverken (FFV)

- ordförande i beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda

- utskottssekreterare

- ledamöter i allmänna pensionsfondens styrelser

- ordförande i taxeringsnämnder

- vissa befattningshavare i allmänna försäkringskassor

- filmcensorer

- ledamöter i domkapitel m, fl.

- synemän enligt jordabalken

- överinspektörer vid statens elektriska inspektion

- länsskoleinspeklörer

- vissa tjänster vid länsstyrelserna.

I kapitel 8 behandlas vissa lagar som gör skillnad mellan svenska och utländska medborgare, men vars bestämmelser kan ersättas av internalionella konventioner, nämligen följande: lagen om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader, kungörelsen om

tillämpning av räUshjälpslagen, lagarna om allmänna barnbidrag och om 33

bidragsförskott samt lagen om allmän försäkring m. m,

3 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 7

Prop. 1985/86: 7 Slufligen redovisas i kapitel 9 lagen om bevisupptagning vid utländsk

domstol, sludiestödslagen och religionsfrihetslagen.

Utredningens överväganden och förslag, som återfinns i kapitel 10, har utgångspunkt i regeringens direktiv och i riktlinjerna för invandrar- och minoritelspoliliken. Den senaste tioårsperioden har präglats av strävan alt undanröja många av de rättsliga skillnader, som funnits och finns mellan utländska och svenska medborgare i den svenska lagstiftningen. Det är emellertid uppenbart av den poliliska debatten alt det finns delade meningar om var gränsen skall dras och vilka rättigheter som skall vara förbehållna endast svenska medborgare. Sålunda råder f. n, ingen politisk enighet till förmån för en reform, som skulle innebära att utländska medborgare gavs rösträtt också vid val till riksdagen pä samma sätt som de nu, enligl vissa villkor, har rösträtt vid val till kommunfullmäktige och landsting.

Gränslinjen är alltså inte självklar. Det råder en i del närmaste fullständig enighet om att bara svenskar skall ha en oinskränkt rätt att vistas och bo i landel och all regeringsledamöter och militär personal skall vara svenska medborgare, men sedan är det slut på samstämmigheten. Inte heller är den existerande gränslinjen särskilt rak, I de ovan sammanfattade kapitlen finns exempel pä hur slumparlat utlänningar äger tillträde lill vissa befallningar men inte till andra likvärdiga,

I gällande lagstiftning uppställs i mänga fall absoluta krav på svenskt medborgarskap. Lagstiftningen innehåller emellertid också - på en glidande skala - några mellanformer mellan deua absoluta krav och ingel medborgarskapskrav alls. Dessa "kravnivåer" är i slort sett följande:

1, Krav på svenskt medborgarskap sedan tio år

2, Krav på svenskt medborgarskap plus krav på bosättning

3, Krav pä svenskt medborgarskap plus krav pä bosättning med dispensmöjlighet i det senare avseendet

4, Krav pä svenskt medborgarskap

5, Krav på svenskt medborgarskap med dispensmöjlighel

6, Krav på medborgarskap i nordiskt land

7, Ej krav pä svenskt medborgarskap men pä viss tids bosättning

8, Ej krav pä svenskt medborgarskap men på bosättning

9, Ej krav pä svenskt medborgarskap men på viss svensk kompetens, utbildning och/eller andra krav.

För "kravnivåerna" 7—9 finns därtill skillnader som görs mellan nordbor och icke-nordbor.

Existensen av dessa mellanformer av krav i medborgarskapshänseende i lagstiftningen har motiverats av önskemål i vissa fall lill en mer flexibel ordning och lill möjligheten att i enskilda fall efter särskild prövning kunna göra avsteg från en huvudprincip. Vi har inte funnit tillräckligt övertygande skäl för att — av hänsyn till jämlikhetsmålet - föreslå ett minskat antal mellanformer, tvärtom synes dessa i mänga fall vara väl ägnade sina syfien.

Intressekonflikten mellan, å ena sidan, en fortsalt strävan mol jämlik
hetsmålet och, ä andra sidan, ett bevarande av det svenska medborgarska
pets värde och de övriga synpunkler som ligger bakom kravet på svenskt
34 medborgarskap för åtnjutandet av vissa rättigheter är högst påtaglig. Den

grundläggande utgångspunkt vi tillämpat i genomgången av ett slorl antal Prop. 1985/86: 7 beslämmelser har därför varit atl söka räta ul gränslinjen mellan det lillälna och det otillåtna, snarare än atl föreslå någon omfattande förskjutning av den. Vi anser atl detta ocksä tjänar det vikliga syftet alt öka tydligheten av medborgarskapels rättsliga innebörd. Vi föreslår i kapitel 10 följande förändringar av gällande ordning.

Lagen om utländska förvärv av fast egendom i Sverige m. m.

För närvarande gäller all utlänning som har permanent uppehållstillstånd i riket och vill förvärva enfamiljs- eller Ivåfamiljsfastighet för atl bosätta sig på den regelmässigt torde fä tillstånd till förvärvet. Vi föreslär att man behåller detta formella tillständskrav, men föreskriver atl en i riket fast bosatt utlänning normalt inte får vägras tillstånd av detta slag. Härigenom uppnår man alt fast bosatta utländska medborgare i realiteten blir jämställda med svenskar vid förvärv av nyssnämnt slag.

Lagen om tillfällig handel

Vi föreslär atl den särregel tas bort som föreskriver att andra utländska medborgare än nordbor och de som har permanent uppehållstillstånd behöver tillstånd för atl bedriva lillfällig handel med livsmedel, blommor, alster av inhemsk hemslöjd och tryckt skrift.

Lagen om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket

Vi föreslår atl näringstillstånd för här i riket bosatt utlänning inte skall kunna vägras på grund av utlänningens personliga förhållanden.

Ekonomiska föreningar och liknande sammanslutningar

Vissa befattningshavare i ekonomiska föreningar måsle vara här i riket bosatta svenska medborgare. Kommerskollegium kan dock ge dispens från detla krav. Vi föreslår atl kravel på svenskt medborgarskap för vissa befattningshavare i bostadsrättsföreningar avskaffas. Vi föreslär också att kravel på svenskt medborgarskap för befattningshavare inom understödsföreningar, erkända arbetslöshetskassor och flotiningsföreningar avskaffas, liksom också kravet på alt utländsk medborgare får idka flottning på svenskt område endast om två svenska medborgare går i borgen för honom. Vi föreslår att medborgarskapskravet tas bort för auktoriserad och godkänd revisor. För befattningshavare i sparbanker och likvidatorer i jordbrukskassor föreslär vi införandet av en dispensregel.

Aktiebolag m. m.

Även i aktiebolag, banker, försäkringsbolag, handelsbolag och enkla bolag
måsle vissa befattningshavare vara svenska medborgare. När det gäller
aktiebolag finns dispensmöjligheter, som emellertid saknas för befallnings- 35

Prop. 1985/86:7 havare i banker och för stiftare av försäkringsbolag. För befatiningshavare i banker föreslär utredningen införande av dispensregler av samma slag som de som gäller för aktiebolag. Vi föreslär vidare att medborgarskapskravet tas bort för auktoriserad och godkänd revisor.

Advokater och rättegångsombud

Advokat måste ovillkorligen vara svensk medborgare, medan rättegångsombud kan erhålla dispens från detla krav. Krav pä bosättning i riket gäller för båda kategorierna. Vi föreslår att kravet på svenskt medborgarskap för behörighet att vara advokat avskaffas. Ett villkor för att en utlänning skall kunna bli advokat skall vara alt han vid tiden för ansökningen om medlemskap i advokatsamfundet äger fast hemvist i Sverige sedan minst tre år, alltså i princip samma krav som gäller för alt utländsk medborgare skall ha kommunal rösträtt. Beträffande rättegångsombud föreslär vi motsvarande ändringar, därjämte bör nu existerande dispensmöjligheter bibehållas.

Diverse annan verksamhet

Ulredningen föreslår att medborgarskapskravel när det gäller av kommunen antagen mäklare tas bort. Vidare föreslås att regeln tas bort om att utländsk medborgare kan ådömas böter och förpliktas betala bevillningsavgift på grund av brott mot 6 § kungörelsen om rätt för den som är bosatt i utlandet att giva eller medverka i offentlig föreställning.

Offentliga tjänster och uppdrag: Kommuner och landslingskommuner

Alltsedan 1976 års val har utländsk medborgare, som varil bosall i Sverige i minst tre år. kunnat väljas till ledamot av samtliga kommunala och landstingskommunala nämnder utom överförmyndarnämnd. Vi föreslår atl denna särregel för överförmyndare och ledamöter i överförmyndarnämnd tas bort och att behörighetsreglerna såvitt avser medborgarskap för dessa uppdrag blir desamma som för övriga motsvarande uppdrag. När del gäller de förtroendeuppdrag som är föremål för kommunaldemokraiiska kommitténs betänkande delar vi de bedömningar som kommittén gjort och tillstyrker de förslag som lämnas i dess betänkande DsC 1983:4 utom såvitt avser nämndemän, jurymän och gode män i faslighetsbildningsmyndighet. Vi anser att kravet på svenskt medborgarskap för de nämnda uppdragen bör stå kvar.

OfTentliga tjänster och uppdrag: Staten — rättsväsendet

Domar- och notarietjänster berörs inte av våra förslag, däremot föreslår vi atl kravel atl sekreterare i bostadsdomstolen och föredragande i patentbesvärsrätten skall vara svenska medborgare las bort.

Vidare föreslår vi all utländsk medborgare som har rösträtt vid kommu
nalval i riket blir behörig att vara ledamot - utom ordförande, vice ordfö-
36 rande och ersättare för dessa — i övervakningsnämnd.

Offentliga tjänster och uppdrag: Staten utom rättsväsendet Prop. 1985/86: 7

Vi föreslär all följande tjänster och uppdrag bör vara öppna även för utländska medborgare: ledamot i AP-fondernas styrelser (kravet på bosättning i riket bör däremot finnas kvar): ordförande i taxeringsnämnd (vederbörande bör ha kommunal röstriilt i Sverige); ledamot i allmän försäkringskassas styrelse, pensionsdelegation och försäkringsnämnd (vederbörande bör ha kommunal rösträtt i Sverige): filmcensor vid statens biografbyrå (bosättning i minst tre är bör krävas): ledamot i domkapitel och stiftssekreterare (medlemskap i svenska kyrkan hör krävas): överinspektör vid statens elektriska inspektion och länsskoleinspektör.

Länsstyrelserna

Vi föreslår att kravet på svenskt medborgarskap för innehav och utövande av tjänsterna som länsveterinär och länsanlikvarie las bort liksom även i fråga om förste länsnotarie och länsassessor som ej är enhetschef.

Övrigt

Vi föreslår alt kravet på borgensmän vid bevisupptagning vid utländsk domstol skall vara svenska medborgare tas bort.

Prop. 1985/86:7 Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över diskrimineringsutredningens (DU) betänkande (Ds A 1984:6) Om utlänningars rättsliga ställning

Efter remiss har yttranden över belänkandet avgells av justitiekanslern (JK). Svea hovrätt, kammarrätten i Jönköping, domstolsverket, riksåklagaren (RÅ), rikspolisstyrelsen (RPS), kriminalvårdsstyrelsen, kommerskollegium, överbefälhavaren (ÖB), riksförsäkringsverket (RFV), allmänna pensionsfonden, första fondstyrelsen, allmänna pensionsfonden, fjärde fondstyrelsen, bankinspektionen, försäkringsinspeklionen, riksskatteverket (RSV), riksantikvarieämbetet, statens biografbyrå, skolöverstyrelsen (SÖ), lantbruksslyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens invandrarverk (SIV), statens industriverk, statens elektriska inspektion, patent- och registreringsverket, patentbesvärsrätten, statens arbetsgivarverk, länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON), länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, länsstyrelsen i Norrbottens län, domkapitlet i Strängnäs, domkapitlet i Lund, ILO-kommittén, rättshjälpskommittén (Ju 1982:01), samerätlsutredningen (Ju 1983:05), Riksdagens ombudsmän (JO), Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Botkyrka kommun, Stockholms kommun, Södertälje kommun, Malmö kommun, Östergötlands läns landstingskommun, Gävleborgs läns landstingskommun. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), SHIO- Familjeföretagen, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Försäkringskasseförbundet, HSB, Svenska bankföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund. Svenska sparbanksföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Föreningen auktoriserade revisorer. Svenska revisorssamfundel, Sveriges advokatsamfund, Sveriges industriförbund. Svenska handelskammarförbundet. Kooperativa förbundet. Lantbrukarnas riksförbund. Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige. Riksförbundet finska föreningar i Sverige och Arbetslöshetskassornas samorganisation.

Yttranden har överlämnats av RÅ från länsåklagarmyndigheterna i Malmöhus län och Östergötlands län samt tf länsåklagaren i Gävleborgs län.

Yttrande har även inkommit från Slalens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA).

Flertalet remissinstanser har yttrat sig endast över de delar av belänkandet som berör respektive remissinstans område.

1 Allmänt Prop. 1985/86:7

De flesta remissinstanserna har varit positiva till utredningens förslag, och många har förklarat alt de delar de allmänna åsikter utredningen framfört. Säledes har JO inga erinringar mot förslagen. Svea hovrätt uttalar alt den ansluter sig till utredningens uppfattning atl det är angeläget att inom de i betänkandet berörda områdena av samhällslivet i görligaste män avskaffa sädana bestämmelser som innebär en olikartad behandling av svenska medborgare och av utlänningar som stadigvarande vistas här i riket. LO anför "som en allmän mening (all) krav om svenskt medborgarskap bör slopas i alla de fall där del inte kan betraktas som viktigt med hänsyn till rikets säkerhet m.m. För närvarande synes flera områden vara behäftigade med medborgarskapskrav utan relevanta motiv. I det avseendet är utredningens förslag atl ge den invandrande delen av befolkningen större möjlighel att medverka i det totala samhällsarbetet positivl."

LO tar avstånd från utredningens förslag endast på en punkl, se vidare avsnill 3.4.

Vissa remissinstanser, bl. a. JK, Svea hovrätt, länsstyrelsen i Stockholms län samt Malmö kommun påpekar dock atl DU noggrannare bort analysera och ta hänsyn till medborgarskapets innehåll.

Kammarrätten i Jönköping förklarar bl. a. att man delar de utgångspunkter DU haft för sitt arbete beträffande enskild närings- och yrkesverk-samnet men vill också beakta hur svenska medborgare i molsvarande situationer behandlas i andra länder.

RPS efterlyser bättre utredning om förhållandena utomlands och de positiva effekter för svenskt näringsliv av genomförande av förslaget beträffande enskild närings- och yrkesverksamhet, SAF, med vilken Sveriges Industriförbund instämmer, och Svenska Handelskammarförbundet anser att DU helt bortsett från dels alt det pä flera områden kan föreligga skäl all ge medborgare från andra nordiska länder en annan rättsställning än utländska medborgare, dels atl Sverige har ett starkt intresse av att regler för medborgarskap inte hindrar internationell handel och internationellt företagande. Slutligen har några invandrarföreningar. Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige och Riksförbundet finska föreningar i Sverige, i och för sig ställt sig positiva lill förslagen men gjort gällande att det inte är fullt tillräckligt.

2 Områden där ändring ej föreslås

Beträffande de områden där DU funnit att ändring av gällande regler ej bör företas har avvikande åsikter endast framförts belräffande aktiebolagen och nämndemännen (se avsniti 3,4 och 3.8) varjämte NIA har framfört synpunkler angående frågan om adoptivbarns medborgarskap.

Prop. 1985/86:7 3 DU:s författningsförslag

JK. Svea hovrätt. SIV, RPS och SHIO-fämiljejörelagen har förklarat sig inte ha nägra erinringar mot de förslag mot vilka de inte framför nägra anmärkningar,

3.1 Ändringar i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom och i förordningen (1982: 879) om utländska förvärv av fast egendom m. m. (se betänkandet avsnitt 3.1.2 och 10.2.1)

Det slora flertalet remissinstanser som yttrat sig belräffande dessa frågor har varit positiva, men några invändningar har rests.

Helt utan invändningar tillstyrks förslaget av lantbruksslyrelsen (beträffande jordbruksfastigheter), statens industriverk. LON och HSB.

Helt positiva i sak är också JK, Svea hovrätt och SIV men dessa instanser har vissa synpunkter pä ulformningen av lagtexten.

Länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrker förslagen men ifrågasätter om man inte bör gå ännu längre och hell slopa tillsländskravet utom beträlTande fastigheter inom skydds- och kontrollområden. Länsstyrelsen motiverar detta förslag med att de föreslagna ändringarna skulle medföra au "länsstyrelsens befallning med sädana ärenden skulle då i realiteten inte bli prövning i sak utan närmast fä karaktären av registrering av förvärvet." Länsstyrelsen i Malmöhus län tillstyrker förslaget med viss tvekan och uttalar.

I utredningen har inte närmare belysts en omständighet som starkt talar för att behälla den nuvarande ordningen. Enligt denna kan utvisningshotade utlänningar hindras från alt förvärva fast egendom och därigenom binda sig fastare till landet innan slutlig ställning skall las lill om de skall utvisas eller ej. Det kan ifrågasättas om det är lämpligt att avhända sig möjligheten att hindra dessa förvärv för att eliminera den enda nackdel med den nuvarande ordningen som utredningen framhållit, nämligen alt blotta faktum att en utlänning är lillståndspliktig kan missgynna honom i konkurrens med svensk spekulant på samma faslighet.

Förslagen avstyrks av tre remissinstanser, nämligen ÖB. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och länsstyrelsen i Norrboitens län. ÖB förklarar att han inte kan acceptera förslaget då detta medför atl ett förvärvslillständ för en fastighet belägen utanför skydds- och kontrollområde inte får vägras trots atl hinder möter med hänsyn till landets försvar eller säkerhet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att man inte bör avhända sig möjligheten att stoppa bl. a. utvisningshotade utländska brottslingars fastighetsförvärv i riket. Länsstyrelsen föreslår i stället en annan ändring beträffande utlänningars fastighetsförvärv, nämligen slopande av kravet på förvärvslillständ då förvärvaren är gift med en svensk medborgare. Länsstyrelsen i Norrbottens län slutligen avstyrker eftersom man anser att ändringen saknar praktisk belydelse.

3.2 Lagen (1975: 985) om tillfällig handel samt lagen Prop. 1985/86:7

(1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket (se betänkandet avsnitt 3.3 och 10.2.2 samt 3.4 och 10.2.3)

Förslaget tillstyrks i denna del ulan reservationer av patent- och registreringsverket (rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket), LON samt länsstyrelserna i Stockholms och Norrbottens län.

Kommerskollegium tillstyrker också förslagen men uttalar viss tvekan beträffande ändringen rörande näringstillstånd. Kollegiet ifrågasätter härvid rimligheten av atl ha kvar tillsländsregler vars enda kriterium är hänsyn till allmänt intresse eftersom detta kriterium nästan aldrig föranleder avslag.

Länsstyrelserna i Malmöhus och Göteborgs och Bohus län tillstyrker beträffande lagen om tillfällig handel, men avstyrker ändringsförslaget rörande näringstillstånd. Båda länsstyrelserna uttalar härvid atl man inte bör avhända sig möjligheten att vägra grovt kriminellt belastade uUänning-ar näringstillstånd. De gör också gällande att det säkeriigen finns många kriminellt belastade utlänningar som nu avstår från att söka tillstånd eftersom de inser att det är meningslöst.

RPS avstyrker båda ändringsförslagen. Ändringen i lagen om tillfällig handel avstyrks med motiveringen att det är av vikt alt en utlänning inte kan undgå avvisning genom att hänvisa till möjligheten aU få pengar genom tillfällig handel och det ej är bra för allmän ordning aU även tillfälliga besökare i riket skall kunna sälja det fria varusortimentet på allmän plats eller genom dörrknackning. Beträffande näringstillstånd uttalar RPS att den höga frekvensen av skattebrott och ekonomiska brott gör det angeläget att tillvarata alla möjligheter att förhindra olämpliga personer att etablera rörelser här i riket.

3.3 Lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar, lagen (1955:416) om sparbanker, lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen, bostadsrättslagen (1971:479), lagen (1972: 262) om understödsföreningar, lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring samt lagen (1919:426) om flottning i allmän farled (se betänkandet 3.5-3.12 och 10.2.4)

Länsstyrelserna i Stockholms och Norrbottens län, LON samt Svenska revisorssamfundet har lillstyrkt samtliga ändringsförslag som nämns ovan och även tillstyrkt att svenskt medborgarskap inte skall krävas för auktoriserade eller godkända revisorer i bostadsrättsföreningar.

Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län och HSB är
positiva lill förslaget beträffande ekonomiska föreningar och bostadsrätts
föreningar och Föreningen auktoriserade revisorer till förslagen om ekono
miska föreningar och sparbanker medan kommerskollegium förklarar sig
inte ha något alt erinra såvitt avser förslagen om dispensregler för vissa
befattningshavare i sparbanker och jordbrukskassor. Svenska sparbanks
föreningen har inga erinringar mol de föreslagna ändringarna i lagen om 41

4 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 7

Prop. 1985/86: 7 sparbanker då man anser att det inte . finns nägra sakliga skäl mot ändringen. Såväl AMS som Arbetslöshetskassornas sainorganisation tillstyrker den föreslagna ändringen i lagen om arbetslöshetsförsäkring. Den sistnämnda organisationen påpekar dock att en utländsk medborgare kan återvända till sitt hemland under en mandatperiod som styrelseledamot och att kravet pä bosättning i Sverige därför mäste finnas kvar.

Kommerskollegiuin påpekar alt den prövning som görs vid auktorisalion och godkännande är en prövning av den enskilde revisorns kunskaper och lämplighet medan prövningen av ett företags ansökan alt anlita utländsk revisor prövas mol bakgrund av lämpligheten att ha en icke svensk medborgare som revisor för just den speciella verksamheten. Kollegiet tillstyrker emellertid förslagen avseende ekonomiska föreningar och liknande (jfr. även avsnitt 3.4).

Sveriges föreningsbankers förbund avstyrker helt beträffande revisorer i ekonomiska föreningar och likvidator i föreningsbank eftersom sädana befattningar är av sädan vikt för del svenska samhällslivet alt det av befattningshavaren bör krävas en stark anknytning lill Sverige.

Föreningen auktoriserade revisorer avstyrker den föreslagna ändringen beträffande befattningshavare i bostadsrättsföreningar, understödsföreningar och arbetslöshetskassor och föreslår i stället att angivna lagar ändras så atl en revisor skall vara svensk medborgare eller auktoriserad eller godkänd revisor. Försäkringsinspektionen anför atl samma regler bör gälla belräffande understödsföreningar som för försäkringsbolag och avstyrker därför alt avvikande regler införs för understödsföreningarna. Slutligen förordar bankinspektionen och Svenska Bankföreningen att några ändringar för närvarande inte vidtas beträffande sparbanker och jordbrukskasserörelser eftersom man bör avvakta banklagsutredningens förslag.

3.4 Aktiebolagslagen (1975: 1385), lagen (1955: 183) om bankrörelse, försäkringsrörelselagen (1982:713) och lagen (1980: 1103) om årsredovisning m. m. i vissa företag (se betänkandet 3.13-3.18 och 10.2.5)

Patent- och registreringsverket, Stockholms kommun. Föreningen auktoriserade revisorer och Svenska revisorssamfundel tillstyrker alt ändring sker beträffande aktiebolag, Patenlverket uttalar därvid att auktorisalion och godkännande för en revisor får anses borga för alt revisorn äger tillräcklig kännedom om svenska förhållanden.

Försäkringsinspektionen, Svenska försäkringsbolags riksförbund och
Försäkringskasseförbundet anser att förslaget om ändring i försäkringsrö
relselagen bör genomföras även om Försäkringskasseförbundet ger ut
tryck för viss tveksamhet belräffande kassaslyrelserna, dä dessa i fredstid
svarar för viss beredskapsplanering. Föreningen auktoriserade revisorer
tillstyrker reservationslöst ändringarna i lagen om bankrörelse, försäk
ringsrörelselagen och lagen om årsredovisning m.m, i vissa företag. Bank-
42 inspektionen och Svenska Bankföreningen anser, liksom i tidigare avsnitt

redovisats beträffande sparbanker och jordbrukskasserörelser, att etl ge- ,Prop. 1985/86: 7 nomförande av förslaget om ändring i lagen om bankrörelse bör vänta lill dess banklagsulredningen avgett sitt belänkande.

Kommerskollegium påpekar atl del är skillnad mellan den prövning som görs vid auktorisalion och godkännande och den som görs vid etl förelags ansökan att få anlita visst företag (se avsniti 3.3) samt anför.

Kollegiet vill härvidlag erinra dels om aU en revisor har rätt att fä del av alla uppgifter och handlingar han behöver för sin granskning, dels om atl justitieministern i prop. 1983/84:184 uttalat alt det i vissa nyckelföretag inom krigsmaterielindustrin är önskvärt all även fortsättningsvis kunna kontrollera avvikelser från det grundläggande kravet ,på svenskt medborgarskap och svensk bosättning. Kollegiet föreslår att man på revisorsområ-del knyter an lill en reglering av det slag som föreslås i propositionen. Som huvudregel bör således kunna gälla aU auktoriserad eller godkänd revisor kan utses i aktiebolag utan prövning av medborgarskap och bosättning. Dock bör finnas en möjlighel för regeringen eller viss myndighet att för särskilda fall föreskriva sådan prövning. För övriga sammanslutningar -ekonomiska föreningar och liknande samt andra företag än aktiebolag -torde del däremot räcka med den prövning som sker av vaije enskild revisor. För dessa finner således kollegiet atl undanlag från medborgarskapskravet kan göras.

SAF anser att utländska medborgare skall kunna vara styrelseledamöter och VD i svenska aktiebolag. SAF har härvid anfört att medborgarskap inte bör tillåtas fungera som hinder för internationell handel och internationellt företagande och att det är särskilt viktigt atl multinationella företag inte hindras utöva erforderlig kontroll och styrning av sina dotterbolag.

LO anser att löntagarrepresentanterna i akliebolagsslyrelserna inte skall behöva vara svenska medborgare och anför som skäl härför: "Dessa styrelseledamöter har genom demokratiskt förfarande blivit utsedda av de anställda. Härigenom har såväl förtroende som ev. vandel prövats indirekt. Någon ytterligare prövning i dispensförfarande kan inte anses vara påkallad." TCO stödjer delvis LO:s uppfattning då man hävdar alt dispens från medborgarskapskravet generellt bör ges belräffande löntagarrepresentanter.

3.5 Rättegångsbalken 8 och 12 kap. (se betänkandet 3.2.1-3.2.2 och 10.2.7)

Svea hovrätt tillstyrker förslagen och uttalar beträffande advokater att det är av vikt att ad vokal valet blir sä fritt som möjligl. Hovrätten beaktar ocksä att alla advokater även fortsättningsvis kommer att ha svensk juridisk examen. - Hovrätten föreslär dock vissa redaktionella ändringar i förslaget till ny lydelse av 8 kap. 7 § sista stycket rättegångsbalken.

Av övriga remissinstanser har endast Svenska försäkringsbolags riksför
bund uttalat direkt stöd för dessa förslag. Det måste dock beaktas härvid
att exempelvis JK och JO har förklarat sig inte ha några erinringar mol de
förslag de inte uttryckligen avstyrkt. 43

Prop. 1985/86:7 Förslaget avstyrks av kammarrätten i Jönköping, domstolsverket, RÅ,

Sveriges advokatsamfund och länsåklagannyndigheterna i Malmöhus och Östergötlands län. Kammarrätten förklarar att advokaterna har en central roll i det svenska rättsväsendet och för det förtroende det åtnjuter. För att tillmötesgå det behov som i något enstaka fall kan finnas att låta en utlänning få bedriva advokatverksamhet här ifrågasätter kammarrätten om man inte borde införa en regel i rättegångsbalken, enligt vilken regeringen kan ge dispens från kravet pä svenskt medborgarskap. RÅ påpekar att det är förhållandevis lätt att förvärva svenskt medborgarskap och alt det krav på god förtrogenhet med specifikt svenska rättsliga förhållanden som krävs för att bli advokat inte torde kunna uppfyllas under kortare tid än som erfordras för vinnande av svenskt medborgarskap. RÅ hänvisar också till de skäl DU själv anför mot att häva kravet på svenskt medborgarskap för advokater. Advokatsamfundet förutskickar att man, när den arbetsgrupp som sysslar med frågan om svenskt medborgarskap för advokater inom samfundet slutfört sitt arbete, kan komma alt föreslå att slyrelsen för samfundet medges möjlighet atl lämna dispens från såväl kravel pä svenskt medborgarskap som kravel på hemvist inom riket. Advokatsamfundet anför vidare.

Det skäl utredningen anfört för genomförande av den föreslagna förändringen är enligt samfundets mening inte tillräckligt. Väl kan det i enskilda fall finnas goda skäl för atl medge att personer som saknar svenskt medborgarskap vinner inträde i samfundet, men det bör prövas av samfundets styrelse i vatje enskilt fall genom att styrelsen har möjlighet att medge dispens från kravet på svenskt medborgarskap. En sådan ordning skulle medföra ait det syfte med förslaget som framförts i betänkandet uppnås. Samfundet har uppmärksammat att enligt förslaget skall vissa uppdrag som ofta utförs av advokater, l.ex. del som likvidaior i handelsbolag, fortsättningsvis vara förbehållet svensk medborgare om inte kommerskollegium medger annat. Det ter sig enligt samfundets mening märkligt att diskrimineringsutredningen föreslär att kravet på svenskt medborgarskap för alt vinna inträde i samfundet borttas, med samtidigt bibehållande av kravet på svenskt medborgarskap för den som innehar uppdrag som ofta utförs av advokater: Enligt samfundets uppfattning bör, om personer utan svenskt medborgarskap tillåts vinna inträde i samfundet, frågor av detta slag lösas på så sätt att den som är advokat har, oberoende av medborgarskap, behörighet att utföra uppdrag l.ex. som likvidator i handelsbolag. Vidare vill samfundet ifrågasätta det lämpliga i atl från svensk sida ensidigt bortta kravet på svenskt medborgarskap för den som önskar vinna inträde i landets advokatorganisation. Det kan i sammanhanget konstaleras alt de nordiska ländernas advokatorganisalioner har ovillkorliga krav i hithörande avseenden. Även svenska advokater med internationell inriktning torde ha visst intresse av att kunna antas som ledamöter av utländska advokatorganisalioner. Detta problem kommer emellertid inte atl ställas på sin spels om kravet på svenskt medborgarskap för den som söker inträde i samfundet görs dispensabelt.

3.6 Mäklareförordningen (1893:51 s. Doch kungörelsen Prop. 1985/86:7
(1913: 380) om rätt för den som är bosatt i utlandet att giva

eller medverka i offentlig föreställning m. m. i Sverige (se betänkandet 3.23 och 3.25 samt 10.2.8)

Svenska kommunförbundet och Stockholms kommun tillstyrker förslaget beträffande mäklare. Ingen remissinstans har uttalat sig direkt om förslaget beträffande offentliga tillställningar.

3.7 Föräldrabalken (se betänkandet 5.1 och 10.3.1.1)

Svenska kommunförbundet. RÅ samt Botkyrka, Stockholms och Södertälje kommuner tillstyrker förslaget medan Svea hovrätt, kammarrätten i Jönköping och länsåklagaren i Östergötlands län ställer sig negativa. I alll väsentligt åberopar de remissinstanser som ställt sig positiva de skäl utredningen anfört.

Svea hovrätt anser att lagutskottets uttalande i betänkandet LU 1974:38 s.63, atl en överförmyndare har en viktig myndighetsutövande funktion och att hans krävande uppgifter förutsätter goda insikter i svensk rätt och svensk förvaltning, alltjämt äger giltighet och motiverar att överförmyndare och ledamot av överförmyndarnämnd bör vara svenska medborgare. Kammarrätten i Jönköping motiverar sill ställningstagande med det nära sambandet mellan överförmyndare och överförmyndarnämnd å ena sidan och den rättsvårdande verksamheten å andra sidan.

3.8 Polisinstruktionen (1972:511) samt DU: s inställning beträffande nämndemän i allmänna domstolar, allmänna förvaltningsdomstolar och försäkringsdomstolar, juryman i tryckfrihetsmål och radioansvarighetsmål, ledamot i inskrivningsnämnd för värnpliktiga och god man i fastighetsbildningsmål (se betänkandet 5.3 och 10.3.1.3)

Svenska kommunförfundet och Landstingsförbundet tillstyrker ändringen i polisinslruklionen men Landstingsförbundet erinrar om atl riksdagen i juni 1984 vid antagande av nya polislagen tagit ställning för att kravet pä svenskt medborgarskap skall finnas kvar.

JK, Svea hovrätt, RPS och SIV avstyrker ändring beträffande ledamöter och suppleanter i polisstyrelsen. Hovrätten, JK och RPS betonar härvid att polisstyrelsen är ledningen för polismyndigheten och att det därför, mot bakgrund av att polisman måste vara svensk medborgare, ter sig naturiigl alt även ledamöterna i styrelsen skall vara del. SIV motiverar sitt ställningslagande i huvudsak med att polisstyrelsen har viktiga uppgifter inom försvarsplaneringen.

Såväl Land.stingsförbundel som Botkyrka kommun anför att kravet pä
svenskt medborgarskap beträffande nämndemän, jurymän och god man i
fastighetsbildningsmyndighet bör slopas medan JK, som också uttalar sig i
denna fråga, betonar vikten av att dessa uppdrag även fortsättningsvis
förbehålls svenska medborgare. 45

Prop. 1985/86:7 3.9 Förordningen (1975: 517) med instruktion för

bostadsdomstolen, rättshjälpslagen (1972:429) och lagen (1977: 729) om patentbesvärsrätten (se betänkandet 6.8, 6.10 och 6.12 samt 10.3.2.1- 10.3.2.2)

Svea hovrätt, kammarrätten i Jönköping och domstolsverket avstyrker att kravel pä svenskt medborgarskap tas bort för sekreterare i bostadsdomslolen och föredragande i patentbesvärsrätten och gör gällande att samma krav bör gälla för dessa befattningshavare som för notarier och fiskaler vid de allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna. Domstolsverket anför ytterligare alt man i stället bör införa sådana krav även för sekreterare i arbetsdomstolen och marknadsdomstolen,

Patentbesvärsrätten uttalar viss tveksamhet beträffande ändringsförslaget om föredragande i denna rätt men förklarar att man inte vill motsäna sig ändringen, bl, a. därför all del därigenom skulle bli möjligt att i speciella fall utnyttja framstående utländsk teknisk expertis säsom föredragande i rätten,

Räitshjälpskommiitén är positiv lill förslaget belräffande räUshjälpslagen, som dock bara blir aktuellt om den föreslagna ändringen belräffande advokater genomförs. Kommittén påpekar ocksä att det av kommittén framlagda förslaget till ny rältshjälpslag i och för sig täcker även DU:s förslag.

3.10 Brottsbalken (se betänkandet 6.13 och 10.3.2.3)

Kriminalvårdsstyrelsen och RA tillstyrker förslaget om ändring beträffande ledamot i övervakningsnämnd medan förslaget avstyrks av Svea hovrätt. Hovrätten anför i frågan.

Före den 31 juli 1983 krävdes inte svenskt medborgarskap för ledamot av övervakningsnämnd. Ledamot av kriminalvårdsnämnden behöver inte vara svensk medborgare. Dessa omständigheter lalar i viss mån för ett slopande av det krav på svenskt medborgarskap för ledamot i övervakningsnämnd som infördes genom lagen den 5 maj 1983 (nr 240) om ändring i brottsbalken. Övervakningsnämnder - vilkas ledamöter skall ha avlagt domared - har emellertid nära anknylning till domstolarnas verksamhet och har själva etl slags domstolsliknande funktion. Sålunda kan övervakningsnämnd exempelvis förordna om omhändertagande och förklara villkorligt medgiven frihet förverkad. Vad som uttalades i fråga om domare i grundlagsberedningens betänkande (SOU 1972: 15). nämligen alt beslut som rör enskildas rättsliga ställning skall fattas av svenska medborgare (utredningen s 138), kan enligt hovrättens mening anföras till stöd även för krav på svenskt medborgarskap för övervakningsnämndernas ledamöter (jämför utredningen s 141). I den proposition som låg till grund för lagen 1983:240 har ocksä, såsom utredningen anmärkt (s90). beträffande valbar-helsbeslämmelserna hänvisats till molsvarande regler för nämndemän vid allmänna domstolar.

3.11 Rättegångsbalken 21:5 (se betänkandet 6.17 och Prop. 1985/86: 7
10.2.3.6)

Sven hovrätt är positiv till förslaget men önskar vissa redaktionella ändringar av lagtexten,

RÅ avstyrker däremot och hänvisar här främst till atl det inte kan få komma i fråga att utländska medborgare kan få uppträda i mål om brott mot rikets säkerhet och alt det inte är lämpligl att ha två grupper av offentliga försvarare.

Advokatsamfundet har uttalat att man inte har någol emot att utländska medborgare förklaras obehöriga atl inneha uppdrag som offentlig försvarare i mål som rör rikets säkerhet,

3.12 Lagen (1983: 1092) med reglemente för allmänna
pensionsfonden, taxeringslagen (1956:623),
fastighetstaxeringslagen (1979: 1152), lagen (1962: 381) om
allmän försäkring, förordningen (1965:748) med instruktion
för statens biografbyrå, lagen (1936: 567) om domkapitel,
förordningen (1965: 738) med instruktion för domkapitlen,
förordningen (1983: 592) med instruktion för statens
elektriska inspektion och förordningen (1981: 1371) med
instruktion för den statliga skoladminisirationen (se
betänkandet 7.12-7.16 och 7.18-7.19 samt 10.3.3.2)

Allmänna pension.sfonden. första och fiärde fondstyrelserna, tillstyrker ändringen av pensionsfondens reglemente. Första fondstyrelsen hänvisar därvid till lagrådets uttalande i prop, 198.3/84: 50 att allmänna pensionsfonden är en unikt utformad institution som inte låter sig jämställas med de förvaltningsmyndigheter som anges i grundlagen, SlIIO-FamiljejÖretagen avstyrker dock och anför att man i stället bör införa krav på svenskt medborgarskap för ledamöter i löntagarfonderna. Även Svea hovrätt är negaliv eftersom ledamöterna i AP-fondstyrelserna kommer att få handlägga ärende som rör betydelsefullt ekonomiskt iniresse och anser också all man bör jämföra med 4 kap, 2S I st, 3 lagen om offentlig anställning.

Belräffande ordförande och ledamöter i taxerings- och faslighelslaxe-
ringsnämnder avstyrks delta förslag av samlliga de remissinstanser som
uttryckligen behandlar frågan. Således anser Svea hovrätt att förslaget ej
bör genomföras eftersom taxeringsnämnderna ofta fattar beslut som på ett
ingripande sätt berör enskildas ekonomiska ställning, har en domstolslik
nande funktion samt då ledamöterna får kännedom om förhållanden av
betydelsefullt allmänt intresse, RSV ifrågasätter lämpligheten av förslaget
eftersom det i deklarationer kan framkomma uppgifter av betydelse för
totalförsvaret och önskar i vart fall större tydlighet i lagstiftningen beträf
fande bosältningsbegreppet. Länsslyrelsen i Stockholms län påpekar alt
skatte- och taxeringssystemet är mycket komplicerat, atl lokalkännedom
är av underordnad betydelse saml att mänga deklarationer innehåller käns
liga ekonomiska fakta och alt lojalitetskonflikter gentemot Sverige och del
land invandraren kommer ifrån kan uppkomma. Kammarrätten i Jönkö- 47

Prop. 1985/86:7 ping anser att ändring inte bör ske eftersom taxeringsnämndernas ställning för närvarande är under omprövning bl. a. av skatteförenklingskommiltén.

Svea hovrätt är negativ även beträffande ändringen i lagen om allmän försäkring eftersom de aktuella ledamöterna kan komma atl fatta beslul som berör enskilds rättsliga angelägenheter eller kan få kännedom om förhållande som berör betydelsefullt enskilt ekonomiskt intresse.

Statens Inografbyrå är positiv till förslaget beträffande filmcensorer men anser att det måsle föregås av elt borttagande av del godkännandekrile-rium som är knutet till rikets säkerhet. ÖB är mer negativt inställd dä filmcensorer har att pröva om en film kan anses olämplig med hänsyn till rikets säkerhet.

Svea hovrätt, kammarrätten i Jönköping samt domkapitlen i Strängnäs och Lund avstyrker förslagen beträffande domkapitel och anför i huvudsak att domkapitlen har myndighetsfunktion med ansvar för bl. a. folkbokföringen samt har ansvar för den kyrkokommunala beredskapsplaneringen.

Statens energiverk och SÖ avstyrker förslagen beträffande överinspektör vid statens elektriska inspektion respektive länsskoleinspeklörer med hänvisning till den kännedom dessa personer har och måste ha i frågor som rör rikets försvar.

RFV anser att frågorna såvitt berör AP-fondstyrelserna samt ledamöter i de allmänna försäkringskassornas styrelse, pensionsdelegerade och försäkringsnämnder bör prövas och beredas i elt sammanhang med utgångspunkt från diskrimineringsutredningens, rösträtlsutredningens och kommunaldemokratiska kommitténs förslag.

3.13 Regeringsformen och länsstyrelseinstruktionen (1971:460) (se betänkandet 7.20 och 10.3.3.3)

Ändringsförslagen tillstyrks i sin helhet av länsslyrelsen i Norrbottens län. beträffande ledamot av polisstyrelse och av Svenska kommunförbundet, beträffande länsveterinärer av lantbruksstyrelsen, belräffande länsassessor och förste länsnotarie som ej är enhetschef av länsstyrelsen i Stockholms län och beträffande tjänstemän vid länsslyrelsen av LON.

Uttalat negativa till förslagen belräffande ledamöter i länsstyrelsernas
styrelser är JK, Svea hovrätt, RSV. SIV, LON saml länsstyrelserna i
Malmöhus och Göteborgs och Bohus län. Hovrätten anför att länsslyrel
serna är myndigheter med verksamhei av sådan central betydelse i samhäl
let att de kan anses i hög grad vara bärare av det svenska samhällets
offentliga makt. Del är enligt hovrätten också olämpligt att ändra rege
ringsformen enbart i syfte att bereda utländska medborgare möjlighet atl la
plats i länsstyrelsernas styrelse. LON anför all styrelserna handlägger
ärenden om rikets säkerhet och militära hemligheter vartill kommer att
frågan bör övervägas gemensamt med övriga frågor om statliga myndig
heters ledning som övervägs av verksledningskommittén. Liknande syn
punkter framförs av SIV och ovan angivna länsstyrelser.
RPS anser att länsassessor och förste länsnotarie måste vara svenska
4g medborgare eftersom de faller under personalkonlrollkungörelsen och nå-

gon sådan egentlig kontroll inte skulle kunna genomföras av uUändska Prop. 1985/86:7 medborgare. JK, kammarrätten i Jönköping och länsstyrelserna i Malmöhus och Göteborgs och Bohus län avstyrker också beträffande dessa kategorier tjänstemän och hänvisar härvid i huvudsak till deras centrala uppgifter inom länsstyrelserna.

JK avstyrker även belräffande länsveterinärer och länsantikvarier, vilket även länsstyrelserna i Malmöhus och Göteborgs och Bohus lån gör. Länsstyrelsen i Stockholms län avstyrker beträffande länsveterinärer och är tveksam såviu avser länsantikvarier. Riksantikvarieämbetet avstyrker beträffande länsantikvarier. De skäl som åberopas i dessa avseenden är huvudsakligen hänsyn fill rikets säkerhet och även, beträffande länsveterinär, risk för lojalitetskonflikter.

3.14 Lagen (1946:817) om bevisupptagning vid utländsk domstol (se betänkandet 9.1 och 10.5.1)

Svea hovrätt och RÅ tillstyrker förslaget.

Prop. 1985/86:7 Bilaga 3

Promemoria

upprättad av länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län

Två förslag till lagändring, avseende lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m. (fastighetsförvärvslagen)

1. UTVIDGAT UNDANTAG FRÄN TILLSTÄNDSPLIKT

1 enlighel med 1 § fastighetsförvärvslagen får inte konlrollsubjekt (utländska och vissa svenska rättssubjekt; här anmärkt) utan tillstånd för varje särskilt fall förvärva fast egendom (även tomträtt och bostadsarrende) här i landet.

Undantag frän tillsländsplikten gäller enligt 2§ punkt 4 i lagen bl. a. om förvärvaren är gift med överlåtaren. — Är den ene av makarna svensk medborgare, kan alltså den utländske maken/makan förvärva fast egendom utan förvärvstillstånd — under förutsättning att den svenska makan/maken först ensam förvärvat den fasta egendomen och sedan i sin lur överlålit hela eller del av den fasta egendomen till sin utländske make/maka. Det är dock vanligt att makar, där endast den ene är svensk medborgare, gemensamt förvärvar den fasta egendomen. Eftersom den utländske makens/makans förvärv då inte sker från makan/maken, erfordras tillstånd pä vanligt sätt enligl fastighetsförvärvslagen. Vid min genomgång av 100 stycken tillständsärenden (50 st avgjorda i februari och lika många i augusti 1984) hos härvarande länsstyrelse befanns 25 stycken ärenden avse gemensamt förvärv, där den ene var svensk medborgare. Härtill kom ytlerligare 5 stycken ärenden där den utländske maken/makan ensam var förvärvare av den fasta egendomen (tomträtten).

Bibehålls nuvarande ordning är det. enligt min uppfattning, påkallat alt ta fram rutiner för effektiv information till makar, där den ene är svensk medborgare, som avser att förvärva eller redan har förvärvat fast egendom. Informationen, som bör lämnas av alla som i sitt arbete sysslar med fastighetsförvärv (myndigheter, mäklare m.fl.), ger dä denna målgrupp makar upplysning om vad den bör tänka på för att ta tillvara sin räll saml undvika tidsutdräkt och onödiga koslnader i samband med fastighelsför-värv. Konsekvenserna ur bl.a skattesynpunkt bör genomgås. Viklen av effektiv information belyses av bilagda yttrande 1984-08-15 till kammarkollegiet (uteslutet här). Yttrandet illustrerar ocksä nackdelar med nuvarande regler.

Hellre än att bättra på nuvarande ordning med en vidlyftig informationsapparat - som för övrigt knappast kan förväntas fungera heltäckande -föreslår jag att man slopar kravet på förvärvslillständ ocksä i de fall där förvärvaren är giji med svensk medborgare.

Faslighelsförvärvslagens 2:a§ skulle då få följande lydelse i här aktuell
50 del:

"Förvärvstillstånd behövs inte- 4. om förvärvaren är gift med Prop. 1985/86:7

svensk medborgare eller med överlåtaren "

Fördelarna med den föreslagna lagändringen är bl. a. följande:

a) Ifrågavarande målgrupp makar slipper dels omgång och koslnader för förvärvslillständ dels risken för rättsförluster, tidsutdräkt och koslnader vid felval av väg för förvärv av fast egendom enligt nuvarande ordning;

b) Nyssnämnt informationsbehov och därmed sammanhängande kostnader och besvär bortfaller;

c) Antalet ansökningar om tillstånd att förvärva fast egendom kan förväntas minska med uppskattningsvis 30 procent. Som vi redan konstaterat bortfaller ju då samtliga ärenden där den ene av makarna är svensk medborgare. Arbetskraftsresurser hos länsstyrelserna avlastas hantering av onödiga ärenden och kan i stället sättas in där de behövs.

d) I den mån den totala kostnaden i olika led för behandling av ifrågava
rande förvärvstillståndsärenden översiiger expeditionsavgiften (för när
varande 365 kr. per ärende) innebär ärendeminskningen en ekonomisk
besparing för statsverket.

2. UNDANRÖJANDE AV ETT TILLÄMPNINGSPROBLEM

I enlighet med 10 § fastighetsförvärvslagen skall förvärvslillständ - oavsett de allmänna förutsättningarna i 8 § - vägras om förvärvet avser en fritidsfastighet som är belägen inom etl område där efterfrågan pä fritidsfastigheter är så betydande atl på grund därav risk föreligger för en stegring av fastighetsvärdena. I detla fall krävs enligt 10 § andra stycket i lagen som särskild förutsättning för förvärvstillstånd att förvärvaren tidigare har varit svensk medborgare eller pä annat sätt har särskild anknytning till Sverige. Lagrummet inrymmer tillämpningsproblem avseende hur begreppet "fritidsfastighet" skall tolkas.

UTTRYCKET "FRITIDSFASTIGHET" I 10 § FASTIGHETSFÖRVÄRVSLAGEN

Nämnda ord kan dels i snäv mening tolkas som endast småhusfastighet som vid fastighetstaxering åsalts beteckningen fritidsfastighet (kod 16) dels i vidare bemärkelse småhusfastighet (färdigbildad eller under bildande) som anses lämplig för fritidsändamål.

Lagrummet har enligt prop. 1981/82: 135, sid. 79. samma principiella innebörd som sin föregångare I § tredje stycket punkt 2 i 1916 års inskränkningslag i dess lydelse enligt SFS 1975:366. (Genom den författningen infördes de skärpta reglerna om förvärv av fritidsfastigheter inom områden med belydande (stor) efterfrågan.

Uttrycket "fritidsfastighel" i 1 § tredje stycket punkt 2 i 1916 års lag har
på regeringsnivå först tolkats i snäv mening, allt.så småhusfastighet som
vid fastighetstaxering betecknats som fritidsfastighel (regeringens beslul
1978-10-26, nr 1765/78). Den nuvarande regeringen har senare övergivit
denna snäva tolkning i sill beslut 1983-11-10. nr F 176/83. Fastighet, '

Bilaga 4 Prop. 1985/86:7

Sammanställning av remissyttrandena över den av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län 1984-10-05 upprättade promemorian

Efter remiss har yttranden avgetts av Svea hovrätt, domstolsverket, rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, lantbruksstyrelsen, statens invandrarverk, länsstyrelsernas organisationsnämnd, länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Kristianstads län. Svenska kommunförbundet och Sveriges advokatsamfund.

1 Utvidgat undantag från tillståndsplikt

Förslaget om ett generellt undantag från tillståndsplikten för utlänningar som är gifta med svenska medborgare har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av domstolsverket, lantbruksstyrelsen, invandrarverket, länsstyrelsernas organisationsnämnd, länsstyrelserna i Stockholms och Kristianstads län, kommunförbundet samt advokatsamfundet. Flera av dessa remissinstanser framhåller att förslaget medför fördelar för såväl statsverket som enskilda.

Överbefälhavaren avstyrker förslaget och anför atl fördelarna med förslaget på intet sätt uppväger den uppenbara risken för etl ökat hot mot totalförsvarets säkerhetsinlressen.

Enligt Svea hovrätt innebär förslaget att man fjärmar sig ytterligare från lagens huvudsyfte att bevara den fasta egendomen i svensk ägo. Rikspolisstyrelsen föreslår att lagstiftningen blir föremål för översyn när det gäller förvärv av egendom som är belägen i områden som skyddas genom förordningen (1976:935) om skyddsområden och kontrollområden.

2 Undanröjande av ett tillämpningsproblem

Förslaget om ett förtydligande av 1 kap. 10 § i lagen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinsatanser utom Svea hovrätt. Hovrätten anser ändringen onödig och avstyrker förslaget. Enligt hovrätten är syftet med lagrummet att motverka prisstegringar på fritidsfastigheter i områden med betydande efterfrågan till gagn för svenska medborgare.

Prop. 1985/86:7 innehåll

Propositionen ..................................................... I

Propositionens huvudsakliga innehåll ...................... I

Propositionens lagförslag ...................................... 2

1 Förslag lill lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar 2

2 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) 4

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1103) om årsredovisning

m. m, i vissa företag ........................................ .... 5

4 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken ............. 6

5 Förslag till lag om ändring i brottsbalken ............... 7

6 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:817) om bevisupptagning

vid uUändsk domstol........................................... .... 8

7 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv

av fast egendom m, m......................................... .... 9

8 Förslag till lag om upphävande av mäklareordningen (1893:51 s. 1) 10
Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 27 juni 1985 ,,.. 11

1 Inledning ......................................................... 11

2 Förslag om borttagande av krav på svenskt medborgarskap m. m. 13

2.1 Revisorer i ekonomiska föreningar m.m................ .. 14

2.2 Överförmyndare och överförmyndarnämnd ........ 15

2.3 Ledamot i övervakningsnämnd ........................ .. 16

2.4 Borgensman enligt lagen om bevisupptagning vid utländsk domstol 18

2.5 Lagen om utländska förvärv av fast egendom m.m 18

2.6 Mäklare ..................................................... .. 21

3 Av utredningen framlagda förslag som bereds i andra sammanhang 23

3.1 Styrelseledamöter i banker m. m....................... .. 23

3.2 Advokater, rättegångsombud och offentliga försvarare 25

3.3 Rätt alt bedriva lillfällig handel ........................ .. 26

3.4 Rält att ordna offentliga föreställningar ............ .. 26

3.5 Ledamot av allmän försäkringskassa m.m............ .. 27

3.6 Ordförande och ledamot i taxeringsnämnd ........ .. 27

3.7 Filmcensor ................................................. 27

4 Förslag som ej bör genomföras ............................. 28

4.1 Ledamot i polisstyrelse ................................... 28

4.2 Ledamot i domkapitel m.m................................ 28

4.3 Överinspektör vid Slalens elektriska inspektion samt länsskoleinspektör 29

4.4 Ledamot i länsstyrelses styrelse saml vissa befattningshavare

vid länsstyrelse ............................................ .. 29

4.5 Föredragande i bostadsdomstolen och patentbesvärsrätten ., 30

4.6 Näringstillstånd för utlänning .......................... . 30

5 Upprättade lagförslag ......................................... 31

6 Hemställan ....................................................... . 31

7 Beslul ............................................................. 31