Regeringen förelägger riksdagen vad som har upplagils i bifogade utdrag ur regeringsprolokollet den 14 november 1985 för de åtgärder och det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Sven Hulterström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas frågan om ett utvidgat krav på bilbältesanvändning så all det omfattar även passagerare i personbilars baksäten. Kravet föreslås gälla för personer som fyllt 15 år med samma undantag som i dag gäller för passagerare i framsälel.

Vidare konstateras att fyrpunktsbälten, s. k. rallybällen, inte bör godkännas som bilbälten när bilarna används i allmän trafik.

Slutligen behandlas också frågan om behovet av en utmärkning på långa fordonskombinationer som anger att ett släp är kopplat lill dragbilen. Något krav pä särskild utmärkning bedöms ej behöva införas.

I Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 62

Prop. 1985/86:62 Kommunikationsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 november 1985

Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodström, Göran:;son, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Sven Hulterström

Proposition om bilbältesanvändning m.m. 1 Inledning

I december 1984 föreslog trafiksäkerhets verket (TSV) regeringen atl bilbälte skall användas av alla som färdas i bil på sittplats som är utrustad med bilbälte.

Verkels förslag har remissbehandlats.

Regeringen har med anledning av riksdagens tidigare beslut rörande användning a\ fyrpunktsbälten (TU 1983/84:1, rskr. 37) och utmärkning av atl släp är kopplat lill dragbil (TU 1981/82: 19 och 1981/82:26, rskr. 231) uppdragit åt trafiksäkerhets verket att närmare utreda frågorna.

Trafiksäkerhetsverkel har redovisat uppdragen till regeringen. Verkels förslag om utmärkning av släp har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels trafiksäkerhetsverkets framställning om utökad bilbällesanvändning samt förteckning över remissinstanserna och sammanställning av remissyttrandena som bilaga 1 och 2, dels trafiksäkerhelsverkets rapport om fyrpunktsbälten som bilaga 3, dels trafiksäkerhelsverkets förslag om utmärkning av släp saml förteckning över remissinstanserna och sammanställning av remissyttrandena som bdaga 4 och 5.

Jag avser nu alt ta upp de angivna frågorna.

2 Bakgrund

Ett systematiskt arbete har under flera decennier pågått för alt göra våra vägar och fordon Irafiksäkrare. Samtidigt har utbildningen av förarna och övriga trafikanter successivt förbättrats. Trafiksäkerhetsinformationen har också utvecklats.

Sverige har därigenom uppnått en mycket hög trafiksäkerhelsstandard internationellt sett. Trots detta inträffar åriigen ett stort antal olyckor där människor dödas och skadas. Det trafiksäkerhetsbefrämjande arbetet måste därför fortsätta på alla områden.

Inriktningen på del Irafiksäkerhelsarbete som bedrivs f. n. överensstäm- Prop. 1985/86: 62 mer med de mål för Irafiksäkerhelsarbelet som riksdagen godkände våren 1982. Dessa innebär all totala antalet dödade och skadade i trafiken fortlöpande skall minskas saml att risken atl dödas eller skadas skall sänkas för varje trafikantkategori. Dessutom skall risken all dödas och skadas i trafiken minskas i högre grad för de oskyddade trafikanterna än för de skyddade och barnens problem skall särskilt beaktas.

Ett intensivt och målmedvetet arbete har också utförts av organisationer, myndigheter och regering. Vad gäller insatser för all öka de oskyddade trafikanternas säkerhet kan nämnas den särskilt tillsatta ledningsgruppen för mc- och cykelfrägor och de extra 5 milj. kr. som har avsatts för extraordinära insatser på mc-och cykelområdel under åren 1984 och 1985.

Trafiksäkerhetsverkets förslag om krav på utökad bilbällesanvändning är ett led i arbetet att minska antalet dödade och skadade bland bilförarna och passagerarna.

Förekomst och användning av bilbälten

Under 1960-lalel började vissa bilfabrikanter alt förse nya bilar med bilbälten i framsälel. Samtidigt lät också vissa enskilda fordonsägare montera in bälten i äldre fordon.

Krav på att bilbälten skall finnas i framsätet gäller fr.o.m. 1969 års modeller. För 1970 och senare års modeller omfattas samtliga sittplatser av ulruslningskravel. F. n. är ca 90% av personbilarna utrustade med bälten i baksätet.

För lätt lastbil gäller numera såväl ett utrustnings- som etl användningskrav.

För atl få förare och passagerare alt använda de bälten som monterals i bilarna genomfördes olika informationskampanjer. Resultatet blev alt användningen steg lill ca 50% bland förare och passagerare i framsälel i långväga landsvägstrafik. I mer lokal landsvägstrafik var användningen ca 30% och inne i tätorterna ca 15%.

Den gällande föreskriften om användning av bilbälte i framsätet infördes den 1 januari 1975. I och med atl denna bestämmelse trädde i kraft ökade användningsfrekvensen kraftigt. Nyligen gjorda mätningar visar att användningen fortsatt ligger pä hög nivå och att den i tätortstrafik är ca 70% och i landsvägstrafik ca 85 %.

Undantagna frän gällande användningskrav är barn under 15 år och personer med en längd av mindre än 150 cm. Vidare gäller undantag vid backning eller vid färd inom parkeringsplats, parkeringshus, bensinstation eller verksladsområde eller under liknande förhållanden. Bilbälte behöver inte heller användas av förare i yrkesmässig trafik för personbefordran eller när det finns medicinska hinder enligt läkarintyg som utfärdats före färden.

Den som inte använder bilbälte kan dömas lill penningböter. Enligt riksåklagarens beslut om ordningsbot är ordningsbolen f. n. 200 kr.

Under ett flertal år pä 1980-talet har trafiksäkerhets verket och National
föreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF) genom olika informa- 3

Prop. 1985/86:62 tionsaklivileler sökt öka människors kunskap om de säkerheismässiga fördelarna med och påverka inställningen till att använda bilbälte även i baksätet. Användningen har stigit långsamt från ca 5% år 1980 till 15-20% i dag. Bland barnen ligger användningen ca 10 procentenheter högre.

Frågan orn bilbältesanvändning har behandlats tidigare. Trafiksäkerhetsutredningen underströk i sitt slutbetänkande (Ds K 1980:6) behovet av kraftfulla informafionsinsalser. Vid behandlingen av frågan i den s.k. Irafiksäkerhetsproposilionen (prop. 1981/82:81) anförde föredraganden atl man i görligaste mån borde undvika all införa tvingande bestämmelser och i .stället först pröva frivillighet i förening med information. Skulle del visa sig all användningsfrekvensen inte kunde påverkas tillräckligt på detta sätt bedömdes ett obligatorium nödvändigt atl Ullgripa även för baksälespassa-gerarna.

Redan i dag har ett anlal länder krav på alt vuxna baksätespassagerare skall använda bilbälte. Hit hör Norge, Västtyskland, Nya Zeeland och staten Victoria i Australien. För barn finns krav på skyddsanordningar i nästan samtliga av USA:s stater saml i Victoria, Australien och New Brunswick, Canada.

Innan jag går in på frågan om utökad bilbältesanvändning, användning av fyrpunktsbälten samt behovet av en särskild utmärkning om släp på dragfordonet vill jag kort lämna en redovisning av olycksutvecklingen under de senaste åren.

Olycksutvecklingen

Under 1970-talel sjönk antalet dödade och skadade i trafiken trots atl trafikarbetet ökade. I början av 1980-lalet bröts emellertid den nedåtgående olyckstrenden.

År 1981 dödades 784 och skadades 18554 personer i trafikolyckor enligt den officiella slatisUken. År 1984 var motsvarande anlal 801 resp. 20635. Antalet omkomna har således ökat med 2% och antalet skadade med 11 %.

Ökningen fram lill år 1983 hänförde sig huvudsakligen till grupperna cyklister och motorcyklister medan övriga Irafikantkalegorier visade en oförändrad eller sänkt döds- och skadefallsnivå.

De konstaterade ökningarna ledde lill att den dåvarande kommunikationsministern tillsatte en särskild ledningsgrupp med representanter för berörda myndigheter, organisationer och branscher för att bryta den oroande utvecklingen.

Under år 1985 har vi kunnat konstatera en annorlunda utveckling. Antalet dödade och skadade cyklister och motorcyklisler har minskat medan motsvarande tal för bilförare och passagerare har ökat markant.

Den här utvecklingen har lett till all behovet av olycks- och skaderedu-cerande åtgärder för biltrafikanter accentuerats.

Undersökningar som gjorts visar att en tredjedel av de dödade passagerarna har suttit i bilarnas baksäte. Detta motsvarar 50-60 personer per år. Av dessa är ca 70% vuxna och ungdomar över 15 år.

2.1 Utvidgat krav på bilbältesanvändning

Mitt förslag: Kravet på obligatorisk användning av bilbälte bör utvidgas lill atl omfatta även passagerare i personbilars baksäten. Kravet bör gälla den som fyllt 15 år och som har en längd av minst 150 cm. I övrigt bör samma undantag gälla som i dag gäller för bilbältesanvändning i framsätet på personbilar dvs. när fordonet inte är i rörelse, vid backning eller vid färd inom parkeringsplatser, parkeringshus, bensinstaUons- eller verksladsområden eller under liknande förhållanden. Bilbälte bör heller inte behöva användas när det finns medicinska hinder enligt läkarintyg som utfärdals före färden. Skyldigheten alt använda bilbälte även i personbilars baksäten bör gälla fr. o.m. den Ijuli 1986.

Trafiksäkerhetsverkets förslag: Bilbälten skall användas av alla som färdas i bil på sittplats som är utrustad med bilbälte oavsett ålder och längd och oavsett om färden sker i framsätet eller baksätet. Undantaget för föraren i yrkesmässig trafik för personbefordran slopas. Skyldigheten kommer därigenom också atl omfatta även den som färdas i tung lastbil eller buss som på frivillig väg försetts med bilbälten.

För barn skall en särskild skyddsanordning användas i stället för bilbälte.

Barn under 15 år är inte slraffmyndiga. Ansvaret för alt dessa använder bilbälte eller särskild skyddsanordning bör därför vila på föraren eller om en förälder eller annan som har vårdnaden om barnet medföljer i fordonet på denne.

.''Jlmänheten, tillverkare och myndigheter behöver en viss tid för anpassning till den kommande regleringen. Därför bör ändringen träda i kraft så snart som det är praktiskt möjligt dock senast den 1 januari 1988.

Remissinstanserna:' En överväldigande majoritet instämmer i att det är angelägel atl utvidga kravet på bilbällesanvändning, så att del även omfattar passagerare i personbilars baksäte. Flera remissinstanser förordar atl kravet träder i kraft tidigare än den 1 januari 1988.

Några remissinstanser understryker behovet av en kraftig informationsinsats i samband med en eventuell regeländring.

Flera remissinstanser framhåller att det måste klaras ut hur delaljbe-slämmelser för skyddsanordningar för barn skall se ul innan trafiksäkerhelsverkets förslag genomförs i denna del.

Kritik framförs mot förslagel att ta bort del nuvarande undantaget från bältespliklen för förare i yrkesmässig trafik liksom atl införa skyldighet för

' Svenska kommunförbundet är inte enigt. Här, liksom i övriga avsnitt, redovisas endast majoritetens ståndpunkt. För en utförligare redovisning hänvisas till bilaga 2.

Prop. 1985/86: 62 förare av tunga lastbilar atl använda bilbälten i de fall fordonen utrustats med sådana.

Rikspolisstyrelsen är tveksam till förslaget med hänsyn till svårigheterna att övervaka bestämmelsens efterlevnad.

Skälen för mitt förslag

AUmänl

Del är en allmän strävan i regeringens arbete all inte i onödan införa nya regler. Detta gäller inte minst straffsanktionerade förbud. Inom regeringskansliet pågitr också en översyn med sikte på att avskaffa onödiga straffbestämmelser, bl. a. för att göra det möjligt att koncentrera rättsväsendets resurser där de behövs bäst. Till grund för detta arbete ligger bl. a. två promemorior som riksåklagaren har utarbetat. Den ena gäller avkriminali-seringarpå trafikrällens område. Inom kommunikationsdepartementet färdigställs i dagarna en promemoria i samma ämne. Jag räknar med alt regeringen senare under riksmötet skall redovisa resultatet av delta arbete för riksdagen. Den omständigheten all man strävar efter alt avskafta onödiga straffbestämmelser innebär självfallet inte att man skall avstå frän all införa nya bestämmelser i fall där behovet ter sig särskilt angelägel. Inte minst del genomslag som det nuvarande bilbälteskravet har fåll visar att man med sådana små medel kan avsevärt förbättra trafiksäkerheten. Därför bör en begränsad utvidgning av detta krav nu genomföras.

Vilka skall o.mfattas av bilbälteskravet i baksätel?

Som framgått av den redovisning som jag lämnat över olycksutvecklingen bör olycksförebyggande och skadereducerande åtgärder sältas in sä snabbt som möjligt för att motverka den ökning av dödade och skadade biltrafikanter som tidigare noterats och som varit särskilt kraftig under våren och sommaren år 1985.

Därför bör ändringen av det nu gällande bilbälleskravet begränsas sä att den kan göras relativt omgående. Jag föreslär därför att nuvarande bilbälteskrav utvidgas till all omfatta också baksätespassagerare om de fyllt 15 år och om de har en längd av minst 150 cm.

Den föreslagna avgränsningen lämnar på intet sätt barnen utanför del säkerhetsarbete som bedrivs. Den gör det möjligt atl med kort varsel införa ett obligatorium för de vuxna baksälespassagerarna - de över 15 år, samtidigt som det fortsatta arbetet inriktas på att förbättra även barnens situation. En utvidgning lill barnen kräver dock alt vissa frågeställningar klaras ut.

TSV har föreslagit alt obligatoriet skall omfatta även barn under 15 år.
Flera remissinstanser har pekat på alt det behöver klarläggas hur de
skyddsanordningar skall se ul som minderåriga barn bör använda. Så har
t. ex. statens väg- och trafikinstitut (VTI) tagit upp frågan om atl skyddsan
ordningarna för barn skall vara av godkänd typ. VTI menar all om etl
sådant krav inte införs så finns del stor risk för att undermåliga system
6 dyker upp på marknaden. Även frågan om hur man skall hanlera de ca

200000 ej godkända anordningar som i dag är i bruk måste också enligt VTI Prop. 1985/86:62 lösas. VTI tar också upp problemet vad man skall göra när det är fler personer i bilen än det finns bälten, t. ex. när fyra personer sitter i etl baksäte där det finns tre bälten.

Nordiska trafiksäkerhetsrädet har nyligen startat en översyn över vilka skyddssyslem som kan användas av barnpassagerare. Rådet kommer också alt överväga hur användningsfrekvensen pä bästa sätt snabbt skall nå en än högre nivå. Jag har erfarit atl detta arbete beräknas bli färdigt under år 1986.

Problemet med fler passagerare i baksätet än vad del finns bälten för är i hög grad aktuellt inom skolskjutsningens område. Svenska kommunförbundet har också i sitt remissvar tagit upp detta och framfört atl frågan måste belysas ytterligare.

Även Svenska Taxiförbundel som tillstyrkt förslaget om obligatorisk användning av bilbälte bland barnpassagerare i baksätet har uttalat alt besiämmelser vid yrkesmässig trafik för personbefordran bör anstå i avvaktan på all särskilda skyddsanordningar avpassade för barn- och skolskjutsbruk godkänts av trafiksäkerhetsverkel och blivit allmänt förekommande i handeln.

Jag delar denna uppfattning och har för avsikt all tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att se över hithörande frågor. Jag har erfarit all kommunförbundet ställt sig positivt lill att medverka i arbetsgruppen.

Arbetsgruppen bör kunna lämna ett förslag senast under år 1986.

Beträffande de delar av TSV:s förslag som berör en utvidgning till förare i yrkesmässig trafik och förare av tung lastbil har Svenska Taxiförbundel erinrat om de synpunkter som tidigare framförts beträffande de speciella förutsättningar som gäller för yrkesgruppen laxiförare. Från skyddssynpunkt är det angeläget atl snabbi kunna la sig ur bilen framhåller taxiförbundel. Man ställer sig dock positiv till all obligatoriet även skall omfatta förare i yrkesmässig trafik för personbefordran under förutsättning alt ikraftträdandet anstår till dess atl automatisk bilbältespålagare finns allmänt förekommande till salu. Jag kan för min del instämma i de synpunkter taxiförbundet framfört.

TSV:s förslag om att införa krav på bilbällesanvändning för förare av tung lastbil om fordonet försetts med bilbälte avvisas av några remissinstanser. Bl. a. hänvisas till behovet av utvecklingsarbete avseende förar-slolen. Jag har inte funnit tillräckliga skäl för atl i dagsläget ansluta mig till trafiksäkerhelsverkets förslag i denna del.

Tidpunkt för genomförandet

Av stor betydelse för när krav pä bältesanvändning i baksätet skall införas är alt allmänhetens förståelse för obligatoriet måste vara stor. I annat fall skulle inte förslaget mötas av den breda anslutning som är av väsentlig betydelse för reformens framgångsrika genomförande. Informationen spelar här en mycket viktig roll. Liksom flera remissinstanser bl. a. NTF, Bilindusiriföreningen och Mo-

Prop. 1985/86: 62 lormännens riksförbund anser jag atl genomförandet bör ske så snart som möjligt. Jag gör den bedömningen atl den I juli 1986 är lämplig tidpunkt.

Vid denna tid, under semestrarna, färdas etl stort antal människor ute på vägarna. Säkerhetsfrågorna är då naturiigt i fokus. Likaså ger de längre semeslertureina baksätespassagerarna vana vid baksätesbältena i de fall de inte tidigare har använt dem regelbundet.

Vid kontakter med TSV och NTF har jag erfarit atl en förstärkt informationsverksamhet under cirka ett halvt är bedöms vara tillräckligt för alt höja den redan i dag höga andelen - 58 % - av personer som är positiva till en obligatorisk användning av bilbälte i personbilars baksäte.

Om riksdagen godkänner den av mig föreslagna utvidgningen av bilbälteskravet avser jag all föreslå regeringen den ändring i 117 a § vägtrafik-kungörelsen (1972:603) som behövs.

2.2 Fyrpunktsbälten

Min bedömning: Fyrpunktsbälten för tävlingsbilar bör inte godkännas som bilbälten i personbilar i vanlig trafik.

Skälen för min bedömning: Ar 1983 beslöt riksdagen alt ge regeringen lill känna att del borde undersökas om s. k. fyrpunktsbälten kunde godkännas när de används i bilar i allmän trafik. TSV har på regeringens uppdrag redovisat konsekvenserna av all godkänna fyrpunktsbälten. Verket anger all man klart påvisat all dessa inte ger samma skydd som ett trepunklsbälte i händelse av kollision. Låg bakre fästpunkt för axelbanden ger upphov lill tryck på axelpartiet med risk för ryggradskomprimering. Axelbanden belastar vidare revbenens yttre delar i stället för del kraftiga bröstbenet. Dålig bandgeometri gör att axelbanden tenderar att dra upp höflbandet i bukens mjukdelar dä kroppen slungas framåt. Trafiksäkerhelsverkets rapport har inte remissbehandlats.

En kompletterande undersökning som TSV låtit VTI ulföra visar alt fyrpunktsbältels nackdelar finns kvar även om förarslolen är av s.k. rally-typ.

Skillnaden ii skyddseffekt beror på olikheter i bältenas huvudsakliga funktion. Trepunktsbältets viktigaste uppgift är att skydda förare och passagerare vid en kollision eller vid en häftig inbromsning. Rallybältenas primära funktion är däremot all hälla föraren på plats i stolen så alt fordonet kan manövreras även vid stora sidoaccelerationer under kraftig kurvtagning. Vidare skall dessa bälten fixera förare och passagerare i stolen vid en voltning, dvs. under andra betingelser än vad som råder i normal trafik.

Min bedömning: Krav på utmärkning av långa fordonskombina-lioner bör f. n. inte införas.

Trafiksäkerhetsverkets förslag: Del är tveksamt om del föreligger ett tillräckligt underlag för alt kunna bedöma värdet av en obligatorisk utmärkning av långa fordonskombinationer. Om det befinns önskvärt är verket berett alt ta fram ytteriigare beslutsunderiag.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har ansett alt TSV bör få i uppdrag all närmare undersöka för- och nackdelarna med den föreslagna släpskyllen. VTI har utifrån gjorda överväganden om synbar-hel, effekt och kostnader ifrågasatt om del är insiktsfullt atl driva frågan längre.

Skälen för min bedömning: Trafiksäkerhetsverkel följer kontinueriigt utvecklingen inom fordonsområdet, såsom konstruktions- och utmärknings-frågor. Någon specialinriklad studie beträffande en skylt vars nytta kan ifrågasättas bör inte pressas in i verkels ordinarie program där andra mer angelägna frågor ställer anspråk på verkets utredningsresurser.

3 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels föreslår riksdagen all godkänna de riktlinjer jag har angett för

användning av bilbälte dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i övrigt.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden anfört för de åtgärder och del ändamål som föredraganden har hemställt om.

11 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 62

Prop. 1985/86:62 Bilagal

Framställning om införande av generellt krav på att använda bilbälte i bil

Kravet på att använda bilbälte har gällt i närmare tio år och avser den som färdas i framsäte i personbil, lätt lastbil och buss på sittplats som har bilbälte. Fram lill den 1 januari 1983 var såväl förare som passagerare i yrkesmässig trafik för personbefordran undantagna från detta krav. Undanlaget gäller numera endast föraren. Någol krav att använda bilbälte i baksäte finns fortfarande inte. Oaktat detta skall personbil av 1970 eller senare års modell ha bilbälte i baksätet. Kravet pä bilbälte i lätt lastbil skall tills vidare endast gälla framsäte i fordon av 1984 eller senare års modell. I tung lastbil krävs endast fästpunkter för bilbälten och då först från den lidpunkt trafiksäkerhetsverkel bestämmer. Någon sådan tidpunkt har dock verket inte besitämt ännu.

Det är konstaterat att bilbältets skyddseffekt är stor. Man kan också med relativt stor säkerhet förutse hur många liv som skulle räddas och hur många svårare skador som skulle kunna undvikas per år om samtliga åkande använde bilbälte i såväl fram- som baksäte. Nästan hälften av dem som skulle räddas till livet skulle vara barn. Genom en massiv informationsinsats har allmänhetens inställning till användning av bilbälte avsevärt förbättrats. Del är förmodligen inte möjligt alt med rimliga insatser åstadkomma en större ökning av den frivilliga användningen. Majoriteten av allmänheten synes också vara positiv lill en lagstiftning som innebär generellt krav på atl använda bilbälte. Trafiksäkerhetsverkel har upprättat en promemoria diir vad nu sagts närmare redovisas (bilaga 1). Mot bakgrund härav föreslås atl 117 a och 164 §§ vägtrafikkungörelsen (1972:603) ändras (bilaga 2). Som kommentar till författningsförslaget kan följande anföras.

Föreslagen lydelse av 117 a § första styckel medför att bilbälten skall användas av alla som färdas i bil pä sittplats som är utrustad med bilbälte oavsett ålder och längd och oavsett om färden sker i framsätet eller baksätet. Förslaget innebär därmed atl skyldigheten omfattar även den som färdas i tung lastbil som på frivillighelens väg försetts med bilbälten.

För de riktigt små barnen är det givelvis omöjligt atl använda bilbälten. För de större barnen är del i många fall olämpligt att använda sädana ulan någol särskilt hjälpmedel. I marknaden finns dock ett rikt utbud av särskilda skyddsanordningar för barn. Vissa av dessa är utformade som hjälpmedel för all möjliggöra användning av bilbältet. Andra är konstruerade på sådant sätt all bilbältet inte alls används eller används endast indirekt. För att i stället för bilbälte möjliggöra användning av den senare typen av skyddsanordningar har det som en ny punkt i andra slyckel införts ett undanlag från kravet på användning av bilbälte.

I tredje stycket har undantaget för föraren i yrkesmässig trafik för personbefordran tagils bort. Han faller därför in under huvudregeln i första styckel.

Barn under 15 år är inte slraffmyndiga. För atl regeln om att även barn
10 skall använda bilbälte inte skall bli ett slag i luften bör det straffrättsliga

ansvaret vila på annan än barnet. Ansvaret bör i första hand vila på Prop. 1985/86: 62 fordonets förare. Men i de fall en förälder eller annan som har vårdnaden om barnet medföljer i fordonet är det naturligare atl denne istället för föraren har ansvaret. Ansvarsregler om detta har införts i 164 § som ett nytt stycke.

Från trafiksäkerhetssynpunkt syns det angelägel all en bestämmelse om generell användning av bilbälte börjar tillämpas snarast. Enligt trafiksäkerhelsverkets mening behöver allmänheten, tillverkare och myndigheter en viss lid för anpassning till den kommande regleringen. Verket föreslår därför att författningsändringen träder ikraft så snart det är praktiskt möjligt dock senast den 1 januari 1988.

Beslut i detta ärende har fattats av, förutom undertecknad generaldirektör, styrelseledamöterna Adolfsson, Gustafsson, Komsledt, Segerström, Sundström, Thorsell och Nilsson. Föredragande har varit byrådirektör Hiigard.

Jan Hagberg

Prop. 1985/86:62

Bilaga I Underbilaga 1

Underlag till trafiksäkerhetsverkets förslag om generellt krav på användning av bilbälte i bil

Sammanfattning

Under är 1983 omkom 60 personer och skadades svårt 500 personer när de färdades som baksätespassagerare i personbilar. Mänga av dem som omkom eller skadades svårt var barn. En föreskrift om användning av bilbälte i baksätel skulle varje är sannolikt rädda omkring 20 liv och 400 personer från svåra skador.

Forskningen visar all det är lika farligt atl åka i baksätet som i framsälel. Del är säkrare all vara fastspänd i bilen än all inte vara det. Det finns nu lämpliga skyddssyslem för personer i alla åldrar.

Genom atl baksälesåkande inte bara riskerar all skada sig själva utan också de frarnsätesåkande är skälen för en föreskrift om användning av bilbälte i baksätet egentligen starkare än i framsätet.

Bilbältet har skadereducerande effekt för alla som åker bil. Det innebär självklart atl alla också skall omfattas av en skyldighet alt använda bilbälte där sådant finns.

I Västtyskland, USA, Norge (1985), Canada, Australien och Nya Zeeland finns krav pä användning av bilbälte även i baksätet.

Omkring 90 procent av landels personbilar har bilbälten i baksätet.

Allmänheten har goda kunskaper om bilbältets nytta i baksätet. En majoritet av allmänheten anser att "del borde vara lag på atl använda bilbälte även i baksätet". Endasl 14 procent tar helt avstånd från delta.

En generell skyldighet all använda bilbälte måste för att få god efterlevnad kombineras med en påföljd. En omfattande informationskampanj måste genomföras i samband med att en sådan föreskrift träder i kraft.

Principen för en föreskrift om användning av bilbälte bör vara att den som färdas i bil, på en sittplats som är utrustad med bilbälte skall använda del.

Från irafiksäkerhetssynpunkt bör en sådan föreskrift träda i kraft så snart del är praktiskt möjligt.

1 Bakgrund

Denna PM ligger till grund för trafiksäkerhetsverkels styrelses diskussion om generellt krav på atl använda bilbälte.

Tabell I: Dödade förare och passagerare i personbilar 1983. Källa: SCB 1984. Prop. 1985/86: 62

Förare 244

Passagerare 144

- varav i baksätet 60

Totalt 388

Som framgår av tabell 1 var 144 av dem passagerare; därav 60 baksätespassagerare. Enligt de uppgifter som trafiksäkerhetsverkel samlat in var tre av baksätespassagerarna bältade.

Tabell 2: Dödade förare och passagerare Källa: SCB, 1984.

i personbilar fördelade efter ålder, 1983.

0-14

15-17

18-19

20-24

25-64

65-

Summa

Förare Pass

Totalt

14 14

1 19

29 15

33 11

136 61

197

45 24

244 144

388

Av tabell 2 framgår att unga bilförare och passagerare (18—24 är) är klart överrepresenterade bland de som omkommit. De utgör nästan 1/4 av totala antalet omkomna.

Bällesanvändningen bland dem som omkommit i framsätet var ca 50 procent. Många trafikolyckor är således så allvarliga atl personer omkommer trots alt de använder bilbälte. Eftersom bilbältet endast har skadeförebyggande effekt är således även behovet av olycksförebyggande åtgärder stort.

Tabell 3: Svårt och lindrigt skadade förare och passagerare i personbilar 1983. Källa: SCB, 1984.

Svårt skadade Lindrigt skadade

Förare 1797 5142

Passagerare 1256 3 270

Summa 3053 8412

År 1983 rapporterades 3053 förare och passagerare i personbilar som svårt och 8412 som lindrigt skadade enligt den officiella statistiken. Del verkliga antalet skadade är betydligt större eftersom alla olyckor inte blir polisrap-porterade.

Omkring 40 procent av de skadade passagerarna har suttit i baksätet. Flertalet av dessa skulle ha fått mindre allvarliga skador eller inga skador alls om de använt bilbältet.

Tabell 4: Dödade barn i bil 1973—1983 fördelade på placering i bilen och urkastning. Källa: Trafiksäkerhetsverket, analyskontoret, 1984.

Placering Antal Varav

urkastade

Framsäte 47 7

Baksäte 181 48

Kombiutrymme 8 6

Okänd 35 3 13

Summa 271 64

Prop. 1985/86:62 Under perioden Ijanuari 1973-31 december 1983 har totalt 271 barn under 15 år dödats som passagerare i personbil. De flesta - 67 procent - har suttit i baksätet.

Vart fjärde barn — 64 — har kastats ur bilen och omkommit. De flesta av dessa barn skulle förmodligen ha överievt om de varit faslspända.

3 Nya rekommendationer

Under 1970-lalet riktades den största uppmärksamheten mot bilbältesanvändning i framsälel.

Våren 1980 publicerade verket i samarbete med en expertgrupp nya rekommendationer om bilens inre säkerhet som också tog upp bilbältesanvändning i baksätel.

Där konstaterades bl. a. att:

1. Det är säkrare att vara fastspänd i bilen än atl inte vara faslspänd.

2. Det finns lämpliga skyddssystem för personer i alla åldrar. Rekommendationerna baserades på de nya fakta som kommit fram

genom forskning och pä den utveckling av nya produkter som skell för barn i bil.

Bl. a. konstaterades att risken för att skadas som baksätespassagerare minskade med 30 procent för vuxna och med 50 procent för barn om bilbälte användes. En undersökning som trafiksäkerhetsverkel och Volvo gjorde visade dessutom att risken atl skadas är lika stor oavsett om man sitter ulan bälte i framsätet eller i baksätet.

När del gäller baksätespassagerare ulan bilbälte föreligger ytterligare en risk. Både bilförare och framsälespassagerare riskerar all skadas mer allvarligt när en baksätespassagerare utan bälte kastas framåt vid en kollision; bilbältel är konstruerat för att klara belastning av endast en person. Det finns därför i sak egentligen starkare skäl för en skyldighet atl använda bilbälte i baksätet än i framsätet.

Bilbälte har skadereducerande effekt för alla som åker bil. Del innebär självklart att alla också skall omfattas av en skyldighet att använda bilbälte där sådant finns.

4 Bilbältesanvändningen i dag

Det finns flera sätt att uppskatta bilbältesanvändningen i personbilar. En metod är alt observera användningen i trafiken. En annan metod är att fråga bilister via enkäter om de använder bilbälte. Denna metod innebär dock att bältesanvändningen överskattas. En tredje metod är alt studera användningen hos dem som varit inblandade i trafikolyckorna. Denna är dock relativt osäker.

Trafiksäkerhetsverkels bedömning av bilbältesanvändningen bygger främst på observationer i trafiken som genomförts 1983 och delvis 1984.

Tabell 5: Beräknad bilbältesanvändning i personbilars fram- och baksäte fördelad på Prop. 1985/86: 62 tätortstrafik och landsvägstrafik. Källa: Trafiksäkerhetsverket, 1984.

Tätorts- Landsvägs-

trafik trafik

Vuxna i framsäte 70 % 85 %

Vuxna i baksäte 5-10% 15-20%

Barn i baksäte 15-20% 25-30%

Bällesanvändningen varierar kraftigt bl. a. med hänsyn lill bilresans längd, mål, lid på dygnet, trafikmiljö, den åkandes ålder och kön saml placering i bilen.

Före 1980 var användningen av bilbälte i baksätet mycket låg - mindre än 5 procent. I dag beräknas användningen i landsvägstrafik vara i storleksordningen 15-20 procent bland vuxna och 25-30 procent bland barn.

5 Nuvarande regler

5.1 Sverige

Den gällande föreskriften om användning av bilbälte i framsätet från 1 januari 1975 framgår av 117 a § i vägtrafikkungörelsen (VTK): "Den som färdas i framsälel på en personbil, en lätt lastbil eller en buss på en sådan sillplats som är utrustad med bilbälte skall använda bältet, om han fyllt 15 är och har en längd av minst 150 centimeter. Bilbälte behöver inte användas

1. när fordonet inte är i rörelse,

2. vid backning, eller

3. vid färd inom parkeringsplatser, parkeringshus, bensinstations- eller verkstadsområden eller under liknande förhållanden.

Bilbälten behöver inte heller användas av föraren i yrkesmässig trafik för personbefordran eller när del finns medicinska hinder enligt läkarintyg som har utfärdats före färden".

Den som inte använder bilbälte i framsätet riskerar all fä bota 200 kronor.

De som för närvarande inte omfattas av skyldighet atl använda bilbälte i personbilar är taxiförare, barn under 15 år och baksätespassagerare.

5.2 Utomlands

I Västtyskland gäller fr.o.m. 1 augusti 1984 en lag om användning av bilbälte i baksätel för dem som är över 12 år. Någon påföljd är inte kopplad ull lagen. Däremot har en påföljd för framsätesåkande införts vid samma lidpunkt.

Norge har en lag om användning av bilbälte även i baksätet gällande fr. o. m. I mars 1985.

I USA har (juli 1984) 40 stater en lag om skyldighet för barn aU använda
godkända skyddssystem. I de flesta stater omfattar lagen barn i åldern 0-2
eller 0-3 år. Lagen gäller både i fram- och baksäte. Till skillnad från 15

Prop. 1985/86:62 Sverige saknas således motsvarande lag för vuxna i USA. Ytteriigare 6 stater får en lag under 1985.

I New Brunswick i Canada finns nu en lag om användning av bilbälte som gäller alla åldrar och alla platser som är utrustade med bälten. Föraren är ansvarig för dem som är under 16 år. Den som underiåter att använda bilbälte riskerar böter upp till 100 dollar.

Staten Victoria i Australien är föregångare när del gäller lagar om användning av bilbälten. Sä här har utvecklingen varit:

1970 framsäte (Victoria)

1972 framsäte/alla över 8 år (Alla stater)

1975 baksäte/alla över 8 är (Victoria)

1981 baksäte/alla även barn under 8 är (Victoria)

Användningen av bilbälte är i staten Victoria för närvarande omkring 90 procent i framsälel och omkring 75 procent i baksätet.

I Nya Zeeland skall fr. o. m. 1978 alla över 8 är använda bilbälte där del finns monterat.

6 Bilparkens utrustning

I stort sett alla personbilar i Sverige har nu bilbälten i framsätet. Alla bilar skall fr.o.m. 1-969 års modell ha bilbälte i framsätet. Fr.o.m. 1974 års modeller skall del finnas rullbälten i framsälel.

När det gäller baksätet i personbilar är del krav pä bilbälte fr. o. m. 1970 års modell. Fr. o. m. 1975 års modell gäller krav om rullbälte även i baksätet. För närvarande har ca 90 procent av personbilarna bilbälten i baksätel. Rullbälten finns i 2 av 3 bilar. Mer än en miljard kronor har investerats i bilbälten i baksätet.

Eftersom de allra flesta personbilar är utrustade med bilbälten på alla sittplatser kan en eventuell föreskrift om användning bli mycket effektiv.

7 Allmänhelens kunskaper och attityder

Trafiksäkerhetsverkel har under åren 1981—83 genomfört enkäter som bl. a. har tagit upp frågor om kunskaper om och attityder till användning av bilbälte. Statistiska Centralbyrån (SCB) har pä verkets uppdrag svarat för genomförandel. Varje är har ca 3000 personer tillfrågats.

Intervjuperscmerna fick ta ställning till två påståenden enligt en femgra-dig skala. Påståendena är avsedda atl spegla inställningen fill användning av bilbälte i baksätet. Del första påståendet lyder: "Det finns lika starka skäl alt använda bilbälte i baksätet som i framsätet".

Tabell 6: Inställning till påståendet: "Det finns lika starka skäl att använda bilbälte i Prop. 1985/86: 62 baksätet som i framsätet" (Procent). Källa: TrafiksäkerheLsverket, 1984

1981 1982 1983

Instämmer helt/

i stora drag 55 63 71

38	32	23
7	5	6
100	100	100

Ganska/mycket tveksamt/tar helt avstånd

Kan ej ta ställning

Summa %

Antal personer 2 503 3080 3041

Vid mätningen 1981 instämde 55 procent "helt/i stora drag" i alt "del finns lika starka skäl atl använda bilbälte i baksätet som i framsätet". Till mätningen 1982 hade denna andel ökat med 8 procentenheter och till mätningen 1983 med ytterligare 8 procentenheter.

Del andra påståendet redovisas i tabell 7 och har följande lydelse: "Det borde vara lag på atl använda bilbälte även i baksätel".

Tabell 7: Inställning till påståendet: "Det borde vara lag på att använda bilbälte äveil i baksätet" (Procent). Källa: Trafiksäkerhetsverket, 1984

1981 1982 1983

Instämmer helt/

i stora drag 40 45 51

53	48	42
7	7 .	7
100	100	100

Ganska/mycket Ivek-samt/tar helt avstånd

Kan ej ta ställning

Summa %

Antal personer 2 503 3080 3041

Vid mätnigen 1983 instämde 51 procent "hell/i stora drag" i alt "det borde vara lag på atl använda bilbälte även i baksätet". Delta är en ökning med 11 procentenheter sedan mätningen 1981.

Resultaten från undersökningarna visar dels att allmänheten nu har goda kunskaper om bilbältets nytta i baksätet, dels atl en majoritet anser att del borde vara lag pä atl använda bilbälte i baksätet. Endasl 14 procent tar helt avstånd från en ny lag (1983).

8 Informationens möjligheter och begränsningar

Våren 1980 publicerade som tidigare nämnts trafiksäkerhetsverkel i samarbete med en expertgrupp rekommendationer om bilens inre säkerhet. Detta utgjorde starten för en omfattande informationsverksamhet. Säkerheten för dem som färdas i bil har genom dessa åtgärder förbättrats avsevärt. En utveckling som har varit särskilt gynnsam för barn.

Enligt trafiksäkerhetverkets bedömning kan förmodlingen inga större
förbättringar av den frivilliga bältesanvändningen över den nuvarande 17

Prop. 1985/86:62 nivån åstadkommas med hjälp av informafion. Tidigare erfarenheter från Sverige beträffande framsätet och uppgifter från USA tyder pä att den högsta frivilliga användningen av bilbälte som kan uppnäs ligger mellan 20 och 30 procent.

Som jämförelse kan nämnas alt när föreskriften om användning av bilbälte i framsätet trädde i kraft 1 januari 1975 bedrevs informationskampanjer under perioden 1971—74 varvid bältesanvändningen i slutet av perioden uppgick till ca 35 procent.

9 Effekter

Det har gjorts två beräkningar pä hur många liv som skulle räddas i Sverige vid en 100-procendg bältesanvändning i baksätel. Enligt Nygren och Tingvall från Folksams trafiksäkerhelsgrupp skulle 30-40 personer räddas lill livet varje år. I Nordiska Irafiksäkerhelsrådets rapport 37 "Sikring av voksne og barn i personbilers bakseter" beräknas antalet till 18.

Efler del att en föreskrift har införts kommer bältesanvändningen i baksätet sannolikt all öka till omkring 75 procent.

Genom att baksätespassagerarna skulle använda bilbälte är det sannolikt att ett antal framsätesåkande också skulle kunna räddas lill livet.

Införandet av en föreskrift skulle överhuvudtagel öka uppmärksamheten beträffande ai-ivändningen av bilbälte i framsälel. Denna indirekta effekt innebär all ytterligare ett antal människoliv kan räddas.

Den största effekten av en föreskrift om användning av bilbälte i baksätet fär man dock när del gäller gruppen svårt skadade. Omkring 400 personer per år skulle undvika atl få svåra skador helt eller skulle få mindre allvarliga skador.

Många av dem som räddas lill livet eller undviker svära skador är barn.

10 Ikraftträdande

För alt en föreskrift om användning av bilbälte skall bli effektiv måste den kombineras med en påföljd. I samband med all en sådan föreskrift införs måste verket dessutom bedriva en omfattande informationskampanj.

Erfarenheterna från andra länder visar alt en påföljd har stor betydelse för efterlevnaden. Påföljden för den som inte använder bilbälte i baksätet bör vara densamma som för framsätet dvs. 200 kronor.

Efter det all föreskriften har trätt i kraft bör den följas upp med kontinuerliga observafioner i trafiken under åtminstone två år.

En föreskrift om användning av bilbälte i baksätet bör från trafiksäker-helssynpunkt träda ikraft så snart det är praktiskt möjligt.

Nuvarande lydelse

117 a § Den som färdas i framsätet på en personbil, en lätt lastbil eller en buss pä en sådan sittplats som är utrustad med bilbälte skall använda bältet, om han fyllt 15 år och har en längd av minst 150 centimeter. Bilbälte behöver inte användas

1. när fordonet inte är i rörelse,

2. vid backning, eller

3. vid färd inom parkeringsplatser, parkeringshus, bensinstations- eller verkstadsområden eller under liknande förhållanden.

Bilbälte behöver inte heller användas av föraren i yrkesmässig trafik för personbefordran eller när det finns medicinska hinder enligt läkarintyg som har utfärdats före färden

Föreslagen lydelse

117 a § Den som färdas i bil på sådan sittplats som är utrustad med bilbälte skall använda bältet. Bilbälte behöver inte användas

1. när fordonet inte är i rörelse,

2. vid backning,

3. vid färd inom parkeringsplatser, parkeringshus, bensinstations- eller verksladsområden eller under liknande förhållanden eller

4. av barn som använder annan särskild skyddsanordning för barn.

Bilbälte behöver inte heller användas när det finns medicinska hinder enligt läkarintyg som har utfärdats före färden.

Prop. 1985/86:62 Bilaga 2

Förteckning över remissinstanserna och sammanställning av deras yttranden

Riksåklagaren

Rikspolisstyrelsen

Socialstyrelsen

Statens väg- octi Irafikinslitut

AB Svensk Bilprovning

Bilindustriföreningen

Biltrafikens arbetsgivareförbund

CenlralorganisaUonen SACO/SR

De handikappades riksförbund

Folkrörelsernas Irafikskoleförbund

Föreningen Sveriges länspolischefer

Föreningen Sveriges polischefer

Handikappförbundens centralkommitté

Handikappinstitutet

Landsorganisationen i Sverige

Motorförarnas lielnyklerhelsförbund

Motormännens riksförbund

Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande

Svensk trafikmedicinsk förening

Svenska kommunförbundet

Svenska läkaresällskapet

Svenska Taxiförbundet

Sveriges trafikskolors riksförbund

Tjänstemännens centralorganisation

Trafikförsäkringsföreningen

Förslaget i stort, samt tidpunkt för ikraftträdande

Riksåklagaren (RÅ) avstyrker förslaget i nuvarande lydelse. Med hänsyn till alt det redan i dag är obligatoriskt att använda bältet i framsätet har RÅ principiellt inget att erinra mot trafiksäkerhelsverkets framställning. Det redovisade förslaget bör dock inte ulan en överarbetning på väsentliga punkter läggas till grund för lagstiftning.

Rikspolisstyrelsen är tveksam till förslagel om skyldighet att använda bilbälte på annan plats i bil än i framsätet med hänsyn till svårigheterna all övervaka bestämmelsens efterlevnad.

Socialstyrelsen anför atl risken alt som passagerare i baksätet skadas vid
en olycka med bil är i stort sett densamma som i framsätet. Obältade
baksätespassagerare utgör dessutom en extra skaderisk för dem som fär
das i framsälel då baksätespassageraren vid en kollision kastas mol fram-
20 sätets ryggstöd. Säkerhetssystemet med bilbälten är enligt styrelsens me-

ning inte komplett förrän alla som färdas i en bil använder bilbälte; resp. att Prop. 1985/86:62 barnen använder de särskilda säkerhetsanordningar som finns för dem.

Socialstyrelsen anser i likhet med NTF aU enbart den omständigheten att antalet trafikskadade skulle minska är etl tillräckligt skäl för atl nu införa regel om obligatorisk användning av bilbälten även för baksätespassagerare. Delta ligger också i linje med vad FN:s världshälsoorganisation (WHO) framhållit.

Socialstyrelsen tillstyrker därför en ändring av 117 a och 164 §§ väglra-fikkungörelsen i enlighet med av TSV föreslagen lydelse.

Statens väg- och irafikinslitut (VTI) finner TSV:s framställning vara väl motiverad och stödjer förslaget i sin helhet.

AB Svensk Bilprovning tillstyrker framställningen och ser för egen del inget behov av någon längre förberedelsetid. Ett ikraftträdande inom etl år efter beslut bör enligt bolagets mening vara möjligt.

Bilindustriföreningen menar att det är svårt alt förstå den tveksamhet som tycks råda från ansvarigt håll när del gäller kraftlag för atl öka användningen av bilbältena. Det är ju inte fråga om större intrång i den personliga friheten att kräva att bältena i baksätet används än när del gäller bältena i framsätet. Denna tveksamhet och brislen på auktoritet i informationsverksamheten har säkerligen uppfattats av allmänheten och förklarar varför så få har gjort det till en vana all använda bälten också i baksätet.

Föreningen tillstyrker TSV:s förslag att bilbälten skall användas även i baksätel på bilar som är utrustade med bilbälten.

I fråga om ikraftträdandet framhålls att det utökade bälteskravet bör träda i kraft så snart som möjligt och att en viss övergångstid behövs för anpassning.

Biltrafikens arbetsgivareförbund tillstyrker förslagel med förbehåll att undantag görs för förare i yrkesmässig trafik för personbefordran och i lunga lastbilar.

De handikappades riksförbund ställer sig positiv till TSV:s framställning.

Folkrörelsernas trafikskoleförbund är myckel positiv till förslagel och vill understryka viklen av att föreskriften träder i kraft snarast möjligt. En hårdare påföljd tillsammans med intensifierad polisövervakning skulle med stor sannolikhet förbättra efterlevnaden.

Föreningen Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polischefer tillstyrker framställningen.

Handikappförbundens centralkommitté (HCK) stöder förslaget om generellt krav på bilbälte i bil. Dock anses all författningsändringen kan träda i kraft tidigare än den 1 januari 1988.

Molormännens riksförbund (M) tillstyrker införande av generellt krav på användande av bilbälte i enlighet med TSV:s förslag. För att undvika diskussion bör formuleringen i den föreslagna lydelsen av 117 a § 4 mom förses med ett förtydligande av vad som avses med "annan särskild skyddsanordning för barn".

M menar alt det finns skäl för atl övergängsUden görs kortare än vad TSV föreslagit med hänsyn till att

— ca 90% av dagens personbilar har bilbälte i baksäte. 21

Prop. 1985/86:62 - upplysningskampanjerna under senare år - enligt företagna under-

sökningar — lett lill en icke oväsentlig ökning av den frivilliga bilbältesanvändningen i baksätel.

— en majoritet av bilisterna är positiva lill lagstiftning.

— sannolikt skulle minska antalet dödade och skadade i trafiken. NTF lillstyricer införande av generellt krav pä användande av bilbälte i

enlighet med TSV:s förslag.

NTF anser all del finns starka skäl som talar för att övergångstiden bör göras betydligt kortare än tre år.

Det finns i dag en stark opinion för alt lagstifta om atl bilbälte ska användas på alla platser i bilen. Del finns nu enligt NTF:s uppfattning ingen anledning atl vänta med lagstiftningen. Det är både nödvändigt och möjligt atl ikraftträdandet sker senast under år 1986.

Sveriges trafikskolors riksförbund (STR) anför att man alltsedan bilbältets tillkomst har pläderat för dess användning. Sedan bilarna försetts med bilbälten i baksätet framhåller trafikskolorna vikten av att samtliga åkande i bilen är bältade. Under de senaste åren har det således skapats en positiv attityd och förståelse för bällesanvändningen. Mot denna bakgrund kan därför också STR biträda förslaget om atl ett generellt krav utfärdas om bältesanvändningen.

Trafikförsäkringsföreningen uttalar all utgångslägel nu vad gäller användning av bilbälte i baksätet är analogt med det som gällde för förare och passagerare i framsätet före år 1975. Detsamma torde gälla allmänhetens beredskap alt acceptera ett utökat krav. Del är mol denna bakgrund logiskt och konsekvent att utvidga lagstiftningen lill all omfatta alla platser i fordonet.

Föreningen vill därför i linje med tidigare ställningstaganden från försäkringsbranschens sida tillstyrka trafiksäkerhetsverkels framställning. Man har svårt att se med vilka argument man skulle rättfärdiga en ytterligare fördröjning med de konsekvenser detta medför.

Handikappinstitulet instämmer helt i trafiksäkerhelsverkets framställan om generellt krav på användning av bilbälten pä alla sittplatser i bil, som är utrustad med bälten.

Svenska kommunförbundet' tillstyrker alt användandet av bilbälte blir tvingande.

Svensk trafikmedicinsk förening (STMF) anför atl en global översikt visar atl ingenstans i världen har man uppnått en hög användningsfrekvens av bilbälten utan tvingande lagregler med påföljder för dem som inte följer beslämmelserna. Bl. a. hänvisas fill atl tyska katastrofläkarna (Notärzte) ullalat att de pengar som investeras i upplysning i stället bör användas till övervakning av att bilbälleslagen efterlevs (Arzl-t-Auto 61/3, 1985).

STMF är av den uppfattningen att det inte finns skäl att dröja med en lagstiftning. Det finns nämligen inget underlag tro att propagandakampanjer skulle ge en nämnvärd ökning av användningsfrekvensen av bilbälten. Inte heller NTF synes förvänta resultat av kampanjeverksamheten

Svenska kommunförbundet är inte enigt. Här redovisas endast majoritetens upp-
22 fattning. Reservationer återfinns i slutet på denna bilaga.

eftersom föreningen i sin skrivelse till regeringen hemställer om atl regler Prop. 1985/86: 62 om användning av bilbälte i baksätet beslutas snarast.

STMF föreslår därför regeringen alt utan dröjsmål vidta åtgärder så all en bilbälleslag som gäller passagerare i bilars baksäten kan träda i kraft den 1 oktober 1985.

Svenska läkaresällskapet tillstyrker alt obligatorium för bruk av bilbälte även måtte gälla baksätespassagerare och alt sådant införs sä snart praktiskt är möjligt.

Generellt krav för barn

RA anför atl ett generellt krav atl barn skall använda bilbälte eller annan särskild skyddsanordning kan vålla problem vid tillämpningen. Förslaget lämnar ingen lösning på problemet om del i baksätet färdas fler barn än det finns platser utrustade med bilbälte.

Att varje bilförare som någon gång kan länkas få små barn som passagerare skulle vara tvungen all skaffa och medföra sådan utrustning framstår som orealistiskt. Exempelvis skulle laxibilar, eftersom en taxiförare inte kan förutse vilka kunder han skall få, behöva utrustas med en komplett uppsättning skyddsanordningar för varje tänkbar åldersgrupp.

VTI redovisar exempel på frågor som behöver klaras ut:

- Skall skyddsanordningarna för barn vara av godkänd typ? Om man inte inför detta krav finns stor risk att mycket undermåliga syslem dyker upp på marknaden. A andra sidan finns det i dag minst 200000 ej godkända anordningar i bruk. Dessa är till största delen bälleskuddar som, i avvaktan på att ECE-reglementet skall omarbetas, har fått en inofficiell "rekommendation" av VTI. Även frågan om hur dessa syslem skall hanleras måste lösas.

- Skall man kräva säkring av barn i samtliga bilar? Del är svårt alt länka sig atl t. ex. taxi skall kunna tillhandahälla lämpliga syslem. Enligt uppgift har man i USA använt regeln att "egna barn i egna bilen" skall använda skyddssystem.

- Hur skall man göra när det är fler personer i bilen än del finns bälten? Om man t. ex. sitter fyra personer i etl baksäte där del finns tre bälten kanske ingen kan använda något bälte.

Bilindustriföreningen har gjort den bedömningen all ca 400000 bilar behöver komplettera sin utrustning - ull en sammanlagd kostnad av minst 60 milj. kr. Man har svårt alt bedöma tillverkarnas leveranskapacilet för en så omfattande engångsproduktion. Den situationen får naturligtvis inte inträffa all erforderlig utrustning inte finns tillgänglig när de nya reglerna träder i kraft.

Mol denna bakgrund förordar Bilindusiriföreningen:

- alt kravet att vuxna, som fyllt 15 år och är längre än 150 cm, skall använda bilbälte även i baksätet införs med kort varsel, gärna redan under våren 1986. Tidpunkten bör naturligtvis väljas med hänsyn till när informa-Uonsinsalserna kan väntas ge bäst effekt;

- att kravet atl barn skall använda bälte eller annan särskild skyddsutrustning införs vid etl senare tillfälle. 23

Prop. 1985/86: 62 M anför att man för att undvika diskussion bör formuleringen i den

föreslagna lydelsen 117a§ 4 mom förses med ett förtydligande av vad som avses med "annan särskild skyddsanordning för barn".

Trafikförsäkringsföreningen framhåller särskilt atl om säkerheten för barn som färdas i bil verkligen skall kunna förbättras krävs en kombination av lagstiftning och information.

Kommunförbundet menar att förslaget lill ny formulering av 117a§ vägtrafikkungörelsen är otydligt vad gäller barn som är för små för all använda bilbälte. I praktiken blir det således ett krav på atl använda skyddsanordningar eller hjälpmedel av typ bälleskudde. Detta bör utsägas klart.

Motsvarande problem finns vad gäller skolskjutsning där reglerna i dag filialer atl flera barn skjutsas än vad som finns bälten. Det torde därför krävas speciella anordningar för all uppfylla de krav som ett utökat bältestvång medför. Innan den av utredningen förordade lagändringen genomförs måste denna fråga enligt kommunförbundels mening belysas ytterligare.

Svenska Taxiförbundel vill tillstyrka förslaget om obligatorisk användning av bilbälte även för barnpassagerare i baksätet, under förutsättning atl tillämpningen av bestämmelsen vid yrkesmässig trafik för personbefordran anstår i avvaktan på atl särskilda skyddsanordningar avpassade för barn-och skolskjutsbruk, godkänts av trafiksäkerhetsverkel och allmänt förekommande finns till salu.

Slopande av undantag taxi, tunga lastbilar

RÅ anför alt det för exempelvis taxiförare torde kunna medföra vissa praktiska olägenheter. I förslaget saknas uppgifter om huruvida erfarenheterna av den nuvarande regeln är sådana all del trots dessa olägenheter finns skäl atl införa bältestvång för denna kategori. Det är därför svårt all ta ställning lill förslaget i den delen.

Bilindustriföreningen avstyrker kravet att befintligt bilbälte skall användas även i tyngre lastbilar. Man är beredd all medverka i en speciellt anpassad informationsverksamhet för ökad användning av speciellt anpassade bilbälten.

Biltrafikens arbetsgivareförbund framför all den föreslagna lydelsen innebär, förutom skyldighet för baksätespassagerare atl använda bilbälte, att undantaget för förare i yrkesmässig trafik för personbefordran slopas. Därtill medför förslaget skyldighet även för förare av tung lastbil all använda bilbälte om lastbilen på frivillig väg försetts med sådant.

Med hänsyn till de erfarenheter man har av arbetsförhållandena för denna yrkeskategori är den bestämda uppfattningen den alt del tidigare undantaget skall bibehållas. Man kan därför inte tillstyrka förslaget i denna del.

Svenska Taxiförbundet har vid införandel av obligatorisk användning av

bilbälte i framsätesplatser tidigare anfört viklen av atl hänsyn tas lill de

speciella förutsättningar som råder för yrkesgruppen taxiförare. Möjlighe-

24 ten att snabbt; kunna undkomma tämligen ofta förekommande allvariigt

menade angrepp frän passagerare, har varit vägledande ur skyddssyn- Prop. 1985/86: 62 punkt. Krav på bällesanvändning har också ekonomiska effekter. Båda dessa speciella förutsättningar har enligt taxiförbundel lett till det undanlag som i dag finns i 117a § i väglrafikkungörelsen.

Svenska Taxiförbundet vill med hänsyn till vad ovan anförts tillstyrka förslaget om obligatorisk bilbällesanvändning, utan särskilt undantag, på framsätesplatser, under förutsättning att tillämpningen vad avser förare i yrkesmässig trafik för personbefordran anslår till automatisk bilbältespålagare allmänt förekommande finns ull salu.

Taxis intresse av atl befordra sina kunder på ett trafiksäkert och skadeförebyggande sätt innebär atl Svenska Taxiförbundet instämmer i trafiksäkerhetsverkels framställning om obligatorisk användning av bilbälte även för baksätespassagerare.

Straffsanktioner m. m.

RA anser att det även om det frän säkerhetssynpunkt vore önskvärt atl skyldigheten all säkra små barn i bil var förenad med straffsanktion talar de praktiska svårigheterna med en sådan reglering för alt straffbestämmelsen omfattar endasl barn av sådan storlek atl de kan använda bilens normala säkerhetsutrustning. För mindre barn bör bestämmelsen utformas som en rekommendation.

Ansvaret för all minderåriga passagerare använder bilbälte, om sådan skyldighet anses böra föreligga, bör åvila föraren. All lägga straffansvaret på medföljande värdnadshavare framstår som praktiskt olämpligt och kan vålla tillämpningsproblem.

Rikspolisstyrelsen ställer sig helt avvisande lill den föreslagna utvidgningen av det straffrättsliga ansvaret för fordonels förare, förälder och annan värdnadshavare för barnet, då barn under 15 år inte använder bilbälte. En sådan ansvarsbestämmelse skulle komma all avvika från nu tillämpade straffrättsliga principer. I stället bör genom väl avvägda men kraftfulla informationsinsatser användningen av bilbälte kunna öka.

VTI menar att en attraktiv lösning på sanklioneringen är den som lillämpas i USA och som innebär alt de som ertappals med all ej använda barnslolar fått en vecka på sig all visa upp ett kvitto på atl man köpt en stol.

Folkrörelsernas Irafikskoleförbund framför alt en hårdare påföljd tillsammans med intensifierad polisövervakning skulle med stor sannolikhet förbättra efterievnaden.

HCK redovisar att rörelsehindrade bilförare i dag kan fä dispens enligt denna bestämmelse om denne har svårigheter eller inte alls kan sätta på sig bältet. Tyvärr har denna dispensmöjlighet utnyttjats alltför frikostigt. Dispensmöjligheten bör därför användas restriktivt. Innan man ger en dispens bör man först undersöka om del finns allernafiva bälteslyper som vederbörande kan använda eller om t. ex. fastsätlningsanordningen kan modifieras.

När det gäller passagerare bör föraren eller ev. vårdare ansvara för att
den som p. g. a. handikapp inte själv kan sätta på sig säkerhetsbältet fär 25

hjälp med del.

Prop. 1985/86:62 Handikappinstitutet menar atl enligt föreskrifter om restriktioner av

bilbältestvänget i framsäte på grund av medicinska skäl bör den del utgå där restriktionen grundar sig på att den åkande ej själv kan la pä sig bältet beroende på rörelsesvårigheter eller bristande kraft. Ansvarig för bältets pålagande bör då vila på föraren eller annan medföljande person. I övrigt bör samma medicinska skäl för undantag atl använda bilbälte gälla även för baksätespassagerare.

Svenska läkareförbundet framför all lagregler rörande passagerare i baksätet bör utformas analogi med dem för förare och framsälespassagerare, vilka medger undanlag av medicinska skäl.

Svenska Taxiförbundet vill med hänsyn till vad ovan anförts föreslå en sådan utformning av 164 § vägtrafikkungörelsen alt en förare av fordon i yrkesmässig trafik för personbefordran är fri från ansvar såvida ej kan visas att han ej gjort vad på honom rimligen kan ankomma för alt bilbälte skall ha kommit till användning.

LO, TCO och SACO/SR har avställ från all yttra sig i ärendet.

Reservationer

(m)- och (fp)- ledamöterna har avgivit följande reservation i Svenska kommunförbundels styrelse:

Tankegången om ett generellt krav pä atl använda bilbälte förefaller riklig. Någon lagstiftning bör dock inte komma lill stånd förrän allmänheten i större utsträckning accepterar detta. Genom större informationsinsatser kommer säkerligen allmänhelens förståelse för nödvändigheten atl använda bilbälte att öka ytterligare.

Bilaga 3 Prop. 1985/86:62

Rallybälten

Trafiksäkerhetsverkel (TSV) får med anledning av regeringsbeslut 1984-04-12 redovisa följande konsekvenser av ett eventuellt införande av s. k. rallybällen (fyrpunktsbälten) som godkända bälten för fordon i trafik.

Enligt hittills kända undersökningar kan man klart påvisa all fyrpunktsbälten som monteras i fordon i stället för de föreskrivna bältena inte ger samma skydd som ett trepunklsbälte i händelse av kollision.

Detta beror på flera orsaker.

- Låg bakre fästpunkt för axelbanden ger upphov till tryck på axelpartiet med risk för ryggradskomprimering.

- Dålig bandgeometri gör all axelbanden tenderar att dra upp höflbandet i bukens mjukdelar då kroppen slungas framåt.

- Axelbanden belastar revbenens yttre delar i stället för del kraftiga bröstbenet.

De här synpunkterna gäller främst då fyrpunktsbältena kombineras med vanliga säten. I kombination med vissa typer av speciella rallystolar kan det tänkas att nackdelarna elimineras av all bällesbanden styrs av urtag i stolen.

För att utröna om det finns kombinationer av stolar och bälten som ger likvärdiga eller bättre skyddseffekter än Irepunktsbällel har TSV redan i mars 1984 startat etl projekt hos statens väg- och Irafikinslitut (VTI) enligt bilagda beställning. Projektet skall vara slutredovisal 1984-12-31.

Man bör också ha i åtanke atl rallybället mera är konstruerat för alt i alla situationer hälla kvar användaren i sätet medan trepunklsbället är opli-merat för att ge användaren största möjliga skydd i händelse av koUision.

Sammanfattningsvis vill TSV — utgående från nuvarande kunnande pä området - framhålla att ett fritt införande av rallybälten i bilar skulle kunna få ur skadesynpunkt negativa effekter.

Efter alt ha fält VTI:s rapport kommer TSV självfallet atl överväga möjligheten atl ändra nuvarande regler om bilbälten.

TSV anser härmed alt uppdraget är slutfört.

Beslut i detta ärende har fatlats av undertecknad generaldirektör. Vid den slutliga handläggningen har i övrigt närvarit byrådirektör Sundberg, föredragande och t. f. byråchef Fremling.

Jan Hagberg

Redovisning av uppdraget att närmare överväga frågan om släp-skyltens utformning, användning och placering m. m.

Trafiksäkerhetsverkel (TSV) fick regeringens uppdrag atl, med anledning av riksdagens beslut om obligatorisk utmärkning -av lastbil med tiUkopplad släpvagn med en särskild skyll, närmare överväga frågan om skyltens utformning, användning och placering m. m.

TSV föreslår atl skylten benämns släp-skyll och alt den skall vara gul med röd bård och försedd med texten "släp" i svart. Den skall vara minst 400 mm hög och 100 mm bred. Förslag till regler om släpskylt bifogas i bilaga 2 vilka TSV avser att ge ul i TSV:s förfaUningssamling.

När del gäller omfattningen av användningen av släp-skylten har TSV beaktat trafiksäkerhetsulredningens (TSU) betänkande. I belänkandet har TSU föreslagit all släp-skylt skall vara obligatorisk på lastbil med tiUkopplad tung släpvagn. TSU föreslog vidare - för all förhindra alt skylten missbrukas - att det i föreskrifterna bör anges att skylten inte får finnas på bil ulan släpvagn.

TSV tolkar rSU:s förslag om omfattningen av användningen sä atl tung lastbil med lill kopplad släpvagn vars tolalvikl överstiger 3,5 ton skall vara utrustad med släp-skylt. TSV föreslår att omfattningen av användningen av släp-skylt införs i fordonskungörelsens (1972:595) 11 § i enlighet med bifogade förslag i bilaga 1.

Vad gäller skyltens placering föreslår TSV atl den skall vara monterad framtill på lastbilens högra sida med texten läsbar bakifrån. Förslag lill regler om släp-skyltens placering bifogas i bilaga 2 vilka TSV avser alt ge ut i TSV:s författningssamling.

Vidare bör en ändring av vägtrafikkungörelsens (1972:603) 108 § genomföras, så att släp-skylten inte räknas in i fordonsbredden. Förslag lill författningsändring i VTK bifogas i bilaga I. TSV vill dock påpeka all skylten troligen kommer alt räknas in i fordonsbredden utomlands. Anledningen iir alt den inte finns uppräknad bland de detaljer som inte räknas in i fordonsbredden i annex 1 punkt 2 i Wien-konventionen.

TSU har gjort bedömningen atl en släp-skylt har en inte oväsentlig betydelse för säkerheten för cyklande och mopedisler dock ulan alt närmare redovisa olyckstal och förväntad effekt. Man har heller inte berört del förhållande att en skylt som är sä placerad all den kan förväntas ha tillräckligt god synbarhet med nödvändighet kommer alt utgöra en utskjutande fordonsdel som kan skada oskyddade trafikanter även om man ställer särskilda krav på dess utformning.

Mot denna bakgrund synes del tveksamt om fillräckligl undertag för en rimlig kostnad-nytlabedömning föreligger. TSV är berett att närmare undersöka möjligheterna alt ge bättre underlag för en sådan bedömning om regeringen finner detta motiverat före ett slutligt ställningstagande.

Bilaga 4 Prop. 1985/86:62 Underbilaga 1

Förslag till författningsändringar vid införandet av släp-skylt

Ändring i fordonskungörelsen (1972: 595) 11 § Bil skall ha följande utrustning.

Utrustning Närmare föreskrifter

Släp-skyll Skall finnas på tung lastbil med lillkopplad släpvagn vars

lotalvikt överstiger 3,5 ton. Får inte annat än tillfälligtvis finnas pä fordon ulan lillkopplad släpvagn.

Ändring i väglrafikkungörelsen (1972:603)

108 § Fordonsbredd mäts över de längst utskjutande delarna av fordonet. Backspeglar, körriklningsvisare, sidomarkeringslyktor, släp-skyll, reflexanordningar och snökedjor räknas dock inte in i bredden. Trafiksäkerhetsverket får föreskriva eller för ett särskilt fall, medge atl inte heller andra utrustningsdetaljer skall räknas in i fordonsbredden.

Trafiksäkerhetsverkels regler

fordons-

Trafiksäkerhetsverkel föreskriver med stöd av 102 och 104 kungörelsen (1972:595) följande.

1.1

1.2

1.3

Fordringar

Släp-skylt skall vara minst 400 mm hög och 100 mm bred. Sliip-skyll skall vara gul med röd bård och försedd med texten släp i svart.

1.4

2.1

2.2

Släp-skyll skall vara lämpligt utformad från skadeförebyggande synpunkt. Den skall vara sä utformad att den inte har skarpa kanter eller hörn. Vidare skall den vara tillverkad av material som inte ger skarpa spetsar vid krossning. Exempel på släp-skylt, se bilaga. Montering

Släp-skylt skall vara monterad framtill på lastbilens högra sida m6;d texten läsbar bakifrån.

Släp-skylt skall vara monterad högst 2,5 m från fordonets främre begränsning.

Skylten bör dock vara monterad så långt fram som möjligt. Undantag

Frågor om undanlag från dessa regler prövas av trafiksäkerhetsverkel.

Prop. 1985/86:62 Bilaga 5

Förteckning över remissinstanser och sammanställning av deras yttranden

Statens väg- och Irafikinslitut

AB Svensk Bilprovning

Bilindustriföieningen-AB Bilstalistik

Cykelfrämjandet

Försvarets motorklubb

Kungl. Autornobil Klubben

Molorförarnas helnykterhelsförbund

Motormännens riksförbund

Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande

Svenska åkeriförbundel

Statens väg- och trafikinslitut ifrågasätter om det är insiktsfullt all driva frågan längre med hänvisning lill dels den korta avläsningstiden i den stressade situationen saml den därpå grundade bedömningen av tveksam effekt, dels de beräknade höga införandekoslnaderna.

AB Svensk Bilprovning har ingen erinran.

BiUndustrijöreningen konstaterar all föreslagen skyll innebär flera problem och nackdelar med avseende på bilkonslruklionen. Bl. a. föreligger risk att en släpskylt försämrar fordonets aerodynamiska egenskaper. Merkostnaden i samband med nyanskaffning beräknas till ca 10 milj. kr. Föreningen anser vidare trafiksäkerhetsvärdel av en släpskyll vara mycket tveksamt.

Cykelfrämjandet anser all den föreslagna släpskylten bör införas.

Försvarets motorklubb, Kungl. AutomobU Klubben, Molormännens riksförbund. Motorförarnas helnykterhetsförbund. Nationalföreningen för irafiksäkerheiens främjande och Svenska åkeriförbundet anser att del är motiverat att låta trafiksäkerhetsverkel ytteriigare utreda relationerna mellan de positiva och negativa effekterna av ett obligatorium innan slutgiltig ställning las.