Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 24 oktober 1985.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Bengt K. Å. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föresläs att för vissa fall en avdragsrätt för egenavgifter införs redan vid taxeringen för beskattningsåret i fräga om skattskyldiga som har inkomst av tjänst. Detta föreslås gälla i de fall inkomsten utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3§ lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avdrag skall därvid medges med 18%. Avdraget återförs till beskattning nästföljande beskattningsår. Vidare föresläs att avdrag under inkomst av tjänst skall medges för påförda egenavgifter.

I fråga om s.k. schablonbeskallade småhus och bostadsrätlsfastigheter beskattas f. n. en samfäkighets eventuella ränteinkomster hos delägaren om andelen av ränteintäkter uppgår till minst 100 kr. I sädana fall skall samfälligheten dessutom lämna kontrolluppgift. Vid förmögenhetsbeskattningen skall för de flesta typer av delägarfastigheter värdet av samfällighet redovisas hos ägarna av delägarfastigheterna. Om värdet av andelen i samfälligheten understiger 2000 kr. behöver det inte redovisas. I propositionen föresläs att dessa belopp höjs till 300 kr. resp. 5000 kr. Vidare föresläs att beloppet 300 kr. görs till ett grundavdrag, i stället för ett gränsbelopp som det nuvarande beloppet utgör.

Den tillfälliga bestämmelsen om avdrag för ökade levnadkostnader i fråga om arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen föreslås gälla även vid 1987 års taxering.

Vidare föreslås några följdändringar av teknisk art fill redan beslutade ändringar.

Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 45

Prop. 1985/86:45

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs i fräga om kommunalskattelagen (1928:370)'

dels att punkt 6 av anvisningarna till 39 § skall upphöra att gälla,

dels an 35 1 mom., 41 a§,64§, punkterna 2 e och 4 av anvisningarna till

29§, punkt 3 av anvisningarna till 33 § och punkt 2 av anvisningarna till

41 a § skall ha följande lydelse,

dels att det i anvisningarna till 32 skall införas en ny punkt, 12 a, och i

anvisningarna till 33 § en ny punkt, 7, av följande lydelse.

avgifterna och

4) vinst — i den omfattning som anges i 2—4 mom yrkesmässig avyttring (realisationsvinst).

3) restituerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, som inte utgör intäkt av jordbruksfastighet eller rörelse, och avgifter som avses i 46§ 2 mom. första stycket 3 och som satts ned genom ändrad debitering, allt i den män avdrag har medgetts för

3) restituerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, som inte utgör intäkt av jordbruksfastighet, rörelse eller tjänst, och avgifter som avses i 46§ 2 mom. första stycket 3 och som satts ned genom ändrad debitering, allt i den mån avdrag har medgetts för avgifterna och

genom icke

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 45

64 §

/ mom.'* Vid taxering till kom- Med ägare till fastighet likställs

munal inkomstskatt skall med ägare den som enligt 1 kap. 5 § faslighels-av fastighet likställas der\, för vil- taxeringslagen (1979:1152) skall ken ehuru han icke är ägare garan- anses som ägare, lihelopp för fastighet likväl skall upptagas såsom skattepliktig inkomst i enlighet med vad därom stadgas i47§.

Anvisningar fill 29 § 2e.' Arbetsgivare har — under de förutsättningar som anges i tredje stycket - rätt till avdrag för kostnader för atl trygga pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan. Om allmän pensionsplan träder i kraft stegvis men arbetsgivaren lämnat utfästelse om en snabbare tillämpning av planen, har arbetsgivaren rätt till avdrag för kostnader föranledda av denna utfästelse. Allmän pensionsplan har samma innebörd som i 4§ lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Med allmän pensionsplan avses emellertid i denna lag, i fall där pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan icke föreligger, även

a) pensionsåtagande för pensionsförmåner som rymmes inom vad som är sedvanligt enligt allmän pensionsplan i fräga om arbetstagare med motsvarande uppgifter eller hans efterlevande under förutsättning all annat åtagande än sådant som innebär tryggande genom pensionsförsäkring eller avsättning lill pensionsstiftelse tryggats genom kreditförsäkring,

b) pensionsbestämmelser, som rekommenderats av Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet eller Svenska kyrkans församlings- och pasloratförbund och antagils såsom pensionsreglemenle av kommun, kommunalförbund. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Kommunernas Pensionsanstall, Svenska kyrkans församlings- och pastoratförbund eller Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut eller av annan arbetsgivare, för vars pensionsutfästelser enligt pensionsreglementet kommun, kommunalförbund. Svenska kommunförbundet, Landslingsförbundet eller Svenska kyrkans församlings-och pastoratförbund tecknat borgen, och

c) pensionsåtagande som har lämnats av statligt företag och för vilket staten har tecknat borgen.

Om särskilda skäl föreligga, får riksskatteverket besluta att även annat pensionsåtagande vid tklämpning av denna lag skall anses som allmän pensionsplan. Mot beslut av riksskatteverket i fråga som här avses får talan ej föras.

Avdragsrätt enligt första stycket föreligger endast under förutsättning dels alt högsta pensionsgrundande lön enligt den allmänna pensionsplanen icke överstiger trettio gånger det basbelopp som enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring beslämts för året närmast före taxeringsåret eller det högre pensionsgrundande belopp som gällde enligt planen vid utgången av år 1977, dels att livsvarig ålderspension vid full inljänandetid enligt planen icke avses komma att överstiga 15 procent av den pensionsgrundande lönen till den del den icke överstiger sju och en halv gånger nämnda

" Senaste Ivdelse 1953:400.

' Senaste lydelse 1981: 1202. 3

basbelopp, 70 procent av den pensionsgrundande lönen till den del den överstiger sju och en halv men icke tjugo gånger nämnda basbelopp och 40 procent av den pensionsgrundande lönen till den del den överstiger tjugo men icke trettio gånger nämnda basbelopp eller det högre pensionsbelopp som gällde enligt planen vid utgången av år 1977. Det förhållandet alt planen ger rätt till ålderspension utöver 15 procent av den pensionsgrundande lön som icke överstiger sju och en halv gånger nämnda basbelopp utgör dock icke hinder för avdrag, om den överskjutande pensionen är avsedd att utgöra ersättning för tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring.

Vid bestämmandel av avdragsrätt enligt första stycket får - även om detta ej har medgivils i allmän pensionsplan — i pensionsåtagande inräknas såväl arbetstagares anställningstid hos samma arbetsgivare innan åtagandet lämnats som anställningstid hos förutvarande arbetsgivare. Vid beräkning av avdrag för tryggande av åtagandet skall härvid dock avräknas sådan pension åt arbetstagaren, som tidigare har utfästs och tryggats av arbetsgivare under anställningstid som inräknas i åtagandet.

Avdrag för kostnad avsedd att trygga pensionsåtagande som innebär rätt till pension före 65 års ålder — härunder inbegripet kostnad avsedd att vid arbetstagarens avgång före 65 års ålder trygga samma pensionsförmåner som skulle ha tillkommit honom vid avgång vid nämnda ålder - medges i den utsträckning sådana förmåner kan utgå enligt allmän pensionsplan och med beaktande jämväl av bestämmelserna i tionde stycket. Är fräga om arbetstagare i aktiebolag eller ekonomisk förening som har bestämmande inflytande över företaget, är dock kostnad som här avses och som hänför sig till avgång före 60 års ålder avdragsgill endast efter beslut enligt elfte stycket. Till grund för bedömande om en arbetstagare har bestämmande inflytande lägges del samlade innehavet av aktier eller andelar i företaget hos arbetstagaren själv jämte sådana honom närstående personer som nämns i 35 § 3 mom. tionde stycket denna lag.

Avdrag för kostnad avsedd att trygga pensionsåtagande som innebär rätt till pension före 65 års ålder — härunder inbegripet kostnad avsedd att vid arbetstagarens avgång före 65 års ålder trygga samma pensionsförmåner som skulle ha tillkommit honom vid avgång vid nämnda ålder - medges i den utsträckning sådana förmåner kan utgå enligt allmän pensionsplan och med beaktande jämväl av bestämmelserna i tionde stycket. Är fräga om arbetstagare i aktiebolag eller ekonomisk förening som har bestämmande inflytande över förelaget, är dock kostnad som här avses och som hänför sig till avgång före 60 års ålder avdragsgik endast efter beslul enligt elfte stycket. Till grund för bedömande om en arbetstagare har bestämmande inflytande lägges det samlade innehavet av aktier eller andelar i företaget hos arbetstagaren själv jämte sådana honom närslående personer som nämns i 35 § 3 mom. nionde stycket denna lag.

från allmän pensionsplan. Detta gäller dock endast under förutsättning att Prop. 1985/86: 45 utfästelserna till den del de avser sådana avvikelser har tryggats genom pensionsförsäkring. Vidare fordras att utfästelserna har lämnats före utgången av är 1977 eller att de lämnats till arbetstagare som därefter erhållit anställning hos arbetsgivare och motsvarar utfästelser som har lämnats av arbetsgivaren till andra arbetstagare före utgången av är 1977. Med smärre avvikelser förstås sådana förmånsbelopp som utgår utöver allmän pensionsplan men inom ramen för högsta pensionsgrundande lön enligt planen under förutsättning att den genomsnittliga kostnaden för förmänsbeloppen icke överstiger åtta procent av kostnaden för pensionsåtagande enligt den allmänna pensionsplanen. Med genomsnittlig kostnad för förmånsbeloppen förstås den merkostnad som motsvarande förmåner skulle medföra, om de skulle lämnas åt samtliga som omfattas av den allmänna pensionsplanen. Överstiger kostnaden för förmånsbeloppen vad nu sagts, skall emellertid ingen del av den kostnad som överstiger kostnaden för pensionsåtagande enligt den allmänna pensionsplanen vara avdragsgill. För alt erhålla avdragsrätt skall arbetsgivaren med intyg av försäkringsgivaren styrka alt endast smärre avvikelser från allmän pensionsplan föreligger. Om särskilda skäl föreligga, får riksskatteverket besluta att avdrag som avses i delta stycke skall medges även i andra fall. Mot beslut av riksskatteverket i fräga som här avses fär talan ej föras.

Har arbetsgivare gjort pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan men föreligger icke avdragsrält enligt första stycket eller har arbetsgivare gjort pensionsåtagande för arbetstagare som icke omfattas av allmän pensionsplan, får han - under förutsättning alt åtagandet tryggats genom pensionsförsäkring — avdrag för kostnaderna för sådant åtagande med högst ett belopp motsvarande summan av 35 procent av vad arbetsgivaren utgivit i lön lill arbetslagaren intill en lön som motsvarar tjugo gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring beslämts för året närmast före taxeringsåret saml 25 procent av lönen till den del den överstiger tjugo men icke trettio gånger nämnda basbelopp. Avdraget får beräknas på lön som arbetsgivaren utgivit fik arbetstagaren antingen under beskattningsåret eller under det närmast föregående beskattningsåret.

Arbetsgivare, som enligt 25 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. är skyldig alt trygga upplupen del av pensionsutfästelse genom atl köpa pensionsförsäkring, får avdrag för hela kostnaden för sådan försäkring om utfästelsen icke avser arbetstagare i aktiebolag eller ekonomisk förening som har bestämmande inflytande över företaget.

Vid beräkning av avdrag för kostnader avsedda att trygga arbetsgivares pensionsåtaganden fär pensionsutfästelse beaktas endast om försäkring för utfästelsen skulle ha varit sådan pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 §.

Om särskilda skäl föreligga, får riksskatteverket besluta om avdrag avseende kostnader för att trygga pensionsutfästelse utöver vad som gäller enligt första och femte styckena ovan. Mot sädana beslut får talan ej föras.

4. Skallskyldig kan efler yrkande hos taxeringsnämnd eller, om besvär har anförts, hos länsrätt medges rätt att tills vidare få avdrag för värdeminskning av sina inventarier enligt reglerna i denna anvisningspunkt om räkenskapsenlig avskrivning. Som förutsättning för detta gäller

a) att den skatlskyldige har haft ordnad bokföring som avslutas med årsbokslut;

b) att avdraget motsvarar avskrivningen i räkenskaperna;

Senaste lydelse 1984: 1060.

Prop. 1985/86:45 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

c) att tillfredsställande utredning föreligger om inventariernas skatte
mässiga restvärde;

d) att inventarierna och avskrivna belopp redovisas på ett sådant sätt i
den skattskyldiges räkenskaper och i företedd utredning att trygghet före
ligger att vinster vid avyttring av tillgångarna inte undgår beskattning; samt

e) att - om den skattskyldige inte upprättat årsbokslut för det närmast
föregående räkenskapsåret — det bokförda värdet av inventarierna före
avskrivning bestämts med utgångspunkt i inventariernas skattemässiga
restvärde vid beskattningsårets ingång.

Som anskaffningsvärde för inventarier skall anses, då inventarierna har förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, den verkliga utgiften för deras anskaffande och, dä inventarierna har förvärvats på annat sätt, deras marknadsvärde vid tiden för förvärvet. Dock skall följande iakttas. Har inventarierna ingått i en rörelse, som den skattskyldige har förvärvat på annat sätt än genom köp eller byte eller därmed jämförligt fång, skall, om inte särskilda omständigheter föranleder annat, som anskaffningsvärde för inventarierna anses det för den tidigare ägaren gällande skattemässiga restvärdet. Har den skattskyldige eller någon, som står honom nära, vidtagit åtgärd för att den skattskyldige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som synes rimligt och kan det antas att detta har skett för att bereda obehörig förmän i beskattningsavseende åt någon av dem, skall anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas.

Har skattskyldig medgivils avdrag för konlraktsavskrivning avseende inventarier, som har anskaffats under beskattningsåret, skall som anskaffningsvärde anses den verkliga utgiften minskad med det tidigare medgivna avdraget. Detta skall gälla även när investeringsreserv e. d. tagits i anspråk för anskaffning av inventarier under beskattningsåret.

Avdrag för avskrivning får för visst beskattningsår göras med högst 30 procent för år räknat av summan av bokfört värde på inventarierna enligt balansräkningen för närmast föregående räkenskapsår och anskaffningsvärdet på sädana under beskattningsåret anskaffade inventarier, vilka vid beskattningsårets utgång fortfarande tillhörde rörelsen. Vad nu sagts gäller oavsett när under beskattningsåret inventarierna har anskaffats.

Har inventarier, som har anskaf- Har inventarier, som har anskaf
fats före beskattningsårets ingång, fats före beskattningsårets ingång,
avyttrats under beskattningsåret el- avyttrats under beskattningsåret el
ler har den skaltskyldige rätt till ler har den skattskyldige rätt till
försäkringsersättning för invenla- försäkringsersättning för inventa
rier, som har gått förlorade under rier, som har gått förlorade under
beskattningsåret, medges ett sär- beskattningsåret, medges ett sär
skilt avdrag med belopp motsvaran- skik avdrag med belopp motsvaran
de den i anledning av avyttringen de den i anledning av avyttringen
eller försäkringsfallet uppkomna in- eller försäkringsfallet uppkomna in
täkten. Avdraget får dock inte takten. Avdraget får dock inte
överstiga underlaget för beräkning överstiga underlaget för beräkning
av avdrag ef\\\gl femte stycket. Har av avdrag er\l\gt fjärde stycket. Har
den skattskyldige fåll avdrag som den skattskyldige fått avdrag som
nu sagts skäll nämnda underlag nu sagts skall nämnda underlag
fastställas till motsvarande lägre fastställas till motsvarande lägre
belopp. belopp.

Har ett särskilt högt pris eller el-                             Har ett särskilt högt pris eller el
jest en särskilt hög utgift för inven-                  jest en särskilt hög utgift för inven-
6                                   larier berott pä atl de skall utnyttjas tarier berott pä att de skall utnyttjas

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86:45

för ett särskilt arbetstillfälle eller     för ett särskilt arbetstillfälle eller
för en konjunktur, som väntas bli    för en konjunktur, som väntas bli
endast tillfällig, eller av annan lik-   endast tillfällig, eller av annan lik
nande omständighet, medges för     nande omständighet, medges för
det beskattningsår, varunder inven-          det beskattningsår, varunder inven
tarierna har anskaffats, avdrag för tarierna har anskaffats, avdrag för
sådant överpris eller sådan merut- sådant överpris eller sådan merut-
gift. Om avdrag som nu sagts har    gift. Om avdrag som nu sagts har
medgivits, skall avdrag enligt be-    medgivits, skall avdrag enligt be
stal melserna i femte stycket be-    stämmelserna i fiärde stycket be
räknas pä därefter återstående del räknas på därefter återstående del
av anskaffningsvärdet.           av anskaffningsvärdet.

Oavsett vad ovan föreskrivs får avdrag för avskrivning medges med belopp som erfordras för att det bokförda värdet inte skall översliga anskaffningsvärdet av samUiga inventarier, vilka vid beskattningsårets utgång tillhörde rörelsen, sedan från detta värde har avräknats en beräknad årlig avskrivning av 20 procent. Visar den skattskyldige att inventariernas verkliga värde understiger även ett sålunda beräknat värde, medges avdrag för den ytterligare avskrivning som motiveras av detta.

Dä inventarier, som har anskaffats under beskattningsåret, avyttras, förloras eller utrangeras under samma är, medges avdrag för anskaffningsvärdet. Med avyttring likställs att inventarier tas ut ur rörelsen för alt tillföras annan förvärvskälla eller för att användas för annat ändamål. Av bestämmelserna i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 28 § framgår att belopp, som erhålls vid avyttring av inventarier, i sin helhet skall tas upp som intäkt av rörelse.

Har skaltskyldig gjort avskrivning med störte belopp i räkenskaperna än han får dra av vid taxeringen, föranleder inte detta atl del värde, på vilket räkenskapsenlig avskrivning beräknas, påverkas. Det överskjutande beloppet får i stället, sedan taxeringen i fråga har blivit slutligt avgjord, dras av genom årlig avskrivning efter 20 procent för helt år, räknat från och med beskattningsåret efler det under vilket avskrivningen i fråga verkställdes.

Den omständigheten atl vid tillämpning av bestämmelserna ovan avdrag vid beskattningen skall överensstämma med avskrivning enligt räkenskaperna utgör inte hinder för skattskyldig att efter övergång till räkenskapsenlig avskrivning utöver avdrag enligt räkenskaperna tillgodogöra sig avdrag för sådana avskrivningar, som har gjorts i räkenskaperna före övergången men inte har föranlett avdrag vid beskattningen. Avdrag för sådant belopp görs genom årlig avskrivning efter 20 procent för helt är.

Har skattskyldig före övergång till räkenskapsenlig avskrivning tillgodoräknats störte värdeminskningsavdrag vid taxeringen än enligt räkenskaperna, skall, för åstadkommande av överensstämmelse mellan inventariernas bokförda värde och deras skattemässiga restvärde, det belopp, varmed inventariernas skattemässiga restvärde understiger det bokförda värdet, tas upp som skattepliktig intäkt under del första beskattningsår, för vilket räkenskapsenlig avskrivning gäller, eller, om den skattskyldige begär det, med en tredjedel för nämnda beskattningsår och vart och ett av de två närmast följande åren.

I första stycket avsedd ökning i levnadskostnaden skall, där den skattskyldige icke visar störte ökning, anses hava uppgått till ett belopp motsvarande den ersättning som av arbetsgivaren utgivits för kostnadens täckande (traktamente), dock högst till belopp som i enlighet med vad nedan i detta stycke sägs motsvarar största normala ökning i levnadskostnaden. Riksskatteverket fastställer för varje kalenderår ett belopp (normalbelopp) motsvarande största normala ökning i levnadskostnaden för ett dygn. Har resan varit förenad med övernattning skall den anses hava varat del antal dygn som motsvarar antalet övernattningar. Har resan ägt rum utan samband med övernattning skall såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas: fyra tiondels normalbelopp, när förtättningen varat mer än tio timmar i följd, samt två tiondels normalbelopp, när förtättningen eljest varat mer än fyra limmar i följd. Omfattar vistelse på en och samma ort längre tid än 15 dygn i

I första stycket avsedd ökning i levnadskostnaden skall, där den skattskyldige icke visar större ökning, anses hava uppgått till ett belopp motsvarande den ersättning som av arbetsgivaren utgivits för kostnadens täckande (traktamente), dock högst till belopp som i enlighet med vad nedan i detta stycke sägs motsvarar största normala ökning i levnadskostnaden. Riksskatteverket fastställer för varje kalenderår ett belopp (normalbelopp) motsvarande största normala ökning i levnadskostnaden för ett dygn. Har resan varit förenad med övernattning skall den anses hava varat del antal dygn som motsvarar antalet övernattningar. Har resan ägt rum utan samband med övernattning skall såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas: fyra tiondels normalbelopp, när förtättningen varat mer än tio timmar i följd, samt två tiondels normalbelopp, när förrättningen eljest varat mer än fyra timmar i följd. Omfattar vistelse pä en och samma ort längre tid än 15 dygn i

Nuvarande lydelse

följd, skall från och med det sextonde dygnet såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas sex tiondelar av normalbe-loppel. Vid 1984-/9(S6 års taxeringar skall för skattskyldig som vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen fortlöpande haft sin arbetsplats förlagd till en och samma ort utanför den vanliga verksamhetsorten under längre tid än tvä är för tid därefter såsom största normala ökning i levnadskostnaden anses ett belopp motsvarande den del av normalbeloppet som avser kost vid förtättning som pågätt längre tid än 15 dygn ökat med faktisk kostnad för logi pä arbetsorten. Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen i en och samma tjänst varit störte än avdrag som beräknats i enlighet med vad nu sagts, skak utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda tjänst under beskattningsåret; dock att i fråga om avdrag för ökning i levnadskostnaden frän och med det sextonde dygnet i följd på en och samma ort eller under förtättning å utrikes ort levnadskostnadsökningen må beräknas för varje förtättning för sig.

Föreslagen lydelse

följd, skäll från och med det sextonde dygnet såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas sex tiondelar av normalbeloppet. Vid 1984-/957 års taxeringar skall för skattskyldig som vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen fortlöpande hafl sin arbetsplats föriagd till en och samma ort utanför den vanliga verksamhetsorten under längre tid än två är för tid därefter såsom största normala ökning i levnadskostnaden anses ett belopp motsvarande den del av normalbeloppet som avser kost vid förtättning som pågått längre tid än 15 dygn ökat med faktisk kostnad för logi på arbetsorten. Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen i en och samma tjänst varit störte än avdrag som beräknats i enlighet med vad nu sagts, skall utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda tjänst under beskattningsåret; dock att i fräga om avdrag för ökning i levnadskostnaden från och med det sextonde dygnet i följd pä en och samma ort eller under förrättning ä utrikes ort levnadskoslnadsökningen må beräknas för varje förrättning för sig.

Prop. 1985/86:45

Avdrag för ökade levnadskostnader är däremot icke medgivet enbart pä den grund, att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än den, där han har sin bostad. Har den skattskyldige bosatt sig på annan ort än den, där han har tjänst eller anställning, eller antagit arbete, som skall utföras på annan ort än den, där han är bosatt, är avdrag i regel icke medgivet. Avdrag medgives dock för det fall, att anställningen avser endast en kortare tid eller skall bedrivas ä flera olika platser eller det av annan anledning icke skäligen kan ifrågasättas, att den skallskyldige skall avflytta till den ort, där arbetet skall utföras.

Oavsett vad i nästföregående stycke sägs äger skattskyldig, som på grund av sitt arbete bosall sig på annan ort än den där hans familj är bosatt, därest del med avseende på makes förvärvsverksamhet, svårighet alt anskaffa familjebostad eller annan därmed jämföriig omständighet icke skäligen kan ifrågasättas, att familjen skall avflytta till den skattskyldiges bostadsort, åtnjuta avdrag för den ökning i levnadskostnaden som föran-ledes av den skilda bosättningen. Om båda makarna äro berättigade till sådant avdrag, skall, där makarna ej överenskommit om annan fördelning, det sammanlagda avdraget tillkomma dem med hälften var. Vad här sagts skall, såvitt avser makar, icke äga tillämpning i fall som i 52 § 2 mom. sägs.

ti Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 45

Prop. 1985/86:45 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7. Avdrag medges för påförda
egenavgifter enligt lagen

(1981:69l) om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till sådan intäkt av tjänst som enligt II kap. 3§ lagen (1962:381) om allmän försäkring utgör inkomst av annat förvärvsarbete.

Från sådan intäkt av tjänst medges dessutom avdrag med 18 procent av ett underlag beräknat enligt nästa stycke. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår.

Underlaget utgörs av sådan intäkt av tjänst som avses i första stycket minskad med andra från intäkten avdragsgilla kostnader än som avses i föregående stycke och med inkomst som avses i 11 kap. 3 § första stycket d lagen om allmän försäkring.

Avdrag enligt andra styckel medges emellertid inte skaltskyldig som vid ingången av året före taxeringsåret har fyllt 65 år eller som för hela året före taxeringsåret har åtnjutit hel ålderspension enligt lagen om allmän försäkring eller som vid ulgången av året före laxeringsåret inte var inskriven hos allmän försäkringskassa enligt nämnda lag.

2. Äger fastighet av annat slag än som nämns i punkt 1 del i sådan samfäkighet som avses i 41 a§ och överstiger faslighetens andel av intäkterna i samfälligheten dess andel i sådana kostnader i verksamheten som är på en gång avdragsgilla vid taxeringen med belopp understigande 100 kronor, föreligger icke skyldighet att upptaga intäkterna och kostnaderna vid beräkning av inkomst av fastigheten. Förvaltas sådan samfällighet av juridisk person, skall kapitalinkomster som den juridiska personen har uppburit och som belöper på fastigheten tas

2. Äger fastighet av annat slag än som nämns i punkt 1 del i sådan samfäkighet som avses i 41a§ och överstiger fastighetens andel av intäkterna i samfälligheten dess andel i sädana kostnader i verksamheten som är på en gång avdragsgilla vid taxeringen med belopp understigande 300 kronor, föreligger icke skyldighet alt la upp intäkterna och kostnaderna vid beräkning av inkomst av fastigheten. Förvaltas sådan samfällighet av juridisk person, skak kapitalinkomster som den juridiska personen har uppburit och som belöper på fastigheten las upp

Nuvarande lydelse

upp till beskattning i den förvärvskälla i vilken fastigheten ingår. Om intäkt av fastighet beräknas enligt 24§ 2 mom., skall dock kapitalinkomster beskattas hos ägare av fastigheten i inkomstslaget kapital. Understiger fastighets andel av ränteintäkter 100 kronor, föreligger emellertid icke skattskyldighet för beloppet.

Föreslagen lydelse

lill beskattning i den förvärvskälla i vilken fasligheten ingår. Om intäkt av fastighet beräknas enligt 24 § 2 mom., skall dock kapitalinkomster beskattas hos ägare av fastigheten i inkomstslaget kapital. Skattskyldighet föreligger emellerfid inte för den del av fastighets andel av ränteintäkterna som understiger 300 kronor.

Prop. 1985/86:45

2 mom. Skaltskyldig, som haft intäkt av tjänst i form av kontant lön eller sådan annan ersättning, som enligt 11 kap. 2§ lagen (1962:381) om akmän försäkring skall anses som inkomst av anställning, skall utöver kostnader som avses i punkt 3 av anvisningarna anses ha haft utgifter lill ett belopp av minst 3000 kronor. Avdraget får dock inte överstiga tio procent av intäkten avrundat till närmast högre hundratal kronor, och ej heller ensamt eller tillsammans med kostnader som avses i punkt 3 av anvisningarna överstiga intäkten.

2 mom. Skattskyldig, som haft inläkt av tjänst i form av kontant lön eller sådan annan ersättning, som enligt 11 kap. 2§ lagen (1962:381) om allmän försäkring skall anses som inkomst av anställning, skall utöver kostnader som avses i punkterna 3 och 7 av anvisningarna anses ha haft utgifter till ett belopp av minst 3 000 kronor. Avdraget får dock inte överstiga tio procent av intäkten avrundat lill närmast högre hundratal kronor, och ej heller ensamt eller tillsammans med kostnader som avses i punkterna 3 och 7 av anvisningarna överstiga intäkten.

3 Förslag till Prop. 1985/86:45

Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 2 § 8 mom. och 6§ 1 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt' skall ha följande lydelse.

Nuvarande hdelse Föreslagen lydelse

2§

8 mom.' Har en kooperativ förening av vinslen av sin kooperativa verksamhet lämnat rabatt eller pristklägg i förhållande fill gjorda köp eller försäljningar, medges avdrag för denna utdelning.

En Kooperativ förening, vars huvudsakliga verksamhet avser rörelse, har också rätt till avdrag för utdelning som lämnas i förhällande lill inbetalda insatser enligt lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar. I fråga om andra insatser än förlagsinsatser medges emekerlid inte avdrag till den del det utdelade beloppet tikfaller någon som enligt 7§ 8 mom. inte är skaltskyldig för utdelningen. Avser denna del av utdelningen högst 10 procent av utdelningen på annat än förlagsinsatser är dock utdelningen i sin helhet avdragsgill.

Är en ekonomisk förening direkt Är en ekonomisk förening direkt

eller indirekt cenlralorganisafion eller indirekt centralorganisation
för kooperativa föreningar, vilkas för kooperativa föreningar, vilkas
verksamhet huvudsakligen avser verksamhet huvudsakligen avser
rörelse, har centralorganisationen rörelse, har centralorganisationen
- även om den inte är kooperativ — även om den inte är kooperativ
enligt fionde — tolfte styckena ne- enligt tionde - tolfte styckena ne
dan - rätt tik avdrag för utdelning dan — rätt till avdrag för utdelning
på förlagsinsatser. Om centralor- pä förlagsinsatser. Om centralor
ganisationens verksamhet huvud- ganisationens verksamhet huvud
sakligen avser rörelse medges av- sakligen avser rörelse medges av
drag vid beräkning av inkomst här- drag vid beräkning av inkomst här
av. I annat fall medges avdrag vid av. I annat fall medges avdrag vid
beräkning av inkomst av kapital. beräkning av inkomst av kapital. Är

föreningen ett förvaltningsföretag enligt 7§ 8 mom. tredje stycket skall det avdragsgilla beloppet minskas med den del av utdelningen som föranlett frikallelse från skattskyldighet enligt nämnda stycke.

Avdrag för utdelning får göras i endast en förvärvskälla och skall avse det räkenskapsår som utdelningen hänför sig fill.

Avdrag medges endast om föreningen visar att förutsättningar för avdrag föreligger. Yrkande om avdrag skall göras på särskild blankett enligt formulär som riksskatteverket fastställer.

Sparbank får göra avdrag för bidrag lik sparbankernas säkerhetskassa.

Sparbankernas säkerhetskassa får göra avdrag för utdelning lill sparbankerna.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974; 770.

' Senaste lydelse 1985: 470. 13

Prop. 1985/86:45 Sveriges allmänna hypoleksbank. Konungariket Sveriges stadshypo-

tekskassa och Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag får göra avdrag för belopp, som avsatts till reservfond, i den män avsättningen är nödvändig för att uppbringa fonden till ett belopp motsvarande tvä procent av inrättningens skulder. Hypoteksförening får göra avdrag för belopp, som avsatts till reserv- eller säkerhetsfond, i den mån avsättningen är nödvändig för atl uppbringa fonden till ett belopp motsvarande två och en halv procent av föreningens skulder.

Har reserv- eller säkerhetsfond som avses i åttonde stycket satts ned skall — om avdrag för fondavsättningen har medgetts — ett belopp motsvarande det nedsatta beloppet tas upp som inläkt.

En ekonomisk förening är i beskattningshänseende att anse såsom kooperativ, om den är öppen och i sina angelägenheter tillämpar lika rösträtt.

För alt en förening skall anses vara öppen fordras inte bara att den enligt sina stadgar är berättigad att när som helst anta nya medlemmar, utan också att den faktiskt visar sig villig att anta fill medlem var och en. som är bosatt inom föreningens verksamhetsområde eller tillhör dess angivna verksamhetskrets, förbinder sig att följa föreningens stadgar och beslut och som därjämte skäligen kan antas komma att som medlem bidra lill förverkligandet av föreningens i stadgarna angivna syfte. Den omständigheten, atl styrelsen eller annat föreningsorgan äger rätt att pröva inträdesansökningarna och avvisa sådana sökande, som inte besitter nu nämnda kvalifikationer för medlemskap, betar inte föreningen dess egenskap av öppen. I del fall att en förening säljer till utomstående kan den som regel inte utan att förlora sin öppna karaktär vägra att motta som medlem någon som kan visa, att han brukar köpa förnödenheter genom föreningen. Anser föreningens styrelse emellertid, att vederbörande köpare på grund av rent personliga förhållanden inte kan beviljas medlemskap — i en stor förening, som säljer lill utomstående, är del omöjligt all i varje fak inskränka försäljningen lill personer, som skulle vara önskvärda som medlemmar - sä bör föreningen för att anses såsom öppen ha skyldighet att i ekonomiskt hänseende jämställa honom med medlem, det vill säga ge honom samma återbäring på köpta varor som medlem erhåller.

Kooperativa föreningars centralorganisationer är alt anse såsom öppna, även om inträde beviljas blott sådana lokala föreningar, som fyller av centralorganisationen uppställda krav på stadgar, skötsel och ekonomisk soliditet, och även om endast ett enda företag inom varje område antas såsom medlem. Vad angår kravet på lika rösträtt så berövas en centralorganisation inte dess kooperativa karaktär, om rösträtten bland dess förstahandsmedlemmar, föreningarna, utövas efter föreningarnas medlemsantal.

6§

/ mom. Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger, såframt ej annat föreskrivs i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslul, varom i 20 och 21 §§ sägs:

a) fysisk person:

för inkomst som avses i denna lag enligt de grunder som anges i 53 § 1 mom. första stycket a) kommunalskaltelagen (1928: 370) samt, såvitt avser tid under vilken han ej varit bosatt här i riket, för inkomst genom utdelning på andelar i svenska ekonomiska föreningar och för pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring även till den del skattskyldighet inte föreligger enligt nyssnämnda lagrum;

14 ' Senaste lydelse 1983: 1044.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86:45

b) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning
äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samebyar, sam
fund, stiftelser, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer,
dock såvitt gäller sådana juridiska personer som enligt författning eller på
därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighet endast om sam
fälligheten taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser marksamfäl-
lighet eller regleringssamfällighet:

för all inkomst, som av dem här i riket eller ä utländsk ort förvärvats;

c) utländska bolag:

or inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse och av egendom som avses i 35§ 3 a mom. kommunalskattelagen och som innefattar nyttjanderätt till ett hus eller del av ett hus här i riket;

för slutlig skatt eller tillkommande skatt, som restituerats, avkortats eller avskrivits, i den mån avdrag därför av bolaget ätnjutits vid tidigare års taxeringar: samt

för inkomst genom utdelning ä andelar i svenska ekonomiska föreningar.

Ersättning i form av royaity eller periodvis utgående avgift för utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar skall, såvida ersättningen skall hänföras till intäkt av rörelse och ersättningen härrör från här i riket bedriven rörelse, anses som intäkt av rörelse, som här bedrivits.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag dä lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna i 2§ 8 mom. tillämpas första gängen vid 1986 års taxering eller, om föreningen då laxeras för beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari 1985, vid 1987 års taxering.

Prop. 1985/86:45 4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 12 § 3 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12§

3 mom.' Ingår i skattepliktig .? /t? o w. Ingår i skattepliktig för
förmögenhet fastighet, som äger del mogenhet fastighet, som äger del i
i samfällighet av annat slag än som samfällighet av annat slag än som
avses i 6 § 1 mom. första stycket b), avses i 6 § I mom. första stycket b),
behöver vid redovisningen av för- behöver vid redovisningen av för
mögenheten i den del den utgöres mögenhelen i den del den utgöres
av fastighetens andel i samfäkighe- av fastighetens andel i samfällighe
ten ej upptagas belopp som under- ten ej upptagas belopp som under
stiger 2000 kronor. stiger 5 000 kronor.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och lillämpas första gången vid 1986 års taxering.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 859.
16 Senaste lydelse 1975: 262.

5 Förslag till Prop. 1985/86:45

Lag om ändring i skogskontolagen (1954: 142)

Härigenom föreskrivs att 2S skogskontolagen (1954: !42)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beträffande viss förvärvskälla får uppskovet för ett och samma beskattningsår, om annat ej följer av andra och tredje styckena, avse högst ett belopp motsvarande summan av

a) sextio procent av den pä beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) fyrtio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt

c) fyrtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret har tagits ut för förädling i egen rörelse.

Medför stormfällning, brand, insektsangrepp eller liknande händelse alt en betydande del av förvärvskällans skog bör avverkas tidigare än vad som annars skulle ha varit fallet, får skattskyldig, om och i den mån han med intyg från skogsvärdsstyrelsen i länet eller pä annat sätt visar alt intäkt hänför sig till avverkning som nu har sagts, uppskov med högst ett belopp motsvarande summan av

a) åttio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) femtio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt

c) femtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret har tagils ut för förädling i egen rörelse.

Uppskov med belopp som anges i andra stycket medges också i fråga om sådan ersättning för skog eller skogsprodukter som avses i punkt 4 tredje styckel av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen (1928:370).

Vid tillämpningen av första - tredje styckena avses med köpeskilling även försäkringsersättning för skog och skogsprodukter.

Uppskov medges inte med sä stort belopp att underskott i förvärvskällan uppkommer vid beräkning av nettointäkt enligt kommunalskattelagen.

Har i förvärvskällan redovisats Har i förvärvskällan redovisats

utdelning frän samfällighet, som utdelning frän samfällighet, som

avses i 6§ 1 mom. b lagen avses i 6§ 1 mom. första stycket h

(1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen (1947:576) om statlig in-

medges uppskov för den del av ut- komstskatt, medges uppskov för

delningen som härtör från inläkt av den del av utdelningen som härrör

skogsbruk i samfälligheten under från intäkt av skogsbruk i samfäl-

del beskattningsår som utdelningen ligheten under det beskattningsår

hänför sig till på samma sätt som som utdelningen hänför sig till på

om denna del utgjort intäkt av samma sätt som om denna del ut-

skogsbruk, som den skatlskyldige gjort intäkt av skogsbruk, som den

drivit själv. skattskyldige drivit själv.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling.

' Lagen omtryckt 1982: 325.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:263. 17

- Senaste lydelse 1984: 1070.

1 mom.-Det åligger juridisk person, som förvaltar samfällighet, att till ledning vid inkomst- och förmögenhetstaxering varje år utan an-maning lämna uppgift enligt följande. Sådan juridisk person som avses i 6§ 1 mom. b lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall lämna uppgift om utdelning till delägare. Uppgiften skall även innehålla upplysning i det avseende som behövs för tillämpning av 2§ sista stycket skogskontoiagen (1954:142). Annan juridisk person skall lämna uppgift om delägares andel av intäkter och kostnader i samfälligheten. Uppgift behöver dock icke lämnas, om delägares andel av ränteintäkt understiger 100 kronor, och ej heller om andelen av intäkt av annat slag understiger 100 kronor sedan därifrån avdragits andelen av sådana kostnader som är omedelbart avdragsgilla vid taxeringen. Vidare skall annan juridisk person än sådan som avses i 6§ 1 mom. första stycket b lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt lämna uppgift om delägares andel i samfällighetens behållna förmögenhet. Utgör samfälligheten icke särskild taxeringsenhet, skall vid beräkning av den behållna förmögenheten värde av sådan samfälld egendom som ingår i de delägande fastigheternas taxeringsvärde ej inräknas. Uppgift behöver dock icke lämnas, om den del av samfällighetens behållna förmögenhet som belöper på fastighet understiger 2000 kronor.

1 mom. Det åligger juridisk person, som förvaltar samfällighet, all till ledning vid inkomst- och förmögenhetstaxering varje år utan an-maning lämna uppgift enligt följande. Sådan juridisk person som avses i 6§ 1 mom. första stycket b lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall lämna uppgift om utdelning fill delägare. Uppgiften skall även innehålla upplysning i det avseende som behövs för tillämpning av 2§ sista styckel skogskontolagen (1954:142). Annan juridisk person skall lämna uppgift om delägares andel av intäkter och kostnader i samfälligheten. Uppgift behöver dock icke lämnas, om delägares andel av ränteintäkt understiger 300 kronor, och ej heller om andelen av intäkt av annat slag understiger 300 kronor sedan därifrån avdragits andelen av sådana kostnader som är omedelbart avdragsgika vid taxeringen. Vidare skall annan juridisk person än sådan som avses i 6§ 1 mom. första stycket b lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt lämna uppgift om delägares andel i samfällighetens behållna förmögenhet. Utgör samfälligheten icke särskild taxeringsenhet, skall vid beräkning av den behållna förmögenheten värde av sådan samfälld egendom som ingår i de delägande fastigheternas taxeringsvärde ej inräknas. Uppgift behöver dock icke lämnas, om den del av samfällighetens behållna förmögenhet som belöper pä fastighet understiger 5000 kronor.

Prop. 1985/86:45 7 Förslag till

Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

Härigenom föreskrivs att I kap. 5§ och 3 kap. 4§ faslighetstaxeringsla-gen (1979: 1152) skall ha följande lydelse.

Nuvarande hdelse Föreslagen lydelse

1 kap.

5§' Som ägare av fastighet skall i fall som avses nedan anses

a) den som innehar fastighet med fideikommissrätt eller i annat fall utan vederlag besitter fastighet pä grund av testamentariskt förordnande;

b) den som innehar fastighet med åborätl, tomträtt eller valtenfallsrätt, innehavare av sä kakad ofri tomt i stad samt den som eljest innehar fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt;

c) innehavare av skogsområde som blivit av staten upplåtet till kanalbolag eller till kommun eker annan menighet;

d) innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord;

e)   juridisk person, som förvallar   e) juridisk person, som förvaltar
samfällighet och som enligt 6§ 1 samfällighet och som enligt 6§ 1
mom. b lagen (1947:576) om statlig         mom. första styckel b lagen
inkomstskatt är skaltskyldig för in- (1947: 576) om statlig inkomstskatt
komst; samt                                är skaltskyldig för inkomst; samt

f) nyttjanderätlshavare tik täklmark som avses i 2 kap. 4§, om nyltjan-
derätten har förvärvals mol engångsvederlag.

Såsom innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord skall anses den tjänsteinnehavare eller annan som författningsenligt äger nyttja fastigheten eller lillgodonjuta dess avkastning. Beträffande sådant löneboställe som avses i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord är vederbörande pastorat att anse såsom innehavare.

Skall avkastning utöver husbehovet av skog på fastighet, som avses under b eller d, författningsenligt helt eller delvis tillkomma akmän fond eker inrättning, är denna att anse såsom fastighetens innehavare, såvitt angår fastighetens skogsbruksvärde.

3 kap. 4§ Byggnad samt tomtmark och övrig mark som hör till byggnaden samt markanläggning som hör till fastigheten skall undantas från skatteplikt om fastigheten ägs av någon av följande institutioner och om den till övervägande del används i deras verksamhet såsom sådana

1. kyrkor, barmhärtighetsinrält- 1. kyrkor, barmhärtighetsinrätt-

ningar, stiftelser och ideeka för- ningar, stiftelser och ideella för
eningar som avses i 53§ 1 mom. e) eningar som avses i 7§ 5 och 6
kommunalskalielagen (1928:370) mom. lagen (1947:576) om statlig

inkomstskatt

20 ' Senaste lydelse 1984: 1082.

2. akademier, Nobelstiftelsen, stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnes- Prop. 1985/86:45
fond, Apolekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling

m. m., stiftelsen Sveriges sjömanshus

3. sådana sammanslutningar av studerande vid universitet och högskolor, i vilka de studerande är skyldiga att vara medlemmar, saml samarbetsorgan för sädana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som ankommer på sammanslutningarna och

4. främmande makts beskickningar.

Skaltefriheten skall endast avse egendom, som enligt 4 kap. 11 § skall ha beskattningsnaturen annan fastighet.

Denna lag träder i kraft tre veckor efler den dag då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling.

Prop. 198.5/86:45 8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983: 1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper.

Härigenom föreskrivs att 3§ lagen (1983: 1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

Skattskyldig är fondkommissionär som sluter avtal om omsättning av värdepapper som avses i 1 § eker medverkar till ett sådant avtal. Om den för vars räkning kommissionären medverkar inte är bosatt i Sverige skall skatt inte erläggas för hans led när omsättningen avser utländska värdepapper.

Vid omsättning där fondkommissionär inte medverkar är den skattskyldig som är bosalt i Sverige och som under ett halvt kalenderår omsätter värdepapper som avses i 1 § till ett värde av minst 500000 kronor.

Vid överlåtelse som avses i 35 § 3 Vid överlåtelse som avses \2§ 4

mom. .sjätte stycket kommunalskal- mom. nionde stycket lagen

telagen (1928:370) skall skatt inte (1947:576) om slutlig inkomstskatt

utgå. skall skatt inte utgå.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt uppgift pä den utkom frän trycket i Svensk författningssamling.

22 ' Lagen omtryckt 1984: 164.

Finansdepartementet Prop. 1985/86:45

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 oktober 1985

Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande, samt statsråden Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodström, Göransson, R, Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Johansson

Proposition om schablonavdrag för egenavgifter i inkomstslaget tjänst, m.m.

1 Inledning

Ersättningar som skall taxeras som inkomst av tjänst ger i enstaka fall upphov till skyldighet atl betala egenavgifter lill socialförsäkringarna m. m. Dessa egenavgifter är avdragsgilla vid laxeringen såsom allmänt avdrag vid taxeringen för beskattningsår de blivit påförda. Vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse medges avdrag med belopp som den skaltskyldige har satt av i bokföringen eller deklarationen för att täcka det löpande årets egenavgifter. Det avsatta beloppet återförs till beskattning nästa beskattningsår och avräknas mot de slutligt fastställda egenavgifterna. Jag avser i det följande att behandla frågor om införande av ett liknande system i fräga om vissa egenavgifter som utgår vid inkomst av tjänst.

Ägare till bl. a. schablonbeskallade småhus beskattas för samfällighets eventuella ränteinkomster om andelen av ränteintäkten uppgår till minst 100 kr. Värdet av samfälligheten skall vid förmögenhetstaxeringen redovisas av ägarna till delägarfastigheterna. Om värdet av andelen i samfälligheten understiger 2000 kr. behöver det emellertid inte redovisas. Jag kommer att föreslå en höjning av dessa belopp.

Vidare föreslås att den särskilda betämmelsen om avdrag för ökade levnadskostnader som gäller vid 1984—1986 års taxeringar för arbetare inom byggnads- och anläggningsbranschen även skall gälla vid 1987 års taxering.

Jag föreslår även ändringar i kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, skogskontolagen (1954:142), taxeringslagen (1956:623), fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper, som utgör följdändringar till tidigare reformer.

Skälen för mitt förslag: Den som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning (egenföretagare) betalar egenavgifter för finansieringen av socialförsäkringar m. m. Avgifterna är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Egenavgifter som belöper på inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse dras av som omkostnad i förvärvskällan. Den skaltskyldige får i detta fall avdrag för det belopp som han i sin bokföring eller deklaration sätter av för att täcka det löpande årets egenavgifter. Det avsatta beloppet, som högst får uppgå till 25 % av avsältningsunderlaget, återförs fill beskattning nästa beskattningsår och avräknas mot de slutligt fastställda avgifterna. I fräga om egenavgifter som hänför sig lill annan inkomst än jordbruks- eller rörelseinkomst är avgifterna avdragsgilla som s. k. allmänt avdrag. Avdrag medges vid laxeringen för det beskattningsår dä avgifterna debiterats som slutlig skatt. Så är faket i fråga om bl. a. vissa inkomster som vid inkomsttaxeringen utgör inkomst av tjänst men som i socialförsäkringshänseende är alt anse som inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.

I samband med att avdragssystemet för egenavgifter ändrades i fråga om jordbruks- och rörelseinkomster behandlades frågan om införande av ett system med schablonavdrag under inkomst av tjänst. Kulturskattekommittén (B 1979: 15) hade i sitt delbetänkande (Ds B 1980: 15) Samordningen av egenförelagares skatter och socialförsäkringsavgifter föreslagit ett sådant system. Någon ändring i avdragssystemel gjordes emellertid inte i fräga om egenavgifter under inkomst av tjänst (prop. 1981/82:10, SkU 9, rskr 51, SFS 1981: 1150-1160).

I våras beslutade riksdagen om bl.a. nya regler vid beskattning av lön vid ufiandsljänstgöring (prop. 1984/85:175, SkU 59, rskr 351. SFS 1985:362-364). De nya reglerna innebär bl.a. att den s.k. etlårsregeln ersätts med en sexmånadersregel. Denna innebär i princip att en person som uppbär inkomst vid utlandstjänstgöring skall undantas från beskattning i Sverige för denna inkomst om tjänstgöringen pågått minst sex månader och avsett anställning hos arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet från fast driftställe i det land där arbetet utförs. I fråga om sjömän gäller att om de är anställda ombord pä utländska fartyg skall de undantas frän skatt i Sverige om fartyget går i oceanfart och anställningen och vistelsen utomlands varat minst sex månader. Vidare krävs att den anställdes arbetsgivare är en i Sverige bosatt fysisk person eller en här hemmahörande juridisk person.

Vid övergången från etlårsregeln till sexmånadersregeln uppställdes i Prop. 1985/86:45 fräga om sjömän nya krav för att skattefrihet skall inträda. Det är de nyss nämnda kraven pä oceanfart och på svensk arbetsgivare. Detta innebär att vissa sjömän som tidigare undantogs från beskattning i Sverige pä grund av etlårsregeln inte längre undantas frän inkomstbeskattning här i riket, eftersom de inte uppfyller kraven för den nya regelns tillämpning.

Förutom att de skall betala svensk inkomstskatt skall de också betala vissa egenavgifter. Det slag av inkomst som det här är fräga om utgör enligt 11 kap. 3§ första stycket c lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, inkomst av annat förvärvsarbete. Sjömannen skall betala egenavgifter i form av folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgifi och delpensionsavgift [3 kap. 1 § och 4§ andra stycket lagen (1981:691) om socialavgifter]. Vidare skall han betala allmän löneavgift. Sammanlagt uppgår dessa avgifter år 1985 lill 21,95% av underlaget. Tillsammans kan skalle- och avgiftsuttaget uppgå lill myckel högt procenttal. Hur högt beror på inkomsternas storlek.

Sjömannen får vid inkomsttaxeringen göra avdrag för avgifterna som allmänt avdrag och dä först vid taxering för det är avgiften debiterats [46 § 2 mom.första styckel 2 kommunalskattelagen (1928:370), KL]. Härigenom drabbas sjömannen av såväl den s. k. avgift-på-avgiflseffekten, avgifterna beräknas pä ett underlag som inte reducerats med påförda egenavgifter, som den s. k. eftersläpningseffekten.

Jag anser de uppkomna effekterna av den nya lagstiftningen för sjömän vara otillfredsställande. En ändring bör därför göras i de nuvarande reglerna om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för egenavgifter. Rätten till avdrag för avgifterna bör tidigareläggas så att avdrag får göras redan vid taxeringen för del beskattningsår till vilket de hänför sig. Detta skulle stämma överens med det syslem som gäller för egenavgifter för jordbruks-och rörelseinkomster. I fråga om dessa får som nämnts avdrag göras för del belopp som avsatts i bokföringen eller deklarationen för att täcka det löpande årets egenavgifter, dock högst 25 %. I fräga om inkomst av tjänst, som beräknas efler en kontantprincip, passar inte denna bokföringsmässi-ga metod. Jag anser i stället att ett system med schablonavdrag bör införas i detta fall. Uttaget av egenavgifter uppgår som nämnts till 21,95 % av underlaget. Detta motsvarar ca 18 % av ett underlag som har ökats med avgifterna. Jag anser att ett schablonavdrag på 18% bör införas under inkomst av tjänst. Härigenom elimineras i princip såväl avgift-på-avgiftsef-fekten som eftersläpningseffekien. Liksom i fråga om egenavgifter på jordbruks- och rörelseinkomster bör del medgivna avdraget för beskattningsåret återföras lill beskattning vid nästföljande taxering. Vid denna taxering bör medges dels avdrag med de faktiskt påförda egenavgifterna, dels schablonavdrag för beskattningsåret. Skaltskyldig som har inkomst av tjänst skall utöver vissa angivna kostnader anses ha haft avdragsgilla utgifter med f n. minst 1000 kr., schablonavdrag. Detta avdrag har nyligen höjts till 3000 kr. med verkan fr.o.m. 1987 års taxering (prop. 1984/85:180, SkU 60, rskr 375, SFS 1985:405). Jag anser att avdragen för egenavgifter bör ligga utanför schablonavdraget och således medges särskilt.

Underiaget för schablonavdraget bör motsvara det avgiftsunderlag som 25

Prop. 1985/86:45 den lokala skattemyndigheten fastställer. Till grund för beräkningen av avgiftsunderlaget ligger taxeringen till statlig inkomstskatt [jfr 3 kap. 5§ tredje stycket lagen om socialavgifter och 11 kap. 4§ AFL]. Detta gäller emellertid inte utan undantag. Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall således enligt 3 kap. 5 § andra stycket lagen om socialavgifter bortses frän inkomst som avses i II kap. 3§ första stycket d AFL. dvs. sjukpenning eller liknande ersättning.

Enligt 3 kap. 3 § lagen om socialavgifter beräknas egenavgifter inte för år efter det den försäkrade fyllt 65 år. Vidare sägs bl. a. att andra avgifter än tilläggspensionsavgift inte betalas av den som vid utgången av inkomståret inte var inskriven hos allmän försäkringskassa. Sädana avgifter skall inte heller betalas av den som för hela året uppburit hel ålderspension enligt AFL. Inte heller tilläggspensionsavgift skall betalas om den försäkrade för hela året uppburit hel ålderspension enligt AFL. Jag anser att en begränsning bör göras i kretsen avdragsberättigade vid inkomsttaxeringen.

Avdragsberättigade bör således i princip vara de som är skyldiga alt erlägga egenavgifter. Jag föreslär därför alt avdrag inte skak medges skattskyldig som vid ingången av året före taxeringsåret har fyllt 65 år eller som för hela året före taxeringsåret har åtnjutit hel ålderspension eller som vid utgången av året före taxeringsåret inte var inskriven vid allmän försäkringskassa enligt AFL.

Jag föreslår atl bestämmelser med det innehåll jag nu nämnt tas in i 33 § 2 mom. samt i nya punkter av anvisningarna lill 32 och 33§§, punkt 12 a resp. punkt 7 KL.

I 35 § 1 mom. KL sägs bl. a. att till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänförs restituerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter enligt lagen om socialavgifter, som inte utgör intäkt av jordbruksfastighet eller rörelse, i den mån avdrag har medgetts för avgifterna. Vad jag har föreslagit om ändrade avdragsregler för egenavgifter i inkomstslaget tjänst föranleder en följdändring i nämnda lagrum, så att det även undantar egenavgifter som utgör intäkt av tjänst.

De nya bestämmelserna bör träda i kraft så att schablonavdrag för egenavgifter kan medges redan vid 1986 års taxering.

Skälen för mitt förslag: Juridisk person, som förvaltar marksamfällighet eller regleringssamfällighet vilken utgör en taxeringsenhet, utgör ett självständigt skattesubjekt. I övriga fall åvilar skattskyldigheten ägarna av delägarfastigheterna.

I de fall fastighet har del i annan samfäkighet än sådan som beskattas hos den förvaltande juridiska personen skall samfällighetens intäkter och kostnader fördelas mellan ägarna till fastigheterna i förhållande till vars och ens andel i samfälligheten. Om delägarfastigheterna uteslutande eller så gott som uteslutande utgörs av s.k. schablonbeskattade småhus utgör gemen-samhetsanläggning inte särskild taxeringsenhet. Värdet av samfälligheten ingår i stället i de delägande fastigheternas taxeringsvärde.

1 fråga om schablonbeskattade småhus och bostadsrältsfastigheter beskattas samfällighetens eventuella ränteinkomster hos delägare, fastighetsägare, såsom intäkt av kapital om andelen av ränteinkomsten uppgår till minst 100 kr. För övriga fastigheter, t. ex. konventionellt beskattade hyresfastigheter, som äger del i samfällighet gäller atl ägaren till fastighet skall ta upp inkomst pä vanligt sätt efter fasfighetens andelslal av samfälligheten. Om andelen av nettoinkomsten inte uppgår fill 100 kr. behöver någon redovisning av intäkter och utgifter inte ske. Om sådan fastighet förvaltas av juridisk person och understiger andelen av ränteintäkt 100 kr. föreligger inte skattskyldighet för beloppet.

Vid förmögenhetsbeskattningen skall för de flesta typer av delägarfastigheter värdet av samfälligheten redovisas hos ägarna av delägarfastigheterna. Om samfälligheten inte utgör en särskild taxeringsenhet ingår värdet av samfälligheten i varje fastighets taxeringsvärde. Är samfälligheten åsätt taxeringsvärde skall värdet fördelas på delägarfastigheterna enligt andelstal. Om del av särskilt taxeringsvärde och del av övrig egendom, som inte ingår i taxeringsvärde, tillhopa understiger 2000 kr. behöver det inte redovisas.

Samfällighet som inte är skattskyldig skall lämna kontrolluppgift till skallemyndigheten om inkomster, avdrag och förmögenhet. Uppgift behöver emellertid inte lämnas om delägarens andel av ränteintäkt understiger 100 kr och inte heller om andelen av nettointäkt av annat slag understiger 100 kr. Uppgift om samfällighetens förmögenhet behöver endast lämnas om sådana andra tillgångar, som inte ingår i de delägande fastigheternas taxeringsvärde. Om sådana tillgångar minus skulder inte uppgår fill 2000 kr. per delägarfastighet behöver uppgift emellertid inte lämnas.

Prop. 1985/86:45

Vid bestämmelsernas Iklkomst är 1975 anförde föredragande statsråd som mofiv för alt undanta vissa smärre belopp och värden frän beskattning och uppgiftsskyldighel förenklingsskäl (prop. 1975:48). Samma skäl föreligger alltjämt för att göra dessa undantag. Emellertid har penningvärdeförändringen kommk att minska värdet med den tänkta förenklingen. Jag föreslår därför att beloppet 100 kr. höjs tik 300 kr. och beloppet 2000 kr. till 5000 kr. Den nuvarande bestämmelsen vid inkomstbeskattningen är så utformad att beloppet utgör en skatlefrihetsgräns. Jag föreslär att bestämmelsen ändras så att beloppet i stället kommer att utgöra ett grundavdrag, som således alllid är skattefritt även om inkomsten överstiger delta belopp.

Vad jag nu har föreslagit föranleder ändringar i punkt 2 av anvisningarna ull 41 a§ KL, 12 § 3 mom. lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt och 42 a§ 1 mom. taxeringslagen (1956:623).

De nya bestämmelserna bör träda i kraft så att de kan tillämpas redan vid 1986 års taxering.

Skälen för mitt förslag: Den som företar tjänsteresa utanför sin vanliga verksamhetsort har rätt lill avdrag för resan och för de ökade levnadskostnader som uppkommer under tjänsteresan. För anställda inom bl. a byggnads- och anläggningsbranschen anses bostadsorten normalt utgöra den vanliga verksamhetsorten. Avdrag medges således vid tjänsteresa utanför bostadsorten. Avdrag kan medges med belopp motsvarande uppburet traktamente dock högst ett normalbelopp som riksskatteverket, RSV, fastställer varje år. RSV har i anvisningar sagt alt avdrag såsom för tjänsteresa i regel inte bör medges om den anställde fortlöpande hafl sin arbetsplats på en och samma ort under längre tid än tvä år, den s. k tvåårsregeln. För tid efter tväårsperiodens utgång bedöms rätten lill avdrag för merutgifter enligt andra regler.

I avvaktan på atl beredningen i regeringskansliet av traklamentsbeskalt-ningssakkunnigas (B 1978:02) - numera förmånsbeskattningskommitténs - betänkande (SOU 1983: 3) Skatteregler om traktamenten m. m. skulle bli slutförd infördes en regel med innebörd att anställda inom byggnads- och anläggningsbranschen även efter tvåårsperioden skall medges avdrag dels för faktiska kostnader för logi på arbetsorten och dels med visst schablonavdrag för övriga kostnader. Bestämmelserna gällde vid 1984 och 1985 års taxeringar (prop. 1983/84:68, SkU 16, rskr 106. SFS 1983:1051).

Efter förslag frän regeringen beslutade riksdagen att den tillfälliga be- Prop. 1985/86:45 stämmeisen skulle gälla även vid 1986 års taxering (prop. 1984/85:23, SkU IKrskr 16, SFS 1984:839).

Beredningen i regeringskansliet av traktamentsbeskattningssakkunnigas förslag är emellertid ännu inte avslutad. Jag föreslär därför att den tillfälliga lösningen för anställda inom byggnads- och anläggningsbranschen i punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 33 § KL förlängs att gälla även vid 1987 års taxering.

5 Övrigt

Vid den senaste ändringen av 39§ 1 mom. KL kom felaktigt att i författningstexten (SFS 1985:405) inflyta en hänvisning tik 33 § I mom. andra stycket KL i stället för tredje stycket i samma moment. Författningstexten är avsedd all träda i kraft den 1 januari 1986. Rättelse bör göras i detta sammanhang.

I 4la§ KL behandlas fill vilken förvärvskälla intäkter och kostnader från samfälligheter skak hänföras hos delägare. Beslämmelserna ändrades i samband med atl den kommunala taxeringen av juridiska personer slopades. Ändring av hänvisningen i paragrafen kom inte alt ske till det lagrum som motsvarar det till vkket tidigare hänvisades. En ändring bör ske i detta sammanhang.

Som en följd av att garanlibeskattningen av juridiska personer avskaffades flyttades reglerna i 47 § KL om vem som skall jämställas med fastig-helsägare lill 1 kap. 5§ faslighetstaxeringslagen (1979:1152), FTL. I konsekvens med detta bör en liknande redakfionek ändring nu göras i 64 § KL.

Vidare bör en numera felaktig hänvisning i punkt 2 e av anvisningarna till 29 § KL rättas. En liknande ändring bör göras i punkt 4 av samma anvisningspunkt.

Bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 39 § KL tar sikte på vissa ekonomiska föreningar. Eftersom ekonomiska föreningar i fortsättningen inte längre taxeras till kommunal inkomstskatt bör bestämmelserna - i något förenklat skick - föras över fill lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL, och där placeras i 2 § 8 mom. tredje stycket.

1 punkt 3 av anvisningarna tik 53 § KL finns bestämmelser som anger i vilka fall royaity eker periodvis utgående avgift skall anses som intäkt av rörelse som här bedrivits. Av systematiska skäl bör en motsvarande bestämmelse tas in som ett nytt andra stycke i 6§ 1 mom. SIL. Även denna ändring har samband med slopandet av den kommunala taxeringen av juridiska personer. Det nya andra stycket föranleder redakfionella ändringar i 2§ skogskontoiagen (1954:142), 42 a§ 1 mom.taxeringslagen och 1 kap. 5 § FTL.

I 3 kap. 4§ FTL sägs bl. a. att byggnad saml mark som hör till byggna
den skak undantas från skatteplikt om fastigheten ägs av kyrkor,
barmhärtighetsföreningar, sfiftelser och ideella föreningar som avses i 53 §
1 mom. e KL om den används i deras verksamhet såsom sådan. I samband
med beslutet all slopa den kommunala taxeringen av juridiska personer 29

Prop. 1985/86:45 överfördes bestämmelserna i sistnämnda lagrum till 7§ 5 och 6 mom. SIL (prop. 1984/85:70, SkU 23, rskr 110, SFS 1985:1060 och 1061). Någon ändring av hänvisningen i 3 kap. 4§ FTL skedde emellerfid inte. Jag föreslår att en sådan ändring görs nu.

I 3S tredje stycket lagen (1983: 1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper föresläs en omredigering som en följd av att beslämmelserna i 35 § 3 mom. sjätte stycket KL om överlåtelse av aktier inom samma koncern utgått ur sistnämnda lag i samband med kommunalskattens slopande och i stället i oförändrad form tagits upp i 2§ 4mom. nionde stycket SIL.

6 Upprättade lagförslag

1 enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2. lag om ändring i lagen (1985:405) om ändring i kommunal skattelagen (1928:370),

3. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

4. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

5. lag om ändring i skogskontolagen (1954:142),

6. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

7. lag om ändring i faslighetstaxeringslagen (1979: 1152),

8. lag om ändring i lagen (1983: 1053) om skatt pä omsättning av vissa värdepapper.

Förslagen är av så enkel beskaffenhet all lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

7 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen atl anta förslagen.

8 Beslut

Regeringen ansluter sig till fV.i edragandens överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

30 Norstedts Trvckeri, Stockholm 1985