Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1985/86: 25

med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86


mm

Prop.

1985/86:25


Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 31 oktober 1985 för de ålgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

Pä regeringens vägnar Olof Palme

Kjell-Olof Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föresläs utgifter m. m. på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för innevarande budgetår. De anslag som begärs uppgår till ca I 720 milj. kr. De redovisade förslagen innebär också att tidigare beviljade anslag om ca 935 milj. kr. inte kommer att utnyttjas. De största anslagen föresläs gå till kostnader för bidrag till anordnande av daghem och fritidshem, utökade resurser för utbildning för tekniska yrken inom högskolan, fortsatt anslags­finansiering av a."betsmarknadsuibildningen t.o.m. den 30juni 1986, sär­skilda insatser för arbetsanpassning och sysselsättning i Bergslagen, ytter­ligare resurser för flyktingomhändertagande, ytterligare medel för lokalise­ringsbidrag i Uddevallaregionen och medel lill bidrag för förnyelsefonder inom det statligt reglerade området. Dessutom föreslås att regeringen bemyndigas medge fortsatta beställningar av materiel m, m. för försvaret samt att riksdagen godkänner ändrad omfattning av televerkets investe­ringar.

Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 25


 


Prop. 1985/86:25      Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1985

Närvarande; statsministern Pa)me, ordförande, och statsråden 1, Carlsson, Lundkvist. Feldt, Sigurdsen, Leijon. Hjelm-Wallén. Andersson. Görans­son. Dahl, F;. Carisson, Holmberg, Hellström, Wickbom. Johansson. Hul­terström, Lindqvist

Föredragande: statsråden Feldt, R. Carisson, Lindqvist. Hulterström, Gö­ransson, Leijon, Wickbom, Dahl, Holmberg

Proposition med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86

Statsrådet Feldt anför:

De ytteriigare medelsbehov utöver gällande statsbudget som nu kan överblickas och andra frågor som bör las upp i detta sammanhang bör sammanfattas i en gemensam proposition angående utgifter på tilläggsbud­get I till sl.ilsbudgeten för budgetåret 1985/86. Denna proposition bör föreläggas riksdagen nu. Skulle anslagsframställningar därutöver på till-läggsbudget för innevarande budgetår visa sig ofrånkomliga bör dessa föreläggas riksdagen vid en senare tidpunkt.

Statsråden föredrar förslag till riksdagen i frågor angående anslag m. m. pä tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86. Anförandena redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Statsrådet Feldt avslutar;

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att besluta om anslag på tilläggsbudget I till statsbudgeten för bud­getåret 1985/86 och vidta övriga åtgärder i enlighet med de förslag som föredragandena har lagt fram.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan­dena lagt fram.

Regeringen beslutar att de anföranden som redovisas i underprotokollen och en sammanställning över de anslag som regeringen begär skall bifogas propositionen som bilagor 1—9,


 


Bilagal     Prop, 1985/86:25

Försvarsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1985 Föredragande: slalsrädet R. Carlsson

Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86

Beställningsbemyndiganden till det militära försvaret

1. Inledning

Som ett resultat av budgetarbetet under hösten 1984 ansåg regeringen att del var nödvändigt med viss återhållsamhet med nya malerielbeslällningar i förhållande till överbefälhavarens planering. 1 budgetpropositionen (prop. 1984/85; 100, bil. 6) begärde därför regeringen av riksdagen endast ca hälften av de beställningsbemyndiganden som myndigheterna för bud­getåret 1985/86 föreslagit under anslagen för materielanskaffning. Beslul om vilka ytterligare bemyndiganden som måste inhämtas borde fattas först när det ekonomiska läget klarnat och med tiUgäng till fördjupat underlag. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (FöU 7 och 9, rskr 131 och 258). Den restriktiva tilldelningen av beställningsbemyndiganden var en följd av övervägandena om överplaneringens storiek i den totala planeringen och kravet på en tillfredsställande ekonomisk handlingsfrihet inför 1987 års försvarsbeslut.

Det ekonomiska utrymmet för försvarsmakten efter 1986/87 fastställs först i samband med nästa försvarsbeslut år 1987, Enligt partiöverenskom­melsen våren 1984 medgavs dock överbefälhavaren, utan att delta innebär några bindningar inför nästa försvarsbeslutsperiod, att planera enligt prin­cipen om oförändrad köpkraft, I enlighet härmed har överbefälhavaren avdelat växande prisreserver för att möta den av honom förväntade skill­naden mellan försvarets framtida prisutveckling och dess priskompensa­tion. Överbefälhavaren har aV della skäl förutsatt att den ekonomiska ramen nominellt sell höjs vid ingången tiU varje ny försvarsbeslutperiod. Han har sålunda förutsatt en ökning fr. o. m. budgetåret 1987/88 och beräk­nat denna till 305 milj. kr i prisläget februari 1984.

I budgetpropositionen ifrågasattes värdet av all överbefälhavaren beräk­nar långsikliga prisreserver och däremot svarande ramlyft utifrån osäkra


 


Prop. 1985/86: 25 prognoser om försvarets prisutveckling och priskompensation. Regeringen anförde att den med nuvarande budgetpolitik inte kunde förutsätta större ekonomiska resurser än vad som f n. disponeras. 1984 års försvarskom­mitté har i uppdrag att överväga det framtida priskompensationssysiemet. Regeringen angav som en utgångspunkt att verksamheten t, v. måste bedri­vas så alt den.även efter budgetåret 1986/87 kan genomföras i en nominellt oförändrad ram. Innebörden härav är bl.a. att malerielbeslällningar inte får göras i sådan omfattning att riksdagen tvingas höja ramen i nästa försvarsbeslut.

Regeringen konstaterade vidare att överplaneringen var mycket stor i överbefälhavarens planering, främst för armén och marinen, och såg här­vid vissa risker. Regeringen förordade därför all överplaneringens totala omfattning .skulle begränsas i nästa programplan. Utveckling och anskaff­ning av materiel bedömdes inte kunna ske fullt ut i den takt och omfattning som överbefälhavaren hade förutsatt.

2. Regeringens direktiv

Överbefälhavarens programplan för perioden 1985/86-1989/90 gav inte en tillfredsställande vägledning om vilken materielanskaffning som kan in­rymmas i en nominellt oförändrad ram efter budgetåret 1986/87 och vilken anskaffning som förutsätter den av överbefälhavaren föreslagna ramhöj­ningen. Regeringen har därför i direktiv till överbefälhavaren den 14 mars 1985 bl.a. anbefallt att planeringen för perioden 1986/87-1990/91 skall redovisas i tvä alternativ. I del ena alternativet skulle överbefälhavaren genomföra planeringen inom en ekonomisk ram som enligt hans mening på sikt medger bibehållen köpkraft. I det andra alternativet skulle överbefäl­havaren utgå från att utgiftsramen för det militära försvaret är oförändrad i fasta priser räknat fr.o.m. budgetåret 1986/87. Överbefälhavaren anmo­dades därutöver att senasi den 1 oktober 1985 lämna förslag till de kom­pletterande be-stäliningsbemyndiganden som bör begäras av riksdagen för budgetåret 1985/86. Härvid skulle klart framgå vilka skillnader som upp­står i behovet av beställningsbemyndiganden saml vilka malerielobjekt som berörs beroende på vUken planeringsram enligl ovan som läggs till grund för planeringen.

Regeringen har vidare i nämnda direktiv anmodat överbefälhavaren att i planeringen ta hänsyn till den rådande likviditetssituationen. Överplane­ringen för rnaterielanslagen inom armén och marinen skall därför vara lägre än i programplanen för perioden 198.5/86-1989/90 medan den för rnaterielanslagen inom flygvapnet fortsättningsvis inte bör vara högre än vad den var i samma programplan. Den sammanlagda överplaneringen för det militära försvaret i den nya planen avsågs inte under någon del av pla­neringsperioden bli högre än i programplanen 1985/86-1989/90. Härige­nom skulle en högre grad av säkerhet i planeringen kunna uppnås.


 


3. Överbefälhavarens redovisning                      Prop. 1985/86:25

överbefälhavaren har den 16 september 1985 redovisat förslag till kom­pletterande beställningsbemyndiganden för budgetåret 1985/86 samt i an­slutning härtill sin planering med en nominellt oförändrad ram fr.o.m. budgetåret 1986/87.

överbefälhavaren anför bl. a. att den totala överplaneringen inom mate-rielanslagen nu har begränsats för armén och marinen. För flygvapnet har del visat sig att föregående års överplanering var alltför liten. Överbefälha­varen har därför återfört flygvapnets överplanering till tidigare ärs nivå. I förhållande till anslagets storlek är dock alltjämt flygvapnets överplanering låg enligt överbefälhavaren. Enligt överbefälhavarens mening kan verk­samheten inom försvarsmakten nu genomföras så all riksdagen inför 1987 års försvarsbeslut har en tillfredsställande grad av handlingsfrihet. Denna påverkas varken av nu gällande överplanering eller av planeringsmelodi-ken med oförändrad köpkraft.

Överbefälhavaren anför vidare att de malerielobjekt för vilka nu kom­ pletterande bemyndiganden begärs kan inrymmas i en fr. o. m. budgetåret 1986/87 nominellt oförändrad ram. Vidare konstaterar överbefälhavaren att huvuddelen av de större beställningarna kan delas i flera upphandling­ar, men att detta i regel medför kos'.nadsstegringar. Bl.a. av delta skäl anser överbefälhavaren att behovet av ökad handlingsfrihet inte bör ska­pas genom att nu i avgörande grad reducera bemyndigandetilldelningen.

Överbefälhavaren har den I oktober 1985 redovisat sin programplan för perioden 1986/87 — 1990/91. Av denna plan framgår förändringarna i ma-terielplaneringen i jämförelse med föregående programplan i en ekonomisk ram som enligt överbefälhavaren på sikt medger bibehållen köpkraft.

4. Föredragandens överväganden

Överbefälhavarens kompletterande underlag och den nya program­planen ger enligt min mening tiUräckligt underlag för att bedöma graden av handlingsfrihet inför försvarsbeslutet 1987. Jag bedömer att de maleriel­beslällningar för vilka bemyndiganden nu begärs av riksdagen kan genom­föras ulan att statsmakterna av detta skäl tvingas höja den militära utgifts­ramen i nästa försvarsbeslut. Överbefälhavaren har vidare redovisat vilka förändringar som bör genomföras i planeringen efter 1986/87 omen nomi­nellt oförändrad ram skulle tillämpas. Enligt min mening kan därmed en tillfredsställande grad av handlingsfrihet upprätthållas inför 1987 års för­svarsbeslut.

Jag konstaterar att överplaneringen i programplanen för perioden 1986/87-1990/91 har begränsats med ca. 700 milj. kr. mot slutet av peri­oden genom senareläggningar och ambilionsminskningar. Jag erinrar om att verksamhetens omfattning på sikt skall fastläggas först i 1987 års försvarsbeslut. För den tidigare delen av perioden, och särskilt för budget­åren 1985/86 och 1986/87 har dock överplaneringen ökats något vid jämfö­relse med den föregående planen. Enligt min mening medför detta att de


 


Prop. 1985/86:25      risker med en stor överplanering som jag anförde i budgetpropositionen 1984/85 kvarstår för de närmaste åren.

Enligt min uppfattning bör dessa risker begränsas genom vissa åtgärder. Jag bedömer att beställning av materiel för de närmaste åren inte kan ske fullt ut i den takt som framgår av överbefälhavarens plan. Materielobjekten enligt partiöverenskommelsen 1984 berörs emellertid inte härav. Storieken av beställningsbemyndiganden bör begränsas något. Överplaneringens storlek kommer då ätt minska i närtid. Dock måste även fortsättningsvis en effektiv styrning och kontroll av bestäUningarna ske.

Jag har vidare funnit att det kan finnas anledning att se över det nuvaran­de systemet med beställningsbemyndiganden och överplanering. Jag avser att låla genomföra en sådan översyn.

Enligt min uppfattning föreligger nu tillfredsställande underiag för att hos riksdagen hemställa om de kompletterande beställningsbemyndigan­den och bemyndiganden för prisreglering som erfordras för budgetåret 1985/86 under anslaget B 2. Arméförband: Materielanskaffning, C 2. Ma­rinförband: Materielanskaffning, D 2. Flygvapenförband: Materielanskaff­ning samt E, 2. Operativ ledning m.m.: Materielanskaffning. Ulgångspunk-tema för milt förslag framgår av de redovisade övervägandena.

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag har anfört om överbefälhavarens planering samt om behovet av kompletterande beställningsbemyndiganden för del militära försvaret.


 


Fjärde huvudtiteln

B. Arméförband

B 2. Arméförband: Materielanskaffning

Beställningsbemyndiganden (1000-tal kr.)


Prop. 1985/86:25


 

 

 

 

Primärupp­drag m. m.

1984/85 Tilldelat

 

1985/86

 

Grundtilldelning

Komplettering

 

Chefen för armén

Regle­ringsbrev

Överbe-befälhav.

Föredra­ganden

Arméförband: Centralt vidtaget materielunderhåll för delprogrammen 1.1-1.99

19200

45 400

45 000

 

 

Arméförband: Centralt vidta­gen materiel­anskaffning m. m. (inkl. sjukvärds-materiel) för del-

 

 

 

 

 

programmen 1.1-1,99

1089600

2252 600

350000

1 702 600

1587600

Till regeringens dispoiiition

200000

Kostnader

1 108800

2298000

595 000

1702600

1587600

Prisreglering

H-622000

4-289300

-1-153600

-Hl 35 700

-1-134000

Justering p.g.a. inkomster

-170000

-205000

-250000

_

_

Bemyndigande-behov

1560800

2372 300

533 600

1 838 300

1721600

Överbefälhavaren

Anslaget bör tillföras kompletterande beställningsbemyndiganden om I 838,3 milj, kr. Härav utgörs 135,7 milj. kr. av bemyndiganden för prisreg­lering. Fördelning på funktioner (motsvarande) samt vilka viktigare objekt som avses beställas framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1984; I 000-tal kr.)

 

Primäruppdrag Funktioner/objekt (motsvarande)

Bemyndigande

Centralt vidtagen materielanskaffning m. m. (inkl. sjukvårdsmateriel Pansarvärn Viktigare objekt; Lätt pansarvärnsrobot

1475700

Luftvärn Viktigare objekt: Renovering av Cig 760

140000

Ledning och samband

56900

Sjukvårdsmateriel

30000


 


Prop. 1985/86:25


Föredragandens överväganden

Min beräkning av det kompletterande bemyndigandebehovel framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden. Jag har därvid be­räknat bemyndiganden för tidigarelagd anskaffning av viss vapenmateriel.

Med utnyttjande av de bemyndiganden och betalningsmedel som genom tidigare beslul (prop. 1984/85; 100, bil. 6, FöU 7 och 9, rskr 131 och 258) erhållits för budgetåret 1985/86 samt här föreslagna bemyndiganden blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1986 (4516151 204+I 721 600000) 6237751 204 kr. Delta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåret 1985/86. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1986 blir därmed ca. 6130 milj. kr.

Liksom tidigare bör det ankomma på regeringen att la ställning lill vilka anskaffningar m, m. som bör ske inom ramen för del beslällningsbemyndi-gande som riksdagen kan komma att lämna.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att bemyndiga regeringen att medge alt beställningar av materiel m.m. för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av ytteriigare 1721600000 kr.


C. Marinförband

C 2. Marinförband: Materielanskaffning

Beställningsbemyndiganden (1000-tal kr.)

 

 

 

 

Primärupp­drag m. m.

1984/85 Tilldelat

 

1985/86

 

Grundtilldelning

Kompletiering

 

Chefen för marinen

Regle­ringsbrev

Överbe-   . befälhav.

Föredra­ganden

Marinförbancl; Centralt vidtaget materielunderhåll m. m. för delpro­grammen 2.1-2.99

.';2000

66900

66000

900

900

Marinförband; Centralt vidtagen materielanskaff­ning ni. m. (inkl. sjukvårdsmateriel) för delprogrammen 2.1-2.99

711000

1599600

94000

843600

766600

Till regeringens disposiiion

45 000

-

940000

_

_

Kostnader

808000

1666500

I 100 000

844500

767500

Prisreglering

+435 500

+ 322200

+275300

+ 46900

+64 500

Justering p.g.a. inkomster m.m.

-    2000

-    2000

-   2000

_

Bemyndigandebeho\

< 1241500

1986700'

1 373 300

891400

832000

' Härutöver begär överbefälhavaren 278 milj. kr. för att förstärka ubåtsskyddsverk­samheten.


överbefälhavaren                                                                           Prop. 1985/86:25

Anslaget bör tillföras kompletterande beställningsbemyndiganden om 891,4 milj. kr. Härav utgörs 46,9 milj. kr. av bemyndiganden för prisregle­ring. Fördelning pä funktioner (motsvarande) samt vilka viktigare objekt som avses beställas framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1984; 1 000-tal kr.)

Primäruppdrag                                              Bemyndigande

Funktioner/objekt (motsvarande)

Centralt vidtaget materielunderhåll m. m.         900

Centralt vidtagen materielanskaffning m. m, (inkl. sjukvårdsmateriel)

Fartygsobjekt m.m.                                        74 100

Viktigare objekt: Gasturbiner

Skeppsteknisk materiel

Vapenmateriel för flottan                              514500

Viktigare objekt: Helikoptermaieriel

Torpeder

Ubåisskyddsmateriel

Vapenmateriel för kustartilleriet                    253 500

Viktigare objekt: Luflvärnssysiem 75 M

Ubåisskyddsmateriel

Sambandsmaterie! ni. m.

Intendenturmateriel                                          200

Sjukvårdsmateriel                                              500

Övrigt                                                                800

Föredragandens överväganden

Min beräkning av det kompletterande bemyndigandebehovel framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden. De av mig föreslag­na reduktionerna påverkar inle åtgärderna för ubåtsskydd. Jag har vidare beräknat bemyndiganden för tidigarelagd anskaffning av viss vapenmate­riel.

Med utnyttjande av de bemyndiganden och betalningsmedel som genom tidigare beslut (prop. 1984/85:100, bil. 6, FöU 7 och 9, rskr 131 och 258) för budgetåret 1985/86 samt här föreslagna bemyndiganden blir bemyndigan­deskulden den 30 juni 1986 (3996166835 + 832000000) 4828166835 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördel­ningen av prisregleringsmedel för budgetåret 1985/86. Den beräknade be­myndigandeskulden den 30 juni 1986 blir därmed 4560 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen alt ta stäUning till vilka anskaffningar m. m, som bör ske inom ramen för det beställningsbe-niyndigande, som riksdagen kan komma att lämna.

Jag hemställer ati regeringen föreslår riksdagen

att bemyndiga regeringen alt medge att beställningar av materiel m.m. för marinförband får läggas ut inom en kostnadsram av ytteriigare 832000000 kr.


 


Prop. 1985/86:25


D. Flygvapenförband

D 2. Flygvapenförband: Materielanskaffning

Beställningsliemyndiganden (I OOO-tal kr.)


 


10


 

 

 

 

Primärupp­drag m. m.

1984/85 Tilldelat

 

1985/86

 

Grundlilldelning

Komplettering

 

Chefen för flygvapnet

Regle­ringsbrev

Överbe-befälhav.

Föredra­ganden

Flygvapenförband: Centralt vidtaget materielunderhåll för delprogrammen 3.1-3.99

88800

94 400

94000

400

400

Flygvapenförband: Centralt vidtagen materielanskaffning m.m. (inkl. sjuk­vårdsmateriel) för delprogrammen 3.1-3.99

723900

1225 100

366000

499 100

389 100

Till regeringens disposition

_

360000

_

_

Kostnader

812700

1319 500

826000

499500

389500

Prisreglering

+ 1260700

+454 600

H-469 000

-

-

Justering p.g. a. inkomster m. m.

-3000

+  80000

- 20000

 

_

Bemyndigandebehov

1 540900

I 854 100

I 369000

499500

389500

Överbefälhavaren

Anslaget bör tillföras kompletterande beställningsbemyndiganden om 499,5 milj. kr. Fördelning på funktioner (motsvarande) samt vilka viktigare objekl som avses beställas framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1984; 1000-tal kr.)

 

Primäruppdrtig Funktioner/objekt (motsvarande)

Bemyndigande

Centralt vidtagen materielanskaffning m. m. (inkl. sjukvårdsmateriel

 

Ledning samt stridsledning och luflbevakning

104800

Jakt

126000

Attack

47 500

Spaning

2600

Transportflyg m. m.

11600

Basmateriel

122500

Sjukvårdsmateriel

-

Övrigt

84 100


 


Föredragandens överväganden

Min beräkning av det kompletterande bemyndigandebehovel framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden. De av mig föreslag­na reduktionerna påverkar inte genomförandet av JAS-programmet.

Med utnyttjande av de bemyndiganden och betalningsmedel som genom tidigare beslut (prop. 1984/85:100, bil. 6, FöU 7 och 9, rskr 131 och 258) erhållits för budgetåret 1985/86 samt här föreslagna bemyndiganden blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1986 (11285 100878 + 389500000) 11674600878 kr. Detta belopp bör emeUertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåret 1985/86. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1986 blir därmed ca. 11000 milj. kr.

Liksom tidigare bör del ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m. m. som bör ske inom ramen för det beställningsbemyndi-gande som riksdagen kan komma att lämna.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m. m. för flygvapenförband får läggas ut inom en kostnadsram av ytteriigare 389500000 kr.


Prop. 1985/86:25


E. Operativ ledning m. m.

E 2. Operativ ledning m. m.: Materielanskaffning

Beställningsbemyndiganden (I OOO-tal kr.)

 

 

 

 

Primärupp­drag m.m.

1984/85 Tilldelat

 

1985/86

 

Grundlilldelning

Komplettering

 

Överbe-befälhav.

Regle­ringsbrev

Överbe-befälhav.

Föredra­ganden

Operativ ledning m.m.: Materiel­anskaffning för delprogrammet

4.1-4.99

186400

119600

110000

56000

56000

Kostnader

186400

119600

110000

56000

56000

Prisreglering

+28000

+ 13 700

+ 12300

+4500

+4 500

Bemyndigandebehov

214400

133 300

122300

60500

60500

Överbefälhavaren

Anslaget bör tillföras kompletterande beställningsbemyndiganden om 60,5 milj. kr. Härav utgörs 4,5 milj. kr. av bemyndiganden för prisreglering.

mi

11


 


Prop. 1985/86:25      Föredragandens överväganden

Min beräkning av det kompletterande bemyndigandebehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden. Med utnyttjande av de bemyndiganden som genom lidigare beslut (prop. 1984/85: 100 bil. 6, FöU 7 och 9, rskr 131 och 258) erhållits för budgetåret 1985/86 samt här föreslagna bemyndiganden blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1986 (273 132865 + 60500000) 333 632865 kr. Detta belopp bör emellertid jus­teras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåret 1985/86. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1986 blir därmed ca. 295 milj. kr.

Liksom tidigare bör det ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m. m. som bör ske inom ramen för det beställningsbemyndi-gande som riksdagen kan komma att lämna.

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

att bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m. m. för operativ ledning m. m. får läggas ut inom en kostnads­ram av ytteriigare 60500000 kr.

12


 


Bilaga 2    Prop. 1985/86:25

Socialdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1985 Föredragande: statsrådet Lindqvist

Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86

Femte huvudtiteln

F. Omsorg om barn och ungdom

F 5. Bidrag till anordnande av daghem och fritidshem

Regeringen har i propositionen 1984/85; 209 Förskola för alla barn föresla­git att det tillfälliga anordningsbidrag som utgick under budgetåret 1984/85 även får utgå under budgetåret 1985/86. Bidraget föreslogs lämnas med 300000 kr. per avdelning, vid ombyggnad dock med högst 50% av de faktiska kostnaderna. Föredragande statsrådet beräknade att 100 milj. kr. behövde avsättas för ändamålet. Han aviserade vidare att han avsåg all återkomma till regeringen i samband med tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1985/86 med förslag om anslagsmedel. Med hänvisning härtill hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen att tiil Bidrag till anordnande av daghem och fritidshem för budget­året 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 100000000 kr.

13


 


Prop. 1985/86:25                                                                       Bilaga 3

Kommunikationsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1985 Föredragande; statsrådet Hulterström

Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86

Sjätte huvudtiteln

D. Järnvägar

[I] Statens järnvägar

Statens järnvägar (SJ) har i en skrivelse den 17 september 1985 hemställt om medgivande alt få dels teckna aktier för 2 milj. kr. i SMART AB dels, lämna SMART AB ett aklieägartUlskott på 1675000 kr.

SMART AB är ett förelag som SJ bildat tillsammans med flygbolagen SAS och Braathens SAFE för att få en enhetlig dataterminalulrustning hos resebyråerna i Skandinavien. SMART (Scandinavian Multi Acess Reser­vation System for Travel agents) är elt datakommunikationssysiem där resebyråerna - frän en och samma lyp av terminal, SMART-ierminalen, — kan kommunicera med flera olika reseproducenters datasystem för platsbeställning och biljettering.   .

SMART AB har avtalat om köp av datautrustning från Svenska AB Philips. Utrustningen skall efter hand som den levereras hyras ul till resebyråer och leverantörer av resor och tjänster och träder för SJ:s del i stället för den utrustning "SNAP" som SJ hittills haft uthyrd för agentför­säljning av färd- och platsbiljetter.

Aktiekapitalet i SMART AB är f. n. 4 milj. kr. Det har visat sig med hänsyn till den balansomslutning som bolaget numera redovisar alt aktie­kapitalet borde förstärkas betydligt. Som erforderiigt aktiekapital har 20 milj. kr, bedömts nödvändigt vilket innebär en ökning med 16 milj. kr., varav 12 milj, kr, faller på SAS och 2 milj. kr. på vardera SJ och Braathens,

SJ har tidigare för verksamheten 1983 medgetts tillskjuta av driftmedel
elt aktieägartillskott på 1 milj. kr. (prop. 1983/84: 125. bil. 4, TU:27, rskr
315). Bakgrunden var dä vissa förseningar i leverans- och installations­
planen. Även för 1985 har ägarna bedömt att elt aktieägartiUskott erfordras
för all undvika skyldigheten att upprätta likvidationsbalansräkning. Anled­
ningen till situationen har varit stora problem med installerad utrustning
14
                     vilket haft till följd att leverantören fått avbryta installationerna ett antal


 


månader för att avhjälpa felen. Leverantören har nu kommit tiU rätta med felen och installationen pågår i full skala. Förseningen har dock påverkat bolagets ekonomi genom uteblivna hyresintäkter. SJ har mot denna bak­grund hemställt om regeringens medgivande alt av driftmedel få lämna SMART AB ett aktieägartillskott på 1675000 kr. som motsvarar SJ:s ägarandel.


Prop. 1985/86:25


Föredragandens överväganden

Jag anser det angeläget att SJ kan utveckla sitt biljett- och bokningssystem. SJ bör därför få ge ett aktieägartiUskott på 1 675000 kr, till AB SMART. Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att bemyndiga regeringen alt medge att statens järnvägar lämnar aktieägartiUskott till AB SMART med 1 675000 kr..

[2] Järnvägskoncessioner m. m.

Mitt förslag: Var och en skall ha rätt att anlägga en enskild järnväg, tunnelbana eller spårväg för allmän trafik utan särskilt tillstånd (koncession) av regeringen. Tidigare beviljade koncessioner eller motsvarande tillstånd skall dock alltjämt gälla med undantag för skyldigheten att upprätthålla viss trafik (trafikeringspliki).

Bakgrunden till och skälen för mitt förslag:


Kravet på koncessionstillstånd

Det svenska järnvägssystemels organisation har från början baserats på den uppfattningen att staten bör inta en dominerande ställning inom denna del av kommunikationsväsendet. Detta framgår inte minst därav att staten anlagt de mest betydelsefulla linjerna. Av de järnvägar avsedda för allmän trafik som fortfarande innehas av annan än staten kan nämnas Nordmark-Klarälvens Järnvägar (NKIJ) och Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik Järnvägar (SLJ) samt TGOJ (Trafikaktiebolaget Grängesberg-O.xelösund Järnväg) som till hälften ägs av SSAB och statens järnvägar.

Vad gäller spårvägstrafiken är den sedan ett par årtionden av mera betydande omfattning endast i Göteborg och Norrköping. Trafiken drivs av Göteborgs Spårvägar resp. Norrköpings Spårvägar. I Stockholm finns lokal spånrafik av särskilt slag, tunnelbanan, som drivs av SL (Storstock­holms Lokaltrafik Aktiebolag).

Principen om statens dominerande ställning inom järnvägsväsendet har emellertid också tagit sig andra uttryck än statligt järnvägsbyggande och statlig järnvägsdrift. Staten har nämligen även vidtagit åtgärder för att se till att enskilda järnvägar anläggs och drivs på ett sätt som är lämpligt bl. a. från allmänna kommunikationssynpunkter. Detta har skett på grundval av ett koncessionssyslem som innebär alt det krävs tillstånd av Kungl. Maj:t


15


 


Prop. 1985/86: 25 eller numera av regeringen för att anlägga enskilda järnvägar som är avsedda för allmän trafik. Kungl. Maj;ts och senare regeringens befogen­het i detta avseende har vuxit fram ur praxis och synes kunna härledas till ett beslut av Rikets Ständer under 1850-talet (Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse den 18 november 1854, n:o 183, angående Statens medverkan för jernvägars anläggning). Enligt praxis har det också krävts koncession för att anlägga spårvägar och tunnelbanor för allmän trafik.

Konsessionsbeslutets innehåU

Under 1850-talet och större delen av 1860-lalet, när järnvägarna började anläggas här i landet, meddelade Kungl. Maj;t tillstånd därtill genom privilegier., oktrojer eller fastställelse av planer för anläggningarna. Först vid slutet av 1860-talet började Kungl. Maj;t meddela tillstånden i form av koncessioner i egentlig bemärkelse som sedermera behållits. Innehållet i koncessionerna har lid efter annan varit olika. Bland de rättigheter, skyl­digheter m.m. som intagits i dessa märks följande: rätt att enligt gäUande bestämmelserom expropriation förvärva mark som behövs för anläggning­en, rätt till upplåtelse av kronomark som behövs för anläggningen, regier m, m, i fråga om anläggandet och driften av anläggningen, trafikeringspliki, dvs. skyldighet att upprätthålla viss trafik, befordringsskyldighet, dvs. skyldighet att utföra vissa slags person- eller godstransporter, samt rätt för staten att under särskilda omständigheter inlösa anläggningen.

Författningar av särskilt intresse

Föreskrifter som i olika avseenden rör bl.a. anläggandet och driften av enskilda järnvägar, tunnelbanor och spårvägar finns i ett flertal författning­ar. Som framgår av vad jag tidigare har sagt finns det dock inte någon koncessionslagstiftning som kräver tillstånd för att anlägga sådana spåran­läggningar. Av särskilt intresse i sammanhanget är följande föreskrifter, 1 byggnadslagen (1947: 385, omtryckt 1981: 872, ändrad 1983:517) finns grundläggande bestämmelser om fysisk planläggning och byggande. De planinstitut som anvisas är generalplan, som anger grunddragen för mar­kens användning inom kommunen, och detaljplaner, stadsplaner eller byggnadsplaner, som närmare reglerar bebyggelsen (2 §). Generalplan skall upprättas i den mån det behövs till ledning för den närmare planlägg­ningen beträffande kommunens ordnande och bebyggande.

I planen skall anges grunddragen för markens användning till olika
ändamål. Annan mark än allmän plats, t.ex. ett trafikområde för en järn­
väg, för vilken generalplan fastställts, får kommunen lösa till den del
marken inte är avsedd för enskilt bebyggande, om markens användning för
avsett ändamål ändå inte kan anses säkerställd. Stadsplan skall upprättas i
den mån det genom kommunens utveckling påkallas för den närmare
regleringen av bebyggelsen (24 §). I stadsplanen skall utmärkas och till
gränserna anges bl.a. järnvägs- och andra särskilda trafikområden (25 §).
16
                     Annan i en stadsplan ingående mark än allmän plats, t. ex. ett trafikområde


 


för en järnväg, som inte är avsedd för enskilt bebyggande får kommunen    Prop. 1985/86: 25

lösa, om markens användning för avsett ändamål ändå inte kan anses

säkerställd (4) §). Uppkommer eller förväntas tätbebyggelse uppkomma

och krävs inte stadsplan, skall byggnadsplan upprättas om del behövs för

reglering av bebyggelsen. Byggnadsplanen skall utmärka och till gränserna

ange de för olika ändamål avsedda områdena som skall ingå i planen

(107 §). I prop. 1985/86; 1 Ny plan- och bygglag har lagts fram förslag till

ändringar i lagstiftningen. Dessa förändringar har emellertid begränsad

betydelse i detta sammanhang.

Mark som behövs för att anlägga en enskild spåranläggning kan -förutom genom dispositioner på friviJlighelens väg, bl. a. köp eller upplå­telse, eller genom inlösen enligl byggnadslagen - även las i anspråk genom expropriation med äganderätt, nyttjanderätt eller servitutsrätt efter till­stånd av regeringen eller i vissa fall länsstyrelsen eller annan myndighet som regeringen bestämmer, 1 kap. 1 §, 2 kap. 2 S och 3 kap. 1 § expropria­tionslagen (1972:719, ändrad senast 1983:659).

För att dra fram eller använda starkströmsledningar, som behövs för spårbunden trafik krävs tillstånd (koncession) av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (statens energiverk), 1 och 2 §§ lagen (1902:71, s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska an­läggningar (ändrad senast 1982:487) och I § elförordningen (1982:548, ändrad senast 1983:538).

I förordningen (1967:604) om enskilda järnvägar, tunnelbanor och spår­vägar (omtryckt 1975:612, ändrad senast 1981:63) finns föreskrifter om tillsyn av bl.a. sådana enskilda järnvägar, tunnelbanor och spårvägar som enligt koncessioner är avsedda för allmän trafik. Tillsynsmyndighet är vägverket. Anläggandet av nämnda slags spåranläggningar skall anmälas till vägverket som prövar frågan om fastställelse av arbetsplan för anlägg­ningen och kontrollerar arbetets utförande (5 §). Anläggningen får inte upplåtas för allmän trafik förrän vägverket lämnat tillstånd därtill (4 §). För anläggningen skall finnas en av vägverket fastställd säkerhetsordning (3 §).

Järnvägstrafiklagen (1985: 192), som trädde i kraft den 1 maj 1985, inne­håller en samlad reglering av järnvägarnas och andra spårföretags förhål­lande till transportkunderna m. m. Den gäller inte bara trafik med järnväg utan också i vissa delar trafik med tunnelbana och spårväg. I lagen finns inte några föreskrifter om trafikeringspliki eller befordringsskyldighet. Be-fordringsskyldigheten finns i stället reglerad i förordningen (1985:200) om järnvägs befordringsskyldighet m. m.

Föredragandens överväganden

Som framgår av vad jag anfört krävs utan stöd av föreskrift i lag eller annan
författning tillstånd (koncession) av regeringen för att anlägga en enskild
järnväg, tunnelbana eller spårväg som är avsedd för allmän trafik. Denna
ordning slammer - enligt min uppfattning - mindre väl överens med den i
regeringsformen (1 kap. 1 § tredje stycket) inskrivna legalitetsprincipen
som innefattar ett krav. om än inte absolut, på stöd i lag när det gäller
offentiig maktutövning. Vidare är det enligt min mening inte heller längre
      17

2   Riksdagen 1985/86. I .simil. Nr 25


 


Prop. 1985/86:25 behövligt att uppställa något krav på koncession i delta sammanhang dels därför att nuvarande föreskrifter som gäller i fråga om anläggandet och driften av nämnda slags spåranläggningar i tillräcklig mån fyller de syften som koncessionerna är avsedda för, dels därför att några nya sådana spåranläggningar sannolikt inte kommer att anläggas i någon större omfatt­ning inom överblickbar framlid. Mot bakgrund av det anförda föreslår jag att det framdeles skall slå envar fritt att utan särskilt tillstånd (koncession) av regeringen anlägga enskilda järnvägar, tunnelbanor eller spårvägar av­sedda för allmän trafik.

Vidare föreslår jag att skyldighet för innehavare av enskilda järnvägar, tunnelbanor eller spårvägar att upprätthålla viss trafik (trafikeringsplikt) som följer av koncessioner eller motsvarande tillstånd av Kungl. Maj;t eller regeringen inte längre skall gälla. Den i tillstånden intagna trafike-ringsplikten är nämligen ett mycket relativt begrepp, eftersom det nästan undantagsläst saknas anvisning om den omfattning trafiken skall ha för alt trafikeringsplikten skall vara uppfylld. I realiteten ankommer det alltså på innehavaren av spåranläggningen att själv avgöra trafikens omfattning. Uppfylls inte trafikeringsplikten kan följden bli att tillståndet förklaras förverkat eller återkallas varigenom den som inte längre vill driva trafiken har nått sitt syfte. Att under sådana förhållanden kräva ett formellt återkal­lande av tillståndet framstår som en onödig och byråkratisk omgång.

Däremot är jag inte beredd att nu förestå att gällande koncessioner eller motsvarande tillstånd skall upphöra att gälla i sin helhet. Dessa är nämli­gen — som jag berört i det föregående - förenade med andra rättsverkning­ar som i så fall dessförinnan måste klarläggas.

De föreskrifter som Jag föreslagit är sådana att de bör tas in i lag. Inom kommunikationsdepartementet har därför upprättats ett förslag till lag om rätt att anlägga enskilda järnvägar m. m. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.1. Med hänsyn till att lagstiftningen inte är av någon komplicerad beskaffenhet bör lagrådets hörande kunna underlåtas.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget.

H. Telekommunikationer

[3] Televerkets investeringar

Riksdagen beslutade (prop. 1984/85:100 bU. 8, TU 28, rskr 382) den 4 juni 1985 att godkänna vad föredragande departementschefen förordat om in­riktningen och omfattningen av televerkets invesleringar under perioden 1985/86-1987/88 samt bemyndigade regeringen att besluta om avvikelser därifrån. Samtidigt beslutade riksdagen att godkänna att verkets verksam­het inriktas på de servicemål, soliditets- och räntabilitetsmål som angavs i televerkets treårsplan för budgetåren 1985/86-1987/88.

I en skrivelse den 17 juni 1985 till regeringen har televerket hemställt om

godkännande av vissa angivna avvikelser i fråga om investeringar och

18                     finansieringsbehov under budgetåret 1985/86 frän vad som angavs i tele-


 


verkets treårsplan för budgetåren 1985/86-1987/88. En oväntat snabb ök- ' Prop. 1985/86: 25 ning av efterfrågan på teletjänster är det främsta motivet till att verkets investeringar för budgetåret 1985/86 nu beräknas till 6440 milj. kr. mot lidigare beräknade 5 284 milj. kr. Även de två följande åren beräknas investeringarna behöva höjas avsevärt i förhållande till vad som angavs i treårsplanen och i budgetpropositionen 1984/85: 100. Lånebehovet ökar under budgetåret 1985/86 till följd av de ökade investeringarna och tele­verkskoncernens soliditet beräknas därmed i förhållande lill tidigare be­dömning sjunka från 69% till 63,6% budgetåret 1985/86.

Föredragandens överväganden

Jag bedömer att avvikelserna från den tidigare för riksdagen redovisade treårsplanen är sä stora att de bör underställas riksdagens prövning. De avvikelser som avser budgetåret 1985/86 tas upp i detta sammanhang. Avvikelserna budgetåren 1986/87 och 1987/88 bör behandlas i budgetpro­positionen 1986.

Det kan konstateras att efterfrågan på telekommunikation - mätt som antal samtalsmarkeringar - ökade betydligt mer under 1984/85 än vad televerket förväntat. Trafiken ökade med hela 7% jämfört med beräknade 3 %. Detta har på sina håll under vissa tider lett till framkomlighetsproblem i telenätet. Bl. a. mot denna bakgrund har televerket reviderat sina progno­ser och förväntar nu att trafiken i telefonnätet under de närmaste åren skall öka med 5% per år mot tidigare förutsedda 3% per år. Det är klart att efterfrägeökningen måste mötas med anpassningar av nätet så att en hög framkomlighet bibehålls i genomsnitt och så att de framkomlighetsproblem som pä sina håll under vissa lider uppkommit i nätet elimineras. För detta krävs såväl omfattande personella insatser som investeringar i nätanlägg­ningar.

Televerket kan finansiera de ökade investeringarna - som verket be­dömer lönsamma och produktivitetsfrämjande - antingen med egna medel eller genom län på kapitalmarknaden. Av den treårsplan som televerket den 30 augusti 1985 ingett till regeringen framgår att verket för att klara de stora investeringarna både avser att höja priserna i samma takt som konsu­mentprisindex — dvs. mer än vad som lidigare varit vanligt — och öka upplåningen. En högre självfinansieringsgrad skulle kräva större prishöj­ningar.

Förutom på investeringsökningen beror den förväntade nedgången i
soliditeten på att självfinansieringen minskat i samband med att räntabilite­
ten uttryckt i real avkastning på eget kapital blev lägre 1984/85 än de 3%
som förutsägs. I nominella termer uppnåddes avkastningsmålet men infla­
tionen blev högre än vad verket räknat med. Den reala avkastningen
budgetåret 1984/85 blev -0,9%. Inle heller för budgetåret 1985/86 räknar
verket med att uppnå avkastningsmålet med hänsyn till att lönekostnads­
ökningarna ligger högre än de som budgeterats. Enligt den nya treårs­
planen, som närmare kommer att behandlas i 1986 års budgetproposition.
kommer dock räntabiliteten under åren 1987 till 1989 att ligga på en högre
nivå än 3 % så alt den — sett över en längre period — ligger på avsedd nivå.
   19


 


Prop. 1985/86: 25 Televerkets; förslag till utökning av investeringarna innebär således inte någon ändring i fråga om räntabilitetsmålet. Soliditeten kommer också att kunna höjas något efter att den gått ned till 62% för koncernen år 1987.

Jag anser att man bör fästa utomordentligt stor vikt vid att televerkets service hålls på en hög nivå. Viktigast i det sammanhanget ar att framkom­ligheten i nätet är god över hela landet och under alla tider på dygnet. Telenätet måste dimensioneras så att det har kapacitet att klara Irafiktop-par med en mycket liten andel avvisade anrop. I situationer där kapacite­ten är olillriicklig utlöses en ond cirkel där en allt större del av kapaciteten utnyttjas för kopplingsförsök. Enligt min mening bör således servicemälet prioriteras i detta läge då förutsättningarna ändrats. Det innebär att jag anser att det bör accepteras att televerkskoncernens soliditet tillfälligt sänks något i förhållande till vad riksdagen tidigare godkänt. Jag vill framhålla att en hög soliditet är viktig med hänsyn till att verket skall kunna agera självständigt och ha en bra möjlighet att möta resultatförsäm­ringar. Jag noterar att televerket planerar för att långsiktigt bibehålla soliditeten för koncernen på en hög nivå. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna den ändrade omfattning av televerkets investeringar under budgetåret 1985/86 som jag har redovisat i det föregående.

K. Övriga ändamål

[4] K 2. Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut.

Riksdagen beslöt hösten 1984 (prop. 1983/84:201, TU 1984/85:1, rskr 4) att godkänna konventionen om upprättande av den europeiska organisationen Eumetsat (European Organisation for the Exploitation of Meteorologica! Saiellites). Regeringen beslöt därefter den 13 december 1984 att ratificera konventionen. Sveriges kostnader för deltagandet uppgår till 0,93 % av de totala kostnaderna. Betalningsfördelningen över åren är mycket ojämn, men som angavs i propositionen betalar Sverige ett konstant bidrag varje år. Detta uppgår tiU ca två milj. kr. och bestrids från detta anslag.

Eumetsatkonventionen väntas träda i kraft vid årsskiftet 1985/86. De betalningsregler som skall gälla när konventionen trätt i kraft beräknas fastställas i november i år. Enligt det förslag som utarbetats inom organisa­tionen skall de årliga bidragen lill Eumetsat, som tiUämpar kalenderår som budgetperiod, vara inbetalda senast under maj månad. Vid försenad inbe­talning utgår straffränta.

Under interimsfasen har andra betalningsterminer tillämpats. För Sveri­
ges del har det inneburit ett medgivande att bidraget för respektive kalen­
derår har inbetalats under hösten. Anslaget är beräknat med hänsyn härtiU.
SMHI har således betalat bidraget för 1985 med 1985/86 års anslagsmedel.
Bidraget för 1986 skall enligt de nya betalningsreglerna betalas senasi den
20
                     I maj 1986. dvs. det skall också betalas av anslaget för 1985/86. SMHI har


 


därför i en skrivelse till regeringen den 20 maj 1985 hemställt om medel för     Prop. 1985/86: 25 att täcka 1986 års bidrag lill Eumetsat. Bidraget beräknas till 1 950000 kr. Jag anser det angelägel att Sverige kan hålla de belalningsregler som kommer att fastställas av Eumetsat. Hittills är Sverige det enda land som inom Eumetsatsamarbetet tillämpat speciella betalningsperioder. När kon­ventionen träder i kraft bör även Sverige följa de regler som faststäUs. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag tUl Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag på I 950000 kr.

21


 


Prop. 1985/86:25     Förslag till

Lag om rätt aU anlägga enskilda järnvägar m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Var och en har rätt att utan särskilt tillstånd (koncession) av regering­
en anlägga en enskild järnväg, tunnelbana eller spårväg för allmän trafik,

I fråga om elektriska anläggningar finns särskilda föreskrifter.

2 § Tidigare av Kungl, Maj:t eller regeringen beviljade tillstånd (konces­
sioner) att anlägga sådana anläggningar som avses i 1 § skall alltjämt gälla
med undanlag för skyldighet att upprätthåUa viss trafik (trafikeringsplikt).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986,

22


 


Bilaga 4     Prop, 1985/86:25

Utbildningsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1985 Föredragande; statsrådet Göransson

Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86

Åttonde huvudtiteln

B Skolväsendet

11] Bl. Skolöverstyrelsen

Enligt riksdagens beslut med anledning av propositionen om ny organisa­tion för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen m. m. (prop. 1984/85:59, AU 9, rskr 101) skall skolöverstyrelsen (SÖ) fr.o.m. den 1 januari 1986 inte längre vara central myndighet för arbetsmarknadsutbild­ningen (AMU). Vid medelsberäkningen (prop. 1984/85:100 bil. 10 p. B I) för innevarande budgetår avräknades därför medel för första halvåret 1986 för byrå V 3, dvs. den enhet som inom SÖ handlagt frågor om AMU, Viss del av den därigenom friställda personalen beräknas erhålla tjänst i den nya organisationen. Tillsättningen av tjänsterna inom såväl den nya organisa­tionens centrala och regionala kanslier som den nya fältorganisationen är starkt försenad. Vid byrå V3 kan personalen beräknas finnas kvar helt eller delvis i SÖ även under första halvåret 1986. Jag beräknar med anled­ning härav kostnaderna under anslagsposten 1 Förvaltningskostnader till 3 milj. kr.

För den nuvarande fältorganisationen räknades redan i den nämnda propositionen med en viss övertalighet. De arbetsrättsliga arbetsuppgifter som därvid uppstår skall utföras av SÖ. De resurser som under en över-gängstid behövs vid SÖ för dessa uppgifter beräknar jag preliminärt till två årsarbetskrafter. För tiden den 1 januari-den 30 juni 1986 beräknar jag därför 193000 kr.

Enligt beslutet om den nya organisationen för AMU skall SÖ medverka i kursplanearbetet för AMU. Medel för delta arbete har — i avvaktan på bedömning av resursbehovet i SÖ — inte beräknats för innevarande bud­getår. Den särskilda utredare som har att förbereda AMU-reformen har i samråd med SÖ bedömt det som rimligt alt SÖ t. v. tillförs resurser motsvarande tre helårsarbetskrafter för arbetet i fråga.

Även andra avdelningar, främst administrativa avdelningen, inom SÖ
berörs av överföringen av AMU till ny organisation. De resurser som
           23

därigenom frigörs uppskattas motsvara två årsarbetskrafter.


 


Prop. 1985/86:25   Genomförandet av den nya AMU-organisationen blir, som jag nämnde,

försenat när det gäller tjänstetillsättningar. Med hänsyn härtill beräknar jag medel för en halv årsarbetskraft vid SÖ för kursplanearbetet (+108000 kr.). Till detta kommer att frigörandet av resurser inom administrativa avdelningen kan medföra en successiv omdisponering till resurser för kursplanearbete. Emellertid kan kostnaderna för personal av det slag som krävs för detta ändamål beräknas bli högre än vad som motsvarar de resurser som frigörs inom administrativa avdelningen. Jag beräknar 66000 kr. som kompensation härför. Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

alt till Skolöverstyrelsen på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 3 367000 kr.

C, Vuxenutbildning

[2] F. d C 1. Sveriges Utbildningsradio aktiebolag

Fr.o.m budgetåret 1985/86 avgiftsfinansieras den verksamhet med pro­duktion och sändning av utbildningsprogram m. m. som handhas av Sveri­ges Utbildningsradio aktiebolag (prop. 1983/84:40 bil. 6, KrU 8, rskr 90). 1 nämnda prop. förutskickades att resterande medel - 26,5 milj. kr. — av den engångsanvisning om 35 milj. kr., som tidigare hade anslagits för utrustning av nya lokaler för bl.a. radio- och TV-produktion (prop. 1981/82:100 bil. 12, KrU 18, rskr 201) skulle hållas inne och betraktas som en besparing.

Fram t.o.m. utgången av budgetåret 1984/85 erhöll Sveriges Utbild­ningsradio aktiebolag kvartalsvis kompensation för prisutveckling under anslaget Sveriges utbildningsradio aktiebolag. Vid beräkningen av pris­kompensationen för det fjärde kvartalet under budgetåret 1984/85 befanns anslagna medel under anslagsposten 4. Kompensation för prisutveckling vara otillräckliga.

Mot denna bakgrund beslöt regeringen den 11 juli 1985 att erforderiiga medel för piiskompensalion under nämnda kvartal, 1 559700 kr., fick utgå av de 26,5 milj. kr. vilka såsom besparing skulle återföras till statskassan. Nämnda medel för priskompensation har således anslagits under inneva­rande budgetår, men avser verksamhet som bedrevs under budgetåret 1984/85.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna beslutet om utbetalning av priskompensation till Sve­riges Utbildningsradio aktiebolag under budgetåret 1985/86.

[3] C 3. Bidrag till kommunal utbildning för vuxna

I statsbudgeten för budgetåret 1985/86 har under denna anslagsrubrik

anvisats ett förslagsanslag av 839700000 kr. Från anslaget bestrids bl.a.

24                     kostnaderna för grundutbildning för vuxna (grundvux). För budgetåret


 


1985/86 har riksdagen fastställt det antal undervisningstimmar (utr) som      Prop. 1985/86:25 grundvux får omfatta tiU 1234000!

Enligt riksdagens beslut (prop. 1984/85:59. AU 9, rskr 101) om ny organisation för den särskUt anordnade arbetsmarknadsutbildningen m. m. förs grundutbildningen av vuxna zigenare över till grundvux den 1 januari 1986.

I budgetpropositionen 1985 anmälde jag min avsikt att i ett senare sammanhang återkomma beträffande kostnadsberäkningen och det antal utr som åtgår för grundutbildning av vuxna zigenare.

Jag beräknar nu att 15625 utr åtgår för tiden fr.o.m. den I januari t. o. m, den 30 juni 1986 för detta ändamål och beräknar kostnaderna härför tiU 2 850 000 kr.

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare denna dag att förorda att medel för utbildning av vuxna zigenare inom grundvux fr. o. m. den 1 januari 1986 skall föras över från tionde till åttonde huvudtiteln.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag tUl kommunal utbildning för vuxna på tilläggsbudget I tiU statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 2 850 000 kr.

D. Högskola och forskning Grundläggande högskoleutbildning

[4] D 8. Utbildning för tekniska yrken

I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett reservationsanslag av 658341000 kr. Från anslaget bestrids kostnader för grundläggande utbildning för tekniska yrken vid de statiiga högskoleenheterna inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde.

Riksdagen har vid behandUng av anslaget liU utbUdning för tekniska yrken (UbU 1984/85:25) uttalat att ökade resurser behövs redan budget­året 1985/86 för såväl anslaget Utbildning för tekniska yrken som anslagen Tekniska fakulteterna och Inredning och utrustning av lokaler vid högsko­leenheterna m. m. Vidare uttalade riksdagen att regeringen i nästa budget­proposition borde lägga fram förslag till mer långsiktiga åtgärder för att främja utbildningen för tekniska yrken. Riksdagen har som sin mening gett regeringen till känna vad utbildningsutskottet anfört (rskr 331).

Den 1 april 1985 tUlkallade jag en arbetsgrupp för åtgärder avseende den tekniska utbildningen och forskningens försörjning med lärare. I denna grupp har diskuterats behovet av omedelbara åtgärder för att förstärka civilingenjörsutbUdningen samt för att behålla och rekrytera lärare och assistenter.

Jag förordar att regeringen föreslår riksdagen att på tilläggsbudget I för
budgetåret 1985/86 anvisa 10 milj. kr. till berörda högskoleenheter. Av
praktiska skäl bör medlen i sin helhet anvisas under anslaget Utbildning för
tekniska yrken. Medlen bör diponeras för all dels allmänt förstärka de
personeUa och materiella resurserna för civilingenjörsutbildningen, dels
       25


 


Prop. 1985/86:25 förbättra möjligheterna att behålla och rekrytera lärare och assistenter inom i första hand data- och elektronikområdet. En angelägen åtgärd i detta sammanhang är att inrätta nya doktorandtjänster. I enlighet med riksdagens uttalande kommer de tekniska högskolornas situation att be­handlas i 1986 ärs budgetproposition.

Regeringen har genom beslut den 26 juli 1985 uppdragit åt berörda högskoleenheter att vidtaga ålgärder i det angivna syftet.

Beloppet skaU fördelas enligt följande

Högskoleenhet                                        Belopp

1.                           Tekniska högskolan i Stockholm 3 000 000 kr.

2.  Universitetet i Uppsala                         500000 kr,

3.  Universitetet i Linköping                      2000000 kr.

4.  Universitetet i Lund                           2000000 kr.

5.  Chalmers tekniska högskola                 2000000 kr,

6.  Högskolan i Luleå                                500000 kr.

10000000 kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utbildning för tekniska yrken på tilläggsbudget I tiil statsbud­geten för 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 10000000 kr.

E. Studiestöd m. m.

[5] E 6. Timersättning vid grundvux

I statsbudgeten för budgetåret 1985/86 har under denna anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag av 83 200000 kr. (prop. 1984/85:100 bil. 10, SfU 16, rskr 212).

I budgetpropositionen 1985 anmälde jag att riksdagens beslut i anledning av prop. 1984/85:59 (AU 9, rskr 101) om ny organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildingen m.m., skulle få konsekvenser för kostnaderna för timersättning. Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag i nämnda proposition att undervisningen av vuxna zigenare skall föras över tiU grundvux och att dellagarna skall erhålla samma studiestöd som övriga studerande i grundvux.

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare denna dag att förorda att överföringen av zigenarundervisningen tiU utbildningsdeparte­mentets ansvarsområde skall ske fr. o. m. den 1 januari 1986 och all medel för verksamheten från samma datum tillförs åttonde huvudtiteln. För att finansiera timersättningen i grundvux beräknas kostnaderna tUl 1500000 kr. för första halvåret 1986. Utnyttjandet av anslaget för arbetslöshetser­sättning och utbildningsbidrag under tionde huvudtiteln kommer därmed att minska med motsvarande belopp.

Jag hemsläller att regeringen föreslär riksdagen

att till Timersättning vid grundvux pä tilläggsbudget Itill statsbud­geten för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 1500000 kr. 26


 


[6] E 8. Bidrag till vissa studiesociala ändamål    Prop. 1985/86:25

På statsbudgeten för innevarade budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett reservationsanslag till anslagsposten Produktion av studielit­teratur för synskadade högskolestuderande om 3 868000 kr.

Socialförsäkringsutskottet anförde följande i betänkande 1984/85:16 med anledning av vissa förslag i motion 2442:

Vid behandlingen av förevarande anslag i föregående års budgetproposi­tion fann utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1983/84:16 att de uttalanden som gjorts av departementschefen gav garantier för att behovet av studieJitteratur till synskadade studerande i allt väsentligt skul­le bli tillgodosett. Vidare utgick utskottet från att regeringen fortlöpande skuUe bevaka att intentionerna bakom den nya ordningen kunde fullföljas. Utskottet vidhåller sin uppfattning om att intentionerna bakom den om­läggning som skett fr. o. m. innevarande budgetår bör fuUföjas, Utskottet förutsätter därvid all i den mån föreslagna medel inte visar sig vara tillräck­liga för ändamålet regeringen återkommer till riksdagen med förslag om ytterligare medelstilldelning. Någon riksdagens åtgärd med anledning ay motion 2442 är därmed inte påkallad.

Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB) som disponerar den ovan nämnda anslagsposten har ansökt om ett tilläggsanslag till denna anslags­post för innevarande budgetår om 3207000 kr, TPB har också begärt att inom ramen för det begärda tilläggsanslaget dels få inköpa en s, k, Kurz-weU läsmaskin dels få bekosta inläsning av viss kurslitteratur för en forskarstuderande.

Föredragandens överväganden

Regeringen anförde i prop. 1983/84:100, bil. 10, s. 283 att del kunde bli nödvändigt för talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB) att göra en be­dömning av behoven såväl för enskilda studerande som för skUda ämnes­områden och att företräde i denna situation borde ges åt produktion av kurslitteratur för studerande som genomgår grundläggande högskoleutbild­ning eller annan utbildning som kan antas vara av direkt värde för vederbö­randes yrkesverksamhet. Riksdagsbeslutet innebar att TPB skuUe tiUämpa den föreslagna prioriteringen vid fördelningen av medel (SfU 1983/84; 16, rskr 184), Jag anser att i en situation då ett stort tilläggsanslag behövs för att täcka de behov som i första hand skall tUlgodoses ur förevarande anslag, får behovet av studielitteratur för en forskarstuderande tillgodoses pä annat sätt.

TPB:s uppgifter om erforderligt överskridande var vid ansökningen i juni 1985 preliminära. De aktuella antagningssiffrorna tyder på alt ett överskridande om 2 milj. kr, är tillräckligt för att täcka behovet av studie­litteratur i grundläggande utbildning och yrkesutbildning. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag tUl vissa studiesociala ändamål på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsan­
slag av 2 000 000 kr.
                                                              


 


Prop. 1985/86:25    F. Kulturverksamhet m. m. [7] F 32. Kulturminnesvård

Byggnadshytta på Gotland

När den första etappen av byggnadsvårdsreformen beslutades uttalade föredraganden (prop. 1980/81:122, s. 19-20) bl.a. att problemet med Gotlandskyrkornas vård och restaurering kräver särskilda insatser. Vid beräkningen av den totala medelsfördelningen på byggnadsvårdsområdet beaktades därför behovet av särskilda vårdinsatser på Gotland. Föredra­ganden uttalade vidare att han fann det lämpligt att restaureringsresurserna ställdes till riksantikvarieämbetets och statens historiska museers (RAÄ) förfogande och att fördelningen av resurser förutsattes ske i samråd med bl.a. församlingarna, kommunen och länsstyrelsen. Det borde ankomma på RAÄ att finna lämpliga former för planering av insatserna.

Byggnadsvårdsutredningen, vars förslag i betänkandet (SOU 1979:17) Kulturhistorisk bebyggelse - värd att vårda, huvudsakligen låg till grund för regeringens proposition i ärendet, föreslog bl. a. att en statlig byggnads-hytta skulle inrättas på Gotiand med främsta uppgift att ta hand om de mera krävande restaureringsarbetena, i första hand de mest eftersatta kyrkorna. Föredraganden avvisade förslaget att med statligt arbetsgivar­ansvar inrätta en byggnadshytta men anförde i del sammanhanget att det givetvis inte var något som hindrade att man prövade att stödja uppbyg­gandet av en byggnadshytta i lokal regi.

Vid sin behandling av regeringsförslaget underströk kulturutskottet (KrU 1980/81:23 s. 3-7) betydelsen av målmedvetna och genomtänkta ålgärder till skydd för kyrkor och andra byggnadsverk på Golland. Utskot­tet uttalade bl. a. att det utgick ifrån att RAÄ genom kontinuitet i bidrags­givningen och samverkan med regionala och lokala organ, däri inräknat församlingarna, skulle medverka till uppbyggandet av en verksamhet med karaktär av byggnadshytta. Enligt utskottet skulle den organisation och de arbetsformer som ligger i begreppet byggnadshytta utgöra de bästa garanti­erna för bevarande av den hantverksskicklighet och materialkännedom m. m. som iir en förutsättning för del viktiga byggnadsvårdsarbete som det här är fräga om. Det skulle på så sätt skapas ett byggnadsvårdscentrum och därmed goda föruisättningar för att kunskaper och erfarenheter på området kunde både spridas till andra delar av landet och föras vidare lill kommande generationer.

Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1980/81:265),

RAÄ överiämnade den 22 oktober 1982 till regeringen en inom ämbetet verkställd utredning om en byggnadshytia på Golland,

Utredningen utmynnade i förslaget att en särskild stiftelse - Byggnads­
hyttan på Gotiand — skulle bildas med RAÄ, Gotlands kommuii, förening­
en Gotlands fornvänner samt en partiell kyrklig samfällighet som stiftare.
Stiftelsens främsta uppgift skulle enligt förslaget vara att främja kultur­
minnesvärd genom att på uppdragsbasis bedriva en byggnadsverksamhet
som inriktas på vård och underhåll av de medellida kyrkorna, Visby
2o
                      ringmur och ruiner samt kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i övrigt på


 


Gotland. Detta syfte skulle även tillgodoses genom utbildning av hantver- Prop. 1985/86: 25 käre och lärlingar, tillverkning av byggnadsmaterial, utveckling av meto­der för restaurerings- och underhållsarbeten samt sammanställning och spridning av kunskaper och erfarenheter från verksamheten. Enligt försla­get skulle det även ankomma på stiftelsen att bevilja statsbidrag för vård och underhåll av de gotländska kyrkorna.

Med hänsyn bl.a. lill att den partiella kyrkliga samfällighet, som förut­satts utgöra en av stiftarna, vid skrivelsens datering ännu inte bildats utgick RAÄ från att stiftelsebildningen borde vara genomförd den I januari 1984 och att hyttans egentliga verksamhet borde kunna börja senast under våren 1984.

RAÄ hemställde att regeringen skulle

1.  föreslå riksdagen att för budgetåret 1983/84 anvisa ett särskilt anslag om 2,5 milj. kr. för alt säkerställa erforderiiga bidrag till vården av de medeltida kyrkorna pä Gotland,

2.  föreslå riksdagen att godkänna stiftelsebildningen i enlighet med ett i utredningen presenterat förslag till stifteiseurkund,

3.  föreslå riksdagen att ställa ovannämnda anslag till stiftelsens disposi­tion samt till stiftelsen överlämna befogenhet alt pröva frågan om fördel­ning av dessa bidragsmedel under förutsättning alt stiftelsen utför ifrågava­rande arbeten samt

4.  godkänna ett i utredningen framlagt förslag till finansieringsavtal och fastställa ett likaledes i utredningen framlagt förslag till stadgar för stiftel­sen samt vid behov tillsätta en organisationskommitté för att förbereda stiftelsens verksamhet.

Av förslaget framgick vidare att RAÄ förutsatte all arbetsmarknadssty­relsens anläggning vid Djupkvior med där befintlig utrustning och material skulle överiåtas åt RAÄ för att utgöra RAÄ;s bidrag till stiftelsekapitalet.

RAÄ;s utredning har genom verkets egen försorg remissbehandlats. Yttranden har inhämtats från arbetsmarknadsstyrelsen, länsarbetsnämn­den i Gotiands län, länsstyrelsen i Gotlands län, domkapitlet i Visby, Gotlands kommun. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbunds stiftsförbundsavdelning i Visby samt föreningen Gotlands fornvänner. En­ligt RAÄ har remissinstanserna uttalat en klart positiv inställning lill bil­dandet av en stiftelse med den inriktning och organisation som angavs i utredningen.

Föredragandens överväganden

Byggnadshytia på Gotland

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) har föreslagit att en särskild stiftelse -
Byggnadshyttan på Gotland - skall bildas med RAÄ, Gotlands kommun,
föreningen Gotlands fornvänner samt en partieU kyrklig samfällighet inom
Visby stift som stiftare. Hyttan skall på uppdragsbasis och med full kost­
nadstäckning bedriva en byggnadsverksamhet som inriktas på vård och
underhåll av de medeltida kyrkorna m.m. Stiftelsen skall även utbilda
hantverkare, tillverka byggnadsmaterial, utveckla metoder för restaure­
rings- och underhållsarbeten samt sammanställa och sprida kunskaper och
  29


 


Prop. 1985/86:25     erfarenheter från verksamheten, allt med syfte att främja kulturminnesvär­den.

RAÄ;s förslag innebär ett regionalt och lokalt ansvarslagande för hytt-verksamheten. Detta ligger väl i linje med de önskemål som uttrycktes i byggnadsvårdspropositionen (1980/81:122) och i riksdagens uttalanden (KrU 1980/81:23, rskr 265) med anledning av propositionen. Mot bl.a. denna bakgrund finner jag det angeläget att den föreslagna stiftelsebild­ningen nu kommer tiji stånd.

Enligt förslaget skall RAÄ ingå bland stiftarna och slå för en del av stiftelsekapitalet. Vidare förutsätts att stifteisens verksamhet delvis skall finansieras genom statliga bidrag till restaurering av de medeltida kyrkorna m.m. på Gotland.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att riksdagen har beslutat att fr. o. m. budgetåret 1983/84 anvisa drygt 2,5 milj. kr. under anslaget kultur­minnesvård för bidrag till restaurering av kyrkorna m. m. på Golland (prop. 1982/83; 100 bil. 10 s. 82, KrU 24, rskr 301). Jag förutsätter all den kontinuerliga statliga insatsen för byggnadshytteverksamheten skall rym­mas inom en årlig medelsram av denna omfattning.

RAÄ:s insats till stiftelsekapitalet förutsätts i förslaget utgöras av de tillgångar i form av anläggningar vid Djupkvior med där befintlig utrustning och material som arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) f. n. disponerar. Del aktuella värdet av dessa tillgångar har beräknats till 700000 kr. Dessa tillgångar bör nu, utan att ersättning utgår till AMS, föras över till RAÄ. Jag avseratt senare, under förutsättning av riksdagens godkännande härav och efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet, åter­komma till regeringen med närmare förslag om RAÄ:s överlagande av dessa tillgångar.

Till RAÄ;s utredning finns fogat dels elt förslag till stifteiseurkund för stiftelsen Byggnadshyttan på Gotland, dels ett förslag till avtal mellan RAÄ, föreningen Gotlands fornvänner, samfälligheten Gotiands kyrkor och Gotlands kommun angående finansiering av stiftelsens verksamhet. Förslagen till stiftelseurkund och finansieringsavtal bör för riksdagens kännedom fogas som underbilaga 4.1 resp. 4.2 till protokollet i detta ärende.

Samfälligheten har börjat sin verksamhet den I januari 1984. Dess hu­vuduppgift är att svara för värden av församlingskyrkorna.

Enligt förslaget skall en av stiftelsens uppgifter vara att stödja samfäl­ligheten genom bidrag till olika restaureringsobjekt. Detta förutsätts ske genom att den årliga statliga medelsramen ställs till stiftelsens disposition och att bidragen lill restaureringsobjekten utgår i form av insatser från byggnadshyttan. Jag finner det dock lämphgare att RAÄ efter förslag från stiftelsen även fortsättningsvis beslutar om fördelningen av bidragen och avstyrker således förslaget i den del som skulle innebära att stiftelsen utövar myndighetsuppgifter.

Med hänsyn tiU att stiftelsens verksamhet ändå bygger på åriiga tillskott av statsmedel bör staten ha ett visst inflytande i stiftelsens styrelse.

Enligt RA.Ä;s förslag till stadgar för stiftelsen bör styrelsen bestå av sju
30
                     ledamöter av vilka en utses av regeringen, tvä av RAÄ, två av samfällighe-


 


ten, en av föreningen Gotlands fornvänner och en av Gollands kommun.    Prop. 1985/86: 25 För envar av ledamöterna skall finnas en ersättare. Styrelseledamot och ersättare för denna skall utses för en tid av tre år i sänder. Ordföranden i stiftelsen skall vara den av regeringen utsedda ledamoten. Styrelsen utser inom sig en vice ordförande.

Jag finner RAÄ:s förslag till styrelserepresentalion väl avvägd. Bl.a. med hänsyn till önskemålet om verksamhetens regionala förankring anser jag dock att styrelsens ordförande inte bör utses av regeringen. Jag föror­dar i stället att styrelsens övriga ledamöter själva utser den sjunde ledamo­ten, tillika ordförande. Det bör ankomma på regeringen att fastställa stiftel­sens stadgar. Jag förutsätter att det ytteriigare förberedelsearbete som kan erfordras för att hyttans verksamhet skall kunna komma igång under våren 1986 kommer att handhas av stiftelsen och att RAÄ biträder i detta arbete i den omfattning som ämbetet finner det påkallat.

Förvärv av fastigheten Össby 49:1, Mörbylänga kommun

RAÄ har i en skrivelse till regeringen den 19 november 1984 begärt att för statens räkning få förvärva fastigheten Össby 49; 1 i Mörbylånga kommun, Kalmar län av Mörbylånga kommun. Förvärvet motiveras bl.a. av RAÄ;s behov av lokaler till personalen vid den närbelägna museianläggningen Eketorps fornborg. För förvärvet önskar RAÄ disponera medel ur anslaget F 32. Kulturminnesvård, anslagsposten 5. Fastighetsförvaltning, som är avsedd för vård och underhåll av de fastigheter som ämbetet förvallar. Anslaget kan därför inte utan riksdagens godkännande användas för fas­tighetsförvärv. Regeringen bör bemyndigas att, om den finner det lämpligt, besluta om det aktuella förvärvet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.   godkänna vad jag har anfört om överförande till riksantikvarie­ämbetet och statens historiska museer av de anläggningar och övriga tUlgångar som arbetsmarknadsverket nu disponerar vid Djupkvior,

2.   godkänna att riksantikvarieämbetet medverkar vid bildandet av stiftelsen Byggnadshyltan på Golland i enlighet med de huvud­sakliga förutsättningar som jag har redovisat.

3.   bemyndiga regeringen att ta i anspråk medel frän anslaget till Kulturminnesvård för förvärv för statens räkning av fastigheten Össby 49:1: Mörbylånga kommun.

31


 


Prop. 1985/86: 25                                                                    Bilaga 4.1

Förslag till

Stiftelseurkund för Stiftelsen Byggnadshyttan på Gotland

Riksantikvarieämbetet, föreningen Gotlands fornvänner, samfäUigheten Gotiands kyrkor och Gotlands kommun beslutar härmed att bilda en stif­telse benämnd Stiftelsen Byggnadshyttan på Gotland.

Stiftelsens ändamål skaU vara att främja kulturminnesvård genom att utföra och medverka i vård och underhåU av de medeltida kyrkorna pä Gotiand, Visby ringmur och ruiner samt kulturhistoriskt värdefull bebyg­gelse i övrigt pä Gotiand, genom utbildning av hantverkare m. fl. tiUverk­ning av byggnadsmaterial samt genom utveckling av metoder och samman­ställning och spridning av kunskaper och erfarenheter vid restaurerings-och underhållsarbeten.

För det angivna ändamålet skall stiftelsen inrätta och driva en byggnads­rörelse på Gotland kallad Byggnadshyltan.

Till stiftelsen anslår stiftarna medel i enlighet med bifogade avtal om finansiering av stiftelsens verksamhet att såsom självständig förmögenhet fortvarande tjäna det ändamål som föreskrivs i stiftelsens stadgar. Beträf­fande Gotlands kommun och samfälligheten Gotiands kyrkor inskränker sig deras finansiella medverkan tiU, såvitt avser Gotlands kommun, den del av nämnda verksamhet som cj omfattar vård och underhåU av de medeltida kyrkorna på Gotiand och, såvitt avser samfäUigheten Gotlands kyrkor, sådan verksamhet som omfattar vård och underhåll av nämnda kyrkor.

I övrigt ;;kall för stiftelsen gälla de stadgar som upprättas av stiftarna och faststäUs av regeringen.

Stockholm och Visby den

RIKSANTIKVARIEÄMBETET           FÖRENINGEN GOTLANDS

FORNVÄNNER

SAMFÄLLIGHETEN GOTLANDS        GOTLANDS KOMMUN KYRKOR

32


 


Bilaga 4.2    Prop. 1985/86: 25

Förslag till

AVTAL mellan riksantikvarieämbetet, föreningen Gotlands fornvänner, samfälligheten Gotlands kyrkor och Gotlands kommun angående finansiering av Stiftelsen Byggnadshyttan på Gotland

För finansiering av den verksamhet som stiftelsen Byggnadshyttan på Gotland, nedan kallad stiftelsen, skall bedriva i enlighet med ändamål som anges i stiftelseurkunden, ingår riksantikvarieämbetet, föreningen Got­lands fornvänner, samfälligheten Gotlands kyrkor och Gotlands kommun, nedan kallade stiftarna, följande avtal.

§1

Stiftarna förbinder sig att finansiera stiftelsens verksamhet genom att som grundkapital för investeringar och initialkostnadsläckning tillskjuta värden i kontanter eller annat, motsvarande ett belopp av 1 500000 kr. Samfällig­heten Gotlands kyrkor och Gotlands kommun tillskjuter 350000 kr. varde­ra. SamfäUighetens tillskott sker i form av 200 000 kr. samt genom överfö­rande av utrustning och material som värderas till 150000 kr. Riksantikva­rieämbetets tillskott sker i form av överförande av arbetsmarknadsstyrel­sens anläggningar vid Djupkvior med där befintlig utrustning och material som värderas till 700000 kr. Föreningen Gotiands fornvänners tillskott sker i form av att kontorslokalerna i bottenvåningen av föreningens fastig­het Strandgatan 7 i Visby hyresfritt ställs till stiftelsens förfogande. För­eningen Gotlands fornvänners tillskott värderas till 100000 kr.

§2

Under § 1 angivna ekonomiska och andra tillskott skall ställas till stiftel­sens förfogande sä snart denna påbörjat sin verksamhet,

Stockholm och Visby den

RIKSANTIKVARIEÄMBETET           FÖRENINGEN GOTLANDS

FORNVÄNNER

SAMFÄLLIGHETEN GOTLANDS       GOTLANDS KOMMUN KYRKOR

33

3   Riksdagen 1985/86. I samt. Nr 25


Prop. 1985/86:25                                                                       Bilaga 5

Arbetsmarknadsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1985

Föredragande: statsrådet Leijon såvitt avser punkterna 1 —11 och statsrå­det Wickbom såvitt avser punkterna 12—16.

Anmälan till tilläggsbudget I till Statsbudgeten för budgetåret 1985/86

Tionde huvudtiteln

A. Arbetsmarknadsdepartementet m. m.

[1] Al. Arbetsmarknadsdepartementet.

Under denna rubrik har i statsbudgeten för innevarande budgetår anvisats ett förslagsanslag av 24725000 kr. Från anslaget betalas löner och omkost­nader i arbeismarknadsdepartementets verksamhet.

Det ökade antalet asylsökande sedan hösten 1984 har medfört att även antalet besvärsärenden hos arbetsmarknadsdepartementet har ökat kraf­tigt. Personalen vid departementets ullänningsenhel har förstärkts tillfäl­ligt för att inte de klagande skall få vänta orimligt länge på regeringsbeslut. Trots detta och trots betydande övertidsinsatser har ändå balansen av oavgjorda besvärsärenden ökat under år 1985. Den tillfälliga förstärkning­en har därför nyligen utökats ytterligare.

Utvecklingen av antalet asylsökande tyder på att antalet besvärsärenden även i fortsättningen kommer att ligga på en hög nivå. Det innebär att det också finns ett behov av att mer långsiktigt behålla en del av nuvarande bemanningsnivå. Enligt min bedömning behöver organisationen, med den ärendemängd som nu kan förutses, utökas med tio årsarbetskrafter. Därut­över behövs en extra förstärkning under innevarande budgetår med medel motsvarande fem tjänster för att arbeta av den mängd ärenden som f. n. finns i departementet. Totalt behöver ytteriigare 2034000 kr. tillföras anslaget för budgetåret 1985/86. Jag har i denna fräga samrått med statsrå­det Gradin.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen

att till Arbetsmarknadsdepartementet på tilläggsbudget I tUl stats­budgeten för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 2034000 kr.

34


 


B. Arbetsmarknad m. m.                                 Prop. 1985/86:25

Innanjag går vidare med niinaanslagsberäkningar vill jag ta upp frågan om försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse,

[2] Försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse

Riksdagen beslöt ijuni 1984 att en försöksverksamhet med ökad kommu­nal självstyrelse, det s,k, frikommunförsökel, skall bedrivas fram t.o.m. är 1988 (prop. 1983/84: 152, KU 32, rskr 368). Regeringen har sedan utsett tre landstingskommuner, Göteborgs och Bohus, Jämtlands och Örebro läns landstingskommuner och nio kommuner. Ale, Bräcke. Gnosjö, Ha­ninge, Helsingborg, Sandviken, Tyresö, Varberg och Örebro, som skall ingå i försöket.

Avsikten med försöksverksamheten är att de deltagande kommunerna och landstingskommunerna, efter ansökan, skall kunna få dispens frän vissa statliga regler som kan upplevas som hinder för att bedriva en effektiv kommunal verksamhet. Det kan också gälla att utveckla former för en bättre samverkan mellan kommunala och statliga organ.

Under våren och sommaren 1985 har de s.k, frikommunerna och fri­landstingen i skilda skrivelser kommit in till regeringen med förslag om regeländringar inom arbetsmarknadspolitikens område. Förslagen har be­retts vid överiäggningar mellan berörd frikommun och resp. länsarbets­nämnd. En utgångspunkt vid överläggningarna har varit att staten även i fortsättningen skall ha huvudansvaret för arbetsmarknadspolitiken.

Innanjag går in på de olika förslagen vill jag upplysa om att regeringen nyligen har beslutat om en förordning (SFS 1985:788) om försöksverksam­het inom arbetsmarknadspolitikens område i vissa kommuner.

I anslutning till redan inledd försöksverksamhet med arbetsförmedlings­nämnder får arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) nu möjlighet att besluta om att utvidga denna verksamhet även till frikommunerna. En sådan nämnd verkar inom samma geografiska område som en kommun. 1 nämnden ingår representanter för arbetsgivare och fackliga organisationer liksom repre­sentanter för kommunen. Arbetsförmedlingsnämnden övertar de uppgifter som i dag åvilar distriktsarbetsnämnden. Meningen är dock inte att därvid förändra den ordning med beslulsdelegering som i dag gäller från distrikts-arbetsnämnd till kontorsföreslåndare och handläggare på arbetsförmed­lingen. Inrättandet av arbetsförmedlingsnämnder innebär att en ny sam­verkansform mellan stat och kommun prövas i arbetsmarknadspolitiken. I anslutning till frikommunförsökel bör också ges möjligheter för dessa arbetsförmedlingsnämnder att pröva en ordning med friare disposition av de arbetsmarknadspolitiska medlen. Jag utgår därvid ifrån att dessa nämnder utöver statliga medel för sysselsättningsskapande åtgärder kom­mer att få disponera vissa kommunala medel.

Flera försökskommuner har föreslagit längre perioder för beredskapsar­bete och rekryteringsstöd än de högst sex månader som i normalfallet nu gäller enUgt bestämmelserna i arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) resp, förordningen (1983:992) om rekryteringsstöd. Jag föreslår att arbets-


 


Prop. 1985/86; 25 förmedlingsnämnderna pä försök fär besluta om tiden i beredskapsarbete och om hur lång tid rekryteringsstöd skall utgå. Tidsperioden bör dock inte fä vara längre än tolv månader.

Inom de landstingskommuner som deltar i frikommunförsökel kommer försök med sysselsällningskontrakt alt genomföras. Försöken bygger pä att landstingskommunen får ett bidrag frän staten mot ett visst angivet sysselsättningsåtagande. Härvid bör även bidrag för beredskapsarbete och rekryteringsstöd kunna förlängas till tolv månader. Jag föreslår att länsar­betsnämnden får möjlighet att besluta om en sådan förlängning i samband med att sysselsättningskontrakt tecknas.

F.n. kan kommunerna enligt 7 § lagen (1983:1070) om arbete i ungdoms­lag hos offentliga.arbetsgivare utsträcka den dagliga arbetstiden för ungdo­mar i ungdomslag på egen bekostnad i vissa fall. Genom den tidigare nämnda förordningen har regeringen givit arbetsförmedlingsnämnderna i frikommunerna möjlighet alt inom givna ekonomiska ramar fastställa om­fattningen jiv särskilda insatser i fråga om beredskapsarbete och rekryte­ringsstöd. Jag föreslår att, om en arbetsförmedlingsnämnd finner det ange­läget, resurser som har avsatts för beredskapsarbeten och rekryteringsstöd får användas inom försöksverksamheten för ändamål som möjliggör åtgär­der motsvarande en utvidgning av den dagliga arbetstiden i ungdomslag.

Ungdomslagen omfattar de ungdomar som har fyllt 18 och ej 20 år. Det innebär alt de ungdomar som har fullföljt och avslutat en minst tvåårig gymnasial utbildning på våren och fyller 18 år först på hösten inte omfattas av ungdomslagen förrän de uppnår 18 år. Bland frikommunernas förslag finns önskemål om ändringar på denna punkt.

Mycket talar för att reglerna i ungdomslagen på denna punkt borde ändras generellt. Det saknas dock tillräckligt underiag för att nu göra en sådan ändring. Jag anser emellertid att arbetsförmedlingsnämnderna i fri­kommunerna bör ges möjlighet att. på samma sätt som nyss beskrivits i fråga om utvidgning av arbetstiden i ungdomslag, använda de avsatta resurserna för beredskapsarbete och rekryteringsstöd för att bereda sys­selsättning åt den här avsedda ungdomsgruppen. Detta förutsätter all undantag görs för frikommunerna från de nedre åldersgränserna för bered­skapsarbete och rekryteringsstöd.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag förordat i fråga om arbetsförmedlingsnämnder­
nas och berörda länsarbetsnämnders rätt att föriänga tiden för
beredskapsarbete och rekryteringsstöd,

2. godkänna vad jag förordat om arbetsförmedlingsnämndernas rätt
att utnyttja resurser som har avsatts för beredskapsarbeten och
rekryteringsstöd och om de nedre åldersgränserna för bered­
skapsarbete och rekryteringsstöd i frikommunerna.

36


 


[3] B I. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.     Prop. 1985/86:25

Inom arbetsmarknadsverket finns särskilda arbetsförmedlingsresurser för all ge arbetsmarknadsservice åt flyktingar.

Mot bakgrund av den kraftiga ökningen av antalet flyktingar under det senaste årel har AMS i skrivelse den 27 september 1985 hemställt om ytteriigare 15 milj. kr. för att förstärka denna service. Jag anser att de krav som det ökade antalet flyktingar städer på arbetsmarknadsverket bör kun­na klaras inom ramen för tillgängliga resurser och är nu inte beredd att tillstyrka denna framställning. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Gradin.

Under anslaget B 3. Arbetsmarknadsutbildning kommer jag bl.a. att ta upp frågan om en förstärkning av länsarbetsnämndernas resurser för pla­nering och upphandling för arbetsmarknadsutbildning fr. o. m. den 1 janua­ri 1986. Jag kommer att föreslå att 2 milj. kr. avsätts för detta ändamål. Dessa medel bör anvisas under anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets för­valtningskostnader.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemstäUer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader på tilläggs­budget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisa elt för­slagsanslag av 2000000 kr.

14] B 2. Arbetsmarknadsservice.

I anledning av prop. 1978/79; 131 om ADB i arbetsförmedlingen m. m. log riksdagen (AU 34, rskr 304) ställning för att användning av ADB-teknik i arbetsförmedlingen på längre sikt är en förutsättning för alt arbetsförmed­lingen skall kunna erbjuda de arbetssökande och arbetsgivarna den service som de har rätt att fordra. AMS har under flera år prövat olika ADB-funk-tioner inom platsförmedlingen såsom sökning av lediga platser, platsbe­vakning för en arbetssökandes räkning, viss ålgärdsregistrering samt sö­kande- och arbetsgivareregisler. Samtidigt har en viss anskaffning av ter­minaler till arbetsförmedlingen skett. AMS har inte någon egen datorkraft för systemet utan har hyrt in sig hos en servicebyrå, Control Data AB (CDC). F. n. pågår upphandlingen av det ADB-system inom platsförmed­lingen som beräknas vara i drift i slutet av 1980-talet. Regeringens beslut om vem som skall leverera utrustningen kan väntas tidigast i slutet av innevarande år.

I 1984 års budgetproposition (prop. 1983/84; 100 bil. 12, s. 93) anförde jag att i avvaktan på att AMS får egen datorkraft, utbyggnaden av terminaler vid arbetsförmedlingen inte borde ske så att det totala antalet terminaler överskrider det antal som ryms dels inom det då gällande avtalet med CDC, totalt I 000 terminaler. Genom riksdagens beslut med anledning av innevarande års budgetproposition (prop. 1984/85:100 bil. 12, AU 11, rskr 188) kommer detta antal att uppnås under budgetåret 1985/86.

1 skrivelse den 24 maj 1985 har AMS begärt att få överskrida nämnda
antal terminaler för att bygga ut systemet helt i Malmöhus och Göteborgs
  3

och Bohus län.


 


Prop. 1985/86: 25  Som jag nyss nämnde har AMS ingen egen datorkraft för ADB-systemet

inom platsförmedlingen utan har hyrt in sig hos CDC. Statskonsult AB har numera genom sitt dotterbolag AF-DATA-AB köpt in den centrala dator­utrustning som AMS har utnyttjat hos CDC. Därigenom har kostnaderna för ADB-systemet inom platsförmedlingen kunnat sänkas. AMS gör nu den bedömningen att inom ramen för de medel som har anvisats under innevarande budgetår för ADB-systemet antalet terminaler kan utökas med minst 117 utöver de 1000 som har medgivits. Enligl AMS är det dessutom tekniskt möjligt att lill systemels söknings- och bevakningsdel ansluta betydligt fler än 1000 terminaler med befintlig datorutrustning.

För egen del gör jag nu den bedömningen att del inte finns någon anledning att begränsa utbyggnaden av antalet terminaler till 1000. AMS bör få rätt att anskaffa terminaler i den takt som de kan finansieras inom ramen för de av riksdagen anvisade medlen. Anskaffningen bör ske i sedvanliga former. Någon utbyggnad utöver I 000 terminaler bör dock inte få ske förrän regeringen har fatlat beslut i upphandlingsfrågan eftersom nyanskaffningen bör omfatta utrustning som är användbar i såväl nuvaran­de som kommande system. Det bör ankomma pä regeringen att besluta om när AMS skall få anskaffa mer än I 000 terminaler.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna vad jag har förordat i fråga om utbyggnaden av ADB-systemet inom platsförmedlingen.

[5] B 3. Arbetsmarknadsutbildning.

I prop. 1984/85:59 (AU;9 rskr: 101) om ny organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen anmälde jag min avsikt alt åter­ komma till regeringen med förslag till riksdagen i fråga om dels beräkning och fördelning av redan anslagna medel för arbetsmarknadsutbildningen, dels ny anslagskonstruktion för verksamheten med arbetsmarknadsutbild­ning och dels beräkning av ett särskUt anslagsfinansierat driftbidrag till den nya AMU-organisationen.

Den särskilda utredaren (A 1984:03) (AMU-kommittén) för genomföran­de av en ny organisation för arbetsmarknadsutbildningen har i dels en anslagsframställning för budgetåret 1986/87, dels i en särskild redovisning avseende det första halvåret 1986 beräknat AMU-organisationens medels­behov.

AMU-kommittén föreslär att den nuvarande finansieringsformen och
änslagskonstruktionen för arbetsmarknadsutbildningen behåUs under peri­
oden 1 januari - 30 juni 1986. Det främsta skälet till en förlängning av det
nuvarande ekonomiska systemet är att verksamheten redan är planerad
och beräknad enligt de nuvarande förutsättningarna. Ett annat skäl för att
avvakta med ett nytt ekonomiskt system är att personalen kommer att
behöva såväl utbildning som praktisk förberedelse inom den nya organisa­
tionen för all smidigt kunna gä över från en anslags- till en intäktsfinan-
sierad verksamhet.
38
                       Några nya anslag för uppdragsverksamhet resp. vissa driftutgifter behö-


 


ver således inte inrättas för innevarande budgetår. I stället bör de medel Prop. 1985/86:25 som finns upptagna under anslaget B 20. Kostnader för ny organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen m.m. för perioden 1 januari - 30 juni 1986 föras upp under anslagen B 1. Arbetsmarknadsver­kets förvaltningskostnader, B 3. Arbetsmarknadsutbildning och B 9. Ar­betsmarknadsverket: Inköp för arbetsmarknadsutbildningen. Härutöver bör i enlighet med vad jag har nämnt i prop. 1984/85; 59 om ny organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen, medel tillföras vissa andra anslag. Jag återkommer strax lill dessa.

Under anslaget B 20. Kostnader för ny organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen m.m. har anvisats 933775000 kr. Dessa medel bör fördelas enligt följande;

1.    Under anslaget B I. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader bör 2 milj. kr. föras upp. Detta motsvarar hälften av den årskostnad som jag i prop. 1984/85:59 beräknade för en förstärkning av länsarbetsnämnder­nas resurser för planering och upphandling av arbetsmarknadsutbild­ning.

2.    Under anslaget B 9. Arbetsmarknadsverket: Inköp för arbetsmarknads­utbildningen bör 22,5 milj. kr. föras upp. Detta motsvarar den andel av kostnaderna för utrustning och inredning som har beräknats under anslaget B 20. för perioden 1 januari - 30 juni 1986.

3.    Under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Bl. Skolöverstyrelsen bör 174000 kr. föras upp. Bakgrunden tiU mitt förslag är följande. Arbets­marknadsutbildningen utnyttjar f.n. resurser hos skolöverstyrelsen (SÖ) även utanför byrå V 3, framför allt vid den administrativa avdel­ningen. AMU-kommittén har bedömt att medel motsvarande tre tjäns­ter bör ligga kvar hos SÖ. Jag delar denna uppfattning.

Jag räknar med all de resurser, motsvarande två helårsarbetskrafter, som i dag finns inom den administrativa avdelningen och som i dag utnyttjas för arbetsmarknadsutbUdningen, på sikt bör kunna omfördelas för kursplanearbete. För att möjliggöra en sädan omvandling förordar jag att skillnaden i lönekostnaden mellan två tjänster vid administrativa enheten och två tjänster för kursplanearbete för AMU inom vuxenut-bildningsenhelen fär föras upp på SÖ: s förvaltningsanslag. Jag har för den andra delen av budgetåret 1985/86 beräknat denna skillnad tiU 66000 kr. Vidare bör medel motsvarande en tjänst i samma löneläge föras tiU SÖ: s förvaltningsanslag. För ett halvt budgetår beräknar jag kostnaden för enna tjänst tiU 108000 kr. Sammanlaget innebär detta 174000 kr.

I samband med övergången till den nya AMU-organisationen, kom­
mer som jag anförde i prop. 1984/85:59 vissa arbetsuppgifter att upphö­
ra. Den personal inom AMU: s nuvarande lokala organisation som
härvid blir övertalig har enligt gällande avtal uppsägningstider som
infaller under såväl våren 1986 som budgetåret 1986/87. För riksdagens
kännedom vill jag meddela att jag avser föreslå regeringen att kostnader
för övertalig personal inom den nuvarande lokala organisationen skall
täckas från utgående reservation per den 30 juni 1985 pä anslaget B 3.
Arbetsmarknadsutbildning. Vissa personaladministrativa uppgifter för
       39


 


Prop. 1985/86:25    den övertaliga personalen måste utföras av SÖ centralt. För dessa

arbetsuppgifter har chefen för utbildningsdepartementet lidigare i dag i samråd med mig beräknat löner för två årsarbetskrafter. Dessa löne­kostnader bör i likhet med kostnaderna för den överlalighet som kan förutses uppstå vid SÖ centralt till följd av omorganisationen av AMU få bestridas genom medel som tillförs förslagsanslaget B I. Skolöversty­relsen under åttonde huvudtiteln. 4. Under åttonde huvudtitelns anslag C 3. Bidrag till kommunal utbildning för vuxna bör 2850000 kr. föras upp. Detta motsvarar hälften av den årskostnad som jag i prop. 1984/85:59 i samråd med chefen för utbild-ningsdef)artementet har beräknat för en utökning av grundvux i sam­band med att grundutbildningen för vuxna zigenare inom AMU upphör. Jag har likaså beräknat att medelsbehovet för timersättningen i grund­vux kommer att öka med ca 1,5 milj. kr. Detta belopp bör föras upp under åttonde huvudtitelns anslag E6. Timersättning vid grundvux. Härigenom kommer kostnaderna för bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag all minska. 4. Under åttonde huvudtitelns anslag C 3. Bidrag till kommunal utbUdning för vuxna bör 2850000 kr, föras upp. Detta motsvarar hälften av den årskostnad som jag i prop. 1984/85:59 i samråd med chefen för utbild­ningsdepartementet har beräknat för en utökning av grundvux i sam­band med att grundutbildningen för vuxna zigenare inom AMU upphör. Jag har likaså beräknat att medelsbehovet för timersättningen i grund­vux kommer att öka med ca 1,5 milj. kr. Detta belopp bör föras upp under åttonde huvudtitelns anslag E6. Timersättning vid grundvux. Härigenom kommer kostnaderna för bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag att minska.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört kommer anslaget B 20 Kostnader för ny organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen m. m. inle att utnyttjas.

Enligt rikisdagens beslut om ny organisation för arbetsmarknadsutbild­
ningen (AU 1984/85:9, rskr 101) skall organisationen anvisas ett särskilt
driftbidrag under de fem första verksamhetsåren. Driftbidrag skall anvisas
dels för utvecklingsarbete, personalutbildning och marknadsföring som
föranleds av omorganisationen, dels för kostnader för sådana lokaler som
inte behövs och som avses avvecklas under perioden. Driftbidraget för
subvention uv lokalkostnaderna svarar mot en de! av nuvarande kostnader
för lokaler och innebär således inget extra medelstillskott, AMU-kommit­
tén har i sin framställning avseende den nya AMU-myndigheten för andra
hälften av budgetåret 1985/86 beräknat medelsbehovet för driftbidrag exkl.
lokalsubvention till 12 milj. kr. I sin beräkning av medelsbehovet för första
halvåret 1986 föreslår kommittén att det beräknade driftbidraget anvisas
som en särskild post under anslaget 3 3. Arbetsmarknadsutbildning. För
egen del beräknar jag att under tiden I januari - 30 juni 1986 bör resur­
serna för utvecklingsarbete, personalutbildning och marknadsföring för­
stärkas med 8 milj. kr. och förordar att della medelsbehov får täckas inom
ramen för redan anslagna medel. Det bör ankomma på regeringen att
40
                     utfärda föreskrifter därom. AMU-kommittén bör därvid ges möjlighet alt i


 


viss utsträckning besluta om användningen äV dessa medel redan före den    Prop. 1985/86:25 1 januari 1986. Något medelstillskott för lokaler är inte aktueUt för första halvåret 1986.

Enligt mina beräkningar bör anslaget B3. Arbetsmarknadsutbildning således tillföras 906,3 milj, kr. Anslaget uppgår därmed till I 811,3 milj. kr. Därtill kommer de 192,5 milj. kr. av utgående reservation per den 30 juni 1985 på anslaget som genom regeringens beslut den 6 juni 1985 står till AMS förfogande för arbetsmarknadsutbildningen. Av de sammanlagda medlen har jag efter de justeringar som jag nyss har redovisat, beräknat 1779,3 milj. kr. för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen. Jag har därvid även beaktat de förändringar i verksamheten som följer av prop. 1984/85; 59 i fråga om nedläggning av fritidsverksamheten vid AMU-centra samt inläktsfinansiering av måltidsverksamheten. Jag räknar härvid med att de anvisade medlen även bör täcka tUlkommande kostnader för styrelsearvoden och vissa ombyggnader av lokaler för utbildningspersona­len. Samtliga medel på anslaget bör stäUas lill AMS förfogande. Det bör ankomma pä regeringen alt besluta om hur SÖ och den nya centrala AMU-myndigheten efter rekvisition skall fä utnyttja dessa medel.

Nytt huvudmannaskap för Nordkalottens ÄMU-center i Övertorneå

Nordkalottens AMU-center är en gemensam institution för Sverige, Fin­land och Norge med syfte att främja arbetsmarknadsutbildningen särskilt inom de tre ländernas nordligaste delar. Centret, som är beläget i Övertor­neå, inrättades den I juli 1970. En överenskommelse om centrets verksam­het undertecknades av de tre ländernas regeringar den 20 december 1974 (Nordisk Statutsamling 1974:46) och ändrades den 26 november 1975 (NStat 1975 s. 46). För centret gäller särskilda av skolöverstyrelsen i Sverige den 2 juni 1983 (SÖ-FS 1983:132) meddelade föreskrifter.

Genom prop. 1984/85:59 AU 9, rskr 101 kommer en ny organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen att träda i kraft den 1 januari 1986. I delta sammanhang har Nordkalottens AMU-center inte behandlats.

Jag tillkallade därför genom beslut den 10 september 1984 en särskild arbetsgrupp för att se över huvudmannaskapet för Nordkalottens AMU-center m.m.

Arbetsgruppen har överlämnat sin rapport i maj 1985. Efter remiss har yttranden över rapporten avgetts av statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), SÖ, efter hörande av länsskolnämnden i Norrbottens län, AMS, efter hörande av länsarbetsnämnden i Norrbottens län, länsstyrelsen i Norrbottens län, styrelsen för Nordkalottens AMU-center, utredningen ' för förberedelse och genomförande av ny organisation för arbetsmarknads­utbildningen (AMU-kommittén), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Centralorganisationen SACO/SR. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom arbetsmarknadsdepartementet.

Synpunkter har även inhämtats från Arbetskraftsministeriel i Finland,
Kommunal- och arbeidsdepartemenlel i Norge och Nordiska Ministerrå-
        41


 


Prop. 1985/86: 25 det. För kännedom har arbetsgruppens rapport även skickats till Arbejds-ministeriet i Danmark och Socialministeriet i Island. Vidare har överlägg­ningar hållits med företrädare för det finska ministeriet och det norska departementet.

Vid AMU-centret i Övertorneå inkl. filialen i Hedenäset finns ca 90 anställda. Ca 300 kursdeltagare finns i genomsnitt vid centret varje månad.

Ett grundläggande problem i verksamheten vid Nordkalottens AMU-center i dag är alt beslutanderätten för centrets styrelse är starkt kring­skuren. I organisatoriskt avseende är styrelsen och centret underställda såväl kursstyrelsen i Norrbottens län som SÖ i Sverige. 1 frågor om utbildningsverksamhetens omfattning och inriktning har dessutom länsar­betsnämnden i Norrbottens län och AMS i Sverige ett avgörande inflytan­de. Styrelsens begränsade beslutanderätt har bl.a. lett till viss kritik frän främst finsk sida.

Arbetsgruppen föreslär att Nordkalottens AMU-center skall ingå som en egen anslagsfinansierad myndighet i den nya AMU-organisationen i Sveri­ge. Syflel är bl.a. att stärka ställningen för centrets styrelse och dess inflytande över utbildningen. Vidare föreslås att en styrelseledamot för varje land skall representera sitt lands arbetsmarknadsmyndighet och en ledamot för varje land den myndighet som har det centrala ansvaret för arbetsmarknadsutbildningen i resp. land. Utbildningen föreslås också stå öppen för deltagare från Danmark och Island.

Jag biträder i huvudsak arbetsgruppens förslag. Jag anser det viktigt att stärka styrelsens ställning och dess inflytande över framför allt utbildning­ens omfattning, inriktning och utformning.

1 likhet med arbetsgruppen anser jag att Nordkalottens AMU-center fr. o. m. den I januari 1986 bör ha en självständig ställning och vara en egen myndighet. Under våren 1986 bör finansieringen ske genom anslag på samma sätt :i0m för den övriga AMU-organisationen. Fr. o. m. budgetåret 1986/87 anser jag emellertid - till skillnad från arbetsgruppen - alt myn­digheten Nordkalottens AMU-center i princip skall grunda sin verksamhet på intäkter av uppdrag från arbetsmarknadsmyndigheterna i de tre län­derna. Enligt min mening är det viktigt att verksamheten i detta avseende så lite som möjligt skiljer sig frän den övriga AMU-organisationen.

Med de förslag i fråga om kostnader och finansiering som jag strax återkommer till bedömer jag att denna form av finansiering inte kommer att innebära någon större förändring jämfört med nuvarande ordning. Styrelsen kommer att inom ramen för sina beräknade intäkter och anslags­medel kunna planera för och genomföra den utbildning som de tre länder­nas arbetsmiirknadsmyndigheter bedömer lämplig. Gentemot Finland och ■ Norge kan jag inte se någon skillnad till följd av förändrad finansierings­form.

Arbetsgruppen har även behandlat frågan om styrelsens sammansätt­
ning. Någon ändring av grunderna föreslås inte. Styrelsen bör även i
fortsättningen bestå av två ledamöter från vart och ett av de ire länderna. I
Sverige bör ledamöterna utses av AMS resp. den centrala AMU-myndig­
heten.
42
                        Arbetsgruppen har som nämnts föreslagit alt chefen för myndigheten


 


skall vara en utbildningschef som utses av den centrala AMU-myndigheten    Prop. 1985/86: 25 i Sverige efter samråd med berörda myndigheter i Finland och Norge.

Med hänsyn lill att jag nyss har förordat att Nordkalottens AMU-center skall vara en självständig myndighet, med resultatansvar för verksamhe­ten, anser jag att chefen för myndigheten Nordkalottens AMU-center bör vara likställd med de regionala myndigheternas chefer. Det ankommer på regeringen att efter samråd med berörda myndigheter i Finland och Norge utse chef för centret. Därutöver anser jag del befogat att förstärka de ekonomiadministrativa resurserna vid centret.

Ett genomförande av förslaget innebär således att det i Norrbottens län kommer att finnas två uppdragsmyndigheler för AMU, dels den regionala AMU-myndighelen, dels Nordkalottens AMU-center.

Jag går nu över till frågan om kostnader och finansiering.

Arbetsgruppen har föreslagit att verksamheten vid Nordkalottens AMU-center skall finansieras genom anslag.

Flertalet remissinstanser biträder utredningens förslag. Statskontoret och RRV anser dock att utbildningsverksamheten vid Nordkalottens AMU-center bör vara inläktsfinansierad och att grunderna för beräkning av ersättning från Finland och Norge bör ändras. Eventuell subventione­ring av verksamheten bör ske med regionalpolitiska medel.

Som jag har nämnt tidigare anser jag det, i likhet med statskontoret och RRV, viktigt att ha likartade principer för finansiering inom hela AMU-or­ganisationen. Jag föreslår därför att även Nordkalottens AMU-center skall anordna utbildning på uppdrag som ger intäkter till verksamheten.

Arbetsgruppens förslag till anslagsfinansiering grundar sig delvis på praktiska synpunkter. Bl. a. kan det ta läng tid att beräkna hur stor ersätt­ning Finland och Norge skall erlägga. Jag anser alt praktiska problem av den arten bör kunna lösas.

Centrets särskilda ställning som nordiskt samarbetsorgan och förutsätt­ningarna i övrigt för verksamheten kan leda till att full kostnadstäckning inte uppnås. Det kan därför erfordas att ett driftbidrag tillförs centret bl. a. för alt garantera täckning av underskott som kan uppkomma i verksamhe­ten.

Frågan om ett eventuellt driftbidrags konstruktion och omfattning bör få övervägas närmare av den nya AMU-organisationen i samråd med RRV. Jag avser att senare återkomma till regeringen med närmare förslag till riksdagen i denna fråga.

Nuvarande modell för prissättning innebär att Finland och Norge betalar för en motsvarande eller jämförbar utbildning i resp. land. Jag delar arbets­gruppens uppfattning att denna princip bör kvarstå med tillägget att högst faktisk kostnad skall erläggas. Med mitt förslag om en inläktsfinansierad myndighet bör givelvis även Sverige omfattas av denna princip. Utgångs­punkt bör då vara prissättningen på motsvarande AMU-kurser i Norrbot­tens län. Kostnaderna för de inkvarteringsplatser som utnyttjas beräknas enligl samma princip. Arbetsministerierna i Finland och Norge har anslutil sig lill dessa grundprinciper. Samma modell för prissättning bör gälla för elever från Danmark och Island.

Arbetsgruppen har vidare föreslagit alt Sverige, Finland och Norge på       43


 


Prop. 1985/86: 25 förhand förbinder sig att stå för kostnaderna för ett visst antal platser. Kostnadsgarantin skall gälla för de utbildningsplatser som på grundval av denna förbindelse har fördelats även om dessa inte har utnyttjats till fullo. I samråd med mina kollegor i Finland och Norge har överenskommits all en sådan kostnadsgaranli försöksvis skall lämnas under tre år. Vid arbetsmi-nistermöte i Mariehamn den 12-13 november 1985 kommer detta att konfirmeras genom prolokollsanteckning. Genom detta förfarande och genom instruktionen för Nordkalottens AMU-center, som vi är överens om, är det inte nödvändigt att nu ändra i den grundläggande överenskom­melsen från år 1974.

Arbetsgruppen har föreslagit att centret — utöver sin huvuduppgift -skall få möjlighet att mot full kostnadstäckning sälja utbildning och utbild­ningstjänster till bl. a. företag och förvaltningar. AMS har i sitt yttrande anfört att verksamheten vid Nordkalottens AMU-center med nytt huvud­mannaskap bör finna sin form innan frågan om sådana uppdrag las upp. Jag har tidigare anfört att jag anser det väsentligt att verksamheten vid Nord­kalottens AMU-center så långt möjligt överensstämmer med AMU-verk-samheten i övrigt. I konsekvens härmed biträder jag arbetsgruppens för­slag.

Med hän.jyn till de speciella förhållanden som råder vid Nordkalottens AMU-center delar jag arbetsgruppens uppfattning att centret skall ansvara för elevsocial personal pch elevsociala åtgärder inkl. inkvartering för delta­garna.

Arbetsgruppen har föreslagit att Nordkalottens AMU-center skall kunna användas som ett nordiskt utvecklingscenter för arbetsmarknadsutbUd-ning.

I det sammanhanget vill jag nämna att bland de olika alternativen till huvudmannaskap som arbetsgruppen har haft att la ställning lill fanns ett med innebörden att Nordkalottens AMU-center på sikt skulle ombildas till en nordisk institution under Nordiska Ministerrådet. Arbetsgruppen har därvid sett förslaget om ett nordiskt utvecklingscenter pä Nordkalotten som ett steg i den riktningen. Jag vill informera om att jag har för avsikt att vid ministermölel i Mariehamn den 12-13 november 1985 även ta upp denna fråga.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1.  godkänna vad jag föreslagit i fräga om finansiering av den nya organisationen för arbetsmarknadsutbildning under tiden den I januari - den 30juni 1986,

2.  till Arbetsmarknadsutbildning på tilläggsbudget I till statsbudge­ten för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 906250000 kr.,

3.  godkänna att Nordkalottens AMU-center fr.o.m. den 1 januari 1986 skall ingå som en egen myndighet i AMU-organisationen i

44                               Sverige,


 


4. godkänna de allmänna riktlinjer för verksamheten vid Nordka-     Prop. 1985/86:25 lottens AMU-center som jag har angett i det föregående.

[6] B 5. Sysselsättningsskapande åtgärder.

AMS har i skrivelsen den 27 september 1985 gjort den bedömningen att beredskapsarbeten för ytteriigare ca 950 milj. kr. behövs för att arbetslös­heten under första halvåret 1986 skall kunna begränsas. AMS föreslår alt en viss del av dessa medel skall avsättas för riktade insatser i de län som bedöms komma att drabbas av en hög arbetslöshet bland byggnadsarbetare under den kommande vintern.

AMS föreslår vidare att de rörlighetsstimulerande åtgärder för bygg­nadsarbetare - två fria hemresor per månad - som infördes fr. o. m. den I juli 1985 förstärks ytteriigare för att i första hand underiätia pendling till Stockholms och Göteborgs och Bohus län.

AMS föreslår också att försök med ett mer flexibelt resursutnyttjande av de arbetsmarknadspolitiska medlen bör få prövas i elt par län.

När det gäller rekryteringsstödet bedömer AMS att i genomsnitt högst 2500 arbelsplaceringar per månad kommer att kunna göras med hjälp av delta stöd under innevarande budgetår. Anvisade medel kommer därför inte all kunna utnyttjas fullt ut. AMS föreslår att ca 275 milj. kr. av tilldelade medel förs över till beredskapsarbeten, vilket reducerar nettobe­hovet av medelstillskott för beredskapsarbeten.

Beredskapsarbeten

För beredskapsarbeten disponerar AMS för innevarande budgetår I 816,8 milj. kr. inkl. reservationsmedel från föregående budgetår. Under andra halvåret 1985 beräknas antalet sysselsatta i beredskapsarbeten till i genom­snitt ca 22000 per månad. Då har hänsyn också tagits till dem som är sysselsatta inom offentligt skyddat arbete. Med nuvarande medelsram begränsas utrymmet för insatser under första halvåret 1986 till ca 15000 sysselsatta, vilket är en halvering jämfört med nivån under våren 1985.

För riksdagens kännedom vill jag meddela att chefen för finansdeparte­mentet denna dag kommer att föreslå regeringen att den - med utnyttjande av den av riksdagen beviljade finansfullmakten (prop. 1984/85:150 FiU 30, rskr 409) - skall besluta om att avsätta ytteriigare 187 milj. kr. för bered­skapsarbeten. Jag gör i likhet med AMS bedömningen att medel för rekry­teringsstöd inte kommer att kunna utnyttjas fullt ut och jag kommer därför senare denna dag att föreslå regeringen att 300 milj. kr. från anslagsposten Rekryteringsstöd och enskilda beredskapsarbeten av icke investeringska­raktär förs över till anslagsposten Beredskapsarbeten för alt användas till beredskapsarbeten. Totalt disponerar härigenom ytteriigare 487 milj. kr, för beredskapsarbeten.

Jag kan inle biträda AMS förslag om ytterligare förbättringar av de rörlighetsstimulerande åtgärderna för byggnadsarbetare. Visserligen finns ett ökat behov av denna arbetskraft i vissa storstadsområden, men del är

ännu för tidigt att bedöma effekten av en åtgärd som infördes så sent som 45

den Ijuli i år.


 


Prop. 1985/86: 25   När det gäller försök med flexiblare medelsanvändning vill jag hänvisa

till vad jag tidigare har redogjort för beträffande de s.k. frikommunförsö-ken. Jag avser alt också återkomma till denna fråga i samband med budget-proposilior för budgetåret 1986/87.

[7] B 7. Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning.

För innevarande budgetär har anvisats 9.5 milj. kr. för anskaffning av utrustning till arbetsmarknadsverket (prop. 1984/85:100 bil. 12, AU 11, rskr 188). Merparten av dessa medel avser anskaffning av teleutrustning till arbetsförmedlingen och länsarbetsnämnderna.

I skrivelsen den 27 september 1985 har AMS hemställt om ytteriigare 2 milj. kr. för anskaffning av teleutrustning. Kostnaden för telefonväxlar har till följd av tidigare inte förutsedda prisförändringar höjts väsentligt. Till­skott av medel är enligt AMS nödvändigt för att kunna genomföra planera­de utbyten av telefonväxlar. Jag tillstyrker att AMS tillförs 2 milj. kr. för detta ändamål.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att tiil Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning på tilläggs­budget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisa ett reser­vationsanslag av 2000000 kr.

[8] B 9. Arbetsmarknadsverket: Inköp för arbetsmarknadsutbildningen.

Hälften av de medel för anskaffning av utrustning inom arbetsmarknadsut­bildningen som jag har beräknat för innevarande budgetår har i årets budgetproposition anvisats under anslaget B 20. Kostnader för ny organi­sation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen m.m. Jag har nyss urder anslaget B 3. Arbetsmarknadsutbildning förordat att den nya organisationen för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen förblir anslagsfinansierad under hela detta budgetår och att ett nytt ekono­miskt system baserat på inläktsfinansiering införs vid budgetårsskiftet den Ijuli 1986. Det innebär att de medel under anslaget B 20. Kostnader för ny organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen m.m.. som har beräknats för anskaffning av utrustning för perioden I januari — 30 juni 1986 bör föras upp under anslaget B 9. Arbetsmarknads­verket; Inköp för arbetsmarknadsutbildningen. Därmed ställs 45 milj. kr. till AMS disposition under budgetåret 1985/86 för inköp för arbetsmark­nadsutbildningen.

Det bör ankomma på regeringen att utfärda föreskrifter för SÖ: s och den nya AMU-myndigheiens rätt att rekvirera medel från AMS.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Arbetsmarknadsverket: Inköp Jör arbetsmarknadsutbUdning­
en på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86
46
                               anvisa ett reservationsanslag av 22500000 kr.


 


[9] B 20. Kostnader för ny organisation för den särskilt    Prop. 1985/86:25

anordnade arbetsmarknadsutbildningen m. m.

I statsbudgeten har under delta anslag beräknats 933775000 kr. Jag har i det föregående under anslaget B 3. Arbetsmarknadsutbildning redovisat dels mitt förslag om hur den nya organisationen för arbetsmarknadsutbild­ning bör finansieras under första halvåret 1986, dels de förändringar i medelstilldelningen som följer av förändringar i verksamheten. Med hän­syn härtill kommer ifrågavarande anslag inte att utnyttjas.

C. Arbetslivsfrågor

Den pågående omstruktureringen av näringslivet i Bergslagen medför en­ligt AMS, behov av vissa resursförstärkningar på särskilt utsatta orter i regionen. Styrelsen har därför i skrivelsen den 27 september 1985 föresla­git att sysselsättningen inom Sttflelsen SamhäUsföretag skall kunna utökas med 100000 timmar.

Vidare har AMS föreslagit att särskilda resurser sätts in i anslutning tiU förestående friställningar vid Avesta AB. För personer med särskilda svårigheter på arbetsmarknaden föreslår AMS en förstärkning av arbets­marknadsinstituten (Ami) genom inrättande av ett extra arbetslag i regio­nen.

Regeringen har den 24 oktober 1985 beslutat om vissa förstärkningar av insatserna för sökande i Bergslags-regionen med särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. Därvid har regeringen, med stöd av riksdagens bemyn­digande, gett Stiftelsen SamhäUsföretag i uppdrag att utöka den skyddade verksamheten på vissa orter inom regionen med motsvarande 100 000 bidragsberättigade arbetstimmar.

Regeringen har samma dag medgivit att AMS får ta i anspråk 750000 kr. av utgående reservation den 30 juni 1985 under anslaget C 3. Yrkesinriktad rehabilitering för en tillfällig förstärkning av Ami-organisationen i Koppar­bergs län med ytterligare elt arbetslag. Regeringen har också genom beslut den 29 augusti 1985 ställt medel till förfogande för en förstärkning av arbetsförmedlingen i Avesta. Jag räknar också med att AMS vid sin fördel­ning av medel för sysselsättningsskapande åtgärder tar hänsyn till situa­tionen i Bergslagen.

[lÖ] C4. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning.

Under denna rubrik har på statsbudgeten för innevarande budgetår förts upp ett förslagsanslag av 2691 714000 kr. Härav har under anslagsposten Anställning med lönebidrag anvisats 2 550954000 kr.

Riksdagen har i anledning av propositionen (1984/85: 125 bil. 7) med
förslag om tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1984/85 be­
slutat (AU 1984/85; 19, rskr 316) om omfattningen av introduktionsbidrag
och särskilda lönebidrag under budgetåren 1984/85 och 1985/86. Beslutet
innebar ett utökat antal platser med sådana bidrag, dels i UddevaUa-re-
    47


 


Prop. 1985/86:25 gionen, dels i riket i övrigt. Kostnaderna för utökningen av bidragen, som beräknades till sammanlagt 93,8 milj. kr., skulle på grund av rekvisitions­förfarande m. m. komma att belasta anslaget först under budgetåret 1985/86. Medel anvisades därför inte i samband med beslutet.

Nu bör anslaget tillföras dessa medel. Jag föreslår därför att 93,8 milj. kr. tillförs anslaget C 4. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och syssel­sättning för budgetåret 1985/86.

I sin skrivelse den 27 september har AMS föreslagit ytterligare utökning­ar av antalet platser med introduktionsbidrag och särskilt lönebidrag. EnUgt AMS behöver antalet platser med introduktionsbidrag öka med 400 till 3400, bl.a. för att arbetsförmedlingen i samverkan med SamhäUsföre­tag skaU kunna öka antalet utplaceringar från SamhäUsförelags verkstäder.

Flertalet av dem som placeras med introduktionsbidrag övergår till en anställning med särskilt lönebidrag, AMS har därför förordat en utökning även av antalet platser med särskUt lönebidrag med 1300. Vidare har styrelsen föreslagit att möjlighelen att lämna särskilt lönebidrag för redan anställda skaU utökas. AMS har beräknat kostnaden för dessa förstärk­ningar till 100 milj. kr., men bedömt att medel inte behöver anvisas förrän till budgetåret 1986/87.

För egen del anser jag att antalet platser med introduktionsbidrag bör utökas med 200 för att tiUgodose behov av särskilda insatser för svårpla-cerade arbetshandikappade i Bergslagen.

Jag föreslår vidare att antalet platser med särskilt lönebidrag på 50-pro-centnivån ökar med 200 till 1600 platser.

Jag beräknar kostnaden för den utökade bidragsgivningen till ca 17 milj. kr. för andra hälften av budgetåret 1985/86, men bedömer att utgiften kommer att belasta anslaget först under nästa budgetår. Jag avser därför att återkomma med förslag om medel i anslutning till mina förslag i 1986 års budgetproposition.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 93800000 kr.

[11] C 6. Statsbidrag till offentligt skyddat arbete.

I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna rubrik anvisats ett reservationsanslag av 300 milj. kr.

Över anslaget finansieras den skyddade sysselsättning hos offentliga arbetsgivare som anordnas för socialmedicinskt handikappade som tidi­gare under lång lid och i flera omgångar har varit sysselsatta i beredskaps­arbete i kommunal regi (s.k. Tl-arbeten). För budgetåret 1985/86 beräkna­des behovet av platser till 3 800. Vid en bidragsnivå på 75 % innebär detta sysselsättning för ca 5000 personer.

AMS framhåller i sin skrivelse den 27 september 1985 alt införandet av

offentligt skyddat arbete har möjliggjort en mer stabil sysselsättningssitua-

48                    tion för de svärplacerade som under långa tider har varit placerade i


 


beredskapsarbete. Styrelsen har vid en föihyäd kartiäggning bedömt beho- Prop. 1985/86: 25 vet av platser till 5 300 lill en kostnad av 400 milj, kr. för elt helt budgetår. I denna beräkning ingår den sysselsättningsskapande verksamhet som be­drevs i andra former för denna grupp i Västerbottens och Norrbottens län och som inte ingick i underlaget för bedömningen i 1985 års budgetproposi­tion av behovet av platser.

Jag är inte beredd att förorda någon allmän utökning av antalet platser under innevarande budgetår. Däremot bör utrymme skapas på anslaget för ytterligare ca 270 platser i skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare i Västerbottens och Norrbottens län. Jag beräknar att helårskostnaden för delta uppgår till 26 milj. kr. Eftersom dessa anställningar inte kan komma till stånd förrän en stor del av budgetåret har förflutit, beräknar jag behovet för innevarande budgetår till 13 milj. kr. Jag har vid beräkningen av resurser för beredskapsarbeten tagit hänsyn till detta.

Med hänvisning tiU vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Statsbidrag till offentligt skyddat arbete på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservations­anslag av 13000000 kr.

D. Invandring m. m.

[12] Dl. Statens invandrarverk.

Under denna rubrik har på statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisats ett förslagsanslag av 59328000 kr.

Antalet utlänningar som söker asyl i Sverige har under åren 1984 och 1985 varit väsentligt större än vad som har varit normalt tidigare under 1980-talet. Det totala antalet asylsökande under år 1984 var ca 10700 personer, inkl. medföljande barn. Omkring 1500 av dessa har emellertid efter prövning avvisats vid gränsen. Under år 1985 har t: o. m. september ca 9500 utlänningar, inkl. barn, sökt asyl. Därav har ca 1500 avvisats vid gränsen.

Det stora antalet asylsökande har medfört en kraftigt ökad arbetsbelast­ning för statens invandrarverk. Det gäller självfallet den del av verket som svarar för prövning av asylansökningar. Genom verkets nya ansvar för mottagning av asylsökande och flyktingar fr.o.m. den I januari 1985 berörs emellertid också andra delar av verket direkt av den ökade till­strömningen av asylsökande. Det är i första hand samordningsbyrån inom vilken huvudansvaret för mottagningen av flyktingar och asylsökande ligger samt administrativa byrån som har fått ökade uppgifter bl. a. som en följd av att flera nya föriäggningar har fått öppnas. Även informationsby­råns verksamhet påverkas av det ökade antalet asylsökande.

I syfte alt förhindra alt ökningen av antalet asylärenden under år 1984
skulle leda till avsevärt längre handläggningstider och därmed också ökade
statliga kostnader för bostad och uppehälle åt de asylsökande beviljades
invandrarverket på tilläggsbudget I för budgetåret 1984/85 en tilirällig för­
stärkning med 1 milj. kr. under första halvåret 1985 för handläggning av
     49

4   Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 25


 


Prop, 1985/86:25 tillståndsärenden. Därigenom kunde lillständsbyrån och registerenheten tillfälligt förstärkas med totalt 14 årsarbetskrafter. Denna förstärkning har tillsammans med vidtagna rationaliseringsätgärder inom verket medfört att anlalel avgjorda ärenden har kunnat ökas väsentligt under första halvåret 1985, Den genomsnittliga handläggningsliden i de ärenden som har av­gjorts under samma period har ökat endast marginellt trots den kraftigt ökade ärendemängden. Samtidigt har dock balansen av asylärenden suc­cessivt ökat.

Mot bakgrund av att antalet asylsökande även under första halvåret 1985 legat på en väsentligt högre nivå än tidigare har invandrarverket fått möjlighet att behålla den tillfälliga förstärkningen för tillståndsprövningen under andra halvåret 1985, Vidare har verket fåll möjlighet att under samma period tillfälligt förstärka de centrala resurserna för mottagande av flyktingar och asylsökande. Detta har skett genom att regeringen den 5 september 1985 har medgivit att verket får överskrida anvisade lönemedel för budgetåret 1985/86 med högst 2177000 kr. Totalt fär anslagsposten Förvaltningskostnader enligt regeringens beslut överskridas med högst 5617000 kr. Därav är 2,5 milj. kr. avsedda för kostnader för en ny telefon­växel som skall installeras under våren 1986. Nuvarande växel har inle varit tillräckligt dimensionerad för att klara den ökade belastning som verket har utsatts för under det senaste året, vilket har lett till betydande problem i verkets telefonservice.

Utvecklingen under åren 1984 och 1985 tyder på att antalet asylsökande även under de närmaste åren torde komma att översliga vad som har varit normalt tidigare under 1980-talet. Det finns mot denna bakgrund behov av att även mer långsiktigt tillföra invandrarverket en del av de resurser som verket nu tillfälligt disponerar. Jag föreslår därför att verkels resurser för tillståndsprövning på detta sätt förstärks med medel motsvarande tio tjäns­ter fr. o. m. den I januari 1986. Härmed skapas bättre förutsättningar för att handläggningsliderna i tillstånds- och avlägsnandeärenden skall kunna bibehållas på en låg nivå. För innevarande budgetår bör verket därutöver tilldelas en fortsatt tillfällig resursförstärkning av sådan storlek alt verkets resurser för tillståndsprövning bibehålls på samma nivå som under år 1985. Det innebär att verket temporärt för första halvåret 1986 bör få tillfälliga medel motsvarande fyra tjänster.

För all tilUimpningen av utiänningslagstiftningen skall vara effektiv och
för att begränsa statens kostnader för uppehälle m. m. för utlänningar som
får avslag på sina asylansökningar och skall utvisas är det väsentligt att
utvisningsbeslul som har vunnit laga kraft kan verkställas snabbi och pä ett
lämpligt sätt. I detta avseende har vissa problem förekommit under senare
tid. Liten eriärenhet hos vissa polismyndigheter av att verkstäUa utvis­
ningsbeslut kan vara en bidragande orsak till sådana problem. En central
samordning och förbättrad information borde kunna underlätta polismyn­
digheternas arbete pä detta område. Med hänsyn till att invandrarverket
har en stödjande funktion och att en stor del av kunskapen om aktuella
länder och förhållanden redan finns pä invandrarverket bör verket svara
för denna uppgift. Jag föreslår därför att verket tillförs medel motsvarande
50
                     en årsarbetskraft för detta ändamål.


 


Vid den dimensionering av invandrarverkets centrala resurser för flyk- Prop, 1985/86: 25 tingmoltagande, som beslutades av riksdagen våren 1984 (prop. 1983/84:124, Sfu 27, rskr 295) var utgångspunkten all mottagandet skulle omfatta ca 5000 personer per år. Det större antal som nu är aktuellt har ställt mycket störa krav på verkets resurser. Inom samordningsbyrån har i enlighet med anvisningar i budgetpropositionen 1985 resurserna omförde­lats frän bevakningsarbete till arbete som gäller flyktingmottagningen. Denna omprioritering har varit genomgripande och flertalet av handläggar­na på samordningsbyrån har på något sätt involverats i arbetet med att få fram kommunplatser eller i andra delar av flyktingmottagningen. Alt få fram kommunplatser kommer också framdeles att kräva betydande arbets­insatser. Vidare medför det förhållandet att flera mottagningskommuner saknar erfarenhet av flyktingmoitagning stora krav på information, rådgiv­ning och uppföljning från invandrarverket. Med hänsyn lill alt flykiingmot-tagandet har fått en väsentligt större volym och spridning över landet än vad som tidigare har beräknats föreslår jag att verket fr. o. m. den 1 januari 1986 tillförs medel motsvarande tre årsarbetskrafter för en mer långsiktig förstärkning av samordningsbyrån och informationsbyrän.

Genom det ökade antalet asylsökande har också belastningen på admini­strativa byrån blivit väsentligt större än vad som beräknades i prop. 1983/84; 124. Särskilt förläggningsverksamheten har blivit mycket omfat­tande och den kommer även om den kan minskas jämfört med f.n. att ställa större krav än beräknat på invandrarverkets centrala administration. Det är viktigt all ha tillräckliga resurser för personal- och ekonomiadmini­stration för att snabbi kunna anpassa verksamheten till fluktuationer i flyktinginvandringen. Jag föreslår att verkels administrativa byrå förstärks med medel motsvarande fyra årsarbetskrafter fr. o. m. den I januari 1986. Jag har därvid räknat med att såväl personal-, ekonomi- som konlorsdrift-sektionerna behöver förstärkas. Jag har också räknat med att en förstärk­ning bör ske av verkets centrala planeringsfunktion.

Mina förslag innebär sammantaget att invandrarverket långsiktigt bör tillföras medel motsvarande 18 årsarbetskrafter fr. o. m. den 1 januari 1986. Därutöver tillförs verket temporärt för första halvåret 1986 vissa tillfälliga medel. Jag förutsätter i detta sammanhang att rationaliseringsarbetet fort­går inom olika delar av verket för att möta de krav som har ställts genom den ökade flyktinginvandringen och för att skapa flexibilitet i verksamhe­ten.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att lill Slatens invandrarverk på tilläggsbudget I tiU statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 1974000 kr.

[13] D 2. Åtgärder för flyktingar.

Under denna rubrik har på statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisats
ett förslagsanslag av 2000000 kr. Frän anslaget bekostas övergångsvis den
förläggningsverksamhet som AMS under innevarande budgetår fortfaran­
de bedriver för flyktingar och asylsökande som har kommit till Sverige före
   51


 


Prop. 1985/86:25     år 1985. Förläggningarna skall enligt riksdagens beslut avvecklas succes­sivt av AMS.

Verksamheten för organiserat överförda flyktingar skulle enligl planerna avvecklas i sin helhet under första halvåret 1985. Ett mindre antal flykting­ar har dock varit inkvarterade av AMS även under sommaren i avvaktan på att utbildning har kunnat påbörjas. Detta har medfört vissa kostnader som ej har beräknats i budgetpropositionen. Den 1 oktober 1985 var denna verksamhet helt avvecklad.

AMS föriäggningar för asylsökande skall avvecklas successivt i takt med att de som vistas pä föriäggningarna antingen får uppehållstillstånd och utplaceras i en kommun eller får avslag på asylansökningen och utvisas. Till följd av del stora antalet asylsökande under hösten 1984 och den ökade arbetsbelastning detta har inneburit för vissa polismyndigheter, invandrar­verket och regeringskansliet har många av de asylsökande som har inkvar­terats av AMS på förläggning fått vänta lång tid på beslut i tillståndsären­det. Under våren och sommaren 1985 har dessutom utplaceringen i kom­muner av personer som har fått uppehåUstillstånd inte kunnat ske i samma takt som uiipehållstillslånden har beviljats. Detta har inneburit alt mänga har fåll vara kvar på förläggning en relativt lång tid efter det alt de har fått uppehållstillstånd. Härigenom har avvecklingen av förläggningarna inte kunnat ske i planerad takt och resursbehovet för innevarande budgetår har blivit väsentligt högre än vad som har beräknats i budgetpropositionen 1985. T. o. m. september var de redovisade kostnaderna på anslaget totalt ca 54 milj. kr., varav ca 43 milj. kr. avsåg inkvartering av asylsökande.

Under de senaste månaderna har ett stort antal flyktingar kunnat utpla­ceras i kommuner och avvecklingen av föriäggningar har gått relativt snabbt. Den 15 augusti fanns fortfarande 18 föriäggningar med tillsammans närmare I 300 personer. Den 1 oktober hade antalet förläggningar minskals till åtta. Antalet inkvarterade personer var 668, varav 200 hade beviljats uppehållstillstånd och väntade på utplacering i en kommun. 372 hade fått ett utvisningsbeslut av invandrarverket och överklagat detta hos regering­en. 58 hade ett regeringsbeslut om utvisning och 38 hade ännu inte fått något beslut frän invandrarverket.

AMS räknar med att ytteriigare fyra förläggningar skall kunna vara avvecklade i början av november år 1985.

Det är angeläget att även de kvarvarande fyra förläggningarna avvecklas
så snärt som möjligt. Flertalet av de personer som är inkvarterade på
föriäggningarna har vistats där i mer än ett är. Flyktingar som finns vid
AMS förläggningar och har fått tillstånd prioriteras av invandrarverket vid
utplacering i kommuner. Inom regeringskansliet har nyligen handläggarre-
surserna förstärkts ytterligare varför det bör vara möjligt att i en stor del av
ärendena fatta beslut under innevarande år. Komplicerade ärenden kan
emellertid ta längre tid och de utlänningar som nyligen har fått ett utvis­
ningsbeslut av invandrarverket och har överklagat beslutet torde knappast
kunna få något beslut av regeringen under de närmaste månaderna. En
fullständig avveckling av föriäggningarna under år 1985 förefaller därför
inte vara möjlig.
52
                       Från AMS har föreslagits att invandrarverket bör la över kvarvarande


 


föriäggningar den 1 januari 1986 och svara för avvecklingen av dem. Med Prop. 1985/86:25 hänsyn till bl, a, de konsekvenser del skulle medföra för personalen och de ökade krav en överföring skulle ställa på invandrarverkets redan hårt ansträngda centrala administration är detta enligt min mening mindre lämpligt. Jag kommer också i det följande att lämna förslag som kan komma att ställa krav pä att invandrarverket skall öka kapaciteten vid utredningsförläggningar från årsskiftet. Om invandrarverket skall ta över verksamhet som skall avvecklas från AiMS bör det vara i en slutfas av avvecklingen när en överföring inte skulle kräva så omfattande administra­tivt arbete. Vid årsskiftet kan det fortfarande finnas flera förläggningar kvar med några hundra asylsökande.

Någon överföring av ansvaret för kvarvarande föriäggningar från AMS till invandrarverket bör således inte ske den I januari 1986. Däremot bör andra möjligheter att påskynda avvecklingen av AMS verksamhet prövas. Mot bakgrund av att samtliga förläggningar som kommer att vara kvar den 1 november 1985 är lägenhetsförläggningar skulle t. ex. de aktuella föriägg-ningskommunerna genom sedvanliga överenskommelser med invandrar­verket kunna ta över ansvaret för de asylsökande som vistas på förlägg­ningen trots att beslut ännu inte fattats i tillståndsfrågan. Jag har erfarit att invandrarverket redan haft kontakt med några föriäggningskommuner för att undersöka om det finns några förutsättningar för ett sådant kommunalt omhändertagande på aktuella orter.

Det stora flertalet av de besvärsärenden inom regeringskansliet som gäller asylsökande som vistas på AMS-förläggning borde kunna avgöras före den 1 mars 1986. Om del tiU denna lidpunkt inte har varit möjligt att träffa överenskommelse med förläggningskommunerna om att de tar hand om de asylsökande som är inkvarterade på AMS förläggningar bör ansva­ret för inkvarteringen av dessa asylsökande kunna tas över av invandrar­verket.

Som jag tidigare har nämnt har kostnaderna t. o. m. september uppgått till 54 milj. kr. Resursbehovet för tiden fr.o.m. den 1 oktober 1985 är beroende av när regeringen kan fatta beslut i aktuella besvärsärenden, i vilken takt den som får tUlstånd kan utplaceras i en kommun och hur snabbt de som har fått utvisningsbeslul av regeringen kan utvisas. Jag uppskattar detta resursbehov till 18 milj. kr.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1.      godkänna vad jag har förordat i fråga om avveckling av arbets­
marknadsstyrelsens förläggningar för utlänningar som sökt asyl i
Sverige,

2.      till Åtgärder för flyktingar på tilläggsbudget I lill statsbudgeten
för 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 70000000 kr.

53


 


Prop. 1985/86:25     [14] D 3. Åtgärder för invandrare.


54


Under anslagsposten Bidrag till stiftelsen Invandrartidningen har i stats­budgeten för innevarande budgetår under denna rubrik anvisats 4515000 kr. Anslagsposten behandlas som ett särskilt reservationsanslag.

Stiftelsen Invandrartidningen har hos regeringen hemställt om ytterliga­re statsbidrag på 125000 kr. för innevarande budgetår för alt bestrida kostnader i samband med flyttning av stiftelsens verksamhet tUl nya lo­kaler.

Stiftelsens ekonomi är mycket hån ansträngd. Flera besparingsåtgärder har vidtagits under de senaste åren. En av dessa åtgärder har varit att flytta stiftelsens verksamhet till nya lokaler och därigenom nedbringa hyreskost­naderna. De kostnader som uppstått i samband med flyttningen finns inte möjlighet att inrymma i budgeten för stiftelsens verksamhet. Stiftelsen Invandrartidningens uppgifter inom ramen för samhällsinformationen för invandrare är f. n. föremål för utredning. Utredningsuppdraget kommer att redovisas under hösten 1985. För att undvika nedskärningar i tidningsverk­samheten under innevarande budgetår och därmed förändra förutsättning­arna för det pågående utredningsarbetet är det enligt min mening angeläget att Stiftelsen Invandrartidningen beviljas ett extra bidrag på 125000 kr. under innevarande budgetär.

Under anslagsposten Informationsverksamhet har i statsbudgeten för innevarande budgetår under denna rubrik anvisats 3708000 kr. Anslags­posten behandlas som ett särskilt reservationsanslag.

Från denna anslagspost bekostas statens invandrarverks arbete dels med grundläggande samhällsinformation till nya invandrare, dels påver­kans- och samordningsarbete för att öka majoritetsbefolkningens kunska­per om invandring och invandrare.

Det nya systemet för flyktingmottagning och den kraftiga ökningen av antalet asylsökande har inneburit att ett stort antal kommuner utan tidigare erfarenhet av arbete med flyktingar har engagerats som motiagningskom-muner. Från kommunerna ställs ökade krav på invandrarverket ifråga oni råd och stöd och också medverkan i planeringen och genomförandet av informations- och utbildningsinsatser riktade till kommunernas anställda. Ökade krav ställs också på stöd i kommunernas opinionspåverkande arbe­te riktat till kommuninvånarna. Jag anser det vara synnerligen angeläget att ytterligare resurser ställs till förfogande för det mycket viktiga arbetet med information och andra opinionspåverkande åtgärder i syfte att lokalt förankra den svenska flyktingpolitiken och underiätia kommunernas arbe­te med flyktingmotlagningen. Verket bör därför tillföras ytterligare re­surser under innevarande budgetår för detta arbete. Samtidigt bör också medel ställas till regeringens förfogande för opinionspåverkande åtgärder i flyktingfrågor. Totalt bör I milj. kr. anvisas för här angivna ändamål.

Med hänvisning lUl vad jag anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Åtgärder för invandrare pä tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 1125000 kr.


 


[15] D 5. Överföring och mottagning av flyktingar m. m.   Prop. 1985/86:25

Under denna rubrik har pä statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisats ett förslagsanslag av 59200000 kr. Över anslaget anvisas medel bl.a. för anordnande och drtft av mottagningsförläggningar för flyktingar och utred­ningsförläggningar för asylsökande samt verksamhet i direkt anslutning tiU sådana föriäggningar.

Invandrarverket driver fr, o, m. den 1 januari 1985 permanenta förlägg­ningar i Flen, Märsta, Alvesta, Moheda och Hallslahammar. Föriäggning­arna i Flen och Märsta med sammanlagt 300 permanenta platser är enbart avsedda för att ta emot asylsökande. Förläggningarna i Alvesta, Moheda och Hallslahammar, viUca har tagits över från AMS, får utnyttjas för såväl asylsökande som organiserat överförda flyktingar. När invandrarverket tog över dessa förläggningar hade de tolaU ca 400 permanenta platser som primärt var avsedda för organiserat överförda flyktingar. Enligt de rikt­linjer för flyktingmottagningen som har antagils av riksdagen (prop. 1983/84:124, SfU 27, rskr 295) bör antalet platser för organiserat överförda flyktingar vid förläggningarna i Alvesta, Moheda och Hallslahammar ha minskats från 400 till 200 senast den 1 juli 1987.

Vid behov får verket också anordna och driva tillfäUiga förläggningar för flyktingar och asylsökande eller utöka kapaciteten vid de permanenta förläggningarna. Verket får också svara för annan tillfällig inkvartering av asylsökande i anslutning tiU inreseorlerna.

På utredningsförläggningar tas emot de utlänningar som söker asyl i samband med inresan tUl Sverige och som inte har bostad ordnad på annat sätt, t.ex. genom en nära anhörig. Under förläggningsvistelsen görs poli­sens utredning i asylärendet och en planering av i vilken kommun den asylsökande bör erbjudas bostad. Målsättningen är att förläggningsvislel-sen skall vara högst fyra veckor. Utplacering i en kommun som invandrar­verket har träffat överenskommelse med sker oberoende av om asylären­det är avgjort eller inte.

Dimensioneringen av de permanenta ulredningsförläggningarna gjordes med utgångspunkt i det antal utiänningar som t, o. m. år 1983 åriigen sökte asyl i samband med inresan. Det ökade antalet asylsökande under år 1985 har medfört att det har blivit nödvändigt för invandrarverket att utöka förläggningskapaciteten väsentiigt. Samtidigt har förläggningstiderna som regel blivit avsevärt längre än de fyra veckor som har angivits som målsätt­ning, eftersom det inte har varit möjligt att snabbt få fram del antal kommunplatser som svarar mot det ökade behovet och eftersom det har varit nödvändigt att vid utplaceringen i kommuner prioritera flyktingar som kom under är 1984 och som har varit inkvarterade lång tid pä någon av AMS förläggningar.

Den 1 oktober 1985 hade antalet platser vid de permanenta förläggning­
arna utökats till ca 1300. Vid samma tidpunkt fanns också drygt 900 platser
i tillfälliga utredningsförläggningar som verket har anordnat i Surahammar,
Fagersta, Nässjö, Oxelösund, Tyringe och Bocksjön. Vidare har verket
inrättat några tillfälliga slussförläggningar där asylsökande inkvarteras i
avvaktan på att det finns plats på uiredningsförläggningar. I böijan av
       ,_


 


Prop. 1985/86: 25 november 1985 öppnar verket ytterligare en utredningsförläggning i Lands­krona med ca 200 platser. En ylterligare utökning av förläggningskapacite­ten planeras senare under hösten för all tillgodose det aktuella behovet av inkvarteringsplatser.

Utlänningar som inte söker asyl i direkt anslutning till inresan ulan först efter en tids vistelse i landet hänvisas f. n. normalt inte till någon utred­ningsförläggning. Deras ärenden utreds av polismyndigheten i den kom­mun där de har lämnat in asylansökan och kommunen svarar i enlighet med riktiinjerna i prop. 1983/84; 124 normalt för inkvartering och socialt stöd under väntetiden. Kommunen bör dock enligt dessa riktiinjer i vissa fall kunna vända sig till invandrarverket i syfte att undersöka om verket kan erbjuda inkvartering i föriäggning. Bakgrunden till att den som söker asyl först en lid efter inresan enligt gällande riktlinjer normalt inte skall hänvisas till förläggning är bl.a. elt anlagande om att den som söker asyl efter en tids vistelse i en kommun oftast har någon form av anknytning till orten.

Det är främst Stockholm och vissa andra kommuner i Stockholmsområ­det samt Göteborg, Malmö och Uppsala som får la emot utlänningar som söker asyl efter en tids vistelse i landet. Som regel har den asylsökande bara vistats en myckel kort tid i kommunen när han söker asyl hos polisen. Vanligen vänder han sig samtidigt tUl socialförvaltningen i kommunen för att få ekonomisk hjälp och bostad. Erfarenheterna hittills visar att de asylsökande som regel inte har någon nära anhörig i kommunen eller annan stark anknytning dit. Särskilt i Stockholm har det varit svårt att ordna bostäder och många asylsökande har tUlfälligt fält placeras på hotell.

Stockholms kommun och vissa andra kommuner som har fått ta emot ett stort antal asylsökande har vänt sig till invandrarverket och begärt att de som söker asyl i kommunen skall tas om hand av verket på utredningsför­läggning. Invandrarverket har emellertid hittiUs endast i mycket begränsad utsträckning kunnat tillgodose kommunernas krav i ett läge när det hela tiden har varit nödvändigt alt utöka anlalel förläggningsplatser för att klara inkvarteringen av dem som söker asyl i direkt anslutning till inresan.

EnUgt min mening finns det flera skäl för att asylsökande som inte har
någon egen bostad eller nära familjeanknytning i vistelsekommunen i ökad
utsträckning bör inkvarteras på utredningsförläggning under den tid poli­
sens utredning i asylärendet genomförs. Ett skäl är att det skulle minska de
problem som finns när det gäller att få fram bostäder i Stockholm och på
vissa andra håll och att det skulle ge de aktuella kommunerna väsentligt
bättre möjligheter att planera sitt flyktingmottagande. Ett annat mycket
starkt skäl är att det bör kunna leda till kortare handläggningstider i
asylärendena om polisutredningarna görs vid förläggningar där polisens
resurser är anpassade till förläggningskapacilelen. I Stockholm och Malmö
för f. n. många asylsökande vänta i mer än sex månader innan de hörs av
poUsen därför att polisens utredningsresurser är hårt belastade till följd av
det ökade antalet asylsökande. Det finns ytterUgare en aspekt som gäller
rättvisan mellan olika flyktingar. F. n. intecknas en stor del av storstads­
kommunernas mottagningsplatser av dem som söker asyl en tid efter
56
                     inresan. Det innebär alt den som söker asyl vid gränsen har mycket svårt


 


att efter föriäggningsvistelsen få komma till exempelvis Stockholm. Om en     Prop. 1985/86: 25 större del av de utlänningar som söker asyl efter en kortare tids vistelse i landet tas emot pä en förläggning under den första tiden blir förutsättning­arna för att komma till en storstad mer oberoende av när och var asylan­sökningen lämnas in.

Av de skäl som jag här angivit vore del önskvärt om i princip alla asylsökande som saknar bostad och som inte har någon mycket nära anhörig eller har andra särskilda skäl för att bo i en viss kommun kunde inkvarteras av invandrarverket på uiredningsförläggningar under den tid polisens utredning genomförs. Det skulle emellertid innebära elt väsentligt ökat behov av föriäggningsplatser och ställer också ökade krav pä invand­rarverket centralt. Med hänsyn till nuvarande situation i fråga om behovet av förläggningsplatser är det knappast möjligt för invandrarverket att i ett kortsiktigt perspektiv kunna ta hand om alla de utlänningar som söker asyl efter inresan och som i princip borde inkvarteras på förläggning under polisens utredning. Den ökade inkvarteringen av asylsökande på utred­ningsförläggningar bör därför genomföras successivt. Med hänsyn till all problemen vad gäller såväl bostäder som handläggningstider hos polisen är särskilt stora i Stockholm är det angeläget att utlänningar som söker asyl hos polisen i Stockholm och saknar bostad i första hand anvisas plats på förläggning.

Det successivt utökade ansvar för invandrarverket i fråga om inkvarte­ring på utredningsföriäggning som jag har föreslagit innebär inle att berör­da kommuners ansvar för att ge bistånd till nyanlända asylsökande upphör. Om den asylsökande har någon nära anhörig, 1. ex. make/maka eller barn. som är bosatt i kommunen eller om den asylsökande av någon speciell anledning inle kan få sina behov tillgodosedda genom inkvartering pä en statiig utredningsförläggning har vistelsekommunen precis samma ansvar som i dag. För asylsökande som skall inkvarteras på utredningsförläggning har kommunen ett ansvar för all ge temporärt bistånd av olika slag till dess att den asylsökande kan tas emot på en förläggning och behoven kan tillgodoses där. Det kan t.ex. behövas tillfäUig inkvartering i kommunal regi i avvaktan på att en placering på föriäggning kan genomföras.

Som jag nyss har nämnt planerar invandrarverket att under hösten öppna ytteriigare utredningsförläggningar för att klara det akuta platsbe­hov som har uppstått till följd av det ökade antalet asylsökande. Behovet av platser pä utredningsförläggningar under år 1986 blir beroende av hur många asylsökande som kommer till Sverige och i vilken takt utplacering i kommunerna kan ske, BLa, mot bakgrund av behovet av beredskap och mitt förslag att utlänningar som söker asyl en tid efter inresan i Sverige i ökad utsträckning skall inkvarteras på förläggning, är det sannolikt att de förläggningsplatser som inrättas under år 1985 kommer att behövas under hela den återstående delen av budgetåret 1985/86. Det innebär väsentligt fler förläggningsplatser än vad som kunde förutses före reformens genom­förande och därmed avsevärt större resursbehov än vad som beräknades i budgetpropositionen 1985. Det ökade resursbehovet kan beräknas till ca 105 milj. kr.

Förslaget att även de asylsökande som inte söker asyl i samband med      57


 


Prop. 1985/86:25 inresan i ökad utsträckning skall hänvisas till en utredningsföriäggning innebär att del också på lång sikt - även om flyktinginvandringen åter skulle minska lill den nivå som var normal före år 1984 - behövs fler föriäggningsplatser för asylsökande än vad som tidigare har beräknats. Som jag lidigare har redovisat är antalet permanenta förläggningsplatser f. n. 700 varav en del i första hand är avsedda för organiserat överförda flyktingar. Enligt de riktiinjer för flyktingmottagandet som har antagits av riksdagen skall 200 av de platser i Hallstahammar och Alvesta/Moheda som primärt är avsedda för organiserat överförda flyktingar avvecklas till den 1 juli 1987 om inle förutsättningarna helt förändras. Det ökade behovet av platser vid utredningsförläggningar innebär helt ändrade föruisättningar och någon minskning av det permanenta antalet platser vid förläggningarna i Alvesta/Moheda eller Hallstahammar bör därför inte ske. Förläggningen i Alvesta/Moheda som ursprungligen var avsedd att i första hand ta emot organiserat överförda flyktingar har i praktiken blivit en utredningsför­läggning ftir asylsökande. Den bör nu även i formell mening bli en utred­ningsförläggning med en permanent kapacitet för att ta emot 250 asylsö­kande. Förläggningen i Hallslahammar bör även framdeles i första hand ta hand om organiserat överförda flyktingar. För della ändamål krävs minst 150 permanenta platser.

Utöver de permanenta platser som f. n. finns vid föriäggningarna behövs under de närmaste åren ytterligare permanenta platser för asylsökande. Dessa platser kan skapas antingen genom att man permanent utökar kapa­citeten vid någon av de befintliga föriäggningarna eller genom att man inrättar en ny permanent förläggning. Bl.a. för att inte ha alltför många asylsökande på samma ort under lång tid anser jag att en ny utredningsför­läggning bör inrättas. Invandrarverket har föreslagit att den föriäggning som man inom kort kommer att inrätta i Landskrona skall bli permanent. Jag har inget att erinra mot detta förslag. Landskrona är inte minst på grund av närheten till Trelleborg och Malmöregionen lämplig för lokalise­ring av en ny permanent utredningsföriäggning. Förläggningen bör ha kapacitet att kunna inkvartera minst 200 asylsökande.

Det förslag som jag har lämnat i fråga om nya utredningsförläggningar innebär en permanent förläggningskapacitet under de närmaste åren på ca 900 platser. Om antalet asylsökande skulle minska pä elt sådant sätt att det permanenta platsbehovet blir lägre bör självfallet en minskning av den permanenta förläggningskapaciteten pä nytt aktualiseras.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer som jag har förordat i fråga om mottagning
på uiredningsförläggningar för asylsökande,

2. till Överföring och mottagning av flyktingar m.m. på tilläggs­
budget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisa ett för­
slagsanslag av 105000000 kr.

58


 


[16] D6. Ersättning till kommunerna för åtgärder för        Prop. 1985/86:25

flyktingar m. m.

Under denna rubrik har på statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisats ett förslagsanslag av 443000000 kr.

Ökningen av antalet asylsökande under det senaste året medför ett ökat resursbehov under innevarande budgetår för ersättning till kommuner enligt förordningen (1984:683) om statlig ersättning för mottagande av flyktingar och vissa andra utlänningar. Det gäller såväl ersättningen från länsstyrelserna för ekonomiskt bistånd m.m. som schablonersättningarna från invandrarverket till kommuner som har träffat överenskommelse om mottagande av flyktingar och ersättningarna till landstingskommuner för sjukvårdskostnader.

Det ökade resursbehovet för ersättning från länsstyrelserna för ekono­misk hjälp kan uppskattas till ca 80 milj. kr. Vad gäller denna ersättning vill jag i detta sammanhang också anmäla att en mindre förändring av reglerna i den aktuella förordningen bör göras så att intentionerna i fråga om hur lång tid staten skall svara för socialbidragskostnaderna helt uppfylls. En­ligt förordningen har kommunerna rätt till ersättning för ekonomisk hjälp som har lämnats under det kalenderår då uppehållstillstånd första gången beviljades en flykting och de därpå följande tre kalenderåren. Avsikten med bestämmelsen är att kommunen skall vara garanterad ersättning för faktiska kostnader under flyktingarnas första tid i Sverige. Vad gäller vissa flyktingar har dock inte bestämmelsen i förordningen fått avsedd effekt. Det gäller flyktingar som före inresan i Sverige har ansökt om uppehållstill-stånd här och fått detta beviljat men inte har fått utresetillstånd frän vistelselandet förrän efter elt eller flera är. För att inte kommuner som tagit emot sådana flyktingar skall missgynnas bör reglerna ändras så att en statlig ersättning utgår under det är flyktingen kommer till Sverige och de därpå följande tre åren, i de fall uppehållstiUstånd har beviljats innan flyktingen kommit till Sverige.

Från länsstyrelserna utgår inte bara ersättning för ekonomisk hjälp utan
också ersättning för vissa vårdkostnader för barn som har kommit till
Sverige utan egna vårdnadshavare. Sådan ersättning betalas ut kalenders­
årsvis i efterskott och redovisas i likhet med socialbidragskostnaderna
individuellt för varje person. Den vanligaste formen av vård för dessa barn
är vård i familjehem. Statsbidragskonstruktionen är för detta ändamål
enkel eftersom dessa kostnader normalt kan redovisas för varje individ.
För vissa barn kan emellertid någon form av kollektiv placering vara ett
lämpligt alternativ och detta kan kräva särskilda anordningar i fråga om
personal, lokaler m.m. Invandrarverket har haft kontakter med vissa
kommuner om särskilt anordnade kollektiva lösningar för vården av min­
deråriga barn. I dessa fall kan dock nuvarande regler med ersättning från
länsstyrelsen ibland vara elt problem eftersom de inte är anpassade lill
kollektiva lösningar. Jag föreslår mot denna bakgrund att invandrarverket
- på samma sätt som f. n. gäller i fräga om kollekliva genomgångsbostäder
för asylsökande - skall kunna ersätta kostnaderna i särskild ordning efter
överenskommelse med kommunen i stället för att kostnaderna skall redo-
    cg


 


Prop. 1985/86:25 visas per individ och ersättas av länsstyrelsen. Mitt förslag medför inga ökade kostnader utan del är bara fråga om en förändrad administration.

Möjligheterna för invandrarverket att i särskild ordning ersätta inkvarte­ring av asylsökande i genomgångsbostäder har utnyttjats mer än beräknat under innevarande budgetår till följd av det ökade antalet asylsökande. Det ökade resursbehovet uppskattas till 10 milj. kr.

Även i fråga om vissa andra kostnader som normalt ersätts av länsstyrel­sen inom ramen för den ersättning som lämnas för ekonomisk hjälp kan det i vissa fall vara lämpligt och mera rationellt att ersättning i stället betalas ut i särskild ordning. Invandrarverket bör därför vid behov kunna bemyndi­gas alt efter särskild överenskommelse ersätta kostnader som eljest skulle ersättas av länsstyrelsen med stöd av förordningen (1984:683) om statiig ersättning för mottagande av flyktingar och vissa andra utlänningar. Jag vill i detta sammanhang för riksdagen redovisa att regeringen i juni 1985 har beslutat om bidrag i särskild ordning till Stockholms kommun för vissa kostnader för tandvård för flyktingar och asylsökande vilka annars skulle ha ersatts av länsstyrelsen.

SchabIon(;rsätlningarna till kommuner som har träfiat överenskommelse med invandrarverket om mottagande av flyktingar och asylsökande fast­ställs åriigen av regeringen efter överläggningar med Svenska kommunför­bundet. Sådana överläggningar har nyligen slutförts. För år 1986 kommer följande belopp att gälla:

Asylsökande            Flyktingar

Barn under K. år      10 500 kr               26 300 (20 000 kr)

Övriga                    6300 kr                 12600 (10500 kr)

De inom parentes angivna beloppen avser schablonersättning för en flykting när schablonersättning avseende väntetiden har lämnats till sam­ma kommun.

Höjningarna av schablonersättningarna fr.o.m. den 1 januari 1986 och det större antalet asylsökande än beräknat som utplaceras i kommuner under budgetåret 1985/86 medför ett ökat resursbehov på ca 70 milj. kr. för schablonersättningar jämfört med vad som har beräknats i budgetproposi­tionen 1985.

För särskilda bidrag tUl kommunen har tidigare anvisats 6 milj. kr. Sådana bidrtig är i första hand bl. a. avsedda för uppbyggnad av kompetens i moltagningskommuner som tidigare inte har tagit emol flyktingar. Under år 1985 har väsentiigt fler nya kommuner än beräknat engagerats i flykting­mottagande. Ramen för särskilda bidrag från invandrarverket till kom­muner bör mot denna bakgrund höjas med 2 mUj. kr.

Vad gäller ersättning till landstingskommuner för hälso- och sjukvård
har invandrarverket i en skrivelse den 23 september 1985 föreslagit vissa
regeländringar grundade på erfarenheterna hittills av de regler som började
gälla den 1 januari 1985. De förändringar som har föreslagits kräver endast
i begränsad utsträckning beslut av riksdagen och övervägs f.n. inom
regeringskansliet. Ett av förslagen, som enligt min mening bör genomföras
60
                     redan fr.o.m. den 1 januari 1986, bör emellertid föreläggas riksdagen


 


eftersom det innebär en viss utvidgning av det statiiga kostnadsansvaret     Prop. 1985/86: 25 jämfört   med   vad   riksdagen   har   beslutat   med   anledning   av   prop. 1983/84; 124.

F.n. har sjukvårdshuvudmännen rätt tiU ersättning för varaktig vård pä sjukhus eller annan vårdinstitution av organiserat överförda flyktingar. Bakgrunden lill denna bestämmelse är att Sverige inom ramen för flyk­tingkvoten varje år normalt tar emot ett antal sjuka och handikappade flyktingar som behöver långvarig särskild vård på institution och att det inte är rimligt alt det enskilda landstinget skall stå för dessa kostnader, som i många fall kan vara betydande. Under år 1985 har det också kommit ett antal asylsökande till Sverige som är gravt handikappade på grund av krigsskador eller sjukdomar och som kräver lika omfattande vårdinsatser som de nämnda kvotflyktingarna. För dessa personer kan landstingen f. n. inte få någon ersättning sedan de har fått uppehållstillstånd. Detta kan innebära problem vid planering av lämplig vårdform.

Det är enligt min mening önskvärt att samma regler gäller i fråga om ersättning för varaktig värd för flyktingar som har kommit till Sverige på egen hand och flyktingar som är organiserat överförda hit. Vilka kostnader som mitt förslag medför är beroende av hur många flyktingar med allvar­liga handikapp som kommer hit pä egen hand. Jag räknar med en årskost­nad på ca 1-2 milj. kr. under de närmaste åren. Totalt räknar jag med ett ökat resursbehov på ca 7 milj. kr. för ersättning för sjukvårdskostnader under budgetåret 1985/86 jämfört med vad som har beräknats i budgetpro­positionen. Huvuddelen av dessa kostnader är enbart en följd av att antalet asylsökande har ökat.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1.   godkänna vad jag har förordat i fråga om ersättning tUl kom­muner och landstingskommuner för mottagande av flyktingar och asylsökande

2.   till Ersättning tUt kommunerna för åtgärder för flyktingar m. m. på tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvi­sa elt förslagsanslag av 169000000 kr.

61


 


Prop. 1985/86:25                                                                      Bilaga 6

Bostadsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1985 Föredragarde: statsrådet Dahl

Anmälatt till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86.

Elfte huvudtiteln

B. Bostadsförsörjning m. m. [1] B 1. Bostadsstyrelsen.

Under denna rubrik har i statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisats ett förslagsanslag av 57970000 kr.

I beslut den 30 augusti 1984 har regeringen gett bostadsstyrelsen i uppdrag att utarbeta ändrade rutiner för utbetalning av räntebidrag, s. k. nettoavisering. Genomförande av nettoavisering beräknas medföra bety­dande besparingar för staten. Den nya ordningen kommer även att medfö­ra en större säkerhet vid beräkningen av räntebidrag.

Bosladssi.yrelsens arbete med att förändra rutinerna har bedrivits plan­enligt och den första etappen som omfattar nettoavisering av nya lån har avslutats. Under budgetåret 1985/86 skall man i en andra etapp införa nettoavisering av lånekostnaderna för lånen i lånestocken.

Riksdagen har hittills i enlighet med regeringens förslag i prop. 1984/85; 100 bil. 13 och prop. 1984/85: 101 bil. 6 anvisat sammanlagt 2900000 kr. för projektet (BoU 1984/85; 14, rskr 231),

T skrivelse till regeringen den 22 augusti 1985 har bosladsstyrelsen hem­ställt om ytterligare 2515000 kr. för projektets sista dei. Bostadsstyrelsen anför att den ursprungliga bedömningen av kostnaderna för projektets andra etapp har varit orealistisk. Genomförandel av den första etappen har visat att hela behovet av tekniska insatser för ett system av aktuell typ ligger på drygt den dubbla nivån mot vad som ursprungligen bedömdes. Det är i första hand medelsbehovet för konsultinsatser som är större än man tidigare hade beräknat.

Det framgår av bostadsstyrelsens nu aktuella beräkningar att projektet
trots den redovisade ökade kostnaden kommer alt ge positiv avkastning
redan under innevarande budgetär. Det är därför angeläget att del åter­
stående arbetet med att genomföra de nya rutinerna kan bedrivas enligt
planerna. Jag beräknar medelsbehovet lill 2000000 kr.
62
                       Regeringen beslutade den 15 december 1983 i enlighet med vad som


 


anförts i prop. 1983/84; 40 bil. 9 (s. 88) om tillfälliga medel tUl bostadssty- Prop. 1985/86:25 relsen för utredning av formerna för en utvidgad kostnadsuppföljning och för stickprovskontroller av kostnader för ombyggnad. En arbetsgrupp inom bostadsstyrelsen har utfört granskningar och bedömt resultaten av dessa. I enlighet med regeringens beslut har bostadsstyrelsen också i en rapport Stickprovs- och specialkontroU av ombyggnadskostnader i bo­stadslåneärenden, daterad den 28 juni 1985. redovisat slutresultatet av utredningen.

I skrivelse den 12 augusti 1985 anför bostadsstyrelsen bl.a. att det i en stor andel av ansökningarna har uppgelts för höga kostnader och att detta i många fall har lett till felaktigt utbetalda lån och bidrag.

Bosladsstyrelsen hemställer bl. a. om 800000 kr. i särskilda medel för att granska kostnaderna i ett urval av ärenden som har fält slutligt beslut om bostadslän för ombyggnad under det första halvåret 1985. En sådan granskning skulle enligt bostadsstyrelsens uppfattning kunna visa vilken effekt vissa ändrigar i föreskrifterna för ombyggnadslån kan ha haft på överensstämmelsen mellan de uppgivna och de verkliga kostnaderna.

För egen del anser jag del inte motiverat att anvisa särskilda medel till kostnaderna för en sådan kontroll.

Bostadsstyrelsen hemsläller också att 5000000 kr. ställs till styrelsens förfogande för granskning av alla ärenden som har fått slutligt beslul om ombyggnadslån under år 1983. Syftet är att återkräva för myckel utbetalda lån och räntebidrag. En granskning av 1983 ärs samtliga ärenden skulle enligt bostadsstyrelsens bedömning komma att ge en besparing för staten på ca 85 000000 kr.

Jag delar bostadsstyrelsens bedömning av vikten av en noggrann kost­nadskontroll. Utgångspunkten måste dock vara att en sådan kontroll i fortsättningen skall ingå som en del i bostadsverkets normala verksamhet. Bostadsstyrelsen anför att man i dag dock inte har vare sig resurser eller kompetens för att kunna företa de nödvändiga kontrollerna, men att man avseratt inom ramen för den fortlöpande kursverksamheten inom bostads­verket la upp erfarenheter frän granskningsverksamheten. Det behövs emellertid också särskild utbildning i bokföring och redovisning.

Även jag anser att bosladsstyrelsen i ett inledande skede behöver sär­skilda medel för att genomföra en fortsatt kostnadskontroU. Jag beräknar medelsbehovet till 3000000 kr. Hälften av detta belopp I 500000 kr., bör anvisas för innevarande budgetår och I 500000 kr för budgetåret 1986/87.

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Bosladsstyrelsen på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 3500000 kr.

63


 


Prop. 1985/86:25                                                       Bilaga 7

Industridepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1985 Föredragande; statsrådet Dahl

Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86

Tolfte huvudtiteln

B. Industri m. m.

[1] Ändring av 5 § lagen (1980: 1097) om Svenska skeppshypotekskassan

Svenska skeppshypolekskassans verksamhet regleras genom lagen (1980; 1097) om Svenska skeppshypotekskassan. Kassans ändamål är att medverka vid finansiering av rederiverksamhet här i riket genom att lämna lån huvudsakligen av långfristig karaktär eller ikläda sig garanti för sädana lån. Staten har ställt 167 milj. kr. till förfogande såsom garantifond för kassans verksamhet. Garantifonden utgörs av garantiförbindelser utfär­dade av riksgäldskontoret.

I skrivelse den 12 mars 1985 har kassan anhållit att lagen ändras, så att det finns möjligheter att belåna fartyg som är högst 20 år gamla mot f. n. högst 15 år. Kassan har framhållit att ändringen skulle innebära förbättrade möjligheter för belåning av inköpt begagnat tonnage. Samtidigt innebär ändringen enligt kassans mening inte någon förändring av kassans säker­hetsmarginaler.

Fullmäktige i riksbanken, bankinspektionen och Svenska bankförening­en som avgett yttranden har inte haft något att invända mot förändringen.

Med hänsyn tUl att den föreslagna förändringen inte avses innebära nägon förändring av säkerheten för kassan lämnade krediter föreslår jag att lagen ändras så som kassan föreslagit.

Med anledning av vad jag har anfört har inom industridepartementet upprättats förslag till lag om ändring av lagen (1980; 1097) om Svenska skeppshypotekskassan. Lagförslaget bör fogas till detta ärende som bilaga 7.1.

Jag hemsläller att regeringen föreslår riksdagen

att anta förslaget till lag om ändring i lagen (1980; 1097) om Svenska skeppshypotekskassan.

64


 


c. Regional utveckling                                                     Prop. 1985/86:25

[2] c 9. Lokaliseringsbidrag m.m. i Uddevallaregionen

Något anslag för detta ändamål finns inte upptaget i statsbudgeten för budgetåret 1985/86.

Riksdagen beslöt våren 1985 (prop. 1984/85:125 bil. 9, AU 13, rskr 354) att lokaliseringsbidrag i Lysekils, Munkedals och Uddevalla kommuner skall kunna lämnas med högst 30% av den del av de totala utgifterna som avser byggnader, markanläggningar, maskiner och andra inventarier. Re­geringen har senare beslutat att även offertstöd i nämnda kommuner får lämnas med högst 30% av de totala utgifterna för åtgärden. I övrigt tillämpas för regionalpolitiskt stöd i dessa kommuner samma regler som gäller för orter och kommuner som regeringen utpekar skall tillfälligt komma i fråga för regionalpolitiskt stöd. Ansökningar om stöd skall lämnas in till vederbörande myndighet före utgången av år 1986.

Bakgrunden till besluten är nödvändigheten av att stimulera nyetable­ring av företag och expansion i det befintliga näringslivet i regionen, eftersom nedläggningen av Uddevallavarvet kommer att fa stora effekter på sysselsättningen.

För att de särskilda regionalpolitiska åtgärderna som beslutats för Udde­vallaregionen inte skall försämra möjligheterna att lämna regionalpolitiskt stöd i andra delar av landet anvisade riksdagen medel för dessa över särskilda anslag på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1984/85: C 9. Lokaliseringsbidrag m.m. i Uddevallaregionen och C 10. Lokaliseringslån i Uddevallaregionen.

Regeringen har beviljat Volvo Personvagnar AB lokaliseringsbidrag med 240 milj. kr. för att bolaget skall etablera en bilfabrik i Uddevalla. Denna beräknas sysselsätta 1200 personer. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har som mål att minsl 1000 nya arbetstillfällen härutöver skall komma till stånd i små och medelstora företag med hjälp av det regionalpolitiska stödet.

Vid statsrådet R. Carlssons anmälan tUl tilläggsbudget III tiU statsbudge­ten för budgetåret 1984/85 framförde han att, om de medel som riksdagen anvisat inte är tillräckliga för framlida behov, han avsåg att återkomma till regeringen och föreslå att den begär att riksdagen anslår ytterligare medel.

Riksdagen anvisade ett reservationsanslag om 225 milj. kr. för Lokalise­ringsbidrag m. m. i Uddevallaregionen. Nu tillgängliga uppgifter tyder på alt medeisbehovet för de ändamål vartill medel anvisas över detta anslag kommer att uppgå till ytterligare ca 125 milj. kr,, varav 30 milj. kr. till offertstöd.

Med hänvisning tiU vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen

att till Lokaliseringsbidrag m. m. i Uddevallaregionen på tilläggs­budget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisa ett reser­vationsanslag av 125000000 kr.

65

5   Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 25


 


Prop. 1985/86:25     [3] C 10. Lokaliseringslån i Uddevallaregionen

Något anslag för detta ändamål finns inte upptaget i statsbudgeten för budgetåret 1985/86.

Riksdagen anvisade ett reservationsanslag av 25 rnilj. kr. för Lokalise­ringslän i Uddevallaregionen på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1984/85.

Med hänvisning till vad jag tidigare anfört under C 9. Lokaliseringsbi­drag m. m. i Uddevallaregionen och till nu tillgängliga uppgifter beräknar jag medelsbehovet för lokaliseringslån till ytterligare 25 milj. kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Lokaliseringslån i Uddevatlaregionen på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsan­slag av 25000000 kr.

D. Mineralförsörjning m.m.

[4] D 1. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering m.m.

Under denna rubrik har i statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisats ett reservationsanslag av 68650000 kr.

Den omorganisation av Sveriges geologiska undersökning (SGU) som genomfördes den 1 juli 1982 innebar bl. a. att en del av verksamheten vid statens industriverks mineralbyrå i Stockholm överfördes lill SGU i Upp­sala. De tjänster vid industriverket som berördes omstationerades till Uppsala den I januari 1983. Till de tjänstemän som vid tjänsternas flyttning inte fått ny bostad i Uppsala utgick under en sexmånadersperiod vissa avtalsenliga förmåner, bl. a. reseersättning och traktamente.

SGU har i skrivelse den 27 augusti 1984 hemställt om särskilda medel för att täcka dessa extra kostnader. Medelsbehovet för della ändamål är 161000 kr.

I likhet med SGU anser jag att dessa medel bör anvisas under innevaran­de budgetär.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att lill Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering in. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 161000 kr.

E. Energi

[5] Djupgasprojektet i Siljansringen

Statens vattenfallsverk har i en skrivelse till regeringen den 16 september
1985 hemställt om medgivande att träfta avtal med svenska finansiärer om
samverkan i gemensamma bolag för undersökning av förekomsten av
66
                     abiogen djupgas i Siljansområdet m. m. samt om medgivande att förvärva

andelar resp, aktier i bolagen.


 


Regeringen har bemyndigats alt under vissa förutsättningar besluta om Prop. 1985/86: 25 bildande av bolag inom statens vatlenfallsverks verksamhetsområde. Be­myndigandet gäller endast bolag inom ramen för vattenfallsverkets upp­gifter eller med nära anknytning till dessa (prop. 1981/82; 125 bil. 9, NU 53, rskr 405). Bemyndigandet har vidare begränsats till att inte gälla större bolagsbildningar (prop. 1982/83:25 bU. 7, NU 15, rskr 116).

Jag anser att den av vattenfallsverkel föreslagna bolagsbildningen är av sådan karaktär att den bör underställas riksdagens prövning.

Bakgrund

Olje- och gasprospektering världen över grundas i dag på den biologiska ursprungsteorin, som innebär att växter och djur begravda i sedimentära bergarter under inverkan av tryck och temperatur omvandlas till petro­leumprodukter. Sveriges berggrund består till helt övervägande del av kristallina urbergarter som enligt nämnda teori inle har förutsättningar för förekomst av olja eller gas.

Statens vattenfallsverk har under de senaste två åren undersökt förut­sättningarna för förekomsten av abiogen (icke-biologisk) djupgas i Siljans-området. Anledningen till att sådan skuUe kunna förekomma är ett mycket stort meteoritnedslag i området som kan ha skapat speciellt gynnsamma förutsättningar för en ansamling av stora volymer abiogen gas. Bakomlig­gande teori är emellertid ännu ej bekräftad och föremål för stor oenighet bland vetenskapliga och professionella bedömare. Projektet är därför be­häftat med stora risker vilka sträcker sig utöver de risker som finns vid reguljär prospekteringsverksamhet.

Verket har i ett förberedande utredningsarbete lagt ned ca 15 milj. kr. och kommit till slutsatsen att nästa steg bör vara att borra ett djuphål ner till 3-5 km. Som förberedelse för borrning har i detta steg under våren och sommaren 1985 ytterligare 15 milj. kr. lagts ned för erforderUg planering och upphandlingsförberedelse samt geofysiska och geokemiska undersök­ningar. Dessa undersökningar har enligt verket ytterligare styrkt indicierna om kolväten i området. Borrstart beräknas tiU juni 1986, innebärande att en utvärdering av prospekteringsarbetet kan föreligga tUl sommaren 1987.

Det totala finansieringsbehovet inkl, kostnaderna för hittills utfört förun­dersökningsarbete bedöms av verket uppgå till ca 150 milj. kr., varav ca 52 milj. kr. tillskjuts via statens vattenfallsverk.

Gas Research Institute (GRI), ett forskningsinstitut som finansieras av gasindustrin i USA, har förklarat sig berett att bidra till vattenfallsverkets kostnader förprojektet med ca 22 milj. kr.

Statens vattenfallsverk

Vattenfallsverket har till skrivelsen den 16 september 1985 fogat en detalje­rad beskrivning av förutsättningarna för projektet.

För genomförandet avser verket att bilda två bolag; dels ett kommandit­
bolag med firma Dala Djupgas Provborrningar KB, dels ett aktiebolag med
firma Dala Djupgas Produktions AB, Avsikten är att vattenfaUsverket,
         67


 


Prop. 1985/86:25 som har ansökt om rätt - enligt lagen (1974; 890) om vissa mineralfyndig-heter (minerallagen) - till undersökning {undersökningskoncession) samt företrädesrätt till bearbetning av eventuell kolvätefyndighel inom området, skall överlåta sina rättigheter enligl minerallagen till kommanditbolaget. Detta bolag skall, med verket som operatör, genomföra prospekteringsar­betet. Under denna tid skall aktiebolaget ha en begränsad verksamhet. När provborrningarna är avslutade säljer Dala Djupgas Provborrningar KB samtliga rättigheter enligt minerallagen till Dala Djupgas Produktions AB.

Denna samverkan i gemensamma bolag avses vara reglerad mellan sta­ten genom vattenfallsverket och övriga parter i ett konsortialavlal. Elt förslag till avtalstext med tillhörande bolagsavtal och bolagsordning för resp. bolag har utarbetats av verket och fogats till skrivelsen. Avsikten med konsorlialavtalet är att bl.a. skapa samma ägarstruktur i de båda bolagen för att därigenom säkerställa kontinuiteten i arbetena och stabilite­ten i bolagen. Så länge båda bolagen beslår, kommer varje andel i projektet att bestå av en andel i kommanditbolaget samt en skyldighet att teckna aktier i aktiebolaget och omvänt.

Kommanditbolaget skall enligt avtalen ha ett insatskapital på 149500000 kr. Insatskapitalet fördelas på 115 andelar på vardera 1 300000 kr. Statens vattenfallsverk tillskjuter vid bolagets bildande 52000000 kr., dvs. 40 andelar. Statens vattenfallsverk är komplementär och således obegränsat ansvarig för bolagets förpliktelser. Övriga delägare, som får tUlskjuta en eller flera andelar, svarar för bolagels förpliktelser med sin insats. Vatten­fallsverket kommer enligt konsorlialavtalet och kommanditbolagsavtalet att tillförsäkras ett dominerande inflytande i kommanditbolaget, vilket motiveras av statens ställning som komplementär. Bolagets angelägenhe­ter avses handhas på bolagsstämma där delägarna har rösträtt i förhållande till sina andelar, varvid varje hel andel som staten tiUskjutit berättigar tiU två röster oi:h varje hel andel som kommanditdelägarna tillskjuiil berätti­gar till en röst.

Aktiekapitalet i aktiebolaget skall uppgå till 100000 kr., fördelat på 1000 aktier. Aktierna emitteras för 120 kr. per styck; Överkursen avsätts tiU en reservfond, .aktiekapitalet fördelas på 550 A-aktier, som tecknas av staten, och 450 B-aktier, som tecknas av övriga parter i projektet. Enligt den föreslagna bolagsordningen skall varje aktie av serie A ha ett röstvärde av tio röster och varje aktie av serie B ett röstvärde av en röst.

Avtalen har ingåtts under förutsättning av statsmakternas godkännande och avses gälla till utgången av år 1989.

Statens vattenfallsverk hemställer om medgivande att träffa avtal med svenska finansiärer, enligt villkoren i konsortialavtalet med bilagor, om samverkan i gemensamma bolag för undersökning av förekomster av gas vid Siljansringen samt om produktion av sådan gas i vad staten genom avtal ikläder sig ekonomiska förpliktelser. Verket hemställer också om medgivande att förvärva andelar och aktier i Dala Djupgas Provborrningar Kommanditbolag resp. Dala Djupgas Produktions Aktiebolag.

68


 


Föredragandens överväganden                                         Prop. 1985/86: 25

Jag finner, i likhet med flertalet bedömare, att Djupgasprojektet är av högriskkaraktär. Jag anser emellertid alt vattenfallsverkets undersökning­ar kan vara ett värdefullt inslag i vårt arbete med att hitta alternativa inhemska energikällor för framtiden. Under förutsättning att verkets finan­siella åtaganden inte utökas, dvs. att vattenfallsverkets insats i projektet inte blir större än redan satsade 30 milj. kr., har jag ingen invändning mot att statens vattenfallsverk går vidare med projektet och bjuder in svenska finansiärer att delta.

Jag förordar därför alt regenngen inhämtar riksdagens bemyndigande att medge att verket deltar i bildande av bolag för prospektering och utvinning av djupgas. Jag återkommer härtill i min hemställan under punkten Eli. Statens vattenfaUsverk; Kraftstationer m. m.

[6] Övriga gasfrågor

Jag kommer under denna punkt att ta upp dels frågor i anslutning till konsortialavtalet den 26 oktober 1983 meUan staten. Sydkraft AB och kommunala intressenter angående det s. k. Sydgasprojektet, dels frågan om beredskapslagring.

Sydgasprojektet

Sydgas AB har i skrivelse den 23 september 1985 redogjort för statens åtaganden beträffande Sydgas resultat- och finansieringsbehov. Bolaget anmäler att resultaltäckning formellt kommer att begäras av delägarna i relation tiU deras aktieinnehav.

Sydgas anmäler i skrivelsen behov av finansieringsmedel avseende år 1986. För upplåning erfordras delägarnas borgen. En begäran om sådan delägarborgen kommer därför att tUlställas delägarna under år'1986.

I konsortialavtalet den 26 oktober 1983 förutsätts bl.a. att nyttjande­rättsavgifter för av Sydgas AB utnyttjad stamledning som ägs av Swedegas AB skaU utgå först fr. o. m. det elfte avtalsåret. Denna bestämmelse i konsortialavtalet överförs tiU avtalen meUan Swedegas AB och Sydgas AB genom tillägg till det särskilda transportavtalet av den 18 juni 1981.

I skrivelse den 24 september 1985 framhåller statens vattenfaUsverk att eftersom Swedegas AB enligt transportavtalet ej upptar några intäkter för /Sydgas AB:s utnyttjande av stamledningen förrän från år 1995, kommer .■Swedegas AB, om inga åtgärder vidtas, att redovisa driftunderskott under denna tid. Verket hemställer därför i skrivelsen om tillstånd att med driftmedel täcka de underskott som kan komma att uppstå hos Swedegas AB enligt gällande konsortialavtal om Sydgas AB och att lämna en utfäs­telse härom till Swedegas AB. Som ett viUkor.för utfästelsen anges att vattenfallsverkel erhåller återbetalning av utlagda medel inkl. ränta när nyttjanderättsavgifter böijar utgå från Sydgas AB.

För egen del kan jag vad gäller Sydgas AB:s skrivelse konstatera att de
föreslagna formerna för delägarnas fullgörande av sina åtaganden står i
     69


 


Prop. 1985/86: 25 överensstämmelse med punkt 7.3 i det av staten godkända konsortialavta­let av den 26 oktober 1983. I avtalet stadgas bl.a. att behov av ytteriigare driftmedel i första hand skall läckas genom extern upplåning mot delägar­borgen. I prop. 1983/84:47 om vissa naturgasfrågor framhålls att för sta­tens del kan en sådan garanti ställas inom ramen för den år 1975 införda garantin för utvinning av olja, naturgas och kol. Jag anser det lämpligt att använda denna garanti i nu aktuellt sammanhang. Jag förordar att regering­en ger riksdagen till känna att regeringen avser använda 1975 års garan­tiram vid finansiering av statens del av resultatunderskottet i Sydgas I-projektet. Beträffande statens vatlenfallsverks skrivelse vUl jag anföra alt det ankommer på regeringen att besluta i frågan om hur verket skall täcka uppkomna underskott i Swedegas AB.

Beredskapslagring

Riksdagen antog våren 1985 den lag (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasområdet som regeringen föreslagit i propositionen om försörj­ningsberedskap på naturgasomrädet (1984/85:172, FöU 13, rskr 390). Vid samma tillfälle godkände riksdagen också de riktlinjer för försörjningsbe­redskapen som regeringen förordat i samma proposition. Lagen träder i kraft den 1 januari 1986 och skyldigheten att vidta beredskapsätgärder gäller fr. o. m. lagringsäret 1986/87. Lagen kommer vid ikraftträdandet att vara tillämplig på naturgasförbrukning inom det s. k. Sydgasprojektet.

Den lösning av beredskapsfrågan som nu föreligger är av provisorisk karaktär, vilket också framhölls i prop. 1984/85:172.1 propositionen förut­skickades fortsatta överväganden, bl.a. med sikte på åtgärder för att utjämna kostnaderna för de naturgaskonsumenter som t, v, undantas från krav på beredskapsåtgärder och övriga förbrukare av naturgas. Försvars­utskottet uttalade i sitt betänkande över propositionen, liksom näringsut­skottet i sitt yttrande til! försvarsutskottet, att det är angeläget att en sådan utjämning sker. Utskottet menade all regeringen kunde väntas återkomma i frågan till riksdagen innan lagen om försörjningsberedskap på naturgas­området trätt i kraft, dvs. före den 1 januari 1986. Riksdagen hade ingen erinran.

Inom industridepartementet bereds f. n. olika frågor med syfte att finna en mer permanent lösning på beredskapsfrågan inom naturgasområdet. 1 anslutning härtill utförs bl.a. vissa tekniska utredningar inom Swedegas och Sydgas. En redovisning av detta arbete kan lämnas först i 1986 års budgetproposition. Den av riksdagen berörda frågeställningen hänger in­timt samman nied dén mer långsiktiga lösningen och jag har därför funnit det lämpligt att avvakta med ett ställningstagande tUl dess.

Jag hemsläller att regeringen ger riksdagen tUl känna vad jag anfört om

1.    användning av 1975 års garantiram för utvinning m.m. av olja, naturgas eller kol,

2.    beredskapslagringsfrågan.

70


 


[7] E 11. Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m.     Prop. 1985/86:25

I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna rubrik anvisats ett reservationsanslag av 2453 milj. kr. (prop. 1984/85; 120, NU 30, rskr 362). För innevarande budgetår är den ingående reservationen I 096 milj. kr.

1 regleringsbrev för budgetåret 1985/86 har vattenfallsverkel medgetts en investeringsram om 2 793 milj. kr. Härtill kommer 48,8 milj. kr. som vid budgetårets ingång inle har förbrukats av medel som har anvisats över finansfullmakten under tidigare budgetår.

Statens vattenfallsverk

1 skrivelse den 11 mars 1985 har statens vattenfallsverk hemställt om
medel för att bygga tiksirömsförbindelser mellan Sverige och Finland samt
mellan svenska fastlandet och Gottand.

Samköming mellan Sverige och Finland sker f. n. via 400 kV växel­strömsledningar som på svensk sida utgår från Luleälvsområdet. Kapaci­teten uppgår till ca 700 MW och utnyttjas för tillfälliga kraftutbyten.

Ett avtal har träffats mellan statens vattenfallsverk och det finska kraft­företaget Imatran Voima Oy om ett utökat kraftsamarbete som baseras på långsiktiga fasta kraftleveranser. Sverige kommer att exportera kraft med start år 1988, medan äterleverans kan ske senare.

I anslutning till det nämnda avtalet har vattenfallsverket och Imatran Voima Oy träffat en principöverenskommelse om att bygga en likströms­förbindelse mellan Rauma i Finland och Forsmark i Sverige. Likströmslän­ken planeras att få en överföringsförmåga om 430 MW och las i drift år 1990. Likströmsförbindelsen kan förutom för fasta kraftleveranser även användas för tillfälliga kraftutbyten mellan Sverige och Finland.

Kostnadsfördelningen mellan de två parterna är att vattenfallsverket bekostar all utrustning i Sverige samt hälften av kostnaderna för sjökabeln, Imatran Voima Oy bekostar förutom hälften av sjökabeln all utrustning i Finland. Vattenfallsverkets kostnader beräknas i verkets anslagsfram­ställning för budgetåret 1986/87 tUl totalt 692 milj. kr., varav 6 milj. kr. under budgetåret 1985/86.

Del gotländska kraftsystemet försörjs i huvudsak via två likströmsför­bindelser frän fastlandet, nämligen Gotland I och Gotland 2. Gotland 1 har överföringsförmågan 30 MW och togs i drift år 1954. Förbindelsen måste med stor sannolikhet tas ur drift under senare delen av 1980-talet. Gotland

2 togs i drift år 1983 och har överföringsförmägan 130 MW. Som reserv
finns oljebaserade värmekraftsanläggningar på Gotland meiä en installerad
effekt av totalt ca 150 MW. Belastningen pä Gotland uppgår nu till ca 130
MW och den väntas stiga till 160 MW år 1990. Gotlands elförsörjning är
således beroende av likströmslänken Gotianti 2.

Varje avbrott på förbindelsen Gotland 2 leder till ett temporärt totalav­
brott för kraftförsörjningen på Gotland. Avbrotten har blivit väsentiigt fler
än vad som bedömdes sannolikt i samband med att beslutet om Gotland 2
togs. Åtgärder vidtas nu för att minska avbrottsfrekvensen. Det hedöms
    7]


 


Prop. 1985/86:25 dock inle troligt att felfrekvensen kan minskas sä mycket att Gotlands kraftförsörjning långsiktigt endast kan vara beroende av en enda överfö­ringsförbindelse från fastlandet. Mol denna bakgrund erfordras en ytterii­gare likstrcmslänk. Golland 3, så att denna förbindelse och Gotland 2 kan utgöra ömsesidig reserv. Genom den angivna förstärkningen kan en plane­rad utbyggnad av det gotländska kraftsystemet med en gasturbin undvikas. Samtidigt kan förbindelsen Gotiand 1 avvecklas.

Det är enligt vattenfallsverkel angeläget att Gotlands kraftförsöijning snarast förirättras. Inriktningen är därför att la i drift Gotland 3 under år 1987. Härigenom erhålls också en önskvärd spridning av idrifttagningslid-punkterna för Gotland 3, Kontiskan 2 (ny likströmsförbindelse Västsveri-ge-Jylland, se prop. 1984/85:120 s. 281 och 292) och nyss nämnda förbin­delse Sverige-Finland.

Kostnaden för Gotiand 3 beräknas i verkets anslagsframställning för budgetåret 1986/87 till totalt 403,8 milj. kr., varav 190 milj. kr. under budgetåret 1985/86.

I skrivelse den 7 juli 1985 har statens vattenfallsverk hemställt att rege­ringen skall godkänna ett avtal med Bålforsens Kraft aktiebolag (BÅKAB) om byte av krafltillgångar.

BÅKAB, som är helägt av Svenska Cellulosa Aktiebolaget SCA, produ­cerar och distribuerar elektrisk kraft i Norrland, Kraftomsättningen är 1983 var 5300 GWh (5,3 TWh).

BÅKAB:s har fasta krafltillgångar i egna och delägda företags kraftsta­tioner samt kraftandelar, främst i form av ersättningskraft enligt 9 kap. vattenlagen i dess lydelse före den I juli 1974, i andra producenters vät-tenkraftsstationer. BÅKAB:s ersättningskrafl härrör huvudsakligen från kraftstationer som tiUhör statens vattenfallsverk. BÅKAB:s kraftandelar i vattenfallsverkets stationer är följande;

Kraftstationer                Kraftandelar

9,73%

 

2,90%

 

10.45%

 

april-juni

I 578 kW

juli-oktober

1 739 kW

november-mars

1 937 kW

2,9%

 

12,7%

 

14,0%

 

Lasele Kilforsen Forsmo Midskog

Näverede

Stugun

Järkvissle

Ett medelår erhålls ca 290 GWh från dessa anläggningar.
Härutöver har BÅKAB rätt till kraft från Stornorrfors kraftstation enligt
avtal med Umeå kommun. Genom avtalet har kommunen förbundit sig att
av sin kraftandel i stationen till BÅKAB leverera en kraflkvantitet motsva­
rande 1,835% av produktionen! Kraftkvantiteten utgör elt medelår ca 40
GWh vid nuvarande utbyggnad av stationen. Stornorrfors kraftstation
tUlhör statens vattenfallsverk.
BÅKAB disponerar även ca 44 GWh per år i ersättningskraft från
'
                        Svarthålsforsens kraftstation som tillhör Stockholm Energi Produktion


 


AB. Stockholm Energi Produktion AB erhåller i sin tur ca 39 GWh per år i Prop. 1985/86: 25 ersättningskraft från Stadsforsens kraftstation som tillhör statens vatten­fallsverk. Vattenfallsverkets kraftleverans till Stockholm Energi Produk­tion AB samt Stockholm Energi Produktion AB:s leverans till BÅKAB fullgörs t. v, genom att vattenfallsverkel till BÅKAB levererar en kraft­kvantitet som motsvarar ersättningskraften från vattenfallsverkel till Stockholm Energi Produktion AB. För skillnaden i kraftbeloppen erhåller BÅKAB dessutom ersättning i pengar från Stockholm Energi Produktion AB.

Totalt erhåller således BÅKAB från vattenfallsverkets anläggningar el­ler genom vattenfallsverkets förmedling ca 370 GWh per år ersättnings­kraft eller därmed jämställd kraft från nio olika kraftstationer med separat beräkning av uttagningskostnadérna för varje station och med olika leve-ranspuhkter. Härutöver avräknas ca 5 GWh per år i pengar. Systemet är mycket betungande administrativt, eftersom avtal med delvis olika inne­börd gäller för resp. station. De administrativa svårigheterna ökar genom att uttagningskostnadérna för ersätlningskraften kan omräknas vart tionde år med därav följande överväganden och förhandlingar. I syfte att elimine­ra dessa olägenheter har BÅKAB och vattenfaUsverket diskuterat en strukturrationalisering. Dessa diskussioner har lett fram till elt avtal om ett byte av krafttillgångar enligt följande.

BÅKAB överiåler samtliga aktier i det helägda dotterbolaget Forsmo-forsens Kraftaktiebolag (FKAB) liU statens vattenfallsverk. Vattenfalls­verket överlåter till BÅKAB samtliga sina aktier i Korsselbränna Aktiebo­lag och Blåsjöns Kraftaktiebolag (29,8% av det totala antalet aktier i Korsselbränna resp. 25 % av det totala antalet aktier i Blåsjöns Kraftaktie­bolag). De aktieposter verket överlåter representerar krafttillgångar om ca 395 GWh per år. Överiåtelserna skall ske den 31 december 1985. Avtalet har träffats med förbehåll för regeringens godkännande.

Vid överlåtelsen skall FKAB ha erhälUt från BÅKAB samtliga nyss nämnda rätter tUl ersättningskraft från Lasele, Kilforsens, Forsmo, Mid-skogs, Näverede, Stuguns, Järkvissle, Svarthålsforsens och Stornorrfors kraftstationer. FKAB skall vidare av BÅKAB ha erhållit en majoritetsan­del av fallhöjden i projektet Mårdsel i Råneälven motsvarande minst 55 GWh. Avtalet innefattar också att en tidigare överföring av fallhöjd från BÅKAB tiU statens vattenfaUsverk nu skall anses vara reglerad.

Vid värderingen av de olika poster som ingår i bytet har hänsyn tagits till skillnader i kapitalkostnader, drift- och underhållskostnader, överförings­kostnader m. m. Enligt denna värdering är bytesobjekten likvärdiga. Nå­gon mellanlikvid utgår därför inte.

Föredragandens överväganden

Den av statens vatlenfallsverk föreslagna likströmsförbindelsen till Fin­
land kan användas för både fasta och tillfälliga kraftutbyten mellan Sverige
och Finland. Ett avtal om ett fast kraftulbyte med böijan år 1988 har också
träffats mellan vattenfallsverket och det finska kraftföretaget Imatran
Voima Oy. Den föreslagna likströmsförbindelsen medför vidare en förbätt-
   73


 


Prop. 1985/86:25     rad driftsäkerhet i det svenska storkraftnätet. Förbindelsen ingår i den nordiska handlingsplan som fastställdes i mars 1985 av Nordiska Rådet.

Avbrottsfrekvensen på Gotland är f. n. otillfredsställande hög. Den av vattenfallsverkel föreslagna likslrömslänken tUl Golland och den länk som togs i drift hösten 1983 kan utgöra en ömsesidig reserv. Härigenom mins­kar elförsörjningens sårbarhet och driftsäkerheten på Gotiand blir jämför­bar med den på fastiandet. Vidare kan en planerad utbyggnad av det gotländska kraftsystemet med en gasturbin undvikas.

Jag tillstyrker mot denna bakgrund alt de av vattenfallsverket föreslagna likströmsförbindelserna mellan Sverige och Finland samt mellan Gotland och det svenska fastiandet kommer till stånd. De bör ingå som ytteriigare investeringsändamål under anslaget Eli, Statens vattenfallsverk: Kraft­stationer m.m. Jag räknar med att verkets investeringsram för budgetåret 1985/86 behöver räknas upp med 196 milj. kr. härför. Med hänsyn till den ingående reservationens storlek ryms en sådan ökning av investeringsra­men inom ramen för tillgängliga medel för budgetåret 1985/86. Ytteriigare medel behöver således inte anvisas.

BÅKAB och statens vattenfallsverk har under förutsättning av regering­ens godkännande träffat ett avtal om byte av krafttUlgängar. Bytet innebär all betydande struklurfördelar nås. De avtal och övriga bestämmelser som reglerar ersättningskraftleveransema från vattenfallsverkel till BÅKAB är anpassade tiU vattenlagen i dess lydelse före är 1974. Dessa avtal medför ett omfattande administrativt arbete utan att den totala elförsörjningen tillförs några värden. Kraftbytel innebär alt ca 50 olika avtal och domar, som delvis är svåra att tolka och tillämpa, inte längre behöver hanteras.

Bytet innebär vidare för vatlenfaUsverkets del att verket blir den domi­nerande fallhöjdsinnehavaren i Råneälven och därmed får ett avgörande inflytande på älvens utbyggnad. En utbyggnad av Råneälven skuUe innebä­ra en direkl sysselsättning om 950 manår och skulle således förbättra sysselsättningsläget för vattenfallsverkets byggnadsorganisation inom Norrbotten.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört finner jag att bytet av krafttiUgång-ar bör genomföras. Jag förordar därför att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att godkänna det mellan statens vattenfallsverk och BÅK­AB träffade avtalet om byte av krafltillgångar.

Jag har nyss tagit upp djupgasprojektet i Siljansringen och redovisat mitl ställningslagande.tiU.det. Jag förordade därvid att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att medge att vattenfaUsverket deUar i bildande av bolag för prospektering och utvinning av djupgas.

74


 


Hemställan                                                                   Prop. 1985/86: 25

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.   bemyndiga regeringen att godkänna del mellan statens vatten­fallsverk och Bälforsens Kraftaktiebolag träffade avtalet om byte av krafttillgångar,

2.   bemyndiga regeringen att medge att statens vattenfallsverk del­tar i bildande av bolag för prospektering och utvinning av djup­gas,

3.   godkänna vad jag nu har anfört om ytteriigare investeringsända­mål under reservationsanslaget Statens vattenfalls verk: Kraft­stationer m. m.

75


 


Prop. 1985/86:25                                                                     Bilaga 7.1

Förslag nill

Lag om lindring i lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypo­tekskassan skall ha följande lydelse:

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

5§ För lån från kassan skall vara ställd betryggande säkerhet i form av inteckning i svenskt fartyg eller tillgodohavande hos eUer borgen av staten eller bank.

Inteckning skall ligga inom sjut- Inteckning skall ligga inom sjut­
tio procent av det värde till vilket
tio procent av det värde till vilket
styrelsen uppskattar fartyget. Som
styrelsen uppskattar fartyget. Som
säkerhet får inte godtas inteckning i
säkerhet far inte godtas inteckning i
fartyg som är äldre än femton år.
fartyg som är äldre än tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

76


 


Bilaga 8    Prop. 1985/86:25

Civildepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1985 Föredragande: statsrådet Holmberg

Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86

Trettonde huvudtiteln

B. Statlig rationalisering och revision, statistik m.m.

[1] B.2   Anskaffning av ADB-utrustning

Under denna rubrik har i statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisats ett reservationsanslag av 275000000 kr. Från anslaget finansieras och redovi­sas generellt användbar ADB-utrustning som anskaffas inom den civila statsförvaltningen för andra myndigheter och institutioner än de affärsdri­vande verken.

1 prop. 1984/85:225 om statsförvaltningens användning av ADB m.m. redovisade jag statskontorets arbete med upphandling av basdatorer. Jag pekade på den stora betydelse detta arbete har för att åstadkomma en decentraliserad arbetsstruktur inom statsförvaltningen. En förutsättning för att detta skall lyckas är dock alt det tUl maskinutrustningen finns ändamålsenliga program för gemensamma administrativa lUlämpningar t.ex. ekonomi- och personaladministration.

Jag aviserade vidare att medel bör avsättas för att få till stånd en teknikupphandling av programvara till basdatorerna.

En viktig utgångspunkt för användningen av basdatorerna är att myndig­hetema har ett sammanhållet stöd i kontorsarbetet. Den tekniska utveck­lingen har medfört att det finns många olika typer av ADB-stöd för de enskilda kontorsrutinerna t. ex. diarieföring. ord- och textbehandling, kal-kylering. Genom att anskaffa skilda system för de olika rutinerna finns en risk för att varje myndighet behöver lägga ner stora kostnader för att kunna samutnyttja informationen i de oUka systemen. Basdatorerna syftar till att på ett effektivt sätt kunna ge myndigheterna ett sammanhållet kontorsstöd.

Tillgången pä program för basdatorerna har inte utvecklats i den takt som är önskvärd för att stimulera en vidare användning av basdatorerna. Det är enligt min mening utomordentligt angeläget att ett utvecklingsarbete kommer igång. Program för generella användningsområden som l. ex. dia­rieföring, ekonomi- och personaladministration måste kunna erbjudas för att basdatorerna skall kunna utnyttjas effektivt.

Det är dessutom angeläget att myndigheterna stimuleras att skapa ut-    77


 


Prop. 1985/86:25     rymme för eget utvecklingsarbete för att ta fram speciella program för den egna produktionen.

För att göra det möjligt att utveckla program, anpassa på marknaden tUlgängliga produkter samt skapa goda förutsättningar för egenutveckling av programvara tiU basdatorerna bör 5 milj. kr. ställas till förfogande för teknikupphandling inom detta område. Detta arbete bör ske inom ramen för statskontorets samordningsansvar. Medlen bör därför anvisas som en av regeringen fastställd ram inom anslaget Anskaffning av ADB-utrust­ning.

Datorer a v den typ och storlek som basdatorerna representerar utnyttjas även utanför statsförvaltningen. Teknikupphandling av programvaror för basdatorerna kan bli ett värdefullt projekt där statsförvaltningen som be­ställare kan påverka och medverka till att skapa industriella utvecklings­projekt.

Den det av utvecklingskostnaderna som bekostas med medel ur det nu aktuella anslaget skaU återvinnas enligt samma princip som gäller för övriga investeringar som finansieras från anslaget. Detta kommer att ske genom avgiftsbeläggning av produkterna eller i andra former som vanligt­vis utnyttjas, exempelvis via royalty.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att lill Anskaffning av ADB-utrustning på tilläggsbudget I till stats­budgeten för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 5000000 kr.

D. Statlig personalpolitik m. m.

[2] D 19. Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området

1 avtal den 5 juni 1985 mellan staten och de statsanställdas huvudorganisa­tioner har parterna satt av särskilda medel för inrättande av förnyelse­fonder på det statligt reglerade området. Fondernas ändamål skall enligt avtalet vara att i samband med förnyelse av arbete och verksamhet tillföra särskilda resurser för att bereda utvecklingsmöjligheter och tryggad an­ställning för arbetstagare med bristande utbildningsbakgrund och för per­sonalgrupper som till följd av strukturförändringar befinner sig i eller riskerar att komma i övertalighetssituationer.

För budgetåren 1985/861, o. m, 1988/89 har parterna enats om att fonder­nas storlek skall vara 50 resp. 100, 100 och 50 milj. kr, Överiäggningar mellan parterna om formerna för beslutande och för fondsystemets organi­sation m.m. pågårf.n.

Avtalet har godkänts av riksdagens lönedelegalion och regeringen. Nå­got anslag för detta ändamål finns inte upptaget i statsbudgeten för budget­året 1985/86.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag att regeringen
föreslår riksdagen
78
                            att till Bidrag tiU förnyelsefonder på det statligt reglerade området

på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 50000000 kr.


Bilaga 9    Prop. 1985/86:25

Förteckning

över av regeringen hos riksdagen i prop. 1985/86: 25 begärda anslag på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86

statsutgifter

V. Socialdepartementet

F5     Bidrag tUl anordnande av daghem och fritidshem,

reservationsanslag                                    100 000000


VI. Kommunikationsdepartementet

K2     Bidrag tUl Sveriges meteorologiska och hydrologis­ka institut, reservationsanslag


1950000


 


VIII. Utbildningsdepartementet

Bl      Skolöverstyrelsen, förslagsanslag               3367000
C3     Bidrag till kommunal utbildning för vuxna,/öw/flg,j-

anslag                                                           2850000
D8     Vlbildningför tekniska yrken, reservationsanslag
10000000
E6     Timersättning vid grundvux, förslagsanslag
   1500000
E8      Bidrag till vi.ssa studiesociala ändamål,  reserva­
tionsanslag
                                                     2000000

X. Arbetsmarknadsdepartementet

Al      Arbetsmarknadsdepartementet,/ör5/a,?.y/3/i.y/ag  2034000

Bl      Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader,

förslagsanslag                                            2000000

B3      Arbetsmarknadsuthlldning, reservationsanslag       906250000

B7      Arbetsmarknadsverket; Anskaffning av utrustning,

reservationsanslag                                      2000000

B9     Arbetsmarknadsverket; Inköp för arbetsmarknads­
utbildningen, resevationsanstag
                          22500000
C4     Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och syssel­
sättning, förstagsans(ag
                                    93 800 000
C6      Statsbidrag till offentligt skyddat arbete, reserva­
tionsanslag
                                                      13000000
Dl      Statens invandrarverk,/örj/agj«/!j/ag
           1974000
D2     Åtgärder för flyktingar,/öw/agia«j/flg                             70000000
D3     Åtgärder för invandrare, reiervrto/wflni/ög                      1125000
D5      överföring och mottagning av flyktingar m. m., för­
slagsanslag                                                                       105000000


79


 


Prop. 1985/86:25      D6     Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyk-

ti ngar m.m., förslagsanslag                         169 000 000


XI. Bostadsdepartementet Bl      Bostadsstyrelsen,/örs/flgjonä/ag


3500000


XII. Industridepartementet

C9 Lokaliseringsbidrag m. m. i Uddevallaregionen, re­
servationsanslag
                                       125000000

CIO Lokaliseringslån i Uddevallaregionen, reservations­
anslag
                                                      25000000

Dl Sveriges geologiska undersökning; Geologisk kar­
tering m. m., reservationsanslag
                      161 000

XIII. Civildepartementet

B2 Anskaffning av ADB-utrustning, reservationsan­
slag
                                                          5000000

DI9   Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade

områd et, reservationsanslag                        50 000 000

Summa statsutgifter                                1719011000


80


Norstedts Tryckeri, Stockholm 198S