Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1985/86:150

med förslag till slutlig reglering av

statsbudgeten för budgetåret 1986/87, m. m, (kompletteringsproposition)

Prop. 1985/86: 150

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag

av regeringsprotokoH den 16 april 1986 för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemstälJan,

På regeringens vägnar Svante Lundkvist

Kjell-Olof Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det förslag till statsbudget för budgetåret 1986/87 som lades fram i årets budgetproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffade föränd­ringar rörande såväl inkomst- och utgiftssidan av budgeten. I samband

därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår. Denna ger vid handen att budgetunderskottet för budgetåret 1985/86 skulle bli 2,5 miljarder kr. lägre än beräkningarna till årets budget­proposition. Sålunda förutses nu ett underskott om ca 49,7 miljarder kr.

För budgetåret 1986/87 beräknades i budgetpropositionen ett underskott om ca 48,9 miljarder kr. De nya beräkningarna visar ett underskott om ca 44,9 miljarder kr.

I propositionen redovisar regeringen i en reviderad finansplan sin be­dömning av hur den ekonomiska politiken bör utformas. I särskilda bilagor till denna redovisas bl.a. en reviderad nationalbudget för år 1986 och kalkyler för den svenska ekonomin 1987-1989 samt en långtidsbudget för budgetåren 1986/87-1990/91.

I samband med den reviderade finansplanen behandlas även frågor som rör den kommunala sektorns ekonomi under år 1987, förenklingar av olika regler inom skattelagstiftningen, villkoren för allemanssparandet, m. m.

Propositionen innehåller även förslag till vissa skogspolitiska åtgärder, vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder, stöd till investeringar i drivme­delsanläggningar i glesbygderna samt förebyggande åtgärder m. m. mot jordskred och andra naturolyckor.

1    Riksdagen 1985/86. 1 samt. Nr 150. Proptext

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 april 1986   Prop. 1985/86: 150

Närvarande: statsrådet Lundkvist, ordförande och statsråden Feldt, Si-gurdsen, Leijon, Göransson, Johansson, Hulterström, Lindqvist.

Föredragande: statsråden Feldt, Johansson, Lundkvist, Hulterström och Leijon.

Proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1986/87, m. m. (kompletteringsproposition)

Statsrådet Feldt anför: Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1985/86:100) förelagt riksdagen ett förslag till statsbudget för budgetåret 1986/87. På de punkter där förslaget upptog endast beräknade belopp har regeringens förslag redovisats i särskilda propositioner.

Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2§ riksdagsordningen skall regeringen -förutom förslaget till statsbudget i budgetpropositionen - avge ett särskilt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande budgetåret i

den s.k. kompletteringspropositionen. Detta förslag bör nu lämnas till riksdagen. I samband därmed bör regeringen redovisa sin bedömning av den ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Likaså bör en revide­rad nationalbudget tillställas riksdagen. I kompletteringspropositionen bör

ociså tas med vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder och vissa andra

frågor som har samband med den ekonomiska politiken och budgetpoliti­ken m.m. och bör behandlas av riksdagen under innevarande riksmöte, således bör riksdagen bl. a. föreläggas förslag i fråga om vissa skogspoli­tiska åtgärder, förenklade skatteregler och hushållens sparande, m. m.

Statsråden Feldt, Johansson, Lundkvist, Hulterström och Leijon före­drar de ifrågavarande förslagen under finans-, försvars-, jordbruks-, ar­betsmarknads och industridepartementens verksamhetsområden. Anfö­randena redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar

att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen förordnar att de anföranden och förslag som har upptagits i underprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1—5.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986

 

Bilaga 1

Reviderad finansplan

 

 

 

Bilaga 1

till kompletteringspropositionen 1986

Finansplan

Prop.

1985/86:150 Bil.l

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 april 1986

Föredragande: statsrådet Feldt såvitt avser reviderad fmansplan, kommu­nernas ekonomi, förenkling av skatteregler samt särskilda frågor avsnitten 1-7 och 11;

statsrådet Johansson såvitt avser särskilda frågor avsnitten 8-10

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1986/87, m.m. (kompletteringspropositionen).

Reviderad finansplan

1 Den ekonomisk-politiska strategin

1.1 Politik för tillväxt och rättvis fördelning

Den ekonomisk-politiska strategi som regeringen tillämpat alltsedan 1982, ofta kallad den tredje vägens ekonomiska politik, har hittills varit fram­gångsrik. De mål som ställdes upp var ambitiösa. De finansiella obalan­serna i ekonomin skulle hävas, samtidigt som produktion och investeringar skulle ta fart. Arbetslösheten skulle bekämpas, samtidigt som inflationen skulle pressas tillbaka.

Vi kan nu se resultaten av den förda politiken. Budgetunderskottet har minskat kraftigt. Produktionen har ökat i industrin och näringslivet i öv­rigt. Lönsamheten har förbättrats, vilket har medfört att investeringsverk­samheten har tagit fart. Sysselsättningsläget har också förbättrats mar­kant. Antalet sysselsatta har vuxit kraftigt och det har varit möjligt att

1    Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga I, del I

 

minska arbetslösheten. Samtidigt har vi reducerat antalet sysselsatta i     Prop. 1985/86: 150
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.                                                Bil. 1

Vi har skapat utrymme för en ökad tillväxt framöver. Denna tillväxt kommer dock inte av sig själv, utan det krävs att särskilda åtgärder vidtas.

Prisstegringarna har dämpats, om än inte tillräckligt med hänsyn till den låga inflation som nu registreras i våra viktigaste konkurrentländer.

De nyligen träffade uppgörelserna på den privata arbetsmarknaden bör dock göra det möjligt att under 1987 varaktigt växla ned vår pris- och kostnadsstegringstakt till en låg nivå. Vi skulle därmed kunna stå inför ett trendbrott i den inflatoriska pris- och lönebildning, som har kännetecknat den svenska ekonomin under den senaste tioårsperioden. Vi har nu således chansen att närma oss prisstabilitet och detta utan den ökning av arbetslös­heten som åtföljt den minskade inflationen i flertalet övriga västeuropiska länder.

Antiinflationspolitiken

1982 års devalvering medförde en engångsförbättring av konkurrenskraf­ten. En sådan förbättring måste bli bestående, om det skall vara möjligt att varaktigt undanröja obalanserna i ekonomin och skapa förutsättningar för en stabil tillväxt. Inflationsbekämpningen har därför varit en viktig uppgift för den ekonomiska politiken. Även om den allmänna prisutvecklingen har varit gynnsam hittills under 1986, har jag noterat att vissa företag i böljan av året har höjt sina priser anmärkningsvärt mycket. Jag och statsrådet Johansson avser därför att kalla representanter för näringslivet till över­läggningar om företagens prissättning. Uppgörelserna på den privata ar­betsmarknaden bör underlätta en återhållsam prissättning under återsto­den av 1986.

Det är emellertid inte enbart viktigt att bekämpa prisstegringarna för att klara konkurrenskraften och därmed trygga sysselsättningen. En fort­gående inflationsprocess bidrar också till att omfördela inkomster och förmögenheter i en ojämlik riktning. Därför är det även från rättvisesyn­punkt angeläget att med kraft bekämpa prisstegringarna.

Rättvisa

Full sysselsättning och en rättvis fördelning av välfärden är centrala mål för den ekonomiska politiken. För att nå en rättvis och jämn fördelning är hög sysselsättning och låg inflation av avgörande betydelse. Det behövs också ett väl utbyggt socialt trygghetssystem och en väl fungerande offent­lig sektor, som kan garantera alla medborgare en god standard vad gäller utbildning, sjukvård och barnomsorg m. m.

Skattepolitiken måste inriktas på en rättvis fördelning, samtidigt som arbete och sparande gynnas och förutsättningar skapas för höjda reallöner vid en låg inflation. Detta är syftena med det förslag till reform av inkomst­skatten som nyligen förelagts riksdagen. Kampen mot ekonomisk brotts­lighet och oseriös företagsamhet har också intensifierats.

 

Många barnfamiljer har fått vidkännas ekonomiska påfrestningar under Prop. 1985/86: 150 senare år. För att förbättra deras situation höjdes barnbidragen kraftigt i Bil. 1 Qol. Förslag har lagts om en ytteriigare kraftig höjning av barnbidragen m.m. den 1 januari 1987. Dessa åtgärcler finansieras bl. a: genom att omsättningsskatten på aktier höjs. Som en följd av den allmänna förbätt­ringen av den svenska ekonomin har aktiekurserna stigit kraftigt på senare år. Detta är bra för näringslivet. Det får därmed lättare att dra till sig riskkapital för framtida expansion. Men det är också rimligt att en del av dessa vinster omfördelas till barnfamiljernas förmån.

Ökad tillväxt

Sedan hösten 1982 har regeringens politik varit inriktad på att etablera en hög och stabil ekonomisk tillväxt. Våra produktiva resurser måste växa för att det skall vara möjligt att höja medborgarnas materiella standard, vad gäller såväl höjda reallöner som utbyggd välfärd. Ekonomisk tillväxt är nödvändig för att öka sysselsättningen och ytterligare nedbringa arbetslös­heten. Härtill kommer att en god ekonomisk tillväxt också gör det lättare att bemästra de finansiella obalanserna i ekonomin.

På senare tid har den internationella ekonomiska bilden ljusnat i flera hänseenden. Av störst betydelse är det kraftiga oljeprisfallet, som får positiva effekter i form av lägre inflation och högre tillväxt. Härtill kommer den anpassning som skett till mera realistiska växelkurser mellan de vikti­gaste valutorna och som bl. a. inneburit en nedgång av dollarkursen. Denna förändring, liksom nedgången av den internationella räntenivån, är positiv för den internationella ekonomin.

För Sverige är dessa förändringar i huvudsak gynnsamma. Vi har därför nu fatt en rejäl chans att under de närmaste åren häva kvarvarande oba­lanser i ekonomin och lägga grunden till en ny period av god tillväxt och full sysselsättning. Detta kommer emellertid inte att ske automatiskt.

Det krävs alltjämt en stram ekonomisk politik, som bl. a. syftar till att minska budgetunderskottet ytterligare. Det är också nödvändigt att pris-och lönestegringstakten varaktigt nedbringas till högst den nivå som råder i våra viktigaste konkurrentländer.

Av diagram 1 framgår att vi nu lyckats bryta och vända det dramatiska fallet i sparandet. Därmed har en grund lagts för ökad tillväxt framöver. Resultatet av de kalkyler för den svenska ekonomin 1987-1989 som jag kommer att redovisa senare visar emellertid, att det behövs särskilda åtgärder för att höja tillväxttakten i ekonomin. Med de höga ambitioner som vi har vad gäller sysselsättning och fördelningspolitik är det inte tillräckligt med god konkurrenskraft och en väl avvägd stabiliseringspolitik för att skapa den nödvändiga tillväxten.

För att nå en tillräckligt hög tillväxt i vår ekonomi krävs, förutom en hög och jämn efterfrågan, ett samspel mellan ett flertal ekonomisk-politiska åtgärder. Ett viktigt krav är att näringslivets investeringar höjs väsentligt, så att produktionskapaciteten ökar. Den goda lönsamheten i näringslivet har skapat förutsättningar för detta.

 

Diagram I    Bruttosparkvoten 1970-1986

Bruttoinvesteringar -l- lagerförändringar + bytesbalanssaldot i procent av BNP

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1

70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Den strategi regeringen följer innehåller bl. a. följande inslag:

—Finanspolitiken ges en fortsatt stram inriktning, så att budgetunderskot­tet kan nedbringas ytterligare. Därigenom möjliggörs en fortsatt ned­gång av ränteläget, vilket stimulerar investeringsaktiviteten och dämpar inflationsförväntningarna.

—Skattepolitiken utformas så att den underlättar löneavtal på låg nominell nivå och stimulerar till arbete och sparande.

—Förenklingar görs i sådana regelsystem som lägger en hämsko på nä­ringslivets tillväxt.

—Valutaregleringen liberaliseras, bl. a. i syfte att främja en dynamisk "utveckling i näringslivet.

—Arbetsmarknadspolitikens tyngdpunkt förskjuts mot utbildning och andra tillväxtfrämjande åtgärder.

—De regionalpolitiska styrmedlen förstärks.

—En rad åtgärder vidtas i syfte att stimulera till en ökad skogsavverkning.

—Insatserna för att öka hushållssparandet intensifieras.

—Utbildningen och forskningsverksamheten förbättras såväl inom nä­ringslivet som inom det ordinarie utbildningssystemet.

De åtgärder som nu föreslås för att stimulera till en ökad tillväxt är inte något heltäckande program. Ytterligare förslag kommer successivt att läggas fram i syfte att stimulera tillväxten.

 

1.2 Politikens inriktning                                               Prop. 1985/86:150

Oll.   I

Regeringen har på senare tid lagt fram en rad förslag, som innebär att politiken kan läggas fast på några centrala områden. Sålunda har regering­en nyligen förelagt riksdagen förslag om en reform av inkomstskatten för 1987 och 1988. Förslaget innebär att förutsättningar skapas för löntagarna att erhålla höjda reallöner både 1987 och 1988. Marginalskatten blir högst 35 % för ungefär hälften av inkomsttagarna och högst 50 % för ca 90 % av inkomsttagarna. Den högsta marginalskattesatsen sänks från 80 till ca 75 %. Även personer med låga inkomster får en märkbar skattesänkning. Reformen innehåller en rad förenklingsförslag, däribland att sambeskatt­ningen av kapitalinkomster slopas.

Regeringen har vidare föreslagit åtgärder för att förbättra barnfamiljer­nas situation, i första hand genom att barnbidraget föreslås bli höjt med I 020 kr. per år den I januari 1987. Denna reform finansieras främst genom höjd oljeskatt och höjd omsättningsskatt på aktier.

En annan viktig fördelningspolitisk reform som regeringen har aviserat gäller att återställa den ursprungliga ersättningsnivån om 65 % för alla med delpension. Reformen avses träda i kraft den 1 juli 1987.

Jag vill understryka att grunden för en rättvis fördelning är full syssel­sättning, låg inflation och stigande reallöner, som förbättrar möjligheterna till en rimlig försöoning genom eget arbete. Den ekonomiska politiken måste utformas så att dessa mål kan uppnås. En viktig förutsättning är därvidlag att den offentliga utgiftsutvecklingen hålls tillbaka, så att skatte­höjningar kan undvikas. Därigenom skapas erforderligt utrymme för höjda reallöner.

Det nyligen slutna jordbruksavtalet innebär att priserna inte höjs på prisreglerade jordbruksprodukter förrän tidigast mot slutet av året. Detta förhandlingsresultat bör vara gynnsamt både för konsumenterna, som självfallet gynnas av stabila matpriser, och för jordbrukarna, som kan få bättre avsättning för sina produkter.

Det är angeläget att utbyggnaden av viktiga områden inom primärkom-munema och landstingen fortsätter. Det gäller barnomsorgen, äldreomsor­gen och den allmänna sjukvården. Denna utbyggnad av den offentliga servicen måste emellertid ske inom ramen för en allmänt lägre expansions-takt än hittills inom kommunsektorn. Skall det bli möjligt att skapa ett ökat reallöneutrymme, bör inte kommunsektorn öka med mer än 1 % i volym per år framöver. Denna expansion ger utrymme för att klara gjorda åtagan­den inom de prioriterade områdena.

Jag kommer i det följande att redovisa mina förslag som berör kommu­nemas ekonomi. Tillsammans med de åtgärder som föreslagits i budget­propositionen och andra åtgärder som påverkar kommunernas ekonomi -främst inkomstskattereformen - har därmed förutsättningarna för den kommunalekonomiska utvecklingen under 1987 lagts fast.

Dessa åtgärder innebär att kommunernas finansiella sparande 1987 redu­
ceras jämfört med vad som eljest skulle blivit fallet. Till en del innebär
dessa åtgärder också att statsutgifterna kan begränsas, vilket gör det
möjligt att något minska de finansiella obalanser som råder mellan stat och  5

 

kommun. Det inkomstbortfall som beror på höjningen av det kommunala     Prop. 1985/86: 150 grundavdraget motsvaras däremot av en välbehövlig skattesänkning, som     Bil. 1 främst kommer låginkomsttagarna till del.

Sammantaget väntas kommunsektorn ändock vid en oförändrad kom­munal utdebitering, och efter hänsynstagande till inkomstbegränsningama, uppvisa ett finansiellt sparandeöverskott om 4 miljarder kr. 1987. De ekonomiska förutsättningarna skiljer sig dock markant åt mellan skilda kommuner och landsting. Därför bör medelsramen för extra skatteutjäm-ningsbidrag ökas. Härtill kommer möjliglieten till förtida återbetalningar av likviditetsdepositioner att utnyttjas för kommuner och landsting som haren speciellt besvärlig ekonomisk situation. Därvid kommer bl. a. kom­munala ROT-projekt att bedömas som angelägna investeringsprojekt.

En viktig uppgift för den ekonomiska politiken är, som jag tidigare har angivit, att stimulera till en ökad tillväxt. De redovisade skatteförslagen har denna inriktning. Detsamma gäller i hög grad också förnyelsefondema, som utgör en av de största satsningarna någonsin på utbildning och forsk­ning.

Chefen för jordbruksdepartementet och jag föreslår nu ytterligare åtgär­der som har detta syfte. Det gäller åtgärder som syftar till att åstadkomma en högre skogsavverkning. Därmed läggs en grund för en snabbare utbygg­nad av skogsindustrin. Detta får positiva effekter på produktion, investe­ringar, sysselsättning och bytesbalans.

Den positiva utvecklingen i den svenska ekonomin och det ökade förtro­endet för den ekonomiska politiken har skapat förutsättningar för att nu inleda en beslutsam liberalisering av valutaregleringen. Den bör i första hand inriktas på de delar av valutaregleringen, som kan verka hämmande på näringslivets utveckling.

Andra åtgärder som föreslås eller aviseras avser avregleringar inom transportsektorn, inriktningen av forskningspolitiken och insatser för att utveckla arbetsmarknadspolitiken. Av särskild vikt är det att arbetsmark­nads- och industripolitiken främjar en utveckling som leder till bättre regional balans. Sysselsättnings- och inkomstförhållandena är idag för ojämlikt fördelade i landet. Näringslivets investeringar behöver öka ytterli­gare över hela landet. Regeringen kommer att inbjuda representanter för näringslivet till en diskussion om hur det förbättrade vinstläget skall kunna omsättas i ökade investeringar.

En viktig uppgift inom skattepohtiken är att förenkla skattesystemet, både för de skattskyldiga och för skatteförvaltningen. Jag föreslår en rad åtgärder med detta syfte. Totalt sett innebär dessa åtgärder även en viss skattesänkning.

Statsrådet Johansson kommer senare i dag att föreslå vissa regelföränd­ringar inom allemanssparandet och vinstsparandet. Ett syfte är att begrän­sa statens kostnader för sparsystemen. Allemanssparandet kommer även efter dessa förändringar att vara den mest förmånliga sparformen med en hög real avkastning som är helt skattebefriad. Utrymme skapas vidare för ökade sparvolymer inom både allemanssparandet och vinstsparandet.

 

2 Utsikterna för 1986                                     Prop. 1985/86:150

Hil   1

2.1 Den internationella utvecklingen

Utvecklingen i världsekonomin under 19.85 blev i viktiga avseenden sva­gare än väntat. Den genomsnittliga tillväxten i industriländerna stannade vid ca 2 3/4 %. Världshandelns tillväxt blev också lägre än förutsett, något över 3 %.

Ända till för några månader sedan bedömdes tillväxten i vår omvärld förbli svag under 1986. Betalningsobalanserna mellan Förenta staterna och omvärlden fortsatte att växa till följd av en starkt övervärderad dollar och dollarns värde visade fram till hösten endast en svagt sjunkande tendens. Till följd härav ökade kraven på protektionistiska åtgärder i Förenta sta­terna. Situationen i en rad skulddrabbade u-länder försämrades till följd bl. a. av den svagare utvecklingen av världshandeln.

Det senaste halvåret har emellertid förändringar skett, som förbättrat förutsättningarna för en fortsatt stabil tillväxt. En betydande anpassning av växelkurserna har ägt rum efter det möte, som de fem stora industrilän­derna höll i New York förra hösten i syfte att genom samordnade aktioner åstadkomma en sådan anpassning. Dollarns effektiva kurs har sedan sep­tember fallit, medan främst D-marken och yenen apprecierat. Växelkurs­anpassningen har understötts av gemensamma interventioner på valuta­marknaden och av en viss samordning av penningpolitiken i de större länderna.

Härigenom har det också visat sig möjligt att befästa och förstärka den tidigare tendensen till fallande räntor. Särskilt under de första månaderna i år har nivån för både den korta och den långa räntan sjunkit i de större länderna.

Växelkursanpassningen och räntesänkningarna har i, förening med det kraftiga oljeprisfall som inträffat sedan slutet av förra året, förbättrat de ekonomiska utsikterna i många länder. I finansplanen i januari 1986 förut­sågs en genomsnittlig tillväxt i industriländerna 1986 på mellan 2 1/2 och

3 %, en genomsnittlig inflation på strax under 5 % och ett samlat bytesba­
lansunderskott för OECD-länderna på omkring 70 miljarder dollar. På
samtliga dessa punkter är utsikterna nu mer gynnsamma. Tillväxten i
industriländerna bör i år kunna nå 3 1/4 % och inflationen nedbringas till
omkring 3 1/2 % i årsgenomsnitt. I våra nordiska grannländer väntas emel­
lertid tillväxten avta i år, vilket bidrar till att marknadstillväxten för de
svenska exportföretagen beräknas bli lägre i år än i fjol. Industriländernas
gemensamma bytesbalansunderskott bör med de nya förutsättningarna
kunna begränsas till ca 30 miljarder dollar.

De förbättrade utsikterna för 1986 måste till övervägande del tillskrivas
den nedgång i priset på olja som skett sedan slutet av förra året. På några
månader har priset fallit från över 30 dollar per fat till en nivå kring 10-15
dollar. Detta prisfall torde få övervägande positiva effekter på industrilän­
dernas ekonomier. Inflationen sjunker och tillväxten ökar. Resultatet bör
bli en förstärkning av den inhemska efterfrågan i flertalet industriländer
och därmed också en ökning av deras inbördes handel. Vilka slutliga
effekter oljeprisfallet får på enskilda länders ekonomier bestäms dock                 7

 

väsentligen av hur regeringarna i sin ekonomiska politik väljer att reagera     Prop. 1985/86: 150
på utvecklingen.                                                             Bil. 1

För u-länderna som grupp är effekterna av oljeprisfallet mindre enty­diga. De oljeimporterande u-länderna gynnas givetvis av prisfallet, medan de oljeproducerande länderna får vidkännas betydande inkomstbortfall. I synnerhet för de oljeproducerande länder som samtidigt har en betydande skuldsättning kan situationen bli mycket svår och leda till förnyade på­frestningar på det internationella finansiella systemet.

Även andra problem i världsekonomin består trots den förbättring som oljeprisfallet innebär. Ett viktigt sådant är de stora betalningsobalansema mellan Förenta staterna och omväriden. Den växelkursanpassning som hittills kommit till stånd är inte tillräcklig för att dessa obalanser skall minskas väsentligt de närmaste åren. Det är emellertid knappast heller önskvärt att de korrigeras enbart med hjälp av ytterligare växelkursföränd­ringar. Den fortsatta dollardepreciering som - i avsaknad av andra ekono­misk-politiska åtgärder - skulle vara nödvändig för att ehminera det amerikanska bytesbalansunderskottet skulle behöva vara så stor, att den skulle ge upphov till starkt ökad inflation och i föriängningen sannolikt en recession i den amerikanska ekonomin.

Betalningsobalanserna bör därför i högre grad korrigeras genom att tillväxten utanför Förenta staterna stärks. En anpassning i detta syfte av den ekonomiska politiken i Japan och vissa större europeiska länder synes därför särskilt angelägen. Detta ter sig än viktigare, då mycket nu talar för att väsentliga nedskärningar kommer att genomföras i det amerikanska budgetunderskottet under de närmaste åren. Om de nedskärningar genom­förs som förutskickats i samband med den s. k. Gramm-Rudman-Holl-ings-lagen, har vi att se fram emot ett kraftigt efterfrågebortfall i den amerikanska ekonomin de närmaste åren. Om inte detta kompenseras genom en starkare tillväxt utanför Förenta staterna kan världskonjunk­turen komma att försvagas.

Om dessa hot mot en fortsatt stabil tillväxt skall kunna avvärias, måste ett närmare internationellt ekonomiskt samarbete komma till stånd. Detta bör bl. a. sikta till att åstadkomma en bättre samordning av den ekonomis­ka politiken, att genomföra en samlad långsiktig strategi för att angripa skuldproblemen och att genomföra förbättringar i det internationella valu­tasystemets funktionssätt. Ansträngningar måste också göras för att nå internationell enighet om fortsatta handelsliberaliseringar.

De nordiska finansministrarna har nyligen i ett särskilt uttalande -Samarbete för tillväxt och stabilitet - redovisat sin syn på hur en interna­tionell samarbetsstrategi av detta slag bör genomföras. I uttalandet beto­nas att Japan och länderna i Västeuropa har ett särskilt ansvar att driva en tillväxtfrämjande politik i ett läge då den amerikanska tillväxten väntas avta. Vidare framhålls behovet av särskilda åtgärder för att bemästra skuldproblemen i u-länderna. Sålunda betonas att Väridsbankens och In­ternationella valutafondens resurser behöver förstärkas.

 

2.2 Den svenska ekonomin                               Prop. 1985/86:150

Bil. 1 Utsikterna för den svenska ekonomins utveckling 1986 har förbättrats

markant under de senaste månaderna.

I finansplanen i januari förutsattes att importpriset för råolja skulle vara 26 dollar per fat som genomsnitt för kalenderåret 1986. Spotmarknadspri-serna var i böljan av april nere under 10 dollar per fat för vissa råoljekvali­teter. De faktiska priserna för den råolja som importeras har emellertid legat högre och ett genomsnittspris på 15 dollar per fat 1986 bedöms vara en rimlig utgångspunkt för prognoserna för den ekonomiska utvecklingen i år. Vidare förutsattes i finansplanen en genomsnittskurs för dollarn på 7,70 kr. 1986. Nuvarande beräkningar baseras på valutakurserna i februari 1986, vilket innebär ett årsgenomsnitt på 7,42 kr. per dollar.

Dessa nya förhållanden får effekter på flera områden. Oljepris- och valutakursförändringarna bedöms få en stimulerande effekt på världseko­nomin, vilket förbättrar våra exportmöjligheter. Import- och ränteutgif­terna minskar och bytesbalansen förbättras. Inflationen dämpas, vilket förbättrar förutsättningarna att uppnå höjda reallöner vid låga nominella löneökningar. Möjligheterna ökar att hålla en förhållandevis låg inhemsk räntenivå och förväntningarna om en fortsatt tillväxt stärks, vilket stimu­lerar investeringarna.

Man kan emellertid inte utan vidare räkna med att den kraftiga sänkning av oljepriset som nu noteras blir bestående. De positiva effekter som följer av prisfallet kan därför bli tillfälliga. Bestående positiva effekter kan vi få, om vi utnyttjar tillfället till att varaktigt sänka den svenska pris- och kostnadsstegringstakten.

Den upprevidering av prognosen som nu görs innebär att tillväxten av BNP i år väntas bli ungefär lika hög som i fjol. Sammansättningen av produktionsökningen väntas dock bli något annorlunda. Tillväxten 1985 bars till stor del upp av investeringar, medan tillväxten i år i högre grad väntas bli konsumtionsledd.

Priser och löner

Phs- och löneökningarna har de senaste åren varit högre i Sverige än i våra konkurrentländer. Denna utveckling har medfört, att en del av de fördelar, som uppnåddes genom devalveringarna 1981 och 1982, har gått föriorade. Det svenska pris- och kostnadsläget är emellertid alltjämt väsentligt bättre än före de båda devalveringarna. Därtill kommer att lönsamheten och därmed expansionskraften i den svenska industrin har förbättrats markant. Den förbättrade lönsamheten ger företagen möjlighet till djärvare mark­nadsföringsinsatser och till ökade satsningar på ny teknik. Detta bör på sikt göra de svenska företagen mer konkurrenskraftiga såväl här hemma som på exportmarknaderna.

Inflationen har dämpats under senare tid. Under tolvmånadersperioden t. o. m. mars 1986 steg konsumentpriserna med 4,3 %. Inflationen under loppet av 1986 bedöms nu bli drygt 2 %. Det bör emellertid noteras att prisökningarna dämpas också i andra länder, varför priskonkurrensen

 

skärps på de internationella marknaderna. Under innevarande år väntas     Prop. 1985/86: 150
den svenska inflationstakten anpassas ned mot OECD-genomsnittet.           Bil. 1

Till grund för prognoserna för den svenska ekonomin 1986 ligger en löneökningstakt i näringslivet i enlighet med de ramavtal, som nyligen har slutits. För den offentliga sektorn bygger kalkylerna, i avsaknad av nya löneavtal, på den löneökning, som följer av redan slutna avtal. Beräknade på detta sätt skulle timlönerna i hela den svenska ekonomin stiga med i genomsnitt ca 6 % 1986.

Den sjunkande inflationstakten möjliggör påtagliga reallöneökningar i år. Det förslag till inkomstskatteskalor för 1987 och 1988, som tidigare har förelagts riksdagen, gör det möjligt att uppnå reala löneförbättringar även kommande år, förutsatt att prisstegringarna och de nominella löneökning­arna blir måttliga.

Tillväxt och sysselsättning

Tillväxten i den svenska ekonomin bedöms i år bli ca 2 %. Detta är en upprevidering av bedömningen i finansplanen. Den högre tillväxten bärs främst upp av privat och offentlig konsumtion, vilket framgår av tabell I.

Tabell I    Försörjningsbalans

 

 

 

Miljarder kr. 1985

Procentuell vo

lymförändring

 

1983

1984

1985

1986

Bruttonationalprodukt (BNP)

860,3

2,4

3,4

2,3

2,0

Import av varor och tjänster

282,0

0,4

4,7

7,5

6,7

Tillgång

1142,3

1,9

3,7

3,5

3,2

Privat konsumtion

437,8

-1,8

1,3

2,7

2,7

Offentlig konsumtion

238,3

0,8

2,0

1,5

1,3

Stat

64,7

-3,3

0,3

-0,1

-0,9

Kommuner

173,6

2,6

2,7

2,1

2,1

Bruttoinvesteringar

163,2

1,6

3,9

6,5

1,9

Därav industri

28,1

1,8

16,6

15,8

5,0

Lagerinvestering'

-1.0

-0,4

0,7

0,7

0,3

Export av varor och tjänster

303,9

10,7

6,5

2,8

5,3

Användning

1142,3

1.9

3,7

3,5

3,2

' Förändring i lagerinvestering anges i procent av föregående års BNP.

Den privata konsumtionen bedöms nu öka med hela 2,7 % 1986. Även den offentliga konsumtionen väntas fortsätta att öka 1986. Kommunsek­torns ekonomi är överlag god, även om skillnaderna mellan enskilda kom­muner och landsting är stora. Den kommunala sysselsättningen beräknas öka med närmare 25 000 personer 1986.

Även investeringar och lageruppbyggnad väntas i någon mån bidra till
tillväxten 1986. Under de senaste åren har investeringsnivån i den svenska
ekonomin höjts markant. För 1986 förutses en fortsatt ökning av investe­
ringarna i industrin och näringslivet i övrigt. För bostadsinvesteringarna
förutses en viss minskning i år, men mycket tyder på att bostadsbyggandet
kommer att öka åren därefter. De totala investeringarna beräknas öka med
ca 2 % 1986.                                                                                                         10

 

Arbetsmarknadsläget har förbättrats markant de senaste åren. Antalet sysselsatta har ökat med 85000 personer mellan 1982 och 1985. De arbets­marknadspolitiska insatserna i form av beredskapsarbeten m. m. har kun­nat reduceras i fjol och en fortsatt neddragning sker i år. Arbetslösheten har gått ned från toppnivån 3,5 % 1983 till 2,8 % 1985. I internationell jämförelse är detta en mycket framgångsrik utveckling. Sysselsättningen bedöms nu kunna öka med ytterligare ca 30 000 personer 1986 och arbets­lösheten fortsätta att minska något jämfört med i fjol.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1

Bytesbalans

Efter devalveringen i oktober 1982 förbättrades bytesbalansen kraftigt. År 1984 uppnåddes ett visst överskott i balansen gentemot utlandet. Till följd av ett starkt inhemskt efterfrågetryck och ett antal tillfälliga faktorer för­svagades bytesbalansen 1985. Underskottet i bytesbalansen beräknas ha uppgått till 9 miljarder kr. 1985, se tabell 2.

Tabell 2   Bytesbalans

Miljarder kr., löpande priser

 

 

1982

1983

1984

1985

1986

Export av varor Import av varor

168,1 173,9

210,5 200,4

242,4 217,9

260,0 244,0

271,1 243,5

Handelsbalans

-5,8

10,1

24,5

16,0

27,6

Korrigeringspost

Tjänstebalans

Transfereringsnetto

-4,4

6,3

-18,9

-3,0

9,3

-23,6

-3,6 9,4

-27,1

-3,6

9,5

-31,3

-3,2

7,2

-28,2

Bytesbalans

-22,8

-7,2

3,2

-9,4

3,4

I finansplanen förutsågs en viss förbättring av bytesbalansen i år. Den förbättringen blir med de nya förutsättningarna för oljepriser och dollar­kurs betydligt större. I grova drag innebär en nedgång i oljepriset med I dollar per fat en förbättring av bytesbalansen med ca 600 milj.kr. Vidare innebär en sänkning av dollarkursen med 10 öre vid oförändrat valutaindex att bytesbalansen stärks med ca 500 milj.kr.

Däremot förbättras inte konkurrenskraften nämnvärt av de fallande oljepriserna, eftersom de sänker kostnader och priser även i våra konkur­rentländer. Till följd av att prisökningarna på den svenska exporten av bearbetade varor fortfarande är något högre än i omvärlden, beräknas de svenska företagen fortsätta att förlora marknadsandelar när det gäller exporten till OECD-området. Exporten av bearbetade varor förutses i år öka något långsammare än i fjol. Den totala exporten beräknas likväl öka med drygt 5 % 1986 att jämföra med 3 % 1985 på grund av att exporten av övriga varor beräknas öka 1986, medan den minskade 1985.

Importen förutses öka närmare 7 % 1986. Till detta bidrar en fortsatt kraftig efterfrågeökning i Sverige, främst i form av privat konsumtion. Även exportens expansion drar med sig ökad import. Den lugnare utveck­lingen när det gäller maskininvesteringar och lageruppbyggnad, vilka nor-

11

 

malt har ett högt importinnehåll, gör emellertid att importen väntas öka i     Prop. 1985/86: 150
något långsammare takt i år än i Qol.                                 Bil. 1

Bytesbalansen beräknas nu visa ett överskott om drygt 3 miljarder kr. 1986. Förbättringen av bytesbalansen jämfört med 1985 beror till största delen på lägre oljepriser.

2.3 Penningpolitiken

De minskade finansiella obalanserna, främst minskningen av statens bud­getunderskott och förbättringen av bytesbalansen, har ändrat förutsätt­ningarna för penningpolitiken under de senaste åren. Penningpolitiken förs numera huvudsakligen genom öppna marknadsoperationer från riksban­kens sida, dvs. genom köp och försäljning av statspapper på marknaden, varigenom likviditet och ränteläge påverkas på önskvärt sätt. Ett viktigt mål för penningpolitiken är därvid att ränteläge och likviditet anpassas, så att ett valutautfiöde kan undvikas.

Valutaflöden och räntor

Det stora privata valutainflödet under andra halvåret 1985 har fortsatt under årets första månader. För perioden januari-mars har det totala valutainflödet uppgått till 9,5 miljarder kr.

Det omfattande och ihållande valutainflödet och en nedgång i den inter­nationella räntenivån har möjliggjort en successiv neddragning av den inhemska räntenivån och en viss förstärkning av den svenska kronans yttre värde. Räntan på 3-månaders statspapper, som var över 16 % efter kreditåtstramningen i maj förra året, hade sjunkit till under 10 % i mitten av april i år.

Då de svenska räntorna har sjunkit i snabbare takt än de internationella, har den svenska räntemarginalen mot t.ex. eurodollarräntorna minskat från 8 till ca 3 procentenheter. Diskontot har också sänkts i flera etapper till 8,5 %.

De sjunkande räntorna och det fortsatta valutainflödet måste tolkas som att tilltron till den svenska ekonomin har stärkts i takt med att underskot­ten i statsbudgeten och bytesbalansen reducerats. Ett positivt valutain­flöde kan ge utrymme för amorteringar på den statliga utlandsskulden under året.

Statens lånebehov

Statens budgetunderskott har reducerats kraftigt under senare år. Detta har i sin tur inneburit att statens låneanspråk på kreditmarknaden minskat i omfattning. För 1986 beräknas statens lånebehov stanna vid 46 miljarder kr., vilket är 7 miljarder kr. mindre än föregående år. Omkring hälften av upplåningsbehovet beräknas, genom den indragning av medel som sker på särskilda konton, kunna finansieras i riksbanken, se tabell 3.

En mycket stor del av den statliga upplåningen beräknas även under
1986 ske i hushållssektorn, sammanlagt ca 17 miljarder kr. Staten har via   12

 

Tabell 3 Finansiering av statens lånebehov 1984—1986

Nettobelopp, miljarder kr.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1

 

1984

1985

1986

 

74 11

63

28

Statens budgetunderskott' Valutaförluster på statliga utlandslän

Statens lånebehov

Finansiering:

1. Riksbanken

därav: företags och kommuners in­sättningar i riksbanken kassakravsmedel övrigt

2. Inhemsk marknad
därav: allemanssparande

premie- och sparobligationer övrigt

3. Utlandet

Summa flnansiering

48

2

46

61

8

53

24

3 15

 

19

-12

5

35

39

22-27

6

10

15

9

8

2

20

21

5-10-

0

10

-5-0

53

46

63

' Budgetunderskottet anges här enligt riksgäldskontorets kassamässiga principer och skiljer sig något frän det budgetunderskott som riksrevisionsverket redovisar.  Inkl. prioriterade statsobligationer. Källa: Riksbanken.

allemanssparandet och det nya premielånet, den s. k. storpremien, redan under första kvartalet lånat upp mer än hälften av det belopp som staten bedöms behöva låna i hushållen under 1986. Allemanssparandet väntas även under återstoden av året kanalisera en stor del av hushållssparandet till staten. Staten bör därför kunna minska sin upplåning från hushållen i form av premie- och sparobligationer.

Nettoupplåningen på den inhemska marknaden i form av statsskuldväx­lar och riksobligationer bedöms mot denna bakgrund bli betydligt mindre under 1986 än under de närmast föregående åren. Det blir dock även fortsättningsvis frågan om en betydande bruttoupplåning, då en stor del av statsskulden är kortfristig och därmed omsätts under året. Det är därför angeläget att fa längre löptider på de statliga lånen genom en ökad andel riksobligationer.

Jag vill i detta sammanhang nämna att statsrådet Johansson, i enlighet med riksdagens begäran våren 1985, i det följande kommer att redovisa de närmare skälen för att behålla den bemyndigandelag som ger regeringen möjlighet att reglera betalningsvillkoren vid kreditköp.

3 Utvecklingen under återstoden av 1980-talet

Den svenska ekonomins läge är i dag bättre än vad det var i börian av 1980-talet. Resursanvändningen har vridits i riktning mot investeringar och minskad utlandsupplåning, samtidigt som statens budgetunderskott har sjunkit, inflationen minskat och sysselsättningen ökat. Till den förhållan­devis ljusa bilden bidrar också det senaste halvårets internationella utveck-Ung.

13

 

Betydande problem återstår                                                          Prop. 1985/86:150

Bil   I

Även om det statliga budgetunderskottet minskat, är det fortfarande av en

storiek som hotar att driva upp räntenivån och öka inflationstrycket i ekonomin. Våra affärer med utlandet är ännu inte i varaktig balans, vilket visade sig i ett förhållandevis stort underskott i bytesbalansen när kapaci­tetsutnyttjandet ökade 1985. Det överskott som förutses för innevarande år beror till största delen på fallet i råoljepriserna och motiverar därför inte slutsatsen att problemet med externbalansen långsiktigt skulle vara löst. Det totala sparandet är fortfarande för lågt. Det sparande som vi nu har räcker inte till för att finansiera såväl importen som investeringsverksam­heten och räntorna på utlandsskulden.

Den svenska pris-och löneökningstakten 1986 torde fortfarande ligga för högt jämfört med våra viktigaste konkurrentländer. De nyligen träffade uppgörelserna på den privata arbetsmarknaden bör dock ge goda möjlighe­ter att växla ned lönestegringstakten 1987.

På arbetsmarknaden har läget generellt sett förbättrats, men det finns fortfarande betydande problem. Vissa regioner i landet brottas med stora svårigheter. En del grupper på arbetsmarknaden, framför allt ungdomar och långtidsarbetslösa har, trots ett förbättrat efterfrågeläge, svårt att faen stadigvarande sysselsättning.

En väg mot balans

Inom finansdepartermentet har gjorts en analys av den ekonomiska ut­vecklingen under perioden 1987-1989 (bilaga 12). I dessa s.k. treårskal-kyler tecknas en fortsatt väg mot balans för den svenska ekonomin. Därtill redovisas några alternativa kalkyler för hur ekonomin kan utvecklas vid en högre lönekostnadsutveckling, ett högre oljepris resp. ett högre arbetsk­raftsutbud än i huvudalternativet.

Till grund för analysen antas att tillväxten i omvärlden blir 3 % per år, vilket ger en världshandelstillväxt om ungefär 5 % per år i volym. Dollar­kursen och råoljepriset antas för kalkylperioden i genomsnitt ligga på nivån 7,40 kr. per dollar resp. 15 dollar per fat. Vidare antas en årlig inflations­takt i de industrialiserade länderna på 3 %.

Kalkylerna visar vad som händer, om de nominella lönekostnadsökning­arna i den svenska ekonomin kan begränsas till 4,5 % 1987 och därefter till 3 % per år. Med löneökningar av denna storlek är det möjligt för svensk industri att sänka sina relativpriser. Därvid kan en fortsatt utbyggnad av den svenska industrin ske. Detta medför i sin tur att bytesbalansen förbätt­ras och att utlandsskulden kan minskas.

En stram finanspolitik har förutsatts. Resultatet härav är en förhållande­vis långsam ökning av den offentliga konsumtionen. Det blir därmed ut­rymme för en ökning av reallönerna och den privata konsumtionen med drygt 2 % per år.

Sammantaget finns det förutsättningar för att den årliga tillväxten av
BNP i genomsnitt blir ungefär 2 %. Tillväxten bedöms dock bli något lägre
1987 till följd av att våra marknadsandelar i utrikeshandeln minskar något.
Detta beror främst på att relativpriserna stiger under 1985 och 1986.                 14

 

Sysselsättningen kan också öka, om ovanstående förutsättningar upp-     Prop. 1985/86: 150 fylls. Totalt kan ytteriigare 80 000 personer förväntas få arbete. Arbetslös-     Bil. 1 heten kan därmed fortsätta att minska.

Också statens finanser bör kunna förbättras kraftigt. Från dagens nivå på ungefär 50 miljarder kr. skulle budgetunderskottet under de angivna förutsättningarna kunna minska till knappt 20 miljarder kr. 1989.

Stram finanspolitik och låga nominella löneökningar

Slutsatsen av kalkylerna är att det är möjligt att fortsätta vägen mot balans för den svenska ekonomin. Utvecklingen går dock inte i rätt riktning av sig själv. Den strama finanspolitiken måste vidmakthållas. Den är nödvändig för att sparandet i den offentliga sektorn skall kunna förbättras. Detta är i sin tur en förutsättning för att få ned ränteläget och inflationstakten.

Ett förbättrat offentligt sparande bidrar också till att efterfrågenivån inom landet inte ökar för snabbt. Härvidlag är det bytesbalansen som är begränsningen. Trots den stora förbättring i bytesförhållandet som olje­prisnedgången medfört, finns det skäl att vara bekymrad för bytesbalan­sen. Den konkurrensutsatta sektorn är ännu inte tillräckligt stor, för att vi skall kunna höja kapacitetsutnyttjandet i ekonomin så mycket som vore önskvärt från tillväxt- och sysselsättningssynpunkt. Ett betydande under­skott i bytesbalansen kan uppkomma, om den inhemska efterfrågan ökar för snabbt.

Förutom en stram finanspolitik krävs väsentligt lägre löneökningar än tidigare.

Konsekvenserna av relativt höga löneökningar har studerats i en alterna­tiv kalkyl. Resultatet skulle bli en uppgång av av industrins relativpriser, som i sin tur skulle medföra förluster av marknadsandelar såväl på hemma-som på exportmarknaderna. Tillväxten i ekonomin skulle sjunka kraftigt. Dessutom skulle investeringarna i industrin minska och därmed bromsa den nödvändiga utbyggnaden av den konkurrensutsatta sektorn. Också sysselsättningen skulle utvecklas väsentligt sämre. Arbetslöshetsnivåer på drygt 4 %, motsvarande ca 200 000 personer, skulle i så fall vara att vänta.

4 Åtgärder för tillväxt

En hög ekonomisk tillväxt är nödvändig för att förbättra medborgarnas standard i form av såväl höjda reallöner som utbyggd social välfärd. Det krävs också tillväxt för att sysselsättningen varaktigt skall kunna ökas och arbetslösheten nedbringas. Dessutom måste en del av tillväxten tas i anspråk för att öka investeringarna och förbättra bytesbalansen.

Skall kraven på rättvis fördelning, social trygghet och förbättrad livs­
miljö kunna tillgodoses krävs ekonomisk tillväxt. Detta är dock inte likty­
digt med att man till vae pris skall eftersträva högsta tänkbara tillväxt, så
som den mäts i strikt ekonomiska termer. De åtgärder som en sådan
inriktning av den ekonomiska politiken skulle kräva skulle nämligen kom­
ma att delvis stå i konflikt med de mål som uppställts för rättvisa, trygghet 15

 

och miljö. Därför kommer den ekonomiska politiken även fortsättningsvis     Prop. 1985/86: 150

att formas under hänsynstagande till medborgarnas krav på god livskvali-     Bil. 1

tet.

Resultatet av de treårskalkyler som jag nyss redovisat visar klart på behovet av ökad tillväxt. Grundläggande för att nå en god tillväxt är en tillfredsställande konkurrenskraft och en god efterfrågan. Detta kan inte åstadkommas genom kraftigt ökade offentliga utgifter eller genom stora ofinansierade skattesänkningar. En sådan politik skulle medföra att bud­getunderskottet på nytt böljade öka, vilket i sin tur skulle leda till att inflationen ånyo tog fart. Konkurrenskraften och bytesbalansen skulle försvagas och sysselsättningsläget skulle allvarligt försämras. För att klara den yttre balansen och få ned inflationen skulle då inte återstå något annat alternativ för den ekonomiska politiken än en hård finans- och penningpoli-tisk åtstramning med åtföljande högre arbetslöshet.

För att öka tillväxten räcker det dock inte med en god konkurrenskraft. Det krävs också åtgärder som förbättrar ekonomins anpassningsförmåga till förändrade betingelser. I detta syfte föreslås nu ett antal åtgärder som är ett led i en dylik tillväxtfrämjande politik. Ytterligare förslag kommer att lämnas bl. a. i nästa års budgetproposition och när utredningsarbetet med en reformering av företagsbeskattningen är klart.

4.1 Före nklat s katte s y slem

Skattesystemet har flera viktiga uppgifter. Genom skatterna finansieras den offentliga sektorns verksamhet. Skattesystemet skall bidra till en rättvis fördelning av levnadsstandarden och skall stimulera arbete och sparande. Det bör också kunna användas inom stabiliseringspolitiken. Ett annat viktigt krav på skattesystemet bör vara att det skall vara enkelt att förstå och hantera.

En förenkling av skattesystemet innebär inte bara att reglerna blir lättare att förstå och tillämpa för myndigheter och skattskyldiga. Ett enklare skattesystem ökar också effektiviteten i ekonomin och minskar inslagen av skatteplanering.

Ett komplicerat skattesystem leder till ökade möjligheter till skatteun-dandragande. De grupper som har de största möjligheterna till och även de största insikterna i hur en framgångsrik skatteplanering skall göras är till övervägande del de mest välbeställda. En förenkling av skattesystemet är därför i hög grad motiverad också av fördelningspolitiska skäl.

Skattereformen 1983-1985 ledde till lägre marginalskatter och en be­gränsning av underskottsavdragens skattemässiga värde. Detta var ett nödvändigt steg för att stimulera arbete och sparande och motverka speku­lation och konsumtion på kredit. I reformen ingick också vissa förenkling­ar, bl. a. genom att en del småavdrag avskaffades eller schabloniserades.

1985 beslutade riksdagen att höja schablonavdraget för löntagare till
3 000 kr. och att avdrag för resekostnader till och från arbetet skall få ske
fullt ut. Genom bl. a. dessa förändringar möjliggjordes genomförandet av
den förenklade löntagarbeskattningen, som kommer att kunna användas
fr. o. m. 1987 års taxering.                                                                


 

Samtidigt med denna reform höjdes också det- s. k. sparavdraget till      Prop. 1985/86: 150

1 600 kr. per skattskyldig. I kombination med allemanssparandet leder      Bil. 1
detta till att stora grupper kommer att befrias från beskattning av avkast­
ningen på sitt sparande.

För juridiska personer har betydande förenklingar gjorts, bl. a. genom att såväl den kommunala beskattningen som garantibeskattningen har slo­pats för aktiebolagen.

Den proposition som regeringen förelade riksdagen i mars i år med förslag till reform av inkomstskatten för 1987 och 1988 innehåller förslag till en rad förenklingar. T.ex. föreslås att sambeskattningen av B-inkoms-ter, dvs. främst kapitalinkomster, skall slopas. Även vissa räntetillägg vid beskattningen föreslås bli slopade. Bl.a. av förenklingsskäl föreslås vidare att marginalskattespärren slopas liksom den särskilda kvittningsrätten mel­lan kapitalinkomster och underskott av annan fastighet upp till 30 000 kr.

Propositionen om ändrade inkomstskatteskalor lägger grunden för en reallöneökning efter skatt redan vid mycket måttliga bruttolöneökningar. Höjningen av det kommunala grundavdraget från 7 500 till 10 000 kr. betyder tillsammans med övriga förändringar av skatteskalan, bl. a. höj­ningen av brytpunkten från 124 800 till 150 000 kr. och sänkningen av den högsta marginalskatten till ca 75 %, att det blir skattelättnader i samtliga inkomstskikt.

De nya skatteskalor som föreslås blir avsevärt enklare än de nuvarande, eftersom de endast innehåller fyra skatteskikt mot f.n. tio. Genom höjning­en av det kommunala grundavdraget kommer ytterligare ca 200 000 in­komsttagare helt att befrias från inkomstskatt. Införandet av ett statligt grundavdrag på samma nivå är också en förutsättning för att skapa öve­rensstämmelse mellan den statliga och den kommunala taxeringen.

Jag föreslår nu att ytterligare en rad förenklingar av skattesystemet föreläggs riksdagen. Den kommunala garantibeskattningen för fastigheter som ägs av fysiska personer förelås bli slopad, liksom det extra avdraget på 1 500 kr. som f.n. får göras av den som är mantalsskriven på sin fastighet. Med borttagandet av garantibeloppet och det extra avdraget försvinner två av de mest frekventa felkällorna vid taxeringen. Vidare föreslås att all inkomst skall beskattas i hemortskommunen, vilket bl. a. innebär att avdrag vid den kommunala taxeringen i hemortskommunen får göras även för underskott som uppkommer i annan kommun än hemorts­kommunen.

De reformer som nu föreslås innebär att skattesystemet kraftigt förenk­las, samtidigt som de kommunala och de statliga taxeringarna blir identis­ka. Detta får också gynnsamma fördelningspolitiska effekter. Exempelvis har det blivit allt vanligare att skattskyldiga gör sådana dispositioner, att de inte behöver betala någon garantiskatt. Det har också blivit allt vanligare att avdragsbegränsningen för underskott i annan kommun än hemortskom­munen kringgås. De åtgärder som jag föreslår innebär således att inslagen av skatteplanering begränsas.

Jag föreslår vidare att skatteplikten för restitutionsräntor slopas, liksom
tidigare skett för ränta pä överskjutande skatt. I samband därmed föresläs
räntesatsen bli halverad. Vidare föreslås att inbetalningen av kvarskatt      17

2  Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga I, del I

 

från löntagarna skall reduceras från fyra till tre månader för att möjliggöra Prop. 1985/86: 150 inleverans till staten vid ett enda tillfälle. På så sätt förenklas även detta Bil. 1 förfarande. Andra förenklingar som föreslås är skattefrihet för vittneser­sättningar, enklare regler för investeringsfonderna och för vägtrafikskatten samt en viss förenkling av energibeskattningen. Dessutom föresläs att den individuella beskattningen av medlem i bostadsrättsförening slopas. Sam­mantaget innebär förenklingsförslagen också en viss skattesänkning.

Arbetet med att förenkla skattesystemet måste föras vidare. Därför avser jag att göra en systematisk genomgång av vårt skattesystem för att kunna lämna fler konkreta förslag till förenklingsåtgärder. Förenklingssträ­vandena får emellertid inte innebära att man gör avkall på det övergripande målet om ett rättvist skattesystem. Därför måste förenklingsåtgärderna hela tiden balanseras mot kraven på ett rättfärdigt skattesystem.

4.2 Avregleringar

För all näringsverksamhet krävs att samhället sätter upp vissa normer eller regler för att uppnå viktiga samhälleliga mål. Sådana regler kan dessutom vara betydelsefulla för att upprätthålla konkurrens på lika villkor. Samti­digt står det klart att floran av regler kan bli alltför omfattande och oöverskådlig. Vissa regler kan också ha blivit föråldrade eller ha en ut­formning som motverkar förnyelse eller försvårar konkurrens. Det är därför en central uppgift att eliminera eller ändra sådana regler som häm­mar näringslivets utveckling. Detta får dock inte innebära att skyddet för de centrala samhällsmål om hälsa, säkerhet, god miljö m. m. som ligger till grund för olika regelsystem minskar.

Regeringen inledde för två år sedan ett arbete med att förenkla de regler som berör näringslivet. Som samordnare av arbetet fungerar normgruppen inom regeringskansliet. En central utgångspunkt för detta arbete är dock att det skall ske i decentraliserade former och att myndigheterna har ett stort ansvar för förenklingsarbetet inom sina respektive områden.

Normgruppens uppgift är att som sammanhållande lednings- och utred­ningsorgan inspirera, driva på och förmedla erfarenheter av förenklings­arbetet. 1 de anvisningar för normgruppens arbete som regeringen medde­lat anges, att det bör ha en bred ansats och omfatta samtliga samhällssek­torer med reglering av betydelse för näringslivet.

Både befintliga regler och nya regler, liksom tillämpning av dessa, bör enligt programmet ingå i förenklingssträvandena.

Inom ramen för den breda ansatsen skall koncentrerade insatser göras på vissa prioriterade områden, nämligen:

-     skatte- och socialavgiftsområdet, vad avser administration, uppbörd, kontroll m.m.,

-     arbetsmarknadsområdet,   vad   avser   bl. a.   myndighetsservice   och tillämpning av lagstiftning,

-     näringslivets plan- och byggfrågor,

-     transportsektorns reglering,

-     teknisk provning och kontroll.

18

 

Resultaten av ansträngningarna att åstadkomma smidigare fungerande Prop. 1985/86: 150 föreskrifter kan nu böria avläsas. Åtgärder av skiftande karaktär har vidta- Bil. 1 gits eller planeras. Regeringen har nyligen för riksdagen presenterat hit­tillsvarande resultat. Avregleringar och förenklingar har genomförts på flera områden. Som framgår av skrivelsen är arbetet med att förenkla regelsystemen mycket omfattande och berör nästan alla offentliga verk­samhetsområden. Under de senaste åren har viktiga resultat åstadkommits på enskilda områden.

Som exempel kan nämnas avregleringarna på kreditmarknaden och för­enklingsarbetet på skatteområdet. Inom arbetsmarknadspolitiken har skett en kraftig förenkling av arbetsmarknadsverkets regelsamling. Dessutom utreds viktiga förenklingar inom bostadslånesystemet och i regelverket på transportområdet. På utrikeshandelsområdet pågår ett arbete med att un­danröja handelshinder såväl i Norden som i ett vidare västeuropeiskt sammanhang.

Inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde pågår f.n. en översyn av regleringarna av yrkestrafiken. Syftet är att höja effektiviteten på transportområdet.

Vad gäller taxitrafiken bör utrymme lämnas för en friare, mer marknads-mässig konkurrenssituation. Statliga regleringar bör användas mer åter­hållsamt än hittills varit fallet.

Även på godstrafikområdet är syftet att genom avreglering och.förenk­ling åstadkomma ökad effektivitet. Bl.a. övervägs att slopa kraven på behovsprövning för tillstånd till transportförmedling och godslinjetrafik. Jag har erfarit att chefen för kommunikationsdepartementet senare i vår   ' kommer att lägga fram förslag till riksdagen i dessa frågor.

4.3 Liberalisering av valutaregleringen

Den tämligen långtgående valutareglering som, trots vissa uppluckringar under senare år, alltjämt tillämpas i Sverige måste ses mot bakgrund av de svåra obalanser som rått i svensk ekonomi under senare delen av 1970-talet och böljan av 1980-talet. Under de senaste åren har emellertid bytes­balansen förstärkts kraftigt och budgetunderskottet har nedbringats vä­sentligt. Konkurrenskraften för svenskt näringsliv har de senaste åren varit god och inflationstakten är nu på väg att dämpas avsevärt. Förtroen­det för den ekonomiska politiken har därmed successivt stärkts.

Det har därför skapats förutsättningar för att genomföra en betydande liberalisering av valutaregleringen. Liberaliseringen bör särskilt inriktas på de delar av valutaregleringen som kan bedömas hämma näringslivets ut­veckling. Hit hör i första hand att avskaffa kraven på utlandsupplåning vid direktinvesteringar i utlandet. Andra liberaliseringar som bör genomföras gäller svenskars förvärv av utländska aktier och köp av fastigheter i utlandet. Det är vidare angeläget att praxis vid tillämpningen av kvarvaran­de regleringar successivt anpassas i syfte att uppnå förenklingar och av­lägsna onödiga hinder.

Vissa delar av valutaregleringen bör finnas kvar. Motiven för detta är
stabiliseringspolitiska. Hit hör i första hand att förhindra kortfristiga kapi-    19

 

talplaceringar som styrs av ränteskillnader och förväntningar om ränte-     Prop. 1985/86: 150

och växelkursutvecklingen. Om sådana kapitalplaceringar skulle tillåtas.      Bil. 1

skulle potentialen för spekulativa valutaflöden öka kraftigt. De delar av

valutaregleringen som förhindrar uppbyggandet av sådana behållningar -

såväl svenskars placeringar i utländsk valuta som utlänningars placeringar

i svenska kronor - bör därför bibehållas.

Avvecklingen av delar av valutaregleringen kan mycket väl leda till påfrestningar i form av valutaflöden under själva övergångsskedet. Det är dock uteslutet att använda statlig utlandsupplåning som instrument för att milda sådana övergångsproblem. Normen att staten inte skall låna i utlan­det gäller alltfort.

Liberaliseringen av valutaregleringen bör kunna inledas redan i år och ske stegvis. I vilken takt liberaliseringen skall ske måste avvägas mot den samhällsekonomiska utvecklingen i övrigt. Jag vill i detta sammanhang understryka att regeringens ekonomiska politik ligger fast. Dess syfte är att häva kvarvarande obalanser i den svenska ekonomin. Denna inriktning bör medföra en fortsatt förstärkning av förtroendet för den svenska ekonomin och därmed underlätta den förestående liberaliseringen av valutareglering­en.

4.4 Forskning och utbildning

Den svenska och den internationella ekonomin står inför en snabb struk­turomvandling. Kunskaps- och utbildningsnivån kommer att spela en av­görande roll för möjligheten att upprätthålla den höga ambitionsnivån för sysselsättning och välfärd. Hög svensk kompetens och forskningstradition finns förvisso inom viktiga tillväxtområden, såsom medicin, datologi och bioteknik; men vårt läge är utsatt, eftersom kompetensen inom många områden är investerad i ett litet antal ganska små forskningsmiljöer.

Statens uppgift är i detta sammanhang bl. a. att skapa effektivare forsk­ningsmiljöer. Den skeva åldersfördelningen inom forskar- och lärarkåren måste rättas till och forskartjänsterna göras mer attraktiva.

Ett arbete för att bemästra dessa svårigheter har inletts, bl. a. genom det treårsprogram för forskningen som antogs av riksdagen 1984. En forsk­ningsproposition förbereds inför 1987. I denna kommer åtgärder för att samtidigt stärka grundforskningen och att finna en mer effektiv struktur för den sektoriella forskningen att väga tungt. Chefen för utbildningsdeparte­mentet avser att till 1987 års budgetproposition presentera förslag till vissa förenklingar av högskolans anslags- och styrsystem.

4.5 Arbetsmarknadspolitik

Ett viktigt led i en politik för att främja tillväxten är att stärka arbetsmark­
nadens funktionsförmåga. En effektiv arbetsförmedling som möjliggör att
arbetssökande och lediga platser snabbt kopplas samman är därvid ett
viktigt instrument. Genom de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
ges arbetskraften ökad kompetens och erfarenhet. Därmed förstärks de
sökandes möjligheter att ta de arbeten som finns på marknaden och arbets-   20

 

givarna ges ökade förutsättningar att erhålla kunnig arbetskraft som svarar     Prop. 1985/86: 150
mot deras behov.                                                          Bil. 1

De förslag rörande arbetsmarknadspolitiken som chefen för arbetsmark­nadsdepartementet senare kommer att presentera innebär insatser enligt två huvudlinjer. För det första har de en inriktning så att de olika medlen på både kort och lång sikt medverkar till att de övergripande tillväxtmålen uppfylls.

Detta innebär att, utöver de betydande resurser till arbetsmarknadsut­bildning som föreslogs i budgetpropositionen, ytterligare utbildningssats­ningar föreslås med vidgade ramar för utbildning för såväl arbetslösa som anställda inom näringslivet. Dessutom föreslås vissa regeländringar, vilka gör utbildningsalternativet gynnsammare för de personer som drabbas av arbetslöshet. Genom förslagen ges möjlighet att erhålla fullt utbildningsbi­drag för heltidsutbildning, även om den sökande endast arbetat deltid före utbildningen. Dessutom får utbildningstiden tillgodoräknas som underlag för arbetslöshetsersättning. Därmed undanröjs ett hinder för rekrytering till arbetsmarknadsutbildning och utbildningens ställning inom arbets­marknadspolitiken stärks.

Bl. a. förordas vissa regeländringar inom ramen för flyttningsbidragen för att stödja främst byggnadsarbetare som arbetar på annan ort än hemor­ten.

Regeringen kommer också inom kort att med utnyttjande av finansfull­makten besluta om insatser för att främja byggsysselsättningen i de mest utsatta länen. Projekturvalet styrs av ett tillväxtpolitiskt perspektiv. Ut­gångspunkten skall vara projektens betydelse för utvecklingen av infra­strukturen och näringslivet på orten eller i regionen.

För det andra föreslås vissa kompletterande insatser för särskilt utsatta grupper, vilka trots de senaste årens positiva utveckling på arbetsmarkna­den har bestående problem. Ett nytt system med inskolningsplatser inom näringslivet, som alternativ till ungdomslag, införs för ungdomar i syfte att underlätta för dessa att få en förankring inom industri och privat tjänste­sektor. Förslaget förutsätter att parterna på arbetsmarknaden träffar avtal härom. Vidare betonas att placering i ungdomslag är en sistahandsätgärd, som kan tillgripas när platsförmedling eller andra åtgärder inte gett resultat och att intensiva jobbsökaraktiviteter skall fortgå såväl före som under hela perioden i ungdomslag. Sammantaget innebär det att rekryteringen till näringslivet stimuleras.

De förslag jag här har nämnt syftar till att få anpassningen på arbets­marknaden att fungera bättre och att därmed förkorta såväl arbetssökande­tider som vakanstider. Arbetsmarknadspolitikens betydelse för tillväxten i ekonomin understryks därmed. Jag har erfarit att chefen för arbetsmark­nadsdepartementet avser att återkomma med förslag, som leder till att arbetsmarknadspolitikens tillväxtfrämjande roll förstärks.

4.6 Regionalpolitik

Det svenska näringslivet genomgår f.n. en snabb strukturomvandling.

Flera traditionella branscher går tillbaka sysselsättningsmässigt, medan     21

3   Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga I, del I

 

tjänstesektorn och den högteknologiska industrin expanderar. Den privata     Prop. 1985/86: 150 tjänstesektorn växer framför allt i storstadsregionerna. Ett litet antal stora      Bil. 1 företag spelar en dominerande roll för forskning och utveckling. Den högteknologiska industrin och den nya tjänsteproduktionen är starkt bero­ende av en bred och mångsidig arbetsmarknad och av närheten till kun­skapsutveckling och forskning.

Denna utveckling innebär både möjligheter och faror. Det svenska nä­ringslivets höga utvecklingsnivå och storföretagens utveckling på universi­tetsorterna utgör spjutspetsar inför framtiden. Samtidigt finns det en up­penbar risk för att denna utveckling delvis kan komma att ske på bekost­nad av andra landsdelar, där produktion och sysselsättning kan stagnera och folkmängden minska. Politiken måste därför inriktas så att en önsk­värd utveckling på universitetsorterna inte utarmar det övriga landet utan tvärtom verkar stimulerande också för andra regioner.

Mot denna bakgrund finns det skäl att löpande se över arsenalen av regionalpolitiska medel och vidta justeringar och kompletteringar för att stärka slagkraften i de regionalpolitiska insatserna.

Under industridepartementets anslag anvisas betydande belopp för regi­onalpolitiska ändamål. Därutöver anvisas stora belopp på andra departe­mentsområden i syfte att utjämna regionala skillnader eller på annat sätt påverka regionala förhållanden. Som exempel kan nämnas skatteutjäm-ningsbidraget, som har en utpräglad regionalpolitisk fördelningsprofil, stö­det till jordbruket i Norrland och transportstödet till samma region. Även de arbetsmarknadspolitiska insatserna har en stor betydelse för den regio­nala utvecklingen. Sålunda är beredskapsarbetena koncentrerade till de utsatta regionerna. Senare denna dag kommer chefen för arbetsmarknads­departementet att presentera ett program med insatser för att stärka bygg­sysselsättningen i skogslänen. Ca 250 milj. kr. föreslås bh avsatta för detta ändamål. Projekten har valts på ett sådant sätt att de inte bara skall ge tillfällig sysselsättning utan också mer permanent skall kunna bidra till regionernas utveckling.

En förstärkning av infrastrukturen i skogslänen är en viktig del i an­strängningarna att långsiktigt stärka näringslivet och arbetsmarknaden i dessa län. Av grundläggande betydelse är därvid ett väl utbyggt transport-och kommunikationssystem. Omfattande investeringar har gjorts i bl. a. telekommunikationer och transportanläggningar. Vidare har regeringen stött en rad projekt inriktade på kunskapsuppbyggnad och teknikspridning i skogslänen. Bioteknik-, data- och rymdsatsningarna i Umeå, Luleå resp. Kiruna böqar nu ta konkret form. De särskilda insatser i Bergslagen som regeringen nyligen föreslagit innehåller åtgärder för att stärka infrastruktu­ren vad gäller utbildning och kommunikationer. Framtidsinriktade projekt har genomförts med regionalpolitiska medel även i andra delar av landet.

Statens industriverk har fått i uppdrag av regeringen att kartlägga ut­vecklingen av den privata tjänstesektorn och lämna förslag om hur även stödområdena skall kunna få del av dess expansion.

En angelägen uppgift är att inrikta utbildningen i landets olika delar, så
att fler orter och regioner bUr attraktiva för nya eller expanderande före­
tag. Det gäller att öka också de små och medelstora företagens förmåga att   22

 

utveckla ny teknik samt att anamma ny teknik som utvecklats på annat     Prop. 1985/86: 150 håll. Ett nära samarbete mellan högskolor, kommuner och näringsliv blir     Bil. 1 därmed nödvändigt. Den miljö som en högskola kan erbjuda blir, om den utnyttjas rätt, en utvecklingsresurs för hela den region där dén är lokali­serad.

En ökad satsning på högskolorna i olika delar av landet bör därför, i kombination med olika teknik- och utvecklingscentra samt med understöd av förnyelsefonderna och den nya AMU-organisationen, bli av stor bety­delse inom regionalpolitiken.

4.7 Ökat virkesutbud

Skogsnäringen är a v stor betydelse för den svenska ekonomin. Inte mindre än ca 20 % av landets varuexport härrör från skogsindustrin. För bytesba­lansen är branschen ännu viktigare, eftersom skogsindustrin är mindre beroende av importerade insatsvaror än exportindustrin i genomsnitt. Också från sysselsättningssynpunkt är skogsnäringen viktig, inte minst i ett regionalt perspektiv.

Under senare år har skogsindustrins utveckling bromsats av brist på inhemsk vedråvara. Denna brist har tagit sig uttryck bl. a. i en omfattande import av skogsråvara samt i höga virkespriser. Därmed har lönsamheten i skogsindustrin försämrats och dess utbyggnad hållits tillbaka, samtidigt som bytesbalansen försvagats. Det samlade exportbortfallet sedan mitten av 1970-talet kan uppskattas till tiotals miljarder kr.

Det är emellertid inte tillgången på skog som i första hand har begränsat avverkningarna. I själva verket har det totala virkesförrådet ökat kraftigt under 1970- och 1980-talen. Den faktiska avverkningen har det senaste decenniet varit i genomsnitt ca 10 miljoner m sk per år lägre än den enligt virkesförsöriningsutredningen möjliga avverkningen.

Ett antal orsaker till den låga avverkningen har anförts. Bland dessa märks kombinationen av hög inflation och skatte- och avgiftsreglerna, svårigheter att tolka skogsvårdslagsstiftningen, otillfredsställande fastig­hetsstruktur, ökande andel passiva skogsägare samt i många fall bristande kunskaper om den egna fastigheten och om virkesmarknaden.

Det råder bred enighet om att avverkningarna kan öka. Det råder också enighet om att de bästa förutsättningarna att öka avverkningen finns inom delar av den privata skogsägargruppen.

Mot denna bakgrund föreslås nu ett antal åtgärder inriktade på att på kort sikt öka utbudet av vedråvara. De bör Ullsammans kunna bidra till en högre och mer stabil avverkningsnivå. En god grund läggs därmed för en snabbare expansion av skogsindustrin.

För att göra det mer lönsamt att avverka föreslås att reglerna för insätt­ning på skogskonto ändras. F.n. medges insättning med 60 % av intäkterna vid försäljning av s. k. rotposter och 40 % av intäkterna vid försäljning av s. k. leveransvirke. Dessa procentsatser bör höjas till 90 resp. 70 vid 1987-1989 års taxeringar. Jag återkommer till detta senare denna dag.

Reglerna om egenavgifter har också betydelse i detta sammanhang.
Reglerna innebär bl. a. att egenavgifter tas ut på hela nettointäkten av     23

 

fastigheten, så snart den har "brukats". Även mycket små inkomster från Prop. 1985/86: 150 försäljning av leveransvirke, djur, växtprodukter m. m. gör att fastigheten Bil. 1 skall anses ha brukats. Detta leder i sin tur till att egenavgifter tas ut på bl. a. rotpostinkomster. Chefen för socialdepartementet avser att skynd­samt låta se över reglerna i detta avseende. En möjlighet är att ändra reglerna så att skogsägaren skall kunna redovisa vissa mindre "brukan-deinkomster" och ändå inte behöva betala egenavgifter.

Även reglerna om högsta tillåtna slutavverkning kan ha icke önskvärda effekter på virkesutbudet. Chefen för jordbruksdepartementet kommer därför att föreslå lättnader i dessa. Förändringarna beräknas innebära att närmare 75 % av den privatägda skogsarealen undantas från ransonerings­bestämmelserna mot f.n. 23 %. Vidare ökas under en treårsperiod infor­mationen och rådgivningen om minimiavverkningsskyldigheten.

De föreslagna informationsåtgärderna förutsätter tillföriitliga uppgifter om skogsbeståndet på olika fastigheter. Därför föreslås också att resur­serna för de översiktliga skogsinventeringama ökas.

Utbudet av skogsråvara bör vidare kunna ökas genom en aktiv£u-e tillämpning av gällande jordförvärvslag. Lantbruksnämnderna bör använ­da möjligheterna att ålägga köpare av skogsmark att upprätta och följa en skogsbruksplan. Vidare skall det anläggas ett regionalpolitiskt helhetsper­spektiv vid förvärvsprövningen innebärande att skogsindustrin inte alltid skall behöva lämna ersättningsmark vid köp av skogsfastighet. I den mån omsättningen av fastigheter ökar stimuleras erfarenhetsmässigt även av­verkningarna.

Chefen för jordbruksdepartementet kommer inom kort att föreslå rege­ringen att besluta om en översyn av strukturfrågorna i skogsbruket och jordbruket. Bl.a. skall effekterna av jordförvärvslagstiftningen ses över. Därvid skall de frågor som berör skogsbruket och virkesutbudet, inkl. den s. k. prisprövningen, behandlas med förtur.

För att stimulera till en förbättring av fastighetsstrukturen och till ett aktivare brukande bör det införas en regel om att skogsvårdsavgiften skall utgå med minst 300 kr. för varie ägare av en skogsfastighet. Avgiften för dödsbo som är äldre än fyra år bör vara minst I 000 kr.

4.8 Stimulanser av hushållssparandet

En central uppgift för den ekonomiska politiken under senare år har varit att öka sparandet i den svenska ekonomin. Detta är nödvändigt dels för att investeringarna skall öka, dels för att underskottet i bytesbalansen skall elimineras och vändas i ett varaktigt överskott.

Till stor del bör sparandeökningen ske i den offentliga sektorn, främst
genom att budgetunderskottet minskas. Därtill är det också angeläget att
hushållssparandet ökar. Hushållens sparkvot har sedan 1982 varit låg och
behöver öka både av samhällsekonomiska skäl och därför att det, som
komplement till det kollektiva trygghetssystemet, är värdefulh för hushål­
len att ha ett eget sparkapital som en buffert för att möta oförutsedda
utgifter.                                                                                          24

 

Den ekonomiska politiken har under de senaste åren i väsentliga hänse- Prop. 1985/86:150 enden förbättrat de generella villkoren för hushållssparandet. Marginal- Bil. 1 skatterna har sänkts markant för breda grupper av vanliga inkomsttagare. Realräntan, som under senare delen av 1970-talet rentav var negativ, har på senare tid varit förhållandevis hög. Inflationen har nedbringats och fortsätter att sjunka i år. Den negativa reallöneutvecklingen har brutits. I år väntas reallönerna öka och förutsättningar har skapats för fortsatta reallöneökningar under de kommande åren, bl. a. genom regeringens för­slag till inkomstskattereform för 1987 och 1988.

Härtill kommer att en rad riktade insatser har gjorts för att främja hushållssparandet. Sparavdraget fördubblas från 800 till 1 600 kr. fr. o. m. i år. 1984 infördes allemanssparandet, som har blivit den mest framgångs­rika sparformen i Sverige någonsin. Antalet sparkonton överstiger nu 2,5 miljoner. De insatta sparbeloppen uppgår till närmare 30 miljarder kr. Insättningarna i år beräknas bli ca 17 miljarder kr.

Genom en rad regelförändringar har också vinstsparandet blivit en mera attraktiv sparform. Härtill kommer de insatser som görs, med hjälp av den nyinrättade spardelegationen, för att genom information och utbildning främja hushållens sparbeteende.

Genom att inflationen på senare tid dämpats markant och fortsätter att sjunka, har realräntan blivit förhållandevis hög. Härigenom har de statsfi­nansiella kostnaderna för allemanssparandet blivit större än vad som tidi­gare förutsattes. Dessutom finns, med dagens räntesatser i allemansspa­randet, vissa risker både att s. k. skattearbitrage blir lönsamt (dvs. att det i vissa fall kan löna sig att låna för att sätta in pengar i allemanssparandet) och att andra sparformer, bl. a. vanlig bankinlåning, får alltför svårt att konkurrera.

Mot den bakgrunden föreslår statsrådet Johansson i det följande att räntenivån inom allemansspar fr. o. m. den I juli i år sänks till samma nivå som diskontot, vilket motsvarar en sänkning med 1,25 procentenheter. Även efter denna sänkning kommer spararna att få en hög, positiv real­ränta och allemanssparandet kommer alltjämt att vara den mest förmånliga sparformen. I syfte att ytterligare minska statsutgifterna föreslår statsrådet Johansson också att ersättningen till bankerna för deras hantering av allemanssparandet begränsas.

För att möjliggöra ett fortsatt uthålligt sparande inom allemanssparandet föreslår statsrådet Johansson dessutom att taket för de totala insättning­arna höjs från 35 000 tiU 50 000 kr.

Vidare föreslås att allemansfonderna, liksom andra aktiefonder, skall kunna placera upp till 30 % av fondvärdet i OTC-aktier, vilket bl. a. möjliggör för OTC-företag att starta företagsanknutna allemansfonder. Dessutom öppnas en möjlighet för Riksbyggen, liksom tidigare för HSB, att bedriva bosparande för ungdomar inom allemanssparandets ram.

Statsrådet Johansson föreslår också vissa förändringar inom vinstspa­
randet. Den del av räntan som kan lottas ut föreslås bli höjd från 2 till högst
4 %. Den skatt som hädanefter tas ut på vinstutbetalningar föreslås bli höjd
till 40 %, vilket bättre motsvarar den normala beskattningen av kapitalin­
komster. Vidare föreslås att det under perioden december 1986—februari   25

 

1987 skall vara möjligt att, utöver sedvanliga månadsinsättningar om högst     Prop. 1985/86: 150 800 kr., sätta in ytteriigare högst 5 000 kr. i vinstsparandet. Därmed      Bil. I erbjuds samma möjlighet till vinstspararna som tidigare stått öppen för allemansspararna.

Slutligen föreslås att ytterligare medel anslås till spardelegationen för förstärkta informationsinsatser. Totalt sett innebär de föreslagna åtgärder­na statsfinansiella besparingar, som fr. o. m. budgetåret 1987/88 kan be­räknas till drygt 1 miljard kr.

5 Budgetpolitiken

5.1 Saidoutvecklingen innevarande och nästa budgetår

1 budgetpropositionen i januari beräknades budgetunderskottet sjunka från ca 52 miljarder kr. för budgetåret 1985/86 till ca 49 miljarder kr. för budgetåret 1986/87.

Jag räknar nu med att budgetunderskottet båda budgetåren kommer att bli lägre, ca 50 resp. ca 45 miljarder kr., se tabell 4. Detta beror bl. a. på att inkomsterna har räknats upp till följd av en snabbare löneutveckling än vad som låg till underlag för beräkningarna i budgetpropositionen. Vidare har kostnaderna för statsskulden minskat till följd av att räntenivån och dollar-. kursen har sjunkit. Övriga utgifter har räknats upp bl.a. till följd av, dels att vissa tidigare planerade fondupplösningar inte genomförs budgetåret 1985/86, dels att poster omförts mellan budgetens utgifts- och inkomstsida. I avsnittet "Statsbudgeten och särskilda frågor" kommer jag att lämna en utförligare redovisning av budgetutvecklingen.

Tabell 4   Statsbudgeten för budgetåren 1985/86 och 1986/87

Miljarder kr.

1985/86              1986/87

Enligt      Nuvarande Enligt   Nuvarande

budgetprop.    beräkning   budgetprop.    beräkning

Inkomster                 273,3      276,2    286,7      292,5

Utgifter exkl. statsskuldräntor 254,0       260,0      264,6         269,4

Statsskuldräntor         71,5        65,9     71,0        68,0

Saido                      -52,2       -49,7    -48,9      -44,9

Som framgår av tablån överensstämmer utvecklingen för redovisat bud-getsaldo, underliggande saldo och statligt upplåningsbehov relativt väl. Tendensen i saidoutvecklingen är med andra ord i huvudsak densamma, oavsett vilken mätmetod som används.

Budgetutvecklingen med olika Miljarder kr.

mått

 

 

 

 

 

1985/86

Föränd­ring

1986/87

Redovisat budgetsaldo Underliggande budgetsaldo Statligt upplåningsbehov

 

-49,7

-48,2

46,9

-1-4,8 +2,5 -2,7

-44,9

-45,7

44,2

26

 

Diagram 2   Statens budgetsaldo* resp. den offentliga sektorns finansiella sparande     Prop. 1985/86: 150
som andel av BNP 1970-1987                                                        gjj   j

■ STAIBB BDDOntLDO

- ommuGA aoTOR» nuieiiLL* sparamdb

' Statens budgetsaldo avser budgetåren 1970/71-1986/87.

Med den nu förutsedda budgetutvecklingen och den utveckling av den kommunala ekonomin som jag återkommer till i det följande, kommer den offentliga sektorns finansiella sparande fortsätta att förbättras i år och under 1987. Förbättringen av det offentliga sparandet sedan 1982 är myc­ket markant såväl mot bakgrund av den tidigare negativa utvecklingen som vid en internationell jämförelse. Denna utveckling framgår av diagram 2.

5.2 Långtidsbudgeten Trenden för budgetsaldot

Under andra hälften av 1970-talet och de första åren av 1980-talet visade långtidsbudgetarna på en mycket dyster statsfinansiell utveckling. För varje ny långtidsbudget gällde att budgetunderskottet väntades öka under den framförliggande femårsperioden. Dessutom kom varie ny långtidsbud­get att starta från ett större underskott, så att framtidsutsikterna blev allt mörkare. Till yttermera visso blev den faktiska utvecklingen för vart år ännu sämre än den prognostiserade. Denna utveckling illusteras i dia­gram 3.

27

 

Diagram 3   Utvecklingen av budgetsaldot enligt långtidsbudgetberäkningarna samt     Prop. 1985/86: 150
faktiskt beräknat budgetutfall                                                        dji   i

Miljarder kr.

 

lÄO-

...- LB 83

100-

..■■■■■■■" LB 81 /■..../.....-••••LB 82

 

 

75-

/■•■T*  ...LB80

50-

J                 .............. LB79 v        '"■•■•-.... LB 85

 

y'.................. ., ............ LB 78      -■-■■- ■■•■.....

25-

/                                      \ ■

 

/                                                                                                               LB 86

n -

 

u

1   1   1   1   1   1   1   1   I   1   1   1   1   1

75/78 77/78 79/80 81/82 83/84 86/86 87/88 89/90

Anm; För LB 84, LB 85 och LB 86 redovisas lågaltemativet i diagrammet.

Efter 1983 har bilden förändrats markant. Långtidsbudgeterna visar nu för varie år en alltmer positiv utveckling under den kommande femårsperi­oden. Dessutom bogar vage ny långtidbudget på en lägre underskottsnivå än föregående års beräkning. Detta gäller också innevarande års långtids­budget.

I det s. k. lågalternativet, med låga nominella pris- och löneökningar och god tillväxt, beräknas budgetunderskottet i löpande priser sjunka från ca 45 miljarder kr för budgetåret 1986/87 till ca 13 miljarder kr. under budget­åren 1990/91.

Orsaker till omsvängningen

Denna omsvängning från ett ytterligt oroväckande statsfinansiellt fram-tidsperpspektiv till en mera kontrollerad budgetutveckling förklaras av flera faktorer. En viktig orsak är den relativt goda tillväxt i ekonomin som uppnåtts genom den förbättrade konkurrenskraften och den gynnsammare internationella utvecklingen. Denna tillväxt har lett till en kraftig ökning av statsinkomsterna utan att skattetrycket har behövt ökas. Men även den strama utgiftspolitiken har bidragit till den positiva saidoutvecklingen. Av långtidsbudgeten framgår att utgifterna exkl. statsskuldräntorna motsvara­de ca 29 % av BNP budgetåret 1975/76, för att sedan stiga till närmare 35 % budgetåret 1980/81. Under de två följande åren låg utgiftsandelen

28

 

kvar på denna nivå. Sedan dess har andelen fallit till 29 % för innevarande     Prop. 1985/86: 150
budgetår.                                                                     Bil. 1

Slutsatsen av årets långtidsbudget är densamma som efter 1984 och 1985 års långtidsbudgeter: med en ekonomisk politik inriktad på att skapa en god tillväxt och lägre inflation kombinerad med en stram budgetpolitik som begränsar utgiftstillväxten, kan statsfinanserna bringas i ordning.

Men långtidsbudgeten visar också att även mindre avvikelser från denna politik snabbt kan föra oss tillbaka till en situation med besvärliga statsfi­nansiella problem.

I långtidsbudgeten presenteras en alternativ beräkning, det s. k. högal­ternativet. I detta alternativ antas priserna och de nominella lönerna öka snabbare, räntenivån bli högre och tillväxten utebli. Med dessa förutsätt­ningar, som var och en för sig inte dramatiskt avviker från lågaltemativets, ökar budgetunderskottet den kommande femårsperioden från ca 45 mil­jarder kr. till 54 miljarder kr. En dålig ekonomisk tillväxt och en högre inflation skulle med andra ord slå igenom mycket kraftigt i statsbudgeten.

Effekten av svagare budgetpolitik

I långtidsbudgeten görs dessutom vissa studier av hur utgiftspolitiken påverkar budgetsaldots utveckling. Till att böria med konstateras att det finns områden där utgiftsökningar erfarenhetsmässigt brukar beslutas men där sådana beslut — enligt gällande beräkningsteknik — ej har intecknats i långtidsbudgeten. Detta gäller t.ex. uppräkning av barnbidragen och ar­betsmarknadspolitiska insatser. Om sådana utgiftspåslag sker under kom­mande femårsperiod i samma utsträckning som under senare år blir bud­getunderskottet 8 miljarder kr. större slutåret 1990/91 jämfört med lågalter­nativet.

Vidare presenteras beräkningar i långtidsbudgeten som visar att en mindre strikt utgiftsgranskning än under senare år relativt snabbt skulle leda till ökade budgetunderskott. Om utgifterna exkl. statsskuldräntor exempelvis skulle tillåtas öka i takt med BNP, skulle budgetunderskottet under slutåret i långtidsbudgetperioden bli ca 35 miljarder kr. större.

5.3 Slutsatser av långtidsbudgeten och treårskalkylema

En viktig slutsats som kan dras från långtidsbudgetens resuUat är att den strama budgetpolitik som bedrivits under senare år och som givit goda resultat i form av lägre inflationstakt och ökad tillväxt måste drivas vidare med fasthet och konsekvens. Detta är nödvändigt för att inflationstakten skall nedbringas till den nivå som gäller i våra viktigaste konkurrents­länder. En fortsatt stram utgiftsprövning är likaså nödvändig för att stats­budgeten och den offentliga sektorns sparande skall fortsätta att förbätt-

29

 

Långtidsbudgetens begränsningar                                     Prop. 1985/86: 150

RiI I Långtidsbudgeten är en ren konsekvensberäkning av vissa givna antagan­den. Sambanden i denna kalkyl är rent mekaniska. Kalkylen säger med andra ord inte något om huruvida de givna antagandena i verkligheten skulle vara förenliga med det budgetsaldo som kalkylen leder fram till. Exempelvis kan den antagna inflationstakten vara oförenlig med det saldo som kalkylen resulterar i.

Utöver detta konsistensproblem kommer de dynamiska effekterna att underskattas i långtidsbudgetens mekaniska kalkyl. En sämre allmäneko­nomisk utveckhng eller en snabbare utgiftstillväxt leder sannolikt till att saidoförsämringen blir större än vad beräkningarna i långtidsbudgeten antyder. En budgetförsvagning torde nämligen negativt påverka förtroen­det för den ekonomiska politiken. Därmed kan inflationsförväntningarna skjuta fart och en högre ränta framtvingas, vilket i sin tur verkar hämman­de på investeringarna. Omvänt kan ett ökande förtroende för den ekono­miska politiken leda till att inflationsförväntningarna dämpas och räntan sänkas. Det som karakteriserat budgetutvecklingen det senaste decenniet är just att en omsvängning kan komma snabbt och att utvecklingen därefter kan gå fortare än vad som allmänt förutsetts, vare sig den gått i positiv eller negativ inriktning.

Motiven för den strama budgetpolitiken

I treårskalkylema, där en högre grad av konsistens mellan de makroekono-miska storheterna är möjlig, bedöms budgetsaldot behöva förstärkas ge­nom aktiva utgiftsbegränsningar under perioden för att den nödvändiga sparandeutvecklingen och den lägre inflationsutvecklingen skall uppnås.

De grundläggande motiven för en sådan fortsatt sanering av statsfinan­serna utgår från de ekonomisk-politiska målen om full sysselsättning och jämn fördelning av levnadsstandarden. Ett stort budgetunderskott bidrar till att hålla inflationsförväntningar vid liv och leder till en högre räntenivå än eljest. Inflationen undergräver konkurrenskraften, sänker produktionen och minskar sysselsättningen redan på kortare sikt. Ett högre ränteläge motverkar kapitalbildningen och dämpar därmed produktion och syssel­sättning på längre sikt.

Ett stort och varaktigt budgetunderskott har betydande negativa verk­ningar även direkt på inkomst- och förmögenhetsfördelningen. Den av budgetunderskottet stimulerade inflationen medför att stora förmögenhets­värden omfördelas från sparare till låntagare.

En politik som syftar till att öka jämlikheten och som värnar om en stark
offentlig sektor måste därför bygga på en stark finansiell position för den
offentliga sektorn. Med hänsyn till hur det finansiella sparandet är fördelat
inom den offentliga sektorn måste sparandeökningen i allt väsentligt åstad­
kommas inom den statliga sektorn. Mot denna bakgrund är det förstärkta
sparandet i den offentliga sektorn (diagram 2) och den dämpning av stats­
skuldens tillväxt som illustreras i diagram 4, en väsentlig framgång för de
senaste årens ekonomiska politik.                                                         ,

 

Diagram 4    Statsskuldens utveckling, netto, 1970/71-1986/87 i procent av BNP  Prop. 1985/86:150

Bil. 1

50

50

 

10-

-40

 

30-

-30

 

20

-20

 

10

-10

—I----- 1--- 1--- 1     "T"     I 1        I        I  -10

1978/79                               1986/87

Källa: Finansdepartementet.

Statsskulden (netto) är här definierad som statsskulden minus statens finansiella tillgångar.

5.4 Budgetpolitiken på kortare sikt

Långtidsbudgeten visar ökat underskott för 1987/88

Budgetutsiktema för budgetåret 1987/88, så som de framgår av långtids­budgeten, innebär att den positiva budgetutvecklingen under senare år skulle brytas. Underskottet skulle återigen öka. Även om ökningen är begränsad skulle tecken på att underskottet åter ökar lätt komma att leda till en press uppåt på räntan och till stegrade inflationsförväntningar. En sådan utveckling är oförenlig med regeringens ekonomisk-politiska strate­gi. I denna ligger att budgetunderskottet gradvis och konsekvent skall reduceras. Från budgetåret 1982/83 har detta också skett i en genomsnittlig takt av drygt 2 procentenheter av BNP per år. Givetvis måste takten i denna statsfinansiella sanering anpassas till konjunkturutveckhngen. Men det är av avgörande betydelse att den drivs vidare.

Skattetrycket bör hållas i stort sett oförändrat

Regeringen har vid ett flertal tillfällen slagit fast att skattetrycket bör hållas i stort sett oförändrat på nivån 50 % av BNP. Flera omständigheter bidrar till att denna gräns bör iakttas. En viktig sådan är den betydelse statsmak­tema fäster vid att en tillräckligt stor del av det tillgängliga realekonomiska

31

 

utrymmet avsätts för att höja reallönerna efter skatt, efter ett decennium     Prop. 1985/86: 150 av sjunkande eller stagnerande reallöner. Skattehöjningar skulle teckna in     Bil. 1 detta utrymme och därmed leda till stagnation eller t. o. m. minskning av reallönerna.

Med denna begränsning på statsbudgetens inkomstsida måste den nöd­vändiga fortsatta förstärkningen av statsbudgeten ske genom en kombina­tion av restriktiv utgiftspolitik och god tillväxt i ekonomin. Begränsningen innebär bl. a. att staten inte kan tillåta en lönekostnadsökning på en annan nivå än vad som gäller för arbetsmarknaden i övrigt. Högre lönekostnads­ökningar måste därför få återverkningar på verksamhetens omfattning. För budgetpolitiken inför budgetförslaget 1987/88 innebär detta att utgiftspröv­ningen måste bli fortsatt stram.

Principerna för utgiftspolitiken

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen slagit fast de principer som skall gälla för utgiftsprövningen. Dessa är:

-     Endast de allra mest angelägna reformerna bör genomföras. Omfatt­ningen av sådana utgiftsökningar måste hållas nere samtidigt som de finansieras genom att andra utgifter minskas

-     Utgiftsbegränsningar måste åstadkommas på vissa områden

-     Arbetet med att begränsa utgiftsautomatiken måste fortsätta

-     Åtgärder måste vidtas för att effektivisera den offentliga verksamheten och i vissa fall förändra dess organisations- och finansieringsformer

- En fortgående omprövning av existerande utgiftsprogram måste göras.
Riksdagen har tillämpat dessa principer i behandlingen av årets budget­
proposition i vad avser den kommunala ekonomin, så att eventuella ut­
giftsökningar utöver de förslag som lagts i denna skall finansieras genom
resp. utskotts försorg. Enligt min mening bör denna finansieringsprincip
även gälla på övriga utgiftsområden. I annat fall riskerar finanspolitikens
inriktning att urholkas.

Omprövning av medlen

Den nödvändiga fortlöpande omprövningen av verksamheter och utgifts­program bör ha som utgångspunkt de mål för resp. sektor som statsmak­tema lagt fast. Syftet med omprövningen bör vara att pröva humvida de medel som används fortfarande är de bästa eller om andra, alternativa medel i högre grad skulle kunna uppfylla de fastslagna målen. Ompröv­ningen måste även innebära omprioriteringar, inte bara inom utan även mellan olika verksamheter. Likaså måste överväganden om vilken kvalita­tiv ambitionsivå som skall upprätthållas inom olika sektorer ingå i om­prövningsarbetet.

Ett omfattande arbete pågår f.n. för att stimulera till ökad effektivitet
och till omprövning av existerande utgiftsprogram. I detta sammanhang
vill jag nämna att regeringen i sina direktiv för myndigheternas anslags­
framställningar för budgetåret 1987/88 ägnar dessa frågor betydande ut­
rymme. Tonvikten har därvid lagts på ökad resultatuppföljning och om-       32

 

prövning av såväl de egna myndighetsanslagen som de transfereringsan-     Prop. 1985/86: 150
slag som man administrerar.                                             Bil.l

De resursbegränsningar som det s. k. huvudförslaget utgör är en viktig förutsättning för rationaliseringen och effektiviseringen av statsförvalt­ningen. Åtgärder har också vidtagits för att öka incitamenten för de anställ­da att medverka aktivt.

I det allmänna statliga löneavtalet för 1984-1985 kom sålunda parterna överens om att lokala avtal borde träffas om försöksverksamhet med särskilda åtgärder för att öka produktivitet, kvalitet och service. De lokala parterna förutsattes komma överens om hur de anställda skulle få del av de förbättringar som uppnåddes. En sådan försöksverksamhet har inletts vid statens järnvägar och planeras för ytterligare några myndigheter.

I det fortsatta arbetet för en effektivare statsförvaltning är det angeläget med en samordning av de åtgärder som vidtas inom det avtalsreglerade och det budgettekniska området. Det kan bl. a. föranleda en utveckling av det s. k. huvudförslaget med ökade incitament för myndigheternas och de anställdas medverkan.

Treåriga budgetramar

Ett viktigt steg i riktning mot en efi"ektivare och meningsfullare budgetpro­cess har tagits genom den försöksverksamhet med treåriga budgetramar som startade i fjol med särskilda direktiv till sex myndigheter. Genom att myndigheternas anslag genomgår en fördjupad budgetprövning vart tredje år, skulle påtagligt ökade möjligheter kunna skapas för statsmaktema att pröva hur väl olika verksamheter fungerar resp. att omprioritera resurser till nya, angelägnare verksamhetsgrenar. Försöksverksamheten med tre­åriga budgetramar bör nu utvidgas till att i en andra omgång omfatta ett tiotal myndigheter.

Riksrevisionsverket skall inom kort redovisa förslag till hur budgetme­del skulle kunna omfördelas mellan budgetåren och därmed skapa en bättre finansiell flexibilitet och större möjligheter till långsiktighet i myn­digheternas verksamhet.

Till de olika åtgärder som bidragit till den gynnsamma statsfinansiella utvecklingen under senare år hör skilda former av kassahållningsåtgärder. I budgetpropositionen redovisade jag beräkningar enligt vilka sådana åt­gärder minskat utgiftsnivån med mer än 2 miljarder kr. om året. På detta område finns ytterligare möjligheter till besparingar och effektivisering.

6 Kommunernas ekonomi

Den kommunala sektorn fullgör en rad för välfärdssamhället helt avgöran­
de funktioner, alltifrån barnomsorg och skola till sjukvård och äldrevård.
Det är därför angeläget att den kommunala sektorn kan fortsätta att ut­
vecklas och förstärkas. Utvecklingstakten i denna expansion måste emel­
lertid anpassas till de övergripande riktlinjerna för den ekonomiska politi­
ken.                                                                                               33

 

De samhällsekonomiska ramarna för den kommunala ekonomin   Prop. 1985/86: 150

Bil   1

Vid behandlingen av budgetpropositionen uttalade sig riksdagen för att

tillväxten i den kommunala konsumtionen borde hållas på nivån 1 % per år. Detta krävdes för att nödvändigt utrymme skulle återstå för att real­löner och privat konsumtion skulle kunna öka, samtidigt som tillräckligt med resurser avsattes för ökade investeringar och förbättrad utrikesba-lans.

Inom den resursram som följer av en 1-procentig årlig tillväxt har kom­munerna bedömts kunna uppfylla de krav på utbyggnad som följer bl. a. av den demografiska utvecklingen och riksdagens beslut om barnomsorgen. En betydande tillväxtpotential ligger även i kommunernas möjligheter till effektivisering och omprioritering av resurser till de skiftande behoven.

I årets finansplan framhölls att kommunsektorn 1987 skulle komma att få ett mycket gott finansiellt läge. Detta förklaras av den kraftiga inkomstök­ningen detta år samtidigt som utgiftsökningen hålls tillbaka. Underlag som tagits fram efter det att finansplanen lades fram visar nu att kommunsek­torns gynnsamma ekonomiska läge kommer att förbättras ytterligare vid låga pris- och löneökningar. Utvecklingen skiljer sig något åt mellan kom­muner och landsting bl. a. beroende på att de senare haft och fortfarande har en snabbare utgiftsexpansion. En fortsatt hög pris- och löneöknings­takt kommer däremot ofelbart att försämra kommunsektorns ekonomi. Därmed skulle möjligheterna att fortsätta utbyggnaden av prioriterade områden kraftigt reduceras.

Det gynnsamma kommunalekonomiska läge som nu kan förutses skapar betydande finansiella överskott totalt sett. Riksdagen instämde i regering­ens bedömning i finansplanen att det inte är rimligt att kommunerna långsiktigt skall öka sina finansiella tillgångar kraftigt, samtidigt som staten tvingas öka sina skulder. Riksdagen uttalade att om inte åtgärder vidtas för att dämpa kommunernas inkomsttillväxt finns risk att volym- och kost­nadstillväxten inte kan hållas inom de ramar som leder till samhällsekono­misk balans.

Åtgärder inför 1987

Utgångspunkten vid avvägningen av möjliga åtgärder var, enligt finans­planen, att de skulle kunna genomföras med ett i stort sett oförändrat skattetryck. Åtgärderna borde vidare lämna utrymme för en fortsatt vo­lymexpansion på i storieksordningen 1 % per år.

Som ett första steg föreslogs neddragningar av specialdestinerade trans­fereringar till kommunerna med omkring 2,5 miljarder kr. i permanent effekt. Därutöver tillkommer en likviditetsmässig engångseffekt genom att utbetalningssystemet för kommunalt bostadstillägg till folkpension (KBT) läggs om. I finansplanen angavs vidare att regeringen under våren avsåg att föreslå ytterligare åtgärder.

Sedermera har regeringen föreslagit sänkta inkomstskatter 1987 och
1988 i syfte att möjliggöra reallöneökningar vid låga nominella löneökning­
ar. För att sänkningen av marginalskatterna skall kunna leda Ull skatte­
sänkningar även för låg- och mellaninkomsttagare, föreslogs bl. a. en                34

 

kraftig höjning av det kommunala grundavdraget. Om förskotten på kom-     Prop. 1985/86: 150 munalskatten reduceras i motsvarande mån redan 1987 i stället för 1989,     Bil. 1 leder detta till att den eljest kraftiga ökningen av kommunernas skattein­komster 1987 dämpas.

Samtidigt har de statliga transfereringarna till landstingen ökats genom den nyligen träffade överenskommelsen om ersättningar till sjukvårdshu­vudmännen.

Inför de slutliga övervägandena om den kommunala ekonomin har över­läggningar ägt mm med företrädare för kommuner och landsting. De ytter­ligare åtgärder som bör vidtas för att främja en balanserad finansiell ut­veckling av den kommunala ekonomin 1987 måste utformas så att hänsyn tas till att den ekonomiska situationen varierar markant mellan olika kom­muner och landsting.

Inom skatteutjämningssystemet anpassas skatteutjämningsavgiften så att den finansierar den automatiska ökningen av bidragen. För att kompen­sera den uteblivna besparingen på lärarlönebidragen har i stället valts att i motsvarande mån höja skatteutjämningsavgiften. Den inkomstökning som följer av förvärvsavdragets slopande föreslås däremot få vara kvar i kom-munsektom.

Den metod som i flertalet kommuner nu visat sig tillämpas vid budgete­ringen av KBT medför att den föreslagna omläggningen av utbetalnings­systemet för KBT skulle skapa ett kraftigt bortfall i 1987 års budget trots att det endast rör sig om en engångsvis effekt. Mot denna bakgrund föreslås att endast hälften - ca 1,7 miljarder kr. - av engångseffekten av omläggningen skall falla på 1987 och resten på 1988. Dessutom föreslås att förskotten på kommunalskatt 1987 reduceras med 2/3 - ca 1,6 miljarder kr. - av den fulla effekten av det höjda gmndavdraget detta år.

Sammantaget kvarstår i kommunsektorn efter dessa förändringar totalt sett ett inte obetydligt överskott som utöver den enprocentiga ökningen av konsumtionsvolymen också torde medge ökade satsningar på kommunala ROT-projekt. För utsatta kommuner kommer, dels medelsramen för extra skatteutjämningsbidrag att ökas, dels att prövas i vilken utsträckning me­del som satts in på likviditetskonton kan behöva släppas fria. Därvid kommer särskilt att beaktas om angelägna ROT-projekt återfinns i de kommunala planerna.

Norstedts TrYckeri, Stockholm 1986                                                                                                               35

 

 

 

Den kommunala ekonomin        'fp '-

Bil. 1

inför 1987

Regeringen hade i december 1985 överläggningar med företrädare för kommuner och landstingskommuner om den kommunala ekonomin, i förs­ta hand inför 1987. I årets finansplan (prop. 1985/86: 100 bil. 1) redovisades vissa allmänna överväganden avseende den kommunala ekonomin inför 1987 och vissa åtgärder rörande specialdestinerade statsbidrag. Sedan finansplanen lades fram har underlaget för bedömningarna aktualiserats, inkomstskatteförslag lagts fram och ytterligare överiäggningar ägt rum med företrädare för kommunerna och landstingskommunerna. Jag avser att nu närmare redovisa mina överväganden och förslag i fråga om den kommunala ekonomin inför 1987.

1 Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn inför 1987

Kommunsektorn beräknas, under nuvarande förutsättningar, få en mycket god finansiell situation 1987. Orsaken härtill är att inkomsterna ökar betyd­ligt snabbare än utgifterna. Vid en inkomstutveckling om närmare 9% och en avsevärt mycket lägre volym- och prisutveckling kommer det finan­siella sparandet i kommunsektorn, även efter angivna åtgärder, att vara stort. Utvecklingen skiljer sig dock åt mellan kommuner och landstings­kommuner där de senare har en något sämre finansiell situation. Detta beror bl. a på att landstingen har haft en betydligt snabbare utgiftsexpan­sion. Landstingskommunerna har dock fortfarande en bättre likviditet än kommunerna.

Den finansiella utvecklingen i kommunsektorn bör ses mot bakgmnd av det betydligt kärvare statsfinansiella läget men även mot det nödvändiga i att begränsa kommunernas och landstingskommunernas volymökning till en samhällsekonomiskt acceptabel nivå. Jag vill här påminna om det beslut riksdagen fattade hösten 1984 om riktlinjer för den ekonomiska politiken på medellång sikt där utrymmet för tillväxt i olika samhällssektorer redovi­sades. Där angavs att den kommunala konsumtionen inte får öka med mer än I % för att kunna skapa ett tillräckligt utrymme för reallöneökningar och för den privata konsumtionen, mot bakgmnd av reallönesänkningarna under ett antal år. Även om det goda finansiella läget ej skulle resultera i en högre konsumtionsökning, är det inte rimligt att kommunerna skall kunna öka sina finansiella tillgångar samtidigt som den statliga skuldsättningen ökar. Om det tillfälliga överutrymmet skulle leda till kraftiga nominella löneökningar skulle det i motsvarande mån begränsa möjligheterna att inom givna samhällsekonomiska ramar bygga ut den kommunala verksam­heten på prioriterade områden.

Jag övergår nu till perspektiven för den kommunala ekonomin inför åren

37

I Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 150. Bilaga 1. Del 2

 

1987—1988. I kalkyler som tagits fram i samarbete med de båda kommun- Prop. 1985/86: 150 förbunden redovisas dels den reala utvecklingen, dels den finansiella ut- Bil. 1 vecklingen i kommunsektorn för dessa år. I den reala kalkylen har för kommunerna beaktats de förutsättningar som följer av befolkningens stor­lek och ålderstruktur, statsmakternas utbyggnadsambition för barnomsor­gen samt andra effekter av statsmakternas beslut. För landstingskommu­nerna redovisas effekten av befolkningsförändringarna. Resultatet av kal­kylerna framgår av följande uppställning.

Total volymförändring i den kommunala konsumtionen

Volymför-        Varav p. g. a.

ändring           befolknings

förändringar

 

 

1987

1988

1987

1988

Kommuner Landstingskommuner

+ 1,2 + 1.1

+ 1,3 + 1,0

0,0 + 1,1

-0,1 + 1,0

 

+ 1,2

+ 1,2

+0,4

+0,3

Kalkylerna anger en total volymutveckling för den kommunala sektorn kring 1 % åren 1987 och 1988. I kommunerna beräknas volymökningen bli något högre än 1 %. Det förklaras delvis av att det minskande elevunderla­get i skolan kortsiktigt inte beräknas ge en motsvarande minskning av resursbehovet. Den största delen av volymökningen svarar barnomsorgen för med 0,8% 1987 och 1,0% 1988. Kalkylen för landstingen visar att det största utbyggnadsbehoven finns inom långtidssjukvården. I kalkylen har inte den pågående omstmktureringen inom sjukvården mot ökade insatser i hemmet beaktats.

I de finansiella kalkylerna har, i ett alternativ, fömtsatts en kommunal konsumtionsökning om 1 % åren 1987 och 1988. Denna nivå överensstäm­mer med de av riksdagen godkända riktlinjerna för den ekonomiska politi­ken på medellång sikt. I kalkylen redovisas det finansiella sparandet både före och efter åtgärder i budgetpropositionen 1986 och i inkomstskattepro­positionen. Finansiellt sparande är det begrepp som i nationalräkenska-pema används för att beteckna skillnaden mellan löpande inkomster och utgifter, exkl. upplåning och amortering under ett visst år. Enligt beräk­ningar som bygger på en låg pris- och löneutveckling kommer den finan­siella situationen att totalt sett bli mycket god även efter hänsynstagande till åtgärderna i budgetpropositionen och inkomstskattepropositionen. I kalkylen har då förutsatts en oförändrad utdebitering och en volymökning om 1 % per år. Beräkningar som gmndas på en högre pris-, löne- och volymökning ger en betydligt ogynsammare finansiell utveckling.

Den finansiella situationen i kommunsektorn är således i hög grad bero­
ende av löne- och volymutvecklingen. Som exempel kan nämnas att I pro­
centenhets snabbare löne- resp. volymutveckling försämrar det finansiella
sparandet med 1,2 miljarder kr. resp. 1,4 miljarder kr. Sammanfattningsvis
kan konstateras att den finansiella situationen i kommunsektorn, under
förutsättning av en låg och stabil pris- och löneutveckling, kommer att bli   38

 

mycket god med ett stort finansiellt överskott. Utgångspunkten för de     Prop. 1985/86: 150

åtgärder som jag i det följande kommer att redovisa är att de kommunala     Bil. 1

inkomstökningarna skall reduceras så att en välavvägd begränsning av det

finansiella sparandet sker. Omfattningen av de åtgärder som vidtas är,

enligt min mening, sålunda avvägda mot kommunsektorns ekonomiska

situation med en konsumtionsökning på I % och restriktionen att hålla

tillbaka kommunalskattehöjningar.

Jag vill här också erinra om vad finansutskottet uttalade i sitt betänkan­de (FiU 1985/86:10):

"Som utskottet anfört är det angeläget att hålla tillbaka de statliga utgif­terna. Ett led i detta arbete är att begränsa bidragen till kommunerna. En sådan inriktning av besparingsarbetet kan också med fördel förenas med ansträngningarna att minska detaljregleringen av den kommunala sektorn och öka den kommunala handlingsfriheten. Detta är i sin tur en förutsätt­ning för att kunna effektivisera och rationalisera den kommunala verksam­heten. Starka skäl talar således för att begränsningar av det kommunala finansiella utrymmet bör ske genom att begränsa statens bidrag till kom­munsektorn."

Jag vill instämma i finansutskottets uttalande, vilket också riksdagen anta­git som sin mening, angående begränsningarna av det kommunala finan­siella utrymmet. För att kommunernas finanser skall kunna utvecklas på ett balanserat sätt krävs dock att staten visar en stor återhållsamhet vad avser nya ålägganden samt att detaljregleringen av kommunernas verk­samhet minskas, bl. a. genom de förslag som övervägs inom stat-kommun beredningens arbete. Samtidigt förutsätter detta att kommunerna och landstingskommunema effektiviserar sin verksamhet och att nya resurser för prioriterade områden skapas genom en omdisponering av befintliga resurser. Detta kan bl. a. ske då elevantalet i skolan minskar och därmed även resursbehovet för skolan. Inom landstingskommunerna kan den öka­de satsningen på den öppna vården ges utrymme genom en neddragning av den slutna vården.

De åtgärder som redan förelagts riksdagen samt de åtgärder jag kommer
att föreslå i det följande summerar totalt till ca 6 miljarder kr. 1987.
Dämtöver kommer en engångseffekt för omläggningen av avräkningssys-
temet för KBT som vid den samlade bedömningen som nu gjorts bör
fördelas med hälften 1987 och hälften 1988. I beloppet ingår även två
tredjedelar av effekten av en höjning av det kommunala grundavdraget
med 1500 kr., i ett första steg år 1987, som genom den reglering mot
förskottet på kommunalskattemedel som jag föreslår i det följande minskar
kommunsektorns inkomster. Jag kommer i det följande även att föreslå
åtgärder motsvarande den uteblivna, i budgetpropositionen 1986 föreslag­
na, besparingen inom utbildningsområdet. Jag avser även att föreslå en
höjning av skatteutjämningsavgiften för att finansiera automatiken i skat-
teutjämningsbidraget. Däremot har jag vid den samlade bedömningen av
kommunsektorns ekonomiska situation stannat för att inte föreslå en neu­
tralisering av de ökade kommunala skatteinkomsterna som blir följden av
att förvärvsavdraget slopats.                                                             39

 

Totalt sett kvarstår även efter här angivna åtgärder ett relativt stort     Prop. 1985/86: 150 sparandeöverskott i kommunsektorn på omkring 4 miljarder kr. som till     Bil. 1 större delen faller på kommunerna.

Den ekonomiska situationen varierar emellertid kraftigt från kommun till kommun. För att stödja de kommuner som har en besvärlig ekonomisk situation kommer jag att i det följande föreslå att medelsramen för extra skatteutjämningsbidraget höjs. Jag är även positiv till att situationen för utsatta kommuner och landsting också beaktas genom förtida frisläpp av innestående medel på likviditetskonto i riksbanken.

De åtgärder jag föreslår skall således ses, dels mot bakgmnd av det kärva statsfinansiella läget och nödvändigheten i att vidta åtgärder för att förstärka statsbudgeten, dels i ljuset av det relativt goda finansiella läget i kommunsektorn och behovet av att begränsa den kommunala volymök­ningen så att utrymme kan ges för reallöneökningar.

2 Det kommunala grundavdraget

1 propositionen om inkomstskatten (prop. 1985/86:130) som nyligen före­lagts riksdagen föreslås en reform av inkomstskatten för åren 1987 och 1988. Förslaget innebär bl. a. en höjning av det kommunala grundavdraget till 9000 kr. 1987 och till 10000 kr. fr. o. m. 1988. Förslaget medför därmed att kostnaden för denna del av reformen faller på kommunerna. En höjning av kommunala grundavdraget skulle - utan särskild reglering mot förskot­tet - påverka utbetalningarna till kommunsektorn först 1989. Detta beror på att kommunernas förskott av skattemedel gmndas på föregående års taxering. Om inte någon reglering sker mot förskottet uppkommer emeller­tid en dubbeléffekt 1989, dels på slutavräkningen för 1987, dels på förskot­tet för 1989. Motsvarande dubbeleffekt uppkommer även 1990. För att undvika detta och för att inte försvaga statsbudgeten föreslås att förskotten för 1987 och 1988 beräknas på ett skatteunderlag som har omräknats med hänsyn till höjningen av gmndavdraget. En schablonmässig omräkning i enlighet med de höjda grundavdragen blir emellertid inte helt korrekt på grund av folkpensionärernas extra avdrag och skulle medföra att kommu­nernas förskott på skattemedel 1987 och 1988 minskade med mer än vad som följer av reformen. Avvikelsen har beräknats till ca 500 milj. kr. 1987 och ca 800 milj. kr. 1988. För att få en bättre överensstämmelse med det slutliga utfallet föreslår jag att avräkningen av förskotten på kommunal­skattemedel görs så att hänsyn tas till pensionärernas extra avdrag. En sådan omräkning blir inte exakt för vae enskild kommun men ger ett rimligare resultat i förhållande till det slutliga utfallet.

Som jag tidigare angivit bör reduceringen av förskotten för 1987, utifrån
den bedömning som nu gjorts, dessutom ske med två tredjedelar av effek­
ten av det höjda grundavdraget 1987. Det innebär att förskotten kommer
att reduceras med ca 1,6 miljarder kr., motsvarande ett grundavdrag om
8 300 kr., och att den resterande tredjedelen får slå med dubbel effekt på
kommunernas skatteinkomster 1989. För 1988 bör förskotten reduceras
med ett gmndavdrag på 9600 kr., motsvarande en reducering av förskotten
på ca 4 miljarder kr.                                                                          40

 

3 Skatteutjämningssystemet                    Prop. 1985/86:150

Bil. 1

I  mitten av december  1985  presenterade  skatteutjämningskommittén

(Fi I983:05)sitt betänkande med förslag till förändringar i det nuvarande skatteutjämningssystemet (SOU 1985:61). Betänkandet remitterades till ett stort antal remissinstanser som uppmanades att inkomma med sina svar till den 14 mars 1986. Ambitionen var att förslag till riksdagen skulle läggas fram i vår med sikte på att ett reviderat system skulle kunna träda i kraft fr.o.m. 1987.

Det stod klart redan tidigare i vår, att det inte skulle vara tidsmässigt möjligt att lägga fram ett väl övervägt förslag där vederbörlig hänsyn togs till remissinstansernas synpunkter. Ett reviderat system kan således inte träda i kraft 1987 utan först 1988. Jag kan nu, när remissinstansernas svar inkommit, konstatera att kritik riktats mot flera av kommitténs förslag. De behöver därför beredas ingående innan förslag kan läggas fram för riksda­gen. Det föreslagna systemet har även vissa tekniska brister som behöver åtgärdas innan det kan träda i kraft.

Detta innebär att nu gällande regler bör gälla även nästa år. I avvaktan på att ett nytt reviderat skatteutjämningssystem kan införas bör därför de för 1986 provisoriska åtgärderna förlängas till att gälla även för 1987.

Automatiken i skatteutjämningsbidraget

För 1987 föreslår jag att skatteutjämningsavgiften som 1986 uppgår till 0:14 kr./skr. höjs med 10 öre/skr. till 0:24 kr./skr. Avgiften, som tas ut på kommunernas och landstingskommunernas totala skatteunderlag, kommer därmed att neutralisera ökningen av skatteutjämningsbidraget mellan 1986 och 1987. Det ordinarie skatteutjämningsbidraget beräknas öka med ca 1,1 miljarder kr. eller med ca 10% mellan de nämnda åren. Den kraftiga ök­ningen, jämfört med den beräknade kostnadsutvecklingen för år 1987, sammanhänger med att skatteunderlagets ökning två år tidigare bestämmer bidragets storlek. Beräkningen, som fortfarande är något osäker, baseras på en likartad utveckling av skatteunderlaget för kommuner och lands­tingskommuner utom och inom skaiteutjämningen. Med hänsyn till den föreslagna höjningen med 0:10 kr./skr. beräknas avgiften totalt inbringa ca 2,1 miljarder kr. 1987.

Utdebiteringsskillnader

Spännvidden mellan de kommuner som har högst resp. lägst sammanlagd
kommunalskatt har de senare åren, fram till 1985, ökat kraftigt. Detta
förklaras främst av skillnader i skatteunderlag och inte av olikheter i
ambitionsnivå eller effektivitet. De stora skillnaderna skapar stora pro­
blem. I regioner där skillnaderna är tydliga kan kommunalskatten bli
styrande vid val av bostadsort. Detta förstärker problemen i högskatte-
kommunerna samtidigt som lågskattekommunerna gynnas. Den stora skill­
naden i kommunalt skatteuttag kan även upplevas som orättvis av många
enskilda skattebetalare, som inte känner att den högre kommunalskatten   41

 

motsvaras av en hög kommunal standard. För att i någon mån kunna stävja     Prop. 1985/86: 150 dessa problem beslutade riksdagen med anledning av förslag i förra årets     Bil. 1 kompletteringsproposition (prop. 1984/85:150 bil. 1, FiU 29, rskr 406) att vissa åtgärder skulle vidtas. Dessa åtgärder avsåg endast 1986 då jag ville avvakta skatteutjämningskommitténs förslag. Som jag tidigare nämnt kom­mer inte ett reviderat system att kunna träda i kraft 1987 utan först 1988.

De åtgärder som då föreslogs och som riksdagen ställde sig bakom innebar att kommuner med ett skatteunderlag överstigande 135% av me­delskattekraften skulle betala en särskild progressiv avgift. Avgiften tas ut på den del av det egna skatteunderlaget som överstiger 135% av medel-skattekraften och utformades enligt följande uppställning.

Skattekraften i %                  Avgift per skattekrona

av medelskattekraften            i intervallet

> 135% 140%                       5

> 140% 150%                       6

> 150%                               8

Åtgärden berör 1986 framförallt två kommuner, nämligen Danderyd och Lidingö, och i obetydlig mån Solna.

Dämtöver beslutade riksdagen att kommuner med en hög utdebitering skulle få ett riktad stöd för att möjliggöra för dessa kommuner att sänka skattesatsen 1986. Bidraget berör totalt 20 kommuner.

Jag kan nu konstatera att de åtgärder riksdagen beslutade om givit gott resultat. Spännvidden mellan den högsta resp. lägsta skattesatsen har minskat. Skillnaden i total skattesats är 6:35 kr./skr. 1986 att jämföra med 8:28 kr./skr. 1985, en minskning med nästan 2 kronor.

Jag vill därför föreslå att de åtgärder riksdagen beslutade om förra våren förlängs, så att de gäller även för 1987. Detta innebär att en avgift som är progressiv kommer att tas ut av de kommuner vars skatteunderlag över­stiger 135% av medelskattekraften. Avgiften bör utformas enligt samma principer som gällde för 1986. Vad avser det riktade stödet till kommuner som sänkt sin utdebitering återkommer jag till det i samband med mina förslag avseende fördelningen av extra skatteutjämningsbidrag.

4 Besparingar inom utbildningsområdet

I budgetpropositionen för budgetåret 1986/87 (prop. 1985/86:100 bil. 10)
föreslog regeringen vissa besparingar inom utbildningsområdet. Förslaget ,
innebar att statsbidragen till lärarlönerna skulle reduceras med 3%. Vid
utbildningsutskottets behandling av frågan (UbU 1985/86:14) har utskottet
funnit att det ej finns någon pariamentarisk majoritet för förslaget. Enligt
de budgetpolitiska riktlinjer som riksdagen beslutat om skall utskottet då
föreslå andra former av begränsningar som, i det här fallet, avser kommun­
sektorn. Dessa bör, enligt vad finansutskottet uttalat som sin mening (FiU
1985/86:10), dels uppgå till motsvarande belopp, dels uppfylla kravet att de
inte får försvåra en ökad effektivisering av den kommunala verksamheten.
Utbildningsutskottet har föreslagit regeringen att kommunsektorns finan-    42

 

siella utrymme bör begränsas genom att en avgift om 0:13 kr./skr. tas ut på Prop. 1985/86: 150 kommunernas totala skatteunderlag. Avgiften ger en förstärkning av de Bil. 1 statliga inkomsterna med ca 600 milj. kr. Jag förordar därför att den ute­blivna besparingseffekten inom utbildningsområdet i stället täcks genom en höjning av skatteutjämningsavgiften med 0:13 kr./skr. som tas ut på kommunernas totala skatteunderlag fr.o.m. 1987. Denna höjning berör inte landstingskommunerna.

Sammantaget kommer skatteutjämningsavgiften att uppgå till 0:37 kr./skr. för kommunerna och 0:24 kr./skr. för landstingskommunerna. Be-loppsmässigt innebär detta ca 1,7 miljarder kr. för kommunerna och ca 1,0 miljarder kr. för landstingskommunerna.

5 Extra skatteutjämningsbidrag

Trots att den finansiella situationen generellt sett är mycket god i kommun­sektorn finns det enskilda kommuner och landsfingskommuner som har en besvärlig ekonomisk situation. De föreslagna åtgärderna skulle för dessa kommuner kunna medföra betydande påfrestningar med eventuella höj­ningar av utdebiteringen eller kraftiga ingrepp i verksamheten som följd. För att underlätta för dessa kommuner föreslår jag att ramen för extra skatteutjämningsbidrag höjs till totalt 400 milj. kr. 1987. Jag kommer i det följande att redogöra för fördelningen av dessa resurser.

Jag vill även nämna att jag ställer mig positiv till en återbetalning av medel insatta på riksbankens likviditetskonton till kommuner som har en besvärlig likviditetsmässig situation. En sådan återbetalning bör baseras på kommunernas bokslut för 1985. Vid återbetalning av medel bör även beaktas kommuner som planerar särskilt angelägna ROT-projekt. 1 det sammanhanget bör dock noteras att det generellt sett mycket goda finan­siella läget i kommunerna ger flertalet kommuner fömtsättningar att med egna medel genomföra betydande kommunala ROT-insatser.

Den återbetalning av medel på likviditetskonton i riksbanken som enligt tidigare beslut skall ske i december 1986 bör av penningpolitiska skäl i stället ske i april 1987. Statsrådet Johansson återkommer till detta i det följande.

Bidrag för att sänka skattesatsen

Jag har tidigare föreslagit att de för 1986 provisoriska åtgärderna för att komma tillrätta med de mest extrema skillnaderna i skattesatserna även bör gälla 1987. De kommuner som därmed fick bidrag 1986 för att sänka skattesatsen bör även få en motsvarande kompensation för 1987. Bidraget kan beräknas uppgå till totalt ca 115 milj. kr. och berör 20 kommuner. Fömtsättningen är att kommunen ej höjer skattesatsen. Något ansöknings­förfarande är enligt min mening ej nödvändigt. Kommunerna får ett preli­minärt besked om bidragets storlek under september månad och ett slutligt besked i januari 1987 efter det att kommunernas fullmäktige har fattat beslut om skattesatsen för 1987.

43

 

Stöd till vissa kommuner vid avvecklingen av bidraget till lokal och regional     Prop. 1985/86: 150
kollektiv persontrafik                                                                 Bil. 1

I budgetpropositionen 1986 (prop. 1985/86:100 bil. 8) föreslog regeringen en successiv avveckling av statsbidraget till lokal och regional kollektivtra­fik. Statsbidraget föreslås halveras under bidragsåret 1986/87 och därefter avvecklas. För att trygga kollektivtrafiken i glesbygden där bidraget har störst betydelse bör 70 milj. kr. anvisas som ett särskilt stöd inom ramen för extra skatteutjämningsbidraget, dock inte mer än 35 milj. kr. för 1987 då statsbidraget halveras. Det nuvarande statsbidraget har en markerad re­gionalpolitisk profil. I glesbygden svarar statsbidraget för en betydande del av underskottet för kollektivtrafiken. I skogslänen och på Gotland uppgår statsbidragets andel av underskottet till nära 20% att jämföra med rikets 7%. För att inrikta bidraget mot de områden där det har betytt mest föreslår jag att bidraget ges för landsbygdstrafik till kommunerna och landstingskommunerna i de s. k. skogslänen och till Gotland. Jag föreslår, mot denna bakgrund, att regeringen ges bemyndigande att fördela det särskilda stödet, utan ansökan, enligt de riktlinjer jag redogjort för. 1 denna fråga har jag samrått med chefen för kommunikationsdepartementet.

Förebyggande åtgärder mot jordskred m.m

Chefen för försvarsdepartementet kommer i det följande föreslå vissa åtgärder i syfte att förebygga jordskred och andra naturolyckor. Detta innebär bl. a. att kommuner som vidtar förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor och därigenom åsamkas betungande kostnader bör ges möjlighet att fa ett särskilt stöd inom ramen för det extra skatteutjämningsbidraget. På det sättet kan staten stödja de mest utsatta kommunerna i deras verksamhet att förebygga allvarliga naturolyckor. För att bidrag skall lämnas skall dock en riskvärdering ha gjorts i kommunen. Mot bakgmnd av vad jag ovan redovisat och vad chefen för försvarsdepar­tementet i det följande kommer att anföra föreslår jag att ett särskilt stöd om 25 milj. kr. avsätts inom ramen för extra skatteutjämningsbidraget till särskilt utsatta kommuner för förebyggande åtgärder mot jordskred m.m.

Övrigt

Det extra skatteutjämningsbidraget har de senaste åren uppgått till mellan 100 och 150 milj. kr. Bidraget har främst utbetalats till kommuner som har en besvärUg ekonomisk situation och fördelats efter ansökan. Fördelning­en sker efter förslag från skatteutjämningsnämnden, som är ett rådgivande organ vid fördelning av extra skatteutjämningsbidrag. Mot bakgmnd av den totala omfattningen av de åtgärder som vidtas för att dra ned inkomst­ökningen i kommunsektorn 1987 och olikheterna i kommunemas ekono­miska situation föreslår jag att 225 milj. kr. avsätts för detta ändamål 1987.

44

 

6 Övriga frågor                                                              Prop. 1985/86: 150

• Bil. 1 Vissa förslag angående förenklingar av skattereglerna

Jag kommer i det följande föreslå vissa åtgärder i syfte att förenkla skatte­reglerna. Vissa av dessa förslag får effekt även för kommunerna. Ett slopande av garantibeskattningen och det extra avdraget från inkomst av schablontaxerad fastighet medför ett skattebortfall totalt på ca 760 milj. kr. Därtill kommer att skatteutjämningsbidragen minskar med ca 75 milj. kr. Kommunerna, som påverkas först 1989, bör ges en särskild kompensation för inkomstbortfallet. För kommunerna utanför skatteutjämningssystemet kommer det att krävas ytterligare undersökningar för att närmare beräkna utfallet för enskilda kommuner.

Jag kommer vidare att i det följande föreslå ett slopande av beskattning­en i utbokommun som huvudsakligen innebär att skatteinkomster omför­delas mellan kommunerna även om ett visst inkomstbortfall blir fallet. En närmare undersökning kommer också här att göras av effekterna i anslut­ning till 1987 års taxering. De enstaka kommuner där effekten av föränd­ringen är påtaglig bör övergångsvis kunna få ett stöd genom tilldelning av extra skatteutjämningsbidrag.

Utbetalning av kommunalskattemedel

Fr. o. m. den I juli 1985 ändrades utbetalningsmtinerna för kommunalskat­temedel. Förändringen innebar att hälften av kommunalskattemedlen ut­betalades den 18 varje månad och återstoden den 20 i månaden. Syftet var att rätta till den bristande synkroniseringen i betalningsströmmarna till och från staten som medförde en kraftig likvidisering av kapitalmarknaden den 19 och 20 varie månad. De gjorda ändringarna har dock visat sig vara otillräckliga. Beredning pågår f.n.inom finansdepartementet i syfte att regeringen senare under detta år skall kunna förelägga riksdagen förslag till ytteriigare förändringar som kan träda i kraft vid årsskiftet 1986-1987.

7 Anslagsfrågor

SJUNDE HUVUDTITELN

E. Bidrag och ersättningar till kommunerna

E 1. Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.

1984/85 Utgift 11243946501 1985/86 Anslag 11567500000 1986/87 Förslag    12586500 000

I prop. 1985/86:100 (bil.9 s.86) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. beräkna ett förslagsanslag av 11567,5 milj. kr. Jag tar nu upp denna fråga.

Skatteutjämningsbidrag utgår till kommuner och landstingskommuner. I    45

 

Stockholms län finns därutöver ett inomregionalt skatteutjämningssystem.     Prop. 1985/86: 150 Genom en särskild lag ges Stockholms läns landstingskommun befogenhet     Bil. I att lämna bidrag och lån till kommuner inom landstingsområdet, i den mån det behövs för att främja skatteutjämning mellan kommunerna.

För de kyrkliga kommunema finns ett inomkyrkligt utjämningssystem som finansieras genom en allmän kyrkoavgift.

Våren 1983 utfärdades direktiv till en parlamentarisk utredning med uppdrag att se över skatteutjämningssystemet. Skatteutjämningskommit­tén överlämnade i december 1985 sitt betänkande till mig. Som jag i det föregående har anfört kommer inte ett väl övervägt förslag att kunna föreläggas riksdagen som kan träda i kraft 1987.

Utöver ordinarie bidrag har beviljats extra skatteutjämningsbidrag. Ext­ra skatteutjämningsbidrag utgår främst till kommuner som av olika skäl hamnat i ekonomiska svårigheter. För 1986 har anvisats 230 milj. kr. för detta ändamål. Inom ramen för det extra skatteutjämningsbidraget utgår 1986 ett särskiU stöd till kommuner med hög utdebitering för att göra det möjligt för dem att sänka skattesatsen.

Som jag anfört i det föregående bör de för 1986 provisioriska åtgärderna för att minska spännvidden i skattesatserna mellan kommunerna förlängas till att även gälla 1987. Kommuner som fick bidrag 1986 bör få en motsva­rande kompensation för 1987. Bidraget kan preliminärt beräknas uppgå till 115 milj. kr.

Inom ramen för extra skatteutjämningsbidraget föreslås även ett särskilt stöd om 35 milj. kr. 1987, och därefter 70 milj. kr., för att trygga kollekfiv-rafiken i glesbygden. Bidraget bör ges för landsbygdstrafik till kommuner ich landstingskommuner i de s. k. skogslänen och till Gotland. Jag har i det öregående även föreslagit att ett särskilt stöd om 25 milj. kr. avsätts inom amen för det extra skatteutjämningsbidraget till särskilt utsatta kommuner or förebyggande åtgärder mot jordskred m. m. För att bidrag skall lämnas crävs dock att en riskvärdering har gjorts i kommunen.

För att underlätta för kommuner som har en jämfört med genomsnittet iv kommunerna besvärlig finansiell situation, föreslår jag att 225 milj. kr. avsätts för detta ändamål. Sammantaget beräknar jag behovet av extra skatteutjämningsbidrag till 400 milj. kr. år 1987.

Jag övergår nu till beräkningen av anslaget för budgetåret 1986/87. Medelsbehovet under detta budgetår avser bidrag som utbetalas under andra hälften av 1986 och första hälften av 1987.

Ordinarie skatteutjämningsbidrag uppgår 1986 till sammanlagt 11699
milj. kr. Bidragen under 1987 är beroende av den fortsatta utvecklingen av
skatteunderlaget och av de kommunala skattesatserna för samma år. Skat­
teutjämningsbidraget för 1987 är vidare avhängigt av de skattekraftsgaran­
tier för kommuner och landstingskommuner som framkommer vid om­
räkning under sommaren 1986 av åldersstmkturfaktorerna. Kostnaderna
kan därför inte beräknas med säkerhet. Med utgångspunkt i 1986 års
skattesatser och en viss antagen höjning av skatteunderlaget samt att
åldersstrukturen är densamma som för 1986 bedöms det ordinäre bidraget
uppgå till 12844 milj. kr. 1987. Som jag tidigare anfört kommer ökningen av
skatteutjämningsbidragen mellan 1986 och 1987 att i stort sett motsvaras  46

 

av intäkter på statsbudgetens inkomstsida till följd av en avgift på skat-     Prop. 1985/86: 150
teunderiaget för både kommuner och landstingskommuner.     Bil. 1

Jag har nyss föreslagit att ramen för det extra skatteutjämningsbidraget bör uppgå till 400 milj. kr.

Från anslaget bestrids även kostnaderna för skatteutjämningsnämnden som är ett rådgivande organ i frågor som rör extra skatteutjämningsbidrag.

Hälften av beloppen för resp. kalenderår 1986 och 1987, 12586,5 milj. kr. utbetalas under budgetåret 1986/87. Jag förordar att anslaget förs upp med detta belopp.

E 2. Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen

1984/85 Utgift   845593412

1985/86 Anslag       1694000000 1986/87 Förslag      1569000000

I prop. 1985/86: 100 (bil. 9 s 86) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen beräkna ett förslagsanslag om 1694 milj. kr. 1 samband med att den kommunala beskattningsrätten av juridiska personer upphörde ges ett bidrag till kom­munerna som kompensation för det intäktsbortfall som uppstår. Första bidragsår är 1985. Bidraget har fastställts i enlighet med de principer som angavs i prop. 1983/84: 133. Bidraget tilldelas utan ansökan. Det samman­lagda bidrag som utbetalas till kommunerna 1986, efter det att kompensa­tionen reducerats med 30 kr./inv. eller sammantaget 250 milj. kr, uppgår till 1569 milj. kr. Bidraget för 1987 bör tas upp med samma belopp, 1 569 milj. kr. Hälften av beloppen för resp. kalenderår 1986 och 1987, 1569 milj. kr utbetalas under budgetåret 1986/87. Jag förordar att anslaget förs upp med detta belopp.

8 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1.   lag om ändring i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser an­gående det kommunala skatteunderlaget m. m.,

2.   lag om ändring i lagen (1985:533) om skatteutjämningsavgift.

De föreslagna lagändringarna är av så enkel beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

9 Författningskommentarer

Bestämmelser om justeringen av förskotten för 1987 och 1988 har tagits in i
en ny paragraf, lc§, i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser an­
gående det kommunala skatteunderlaget.
I lagen (1985:533) om skatteutjämningsavgift har 1 § utvidgats att gälla   47

 

även 1987. Bestämmelserna i 2§ har ändrats dels med hänsyn till att     Prop. 1985/86: 150 reglerna avser mer än ett år, dels att justering med hänsyn till höjningen av     Bil. 1 grundavdraget skall göras också vid beräkningen av underlag för skatteut­jämningsavgift.

Avgiftssatserna som förut fanns i 3§, har delats upp i två paragrafer, i och 4§§, eftersom olika avgiftssatser skall gälla för kommuner och lands­tingskommuner. Därvid har bestämmelserna om den progressiva delen av avgiften inte tagits med såvitt avser landstingskommunerna, eftersom den saknar aktualitet för dessa.

Återstående paragrafer, tidigare betecknade 4—8§§, har därför erhållit beteckningarna 5-9§§. Av dessa har 5-8 §§ justerats med hänsyn till att avgiften omfattar mer än ett år.

Ändringen träder ikraft den 1 juh 1986. Av övergångsbestämmelserna framgår att den äldre lydelsen tillämpas i fråga om skatteutjämningsavgift för 1986.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986                      48

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förenkling av skattereglerna                         3° '- '

1 Inledning

Regeringen har under de senaste åren påböriat en målmedveten satsning i syfte att förenkla och förbättra skattesystemet. Flera stora reformer har redan genomförts. Jag tänker först och främst på den genomgripande nyordning på taxeringsområdet som riksdagen beslutade om förra våren, nämligen den förenklade självdeklarationen. Fr. o. m. 1987 års taxering blir det möjligt för ca 4 miljoner skattskyldiga att använda den nya deklara­tionsblanketten. Samtidigt förenklas de materiella beskattningsreglerna bl. a. genom höjda schablonavdrag.

Deklarations- och taxeringsarbetet har förenklats också genom andra åtgärder. Fr. o. m. 1985 års taxering har man slopat skyldigheten för fysis­ka personer med fastighet eller rörelse i annan kommun än hemortskom­munen att avge en särskild självdeklaration i den andra kommunen. Beslu­tet innebär en minskad uppgiftsbörda för drygt 500000 skattskyldiga. Vi­dare har beslutats om att slopa den kommunala taxeringen för juridiska personer fr. o. m. 1986 års taxering. Det innebär bl. a. att även de juridiska personerna slipper att lämna särskilda självdeklarationer i varie kommun där verksamhet bedrivs och att redovisningen förenklas i den allmänna självdeklarationen.

På uppbördsområdet kan nämnas reformen med samordnad uppbörd av källskatt och arbetsgivaravgifter som inneburit påtagliga administrativa fördelar för bl. a. företagen.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om det förslag till skattereform för åren 1987 och 1988 som regeringen nyligen förelagt riksdagen (prop. 1985/86:130). Det innebär flera betydande förenklingar, främst genom att sambeskattningen av B-inkomster slopas.

Reformarbetet på skatteområdet i syfte att förenkla för skattskyldiga, arbetsgivare och myndigheter kommer att fortsätta med all kraft. I det följande lägger jag fram en hel rad förslag som också innebär betydande förenklingar.

Först och främst föreslås att beskattningen av fysiska personer i andra kommuner än hemortskommunen slopas och att all inkomst i stället be­skattas i hemortskommunen.

Garantibeskattningen av fysiska personers fastigheter slopas också.

Även det extra avdraget från inkomst av schablontaxerad fastighet slo­pas.

Den individuella beskattningen av medlem i bostadsrättsförening slopas också.

Räntan på skatte- och avgiftsbelopp som återbetalas görs skattefri och till följd härav halveras den nuvarande räntesatsen.

Skattefrihet införs också för ersättningar som utbetalas till vittnen och
andra för inställelse vid domstolar och andra myndigheter och som avser
resekostnadsersättning, traktamenten och tidsspillan.                             53

1    Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1. del 3

 

De administrativa rutinerna kring de allmänna investeringsfonderna och vissa andra fonder hos företagen förenklas. Bl. a. slopas registerföringen hos vissa myndigheter. Vidare avvecklas en del äldre fonder. Slutligen ändras reglerna om inbetalning till riksbanken. Den nuvarande kopplingen till dagen för avlämnande av deklaration slopas och i stället införs fasta inbetalningsdagar.

Vidare föreslås enklare regler för uppbörd av kvarstående skatt. Det nuvarande förfarandet med uppbörd av kvarstående skatt under uppbörds­månaderna mars och maj året efter taxeringsåret ersätts med en ordning med endast ett uppbördstillfälle i april samma år. I konsekvens med detta föreslås också att arbetsgivarna skall göra skatteavdrag för kvarstående skatt under månaderna januari-mars året efter taxeringsåret i stället för som nu under januari-april. Vidare föreslås att sådan kvarstående skatt som en arbetsgivare innehållit genom skatteavdrag skall redovisas i en särskild uppbördsdeklaration avsedd enbart för kvarstående skatt. Försla­get skall tillämpas första gången i fråga om kvarstående skatt som betalas våren 1987.

Förslag läggs också fram om att slopa bestämmelsen om att energiskatt på elektrisk kraft som förbmkas i industriell verksamhet skall utgå efter en högre skattesats för de första 40000 kilowattimmarna av förbrukningen under ett år.

Betalningsmtinerna för vägtrafikskatt förenklas genom att betalningen skall ske med vanligt inbetalningskort i stället för som nu genom postför­skott.

Prop. Bil. 1

1985/86: 150

2 Garantibeskattning och beskattningsort 2.1 Huvuddragen i reformen

Mitt förslag: Garantibeskattningen av fysiska personers fastigheter slopas liksom tidigare skett i fråga om fastigheter som ägs av juridis­ka personer.

Det extra avdraget från inkomst av schablontaxerad fastighet slopas.

Beskattning i utbokommun slopas så att all inkomst beskattas i hemortskommunen.

Kommitténs förslag: Bostadskommittén har i sitt slutbetänkande SOU 1986:4-6 föreslagit att garantibeskattningen av fysiska personers fastighe­ter slopas och att fastighetsskatten för småhus höjs från 1,4% till 2,4%. Vidare har kommittén föreslagit att räntor avseende småhus i annan kom­mun än hemortskommunen skall få dras av under inkomst av kapital.

Skälen för mitt förslag: De förslag jag nu tar upp avser garantibeskatt­ningen av fastigheter, det extra avdraget vid villabeskattningen och be­skattningsorten.

Garantibeskattningen innebär att ett garantibelopp motsvarande 1,5% av fastighetens taxeringsvärde skall tas upp som en särskild inkomstpost

54

 

vid taxeringen till kommunal inkomstskatt och inräknas i underlaget för    Prop. 1985/86: 150 skatteberäkningen. Eftersom avdrag medges med motsvarande belopp i     Bil. 1 den mån nettointäkten räcker till (s. k. procentavdrag), leder garantibe­skattningen till ökad skatt — effektiv garantibeskattning - bara om net­tointäkten av fastigheten understiger garantibeloppet.

Vid beräkningen av inkomsten av en schablontaxerad en- eller tvåfa-miljsfastighet får ägaren göra ett extra avdrag på 1 500 kr. om han är mantalsskriven på fastigheten för beskattningsåret eller taxeringsåret.

Vid den kommunala taxeringen av fysiska personer beskattas inkomst av jordbruksfastighet och annan fastighet samt realisationsvinst vid försälj­ning av fastighet i den kommun där fastigheten är belägen. Inkomst av rörelse som drivs från ett fast driftställe beskattas i den kommun där detta är beläget. Saknas fast driftställe beskattas inkomsten i rörelseidkarens hemortskommun. Övriga inkomster (av tjänst, kapital och annan tillfällig förvärvsverksamhet än fastighetsförsäljning) beskattas alltid i hemorts­kommunen. Saknar den skattskyldige hemortskommun i riket sker sådan beskattning som annars skulle ägt rum i hemortskommunen i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål.

Vid inkomstberäkningen i en kommun medges inte avdrag för under­skott i förvärvskälla som skall beskattas i annan kommun, det s. k. kom­munala avdragsförbudet.

Under en lång följd av år har garantibeskattningen, som är en rest av äldre tiders skattesystem, varit föremål för kritik och tankar på ett slopan­de har förts fram i olika sammanhang. Genom lagstiftning hösten 1984 slopades garantibeskattningen av juridiska personers fastigheter (prop. 1984/85:70, SkU 23, rskr 110, SFS 1984: 1060). Såväl i det sammanhanget som därefter har frågan om slopande av garantibeskattningen även av fastigheter som ägs av fysiska personer aktualiserats.

Bostadskommittén har i sitt slutbetänkande tagit upp frågan och föresla­git att garantibeskattningen slopas. Betänkandet är för närvarande på remiss. Det finns givetvis skäl som talar för att invänta remissutfallet. Med hänsyn till den långa tid under vilken frågan har varit föremål för diskussio­ner och det nära sambandet med frågan om beskattningsort som jag strax skall ta upp och där ett ställningstagande inte bör skjutas upp anser jag övervägande skäl tala för att nu också ta ställning till garantibeskattningen.

Garantibeskattningen innebär en påtaglig komplikation i skattesystemet och utgör den väsentligaste avvikelsen mellan taxeringen till kommunal inkomstskatt och taxeringen till statlig inkomstskatt. Dess syfte att tillför­säkra kommunerna en stabil skatteinkomst från fastigheterna har försva­gats. Skatteformen har redan avskaffats såvitt gäller juridiska personers fastigheter. Åtgärder i syfte att eliminera garantibeskattningens effekter har vidtagits av vissa skattskyldiga och det finns skäl anta att omfattningen härav kan komma att öka. Enligt min mening är tiden nu inne att avskaffa denna beskattning också i fråga om fysiska personers fastigheter. Genom att sålunda beräkning av procentavdrag och garantibelopp upphör uppnäs en betydande förenkling.

När det sedan gäller finansieringsfrågan anser jag till skillnad mot bo­
stadskommittén att ett slopande av det extra avdraget i första hand bör   55

 

komma i fråga. Härigenom uppnås ytterligare en förenkling av beskatt-    Prop. 1985/86: 150 ningen, eftersom det extra avdraget visat sig medföra komplikationer i det    Bil. I förenklade deklarationsförfarandet. Det extra avdraget medges också i mycket stor utsträckning just samma kategori som nu träffas av en effektiv garantibeskattning.

Även efter slopandet av det extra avdraget återstår ett visst skattebort­fall genom avskaffandet av garantibeskattningen. De uppkomna skattelätt­naderna bör beaktas vid de bostadspolitiska överväganden som avses ske under hösten på grundval av bostadskommitténs betänkande och re­missvaren över detta.

Bostadskommittén har vidare, i syfte att för i första hand fritidshusen undanröja effekterna av det kommunala avdragsförbudet, föreslagit att räntor avseende småhus i en annan kommun än hemortskommunen skall få dras av under inkomst av kapital.

Verkningarna av det kommunala avdragsförbudet på ett annat område, nämligen i fråga om partrederier, har nyligen varit föremål för behandling i riksdagen (SkU 1985/86:28), varvid förutsattes att regeringen övervägde om inte det kommunala avdragsförbudet borde få en mer generell lösning än bostadskommittén föreslagit.

Andra exempel på verkningarna är att en skattskyldig vid flyttning till en annan kommun ofta inte kan utnyttja ett underskott på en villa det första året, eftersom beskattning då sker i den tidigare hemortskommunen, något som kan medföra en betydande likviditetspåfrestning. Avdragsförbudet drabbar också en skattskyldig som driver en rörelse i form av enskild firma i en kommun och bor i en villa i annan kommun, medan motsvarande problem inte uppkommer för den som driver verksamheten i aktiebolags­form.

Jag delar uppfattningen att frågan om det kommunala avdragsförbudet bör ges en generell lösning. Den tidigare mycket stränga uppdelningen av inkomster på olika kommuner kan inte längre anses motiverad, eftersom fördelningen numera inte har samma ekonomiska betydelse för kommu­nerna. Liksom i fråga om garantibeskattningen har vissa skattskyldiga möjligheter att genom olika åtgärder eliminera de ogynnsamma verkning­arna. Enligt min mening är den lämpligaste lösningen att beskattningen i annan kommun än hemortskommunen (s.k. utbokommun) helt avskaffas och att alltså all inkomst beskattas i den skattskyldiges hemortskommun. Härigenom uppnås också en avsevärd förenkling vid beskattningen genom att uppdelning av inkomster och avdrag på olika kommuner inte längre behöver ske samt att taxeringen till statlig och till kommunal inkomstskatt kommer att helt överensstämma.

Slopandet av garantibeskattningen och det extra avdraget medför ett
skattebortfall för kommunerna på ca 760 milj. kr. och en ökning av statens
inkomster med ca 360 milj. kr. Härtill kommer en minskning av skatteut­
jämningsbidragen med ca 75 milj. kr. Kommunerna bör ges en särskild
kompensation för intäktsminskningen. I fråga om kommunerna utanför
skatteutjämningssystemet krävs ytterligare undersökningar för att närmare
beräkna utfallet för de enskilda kommunema. Eftersom kommunernas
inkomster med det ikraftträdande som föreslås inte påverkas förrän år 1989 56

bör en sådan undersökning knytas till 1987 års taxering.

 

Slopandet av beskattningen i utbokommun innebär i första hand en viss Prop. 1985/86: 150 omfördelning av inkomster mellan kommunerna även om ett visst skatte- Bil. 1 bortfall också uppkommer genom ökade möjligheter att utnyttja under­skottsavdrag. Åtgärden har märkbar betydelse endast för ett fåtal kom­muner utanför skatteutjämningssystemet. En närmare undersökning av effekterna bör även här göras i anslutning till 1987 års taxering. För det fåtal kommuner som kan få ett mer påtagligt skattebortfall bör ett särskilt stöd ges övergångsvis genom extra skatteutjämningsbidrag.

Jag avser att återkomma till de kommunalekonomiska frågorna under våren 1988.

De nya reglerna bör tillämpas fr.o.m. 1988 års taxering. Beskattning i hemortskommunen i stället för i utbokommun kan leda till högre skatt, nämligen om skattesatsen i hemortskommunen är högre. Reglerna kan därför inte ges retroaktiv verkan. Det är emellertid till stor del fråga om förbättringar för de skattskyldiga. Redan på grund härav men också med hänsyn till de administrativa komplikationer det innebär att tillämpa två system parallellt vid samma taxering är det angeläget att skattskyldiga med bmtna räkenskapsår också kan omfattas av de nya reglerna så långt möj­ligt. Det har därför inte funnits möjlighet att avvakta remissvaren över bostadskommitténs betänkande. De nya reglerna kan nu tillämpas på be­skattningsår som påbörjas den 1 maj 1986 eller senare.

2.2 Författningskommentarer

De nu framlagda lagförslagen avser endast de grundläggande paragraferna i den föreslagna reformen. Åtskilliga ytterligare ändringar behöver göras. Jag avser att senare i år återkomma med dessa förslag.

Kommunalskattelagen (1928:370) 2§

Ändringen beror på att garantibelopp för fastighet inte längre skall utgöra underlag för kommunal inkomstskatt.

4§

I och med att garantibeskattningen slopas kommer den vid fastighetstaxe­ringen beslutade skatteplikten för en fastighet inte längre att få samma betydelse för den kommunala inkomstbeskattningen. Fastighetstaxeringen kommer dock i många fall att ha betydelse vid inkomstbeskattningen. Exempelvis beräknas inkomsten av schablontaxerad annan fastighet på gmndval av taxeringsvärdet. Vidare har beskattningsnaturen betydelse för i vilket inkomstslag inkomsten skall beskattas. En erinran om detta har tagits in i stället för övriga nuvarande bestämmelser i första stycket.

19 §

Se avsnitt 4 och 5.                                                                                                57

 

25 §3 mom.                                                                  Prop. 1985/86:150

Bil   1

Ändringen innebär att det extra avdraget vid beräkning av inkomst av   "

annan fastighet på vilken den skattskyldige är bosatt avskaffas.

45 §

Som en direkt följd av att garantibeskattningen av fastigheter slopats har det s. k. procentavdraget avskaffats.

47 och 47 a §§

Bestämmelserna om garantibeskattning av fastigheter i 47 § har upphävts. Till lagrummet har i stället med en smärre justering flyttats definitionen på taxerad inkomst, som fömt fanns i 47 a §.

56-59 §§

En av huvudpunkterna i den aktuella reformen är att fysiska personer och dödsbon skall beskattas för all inkomst i hemortskommunen eller — i avsaknad av sådan — i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål. En konsekvens härav är att de mycket detaljerade reglerna om beskattnings­ort och fördelning av beskattningsunderlag mellan kommuner har kunnat upphävas.

De nya bestämmelserna om beskattningsort har tagits in i 56 § och innebär följande. Den som är bosatt eller stadigvarande vistas i landet under någon del av inkomståret beskattas i hemortskommunen för all den inkomst för vilken han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt här i enlighet med bestämmelserna om skattskyldighet i 53 §. Genom att be­skattningsorten knyts till begreppet hemortskommun kommer de som flyt­tar in i eller ut ur riket att beskattas i hemortskommunen för all inkomst som är att hänföra till det beskattningsår in- eller utflyttningen sker. Detta innebär en förändring i förhållande till vad som hittills gällt då in- resp. utflyttningsdagen varit avgörande för om inkomsterna skall beskattas i någon viss kommun eller i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål. Vidare innebär de nya reglerna att de som inte är bosatta eller stadigvaran­de vistas här i riket beskattas i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål för all inkomst som skall beskattas här. Nuvarande undantag för viss anställningsinkomst slopas alltså.

60 §

Som en konsekvens av att beskattning av inkomst skall ske i hemortskom­munen behövs inte längre bestämmelserna om fördelning av den beskatt­ningsbara inkomsten på församlingar i s. k. utbokommun. Bestämmelserna om bestämmande av hemortskommun används för att avgöra i vilken församling i hemortskommunen som beskattningen skall ske.

58

 

68 §

Se kommentaren till 56 §.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1

Punkt 2 av anvisningarna till 38 § Se avsnitt 3.

Anvisningarna till 47 §

Bestämmelsen har upphävts, se kommentaren till 47 §.

Anvisningarna till 60 §

Bestämmelsen har upphävts, se kommentaren till 60 §.

Punkt I av anvisningarna till 66 § Se kommentaren till 56-59 §§.

3 Den individuella schablonbeskattningen av bostadsrättshavare

Mitt förslag: Den individuella beskattningen av medlem i bostads­rättsförening slopas.

Kommitténs förslag: Bostadskommittén har i sitt delbetänkande SOU 1984:34—36 tagit upp frågan om ett slopande av beskattningen och i slutbetänkandet SOU 1986:4-6 lagt fram ett sådant förslag.

Remissyttrandena: Samtliga remissinstanser som tagit upp frågan i sina remissvar över bostadskommitténs delbetänkande anser att beskattningen bör omprövas eller slopas.

Skälen för mitt förslag: Genom lagstiftning hösten 1979 (prop. 1978/79:209, SkU 1979/80:11, rskr 42, SFS 1979:1017) infördes en indivi­duell beskattning av medlem i bostadsrättsförening. Reglerna innebär att medlemmen som intäkt av kapital skall ta upp 3 % av värdet av andelen i bostadsrättsföreningen till den del detta värde överstiger 50000 kr.

Bostadskommittén har beräknat skatteinkomsterna från den individuella medlemsbeskattningen till högst 5 milj. kr. Av kommitténs material fram­går också att medlemsbeskattningen kommit att särskilt rikta sig mot bostadsrätter i småhus, eftersom taxeringsvärdena på dessa fastigheter relativt sett är högre. Kommittén har också pekat på att de fördelar med personlig avdragsrätt som beskattningen var avsedd att motverka har reducerats genom inkomstskattereformen. Dessutom orsakar beskatt­ningsformen administrativa problem.

59

 

Enligt min mening utgör vad kommittén anfört och de redovisade om­ständigheterna starka skäl för att den individuella schablonbeskattningen av medlemmar slopas. Eftersom frågan tagits upp redan i kommitténs delbetänkande och i remissvaren över detta anser jag att det inte är nödvändigt att avvakta remissvaren också över slutbetänkandet. Inte hel­ler det förhållandet att kommittén i sammanhanget tagit upp frågan om en ändrad värdering av bostadsrättsföreningarnas fastigheter utgör något hinder, eftersom de synpunkter kommittén fört fram inte kan föranleda någon ändring av taxeringsvärdena under de närmaste åren.

Jag föreslår alltså att bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen om den individuella schablonbeskattningen av med­lemmarna slopas.

Prop. Bil. 1

1985/86: 150

4 Skattefrihet för restitutionsränta

Mitt förslag: Räntan på restituerade skatte- eller avgiftsbelopp görs skattefri och på grund härav halveras räntesatsen så att den motsva­rar halva diskontot.

Skälen för mitt förslag: I vissa fall skall betald skatt eller avgift återbeta­las till den skatt- resp. avgiftsskyldige. Grund för återbetalningen kan vara t. ex. nedsättning av en taxering eller ändring av ett felaktigt avgiftsbeslut. Bestämmelser om att ränta skal! utgå på det belopp som återbetalas finns i åtskilliga författningar. Sådan ränta betecknas ibland restitutionsränta. Räntesatsen för visst kalenderår är lika med diskontot vid utgången av närmast föregående kalenderår. Räntan är skattepliktig inkomst.

Fr.o.m. 1987 års taxering är den ränta som utgår på överskjutande preliminär skatt (ö-skatteränta) skattefri. Ö-skatteräntan företer många likheter med restitutionsräntan och kan i princip anses utgöra en särskild form av restitutionsränta. Flera av de skäl som motiverar skattefrihet för ö-skatteräntan gäller också i fråga om skattefrihet för restitutionsräntan. Skattefrihet innebär t. ex. att den skattskyldige inte behöver redovisa räntan i sin självdeklaration. När det gäller den förenklade självdeklara­tionen blir följden att tilläggsuppgift inte behöver lämnas. Vidare förenklas granskningen av deklarationerna. Några bärande skäl för att skilja på ö-skatteränta och restitutionsränta när det gäller skatteplikten föreligger inte. Räntan på restituerade skatte- och avgiftsbelopp bör därför göras skattefri.

Skattefriheten medför ett inkomstbortfall för det allmänna och den nuva­rande räntesatsen bör därför - i likhet med vad som bestämdes beträffan­de ö-skatteräntan - halveras. Förslaget blir därigenom i huvudsak kost-nadsneutralt för såväl det allmänna som de skattskyldiga.

Förslaget föranleder ändring i 19 § kommunalskattelagen samt i 61 och 61 a §§ lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § 2 mom. upp­bördslagen (1953:272), 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 22 § tullagen (1973:670), 5 kap. 14 § lagen (1984:151) om punktskatter och

60

 

prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskriv­ningsmyndigheter och 24 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

De nya reglerna bör gälla fr. o. m. den 1 januari 1987 och tillämpas i fråga om ränta som belöper på tid efter ikraftträdandet. Under ett övergångsske­de kommer det att finnas räntor som delvis är hänförliga till tiden före ikraftträdandet. Enligt övergångsbestämmelserna kommer en sådan ränta att till viss del utgå enligt en högre räntesats och i den delen vara skatte­pliktig. I vissa fall skall numera upphävda författningar tillämpas i fråga om äldre förhållanden. Räntor som utgår med stöd av en sådan upphävd författning är skattepliktiga även till den del räntan belöper på tid efter den I januari 1987.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1

5 Skattefrihet för vittnesersättningar

Mitt förslag: Skattefrihet införs för vittnesersättningar o.d. som utgår vid inställelse inför domstol eller annan myndighet och avser resekostnadsersättning, traktamenten och tidsspillan.

Skälen för mitt förslag: Årligen utbetalas ett stort antal ersättningar för vittnens och andra personers inställelse vid domstol. Det rör sig för varie mottagare i allmänhet om ett relativt ringa belopp som uppbärs vid ett enstaka tillfälle. Ersättningarna medför betydande administrativa problem i beskattningshänseende. Jag föreslår därför att ersättningar till vittnen och andra för deras inställelse till domstolar och andra myndigheter nu görs skattefria.

I fråga om den närmare avgränsningen av de ersättningar som bör omfattas av skattefrihet vill jag anföra följande. Skattefriheten bör endast avse ersättning för sådana kostnader för inställelse till domstol eller andra myndigheter som tillerkänts vittne eller annan med stöd av en bestämmel­se i lag eller annan författning. Vidare bör skattefriheten endast gälla ersättning för nödvändiga kostnader för resa (reseersättning) och uppe­hälle (traktamente) samt ersättning för mistad inkomst eller annan ekono­misk förlust (ersättning för tidsspillan). Detta innebär att utanför det skat­tefria området faller t. ex. den ersättning som en sakkunnig får för de kostnader och det arbete han lagt ned på uppdragets fullgörande. Skattefri­heten avser inte när någon uppträder yrkesmässigt, t. ex. en offentlig försvarare. Däremot är det inte något hinder för skattefriheten att avgi­vande av vittnesutsaga har sin gmnd i vederbörandes yrkesutövning såsom i fråga om poliser, trafikvakter och butikskontrollanter.

Enligt de författningar som reglerar rätten till ersättning gäller att den skall utgå antingen med skäligt belopp eller med belopp som anges i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen m. m. Någon beloppsmässig övre gräns för skattefriheten behövs inte.

De nya bestämmelserna om skattefrihet bör tas in i 19 § kommunalskat­telagen. De nya reglerna bör gälla fr. o. m. den I januari 1987.

61

 

6 Investeringsfonderna                          Prop. 1985/86:150

6.1 Inledning                                                  ''- '

Under senare år har företagen gjort stora avsättningar enligt lagen (1979:609) om allmän investeringsfond. Vidare har fonder av obligatorisk karaktär kommit till (vinstfonder, särskilda investeringsfonder och för­nyelsefonder). En följd har blivit en ökad belastning hos i första hand tillståndsmyndigheten statens industriverk (SIND).

I promemorian (Ds Fi 1986:6) Investeringsfonderna har mot denna bakgmnd gjorts en översyn av de administrativa rutinerna kring investe­ringsfonderna. För en redovisning av nuvarande förhållanden hänvisas till promemorian (kapitel 2 och 3).

Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av remissytt­randen har upprättats och finns tillgänglig i finansdepartementets lagstift­ningsärende (dnr 320/86).

I promemorian konstateras att det är angeläget att SIND koncentrerar sina insatser vad gäller investeringsfonderna till tillståndsgivningen. För­slag läggs fram om att SIND:s skyldighet att föra register över fonderna skall slopas. Motsvarande föreslås för länsstyrelsernas del. Ett annat för­slag i promemorian - som innebär förenklingar för i första hand riksban­ken - är att vissa äldre fonder skall återföras till beskattning.

I promemorian föreslås också en ändring av reglerna om inbetalning till riksbanken vid avsättning till allmän investeringsfond. Inbetalningsdagen skall inte som nu vara kopplad till tidpunkten för att lämna deklaration. I stället införs fasta inbetalningsdagar. Ett anstånd med att lämna deklara­tion skall alltså i fortsättningen inte medföra motsvarande anstånd med inbetalningen till riksbanken. Syftet är i första hand att skapa större rättvi­sa företagen emellan. En effekt av förslaget bör också bli att ett antal ansökningar om anstånd bortfaller.

Förslagen har fått ett positivt mottagande vid remissbehandlingen. Jag anser att de bör genomföras liksom vissa föreslagna tekniska justeringar i fondförfattningarna. Innan jag behandlar förslagen närmare vill jag ta upp en annan fråga.

I ett särskilt avsnitt i promemorian diskuteras vilka möjligheter det finns att delvis slopa kravet på individuella tillståndsbeslut i tider då investe­ringsfonderna är frisläppta. Något förslag läggs dock inte fram i den delen. Det konstateras bl. a. att fondfrisläppen i allmänhet är mycket detaljerade och att risken för misstag och felaktigheter - både från företagens och taxeringsmyndigheternas sida - skulle öka om man lättade på tillstånds­kravet.

Ett antal näringslivsorganisationer anser att tillståndsförfarandet i en del
fall bör kunna undvaras. Flertalet länsstyrelser anser däremot att till­
ståndskravet bör behållas och att en ändring på detta område totalt sett
inte skulle leda till några förenklingar. Landsorganisationen i Sverige (LO)
framhåller att ett slopat tillståndskrav skulle kunna medföra men vad gäller
de anställdas inflytande vid fondutnyttjanden. Tjänstemännens centralor­
ganisation (TCO) tar av samma anledning avstånd från tankarna på ett
slopat tillståndskrav.                                                                         62

 

För egen del är jag inte beredd att nu föreslå några ändringar i fråga om tillståndskravet. Det är emellertid angeläget att utvecklingen följs och att de möjligheter som kan finnas att förenkla den praktiska hanteringen av investeringsfonderna tas till vara.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1

6.2 Registerföringen

Mitt förslag: Skyldigheten slopas för SIND och länsstyrelserna att föra register över allmänna investeringsfonder, vinstfonder, särskil­da investeringsfonder och förnyelsefonder. SIND skall inte heller behöva föra register över allmänna investeringsreserver.

Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks allmänt. En länsstyrelse anser dock att länsstyrelserna även i fortsättningen bör föra register. Två andra länsstyrelser anser att länsstyrelsernas skyldighet att föra register över allmänna investeringsreserver också kan slopas.

Skälen för mitt förslag: Den registerföring som har förekommit hos SIND har tagit stora resurser i anspråk. Registren har utnyttjats i ringa utsträckning. Några önskemål om att SIND skall fortsätta att föra register har inte framställts vid remissbehandlingen. SIND:s skyldighet att föra register bör därför slopas och därmed också SIND:s formella roll som tillsynsmyndighet.

Registren hos länsstyrelserna är avsedda att underlätta taxeringskontrol­len. Vid remissbehandlingen har bekräftats att registren i det sammanhang­et i allmänhet är av mycket begränsat värde. Kravet på registerföring hos länsstyrelserna bör därför också slopas. Jag vill tillägga att förhållandena naturligtvis kan skifta från län till län. I län där man anser sig ha nytta av registren kan det vara lämpligt att behålla eller utveckla nuvarande rutiner.

Mitt förslag till ändringar i registerföringen gör det möjligt att begränsa den omfattande skyldigheten att skicka underrättelser mellan riksbanken, länsstyrelserna och SIND. Regleringen i de olika fondförfattningarna kan därför förenklas. Med hänsyn till den förestående omorganisationen av skatteförvaltningen finns det inte anledning att i det här sammanhanget ändra taxeringsnämndens uppgiftslämnande till länsstyrelsen. 1 anledning av ett påpekande vid remissbehandlingen vill jag vidare tillägga att - som framhållits i promemorian - någon särskild bestämmelse om att länsstyrel­sen på begäran skall lämna erforderliga uppgifter till SIND inte behövs.

SIND och länsstyrelserna skall enligt nuvarande regler också föra regis­ter över allmänna investeringsreserver. I promemorian föreslås att denna skyldighet skall slopas för SIND:s del. Någon ändring av länsstyrelsernas skyldighet att föra register föreslås däremot inte. Vid remissbehandlingen har å ena sidan sagts att register hos länsstyrelserna bör kunna undvaras, särskilt om en återföring till beskattning av avsatta belopp efter sjuårspe­riodens utgång säkerställs genom att en uppgiftsskyldighet införs för ban­kerna. Det har emellertid också framhållits att redovisningen av utnyttjan­det av äldre avsättningar i deklarationsbilagorna ibland kan vara bristfällig

63

 

och att ett register kan vara av visst värde i det sammanhanget. För egen del är jag för närvarande inte beredd att föreslå ändrade regler på detta område. En ändring kan dock komma att aktualiseras om det — exempel­vis som en följd av det arbete som pågår med att modernisera skatteför­valtningen - skulle visa sig att kontrollaspekten kan tillgodoses på ett bättre sätt.

Förslaget föranleder ändringar av 15 och 16 §§ lagen (1979:609) om allmän investeringsfond, 15 § lagen (1979:610) om allmän investeringsre­serv, 14, 17 och 18 §§ lagen (1980:456) om tillfälligt vinstkonto, 14, 17 och 18 §§ lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto samt 14, 17 och 18 §§ lagen (1984: 1090) om inbetalning på förnyelsekonto.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1

6.3 Avveckling av vissa äldre fonder m. m.

Mitt förslag: Kvarvarande arbetsmiljöfonder, särskilda investerings­fonder och investeringskonton för skog enligt 1974 års lagstiftning återförs till beskattning. Återföringen skall normalt ske vid 1989 års taxering eller - om företaget på gmnd av förlängt räkenskapsår inte taxeras detta år — vid 1990 års taxering.

Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks.

Skälen för mitt förslag: Den allra största delen av de belopp som i mitten av 1970-talet avsattes till arbetsmiljöfond eller särskild investeringsfond eller som inbetalades på särskilt investeringskonto för skog har sedan länge utnyttjats. Vid utgången av år 1985 hade 186 företag ett sammanlagt innestående belopp på riksbanken om ungefär 5 milj. kr. Det är angeläget att fonderna och kontona avvecklas. För att ge de berörda företagen en viss tid att utnyttja dem på avsett sätt bör återföringen ske först vid 1989 års taxering eller — om företaget på grund av förlängt räkenskapsår inte taxeras detta år - vid 1990 års taxering.

Jag föreslår att bestämmelser om avveckling av ifrågavarande äldre fonder och konton tas in i en särskild lag.

6.4 Inbetalning till riksbanken

Mitt förslag: Den nuvarande kopplingen till dagen för avlämnande av deklaration slopas. Inbetalning till riksbanken skall i stället ha gjorts senast den 30 april eller - om räkenskapsåret avslutats den 31 augusti eller tidigare - senast den 15 februari. Inbetalning som sker senare men senast den 30 juni godtas också mot en avgift om 3 resp. 6 %. Uppgår förseningen till högst en vecka skall avgiften vara 1 %.

Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av flertalet remissinstanser. Vis­sa näringslivsorganisationer föreslår senare inbetalningsdagar än den 30

64

 

april resp. den 15 februari. Föreningen auktoriserade revisorer anser att     Prop. 1985/86: 150 den fasta inbetalningsdagen bör vara den 30 april oavsett bokslutstidpunkt.     Bil. 1 En länsstyrelse anser att inbetalningar t. o. m. den 30 september bör godtas mot särskild avgift.

Skälen för mitt förslag: Ett system med fasta inbetalningsdagar har flera fördelar framför ett system där tidpunkten för inbetalningen är beroende av eventuella deklarationsanstånd. Med fasta inbetalningsdagar blir rättvi­san företagen emellan större samtidigt som ett antal anståndsansökningar kan väntas falla bort. Vid prövning av om den särskilda avgiften skall utgå behöver inte längre eventuella anståndsbeslut beaktas.

När investeringsfonderna är frisläppta får en fondavsättning som gjorts i ett visst bokslut tas i anspråk för investeringar efter bokslutsdagen. Före­tag med bmtna räkenskapsår har således - till skillnad mot kalenderårs­företagen - en möjlighet att utnyttja avsättningen för investeringar som sker före taxeringsårets ingång. Det är ett skäl till att ha olika inbetalnings­dagar för de båda kategorierna av företag. Fler än två inbetalningsdagar bör emellertid inte komma i fråga. De inbetalningsdagar som föreslagits i promemorian, den 30 april om räkenskapsåret avslutats under tiden sep­tember—februari och den 15 febmari om räkenskapsåret avslutats tidigare (mars-augusti), ger enligt min mening företagen tillräckligt med tid för att bestämma inbetalningens storlek.

I fråga om reglerna vid försenad inbetalning bör en anpassning ske till de regler som gäller för närvarande. Inbetalningar t.o.m. den 30 juni bör godtas mot en icke avdragsgill avgift om 3 resp. 6 % beroende på vilken ordinarie inbetalningsdag som gäller. Liksom nu bör avgiften vara 1 % om inbetalningen görs högst en vecka för sent.

Vad jag nu har föreslagit föranleder ändringar i 3 § lagen om allmän investeringsfond.

De nya bestämmelserna bör tillämpas fr. o. m. 1987 års taxering.

7 Ändrad uppbörd av kvarstående skatt

7.1 Bakgrund

Skatteförenklingskommittén (B 1982:03) har i betänkandet (SOU 1985:42)
Förenklad taxering behandlat bl. a. frågan om uppbörd av kvarstående
skatt (kvarskatt). Kommittén redovisar tre olika alternativ. Det första
innebär att nuvarande ordning med två uppbördstillfällen i mars och maj
behålls. Det andra alternativet innebär att kvarskatten skall betalas vid ett
uppbördstillfålle senast den 18 mars året efter taxeringsåret. Det tredje
alternativet överensstämmer med det andra bortsett från att kvarskatten
skall betalas senast den 18 april året efter taxeringsåret. Betänkandet har
remissbehandlats. Huvuddelen av de remissinstanser som yttrat sig över
frågan om kvarskatteuppbörden har förordat alternativet med ett upp-
bördstillfalle under uppbördsmånaden april.                                            65

 

Riksskatteverket (RSV) har i en promemoria den 10 januari 1986, som Prop. 1985/86: 150 upprättats av verket i samarbete med länsstyrelserna i Stockholms samt Bil. 1 Göteborgs och Bohus län lagt fram förslag till en effektivare hantering av kvarskatten. RSV föreslår bl. a. att uppbörden av kvarskatten skall ske vid ett tillfälle i april och framhåller att en sådan reform är en förutsättning för att länsstyrelserna skall klara samtliga sina arbetsuppgifter i samband med skatte- och avgiftsuppbörden på ett acceptabelt sätt.

RSV:s promemoria har remissbehandlats. De flesta remissinstanserna har varit positiva till förslagen. Några har dock haft synpunkter på försla­gens utformning. Jag ämnar redovisa dessa i det följande. En sammanställ­ning av remissyttrandena har också upprättats och finns tillgänglig i finans­departementets lagstiftningsärende (dnr 307/86).

7.2 Nuvarande ordning

Vårt uppbördssystem är utformat med sikte på att både arbetstagare och egna företagare under inkomståret skall betala in en preliminär skatt som så nära som möjligt svarar mot den slutliga skatten för året. En viss förskjutning av betalningen till påföljande år (taxeringsåret) har dock fått medges. Den källskatt som innehålls under inkomstårets sista månad skall nämligen betalas in av arbetsgivarna senast den 18 januari under taxerings­året. Under denna månad infaller också den sista uppbörden av debiterad preliminär B-skatt. De skattskyldiga har dämtöver fått ett visst utrymme för fyllnadsinbetalning av preliminär skatt utan att betalningen skall anses ha skett för sent. Sådan fyllnadsinbetalning kan göras t. o. m. den 30 april under taxeringsåret.

överstiger en skattskyldigs slutliga skatt den preliminära skatt som skall gottskrivas honom uppkommer kvarskatt. Om en skattskyldig debiteras kvarskatt skall han också betala kvarskatteavgift med 8 % av kvarskatten, om den uppgår till högst 5000 kr., och i annat fall med 10 %. I vissa fall skall särskild beräkning ske av kvarskatteavgiften.

Kvarskatt, som uppgår till högst 200 kr., skall betalas senast den 18 i uppbördsmånaden mars året efter laxeringsåret. Annan kvarskatt skall betalas med lika belopp senast den 18 i var och en av uppbördsmånaderna mars och maj samma år.

En arbetsgivare som betalar månadslön skall alltså, om arbetstagarens kvarskatt överstiger 200 kr., göra skatteavdrag med en fjärdedel av kvar­skatten under var och en av månaderna januari-april. Den innehållna skatten skall av arbetsgivaren betalas in med halva beloppet senast den 18 mars och resterande belopp senast den 18 maj.

Fr.o.m. den I januari 1985 tillämpas ett nytt system för uppbörd av
källskatt och arbetsgivaravgifter. Inom det nya systemet har uppbörden av
arbetsgivaravgifterna samordnats med uppbörden av källskatten. Syste­
met administreras av de lokala skattemyndigheterna, länsstyrelserna och
RSV. Enligt de nya reglerna skall arbetsgivarna månadsvis i en uppbörds­
deklaration redovisa bl. a. innehållna skattebelopp, den lönesumma arbets­
givaren betalat ut och på vilken arbetsgivaravgifter skall beräknas samt      66

 

den avgift som belöper pä lönesumman (månadsavgiften). De innehållna     Prop. 1985/86: 150 skattebeloppen och månadsavgiften skall betalas in till länsstyrelsens skat-     Bil. 1 tepostgirokonto samtidigt som redovisningen lämnas. Redovisningen och betalningen skall göras senast den 18 i månaden efter den månad då skatteavdraget gjordes eller lönen betalades ut.

Om summan av de arbetsgivaravgifter som belöper på det kalenderår för vilket arbetsgivaravgifter skall betalas (utgiftsåret) skall beräknas till annat belopp än arbetsgivaren betalat för utgiftsåret och skillnaden uppgår till minst 100 kr. skall arbetsgivaren lämna en årsuppgift. Eventuell kvar­stående avgift skall betalas inom samma tid som årsuppgiften skall lämnas, eller senast den 1 mars året efter utgiftsåret.

Under uppbördsmånaderna mars och maj skall en arbetsgivare som redan nämnts redovisa och betala in innehållen kvarskatt. Detta skall ske i samma ordning som gäller för innehållen preliminär skatt. Uppbördsdek­larationerna för mars och maj skall således innehålla, förutom nyss nämnda uppgifter, även uppgift om avdragen kvarskatt. Denna skall beta­las in till länsstyrelsens skattepostgirokonto samtidigt som arbetsgivaren betalar in övrig innehållen skatt och arbetsgivaravgifter. Fömtom upp­bördsdeklarationen skall arbetsgivaren vid varie kvarskatteuppbörd lämna en följesedel angående kvarskatten med specifikation för varie arbetstaga­re.

7.3 Överväganden och förslag 7.3.1 Behovet av åtgärder

Uppbörden av kvarskatt är mycket resurskrävande. Detta gäller framför allt i fråga om det av stämningsarbete som utförs på länsstyrelsens upp­bördsenhet och som bl. a. innebär att arbetsgivarnas inbetalningar av kvar­skatt stäms av mot redovisade belopp och krediteras arbetstagarna. På en länsstyrelse av Stockholms läns storlek sysselsätter avstämningsarbetet för varie uppbörd ett tjugotal personer under en och en halv månad under mars-april resp. maj-juni. RSV har vidare uppgett att länsstyrelsens arbete med årsuppgifterna inom det nya systemet för samordnad uppbörd av källskatt och arbetsgivaravgift kräver betydande resurser också under mars och en stor del av april. Samtidigt med registreringen och avstäm-ningen av årsuppgifterna och kvarskatterna löper arbetet med registrering och avstämning av den månatliga uppbörden av preliminär A-skatt och arbetsgivaravgifter. Även dessa arbetsuppgifter kräver betydande resurser hos länsstyrelsen.

Arbetet med årsuppgifterna kräver stora resurser också hos arbetsgivar­na, bl. a. under febmari månad. Detta arbete skall delvis utföras samtidigt med arbetet att upprätta förteckningar över innehållna kvarskatter som skall redovisas senast den 18 mars. ■

RSV anser mot denna bakgrund att länsstyrelsernas arbete med kvar­
skatten måste förenklas för att dessa skall kunna klara sina arbetsuppgifter
på ett acceptabelt sätt. En förenkling anses önskvärd också med hänsyn till
arbetsgivarna.                                                                                  67

 

Jag delar RSV:s uppfattning och lägger i det följande fram förslag som syftar till att förenkla ordningen för uppbörd av kvarskatt.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1

7.3.2 Uppbördsmånad

Mitt förslag: Kvarskatt skall betalas senast den 18 i uppbördsmäna-den april året efter taxeringsåret.

RSV:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: RSV:s förslag har tillstyrkts av flertalet remissin­stanser. Centralorganisationen SACO/SR, Företagens uppgiftslämnardele-gation, LO, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och TCO anser dock att kvarskatteuppbörden bör ske under uppbördsmåna­den maj. Länsstyrelsen i Östergötlands län påpekar att statens förlustris­ker vid konkurser ökar vid en senarelagd uppbörd och vid uppbörd med större ackumulerat belopp. Enligt länsstyrelsens mening skulle föriustris-kerna elimineras eller i vart fall bli mindre än i dag om avdragen kvarskatt för januari inbetalades den 18 februari, för febmari den 18 mars och för mars den 18 april. Däremot skulle redovisningen av kvarskatten med fördelning på arbetstagare enligt länsstyrelsen inte behöva ske förrän vid inbetalningstillfället i april.

Skälen för mitt förslag: För att uppnå någon påtaglig förenkling av kvarskatteuppbörden måste redovisning och helst också inbetalning av kvarskatten förläggas till ett enda tillfälle. Den nuvarande ordningen med två uppbördstillfällen skapar ett omfattande dubbelarbete. Jag skall här närmast belysa några av vinsterna med att gå över till en enda kvarskat­teuppbörd.

Med nuvarande regler kan det inte sällan vara svårt för länsstyrelsen att avgöra till vilken uppbörd en viss förteckning över redovisade kvarskatter hör. Detta gäller särskilt om förteckningen kommer in till myndigheten under april månad. Det har vidare visat sig att arbetsgivare och arbetstaga­re kan ha svårt att skilja mellan de två kvarskatteuppbörderna. Detta leder exempelvis till att en del arbetsgivare redovisar och betalar all innehållen kvarskatt vid majuppbörden. Ett stort antal telefonsamtal och skrivelser till länsstyrelsen beror på att uppbörderna blandas samman. Dessa pro­blem försvinner om kvarskatten kan uppbäras vid endast ett tillfälle. Vidare elimineras möjligheten för en arbetsgivare att göra kvittningar på ett felaktigt sätt mellan de två uppbördstillfällena.

Efter varie uppbörd skall länsstyrelsen sända ut påminnelser om obetald eller för sent inbetald kvarskatt. Påminnelserna leder till en mängd telefon­samtal och skrivelser till länsstyrelsen från arbetsgivarna. Dessa arbets­uppgifter kan också minskas om man inför en enda kvarskatteuppbörd.

En omräkning av slutlig skatt som leder till att redan debiterad kvarskatt skall sättas ned kan, med nuvarande system, ibland bli komplicerad på grund av att den ena uppbörden av kvarskatt förfallit till betalning men inte den andra. Hanteringen kompliceras ytterligare om anstånd med betalning­en har beviljats. Även dessa problem försvinner med endast en uppbörd.

68

 

Vidare medför en kvarskatteuppbörd att antalet restavgiftsärenden hos    Prop. 1985/86: 150
länsstyrelsen minskar och att handläggningen av ärendena förenklas.          Bil. 1

En enda kvarskatteuppbörd innebär som redan nämnts förenklingar också för arbetsgivarna. Arbetsgivarna är för närvarande skyldiga att vid varie uppbördstillfälle lämna uppgift om hur redovisad kvarskatt fördelar sig mellan olika arbetstagare. De skall alltså lämna i stort sett samma uppgifter vid två tillfallen. Det är därför en stor fördel även för arbetsgivar­na om redovisning och inbetalning av kvarskatt kan ske vid bara ett tillfälle.

Arbetsgivarna, inkl. pensionsutbetalarna, är vidare skyldiga att efter varie kvarskatteuppbörd underrätta sina anställda resp. pensionärerna om storleken på den kvarskatt som vid varie uppbördstillfälle inte kunnat dras av från lönen eller pensionen. Införandet av en kvarskatteuppbörd medför att arbetsuppgifterna för arbetsgivarna även i detta hänseende halveras.

Det anförda visar enligt min mening att en övergång till en enda kvar­skatteuppbörd innebär stora administrativa vinster för såväl länsstyrelser­na som arbetsgivarna.

Frågan är då om i stort sett samma vinster kan uppnås med det förslag som har förts fram av länsstyrelsen i Östergötlands län och som alltså innebär att arbetsgivarna redovisar gjorda kvarskatteavdrag vid ett tillfälle nämligen april, men däremot löpande betalar in skatten under uppbörds­månaderna februari-april. En fördel från det allmännas sida med detta förslag är ju att de avdragna skatterna betalas in till statsverket snabbare än enligt RSV:s förslag.

Man kan då konstatera att länsstyrelsens förslag medför att avstäm­ningsarbetet visserligen förenklas i förhållande till nuvarande ordning men att detta blir svårare än enligt RSV:s förslag. Komplikationen beror givet­vis på att tre inbetalningar i stället för en skall stämmas av mot redovis­ningen. Vidare ökar det arbete som är förbundet med själva inbetalningen av kvarskatten och detta även i jämförelse med nuläget. Det gäller t. ex. ADB-registrering, ansökningar om anstånd, utsändande av betalningspå­minnelser och påförande av restavgift vid för sena betalningar. Jag anser med hänsyn till det anförda att man i vart fall inte för närvarande bör stanna för länsstyrelsens förslag utan i stället genomföra RSV:s förslag med en enda kvarskatteuppbörd.

Nästa fråga är då om denna kvarskatteuppbörd såsom RSV föreslagit bör ligga i april eller om den bör ligga i maj som några remissinstanser förordat. Som bl. a. arbetstagarorganisationerna har påpekat innebär RSV:s förslag att avdrag för kvarskatt skall göras under tre månader i stället för som nu under fyra. Detta är naturiigtvis till viss nackdel för A-skattebetalare med stora kvarskatter.

Jag vill med anledning härav framhålla att huvudprincipen är att in­
komstskatt skall eriäggas i form av preliminär skatt under inkomståret. En
A-skattebetalare med sidoinkomster som det inte görs skatteavdrag från
har möjlighet att undvika kvarskatt genom att begära ett förhöjt skatteav­
drag från huvudinkomsten. Det finns också möjlighet att rätta till ett
undemttag av preliminär skatt genom en fyllnadsinbetalning. Vidare gäller
att den som får kvarskatt och finner att kvarskatten är för stor för att               69

2   Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga I, del 3

 

betalas genom skatteavdrag under tre månader, har möjlighet att under Prop. 1985/86: 150 vissa förutsättningar få en nedsättning av skatteavdraget. Det är vidare att Bil. 1 märka att en effektiv uppbörd av kvarskatt förutsätter att uppbörden sker så tidigt som möjligt. Härigenom minskas nämligen riskerna för såväl fel som betalningsbortfall. Det bör också framhållas att en uppbörd i april gör det möjligt att klara av avstämningsarbetet före sommaren, vilket inte är möjligt om uppbörden sker i maj. En uppbörd i maj innebär således att indrivningen av obetalda kvarskatter blir kraftigt försenad. Härtill kommer att en uppbörd i maj medför inte obetydliga ränteförluster för statsverket. Med hänsyn till det anförda anser jag att kvarskatteuppbörden inte bör läggas senare än under uppbördsmånaden april.

I ekonomiskt hänseende innebär den föreslagna ordningen på det hela taget ingen förändring för statsverket. Den ränteförlust som statsverket gör genom att senarelägga marsuppbörden uppvägs i stort sett av den räntevinst som uppstår genom att majuppbörden tidigareläggs.

I ekonomiskt hänseende innebär förslaget vidare att arbetsgivarna gör en räntevinst jämfört med dagens system. Den uppkommer därigenom att arbetsgivarna skall göra större skatteavdrag vid varje löneutbetalningstill­fälle och får behålla innehållna belopp längre tid än i nuvarande system. Ränte vinsten kan med utgångspunkt i en kalkylränta på 10 % uppskattas till 12 milj. kr. årligen. Arbetstagarkollektivet får vidkännas motsvarande ränteförlust.

För att syftet med mitt förslag skall uppnås måste den föreslagna ord­ningen gälla all kvarskatt, alltså även kvarskatt från dem som är skyldiga att betala preliminär B-skatt. Även rättviseskäl talar för en sådan lösning. Den som är skyldig att själv betala in sin kvarskatt bör sålunda inte ha möjlighet att göra detta vid ett senare tillfälle än den för vilken en arbetsgi­vare skall redovisa och betala innehållen kvarskatt.

I detta sammanhang vill jag också säga några ord om kvarskatteavgiften. Nuvarande kvarskatteavgift, som år 1975 ersatte den dittills gällande kvarskatteräntan, har en viktig uppgift i uppbördssystemet. Den skall vara ett påtryckningsmedel som förmår de skattskyldiga att genom bl. a. fyll­nadsinbetalningar bidra till en god överensstämmelse mellan den slutliga och den preliminära skatten. Den har vid införandet också avvägts med tanke på den ränteförlust som statsverket gör om den slutliga skatten i stället betalas som kvarskatt under mars och maj året efter debiteringen. Om kvarskatt uppkommer för en B-skattebetalare innebär detta att han får kredit under ca 20 månader. B-skattebetalarna har relativt sett de flesta större kvarskatteposterna. Vid införandet av kvarskatteavgiften ansågs det angeläget att avgiften avvägdes så att den medförde att särskilt sådana kvarskatteposter reducerades. Avgiften har alltså bestämts med utgångs­punkt i den ordning som gäller för B-skattebetalarna. För dem medför förslaget i princip inte någon ändrad kredittid. Senareläggningen av upp­börden i mars till april uppvägs av att uppbörden i maj tidigareläggs till april. Med hänsyn till vad som sagts nu finner jag inte skäl att ändra nuvarande regler om kvarskatteavgiften.

Mitt förslag om att kvarskatten skall betalas i april föranleder ändring i
28 och 31 §§, 39 § 1 mom., 42 §, 43 § 1 mom. samt punkt 4 av anvisningar-      70

na till 39 § uppbördslagen.

 

7.3.3 Redovisning och inbetalning

Mitt förslag: Kvarskatt som innehållits av en arbetsgivare skall redovisas i en särskild uppbördsdekiaration. Kvarskatten skall beta­las in till ett särskilt postgirokonto hos länsstyrelsen avsett enbart för sådan skatt.

Prop. 1985/86: 150 Bil. I

 

RSV:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt RSV:s för­slag. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att länsstyrelsens hantering av kvarskatteuppbörden kan förenklas ytterligare genom införande av en bestämmelse om att den särskilda uppbördsdeklarationen skall uppta det belopp som betalas in i kvarskatt i stället för som RSV föreslagit det belopp som dragits av för kvarskatt.

Skälen för mitt förslag: En arbetsgivare som gjort skatteavdrag för kvar­skatt är för närvarande skyldig att redovisa och betala skatten i klump tillsammans med avdragen preliminär A-skatt och arbetsgivaravgifter. Detta sker med hjälp av uppbördsdeklarationen vilken fungerar som både deklarationsblankett och inbetalningskort. Förutom uppbördsdeklara­tionen skall arbetsgivaren vid vae kvarskatteuppbörd lämna en följesedel angående kvarskatten med specifikation för varie arbetstagare. Specifika­tionen av kvarskatten används scm underlag vid krediteringen av skatten på de olika arbetstagarna i skattedatabasen.

Med nuvarande redovisningssystem gör ett stort antal arbetsgivare kvittningar och sammanblandningar mellan kvarskatt, preliminär skatt och arbetsgivaravgifter. Detta beror till stor del på att redovisningen och betal­ningen sker med en och samma handling, uppbördsdeklarationen. Med hänsyn härtill är det som RSV föreslagit lämpligt att bryta ut redovisningen av kvarskatten från uppbördsdeklarationen och i stället låta arbetsgivaren redovisa skatten separat. För en sådan ordning talar också den omstän­digheten att kvarskatten skall uppbäras vid endast ett uppbördstillfalle medan uppbördsdeklarationen skall användas varie uppbördsmånad. Det är under sådana förhållanden onödigt att ta i anspråk utrymme för redovis­ning av kvarskatt på deklarationsblanketten.

Jag anser att man genom att låta arbetsgivarna redovisa innehållen kvarskatt i en särskild uppbördsdeklaration för sådan skatt och betala denna till ett särskilt postgirokonto hos länsstyrelsen kan uppnå väsentliga fördelar. Antalet sammanblandningar bör minska avsevärt och avstäm­ningsarbetet blir enklare.

Länsstyrelsens i Stockholms län förslag att den särskilda uppbördsdek­larationen skall uppta det kvarskattebelopp som betalas in i stället för innehållet belopp är inte anpassat till den situationen att arbetsgivaren betalar ett lägre belopp än som innehållits. Visserligen är en arbetsgivare skyldig att betala in all innehållen kvarskatt men i praktiken är det inte sällan så att arbetsgivaren förmår betala endast en del av innehållen kvar­skatt. Med hänsyn härtill bör den av länsstyrelsen föreslagna ordningen inte införas.

71

 

Mina förslag om redovisning och inbetalning av kvarskatten föranleder ändring i 54 § 1 mom. uppbördslagen.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1

7.3.4 Ikraftträdande

Mitt förslag: De nya bestämmelserna om uppbörd av kvarskatt skall tillämpas första gången i fråga om kvarskatt på gmnd av 1986 års taxering, dvs. kvarskatt som skall betalas under år 1987.

RSV:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser godtar förslaget. Länssty­relsen i Stockholms län understryker att det är angeläget att den föreslagna ordningen tillämpas redan fr. o. m. år 1987.

Skälen för mitt förslag: Mitt förslag om en ändrad kvarskatteuppbörd syftar till att förenkla arbetsuppgifterna för i första hand länsstyrelsen men även för arbetsgivarna. Därigenom skapas utrymme för länsstyrelsens arbete med årsuppgifterna. Med hänsyn härtill bör de nya reglerna tilläm­pas så snart som möjligt eller närmare bestämt första gången i fråga om den kvarskatt som skall uppbäras under år 1987.

8 Energiskatt på elektrisk kraft

Mitt förslag: Den särskilda bestämmelsen om att energiskatt på elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet skall utgå efter en högre skattesats för de första 40000 kilowattimmarna av förbmk-ningen under ett år slopas.

Skälen för mitt förslag: Enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt skall skatt på elektrisk kraft utgå med 7,2 öre per kilowattimme eller, i vissa i lagen angivna kommuner, med 6,2 öre per kilowattimme. Dessa skattesatser gäller även förbmkningen av elektrisk kraft vid industriell tillverkning upp till 40000 kilowattimmar per år. Skatten på den överskju­tande förbrukningen utgår med 5 öre per kilowattimme.

Differentieringen av skattesatsen för förbrukningen vid industriell till­verkning innebär att industriföretagen för varie arbetsställe får betala 880 kr. (480 kr. i vissa kommuner) mer i skatt än de skulle få betala om skattesatsen 5 öre per kilowattimme tillämpades på hela förbrukningen.

Det skulle innebära en förenkling både för dem som är skattskyldiga till energiskatt för elektrisk kraft och för RSV om differentieringen för indu­striföretagen slopades. Jag föreslår därför att skattesatsen 5 öre per kilowattimme skall gälla för hela förbrukningen av elektrisk kraft vid industriell tillverkning.

Ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1987.

Förslaget innebär att statsverkets intäkter av energiskatt minskar med omkring 10 milj. kr. per år.

72

 

9 Betalning av vägtrafikskatt

Mitt förslag: Vägtrafikskatt skall betalas med vanligt inbetalnings­kort, i stället för som nu vanligen genom postförskott.

Prop. Bil. 1

1985/86:150

 

Skälen för mitt förslag: Vägtrafikskatt utgår enligt vägtrafikskattelagen (1973:601). VSL, i form av fordonsskatt och kilometerskatt. Fordonsskatt utgår för personbilar, motorcyklar, lastbilar, bussar, traktorer, motorred­skap och släpvagnar, om fordonen är registrerade och inte avställda. Det totala antalet fordonsskattepliktiga fordon är ca 4,2 miljoner och skattein­täkterna för innevarande budgetår beräknas till ca 3080 milj. kr. Kilome­terskatt utgår huvudsakligen för brännoljedrivna personbilar, lastbilar och bussar samt för tyngre släpvagnar till sådana fordon. Det totala antalet kilometerskattepliktiga fordon är ca 270000, och skatteintäkterna för inne­varande budgetår beräknas till ca 2000 milj. kr.

Fordonsskatten betalas vanligen i förskott för helt år. Om årsskatten överstiger I 500 kr. betalas dock fordonsskatten för skatteperioder om fyra månader, 12 § första stycket VSL. Kilometerskatt betalas i efterhand för skatteperiod, 18 § tredje stycket VSL.

På grund av bl. a. det stora antalet fordon blir antalet debiteringar mycket stort. Fordonsskattedebiteringarna är fler än fem miljoner per år, och antalet debiteringar av kilometerskatt uppgår till mer än 800000 per år.

Det stora antalet debiteringar innebär givetvis att det är viktigt att mtinerna för debitering och inbetalning av vägtrafikskatt är rationella. I huvudsak får anses att det nuvarande förfarandet motsvarar de krav som bör kunna ställas. Till skillnad mot vad som är vanligt för andra skatter sker dock inbetalning av vägtrafikskatt vanligen genom en postförskottsm-tin. Detta postförskottsförfarande är dyrbart och medför även vissa nack­delar för fordonsägarna. Om även vägtrafikskatl kunde betalas på vanligt sätt med inbetalningskort skulle stora vinster kunna göras.

De närmare reglerna om postförskottsförfarandet finns intagna i vägtra­fikskatteförordningen (1973:776). Reglerna innebär i huvudsak att skatte­kvitto på den skatt som skall betalas sänds till den skattskyldige under postförskott. Postförskottsförsändelsen skall sedan lösas inom viss angi­ven tid. Samtidigt med skattekvittot erhålls kontrollmärke enligt bilregis­terkungörelsen (1972: 599), under fömtsättning att samtliga krav för erhål­lande av kontrollmärket uppfyllts. Fråga om utfärdande av kontrollmärket prövas av trafiksäkerhetsverket i samband med att fordonsskatt påförs ett fordon.

Även om reglerna fömtsätter att vägtrafikskatt skall betalas genom lösande av postförskottsförsändelse medges att den som har postgiro eller personkonto girerar skattebeloppet. I dessa fall sänds, sedan gireringen bokförts, skattekvittot och kontrollmärket ut i lösbrev. Detta förfarande är numera mycket vanligt.

Postförskottsrutinerna har i huvudsak motiverats av kopplingen till ut­färdande av skattekvitto och kontrollmärke. Skattekvittot fyller dock nu­mera knappast någon egentlig funktion. Exempelvis slopades kravet på att

73

 

skattekvitto skall medföras vid färd redan år 1977. Det särskilda skatte- Prop. 1985/86: 150 kvittot bör kunna ersättas med vanligt postkvitto, på samma sätt som vid Bil. 1 inbetalning av andra skatter. Enligt min mening bör också kontrollmärket kunna sändas ut per brev till fordonsägarna sedan skatten betalats med vanligt inbetalningskort. Den nackdel som finns med detta är att det dröjer några dagar från det att skatten betalats till dess att kontrollmärket erhålls. Betalas skatten för ett fordon någon av de sista dagarna i uppbördsmåna­den, kan därför giltigt kontrollmärke komma att saknas under några dagar. Jag bedömer dock att detta inte behöver få några betydande nackdelar ur kontrollsynpunkt. Redan nu förekommer detta för övrigt i det fall då skattebeloppen gireras.

Betalningsmtinerna för vägtrafikskatt bör således ändras så att trafiksä­kerhetsverket sänder ut inbetalningskort till fordonsägarna på skatten. Sedan betalning skett sänds eventuellt kontrollmärke ut per brev. Det särskilda skattekvittot bör slopas och 10 § VSL upphävas. Inbetalning av skatten bör kunna göras kostnadsfritt av fordonsägarna. En särskild be­stämmelse om detta bör införas i VSL som en ny paragraf, 29 a §. Där bör också införas en regel om när skatten skall anses vara betald. Regeln bör lämpligen utformas i enlighet med vad som gäller för inbetalning av mer­värdeskatt enligt 44 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt, dvs. så att skatten skall anses betald den dag då inbetalningskort eller försändelse som innehåller gireringshandling inkommit till postanstalt.

Ändringarna bör träda i kraft den I januari 1987.

För myndigheternas del innebär slopandet av postförskotten i huvudsak att postmtinerna förbilligas. Totalt uppgår vinsterna till ca 20 milj. kr. per år.

10 Kontrolluppgift för vissa ersättningar

Riksdagen har beslutat om ändrad administration av studiehjälp och vux­enstudiestöd m. m. (prop. 1984/85:184, SfU 25, rskr 327). Beslutet innebär att de studiesociala myndigheterna skall ha ansvar för bl. a. utbetalningen.

Riksdagen har vidare beslutat att det studiesociala stödet i samband med grundläggande svenskundervisning för invandrare - timersättning - skall motsvara den Umersättning som utgår vid gmndutbildning för vuxna samt att även administrationen skall vara densamma (prop. 1983/84:199, UbU 1984/85:6, rskr 77).

Till följd härav bör ändringar göras i 37 § I mom. taxeringslagen (1956:623). Uppgiftsskyldig för ifrågavarande ersättningar blir vuxenut­bildningsnämnd.

Ändringarna bör gälla fr. o. m. 1987 års taxering.

74

 

II Upprättade lagförslag                         Prop. 1985/86:150

Bil. 1 I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprät­tats förslag till

1.    lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2.    lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

3.    lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

4.    lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

5.    lagom ändring i tullagen (1973:670),

6.    lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisreg­leringsavgifter,

7.    lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskriv­ningsmyndigheter,

8.    lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

9.    lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond,

 

10.   lag om ändring i lagen (1979:610) om allmän investeringsre­serv,

11.   lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto,

12.   lag om ändring i lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto,

13.   lag om ändring i lagen (1984:1090) om inbetalning på förnyel­sekonto,

14.   lag om upphävande av vissa fondförfattningar m. m.,

15.   lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

16.   lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601),

17.       lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).
Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.7.

På grund av förslagens enkla beskaffenhet anser jag att lagrådets höran­de skulle sakna betydelse. Dessutom är de vid 1 och 2 angivna förslagen, med undantag av förslagen angående räntor i 19 § kommunalskattelagen och 69 § 2 mom. uppbördslagen, så brådskande att den fördröjning av dessa förslags behandling som lagrådsgranskningen skulle medföra, skulle vara till avsevärt men.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986                        75

 

 

 

Statsbudgeten och särskilda frågor      7, '''''''■ ''

1 Statsbudgeten budgetåren 1985/86 och 1986/87

I; 1 Beräkningsförutsättningar, m. m.

Vid en beräkning av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som görs om inkomstutvecklingen i samhället av stor betydelse. Riksrevisions­verkets (RRV: s) beräkningar grundas på antagandet att lönesumman mel­lan åren 1984 och 1985 ökade med 9,1 %. Mellan åren 1985 och 1986 antas lönesumman öka med 7,0%. För år 1987 har RRV schablonmässigt räknat med en lönesummeökning på 4,3%. RRV räknar med en ökning av utgif­terna i löpande priser för privat konsumtion med drygt 6% mellan åren 1985 och 1986 samt med ca 4,5% mellan åren 1986 och 1987,

Antagandena påverkar även RRV: s beräkning av statsutgifterna för budgetåret 1985/86.

På grundval av de nyligen träffade avtalen mellan parterna på arbets­marknaden räknar jag med att lönesumman ökar med 0,6 procentenheter mer än vad RRV räknat med, dvs. 7,6%. För år 1987 har inom finansde­partementet inte gjorts några prognoser för utvecklingen av lönesumma och priser. Jag utgår därför kalkylmässigt från de av RRV använda anta­gandena,

I RRV:s beräkningar avseende budgetåren 1985/86 (statsbudgetens in­komster och utgifter) och 1986/87 (statsbudgetens inkomster) har verket tagU hänsyn till beslut som riksdagen fattat före den 17 mars 1986. RRV har även beaktat förslag från regeringen före denna tidpunkt. Jag har för egen del beaktat även de riksdagsbeslut som fattats under återstoden av mars samt förslag från regeringen som lagts fram under denna period. I några fall har jag även beaktat förslag som lagts fram efter 31 mars 1985, vilket jag angivit i vaqe enskilt fall. Det får ankomma på riksdagens finansutskott att göra justeringar för sådana förändringar som ej kunnat beaktas.

1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter avseende budgetåret 1985/86

RRV:s senaste beräkning av budgetutfallet för 1985/86 utgörs av verkets budgetprognos nr 5 från den 1 april 1986. Beräkningar av inkomsterna för budgetåret 1985/86 har gjorts av RRV i verkets reviderade inkomstberäk­ning (bilaga 1.4).

Inkomster

I RRV:s reviderade inkomstberäkning har verket för budgetåret 1985/86 beräknat inkomsterna till 275638 milj. kr.

RRV har i sina beräkningar antagit att volymen av den privata konsum­
tionen ökar med 2% under 1986. I enlighet med vad jag anfört i det          77

I    Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1. Del 4

 

föregående beräknas volymökningen 1986 nu till 2,7%. Detta medför att jag räknar upp statsinkomsterna på inkomsttiteln Mervärdeskatt med 100 milj. kr. för innevarande år.

Jag räknar upp inkomsterna på inkomsttiteln Övriga inkomster av för­såld egendom med 425 milj. kr. till följd av försäljningen av statens aktier i AB Gambrinus.

Tabell 1. Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1985/86

1 000-tal kr.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1

 

RRV:s

rev. beräk­ning

Förändring enligt före­draganden

 

Föredragandens justeringar:

1411 MervärdesliatI

3312 Övriga inkomster av försåld egendom

Summa inkomster

Förändring enligt föredraganden

62400000 1

275 637 550

+ 100000 -t-425000

-(-525000

RRV: s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min sida. Sammantaget medför mina justeringar av RRV:s beräkningar för budget­året 1985/86 en beräknad ökning av inkomsterna med 525 milj. kr. till 276 163 milj. kr.

Utgifter

I statsbudgeten anvisades 323 389 milj. kr. Därutöver har RRV beaktat beslut och förslag till anslag på tilläggsbudget om sammanlagt 4254 milj. kr. RRV beräknar därmed utgiftsanslagen exkl. statsskuldräntor till 249243 milj. kr. och merbelastningen på förslagsanslag exkl. statsskuldrän­tor till 9 128 milj. kr. Sammantaget innebär detta att RRV beräknar utgifts­anslagen exkl. statsskuldräntor till 258371 milj. kr.

Tabell 2. Statsutgifterna budgetåret 1985/86

Milj. kr.

1985/86 Statsbud­get

RRV

Föredra­ganden

 

Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor

244989

249243

249243

Finansfullmaktsutnyttjande

-

360

360

Beräknad merbelastning på förslags-

 

 

 

anslag exkl. siatsskuldräntor

—

9128

9128

Statsskuldräntor

77400

67 800

65900

Förändringar i anslagsbehållningar

-   500

-1-   727

-1-1327

Andrad disposition av rörliga

 

 

 

krediter

500

-     81

-     81

Beräknat tillkommande utgifts-

 

 

 

behov, netto

1000

-

-

Summa statsutgifter

323389

327177

325877

Finansfullmakten för budgetåret 1985/86 har hittills under budgetåret utnyttjats med 360 milj. kr. Jag räknar inte med någon ytterligare kassa-

78

 

mässig belastning av finansfullmaktsutnyttjandet för innevarande budget-     Prop. 1985/86: 150

ar.

RRV har beräknat utgifterna för statsskuldräntorna till 67800 milj. kr. för budgetåret 1985/86. Enligt uppgifter under hand från riksgäldskontoret beräknas utgifterna för statsskuldräntorna komma att bli 1900 milj. kr. lägre än vad RRV bedömt. Sedan budgetpropositionen har därmed stats­skuldräntorna minskat med 5600 milj. kr. Minskningen är störst för valuta­förluster och räntor på utländska lån till följd av en kombination av sänkt dollarkurs och sänkta utlandsräntor. Räntor på inhemska lån beräknas också minska främst beroende på sänkt ränta för den kortfristiga upplå­ningen. Detta innebär att utgifterna för statsskuldräntor för budgetåret 1985/86 nu av riksgäldskontoret beräknas till 65900 milj. kr. enligt vad som framgår av tabell 3.

Tabell 3. Räntor på statsskulden

Miljarder kr.

 

1985/86

 

 

Budget-

 

 

proposi-

Föränd-

Nuv.

tionen

nng

beräkning

Bil. 1

51,9

-1,5

50,4

14,0

-1,6

12,4

5,6

-2,5

3,1

Räntor på inhemska lån m. m. Räntor på utländska lån Valutaförluster

Summa                                   715_____ -56_____ 659_____

Enligt RRV kommer de totala anslagsbehållningarna under innevarande budgetår att minska med 727 milj. kr. för att uppgå till 24062 milj. kr. vid ingången av budgetåret 1986/87. Jag räknar här med eU anslagsutnyttjande som överstiger RRV: s beräkning med 600 milj. kr. Dessa hänför sig till ökat utnyttjande av betalningsbalansstödet samt ökade anslagsförbruk­ningar vad avser krediter till utvecklingsländer. Jag räknar således med att anslagsbehållningarna kommer att minska med I 327 milj. kr. för att uppgå till 23462 milj. kr. vid ingången av budgetåret 1986/87. Utvecklingen av an­slagsbehållningarna mellan budgetåren 1984/85 och 1985/86 framgår av tabell 3. Redovisningen koncentreras till de huvudtitlar där anslagsbehåll­ningarna spelar en särskilt stor roll.

Tabell 4. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1984/85-1985/86

Miljarder kr.

1984/85

1985/86

Utfall

Ber. utfall

5,8

6,4

3,8

3,3

3,7

2,3

9,0

9,2

2,5

2,3

Huvudtitel

Utrikesdepartementet Kommunikationsdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Industridepartementet Övriga huvudtitlar

Summa                                            24,8               23,5

Enligt RRV kommer utnyttjandet av röriiga krediter att minska med 81
milj. kr. Jag har inget att erinra mot denna bedömning.                                       79

 

Eftersom hänsyn har tagits till samtliga tilläggsbudgetar räknar RRV inte     Prop. 1985/86: 150 med några ytterligare utgifter under posten tillkommande utgiftsbehov.     Bil. 1 netto. Jag har inget att invända mot denna beräkning.

1 övrigt har jag inga invändningar mot RRV: s beräkning. Sammantaget beräknar jag sålunda utgifterna budgetåret 1985/86 till 325 877 milj. kr., vilket framgår av tabell 2.

Jag återkommer till statsbudgetens saldo för budgetåret 1985/86 under avsnitt 1.4 i det följande.

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter avseende budgetåret 1986/87

Inkomster

RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster under budgetåret 1986/87 till 288776 milj. kr. I bilaga 1.4 återfinns en sammanfattning av RRV:s skrivelse till regeringen av den 4 april 1986. RRV har tagit hänsyn till beslut eller förslag från regeringen före den 17 mars 1986. I det reviderade förslaget till statsbudget för nästa budgetår ingår vissa förslag som påver­kar statsbudgetens inkomster. Jag redogör i det följande förde justeringar av RRV: s beräkningar som jag finner nödvändiga.

RRV har som beräkningsfömtsättning antagit att lönesummans utveck­ling kommer att uppgå till 7% under 1986. I enlighet med vad jag tidigare anfört om löneutvecklingen mm. under 1986 beräknar jag nu att lönesum­man ökar med 7,6%. Med anledning av detta räknar jag upp inkomsttiteln Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse med 2 165 milj. kr.

Jag reviderar upp beräkningen av inkomsttiteln Lagstadgade socialav­gifter som en följd av de nya antagandena om lönesummans utveckling under 1986 med 1200 milj. kr. Vidare reviderar jag, efter samråd med chefen för socialdepartementet, ner nettoinkomsterna på inkomsttiteln med 251 milj. kr. med anledning av det nyligen träffade avtalet om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. Totalt för inkomsttiteln reviderar jag således upp inkomsterna med totalt 949 milj. kr. i förhållande till RRV:s beräkning.

RRV har antagit att den privata konsumtionen (volym) kommer att öka med 2% under 1986. Med anledning av vad jag anfört tidigare räknar jag att den privata konsumtionen ökar med 2,7%. Jag räknar därför upp verkets beräkning av inkomsterna på inkomsttiteln Mervärdeskatt med 300 milj. kr.

Med anledning av det förslag som lagts fram om en höjning av skatten på vissa resor räknar jag upp inkomsterna på inkomsttiteln Reseskatt med 100 milj. kr.

Jag reviderar upp inkomsttiteln Övriga inkomster av försåld egendom med 212,5 milj. kr. till följd av försäljningen av statens aktier i AB Gam­brinus.

RRV:s beräkningar i övrigt föranleder inte någon erinran från min eller
andra berörda statsråds sida. Totalt innebär de av oss förordade avvikel-          80

 

serna från verkets beräkningar en uppräkning av inkomsterna för budget-     Prop. 1985/86: 150 året 1986/87 med 3726,5 milj. kr. Jag beräknar sålunda statsbudgetens     Bil. 1 inkomster för budgetåret 1986/87 till 292503 milj. kr. Ändringarna i förhål­lande till RRV:s beräkning framgår av tabell 5.

Tabell 5. Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1986/87

1 000-tal kr.

 

 

RRV:s beräk-

Förändring

 

ning (rev.

enligt före-

 

beräkning)

draganden

Föredragandens justeringar:

 

 

1111 Fysiska personers skatt på inkomst,

 

 

realisationsvinst och rörelse

43 716000

H-2 165000

1200 Lagstadgade socialutgifer

58289000

H-  949000

1411 Mervärdeskatt

65900000

-1-   300000

1451 ReseskaU

198000

-F   100000

3312 Övriga inkomster av försåld egendom

-

-1-  212 500

Summa inkomster

288776348

 

Summa förändringar enligt

 

 

föredraganden

 

-1-3726500

Utgifter

I årets budgetproposition upptogs de totala utgifterna för budgetåret 1986/87 till 335 575 milj. kr. Av detta belopp svarade minskade anslagsbe­hållningar, ökad disposifion av rörliga krediter och beräknat fillkommande utgiftsbehov, netto för 3000 milj. kr. Utgiftsanslagen uppgick sålunda till 332575 milj. kr. kr för budgetåret 1986/87.

Sedan riksdagen förelades budgetpropositionen har fram till den 1 april 1986 dels ett antal propositioner innebärande anslagsförändringar förelagts riksdagen, dels riksdagen beslutat om ett antal anslag som föreslogs i budgetpropositionen. Om riksdagen bifaller förslagen i propositionerna ökar utgiftsanslagen med ca 860 milj. kr. budgetåret 1986/87. Beloppet inkluderar även de anslagsförändringar i förhållande till budgetproposi­tionen som beslutats av riksdagen men inte de minskade utgifterna för statsskuldräntor som jag strax återkommer till.

I samband med min beräkning av anslagskonsekvenserna har jag låtit upprätta en specifikation över föreslagna och i förekommande fall besluta­de anslagsförändringar på statsbudgeten i förhållande till budgetproposi­tionen. Denna specifikation (bil. 1.6) täcker i princip perioden t. o. m. mars månad 1985.

Anslaget Räntor på statsskulden m. m. upptogs i budgetpropositionen för budgetåret 1986/87 med ett till 71000 milj. kr. beräknat belopp. Belast­ningen på detta anslag är beroende av den ackumulerade statsskulden under det budgetår för vilket anslaget anvisas och av räntenivån inom och utom landet och av bokföringsmässiga valutaförluster på gmnd av ändrade växelkurser vid omsättning eller återbetalning av utlandslån. En förnyad beräkning av riksgäldskontoret (skrivelse den 3 april 1986 till regeringen) ger vid handen att utgifterna för räntor på statsskulden torde bli ca 3 000 milj. kr. lägre än vad som togs upp i budgetpropositionen. Valutaförluster

81

 

och räntor på utländska lån minskar med sammanlagt 1 200 milj. kr. som följd av sänkt dollarkurs, sänkta utlandsräntor och fördelaktigare villkor vid upptagandet av nya lån som ersättning för de som förtidsinlöses. De inhemska räntorna beräknas bli 1 800 milj. kr. lägre än vad som beräknades i budgetpropositionen. Skillnaden kan främst hänföras till att räntorna på statsskuldväxlar sjunkit med nästan 2 procentenheter mellan beräknings­tillfällena. Förslag till Inkomst- och utgiftsstat för anslaget Räntor på statsskulden m.m. framgår av bilaga 1.5. Anslaget bör i enlighet med förslaget föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1986/87 med 68000 milj. kr.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1

Tabell 6. Räntor på statsskulden

Miljarder kr.

Budgetår

1986/87                     1986/87

Budget-     Föränd-     Nuv. be-

proposition     ring      räkning

 

Räntor på inhemska lån m. m. Räntor på utländska lån Valutaförluster

Summa

 

56,9

-1,8

55,1

12,7

-0,8

11,9

1,4

-0,4

1,0

68,0

71,0

-3,0

Sammantaget innebär detta att jag beräknar utgiftsanslagen för budget­året 1986/87 till 330435 milj. kr. Det jag nu anfört om utgifterna kan sammanfattas enligt följande.

Milj. kr.

1.   Utgiftsanslag enligt 1986 års budgetproposition exkl. siatsskuldräntor

2.   Anslagsökningar enligt specifikation i bilaga 1.6, exkl. statsskuldräntor

3.   Minskade utgifter för statsskuldräntor

Summa utgiftsanslag

332 575

-t-   860 -3000

330435

 

I syfte att få en så långt möjligt rättvisande bild av den totala belastning­en på statsbudgeten beräknas, utöver utgiftsanslagen, på statsbudgetens utgiftssida även medel för förändringar i anslagsbehållningar, ändrad dis­position av rörliga krediter och Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

1 budgetpropositionen beräknades förbmkningen av anslagsbehållning­arna komma att uppgå till 1500 milj.kr. netto, budgetåret 1986/87. De propositioner innebärande anslagsförändringar som därefter förelagts riks­dagen motiverar ingen ändring av den beräkning som gjordes i budgetpro­positionen. Jag räknar således även nu med en minskning av anslagsbehåll­ningarna med 1500 milj. kr. under budgetåret 1986/87.

Budgetutfallet påverkas även av förändringar i utnyttjandet av rörliga krediter hos riksgäldskontoret. Sådana krediter har enligt riksdagens be­slut ställts till förfogande för vissa affärsverk, myndigheter och bolag. Med hänsyn till en viss erfarenhetsmässig ökning av utnyttjandet av rörlig kredit i övrigt räknar jag schablonmässigt, liksom i budgetpropositionen.

82

 

med en ökning av utnyttjandet av rörliga krediter mellan budgetåren 1985/86 och 1986/87 med 500 milj. kr.

I syfte att förslaget till statsbudget så långt som möjligt skall visa den totala budgetbelastningen förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräk­nat tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräkningen av denna post görs en uppskattning av sådana utgifts- och inkomstförändringar som inte förts upp på annat ställe i budgeten.

I budgetpropositionen ingick i denna post budgeteffekterna till följd av särpropositioner som senare under riksmötet skulle komma att föreläggas riksdagen. Då dessa förslag numera föreligger har medel i stället beräknats under berörda anslag och inkomsttitlar. I min beräkning har jag emellertid ej justerat berörda anslag och inkomsttitlar för förslagen i denna proposi­tion. Effekterna av förslagen har därför beräknats under posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov netto. Det får ankomma på riksdagens finans­utskott att fördela effekterna av dessa förslag på resp. anslag och inkomst­titlar.

Mot bakgrund av vad jag nu anfört har jag beräknat posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto till 5000 milj. kr. för budgetåret 1986/87.

Sammantaget innebär mina beräkningar att statsutgifterna för budget­året 1986/87 kommer att uppgå till 337438 milj. kr., vilket är 1863 milj. kr. mer än vad jag beräknade i 1986 års budgetproposition.

Prop. Bil. 1

1985/86:150

 

 

Tabell 7. Statsutgifterna

Milj. kr.

budgetåret 1986/87

 

 

 

 

1986/87

 

 

Budget­prop.

Ny be­räkning

Utgiftsanslag

Förändringar i anslagsbehållningar Ändrad disposition av rörliga krediter Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

Summa statsutgifter

332 575

1500

500

1000

335575

330435

1500

500

5000

337435

1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1985/86 och 1986/87

Med hänvisning till min redovisning i det föregående beräknar jag utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget till statsbudget 1986/87 på sätt som framgår av tabell 8.

Beräkningen av budgetutfallet för innevarande budgetår ger vid handen att budgetunderskottet för budgetåret 1985/86 bhr 2,5 miljarder kr. lägre än vad som beräknades i budgetpropositionen. Nu fömtses ett underskott om ca 49,7 miljarder kr.

Statsinkomsterna nästa budgetår uppskattas nu till 292,5 miljarder kro­nor. Utgifterna exkl. statsskuldräntor beräknades i budgetpropositionen till 264,6 miljarder kronor. Nu beräknar jag utgifterna till 269,4 miljarder kronor. Sammanfattningsvis innebär beräkningarna att budgetunderskot­tet för budgetåret 1986/87 minskar med 4 miljarder kr. till 44,9 miljarder kr., jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen.

83

 

Förändringarna av inkomsterna och utgifterna i förslaget till statsbudget för budgetåret 1986/87 sedan budgetpropositionen har jag även låtit sam­manställa i en specifikation (bil. 1.6), som bör fogas till regeringsprotokol­let.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1

Tabell 8. Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1984/85-1986/87

Miljarder kr.

 

 

 

1984/85

1985/86

 

 

1986/87

 

Procentuell förändring

 

Utfall

 

 

 

 

 

 

 

 

Budget-

RRV

Ny be-

Budget-

Ny be-

Från ut-

Från ny be-

 

 

propo-

 

räkning

propo-

räkning

fall 1984/

räkning

 

 

sitionen

 

 

sitionen

 

85 till ny

beräkning

1985/86

1985/86 till ny beräkning 1986/87

Inkomster

260,6

273,3

275,6

276,2

286,7

292,5

6,0

5,9

Utgifter

 

 

 

 

 

 

 

 

exkl. stats-

 

 

 

 

 

 

 

 

skuld-

 

 

 

 

 

 

 

 

räntor

253,9

254,0

259,4

260,0

264,6

269,4

2,4

3,6

Statsskuld-

 

 

 

 

 

 

 

 

räntor

75,2

71,5

67,8

65,9

71,0

68,0

-12,4

3,2

Saldo

-68,5

-52,2

-51,5

-49,7

-48,9

-44,9

 

 

2 Underliggande budgetsaldo

Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålles om stats­budgetens inkomster och utgifter korrigeras för sådana effekter som är av redovisningsteknisk eller tillfällig art. Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post skall betraktas som en reguljär in­komst/utgift eller betraktas som tillfällig, eller av redovisningsteknisk art. Ur analyssynpunkt är det trots dessa svårigheter att göra en avgränsning angeläget att redovisa en beräkning där de engångsvisa effekterna exklu-derats för att ge en bild av budgetsaldots underliggande utveckling.

På inkomstsidan har exempelvis följande effekter beaktats vid framräk-ning av det underliggande budgetsaldot.

-     Ändrade uppbördsperioder av inkomstskatt, arbetsgivaravgifter och andra skatter, vilket medför att den i samband med omläggningen regist­rerade inkomstströmmen ger en felaktig bild av skatteinkomsterna.

-     vissa engångsvisa skattehöjningar/sänkningar på t. ex. vinster, förmö­genheter och löner

-     fillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten

-     fondupplösningar som tillfälligt ökar statsbudgetens inkomster

-     utförsäljning av beredskapslager av olja.

På utgiftssidan har motsvarande effekter beaktats.

-     Valutaförluster som uppkommer när redan upptagna utlandslån läggs om till lån med gynnsammare villkor eller återbetalas.

-     Rena budgetavlastningar, som att bostadslånegivningen sedan budget­året 1985/86 inte belastar statsbudgeten. Vidare finansierar vissa affärs­verk sina investeringar genom lån på kreditmarknaden eller direkt i riksgäldskontoret i stället för som tidigare genom anslag på statsbudge­ten.

84

 

- Som exempel på effekter som inte beaktats vid framräkning av den     Prop. 1985/86:150 underliggande budgetutvecklingen kan nämnas dels att ränteutgifter för     Bil. 1 statsskulden periodiseras på olika sätt för olika låneinstrument, dels de särskida insatser inom arbetsmarknads- och industripolitik som gjorts med hänsyn till sysselsättningsläget och till problem i olika regioner, banker och företag.

Tabell 9 visar den underliggande utvecklingen av budgetsaldot under perioden 1984/85-1986/87. Det underiiggande budgetunderskottet minska­de kraftigt från budgetåret 1982/83 fram till budgetåret 1985/86 och ligger därefter kvar på ungefär samma nivå budgetåret 1986/87.

Tabell 9. Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1984/85-1986/87

Miljarder kr., löpande priser

1984/85        1985/86        1986/87

Budgetsaldo               -58,2             -48,2             -45,7

Andel av BNP                 7,1                5,4                 4,8

3 Statens lånebehov

Vid en kreditmarknadsanalys är det av intresse att studera hur likviditeten i den svenska ekonomin påverkas av statens inkomster och utgifter. För att mäta detta används vanligen begreppet statens lånebehov. Detta mått avser att mäta de kassamässiga flöden från riksgäldskontorets och stats­verkets checkräkningar som påverkar banksystemets kassaställning via riksbanken. Det bör betonas att statens lånebehov definierat på detta sätt enbart belyser budgetens likviditetseffekt.

Det av riksrevisionsverket (RRV) redovisade budgetunderskottet är ej i alla avseenden kassamässigt. Ej heller inkluderar det alla relevanta fakto­rer för en kreditmarknadsanalys. I det följande görs därför en jämförelse av de båda begreppen för att påvisa relationerna dem emellan. Därefter diskuteras kort hur vissa institutionella förändringar under senare år på­verkat de båda begreppen.

I tabell 10 nedan visas hur man med vissa korrigeringar av statens budgetunderskott kan erhålla statens lånebehov. I det följande avser jag

Tabell 10. Statens lånebehov (netto) budgetåren 1983/84-1986/87

_______________________ 1983/84      1984/85      1985/86      1986/87

-3,1

-1,0

-hO,3

-1-0,3

46,9

44,2

1.   Statens budgetunderskott enligt RRV        77,1      68,5   49,7     44,9

2.   Diverse korrigeringar för att uppnå kassa-mässighet      -1,8      -1-3,6   -

3.   Valutaförluster/ -vinster på statliga utlandslån    -7,6      -14,5

4.   RGK:s kreditgivning m.m.        -             -

5.   Statens lånebehov               67,7       57,6

Anm. Före budgetåret 1985/86 finansierades såväl statliga bostadslån som vissa

affärsverks investeringar från statsbudgeten, vilket medförde ca 10 mdr kr. högre   85

budgetunderskott och upplåningsbehov.

 

kommentera dessa korrigeringar punkt för punkt. Det bör betonas att det     Prop. 1985/86: 150 är statens nettoupplåningsbehov som avses. Om man vill erhålla bmtto-     Bi). 1 upplåningsbehovet måste man även inkludera den förfallande statsskul­den.

1.    Det av RRV redovisade budgetunderskottet kan till stor del användas som utgångspunkt för likviditetsanalyser. Vissa korrigeringar behöver dock göras.

2.    Korrigeringar bör t. ex. göras då det förekommer skillnader mellan när transaktioner bokförs i myndigheternas redovisning och när de registre­ras pä statsverkets checkräkning. Som exempel kan nämnas att uppbör­den av punktskatter sker i slutet av varie månad men inte alltid betalas in på statsverkets checkräkning förrän under följande månad.

3.   Valutaförluster/-vinster på statliga utlandslån förs enligt nuvarande
redovisningspraxis upp mot statsbudgeten och statsverkets checkräk­
ning då ett utlandslån, som bokförts på statsskulden till de växelkurser
som gällde vid upplåningstillfället, förfaller till betalning. Då riksgälds­
kontoret skall återbetala mera/mindre än vad som bokförts på statsskul­
den måste ett under/överskott föras upp på statsverkets checkräkning.
Detta under/överskott tas upp av riksbanken om utlandslånet amorteras
eller av utlandet om lånet omsätts. Oberoende vilket som blir fallet
innebär förlusten/vinsten ej något likvilditetsflöde till den inhemska
marknaden och bör därför exkluderas från statens lånebehov.

4.    Under senare år har viss kreditgivning lyfts ut ur statsbudgeten och blivit kreditgivning från riksgäldskontoret. Denna kreditgivning finansi­eras genom statlig upplåning och leder på samma sätt som statsutgifter via budgeten till ett likviditetstillskott från riksgäldskontorets check­räkning i riksbanken om inte en kompenserande statsupplåning görs på den inhemska marknaden. Även denna kreditgivning måste således inkluderas i en likviditetsanalys och bör således läggas till budgetun­derskottet för att erhålla statens lånebehov. I andra fall förskotterar riksgäldskontoret vissa betalningar från statsbudgeten. Även dessa kre­diter bör inkluderas i statens lånebehov.

5.    Genom en saldering av posterna ovan erhålls statens lånebehov. Vid en kreditmarknadsanalys är detta en korrekt definition på statens lånebe­hov.

Under senare år har en del institutionella gränser mellan staten och olika nyskapade institut på kreditmarknaden aktualiserats. Detta gäller t. ex. televerkets ändrade finansieringsformer och bildandet av Statens Bostads­finansieringsaktiebolag (SBAB). Därutöver har en rad fondupplösningar genomförts som påverkat statsbudgeten. 1 det följande diskuteras dessa i korthet.

De ändrade finansieringsformerna för televerkets verksamhet innebär att statens behov att finansiera dessa med upplåning minskat med motsva­rande belopp. Samtidigt har ett nytt institut bildats för att finansiera televerkets verksamhet. Det samlade finansiella sparandet blir oförändrat av denna förändring, men kreditgiv ningen flyttar ut från statsbudgeten till det nya institutet.

Samma sak gäller för avlyften av statliga bostadslån från statsbudgeten.  86

 

Det finansiella sparandet förblir oförändrat, men kreditgivningen sker ej     Prop. 1985/86: 150
via statligt finansierad upplåning utan via SBAB: s obUgationsupplåning på     Bil. 1
kredhmarknaden.              • -..             .'-V'   -,   c,

Ur likviditetssynpunkt innebär de ändrade finansieringsformerna andra fömtsättningar då riksbanken ej bidrar till de nya institutens finansiering genom någon form av kortfristig kreditgivning. En upplåning från SBAB eller teleinvest innebär ej att banksystemets kassaställning påverkas och skall av denna anledning ej inkluderas vid beräkningen av statens lånebe­hov, som syftar till att visa vilken statsskuldfinansiering som innebär en önskad grad av stramhet på kreditmarknaden.

Inom statsverksamheten finns ett antal fonder som redovisas vid sidan av statsbudgeten, men vars inkomster och utgifter regleras över statens checkräkning på samma sätt som de poster som ingår i statsbudgeten. Som exempel kan nämnas arbetsmarknadsfonden. Över- och underskott i dessa fonder påverkar normalt inte statsbudgetens utfall, men minskar resp. ökar däremot riksgäldens upplåningsbehov på marknaden. Detta har ej beaktats i beräkningarna ovan. Ej heller att när fonderna upplöses eller överförs till statsbudgeten sä påverkas budgetsaldot men däremot inte upplåningsbeho­vet.

4 Utnyttjande av fmansfullmakten, m. m.

Regeringen har av riksdagen bemyndigats att, om arbetsmarknadsläget kräver det, för budgetåret 1984/85 besluta om utgifter intill ett sammanlagt belopp av 2500 milj. kr. (prop. 1983/84:150 bil. I, FiU 40, rskr 420). I prop. 1984/85:150 (bil. I) redovisades att detta bemyndigande dittills inte hade disponerats.

Genom beslut den 16 april 1985 utnyttjades finansfullmakten för vissa sysselsättningsskapande åtgärder. Beslutet avsåg dels tidigareläggning av byggnadsarbeten för domstolsväsendet (12,4 milj. kr.) och statlig förvalt­ning i övrigt (12,1 milj. kr.), dels byggande av statliga vägar (69,7 milj. kr.), järnvägar (10,0 milj.kr.) och flygplatser m.m. (10,0 milj.kr.), dels 138,0 milj.kr.för beredskapsarbeten. Sammantaget disponerades härigenom 252,2 milj. kr. av finansfullmakten. Fullmakten har endast disponerats med detta belopp under budgetåret 1984/85.

Även för innevarande budgetår har riksdagen bemyndigat regeringen att, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter intill ett sam­manlagt belopp av 2500 milj.kr. (prop. 1984/85:150 bil. 1, FiU 30, rskr 409). Fullmakten får liksom tidigare användas för finansiering av tidigare­läggning, utvidgning eller påskyndande av statliga investeringar som nor­malt finansieras med anslag på statsbudgeten samt för beredskapsarbeten och för bidrag till kommunala projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocenten för kommunala projekt får fastställas av regeringen med hänsyn till ändamålet, dock högst till 75%. Vidare får finansfullmakten användas för bidrag till näringslivet och bostadssektorn. Härvid får gällan­de bidragssatser tillfälligt höjs till högst 75%.

Genom beslut den 31 oktober 1985 utnyttjades finansfullmakten med      87

 

187,0 milj.kr.för beredskapsarbeten och genom beslut den 13 mars 1986     Prop. 1985/86: 150 med ytterligare 173 milj. kr. för investeringar i statliga vägar (138 milj. kr.)     Bil. 1 och järnvägar (35 milj. kr.).

Jag avser att inom kort föreslå regeringen att i begränsad omfattning ta i anspråk finansfullmakten för vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder. Re­geringen borde få återkomma till riksdagen med en närmare redovisning härav.

Vid sidan av finansfullmakten har riksdagen lämnat regeringen ett antal konjunktur- eller arbetsmarknadspohtiskt motiverade bemyndiganden. De olika bemyndigandena som har lämnats för budgetåren 1984/85 och 1985/86 är följande:

Inom försvarsdepartementets verksamhetsområde: Regeringen har be­myndigats att medge överskridande av utgiftsramarna för det militära försvaret och civilförsvaret om det behövs av konjunktur- eller bered­skapsskäl.

Inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde: Regeringen har be­myndigats att av konjunkfurmässiga eller andra skäl av televisionsavgifts­medel anvisa - utöver av riksdagen beslutade investeringsmedel - ytterli­gare högst 10 % till televerket och byggnadsstyrelsen.

Inom bostadsdepartementets verksamhetsområde: Under förslagsansla­get Bidrag till förbättring av boendemiljön har regeringen bemyndigats att överskrida ramen för beslut om bidrag till förbättring av boendemiljön om det behövs av sysselsättningsskäl. Under förslagsanslaget Tilläggslån till ombyggnad av vissa bostadshus m.m.får ramen för tillstyrkanden av lån till kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse samt lån som avser bl. a. byggskador och byggfel ändras om det behövs av sysselsättningsskäl. Under förslagsanslagen Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. samt Lån till allmänna samlingslokaler får ramarna för bidrag och lån överskri­das om det behövs av sysselsättningsskäl.

De bemyndiganden som jag nu har nämnt har inte ianspråktagits utöver vad som redovisades i prop. 1984/85:150 (bil. I).

Regeringen disponerar för beslut innevarande budgetår, som jag tidigare nämnt, en finansfullmakt om 2500 milj. kr. Jag förordar att en fullmakt för budgetåret 1986/87 begärs med samma belopp och för samma ändamål.

5 Statliga garantier

1 1986 års budgetproposition redovisade jag att statens garantiåtaganden per den 1 juli 1986 skulle komma att uppgå till ca 143 397 milj. kr.

Regeringen har därefter till riksdagen lagt fram förslag som berör omfatt­ningen av det statliga garantiåtagandet. Förslagen redovisas i tabell 11.

Med dessa förändringar av garantiramarna kommer statens samlade garantiåtagande att uppgå till 142782 milj.kr.den 1 juli 1986 och 137782 milj. kr. den 1 januari 1987.

Vad gäller avgifter för varvsgarantierna föreslås i propositionen om vissa varvsfrågor att avgiften skall höjas med 0,25 procentenheter den 1 juli 1986 för att den 1 juli 1988 uppgå Ull 1,25%. I varvsproposifionen föreslås vidare att avgifterna skall erläggas i förskott och inte som hittills i efterskott.

 

Prop. 1985/86: 150

Bil. 1

Tabell 11. Föreslagna förändringar av ramar for statligt garantiåtagande efter budgetpropositionen 1986 (milj. kr.)

 

Proposition

Garantins

Nuvarande

Föreslagen

Förändring

Tidpunkt för

 

ändamål

garantiram

garantiram

 

förändring

1985/86: 120

Till svensk

30000

25000

-5 000

1987-01-01

om vissa

varvsindu-

 

 

 

 

varvsfrågor

stri och till

 

 

 

 

m. m.

beställning av fartyg hos svenska varv

 

 

 

 

1985/86: 102

Garantier

915

300

-  615

1986-05-01

om vissa åt-

för utveck-

 

 

 

 

gärder för

ling och

 

 

 

 

omställning

introduktion

 

 

 

 

av energi-

av ny teknik

 

 

 

 

systemet

inom energi­området

 

 

 

 

6 En balansräkning för staten

I 1985 års långtidsbudget redovisades för första gången en balansräkning för staten. Jag framhöll då att årliga balansräkningar för staten bör kunna bidra till förståelsen och analysen av statsfinansernas utveckling. Samti­digt borde man dock vara försiktig med att dra alltför långtgående slutsat­ser.

Riksrevisionsverket (RRV) har överlämnat Årsbokslut för staten bud­getåret 1984/85 (RRV: s Dnr 1986:187). Detta årsbokslut omfattar statliga myndigheter inkl. affärsverken samt riksgäldskontoret och övriga myndig­heter under riksdagen. Riksbanken, som också är en myndighet under riksdagen, ingår dock endast med sin grundfond på 1 miljard kr. i den statliga redovisningen. Riksbankens totala egna kapital uppgår till 24 mil­jarder kr.

Värderingen av åtskilliga poster i den balansräkning som ingår i årsbok­slutet är schablonmässig. Vidare ligger betydande tillgångar utanför den statliga redovisningen. Det finns följaktligen anledning att även i fortsätt­ningen understryka att några alltför långtgående slutsatser inte bör dras av den presenterade balansräkningen.

I det följande presenteras en sammanfattning av den balansräkning som RRV redovisat.

6.1 Balansräkning med noter

Balansräkningen i årsbokslutet bygger på de tillgångar och skulder som redovisas i ovannämnda myndigheters bokslut. De materiella anläggnings­tillgångarna är där i regel upptagna till anskaffningsvärden minskade med avskrivningar. Balansräkningen återges i något förkortad form i tabell 12.

89

 

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1

Tabell 12. Balansräkning för staten

Miljarder kr.

Bokförda värden

Beräknad nukostnad'

 

1985-06-30

1984-06-30

1985-06-30

1984-06-30

 

TILLGÅNGAR

Materiella tillgångar Lager och förråd Skepp, maskiner och inventarier Byggnader och mark Statliga vägar

Finansiella tillgångar Aktier m.m.' Skattefordringar Övriga fordringar'' Likvida tillgångar

Summa tillgångar

SKULDER OCH KAPITAL

Statsskulden Län i Sverige Lån utomlands

14,3

14,5

19,7

19,5

 

25,1 60,5

21,9 54,9

52,6

170,6

60,9

46,6 150,3

57,4

99,9

91,3

303,7

273,8

25,0

8,7

160,7

28.8

25,2

8,2

141,8

19,8

25,0

6,5

160,7

23,3

25,2

6,2

141,8

19,8

223,2

195,0

221,0

193,0

323,1

286,3

524,7

466,8

372,2 103.0

475,2

372,2 128,8

501,0

414,5 157,5

572,0

414,5 139,1

553,6

Övriga skulder

 

Kortfristiga skulder Långfristiga skulder

50,6

5,5

42,6 5,4

50,6

5,5

42,6 5,4

Donationskapital

2,0

1,6

2,0

1,6

Verkskapital

 

 

 

 

Konsoliderande avsätt­ningar i affärsverken m.m.'' Fonder

46,1

8,2

41,1 6,9

91,1 8,2

79,1 6,9

 

54,3

48,0

99,3

86,0

Statens nettoförmögenhet

 

 

 

 

Vid budgetårets början Förändringar under budgetåret:

-    Statsbudgetens netto­
underskott'

-    Övriga kapitalföränd­
ringar

-286,6

- 57,7 +    1,4

-224,0

- 63,8 +    1,3

-169,9 - 34,8

-126,0 - 43,8

Vid budgetårets slut

-342,9

-286,5

-204,7

-169,8

Summa skulder och kapital

323,1

286,3

524,7

466,8

Ansvarsförbindelser Gjorda garantiutfästelser Övriga statliga skuld­förbindelser redovisade inom linjen hos riksgälds­kontoret

128,4

2,6

135,8

2,4

 

Noter: se sid 91.

90

 

I årsbokslutet redovisas också tillgångarna upptagna till beräknade nu- Prop. 1985/86: 150 kostnader. Kravet på tillgångsredovisning inom staten är begränsat på så Bil. 1 sätt att i princip endast sådana tillgångar som ger en finansiell avkastning behöver bokföras. En betydande del medel från statsbudgeten och från andra finansieringskällor har därutöver använts till uppbyggnad av till­gångar som nyttjas i myndigheternas verksamhet men som inte åsatts något redovisat värde. För att få uppgifter dels om värdet av dessa ore­dovisade tillgångar och dels om redan bokförda tillgångars nukostnad, har förfrågningar sänts ut till ett stort antal myndigheter. Uppgifter som in­kommit från 125 myndigheter har bearbetats och sammanställts i en sär­skild kolumn för nukostnad i balansräkningen. Uppgifter från några större myndigheter saknas. Bl. a. har underiag för beräkning av kapitalvärdet för tillgångar som används inom försvaret - flygplan, fordon och annan krigs­materiel - inte kunnat erhållas. Värdet av museisamlingar, bibliotek m. m. ligger också utanför redovisningen. Den största tillkommande posten bland nukostnaderna är värdet av det statliga vägnätet, som här beräknats och tagits in i balansräkningen.

Beräknad till nukostnad uppgår statens nettoförmögenhet till -204,7 miljarder kr.

6.2 Kommentarer till balansräkningen

6.2.1 Statens nettoförmögenhet

Enligt balansräkningen minskade statens bokförda nettoförmögenhet un­der budgetåret med 56,3 miljarder kr. och uppgick vid årets slut till -342,9 miljarder kr. Minskningen har till övervägande del orsakats av statsbudge-

' Nukostnad definieras som en tillgångs nyanskaffningsvärde minskat med avskrivningar grundade på detta

värde.

 Värdet på de statliga vägarna har beräknats med investeringarna i vägnätet under den senaste 40-årsperio-

den som underlag. Som investering har räknats utfallet på anslagen för byggande av statliga vägar. Till detta

värde har lagts 10% av anslagen till drift av statliga vägar. Erfarenhetsmässigt bedöms nämligen en så stor

andel av anslaget utgöra värdehöjande förbättringsarbeten. De sålunda beräknade investeringsbeloppen har

omräknats till nukostnad med ledning av vägverkets vägkostnadsindex. Det erhållna bruttobeloppet har sedan

redcuerats med avskrivningar (avskrivningstid 40 år).

' Aktierna är upptagna till sina anskaffningsvärden.

■* Därav lånefordringar 124,0 miljarder kr. Lönefordringarna har tagits upp till sina nominella belopp. Hänsyn

har alltså inte tagits till osäkra fordringar som ingår i summan.

' Från statsskulden enligt riksgäldskontorets redovisning avgår skulder inom staten. 1 nukostnadskolumnen

har statsskulden omvärderats enligt balansdagens valutakurser.

' Enligt de regler som hittills gällt för flertalet affärsverk skall återanskaffningen av anläggningstillgångar

finansieras med avskrivningsmedel. Reglerna har utformats sä att avskrivningsmedlen skall täcka även det

ökande behov av kapital för återanskaffning som uppstår vid inflation, öm inga expansionsinvesteringar görs

innebär detta i princip att det av staten tillskjutna kapitalets nominella värde förblir oförändrat medan det

successivt ökande värdet av anläggningstillgångarna finansieras med driftmedel.

Vid sammanställningen av balansräkningen för staten har det kapital som tillskjutits frän staten förts till den i balansräkningen redovisade nettoförmögenheten under det att kapital som tillförts från verkens driftintäkler redovisas som en särskild post i balansräkningen.

När tillgångarna omvärderas till nukostnad måste även kapitalposterna omvärderas. ' Med statsbudgetens nettounderskott avses budgetunderskottet (68,5 miljarder kr) korrigerat för vissa finansiella transaktioner avseende främst den statliga utlåningen samt för investeringstransaktioner som påverkat balansräkningens tillgångsposter.

91

 

tens nettounderskott 57,7 miljarder kr., dvs. budgetunderskottet 68,5 mil­jarder kr. korrigerat för sådana finansiella transaktioner och investerings­transaktioner som påverkat tillgångsposter i balansräkningen.

Den negativa förmögenheten består i stort sett av ackumulerade net­tounderskott i statsbudgeten. En betydande del av statsbudgetmedlen har dock använts till investeringar som ej tillgångsredovisats. Så har t. ex. under den senaste 5-årsperioden 30,0 miljarder kr. gått till investeringar i försvarets kapitalobjekt och 11,7 miljarder kr. investerats i vägar. Medel som satsats på högre utbildning och forskning kan ses som en investering i immateriella tillgångar. Under tiden 1980/81-1984/85 har 34,2 miljarder kr. gått till detta ändamål.

Det bokförda värdet av statens nettoförmögenhet kan följas bakåt i tiden eftersom det nuvarande redovisningssättet i detta avseende i stor utsträck­ning överensstämmer med det tidigare. Se diagram I. Av diagrammet framgår att nettoförmögenheten var positiv fram till slutet av 1970-talet för att därefter bli negativ och snabbt fallande.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1

 

Diagram 1. Utvecklingen av statens bokförda nettoförmögenhet under 15 år.

Miljarder kr

+ 50

 

50

-100

-150

-200

-250

-300

-350

Ar    1971    72     73     74     75     76     77     78     79     80     81     82      83    84     85

6.2.2 Utvecklingen av grupper av balansposter under fem år

I diagram 2 har balansräkningens poster sammanförts i grupper. Diagram­met visar hur dessa grupper av balansposter har förändrats under de senaste fem åren.

92

 

Bil. 1

56 554

Diagram 2. Scheiiiatisk översikt över grupper av balansposter i balansräkningar för     Prop   1985/86' 150 åren 1980/81-1984/85. Bokförda värden.

615

31

32

530

22

50

49 400

84

149

453

Miljarder, kr. Indelnrng av staplarha:

 

 

•Rörelsekapitial"

Avsättningar

Anläggn.tillg. - materiella

Ovr. långir. lin

Anläggn.tillg. - finansiella

Statsskulden

Ackumulerat underskön

475

20

138

81

343

128

290

21

287

41

66

248

224

102

101

364

 

 

 

 

 

20

4ä

72

317

117

155

1982/83

1983/84

1984/85

1980/81

1981/82

6.2.3 Statsskuldens relation till anläggningstillgångar, rörelsekapital och ackumulerade underskott

I statlig verksamhet finns det i en helt annan utsträckning än i privat verksamhet samband mellan finansieringskällor och vissa gmpper av ba­lansposter. I tabell 2 har en ungefärlig bedömning gjorts av hur statsskul­den fördelar sig på rörelsekapital (med rörelsekapital avses vamlager och kortfristiga finansiella tillgångar minskat med kortfristiga skulder), an­läggningstillgångar och ackumulerat underskott.

Tabell 13. Andel av statsskulden

 

 

 

 

1980/81

1981/82

1982/83

1983/84

1984/85

Rörelsekapital                       5 % Anläggningstillgångar            55 % Ackumulerat underskott       40%

4% 48% 48%

3% 42% 55%

3% 38% 59%

4% 35% 61%

93

2   Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1. Del 4

 

Beräkningen är baserad pä antagandet att balansposterna Skulder för     Prop. 1985/86: 150 speciella ändamål och Övrigt under Verkskapital främst finansierar rörel-     Bil. 1 sekapital samt att långfristiga skulder i övrigt, donationskapital och affärs­verkens konsoliderande avsättningar främst finansierar anläggningstill­gångar. Sjukförsäkringsfonden slutligen har bidragit till att täcka de acku­mulerade underskotten.

De finansiella och materiella anläggningstillgångar som bokförs av myn­digheterna utnyttjas till övervägande del i verksamheter som ger en finan­siell avkastning. Av tabellen framgår att statsskulden i slutet av 1980/81 till 55% motsvarades av sådana tillgångar. 1984/85 har andelen sjunkit till 35%.

6.3 Förmögenhetsredovisning i övriga delar av den offentliga sektorn

Vid bedömningen av statens förmögenhet finns skäl att beakta att staten utgör endast en del av den offentliga sektorn, till vilken brukar räknas även kommunerna och socialförsäkringssektorn.

Årsredovisningar från kommunerna och olika delar inom socialförsäk­ringssektorn avser kalenderår och är därför inte helt jämförbara med årsbokslutet för staten som avser det statliga budgetåret. De ger dock en viss uppfattning om utvecklingen.

Inom socialförsäkringssektorn ökade under kalenderåret 1984 AP- och löntagarfondernas egna kapital med 23,0 miljarder kr. till 245,3 miljarder kr. (därav löntagarfonderna 1,5 miljarder kr.). Ca 30% av fondernas till­gångar utgörs av lån till staten och ca 6% av lån till kommunerna. De erkända arbetslöshetskassornas egna kapital ökade med 0,1 miljarder kr. under 1984 och uppgick vid slutet av året till 1,7 miljarder kr.

Under samma period ökade den kommunala sektorns egna kapital med 14,1 miljarder kr. till 163,6 miljarder kr. samtidigt som de långfristiga skul­derna endast ökat med 1,2 miljarder kr. Investeringar och verksamhets­kostnader inom denna sektor har alltså - med bevarad hög likviditet -nästan uteslutande kunnat finansieras genom skatter, avgifter och statliga bidrag.

En väsentlig kapitaluppbyggnad har således skett i andra delar av den offentliga sektorn genom skatte- och avgiftsuttag medan staten till bety­dande del tvingats finansiera verksamheten genom upplåning. Detta åter­speglas i den negativa statliga nettoförmögenheten.

Nedanstående tabell ger en översikt över statens, kommunernas, AP-fondernas samt de erkända arbetslöshetskassornas ställning vid utgången av respektive räkenskapsår.

Tabell 14. Offentliga sektorns finansiella ställning vid utgången av 1984

Tillgångar       Skulder         Eget kapital

Staten                            323,1     666,0                                      -342,9

Kommunerna                    238,3       74,7                                       163,6

AP- och löntagarfonderna   245,5        0,2                                       245,3

De erkända arbetslöshetskassorna            2,1                                      0,4  1,7     q

 

7 Utnyttjande av särskild låneordhihg i nordiska       P";»?- 1985/86:150
investeringsbanken                                ''''

7.1 Nordiska handlingsplanen för ekonomisk utveckling och full sysselsättning

Den nordiska handlingsplanen för ekonomisk utveckling och full syssel­sättning lades fram av nordiska ministerrådet (finansministrarna) den 31 januari 1985. Handlingsplanen presenterades som ministerrådsförslag B 59/e vid Nordiska Rådets 33: e session i Reykjavik den 4-8 mars 1985 där den diskuterades och antogs (rekommendation 1/85). Ministerrådet fast­ställde slutligen handlingsplanen den 26 mars 1985. Handlingsplanen finns publicerad i Nordisk Utredningsserie (NU 1985:1) med titeln Norden i vekst.

I handlingsplanen ingår ett antal större investeringsprojekt av infrastruk­turkaraktär. Projekten kostnadsberäknades till omkring 2,5 miljarder norska kronor i 1986 års penningvärde. Detta innebar kraftigt ökade kapi­talbehov. Ministerrådet fann det angeläget att skapa finansieringsmöjlighe­ter som kunde komplettera eller ersätta den nuvarande finansieringen av nordiska infrastrukturprojekt över de nationella budgetarna. Orsakerna var i huvudsak två. För det första kan det förekommande betydande skillnader i det statsfinansiella läget länder emellan. För det andra är de föreslagna nordiska investeringsprojekten av skiftande karaktär vad gäller länderfördelningen av kostnader och fördelar som är förknippade med dem. Av dessa båda skäl bedömdes tillgången av en gemensam lånefinansi­ering vara ändamålsenlig och att detta kunde främja ett framgångsrikt genomförande av projekten.

7.2    Nordiska Investeringsbanken

Ministerrådet ansåg det vara en fördel om den erforderliga lånefinansie­ringen kunde knytas till ett befintligt organ och menade att Nordiska Investeringsbanken (NIB) var ett lämpligt kreditinstitut.

Ändamålet med NIB: s verksamhet är att ge lån på marknadsmässiga villkor i överensstämmelse med samhällsekonomiska hänsyn. Lånen skall i huvudsak avse privata eller offentliga investeringsprojekt av nordiskt intresse. Lån till projekt som normalt finansieras över statsbudgetarna bör dock enligt riktlinjerna för NIB: s verksamhet enbart ges i undantagsfall.

För att kunna utnyttja NIB som finansiär krävdes därför någon form av specialarrangemang. Ministerrådet fann den mest ändamålsenligt och smi­diga lösningen vara att inrätta en särskild låneordning inom NIB:s nuva­rande verksamhet garanterad med ett ökat gmndkapital.

7.3    Utlåningsordning för nordiska investeringsprojekt (UNI)

Den nya låneordningen. Utlåningsordning för Nordiska Investeringspro­
jekt (UNI), skall ha till ändamål att bistå vid finansieringen av de större
investeringsprojekt som ingår i handlingsplanen. Några nya eller ändrade     95

 

stadgar för NIB:s verksamhet bedöms därvid inte bli nödvändiga. Där    Prop. 1985/86: 150

emot vill ministerrådet i instruktionen till den särskilda låneordningen     Pil. 1

explicit hänvisa till de riktlinjer som formulerades vid NIB:s tillkomst,

vari bankens engagemang i statliga projekt begränsas enligt det nyss sagda-

Den nya låneordningen syftar bl. a, till att ge lån till projekt som normalt

finansieras över statsbudgeterna. Vidare bör lånen kunna finansiera hela

det angivna projektet, vilket avviker från den praxis som gäller för NIB: s

ordinarie utlåning.

Erforderlig upplåning bör kunna ske på kapitalniarknaderna utom och inom Norden och inte skiljas gt från NIB; s övriga upplåning. Några garantier från medlemsländerna fpr upplåningen krävs därför inte. Inte heller för utlåningen krävs några speciella garantier, utan NIB får i över­ensstämmelse med sin ordinarie verksamhet i varie enskilt låneärende bedöma om säkerheten är betryggande. Låntftgare bljr den myndighet, affärsverk, aktiebolag etc, som resp. regering utväljer för det enskilda pro­jektet.

Utlåningen skall ske på marknadsmässiga villkor. Lånevillkoren be­stäms i förhandlingar mellan NIB och låntagaren för varie enskilt projekt.

En extra utlåningsram kommer att fastställas för den nya låneordningen, som därmed skall kunna utgöra en reell strävan för den ekonomiska utvecklingen i Norden. I annat fall sker endast en omfördelning av utlå­ningen inom NIB: s gällande ram. En extra låneram kräver ökat grundkapi­tal som till viss del kommer att få formen av inbetalt kapital, för att NIB: s kreditvärdighet skall kunna bibehållas.

Den utökade låneramen avser ministerrådet att fastställa till 500 milj. SDR eller ca 4,4 miljarder norska kronor. Det bör ge tillräcklig marginal för att ytterligare projekt skall kunna passas in i handlingsplanen samt för kostnadsökningar. Denna lånevolym torde de närmaste två åren rymmas inom NIB:s nuvarande ordinarie utlåningsram, I samband med att den särskilda låneordningen beslutas kommer ministerrådet därför även att göra en utfästelse om att, när så erfordras, höja NIB: s gmndkapital så att reellt utrymme ges för den extra låneramen.

Tillgången till en gemensam extern lånemöjlighet skall inte ändra princi­perna för den normala berednings- och beslutsgången för investeringspro­jekt. Det åligger ministerrådet tt bestämma vilka enskilda projekt som kvalificerar för låp i UNI-finansiering. Varie enskilt land bestämmer däref­ter själv om och i vilken utstkräckning UNI skall utnyttjas för finansiering­en av projektet.

7.4 Svenska investeringsprojekt som kan bli aktuella för UNI-finansjering

I ministerrådets handlingsplan ingick följande svenska investeringsprojekt på samfardselpmrådet:

-     Väginvesteringar på väg E6 i Bohuslän på 550 milj. norska kronor mellanåren 1986-1990,

-     Jämvägsinvesteringar på Västkustbanan samt på två bansträckor mot

Norge på 455 milj. norska kronor mellan åren 1986-1989.                      


 

Den svenska regeringen har aviserat till nordiska ministerrådet att man     Prop. 1985/86: 150 dels avser att utnyttja UNI-finansieringen vid dessa projekt och dels att     Bil. 1 kostnaderna troligen blir större än vad som hade angivits i handlings­planen.

De svenska samfärdselprojekten, med senare ändringar och höjda kost­nadsramar, har godkänts av ministerrådet och är därmed kvalificerade för UNI-finansiering.

Regeringen har för avsikt att för finansiering av ovanstående väg- och jämvägsprojekt utnyttja UNI. För Sveriges del bör enligt min uppfattning riksgäldskontoret vara låntagare hos NIB. Utbetalning av medel till den myndighet eller det affärsverk som svarar för projekten bör få ske enligt de närmare föreskrifter som regeringens meddelar för varje särskilt fall. Skuldtjänstkostnaderna vid ett utnyttjande av låneordningen för väg- och järnvägsinvesteringar, till den del de senare inte kan anses förräntnings-pliktiga, kommer framledes att påverka statsbudgeten och bör då redovi­sas i kommande budgetpropositioner.

8 Sparfrågor

8.1 Allemanssparandet

8.L1 Standardiserad terminologi

Sedan allemanssparandet startade den 1 april 1984 har sparsystemets båda sparformer benämnts annorlunda i lagstiftningssammanhang jämfört med de benämningar som använts i informationskampanjer m. m. Vad som i propositions- och lagtexter benämnts rikssparkonto och kapitalsparfond har i dagligt tal kommit att kallas allemanssparkonto och allemansfond. Detta har ofta lett till begreppsförvirring hos allmänheten. Jag föreslår därför att termerna rikssparkonto och kapitalsparfond i lagen ersätts med allemansspar/allemanssparkonto resp. allemansfond/allemansfondkonto. 1 den fortsatta framställningen används också dessa benämningar.

8.1.2 Höjd maximigräns för de samlade nettoinsättningarna i allemanssparandet

Allemanssparandet har utan jämförelse blivit den mest omfattande sparfor­
men någonsin i Sverige. Sparsystemet har medfört att hushållen på ett
positivt sätt har tagit del i finansieringen av budgetunderskottet och i
näringslivets kapitalförsörining. Att allemanssparandet blivit framgångs­
rikt avspeglas bl. a. i det faktum att en stor andel av spararna sätter in
högsta tillåtna belopp per månad, dvs. 800 kr., samt att antalet sparare
ökat kraftigt sedan starten i april 1984. Dessa sparare kommer under 1987
att nå taket för de samlade nettoinsättningarna. Detta aktualiserar en
höjning av den nuvarande 35000-kronorsgränsen.                                  97

 

Det skulle kunna hävdas att det tak för insättningarna som f.n. gäller är Prop. 1985/86: 150 tillräckligt högt för att tillgodose spararnas behov av ett skattefritt grund- Bil. 1 sparande. Jag har emellertid funnit det motiverat med en begränsad höj­ning av maximinivån för insättningar i allemanssparandet. En lämplig gräns skulle enligt min mening vara 50000 kr. Det är min åsikt att vi därmed har nått en lämplig gräns. En person som nått detta tak, vilket tidigast kan ske i februari 1989, torde då, inkl. avkastningen på de sparade medlen, ha ett skattefritt belopp i allemanssparandet som måste anses utgöra en fullt tillräcklig ekonomisk buffert. Lägger man därtill höjningen av sparavdraget, från 800 kr. till 1600 kr. fr.o.m. inkomståret 1986, så innebär höjningen av maximigränsen i allemanssparandet att en person hädanefter kan bygga upp ett sparkapital på uppskattningsvis 70000-80000 kr. utan av avkastningen beskattas. Jag förordar alltså att det nuvarande taket, för de samlade nettoinsättningarna, höjs från 35000 kr. till 50000 kr. Förslaget föranleder en ändring av 4 § lagen (1983:890) om allemanssparande.

8.L3 Reducerad ränta i allemansspar

Den allmän-ekonomiska utvecklingen är f.n. mycket positiv. Ett inslag i denna utveckling är den avtagande inflationstakten, vilken är av godo bl. a. för spararna. Den avtagande prisstegringstakten samt det kontinuerliga arbetet med att förbättra statsfinanserna gör det dock påkallat att ifrågasät­ta den nuvarande räntan i allemansspar, dvs. riksbankens diskonto plus 1,25 procentenheter. Den skattefria avkastningen medför att en sparare i allemansspar i dagsläget erhåller en realränta, dvs. ränta med avdrag för inflation, på 5-6%. Jag anser att denna avkastning är alltför hög för den riskfria sparform som allemansspar utgör om hänsyn tas till att avkastning­en är befriad från skatt. Den nuvarande avkastningen gör det vidare i vissa fall lönsamt med s. k. skattearbitrage, dvs. det kan löna sig att låna pengar och sätta in dessa i allemansspar. Jag föreslår därför att räntan på alle­manssparkonto fr.o.m. den 1 juli 1986 skall utgå enligt en räntefot som motsvarar det av riksbanken fastställda diskontot. Förslaget föranleder en ändring av 9 § lagen om allemanssparande.

8.1.4 Vidgade placeringsmöjligheter för aktiefonder, allemansfonder och aktiesparfonder

Jag övergår nu till en fråga som rör aktiefonder, allemansfonder och
aktiesparfonder. Möjlighet till nyinsättningar i aktiesparfonder, enligt det
äldre s.k. skattesparandet, upphörde i och med allemansfondernas till­
komst den 1 april 1984. Aktiesparfondema fortsätter dock att förvalta de
medel som tidigare satts in av spararna och dessa fonder berörs därmed
också av förslaget. Allemansfondernas och aktiesparfondernas placerings­
möjligheter överensstämmer i stort sett. Däremot föreligger skillnader
mellan å ena sidan dessa fonder och å andra sidan övriga aktiefonder.
Dessa skillnader är dock inte av betydelse i detta sammanhang, varför jag
ej avser att här beröra dem. I detta avsnitt använder jag aktiefond som en 98

gemensam benämning för aktiefond, allemansfond och aktiesparfond.

 

Möjligheten för aktiefonder att placera i svenska icke-börsregistrerade     Prop. 1985/86: 150 värdepapper inskränker sig till högst 10% av fondens värde. Till denna     Bil. 1 grupp värdepapper hör bl.a. OTC-aktier. Bankinspektionen kan, om det finns särskilda skäl, medge att procenttalet överskrids.

I börian av år 1985 kom Sveriges värdepapperfonders förening in med en framställning, där man föreslog att notering vid Stockholms fondbörs inte längre skall vara avgörande för rätten för aktiefond att placera i värdepap­per. I stället föreslog man att det avgörande skulle vara humvida notering och handel sker under betryggande former. Man hänvisade bl. a. till att detta villkor gäller för allmän aktiefonds placeringar i utländska värdepap­per.

Framställningen har remissbehandlats. De flesta remissinstanserna, tret­ton av femton, tillstyrkte förslaget eller ansåg att utvidgningen åtminstone borde omfatta OTC-aktier.

Bankinspektionen ansåg att förvärvsrätten beträffande OTC-aktier fort­farande bör vara begränsad. Man förordade att begränsningen avseende förvärv av OTC-aktier höjs från 10% till 20% av fondens värde. Vad gäller förvärv av icke-börsregistrerade penningmarknadsinstrument förordade bankinspektionen att dessa bör få förvärvas upp till högst 20% av fondens värde. Fullmäktige i Sveriges riksbank förespråkade en höjning från 10% till 20% beträffande den andel av fondens värde som får placeras i icke-börsregistrerade aktier. Angående placering i icke-börsregistrerade pen­ningmarknadsinstrument hade riksbanken inget att erinra.

Som framgått av framställningen är aktiefondernas möjligheter att place­ra i icke-börsregistrerade värdepapper begränsade. Till denna gmpp hör också OTC-aktier. Det kan hävdas att nuvarande regler diskriminerar placeringar i OTC-aktier men lagstiftningen har i hög grad styrts av en omtanke om att inte utsätta spararnas medel för ett alltför stort riskta­gande. OTC-marknaden har varit i funktion ett antal år och böqar nu uppvisa en stabilitet, som gör det motiverat att utvidga aktiefondernas placeringsmöjligheter i OTC-aktier. Enligt min mening är det angeläget att aktiefonder ges möjlighet att i högre grad än idag bidra med riskvilligt kapital till OTC-företag. Jag vill emellertid inte förorda att OTC-aktier likställs med de värdepapper som fonderna i dag fritt kan placera i. Jag föreslår därför att aktiefonder tillåts placera högst 30% av fondens värde i OTC-aktier inkl. övriga icke börsregistrerade värdepapper. Den föreslagna vidgningen till 30% av fondvärdet anser jag utgöra en rimlig avvägning. Denna nivå ligger högre än den nivå som bankinspektionen och riksbanken förordade. Orsaken till detta ligger i att mitt förslag medför vissa konse­kvenser beträffande företagsanknutna allemansfonder, till vilket jag avser att återkomma senare.

Vad gäller framställningen i övrigt ser jag inte någon anledning att ytteriigare stimulera aktiefonder till placeringar i enbart räntebärande pap­per. Detta behov täcks genom de placeringsmöjligheter i statspapper och konvertibla skuldebrev som i dag föreligger.

Placeringar i övriga icke-börsregistrerade värdepapper begränsas såle­
des i Ukhet med vad som i dag gäller till högst 10% av fondens värde. Det
innebär således att en aktiefond som väljer att placera maximalt i icke-     99

 

börsregistrerade papper måste ha minst 20% av fondens värde placerat i     Prop. 1985/86: 150
OTC-aktier.                                                                  Bil. 1

Förslaget medför också att det blir möjligt för OTC-företag att starta företagsanknutna allemansfonder. Detta är i dag förknippat med svårighe­ter, eftersom fonderna tillåts att placera högst 10% av fondens värde i icke-börsregistrerade värdepapper, till vilka OTC-aktier räknas. En före-tagsanknuten allemansfond måste placera minst 25 % av fondens värde i det egna bolagets värdepapper. Bankinspektionen har visserligen möjlig­het att lämna dispens för innehav av icke-börsnoterade papper som över­stiger 10% av fondens värde men i praktiken har regeln medfört att startandet av företagsanknutna allemansfonder försvårats. Jag utgår från att den av mig föreslagna åtgärden skall medföra att intresset från OTC-företag att starta allemansfonder hädanefter skall öka.

De nya placeringsreglerna föreslås gälla fr. o. m. den 1 juli 1986. Försla­get föranleder ändringar i aktiefondslagen (1974:931).

8.1.5 Bosparande för ungdomar i Svenska riksbyggen

I samband med att bosparande för ungdomar infördes i allemanssparandet beslutades vissa särskilda regler beträffande sådant sparande i HSB:s sparkassa (prop. 1984/85:51, FiU 7, rskr 59, SFS 1984:1036). De särskilda reglerna innebär att bestämmelserna om sparande på allemanssparkonto får tillämpas på sparande på sparkonto i HSB:s sparkassa under fömtsätt­ning att kassan åtar sig att lämna lån för förvärv av nyproducerade bo­stadsrätter. Bestämmelserna får dock tillämpas längst till utgången av det kalenderår spararen fyller 28 år. Vidare behöver insatta medel inte över­föras till riksgäldskontoret.

Under finansutskottets behandling av propositionen inkom Riksbyggen med en skrivelse där man anhöll om att erhålla samma regler för sitt bosparande som regeringen föreslog för HSB.

Finansutskottet ställde sig välvilligt till ansökan men hänvisade till att Riksbyggens bosparande då befann sig i en uppbyggnadsfas och att omfatt­ningen av detta då inte motiverade en sådan lagstiftning. Utskottet anmo­dade emellertid regeringen att uppmärksamt följa frågan för att eventuellt senare återkomma till riksdagen med förslag.

Riksbyggens bosparande för ungdomar, som bedrivs under namnet Riksbospar, har nu fått en sådan omfattning att skäl talar för att Riksbyg­gen ges möjlighet att bedriva detta sparande under samma villkor som HSB:s sparkassa.

Riksbyggen intar på samma sätt som HSB en särställning på den svenska bostadsmarknaden. Båda organisationerna tillhör den kooperativa familjen och drivs utan enskilt vinstintresse. Bostadsrätten avyttras i princip till självkostnadspris till förstagångsinnehavarna. Organisationernas huvud­syfte är att förse de boende med bostäder av god kvalitet till rimliga priser.

De förutsättningar som jag nu berört talar enligt min mening för att
Riksbyggen hädanefter ges samma villkor som HSB:s sparkassa. Jag före­
slår därför att Riksbyggen ekonomisk förening fr. o. m. den 1 juli 1986 ges
möjlighet att starta bosparande för ungdomar under samma villkor som      100

 

HSB:s sparkassa. Förslaget föranleder ändringar av lagen om allemans-     Prop. 1985/86: 150
sparande.                                                                     Bil. 1

8.1.6   Överföringsavgifter

Enligt nu gällande regler får en sparare överföra, helt eller delvis, behåll­ningen i en allemansfond till en annan sådan fond. Han får även överföra hela behållningen på ett allemanssparkonto till sådant konto i en annan bank. Banken är vid en överföring berättigad till ersättning av spararen för sina kostnader. Dessa överföringsavgifter ligger i dag i intervallet 150-200 kr.

Jag anser att de nuvarande överföringsavgifterna hämmar konkurrensen mellan allemansfonderna. Vad gäller allemansspar, så spelar överförings­avgiften mindre roll, eftersom villkoren för allemansspar är desamma oavsett i vilken bank spararen sparar. Beträffande allemansfond medför en alltför hög överföringsavgift inlåsningseffekter av sparmedlen. En hög överföringsavgift kan få till följd att en sparare tvekar inför ett önskat byte av allemansfond, trots att han är missnöjd med fondens förvaltning av sparmedlen. Det gäller särskilt sparare med Ihen behållning på sina alle-manskonton, då överföringsavgiften kan komma att utgöra en relativt stor andel av behållningen. Jag menar således att avgiften inte får vara så hög att den medför att fondandelsägarna av kostnadsskäl hindras från att överföra medel och därigenom sätta press på fondförvaltarna. Denna sti­mulerande konkurrens kan upprätthållas om spararna har möjlighet att till en låg avgift överföra sina sparmedel till en annan allemansfond. I detta avseende anser jag att de nuvarande nivåerna på avgifterna utgör en hämsko. Med anledning av detta föreslås att överföringsavgiften får uppgå till högst 100 kr. fr. o. m. den 1 juli 1986. Detta bör gälla också vid överfö­ringar mellan allemanssparkonton. Förslaget föranleder en ändring av lagen om allemanssparande.

8.1.7  Ersättningar till bankerna avseende allemansspar

Bankernas ersättning från staten för skötseln av allemansspar regleras genom avtal mellan riksgäldskontoret och bankerna (prop. 1983/84:30, FiU 13, rskr 32). Ersättningen motsvarar idag 0,5% av behållningen på kontona, inkl. ränta och bonusränta, samt 1 % av saidoökningen netto, inkl. ränta och bonusränta, vid slutet av resp. år. Bankerna erhåller också full räntekompensation från riksgäldskontoret för hela det räntebelopp som spararna erhållit. Bankerna erhåller även uttagsavgiften på 1 %. Där­utöver får de fritt disponera månadens nettoinsättningar t. o. m. den 15:e i månaden därefter då medlen överförs till riksgäldskontoret.

Ersättningen till bankerna, inkl. värdet av dispositionsrätten till nyin-
satta medel i ca 20 dagar, avseende år 1986 kan beräknas uppgå till ca 400
milj. kr. Detta gäller under förutsättning att de samlade nettoinsättningarna
blir ca 13500 milj. kr. Jag anser att det i nuläget, med den stränga utgifts­
prövning som tillämpas på statsbudgetens kostnadssida, finns anledning
att se över ersättningarna till bankerna.                                              101

3    Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1. Del 4

 

Rutinerna för allemansspar torde i dag vara väl inarbetade i bankerna.     Prop. 1985/86: 150 Ersättningen kan således betraktas som en förmedlingsprovision för en     Bil. 1 verksamhet där uppbyggnadsfasen av rutinerna nu är avklarad.

Med nuvarande regler och sparvolymer kommer ersättningen till ban­kerna att öka med ca 60 milj. kr. årligen och således närma sig 500 milj. kr. år 1989. Som ersättningssystemet f.n. är utformat kommer bankerna exem­pelvis att erhålla ca 250 milj. kr. år 1988 även om nettoinsättningarna helt skulle upphöra efter detta år. Detta beroende på den ersättning som är baserad på behållningen, inkl. ränta och bonusränta, vid slutet av resp. år. Denna ersättning utgår således oavsett om något nettosparande förekom­mer eller ej.

Jag vill vidare påpeka, att när allemanssparandet introducerades antogs de årliga nettoinsättningarna i allemansspar komma att uppgå till ca 4 miljarder kr. Vi vet nu att utvecklingen blev en annan. Nettoinsättningama har t. o. m. år 1985 motsvarat en årstakt på ca 9 miljarder kr. och kommer sannolikt att bli än större under år 1986. Det medför att bankemas disposi­tionsrätt över sparmedlen t.o.m. den 15:e i månaden efter sparmånaden har inbringat betydligt större intäkter till bankerna än vad som hade varit fallet med de ursprungligen antagna sparvolymerna. Som exempel kan nämnas att 20 dagars dispositionsrätt av sparmedlen, vid en avkastning på penningmarknaden på 10%, innebär ca 20 milj. kr. resp. ca 50 milj. kr. vid årliga nettoinsättningar på 4000 resp. 9000 milj. kr. Bankerna har således tjänat betydande belopp på gmnd av de stora sparvolymerna i allemans­spar.

Mot bakgmnd av vad jag nu redovisat, förordar jag att den nuvarande provisionen utgår. Den nya ersättningen från staten till bankerna bör motsvara 0,5 % av årets nettosaldoökning exkl. ränta och bonusränta samt 0,25% av behållningen på kontona vid slutet av resp. år exkl. ränta och bonusränta. Den nya ersättningen bör således baseras på nettoinsättningar och ej som i dag på nettoinsättningar inkl. räntekrediteringar. Med nettoin­sättningar avses de belopp som inlevereras till riksgäldskontoret. Vid nettouttag sker motsvarande reduktion. Liksom i dag erhåller bankerna även i fortsättningen full kompensation från riksgäldskontoret för hela det räntebelopp som spararna erhållit. Den nya provisionen bör genomföras fr.o.m. den 1 januari 1987 och bör således avse allt sparande som sker efter denna tidpunkt. Den nya ersättningen avseende behållningen på kontona vid slutet av resp. år bör beräknas utifrån det utgående saldot, inkl. ränta och bonusränta, för år 1986.1 övrigt föreslår jag inga förändring­ar vad gäller dispositionsrätten och uttagsavgifterna. Det bör uppdras åt fullmäktige i riksgäldskontoret att med banker och sparkassor träffa nya avtal angående den ersättning som sålunda bör utgå i fortsättningen.

8.2 Vinstsparandet

8.2.1 Vidgade utlottningsmöjligheter

Den 1 januari 1985 övertog bankerna vinstsparandet i egen regi (prop.

1984/85:51, FiU 7, rskr 59). Vinstsparandet har sedan dess expanderat

102

 

kraftigt och utgör i dag en viktig inlåningsform för bankema. Sparformen     Prop. 1985/86: 150
kännetecknas av att en viss del av avkastningen lottas ut till spararna. Bil. 1

Enligt regeringens lotteritillstånd tillåts utlottningdelen få motsvara högst 2 procents årsränta. Redan vid bankernas övertagande av vinstspa­randet förekom emellertid önskemål om att spararnas avkastning på vinst­sparkonto till en större del än vad som i dag tillåts skulle få utgå i form av utlottning.

När riksdagen begränsade den totala vinstsumman till högst 2 procents årsränta, motiverades det bl. a. av att en sådan utlottningsandel överens­stämde ungefär med den som gällde då staten var direkt medansvarig för vinstsparandet. Vidare undvek man genom en relativt liten utlottningsan­del direkt konkurrens med statens upplåning i form av premieobligationer.

Situationen är i dag i viktiga avseenden annoriunda. Allemansspar har medfört att hushållens andel av statsskuldens finansiering nu är betydligt högre än tidigare. Kraven på statlig upplåning via bl. a. premieobligationer har därmed minskat. Vidare anser jag det vara en fördel om den direktupp­låning som under lång tid framöver ändock kommer att vara nödvändig sker via sparformer som främjar långsiktigt och regelbundet sparande. Detta är i hög grad kännetecknande för allemansspar. Risken för att en ökad utlottningsandel i vinstsparandet skulle försvåra den önskade statliga upplåningen från hushållen har således minskat betydligt.

Mot denna bakgmnd föreslår jag att bankerna ges möjlighet att, om de så önskar, lotta ut en total vinstsumma som uppgår till högst 4 procents årsränta.

I samband härmed föreslår jag även att lotterivinstskatten hädanefter skall utgå med 40% på vinstutlottningar i vinstsparandet, vilket är 10 procentenheter högre än den lotterivinstskatt som utgår på det nuvarande vinstsparandet. Höjningen motiveras av att den ränta som lottas ut annars kommer att beskattas betydligt mildare än den marginalskatt som utgår på den fasta räntan i vinstsparandet. Denna torde för de flesta uppgå till ca 50%. De nya reglerna beträffande utlottningsdelen i vinstsparandet bör få tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1986 och efter det att ändringen skett i lotteri­tillståndet. Vad jag har föreslagit föranleder ändringar i lagen om skatt på lotterivinster.

8.2.2 Temporär höjning av högsta tillåtna månadsinsättning

Regeringens lotteritillstånd för vinstsparandet begränsar, liksom i alle­manssparandet, den högsta tillåtna månadsinsättningen till 800 kr.

Under första kvartalet 1986 erhöll spararna i allemanssparandet möjlig­
het att sätta in högst 5 000 kr. utöver de maximalt tillåtna månadsinsätt-
ningama på 800 kr. (prop. 1985/86:50, FiU 7, rskr 93, SFS 1985:1078). I
samband med detta inkom Svenska sparbanksföreningen med en framstäl-
lan i vilken man hemställde att regeringen skulle bevilja samma möjlighet
för spararna i sparbankernas vinstsparande, det s.k. miljonkontosparan-
det. Regeringen avslog framställan. Bakgmnden härtill var att det be­
dömdes att de vidtagna åtgärderna i allemanssparandet i kombination med
den nya storpremien var tillräckliga.                                                    103

 

Jag anser emellertid att en liknande åtgärd i vinstsparandet vid det Prop. 1985/86:150 kommande årsskiftet skulle kunna bidra till att minska den kraftiga likvidi- Bil. 1 tetspåspädning som traditionellt inträffar hos hushållen kring årsskiftena. Fömtom skatteåterbäring och räntekrediteringar kommer hushållen att erhålla betydande sparbelopp som kommer att frigöras i skattesparandet vid årsskiftet. Åtgärder från bankväsendet som stimulerar hushållen att använda dessa medel till sparande begränsar risken för en alltför snabb konsumtionsökning i ekonomin. Härtill kommer självfallet att en sådan åtgärd också skulle kunna vara en viktig stimulans till vinstsparandet.

Jag föreslår därför att de banker vilka handhar vinstsparande ges möjlig­het att under tiden 1 december 1986-28 febmari 1987 erbjuda sparare i vinstsparandet möjlighet att utöver de maximalt tillåtna månadsinsättning­arna på 800 kr. sätta in högst 5000 kr., fördelade på valfritt antal insätt­ningar.

8.3 Skattefondsparandet

Vid de kommande årsskiftena 1986-1987, 1987-1988 och 1988-1989 frigörs betydande belopp inom skattesparandet. Det är belopp som hänför sig till spararen 1981, 1982 och 1983. I skattesparandet föreligger en fem-årig låsningsperiod av sparmedlen för att spararen skall kunna åtnjuta skattereduktionen för spararet. Möjligheten till nyinsättningar i skattespa­randet upphörde i och med allemanssparandets start den 1 april 1984.

Storleken på de belopp som kommer att frigöras beror på förmögenhets­utvecklingen i skattefonderna, men de sammanlagda belopp som frigörs i skattesparandet kan beräknas uppgå till 7-9 miljarder kr. vid resp. års­skifte, varav merparten faller på skattefonderna. Som jämförelse kan näm­nas att dessa belopp motsvarar ca 2-3% av den beräknade privata kon­sumtionen för år 1986. Utöver dessa frigjorda sparmedel kommer hushål­len årligen att tillföras betydande belopp kring årsskiftena genom skatte­återbäring och räntekrediteringar.

Jag vill inte föreslå några särskilda ekonomiska sparstimulanser riktade till skattesparare de kommande årsskiftena. Skälen härför är dels att skat-tesparama redan erhållit mycket betydande skattesubventioner, dels att den gällande skattelagstiftningen redan nu ger betydande fördelar för de sparare som låter sina medel står kvar i skattefondema efter 5-årsperioden. Frigjorda andelar beskattas, enligt den enklaste beräkningsprincipen, med tillämpning av de regler som gäller för avyttring av aktier. De medför bl. a. att om andelar avyttras med vinst två år efter att de frigjorts, så tas endast 40% av vinsten upp till beskattning.

Undersökningar som genomförts tyder på att åtskilliga skattesparare inte har kännedom om de fördelar som är förknippade med ett fortsatt innehav av skattefondsandelar efter att de har frigjorts. Vidare tycks rena missförstånd ha uppstått, där sparare har trott sig vara tvungna att lösa ut sina andelar efter femårsperioden.

Stabiliseringspolitiska skäl motiverar därför att statsmakterna tar ett
ansvar för att berörda skattefondsparare blir bättre informerade om förde­
lama med att låta sina sparmedel kvarstå i skattefonderna. Spardelega-    104

 

tionen bör därför i nära samarbete med bankerna utforma informations- Prop. 1985/86: 150 kampanjer riktade till de skattefondsparare som får sina medel frigjorda de Bil. I kommande årsskiftena. Antalet berörda sparare är ca 400000 personer vid resp. årsskifte. Spardelegationen här uppskattat medelsbehovet till ca 5 milj. kr. per år för att kunna planera och genomföra dessa informationsåt­gärder i nödvändig omfattning. Denna kostnad måste i sammanhanget ses som en mycket låg statsfinansiell utgift för att undvika alltför stora kon­sumtionsökningar kring de kommande årsskiftena. Jag föreslår därför att 15 milj. kr. ställs till spardelegationens förfogande för budgetåret 1986/87 att disponeras under budgetåren 1986/87, 1987/88 och 1988/89. Beloppet föreslås utgå som reservationsanslag.

8.4    Statsfinansiella konsekvenser, m. m.

De förslag som jag i det föregående har presenterat medför betydande konsekvenser för statsbudgetens utgifts- och inkomstsidor. Besparingarna och inkomstförstärkningarna under budgetåret 1986/87 kan beräknas upp­gå till ca 500 milj.kr. Besparingar och inkomstförstärkningar i storleksord­ningen drygt 1 miljard kr. kan förväntas uppstå fr.o.m. budgetåret 1987/88. Dessa växer sedan över tiden. Denna fömtsägelse är dock beting­ad av de framtida sparvolymerna i de sparformer som berörs av förslaget. Beloppet 1 miljard kr. baseras på en framskrivning med nuvarande årliga sparvolymer.

De ekonomiska följderna av förslagen är således av betydande omfatt­ning och kommer att i positiv riktning påverka det statsfinansiella läget.

Jag avser att återkomma till vissa ytterligare frågor avseende hushålls­sparandet i senare sammanhang.

8.5    Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,

2.    lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931),

3.    lag om ändring i lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster,

4.    lag om ändring i lagen (1983:891) om skattelättnader för alle­manssparande.

De föreslagna lagändringarna är av så enkel beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

9 Ändrad tid för återbetalning av medel på likviditetskonto

Riksdagen beslöt i juni 1984 om särskilda likviditetsindragningar från före­
tag och kommuner (prop. 1983/84:200, FiD 45, skr. 421, SFS 1984:501).
Arbetsgivare med mer än 20 miljoner kr. i lönekostnader ålades att på       105

 

konto i riksbanken betala in ett belopp motsvarande viss del - för kom- Prop. 1985/86: 150 muner 3% och för företag 6% - av den del av lönesumman som översteg Bil. 1 20 miljoner kr. Syftet var att begränsa likviditetstillväxten i ekonomin och minska inflationstrycket. Totalt inbetalades ca 2 miljarder kr. i augusti 1984 och ytterligare ca 4 miljarder kr. i januari 1985. I juni 1985 beslöt riksdagen om ytterligare likviditetsindragning (prop. 1984/85:150 bil. 1, och 217, FiU 30, skr. 409, SFS 1985:582). I denna omgång inbetalades i augusti 1985 och januari 1986 sammanlagt ca 11 miljarder kr. på likviditets­konto.

De medel som inbetalades i augusti 1984 och januari 1985 skall återbeta­las vid utgången av 1986. Enligt de bedömningar som kan göras idag är detta en från likviditetssynpunkt olämplig tidpunkt. Statsbudgeten beräk­nas således under december 1986 uppvisa ett betydande underskott, främst på grund av stora utbetalningar av överskjutande skatt. Samtidigt frigörs betydande belopp i skattesparandet, sammanlagt uppskattningsvis 7 mil­jarder kr. Att i denna situation ytterligare öka likviditeten med närmare 6 miljarder kr. från likviditetskonton skulle bidra till att försvåra ränte- och likviditetsstyrningen i ekonomin. Inte minst mot bakgmnd av den mer marknadsorienterade kreditpolitiken under senare år är det en fördel om destabiliserande effekter på likviditeten i möjligaste mån kan undvikas.

Jag föreslår därför, i syfte att stabilisera likviditetsutvecklingen i ekono­min, att de medel på likviditetskonto som skulle återbetalas vid årsskiftet 1986-1987 istället utbetalas den 30 april 1987. Återbetalningen förläggs därmed till en tidpunkt som, bl. a. genom fyllnadsinbetalningar av skatt, ger ett betydande inkomstöverskott på statsbudgeten.

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1984:501) om inbetalning på likviditets­konto.

Lagförslaget är av så enkel beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

10 Lagstiftning om betalningsvillkor vid kreditköp

Riksdagen behandlade under våren 1985 frågan om ett utvidgat bemyndi­gande för regeringen att förordna om betalningsvillkor vid kreditköp (prop. 1984/85:217, LU 44, rskr 411). Tidigare meddelade bemyndiganden att utfärda föreskrifter om betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar och vid kontoköp utvidgades då till att avse övriga konsumentkredit­köp av varor, tjänster och andra nyttigheter. Vad gäller kontoköp och övriga konsumentkreditköp togs bemyndigandet upp i en ny lag, lagen (1985:580) med bemyndigande att meddela föreskrifter om betalningsvill­kor vid kreditköp.

De skärpta regler för bilkrediter (förordningen (1985:253) om vissa be­
talningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar, ändrad 1985:611),
kontoköp (förordningen (1985:252) om vissa betalningsvillkor vid konto­
köp) och andra kreditköp (förordningen (1985:610) om betalningsvillkor
vid vissa kreditköp, ändrad 1985:674 och 723) som beslutades av regering-   106

 

en våren och sommaren 1985 med stöd bl. a. av det nya bemyndigandet Prop. 1985/86: 150 gällde i enlighet med de ursprungliga avsikterna t. o. m. utgången av mars i Bil. 1 år. Nu gäller för kontokrediter en överenskommelse mellan kontoföreta­gen, handeln och konsumentverket om normerande regler avseende bl. a. marknadsföring och amorteringslakt. För andra konsumentkreditköp gäl­ler åter konsumentkreditlagens (1977:981) permanenta regler med krav på en kontantinsats på normalt minst 20 procent av varans kontantpris.

I samband med den nämnda riksdagsbehandlingen uttalade riksdagen att regeringen - om det enligt regeringens bedömande finns ett behov av den nya bemyndigandelagen även efter den I juli 1986 - borde för riksdagen redovisa skälen för sin bedömning.

Jag vill först erinra om att det sedan lång tid funnits bemyndiganden för regeringen att reglera betalningsvillkoren vid bl. a. bilköp. Bemyndigande rörande bilkrediter har gällt sedan år 1959. Ett bemyndigande avseende kontoköp tillkom år 1980 mot bakgrund av en kraftig ökning av kontokre-ditgivningen vid denna tidpunkt. En brist i lagstiftningen var dock att den inte täckte alla former av konsumtionskrediter. Restriktioner i fråga om kontoköp kunde leda till en överströmning till andra kreditformer, t. ex. avbetalningsköp. Det beslut som riksdagen fattade våren 1985 syftade bl. a. till en lagstiftning som var neutral i förhållande till olika kreditformer och ändamålsenlig i den uppkomna situationen.

Syftet med en bemyndigandelag av detta slag är således att ge regeringen möjlighet att, i särskilt uppkomna lägen, påverka hushållens kreditvolym och konsumtion. Behov av sådana restriktioner som här avses kan upp­komma t. ex. i samband med andra penningpolitiska åtgärder och de måste då kunna sättas in med omedelbar verkan. Jag vill understryka att behovet av åtgärder, i likhet med vad som gällde våren 1985, kan uppkomma också i framtiden även om balansbristerna i ekonomin nu begränsats och den ekonomiska utvecklingen går i rätt riktning. Utgångspunkten bör dock vara att bemyndigandet så långt möjlighet inte skall behöva utnyttjas och om så sker endast för en begränsad period. Det var så bemyndigandet utnyttjades våren 1985, då det på grund av en kraftig ökning av den privata konsumtionen fanns ett behov att begränsa all kreditgivning för konsum­tionsändamål.

Vad gäller den lagtekniska lösningen har i samband med tidigare riks­dagsbehandling diskuterats en närmare samordning mellan de olika be-myndigandelagarna och övrig kreditpolitisk lagstiftning. Det kan finnas skäl att överväga denna fråga närmare. Detta bör lämpligen kunna ske i samband med beredningen av frågan om en eventuell förlängning av den kreditpolitiska lagstiftningen, som senast förlängdes att gälla till utgången av år 1986 (SFS 1983:916).

Av de skäl som jag nu har anfört framgår att det fortfarande finns behov av en bemyndigandelag avseende konsumentkrediter, vilken gör det möj­ligt för regeringen att snabbt kunna ingripa med konsumtionsdämpande åtgärder, när detta är motiverat av ekonomisk-politiska skäl.

Rättelse: S. 110 8. Står: 63 000000000 kr. Rättat till: 68000000000 kr.            107

13. Står: handläggningsplanen Rättat till: handlingsplanen

 

Il Försäljning av statens aktier i AB Gambrinus        Prop. 1985/86:150

Bil. 1

Frågan om statens ägarinflytande i bryggeribranschen behandlades senast i

prop. 1982/83:92. Efter de beslut som riksdagen fattade med anledning av denna prop. (NU 1982/83:40, rskr 153) har AB Pripps Bryggerier bUvit ett belagt dotterbolag till AB Gambrinus (tidigare Brygginvest AB). Aktierna i AB Gambrinus har ägts till 75% av staten och till 25% av AB Volvo. I ett konsortialavtal mellan staten och AB Volvo har funnits regler om bl.a. hembud på aktierna och villkor för inlösen av dessa.

Bryggeribranschen har under senare år förändrats så att det numera vid sidan av Pripps och det likaledes av AB Gambrinus ägda Bryggeri AB Falken finns flera företag som är livskraftiga. Pripps marknadsandelar har under senare år sjunkit så att företaget inte längre är lika dominerande som tidigare. Konkurrensen har under senare år tilltagit, vilket kommit konsu­menterna tillgodo.

Statsmakterna har vidare ett intresse från akoholpolitisk synpunkt vid ölhanteringens olika led. Under senare år har dock ändringar vidtagits i bl. a. de regler som gäller för försäljning och utskänkning av öl, så att öl av klass I och II numera är jämställt med andra drycker.

De alkoholpolitiska motiven för staten att behålla ett direktägande i ett ölproducerande företag har enligt min mening mot denna bakgmnd för­svunnit.

Under hösten 1985 mottog regeringen flera förfrågningar om köp av aktierna i AB Gambrinus. Det uppdrogs åt en särskild förhandlare att med olika potentiella köpare förhandla om försäljning av aktierna i AB Gam­brinus. I förhandlarens uppdrag ingick att en försäljning skulle ske till ett marknadsmässigt pris och till en köpare som kan medverka till att Pripps får en kompetent ägare med ett långsiktigt industriellt intresse för bolaget.

Avtal har träffats mellan staten och Procordia AB om att Procordia skall förvärva 100% av aktierna i AB Gambrinus för en köpeskilling av 850 milj. kr. Staten har i avtalet förbundit sig att omedelbart begära inlösen av AB Volvos aktier i AB Gambrinus.

Riksdagen har inte föreskrivit någon inskränkning i regeringens disposi­tion av de statliga tillgångar som aktieinnehavet i bryggeribranschen utgör. Riksdagens godkännande av försäljningen har således inte behövts. Jag förordar dock att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad jag anfört i denna fråga.

Jag vill i detta sammanhang anföra att Procordia AB uppfyller de krav som regeringen ställt på en köpare av aktierna i AB Gambrinus. De av AB Gambrinus ägda företagen skall drivas under samma villkor som andra företag inom Procordia-koncernen.

108

 

12 Mervärdeskatt på guldmynt                        Prop. 1985/86:150

Bil. I I prop. 1985/86:47 om ändrad mervärdeskatt föreslogs att sedlar och mynt som är eller har varit gällande betalningsmedel skulle undantas från mer­värdeskatt. Förslaget innebar att försäljningen av frimärken samt sedlar och mynt skulle likställas i mervärdeskattehänseende. Förslaget godtogs av riksdagen (SkU 1985/86: 17, rskr 92) och de nya reglerna gäller fr. o. m. den 1 mars 1986 (SFS 1985:1116).

I fråga om vissa guldmynt, ex. kanadensiska Maple Leaf, har oklarhet uppstått om myntet verkligen är betalningsmedel eller inte. Klart är att myntets värde inte är relaterat till det värde som är präglat på myntet. En del andra guldmynt uppges t.o.m. sakna ett på myntet präglat värde. Myntets värde är i dessa fall direkt relaterat till det vid varje tillfälle gällande guldvärdet. Dessa mynt förvärvas, i likhet med guldtackor och liknande, som placeringsobjekt och inte som betalningsmedel. Ett undan­tag från mervärdeskatt för dessa investeringsobjekt kan innebära en kon­kurrenssnedvridning till förfång för andra investeringsobjekt av guld.

Genom en ändring i den norska mervärdeskattelagen gäller i Norge en begränsning av den också där gällande skattefriheten för mynt. Undanta­get från mervärdeskatt gäller inte för guldmynt som är präglade efter den I januari 1967 och som omsätts efter sitt metallvärde.

För att undvika missförstånd och missbmk bör en motsvarande begräns­ning införas också i den svenska mervärdeskattelagen. Begränsningen kan införas som ett nytt sjunde stycke i anvisningarna till 8§. Det är lämpligt att regeln får samma innehåll som den som gäller i Norge.

Ändringen bör träda i kraft den 1 juli 1986.

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

Den föreslagna lagändringen är av så enkel beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som bilagor:

Reviderad nationalbudget 1986 (Bilaga l.l)

Svensk ekonomi 1986-1989 (Bilaga 1.2)

Långtidsbudget för perioden 1986/87-1990/91 (Bilaga 1.3)

Utdrag ur RRV:s reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1986/87 (Biläga 1.4)

Riksgäldskontorets beräkning av räntor på statsskulden m. m. (Bilaga 1.5)

Reviderat förslag till statsbudget för budgetåren 1985/86 (Bilaga 1.6)

Lagförslag (Bilaga 1.7)

109

 

Hemställan                                                     pop- »985/86: 150

Bil. 1

Föredragandena hemställer, mot bakgrund av vad som anförts, att rege­ringen

dels föreslår riksdagen att

1.     godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
som har förordats i det föregående,

2.    godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som har förordats i det föregående,

3.    godkänna beräkningen av statsbudgetens inkomster för bud­getåret 1986/87,

4.    godkänna beräkningen av förändringar i anslagsbehållningar för budgetåret 1986/87,

5.    godkänna beräkningen av förändringar i dispositionen av rör­liga krediter för budgetåret 1986/87,

6.    godkänna beräkningen av Beräknat tillkommande utgiftsbe­hov, netto för budgetåret 1986/87,

7.    anta förslaget till Räntor på statsskulden, m. m. för budgetåret 1986/87,

8.    till Räntor på statsskulden m. m. för budgetåret 1986/87 anvi­sa ett förslagsanslag av 68000000000 kr.,

9.    bemyndiga regeringen att för år 1987 utge extra skatteutjäm­ningsbidrag i enlighet med som har förordats i det föregående,

10.    till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna mm. för budget­
året 1986/87 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
12586500000 kr.,

11.    till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av
kommunala företagsbeskattningen för budgetåret 1986/87 under
sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av I 569000000 kr.,

12.   bemyndiga regeringen att för budgetåret 1986/87, om arbets­marknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp av 2500000000 kr.,

13.   att godkänna de angivna investeringsprojekten på samfärdsel­området som ingår i den nordiska handlingsplanen för ekonomisk utveckling och full sysselsättning,

14.   bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att uppta erforder­liga lån i Nordiska Investeringsbanken och att utbetala medlen i enlighet med vad föredraganden har förordat,

15.   i överensstämmelse med vad angetts i det föregående uppdra åt fullmäktige i riksgäldskontoret att med banker och sparkassor träffa nya avtal om ersättning för skötsel av allemanssparkonton.

16.   godkänna vad som förordats i fråga om vinstsparandet,

17.   till Sparfrämjande åtgärder - utöver vad som begärts i prop. 1985/86: 100 bil. 9 - för budgetåret 1986/87 under sjunde huvudtiteln anvisa ytteriigare 15000000 kr..

dels föreslår riksdagen att anta förslagen till

18.      lag om ändring i lagen (1982: 221) med särskilda bestämmelser

angående det kommunala skatteunderlaget m.m.,                                     110

 

19.    lag om ändring i lagen (1985:533) om skatteutjämningsavgift,     Prop. 1985/86:150

20.    lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370), Bil. 1

21.    lagom ändring i uppbördslagen (1953:272),

22.    lagom ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

23.    lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

24.    lag om ändring i tullagen (1973:670),

25.    lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och pris­regleringsavgifter,

26.    lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskriv­ningsmyndigheter,

27.    lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialav­gifter från arbetsgivare,

28.    lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond,

29.    lag om ändring i lagen (1979:610) om allmän investeringsre­serv,

30.    lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto,

31.    lag om ändring i lagen (1982:1185) om inbetalning på särskih investeringskonto,

 

32.   lag om ändring i lagen (1984:1090) om inbetalning på förnyel­sekonto,

33.   lag om upphävande av vissa fondförfattningar m. m.,

34.   lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

35.   lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601),

36.   lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

37.   lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,

38.   lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931),

39.   lag om ändring i lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster,

40.   lag om ändring i lagen (1983:891) om skattelättnader för alle­manssparande,

41.   lag om ändring i lagen (1984:501) om inbetalning på likvidi­tetskonto,

42.   lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad föredraganden har anfört om

43.   den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn m.m.,

44.   utnyttjandet av finansfullmakten,

45.   statliga kreditgarantier,

46.   betalningsvillkoren vid kreditköp,

47.   försäljningen av statens aktier i AB Gambrinus.

Ill

 

Innehållsförteckning                                                     Prop. 1985/86: 150

Bil. 1

Finansplanen

1 Den ekonomisk politiska strategin  ................................        I

1.1                                                                                   Politik för tillväxt och rättvis fördelning                 1

1.2                                                                                   Politikens inriktning                      5

2 Utsikterna för 1986   ...................................................... ..... 7

2.1    Den Internationella utvecklingen   ............................ ..... 7

2.2    Den svenska ekonomin  ............................................ ..... 9

2.3    Penningpolitiken    ....................................................     12

 

3   Utveckhngen under återstoden av 1980-talet  .............. ... 13

4   Åtgärder för tillväxt   ....................................................... ... 15

 

4.1    Förenklat skattesystem ............................................ ... 16

4.2    Avregleringar   .......................................................... ... 18

4.3    Liberalisering av valutaregleringen    ........................ ... 19

4.4    Forskning och utbildning   ......................................... ... 20

4.5    Arbetsmarknadspolitik...............................................     20

21 23 24 26

4.6    Regionalpolitik   .................................

4.7    Ökat virkesutbud  .............................

4.8    Stimulanser av hushållssparandet ....

Budgetpolitiken   ....................................

5.1    Saidoutvecklingen innevarande och nästa budgetår          26

5.2    Långtidsbudgeten    ............................ |...................     27

5.3    Budgetpolitiska slutsatser av långtidsbudgeten och treårskalky-

29 31

33

lerna   ...............................

5.4 Budgetpolitiken på kortare sikt
Kommunernas ekonomi  ........


Den kommunala ekonomin inför 1987  .............................. ... 37

1   Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn inför 1987                         37

2   Det kommunala gmndavdraget ...................................... ... 40

3   Skatteutjämningssystemet  ............................................    41

4   Besparingar inom utbildningsområdet  ...........................    42

5   Extra skatteutjämningsbidrag   ...................................... .. 43

6   övriga frågor   ................................................................. .. 45

7   Anslagsfrågor  ................................................................ .. 45

8   Upprättade lagförslag  ................................................... .. 47

9   Författningskommentarer   .............................................    47

Förenkling av skattereglerna   ...........................................    53

1   Inledning ......................................................................    53

2   Garantibeskattning och beskattningsort   ....................    54

 

2.1    Huvuddragen i reformen    ......................................    54

2.2    Författningskommentarer ........................................    57

 

3   Den individuella schablonbeskattningen av bostadsrättshavare .. 59

4   Skattefrihet för restitutionsränta   ................................ .. 60

5   Skattefrihet för vittnesersättningar   ............................ .. 61

6   Investeringsfonderna   .................................................    62

 

6.1    Inledning   ...............................................................    62

6.2    Registerföringen  .....................................................    63

6.3    Avveckling av vissa äldre fonder m. m...................... .. 64

6.4    Inbetalning till riksbanken   ..................................... .. 64

112

 

7 Ändrad uppbörd av kvarstående skatt   ............... .. 65     Prop. 1985/86: 150

7.1   Bakgrund ...................................................    65     Bil. 1

7.2   Nuvarande ordning   .................................... .. 66

7.3   överväganden och förslag   ........................... .. 67

 

7.3.1    Behovet av åtgärder .............................    67

7.3.2    Uppbördsmånad   ..............................        68

7.3.3    Redovisning och inbetalning ....................    71

7.3.4    Ikraftträdande   ...................................    72

 

8   Energiskatt på elektrisk kraft   ........................... .. 72

9   Betalning av vägtrafikskatt   ..............................    73

 

10   Kontrolluppgift för vissa ersättningar   .................    74

11   Upprättade lagförslag  ......................................    75

Statsbudgeten och särskilda frågor  ....................... .. 77

1 Statsbudgeten budgetåren 1985/86 och 1986/87   .. 77

1.1   Beräkningsförutsättningar, m. m..................... .. 77

1.2   Statsbudgetens inkomster och utgifter avseende budgetåren 1985/86                    77

1.3   Statsbudgetens inkomster och utgifter avseende budgetåret 1986/87                     80

1.4   Statsbudgetens saldo för budgetåren 1985/86 och 1986/87   ...   83

 

2   Underliggande budgetsaldo  ...............................   84

3   Statens lånebehov  ......................................... .. 85

4   Utnyttjande av finansfullmakten, m.m................... .. 87

5   Statliga garantier   ..........................................   88

6   En balansräkning för staten ............................... . 89

 

6.1    Balansräkning med noter   ............................. . 89

6.2    Kommentarer till balansräkningen   .................. . 91

 

6.2.1    Statens nettoförmögenhet  .................... . 91

6.2.2    Utvecklingen av grupper av balansposter under fem år         92

6.2.3    Statsskuldens relation till anläggningstillgångar, rörel­sekapital och ackumulerade underskott   ........................................ .. 93

6.3............................................................ Förmögenhetsredovisning i övriga delar av den offentliga
sektorn .....................................................   94

7 Utnyttjande av särskild låneordning i nordiska investeringsbanken      95

7.1    Nordiska handlingsplanen för ekonomisk utveckling och full sysselsättning                95

7.2    Nordiska investeringsbanken    ....................... . 95

7.3    Utlåningsordning för nordiska investeringsprojekt (UNI)   ...          95

7.4    Svenska investeringsprojekt som kan bli aktuella för UNI-finansiering                      96

8 Sparfrågor ......................................................   97

8.1 Allemanssparandet   ....................................   97

8.1.1    Standardiserad terminologi  .................... . 97

8.1.2    Höjd maximigräns för de samlade nettoinsättningarna i allemanssparandet       97

8.1.3    Reducerad ränta i allemansspar ............... . 98

 

8.1.4    Vidgade  placeringsmöjligheter för aktiefonder,  alle­mansfonder och aktiesparfonder   .................................. . 98

8.1.5    Bosparande för ungdomar i Svenska riksbyggen                   100

8.1.6    överföringsavgifter   ..............................   101

8.1.7    Ersättningar till bankerna avseende allemansspar   ....         101

8.2 Vinstsparandet   ......................................... . 102

8.2.1    Vidgade utlottningsmöjligheter   .............. . 102

8.2.2    Temporär höjning av högsta tillåtna månadsinsättning          103

 

8.3    Skattefondsparandet   ............................................   104     Prop. 1985/86: 150

8.4    Statsfinansiella konsekvenser, m.m.........................   105     Bil. 1

8.5    Upprättade lagförslag   ...........................................   105

9 Ändrad tid för återbetalning av medel på likviditetskonto               105

10   Lagstiftning om betalningsvillkor vid kreditköp   ...........   106

11   Försäljning av statens aktier i AB Gambrinus   .............   108

12   Mervärdeskatt på guldmynt   ........................................ . 109

Hemställan   ......................................................................    110

Tabellförteckning Finansplanen

1   Försöriningsbalans   .......................................................    10

2   Bytesbalans   ..................................................................    11

3   Finansiering av statens lånebehov 1984-1986 ..............    13

4   Statsbudgeten för budgetåren 1985/86 och 1986/87   ..    26

Särskilda frågor

1   Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster bud­getåret 1985/86                                                                                                78

2   Statsutgifterna budgetåret 1985/86  ............................     78

3   Räntor på statsskulden .................................................     79

4   Anslagsbehållningarna  vid   utgången   av   budgetåren   1984/85-1985/86                79

5   Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster bud­getåret 1986/87                                                                                                 81

6   Räntor på statsskulden .................................................    82

7   Statsutgifterna budgetåret 1986/87   ...........................    83

8   Utvecklingen   av   statsbudgetens   saldo   budgetåren   1984/85-1986/87                  84

9   Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1984/85-1986/87                  85

 

10   Statens lånebehov (netto) budgetåren 1983/84-1986/87                         85

11   Föreslagna ändringar av ramar för statligt garantiåtagande efter budgetpropositionen 1986   ......................................................................................    89

12   Balansräkning för staten   ............................................    90

13   Andel av statsskulden    ................................................    93

14   Offentliga sektorns finansiella ställning vid utgången av 1984   ...            94

Diagramförteckning

Finansplanen

1   Bmttosparkvoten 1970-1986   ........................................       4

2   Statens budgetsaldo resp. den offentliga sektorns finansiella spa­rande som andel av BNP 1970-1987  ..............................................................................     27

3   Utvecklingen av långtidsbudgetberäkningama samt faktiskt/beräk­nat budgetutfall                    28

4   Statsskuldens utveckling, netto, 1970/71-1986/87   ......     31

Statsbudgeten och särskilda frågor

1   Utvecklingen av statens bokförda nettoförmögenhet under 15 år   .    92

2   Schematisk översikt över gmpper av balansposter i balansräk­ningar för åren 1980/81 -1984/85. Bokförda värden   .......................................................................................     93                         114

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986

 

Bilaga 2

Vissa skogspolitiska frågor

 

 

 

Bilaga 2    Prop. 1985/86:150 Bilaga 2.1      Bil. 2

Jordbruksdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 april 1986 Föredragande: statsrådet Lundkvist

Anmälan till proposition om slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1986/87, m.m.

1 Allmänt om skogspolitiken och skogsavverkningen

Gällande riktlinjer för skogspolitiken beslutades av riksdagen år 1979. Samhällets övergripande mål för skogsbmket sammanfattas i skogsvårds­lagens (1979:429) inledande bestämmelse. Enligt denna skall skogsmark med dess skog genom lämpligt utnyttjande av markens virkesproduceran-de förmåga skötas så, att den varaktigt ger en hög och värdefull virkes­avkastning. Vid skötseln skall hänsyn tas till naturvårdens och andra allmänna intressen. År 1983 kompletterades skogsvårdslagen med bestäm­melser i avsikt att göra det möjligt att effektivt fullfölja syftet med 1979 års skogspolitiska mål med avseende på avverkning.

Skogsnäringen skall enligt de skogspolitiska riktlinjerna verka i överens­stämmelse med de övergripande samhällsekonomiska målen och i samspel med andra samhällssektorer. Det innebär bl.a. att näringen måste bidra till att uppfylla målen om full sysselsättning, ekonomisk tillväxt, regional balans, balans i utrikesbetalningarna och målen för miljövårds- och natur­vårdspolitiken.

Skogsnäringen intar en central plats i svensk ekonomi. Även om näring­ens andel av den totala sysselsättningen och produktionen har minskat fortlöpande är den fortfarande betydelsefull. Genom att verksamheterna inom näringen i stor utsträckning är lokaliserad till orter och bygder med i övrigt få arbetstillfällen är skogsnäringen dessutom särskilt viktig för den regionala balansen. Skogsnäringen svarar för nära 20% av landets vamex-port. Samtidigt är importinnehållet i näringens produkter avsevärt lägre än vad som gäller för svenska exportvaror i genomsnitt. Skogsbruket och skogsindustrin har därför en särskilt viktig roll även när det gäller att förbättra bytesbalansen.

Under senare år har virkesförsöriningen varit ett av de största hindren för skogsindustrins utveckling. Under en följd av år har avverkningen i våra skogar sålunda inte varit tillräcklig för att försöria den svenska indu­strin. Därför har en stor del av råvarubehovet fått täckas genom import av skogsråvara och minskning av råvarulagren.

1    Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 2

 

I de avverkningsberäkningar som nyligen utförts av Sveriges lantbruks- Prop. 1985/86: 150 universitet redovisas tre olika program för hela landet vad avser den Bil. 2 möjliga avverkningen och skogstillståndets sannolika utveckling. Den be­räknade praktiskt och fysiskt möjliga årliga bruttoavverkningen för peri­oden 1990-2020 har för de olika alternativen beräknats till mellan 74 och 80 milj.msk. Detta är huvudsakligen i linje med I979års uttalade mål, enligt vilket man bör åstadkomma en skogsproduktion som möjliggör en långsiktig årlig bruttoavverkning om åtminstone 75milj.m'sk. Dämtöver skall strävan vara att öka produktionen ytterligare i den mån detta är möjligt och lämpligt med hänsyn till andra viktiga samhällsmål.

Avverkningama har under senare år uppgått till endast något över 60 milj.msk. De nyss nämnda avverkningsberäkningarna visar att landets skogstillgångar medger en ökad avverkning inom ramen för gällande skogspolitiska mål.

Den påtagliga och långvariga underavverkningen är ett allvarligt sam­hällsekonomiskt problem. Importen av vedråvara leder till direkta kostna­der för samhället. Till detta kommer att den fluktuerande och under många år alltför låga avverkningen har medfört att den svenska skogsindustrin är mindre än vad den skulle ha kunnat vara. Detta har i sin tur haft konse­kvenser för bytesbalansen. Den negativa ackumulerade effekten på bytes­balansen kan beräknas till tiotals miljarder kronor. Den låga avverknings­nivån har också medfört en lägre sysselsättning i skogsnäringen, vilket särskilt har drabbat regioner med en redan svag sysselsättningsutveckling.

Undersökningar redovisade av virkesförsöriningsutredningen i betän­kandet (SOU 1981:81) Skogsindustrins virkesförsörining visar på en mängd orsaker till utebliven avverkning såsom skatte- och avgiftsreglerna, svårigheter att tolka skogsvårdslagstiftningen, otillfredsställande fastig­hetsstruktur, hög ålder hos skogsägaren och bristande kunskaper om fas­tigheten och virkesmarknaden. I det följande kommer jag att ta upp några av dessa problem och föreslå förändringar i syfte att öka utbudet av virke från de svenska skogarna och samtidigt förbättra fömtsättningarna för ett aktivt skogsbruk.

Det råder bred enighet om att avverkningarna kan öka från dagens låga nivå. Det råder också enighet om att ökningspotentialen finns inom delar av den privata skogsägaregruppen. De åtgärder jag förordar tar sikte på de skogsägare som av olika skäl är passiva eller har låg aktivitet i sitt skogs­bruk.

2 Vissa åtgärder på skogspolitikens område

Skogsmarkens ägare svarar för att slutavverkning bedrivs i lämplig omfatt­ning så att en jämn åldersfördelning av skogen på hans bmkningsenhet främjas. För varje hel I O-årsperiod gäller enligt skogsvårdslagstiftningen en högsta tillåten areal som får slutavverkas och en lägsta areal som måste slutavverkas. Högsta och lägsta slutavverkningsareal är beroende av bl. a. andelen slutavverkningsbar skog på brukningsenheten och markens pro­duktionsförmåga.

 

Minimiavverkningsskyldigheten skall vara fullgjord första gången senast Prop. 1985/86: 150 den I juli 1990. Det ankommer på skogsvårdsstyrelserna att i god tid Bil. 2 informera berörda skogsägare om detta. Uppskattningar visar att intensi­fierad information och rådgivning skulle kunna öka det årliga virkesutbu­det till och med år 1990 med 5-7 milj. msk i förhållande till nuläget. Det omedelbara behovet av ökade avverkningar gör det angeläget att skogs­vårdsstyrelserna under en treårsperiod tillförs resurser för att öka informa­tion, rådgivning och tillsyn i direkt kontakt med skogsägarna. Jag föreslår mot bakgrund av detta att skogsvårdsstyrelserna för sina myndighetsupp­gifter för nästa budgetår tillförs 8,5 milj. kr. utöver vad som har beräknats i årets budgetproposition.

Det är nödvändigt att informationen även från virkesmarknadens parter intensifieras och blir entydig. Dessa parter har redovisat omfattande planer på en fortlöpande, gemensamt organiserad informationskampanj i syfte att åstadkomma ett virkesutbud som är rimligt med hänsyn till skogstillståndet och som är anpassat till skogsindustrins behov. Vidare har jag erfarit att virkesmarknadens parter arbetar aktivt med att förbättra virkesmarkna­dens funktion i syfte att komma till rätta med icke önskvärda inslag i denna.

Jag vill betona att det i första hand är virkesmarknadens parter som har ansvaret för att virkesförsöriningen fungerar. Det är emellertid angeläget att även skogsvårdsstyrelserna i sin verksamhet kan informera om virkes-marknaden och efterfrågan på skogsråvara. Jag har erfarit att sådan infor­mation nu planeras.

En viktig fömtsättning för den föreslagna rådgivningsinsatsen från skogsvårdsstyrelsernas sida är ett tillfredsställande faktaunderlag om det lokala skogstillståndet. Därför bör resurserna för de översiktliga skogsin­venteringarna ökas under en treårsperiod. Rambeloppet för de översiktliga skogsinventeringarna bör för nästa budgetår räknas upp med 4,5 milj. kr. till 50,5 milj. kr. Det sammanlagda rambeloppet under nionde huvudtitelns anslag Bidrag Ull skogsvård m. m. bör sålunda ökas med 4,5 milj. kr. i förhållande till vad som har förordats i årets budgetproposition.

Den högsta tillåtna slutavverkningen har preciserats i skogsvårdsförord­ningen (1979:791) och i skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till skogsvårdslagen. Särskilda bestämmelser om högsta tillåtna slutavverk­ningsareal har införts för brukningsenheter med en ideal produktionsför­måga över 200 m'sk per år. För bmkningsenheter vars ideala produktions­förmåga överstiger 100 m'sk per år får skogsstyrelsen meddela föreskrifter i fråga om slutavverkning i syfte att begränsa andelen kalmark och ungskog på brukningsenheterna.

Skogsstyrelsen har föreslagit att nämnda gränser höjs till 1000 resp. 200 m'sk. Detta skulle innebära att 74% av den privatägda skogsarealen un­dantas från ransoneringsbestämmelserna jämfört med 23% för närvaran­de. Fortfarande skall gälla att högst 50% av en fastighets areal får utgöra kalmark eller skog yngre än 20 år.

Skogsstyrelsens förslag innebär, förutom att skogsägarna får lättare att
tillämpa reglerna, också en bättre anpassning till det nuvarande skogstill­
ståndet vad avser krav på långsiktig jämnhet i virkesförsörjningen. Jag vill   3

 

starkt understryka att kraven på hänsynstagande till naturvårdens intres-     Prop. 1985/86: 150 .
sen inte förändras.                                                         Bil. 2

Jag har för avsikt att i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag till ändringar av ransoneringsbestämmelserna i skogsvårdsförord­ningen.

Jag vill också ta upp frågan om skogsvårdsstyrelsernas behov av likvida medel i sin uppdragsverksamhet och frö- och plantverksamhet. Skogssty­relsen disponerar för dessa ändamål en rörlig kredit intill 65 milj. kr. i riksgäldskontoret. I årets budgetproposition har föreslagits oförändrad kredhram för nästa budgetår. Skogsstyrelsen har hemställt om att ramen ökas med 25 milj. kr. till 90 milj. kr. med hänvisning till förändring av beredskapsarbetenas finansiering och reglerna för inleverans av skatteme­del. Jag föreslår att nämnda ram för nästa budgetår ökas till 90 milj. kr.

3 Jordförvärvslagstiftningen

Strukturen på landets jordbmks- och skogsfastigheter är av avgörande betydelse för virkesförsörjningen. Flerägandet ökar. Ägostmkturen är sär­skilt i vissa områden av landet otillfredsställande. En dålig ägar- och ägostmktur försvårar ett lönsamt skogsbmk. Intresset för ett aktivt skogs-bmk försvagas och underlaget för ett företagsekonomiskt intressant skogs­bmk försämras. De virkeskvantiteter som härigenom kan undandras skogsindustrin har stor ekonomisk betydelse. Vad jag nu har redovisat motiverar en samlad genomgång och utvärdering av strukturproblemen i skogsbmket och jordbmket, varvid en översyn av jordförvärvslagstiftning­ens effekter bör ske. Vidare bör bl. a. beaktas resultatet av det arbete som den s.k. dödsboutredningen (Ju 1977:07) utför. Skogsbrukets struktur­problem kommer att behandlas med förtur, varvid bl. a. den s. k. prispröv­ningen skall belysas särskilt. Jag har för avsikt att inom kort föreslå regeringen att besluta om denna översyn.

Genom tillämpning av gällande jordförvärv slag (1979:230) kan utbudet av skogsråvara påverkas redan nu. Enligt 5§ jordförvärvslagen kan en juridisk person få tillstånd att förvärva en jordbruksfastighet om egendom avstås som är av betydelse för jordbmkets eller skogsbrukets rationalise­ring och i storlek eller värde ungefär motsvarar den egendomen som avses med förvärvet. Avser förvärvet huvudsakligen skogsmark och är förvär­varen juridisk person som bedriver skogsindustrien verksamhet i vilken egendomens virkesavkastning behövs, får tillstånd lämnas utan krav på kompensation, om inte egendomen med hänsyn till ortsförhållandena bör ägas och brukas av någon som är bosatt på orten. Möjligheterna att utveckla kombinerade skogs- och jordbruksföretag bör givetvis tas till vara där detta ger goda regionalpolitiska effekter. Men strävan att stärka sådana företag får inte medföra en för snäv avgränsning av juridiska personers möjligheter att förvärva mark.

Sågverk och andra företag som bedriver skogsindustrien verksamhet har ofta en stor betydelse för sin bygd. Tillgången till egna skogar stärker företagens konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter. Vid tillämpningen

 

av ifrågavarande bestämmelser i jordförvärvslagéh skall det anläggas ett    Prop. 1985/86: 150 regionalpolitiskt helhetsperspektiv. Detta innebär att sådana förvärv bör    Bil. 2 prioriteras som tillgodoser de regionalpolitiska intressena genom att vid ett rationellt utnyttjande av produktionsresurserna skapa största möjliga antal arbetstillfällen inom skogsbruk, jordbruk och förädlingsindustri.

Enligt 11 § jordförvärvslagen kan tillståndsmyndighet i beslut om för­värvstillstånd ålägga förvärvaren att inom viss tid vidta åtgärd för att förbättra egendomen. Som exempel på åtgärder som avses med bestäm­melsen nämns i lantbruksstyrelsens anvisningar till jordförvärvslagen skogsförbättringsåtgärder samt upprättande och fullföljande av skogs­bruksplan. I syfte bl. a. att tillgodose samhällets intresse av att skogen utnyttjas rationellt och riktigt är det angeläget att lantbruksnämnderna tillämpar dessa anvisningar i beslut om förvärvstillstånd.

4 Skogsvårdsavgiften

Skogsvårdsavgiften har höjts flera gånger under senare år. Avgiften är för närvarande 8 "/qo av skogsbruksvärdet. Totalt inbringar den fr. o. m. nästa budgetår ca 420 milj. kr. per år.

Strukturutredningen redovisade i sitt betänkande (SOU 1983:71) Bättre struktur i jord- och skogsbmk ett förslag om en garantiintäkt för ägare av jordbruks- och skogsfastigheter i syfte att stimulera till aktivare bmkande och till stmkturförbättringar. Detta syfte har stor betydelse från virkesför-söriningssynpunkt. Strukturutredningens konkreta förslag i denna del har emellertid mött en ganska omfattande kritik vid remissbehandlingen, sär­skilt från skatteadministrationen. Kritiken går bl. a. ut på att garantiintäk­ten i alltför hög grad skulle komplicera skattesystemet. Kritiken får anses berättigad och utredningens förslag bör därför inte genomföras. Jag föror­dar i stället en annan lösning.

Det finns flera skäl att differentiera uttaget av skogsvårdsavgift genom att införa en regel om att avgiften för varie ägare alltid skall utgå med åtminstone ett minimibelopp. Ett skäl härför är att en minimiavgift kan bidra till en bättre stmktur inom skogsbmket. Om minimiavgiften beräk­nas för varie delägare för sig — och inte för fastigheten — får delägare i flerägda fastigheter anledning överväga att koncentrera ägandet till en eller ett fåtal personer.

Ett annat skäl för en minimiavgift är att varie fastighetsinnehav för med sig administrativa kostnader av skilda slag som bara i mycket begränsad utsträckning är beroende av fastighetens storlek. Flerägda fastigheter ska­par mer av pappershantering och kräver mer av insatser från myndigheter­nas sida.

Jag föreslår sålunda en minimiavgift för varje skogsägare. Minimibelop­pet bör lämpligen bestämmas till 300 kr. per skogsägare. Det betyder att avgiften beräknas enligt dagens regler - 8%o av skogsbruksvärdet - om skogsbruksvärdet (eller det på varje delägare belöpande skogsbruksvärdet) är minst 37500 kr. Är skogsbruksvärdet mindre träder reglerna om mini­miavgift in. Avgiften för äldre dödsbon bör sättas högre än 300kr. för att motverka att dödsbon behålls oskiftade under en längre tid, ett förhållande som erfarenhetsmässigt motverkar ett aktivt brukande. Det minsta avgifts-

 

beloppet för dödsbon som bestått i fyra år och som inte beskattas som    Prop. 1985/86: 150
handelsbolag bör vara 1 000 kr.                                        Bil. 2

Mot bakgmnd av vad jag har anfört i det föregående har inom jordbruks­departementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift.

Förslaget har upprättats efter samråd med chefen för finansdepartemen­tet. Lagförslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.1.1.

Med hänsyn till förslagets enkla beskaffenhet anser jag att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Författningskommentarer

Lagen har omredigerats på så sätt att bestämmelserna om vilka som är avgiftsskyldiga har samlats i 1 § och bestämmelserna om avgiftsberäkning­en i 2 §. 3-5 §§ motsvarar nuvarande 2-4 §§. Formuleringarna har här anpassats till 5, 7 och 8§§ lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt.

I det följande kommenteras de nya reglerna i 1 och 2 §§ samt övergångs­bestämmelserna.

1§

I samband med slopandet av den kommunala taxeringen av juridiska personer omredigerades de bestämmelser som reglerar avgiftsskyldighe­ten. Bestämmelserna utformades med reglerna om garantibeskattning i 47§ kommunalskattelagen (1928:370), KL, som förebild. Någon bestäm­melse kom dock inte att införas i lagen om skogsvårdsavgift om vem som är avgiftsskyldig i det fallet att en jordbmksfastighet ägs av en juridisk person som inte är skattesubjekt vid inkomsttaxeringen. I ett nytt tredje stycke har nu införts en uttrycklig regel om att avgift skall betalas av delägarna om fastigheten ägs av ett handelsbolag eller av ett dödsbo som vid inkomsttaxeringen behandlas som handelsbolag enligt 53 § 3 mom. fjärde stycket KL.

2§

De nya reglerna om en minimiavgift finns i andra stycket. Minimiavgiften om 300 kr. gäller per person och taxering. Beloppet påverkas alltså inte av beskattningsårets längd eller av om fastigheten förvärvats eller avyttrats under året. En delägare i ett handelsbolag eller i ett dödsbo som beskattas som handelsbolag skall betala minimiavgift även om inkomstfördelningen i bolaget eller boet är sådan att delägaren inte redovisar någon inkomst av fastigheten.

Ett exempel kan belysa samspelet mellan huvudregeln i första stycket (8 promille av skogsbmksvärdet) och minimiregeln i andra stycket (lägst 300 kr.). Anta att skogsbmksvärdet är 100000kr. för en fastighet med fyra delägare. Skogsbmksvärdet per delägare är 25000 kr. Avgiften för varje delägare blir då 300 kr. och inte (8 promille av 25000 =) 200 kr.

 

1 andra stycket finns också regeln om en högre minimiavgift för vissa Prop. 1985/86: 150 äldre dödsbon. Det gäller här dödsbon som skulle ha beskattats som Bil. 2 handelsbolag om beloppsgränserna i 53 § 3 mom. Qärde stycket KL hade överskridits och dödsbon som efter dispens från riksskattéverket fått stå kvar som särskilda skattesubjekt. Minimiavgiften är I 000 kr. För dödsbon på vilka handelsbolagsreglerna skall tillämpas gäller däremot - som redan framgått — en lägsta avgift om 300 kr. per delägare.

Övergångsbestämmelserna

De nya reglerna om en minimiavgift skall tillämpas första gången vid 1988 års taxering. Reglerna tillämpas inte i de undantagsfall då beskattningsåret påböriats före den 1 maj 1986.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen dels att anta förslaget till

1.       lag om ändring i lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift,
dels att

2.    till Skogsvårdsstyrelserna: Myndighetsuppgifter för budget­året 1986/87 utöver i prop. 1985/86:100 bil. 11 föreslaget förslagsan­slag anvisa ytterligare 8500000 kr.,

3.    medge att under budgetåret 1986/87, med ändring av vad som har föreslagits i prop. 1985/86:100 bil. 11, statsbidrag beviljas med sammanlagt högst 231000000kr. till skogsvård m. m.,

4.    till Bidrag till skogsvård m. m. för budgetåret 1986/87 utöver i prop. 1985/86: 100 bil. 11 föreslaget förslagsanslag anvisa ytterligare 4500000 kr.,

5.    medge att skogsstyrelsen under budgetåret 1986/87, med änd­ring av vad som har föreslagits i prop. 1985/86:100 bil. 11, får disponera en rörlig kredit av 90000000kr. i riksgäldskontoret.

 

Bilaga 2.1.1     Prop. 1985/86: 150 Bil. 2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift

Härigenom föreskrivs att lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

1

Skogsvårdsavgift skall betalas för jordbruksfastighet som vid fas­tighetstaxeringen åsatts delvärdet skogsbmksvärde. Avgiften betalas av ägaren till fastigheten eller den som enligt I kap. 5 § fastighetstax­eringslagen (1979:1152) skall anses som ägare.

Den som innehar fastighet med åborätt eller eljest med ständig eller ärftlig besittningsrätt och på gmnd av denna sin rätt inte äger utöver husbehovet tillgodogöra sig avkast­ning av skog på fastigheten påförs dock inte någon skogsvårdsavgift.

Skogsvårdsavgiften utgör för varje beskattningsår åtta promille av skogsbruksvärdet. Omfattar be­skattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader eller har fas­tigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, skall un­derlaget för avgiften jämkas med hänsyn härtill.

Skogsvårdsavgift utgår i helt an­tal kronor varvid öretal bortfaller.

Föreslagen lydelse

Skogsvårdsavgift skall betalas för jordbruksfastighet som vid fas­tighetstaxeringen åsatts delvärdet skogsbruksvärde.

Avgiftsskyldig är ägaren till fas­tigheten eller den som enligt I kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare. Den som innehar fastighet med åborätt eller eljest med ständig eller ärftlig besittningsrätt och på gmnd av denna sin rätt inte får utöver husbehovet tillgodogöra sig avkast­ning av skog på fastigheten påförs dock inte någon avgift.

I fråga om handelsbolag och dödsbon som vid inkomsttaxering­en behandlas som handelsbolag är delägarna avgiftsskyldiga.

2§

Skogsvårdsavgiften är för varje beskattningsårs promille av skogs­bruksvärdet. Omfattar beskatt­ningsåret kortare eller längre tid än tolv månader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under be­skattningsåret, skall underlaget för avgiften jämkas med hänsyn här­till.

Avgift utgår för var och en som är avgiftsskyldig enligt l§ med lägst   300   kronor.   Avgiften   för

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 185.  Senaste lydelse 1984: 1079.

 

Nuvarande lydelse

2§

Vad i 75 § 2 mom. första stycket kommunalskattelagen (1928:370) sägs om ansvarighet för kommunal ut skyld, som påförts avliden per­son, gäller också ifråga om skogs­vårdsavgift.

3§

Om debitering och uppbörd av skogsvårdsavgift stadgas i upp­bördslagen.

Föreslagen lydelse

dödsbo som är särskilt skattesub­jekt enligt 53 § 3 mom. kommunal­skattelagen (1928:370) är dock, så­vitt avser taxering som sker efter det fjärde kalenderåret efter det ka­lenderår då dödsfallet inträffade, lägst 1000 kronor.

Skogsvårdsavgift utgår i helt an­tal kronor. Avgiftsbeloppet avrun­das till närmast lägre krontal.

3§

Vad som föreskrivs i 15 § 2 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt om ansvarighet för sådan skatt gäller också beträf­fande skogsvårdsavgift.

4§

I fråga om debitering och upp­börd av skogsvårdsavgift gäller be­stämmelserna i uppbördslagen (1953:272).

Prop. 1985/86: 150 Bil. 2

 

4§

Influtna skogsvårdsavgiftsmedel tillfalla staten.

5§

Skogsvårdsavgift tillfaller staten.

Denna lag träder i kraft den I juli 1986 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande vid denna taxering i fråga om avgift för beskattningsår som har påbörjats före den 1 maj 1986.

' Senaste lydelse 1979:431.

 

Bilaga 2.2    Prop. 1985/86:150 Bil. 2

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 april 1986 Föredragande: statsrådet Feldt

Anmälan till proposition om slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1986/87, m.m. såvitt avser tillfälligt ökade möjligheter till insättning på skogskonto m. m.

Vid min genomgång tidigare denna dag av åtgärder för att stimulera virkes­utbudet tog jag upp skogskontoreglerna. Jag nämnde att det fanns skäl att Ullfälligt öka möjligheterna till insättning på skogskonto. Jag återkommer nu till denna fråga.

Skogskonto är ett särskilt bankkonto för fysiska personer och för sådana dödsbon som inte beskattas enligt handelsbolagsreglerna. Syftet med reg­lerna om skogskonto är att göra det möjligt för skogsägaren att fördela intäkterna från ett större skogsuttag över en tioårsperiod.

Enligt skogskontolagen (1954:142) kan skogsägaren få uppskov vid in­komsttaxeringen med ett belopp som svarar mot vad som satts in på kontot. Fr.o.m. 1984 års taxering gäller att uppskov medges med högst 60% av köpeskillingen för rotposter och högst 40% av köpeskillingen för leverans virke och värdet av uttag till egen rörelse. Uppskov får inte leda till underskott i förvärvskällan. Har skog skadats så att avverkningar måste tidigareläggas kan uppskov medges med högst 80 resp. 50%. Vid mycket omfattande skador på skogen kan insättning få göras på ett s.k. skogsskadekonto med 20 års löptid.

Det lägsta belopp som får sättas in på skogskonto är 5000 kr. (50000 kr. för skogsskadekonto). Lägsta uttagsbelopp är 1000 kr. Så länge medlen står inne läggs räntan till kapitalet utan beskattning. Beskattning sker först när uttag görs från kontot. Detta - i förening med att räntan beräknas på hela det innestående (obeskattade) beloppet - gör att skogskonton ger en bättre avkastning än andra bankkonton. Medel på skogskonto förmögen-hetsbeskattas också lindrigt.

Skogskontomedlen skall i princip tas upp till beskattning om fastigheten byter ägare. Skogskontot får dock behållas om äganderättsövergången sker genom köp, byte eller gåva. I dessa fall beskattas alltså den tidigare ägaren först när han tar ut medlen från kontot. Undantagsregeln kom till efter ett förslag från virkesförsöriningsutredningen.

De nuvarande reglerna för insättning på skogskonto ger i de flesta fall tillräckliga möjligheter till en fördelning av skogsintäkten. Begränsningen till 60 resp. 40% kan dock leda till att skogsägaren avstår från att göra ett skogsuttag eller gör ett mindre uttag än han skulle ha gjort om möjligheter-

10

 

na till insättning hade varit större. Särskilt gäller naturligtvis detta om     Prop. 1985/86: 150 skogsägaren regelbundet har inkomster som inte härrör från fastigheten.        Bil. 2

I nuvarande virkesförsörjningsläge är det angeläget att de enskilda skogsägarna stimuleras till en ökad försäljning av skog. På skatteområdet kan detta lämphgen ske genom att rätten till insättning på skogskonto höjs från den nuvarande nivån 60 resp. 40%. Jag föreslår att insättning skall få ske med högst 90% av köpeskillingen för rotposter och 70% av köpeskil­lingen för leveransvirke och värdet av egna uttag. De högre procentsat­serna bör bara få tillämpas vid 1987-1989 års taxeringar. På lång sikt bör procentsatserna inte ligga kvar på denna högre nivå. Fr.o.m. 1990 års taxering bör alltså insättningsrätten åter begränsas.

I de fall beskattningsåret sammanfaller med kalenderåret kommer den förhöjda insättningsrätten att gälla skogsintäkter som hänför sig till tiden den 1 januari 1986-den 31 december 1988. För det relativa fåtal skogsäga­re som har brutet räkenskapsår kommer sfimulansperioden att böria och sluta tidigare. Dessa variationer får godtas. Jag är alltså inte beredd att som ytterligare krav ställa att skogsintäkterna alltid skall hänföra sig till en viss bestämd period. Sådana regler skulle öka kontrollproblemen och tvinga skattemyndigheterna att tillämpa två regelsystem vid en och samma taxe­ring.

I det här sammanhanget bör vidare göras en ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt. Ändringen - som är av samma karaktär som den av chefen för jordbruksdepartementet föreslagna ändringen i I § lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift - innebär att det uttryckligen slås fast att det är delägarna i ett handelsbolag och i ett handelsbolagsbeskattat dödsbo som är skattskyldiga till statlig fastighetsskatt.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprättats förslag till lag om tillfälliga regler för insättning på skogskonto och lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt. Lagför­slagen bör fogas Ull protokollet i detta ärende som bilaga 2.2.1. Förslagen är av så enkel beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1.    lag om tillfälliga regler för insättning på skogskonto,

2.    lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.

11

 

Bilaga 2.2.1     Prop. 1985/86:150 Bil. 2

1 Förslag till

Lag om tillfälliga regler för insättning på skogskonto

Härigenom föreskrivs följande.

Vid 1987-1989 års taxeringar gäller i stället för vad som sägs i 2 § första-tredje styckena skogskontolagen (1954: 142) att uppskov medges med högst ett belopp motsvarande summan av

a)  nittio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) sjuttio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt

c)  sjuttio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskatt­ningsåret har tagits ut för förädling i egen rörelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

12

 

2 Förslag till                                                   Prop. 1985/86:150

Lag om ändring i lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt    ''-

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

2§' Skattskyldig till fastighetsskatt är ägaren till fastigheten eller den som enligt  1  kap. 5§ fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare.

/ fråga om handelsbolag och dödsbon som vid inkomsttaxering­en behandlas som handelsbolag åvilar skattskyldigheten dock del­ägarna.

Fastighetsskatt beräknas för beskattningsår. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, skall underlaget för fastighetsskat­ten jämkas med hänsyn härtill.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

' Senaste lydelse 1984: 1078.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986                                                                                                                      13

 

 

 

Bilaga 3

Försvarsdepartementet: Förebyggande åtgärder m.m. mot jordskred och andra natmolyckor

 

 

 

Försvarsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 april 1986 Föredragande: statsrådet Hulterström

Bilaga 3    Prop. 1985/86:150 Bil. 3

Anmälan till proposition om slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1986/87 såvitt avser försvarsdepartementets verksamhetsområde.

Förebyggande åtgärder m. m. mot jordskred och andra naturolyckor

1 Inledning

På flera håll i Sverige finns områden som på gmnd av topografin samt jordarternas sammansättning och lagring är utsatta för risk för jordskred. Under 1900-talet har ett antal större jordskred inträffat som i några fall medfört förluster av människoliv och stora materiella skador på byggnader och anläggningar. Som exempel härpå kan nämnas skreden i Surte år 1950, Göta år 1957 och Tu ve år 1977.

Regeringen uppdrog i december 1978 åt statens geotekniska institut (SGI) att utföra en översiktlig kartering av vissa områden inom vilka risk för skred kan föreligga. De områden där risken för skred kan bedömas som störst har avgränsats. Resultatet av karteringen har efter hand redovisats för statens planverk samt berörda kommuner och länsstyrelser. SGI har till regeringen slutredo visat sitt uppdrag i februari 1984.

I mars 1979 bemyndigade regeringen chefen för dåvarande kommunde­partementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att bl. a. utreda frågan om geotekniska undersökningar och förebyggande åtgärder mot jordskred. Kommittén', som antog namnet räddningstjänstkommittén, avgav i de­cember 1982 delbetänkandet (Ds Fö 1983:2) Geotekniska undersökningar och förebyggande åtgärder mot skred. I betänkandet föreslås att kommu­nerna — såsom frivilliga uppgifter — skall svara för såväl detaljerade geotekniska undersökningar som det praktiska genomförandet av förebyg­gande åtgärder mot jordskred. Kommunerna föreslogs få statsbidrag med minst 50% - i enskilda fall upp till 90% - för sina kostnader. Enligt förslaget skulle kommunerna få ta ut bidrag för sina kostnader för förebyg­gande åtgärder mot jordskred av de fastighetsägare som har nytta av åtgärderna, dock med högst 10% av taxeringsvärdet. Betänkandet har remissbehandlats.

' Dåvarande landshövdingen Carl G. Persson, ordförande, riksdagsledamoten Olle Aulin, dåvarande riksdagsledamoten Lilly Bergander, riksdagsledamoten Hugo Bergdahl, numera ombudsmannen Rune Johnsson, dåvarande riksdagsledamolen Helge Karlsson samt riksdagsledamoten Karl-Erik Svartberg.

1    Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3

 

Mot bakgrund av de synpunkter som framfördes under remissbehand- Prop. 1985/86: 150 lingen och av statsfinansiella skäl bereddes frågan ytterligare inom för- Bil. 3 svarsdepartementet med inriktningen att kommunerna borde ta ansvaret för de aktuella frågorna. Detta förslag innebär i huvudsak följande. Kom­munerna får enligt en särskild lag rätt att tillträda en fastighet för att där utföra detaljerade geotekniska undersökningar. Kommunerna svarar själva för kostnaderna för sådana undersökningar. Kommunerna får vidare ta ut ersättning för sina kostnader för förebyggande åtgärder mot jordskred från ägarna till de fastigheter som har nytta av åtgärderna med högst hälften av de faktiska kostnaderna. För schablontaxerade fastigheter bör därvid som riktmärke gälla att bidraget inte bör överstiga 20% av taxe­ringsvärdet. Återstoden av kostnaderna skall stanna på kommunen. Kom­muner som därigenom åsamkas särskilt betungande kostnader kan få extra skatteutjämningsbidrag inom ramen för de regler som redan gäller för sådana bidrag. Förslaget har remissbehandlats.

I propositionen 1983/84:6 om ersättning för skador till följd av natur­olyckor diskuteras frågan om en gemensam beteckning för mer allvarliga naturhändelser. Föredraganden anslöt sig där till räddningstjänstkommit­téns förslag att kalla händelserna för naturolyckor. Det skulle vara fråga om rena naturhändelser som inte är vanliga eller har ett långsamt odrama­tiskt förlopp. Naturolyckorna angavs till åsknedslag, jordskred, jordras, bergras och laviner, jordskalv, stormar och hagel, översvämningar och snötryck (snöoväder). Med naturolyckor avses i förevarande proposition sådana naturhändelser.

Naturolyckor av olika slag kan vålla mycket stora skador både på människor och egendom. Exempel på allvarliga jordskred är redan angivna och årligen förekommer ett antal skred som berör bebyggda områden. Även andra naturolyckor har vållat och kan vålla stora skador. Detta gäller främst översvämningar. Exempel är översvämningarna i bl. a. Koppar­bergs och Gävleborgs län under hösten 1985. Principiellt föreligger ingen skillnad mellan olika slags naturolyckor. Kan med rimliga insatser åtgärder vidtas för att minska risken för att en naturolycka med allvarliga konse­kvenser för människors liv och hälsa och för egendom inträffar inom bebyggt område så bör olika naturolyckor behandlas från samma utgångs­punkt. Åtgärder för att förebygga naturolyckor är emellertid i första hand aktuella när det gäller jordskred och översvämningar.

SGI, länsstyrelserna i Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands och Kopparbergs län samt Hallstahammars kommun har i skrivelser till rege­ringen hemställt om medel för bl. a. förebyggande åtgärder mot jordskred.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Undersökningar

Undersökningar med anledning av risken för en naturolycka kan vara av olika slag och ha olika syften. De kan vara detaljerade och sikta till att utröna risken för en bestämd naturolycka. Resultatet av undersökningen

 

kan då utnyttjas för direkta åtgärder till förhindrande av en olycka. De kan Prop. 1985/86: 150 också vara av mer översiktligt och uppföljande slag. Risken för natur- Bil. 3 olyckan kan då vara känd och vara sådan att förebyggande åtgärder inte behöver vidtas för tillfället. Hotet bör emellertid övervakas. Jag anser att det finns skäl att behandla dessa olika slag av undersökningar på skilda sätt. Den förra typen av undersökning föreslår jag kallas detaljerad under­sökning och den senare översiktlig undersökning.

Gällande bestämmelser i byggnadslagstiftningen, främst 1, 2 och 5§§ byggnadslagen (1947:385) och 9, 16 och 29 §§ byggnadsstadgan (1959:612), innebär att statliga och kommunala myndigheter vid planläggning eller tillståndsprövning har ett ansvar för att ny bebyggelse inte kommer till stånd inom områden som med hänsyn till bl. a. gmndförhållandena inte är lämpliga att bebygga. Ansvaret för att undersökningar av bl. a. grundför­hållandena kommer till stånd i samband med tillkomsten av bebyggelse ligger i första hand hos kommunen. Staten eller kommunen har däremot inte något fortlöpande ansvar enligt byggnadslagstiftningen för att gmnd­förhållandena under befintlig bebyggelse är tillräckligt stabila. Följaktligen föreligger heller ingen direkt skyldighet att utföra geotekniska undersök­ningar inom sådana områden. En stor del av bebyggelsen i landet har dock tillkommit innan noggranna överväganden om riskerna för skred blev vanliga.

I proposition 1985/86:1 om ny plan- och bygglag (PBL), vilken för närvarande behandlas av riksdagen, föreslås att den statliga fastställelsen av detaljplaner avskaffas. Länsstyrelserna får dock möjlighet att ingripa mot planläggning som är olämplig med hänsyn till behovet av skydd mot olyckshändelser.

När det gäller andra detaljerade undersökningar än geotekniska för att utröna risken för naturolyckor har varken staten eller kommunen något ansvar utöver det nu angivna.

Som jag konstaterat finns det i dag inte några regler som sörjer för att detaljerade undersökningar kommer till stånd inom områden med befintlig bebyggelse. Det är därför den enskilde fastighetsägaren som har att avgöra om han inom ramen för sina resurser skall genomföra sådana undersök­ningar. De praktiska förutsättningarna för att undersökningarna skall kom­ma till stånd är dock begränsade. Kommunerna har det primära ansvaret för plan- och byggnadsväsendet och har sedan länge ett avgörande infly­tande över bebyggelsens lokalisering. I samband med planläggning och tillståndsprövning utanför detaljplanelagt område skall kommunen, eller den myndighet i övrigt som har byggnadsnämndsansvar, vidare pröva om marken med hänsyn till grundförhållandena lämpar sig för bebyggelse, en uppgift som i många fall inte kan fullgöras utan genomförande av bl. a. geotekniska undersökningar. Undersökningarna har således ett nära sam­band med kommunens egen exploaterings- och anläggningsverksamhet.

Kommunen har den bästa kännedomen om förhållandena på platsen.
Betydelse i sammanhanget har även kommunens ansvar i fråga om väghåll­
ning, vatten- och avloppssystem osv. Kommunerna svarar vidare enligt
brandlagen (1974:80) för räddningstjänsten i kommunen och har således
ett ansvar för befolkningens säkerhet. Mot bakgrund av det anförda finner  3

 

jag att kommunerna är bäst lämpade att ombesöria att detaljerade under-   - Prop. 1985/86: 150
sökningar kommer till stånd inom områden med befintlig bebyggelse.           Bil. 3

Frågor som rör befolkningens säkerhet aktualiseras i många samman­hang. Kommunerna har att beakta sådana frågor inom flera av sina verk­samhetsområden. Befogenhet finns för kommunerna att genomföra detal­jerade undersökningar. Det får enligt min mening ankomma på kommuner­na att inom ramen för den kommunala självstyrelsen pröva om detaljerade undersökningar bör komma till stånd. Jag är av den meningen att kommu­nernas ansvar för sina invånare kommer att medföra att detaljerade under­sökningar kommer till stånd i den utsträckning som framstår som moti­verat. Kostnaderna för undersökningarna torde inte vara större än att de kan bäras av de enskilda kommunema. Någon åtgärd från statens sida är därför enligt min mening inte påkallad.

För närvarande genomförs på olika håll översiktliga undersökningar av naturförhållanden för att mer allmänt utröna risken för en naturolycka eller för att följa utvecklingen vid ett möjligt hot om naturolycka. Regeringen har i olika sammanhang anvisat medel för sådan verksamhet. Enligt min mening bör staten även fortsättningsvis bekosta viss sådan verksamhet.

Strävan bör vara att åstadkomma en samlad och förenklad behandling inom hela det förevarande området. Beträffande översiktliga undersök­ningar torde då vara mest rationellt att regeringen anvisar en ram och att en myndighet får uppgiften att inom denna ram bedöma verksamheten. Sta­tens räddningsverk inrättas den 1 juli 1986. Verket skall vara central myndighet för befolkningsskyddet och räddningstjänsten i fred och i krig. Vidare skall verket bl. a. svara för samordningen av samhällets verksam­het inom dessa områden. Jag anser att statens räddningsverk är den myn­dighet som är mest lämpad att handha den föreslagna uppgiften. Jag utgår därvid ifrån att verket i de enskilda ärendena samråder med expertmyn­digheterna i erforderlig omfattning. Jag anser vidare att verket bör få disponera högst 750000 kr. om året för verksamheten. För budgetåret 1986/87 förordar jag att denna utgift finansieras inom ramen för fjärde huvudtitelns anslag H 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst.

SGI har sedan länge som myndighetsuppgift att övervaka stabilitetsför­hållandena längs Göta älv. Medel för verksamheten anvisas genom den sedvanliga budgetprocessen. Denna verksamhet och liknande fortlöpande undersökningar bör även framdeles vara myndighetsuppgifter, för bl. a. SGI samt statens meteorologiska och hydrologiska institut.

2.2 Förebyggande åtgärder

På många håll i landet är det angeläget att förebyggande åtgärder mot naturolyckor vidtas. Att så inte redan har skett beror bl. a. på att det är oklart vem som är ansvarig för detta.

I en situation där ett jordskred eller en annan naturolycka är omedelbart förestående kan det föreligga skyldighet för samhällets räddningstjänst att vidta åtgärder och för försäkringsgivarna att svara för kostnader som försäkringstagarna har åsamkats för åtgärder.

Med räddningstjänst förstås enligt brandlagen (1974:80) verksamhet               4

 

som syftar till att bl. a. vid ras eller översvämning avväga eller begränsa Prop. 1985/86: 150 skada på människor eller egendom eller i miljön. Skyldighet att ingripa kan Bil. 3 föreligga redan innan händelsen har inträffat, om denna befaras vara ome­delbart förestående. Skyldigheten att ingripa är dock begränsad till situa­tioner där det föreligger en rimlig relation mellan kostnaden för räddnings­insatsen och det intresse som hotas. Rent förebyggande åtgärder, dvs. åtgärder som vidtas på förhand för att förebygga att en händelse som kan leda till skador inträffar eller föranleder skador, faller utanför räddnings­tjänstbegreppet. Kommunerna har enligt brandlagen rätt till viss ersättning av statsmedel för sina räddningstjänstkostnader. 1 ett antal fall har omfat­tande och kostnadskrävande bl. a. skredförebyggande åtgärder hänförts till räddningstjänst. Under åren 1980-1985 har sammanlagt ca 28,6 milj. kr. utbetalats till kommunema som ersättning för räddningstjänstkostnader i samband med förebyggande åtgärder. Staten har sålunda redan i dag tagit på sig ett betydande ansvar för räddningstjänstkostnader.

Att skydda människor till liv och hälsa är ett allmänt intresse. Den enskildes möjligheter att själv snabbt ingripa och avvärja skador i samband med skredrisk är begränsade. När det gäller den enskildes möjligheter att avväria skadorna kan även hans försäkringsgivare komma i fråga. Gällan­de regler innebär emellertid att försäkringsgivaren endast under vissa fömtsättningar kan bli skyldig att svara för räddningsåtgärder som den enskilde själv har utfört. När det gäller innebörden av denna skyldighet saknas dock vägledande praxis. Jag anser inte att det f. n. finns anledning att föreslå lagstiftning som medel för att få till stånd ett utvidgat försäk­ringsgivaransvar för förebyggande åtgärder mot skred.

1 den mån ansvaret för förebyggande åtgärder mot jordskred inte faller inom ramen för samhällets räddningstjänst eller omfattas av försäkrings­skyddet, ligger det enligt min mening inom den kommunala kompetensen att ombesöria dessa åtgärder.

Visserligen har detta satts i fråga. Kommunens allmänna kompetens begränsas bl.a. av den s.k. kommunala likställighetsprincipen, vilken innebär att en kommun inte får fatta beslut som otillbörligt gynnar en viss kommunmedlem eller gmpp av kommunmedlemmar i förhållande till and­ra. Allmänintresset skall vara normerande för kommunens allmänna kom­petens. Att det är ett allmänintresse att befolkningen skyddas mot skador genom jordskred framstår som uppenbart. Uppgiften får därför anses ligga inom kommunens allmänna kompetens och som andra kommunala angelä­genheter fullgöras i den utsträckning som kommunens resurser medger. I den mån åtgärderna är att hänföra till räddningstjänst föreligger dock som jag har anfört i det föregående en skyldighet för kommunen att genomföra dem.

Jag har tidigare framhållit att en strävan bör vara att åstadkomma en
samlad och förenklad behandling vad gäller såväl undersökningar som
förebyggande åtgärder mot naturolyckor. Detta bör gälla även sådana
naturolyckor som är sällsynt förekommande och naturolyckor där gällande
lagstiftning redan i dag ger vissa möjligheter att vidta förebyggande åtgär­
der. Vad jag har anfört om förebyggande åtgärder mot jordskred bör därför
i tillämpliga delar gälla också förebyggande åtgärder mot andra natur-         5

 

olyckor. 1 vattenlagen (1983: 291) finns en viss grund för att vidta förebyg-      Prop. 1985/86: 150 gande åtgärder mot översvämningar. De åtgärder som kommunen kan      Bil. 3 komma att vidta bör endast utgöra ett komplement till vad som kan genomföras i enlighet med vattenlagens regler.

När kommunen vidtar förebyggande åtgärder uppkommer frågan i vil­ken omfattning berörda fastighetsägare kan förväntas bidra till kostna­derna.

En fastighetsägare vars egendom hotas av en naturoiycka har naturligt­vis också ett intresse av att hotet undanröjs. Till detta kommer hans mer långsiktiga ekonomiska aspekter i och med att fastighetens värde sannolikt ökar när ett sådant hot undanröjs jämfört med om inga förebyggande åtgärder vidtas. Jag vill påminna om att ansvaret för skydd av egendom ligger först och främst på egendomens ägare eller hans försäkringsgivare. Mot bakgrund härav bör fastighetsägarna ha ett intresse av att förebyggan­de åtgärder vidtas och därmed också vara benägna att bidra till finansi­eringen av kostnaderna för dem, t. ex. genom att göra åtaganden gentemot kommunen om medverkan i finansieringen.

Om ett jordskred eller en annan naturolycka är omedelbart förestående, är förebyggande åtgärder ofta att hänföra till räddningstjänst enligt brand­lagen. För kostnaderna för sådana räddningstjänståtgärder är kommunen enligt 21 § brandlagen (1974:80) berättigad till viss ersättning av statsme­del. Vid remissbehandlingen av de tidigare förslagen diskuterades att låta de rent förebyggande åtgärderna finansieras genom att räddningstjänstbe­greppet utvidgas till att omfatta även sådana åtgärder. Något sådant kan jag emellertid inte förorda. En sådan ordning skulle få betydande konse­kvenser även på andra områden där det kan vara aktuellt med förebyggan­de åtgärder. Det skulle undergräva det allmänna ansvaret för att vidta olycks- och skadeförebyggande åtgärder. Det skulle vidare leda till att åtgärderna till en icke oväsentlig del skulle komma att finansieras av staten vilket jag mot bakgrund av det statsfinansiella läget inte kan förorda. Det kan vara ekonomiskt fördelaktigt för en kommun att avvakta med att vidta förebyggande åtgärder intill dess att omedelbar fara föreligger eftersom det då blir fråga om räddningstjänst. Jag är emellertid av den uppfattningen att kommunerna knappast kommer att vänta med åtgärderna bara för att på det sättet få dem delvis ersatta av staten. Jag tror inte att kommunerna är villiga att riskera sina invånares liv, hälsa och egendom på sådana ekono­miska gmnder.

Lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag innehåller ett generellt skatteutjämningsbidrag vars syfte är att utjämna skillnaderna i primär- och landstingskommunernas ekonomiska förutsättningar. 1 systemet tas hän­syn till flera faktorer som påverkar den kommunala ekonomin. Systemet är emellertid inte helt komplett varför kommunerna ges möjlighet att söka extra skatteutjämningsbidrag från staten. Enligt motiven (prop. 1978/79:95 s. 72) är syftet med detta bidrag att ge stöd till de kommuner som av en eller annan anledning har hamnat i ekonomiska svårigheter.

Det är bara i ett förhållandevis litet antal kommuner som det finns stora
områden med risk för jordskred eller andra naturolyckor. Kriterierna för
extra skatteutjämningsbidrag är tillämpliga på dessa kommuner. Det inne-          6

 

bär att en kommun kan få extra skatteutjämningsbidrag inom ramen för de Prop. 1985/86: 150 regler som redan gäller om den åsamkas betungande kostnader för före- Bil. 3 byggande åtgärder mot bl. a. jordskred. Vid remissbehandlingen av tidi­gare förslag uttrycktes tveksamhet till möjligheterna att erhålla extra skat­teutjämningsbidrag inom det nuvarande regelsystemet för sådant bidrag. Jag anser den tveksamheten till viss del vara befogad och förordar därför att inom systemet särskilda medel om 25 milj. kr. om året avsätts för förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturoiyckor. På det sättet skulle staten mer påtagligt kunna stödja de mest utsatta kommunerna i deras verksamhet att förebygga allvarliga naturolyckor. Efter samråd med chefen för finansdepartementet förordar jag att 25 milj. kr. av det belopp som han denna dag har förordat för extra skatteutjämning under sjunde huvudtiteln reserveras för nu nämnda åtgärder.

Statens insatser genom det extra skatteutjämningsbidraget skall ses långsiktigt. Förebyggandet av jordskred och andra naturolyckor är natur­ligtvis också något som måste ske på längre sikt. Mot bakgrund härav vill jag framhålla betydelsen av att åtgärder, som kan motivera att extra skatteutjämningsbidrag lämnas, vidtas först på de platser i landet som utgör verkliga högriskområden.

En kommuns intresse av att vidta förebyggande åtgärder kan vara olika stort för olika delar av kommunen och detta oavsett de egentliga riskerna. Sålunda kan kommunen vara mer intresserad av att vidta förebyggande åtgärder i ett område med befintlig bebyggelse som expanderar än att vidta åtgärder i ett äldre område med befintlig bebyggelse där någon utbyggnad knappast är att förvänta och där kanske kostnaderna för de förebyggande åtgärderna blir större. En kommun kan resonera på detta sätt även om riskerna för en naturolycka kanske är större i det senare området. Extra skatteutjämningsbidrag bör kunna förvägras en kommun som prioriterar lågriskområden före högriskområden. För att extra skatteutjämningsbidrag skall kunna lämnas anser jag därför att en riskvärdering skall ha gjorts i kommunen. Extra skatteutjämningsbidrag bör inte kunna lämnas för före­byggande åtgärder i samband med nyexploatering av markområden för bebyggelse m.m.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1.   godkänna att statens räddningsverk under budgetåret 1986/87, inom ramen för fjärde huvudtitelns anslag H 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst, får disponera högst 750000 kr. för att genomfö­ra översiktliga undersökningar,

2.   godkänna att inom ramen för det extra skatteutjämningsbidra­get särskilda medel om 25 milj. kr. om året avsätts för bidrag till särskilt utsatta kommuner för förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor.

 

3. ta del av vad jag anfört om genomförande av detaljerade och     Prop. 1985/86: 150 översiktliga   undersökningar   samt   förebyggande   åtgärder   mot     Bil. 3 jordskred och andra naturolyckor.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986

 

Bilaga 4

Arbetsmarknadsdepartementet: Vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder

 

 

 

Bilaga 4    Prop. 1985/86: 150 Bil. 4

Arbetsmarknadsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 april 1986 Föredragande: statsrådet Leijon

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1986/87 såvitt avser arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde

Tionde huvudtiteln

B. Arbetsmarknad m. m.

Inledning

I årets budgetproposition (prop. 1985/86:100 bil. 12) visades att den ekono­miska politiken de senaste åren har varit framgångsrik. Återhämtningen av ekonomin har gått snabbare än vad som har kunnat förutses. En industriell expansion har inletts och sysselsättningen har vuxit efter tillbakagången åren 1981 och 1982.

Den bild som jag tecknade i budgetpropositionen av utvecklingen på arbetsmarknaden under förra året kan nu göras mer fullständig, eftersom statistik för hela kalenderåret 1985 nu finns tillgänglig. Det kan därför också finnas anledning att något jämföra det senaste konjunktumppsving-et, som för arbetsmarknadens del var tydligast åren 1984 och 1985, med det föregående som inträffade åren 1979 och 1980.

Under den förra konjunktumppgången sjönk arbetslösheten med ca 8000 personer eller med 0,2 procentenheter. Under den därpå följande lågkonjunkturen närmast fördubblades arbetslösheten, samtidigt som sys­selsättningen minskade för första gången på flera decennier. Perioden 1983-1985 reducerades arbetslösheten med 26000 personer eller med 0,7 procentenheter. Antalet latent arbetssökande har samtidigt minskat mer än dubbelt så snabbt under den senaste högkonjunkturen som under den förra. Antalet latent arbetssökande sjönk också under år 1985 till den lägsta nivån någonsin.

Dessa stora framgångar i kampen mot arbetslösheten till trots bör det noteras att arbetslösheten under högkonjunkturåret 1985 var 0,8 procent­enheter högre än år 1980. Omfattningen av beredskapsarbeten var densam­ma båda åren, men de nya åtgärderna ungdomslag och rekryteringsstöd betydde en ökning av den totala volymen sysselsättningsskapande åtgär­der år 1985 jämfört med år 1980.

I    Riksdagen 1985186. I saml. Nr 150. Bilaga 4

Rättpl«p* .S    1  nntlim rättat till ifi nnril

Ungdomslagen svarar för merparten av denna ökning. Det genomsnittli- Prop. 1985/86: 150 ga antalet ungdomar i ungdomslag år 1985 motsvarar emellertid nästan Bil. 4 exakt den befolkningsökning i de aktuella åldrarna som har skett sedan år 1980. Den kraftiga befolkningsförändringen bland ungdomar under 1980-talets första hälft illustreras av att den totala befolkningsökningen mellan åren 1980 och 1985 uppgick till knappt 0,5%. I åldersgruppen 18-19 år var ökningen 13% och bland 20-24-åringarna6%.

Det faktum att arbetslösheten och åtgärdsvolymen, trots den markanta minskningen, nu ligger på en något högre nivå än år 1980, har enligt min mening sina rötter i den snabbt växande arbetslösheten åren 1981 och 1982. Sysselsättningen minskade och arbetslösheten msade i höjden. Här­igenom skapades gmnden för en växande och allt svårare långtidsarbets­löshet och ett ökat antal förtidspensioneringar. Även om Sverige i ett internationellt perspektiv intar en särställning när det gäller såväl en låg arbetslöshetsnivå som att bemästra långtidsarbetslösheten så visar utveck­lingen de senaste åren hur oerhört svårt det är att bryta en etablerad långtidsarbetslöshet.

Expansionen i ekonomin och på arbetsmarknaden åren 1984 och 1985 illustreras ännu tydligare när sysselsättningsutvecklingen under de två senaste konjunktumppgångarna studeras. Uppgången var visserligen stör­re i slutet av 1970-talet än nu senast då den uppgick till 80000 personer. De riktigt stora skillnaderna avser emellertid inriktningen på sysselsättningen och antalet utförda arbetstimmar.

Under den senaste konjunktumppgången har huvuddelen av sysselsätt­ningsökningen skett inom näringslivet. Inom industrin har sysselsättningen ökat med ca 30000 personer och inom den privata tjänstesektorn har ökningen varit 26000 personer. Tillväxten inom industrin har därmed varit mer än fyra gånger så stark som under åren 1978—1980. Under den förra konjunkturuppgången däremot tillkom nästan hela sysselsättningsökning­en inom den offentliga sektorn, närmare bestämt nio av tio nya arbeten. Dessutom tog en ökande frånvaro i stor utsträckning ut den sysselsätt­ningsökning som skedde under uppgången åren 1978—1980. Tillväxten av antalet personer i arbete stannade då vid ca 28000 personer, vilket är mindre än hälften av den expansion som har skett under perioden 1983-1985, då ökningen av antalet personer i arbete uppgick till drygt 60000.

Det bör vidare nämnas att antalet deltidssysselsatta har minskat, och samtidigt har de del- och heltidsarbetandes genomsnittliga arbetstid ökat de senaste åren. Sammantaget innebär det att antalet arbetade timmar har totalt ökat med hela 4 miljoner per vecka. Tillväxten är fyra gånger så stor som den var i slutet av 1970-talet. En större ökning har inte inträffat under någon konjunkturuppgång de senaste två decennierna. Det har dessutom skett en uppgång i antalet arbetade timmar tre år i rad, 1982-1985, vilket inte har inträffat tidigare.

ökningen av sysselsättningen och minskningen av arbetslösheten har
som jag redovisade i budgetpropositionen skett i en situation, där många
länder i vår omvärld fortfarande brottas med ökande arbetslöshet, och
detta på nivåer som är totalt främmande för svensk arbetsmarknad. När vi
i Sverige lyckats pressa ned arbetslösheten från 3,5 till 2,8%, har arbets-    2

 

lösheten i exempelvis Storbritannien ökat från 12,--5 till drygt 13 % och i EG     Prop. 1985/86: 150
som helhet från 10,5 till över 11 %.                                  Bil. 4

Den utveckling som har skett på arbetsmarknaden under de första måna­derna år 1986 ger inte intryck av att det skett några större förändringar sedan fjärde kvartalet 1985. När de månadsvisa uppgifterna från arbets­kraftsundersökningarna räknas om för att eliminera de regelmässiga sä­songvariationerna, visar det sig att sysselsättningen ökade kontinuerligt t.o.m. Qärde kvartalet 1985. Under det första kvartalet i år var nivån oförändrad i jämförelse med de tre sista månaderna i fjol. En viss upp-bromsning av sysselsättningstillväxten kan således nqjeras i inledningsske­det av år 1986. Antalet sysselsatta är emellertid betydligt högre än ett år bakåt i tiden och mellan de första kvartalen 1985 och 1986 ökade syssel­sättningen med 32000 personer. Samtidigt har de sysselsättningsskapande åtgärderna kunnat reduceras med 20000 personer.

Arbetslösheten har sjunkit successivt under två och ett halvt år och minskningen fortsatte under första kvartalet i år. Totalt uppgick arbetslös­heten under första kvartalet till 126000 personer, vilket betyder en minsk­ning med 10000 jämfört med antalet ett år tidigare. I relativa termer innebar det 2,9% mot 3,1 % året före. Bland ungdomar i åldern 16-19 år var arbetslösheten drygt 3 % mot ca 4% år 1985 och drygt 9% första kvartalet 1983 då ungdomslagen inte fanns som ett medel i den arbetsmark­nadspolitiska åtgärdsarsenalen. Arbetslösheten bland utländska medbor­gare är fortfarande betydligt högre än bland svenska medborgare.

Konjunkturperspektivet och arbetsmarknadspolitiken

De ekonomiska utsikterna har för Sveriges del ljusnat under de senaste månaderna. Oljepriset och den sjunkande dollarkursen har en positiv in­verkan på ekonomin. Tvåårsavtal har nyligen träffats för den privata arbetsmarknaden.

Chefen för finansdepartementet har tidigare i dag redogjort för den ekonomiska utvecklingen i Sverige och därvid pekat på de tydligt positiva externa impulser som föreligger, men också på de krav detta ställer på den ekonomiska politiken och de olika inhemska aktörerna i ekonomin om Sverige varaktigt skall kunna bibehålla och befästa en i många avseenden unik utveckling. På några få år har budgetunderskottet halverats. Under­skottet i bytesbalansen har sjunkit drastiskt och saldot kan för år 1986 bli positivt. Detta har uppnåtts samtidigt som välfärdssystemet har hållits intakt. En fortsatt positiv utveckling fömtsätter emellertid att inflations­takten i Sverige inte överstiger nivån i omvärlden. Endast då kan välfärden och levnadsstandarden vidareutvecklas.

Den utveckling som har förelegat sedan budgetpropositionen utarbeta­
des, ger enligt min mening inte anledning till några avgörande förändringar
i omfattningen av arbetsmarknadspolitiken. Den tredje vägens politik inne­
bar i sitt första skede att en serie akuta åtgärder fick sättas in inom ramen
för den ekonomiska politiken. I den andra fasen ställdes inflationsbekämp­
ningen i förgmnden. Det faktum att inflationen har begränsats betydligt
innebär emellertid inte att vaksamheten när det gäller prisutvecklingen kan  3

 

dämpas. Som ett tredje steg avser regeringen nu att prioritera insatser som     Prop. 1985/86: 150
kan befrämja tillväxten i ekonomin.                                               Bil. 4

Arbetsmarknadspolitiken har i alla faser under den tredje vägens politik haft en betydelsefull roll för utvecklingen på arbetsmarknaden och som komplement till den generella ekonomiska politiken. De nu rådande kon­junkturutsikterna förändrar inte detta. Enligt min mening måste fortsatta ansträngningar göras för att försöka bryta tendensen mot ständigt högre arbetslöshetsnivåer vid jämförbara konjunkturlägen. Detta kräver kraft­fulla insatser vid nedåtgående konjunkturer men också en intensiv verk­samhet i en uppåtgående konjunktur. Sammansättningen av åtgärderna måste emellertid anpassas till de behov som föreligger och de problem som kan förväntas uppkomma. Inriktningen av åtgärderna kan därmed komma att variera betydligt mellan olika konjunkturfaser.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har i skrivelse den 21 mars 1986 re­dovisat sin syn på arbetsmarknadsutsikterna och behovet av åtgärder, vilket kan härledas till de bedömningar länsarbetsnämnderna har gjort. AMS fäster uppmärksamheten på att det, trots de väsentliga förbättringar som uppnåtts på arbetsmarknaden, finns kvarstående problem. Särskild uppmärksamhet måste ägnas de grupper och regioner som inte i någon högre grad har kunnat dra fördel av den gynnsamma utvecklingen. AMS understryker också att de bedömningar som kan göras beträffande det ekonomiska förloppet under nästa budgetår rymmer flera osäkerhetsfak­torer. Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 8 april 1986 redovisat sina synpunkter på AMS förslag till åtgärdsprogram för ungdomar.

Jag delar AMS bedömning att särskild uppmärksamhet bör ägnas vissa grupper och regioner, men jag kan emellertid inte dela AMS uppfattning om behovet av en volymökning av de sysselsättningsskapande åtgärderna. AMS presenterar i sin skrivelse en serie förslag vilka spänner över ett mycket brett fält. Jag kommer i det följande att redovisa min uppfattning om de flesta av dessa. Vissa av förslagen får emellertid bedömas falla något vid sidan av vad som bör behandlas i en kompletteringsproposition, och kan för närvarande inte tillstyrkas.

Riksdagen har i sitt beslut med anledning av budgetpropositionen (AU 1985/86:11, rskr 153) givit regeringen i uppdrag att redovisa förslag till hur ett effektivt stöd till de långtidsarbetslösa lämpligen bör utformas. Jag kommer att behandla denna fråga i samband med att jag behandlar AMS framställning.

De förslag rörande arbetsmarknadspolitiken under budgetåret 1986/87
som jag strax kommer att redogöra för, innebär insatser enligt två huvud­
linjer. För del första har de en inriktning så att de olika medlen både på
kort och lång sikt medverkar till att de övergripande tillväxtmålen uppfylls.
Detta innebär utbildningssatsningar med vidgade ramar för utbildning för
såväl arbetslösa som anställda. Jag kommer också att föreslå vissa regel­
ändringar vilka gör utbildningsalternativet gynnsammare för den som drab­
bas av arbetslöshet. Arbetsförmedlingens resurser ökar genom förslag om
riktade insatser för flyktingar. Vissa regeländringar inom ramen för flytt­
ningsbidragen förordas för att bl. a. underlätta för byggnadsarbetare som
arbetar på annan ort än hemorten. Regeringen kommer inom kort att                   4

 

besluta om insatser för byggnadsverksamheten-i-de mest utsatta länen.     Prop. 1985/86: 150 Projekten bör väljas med utgångspunkt i deras betydelse för utvecklingen     Bil. 4 av infrastmkturen och näringslivet på orten eller i regionen.

För det andra kommer jag att föreslå vissa kompletterande insatser för särskilt utsatta grupper, som trots de senaste årens positiva utveckling har bestående problem, vilka inte kan lösas med generella medel. Jag kommer att föreslå att ett nytt system med inskolningsplatser införs för ungdomar i syfte att underlätta för dessa att få en förankring i näringslivet. Detta fömtsätter att parterna på arbetsmarknaden träffar ett avtal härom. Möjlig­heterna för handikappade byggnadsarbetare att genom särskilt anordnad sysselsättning beredas rehabilitering för att kunna fortsätta i arbetslivet vidgas genom ett särskilt strukturstöd. Slutligen kommer jag att föreslå ett rekryteringsstöd, liknande det nu gällande, men med en mer strikt inrikt­ning på de långtidsarbetslösa. Jag övergår nu till att redovisa mina övervä­ganden rörande de enskilda åtgärderna och i förekommande fall förorda att regeringen hos riksdagen hemställer om medel för dessa.

B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

I propositionen 1985/86:138 om arbetsmarknadsverkets ansvarsområde m. m. redogjorde jag för utvecklingen av arbetsförmedlingen under de senaste åren och framhöll att förmedlingen är det viktigaste självständiga instrumentet bland alla de åtgärder som ryms inom samlingsbegreppet arbetsmarknadspolitik. Jag redovisade vidare det förändringsarbete som pågår inom arbetsmarknadsverket och som syftar till att öka förmedlingens service till arbetssökande och arbetsgivare. Detta sker bl. a. genom organi­sationsförändringar och en successiv överföring av personalresurser till den lokala förmedlingsorganisationen från central och regional administra­tion. Den tekniska upprustningen av förmedlingen fortsätter också.

Även om det således sker en kontinuerlig förstärkning av arbetsförmed­lingen finns det enligt min mening behov av en tillfällig förstärkning av förmedlingsservicen under nästa budgetår för att stödja de flyktingar som har kommit hit.

Av arbetsmarknadsverkets lönemedel för nästa budgetår har ca 12 milj. kr. beräknats för förmedlingsservice åt flyktingar. Beloppet har beräknats utifrån en flyktingtillströmning på ca 4500 flyktingar per år. Mot bakgmnd av att antalet flyktingar har ökat markant under åren 1984 och 1985 har AMS hemställt om ytterligare 14 milj. kr. för att stödja flyktingar.

Det stora antalet flyktingar som har kommit under senare år blir nu i allt
snabbare takt klara för att träda ut på arbetsmarknaden. Arbetsförmedling­
en måste nu snabbt kunna sätta in stora resurser för att möta flyktingarnas
behov av förmedlingsservice. Att arbetsförmedlingen kan lämna en god
service till flyktingar är en viktig fömtsättning för att flyktingmottagningen
ute i kommunerna skall kunna genomföras på ett fullgott sätt. Jag tillstyr­
ker därför att AMS under budgetåret 1986/87 som en engångsanvisning
tillförs ytterligare 14 milj. kr. för förmedlingsinsatser. AMS förslag om
medel för särskilda invandrarprojekt är jag inte beredd att tillstyrka. Jag
har i dessa frågor samrått med statsrådet Gradin. Jag vill i detta samman-  5

 

häng erinra om att regeringen genom särskilda beslut har ställt medel till     Prop. 1985/86: 150 förfogande för invandrarprojekt i Södertälje, Malmö, Norrköping och Öre-     Bil. 4 bro kommuner.

För arbetsmarknadsverket gäller ett besparingsmål på 75,7 milj. kr. under fyra budgetår fr. o. m. budgetåret 1986/87. AMS begär att få utnyttja dessa medel för att förbättra kapaciteten inom arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten. Jag vill erinra om att jag i årets budgetproposi­tion redovisade ett liknande förslag av AMS från hösten 1985 och att jag då avstyrkte förslaget. Jag finner ingen anledning att nu frångå det ställnings­tagandet. Jag kan inte heller tillstyrka ett förslag av AMS om att få disponera särskilda medel för metodutveckling och försöksverksamhet inom platsförmedlingen. Jag är positiv till oHka åtgärder som vidtas för att förnya och utveckla förmedlingens arbetsformer. Sådana åtgärder bör emellertid i första hand bekostas av AMS inom ramen för de ordinarie medel som AMS disponerar. Jag vill vidare erinra om att regeringen förfogar över särskilda medel för försöksverksamhet med sysselsättnings­skapande åtgärder. Av dessa medel har regeringen tidigare tilldelat AMS betydande belopp för bl. a. olika försöksverksamheter inom arbetsförmed­lingen.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen

att till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budget­året 1986/87 under tionde huvudtiteln utöver i prop. 1985/86:100 bil. 12 upptagna medel anvisa ett förslagsanslag av 14000000 kr.

B 2. Arbetsmarknadsservice

AMS har föreslagit en rad ändringar i fråga om flyttningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368). AMS förslag omfattar bl. a. en kraftig höjning av starthjälpsbeloppen, ändringar i villkoren för vissa flytt­ningsbidrag men också tekniska ändringar i syfte att förenkla hanteringen och administrationen av bidragen. Jag kommer här att redovisa de förslag som jag är beredd att biträda.

Flyttningsbidrag i form av starthjälp kan normalt bara utgå om den
anställning som tillträds på den nya orten har en varaktighet av minst sex
månader. Kortvariga anställningar berättigar således inte till starthjälp.
Den erfarenhet som man förvärvar vid en kortare anställning på annan ort
kan också vara betydelsefull för att förbättra möjligheterna till arbete på
hemorten. Vidare gäller för många arbetssökande att en kortvarig anställ­
ning ofta är inkörsporten till en fast anställning eller ger den extra erfaren­
het som behövs för att kvalificera för en annan anställning av längre
varaktighet. Jag föreslår därför att på försök under två år bör prövas att
bevilja personer som har fått anställning med minst tre månaders varak­
tighet på annan ort flyttningsbidrag i form av starthjälp. Mitt förslag
innebär att ett reducerat belopp, 2000 kr., skall utgå för de tre första         6

 

månaderna och att resterande del av det normala'starthjälpsbeloppet skall     Prop. 1985/86: 150 utgå om arbetstagaren kvarstår i arbete på den nya orten efter sex måna-     Bil. 4 der. Försöksverksamheten bör inte gälla för kortvariga arbeten av typ säsonganställningar, sommarvikariat och liknande. Verksamheten bör ut­värderas under försöksperioden. Jag beräknar kostnaderna för förslaget till 5 milj. kr.

Fr.o.m. den 1 juli 1985 gäller att byggnadsarbetare som är bosatta i skogslänen och som får anställning med minst tre månaders varaktighet utom dagpendlingsavstånd kan få flyttningsbidrag i form av två fria hemre­sor per månad i högst tolv månader. En förutsättning är dock att trakta­mente från arbetsgivaren inte utgår. Genom denna begränsning har detta flyttningsbidrag inte fått önskad effekt. Jag föreslår därför att flyttningsbi­drag i form av hemresor skall få utgå till dessa byggnadsarbetare oberoen­de av om traktamente från arbetsgivaren utgår. Vidare föreslår jag att även byggnadsarbetare bosatta på Gotland skall omfattas av samma bestämmel­ser som i dag gäller för skogslänen. Jag beräknar kostnaderna för dessa förslag till sammanlagt 5 milj. kr.

De ändringar som jag nu har föreslagit i fråga om vissa flyttningsbidrag bör gälla fr. o. m. den 1 juli 1986.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag har förordat i fråga om vissa flyttningsbidrag,

2.   till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1986/87 under tionde
huvudtiteln utöver i prop. 1985/86:100 bil. 12 upptagna medel anvisa
ett förslagsanslag av 10000000 kr.

B 3. Arbetsmarknadsutbildning

Genom riksdagens beslut (AU 1985/86:11, rskr 153) med anledning av budgetpropositionen har arbetsmarknadsverket anvisats 1 838,2 milj. kr. för upphandling av arbetsmarknadsutbildning. Därvid har antagits att 80000 personer under budgetåret 1986/87 kommer att delta i kurser som länsarbetsnämnderna köper samt dämtöver 20000 personer i kurser inom det reguljära utbildningsväsendet och 15000 i sådan utbildning som anord­nas med statsbidrag enligt förordningen (1984:518) om bidrag till arbets­marknadsutbildning i företag.

Med hänvisning till arbetsmarknadsutbildningens dubbla funktion att både begränsa arbetslösheten under en nedåtgående konjunktur och för­bättra produktionsfömtsättningarna inför den efterföljande uppgången fö­reslår AMS, att utbildning skall få genomföras för ytterligare 10000 delta­gare, varav 5000 i upphandlad arbetsmarknadsutbildning och 5000 perso­ner som beviljas utbildningsbidrag för att delta i kurser inom det reguljära utbildningsväsendet.

För egen del anser jag att en upphandling av arbetsmarknadsutbildning
för ytteriigare 5000 personer eller ca 100000 utbildningsveckor bör svara     7

 

mot behovet under budgetåret 1986/87. Kostnaderna härför beräknar jag    Prop. 1985/86: 150 till 145 milj. kr. Totalt kan därigenom 1 620000 utbildningsveckor motsva-    Bil. 4 rande 85000 deltagare upphandlas under budgetåret samt därutöver — enligt riksdagens beslut (AU 1985/86: 11, rskr 153) med anledning av bud­getpropositionen - 20000 personer beviljas utbildningsbidrag för kurser inom det reguljära utbildningsväsendet.

Genom det nya systemet för upphandling av utbildning blir det naturligt för länsarbetsnämnderna att vid upphandlingen pröva köp av utbildning från det reguljära utbildningsväsendet. Jag räknar därvid med att sådana särskilda kurser för arbetslösa ungdomar som under en följd av år har fått anordnas av folkhögskolorna, skall kunna upphandlas. En särskild ram för sådana folkhögskolekurser kommer därför inte längre att behövas. Jag har i denna fråga samrått med chefen för utbildningsdepartementet.

Jag vill i anslutning till mina förslag om utökning av arbetsmarknadsut­bildningen erinra om att fr. o. m. innevarande budgetår en del av vuxenut­bildningsavgiften avsätts för särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVUXA). Det tillgängliga beloppet beräknas under budgetåret 1986/87 uppgå till 53 milj. kr. Enligt vad jag har erfarit avser chefen för utbildnings­departementet att föreslå regeringen att dessa medel får tas i anspråk fr. o. m. den 1 juli 1986 efter fördelning på län med relativt hög arbetslös­het. Beloppet beräknas motsvara ca 1 500 studiestöd under ett läsår.

1 budgetpropositionen föreslogs ett försök med utbildning av anställda i vissa kommuner och landsting enligt villkoren för AMU i företag. AMS föreslår dels att försöket skall utvidgas till att gälla hela landet, dels att ramen för utbildning enligt bestämmelserna för AMU i företag ökas med ytteriigare lOOOO deltagare till totalt 25000.

Jag finner det inte motiverat att utvidga försöksverksamheten på det kommunala området innan den har påböriats. Däremot anser jag det befo­gat att vidga volymen utbildning för anställda inom näringslivet med stöd av bidrag för AMU i företag. Därmed höjs kompetensen hos de anställda och utvecklingspotentialen i företagen främjas. Risken för permitteringar begränsas och flaskhalsproblem i produktionen motverkas. Jag förordar att volymen för AMU i företag utökas med 5000 deltagare. Utbildnings­kostnaden beräknar jag till 42 milj. kr.

För att understryka arbetsmarknadsutbildningens aktiva roll som ett tillväxtbefrämjande medel, har AMS föreslagit vissa regeländringar gällan­de utbildningsbidragen. De nuvarande bestämmelserna kan i vissa fall försvåra arbetsförmedlingens arbete att stimulera arbetslösa att påböria arbetsmarknadsutbildning.

Enligt nuvarande bestämmelser reduceras utbildningsbidraget för den som har arbetat deltid även om utbildningen bedrivs på heltid. Jag delar AMS uppfattning att en ändring av bestämmelserna bör göras så att hel­tidsstudier för tidigare dehidsarbetande skall berättiga till ett bidrag som är beräknat på heltidsarbete.

AMS pekar också på att de nuvarande bestämmelserna angående kvalifi­
cering för kassaersättning endast medger att högst två månader i arbets­
marknadsutbildning får tillgodoräknas. Nuvarande regler motverkar rekry­
tering av bl. a. personer som hotas av utförsäkring från arbetslöshetskas-    8

 

san. AMS föreslår att all tid i arbetsmarknadsutbildning skall få räknas    Prop. 1985/86: 150 tillgodo vid upparbetning av det s. k. arbetsvillkoret. LO, TCO och Arbets-     Bil. 4 löshetskassornas Samorganisation har tidigare fört fram förslag om att en sådan ordning skall gälla för utförsäkrade kassamedlemmar som ej har fyllt 60 år.

För närvarande gäller att två månader av genomgången arbetsmarknads­utbildning och yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbi­drag har utgått får tillgodoräknas som med arbete jämställd tid för uppfyl­lande av arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta ar­betsmarknadsstödet (KAS). Arbetsvillkoret omfattar normalt fem måna­ders arbete och måste således innehålla minst tre månaders förvärvsarbe­te. Arbetet behöver inte vara ett arbete på den öppna arbetsmarknaden utan kan vara ett beredskapsarbete, dvs. en arbetsmarknadspolitisk åt­gärd. Ur arbetsmarknadspolitisk synvinkel är det för många arbetslösa oftast mer angeläget att i stället för ett beredskapsarbete välja en annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd, t. ex. arbetsmarknadsutbildning eller yr­kesinriktad rehabilitering, som kan skapa förutsättning för en på sikt fastare förankring på arbetsmarknaden. Valet av åtgärd bör inte styras av kortsiktiga överväganden om rätten till arbetslöshetsersättning. Det är därför enligt min mening rimligt att arbetsmarknadsutbildning och yrkesin­riktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag har utgått ur ar­betsvillkorssynpunkt jämställs med arbete. Jag förordar att en sådan ord­ning skall gälla fr. o. m. den 1 juli 1986.

Enligt 9§ lagen (1973: 370) om kontant arbetsmarknadsstöd kan sådant stöd utgå bl. a. till den som har avslutat en arbetsmarknadsutbildning som har omfattat minst fem månader och som därefter har stått till arbetsmark­nadens förfogande i minst 90 dagar. Denna kvalificeringsgmnd blir överflö­dig med den ordning som jag nu har föreslagit i fråga om möjligheterna att helt fullgöra arbetsvillkoret. För den som har fullgjort arbetsvillkoret hu­vudsakligen genom arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabili­tering bör dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen normalt utgå med belopp som motsvarar utbildningsbidraget och KAS med det gällande stödbeloppet. I övrigt bör gängse regler för beräkning av normal veckoar­betstid m. m. gälla.

Jag beräknar att mina förslag kommer att innebära endast marginella merkostnader för staten med hänsyn till att flertalet av dem som kan komma att omfattas av förslagen i dag kvalificerar sig till arbetslöshetser­sättningen genom beredskapsarbeten. Den nya ordningen bör gälla fr.o.m. den I juli 1986 och av praktiska skäl omfatta endast arbetsmark­nadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering som har avslutats tidigast den 30 juni 1986. Mina förslag föranleder ändringar i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknads­stöd. Förslagen till ändringar i dessa lagar bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.1. De föreslagna lagändringarna är av enkel beskaf­fenhet. Jag anser därför att lagrådets yttrande inte behöver inhämtas. Berörda organisationer har inte haft några invändningar mot dessa förslag.

AMS förslag i fråga om utbildningspremie till personer som har genom­
gått arbetsmarknadsutbildning med inriktning mot tillverkningsindustrin,       9

 

har jag tidigare avvisat och jag är inte heller nu beredd att tillstyrka detta     Prop. 1985/86: 150 förslag. Jag vill i detta sammanhang erinra om de förbättringar av utbild-     Bil. 4 ningsbidragen som kommer att gälla fr. o. m. den I juli 1986.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

dels anta inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslag till

1.    lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

2.    lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknads­stöd,

dels

3.    godkänna den ändring i gmnderna för utbildningsbidraget som jag har förordat,

4.    till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1986/87 under ti­onde huvudtiteln utöver i prop. 1985/86:100 bil. 12 upptagna medel anvisa ett reservationsanslag av 187000000 kr.

B 4. Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag

Under anslaget B 3. Arbetsmarknadsutbildning har jag redovisat mitt för­slag om en utökning av antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning -upphandlad utbildning och AMU i företag - under budgetåret 1986/87 i förhållande till vad som har föreslagits i årets budgetproposition. Kostna­derna för utbildningsbidrag beräknar jag till 122 milj. kr. Av detta belopp utgör 43 milj. kr. anslagsmedel som bör föras upp under förevarande anslag. Resterande belopp finansieras genom en arbetsgivaravgift, den s. k. arbetsmarknadsavgiften. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag för budgetåret 1986/87 under tionde huvudtiteln utöver av riksdagen redan anvisade medel (AU 1985/86:11, rskr 153) anvisa ett förslags­anslag av 43 000000 kr.

B 5. Sysselsättningsskapande åtgärder

strukturstöd för byggarbetsmarknaden

På byggarbetsmarknaden har under de senaste 10-15 åren stora och omfattande förändringar ägt mm. Expansionen av byggnadsinvesteringar­na har utvecklats i väsentligt lägre takt än tidigare. Samtidigt har omfat­tande strukturella förändringar skett. Andelen nybyggnadsverksamhet inom den totala produktionen har successivt minskat, medan omfattningen av reparations- och ombyggnadsverksamheten har vuxit starkt. Detta har medfört omfattande stmkturella problem. En regional obalans mellan ef­terfrågan och utbud på arbetskraft liksom en obalans i efterfrågan på olika yrkesgrupper har blivit alltmer markant.

 

För att lösa dessa problem har ett systematiskt arbete inletts i samarbete Prop. 1985/86:150 mellan byggarbetsmarknadens parter och arbetsmarknadsmyndigheterna. Bil. 4 I 1985 års kompletteringsproposition (prop. 1984/85: 150 bil. 2:2) redogjor­de jag närmare för detta och presenterade förslag till bl. a. utbildnings- och rörlighetsfrämjande insatser. I propositionen anmälde regeringen också sin avsikt att utreda vilka insatser som behövs för att bereda arbete åt bygg­nadsarbetare, som på gmnd av handikapp har svårt att få arbete på den öppna marknaden. Jag anmälde i budgetpropositionen (prop. 1985/86:100 bil. 12 s. 97) att ett sådant uppdrag har lämnats till AMS. Med skrivelse den 10 febmari 1986 har AMS redovisat uppdraget. Jag återkommer senare till AMS förslag.

Inom byggsektorn arbetar ca 300000 personer, varav ca 100000 tillhör den s. k. BTM-gmppen (betong- och träarbetare och murare). För en mycket stor del av denna gmpp gäller att de har s.k. objektanställning. Deras anställning upphör när ett byggnadsprojekt är avslutat. För övriga arbetstagare inom byggsektorn - elektriker, rörmokare, isolerare, plåtsla-gare, m.fl. — gäller att den normala anställningsformen är tillsvidarean­ställning.

Svenska Byggnadsarbetareförbundet har i skrivelse till regeringen, med hänvisning till att frågan om anställningsförhållandena ej kunnat lösas avtalsvägen, begärt att frågan skall regleras genom lag. Mot bakgmnd härav har ett förberedande arbete nu inletts inom regeringskansliet.

De anställningsvillkor som Svenska Byggnadsarbetareförbundet kräver är likvärdiga med vad som gäller för den övriga arbetsmarknaden. Jag anser därför att förbundets krav är rimliga. Att det inte skulle innebära några oöverstigliga hinder tycker jag klart framgår av att huvuddelen av arbetstagarna inom byggsektorn har anställningsformen tillsvidareanställ­ning. Jag har samddigt den principiella inställningen att en avtalslösning där så är möjligt är att föredra framför lagstiftning. Mot denna bakgmnd fömtsätter jag att parterna på byggarbetsmarknaden söker uppnå en för­handlingslösning i denna fråga. Om så inte skulle bli fallet, överväger jag att föreslå regeringen att aktualisera en ändring i berörd lagstiftning.

De omfattande stmkturella förändringarna inom byggsektorn liksom villkoren för anställning inom byggsektorn har båda bidragit till att skapa svårigheter för äldre och arbetshandikappade byggnadsarbetare att få ar­bete. Det finns på byggarbetsmarknaden en gmpp arbetare som riskerar att helt slås ut från möjligheterna till arbete. 1 den omstruktureringsprocess som vi är inne i och som kan fömtses pågå ytterligare ett antal år finns det risk att dessa problem förstärks.

Som jag nyss har nämnt har AMS kommit in med förslag till åtgärder
utifrån regeringens uppdrag. AMS har fört förhandUngar med landets åtta
största byggföretag och Byggförbundet samt haft samråd med Svenska
Byggnadsarbetareförbundet. Även Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet har deltagit i utredningsarbetet. AMS förslag innebär
i korthet att en verksamhet skall komma till stånd för att ge arbete och
rehabilitering för arbetshandikappade byggnads- och anläggningsarbetare.
Verksamheten skall successivt byggas upp för att slutligt som mest kunna
beröra ca 2000 personer. AMS fömtsätter att det skall ges en ekonomisk    11

 

ram för att klara detta. Enligt AMS kommer ett antal svenska byggföretag, Prop. 1985/86: 150 med rikstäckande byggnads- och anläggnings verksamhet, att åtaga sig att Bil. 4 etablera en organisation som har till syfte att erbjuda arbetshandikappade arbete i särskilda objekt. Staten föreslås att via AMS ersätta viss del av lönekostnaden för de arbetshandikappade som anställs inom organisatio­nen. Arbetsmarknadsverket skall svara för anvisning av arbetskraften. Produktionen avses uföras på ett för förhållandena tekniskt och ekono­miskt riktigt sätt och prissättningen skall följa marknadsmässiga villkor.

Byggföretagen samt Byggförbundet avser att etablera en rikstäckande organisation till vilken skall knytas en central samverkansgmpp, i vilken staten. Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet och berörda personalorganisationer inom arbetarområdet föreslås ingå. Genom bygg­företagens försorg bildas regionala aktiebolag som kan omfatta ett eller flera län. De regionala bolagen skall samordna den lokala verksamheten och anställa arbetskraften samt ansvara för dess rehabilitering i samverkan med länens anpassningsgmpper för byggsektorn. Även på regional nivå föreslås en samverkansgrupp i likhet med den på central nivå.

De anvisade personernas arbets- och yrkeserfarenhet skall vara tydligt knuten till byggnads- och anläggningsverksamheten och de skall bedömas kunna klara ett arbete och en rehabilitering. Personerna skall vara arbets­handikappade och/eller äldre samt lokalt bundna. Vidare anser AMS att de arbetshandikappade personerna till övervägande delen skall ha en över­gående funktionsnedsättning och således på sikt kunna ta anställning på den ordinarie arbetsmarknaden. Personerna föreslås vara tillsvidarean­ställda i de regionala bolagen, men skall vara skyldiga att ta anvisat lämpligt arbete. Förslaget innebär att det är de ansvariga i de regionala bolagen som avgör vilka som skall anställas medan det är arbetsförmed­lingen som, efter samråd med Bygghälsans regionala anpassningsgmpp, avgör för vilka som lönekostnaden skall subventioneras.

De regionala bolagen skall, enligt AMS, verka för att de anställda åter­förs till den ordinarie arbetsmarknaden med målet att åtminstone 10% av arbetskraften årligen överförs till ordinarie anställningar. För att förstärka utslussningsmöjlighetema föreslås arbetskraften kunna erbjudas ordinarie arbete med bibehållen anställning och subvention i de regionala bolagen. Detta föreslås ske under en övergångsperiod med reducerad subvention under periodens senare del. De regionala bolagen skall utnyttja de rehabili­teringsresurser som redan finns t. ex. inom Bygghälsan. Frågorom anställ­ning, rehabilitering och utslussning skall behandlas i Bygghälsans regiona­la anpassningsgrupp för byggsektorn.

När det gäller statens bidrag föreslår AMS en bidragsram som motsvarar
kostnaderna för 2000 personer. Avsikten är att särskilda överenskom­
melser om bidragsnivån därefter skall träffas mellan arbetsförmedlingen
och de regionala bolagen i syfte att dels kunna erbjuda mesta möjliga
sysselsättning inom ramen för anslagna medel, dels även kunna anställa
personer med svåra arbetshandikapp. Avsikten är att de anställda i de
regionala bolagen inte skall permitteras. Vid otillräcklig objektstillgång
skall de som är i behov av detta kunna erbjudas bl. a. påbyggnadsutbild­
ning enligt de regler som gäller för AMU i företag.                                    12

 

För egen del vill jag erinra om att det inom arbetsmarknadspolitiken Prop. 1985/86: 150 finns ett antal åtgärder för att underiätta för arbetshandikappade sökande Bil. 4 att erhålla ett arbete. Dessa är bl. a yrkesinriktad rehabilitering vid arbets­marknadsinstitut (Ami), lönebidrag och olika former av skyddat arbete. Anställning med lönebidrag - med 50% bidrag de två första anställnings­åren och därefter 25% - är ett medel. Särskilt lönebidrag kan i vissa fall utgå med 90% det första året och därefter med 50%. För gravt socialmedi­cinskt handikappade infördes år 1985 skyddat arbete hos offentliga arbets­givare med ett lönebidrag om högst 75%. Arbete inom Samhällsföretags-gruppen är en ytterligare möjlighet.

De nämnda insatserna är mot bakgmnd av vad jag nyss anfört om objektsanställning m. m. inte särskilt väl avpassade för byggarbetsmarkna­den. Härtill kommer att byggsektorn står inför omfattande strukturell omdaning. Mot bakgrund härav och med hänsyn till att omfattande rehabi­literingsinsatser behövs vill jag förorda att en försöksverksamhet med ett särskilt strukturstöd prövas inom byggarbetsmarknaden.

Enligt min mening bör försöksperioden maximeras till fem år och omfat­ta högst 2000 personer. Under det första året bör stöd kunna utgå för högst 500 personer och takten i den försatta utbyggnaden bör åriigen bestämmas av regeringen. Stöd bör kunna utgå för anställning av byggnadsarbetare som är arbetshandikappade eller över 55 år och bedöms som svårplace-rade. Målet för verksamheten skall vara att genom särskilda rehabilite­ringsinsatser och yrkesverksamhet så snart som möjligt återföra den en­skilde till den ordinarie arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen skall anvisa personer och byggsektors regionala anpassningsgrupper bör som AMS fömtsätter ha en central roll. Sedan den I januari 1986 gäller nya regler om företagshälsovård och arbetsanpassning. Genom en ändring (SFS 1985:321) av arbetsmiljölagen (1977:1160) har skyddskommittéerna ålagts att verka för att en på lämpligt sätt organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet bedrivs på arbetsstället. Vidare gäller sedan den 1 januari 1986 nya regler för bidrag till företagshälsovård. Ett villkor för sådant bidrag är att företagshälsovården har kompetens och erforderiiga resurser för anpassnings- och rehabiliteringsarbete. För byggsektorn finns särskilda föreskrifter (SFS 1985:729) om bidrag till företagshälsovård för vissa anställda inom byggnadsbranschen.

Statsbidrag till den särskilt anordnade sysselsättningen bör få utgå med högst 75% av lönekostnaderna under högst tre år för samma individ. För den som efter denna period inte har kunnat beredas annat arbete bör statsbidrag få utgå med 50% i ytteriigare två år. Det särskilda strukturstö­det bör således inte kunna få utgå längre tid än fem år för vae individ. För den person som en lösning av arbetssituationen inte har varit möjlig inom denna tidsram får ordinarie arbetsmarknadspolitiska insatser prövas inkl. de åtgärder som finns för arbetshandikappade.

Eftersom jag anser det helt avgörande att det föreslagna stödet kommer
de mest behövande till del och fungerar i enlighet med uppsatta mål
föreslår jag regeringen att verksamheten följs upp kontinuerligt. Det är
också mot denna bakgrund som jag har förordat att takten i utbyggnaden
upp till 2000 personer skall bestämmas efter hand. Verksamheten bör         13

 

påböria budgetåret 1986/87 och omfatta högst 500 personer under första     Prop. 1985/86: 150 året. Jag beräknar kostnaderna härför till 50 milj. kr., vilket motsvarar ca     Bil. 4 290 helårsanställda. Beloppet bör avräknas från de medel som har anvisats till beredskapsarbeten under nästa budgetår.

Tidigareläggning av byggande m. m.

Läget på byggarbetsmarknaden är fortfarande något bättre än under de senaste åren. De geografiska och yrkesmässiga skillnaderna har dock snarare ökat än minskat. Genomgående kan sägas att efterfrågan är stor i hela landet på byggnadshantverkare såsom målare, elektriker, rörarbetare och plåtslagare. Ett överskott av anläggnings-, trä- och betongarbetare finns främst i skogslänen.

I 1985 års kompletteringsproposition påtalades behovet av en yrkesmäs­sig anpassning och omflyttning av byggarbetskraften i främst skogslänen. Sådana åtgärder tar ett antal år att genomföra, varför även kortsiktiga åtgärder måste vidtas för att minska såväl den regionala som den inomre­gionala obalansen på byggarbetsmarknaden.

AMS har föreslagit att tidigareläggningar av statliga investeringar bör göras föV ca 500 milj. kr. i främst skogslänen och några övriga län. Skri­velser med krav på tidigareläggning av statliga investeringar har också inkommit från länsstyrelsen och länsarbetsnämnden i Jämtlands län, lands­hövdingen i Kalmar län, Sollefteå kommun, Karishamns kommun, m.fl. För riksdagens kännedom vill jag meddela att regeringen inom kort med utnyttjande av den av riksdagen beviljade finansfullmakten (prop. 1984/85:150 bil. I, FiU 30, rskr 409) avser att besluta om insatser för totalt 265 milj. kr. för att främja byggsysselsättningen i de sex nordligaste länen.

För att stärka projektberedskapen för investeringsobjekt föreslår AMS att ett projekteringsbidrag införs. Jag kan inte tillstyrka förslaget.

En uppsökande verksamhet bland arbetslösa byggnadsarbetare har be­drivits i nära samverkan mellan Svenska Byggnadsarbetareförbundets av­delningar och arbetsförmedlingen. AMS har redovisat positiva erfarenhe­ter från denna verksamhet och en liknande försöksverksamhet riktad till långtidsarbetslösa metallarbetare har inletts och försök inom fler områden planeras. AMS avser att fortsätta verksamheten och utveckla den vidare.

Även fortsättningsvis bör enligt min mening särskilda medel kunna avsättas för att möjliggöra uppsökande verksamhet bland byggnadsarbeta­re. För andra branscher får motsvarande insatser göras inom ramen för reglerna för beredskapsarbeten.

Beredskapsarbeten

AMS föreslår i sin skrivelse att nya bidragsregler bör utformas för kommu­
nala och statliga beredskapsarbeten som avser investeringsarbeten. AMS
föreslår att en del av de beredskapsmedel som tillfaller arbeten där statliga
myndigheter är huvudman skall föras över till berörd myndighet över
ordinarie anslag samt avräknas medlen till beredskapsarbeten. Även
skogsstyrelsen har i skrivelse den 27 mars 1986 framfört ett liknande                 14

förslag. Jag är inte nu beredd att biträda förslagen.

 

AMS bedömer att behovet av beredskapsarbeten för budgetåret 1986/87     Prop. 1985/86:150 kommer att uppgå till minst 6 miljoner dagsverken, vilket enligt AMS     Bil. 4 kräver ett tillskott till beredskapsmedlen på 700 milj. kr. jämfört med föreslagna medel i budgetpropositionen (prop.  1985/86: 100 bil.  12) för nästa budgetår.

I budgetpropositionen har jag beräknat behovet av medel för bered­skapsarbeten till 2607 milj. kr. Jag räknade då med att rekryteringsstödet tillfälligt skulle avskaffas och att enskilda beredskapsarbeten skulle få-en ökad omfattning. I och med att riksdagen har uttalat (AU 1985/86: 11, rskr 153) att någon form av stöd till de långtidsarbetslösa bör finnas - till vilket jag strax återkommer - torde behovet av beredskapsarbete minska något. Vad gäller behovet av beredskapsarbeten gör jag en annan bedömning än AMS. Jag beräknar behovet av beredskapsarbeten till ca 4,3 miljoner sysselsättningsdagar, vilket motsvarar 2 182 milj. kr. inberäknat insatserna för arbetshandikappade byggnadsarbetare som jag tidigare har föreslagit. Jag föreslår att av de medel som har anvisats för beredskapsarbeten under nästa budgetår 425 milj. kr. avsätts för rekryteringsstöd och enskilda beredskapsarbeten av icke investeringskaraktär.

Rekryteringsstöd och enskilda beredskapsarbeten av icke investeringskaraktär

Riksdagen har i anledning av budgetpropositionen (prop. 1985/86:100 bil. 12) för budgetåret 1986/87 anfört (AU 1985/86: 11, rskr 153) att den förut­sätter att regeringen i kompletteringspropositionen redovisar förslag till hur ett effektivt stöd till de långtidsarbetslösa bör utformas.

AMS har i sin skrivelse redovisat en reviderad översyn av rekryterings­stödet. Av den framgår bl. a. att det under år 1985 påbörjades ca 29000 anställningar med rekryteringsstöd, varav ca 40% inom tillverkningsindu­strin. Den 1 januari 1985 ändrades riktlinjerna för stödet så att det främst skall användas för långtidsarbetslösa. Den ändrade prioriteringen har, enligt AMS, också slagit igenom under år 1985. Drygt 40% av dem som placerades med rekryteringsstöd under 1985 och som var över 20 år, hade en sedan januari 1984 sammanlagd arbetslöshetstid på sex månader - fyra månader för ungdomar. Enligt min mening kan man dock av AMS utvärde­ring inte utläsa att stödet har fått en mer selektiv inriktning under år 1985. Även för år 1984 gällde att drygt 40% av dem som fick arbete med hjälp av rekryteringsstöd hade en sammanlagd arbetslöshetsperiod på sex månader - fyra månader för ungdomar. Denna siffra var dessutom inte högre än vad som gällde för arbetslösa arbetssökande som placerades i arbete utan rekryteringsstöd under år 1984. Inte heller i AMS löpande statistik framgår att någon nämnvärd ökning skett av den låga andelen rekryteringsstöd till personer med en obruten arbetslöshet över sex månader mellan åren 1984 och 1985. Den fortsatt höga andelen långtidsarbetslösa bland personer under 55 år kan uppfattas som ytterligare en indikation på att stödet har haft för svag fördelningsprofil.

Begreppet långtidsarbetslös är ej särskilt väl definierat. Bland personer
med långa arbetslöshetstider finns en grupp på i storieksordningen 20000   15

 

— 25000 personer som har varit arbetslösa i sex-eller för ungdomar fyra - Prop. 1985/86: 150 månader utan avbrott för arbete, utbildning eller annan åtgärd. I denna Bil. 4 grupp finns personer som av formella skäl står som sökande. Dessa utgör dock långtifrån hela gruppen. Enbart cirka 10% av rekryteringsstödet har hitintills gått till gruppen personer med långa obrutna arbetslöshetsperio­der. Den större delen av stödet har avsett andra som också har en besvärlig situation och som riskerar att hamna i den sämst ställda gmppen. Det är personer som karaktäriseras av att de under en lång period har haft svårt att få fäste på arbetsmarknaden. Perioder av reguljärt arbete har varvats med arbetslöshet, beredskapsarbete, utbildning m.m. Deras arbetslöshet kan mycket väl ha uppgått till mer än sex månader under en ett- till tvåårsperiod, men den har inte varit obmten. Jag anser det synnerligen väsentligt att denna gmpp hjälps och stöds, men att de med långa obrutna arbetslöshetsperioder och de som riskerar att utförsäkras måste priori­teras. För egen del kan jag beträffande det nuvarande rekryteringsstödet konstatera att det jämfört med tidigare former av rekryteringsstöd har varit både effektivare och billigare. Enligt min mening har det emellertid i alltför begränsad utsträckning nått de långtidsarbetslösa som har den mest utsatta situationen.

Jag föreslår därför att rekryteringsstödet omformas och samtidigt delas upp i två former. Den första formen skall avse personer med obmten arbetslöshet på mer än sex månader, resp. fyra månader för 20-24-åring-ar, samt utförsäkringshotade personer. Bidraget bör även fortsättningsvis vara 50% av lönekostnaden inkl. sociala avgifter. Stödet bör utgå under högst sex månader. Jag beräknar behovet till 1,1 miljoner sysselsättnings­dagar vilket kostar 275 milj. kr. Om behov uppstår av att ytterligare öka volymen bör möjlighet finnas att överföra medel från anslagsposten Bered­skapsarbete till förevarande anslagspost.

Den andra formen bör avse rekryteringsstöd för övriga svårplacerade personer och där andra insatser har visat sig otillräckliga. Bidragsandelen bör vara densamma som i den första formen men stödet bör inte få utgå längre än högst tre månader och avse högst 600000 sysselsättningsdagar, vilket kostar 150 milj. kr. Denna medelsram bör inte få utvidgas genom omprioriteringar.

Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet

För innevarande budgetår har riksdagen (prop. 1984/85:100, bil. 12, AU 11, rskr 188 samt prop. 1985/86:101, AU 9, rskr 140) anvisat 50 milj. kr. för bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet. För riksdagens känne­dom vill jag anmäla att regeringen hämtöver har medgivit AMS att av de medel som har beräknats för beredskapsarbeten disponera 20 milj. kr. för detta bidrag. Totalt disponerar således AMS under innevarande budgetår 70 milj. kr. för verksamheten.

Bakgrunden till den höjda medelsramen är det starka intresse för att
böria verksamhet som egna företagare som funnits bland de arbetslösa. De
utvärderingar som AMS och högskolan i Växjö har redovisat pekar också
på att stödet har fungerat tillfredsställande. De pekar emellertid på bl. a.    16

 

behovet av utbildningsinsatser i ekonomi, marknadsföring m.m. som en     Prop. 1985/86: 150 förberedelse för en start av eget företag och AMS avser att göra utbild-     Bil. 4 ningsinsatser till i stort sett obligatoriska innan bidrag beviljas. Jag delar AMS bedömning att den sökande bör uppfylla rimliga krav på baskunska­per innan bidrag beviljas.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört bör antalet bidrag under nästa budgetår ökas till ca 2000. Kostnaderna härför beräknar jag till 75 milj. kr. för budgetåret 1986/87, dvs. 25 milj. kr. utöver vad jag förordat i 1986 års budgetproposition.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1.    godkänna vad jag har anfört om strukturstöd för handikappade byggnadsarbetare,

2.    godkänna vad jag har anfört om uppsökarverksamhet bland arbetslösa byggnadsarbetare,

3.    godkänna vad jag har anfört om rekryteringsstöd för långtids­arbetslösa,

4.    till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1986/87 under tionde huvudtiteln utöver i prop. 1985/86: 100 bil. 12 upptagna medel anvisa ett reservationsanslag av 25000000 kr.

Insatser för ungdomar

Under denna rubrik avser jag att ta upp dels gjorda utvärderingar av situationen för ungdomsgruppen 18-24 år, dels införandet av s.k. inskol­ningsplatser, dels den s.k. Örebromodellen.

Utvärderingar

Lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare trädde i kraft den I januari 1984. Den garanterar ungdomar i åldern 18-19 år arbete i avvaktan på utbildning eller reguljärt arbete på den öppna arbetsmarknaden. Som jag redovisade i årets budgetproposition (prop. 1985/86:100 bil. 12 s. 101) gav regeringen under hösten 1985 tre olika uppdrag att se hur lagen fungerar. Jag avser nu att i korthet redovisa resultaten av dessa uppdrag.

AMS har med skrivelse den 27 februari 1986 överlämnat två rapporter. Den ena behandlar erfarenheter av de s. k. jobbsökaraktiviteterna och den andra är en uppföljning av ungdomar i ungdomslag.

Enligt AMS är erfarenheterna av jobbsökaraktiviteterna goda. För de
särskilda medel för anställning av handledare som AMS erhållit har 128
tjänster inrättats. Av rapporten framgår att jobbsökaraktiviteterna har
bidragit till att förbättra kontakterna mellan arbetsförmedlingen och ung­
domarna. Ungdomarnas kunskaper om arbetsmarknaden har ökat och de
har också blivit mer aktiva i att själva söka arbete. Aktiviteterna har också 17

2   Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 4

 

ökat ungdomarnas benägenhet till fortsatt utbildning och gynnsamt påver-     Prop. 1985/86: 150
kat deras attityder till olika yrken.                                     Bil. 4

Av AMS rapport angående uppföljning av ungdomar i ungdomslag fram­går att under åren 1984 och 1985 har totalt 117308 ungdomar deltagit i ungdomslag och majoriteten eller drygt 85% har varit i ungdomslag endast en gång. Unga kvinnor är överrepresenterade och utgör ca 60% av dem som påböriade arbete i ungdomslag. I genomsnitt har ungdomarna deltagit 7,1 månader och kvinnorna har längre tider i ungdomslag, 7,3 månader jämfört med 6,7 månader för män. En tredjedel av ungdomarna har kortare tid än tre månader. Närmare 70% av ungdomarna har minst tvåårig gym­nasieutbildning. Totalt under åren 1984 och 1985 avslutade 86000 ungdo­mar arbete i ungdomslag varav nästan 54% erhöll ett förvärvsarbete. Drygt 21% avaktualiserades av annan orsak t. ex. utbildning, värnplikts­tjänstgöring eller att kontakten med arbetsförmedlingen upphörde och ca 19% blev arbetslösa.

Riksrevisionsverket (RRV) har med skrivelse den 20 febmari 1986 re­dovisat en studie (Dnr 1985:909) av jobbsökaraktiviteter för ungdomar i ungdomslag. RRV: s sammanfattande bedömning är att satsningen på en intensifierad ungdomsförmedling har fått en god effekt. RRV anser emel­lertid att det finns skäl att ersätta handledarna med "ungdomsförmedlare" vilka kan ta ett helhetsansvar för ungdomsgmppen. Vidare konstaterar RRV att det är en mycket stor gmpp ungdomar som lämnar ungdomslag mycket snabbt. RRV anser att denna gmpp borde ha kunnat få arbete på den öppna arbetsmarknaden om anvisningstiderna till ungdomslag hade varit längre och jobbsökaraktiviteterna bedrivits före placering i ungdoms­lag.

Av den preliminära rapport över studie av ungdomslag som Göteborgs universitet den 21 mars 1986 har överlämnat till regeringen framgår att det är fler flickor än pojkar i ungdomslag. Kontakten mellan ungdomarna och arbetsförmedlingen har i vissa fall varit bristfällig. Jobbsökaraktiviteterna har i första hand ägnats åt den som närmar sig 20-årsåldern. Många ungdomar har också olika vikariat under perioden i ungdomslag och flerta­let har gymnasieutbildning.

På uppdrag av regeringen har AMS i skrivelse den 26 febmari 1986
sammanställt en rapport avseende sammansättningen av gruppen arbets­
lösa i åldern 20-24 år. Utvecklingen under 1984 och 1985 för denna
åldersgrupp skall ses mot bakgrund av att befolkningen i dessa åldrar har
ökat med 30000 personer och att antalet 20-24-åringar i arbetskraften har
ökat med 23000 personer. Antalet sysselsatta har ökat med 24000 perso­
ner. Under de närmaste två åren beräknas befolkningen i denna ålders­
grupp öka med ytterligare ca 30000 personer. Arbetslösa 20—24-åringar
uppvisar en lägre utbildningsnivå än den genomsnittliga för hela ungdoms­
gruppen i arbetskraften. Av rapporten framgår vidare att många av de
arbetslösa 20—24-åringarna kom till arbetsförmedlingen första gången det
år som grundutbildningen slutade. Ca 60% av de arbetslösa skrevs in
första gången vid 16-18 års ålder. Omkring en tredjedel av ungdomarna
har varit anställda hos fyra eller fler arbetsgivare men antalet anställningar
som varat över sex månader är förhållandevis få. De anställningar som        18

 

flertalet ungdomar har haft är i de flesta fall av tillfällig art, vikariat,     Prop. 1985/86: 150 visstidsanställningar m. m. Drygt en tredjedel av ungdomarna har inte haft     Bil. 4 någon anställning som varat längre än sex månader. Närmare 70% av ungdomarna i undersökningen har varit i någon form av arbetsmarknads­politisk åtgärd.

Inskolningsplatser och ungdomslag

Enligt lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag får arbetsförmedlingen under vissa begränsade fömtsättningar medge att ungdomar i ungdomslag får utföra arbetsuppgifter åt enskilda arbetsgivare. Detta har inte fått någon större omfattning. Frågan om att ge ungdomar en möjlighet att som ett alternativ till arbete i ungdomslag hos en offentlig arbetsgivare kunna arbeta i det privata näringslivet har diskuterats bl. a. inom de fackliga organisationerna. Detta har gjorts mot bakgrund av att många ungdomar kommer att arbeta inom den privata sektorn i framtiden och att erfarenhe­terna visar att ett sådant arbete på sikt kan medföra en fastare förankring på arbetsmarknaden. En sådan inriktning är också betydelsefull ur jäm­ställdhetssynpunkt.

För egen del anser jag det angeläget att i väsentligt större omfattning än i dag utnyttja näringslivet för att ge arbetslivserfarenhet åt ungdomar. Flera försök att finna vägar till ett inskolningssystem för ungdomar har gjorts. Vid mina kontakter med arbetsmarknadens parter har jag konstaterat att intresset för att finna en lösning nu är stort och i det avtal för åren 1986— 1987 som nyligen träffades mellan Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Landsorganisationen i Sverige (LO) har detta särskilt anmärkts. AMS har också lämnat förslag i denna riktning. Jag kommer i det följande att föreslå ett system med s. k. inskolningsplatser och att medel avsätts här­för. Systemet bygger på den förutsättningen att parterna träffar ett särskilt avtal härom. Inskolningsplatserna kommer att utgöra en del i ett samlat åtgärdssystem för ungdomar och ett viktigt komplement till de beslut som under nästa budgetår kan komma att fattas på grundval av de förslag som arbetsgruppen för översyn av den gymnasiala yrkesutbildningen nyligen har presenterat i betänkandet (SOU 1986:2) En treårig yrkesutbildning. Förslaget är på remiss till den 1 september 1986 och innebär att de flesta gymnasiala yrkesutbildningar blir treåriga.

Inskolningsplatser bör innehålla ett introduktionsprogram som bl. a. ga­ranterar handledning, information om arbetsmiljö, arbetsplatsförhållanden och systematisk prövning på skilda arbetsuppgifter inom företaget. Intro­duktionen bör vara allsidig och inte specialiserad mot ett visst område. Platserna bör i första hand tas fram inom industrin men hela det privata näringslivet bör kunna komma i fråga.

De som i första hand bör omfattas av dessa inskolningsplatser är ungdo­
mar som har genomgått en minst tvåårig gymnasieutbildning. Detta skall
ses mot bakgmnd av den tidigare uttalade målsättningen att alla ungdomar
under 20 år bör erbjudas plats i gymnasieskolan. Aktiva arbetsförmedlings-
och utbildningsinsatser bör göras innan en inskolningsplats kommer i
fråga. Arbete på ordinarie villkor eller utbildning skall alltså även i fortsätt-  19

ningen vara den normala lösningen för arbetssökande ungdomar.

 

Den kvinnliga dominansen i ungdomslagen kan delvis förklaras av att Prop. 1985/86: 150 unga kvinnor har en högre arbetslöshet än unga män. Ungdomslagens Bil. 4 inriktning mot den offentliga sektorn, vilken framför allt är kvinnornas arbetsmarknad utgör sannolikt en ytteriigare förklaring. För att särskilt ge unga kvinnor en möjlighet att pröva ett arbete i näringslivet vilket traditio­nellt haft en manlig inriktning bör systemet med inskolningsplatser utfor­mas så att en jämn könsfördelning kan uppnås. Platserna bör vidare i arbetsförmedlingens åtgärdssystem komma före arbete i ungdomslag som även i fortsättningen bör vara den sista åtgärden.

Jag räknar med att parterna kan träffa ett avtal om inskolningsplatser som kan träda i kraft senast den 1 oktober 1986. Jag förordar mot bakgmnd härav att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att med utgångs­punkt från det avtal som kan förväntas, få fastställa statsbidragsnivån och den tid under vilka bidrag får utgå. Jag beräknar att ca lOOOO platser kan tas fram till en bidragskostnad av 250 milj. kr. Vid mina beräkningar har jag därvid utgått ifrån ett statsbidrag om högst 50 % av den totala lönekostna­den under högst sex månader. Åtgärden bör under budgetåret 1986/87 finansieras inom ramen för anslaget Statsbidrag för ungdomslag.

AMS har föreslagit att anvisningstiden till arbete i ungdomslag förlängs från tre veckor till tre månader och att den unge under den perioden skall vara föremål för arbetsförmedlingens åtgärder. För egen del anser jag att det är särskilt viktigt att ungdomar så snart som möjligt kan placeras i arbete eller utbildning. Detta var ju också en av grundtankarna när ung­domslagen infördes. Jag anser det därför inte lämpligt att generellt låta en ungdom vänta i upp till tre månader på ett arbete i ungdomslag. Däremot anser jag, vilket överensstämmer med AMS förslag och med vad jag anförde i förra årets budgetproposition, att jobbsökaraktiviteterna bör komma in så tidigt som möjligt efter det att den unge har anmält sig till arbetsförmedlingen. Jobbsökaraktiviteter bör alltså vara ett inslag i arbets­förmedlingens arbete innan någon placeras i ungdomslag och i inlednings­skedet av arbetet i ungdomslag. Mot bakgrund härav bör inte anvisningsti­den förlängas. Den nuvarande anvisningstiden om tre veckor bör även i fortsättningen gälla vid placering i ungdomslag och nuvarande jobbsökar­aktiviteter bör fortsätta på samma sätt som i dag men föriäggas så tidigt som möjligt efter det att den unge har anmält sig till förmedlingen. Samti­digt vill jag erinra om att anvisningstiden för den som slutat skolan eller annan utbildning som inte varit helt kortvarig redan i dag är tre månader och för en stor del av dem som får arbete i ungdomslag har således förmedlingen denna tid att söka andra lösningar. Jag finner det också naturiigt att det praktiska arbetet med ungdomarna organiseras så att de särskilda handledarna för jobbsökaraktiviteterna och ungdomsförmedlarna inte utgör skilda arbetsgrupper.

Insatser för 20—24-åringar

Bakgrunden till regeringens uppdrag till AMS att redovisa situationen för
arbetslösa i åldersgmppen 20-24 år är att arbetslösheten i denna ålders­
grupp ligger väsentligt över andra gruppers. Första kvartalet 1986 var        20

 

32000 (6,7%) av ungdomarna i denna åldersgrupp arbetslösa enligt ar- Prop. 1985/86: 150 betskraftsundersökningarna (AKU). Samtidigt kan konstateras att ungdo- Bil. 4 marnas arbetslöshetstid är kortare än för andra grupper. Under första kvartalet 1986 har över 60% av de arbetslösa i åldersgruppen 20-24 år en arbetslöshetstid av högst tre månader. 12% har en arbetslöshetstid som överstiger sex månader. Av AMS redovisning framgår att de arbetslösa har en lägre utbildningsnivå än genomsnittet för hela åldersgruppen. Vidare framgår att många har haft korta anställningar, vilket innebär att de har svårt att få fäste på arbetsmarknaden. Det kan också konstateras att en stor del av dessa ungdomars problem är avhängiga av den regionala oba­lans som finns på arbetsmarknaden. I skogslänen drabbas gruppen hårdare än i andra delar av landet.

Jag har nyligen förordat en ny modell för rekryteringsstöd, som enligt min mening bör bli en effektiv åtgärd för att bl. a. hjälpa ungdomar i åldern 20-24 år som har långa arbetslöshetstider. Arbetsmarknadsutbildning bör också i större utsträckning kunna utnyttjas för denna gmpp. En låg utbild­ningsnivå är en förklaring till att dessa ungdomar har svårt att få fäste på arbetsmarknaden. Med olika utbildningsinsatser bör deras fömtsättningar att erhålla ett fast arbete kunna stärkas väsentligt. Att i större utsträckning än i dag varva utbildning med andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder som beredskapsarbete och rekryteringsstöd är ytterligare ett sätt att stödja denna grupp. Jag vill i sammanhanget påminna om det avtal som har träffats på det kommunala området rörande värvning mellan beredskapsar­bete och utbildning. Jag återkommer dll detta i det följande när jag behand­lar örebromodellen.

Mot bakgmnd av vad jag nu anfört gör jag den bedömningen att fr. o. m. nästa budgetår kommer det att finnas en rad åtgärder för denna ålders­grupp i syfte att stärka deras ställning på arbetsmarknaden. Några ytterli­gare åtgärder anser jag f. n. inte behövliga utan att aktivt förmedlingsarbete t. ex. i form av jobbklubbar i kombination med utbildning och andra arbetsmarknadspolitiska hjälpmedel bör utnyttjas fullt ut.

Örebromodellen

I närmare två år har i Örebro kommun bedrivits en försöksverksamhet
med ungdomsarbete för 20-24-åringar. Försöksperioden går ut den 30 juni
i år. Verksamheten har inneburit att samtliga ungdomar som fyllt 20 år men
inte 25 år och som inte har kunnat erbjudas ett arbete, utbildning eller
annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd fått erbjudande om ett ungdomsar­
bete i form av värvning av kommunalt beredskapsarbete och utbildning.
Av den totala tiden skall 60% vara arbete och 40% utbildning och någon
begränsning av ungdomsarbetets längd har ej angetts. Kommunen har
erhållit statsbidrag med 80% av utbetalade lönekostnader varav 5% ut­
gjort bidrag för handledarkostnader och staten har garanterat ett totalt
statsbidrag om 42 milj. kr. per år. Till följd av bl. a. den positiva arbets­
marknadsutvecklingen har de faktiska utgifterna stannat vid ca 28 milj. kr.
per år.
I skrivelse den 11 september 1985 har Örebro kommun hemställt om att      21

 

få fortsätta ifrågavarande försöksverksamhet inom ramen för frikommun- Prop. 1985/86: 150 försöken. Verksamheten utvärderas för närvarande inom högskolan i Öre- Bil. 4 bro. Den slutsats som redan i dag kan dras av tillgängligt utredningsmate­rial är att värvning av arbete och utbildning har visat sig vara en lämplig åtgärd för ifrågavarande åldersgmpp. Genom Örebroförsöket har en mo­dell skapats för hur en sådan värvning skall ske och ett särskilt avtal har tecknats mellan Svenska Kommunförbundet och arbetstagarorganisatio­nerna. Härigenom har möjligheter skapats för andra kommuner att genom­föra värvning av beredskapsarbete och utbildning enligt i princip samma modell som i Örebro. För detta utgår normalt statsbidrag med 75% av lönekostnaderna. Värvning av arbete och utbildning har i såväl Örebro som på andra håll visat sig vara ett mycket bra och effektivt instmment.

Enligt min mening har Örebroförsöket visat på nya vägar att möta ungdomarnas problem på arbetsmarknaden. Ett arbetsmönster för samar­bete mellan förmedling och kommun har vuxit fram och varvade insatser av utbildning och arbete har utvecklats. Detta arbete bör fortsätta inom frikommunförsöken och i den arbetsförmedlingsnämnd som har inrättats i kommunen. I det föregående har jag förordat förändringar av rekryterings­stödet och införande av inskolningsplatser. Mot denna bakgmnd räknar jag med att behovet av ungdomsarbete i Örebro kommun kommer att kunna minska under nästa budgetår. Jag kan samtidigt inte finna skäl för att Örebro när det gäller nivån på statsbidraget i fortsättningen skall behandlas annorlunda än andra kommuner när nu utvecklingsarbetet kan sägas vara avslutat. Statsbidrag för handledarkostnader i samband med beredskapsar­bete har också generellt tagits bort. Det vore emellertid orimligt att fr. o. m. nästa budgetår reducera medelstilldelningen till vad som kan be­tecknas som Örebros normala nivå. Jag föreslår därför att Örebro kommun inom ramen för anvisade medel för beredskapsarbeten får disponera 18 milj. kr. under nästa budgetår för fortsatta försök. Därefter får försöks­verksamheten anses vara avslutad och kommunen och arbetsförmedlingen bör komma överens om hur verksamheten därefter bör bedrivas inom ramen för tillgängliga resurser.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1.   bemyndiga regeringen att för budgetåret 1986/87 - under fömt­
sättning av att parterna på arbetsmarknaden träffar ett särskilt avtal
angående inskolningsplatser - besluta att 250000000 kr. av anslaget
B 6. Statsbidrag för ungdomslag får disponeras i enlighet med vad
jag har anfört,

2.   godkänna de riktlinjer för fortsatt försöksverksamhet med ung­
domsarbete i Örebro kommun som jag har förordat.

22

 

Medel för särskilda insatser i Uddevallaregionen  Prop. 1985/86:150

Bil. 4 AMS har i sin tidigare nämnda skrivelse behandlat frågan om medel för

extra insatser i Uddevallaregionen. Efter regeringens förslag i prop. 1984/85:125 bil. 7 anvisade riksdagen 127600000 kr. för detta ändamål(AU 1984/85:19, rskr 316). Medlen anvisades via ett särskilt reservationsanslag under tionde huvudtiteln, B 18. Medel för särskilda insatser i Uddevallare­gionen, och avsåg tiden fram till den 30 juni 1986. Medlen har i dag inte förbrukats och kommer inte att vara förbrukade vid juni månads utgång. Hur mycket som kommer att ha utnyttjats går inte i dag att exakt fastställa. Jag är inte beredd föreslå att ytterligare medel avsätts för extra insatser inom Uddevallaregionen. Med hänsyn till att nedläggningen av varvet förskjutits i tiden i förhållande till vad som urspmngligen planerades och att utbildningsinsatser och andra åtgärder planerats till tiden efter den 30 juni i år bör avsatta medel och medgivna ramar för handikappåtgärder i form av introduktionsbidrag och särskilt lönebidrag få disponeras enligt tidigare givna ramar även under budgetåret 1986/87. De insatser t. ex. i form av förstärkta förmedlingsinsatser, utbildning m.m. som dämtöver anses nödvändiga får enligt min mening finansieras med ordinarie anvisade medel för budgetåret 1986/87.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1.   godkänna vad jag har anfört om omfattningen av introduktions­
bidrag och särskilt lönebidrag under budgetåret 1986/87,

2.   medge att ej ianspråktagna medel under det för budgetåret
1984/85 inrättade reservationsanslaget Medel för särskilda insatser i
Uddevallaregionen får disponeras under budgetåret 1986/87.

23

 

Underbilaga 4:1     Prop. 1985/86:150 Bil. 4

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 7 och 20§§ lagen (1973:370) om arbetslöshets­försäkring' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

7§ Med tid under vilken en försäkrad enligt 6§ skall ha utfört förvärvsarbe­te jämställs tid då den försäkrade

1.    genomgått arbetsmarknadsut-     1. genomgått arbetsmarknadsut­
bildning eller yrkesinriktad rehabi- bildning eller yrkesinriktad rehabi­
litering för vilken statligt utbild- litering för vilken statligt utbild­
ningsbidrag utgått, fullgjort värn-     ningsbidrag utgått,

plikt eller åtnjutit föräldrapenning 2. fullgjort värnplikt eller åtnjutit

enligt lagen (1962:381) om allmän föräldrapenning      enligt      lagen

försäkring, i samtliga fall dock till- (1962:381) om allmän försäkring, i

sammans högst två månader, båda fallen dock tillsammans högst

2.   haft semester, eller                                           två månader,

3.   eljest varit ledig eller av annan 3. haft semester, eller anledning än sjukdom, värnplikts-   4. eljest varit ledig av annan an-tjänstgöring eller barns födelse med ledning   än   sjukdom,   värnplikts-helt eller delvis bibehållen lön. tjänstgöring eller barns födelse med

helt eller delvis bibehållen lön.

20 §

Dagpenning får ej utgå med högre belopp i förhållande till den försäkra­des dagsförtjänst än som framgår av en av arbetsmarknadsstyrelsen fast­ställd överförsäkringstabell.

Med dagsförtjänst avses en femtedel av veckoinkomst eller, i fråga om försäkrad med månadslön, en tjugotvåendel av den månadsinkomst, som den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt under arbetstid som var normal för den försäkrade. Föreligger särskilda omständigheter, får arbetsmarknadsstyrelsen medge att större andel av medlems inkomst än som nu sagts skall utgöra medlemmens dagsförtjänst.

Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enligt andra stycket, skall som medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten vanliga arbetsför­tjänsten per arbetsdag för arbetstagare inom samma yrke och med samma arbetsförmåga som medlemmen.

Utan hinder av bestämmelserna i första—tredje styckena får dagpen­ning till försäkrad som uppfyllt ar­betsvillkoret huvudsakligen genom arbetsmarknadsutbildning eller yr­kesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag har ut­gått bestämmas till belopp som motsvarar utbildningsbidraget.

' Lagen omtryckt 1982:432.                                                                                   24

 

Nuvarande lydelse

Åtnjuter medlem med anledning av arbetslöshet fortlöpande ersätt­ning från annan än erkänd arbets­löshetskassa, får dagpenning utges högst med belopp som motsvarar skillnaden mellan det högsta belopp som får utgå enligt försla-tredje styckena och ersättningen.

Föreslagen lydelse

Åtnjuter medlem med anledning av arbetslöshet fortlöpande ersätt­ning från annan än erkänd arbets­löshetskassa, får dagpenning utges högst med belopp som motsvarar skillnaden mellan det högsta belopp som får utgå enligt forsla—fjärde styckena och ersättningen.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 4

 

Denna lag träder i kraft den I juli 1986. I fråga om försäkrad som före den 30 juni 1986 avslutat arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag har utgått gäller äldre föreskrifter.

25

 

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 371) om kontant arbetsmarknadsstöd

Prop. 1985/86: 150 Bil. 4

Härigenom föreskrivs att 7 och 9§§ lagen (1973:371) om kontant arbets­marknadsstöd' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7§

Med tid under vilken sökanden enligt 6§ skall ha utfört förvärvsarbete jämställs tid då sökanden

1.    i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att
sökanden varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande,

2.    genomgått arbetsmarknadsut-     2. genomgått arbetsmarknadsut­
bildning eller yrkesinriktad rehabi-     bildning eller yrkesinriktad rehabi-

litering för vilken statligt utbild­ningsbidrag utgått, fidlgjort värn­plikt eller åtnjutit föräldrapenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i samtliga fall dock till­sammans högst två månader,

3.   haft semester, eller

4.   eljest varit ledig av annan an­ledning än sjukdom, värnplikts­tjänstgöring eller barns födelse med helt eller delvis bibehållen lön.

litering för vilken  statligt utbild­ningsbidrag utgått,

3.  fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst två månader,

4.  haft semester, eller

5.    eljest varit ledig av annan an­
ledning än sjukdom, värnplikts­
tjänstgöring eller barns födelse med
helt eller delvis bibehållen lön.

9§

Den som i minst 90 kalenderda­gar under en ramtid av tio månader i anslutning till att han avslutat ut­bildning på heltid som omfattar minst ett läsår och som berättigar till studiesocialt stöd eller arbets­marknadsutbildning som omfattar minst fem månader, stått till arbets­marknadens förfogande som ar­betssökande genom den offentliga arbetsförmedlingen eller förvärvs­arbetat är berättigad till kontant ar­betsmarknadsstöd utan att ha upp­fyllt arbetsvillkoret. Vid bestäm­mande av ramtid inräknas inte tid då sökanden har varit hindrad att stå till arbetsmarknadens förfogan-

Den som i minst 90 kalenderda­gar under en ramtid av tio månader i anslutning till att han avslutat ut­bildning på heltid som omfattar minst ett läsår och som berättigar till studiesocialt stöd stått till ar­betsmarknadens förfogande som arbetssökande genom den offent­liga arbetsförmedlingen eller för­värvsarbetat är berättigad till kon­tant arbetsmarknadsstöd utan att ha uppfyllt arbetsvillkoret. Vid be­stämmande av ramtid inräknas inte tid då sökanden har varit hindrad att stå till arbetsmarknadens förfo­gande på gmnd av sjukdom, värn­pliktstjänstgöring, havandeskap el-

 

Lagen omtryckt 1982:433. Senaste lydelse 1984:514.

26

 

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

de  på grund  av   sjukdom,  värn-     ler vård av eget barn eller adoptiv-pliktstjänstgöring, havandeskap el-     barn som inte har fyllt två år. ler vård av eget barn eller adoptiv­barn som inte har fyllt två år.

Arbetslös som avses i 1 § 3 skall vid tillämpning av första stycket anses ha fullgjort arbetsvillkoret.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. I fråga om sökande som före den 30 juni 1986 avslutat arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabili­tering för vilken statligt utbildningsbidrag har utgått gäller äldre föreskrif­ter.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986                        27

 

 

 

Bilaga 5

Industridepartementet: Glesbygdsstöd till investeringar i drivmedelsanläggningar

 

 

 

Industridepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 april 1986 Föredragande: statsrådet Johansson

Bilaga 5     Prop. 1985/86: 150 Bil. 5

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1986/87, m. m.

Tolfte huvudtiteln

Glesbygdsstöd till investeringar i drivmedelsanläggningar

Mitt förslag: Om särskilda skäl föreligger får under perioden den 1 juli 1986-den 30 juni 1988 avskrivningslån till drivmedelsanlägg­ningar i glesbygd lämnas med högst 75% av den godkända kostna­den för investeringar som föranleds av övergången till blyfri bensin.

Bakgrund och skäl för mitt förslag: Enligt bestämmelserna i förordningen (1985:619) om glesbygdsstöd kan avskrivningslån till drivsmedelsanlägg-ningar lämnas med högst 50% av den godkända kostnaden för investering­en.

Riksdagen har beslutat om en övergång till blyfri bensin. I propositionen om skärpta avgasreningskrav för personbilar, m.m. (prop. 1985/86:61, JoU 11, rskr. 101) hösten 1985 berördes kortfattat problemet med distribu­tion av bensin i glesbygd. I propositionen konstaterades att det i glesbygd kan bli långa avstånd mellan bensinstationer som tillhandahåller blyfri bensin. Vidare noterades att kompletterande investeringar vid tankställen med endast en bensinpump kan behövas och att sådana kan stödjas med glesbygdsstöd. Slutligen anfördes att utvecklingen skulle följas med upp­märksamhet och eventuellt behov av ytterligare åtgärder studeras.

Distribution av bensin till konsumenter i glesbygd sker ofta från bensin­pump i anslutning till en lanthandel. I många fall finns där endast en pump, vilket vid en övergång till blyfri bensin gör det omöjligt att utan investe­ringar förse kunderna med dels blyad bensin för äldre bilar, dels blyfri bensin för nyinköpta bilar. Det bör tilläggas att bensinförsäljning i sig inte är särskilt lönsam för glesbygdshandlaren, utan att den är en service som erfordras för att de bilburna inte skall åka förbi butiken till annan ort och köpa bensin, vilket ofta leder till att även dagligvaror inhandlas där.

Konsumentverket hemställde i en skrivelse den 1 november 1985 att regeringen skulle överväga särskilda åtgärder för att motverka de olägen-

1    Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 150. Bilaga 5

 

heter som kunde drabba konsumenterna i landets glest befolkade delar vid     Prop. 1985/86: 150 införandet av blyfri bensin och obligatoriskt skärpta krav på avgasrening     Bil. 5 för personbilar.

Konsumentverket bedömde att en stor andel av bensinanläggningarna i glesbygd saknar förutsättningar att själva bära de investeringskostnader som föranleds av övergång till blyfri bensin. Verket har i andra samman­hang tidigare föreslagit bl. a. att avskrivningslån skall kunna lämnas med högst 75% av investeringskostnaden om det finns särskilda skäl. Enligt verket kan det nu bli nödvändigt med ett sådant förhöjt investeringsstöd för att en acceptabel distributionsstruktur för bensin skall kunna upprätt­hållas i glesbygd. Samtidigt meddelades att verket hade påbörjat en inven­tering av drivmedelshandelns struktur i glesbygd för att bedöma investe­ringsbehovet.

Sveriges Livsmedelshandlarförbund ans\öt sig i en skrivelse till regering­en den 21 november 1985 till konsumentverkets hemställan.

ICA-förbundet har i en skrivelse till regeringen den 31 januari 1986 hemställt att investeringsstödet till drivmedelsanläggningar i glesbygd ges en sådan storlek att erforderliga ombyggnader och kompletteringar kan ske. För ICA-butikerna bedömdes investeringsbehovet uppgå till ca 16 milj. kr.

Konsumentverket återkom i en skrivelse den 17 februari i år med den inventering av drivmedelsförsöoningen i glesbygd som tidigare aviserats. Det sammanlagda investeringsbehovet uppskattas till 24 milj. kr., medan det totala behovet av statligt stöd inte bedöms överstiga 14 milj. kr. Tidigare framlagda förslag om förhöjt glesbygdsstöd upprepas liksom att erforderligt utrymme måste säkerställas inom ramen för anslaget C 4. Regionala utvecklingsinsatser m.m.

Av konsumentverkets inventering framgår att 60% av de studerade bensinanläggningarna var etablerade på orter som tidigare beviljats statligt stöd till kommersiell service. Det är således väsentligt att följderna av beslutet om övergång till blyfri bensin inte resulterar i försämrade överlev­nadsmöjligheter för de hundratals butiker som fått glesbygdsstöd. Särskilt angeläget är detta med hänsyn till att erforderliga investeringar i regel inte leder till annat än att den nuvarande försäljningsvolymen kan bibehållas. Således är möjligheten att förränta insatt investeringskapital i de flesta fall mycket begränsad. Möjlighet bör därför, enligt min mening, öppnas för att i sådana fall lämna förhöjt glesbygdsstöd till nödvändiga kompletteringsin­vesteringar. Givetvis skall - liksom hittills - förordningens generella bestämmelse gälla att stödet inte får vara större än som med hänsyn till övriga finansieringsmöjligheter och andra omständigheter fordras för att den åtgärd som åsyftas med stödet skall kunna genomföras.

Det är angeläget att snabbt få till stånd nödvändiga investeringar, och därmed ge glesbygdsinvånarna rimlig åtkomst till blyfri bensin. Enligt min mening bör det förhöjda glesbygdsstödet enbart kunna lämnas under en övergångstid, varför jag föreslår att det tillämpas under perioden den 1 juli 1986-den 30 juni 1988.

Flera strategiskt belägna butiker i glesbygd har numera rustats upp med
hjälp av glesbygdsstöd. Förbmkningen av medel för sådana insatser inom           2

 

ramen för anslaget C 4. Regionala utvecklingsinsatser m.m. har därför Prop. 1985/86: 150 minskat under senare år. Därmed bör ett visst ekonomiskt utrymme för nu Bil. 5 nödvändiga investeringar i bensinanläggningar ha skapats. Eftersom det föreslagna förhöjda glesbygdsstödet dessutom inte gäller generellt, utan är en möjlighet om det finns särskilda skäl, bör medelsförbmkningen till följd av den föreslagna förändringen kunna rymmas inom nuvarande anslags­ram.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna vad jag förordat om möjligheten att lämna förhöjt glesbygdsstöd till investeringar i drivmedelsanläggningar som för anleds av övergången till blyfri bensin.

Norstedts Tryckeri, ätockholm 1986

 

 

 

Bilaga 1.1

Reviderad nationalbudget 1986

 

 

 

Reviderad nationalbudget för         1'; ]'- 'o

Bil. 1.1

1986

Förord

Den reviderade nationalbudget, som härmed läggs fram, beskriver den internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1986. Na-• tionalbudgeten bygger på material från fackdepartement och olika verk och institutioner. Det huvudsakliga underlaget är konjunkturinstitutets prognos för 1986, vilken offentliggjordes i mars. Utredningsrådet har hörts, men dess ledamöter bär inte något ansvar för de bedömningar som görs i nationalbudgeten. Arbetet har letts av statssekreteraren Erik Ås-brink och departementsrådet Svante Öberg. Kalkylerna avslutades den 15 april 1986.

1    Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 150. Bilaga 1.1

 

1 Sammanfattning                                         Pi-op- '985/86:150

Bil. l.l

Nya förutsättningar

Konjunkturiäget har förbättrats markant de senaste månaderna. Hösten 1985 framstod utsikterna för fortsatt produktionstillväxt som måttliga både internationellt och framför allt i Sverige. Nu har emellertid förutsättningar­na ändrats. Oljepriset har halverats och dollarkursen har anpassats nedåt. För industriländerna väntas en förstärkning av tillväxten. I Sverige torde BNP-ökningen bli ungefär lika stark i år som i fjol, ca 2%.

I den preliminära nationalbudgeten antogs genomsnittspriset på importe­rad råolja bli 26 dollar per fat 1986. Prisnivån i december 1985 när kalky­lerna avslutades var något högre. I börian av april 1986 hade spotmark-nadspriserna för vissa råoljekvaliteter fallit till under 10 dollar per fat. Det faktiskt registrerade priset på importerad råolja har emellertid legat högre och ett genomsnittspris på 15 dollar per fat 1986 har nu bedömts vara en rimlig utgångspunkt för föreliggande konjunkturprognos.

Dollarkursen har sjunkit från ca 7,70 kr. i december till drygt 7,40 kr. i börian av april. Till grund för beräkningarna har lagts de valutakurser som gällde i februari 1986, vilka också överenstämmer väl med de kurser som gällde andra veckan i april efter kursjusteringarna inom EMS. Det innebär en genomsnittskurs för dollarn på 7,42 kr. 1986.

De sjunkande oljepriserna får en stimulerande inverkan på världsekono­min. Oljeprisfallet dämpar inflationen i de oljeimporterande länderna. Där­igenom ökar den reala inhemska efterfrågan i dessa länder, vilket drar med sig import och ökar världsmarknadens tillväxt. I viss utsträckning motver­kas dessa stimulerande effekter på väridshandeln av en svagare utveckling i de oljeproducerande länderna. Dessutom kan den ökade efterfrågenivån i vissa länder komma att hållas tillbaka av finans- och penningpolitiska åtgärder i åtstramande riktning. Såvitt nu kan bedömas kommer detta emellertid bara att ske i liten utsträckning. Dessutom innebär den dämpade inflationen att finanspolitiken automatiskt blir mer expansiv. Nettoeffek­ten av oljeprisfallet blir därför en lägre inflation och en högre tillväxt i världsekonomin. Den stimulerande effekten på produktionen förstärks av att lönekostnaderna dämpas och att tilltron till fortsatt tillväxt ökar. Olje­prisfallet kan därigenom, om den lägre prisnivån blir bestående, komma att verka stimulerande på väridsekonomin i åtminstone ett par år.

Dollarkursens anpassning nedåt har också en gynnsam effekt. Den be­gränsar åtminstone på något längre sikt obalanserna i utrikeshandeln mel­lan å ena sidan Förenta staterna och å andra sidan Förbundsrepubliken Tyskland och Japan. Anpassningen är ur denna synvinkel emellertid ännu otillräcklig och torde inte, även om den drivs längre, ensam kunna upphä­va obalanserna.

BNP-tillväxten i OECD-området bedöms nu bh 3 1/4% 1986. I våra
nordiska grannländer beräknas emellertid tillväxten bli svagare i år än i
Qol. Detta och en svagare importtillväxt i Förenta staterna gör att även
exportmarknaden för svenska bearbetade varor beräknas öka något lång­
sammare i år eller med ca 5%. Inflationen i OECD-området beräknas falla
till 3 1/2% 1986 och även arbetslösheten ser ut att kunna minska något.     2

 

Internationella förutsättningar                                                      Prop. 1985/86: 150

Bil. 1.1

 

1984

1985

1986

BNP i OECD, %

4,9

2,8

3 1/4

Konsumentpriser i OECD, %'

5,3

4,6

3 1/2

Arbetslöshet i OECD, %

8,4

8,3

8

Exportmarknadstillväxt, %'

11,3

6,8

5.1

Världsmarknadspriser i natio-

 

 

 

nella valutor, %

5,1

3,9

0,3

Dollarkurs i kr.

8,28

8,61

7,42

Räoljepris, dollar per fat

28

27

15

' KPI årsgenomsnitt

 Avser bearbetade varor. De vikter, som har tillämpats, avspeglar ländernas bety­delse som avsättningsmarknad för svensk export av bearbetade varor.

När det gäller effekterna på den svenska ekonomin, kan man konstatera, att tillväxten sUmuleras, sysselsättningen stiger, inflationen sjunker och bytesbalansen förbättras. Särskilt väsentligt är att möjligheterna ökar att uppnå höjda reallöner vid låga nominella löneökningar. Det bör noteras att den svenska ekonomins konkurrenskraft inte förbättras nämnvärt av de fallande oljepriserna, eftersom inflationen dämpas väsentligt även i några av våra viktigaste konkurrentländer. Däremot förbättras de svenska före­tagens situation genom att marknadstillväxten ökar.

Försörjningsbalans

Den privata konsumtionen beräknas öka med 2,7% 1986, dvs. i ungefär samma takt som i fjol, se tabell 1:1. Det innebär att konsumtionsnivån höjs med närmare 7% mellan 1983 och 1986. Upprevideringen av konsumtions­prognosen från den preliminära nationalbudgeten är drygt I procentenhet och beror huvudsakligen på att inflationen nu beräknas bli lägre.

Till gmnd för den stigande privata konsumtionen ligger både ökade reallöner och ökade inkomstöverföringar. Sparkvoten har antagits bli oför­ändrad mellan åren. Det finns faktorer som talar för en ökning av sparkvo­ten, bl. a. att sparandet var osedvanligt lågt 1985, att realräntan är hög och att staten stimulerar hushållssparandet. Men det finns också faktorer som talar för en minskning av sparkvoten, särskilt de förbättrade möjligheterna att låna.

Den offentliga konsumtionen väntas öka med 1,3% 1986, dvs. i nästan samma takt som i fjol. Därvid förutses den kommunala konsumtionen fortsätta att öka med ca 2%. Kommunsektorns ekonomi är överlag god. Kommunernas inkomster beräknas öka med 8 1/2% 1986, likviditeten är god och den kommunala utdebiteringen minskade 1986 för första gången på 30 år. Skillnaderna mellan enskilda kommuner och landsting är emeller­tid stora. Den statliga konsumtionen väntas minska med ca I % till följd av den restriktiva inriktningen av statens budgetpolitik.

Den ökade optimismen och den lägre räntenivån torde verka stimuleran­de på investeringarna i år. Näringslivets investeringar beräknas öka med närmare 4% 1986. Uppgången berör nästan alla delar av näringslivet. Industriinvesteringarna beräknas öka med ca 5% 1986 och därmed bli

 

 

 

Tabell 1:1 Försörjningsbalans

 

 

 

 

Prop. 1985/86: 150 -    Bil. 1.1

 

 

 

 

 

 

Miljarder kr.

Procentuell volymförändring

 

 

löpande prisei

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1985

1984

1985

1986

 

BNP

860,3

3,4

2,3

2,0

 

Import av varor och tjänster

282,0

4,7

7,5

6,7

 

Tillgång

1 142,3

3,7

3,5

3,2

 

Privat konsumtion

437,8

1,3

2,7

2,7

 

Offentlig konsumtion

238,3

2,0

1.5

1,3

 

Stat

64,7

0,3

-0.1

-0,9

 

Kommuner

173,6

2,7

2,1

2,1

 

Bruttoinvesteringar

163,2

3,9

6,5

1,9

 

Näringsliv

106,1

5,1

10,1

3,7

 

därav: industri

28,1

16,6

15,8

5.0

 

statliga affärsverk

12,3

-10.5

5,6

16,1

 

Statliga myndigheter

6,0

3,8

-8,6

-0,3

 

Kommunala myndigheter

15,8

-3,9

-1,8

-0,9

 

Bostäder

35,3

4,5

3,5

-1,6

 

Lagerinvesleringar'

-1,0

0,7

0,7

0,3

 

Export av varor och tjänster

303,9

6,5

2,8

5,3

 

Användning

1 142,3

3,7

3,5

3.2

 

' Förändringstalet avser förändring i lagerinvestering i procent av föregående års BNP.

närmare 45% högre än 1982. Inom de statliga affärsverken svarar statens vattenfallsverk, televerket och statens järnvägar för betydande ökningar. Bostadsbyggandet beräknas komma att öka de närmaste åren till följd av stigande realinkomster, sänkt ränte- och oljeprisnivå, minskning i antalet outhyrda lägenheter m.m. Antalet påböriade lägenheter beräknas öka till 32000 i år. Till följd av ett osedvanligt litet antal igångsatta lägenhetsbyg­gen i slutet av förra året och i börian av 1986 beräknas bostadsinveste­ringarna emellertid volymmässigt minska något i år. Minskningar förutses även för handelsflottans och de offentliga myndigheternas investeringar. De totala investeringarna beräknas öka med ca 2% 1986.

Den förväntade lageruppbyggnaden 1985 uteblev i stort sett. Ändå gav lagerrörelserna ett betydande positivt bidrag till den totala användningen till följd av lageravvecklingen året innan. För 1986 förutses en begränsad lageruppbyggnad innebärande svagt minskande lagerkvoter i industri och handel. Lageromslaget beräknas till 0,3% av BNP.

Exporten beräknas öka med ca 5% 1986. Denna prognos innefattar en fortsatt långsam förlust av marknadsandelar för exporten av bearbetade varor till OECD-området. Detta motverkas av återtagande av andelar i övriga länder. Övrig varuexport minskade 1985, medan en ökning förutses 1986. Den totala exporten väntas därmed öka snabbare i år än i fjol. Importen beräknas öka med knappt 7% 1986, vilket är en något långsam­mare importökning än 1985. Genom prisfallet på råolja och petroleumpro­dukter väntas värdet av varuimporten bli i stort sett oförändrat mellan 1985 och 1986 i löpande priser.

Med dessa förutsättningar skulle bruttonationalprodukten (BNP) öka med ca 2% 1986. Det innebär att BNP-tillväxten för Qärde året i rad når upp till en nivå, som är förenlig med långsiktig resurstillväxt och successiv

 

anpassning fill fullt resursutnyttjande. I föriängningen innebär detta att     Prop. 1985/86: 150 möjligheterna ökar att i enlighet med 1984 års långtidsutredning nå full     Bil. 1.1 sysselsättning och samhällsekonomisk balans i slutet av 1980-talet.

När det gäller tillväxtens sammansättning under fyraårsperioden 1982-1986 beräknas kapitalbildningen ha svarat för ca 60%, se nedanstående tablå. På längre sikt är det ungefär vad som krävs för att nå balans enligt långtidsutredningen. Det kan jämföras med att kapitalbildningen svarade för endast ca 10% av tillväxten under perioden 1970-1982. Det har emel­lertid skett en klar förskjutning mot konsumtion de senaste två åren. Medan konsumtionen bara svarade för ca 10% av den totala produktions­ökningen 1982-1984, beräknas konsumtionsandelen bli ca 75% 1985 och ca 85 % 1986. Detta senare är en klart starkare inriktning på konsumtion än vad som kan bedömas vara långsiktigt förenligt med en utveckling mot balans i den svenska ekonomin, men får ses mot bakgrund av att särskilt den privata konsumtionen under en längre period har utvecklats svagt.

BNP-tillväxt 1970-1986

Årlig procentuell volymförändring och bidrag därtill

 

 

1970-

1982-

1983

1984

1985

1986

 

1982

1986

 

 

 

 

BNP

1,7

2,5

2,4

3,4

2,3

2,0

Bidrag från:

 

 

 

 

 

 

- konsumtion

1,5

1,0

-0,7

1,2

1,7

1,7

- kapitalbildning'

0,2

1,5

3,1

2,2

0,6

0,3

Bruttoinvesteringar, lagerinvesteringar och nettoexport.

Arbetsmarknad

Arbetsmarknadsläget har förbättrats kraftigt de senaste åren. Sysselsätt­ningen ökade med 36000 personer 1984 och 44000 personer 1985. Arbets­lösheten har reducerats från nästan 4% i mitten av 1983 till under 3% i börian av 1986 (säsongrensade tal). Denna sysselsättningsökning och dämpning av arbetslösheten har uppnåtts trots att de arbetsmarknadspoli­tiska insatserna har reducerats. Internationellt sett är detta en mycket bra utveckling. Arbetslösheten i OECD-området är i genomsnitt ca 8%, i många länder betydligt högre.

En fortsatt sysselsättningsökning fömtses i år, dock i långsammare takt än i fjol. Antalet sysselsatta beräknas öka med ca 30000 personer 1986. Åven arbetsutbudet väntas öka något långsammare än i fjol. Arbetslöshe­ten beräknas kunna hållas på en säsongrensat oförändrad nivå under loppet av året, trots minskade arbetsmarknadspolitiska insatser i form av beredskapsarbeten m.m. Mellan årsgenomsnitten 1985 och 1986 torde arbetslösheten minska något.

Priser och löner

Prisökningarna har de senaste åren varit högre i Sverige än i andra industri­länder. Under senare tid har emellertid inflationen dämpats betydligt i

 

Sverige, från 8,1 % i december 1984 till 4,3% i mars 1986 (KPl-ökning de senaste tolv månaderna t.o.m. den angivna månaden). Prisökningarna under loppet av 1986 beräknas stanna vid drygt 2%. Det skulle innebära att inflationen under 1986 anpassades ned mot OECD-genomsnhtets.

Man bör emellertid hålla i minnet att i OECD-området ingår några, främst sydeuropeiska, länder med höga inflationstal, vilka drar upp OECD-genomsnittet. Jämförs Sverige med 14 OECD-länder samman-vägda med hänsyn till ländernas betydelse som konkurrenter torde inflatio­nen i Sverige även i år överstiga utlandets. I Förbundsrepubliken Tyskland och Japan beräknas inflationen bli I % eller därunder i år.

En väsentlig orsak till att inflationen sjunker i Sverige är att de interna­tionella prisstegringarna har dämpats och framför allt att oljepriserna har fallit under de senaste månaderna. Dessutom har de inhemska kostnads­faktorerna utvecklats gynnsamt. Inflationens karaktär av självgenererande process medför att den minskade inflationen, även om den initieras av lägre utländska prissteringar, torde få dämpande effekter på pris- och löneökningarna både under detta år och nästa år.

Som grund för prognoserna för 1986 ligger en löneökningstakt i näringsli­vet i enlighet med de avtal, som nyligen har slutits. För den offentUga sektorn har, i avsaknad av nya löneavtal, beräkningsmässigt utgåtts från den löneökning, som följer av tidigare slutna avtal. Beräknad på detta sätt stiger den genomsnittliga timlönen med ca 6% 1986. Detta är en lägre ökningstakt än under senare år, men ändå högre än i våra konkurrent­länder. Den reala timlönen före skatt beräknas stiga med i genomsnitt ca 2% 1986.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.1

Bytesbalans

Bytesbalansen försämrades 1985 till följd av en kraftig efterfrågeökning och vissa tillfälliga faktorer, främst en ökning av nettoimporten av råolja och petroleumprodukter. Efter att ha uppvisat ett mindre överskott 1984 beräknas nu underskottet ha blivit 9 miljarder kr. 1985.

Främst genom de fallande oljepriserna förbättras balansen mot utlandet i år. Bytebalansen beräknas uppvisa ett överskott på ca 3 miljarder kr. 1986, en förbättring med över 12 miljarder kr. från i fjol.

Tabell 1:2 Bytesbalans

Miljarder kr., löpande priser

 

 

1983

1984

1985

1986

Export av varor Import av varor

210,5 200,4

242,5 217,9

260,0 244,0

271,1 243,5

Handelsbalans

10,1

24,6

16,0

27,6

Korrigeringspost'

Tjänstebalans

Transfereringsnetto

-3,0

9,3

-23,6

-3,7

9,4

-27,1

-3,6

9,5

-31,3

-3,2

7,2

-28,2

Bytesbalans

-7,2

3,2

-9,4

3,4

' Korrigering av handelsstatistiken till att överensstämma med nationalräkenska­perna.

 

Till förbättringen av bytesbalansen bidrar också dollarkursens nedgång     Prop. 1985/86: 150 mellan 1985 och 1986. Denna nedgång förstärker de svenska företagens      Bil. l.l konkurrenskraft, minskar priserna på importerade varor prissatta i dollar och reducerar ränteutgifterna för utlandsskulden.

Finansiell balans

Ett väsentligt led i den ekonomiska politiken de senaste åren har varit att återupprätta finansiell balans i den svenska ekonomin. Ambitionerna har kommit till uttryck i de långsiktiga mål statsmakterna har uttryckt om att uppnå ett överskott i den offentliga sektorns finansiella sparande och i bytesbalansen. Avsikten är att uppnå ett sparande i den svenska ekono­min, som är tillräckligt stort för att finansiera en investeringsnivå, som är förenlig med stabil tillväxt och full sysselsättning. Ett omfattande sparande är också en förutsättning för att räntenivån skall kunna hållas nere och för att på längre sikt kunna avskärma Sverige från inflationsimpulser utifrån.

De senaste åren har den offentliga sektorns finansiella sparande förbätt­rats kraftigt från ett underskott på 40 miljarder kr. 1982 till ett beräknat underskott på 10 miljarder kr. 1986. Till största delen är det reduceringen av statens budgetunderskott som svarat för förbättringen. Statens budget­underskott beräknas bli 48 miljarder kr. 1986. Huvudsakligen väntas detta kunna finansieras genom företagens insättningar på olika konton i riksban­ken, bankernas kassakravsmedel och upplåning från hushållen.

Företagens lönsamhet och bruttosparande har stigit väsentligt de senas­te åren. Emellertid har även investeringar inkl. lager ökat kraftigt, varför det finansiella sparandet beräknas ha minskat fram till 1985. För 1986 förutses en fortsatt god lönsamhet och en viss ökning av företagens finan­siella sparande. Hushållens sparande beräknas bli fortsatt lågt 1986.

Bytesbalansen har förbättrats från ett underskott på 22 miljarder kr. 1982 till ett beräknat överskott på 3 miljarder kr. 1986. Förbättringen av bytesbalansen riskerar emellertid att dölja det förhållandet, att det på något längre sikt krävs en fortsatt utbyggnad av den exporterande och importkonkurrerande delen av näringslivet. För det första är en stor del av förbättringen av bytesbalansen i år en konsekvens av fallet i oljepriser, men stor osäkerhet råder ännu om den framtida nivån på oljepriserna. För det andra förhindras en fortsatt försämring av den svenska konkurrens­kraften bara av en effektiv depreciering av den svenska kronan både 1985 och 1986, en följd av dollarkursens nedgång och vissa rörelser i valutakurs­index. Pris- och löneökningarna i Sverige har ännu inte anpassats ned till takten i våra konkurrentländer. För det tredje måste den inhemska efter­frågenivån fortfarande höjas väsentligt för att ett fullt resursutnyttjande skall kunna uppnås.

Slutsatsen är således att den finansiella balansen har förbättrats påtagligt de senaste åren, men att en balanserad situation ännu inte har uppnåtts. Än återstår mycket innan ett permanent överskott har etablerats i den offent­liga sektorns sparande och innan näringslivet har utvecklats så att ett stmkturellt överskott kan nås i bytesbalansen.

 

APPENDIX                                     Pp, \'''''-'''

Bil. 1.1

Effekter av olika oljeprisantaganden

1 delta appendix redogörs för de samhällsekonomiska effekterna av ändra­de oljepriser. Analysen visar hur prognoserna för några centrala variabler påverkas av en sänkning av det genomsnittliga räoljepriset under 1986 med 5 dollar per fat. Analysen avser också att belysa effekterna av den oljepris­sänkning som faktiskt ägt rum.

Först behandlas effekterna på den internationella ekonomin och en känslighetsanalys görs avseende förändringar i vissa nyckeltal för OECD-området. Därefter följer kalkyler avseende den svenska ekonomin. Under­laget för beskrivningen är de beräkningar som konjunkturinstitutet har gjortv utvecklingen vid råoljepriser på 20 dollar resp. 15 dollar per fat.

Effekter på världsekonomin

Utbudsöverskott av olja på de internationella marknaderna, svag efterfrå-getillväxt samt ökade svårigheter för de oljeproducerande länderna att enas om produktionsbegränsningar har medfört att oljepriserna fallit kraf­tigt. Det genomsnittliga råoljepriset på spotmarknaden har sjunkit från 26 dollar per fat under senare delen av 1985 till ca 10 dollar per fat i börian april 1986.

Att prognosticera utvecklingen på oljemarknaden är svårt. En allmän bedömning är dock att oljepriserna inte kommer att stiga brant inom den närmaste framtiden. Ett skäl är att marginalkostnaden för icke OPEC-an-slulen produktion fortfarande ligger under marknadspriset. Ett annat är att oljeefterfrågan har en låg priselasticitet, vilket innebär att ett prisfall inte ger någon stor omedelbar konsumtionsökning. På längre sikt är emellertid prisutvecklingen mycket svår att förutse.

Effekterna på världsekonomin av den oljeprissänkning som ägt rum är starkt beroende av hur priser och löner i industriländerna påverkas, hur finans- och penningpolitiken utformas i dessa länder och hur de oljeprodu­cerande ländernas import utvecklas. De lägre oljepriserna torde dämpa priserna mer än lönerna under 1986. Därigenom stiger realinkomsterna och den inhemska efterfrågan i de oljeimporterande länderna.

Den ökade efterfrågan kommer i vissa industriländer att neutraliseras av finanspolitiska åtgärder men de flesta länder avstår sannolikt från sådana. Därtill kommer att finanspolitiken automatiskt blir mer expansiv när infla­tionen sjunker eftersom de offentliga utgifterna i högre utsträckning än inkomsterna är nominellt fixerade. Nettoresultatet torde bli att finanspoli­tiken inte neutraliserar utan i stället t. o. m. förstärker den ökade efterfrå­gan. Penningpolitikens inriktning är svårare att förutse. En sänkning av räntenivån som följd av fallande oljepriser förefaller sannolik.

Lägre oljepriser innebär kraftiga inkomstomfördelningar mellan olika länder och länderområden. De oljeproducerande ländernas exportintäkter reduceras mycket kraftigt och de måste då anpassa importen därefter.

 

Importnedskärningarna i de oljeproducerande länderna drabbar industri-     Prop. 1985/86: 150 ländernas export. Sverige exporterar dock en mindre andel av den totala     Bil. 1.1 exporten (5%) till OPEC-länderna än vad de flesta OECD-länder gör. De icke OPEC-anslutna oljeproducerande länderna Norge och Storbritannien, som är två av Sveriges viktigaste exportmarknader, har sannolikt långsam­mare anpassningsmekanismer till de minskade exportinkomsterna.

Öst-västhandeln kommer att beröras negativt av oljeprisfallel. I Sovjet svarar oljeexporten för hälften av landets inkomster i utländsk valuta och där står knappast någon annan möjlighet att finna än att kraftigt skära ner importen. De oljeproducerande ländernas neddragning av importen mot­verkar i viss utsträckning de positiva effekterna på världshandeln men nettoeffekten på exportmarknadstillväxten blir ändå positiv.

1 tabell 1 redovisas effekterna på tillväxt och inflation i OECD-området saml på världshandelns utveckling om råoljepriset sänks med 5 dollar per fat. Nettoeffekten på BNP-tillväxten i OECD-området har uppskattats till drygt 1/4%. Denna bedömning, som har gjorts av konjunkturinstitutet, stämmer väl överens med de studier som har gjorts av bland andra OECD-sekretariatet. Den internationella inflationen, räknat som väridsmark-nadsprisutvecklingen för bearbetade varor, dämpas med 0,6%. Marknads­tillväxten för svensk export av bearbetade varor beräknas öka med 0,5%. Därvid förutses en ökning på 0,7% i OECD-områdets handel och en dämpning av OPEC- och statshandelsländernas import.

Tabell 1 Marginaleflekter på vissa nyckeltal för OECD-området vid en genomsnittlig råoljeprissänkning på 5 dollar per fat 1986

 

Procent

 

BNP-utveckling

0.3

Marknadstillväxten för svensk export av bearbetade varor

0.5

Väridsmarknadspriser i nationella valutor

-0,6

Effekter på Sveriges ekonomi

I det föregående har översiktligt beskrivits effekterna av ett oljeprisfall på inkomstbildningen i andra länder och därmed på exportmarknadstillväx­ten. För Sveriges del kan man då räkna med en ökning av exportmarknads­tillväxten med 0,5%. Det är emellertid troligt att exporten av bearbetade varor, med det kapacitetsläge som väntas råda 1986, inte stiger lika mycket på grund av flaskhalsproblem i vissa expansiva branscher. Effekten på exportvolymen av bearbetade varor har med hänsyn till detta uppskattats fill 0,3%.

Oljeprisfallet sänker industrins kostnader dels genom lägre energikost­nader, dels genom den lägre allmänna prisnivån i omvärlden. Anpassning­en av produktpriserna till de lägre oljepriserna sker emellertid sannolikt med en viss eftersläpning. Om så är fallet kommer en del av prissänkning­en på råolja att tillfälligt stanna kvar i företagssektorn i form av högre vinster. Till detta kommer att lägre oljepriser innebär högre aktivitetsnivå och sannolikt även mer positiva framtidsförväntningar. Båda faktorerna torde verka stimulerande på investeringarna. Det skall här understrykas

 

att konkurrenskraften inte förbättras då även konkurrentländerna får lägre     Prop. 1985/86: 150 kostnader. Exportmarknadstillväxten är dock såpass kraftig att situationen     Bil. l.l för företagen på världsmarknaden blir förbättrad jämfört med tidigare. Den ökade aktivitetsnivån i ekonomin beräknas medföra en sysselsättningsök­ning på ca 0,1 %, motsvarande drygt 4000 personer.

I tabell 2 redovisas effekterna under 1986 på försöriningsbalansen och vissa nyckeltal i den svenska ekonomin av en sänkning av det genomsnitt­liga importpriset på råolja med 5 dollar per fat. 1 bilagan till kompletterings­propositionen rörande svensk ekonomi 1987-1989 analyseras de samhälls­ekonomiska konsekvenserna på något längre sikt om priset på råolja stiger till 25 dollar per fat.

Tabell 2 Marginaleffekter på försörjningsbalans m. m.  1986 vid en genomsnittlig råoljeprissänkning på 5 dollar per fat

Procent

Försörjningsbalans

Bruttonationalprodukt                                            0,2

Import av varor och tjänster                                  1,0

Tillgång                                                                  0,4

Privat konsumtion                                                  0,5

Offentlig konsumtion                                              0,0

Bruttoinvesteringar                                                0,4

Lagerinvesteringar                                                0,1

Export av varor och tjänster                                  0,5

Användning                                                            0,4

Nyckeltal Konsumentprisindex

-  dec-dec                                                              -0,8

-  årsgenomsnitt                                                    -0.5
Bytesbalans, miljarder kr.                                     3,2

Som framgår av tabellen ger sänkta priser på råolja en positiv effekt på efterfrågan. Detta leder till en högre import. Efterfrågeökningen riktar sig även mot inhemsk produktion. Den ökade efterfrågan beräknas resultera i en 0,2% högre BNP. Att BNP-ökningen i Sverige beräknas bli lägre än i OECD-området beror till stor del på de tidigare nämnda flaskhalsproble­men i några expansiva branscher. Av de olika försöriningsbalanskompo-nenterna är det importen som påverkas mest. Såväl export- som import­priser påverkas av sänkta kostnader. Priserna på varuexporten beräknas sjunka med ca 1 %; priserna på varuimporten beräknas bli ca 3% lägre. I dessa tal inkluderas sänkta priser på råolja och petroleumprodukter. Trots att importen volymmässigt ökar mer än exporten innebär det förbättrade bytesförhållandet att bytesbalansen förstärks avsevärt. Ett oljeprisfall på 5 dollar per fat beräknas förbättra bytesbalansen med 3,2 miljarder kr. under 1986.

Inhemska sektorer kan tillgodogöra sig de lägre oljepriserna på olika
sätt. Om man inom företagssektorn låter oljeprisfallet slå igenom på pro­
duktpriserna kommer hushållen att tillgodogöra sig största delen av olje­
prissänkningen genom lägre priser. Hushållens reala köpkraft ökar då i
motsvarande mån. I den utsträckning hushållen väljer att spara sina ökade       10

 

realinkomster höjs sparkvoten, och detta verkar dämpande på efterfrå- Prop. 1985/86: 150 geökningen. Effekten på KPI av en oljeprissänkning är beroende av hastig- Bil. 1.1 heten och styrkan hos genomslagskraften av det lägre oljepriset. 1 dessa kalkyler beräknas prisstegringstakten under loppet av 1986 sjunka med ytterligare 0,8%. Därvid har hänsyn tagits till dels de direkta effekterna på KPI av sänkta priser på bensin och eldningsolja, dels vissa av de indirekta prisdämpande effekterna via sänkta kostnader i företag som förbrukar olja och bensin. Enbart sänkningen av priset på bensin och eldningsolja mot­svarande de lägre världsmarknadspriserna uppskattas sänka KPI med ca 0,4% via de KPI-vikter som anger hur stor del av hushållens konsumtion som dessa båda produkter svarar för.

Under 1985 var det genomsnittliga importpriset på råolja 27 dollar per fat. Prisfallet mellan 1985 och 1986, på 12 dollar per fat beräknas, om denna kalkyl extrapoleras, höja BNP med 0,5%, förbättra bytesbalansen med knappt 8 miljarder kr. samt sänka inflationstakten med 1,2% (KPI årsgenomsnitt).

11

 

2 Den internationella utvecklingen

2.1 Allmän översikt

Sedan den preliminära nationalbudgeten har förutsättningarna för den internationella ekonomiska utvecklingen förändrats i vissa viktiga avseen­den. Den mest betydelsefulla förändringen är det hastiga fall i oljepriset som ägt rum de senaste månaderna. Men även när det gäller växelkurser och räntor har utvecklingen gått i en riktning som till övervägande del innebär bättre förutsättningar för en snabbare ekonomisk tillväxt och lägre inflation under 1986.

Betingelserna för utvecklingen under 1986 måste emellertid också bedö­mas mot bakgrund av att den ekonomiska tillväxten i industriländerna blev långsammare än väntat 1985. Ökningstakten i BNP för OECD-länderna sammantagna dämpades från strax under 5% 1984 till ca 2 3/4% 1985 och blev därmed omkring en halv procentenhet lägre än vad som väntades i t. ex. den reviderade nationalbudgeten för ett år sedan. Flera av de balans­brister som kännetecknat den ekonomiska utvecklingen under senare år kom därmed snarast att förstärkas. Underskotten i Förenta staternas fede­rala budget och bytesbalans vidgades ytterligare i fjol. Överskottet i den japanska bytesbalansen fortsatte att stiga. Arbetslösheten planade ut för hela OECD-området, men fortsatte att gå upp för Europa. Protektionis-

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.1

Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder

Årlig procentuell förändring

 

 

Andel av

1984

1985=

1986-

 

OECD-

 

 

 

 

områdets

 

 

 

 

totala

 

 

 

 

BNP i %'

 

 

 

De sju stora länderna

 

 

 

 

Förenta staterna

45,4

6,9

2,5

3'/4

Japan

15,4

5.1

4,3

3'/2

Förbundsrepubliken Tyskland

7,2

2,7

2,5

3'/4

Frankrike

5,9

1.6

1,1

2'/,

Storbritannien

5,1

2,6

3,0

2'/l

Italien

4,2

2,6

2,3

3

Kanada

4,0

5,0

4,4

4'/4

Norden

 

 

 

 

Danmark

0,7

3,9

3,0

2'/=

Finland

0,6

3,0

2,8

2

Norge

0.7

3,8

4,4

2'/:

Sverige

1,2

3,4

2,3

2

Vissa andra OECD-länder

 

 

 

 

Belgien

0,9

1,3

1,5

1'/,

Nederländerna

1,4

1,7

2,1

2

Schweiz

1,1

2,1

3,8

3

Österrike

0.8

1,9

2,7

2'/2

OECD-Europa

33,2

2,4

2,2

2-%

OECD-totalt

100,0

4,9

2,8

3'/4

'  1985 års BNP, löpande priser och växelkurser.  Finansdepartementets bedömningar.

12

 

Tabell 2:2 Konsumentprisernas

utveckling i vissa

OECD-länder

 

Prop. 1985/86: 150

Procentuell förändring mellan årsgenomsnitt

 

 

_     Bil. 1.1

 

1984

1985

1986'

 

De sju stora länderna

 

 

 

 

Förenta staterna

Japan

Förbundsrepubliken Tyskland

Frankrike

Storbritannien

Italien

Kanada

4,3 2,2 24 7,4 5,0 10,8 4,3

3,5 2.1 2,2 5,8 6,1 9,2 4,0

3'/, 1 '/-.

3'/;

4

5 3X

 

Norden

 

 

 

 

Danmark Finland Norge Sverige

6,3 7,0 6,2 8,0

4,7 5,9 5,7 7,4

2 V, 3

5'/, 3'/;

 

Vissa andra OECD-länder

 

 

 

 

Belgien

Nederländerna Schweiz Österrike

6,3 3.3 3,0 5,6

4,9 2,3 3,4 3,2

2

'/, 1 1

 

OECD-Europa

7,4

6,6

4

 

OECD-totalt

5,3

4,5

3'/,

 

Finansdepartementets bedömningar.

tiska åtgärder vidtogs i oförminskad omfattning. Även världshandelns ökningstakt bromsades upp till ca 3% 1985 jämfört med närmare 9% året dessförinnan. Detta drabbade särskilt u-ländernas export. Skuldtjänstbe-talningarna kom därmed att ta i anspråk en än större andel av u- ländernas exportintäkter.

I den prognos för den internationella utvecklingen under 1986 som ligger till grund för kalkylerna i denna reviderade nationalbudget förutses BNP för OECD-området totalt öka med 3 1/4%. Detta är en upprevidering med 1/2 procentenhet sedan den preliminära nationalbudgeten, vilket i huvud­sak motsvarar den beräknade effekten av lägre oljepriser. (Se vidare ne­dan.) Även för Västeuropa har tillväxtprognosen justerats upp med 1/2 procentenhet, till 2 3/4%. Tillväxten bedöms på de flesta håll bli något mindre investeringsinriktad än de senaste åren. Den förstärkta tillväxten medger en viss minskning av arbetslösheten som dock för Västeuropa i genomsnitt fortfarande beräknas ligga omkring 11 %.

Inflationen förutses i genomsnitt för hela OECD-området bli 3 1/2% under 1986 och i vissa betydelsefulla länder t. o. m. 1 % eller därunder. Främst är det lägre importpriser som drar ned inflationstakten, men den inhemska kostnadsutvecklingen i industriländerna bedöms fortsätta att sakta av även 1986. Även vid långsammare ökning i de nominella lönerna beräknas dock en reallöneökning om drygt 1 1/2 % komma till stånd, vilket är den största uppgången sedan 1979. Sannolikt innebär detta en viss försvagning av företagens vinstsituation 1986. De externa obalanserna i industriländerna förvärras något i löpande priser, främst till följd av ut­vecklingen av export- och importpriserna efter inträffade växelkursför-

13

 

Tabell 2:3 Arbetslöshet i några OECD-länder

Procent av arbetskraften, årsgenomsnitt, standardiserade defmilioner

 

 

1984

1985

1986'

Förenta staterna

7.4

7,1

7

Japan

2,7

2,6

2'/4

Förbundsrepubliken Tyskland

8,5

8,6

8

Frankrike

9,7

10,1

10

Storbritannien

13,0

13,2

13

Danmark

10,0

9,0

8

Finland

6,1

6,2

6'/,

Norge

3,0

2,5

2'/.

Sverige

3,1

2,8

2%

OECD-Europa

10,8

11,0

11

OECD-totalt

8,2

8,1

8

Prop. 1985/86:150 Bil. l.l

' Finansdepartementets bedömningar. ' Nationell definition.

ändringar. 1 Förenta staterna förutses sålunda underskottet i bytesbalan­sen stiga till motsvarande ca 3 1/2% av BNP, medan överskotten i Japan och Förbundsrepubliken Tyskland beräknas öka till ca 5 1/2 resp. 4% av BNP.

Tillväxten i u-länderna bedöms bli endast obetydligt snabbare än under fjolåret, eller strax över 3% 1986. Förutsättningarna skiljer sig åt väsentligt mellan olika länder. Priserna på råvaror exkl. olja förutses fortsätta att gå ned i reala termer. Den totala världshandeln beräknas få ett visst uppsving som dock dämpas av en omfattande neddragning av importen i de oljeex-porterande länderna och en återhållsam importtillväxt i övriga u-länder. För bearbetade varor beräknas världshandeln öka med omkring 4% 1986, vilket är en något lägre tillväxttakt än 1985.

Utvecklingen på oljemarknaden får en avgörande betydelse för den allmänna ekonomiska tillväxten under 1986. Under andra halvåret 1985 ökade råoljeutvinningen inom OPEC-området med mer än 25 %. Huvudde­len av tillskottet härrörde från Saudiarabien. I och med att efterfrågan ökade säsongsmässigt under hösten och marknadens förväntningar var inriktade på stabila priser, kunde världsmarknadspriset ändå upprätthål­las. Det böriade falla först mot slutet av fjolåret när det böriade stå klart att OPEC-länderna hade större intresse av att söka öka sina marknadsandelar

Tabell 2:4 Bytesbalanssaido i några OECD-länder

Miljarder dollar

 

 

1984

1985

1986'

Förenta staterna

Japan

Förbundsrepubliken Tyskland

Frankrike

Storbritannien

-107

35

6

-    1

1

-119

49

13

1

5

-140

75

25

5

0

OECD-Europa

11

21

45

OECD-totalt

- 69

- 59

- 30

Finansdepartementets bedömningar.

14

 

än att försvara det rådande oljepriset. Det prisfall som därefter följt har     Prop. 1985/86: 150 återfört oljepriset i reala termer till en nivå under den som rådde före den      Bil. 1.1 snabba uppgången 1979.

OPEC:s strävan att konkurrera ut andra producentländer och samtidigt stimulera efterfrågan torde realistiskt räknat kräva en ganska lång tid för att förverkligas, i och med att den förutsätter förändringar i kapiialutmst-ningen både på utvinnings- och på förbrukningssidan. Vid vilket pris som jämvikt kan etableras under denna anpassningsperiod är mycket osäkert, och innan läget på oljemarknaden stabiliserats kan betydande prisfluktua­tioner komma att ske. Mot bakgrund av prisutvecklingen på världsmarkna­den fram till börian av april har det bedömts rimligt att basera kalkylerna i den reviderade nationalbudgeten på att priset på råolja för import till Sverige i genomsnitt under 1986 kommer att uppgå till 15 dollar/fat.

Jämfört med 1985 innebär detta nära nog en halvering av världsmark­nadspriset på råolja. Det beräknas medföra att den allmänna prisnivån blir ca I procentenhet lägre än om oljepriset varit oförändrat. De sålunda ökade realinkomsterna stimulerar i första hand den privata konsumtionen, vilket väntas föranleda att såväl produktionen som importen i industrilän­derna blir större än eljest.

Totalt sett beräknas den genomsnittliga BNP-tillväxten i industriländer­na bli ca 1/2 procentenhet större 1986 till följd av oljeprisfallet. Den beräknade tillväxteffekten varierar mellan enskilda länder som följd av skillnader i energiförsörjning, geografisk fördelning av exporten etc. Även länder som Norge och Storbritannien beräknas kunna dra viss nytta av fallande oljepriser. För industriländerna sammantagna beräknas oljeimpor­ten förbilligas med ca 40 miljarder dollar och bytesbalansen förbättras netto med 25 ä 30 miljarder dollar. Jämfört med 1985 innebär detta att bytesbalansunderskottet halveras.

Flertalet länder har hittills valt att släppa fram huvuddelen av den stimulans till ekonomin som oljeprisfallet utgör. Tillväxten i OECD-områ­det var dessförinnan snarast på väg att plana ut och i behov av extra stimulans. Restriktionerna på utbudssidan synes i stort sett vara av be­gränsad betydelse för den extra tillväxt som oljeprisfallet beräknas kunna ge upphov till. Ett särskilt problem kunde vara de senaste årens lång­samma tillväxt av kapitalstocken i industrin, inte minst i Västeuropa. Vissa beräkningar av den potentiella tillväxten under senare år tyder dock på att kapacitetsreserven ökat i flera stora länder i Västeuropa, såsom Förbunds­republiken Tyskland, Frankrike och Italien.

För de oljeexporterande länderna i Mellersta östern motsvarar inkomst­bortfallet till följd av det halverade oljepriset mer än 5% av BNP. En betydande minskning av importen till dessa länder måste därför förutses, vilket reducerar oljeprisfallets stimulanseffekt på världshandelns tillväxt. För övriga länder spelar oljeexporten inte fullt lika stor roll i ekonomin, men flera av dessa har i stället en svår finansiell situation i utgångsläget. Situationen i skuldtyngda länder som t. ex. Mexiko, Venezuela och Indo­nesien torde därför komma att förvärras och utgöra ett potentiellt hot mot stabiliteten i det internationella kreditsystemet.

15

 

Till de mera betydelsefulla förändringar som inträffade i väridsekonomin Prop. 1985/86: 150 under 1985 hör utvecklingen på växelkursområdet, i första hand den om- Bil. 1.1 fattande depreciering av dollarn som skedde. De samordnade aktioner mellan de fem största industriländerna som genomfördes under hösten spelade en viktig roll för att åstadkomma dessa förändringar. Från septem­ber 1985 fram till mars 1986 deprecierades dollarn med mer än 20% mot både D-marken och yenen. 1 effektiva termer tappade dollarn under sam­ma tid nära 15% av sitt värde, medan D-marken effektivt apprecierades med ca 10% och yenen med ca 25%. Vissa uppskattningar tyder dock på att dollarn fortfarande är övervärderad med mellan 10 och 15%. Hur denna återstående anpassning kan komma till stånd och hur snabbt den kan ske får stor betydelse för de ekonomisk-politiska reaktionerna i framför allt Förenta staterna. Ett hastigt ras i dollarkursen betyder ökade inflations­risker i Förenta staterna vilket kan framkalla en åtstramning av penningpo­litiken.

En fortsatt gradvis anpassning av växelkurserna skulle göra det lättare att undvika åtstramningar som kan återverka på den ekonomiska tillväx­ten. Ett uttalat syfte med samarbetet mellan de fem största industriländer­na är att möjliggöra en god ekonomisk tillväxt utanför Förenta staterna, vilket skulle göra det lättare att avhjälpa de amerikanska obalanserna. I denna del har samarbetet hittills inte lett till några mera omfattande föränd­ringar i finanspolitiken i Förbundsrepubliken Tyskland och Japan, vilka främst ansetts ha utrymme för sådan stimulans. Den redan tidigare plane­rade tyska skattereformen har dock genomförts och tillväxten synes vara på väg att förstärkas. Japan har vidtagit vissa begränsade åtgärder för att förbättra den inhemska efterfrågetillväxten och förbereder enligt uppgift ytterligare åtgärder, men det är ovisst vilken omfattning dessa kan få.

Samordningen mellan industriländerna på det penningpolitiska området har varit mer framgångsrik, och mer eller mindre gemensamma reduk­tioner av räntenivån har kunnat genomföras. Den japanska räntan måste höjas i slutet av oktober 1985 för att understödja en fortsatt yen-apprecie-ring, men sedermera har yen-räntan successivt fallit och den allmänna tendensen bland de internationella valutorna är i riktning mot lägre räntor. De främsta undantagen är pund, lire och kanadensiska dollar. Den korta räntan i Förenta staterna har gått ned och medgivit en gradvis depreciering av dollarn. Penningpolitiken har där givits en flexibel utformning. Ännu 1986 beräknas dock det amerikanska bytesbalansunderskottet fortsätta att stiga, och en ökande del därav måste finansieras genom att attrahera kapital frän andra länder. Huruvida detta kan ske utan att räntemarginalen mot andra länder åter vidgas återstår att se. Det är anmärkningsvärt att den långa amerikanska räntan föll med inemot 2 procentenheter under 1985 trots det fortfarande stora federala budgetunderskottet; någon krympning av räntemarginalen mot omvärlden skedde dock inte därigenom. Avta­gande inflation och inflationsförväntningar under 1986 talar för att en fortsatt nedgång i ränteläget kan ske, i varje fall utanför Förenta staterna. Samtidigt som restriktioner kan göra sig gällande för utformningen av den amerikanska penningpolitiken beräknas stimulanseffekten från de se­naste årens mycket expansiva finanspolitik nu ebba ut. Den lag om balan-

16

 

sering av den federala budgeten år 1991 (Gramm-Rudman-Hollings) som Prop. 1985/86: 150 antagits av kongressen har begränsade effekter på budgeten innevarande Bil. 1.1 budgetår men sätter därefter mycket bestämda gränser för handlingsfrihe­ten i finanspolitiken. I de större länderna utanför Förenta staterna beräk­nas finanspolitiken allmänt sett bli något mindre restriktiv 1986 än föregå­ende år; förändringen är dock på de flesta håll relativt liten och sker från ett stramt utgångsläge.

2.2 Regionala översikter

Förenta staterna och Japan

1       båda de två största länderna i OECD-området bromsades den ekonomis­
ka tillväxten upp oväntat kraftigt i slutet av 1985. Huvudprognosen för
innevarande år innebär en fortsatt något dämpad utveckling i såväl Förenta
staterna som Japan med en tillväxttakt som beräknas ligga nära genomsnit­
tet för i-länderna totalt.

Den genomsnittliga BNP-tillväxten  i  Förenta staterna uppgick  till

2 1/2% 1985. Ökningstakten drogs ned särskilt kraftigt av fallande lagerin­
vesteringar som totalt sett ledde till minskade lagerstockar, såväl i relation
till försäljningen som i absoluta tal. Lagerkvoten föll till den lägsta nivån
sedan 1973. Den slutliga inhemska efterfrågan ökade ca 2 procentenheter
snabbare än BNP, men för alla privata efterfrågekomponenter dämpades
ökningstakten jämfört med föregående år. Den offentliga konsumtionen
var något mer expansiv. Exporten föll successivt i volym under större
delen av året och importen fortsatte att stiga, vilket bidrog till att reducera
BNP-tillväxten även 1985.

Trots avmattningen förbättrades sysselsättningsläget ytteriigare under 1985, mycket beroende på att produktiviteten i näringslivet utvecklades ovanligt svagt. Arbetslösheten kom att understiga 7% i slutet av året. Inflationstakten var lägre än 4% under hela Qolåret med någon tendens till ökning de sista månaderna. Penningmängden (Ml) ökade med ca 12% under loppet av 1985, och den korta räntan sjönk med någon procentenhet. Från mars och fram till årets slut föll den effektiva dollarkursen med ca 15%, men i genomsnitt för hela 1985 låg dollarns effekfiva värde faktiskt något högre än 1984.

Administrationens officiella prognos för den amerikanska ekonomin in­nebär att tillväxten i BNP helåret 1986 blir drygt 3 1/2%. Kongressens budgetkontor ligger i sin prognos ca 1/4 procentenhet lägre. Båda utgår från att en återhämtning kommer att ske i lagerinvesteringarna som följd av de lägre realräntorna, vilket skulle ge betydande tillskott till tillväxten. Även övrig efterfrågan bedöms kunna utvecklas positivt, och ändå baseras dessa prognoser på ett mindre fall i oljepriset än vad som sedermera inträffat.

Den officiella prognosen är likväl i vissa stycken optimistisk. Den pri­
vata konsumtionen kan komma att stimuleras av de lägre oljepriserna, men
hushållens inkomster förutses fortsätta att öka i relativt måttlig takt och
sparkvoten befinner sig på en historiskt sett låg nivå. Vad gäller lagerut-    17

2    Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 150. Bilaga 1.1

 

vecklingen hör till bilden att utsikterna till inflationsvinster på lagren Prop. 1985/86: 150 minskat markant under senare tid och att lagerkvoten därför inte behöver Bil. l.l stiga redan 1986. Företagens investeringar kan komma att stimuleras av ökad lönsamhet och lägre realränta. Näringslivets kapitalstock har ökat relativt måttligt trots den uppgång som skett i bmttoinvesteringarna. Ett osäkerhetsmoment är dock inriktningen av den framtida företagsbeskatt­ningen. Under loppet av 1986 kan, å andra sidan, de första reala effekterna av den hittills skedda dollardeprecieringen på nettoexporten visa sig och innebära ett minskat "läckage" till utlandet av den inhemska efterfrågan. Sammantaget kan de nämnda faktorerna förväntas ge upphov till en BNP-tillväxt 1986 om ca 3 1/4%.

Utformningen av finanspolitiken under prognosperioden är i hög grad knuten till den plan för avveckling av det federala budgetunderskottet som kongressen antagit. Även om denna plan efter slutlig rättslig prövning skulle upphävas eller modifieras, torde målet om balanserad budgetut­veckling spela en avgörande roll för finanspolitikens kommande inriktning. De första mera betydande åtstramningarna väntas först från det budgetår som börjar den 1 oktober 1986, och i genomsnitt för innevarande år beräknas budgetens finanspolitiska effekt bli i stort sett neutral.

Större osäkerhet vidlåder bedömningen av penningpolitiken under året. Det är känt att det föreligger något skilda uppfattningar mellan centralban­ken och finansdepartementet om vilka inflationsrisker som är förknippade med en fortsatt depreciering av dollarn. Inte minst mot bakgrund av expansionen av penningmängden under fjolåret kan det finnas ett intresse hos centralbanken att strama åt penningpolitiken. Den depreciering av dollarn som hittills skett är otillräcklig för att bringa bytesbalansen i jämvikt. Det kan inte uteslutas att skärpningar i den amerikanska penning­politiken temporärt kan framkallas för att en fortsatt extern anpassning skall kunna ske i ordnade former. Sådana skärpningar behöver dock inte leda till en höjd absolut räntenivå utan kan ske inom ramen för en interna­tionell nedjustering av de korta räntorna. Den långa räntan i Förenta staterna kan sannolikt fortsätta att falla under 1986. I Japan beräknas BNP under 1985 ha ökat med 4,3 %. Jämfört med 1984

Försörjningsbalans för Förenta staterna och Japan

Förändring i volym, procent (Finansdepartementets bedömningar)

 

Förenta staterna

Japan

 

 

 

1985

1986

1985

 

1986

Privat konsumtion Offentlig konsumtion Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar Utrikesbalans

BNP

3'/4

6

7'/,

:':;:

2%

3

2'/, 3% 0 0

3'/4

2%

2%

5

0

1'/,

4V4

 

2'U 5 'U -   '/.

3%

Anm: Förändring av 1 ende års BNP.

lagerinvesteringar och utrikesbalans mäts i

procent

. av föregå-

18

 

har tillväxttakten avtagit med närmare en procentenhet, vilket främst kan     Prop. 1985/86: 150 tillskrivas en försvagning av den externa efterfrågan. Bytesbalansöver-     Bil. 1.1 skottet ökade trots detta från 35 miljarder dollar 1984 till 49 miljarder dollar 1985.

Under 1986 bedöms BNP kunna öka med 3 1/2%. Denna fortsatta upp-bromsning av den japanska tillväxten kan i stor utsträckning hänföras till den kraftiga yenapprecieringen, vilken leder till minskad nettoexport. 1 ett första skede ökar emellertid bytesbalansöverskottet och väntas komma upp till närmare 75 miljarder dollar för 1986. Till detta bidrar oljeprisfallet, som kraftigt reducerar kostnaderna för Japans import. Samtidigt kan olje­prisfallet förväntas ge en stimulans till den japanska ekonomin. Investe­ringsbenägenheten bedöms bli beroende bl. a. av i vilken utsträckning de lägre oljepriserna kan kompensera för de minskade marginaler som den höga yenkursen orsakat särskilt exportindustrin. Löneutvecklingen väntas bli fortsatt svag med löneökningar på cirka 3 %. Den privata konsumtionen kan trots detta komma att öka något snabbare 1986 än 1985 på gmnd av den mycket låga inflationen som beräknas bli cirka 1 procent 1986. Sparan­det förväntas ligga kvar på nuvarande höga nivå. Arbetslösheten bedöms bli cirka 2 3/4%.

Den japanska ekonomins tillväxt framöver blir i allt väsentligt beroende av i vilken omfattning den inhemska efterfrågan förmår ersätta bortfallet av extern efterfrågan. Den japanska regeringen för i sin strävan att uppnå en balanserad budget till 1990 en utpräglat restriktiv finanspolitik. På grund av de kontraktiva effekter som den minskade nettoexporten har på ekono­min, har emellertid regeringen tvingats vidta vissa åtgärder för att stimule­ra den inhemska efterfrågan. Dessa har dock haft relativt begränsad om­fattning. Penningpolitiken har sedan börian av 1986 mjukats upp något. Diskontot har sänkts i två omgångar med totalt en procentenhet och är nu 4%. Denna lägre nivå förväntas få en viss sfimulerande effekt på den inhemska efterfrågan.

Västeuropa

Tillväxtens exportberoende i de västeuropeiska länderna minskade under 1985, och framför allt den privata konsumtionen kom att spela en allt viktigare roll. Detta mönster förefaller i allt väsentligt gälla även för 1986. BNP i Västeuropa beräknas ha ökat med 2 1/4% under förra året, och tillväxten väntas kunna bli 1/2 procentenhet snabbare i år. Den genomsnitt­liga inflationen sänktes förra året till under 7%, och fortsatt avtagande prisökningar förutses under 1986. Arbetslösheten i Europa har, trots en förbättrad tillväxt i flera av länderna, fortsatt att stiga något, till nivån 11 % och förväntas ligga kvar på den nivån 1986.

I Förbundsrepubliken Tyskland beräknas BNP under 1985 ha ökat med
cirka 2 1/2% i volym. Under året skedde en förskjutning från extern till
intern efterfrågan. Överskottet i bytesbalansen beräknas likafullt ha mer
än fördubblats jämfört med året innan och blev 39 miljarder DM, motsva­
rande ca 2% av BNP. Inflationen uppgick vid årets slut till endast 2,2%.
Arbetslösheten låg oförändrat kvar på drygt 8 %.                                   19

 

Under 1986 bedöms BNP kunna öka med cirka 3 3/4%. Valutakursut- Prop. 1985/86: 150 vecklingen torde medföra märkbara föriuster av marknadsandelar. I stället Bil. 1.1 kan den privata konsumtionen förväntas spela en central roll för tillväxten. Till följd av fallande importpriser i allmänhet och lägre energipriser i synnerhet förväntas inflationen falla till under 1 %. Avtalsförhandlingarna för 1986 bedöms medföra lönehöjningar på ungefär samma nivå som 1985, dvs. 3,5-4%. Reallöneutvecklingen förutses därmed accelerera kraftigt under året. Detta beror delvis också på att under 1986 det första ledet genomförs i den skattereform som beslutades under 1985.

Industrins maskininvesteringar förväntas öka i samma takt som 1985, dvs. med 8-9%. Samtidigt torde det allmänna uppsvinget i ekonomin, tillsammans med en fömtsedd förbättring av kommunernas finanser, bidra till en viss ökning av såväl offentliga investeringar som byggnadsinveste­ringar.

En mycket kraftig förbättring av bytesförhållandet torde, trots en svag exportefterfrågan, leda till ett betydligt ökat bytesbalansöverskott 1986. Ett resultat i intervallet 60-70 miljarder DM, motsvarande 3,5% av BNP, förefaller troligt. Den ökande aktiviteten i ekonomin kan leda till att den registrerade arbetslösheten faller något under året.

1 den ekonomiska politiken ligger den hittillsvarande kursen, med inrikt­ning på budgetkonsolidering, fast. Som en effekt bl. a. av skattereformens första steg, förutses dock att finanspolitiken under 1986 för första gången på fyra år inte kommer att ha en restriktiv effekt på ekonomin. Några planer förefaller inte finnas på att genom energibeskattning hindra de fallande oljepriserna att helt slå igenom i konsumentledet.

Den västtyska ekonomin torde, i synnerhet på sikt, komma att påverkas av förändringarna i växelkurserna för de viktigare valutorna. D-markens appreciering gentemot dollarn under slutet av 1985 och hittills under 1986 har varit betydande. En uppskrivning av bl. a. D-marken med 3% inom ramen för EMS-samarbetet skedde den 6 april i år. Ännu under 1986 torde bytesbalansen komma att förstärkas, men den försämring av den västtyska industrins konkurrenskraft som kursjusteringarna innebär kommer succes­sivt att slå igenom.

Försörjningsbalans för Förbundsrepubliken Tyskland, Frankrike och Storbritannien

Förändring i volym, procent (Finansdepartementets bedömningar)

 

 

Förbunds­republiken Tyskland

Frankrike

Storbritannien

 

1985       1986

1985

1986

1985

1986

Privat konsumtion Offentlig konsumtion Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar Utrikesbalans

BNP

1%        4 2 '/4        2 '/,

-    '/4          5    "

V4                   '/4

1           -   V: 2'/,        3

2 '/,

:|

1

3

l'/4

2/4

'/,

-     %

2'/,

2'/4

'/4 '/4

3

3

'/4

2'/4

'/4

0

2 V,

Anm: Förändring av lagerinvesteringar och utrikesbalans mäts i procent av föregå­
ende års BNP.                                                                                                        20

 

I Frankrike uppgick tillväxten under 1985 till något mer än 1 %. Handels-     Prop. 1985/86: 150 balansen förbättrades endast marginellt. Inflationen sjönk till 5,8%iårsge-     Bil. 1.1 nomsnitt medan arbetslösheten föll obetydligt.

Bedömningen av utsikterna för den franska ekonomin under 1986 för­svåras av att den nya regeringen som tillträdde i mars ännu inte i detalj gett till känna sin ekonomiska politik. I anslutning till kursjusteringen inom EMS i börian av april i år, då francen skrevs ned med 3 %, presenterades dock planer på vissa ekonomisk-politiska åtgärder.

Regeringen avser att genomföra besparingar i budgeten redan under innevarande år, och målet är att under en treårsperiod eliminera budgetun­derskottet exkl. räntor och amorteringar. Vidare aviserades åtgärder för att på sikt avveckla pris- och hyresregleringarna. Arbetsgivaravgifterna skall sänkas och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder vidtas för att få ned arbetslösheten, särskilt bland ungdomar.

De förväntade positiva effekterna på den franska ekonomin av de fal­lande oljepriserna och en sedan tidigare förutsedd stark privat konsumtion gör att en ökning av tillväxten till ca 2 1/2% kan bedömas som trolig för 1986. Någon höjning av energibeskattningen förutses ej.

Den privata konsumtionen fömtses öka med ca 3 % och således utgöra den viktigaste faktorn för den ökade tillväxten. Förslag från regeringen om skattesänkningar torde inte hinna få effekt under innevarande år.

Inflationen bedöms fortsätta att sjunka under 1986, men torde knappast kunna falla under 3% under loppet av året, till följd av devalveringen och förväntade höjningar av offentliga taxor och avgifter.

Bytesbalansen kan under 1986 komma att uppvisa ett kraftigt ökat överskott, omkring 50 miljarder francs, huvudsakligen till följd av en kraftig förbättring av bytesförhållandet. Trots detta och devalveringen av francen kvarstår dock Frankrikes konkurrenskraftsproblem.

I Storbritannien beräknas BNP ha ökat med 3 1/2% under 1985. Fram­för allt första halvårets goda utveckling av export och privata investeringar bidrog till tillväxten. Under andra halvåret mattades ökningen på dessa båda områden. I stället ökade den privata konsumtionen till följd av fallande inflation och en kraftig löneutveckling med nominella löne­ökningar på 7 1/2%.

För 1986 förutses en BNP-ökning på 2 1/2%. Exporten, av vilken Nordsjöoljan svarade för 8% 1985, torde bidra i minskad utsträckning bl. a. på gmnd av oljeprisfallet. Den nominella löneutvecklingen har ännu inte visat tecken på att försvagas. Detta i kombination med en avtagande inflationstakt torde bidra till att privatkonsumtionen blir den efterfråge-komponent som ökar starkast under 1986. Bytesbalansöverskottet kan förväntas minska i år. Arbetslösheten väntas ligga kvar på nuvarande höga nivå, dvs. ca 13%. Inflationen bedöms kunna sjunka till 4% 1986.

Den ekonomiska politiken är liksom tidigare inriktad på att få ner infla­
tionen och att konsolidera budgeten. Vissa skattelättnader föreslås dock i
budgeten för 1986/87, även om de fatt minskas från planerade 3,5 miljarder
pund till 1 miljard pund på gmnd av de kraftigt reducerade oljeintäkterna.
Privatiseringen av statliga bolag väntas inbringa 4 3/4 miljarder pund bud­
getåret 1986/87.                                                                              21

 

Norden                                                                                           Prop. 1985/86: 150

År 1985 var det fjärde året i följd som de nordiska länderna hade en högre ' ' ' tillväxt än genomsnittet i Västeuropa. Tillväxten i Qol bars främst upp av den inhemska efterfrågan. Inflationen har dock förblivit högre än genom­snittet för de västliga industriländerna. För 1986 bedöms BNP-tillväxten för Norden som helhet bli något lägre än föregående år. Prisfallet på olja kommer att ge skilda utslag i de olika ekonomierna vad gäller tillväxt och bytesbalans.

Den inhemska efterfrågan i Danmark beräknas 1985 ha stigit med närma­re 5%, vilket berodde på en fortsatt ökning av privata investeringar och privat konsumtion. Exporten steg mot slutet av året men beräknas ha ökat klart långsammare än importen. Den totala BNP-tillväxten reducerades därför till 3% och underskottet i bytesbalansen ökade till 28 miljarder danska kronor, eller 4 1/2% av BNP.

Utsikterna för den danska ekonomin under 1986 tyder på en något svagare BNP-tillväxt än föregående år till följd av en långsammare in­hemsk efterfrågetillväxt och ett fortsatt negativt bidrag från nettoexporten. BNP-tillväxten bedöms bli 2 1/2%. Inflationstakten torde kunna bromsas upp väsentligt och i genomsnitt för året uppgå till 2 1/2%.

Försvagningen av bytesbalansen har föranlett den danska regeringen att vid två tillfällen kraftigt strama åt finanspolitiken. Effekterna av dessa åtgärder samt sänkta oljepriser och dollarkurs torde medverka till ett lägre underskott i bytesbalansen i år och till att underskottet i statsbudgeten elimineras. För den samlade offentliga sektorn kan man i så fall räkna med ett betydande överskott.

I Finland avtog den ekonomiska aktiviteten under andra halvåret 1985. BNP ökade för helåret med omkring 3%. Avmattningen berodde på en sämre exporttillväxt, som för helåret uppgick endast till knapptl/2%. Den inhemska konsumtionen fortsatte att öka starkt, och importen ökade med 5%. Underskottet i bytesbalansen växte därför mer än beräknat och be­döms ha uppgått till omkring 4 miljarder mark. Prisstegringstakten avtog under året och den finska regeringens inflationsmål om högst 5% under loppet av året kunde infrias. Arbetslösheten visade en svag ökning och uppgick i genomsnitt till 6 1/4%.

Försörjningsbalans för Danmark, Finland och Norge

Förändring i volym, procent (Finansdepartementets bedömningar)

Danmark        Finland          Norge

 

 

1985

1986

1985

1986

1985

1986

Privat konsumtion Offentlig konsumtion Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar Utrikesbalans

BNP

3'/, 1

14 0 -IV4

3

2

-       '/4

11

-    'U
-1

2%

3

4'/4

3 1

-1%

2\

3'/,

-1

2

7'/, 4 V,

4

2 20

-2'/.

-2'/4

2 V,

Anm: Förändring av lagerinvesteringar och utrikesbalans mäts i procent av föregå­
ende års BNP.                                                                                                        22

 

Utsikterna för den finska ekonomin i år är mindre ljusa än på många år. Prop. 1985/86: 150 BNP-tillväxten bedöms bli 2%. Den lägre dollarkursen och det lägre Bil. 1.1 oljepriset påverkar direkt exporten österut till följd av kravet på balan­serad handel mellan Finland och Sovjetunionen. Vidare begränsar Fin­lands försvagade konkurrensförmåga möjligheterna att dra nytta av efter-frågeuppgången på västmarknaderna. Konsumentpriserna bedöms öka med högst 2% under loppet av året. Arbetslösheten beräknas öka något.

Finanspolitiken har under det senaste året haft en svagt expansiv inrikt­ning och dess tillväxtstödjande effekt kan väntas öka något i år. Hushål­lens disponibla realinkomster stärks kraftigt i år till följd av skattelätt­nader, uppbromsning av inflationen och nya avtalsmässiga löneökningar.

Konjunktumppgången i Norge befästes förra året och BNP beräknas ha ökat med 4 1/2%. Den privata konsumtionen ökade med hela 7 1/2%. Det traditionella näringslivets investeringar utvecklades gynnsamt medan inve­steringarna i olje- och varvsnäringarna sjönk drastiskt. Sysselsättningen ökade kraftigt och arbetslösheten sjönk till 2 1/2% i genomsnitt. Löne- och prisutvecklingen fortsatte att vara snabbare än hos landets viktigaste han­delspartners.

Den privata konsumtionen väntas öka något långsammare i år. Närings­livets fasta investeringar bedöms dock kunna öka kraftigt. BNP beräknas 1986 öka med ca 2 1/2%.

Oljeprisfallet kommer att medföra en kraftig försämring av budget- och bytesbalanserna. Vissa skärpningar i såväl penning- som finanspolitiken har genomförts i år och möjligen kan en fortsatt press nedåt på den norska kronan till följd av oljeprisfallet leda fill en stramare kreditpolitik. Över­hettningstendenser i flera sektorer på arbetsmarknaden försvårar möjlighe­terna att dämpa löneutvecklingen, varför konkurrenskraften torde fortsät­ta att försämras.

23

 

3 Utrikeshandeln                                            Prop. 1985/86:150

Bil. 1.1 3.1 Världshandeln

Världshandeln utvecklades svagt under loppet av 1985. Tillväxten mellan 1984 och 1985 stannade vid ca 3% mot hela 9% året innan. Huvudkompo­nenterna i avmattningen var att oljehandeln minskade med ett par procent samtidigt som ökningstakten för handeln med bearbetade varor halvera­des. Den viktigaste faktorn bakom dämpningen av handeln med bearbeta­de varor var utan tvekan den mycket kraftiga nedgången i Förenta stater­nas importtillväxt. Ökningen under andra halvåret 1985 blev endast 1 %, mätt i årstakt, jämfört med närmare 40% under första halvåret 1984. Denna uppbromsning hade i sin tur spridningseffekter, så att även andra OECD-länders import ökade markant långsammare än tidigare. Den in­hemska efterfrågan i dessa övriga OECD-länder ökade emellertid något mer 1985 än 1984, vilket gav en viss stimulans till importen. En kraftigt avvikande utveckling hade Sveriges nordiska grannländer, som tar emot nästan en fjärdedel av vår export. Importen växte här med ca 11 % både 1984 och 1985.

Utanför OECD-området minskade OPEC-länderna under 1985 sin im­port för fjärde året i rad. Det beräknas att OPECs andel av världsimporten av bearbetade varor därigenom fallit från 15% 1982 till 10% 1985. Även statshandelsländerna, som till stor del är beroende av oljeexport för att få västvaluta, hade en svag utveckling med importökningar på under 2%. U-länderna utanför OPEC ökade sin import med 4% 1985, mot ca 8% 1984.

Utvecklingen under 1986 kommer naturiigtvis att starkt präglas av de kraftigt minskade oljepriserna. Mellan november 1985 och april 1986 mer än halverades oljepriset, mätt i dollar. Effekten på de svenska importpri­serna förstärktes ytterligare av att dollarkursen under samma tid föll med nästan 10%. Beräkningar tyder på att oljeprisfallet kan höja OECD-länder-nas importtillväxt med drygt 1 procentenhet. Samtidigt blir dock ytterliga­re åtstramningar nödvändiga i de oljeproducerande länderna. Nettoeffek­ten på den svenska exportmarknadstillväxten reduceras något av detta, men beräknas ändå uppgå till ca 1 procentenhet för 1986.'

Oljeprisfallet medför att handeln mellan OECD-länderna väntas växa i god takt även 1986. Marknadstillväxten för den svenska exporten till OECD-området beräknas bli 6,7%, vilket skulle innebära ökad tillväxt jämfört med de relativt svaga andra och tredje kvartalen 1985. Det är framför allt i Norden och i Förbundsrepubliken Tyskland som importök­ningen förutses bli stark, men även i Förenta staterna kan svenska export­företag vänta betydande efterfrågetillväxt. Utanför OECD-området gyn­nas de icke'oljeproducerande u-länderna av oljeprisfallet och av sjunkande skuldräntebetalningar. De beräknas därför höja importtillväxten något, till strax över 5%. OPEC-länderna och statshandelsländerna blir däremot

' En kalkyl.över oljeprisförändringarnas effekter på den svenska ekonomin visas i

appendix til! kapitlet 1.                                                                                          24

 

Tabell3:l Exportmarknadstillväxt, relativa priser och iinarknadsandelar för Sveriges      Prop. 1985/86: 150
export av bearbetade varor                                              g-|   j  i

Procentuell förändring

 

 

1982

1983

1984

1985

1986

Exportmarknadstillväxt'

 

 

 

 

 

14 OECD-länder Hela världen

3.1

1,7

5,3 3,0

13,5 11,3

8,5 6,8

6,7 5,1

Priser

 

 

 

 

 

14 OECD-länders importpriser,

nat.val.'

14 OECD-länders importpriser, SEK'

Svenskt exportpris, SEK

Relativpris, SEK

6.4 18.8 12.3

-5,4

3,8 16,2 11,9

-3,7

5,1 3,2 6,0

2,7

3,9 5,1 6,0 0,9

0,3 1.8 2.7 0.9

Marknadsandelar, volym

 

 

 

 

 

I 14 OECD-länder I övriga länder Totalt

2,2 1,5 1,9

7,7

-2,7

5,0

0,4 1.4 0,6

-1,5 -4.0 -2.0

-0.9

3.0

-0.1

' Sammanvägt enligt varje lands betydelse som avsättningsmarknad för svensk

export.

Källor: OECD, konjunkturinstitutet och finansdepanementet.

tvungna att begränsa sin import. Nedskärningar i storleksordningen 15% väntas bli nödvändiga för OPEC-länderna medan importneddragningarna för statshandelsländernas del beräknas stanna vid 5 %. Sammantaget kom­mer marknadstillväxten för svensk export av bearbetade varor att, trots oljeprisfallets gynnsamma effekter på många länder, falla från 7% 1985 till 5% 1986. Avmattningen kan dels förklaras med direkta och indirekta effekter av den minskade importtillväxten i Förenta staterna, dels med att Norges och Finlands import beräknas öka långsammare än tidigare.

Världshandeln med råvaror har under denna konjunkturcykel utvecklats avsevärt svagare än handeln med bearbetade varor. Oljehandeln, som minskade 1985, väntas ta viss fart 1986 till följd av de sänkta priserna. För övriga råvaror steg OECDs import med ca 4% 1984-1985. Ökningen avtog under loppet av 1985 till ca 3% i årstakt, en tillväxt som beräknas bestå även under 1986.

3.2 Industrins internationella konkurrenskraft

I den preliminära nationalbudgeten visades att den svenska industrins kostnadsläge var avsevärt bättre 1985 än 1981. De relativa kostnaderna, dvs. Sverige jämfört med våra 14 viktigaste konkurrentländer, var hela 10% lägre 1985 än 1981. Då innefattades alla röriiga kostnader, dvs. även för insatsprodukter. De relativa arbetskraftskostnaderna per enhet föll under samma period med nästan det dubbla, dvs. nära 20%. Alla tecken tyder därmed på att den svenska industrins konkurrenskraft, mätt som det relativa kostnadsläget, för närvarande är god.

Den reviderade nationalbudgetens kalkyler bygger på antagandet att timlönekostnaderna inom den svenska industrin ökar med ca 6% 1986. Arbetsproduktiviteten beräknas stiga med drygt 2% vilket skulle medföra

25

 

Diagram 3: 3 Exportvolym

Index första kvartalet 1981 = 100, säsongrensade kvartalsdata

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.1

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

exempelvis med hela 7,5%, delvis till följd av marknadsandelsförluster i samband med tillkomsten av ny produktionskapacitet i andra länder, me­dan trävamexporten minskade med 2%. Tack vare kraftiga ökningar av exporten av jordbmksprodukter (22%) och mineraler (15%) blev den sammantagna råvaruexporten dock i stort sett oförändrad.

Under 1986 beräknas massaexporten minska med ytterligare någon pro­centenhet medan trävamexporten fömtses bli oförändrad. Ett särskilt orosmoment utgör tillgången på skogsråvara. I bästa fall väntas avverk­ningarna bli oförändrade mellan 1985 och 1986. Under 1985 tillgodosågs en del av skogsindustrins råvambehov genom att rundvirkeslagren minskade till en historiskt sett mycket låg nivå. Det torde inte vara möjligt att ytterligare reducera lagren 1986.1 stället väntas importen av rundvirke öka till sin högsta nivå sedan rekordåret 1981. De otillräckliga avverkningarna innebär också att skogsindustrins kostnader drivs upp. Av denna anled­ning beräknas trävaruexportens marknadsandelar minska med 2-3%. Bland övriga vamgrupper väntas minskad export för jordbruksprodukter och mineraliska produkter, med -6% resp. -4%. Exporten av ickejärn-metaller beräknas däremot stiga med hela 8,5 % som en följd av att produk­tionskapaciteten ökat. Sammantaget fömtses en liten ökning av råvamex-porten även 1986.

Exporten av tjänster steg med 1,4% 1985. Resevalutaintäkterna var oförändrade (i volym) medan måttliga ökningar kunde konstateras för sjöfartstjänster och övriga tjänster. Prognosen för 1986 innebär att tjänste­exporten väntas stiga med ca 7%. Resevalutaintäkterna beräknas därvid öka med ca 4% medan en starkare utveckling fömtses för transport­tjänsterna. Exporten av övriga tjänster - dit byggentreprenader, licensin-

28

 

takter och tekniska tjänster hör - utgör ca hälften av tjänsteexporten. Till följd av bland annat vikande export av byggentreprenader till OPEC-län­derna beräknas exporten av övriga tjänster stiga förhållandevis måttligt.

Totalt väntas exporten av varor stiga med 4,9% 1986. Fartygsexporten bidrar till detta med 0,7 procentenheter. Exporten av varor och tjänster kan därmed beräknas öka med 5,3% vilket skulle göra 1986 till ett förhål­landevis gott exportår.

Tabell 3:2 Exporten varugruppsvis

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.1

 

 

 

 

Exportvärde mil­jarder kr.

1984       1985       1986

Åriig procentuell förändring

 

 

 

Volym

 

 

Pris

 

 

 

1984

1985

1986

1984

1985

1986

Råvaror exkl. petroleum­produkter Bearbetade varor

38,9 184,9

37,6 205,5

35,6 221,6

4,6 11,5

0,5 4,9

0,6 5,0

12,6 6,0

-3,6 6,0

-5,8 2,7

Export exkl. petroleum­produkter och fartyg

223,7

243,1

257,2

10,2

4,1

4,3

7,1

4,4

1,5

Petroleumprodukter' Fartyg

13,8 4,9

12,6 4,3

7,9 6,0

-2.2    ■ -40,5    ■

-10,0

-14,7

5,9 39,0

5,4 7,5

0,6 3,2

-40,5 0,0

Total varuexport

242,5

260,0

271,1

7,6

3,0

4,9

7,1

4,1

-0,6

Total varuexport enl. NR- Tjänsteexport enl. NR

241,4 43,0

258,2 45,7

269,1 48,0

7,9 -0,6

3,0 1,4

4,9 7,0

7,0

7,3

3,9

4,7

-0,7 -2,1

Export av varor och tjänster

284,4

303,9

317,1

6,5

2,8

5,3

7,0

4,0

-0,9

' Inkl. elström.

- Inkl. korrigering av handelsstatistiken.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

3.4 Importen

Importen av bearbetade varor ökade med drygt 10% 1985 vilket var den starkaste uppgången sedan 1979. Bakom importökningen låg främst väx­ande investeringar och stigande privat konsumtion. Exporten, som var den viktigaste förklaringen bakom de två föregående årens importökningar, spelade däremot en mindre roll än tidigare. Investeringarnas bidrag (inkl. lagerförändring) till importtillväxten väntas minska från ca 5 procentenhe­ter 1985 till ca I 1/2 procentenheter 1986. Då övriga efterfrågekomponenter beräknas stiga i ungefär samma takt som 1985 innebär detta en markant dämpning av efterfrågan som riktas mot import.

Alltsedan devalveringen 1982 har prisrelationen mellan svensktillver­kade och importerade varor ändrats till de svenska varornas nackdel.

Priser på bearbetade varor,

, procentuell förändring

 

 

 

1983

1984

1985

1986

Hemmamarknadspris

Importpris

Relativpris

10,4

14,5

-3,7

9,2

5,5 3,5

7,2 4,2 2,9

3,8 3,6 0,2

Anm. Priser enligt producentprisindexsystemet. Dessa avviker något frän priserna enligt utrikeshandelsstatistiken, vilka visas i tabell 3:4.

29

 

Prisförändringar påverkar importvolymen med upp till 2 års eftersläp­ning. För 1986 beräknas tidigare års relativprishöjningar medföra en extra importökning på drygt 2 procentenheter.

Importen av olja och övrig energi har minskat kontinuerligt de senaste 10 åren, mätt i form av energiinnehåll. Detta är en kombinerad effekt av alt energiförbrukningen sjunkit och att produktionen från inhemska energikäl­lor ökat, se tabell 3:4. Minskningen av energiförbrukningen har skett trots att BNP vuxit. Det minskade beroendet av importerad energi har i sig påverkat bytesbalansen positivt. Mätt med 1984 års oljepriser medförde den minskning av energiimporten som skett sedan 1976 att importkostna­derna 1984 blev ca 10 miljarder kr. lägre än de annars skulle varit. Trots den gynnsamma volymeffekten steg kostnaderna för energiimporten från ca 14 miljarder kr. 1976 till nästan 30 miljarder kr. 1984, vilket var en följd av kraftigt ökade energipriser.

Mellan 1985 och 1986 väntas en minst lika stark förändring av import­kostnaderna för energi som mellan 1978 och 1980 (det s. k. OPEC II). Denna gång går dock förändringen i för Sverige positiv riktning. Den kombinerade effekten av fallande dollarkurs och sjunkande oljepriser be­räknas minska kostnaderna för Sveriges nettoimport av råolja och petro­leumprodukter med hela 15 miljarder kr.

Importen av övriga råvaror exkl. olja och el är starkt knuten till industri­produktionen. Den svaga produktionsutvecklingen under 1985 medförde att importökningen stannade vid 2%. Industriproduktionens tillväxt vän­tas bli måttlig även 1986, men till följd av en viss lagemppbyggnad beräk­nas importen öka något mer än året innan.

Tjänsteimporten var i stort sett oförändrad mellan 1984 och 1985. En kraftig minskning av importen av sjöfartstjänster motverkades av stigande

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.1

Tabell 3:3 Import av energi m. m.

 

 

1976

1977

1978

1979

1980

1981

1982

1983

1984

1985

1986

Miljarder kr., löpande priser

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nettoimport av olja

12,9

14,0

13,0

22,8

27,7

29,1

31,9

31,3

27,2

31,4

15,9

elström

0,0

-0,2

-0,1

0,0

0,0

-0,4

-0,3

0,0

-0,1

0,1

-0,1

kärnbränsle

0,3

0,7

0,3

0,8

0,2

0,3

1,5

1,8

1,1

1,6

1,2

kol m.m.

0,4

0,3

0,4

0,6

0,7

0,9

1,4

1,4

1,6

2,2

2,0

Nettoimport av energi totalt

13,6

14,8

13,6

24,2

28,6

29,9

34,3

34,5

29,8

35,2

19,0

Terawattimmar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nettoimport av olja

336

326

307

316

288

260

238

214

204

212

198

kärnbränsle

16

20

24

21

26

38

39

41

50

56

60

kol m.m.

22

17

18

21

19

17

19

24

30

33

35

Nettoimport av energi totalt

374

363

349

358

333

315

297

277

284

301

293

Inhemska energikällor

98

91

102

110

107

109

105

126

133

136

133

Total tillförsel

472

454

451

468

440

424

402

403

417

437

426

Tillförsel/BNP,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

index 1976 = 100

100

93

91

91

84

81

76

75

75

77

74

Importandel, procent

79,2

80,0

77,4

76,5

75,7

74,3

73,9

68,7

68,8

68,9

68,8

Källor: Konjunkturinstitutet och statens energiverk.

30

 

4 Industrin

4.1 Produktion, produktivitet och sysselsättning

Industriproduktionen ökade 1985 preliminärt med ca 2% efter ett par år med god tillväxt. Sågverken och massaindustrin minskade därvid produk­tionen till följd av vikande exportefterfrågan och försämrad lönsamhet. Bäst var utvecklingen i verkstadsindustrin (-1-5,6%) som med en hög andel investeringsvaror i produktionen brukar gynnas relativt sent i konjunktur-förioppet.

Skillnaderna i tillväxttakt mellan branscherna är en direkt spegling av exportens utveckling för olika varugrupper. Det förefaller också som om effekten på industriproduktionen av en inhemsk efterfrågeökning är förhål­landevis svag under ett normalår, vilket dels beror på att en del av den inhemska efterfrågetillväxten riktas mot tjänstesektorerna och dels på att det marginella importinnehållet är högt. Under 1985 avtog sålunda produk­tionsökningen i samband med att efterfrågetillväxtens tyngdpunkt flytta­des från exportmarknaderna till Sverige, se nedan.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.1

 

Inhemska efterfrågans utveckling

Procentuell förändring

 

 

 

 

 

1981

1982

1983

1984

1985

1986

Sverige                                         -2,8 OECD                                          -1,0

0,8

1,2

-0,8 1,8

2,7 3,4

3,8 2,9

2,4 3,7

Anm: OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som marknad för svensk export av bearbetade varor.

Exporten väntas ta något förnyad fart 1986 samtidigt som emellertid importpenetrationen av den svenska marknaden ökar. Resultatet beräknas bli att industriproduktionen kommer att växa något snabbare än i fjor. Verkstadsindustrin förutses bli tillväxtmotor även i år, men skillnaderna mellan olika branscher väntas bli mindre än 1985.

Tabell 4:1 Produktion, produktivitet och sysselsättning i industrin

Årlig förändring

 

 

1980

1981

1982

1983

1984

1985

1986

Procent

 

 

 

 

 

 

 

Produktion

0,4

-3,5

-0,8

5,1

7,1

2,1

3.0

Produktivitet

1,7

0,3

2,5

7,4

6,2

2,2

2,5

Antal arbetade timmar

-1,2

-3,7

-3,2

-2,2

0.8

0,1

0,5

Tusental personer

 

 

 

 

 

 

 

Sysselsättning

1

-32

-35

-5

13

19

5

Källa: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. Anm.: Produktiviteten är här definierad som förädlingsvärde per timme. I tabell 4:2 är produktiviteten däremot beräknad som bruttoproduktion per timme. Vidare avser tabell 4: 1 tillverkningsindustri och gruvor medan i tabell 4: 2 petroleumraffinaderier och varv är borttagna.

33

3    Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga l.l

 

Anmärkningsvärd är den mycket starka produktionsökningen i järn-     Prop. 1985/86: 150 malmsgruvorna. Mellan 1983 och 1985 steg produktionen med drygt 70%.      Bil. 1.1 Samtidigt reducerades antalet arbetade timmar med ca 20% viket innebar en fördubbling av arbetsproduktiviteten på ett par år. På gmnd av att man nu nått kapacitetstaket beräknas produktionen inte kunna öka med mer än 3% ytteriigare 1986.

Tillverkningsindustrins produktions-, produktivitets- och sysselsätt­ningsutveckling i ett längre perspektiv visas i diagram 4:1. Av det övre vänstra diagrammet framgår att produktiviteten haft en jämnare, och sedan slutet av 1960-talet också högre, tillväxt än produktionen i 10 OECD-länder sammantagna. Följden har blivit att sysselsättningen, mätt i timmar, minskat de senaste 15 åren. I de övriga tre diagrammen visas produktion, produktivitet och antal arbetade timmar inom industrin i Sverige, Förenta staterna och i 10 OECD-länder (där Sverige ej ingår). Produktion och produktivitet har därvid dividerats med trenden för de 10 OECD-ländernas genomsnittliga produktions- och produktivitetstillväxt för att tydligare åskådliggöra utvecklingen. För antal arbetade timmar sammanfaller dock de faktiska och de trendrensade uppgifterna.

Ur diagrammet kan flera saker utläsas. Fram till 1970-talets mitt hade Sverige och Förenta staterna en svagare produktionsutveckling än genom­snittligt i de 10 OECD-länderna. Detta var i hög grad naturiigt då utgångs­nivån, på gmnd av andra världskriget, var mycket högre i Sverige och Förenta staterna än i de flesta andra länder. Mellan 1979 och 1986 var produktionsutvecklingen däremot ungefär densamma i de tre områdena.

Om Sverige liknar Förenta staterna i produkfionshänseende så är bilden den omvända när det gäller produktiviteten. Sverige uppvisar här, trots att den förhållandevis måttliga produktionstillväxten skulle kunna innebära ett långsamt införande av ny teknik, samma snabba ökning av produktivi­teten som genomsnittligt för OECD-länderna. Produktivitetsutvecklingen i Förenta staterna är däremot avsevärt långsammare än genomsnittet. Re­sultatet är att industrisysselsättningen mätt i timmar, genom kombina­tionen av lägre produktionstillväxt och genomsnittliga produktivitetsök­ningar, har minskat mer i Sverige i än övriga länder. I Förenta staterna har däremot den lägre produkfionstillväxten mer än väl motverkats av svagare produktivitetsutveckling och resultatet har blivit ökad industrisysselsätt­ning.

De senaste 10 åren har arbetslösheten varit ett stort problem. I de flesta OECD-länder, med undantag för Förenta staterna, har man samfidigt haft svag produktionsutveckling och höga produktivitetsökningar. Produktivi-tetsUllväxten är delvis en följd av den arbetskraftsbesparande "kapital­fördjupning" som skett, framför allt i Västeuropa, och som i sin tur antas ha orsakats av bl. a. höga lönekostnader.

En annan faktor, utöver timlönekostnaderna, som sannolikt påverkar
företagens benägenhet att anställa är möjligheterna att vid behov dra ned
personalstyrkan. Ett sätt att mäta det senare är att beräkna i vilken mån
produktionsvariationer påverkar produktivitet respektive sysselsättning.
Här framkommer ett mönster där i Förenta staterna 66% av produktions­
variationerna fångas upp av sysselsättningsförändringar, medan motsva-     34

 

Diagram 4:1 Produktion, produktivitet och arbetade tiinmar inom tillverkningsindu-      Prop. 1985/86:150

sfin                                                                                                 Bil. 1.1

Index 1977= 100

140

10 OECD-länder

150

Produktion'

 

120

Arbetade timmar

;., Förenta Staterna

130

100-

Sverige

80-

60

Produktion

Produktivitet

 

40-

10 OECD-länder

 

20   fl I r I I I 1 I I I I r I I I I I I I 1 I I r I I ir I I I I I I 1 I I    Ar

50    55     60    65     70     75    80    85

70

T TI rrnrr r i i i t t t t rriTr i t i i i i i i t r i i n

50     55    60    65     70    75    80    85

■År

 

Produktivitet'

Antal arbetade timmar

 

190

130

 

120

Sverige

160-

Förenta Staterna

110

 

130

100-

/ 10 OECD

Sverige

90

100-

10 OECD-länder

80-

Förenta Staterna

 

70   I I I I I M I I r I I I I I I I I I I i I r I I I I r I I I I I II I I   Ar

50    55     60    65     70     75    80    85

70

I I II I I I II I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I

50    55    60    65     70    75    80    85

Ar

 

' Avvikelse från 10 OECD-länders genomsnittliga trend.

Anm. De 10 OECD-länderna sammanvägda med varje lands betydelse som konkur­rent till Sverige på exportmarknaderna som vikt.

Källor: US department of labor, OECD, statistiska centralbyrån och finansdeparte­mentet.

35

 

rande andel är 48% i Sverige och 55% i lOOECD-länder i genomsnitt. Det      Prop. 1985/86: 150 verkar därmed finnas en samvariation mellan möjligheten att på kort sikt      Bil. 1.1 möta produktionsvariationer med ändrad sysselsättning och utvecklingen av antalet arbetade timmar i industrin.

 

Komponentuppdelning av produktionsvariationer omkring trend 1950—1986

Andel av variationer i procent

Sverige

Förenta staterna         10 OECD-länder

Produktivitet                         52 Arbetade timmar                   48

34                               45 66                               55

Källor: US department of labor, OECD och finansdepartementet.

4.2 Lönsamhetsutveckling

Industrins lönsamhet sjönk preliminärt något 1985, efter tre år i följd med lönsamhetsförbättringar. Vinstnedgången kan lokaliseras till råvambran-scherna och var i huvudsak konjunkturen, orsakad av stagnerande efter­frågan och fallande priser. Betydande vinstfall registrerades för bl. a. massaindustrin, sågverken och ickejärnmetallverken. Inom den del av industrin som producerar bearbetade varor, främst verkstadsindustrin, förbättrades däremot lönsamheten även 1985. Detta skedde trots att pro­duktionskostnaderna steg snabbare än i konkurrentländerna. Såväl timlö­nekostnader som arbetsproduktivitet utvecklades därvid ogynnsamt. Vinstmarginalförbättringen kan sägas vara en följd av att svensk industri höjt försäljningspriserna mer än sina utländska konkurrenter. Relativprisökningarna uppgick till 1 % på exportmarknaderna och till 3% på den svenska hemmamarknaden.

Vinstprognosen för 1986 präglas av osäkerhet kring hur stor del av oljeprissänkningen som kommer att resultera i vinstmarginalhöjningar och hur stor del som via sänkta försäljningspriser kommer att vidarebefordras

Tabell 4:2 Rörliga produktionskostnader, produktpriser och marginaler per produ­cerad enhet i industrin exkl. varv och petroleumrafllnaderier

Procentuell förändring

 

 

1980

1981

1982

1983

1984

1985

1986

Insatskostnad

11,9

9,3

11,5

10,6

9,0

5,5

1.2

Lönekostnad'

10,8

10,0

4,3

0,8

4,3

4,7

3,3

Lönekostnad per timme

11.4

10,5

7,2

8,4

10,5

6,9

5.8

Produktivitet

0,5

0.5

2.8

7,6

5,9

2,2

2.4

Summa rörlig kostnad'

11,0

9,6

9.4

7,7

7,9

5,3

1.7

Produktpris

11,6

8,8

10,6

10,3

8,5

4,7

2,4

Marginal

0,5

-0.7

l.l

2,4

0,6

-0,6

0,7

' Lönekostnad per timme avser löner inkl. kollektiva avgifter och icke varuan-

knutna indirekta skatter per arbetad timme. Produktivitet avser bruttoproduktion

per timme.

 Med avdrag för subventioner.

Källa: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

/l/iAM..Setabell4: 1.

36

 

till konsumenterna. Kalkylerna grundas på antagandet att nästan hälften Prop. 1985/86: 150 av det utrymme oljeprisfallet skapar kommer att användas till att höja Bil. 1.1 vinstmarginalerna. Under denna förutsättning beräknas industrins lönsam­het öka 1986. Mönstret är ungefär detsamma som 1985 med fortsatt vinst­nedgång i råvambranscherna och lönsamhetsförbättringar för producenter av bearbetade varor. Relativprishöjningar väntas även 1986, om än i mind­re omfattning än 1985.

I tabell 4: 3 visas lönsamhetsutvecklingen i form av några räntabilitets-mått. Den högsta räntabiliteten på såväl eget som totalt kapital noterades 1983. Det var också det enda år under den senaste I O-årsperioden då avkastningen på arbetande kapital översteg avkastningen på finansiellt kapital. Räntabiliteten på totalt kapital föll från 11,0% 1983 till 9,9% 1984. Nedgången kan emellertid till stor del hänföras till den kraftiga ökning av industriföretagens skattemässiga avskrivningar, som skedde i samband med vinstdelningsskattens införande. Hade avskrivningarna 1984 varit av mer normal storlek skulle räntabiliteten varit ungefär densamma som året innan. En annan konsekvens är att avkastningen på arbetande kapital med "normala" avskrivningar översteg avkastningen på finansiellt kapital även 1984.

Preliminära beräkningar för 1985 tyder på en anpassning nedåt av företa­gens avskrivningar. Det var en faktor bakom att räntabiliteten steg, trots den lönsamhetsförsämring inom tillverkningen som beskrevs i samband med tabell 4: 2. En annan viktig faktor var att bidraget från finansiellt kapital steg till följd av stigande räntor. I prognosen för 1986 har förutsatts att avskrivningarna kommer att ligga på en normal nivå. Vinstmarginalför­bättringen medför därmed, trots att nedgången i kapacitetsutnyttjandet väntas innebära att kapitalets omsättningshastighet sjunker, att räntabilite­ten på totalt kapital ökar något.

Vid bedömningen av räntabiliteten är även inflationen av betydelse. Vid en hög inflationstakt åtgår en stor del av avkastningen till att vidmakthålla det egna kapitalets reala värde. Den bokföringsmässiga räntabiliteten på eget kapital var 12,0% 1980 och inflationen 13,7% (KPI dec-dec), vilket gav en "real" räntabilitet på —1,5%. Ar 1986 beräknas räntabiliteten på eget kapital uppgå till ca 22% och inflationen till ca 2%. Detta skulle resultera i en "real" räntabilitet på ca 20%, vilket i så fall blir det högsta värdet under 1970- och 1980-talen. Samtidigt har emellertid även realrän­tan på finansiella placeringar höjts.

I tabellen visas också en finansieringsanalys för tillverkningsindustrin.
Här framgår att vinstuppgången i kombination med låga investeringar
mellan 1981 och 1983 medförde en mycket kraftig likviditetsuppbyggnad.
På två år fördubblades industrins likvida medel från 35 miljarder kr. till 70
miljarder kr. Därigenom förstärktes industrins finansiella ställning så att
det samlade finansnettot 1984 visade ett överskott på drygt en miljard kr.,
vilket får betraktas som ett mycket ovanligt förhållande. I samband med de
kraftiga investeringsökningarna 1984 och 1985 avtog likviditetsuppbyggna­
den. Investeringsuppgången avsåg både materiellt kapital och aktieköp
samtidigt som finansiering av lagerförändringar krävde stora belopp. På
finansieringssisdan kan det konstateras att industrin, trots den goda likvi-  37

 

Tabell 4:3 Finansieringsanalys m. m. för tillverkningsindustrin

Miljoner kr., bokföringsmässiga värden

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.1

1980      1981       1982      1983      1984      1985      1986

Avser identiska företag' Summa tillförda medel

20300   12 805   27 389   38324   40005   33400   34000

 

Internt genererade medel

17761

11352

21830

29848

30679

26200

27600

Ökning av långfristiga

 

 

 

 

 

 

 

skulder

1677

-2521

2964

1739

4175

4600

3000

Nyemission

928

3974

2595

6737

5151

2600

3400

Summa använda medel

17731

14317

12964

20645

35353

32700

33000

Materiella investeringar

13125

12539

10736

12640

17 374

21200

23 500

Nettoköp av aktier

2576

6096

3 264

3 580

11989

4 800

7 500

Ökning av långfristiga

 

 

 

 

 

 

 

fordringar

1 196

-755

-3 122

1798

2708

4100

500

Övrigt

834

-3 563

2086

2627

3 282

2600

1500

Förändring av rörelsekapital

2635

-1512

14425

17 679

4652

700

1000

Kassa och bankmedel

 

 

 

 

 

 

 

m. m.-

-1998

-868

13314

18719

8028

3 200

2000

Lagerförändring

6612

-678

3453

1301

5 822

4300

3000

Övriga korta fordr. och

 

 

 

 

 

 

 

skulder

-1979

34

-2 342

-2341

-9198

-6800

-4000

Minnesposter, avser samtliga industriföretag

 

 

 

 

 

Resultat före boksluts-

 

 

 

 

 

 

 

dispositioner

13 563

10589

19606

33458

34459

36900

40800

Industrins likvida medel

34456

35469

50048

70164

78426

81800

83 800

Procent

 

 

 

 

 

 

 

Räntabilitet på totalt kapital

7,3

7,0

8,7

11,0

9,9

10,6

10,6

Räntabilitet på eget kapital

12,0

8,6

14,7

23,8

21,0

20,9

21,7

"Real" räntabilitet på eget

 

 

 

 

 

 

 

kapital'

-1,5

-0,7

4,4

13,3

11,9

14,3

19,0

' Beräkningen grundas på jämförelser av samma företag mellan tvä på varandra

följande år. Anledningen är att företagsköp och försäljningar inte skall påverka

analysen.

 Inkl. kortfristiga räntebärande fordringar.       ,

' Räntabiliteten deflaterad med KPI:s förändring dec-dec.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

diteten, valt att låna upp betydande belopp genom nyemissioner. En viktig orsak till detta är att svenska företag finansierat köp av utländska företag med emissioner riktade mot utlandet.

De preliminära uppgifterna för 1985 och prognoserna för 1986 bör tolkas med försiktighet. Det kan dock fömtses att likviditetsuppbyggnaden kom­mer att fortsätta, trots fortsatt investeringstillväxt. Det förefaller därför inte som bristande finansiering utgör ett hinder för öka investeringarna.

38

 

5 Arbetsmarknaden                                        Prop. 1985/86:150

Bil. 1.1 Den gynnsamma utvecklingen på arbetsmarknaden, som tog sin börian

hösten 1983, fortsatte under hela 1985. Även första kvartalet 1986 registre­rades en i förhållande till de senaste åren låg nivå på arbetslösheten i säsongrensade tal.

I den preliminära nationalbudgeten förväntades en betydligt långsam­mare ökning av sysselsättningen 1986 än de två senaste åren och en oförändrad nivå på arbetslösheten. En viss försvagning av arbetsmark­nadsläget under loppet av 1986 kunde inte uteslutas. Sedan dess har emellertid den allmänna konjunkturbilden förändrats i positiv riktning, vilket har betydelse för bedömningen av sysselsättningen under senare delen av året. Den nya prognosen innebär att sysselsättningen fortsätter att öka i relaUvt snabb takt i år, dock något långsammare än i fjol. Arbetslös­heten väntas minska något mellan 1985 och 1986.

5.1 Sysselsättning

I samband med konjunkturuppgången i slutet av 1970-talet ökade syssel­sättningen mycket snabbt. Fjärde kvartalet 1979 var 112000 fler personer sysselsatta än vid motsvarande tid 1977. De fyra första åren på 1980-talet innebar emellertid en stagnation av sysselsättningsutvecklingen. Årsge­nomsnittet 1983 för antalet sysselsatta låg t. o. m. lägre än nivån 1980.

Fjärde kvartalet 1983 markerar en ny vändpunkt och sysselsättningen har sedan dess återigen ökat kraftigt. Mellan Qärde kvartalen 1983 och 1985 ökade antalet sysselsatta med 98000 personer, samtidigt som antalet personer sysselsatta genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskade med ca 6000 personer. Större delen av denna sysselsättningsökning upp­nåddes under loppet av 1984.

Sysselsättningsökningen de två senaste åren har i betydligt högre grad än vid förra uppgången uppstått inom industrin. Under loppet av 1984 och

1985   ökade antalet industrisysselsatta med 36000 personer. Denna ökning
kom efter en långvarig nedgång, som böriade redan 1976. Konjunktumpp­
gången 1978-79 förmådde bara temporärt bromsa nedgången. Totalt mins­
kade antalet industrijobb med 160000 mellan 1976 och 1983. Av dessa har
således en fjärdedel återtagits de senaste två åren.

Arbetsmarknadsstatistiken tyder på att industrisysselsättningen kom­mer att utvecklas svagare under innevarande år än i fjol. Inflödet till arbetsförmedlingarna av lediga platser inom tillverkningsindustrin låg i slutet av förra året och börian av detta lägre än ett år tidigare och antalet industrianställda berörda av varsel om uppsägning var något högre. Kon­junkturinstitutets konjunkturbarometer för mars 1986 visar emellertid en betydligt ljusare bild av industrins situation än de föregående barometrar­na. Den tidigare förväntade sysselsättningsminskningen första kvartalet

1986   uteblev i stort sett och under andra kvartalet väntas en oförändrad
sysselsättningsnivå. Bristen på yrkesarbetare och tekniska tjänstemän lig­
ger kvar på en hög nivå.

Sammantaget bedöms industrisysselsättningen komma att ligga kvar på   39

 

en oförändrad nivå under loppet av  1986, vilket motsvarar en ökning     Prop. 1985/86: 150
mellan årsgenomsnitten på 5 000 personer, se tabell 5: 1.           Bil, 1.1

Sysselsättningsminskningen inom industrin motverkades under de tre första åren på 1980-talet av en ökad sysselsättning inom den privata tjänstesektorn, som under dessa år fick ett sysselsättningstillskott på 67000 personer. Under loppet av de två senaste åren har sektorns syssel­sättning ökat med 35000 personer, dvs. en ökning av samma storleksord­ning som industrisektorns. Dessa båda sektorer svarar därmed för ca 70% av hela sysselsättningsökningen under konjunkturuppgången 1983—1985 mot endast 8% under uppgången 1977-1979. Utvecklingen under de första månaderna 1986 tyder på att sektorns sysselsättning kommer att fortsätta öka under året. Förändringen mellan årsgenomsnitten beräknas bli 15000 personer.

Den snabba sysselsättningstillväxten under slutet av 1970-talet låg till mycket stor del i den offentliga sektorn, som under loppet av fyraårsperio­den 1975-1979 ökade sin sysselsättning med drygt 300000 personer. På 1980-talet bromsades den offentliga sysselsättningsexpansionen upp be­tydligt och stannade de första fyra åren på sammanlagt 60000 personer. Till följd av ökade arbetsmarknadspolitiska insatser, bl. a. genom införan­det av ungdomslag, ökade den offentliga sysselsättningen relativt snabbt 1984, en ökningstakt som fortsatte 1985 trots en neddragning av antalet beredskapsarbeten. Under 1980-talet har den kommunala sektorn svarat

Tabell 5:1 Sysselsättning i olika branscher

Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)

 

 

 

Antal

personer

1985

Förändring

 

 

 

 

 

1981

1982

1983

1984

1985

1986

 

 

 

 

 

 

 

prognos

Jord- och skogsbruk Industri

Byggnadsverksamhet Privata tjänster Offentliga tjänster

189 1019

257 1447 1330

3 -39

3

7

35

- 4

-36

-II

18

20

-    4

-    4
-10

15 14

-10 13

- 7 15 29

-    7
19

-    1
13
22

-7

5

0

15

20

Totalt

4 243

9

-12

11

41

47

33

Arbetskraftsutbud Arbetslöshet Arbetslöshetsnivå, %

4367 124 2,8

34

25 2,5

16

29

3,2

24 13

3,5

27

-14

3,1

35

-12

2,8

27 -6

2,7

Sysselsättning i åldrarna 16-74 år

4 299

3

-II

6

35

44

30

Anm.: Fr.o.m. 1986 omfattar SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU) normalt endast befolkningen i åldrarna 16-64 år, mot att tidigare ha omfattat åldrarna upp till 74 är. Den andel av arbetskraften som är mellan 65 och 74 år uppgick 1985 till 1,3%. Av dessa var ca 35 % sysselsatta i jord- och skogsbrukssektom jämfört med 5 % av sysselsättningen i hela äldersinvervallet 16-74 år. Andelen personer över 64 år i arbetskraften har varit fallande, vilket innebär att ökningen i arbetskraftsutbud och sysselsättning varit något större för gruppen 16-64 åran för gruppen 16-74 år. De senaste åren har dock skillnaden varit liten. Antalet arbetslösa över 64 är har under 1980-talet varit helt försumbart. Det är inte heller någon skillnad i relativt arbetslöshetstal mellan åldersgrupperna 16-64 år och 16-74 är.

Källa: Statistiska centralbyrån (AKU), konjunkturinstitutet och finansdepartemen­
tet.                                                                                                                        40

 

för hela sysselsättningsökningen, medan staten till följd av en stram bud­getpolitik minskat sin sysselsättning något.

De kommunala budgeterna tyder på en fortsatt sysselsättningsökning med närmare 25000 personer 1986. Staten väntas fortsätta minska sin sysselsättning något. Prognosen är en ökning mellan årsgenomsnitten för den offentliga sektorn på totalt 20000 personer. 1 detta är inkalkylerat en viss neddragning av beredskapsarbeten m. m.

Sysselsättningen inom byggnadssektorn har sedan början av 1970-talet varit avtagande. Under 1984 och 1985 stabiliserades emellertid byggsyssel­sättningen. Läget på byggarbetsmarknaden vintern 1985/86 var bättre än på flera år. Den totala byggvolymen beräknas öka svagt 1986 och syssel­sättningen väntas bli oförändrad.

Sammantaget beräknas det totala antalet sysselsatta (i åldrarna 16-74 år) bli i genomsnitt 30000 personer fler 1986 än 1985, en ökning som således är koncentrerad till tjänstesektorerna.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.1

5.2 Medelarbetstid och sysselsättning i timmar

Sysselsättningstillväxten kombinerades under 1970-talet med en sänkning av den genomsnittliga arbetstiden per sysselsatt, se diagram 5:1. Sänk­ningen var tillräckligt stor för att det totala antalet arbetade timmar skulle minska, med undantag för under högkonjunkturåren.

Diagram 5: sysselsatt

Index 1970 =

Antal arbetade timmar, antal sysselsatta samt medelarbetstiden per

100

■ TOTALT ANTAL ARBITADE TDOIAR

• TOTALT ANTAL SYSSELSATTA

' UEDELARBBTTSTIDEN PER SYSSELSATT

70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85

Källa: Statistiska centralbyrån - AKU

41

 

Under 1980-talet har medelarbetstiden istället ökat både som en följd av Prop. 1985/86: 150 att långtidsfrånvaron minskat och att arbetstiden för personer i arbete Bil. l.l blivit längre, se tabell 5:2. En beräkning för åren 1980—1985 visar att den ökade medelarbetstiden för personer i arbete till hälften förklaras av att de heltidsarbetandes arbetstider har ökat, bl. a. som följd av ett ökat övertids­uttag, och till en tredjedel av att de deltidsarbetande nu har längre arbetsti­der. Dessutom har den tidigare förskjutningen mot en ökad andel deltidsar­betande upphört. Mellan 1980 och 1985 ökade istället andelen heltidsarbe-tande. Särskilt kraftigt har andelen heltidsarbetande anställda med en faktisk arbetstid över 40 timmar/vecka ökat.

En följd av denna utveckling är att sysselsättningsökningen de två senas­te åren mätt i antal arbetade timmar är betydligt större än mätt i antal personer, 3,5% mot 2,3% (ijärde kvartalet 1983-fjärde kvartalet 1985). Antalet arbetade timmar är därmed tillbaka på samma nivå som 1970. Detta står i kontrast till sysselsättningsuppgången 1977-1979 då antalet sysselsatta personer ökade med 2,7% medan antalet arbetade timmar endast ökade med 0,7%. Utvecklingen mot kortare medelarbetstider un­der 1970-talet och längre medelarbetstider i börian av 1980-talet torde sammanhänga med att reallönerna steg kraftigt i början av 1970-talet me­dan de sjönk i slutet av 1970-talet och i börian av 1980-talet.

Även 1986 beräknas medelarbetstiden per sysselsatt öka något bl. a. till följd av att långtidsfrånvaron, som 1985 tillfälligt drogs upp av en influensa och arbetsmarknadskonflikten, väntas minska. Antalet arbetade timmar förväntas därför öka något mer än antalet sysselsatta personer, 1,1 % mot 0,7%. Antalet arbetade timmar för löntagare, vilket är av betydelse för lönesummans utveckling, beräknas öka med 1,4% till följd av en ökning av andelen löntagartimmar i den totala sysselsättningsvolymen.

Till grund för bedömningen av sysselsättningsutvecklingen i både perso­ner och timmar ligger beräkningar av produktionens utveckling per bransch. För 1985 föreligger ännu en betydande osäkerhet om produktio­nens branschvisa utveckling. De preliminära nationalräkenskaperna visar en ökning av BNP mätt från användningssidan med 2,3 % och från produk­tionssidan med 1,7%. Eftersom användningssideberäkningarna bmkar anses vara mest tillförlitliga är det troligt att både produktions- och pro­duktivitetsutvecklingen i industrin och den privata tjänstesektorn var nå-

Tabeli 5:2 Sysselsättning i antal arbetade timmar

Årlig procentuell förändring

 

 

1981

1982

1983

1984

1985

1986 prognos

Antal arbetade timmar

0,4

0,0

1,7

1,9

1,5

1,2

per vecka enl. AKU

 

 

 

 

 

 

därav p. g. a. förändring i

 

 

 

 

 

 

- antal sysselsatta

-0,1

-0,2

0,2

0,9

1,1

0,8

- långtidsfrånvaro

0,9

-0,1

1,2

0,2

-0,4

0,2

- medelarbetstid för

 

 

 

 

 

 

personer i arbete

-0,4

0,3

0.3

0,8

0,8

0,2

Källa: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.

Anm.: Tabellen avser personer i åldrarna 16-64 år.                                               42

 

got starkare 1985 än vad som framgår av tabell 5:3. Detta bör noteras vid jämförelser av utvecklingen 1986 med tidigare år.

Den totala produktionsvolymen beräknas 1986 öka med ca 2%. Tillsam­mans med den förväntade utvecklingen av antalet arbetade timmar innebär detta att produktiviteten stiger med ca en procent, vilket är något svagare än de två föregående åren. Inom industrin beräknas produktiviteten öka med ca 2'/2%. Kortsiktiga förändringar av produktiviteten påverkas till stor del av att sysselsättningen regelmässigt anpassas ofullständigt till utvecklingen av produktionsvolymen och dessutom med en tidseftersläp­ning. Den långsammare tillväxten av industriproduktionen 1985 och 1986 förväntas därför innebära en långsammare utveckling av produktiviteten jämfört med tidigare år. På längre sikt är det andra faktorer som bestäm­mer produktivitetsutveckingen som teknisk och organisatorisk utveckling, utbildningsinsatser, sysselsättningens branschmässiga sammansättning m.m.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.1

Tabell 5:3 Produktion, produktivitet och sysselsättning

Årlig procentuell förändring

 

 

Produktion

 

Produktivitet

 

Sysselsättning (timmar)

 

1984

1985

1986 prognos

1984

1985

1986 prognos

1984

1985

1986 prognos

Jord- och skogsbruk

2,3

-2,9

-2,2

4,7

1,8

1,3

-2,3

-4,6

-3,5

Industri

7,1

2,1

3,0

6,2

2,2

2,5

0,8

-0,1

0,5

Byggnadsverksamhet

3,8

1,7

0,9

3,4

3,0

0,9

0,5

-1,3

0,0

Privata tjänster

2,7

1,7

3,0

1,6

0,2

1,4

1,0

1,5

1,6

Offentliga tjänster

1,8

1,0

1,4

-1,2

0,1

0,2

3,0

0,9

1,2

Totalt

3,8

1,7

2,1

2,6

0,4

1,0

1,2

1,4

1,1

Källa: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

5.3 Utbud av arbetskraft

Befolkningen i yrkesverksam ålder har under 1980-talet ökat i en allt långsammare takt. Det ökade arbetskraftsdeltagandet förklarar därför en allt större del av arbetskraftsförändringen. Arbetskraftsdeltagandet brukar med en viss eftersläpning samvariera med utvecklingen av det allmänna sysselsättningsläget. Arbetskraftstalen har också ökat mer under 1985 än under tidigare år på 1980-talet, se tabell 5:4.

Utöver den sedan länge stigande förvärvsfrekvensen för kvinnor i åld­rarna 25—54 år har sedan början av 1984 även ungdomarnas förvärvsfre­kvens ökat efter att ha varit fallande i flera år. Detta gäller främst de yngsta åldersgrupperna efter införandet av ungdomslagen. Ävende vuxna män­nens arbetskraftsdeltagande har ökat något de två senaste åren.

Under 1986 kommer befolkningsförändringar inte att ge något större bidrag till arbetskraften än under 1985, se tabell 5:5.1 stort sett motsvarar befolkningsökningen nettoinvandringen. Den något svagare utvecklingen för sysselsättningen förväntas medföra att också arbetskraftsdeltagandet ökar långsammare än 1985. Totalt beräknas arbetskraften öka med ca 25000 personer mellan årsgenomsnitten, varav en femtedel beror på be­folkningsökningen.

43

 

Tabell 5:4 Relativa arbetskraftstal

1985

Årsmedeltal 1985 och förändring i procentenheter 1981-

 

 

1985

1981

1982

1983

1984

1985

Män

86,0

-1,1

-0,3

-0,3

-0,4

0,4

därav   16-24 år

65.7

-3,6

-0,9

-1,3

-1,1

l.l

25-54 år

95,3

-0,5

0,0

0,1

-0,1

0,3

55-64 år

76,0

-0,6

-0,4

-0,6

-0.9

-0,2

Kvinnor

79,2

1,1

0,6

0,7

0,6

1,0

därav   16-24 år

66,4

-2,3

-1,4

-1,3

-0,2

1,5

25-54 år

88.9

1,9

1,0

1,2

1,1

0,8

55-64 år

59,9

2,2

1,4

0,8

-0,1

0,3

Samtliga

82,6

0,0

0,2

0,1

0,1

0,7

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.1

Källa: Statistiska centralbyrån (AKU).

Anm.: Eftersom arbetskraftsdeltagandet i åldersgrupperna över 64 år är väsentligt lägre än för befolkningen i övrigt innebär begränsningen av AKU:s population till att endast omfatta 16-64 åringar att det relativa arbetskraftstalet för samtliga i AKU-mätningarna nu ligger ca tio procentenheter högre än för befolkningen i åldrarna 16-74 år. Det relativa arbetskraftstalet för 64-74 åringar har sjunkit från 18% 1970 till 7% 1985.

Tabell 5:5 Förändring i arbetskraften uppdelad på effekt av förändring i befolkning­en respektive relativa arbetskraftstal

Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)

1981

1982

1983

1984

1985

1986

 

Arbetskraften

-    befolkningen

-    relativa AK-tal

 

34

16

24

27

35

27

17

14

16

15

-1

5

17

2

8

12

36

22

Källa: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.

5.4 Arbetsmarknadspolitiska insatser och arbetslöshet

En stagnerande sysselsättning och ett fortsatt ökat utbud av arbetskraft innebar under de inledande åren på 1980-talet nära nog en fördubbling av arbetslösheten, se diagram 5:2. Då kulmen nåddes i september 1983 var 3,9% av arbetskraften arbetslös (säsongrensade tal) trots en ökning av antalet sysselsatta i beredskapsarbeten. Därefter har sysselsättningen vuxit snabbare än arbetskraften och arbetslösheten har följaktligen reduce­rats. Ar 1985 var i genomsnitt 124000 personer arbetslösa, motsvarande 2,8% av arbetskraften.

Samtidigt som arbetslösheten steg i börian av 1980-talet förlängdes ock­så arbetslöshetsperiodernas längd. Den tid de arbetslösa varit utan arbete var i genomsnitt 15 veckor 1980. Den hade förlängts till nästan 23 veckor 1984. Mellan 1984 och 1985 minskade dock den genomsnittliga arbetslös­hetstiden.

Under de första åren på 1980-talet ökade också det antal personer, som i arbetskraftsundersökningarna uppger att de velat och kunnat ta mer arbete om det funnits, dvs. ofrivilligt har kortare arbetstid. Skillnaden mellan genomsnittlig önskad och faktisk arbetstid har varit oförändrat ca 15 tim­mar per vecka. Detta betyder att arbetslösheten mätt i timmar har varit

44

 

större och stigit snabbare än vad den gjort mätt i antal personer. Dessa siffror skall emellertid tolkas med stor försiktighet eftersom orsakerna till att uppge partiell arbetslöshet är av mycket olika karaktär. Likaså torde de ekonomiska och sociala problemen för individen av en partiell arbetslöshet i de flesta fall vara betydligt mindre än för de som räknas som öppet arbetslösa. Det är emellertid ändå ett uttryck för en obalans på arbets­marknaden att en grupp som är lika stor som gruppen öppet arbetslösa inte kan realisera sitt arbetskraftsutbud.

Arbetsmarknadssituationen har varit särskilt besväriig för ungdomarna. År 1983 var arbetslösheten bland 16-19-åringarna i arbetskraften 10,6% och bland 20-24-åringar 6,8%. Främst genom införandet av ungdomsla­gen i januari 1984 har arbetslösheten bland 16-19 åringar mer än halverats. Idag har ca 30000 ungdomar arbete genom ungdomslagen. Däremot har arbetslösheten bland de äldre ungdomarna inte minskat ens i samma ut­sträckning som den totala arbetslösheten. Ar 1985 var den fortfarande 6,3% i genomsnittt.

Det förbättrade arbetsmarknadsläget har, tillsammans med ungdomsla­gen och det likaledes i januari 1984 införda rekryteringsstödet, medfört att

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.1

Diagram 5:2 Antal arbetslösa, antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt antal partiellt arbetslösa

Tusental personer

' ARBETSLÖSHET

' PERSONER I ARBETSUASKNAOSPOLmSKA ATGXROER

' PARTIELL ARBETSLÖSHET

1977        1978        1979

1980

1981        1982

1983     1984

1985

 

Anm: Med partiellt arbetslösa avses personer i arbete mindre än 35 tim/vecka som

uppger att de önskar ta mer arbete om det funnes.

Källor: Statistiska centralbyrån - AKU och arbetsmarknadsstyrelsen.

45

 

antalet personer i beredskapsarbete kunnat minska kraftigt. Ar 1985 var     Prop. 1985/86: 150 25000 sysselsatta i beredskapsarbeten. Den totala volymen av sysselsätt-     Bil. 1.1 ningsskapande åtgärder (beredskapsarbeten,  ungdomslag och rekryte­ringsstöd) ökade från 59000 personer 1983 till 95000 personer 1984. Störst omfattning hade dessa åtgärder i börian av 1984 varefter de har reducerats väsentligt, se diagram 5:2. Genomsnittsnivån var 70000 personer 1985.

Under loppet av förra året förbättrades successivt arbetsmarknadsläget och arbetslösheten sjönk säsongrensat sett. Det första kvartalet 1986 var arbetslösheten i säsongrensade tal ungefär lika stor som Qärde kvartalet 1985. Prognoserna för sysselsättning och arbetskraft innebär att arbetslös­heten under loppet av innevarande år kommer att ligga kvar på en säsong­rensat i stort sett oförändrad nivå. För årsgenomsnitten motsvarar detta en nedgång.

46

 

6 Löner och priser 6.1 Löner

Jämfört med förhållandena i omvärlden ligger löneökningarna i Sverige fortfarande på en hög nivå. Timlöneökningarna i industrin för OECD-om­rådet var ca 5% 1985. För 1986 väntas en ytteriigare dämpning till ca 4,5%. Löneökningarna i sådana konkurrentländer som Förbundsrepubli­ken Tyskland, Förenta staterna och Japan beräknas bli ännu lägre, strax över 3%. Den dämpning av inflationstakten inom OECD-området, som fömtses för 1986 (se avsnitt 6.2), kan verka ytteriigare dämpande på timlöneökningarna för 1987. För att Sverige skall kunna upprätthålla de konkurrensfördelar som uppnåddes genom devalveringarna 1981 och 1982 krävs att löneökningarna dämpas till motsvarande nivåer. En rad studier har visat att högre nominella löneökningar än i omväriden får betydande negativa konsekvenser för den framtida utvecklingen av BNP, investering­ar och sysselsättning.

Enligt statistik för SAF/LO-området ökade timförtjänsten (tidlön-I-ackord) för industriarbetare, liksom för hela LO-kollektivet, med 7,3% mellan andra kvartalen 1984 och 1985. För privattjänstemännen visar lönestatistiken en ökning med 7,2% mellan augusti 1984 och augusti 1985. På det offentliga området har timlöneökningen beräknats till 5,6%. Sam­mantaget och omräknat till årsgenomsnitt skulle detta innebära en timlöne­ökning för samtliga löntagare på ca 7% 1985, se tabell 6:1. Förtjänststati­stiken tyder därvid på en något lägre ökning (6,8%) än nationalräkenska­perna (7,2%). De senare baserar sig på kontrolluppgifter från arbetsgivar­na. Skillnaden mellan de båda beräkningarna torde delvis bero på att förtjänststatistiken inte täcker alla löntagare och inte heller alla typer av ersättningar.

De nyligen slutförda avtalsförhandlingarna på LO- och PTK-områdena beräknas medföra att timlönerna inom näringslivet ökar med närmare 6%.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.1

Tabell 6:1    Timlöneutveckling och arbetskraftskostnader för industriarbetare

Årlig procentuell förändring

 

 

Samtliga löntagare

 

Industriarbetare

 

 

 

 

Avtal

Löneglid-

Summa

Avtal

Löneglid-

Timför-

Sociala

Timkost-

 

 

ning

 

 

ning

tjänst

kost­nader

nad

1980

7,4

1,8

9,2

6,1

3,2

9,3

0,8

10,2

1981

6,2

2,7

8,9

5,9

4,2

10,1

0,5

10,7

1982

4,6

1,1

5,7

4,1

3,5

7,6

0,2

7,8

1983

4,7

1,4

6,1

3,8

2,9

6,7

2,4

9,3

1984

5,6

3,0

8,6

6,2

4,1

10,3

-0,1

10,2

1985

4,3

2,9

7,2

3,8

3,7

7,5

0,3

7,8

Anm: Uppgifterna för samtliga löntagare baserar sig på lönesummestatistik. Uppgifterna för industriarbetare grundar sig på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbe­lopp som ej ingår i SCB:s statistik. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

47

 

Beträffande det offentliga området har, med hänsyn till att något nytt avtal      Prop. 1985/86: 150 ännu inte slutits, antagits att lönerna stiger i enlighet med gällande avtal.      Bil. 1.1 Sammantaget för hela ekonomin beräknas timlönerna öka med ca 6% 1986.

6.2 Priser

Inflationstakten i Sverige har under 1985 dämpats väsentligt. Under loppet av 1985 ökade KPI med 5,8% och mellan årsgenomsnitten för 1984 och 1985 med 7,4%. Under loppet av 1985 skedde dessutom en successiv nedtrappning av inflationstakten uttryckt som förändringen över 12 måna­der. I mars 1986 var 12-månaderstakten nere i 4,3%.

Även om således prisökningstakten dämpats väsentligt ligger prisök­ningarna i Sverige fortfarande på en högre nivå än den som gäller i våra viktigaste konkurrentländer. Detta framgår av diagram 6:1, där prisut­vecklingen i OECD-området och i de 14 s.k. korgländerna jämförs med prisutvecklingen i Sverige. (De 14 korgländerna är de länder som ingår i den svenska valutakorgen. Prisutvecklingen har vägts samman med s. k. konkurrensvikter). Gapet mellan inflationstakten i Sverige och omvärlden

Diagram 6:1 Konsumentprisindex, 12-månaders förändringstal, utfall t. o. m. mars 1986, Sverige resp. feb. 1986, OECD.

111111111111111111111111111111111111111 ri 11111111111111111111111111111111111111111

1980

1981

1982    1983

1984

1985    1986

 

Anm. För Sverige 3-månaders glidande medelvärden. OECD-länderna samman­vägda med vikter som avspeglar ländernas betydelse som konkurrenter till Sverige på exportmarknaden.

Källor: US department of labor, OECD, statistiska centralbyrån samt finansdepar­tementet.

48

 

har emellertid successivt minskat de senaste månaderna. För 1985 beräk­nas konsumentpriserna för hela OECD-området ha ökat med 4,5%. För 1986 pekar prognoserna pä en prisökning på ca 3,5%. I Förbundsrepubli­ken Tyskland beräknas konsumentpriserna under 1986 öka med 0,5%, i Japan med 1 %och i Förenta staterna med 3,5%. Under loppet av 1986 kan inflationstakten i Sverige komma att anpassas ned mot OECD-områdets. Det bör då emellertid noteras att OECD-genomsnittet inkluderar några länder med mycket höga inflationstal, vilket drar upp områdets medel­värde. Det är främst detta förhållande, som medför att kurvan i diagram 6: 1 för 14 OECD-länder vanligen ligger under kurvan för OECD-området.

Bedömningen av prisutvecklingen 1986 utgår från prognoser och anta­ganden om arbetskraftskostnader, importpriser m.m. och innefattar kal­kyler av hur dessa faktorer kan väntas påverka prisutvecklingen. Jämfört med den bedömning som gjordes i den preliminära nationalbudgeten har förutsättningarna ändrats i olika avseenden. Oljepriserna förutsätts nu ligga på 15 dollar per fat jämfört med 26 dollar per fat i den preliminära nationalbudgeten. Växelkursen mot dollarn har antagits ligga på 7.42 kr. jämfört med 7,70 kr. i den preliminära nationalbudgeten. Diskontot förut­sätts ligga kvar på den nivå (8 1/2%), som gällde efter diskontosänkningen den 13 mars. Prognosen bygger vidare på förutsättningen alt bidraget till prisutvecklingen från indirekta skatter och subventioner blir oförändrat under året.

Priserna på råolja och petroleumprodukter beräknas sammantagna mins­ka med nästan 50% under loppet av 1986. Priserna på övriga importvaror, som påverkar KPI, beräknas öka med drygt 3,5%. De internationellt bestämda priserna beräknas därmed sänka den totala prisnivån med 1,4%, se tabell 6: 2. Detta innebär en nedjustering med nästan 2 procentenheter jämfört med beräkningarna i den preliminära nationalbudgeten.

Tabell 6: 2 Konsumentprisförändring uppdelad på komponenter

Procentuell förändring och bidrag därtill

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.1

 

 

1980

1981

1982

1983

1984

1985

1986 prog­nos

Konsumentpriserna under loppet

 

 

 

 

 

 

 

av året, långtidsindex dec-dec.

13,7

9,4

9,9

9,3

8,1

5,8

2,3

Därav hänförs till:

 

 

 

 

 

 

 

Ändring i indirekta skatter

3.4

-0,7

0,4

2,0

1,2

0.1

-

Automatiska effekter av

 

 

 

 

 

 

 

indirekta skatter

1,0

1,0

1.1

l.l

0,8

0,7

0,6

Ändring av internationellt

 

 

 

 

 

 

 

bestämda priser

2,7

4,0

4,4

2,1

1,6

0,3

-1,4

Ändring av jordbrukspriser

0,6

1,0

0,8

0,6

0,4

0,4

0,3

Ändring av bostadsprissättning

2,4

2,2

1.6

0.8

1.9

1,6

0,9

Ändring av diverse taxor

0,6

0,8

0,4

0,6

0,4

0,3

0,4

Trendavvikelse i priserna på

 

 

 

 

 

 

 

färskvaror

0,2

-0.3

-

0,1

-0,2

0,0

-

Restfaktor

3,0

1,5

1.4

2,2

2,1

2,6

1,6

Konsumentprisindex årsgenomsnitt

13,7

12,1

8,6

8,9

8,0

7,4

3,6

Implicitprisindex för privat konsum-

 

 

 

 

 

 

 

tion, årsgenomsnitt

12,4

11,3

10,3

10,6

8,3

7,2

4,0

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

49

4    Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 150. Bilaga l.l

 

Bostadskostnaderna beräknades i den  preliminära nationalbudgeten     Prop. 1985/86: 150 medföra en höjning av den totala prisnivån med strax över I %. En nedjus-     Bil. 1.1 tering av denna bedömning görs nu, beroende på diskontosänkningarna i januari och mars. Egnahemskostnaderna beräknas nu öka med 1 % jämfört med ca 5% i den preliminära nationalbudgeten. Sammantaget innebär detta att bostadskostnaderna beräknas höja prisnivån med knappt 1 %.

Prisökningarna för livsmedel har under de senaste åren varit högre än ökningen av den totala prisnivån. Under loppet av 1985 steg livsmedelspri­serna med 7% jämfört med 5,8% för totala KPI. Hittills i år har livsme­delspriserna stigit med 4,8% jämfört med 1,0% för den totala prisnivån. Förutsättningarna för att prisökningstakten för livsmedel skall dämpas under resten av året är emellertid goda. De sänkta energipriserna och den sänkta räntan bör, bl. a. genom jordbruksförhandlingarna, ge förutsätt­ningar för låga prisökningar på livsmedel framöver.

Restfaktorn och diverse taxor, som i beräkningarna kan sägas represen­tera lönekostnadernas genomslag inom de för internationell konkurrens skyddade områdena exkl. bostäder och jordbruk, beräknas höja KPI med 1,6% resp. 0,4%. I restfaktorn tas också hänsyn till effekterna av hur vinstmarginalerna förändras. Vinstmarginalförändringarnas bidrag till pris­ökningarna 1986 har med hjälp av finansdepartementets modell för medel-fristig ekonomisk analys (den s. k. AMMA-modellen) uppskattas till 0,5% 1986, främst till följd av direkta och indirekta effekter av de fallande oljepriserna. För 1985 var vinstmarginalförändringarnas bidrag 0,1 %.

Under loppet av 1986 beräknas konsumentpriserna totalt öka med drygt 2%, vilket innebär en ökning mellan årsgenomsnitten 1985 och 1986 med ca 3 1/2%. Detta innebär att inflationstakten i Sverige skulle vara nere på en nivå som gällde under 1950- och 1960-talen. Implicitprisindex för privat konsumtion beräknas 1986 öka något mer än KPI.

Prognosen för prisutvecklingen är starkt beroende av de antaganden, som har gjorts rörande oljepris, dollarkurs och diskonto. En förändring av oljepriset med en dollar kan väntas påverka KPI med ca 0,15% (se appen­dix till kapitel I). En förändring av växelkursen mot dollarn med 20 öre kan väntas påverka KPI med ca 0,2% och en förändring av diskontot med 1 % påverkar KPI med ca 0,25%.

De bedömningar som nu görs av prisutvecklingen innebär således att inflationstakten skulle komma ner på en nivå som gällde för ett par decen­nier sedan. Detta bör påverka de förväntningar som finns i näringslivet om den framtida inflationstakten. Näringslivsorganisationer som Sveriges In­dustriförbund, Sveriges Grossistförbund, SHlO-familjeföretagen, Sveriges Köpmannaförbund och Svensk Industriförening har således informerat sina medlemsföretag om de gynnsamma förutsättningarna för en dämpad pris- och kostnadsutveckling. Inom dagligvaruhandeln har utfästelser gjorts om att hålla priserna nere.

Sammanfattningsvis kan noteras att pris- och löneutvecklingen under
läng tid har varit ett centraU problem i den svenska ekonomin. En av
förutsättningarna för att Sverige skall kunna upprätthålla den förbättring
av konkurrensläget som uppnåddes genom devalveringarna 1981 och 1982
är att pris- och löneökningarna kommer ner till den nivå som råder i våra     50

 

viktigaste konkurrentländer. Under 1986 torde prisutvecklingen i Sverige      Prop. 1985/86: 150 dämpas mycket kraftigt. De löneavtal, som nyligen har slutits på den      Bil. 1.1 privata arbetsmarknaden, innebär en klar dämpning även av löneöknings­takten.

51

 

7 Hushållens ekonomi

7.1  Hushållens disponibla inkomster

Förutsättningarna för påtagliga förbättringar av realinkomsterna och real­lönerna under 1986 har ökat väsentligt sedan de bedömningar som gjordes i den preliminära nationalbudgeten. Den neddragning av inflationsprogno-sen som gjorts medför att realinkomsterna nu beräknas öka mer än dubbelt så mycket som i den preliminära nationalbudgeten, 2,7% i stället för 1,1 %, se diagram 7:1.

Under i stort sett hela 1970-talet ökade hushållens reala disponibla inkomster år från år. 1 genomsnitt uppgick den årliga ökningstakten till närmare 2%. Som en följd av den allmänt sett sämre ekonomiska utveck­lingen försämrades realinkomsterna därefter kraftigt. Försämringen av realinkomsterna var i genomsnitt närmare 2% per år under de första åren på 1980-talet. Från 1983 har en återhämtning skett - realinkomsterna ökade med närmare 1 % 1984 och ca 2% 1985. För 1986 förutses en fortsatt ökning, med närmare 3%.

De reala timlönerna ökade under första delen av 1970-talet, fram till 1977. Därefter låg de och pendlade kring denna nivå fram till 1980. Under de första åren på 1980-talel sjönk de reala timlönerna kraftigt. Anpassning­en nedåt av de reala timlönerna inleddes redan före devalveringarna 1981

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.1

Diagram 7:1 Real disponibel inkomst samt reallön per timme före och efter skatt

1980 års priser. Index 1974= 100

■ RSAL DISPONIBEL INKOlfST

- rkallon per tdoix lorx skatt rkallOn per tdqie etter skatt

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

52

 

och 1982. Över perioden 1980-1983 minskade de reala timlönerna såväl före som efter skatt med mer än 10%. Reallönerna sjönk under denna period kraftigare än vad de totala realinkomsterna gjorde. Detta beror på att pensioner och andra transfereringar inte minskade i samma omfattning som reallönerna, trots den avräkning som gjordes av pensionerna på grund av devalveringen. Efter 1983 har en återhämtning av reallöneutvecklingen skett. Återhämtningen har varit starkare avseende reallön efter skatt än före skatt.

Hushållens inkomster ökade nominellt med drygt 9% 1985, se tabell 7: 1. För 1986 antas den nominella timlönen öka med ca 6% och lönesumman med drygt 7,5%. Tillsammans med de beräknade ökningarna av inkomst­överföringar och direkta skatter, som redovisas i det följande, ger detta en nominell ökning av hushållens disponibla inkomster 1986 med knappt 7%. Kombinerat med den beräknade prisökningen innebär detta att realin­komsterna 1986 väntas öka med 2,7%.

Inkomstöverföringarna till hushållen från den offentliga sektorn ökade realt med ca 5% 1985, se tabell 7:2. Bakom denna relativt kraftiga ökning ligger dels en kraftig höjning av barnbidrag, flerbarnstillägg och studiebi­drag från den 1 januari 1985, dels en kraftig ökning av ATP-utbetalningarna beroende på att det genomsnittliga antalet basbelopp per pensionär ökar.

Prop. 1985/86: 150 Bil. l.l

Tabell 7:1 Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande

Löpande priser

Faktorinkomster

Löner

Enskilda företagares inkomster

Tillräknat driftsöverskott, egna hem

Tilläggspost till disponibel inkomst

Neltoinbetalningar till det offentliga

Inkomstöverföringar till hushåll Direkta skatter, avgifter m. m.

Räntor och utdelningar, netto

Övriga transfereringar, netto

Disponibel inkomst Privat konsumtion Sparkvot, nivå i %

1980 års priser Disponibel inkomst Privat konsumtion

Prisindex

Implicitprisindex för privat konsumtion (1980=100) Konsumentprisindex (1980=100)

 

Milj. kr.

 

 

Procentuell förändring från föregående år

1984

1985

1986 prognos

1984

1985

1986 prognos

418745

334 264

44 737

1     29684

10060

455490

364 732

47288

32690

10 780

485 713

392415

49004

33083

11211

9,9 10,1 9,8 8,4 8,2

8.8 9,1

5,7 10,1

7,2

6,6 7,6 3,6 1,2 4,0

- 21057

146864

-167921

- 18637

165 244

-183 881

- 23814

178 581

-202 395

29.1

7,2 9,5

-11.5 12,5 9,5

27,8

8,1

10,1

-    4 750

-    7151

-    4208

- /,/

50,5

-41,2

7480

7485

9161

5,0

0,1

22,4

400418

397911

0,6

437187

437795

-0,1

466852

467 512

-0,1

9,1

9,7

9,2 10,0

6,8 6,8

271931 270220

277086

277476

284510 284912

0,7 1,3

1,9

2,7

2,7 2,7

147,25

157,78

164,09

8,3

7,2

4,0

143,19

153,75

159,30

8.0

7,4

3,6

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

53

 

Tabell 7:2 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll

Prop. 1985/86: 150 Bil. l.l

 

 

Milj. kr..

löpande priser

 

Procentuell förändring

 

 

 

 

1980 års

priser

 

 

1984

1985

1986 prognos

1984

1985

1986 prognos

Från staten

69885

77418

81929

- 4,5

3.4

1,8

Barnbidrag

5 739

8285

8307

- 8,5

34,7

- 3,6

Studiebidrag m.m.

2675

3 654

3823

-15,3

27,5

0,6

Arbetsmarknadsutbildning

2216

2 250

2428

- 3,2

- 5,3

3,8

Arbetsskadeförsäkring

1599

1953

2570

- 4,7

14,0

26,5

Kontant arbetsmarknadsstöd

549

385

445

-34,8

-34,6

11,1

Lönegaranti

725

702

751

-17,7

- 9,6

2,9

Folkpensioner

45 483

48586

51860

- 3,7

- 0,3

2,6

Delpension

1 135

904

800

-21,8

-25,7

-14,8

Pensioner till f. d. anställda

2 265

2310

2450

0,0

- 4,8

2,0

Övrigt

7499

8389

8495

5,5

4,4

- 2,6

Från kommunerna

14223

15273

/6565

1,4

0,2

4.3

Bostadsbidrag

2507

2704

2 758

- 6,4

0,7

-  1,9

Pensioner till f. d. anställda

2441

2631

2826

- 0,8

0,6

3,2

Socialbidrag

2833

3 371

3910

12,0

11,1

11,5

Övrigt

6442

6 567

7074

1,4

- 4,9

3,6

Från socialförsäkrings-

 

 

 

 

 

 

sektorn

62 756

72553

80084

2,6

7,9

6.1

ATP

36172

42116

48300

2,8

8,7

10,3

Sjukförsäkring m. m.

20721

24 321

25419

2,3

9,5

0,5

Arbetslöshetsförsäkring

5 863

6116

6365

1,6

- 2,7

0,1

Summa inkomstöverföringar

146864

165 244

178581

- 1,0

5,0

3,9

Källor: Konjunkturinstitutet, riksförsäkringsverket, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet

Även socialbidragen ökade kraftigt 1985, men detta har liten betydelse för den totala utvecklingen av de offentliga inkomstöverföringarna, eftersom socialbidragen endast utgör 2% av den offentliga sektorns inkomstöverfö­ringar till hushållen.

Prognoserna för 1986 innebär att de offenliga inkomstöverföringarna från den offentliga sektorn till hushållen ökar realt med ca 4%. Det är främst ATP-utbetalningarna som bidrar till ökningen. Basbeloppet höjdes med 6,8% från 21 800 kr. 1985 till 23300 kr. 1986.

Hushållens inbetalningar av skatter, avgifter m.m. till det offentliga ökade 1985 med nästan 10%, vilket motsvarar en real ökning med drygt 2%, se tabell 7:3. För 1985 sänktes marginalskatterna och basenheten för den statliga skatteskalan justerades upp. Vidare gällde för löntagare en särskild skattereduktion på högst 600 kr. 1 motsatt riktning verkade det slopade förvärvsavdraget och höjningen av den genomsnittliga kommunala utdebiteringen med 8 öre.

Prognoserna för 1986 innebär att hushållens totala skatter och avgifter ökar med 10%, motsvarande en real ökning med nästan 6%. I neddra­gande riktning verkar införandet av höjt schablonavdrag vid inkomstbe­skattningen (från 1 000 kr. till 3000 kr.) i samband med att deklarationsför­farandet förenklas samt det höjda sparavdraget. Vidare sänktes den ge-

54

 

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.1

Tabell 7:3 Hushållens direkta skatter, avgifter m. m.

 

 

 

 

Milj. kr.

, löpande priser

 

Procentuell förändring

 

 

 

 

 

1980 års

pnser

 

 

1984

1985

1986

1984

1985

1986

 

 

 

 

prognos

 

 

prognos

Direkta skatter

 

155166

169907

187391

1,0

2,2

6,1

Prel. A-skaU

 

143 506

156668

173 459

1,4

1,9

6,5

Prel. B-skaU

 

12252

13814

15 500

2,8

5,2

7,9

Slutskatteregleri

ng

986

395

1805

-44,3

-62,7

340,4

Avgår:Indirekta

skatter

2301

2560

5 243

- 3,8

3,8

96,9

Övriga direkta s

katter

723

1590

1870

- 0,2

105,3

13,1

Avgifter m.m.

 

/2 7JJ

13974

15004

2,5

2,3

3,2

Summa direkta skatter

 

 

 

 

 

 

avgifter m. m.

 

167921

183881

202395

1,1

2,2

5,8

Källor: Konjunkturinstitutet, riksförsäkringsverket, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finans­departementet.

nomsnittliga kommunala utdebiteringen med 4 öre. I motsatt riktning ver­kar den omständigheten att den särskilda skattereduktionen enbart gällde 1985.

Den reala lönesumman efter skatt ökade med 2,8% 1985, varvid ett ökat antal arbetade timmar beräknas ha bidragit med 1,8%, se tabell 7:4. Reallönen per timme efter skatt beräknas därmed i genomsnitt ha ökat med ca 1 % 1985. Ar 1986 beräknas den reala lönesumman efter skatt öka med

Tabell 7:4 Realinkomsternas förändring

1980 års priser

 

 

 

Milj. kr.

Procentuell förändring

 

 

 

 

1980

från föregående år

 

 

 

 

1981

1982

1983

1984

1985

1986

 

 

 

 

 

 

 

prog-

 

 

 

 

 

 

 

nos

Inkomster , skatter och avgifter

 

 

 

 

 

 

 

Faktorinkomster

296 931

- 3,8

-  1,6

-  1,6

1,6

1.1

3,3

Lönesumma

245 924

- 2,9

- 4,0

- 2,5

1,6

1,8

3,5

Övrigt

51007

- 7,7

10,7

2,5

1,4

- 2,1

2,5

Inkomstöverföringar

102 508

2,5

- 0,3

1,2

-  1,1

4,4

4,5

därav: pensioner

62709

4,3

- 0,8

2,3

- 0,9

2,7

5,8

Direkta skatter och avgifter

115 267

- 2,8

0,7

0,0

1,1

2,2

5,8

Disponibel inkomst

284172

- 1,9

- 2,0

- 1,1

0,7

1,9

2,7

Inkomster efter skatter och

 

 

 

 

 

 

 

avgifter

 

 

 

 

 

 

 

Faktorinkomster

205141

- 3,0

-  1,8

- 2,1

2,0

1,4

2,6

Lönesumma

163761

-  1,8

- 5,4

- 3,2

2,2

2,8

2.7

övrigt

41380

- 7,5

13,5

1,9

1,2

- 3,2

2,2

Inkomstöverföringar

79031

0,9

- 2,6

1,2

- 2,4

3,1

2,9

därav: pensioner

52497

3,3

- 2,6

0,3

-  1,8

1,3

3,6

Disponibel inkomst

284172

- 1,9

- 2,0

- 1,1

0,7

1,9

2,7

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

55

 

2,7%. Bidraget från sysselsättningen avseende löntagare beräknas till      Prop. 1985/86: 150 1,4% vilket skulle medföra att reallönen per timme i genomsnitt ökar med      Bil. 1.1 1,3% 1986.

Övriga faktorinkomster, som inkluderar enskilda företagares inkomster samt tillräknade driftsöverskott i egnahem, minskade realt efter skatt med drygt 3% 1985. Ar 1986 väntas de öka med drygt 2%. Inkomst­överföringarna efter skatt bidrog positivt till realinkomstutvecklingen 1985 och kommer även 1986 att ge ett positivt bidrag. Pensionerna efter skatt, som 1985 realt ökade med drygt I %, beräknas 1986 öka med ca 3,5%.

Den utveckling av realinkomster och reallöner efter skatt som redovisats ovan är den genomsnittliga utvecklingen för hela befolkningen respektive för hela löntagarkollektivet. Inom ramen för dessa genomsnitt ryms stora skillnader mellan olika kategorier av hushåll och olika kategorier av lönta­gare.

7.2 Privat konsumtion och sparande

Den privata konsumtionen ökade med 2,7% 1985. Detta är en ökningstakt som ungefär ligger i nivå med den som gällde under första delen av 1970-talet. Den nivåmässiga ökningen av konsumtionsvolymen 1985 sked­de redan första kvartalet. Säsongrensat ökade konsumtions volymen med 2,4% första kvartalet 1985 jämfört med Qärde kvartalet 1984. Under de följande tre kvartalen 1985 låg konsumtionsvolymen kvar på ungefär den nivå som nåddes första kvartalet. Ökningen förklaras dels av en stark ökning av uppvärmningskostnaderna, särskilt fjärrvärme och elström, dels av en kraftig ökning av bilinköpen samt inköp av kapitalvaror och andra varor från den s. k. sällanköpsvaruhandeln.

Försäljningen inom sällanköpsvaruhandeln ökade starkt under hela år 1985. Jämfört med 1984 låg försäljningen inom sällanköpsvaruhandeln 1985 nivåmässigt nästan 7% högre. De största ökningarna har skett för ra-dio/TV-handeln, cykel- och sporthandeln, möbelhandeln, konfektions- och ekiperingshandeln och fotohandeln. Ökningarna inom sällanköpsvaruhan­deln har fortsatt de två första månaderna på 1986.

Nybilsregistreringarna ökade kraftigt under första halvåret av 1985. Från och med augusti har emellertid uppgången brutits. Antalet nyregistre­rade personbilar låg fr. o. m. augusti under den nivå som gällde motsvaran­de månad 1984. De tre första månaderna 1986 var nyregistreringen också lägre än ett år tidigare.

Under 1985 minskade hushållens nettosparande och blev svagt negativt, se diagram 7: 2. Det är det reala sparandet, som till huvuddelen utgörs av investeringar i småhus med avdrag för kapitalförslitning, som har sjunkit 1985. Det finansiella sparandet har legat i stort sett stilla. Det reala sparan­det har minskat kontinuerligt varie år från 1979 vilket sammanhänger med det minskade småhusbyggandet. Att det reala sparandet blir negativt 1985 innebär att kapitalförslitningen av hushållens kapitalstock, enligt national­räkenskapernas beräkning, är större än hushållens investeringar.

I jämförelse med förta decenniet har hushållens sparkvot legat mycket
lågt de senaste fyra åren. Under perioden 1970-1981 låg sparkvoten i        56

intervallet 2,5-5%, medan den därefter varit bara O-1 %.

 

Enligt SCBs kreditmarknadsstatistik har nyutlåningen till hushållen un­der den senaste tioårsperioden mer än tredubblats i löpande priser. I fasta priser (deflaterad med KPI) är expansionen mer måttlig eller runt 50%. Den senaste tioårsperioden har också kännetecknats av en sjunkande småhusproduktion. Det minskade lånebehovet för småhusinvesteringar bar radikalt ändrat kreditmarknadsbilden för hushållen. Under fyraårspe­rioden 1982-1985 var de nybyggda husens andel av nyutlåningen 13% jämfört med 32% under perioden 1978-1981. Motsvarande andelar för s. k. övriga krediter, dvs. konsumtionskrediter och krediter för finansiella placeringar, var 50% resp. 37%.

Bedömningarna avseende utvecklingen av privat konsumtion och spa­rande under 1986 är osäkra, beroende på att det finns faktorer som verkar i olika riktningar. Faktorer som talar för ett åtminstone på längre sikt ökat sparande är den höga realräntan, avdragsbegränsningen och sparstimu­lanser i form av höjt sparavdrag och möjligheter till extra insättningar i allemanssparandet. Hushållens behov av att åter bygga upp en sparande­buffert efter en period av eftersatt sparande bör också verka i denna riktning.

Den väntade relativt kraftiga realinkomstutvecklingen för 1986 kan emellertid också innebära att den privata konsumtionen fortsätter att öka kraftigt. Även det från november lättade kreditläget kan tala för en fortsatt kraftig konsumtionsökning och ett stagnerande eller t.o.m. minskat netto­sparande. Det är dock ännu för tidigt att uttala sig om det har skett någon

Diagram 7:2 Sparkvoten 1970-1986.

Sparandet i procent av disponibel inkomst

Prop. 1985/86: Bil. 1.1

50

■ TOTAL SPARKVOT REAL SPARKVOT FINAMSIELL SPARKVOT

'4-*

70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

57

 

ökad nettoutlåning. Den ökning av bankernas kreditgivning till hushållen,     Prop. 1985/86: 150 som kunnat noteras de senaste månaderna sammanhänger till stor del med     Bil. 1.1 att bankerna har tagit över lån från den s. k. grå kreditmarknaden. Hushål­len har sedan november 1985 haft möjlighet att sanera lånebilden.

Den fallande inflationstakten under 1986 kan också tala för att sparandet ytterligare skulle minska. Enligt såväl internationella som svenska studier föreligger ett positivt samband mellan inflationstakt och sparande. Hur starkt detta samband är vid fallande inflationstakt är svårt att med be­stämdhet uttala sig om.

Den finansiella sparkvoten har under den senaste tioårsperioden föränd­rats enligt ett bestämt mönster, se diagram 7: 2. Vart tredje år, 1976, 1979 och 1982, har sparkvoten sjunkit, vilket till stor del kan sammanhänga med utvecklingen på kreditmarknaden. Åren närmast efter dessa år har spar­kvoten åter ökat. För 1985 har nedgången i den finansiella sparkvoten i stort sett uteblivit, beroende på den åtstramning av kreditmarknaden som gjordes i maj 1985 och det åtföljande höga ränteläget. Det finns därför inte någon anledning att vänta sig en ökning av sparkvoten 1986 i enlighet med det synbarligen cykliska förlopp, som sparkvoten tidigare har uppvisat.

Sammantaget görs nu bedömningen att sparkvoten ligger kvar på en oförändrad nivå 1986. Den privata konsumtionen skulle därmed öka i samma takt som den reala disponibla inkomsten, dvs. med 2,7%.

58

 

8 Investeringar 8.1 Inledning

Den kraftiga investeringsexpansionen i näringslivet de senaste åren har resulterat i en markant ökning av investeringskvoten, dvs. de totala fasta investeringarna i procent av bruttonationalprodukten. Liksom för prak­tiskt taget samtliga industriländer, särskilt de mindre länderna, var tenden­sen mot en fallande kvot tydlig under 1970-talet. Efter att ha legat på ca 23 % under 1970-talets börian minskade investeringskvoten i Sverige till ca 18,5% 1983 främst till följd av att investeringarna i bostäder och offentliga myndigheter minskade som andel av BNP, men också till följd av en omstrukturering mot mindre kapitaltunga branscher. Investeringskvoten beräknas ha stigit till 19,5% 1985.

På sikt är investeringstakten av central betydelse för att den svenska ekonomin skall återföras till balans. I 1984 års långtidsutredning bedömdes vägen mot balans kräva en investeringsökning 1983-1990 på drygt 4% per år i näringslivet och på ca 10% per år i industrin. Investeringsökningen i näringslivet var i genomsnitt ca 7,5% per år 1983-1985 och för industrin drygt 16%. År 1985 omfattade investeringsboomen alla större sektorer i ekonomin utom de offentliga myndigheterna.

Den bedömning för 1986 som presenterades i den preliminära national­budgeten revideras nu upp något med hänsyn till de ljusare framtidsutsik-

Diagram 8:1 Bruttoinvesteringar i näringsliv, bostäder och offentliga myndigheter

Miljarder kr., 1980 års priser

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.1

■NÄRINGSLIV

■BOSTÄDER

■OFFENTUGA MYNDIGHPPER

I        I        I ■■■~—   I       11       I        I        I        I        I

70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

59

 

terna. Den internationella tillväxten stöds av fallande oljepriser. Samtidigt som den fallande dollarkursen försämrar konkurrensläget i förhållande till Förenta staterna, öppnar D-markens och yenens ökning möjligheter på andra marknader. Det tvååriga löneavtalet i den privata sektorn torde inverka positivt på förväntningsbildningen genom att skapa större klarhet om långsiktigare faktorer bakom kostnadsutvecklingen samt genom att bereda möjligheten till nedväxling i inflationstakten. Därtill kommer nä­ringslivets fördelaktiga finansieringsläge samt nedgången i ränteläget. På grund av de trögheter, som utmärker särskilt byggnadsinvesteringarna, torde emellertid effekterna på investeringsnivån inte bli så stora 1986.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.1

8.2 Näringslivet

Investeringsuppgången i det svenska näringslivet har den senaste treårs­perioden varit stigande och 1985 nådde den över 10%. Investeringsnivån i näringslivet översteg därmed den tidigare toppnivån, se diagram 8: 1. Där­med har näringslivets investeringskvot åter nått upp till den nivå som rådde under det tidiga 1970-talet. Tyngdpunkten i de senaste årens expan­sion ligger på industri, handel och övrigt näringsliv, vilka har uppvägt en något svagare utveckling i statliga affärsverk, jordbruk och skogsbruk.

Investeringsökningen i industrin blev ca 16% 1985, ca 11 % i byggnader och anläggningar och ca 18% i maskiner och inventarier. Ökningen bars upp av basindustrins tjugofemprocentiga uppgång och även verkstadsindu­strin där investeringsökningen blev ca 13%, se diagram 8:2. Bidragande till basindustrins expansion var särskilt ökningarna i massa- och pappersin­dustrin på ca 41 % samtjärn- och stålverken på ca 20%. Industrins inves­teringskvot ökade därmed till ca 15%, vilket dock är lägre än i bögan av 1970-talet när kapitaltunga branscher utgjorde en större andel av industrin. Medan en nedgång i basindustrins investeringar väntas 1986, särskilt hos massa- och pappersindustri, fortsätter verkstadsindustrins expansion. Inom den övriga gmppen väntas fortsatt expansion inom jord- och stenva-

Tabell 8:1 Fasta bruttoinvesteringar efter näringsgren

 

 

 

Milj. kr.

Åriig procentuell förändring, 1980

års priser

 

1985, löpande

 

 

 

 

 

 

1982

1983

1984

1985

1986

 

priser

 

 

 

prel.

prognos

Näringsliv

106 111

0,1

3,3

5,1

10,1

3,7

Jord- och skogsbruk

6123

5,9

1,4

- 1,5

-1,9

0,0

Industri

28095

-17,3

1,8

16,6

15,8

5,0

Handel m. m.

14516

3,8

8,9

16,0

20,8

7,1

Statliga affärsverk

12 252

22,0

0,2

-10,5

5,6

16,1

Övrigt näringsliv

45 125

3,5

3,9

2,4

6,8

-0,1

Offentliga myndigheter

21837

- 4,6

-0,8

-  1,8

-3.7

-0,7

Permanenta bostäder

35 294

-  1,7

-1,2

4,5

3,5

-1,6

Totalt inkl. diskrepans

163242

- 1,1

1,6

3,9

6,5

1,9

därav: näringsliv exkl

 

 

 

 

 

 

handelsflottan

' 104759

-   1,2

5,1

2,9

11,7

5,5

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

60

 

mindustri och stigande investeringar inom textil-, beklädnads- och läderin­dustri samt grafisk industri.

Förutsättningarna för en fortsatt expansion av investeringarna inom industrin, särskilt verkstäder och gruvor är goda 1986. Efterfrågeläget på hemmamarknaden till följd av inkomst- och konsumtionsutvecklingen i inflationssänkningens spår torde komplettera avsättningsmöjligheterna i utlandet. Enligt konjunkturinstitutets konjunkturbarometer har företagen inom flera viktiga branscher sedan förra enkättillfället uppreviderat sina förväntningar och planer för 1986. Den goda lönsamheten och tillgången på krediter bidrar till att undanröja restriktioner på investeringarnas finansi­ering. Samtidigt representerar de sänkta räntorna en stimulans till investe­ringar i realkapital i stället för finansiella placeringar. Som ekonometriska studier av industriinvesteringar påvisat verkar ökad lönsamhet på materi­ellt kapital respektive sänkt avkastning på finansiellt kapital höjande på investeringstakten. Med hänsyn till de föreliggande indikationerna på en förlängning av den goda konjunkturen bedöms industrins investeringar öka med ca 5% 1986.

Dominerande delar av den privata tjänstesektorn har under en följd av år noterat investeringsökningar. Handeln, bank-, försäkrings- och hotell­branscherna expanderar både lokalmässigt och på maskinsidan med bety­dande insatser på dataautomatikens område. Även inom samfärdsel och

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.1

Diagram 8:2 Bruttoinvesteringar i industrin

Miljarder kr.. 1980 års priser

61

71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86

70 Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet

 

uppdragsverksamhet har expansionen varit kraftig. Dessa sektorer har stimulerats av industrins återhämtning men också av informationsteknolo­gins frammarsch, kontorsautomatiseringen samt framväxten av delvis nya marknader som finans- och konsulttjänster. Som framgår av tabell 8: 1 har investeringsökningen inom handeln m. m. överträffat industrins under pe­rioden t. o. m. 1985. Även under 1986 väntas investeringarna öka betydligt i denna sektor och återigen mer än i industrin.

De statliga affärsverken fömtses öka sina investeringar med drygt 16% 1986. Den väntade ökningen speglar en fortsatt expansion hos statens vattenfallsverk, televerket och statens järnvägar. Utvecklingen i övrigt näringsliv är något svårbedömbar p. g. a. ett bräckligare statistiskt under­lag samt heterogeniteten inom sektorn.

Sammantaget bedöms investeringsvolymen i näringslivet utanför indu­strin öka med ca 3,7% under 1986. Investeringar i handelsflotta (inkl. off-shoreinvesteringar) svänger kraftigt mellan åren och påverkas 1986 negativt av bl. a. fartygsförsäljningar. Exklusive handelsflottan väntas nä­ringslivets investeringar växa med ca 5,5%.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.1

8.3 Bostadsinvesteringar och offentliga investeringar

Sammansättningen av bostadsinvesteringarna har drastiskt förändrats un­der det senaste decenniet. Ombyggandet har vuxit från ca 14% till ca 55% av de totala bostadsinvesteringarna. Ökningen i ombyggandet 1985 har mer än kompenserat minskningen i nybyggandet, se tabell 8:2.

Den långsiktiga utvecklingen i bostadsbyggandet påverkas av bl. a. real­inkomster, energipriser och räntor. När efterfrågan på bostäder överstiger bostadsbeståndet stiger nybyggandet. När balans uppnås minskar bostads­byggandet och nybyggandet fyller endast ersättningsbehovet, dvs. nya bostäder byggs för att ersätta gamla utrangerade bostäder. Under senare år har vissa mättnadstendenser av det slaget kunnat skönjas i flera delar av landet vad beträffar antalet bostäder samtidigt som efterfrågan inriktats mot andra dimensioner i boendet. Detta mönster avspeglas i den ökade

Tabell 8:2 Bostadsinvesteringar

 

 

 

Milj. kr. 1985, löpande priser

Åriig procentuell förändrii

ng, 1980

års priser

 

1982

1983

1984

1985 prel.

1986 prognos

Nybyggnad

Flerbostadshus

Småhus

16084 7 774 8310

- 8,8 10,1

-17,7

-     9,8

-     1,4
-15,0

-17,8 -10,8

-22,8

- 5,5

0,4

-10,5

-2,9 -4,0 -2,0

Ombyggnad'

Flerbostadshus

Småhus

19210

16019

3 191

17,8

32,4

- 9,9

16,9 19,1 10,5

41,0 36,6

54,2

12,0

28,3

-31,4

-0,5

0,0

-2,9

Totalt

35294

- 1,7

- 1,2

4,5

3,5

-1,6

' Häri innefattas om- och tillbyggnad samt åtgärder för bostadsanpassning, förbätt­rad boendemiljö och energihushållning.

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

62

 

 

 

 

 

Tabell 8:3 Offentliga investeringar

 

 

''■?■;■■

 

 

Prop. 1985, Bil. 1.1

'86: 150

 

Milj. kr. 1985, löpande priser

Äriig procentue

11 förändring, 1980

års priser

 

 

1982

1983

1984

1985 prel.

1986 prognos

 

Statliga myndigheter Statliga affärsverk Primärkommuner Landsting

Totalt'

6020 12 252 14 126

5 943

44658

0,5

22,2

-10.2

7,8

3,0

4,2

0.2

-4,1

4,5

0,4

3,8 -10,5

-  6.4
1,7

-     4,8

-8,6

5.6

-0,9

-4,7

-0,1

-0,3

16,1

-1,2

-1.7

1,9

 

' Inklusive kommunala företag, församlingar m. m. och exklusive bosläder. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

ombyggnadsvolymen (i viss mån en form av ersättningsinvesteringar), i arbetsmarknadsläget inom byggsektorn samt i storstadsområdenas under 1980-talet växande andel av nybyggnationen.

Det lägre ränte- och energiprisläget i år samt utsikterna till realinkomst-ökningar talar för en ökad efterfrågan på bostäder. Den på senare tid fallande andelen outhyrda lägenheterna samt de stigande priserna på and-rahandsmarknaden pekar på att efterfrågeökningen inte kan tillfredsställas av det redan befintliga beståndet. Statsmakterna har också genom föränd­rade låneregler förbättrat möjligheterna att starta produktionen av både småhus och flerbostadshus. Den ökade mängden ansökningar om statliga bostadslån tyder också på ett ökat bostadsbyggande. Under 1985 påbör­jades 28450 lägenheter. Under 1986 väntas ca 32000 lägenheter påbörias. Till följd av att antalet påböriade lägenheter var osedvanligt lågt i slutet av 1985 och början av 1986 beräknas emellertid nybyggnadsinvesteringarna volymmässigt minska något 1986. Även för ombyggnadsinvesteringama fömtses en liten minskning. Därför väntas de totala investeringarna i bostadssektorn bli lägre 1986 än 1985.

I den offentliga sektorn har myndigheternas totala investeringar avtagit under de senaste åren. De statliga myndigheternas investeringar, som utgör en mindre del av de totala myndighetsinvesteringarna, ökade dock t. o. m. 1984, se tabell 8: 3. Dämpningen 1985 skedde endast på byggnadssi­dan bl. a. beroende på minskat vägbyggande. De kommunala myndigheter­nas investeringar har avtagit under perioden och dämpningen utgörs hu­vudsakligen av byggnadsinvesteringar medan maskininvesteringarna stän­digt har ökat. Samma mönster väntas gälla under 1986.

8.4 Byggnadsverksamhet

Den kraftiga investeringsökningen de senaste åren innefattar sedan 1984
även byggnadsinvesteringar, som brukar reagera mer trögt på förändrade
förutsättningar. De ökade bostadsinvesteringarna under 1984 och 1985
samt näringshvets expansion har hållit uppe de totala byggnadsinvestering­
arna trots sjunkande offentligt byggande. Industrins byggnadsinvestering­
ar beräknas ha ökat med 10% 1985 efter en ökning med 45% året innan och   63

 

 

Tabell 8:4 Byggnadsverksamhet

 

 

 

 

 

Prop. 1985/86:150

Milj. kr. 1985, löpande priser

Åriig procentuell

förändring, 1980

års priser

Bil. 1.1

1982

1983

1984

1985 prel.

1986 prognos

 

Byggnadsinvesteringar      86019 därav   näringsliv               34 130

offentliga

myndigheter           16595 bostäder                 35 294 Reparation och under­häll                                     37 690

Summa byggproduktion   123 709

-1,8 0,4

-5,5 -1,7

5,4 0,1

-0,4 1,2

-1,5 -1,2

3,9 0,9

2,0

2,8

-3,9

4.5

4,6 2,7

0,1 2,9

-7,2 3.5

8,1 3,1

0,1 3,3

-0,7 -1,6

2,7 0,9

 

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

ökningen! handeln m.m. var 19% 1985. Minskade byggnadsinvesteringar! resten av näringslivet medförde att tillväxten i dess totala byggnadsinves­teringar blev obetydligt större 1985 än 1984. Genom den ökande repara­tions- och underhållsverksamheten, delvis en följd av ett ökat kapitalbe­stånd och delvis av bostadsförbättringsprogram m. m.. härden totala bygg-produktionen ökat.

Utsikterna för byggnadssektorn är goda även under 1986, se tabell 8:4. Byggproduktionen väntas öka med ca 1 % p.g.a. att den fortsatta ökning­en av näringslivets byggnadsinvesteringar samt av reparations- och under­hållsverksamheten mer än kompenserar för den begränsade dämpningen hos myndigheter och i bostadssektorn. Den ökande byggproduktionen de senaste åren har resulterat i successivt sänkta arbetslöshetstal och arbets­lösheten var lägre i början av 1986 än ett år tidigare. För 1986 förutses en oförändrad sysselsättning.

Byggarbetsmarknaden präglas dock av stora regionala och yrkesmässiga obalanser med en påtaglig brist på arbetskraft i vissa regioner, t. ex. i Stockholm och Uddevalla, samtidigt som andra regioner uppvisar en hög arbetslöshet. Den yrkesmässiga obalansen har skärpts under senare år som en följd av att byggnadsarbetarkårens sammansättning inte har anpassats till den omsvängning som skett från nybyggnation till reparation och un­derhåll.

8.5 Lagerinvesteringar

Första halvåret 1985 steg lagren i industrin, vilket kan ha tolkats som att en lågkonjunktur var i antågande. Industrin synes ha reagerat snabbt på dessa signaler. För att undvika alltför stora lager anpassades produktionsni­våerna nedåt och industriproduktionen slutade att öka under 1985. Denna snabba anpassning av industriproduktionen till den förväntade efterfrågan kan bero på att lagerstyrningen är effektivare än tidigare, på den höga realräntan och på de dåliga erfarenheterna från 1970-talets stora överiager. Samtidigt som produktionen stagnerade under 1985 så ökade efterfrågan från utlandet på bearbetade varor mot slutet av året. Anpassningen av

industriproduktionen och efterfrågeutvecklingen under 1985 medförde att   64

industrins lager minskade under andra halvåret.

 

Tabell 8:5 Lagervolymförändringar l Milj. kr., 1980 års priser

lotalt och efter näringsgrenar

 

Prop. 1985/86: 150 Bil. l.l

 

1982

1983

1984

1985 prog.

1986 prog.

 

Jord- och skogsbruk

Industri

El-, gas- och vattenverk

Handeln

Summa

284 -5 023

-      304

-      138

-5181

34 -5 388 -   329 -1686

-7369

-     311
-1591

-     536
-1339

-3777

-334 1476 -518

-527

97

20

956

-100

895

1771

 

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån

För hela ekonomin sammantagen förblev lagren i stort sett oförändrade 1985, men i industrin ökade lagren med ca 1,5 miljarder kr. i fasta priser. Handel och el-, gas-, värme- och vattenverk minskade sina lager med vardera en halv miljard kr. i fasta priser, vilket framgår av tabell 8:5.

För 1986 förutses en mindre ökning av lagren i industrin beroende på ökande produktion. Denna ökning väntas fördelas ungefär lika mellan insatsvaror, varor i arbete och färdigvaror. I handeln kan en viss ökning förväntas, jämnt fördelad mellan parti- och detaljhandeln. Lageromslaget väntas 1986 bli relativt obetydligt och bidraget till den inhemska efterfrå­gan beräknas bli 0,3% av BNP.

65 5    Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga l.l

 

9 Den offentliga verksamheten                        Prop. 1985/86:150

Bil. 1.1 9.1 Staten

Den finansiella utvecklingen för staten har varit mycket positiv de senaste åren. Det statliga budgetunderskottet beräknas ha minskat med 35 mil­jarder kr. mellan 1982 och 1986. Orsaken till detta är främst att statens löpande utgifter ökat långsammare än inkomsterna, vilket kommer till uttryck i utvecklingen av det finansiella sparandet. Detta har förbättrats med ca 26 miljarder kr. under samma tidsperiod. Förbättringen beror både på en stram budgetpolitik och ett förbättrat konjunkturläge, vilket bl. a. medfört att insatser inom de arbetsmarknads- och industripolitiska områ­dena minskats. I övrigt har en mängd åtgärder som påverkar utlåning m. m., såsom kortare kredittider för inleveranser av skatter, utflyttning av bostadslånen ur statsbudgeten och minskade kursförluster på utländska lån, bidragit till förbättringen. En del av åtgärderna är av tillfällig natur, men andra är varaktiga, särskilt de som sammanhänger med statens kassa­hållningsåtgärder, s.k. cash management.

Statens inkomster av direkta skatter har utvecklats snabbt de senaste åren till följd av att skatteunderlaget ökat kraftigt. För 1986 fömtses en något långsammare ökning av de direkta skatterna genom att lönesumman fömtsatts öka med endast 7,6%. Dessutom införs den s.k. förenklade självdeklarationen, vilket för de direkta skatterna bl. a. innebär att alla löntagare får rätt till ett schablonavdrag på 3000 kr. mot tidigare 1000 kr. Vidare fördubblas det s. k. sparavdraget från 800 kr. till 1600 kr. Samman­taget innebär dessa förändringar att statens inkomster beräknas bli ca 3,3 miljarder kr. lägre än utan förändringar. Detta uppvägs dock i viss mån av att den s. k. basenheten som ligger till grund för de statliga skatteskalorna är oförändrad, 7800 kr., 1986. Ett förslag rörande inkomstskatterna för 1987 och 1988 har överlämnats till riksdagen.

Närmare hälften av inkomsterna från indirekta skatter kommer från mervärdeskatten. Dessa inkomster har ökat snabbt genom den snabba ökningen av den privata konsumtionen. För 1986 väntas prisutvecklingen dämpas vilket medför en långsammare ökning av dessa inkomster. Olje­skatten har föreslagits höjas med ca 200 kr., dock först från den 1 januari 1987. Ökningen av de indirekta skatterna 1986 beror till stor del på efterslä­pande effekter av den 1985 införda fastighetsskatten.

Statens inkomster av socialförsäkringsavgifter ökade mycket snabbt 1985 beroende på att inbetalningarna baserades på en aktuell och därmed högre lönesumma. Den långsamma ökningen 1986 beror på att fyllnadsin­betalningar för år 1985 därigenom bortfaller. Vidare sker inga höjningar av avgiftssatserna. En höjning av arbetsmarknadsavgiften den 1 januari 1987 har föreslagits för att finansiera förbättringarna i arbetslöshetsförsäkringen (se avsnitt 9.2). Statens övriga inkomster ökar något 1986. Till följd av ändrad beräkningsgrund för den statliga bostadslåneräntan ökar statens ränteinkomster kraftigt. Därigenom ökar även räntebidragen, se nedan.

Transfereringar till hushåll består till övervägande del av pensionsutbe-

lalningar. Dessa ökar till följd av att basbeloppet har höjts från 21 800 kr.

66

 

 

 

 

•■■■;

 

 

Prop. 1985/86: 150

 

 

 

 

 

 

Bil. 1.1

 

Tabell 9:1    Statens inkomster och utgifter

 

 

 

 

 

Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag

- ''.--    -■

 

 

 

 

 

 

Milj. kr.

 

 

 

Förändring, %

 

 

1983

1984

1985

1986

1984

1985

1986

Löpande priser

 

 

 

 

 

 

 

Inkomster

216798

247474

279385

299 570

14,1

12,9

7,0

Direkta skatter

49140

55805

64749

67 310

13,6

16,0

4,0

Indirekta skatter

105 183

124 300

136765

151580

18,2

10,0

11,0

Socialförsäkringsavgifter

35 569

38 390

43 808

45470

7,9

14,1

4,0

Övriga inkomster

26906

28979

34 063

35210

7,7

17,5

3,5

Utgifter

271603

289129

321750

333240

6,5

11,3

3,5

Transfereringar

211250

225 514

254737

262960

6,8

13,0

3,0

Till hushåll

67 540

69885

77418

81930

3,5

10,8

6,0

Till socialförsäkringen

8 777

10322

16247

16700

17,6

57,4

3,0

Till kommuner

48144

52991

52943

54 850

10,1

-0,1

3,5

Till företag

36926

33816

37488

39480

-8,4

10,9

5,5

Till internationell

 

 

 

 

 

 

 

verksamhet

4866

4 866

5781

6000

0

18,8

4.0

Ränteutgifter

44997

53 634

64 860

64000

19,2

20,9

-1,5

Konsumtion

54 554

58129

61593

64170

6,6

6,0

4,0

Investeringar

5 645

6205

5970

6150

9,9

-3,8

3,0

Lagerinvestering

39

-835

-671

-160

 

 

 

Nettoköp av fastigheter

115

116

121

120

 

 

 

Finansiellt sparande

-54805

-41655

-42365

-33670

 

 

 

Utlåning och andra

 

 

 

 

 

 

 

finansiella transaktioner

15704

10999

8172

3110

 

 

 

Kursföriuster

6055

11660

8952

2400

 

 

 

Korrigeringspost

3 398

11046

-2 239

8820

 

 

 

Budgetsaldo

-79962

-75360

-57 250

-48000

 

 

 

Budgetsaldo i % av BNP

-11,3

-9,6

-6,7

-5,2

 

 

 

1980 års priser

 

 

 

 

 

 

 

Konsumtion

43 044

43 201

43 133

42 760

0,4

-0.2

-0,9

Investeringar

4 335

4501

4109

4100

3,8

-8,7

-0,3

Anm. Uppbörden av inkomstskatt och arbetsgivaravgifter samordnades 1985, vilket innebar att inbetalningar giordes av 13 månaders inkomstskatt och 11 månaders arbetsgivaravgifter. För att uppnå jämförbarhet mellan åren redovisas i tabellen, liksom i resten av kajiitlet, inkomster och utgifter som om 12 månaders inbetalningar hade gjorts av både inkomstskatt och arbetsgivaravgifter. Detta avsteg från nationalräkenskapernas principer (NR redovisar 11 månaders uppbörd av arbetsgivaravgifter och 12 månaders inkomstskatt) medför att statens inkomster och finansiella sparande blir 4,9 miljarder kr. bättre än enligt NR, alt socialförsäkringens avgiftsin­komster blir 5,7 miljarder kr. högre, statsbidraget 2,9 miljarder kr. lägre och det finansiella sparande 2,8 miljarder kr. högre samt att den offentliga sektorns inkomster och finansiella sparande blir 10,6 miljarder kr. bättre. Samma korrigering av NR gjordes i den reviderade nationalbudgeten 1986 men inte i konjunkturinstitu­tets decemberrapport 1985. Korrigeringen påverkar inte redovisningen av 1984 och 1986. Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån.

1985 till 23 300 kr. 1986, dvs. med 6,9%. Genom att konsumentpriserna väntas öka med 3,6% mellan årsgenomsnitten medför detta en real ökning av pensionerna med över 3%. Genom att bidragsreglerna för övriga trans­fereringar inte ändras beräknas de totala transfereringarna till hushåll öka något långsammare. Barnbidragen har föreslagits höjas med 1020 kr. per barn och år, studiebidragen höjas och föräldraförsäkringen förbättras från den 1 januari 1987. Transfereringar till socialförsäkringssektorn oeb trans­fereringar till kommuner kommenteras i avsnitt 9.2 och 9.3

67

 

Transfereringar till företag inkluderar i enlighet med nationalräkenska- Prop. 1985/86: 150 pernas principer livsmedelssubventioner och räntebidrag. Livsmedelssub- Bil. 1.1 ventionerna ökar långsamt 1986. Räntebidragen däremot ökar kraftigt, dels på grund av en höjning av bostadslåneräntan, dels genom att räntebidragen till nyare fastigheter höjs som kompensation för fastighetsskatten. Särskil­da industripolitiskt motiverade större transfereringar m. m. till företag har de senaste åren begränsat sig till täckning av föriuster vid fartygsförsälj­ning från statsägda rederier. Därutöver tillkommer 1986 kostnader för avveckling av Uddevallavarvet och Kockums varv i Malmö. Vidare till­kommer det s. k. Bergslagspaketet, med satsningar på näringslivet i Bergs­lagen.

Transfereringar till internationell verksamhet utgörs huvudsakligen av gåvodelen i u-landsbiståndet. Dessa transfereringar väntas 1986 nå upp till 6 miljarder kr. Den totala biståndsramen för budgetåret 1986/87 ligger på nära 9 miljarder kr.

Ränteutgifterna för statsskulden har ökat kraftigt under senare år. Mins­kande budgetunderskott, fallande dollarkurs och sjunkande räntesatser dämpar ränteutgifternas utveckling. År 1986 väntas ränteutgifterna minska för första gången på flera decennier.

Den statliga konsumtionen minskade marginellt 1985 i reala termer. Antalet sysselsatta i staten minskade med 3700 personer vilket medförde att den statliga lönesumman realt sett sjönk med 1,6%. Denna minskning motverkades dock av en ökad statlig förbrukning. För 1986 väntas den statliga konsumtionen minska med närmare 1 % till följd av rationalise­rings- och besparingskraven på statliga myndigheter. De statliga myndig­heternas investeringar väntas minska något 1986.

Statens utlåning och andra finansiella transaktioner minskade kraftigt 1985 och väntas minska ytterligare 1986. Fr.o.m. den 1 juli 1985 fördes de statliga bostadslånen över till ett särskilt bostadslåneinstitut, vilket innebar att denna typ av utlåning minskade med ca 4 miljarder kr. 1985 och väntas minska ytterligare lika mycket 1986. Kursförluster på statens utlandslån beräknas bli betydligt lägre 1986 än tidigare år som en följd av den lägre dollarkursen.

9.2 Socialförsäkringssektorn

Socialförsäkringssektorn omfattar allmän sjukförsäkring (inkl. föräldraför­säkring), allmän tilläggspensionering samt erkända arbetslöshetskassor. Sektorns inkomster följer i stort sett utvecklingen av inkomster från social­försäkringsavgifterna. Avgifterna är oförändrade 1985 och 1986. Den snabba ökningen av avgiftsinkomsterna 1985 berodde på att avgifterna beräknades på ett mer aktuellt och därmed högre lönesummeunderlag. Den långsamma ökningen 1986 beror pä bortfall av fyllnadsinbetalningar för 1985.

Bidrag från staten ökade kraftigt 1985 beroende på att bidraget för
psykiatrisk sjukvård fr.o.m. den I januari 1985 redovisas som inkomst
(statsbidrag) och som utgift (transferering till kommuner) för socialförsäk­
ringen. Detta påverkar dock inte utvecklingen 1986. Förbättringen av                 68
arbetslöshetsförsäkringen fr. o. m. den 1 juli 1986 innebär ett visst tillskott i
statsbidragen.

 

Tabell 9:2   Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter

Löpande priser

Prop. 1985/86: 150 Bil. l.l

 

 

Milj. kr.

 

 

 

Föränd

ring, %

 

 

1983

1984

1985

1986

1984

1985

1986

Inkomster

91616

102291

120033

125620

11,7

17,3

4,5

Avgifter

60084

65 287

74 080

75980

8,7

13,5

2,5

Bidrag från staten

8777

10322

16247

16700

17,6

57.4

3.0

Ränteinkomster m. m.

22 357

25436

28471

30690

13,8

11,9

8,0

Skatter

398

1246

1235

2 250

213,1

-0,9

82,0

Utgifter

72571

79774

95 843

102840

9,9

20,1

7,5

Transfereringar till

 

 

 

 

 

 

 

hushällen

56492

62756

72 553

80080

11,1

15,6

10,5

Övriga transfereringar

13211

14066

20113

19410

6,5

43,0

-3,5

Konsumtion m. m.

2 868

2 952

3 177

3 350

2,9

7,6

5,5

Finansiellt sparande

19 045

22 517

24190

22780

 

 

 

Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksförsäkringsverket och statistiska centralbyrån.

Ränteinkomsterna ökar kraftigt varie år beroende på de stora finansiella sparandeöverskotten. Sektorn har också inkomster av skatter, vinstdel­ningsskatten och löntagarfondsavgiften. Vinstdelningsskatten väntas tre­dubblas 1986. Löntagarfondsavgiften väntas inbringa ca 750 miljoner kr. 1986.

Transfereringar till hushållen består till över hälften av utbetalningar av allmän tilläggspension (ATP). Dessa följer basbeloppet, vilket höjdes med 6,9% 1986. De totala utbetalningarna däremot väntas öka med nära 15%. Den maximala arbetslöshetsersättningen höjs med 45 kr. till 360 kr. per dag från den 1 juli 1986. Härigenom ökar utbetalningarna från de erkända arbetslöshetskassorna trots sjunkande arbetslöshet. Detta finansieras ge­nom en höjning av arbetsmarknadsavgiften med 0,3 procentenheter från den 1 januari 1987.

Det finansiella sparandet motsvarar i stort sett uppbyggnaden av AP-fonden (fr. o. m. 1983 även löntagarfonderna). Ar 1985 beräknas det under­liggande finansiella sparandet ha varit 24 miljarder kr., men genom de förändrade mtinerna för uppbörden av arbetsgivaravgifterna begränsades det faktiska sparandet till 21 miljarder kr. Den kassamässiga uppbyggna­den av AP-fonden väntas bli något större 1986. Den 31 december 1985 var värdet av Allmänna pensionsfonden drygt 259 miljarder kr. Fondens reala värde ökade med 2% 1985. Genom den avtagande inflationstakten väntas det reala värdet öka med över 6% 1986 trots oförändrat avgiftsuttag.

9.3 Kommunerna

Kommunernas ekonomiska situation har under 1980-talet varit mycket god. Under perioden 1978—1984 har det finansiella sparandet för kommun­sektorn varit positivt (med undantag för ett litet underskott 1981). Natio­nalräkenskapernas preliminära statistik för 1985 tyder på ett negativt finan-

69

 

siellt sparande på ca 1 miljard kr. Detta innebär en nedjustering jämfört med den bedömning som gjordes i den preliminära nationalbudgeten. För 1986 pekar beräkningarna på att det negativa finansiella sparandet från

1985   vänds till ett svagt positivt finansiellt sparande. Kommunernas likviditet är fortfarande mycket god. Kommunernas sam­lade likvida medel, det s.k. finansieringskapitalet, uppgick till ca 33 mil­jarder kr. i slutet av 1985. För primärkommunerna utgjorde finansierings-kapitalet ca 13% av de externa utgifterna och för landstingen ca 15%. Variationerna mellan enskilda kommuner och landsting är dock stora. För att motverka överlikviditet i den svenska ekonomin har riksdagen beslutat om likviditetsindragningar 1984 och 1985. Kommunerna har i enlighet därmed gjort insättningar på räntebärande konto i riksbanken 1985 och

1986   motsvarande 3% resp. 6% av lönesumman överstigande 20 milj. kr. Totalt har 6,8 miljarder kr. betalats in. För att underlätta för kommuner med en ansträngd likviditet beslöt regeringen hösten 1985 att till vissa kommuner återbetala medel från likviditetskonto. Återbetalningarna, som gjordes i januari 1986, uppgick till ca 320 milj. kr. och berörde 48 primär­kommuner och 2 landsting.

Kommunernas inkomster beräknas öka med drygt 8% 1986. Kommu­nernas skatteinkomster, som utgör drygt 50% av kommunernas totala inkomster, beräknas öka med nästan 12% 1986. Det sammanhänger med att de av staten utbetalda kommunalskatterna beräknas på 1984 års skat­teunderlag och att skatteunderlaget steg kraftigt detta år. Den genomsnitt­liga kommunala utdebiteringen sänktes för första gången på 30 år, med 4 öre till 30,34 kr.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.1

Tabell 9:3   Kommunernas inkomster och utgifter

Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser

 

 

Milj. kr.

 

 

 

Föränd

ring, %

 

 

1983

1984

1985

1986

1984

1985

1986

Löpande priser

 

 

 

 

 

 

 

Inkomster

198958

215798

230524

249930

8,5

6,8

8,5

Skatter

107 363

115534

123 119

137680

7,6

6.6

12,0

Bidrag från staten och

 

 

 

 

 

 

 

socialförsäkringssektorn

55 178

60383

65 790

67040

9,4

9,0

2,0

Övriga inkomster

36417

39881

41615

45210

9,5

4,3

8,5

Utgifter

198322

215555

232008

249230

8,7

7,6

7,5

Transfereringar

31852

34299

37 100

39420

7,7

8,2

6,5

Till hushåll

12948

14223

15 273

16570

9.8

7,4

8,5

Till staten

3 129

3 345

3 380

3470

6.9

1,0

2,5

Till företag

6720

6927

7 783

8 170

3,1

12,4

5,0

Ofördelat

9055

9804

10664

11210

8,3

8,8

5,0

Konsumtion m. m.

146272

160604

173 506

187 740

9,8

8,0

8,0

Investeringar

20198

20652

21402

22070

2,2

3,6

3,0

Finansiellt sparande

636

243

-1484

700

 

 

 

1980 års priser

 

 

 

 

 

 

 

Konsumtion

114020

117132

119624

122 120

2,7

2,1

2,1

Investeringar

15 706

15 097

14787

14 590

-3,9

- 2,1

-1,3

Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån.

70

 

Bidragen från staten och socialförsäkringssektorn beräknas öka med ca Prop. 1985/86: 150 2% 1986. Ökningen av skatteutjämningsbidragen 1986 finansieras genom Bil. 1.1 en skatteutjämningsavgifl på 14 öre per skattekrona (motsvarande 1,1 miljarder kr. 1986), vilken ingår i transfereringar till staten. De speciella statsbidragen beräknas öka långsamt 1986. Det sammanhänger med att bidragen är nominellt oförändrade, såvida del inte finns särskilda regler om pris-, löne- eller volymkompensation.

Kommunernas ut gifter beräknas öka med drygt 7% 1986. Konsumtions­utgifterna svarar för huvuddelen (ca 75 %) av kommunernas totala utgifter. Den kommunala konsumtionen ökade med drygt 2% 1985 trots att antalet kommunala beredskapsarbeten minskade. För 1986 beräknas konsum­tionsvolymen öka med ca 2%. Investeringsutgifterna svarar för knappt 10% av kommunernas totala utgifter och beräknas minska något 1986, dock i långsammare takt än de senaste åren.

Sysselsättningen i kommunerna ökade preliminärt med 22000 personer 1985. Den underliggande ökningen blev högre, till följd av beredskapsarbe­tenas minskande omfattning. År 1986 beräknas sysselsättningen i kommu­nerna öka med ca 23000 personer. Antalet personer i arbete genom ung­domslagen och kommunala beredskapsarbeten antas sammantaget minska något 1986.

9.4 Den totala offentliga sektorn och samhällsekonomin

Som framgår av tabell 9:4 försämrades det finansiella sparandet i den offentliga sektorn 1985. Det var framför allt staten, men även kommuner­na, som försämrade sitt finansiella sparande. Försämringen inträffade trots den påtagliga förbättringen av det statliga budgetsaldot. För 1986 beräknas emellertid den offentliga sektorns finansiella sparande åter förbättras kraf­tigt. Det är främst staten som svarar för denna förbättring. Mätt som andel av BNP minskar det finansiella sparandeunderskottet från 2,3% 1985 till 1,1% 1986.

De offentliga utgifterna satta i relation till BNP nådde sitt maximum 1982 då de uppgick till 67,4%. Därefter har de, som framgår av tabell 9:5, sjunkit varje år utom 1985 då en liten ökning kunde konstateras. För 1986 väntas utgiftsandelen åter sjunka till under 64%. Den totala inkomstande­len steg något 1985, liksom även skattekvoten, främst beroende på den tillfälliga ökningen av inkomsterna från socialförsäkringsavgifterna. För 1986 beräknas skattekvot och inkomstandel ligga kvar på den högre nivån, bl. a. som en följd av att BNP genom den lägre inflationstakten värdemäs­sigt ökar relativt långsamt.

Den offentliga sektorn påverkar på kort sikt resten av ekonomin främst
via de reala inkomst- och utgiftsförändringarna. Dessa är i sin tur beroende
av hur samhällsekonomin i övrigt utvecklas, varför något entydigt sam­
band inte finns. Med denna reservation redovisas i tabell 9:6 hur den
offentliga sektorns reala inkomster och utgifter har utvecklats under
1980-talet. De reala offenthga utgifterna ökade 1985 snabbare än de reala
offentliga inkomsterna, vilket också gav utslag i det finansiella sparandet.
För 1986 väntas däremot de offentliga utgifterna öka långsammare än       71

 

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.1

Tabell 9:4    Den offentliga sektorns inkomster och utgifter

 

 

Milj. kr.

 

 

 

Föränd

ring, %

 

 

1983

1984

1985

1986

1984

1985

1986

Löpande priser

 

 

 

 

 

 

 

Inkomster

437388

488276

540821

583920

11,6

10,8

8,0

Skatter

262084

296885

325 868

358820

13,3

9,8

10,0

Socialförsäkringsavgifter

95653

103 677

117 888

121450

8,4

13,7

3,0

Övriga inkomster

79651

87714

97 065

103650

10,1

10,7

7,0

Utgifter

472 512

507 171

560480

594110

7,3

10,5

6,0

Transfereringar

242821

259348

295 382

310680

6,8

13,9

5,0

Till hushåll

137 374

147 391

165 826

179210

7,3

12,5

8,0

Till företag

49518

47027

52066

54 380

-5,0

10,7

4,5

Till internationell

 

 

 

 

 

 

 

verksamhet

4 866

4 866

5781

6000

0

18,8

4,0

Räntor

51063

60064

71709

71090

17,6

19.4

-1,0

Konsumtion

203 683

221510

238 312

255 280

8,8

7,6

7,0

Investeringar m. m.

25927

26068

26751

28110

0,5

2,6

5,0

Nettoköp av fastigheter

81

245

35

40

 

 

 

Finansiellt sparande

-35 124

-18895

-19659

-10190

 

 

 

% av BNP

-5,0

-2,4

-2,3

-1,1

 

 

 

Över statsbudgeten

 

 

 

 

 

 

 

finansierad utlåning

15704

10999

8 172

3110

 

 

 

1980-års priser

 

 

 

 

 

 

 

Konsumtion

159316

162 568

165022

167130

2,0

1,5

1,3

Investeringar

20074

I963I

18931

18720

-2,2

-3,6

-1,1

Anm: 1 tabellen har transfereringar (utom räntebetalningar) mellan de tre offentliga delsektorerna eliminerats. Däremot har inte interna skattebetalningar eliminerats. Källa: Finansdepartementet.

Tabell 9:5   Inkomst-Procent av BNP

skatte- och utgiftsandelar för offentliga sektorn

1980    1981     1982     1983     1984     1985     1986

Inkomster

Skatter och avgifter

Utgifter

 

58,6

60,4

61,0

62,0

62,0

62,9

62,8

49,5

50,9

50,1

50,7

50,9

51,6

51.6

62,3

65,3

67,4

67.0

64,4

65,1

63.9

Källa: Finansdepartementet.

Tabell!9:6   Reala förändringar av den offentliga sektorns inkomster och utgifter

Årlig procentuell volymförändring

 

 

1981

1982

1983

1984

1985

1986

Inkomster

0,4

1,9

4,9

3,4

3,2

4,2

Utgifter

3,7

4,2

2,6

0,1

,3,5

1,4

Utgifter exkl. räntor

2,0

1,9

2,0

-1,0

2,5

2,2

Staten

3,0

5,5

3,2

-1,1

3.9

-0,3

Staten exkl. räntor

-0,1

1,3

2,0

-3,3

1,9

0,8

Socialförsäkringen

2,0

4,1

4,4

1,9

11,9

3,5

Kommunerna

2,2

1,5

1,7

1,6

1,4

1,9

Anm. Förändringstalen för den totala offentliga sektorns inkomster och utgifter redovisas med interna transfereringar (utom ränteutgifter) eliminerade (liksom i tabell 9:4). I utvecklingstakterna för delsektorernas utgifter ingår emellertid dessa interna transaktioner (liksom i tabell 9:1 -9:3). Inkomster och transfereringsutgifter hardeflaterats med KPI. Offentlig konsumtion och investeringar har defialerals med respektive implicitdeflator.

Källa: Finansdepartementet.

72

 

inkomsterna. De statliga utgifterna beräknas t.o.m. minska realt sett, räknat inklusive statsskuldsräntorna. Minskningen beror på realt sett minskade transfereringar till kommunerna och socialförsäkringssektorn samt lägre ränteutgifter.

I tabell 9:7 redovisas beräkningar av finanspolitikens effekter under 1980-talet. År 1985 hade den offentliga sektorn en svagt expansiv inverkan på samhällsekonomin. Staten hade en svagt återhållande inverkan på samhällsekonomin, vilken förstärks 1986 genom realt sett minskande transfereringar. Kommunerna och socialförsäkringssektorn har samman­tagna en viss expansiv effekt både 1985 och 1986. Totalt sett är den offentliga sektorns inverkan på samhällsekonomin neutral 1986.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.1

Tabell 9:7   Finanspolitiska effekter

Procent av bruttonationalprodukten i fasta priser

1980    1981     1982    1983     1984    1985    1986

 

Staten

Socialförsäkringen

Kommunema

-1,0 0,2 1,3

0,0 0,1 0,5

1,2 0,3 0,4

-1,3 0,2 0,6

-2,9

-0,2

0,4

-0,3 0,0 0,7

-0,5 0,3 0,0

Totala offentliga sektorn

0,5

0,6

1,9

-0,5

-2,7

0,4

-0,2

Anm: Förändring av delposter i de offentliga inkomsterna och utgifterna har olika multiplikativ effekt på samhällsekonomin. Med antaganden om bl. a. de marginella konsumtions- och importbenägenhetema erhålls värden på ett antal multiplikatorer med vars hjälp effekten av förändringar i offentliga sektorns verksamhet på brutto­nationalprodukten erhålls.

Källa: Finansdepartementet.

9.5 Statsskulden och den offentliga förmögenheten

Under senare delen av 1970-talet och börian av 1980-talet hade staten ett växande budgetunderskott. Denna utveckling bröts 1983. Sedan dess har budgetunderskotten minskat. Så länge staten har ett underskott i budgeten kommer emellertid statsskulden fortsätta att öka. Staten har också omfat­tande finansiella tillgångar. Även andra delar av den offentliga sektorn, främst AP-fonden, har betydande finansiella tillgångar. Skillnaden mellan den offentliga sektorns finansiella tillgångar och skulder utvisar den finan­siella förmögenheten. Däri ingår dock inte den reala förmögenheten i form av t.ex. mark, byggnader och maskiner hos statliga och kommunala myn­digheter.

Som framgår av tabell 9:8 uppgick den totala statsskulden den 31 de­cember 1985 till 606 miljarder kr. Statens utlandsskuld är därvid värderad till aktuella växelkurser. I bokförda värden var statsskulden 596 miljarder kr., varav 128 miljarder kr. avsåg upplåning utomlands. Samtidigt hade staten finansiella tillgångar motsvarande 249 miljarder kr. Den finansiella nettoskulden var således 357 miljarder kr. Medräknas även socialförsäk­ringssektorn, kommunerna och riksbanken uppgick den finansiella netto­skulden till 52 miljarder kr. Riksbanken räknas i detta sammanhang in i den offentliga sektorn, vilket den inte gör i resten av kapitlet. Både socialför­säkringssektorn och riksbanken har en positiv finansiell nettoförmögenhet.

73

 

Tabell 9:8   Den offentliga sektorns flnansiella nettotillgångar

Miljarder kr., löpande priser

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.1

Belopp 31 dec. 1985

Statsskuld

Statens tillgångar Kommunemas tillgångar, netto Socialförsäkringens tillgångar, netto Riksbankens tillgångar, netto

Summa

Offentliga sektorns finansiella tillgångar, netto

606

249 -16

272 49

554

-52

Källa: Konjunkturinstitutet.

Socialförsäkringens nettotillgångar består nästan uteslutande av AP-fon­den.

Utvecklingen av statsskulden samt den offentliga sektorns finansiella tillgångar och nettoförmögenhet från 1970 redovisas i diagram 9:1. För att göra värdena jämförbara över tiden uttrycks de i 1985 års penningvärde. Som framgår av diagrammet ökade den finansiella nettoförmögenheten fram till 1976, då den uppgick till 260 miljarder kr. uttryckt i 1985 års penningvärde. Därefter har den sjunkit för att 1983 förbytas i en netto-

Diagram 9:1 Statsskulden och den offentliga sektorns finansiella tillgångar

Per den 31 december 1970-1986. miljarder kr., 1985 års priser

■ STATSSKULDEN

' DEN OFFENrUGA SEKTORNS FINANSIELLA TILLGÅNGAR

• NETTO

-100

70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86

 

Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

74

 

skuld. Försämringen av den offentliga sektorns finansiella nettoförmögen-     Prop. 1985/86: 150 het har successivt dämpats under första hälften av 1980-talet. För 1986     Bil. 1.1 fömtses en viss fortsatt minskning av den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet.

Den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet är väsentlig för hur betungande ränteutgifterna är för den offentliga sektorn. Den stora netto­förmögenheten i mitten av 1970-talet genererade betydande ränteinkoms­ter. Statsskuldens kraftiga ökning det senaste decenniet har i stället med­fört en ökad belastning. Ränteutgifterna inkl. valutakursförluster uppgick till 74 miljarder kr. 1985. Det motsvarade en nominell räntesats på 14% och en realränta på 8%. Uppbromsningen i försämringen av den offentliga sektoms finansiella ställning de senaste åren är därför av stor betydelse för möjligheterna att på längre sikt finansiera den offentliga verksamheten.

75

 

10 Kreditmarknaden

10.1 Internationell bakgrund

Den internationella utvecklingen av valutakurser och räntor har under vintern 1986 präglats av fortsatt fallande dollarkurs och sjunkande räntor. Från årsskiftet och fram till börian av mars försvagades dollarn mot D-mark och yen med ca 20%. Från början av mars 1985, då dollarn böriade vika från sin högsta nivå, har de västtyska och japanska valutorna stärkts med närmare 50% mot dollarn. Den svenska kronan stärktes under mot­svarande 12-månadersperiod med ca 35% mot dollarn. Tendensen mot en utjämning av växelkurserna fortsatte dock inte under loppet av mars och första hälften av april månad. Utvecklingen mot en mer balanserad kurspa­ritet mellan de tongivande valutorna har initierats och stöttats av offentliga uttalanden från ledande politiker. Valutamarknaderna kan sägas ha uppfat­tat signalerna om det nödvändiga i en sådan utveckling.

Det internationella ränteläget, som under hösten 1985 inte undergick några nämnvärda förändringar, har under vintern 1986 kunnat justeras ned under intryck av bl. a. dollarkursens fall och sjunkande oljepriser. Inte minst nedgången i oljepriserna torde ytterligare ha stärkt förväntningarna att inflationen förblir låg och snarast avtagande.

Prop. 1985/86: 150 Bil. l.l

Diagram 10:1 Ränteutvecklingen

3-månaders eurodollarränta, räntan på 3-månaders statsskuldväxlar samt en korg­vägd ränta

STATSSKULDVXXLAR EtmODOLLAR KOROTXGD RXNFA

17-r

16-

15-

14-

13-

12-

11-

10-

....... "i!a*—

9-

8-

7-

6-

5-

4-

3-

2-

;

1

I  I   [[  I   [  1   I   t  I  I  [  I  I  [  I  I  I  I   I   I   I  I  I   I   I   I   r  I   I   I  I  I   I  I  I   I  I  I   I  I   I   I  I  I  I

Anm. För den korgvägda räntan gäller att räntorna i olika länder är vägda med samma vikter som i valutakorgen. Källa: Riksbanken.

76

 

I Förenta staterna har de långa räntorna fallit med ett par procentenheter     Prop. 1985/86: 150 men även de korta räntorna har sjunkit. Det lägre ränteläget markerades i      Bil. 1.1 mars med en diskontosänkning på en halv procent. Då även Japan och Förbundsrepubliken Tyskland hade sänkt sina diskonton gavs förutsätt­ningar för ett allmänt lägre ränteläge i Västeuropa.

Realräntorna har gått ned något och ligger nu i flera länder, bl. a. i Förenta staterna och Förbundsrepubliken Tyskland, på en i ett historiskt perspektiv mer normal nivå. Utsikterna till ytterligare lägre nominella räntor får i hög grad anses bero på om den lägre prisnivån pä olja blir bestående. Utvecklingen mot konsolidering eller begränsning av de statliga budgetunderskotten och upplåningsbehoven i industriländerna generellt kan väntas fortsätta. Det stärker utsikterna till att den mindre strama penningpolitik som gradvis utvecklats kan bestå. Osäkerheten angående den ekonomiska politiken i Förenta staterna måste dock alltjämt bedömas vara stor och gäller i första hand hanteringen av budgetunderskottet och de utgiftsnedskärningar som planeras.

10.2 Penningpolitikens utformning

Den yttre balansen har under lång tid varit av centralt intresse för utform­ningen av den svenska penningpolitiken. Underskotten i bytesbalansen har riktat uppmärksamheten på kapitalbalansen och nödvändigheten att finan­siera dessa underskott. En annan huvuduppgift har varit att bereda utrym­me för finansieringen av statens budgetunderskott och samtidigt ha kon­troll över likviditetstillväxten i ekonomin. Under senare år har utveckling­en av sparandebalanserna i kombination med ökat utnyttjande av upplå­ningsinstrument avsedda för hushållen väsentligt underlättat finansiering­en av budgetunderskotten utanför bank- och försäkringssektorn. Till detta har också bidragit att värdepappersmarknaden och då i första hand pen­ningmarknaden snabbt utvecklats till en väl fungerande marknad.

Utvecklingen av nya kanaler utanför kreditinstituten har emellertid inte varit begränsad till statsskuldfinansieringen utan omfattat all sorts kredit­givning.

Effektiviteten av olika regleringsåtgärder har successivt avtagit till följd av denna utveckling. Därför har en radikal nyordning av penningpolitikens utformning genomförts. Flertalet av de administrativa regleringar såsom räntereglering och utlåningstak som tidigare gällt har tagits bort under 1985. Riksbankens centrala operationella uppgift har utvecklats till att styra likviditeten och därmed räntan på marknaden. Syftet är i första hand att upprätthålla ett balanserat valutaflöde och en stabil växelkurs gentemot valutakorgen.

Genom köp och försäljning av värdepapper, s. k. operationer på den
öppna marknaden, avvägs likviditeten i banksystemet och bankernas upp­
låning i riksbanken. Denna sker numera till varierande ränta beroende på
upplåningsvolymerna enligt en s.k. räntetrappa. Därmed ges förutsätt­
ningar för en bättre automatik i ränteanpassningen, vilket är motiverat mot
bakgrund av den stora rörlighet, som utvecklats på penning- och valuta-    77

 

marknaderna. Systemet ställer även ökade krav på riksbankens förmåga     Prop. 1985/86: 150 att rätt bedöma de centrala likviditetspåverkande faktorerna i ekonomin     Bil. 1.1 även på mycket kort sikt.

Den stabiliseringspolitiska uppgiften under en mer marknadsinriktad penningpolitisk regim ändras i princip inte. Tidigare har kvantitativa regle­ringar och restriktioner begränsat utlåningen på den reguljära kreditmark­naden. I nuvarande system kommer kreditutbudet totalt sett att styras av likviditets- och ränteutvecklingen. De instrument riksbanken nu förfogar över är emellertid av generell karaktär och som sådana mer inriktade på att uppfylla övergripande penning- och valutapolitiska mål såsom fast växel­kurs och begränsad likviditetsökning. Bytesbalansens utveckling i kombi­nation med normen att staten ej skall nettolåna utomlands får ett avgöran­de inflytande på räntestyrningen. Generellt kan sägas att överskott i bytes­balansen ökar valfriheten i räntepolitiken. Räntenivån kan då i ökad ut­sträckning avvägas med hänsyn till de prioriteringar som görs avseende de centrala inhemska ekonomisk-politiska målen.

10.3 Ränteutveckling och valutaflöde

Fram till årsskiftet 1985/86 hade de svenska penningmarknadsräntorna fallit till en nivå strax över 12% (diagram 10:1). Marginalen gentemot eurodollarräntan hade därvid återgått till de ca 4% som rådde före den kraftiga höjningen av straffräntan i maj. Tendensen till sjunkande mark­nadsräntor bestod efter årsskiftet. Efter det att budgetpropositionen publi­cerats anpassades därför diskontot i mitten av januari till det lägre ränte­läge som etablerats på marknaden och sänktes från 10,5% till 9,5%. Sedan marknadsräntorna tillåtits falla i februari justerade riksbanken ned diskon­tot i mars, nu till 8,5%. I samband med diskontosänkningarna har den prioriterade obligationsräntan sänkts med sammantaget 1,5%. I mars hade marginalen mellan penningsmarknadsräntorna och eurodollarn ytterligare minskat något till drygt 3%.

Ränteutvecklingen har resulterat i att den långa räntan sedan november/ december 1985 ligger i nivå med de kortare penningmarknadsräntorna (diagram 10:2). Avkastningskurvan, som visar sambandet mellan ränta och återstående löptid på olika placeringar, har radikalt förändrats. Under en stor del av 1985 hade avkastningskurvan en brant negativ lutning, vilket speglade starka förväntningar om fallande räntor. Den flackare-kurva som etablerats under senare tid visar däremot att marknaden uppfattar räntelä­get som stabilare (diagram 10:3).

I samband med diskontosänkningarna har bankerna korrigerat sina in-och utlåningsräntor mot allmänheten och i första hand mot hushållen. Tendensen med sjunkande räntor har varit entydig på hela den svenska kreditmarknaden under första kvartalet. Särskilt kan noteras bostadsinsti­tutens successiva sänkningar av sina oprioriterade utlåningsräntor.

Grunden för denna gynnsamma ränteutveckling utgörs av ett stabilt
valutainflöde från sommaren 1985. Ett bytesbalansunderskott på 9 mil­
jarder kr. kompenserades av ett privat kapitalinflöde på ca 11,5 miljarder     78

 

Diagram 10:2 Ränteutvecklingen                                                Prop. 1985/86: 150

3-månaders statsskuldväxlar samt statsobligationer förfallande om 5 år (effektiv       p-i   ,  ,

ränta).

Källa: Riksbanken.

Diagram 10:3 Avkastningskurvor för statsskuldväxlar och statsobligationer

Effektiv årsränta, säljkurs, procent

io-

 

171-

\

16-

\

15-

""■-- 25 juni 1985

14-

--..

 

 

13-

 

12-

 

11-

■■•.„

'•■■.....                                               25 mars 1986

 

'"■..................................... '■■'

 

 

 

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

5     6     9    1 ÅR         2 Ar             3 Ar             4 Ar

Källa: Riksbanken.

79

 

kr. för helåret 1985. Det kan noteras att det privata kapitalflödet var i balans eller visade nettoinflöden under i stort sett alla månader (diagram 10:4).

Valutainflödet i börian av 1986 var mycket kraftigt (-1-9,5 miljarder kr. januari-mars) och omslaget jämfört med motsvarande period i Qol osed­vanligt stort, ca 15 miljarder kr (diagram 10:5). Detta torde bl. a. förklaras av en markant bättre bytesbalans. Även kapitalbalansen torde emellertid ha uppvisat ett nettoinflöde trots att räntemarginalen ytteriigare krympt.

En annan faktor som torde ha bidragit till en lägre räntenivå, är att statens lånebehov minskat samtidigt som en större del täckts genom upplå­ning hos hushållen.

Valutareserven ökade med 11 miljarder kr. under 1985. Den statliga nettoupplåningen utomlands uppgick till 11,5 miljarder kr. Inkluderas kursförluster på omsättningen av statens totala utlandsskuld uppgick ut­landsupplåningen till 19 miljarder kr. Den statliga utlandsskulden, redovi­sad enligt de valutakurser som gällde vid upplåningstillfället, ökade således med detta belopp till 128 miljarder kr. Omräknas däremot skulden till valutakursen per den 31 december 1985 var den oförändrad under året och uppgick till 135 miljarder kr.

Valutakursindex har sjunkit efter en högsta nivå i maj 1985, vilket innebär att kronan förstärkts. Riksbanken har, bl. a. för att reducera osä­kerheten om kursutvecklingen, officiellt deklarerat att den maximala varia­tionen av index är ± 1,5 % från riktvärdet 132.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.1

Diagram 10:4 Bytesbalans och privat kapitalbalans

Kumulativt från årets början

- BmmiimuaB

Miljarder kr

15.0

15.0

Miljarder kr

15.0

15.0

 

10.0

- 10.0

- 10.0

-5.0

-10.0

10.0

 

-15.0

15.0

 

1985

Anm. Räntedifferensen avser skillnaden mellan 3-månaders statsskuldväxlar och eurodollar,

månadsgenomsnitt.

Källa: Riksbanken.

80

 

Diagram 10:5 Valutailödet 1984, 1985 och 1986

Kumulativt från årets början, miljarder kr.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.1

DEC  JAN   FEB   MAR   APR   MAJ   JUN   JUL  AUG   SEP   OKT   NOV   DEC

Källa: Riksbanken.

10.4 Kreditmarknaden efter avregleringen

Slopandet av utlåningsrestriktionerna i november 1985 bedömdes medföra omfördelningar av lånestockarna både inom den reguljära kreditmarkna­den och mellan denna och den grå marknaden. En viss ökning av den totala utlåningen kunde också förväntas mot bakgrund av den hårda kreditran­sonering som tidigare gällde under 1985.

I stora drag har utvecklingen också varit den förväntade. För 1985 som helhet var kreditökningen osedvanligt begränsad både till företag och hushåll (tabell 10: I). Bankernas övrigutlåning ökade exempelvis med en­dast 4% under loppet av året och med 3% i genomsnitt.

I november—december registrerades emellertid en kraftig ökning av såväl bankernas som finansbolagens krediter. Detta torde till övervägande del vara en säsongeffekt men också vara en följd av att krediter i ökad utsträckning redovisats inom balansräkningarna. Perioden januari—febm­ari 1986 uppvisade en säsongsmässig nedgång av nettoutlåningen som dock var svagare än normalt. Tolvmånaderstalen för bankernas övrigutlåning steg till ca 6% per febmari.

Bostadsinstitutens oprioriterade utlåning var större än bankernas men var likväl klart lägre 1985 jämfört med 1984 (tabell 10:2). Efter det att utlåningsbegränsningarna avskaffats expanderade dock nettoutlåningen mot slutet av 1985 och börian av 1986.

Sammanfattningsvis torde kreditutvecklingen under vintern 1985/86 i huvudsak spegla omläggningen av kreditpolitiken och för hushållens del

81

6    Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 150. Bilaga l.l

 

Tabell 10:1 Bankernas krediter till andra ändamål än bostadsbyggande, s. k. övrigut-      Prop. 1985/86:150
låning                                                                                             Bil. 1.1

Milj. kr., förändring

 

 

1984

1985

varav 4kv. 1985

Övrigutlåning i svenska kronor

 

 

 

Kommuner Företag Hushåll Övriga

-272 7238 2800 2592

-1586 5 828 3 903 1 174

-16 6446 7861 3 306

Summa

12358

9319

17597

Utlåning i utländsk valuta

 

 

 

Kommuner

Företag

Övriga

15 104

2 385

284

5 736

-1797

318 912 -51

Summa

17489

4223

1179

Källa: Riksbanken.

möjligheterna att omplacera lån. Någon samlad värdering av hur hushål­lens krediter utvecklats kan dock ännu ej göras. Hushållens reella låne­efterfrågan är svårbedömbar bl. a. mot bakgrund av tidigare regleringar. Ett uppdämt nettolånebehov kan naturligtvis finnas. Realräntan efter skatt är dock i motsats till tidigare positiv och även om många hushåll nu kan erhålla bättre lånevillkor har också många fått kraftigt ökade räntekost­nader under senare år.

De räntor som alltjämt bestäms på administrativ väg är diskontot och de prioriterade obligationsräntorna. Regleringen av bankernas utlåningsrän­tor upphörde i maj 1985. Som nämnts har dock bankerna även därefter valt att ändra sina ut- och inlåningsräntor gentemot hushållen i samband med diskontoändringarna. Diskontots roll som normbildare för bankräntorna har emellertid inte samma karaktär som tidigare. Utvecklingen mot en alltmer integrerad penning- och kreditmarknad torde leda till att bankernas räntesättning gentemot allmänheten blir mer flexibel.

Det kan noteras att bankerna i samband med den kraftiga diskontohöj­ningen i maj 1985 generellt vidgade marginalen mellan ut- och inlåningsrän­torna genom att höja utlåningsräntorna 0,5-1,0% mer än diskontot. Dis­kontosänkningarna därefter synes i huvudsak ha åtföljts av lika stora räntekorrigeringar. 1 första hand tycks bankerna emellertid ha utnyttjat den fria räntesättningen till att successivt förändra sin ränteprofil, dvs. öka diversifieringen beroende på kundstruktur och andra kundförhållanden.

Tabell 10:2 Bankernas, Tmansbolagens och Irastadsinstitutens utlåning

Nettoflöden, miljarder kr.

1983

1984

1985

 

Banker (övrig utlåning)

Finansbolag (disp. krediter och leasing)

Bostadsinslitut (oprioriterad utlåning)

 

16,1

12,4

8,3

14,2

3,8

10,2

7,8

20,9

14,2

 

Källa: Riksbanken.

82

 

I avregleringarnas spår framtonar en ny marknadssituation. Bankerna kan disponera sina placeringar efter mer marknadsmässiga principer. Det kan komma att innebära skilda strategier bankerna emellan och kraftigare förskjutningar i marknadsandelar på olika sektorer. Även de utländska bankemas etablering på den svenska kreditmarknaden torde komma att bidra till en ökad profilering av de enskilda bankerna.

En friare kreditgivning och prissättning baserad på tillgång och efterfrå­gan innebär hårdare konkurrens mellan bankerna, särskilt om hushållskun­derna. Det gäller också kreditakliebolag och finansbolag. En ständig "kre­ditransonering" har tidigare kännetecknat hushållens lånemarknad i ban­kerna. Den situationen gäller inte längre. Successivt torde hushållen kom­ma att bli mer medvetna om vikten av bättre information om verkliga kostnader för lån och andra tjänster som underiättar en rationell värdering av marknadens kreditutbud. Samtidigt kommer marknaden att få tydligare signaler än tidigare om låntagarnas priskänslighet.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.1

10.5 Finansiellt sparande och budgetunderskottets finansiering

Det finansiella sparandet har förskjutits kraftigt mellan olika sektorer under senare år (tabell 10:3). Den offentliga sektorns sparandeunderskott var som störst 1982 och låg då runt 40 miljarder kr. Detta underskott har sedan successivt nedbringats och för 1986 beräknas sparandeunderskottet inom den offentliga sektorn uppgå till endast ca 10 miljarder kr. Förbätt­ringen i den offentliga sektoms sparande kan nästan helt hänföras till det kraftigt reducerade statliga budgetunderskottet.

Den offentliga sektoms sparandeförstärkning har skett parallellt med ett minskat privat finansiellt sparande, men har också delvis reflekterats i ett ökat totalt inhemskt sparande och därmed en förstärkning av bytesbalan­sen.

Inom den privata sektorn är det företagens sparande som reducerats och nu återgått till en historiskt sett mer normal nivå. Detta i sin tur är i första hand ett resultat av att investeringsaktiviteten ökat väsentligt.

Omfördelningen av det finansiella sparandet har naturligtvis fått bety­dande effekter på kreditmarknaden. Det minskande statliga budgetunder­skottet har, speciellt under det senaste året, medfört att finansieringen

Tabell 10:3 Finansiellt sparande i olika sektorer

Miljarder kr.

1983

1984

1985

1986

 

Offentliga sektorn, totalt

Staten

Kommunema

Soc .försäkringssektorn

Privata sektorn, totalt

Icke-finansiella företag Finansiella företag Hushåll

Bytesbalans = totalt inhemskt sparande

 

-35

-19

-20

-10

-55

-42

-42

-34

1

0

-1

1

19

23

24

23

28

22

11

13

-3

-10

-24

-19

28

30

33

30

3

2

2

2

83

 

blivit allt mindre problematisk. Ett par faktorer har därtill bidragit till att underiätta upplåningen. Genom att företag och kommuner ålagts att under en viss period sätta in medel på olika konton i riksbanken har en indragning skett från marknaden. Det har bl. a. gällt särskilda investeringsfonder, likviditetskonton samt förnyelsefonder. Nettoinsättningarna på dessa kon­ton uppgick för 1984 och 1985 till 9 resp. 15 miljarder kr. och är för 1986 beräknade till ca 11 miljarder kr. Dessa indragningar har gjort det möjligt att finansiera en ökad andel av budgetunderskottet i riksbanken utan likviditetspåspädning i ekonomin. Placeringsutrymmet i riksbanken ökar engångsvis under innevarande år dessutom med ytterligare 8 miljarder kr. till följd av den höjning av kassakvotskraven som i år åläggs bankerna.

En annan faktor är, som nämnts, att upplåningen från hushållssektorn ökat kraftigt under senare år (tabell 10:4). Detta sammanhänger primärt med introduktionen av allemanssparandet under 1984. För 1984 och 1985 var upplåningen via allemanssparandet 6 resp. 10 miljarder kr. och för 1986 förväntas ca 15 miljarder kr. kanaliseras till staten denna väg. Under innevarande år har dessutom det nya premieobligationslånet, den s.k. storpremien, dragit in ett betydande belopp bmtto, ca 7 miljarder kr.

Den ökade statliga finansieringen i riksbanken och i hushållssektorn innebär att nettoupplåningsbehovet på den öppna marknaden i form av statsskuldväxlar och riksobligationer i år blir betydligt mindre än tidigare.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.1

 

Tabell 10:4 Budgetunderskottets rinansiering

Nettobelopp, miljarder kr.

 

 

1984

1985

1986

Statens budgetunderskott' Valutaförluster på statliga utlandslån

74 11

61 8

48

2

Statens lånebehov

63

53

46

Finansiering: / Riksbanken därav: företags och kommuners

insättningar

i riksbanken

kassakravsmedel

övrigt

28

9 19

3

15

-12

24

11

8 5

2 Inhemsk marknad därav: allemanssparande

premie- och sparobligationer

övrigt

35 6 9

20

39

10

8

21

22-27

15

2

5-10

3 Utlandet

0

11

-5-0

Summa Tinansiering

63

53

46

' Budgetunderskottet anges här enligt riksgäldskontorets kassamässiga principer och skiljer sig något från det budgetunderskott som riksrevisionsverket redovisar. - Inkl. prioriterade statsobligationer. Källa: Riksbanken.

84

 

Innehåll                                                                       Prop. 1985/86:150

Bil. 1.1

1 Sammanfattning ...........................................................       2

Appendix: Effekter av olika oljeprisantaganden............ ..... 8

2 Den internationella utvecklingen...................................     12

2.1    Allmän översikt.......................................................... ... 12

2.2    Regionala översikter.................................................. ... 17

3 Utrikeshandeln.............................................................. ... 24

3.1    Väridshandeln ...........................................................     24

3.2    Industrins internationella konkurrenskraft................     25

3.3    Exporten.................................................................... ... 26

3.4    Importen....................................................................     29

3.5    Bytesbalansen ..........................................................     31

4 Industrin   ..................................................................... ... 33

4.1    Produktion, produktivitet och sysselsättning............. ... 33

4.2    Lönsamhetsutveckling............................................... ... 36

5 Arbetsmarknaden.......................................................... ... 39

5.1    Sysselsättning  .........................................................     39

5.2    Medelarbetstid och sysselsättning i timmar............... ... 41

5.3    Utbud av arbetskraft  ...............................................     43

5.4    Arbetsmarknadspolitiska insatser och arbetslöshet .     44

6 Löner och priser.............................................................     47

6.1    Löner  ....................................................................... ... 47

6.2    Priser......................................................................... ... 48

7 Hushållens ekonomi   .................................................... ... 52

7.1    Hushållens disponibla inkomster............................... ... 52

7.2    Privat konsumtion och sparande  .............................    56

8 Investeringar.................................................................    59

8.1    Inledning................................................................... ... 59

8.2    Näringslivet .............................................................. ... 60

8.3    Bostadsinvesteringar och offentliga investeringar   .    62

8.4    Byggnadsverksamhet................................................    63

8.5    Lagerinvesteringar ...................................................    64

9 Den offentliga verksamheten .......................................    66

9.1    Staten  ..................................................................... .. 66

9.2    Socialförsäkringssektorn..................................    .....    68

9.3    Kommunerna.............................................................    69

9.4    Den totala offentliga sektorn och samhällsekonomin ... 71

9.5    Statsskulden och den offentliga förmögenheten  .....    73

10 Kreditmarknaden.......................................................... .. 76

10.1   Internationell bakgrund ........................................... .. 76

10.2   Penningpolitikens utformning.................................... .. 77

10.3   Ränteutveckling och valutaflöde  ..............................    78

10.4   Kreditmarknaden och avregleringen......................... .. 81

10.5   Finansiellt sparande och budgetunderskottets finansiering                   83

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986                                85

 

 

 

Bilaga 1.2

Svensk ekonomi 1986-1989

 

 

 

Bilaga 1.2

Treårskalkylema 1986

En bedömning av svensk ekonomi 1987-1989

1    Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2

 

Innehåll                                                                       Prop. 1985/86:150

..      ,                                                                   ,     Bil. 1.2

Forord   ...............................................................    ...........     3

1.    Inledning   .................................................................... ... 5

2.    De senaste årens utveckling  ........................................ ... 7

Draghjälp från omvärlden ..............................................     7

Flera positiva drag i den svenska utvecklingen   ........... ... 9

Förbättrad bytesbalans, men kostnadsutvecklingen inger oro    ... 11

Snabb industriell tillväxt ................................................     12

Positiv sysselsättningsutveckling   .................................    14

Minskade finansiella obalanser   .................................... ... 16

Fördelningspolitiska spänningar   ..................................    18

3. Internationell bakgrund ................................................. .. 21

Stabil internationell tillväxt   ..........................................    21

Osäkerhet om råvarupriserna   ...................................... .. 22

Tillväxt under anpassning   ............................................ .. 23

Risker för sämre utveckling  .......................................... .. 24

4. En väg mot balans   .......................................................    25

Några utgångspunkter ..................................................    25

Utvecklingens grunddrag   .............................................    26

Löner, priser och konkurrenskraft   ...............................    29

Förbättrad konkurrenskraft och bytesbalans   .............. .. 31

Fortsatt investeringsuppgång ....................................... .. 31

Högre sysselsättning och lägre arbetslöshet   .............. .. 33

Sjunkande räntor   .........................................................    34

Det offentliga sparandet förbättras ytterligare   ...........    35

Omfördelning av det privata sparandet   .......................    37

5. Några känslighetsanalyser  ...........................................    39

Högre pris- och lönestegringstakt  ................................ .. 39

Högre oljepriser   ...........................................................    42

Större arbetskraftsutbud ............................................... .. 44

6. Sammanfattning och slutsatser   ...................................    45

Ett bättre utgångsläge   ................................................ .. 45

En väg .mot balans   ......................................................    46

Kraven från LU 84 kvarstår   ..........................................    47

 

Förord                                                  ™P- '8-5/86: I50

Bil. 1.2

I denna bilaga analyseras den ekonomiska utvecklingen under perioden 1987-1989. Med hjälp av finansdepartementets beräkningsmodeller be­skrivs en fortsatt väg mot balans för den svenska ekonomin. Därtill görs känslighetsanalyser, som belyser konsekvenserna för den ekonomiska ut­vecklingen av förändringar i några centrala variabler. Avsikten är att ge ett diskussions- och beslutsunderlag för utformningen av den ekonomiska politiken. De presenterade treårskalkylema kompletterar alltså beräkning­arna i nationalbudgeten, som genomförs med ett ettårigt perspektiv.

I den senaste långtidsutredningen från år 1984 (LU 84) gjordes bedöm­ningar fram till år 1990. I denna bilaga görs förutom en framåtblickande analys även en jämförelse mellan långtidsutredningens s. k. balansalterna­tiv och utvecklingen under åren 1984-1986. En motsvarande bedömning redovisades i fjolårets treårskalkyler (prop. 1984/85:150).

Kalkylerna har utarbetats inom finansdepartementets långsiktsenhet un­der ledning av planeringschefen Lars Mathlein och departementsrådet Lars Heikensten. I den grupp som utfört arbetet har vidare deltagit kansli­rådet Rein Hinno, departementssekreteraren Gustav Adlercreutz, departe­mentssekreteraren Hans Bäckström, departementssekreteraren Leif Jans­son, avdelningsdirektören Urban Karlström och departementssekretera­ren Ingvar Linse.

 

 

 

I  Inledning                                                                   Prop. 1985/86: 150

Bil. 1.2

Den ekonomiska politiken har verkningar som sträcker sig över många år. Därför krävs också ett beslutsunderlag som sträcker sig längre än det i nationalbudgetarna, där enbart utvecklingen under det kommande året belyses.

Underiag för den ekonomiska politiken på längre sikt ges i långtidsutred­ningarna. Sådana genomfördes ursprungligen vart femte år. Under senare delen av 1960-talet gjordes också avstämningar mellan långtidsutredning­arna. En förändring i LU:s utredningscykel skedde i börian av 1980-talet. LU 80 följdes redan efter Qorton månader av en avstämning, LU 82. Denna följdes i sin tur efter 24 månader av LU 84.

Till de här förändringarna i LU-cykeln fanns naturliga förklaringar. De ekonomiska förutsättningarna i omvärlden förändrades i väsentligt snab­bare takt än tidigare. Gjorda bedömningar blev därför snabbt överspelade. Därför fanns goda motiv för att göra långtidsbedömningar med kortare mellanrum.

Till detta kom att behovet av ett medelfristigt perspektiv vid utformning­en av stabiliseringspolitiken ökade. Underskott i statens budget och i folkhushållets betalningar med utlandet, av den storlek som Sverige drog på sig under senare delen av 1970-talet, kunde inte åtgärdas inom något enstaka år. En medelfristig strategi för den ekonomiska politiken var nödvändig. Som underlag för denna krävdes i sin tur bedömningar av den framtida ekonomiska utvecklingen, som sträckte sig längre fram än endast för det närmaste året.

Även den ekonomiska teorins utveckling har givit motiv för en föränd­ring. Tilltron till kortsiktiga, konjunkturpolitiskt motiverade finjusteringar i politiken har minskat. I stället betonas idag behovet av långsiktighet och stabila beteenderegler.

Starka skäl talar således för att kalkyler som belyser utvecklingen under ett par framförliggande år bör presenteras årligen. Numera är siktet inställt på att långtidsutredningar skall publiceras vart tredje år. Under de två mellanliggande åren skall treårskalkyler utarbetas och publiceras i kom­pletteringspropositionen.

Treårskalkylema kan ses som årliga avstämningar av långtidsutredning­arna. Samtidigt är det klart att syftet med treårskalkylema delvis skiljer sig från det med långtidsutredningarna. Treårskalkylema är avsedda att hu­vudsakligen ge ett underlag för stabiliseringspolitiken medan det i långtids­utredningarna även ägnas ett stort utrymme åt frågor rörande t. ex. ekono­mins funktionssätt och resursernas användning. Dessutom analyseras i långtidsutredningarna utvecklingen inte bara under de närmaste tre åren utan även i ett ännu längre strukturellt perspektiv. Den strukturella analy-

 

sen i nästa års långtidsutredning (LU 87) är exempelvis tänkt att sträcka sig     Prop. 1985/86: 150
framtill 1995.                                                                                  Bil. 1.2

De bedömningar som redovisades i fjolårets kompletteringsproposition byggde på det kända utfallet för 1984 och den reviderade nationalbudge­tens (RNB) bedömningar för 1985. I dag föreligger reviderade utfallssiffror för 1984. Dessutom finns ett preliminärt utfall för 1985. De siffror för 1986 som integrerats i kalkylerna i denna bilaga bygger på uppgifterna i RNB. Med dessa som utgångspunkt har bedömningar gjorts för åren 1987-1989. I detta arbete har finansdepartementets modell för aggregerad medelfristig analys, AMMA, utnyttjats.'

I det närmast följande kapitlet diskuteras den ekonomiska utvecklingen under åren 1984 till 1986. Avsikten är dels att visa hur ekonomin utvecklats jämfört med de krav på en balanserad utveckling som ställdes i långtidsut­redningen 1984, dels att fastställa utgångsläget för de följande kalkylerna. I det därpå följande kapitlet redovisas den förväntade internationella ut­vecklingen under perioden 1987-1989. Därefter presenteras i kapitel 4 en fortsatt väg mot balans för den svenska ekonomin. De beräkningar som redovisas utgör ingen prognos. Syftet är snarare att visa vad som krävs för att det skall vara möjligt att nå balans i ekonomin. Kapitel 5 innehåller tre känslighetsanalyser. Avsikten är att visa vilka effekter som uppkommer när några centrala antaganden rörande t. ex. den inhemska pris- och löne­utvecklingen eller de internationella oljepriserna förändras. I det avslutan­de kapitlet finns en kort sammanfattning. Därutöver dras några slutsatser rörande stabiliseringspolitiken.

' För en presentation av AMMA se Jansson, L. och Olofsson, T., An Aggregate Model for Medium-Term Analysis (AMMA), Finansdepartementet, Stockholm, 1986 (stencil).

 

2 De senaste årens utveckling '                Prop. 1985/86:150

Bil. 1.2

I detta kapitel jämförs den faktiska utvecklingen under perioden 1984-1986 med den väg mot balans som beskrevs i LU 84. Avsikten är att lägga en grund för en analys av de problem som svensk ekonomi står inför idag.

Draghjälp från omvärlden

Kalkylerna i LU 84 utgick ifrån en relativt försiktig bedömning av den internationella ekonomiska utvecklingen. Tillväxten i industriländerna an­togs för perioden 1983-1990 komma att uppgå till i genomsnitt 2% per år. För åren 1984-1986 förutsattes en något högre BNP-tillväxt, drygt 2 1/2% per år. Tillväxten antogs dock avta under loppet av treårsperioden.

Utvecklingen har i flera avseenden blivit väsentligt bättre än vad som antogs. Tillväxten i både BNP och världshandel var mycket snabb under 1984. Efter en tillfällig dämpning 1985, förväntas tillväxten 1986 åter öka, bl. a. till följd av utvecklingen på oljemarknaden. Enligt RNB kan BNP-tillväxten i OECD-området förväntas bli 3,2% 1986. Den genomsnittliga årliga tillväxten för perioden 1984-1986 blir då 3,6%.

Att utveckhngen så kraftigt överträffar bedömningarna i LU 84 hänger främst samman med den ovanligt snabba konjunkturuppgången i Förenta staterna under 1984. För hela treårsperioden kan tillväxten nu beräknas bli ca 4,2% i genomsnitt per år, vilket är nära 1 1/2 procentenhet mer än vad som antogs i LU 84.

 

Den internationella utvecklingen 1984-1986

Procentuell förändring

 

 

 

 

Enligt LU 84

 

Utfall

 

 

1984     1985

1986

1984

1985

1986"

Bruuonationalprodukt, OECD   3,5       3,0 Världshandel med bearbetade varor, volym""                              5,8       6,0 Konsumentpriser, OECD           5,5       6,0

1,5

2,0 6,0

4,9

11,3

5.3

2,8

6,8 4,6

3,2

5,1

3,5

"Prognos enligt RNB 1986.

'' Härmed avses i denna tablå marknadstillväxten för svensk export av bearbetade

varor.

Successivt har utvecklingen i Förenta staterna ändrat karaktär. Den ex­pansiva finanspolitik som burit upp tillväxten har kommit att få mer neu­trala effekter, och en ökad andel av efterfrågetillväxten har riktats mot import snarare än inhemsk produktion. Även efterfrågeexpansionen har

 

efterhand mattats betydligt. Efter det senaste årets växelkursanpassning torde emellertid utrikesbalansen förbättras i reala termer. Samtidigt beräk­nas oljeprisfallet i stort sett upphäva den inflationseffekt som dollardepre­cieringen annars skulle ha givit upphov till. Den lågkonjunktur som LU 84 förutsatte 1986 har därmed inte blivit verklighet.

Även i Västeuropa förväntas tillväxten bli högre än vad som antogs i LU 84 eller i genomsnitt 2,4% per år 1984-1986 mot fömtsatta 1,9%. Den starkare tillväxten i Förenta staterna har stimulerat aktiviteten i flera andra länder. Sedan den amerikanska expansionen dämpats, har inhemska fakto­rer spelat en större roll. Anpassningen på växelkursområdet har ökat utrymmet för penningpolitiska lättnader. Samtidigt har inflationen avtagit snabbare än beräknat. I oljeprisnedgångens kölvatten kan en ytteriigare dämpning av inflationen förväntas ske. Denna bör i sin tur kunna bädda både för en högre konsumtion och för ökade investeringar. Fortfarande består emellertid ett antal ekonomiska problem för Västeuropa som helhet. Arbetslösheten har inte kunnat minskas, utan fortfarande är ca 19 miljoner personer arbetslösa.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.2

Diagram 2.1

Konsumentpriser i Sverige och i OECD-länder 1976—1986

Procentuell förändring från föregående år

15.0

10.0-

Källor: 1970-1984 OECD Economic Outlook, December 1985. 1985-1986 RNB 1986.

LU 84 fömtsatte en viss, om än marginell, uppgång i konsumentpri­serna. Den nedgång som i verkligheten skett i den internationella prissteg­ringstakten har i hög grad bidragit till det positiva ekonomiska klimat som idag råder, och därmed bl. a. till den högre tillväxten i BNP och världshan­deln. På så vis gynnas också den svenska ekonomin. Dessutom har givet­vis förutsättningarna ökat för att sänka den svenska inflationstakten. Av diagram 2.1 framgår emellertid att den svenska inflationstakten ännu inte har kommit ner i nivå med den i omvärlden.

 

Flera positiva drag i den svenska utvecklingen

De gynnsamma ekonomiska förhållandena i omvärlden är en viktig orsak till den i många avseenden positiva utvecklingen av den svenska ekonomin 1984-1986. Tillsammans med effekterna av 1981 och 1982 års devalvering­ar har den internationella utvecklingen bidragit till att en exportledd expan­sionsfas kunnat inledas.

Diagram 2.2 visar utvecklingen under senare år för fyra centrala variab­ler; arbetslöshet, inflation, budgetunderskott och bytesbalans. Förde fyra i diagrammet medtagna variablerna förefaller utvecklingen från 1983 till 1986 att gå i en gynnsam riktning.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.2

 

Bytesbalans, % av BNP

------- 1------------ 1—

0.0         5.0

Diagram 2.2

Sveriges balansproblem 1983—1986

5.0

4.0 3.0-2.0-1.0

Arbetslöshet, %

Budget­saldo

% av BNP

0.0' -1.0--2.0

-15.0    -10.0      -5.0

Källa: Finansdepartementet.

Inflation, %

10.0

5.0

4.0

3.0

-  2.0

1.0

0.0

-1.0

-2.0 15.0

Inflationstakten har pressats ner och närmar sig 1986 nivån för OECD-området. Sysselsättningen har ökat något snabbare än utbudet av arbets­kraft. Arbetslösheten kommer därför att kunna minska från 3,5% 1983 till en nivå runt 2,7% 1986. Statens budgetunderskott som andel av BNP kan förväntas minska från 11,3% till 5,2%. Parallellt förefaller bytesbalansun­derskottet försvinna. Det var 1983 7,2 miljarder kr. Enligt RNB förväntas 1986 ett överskott på 3,4 miljarder kr.

En mer detaljerad beskrivning av utvecklingen under perioden 1983-1986 ges i tabell 2.1. Bruttonationalprodukten ökade 1984 med 3,4% och 1985 med 2,3% i volym. Enligt RNB förutses tillväxten under innevarande år bli 2,0%. Medeltalet för dessa tre år, 2,6%, innebär mer än en fördubb­ling av tillväxttakten från perioden 1975-1983. Då uppgick tillväxten Ull i genomsnitt 1,2% per år.

Även de årsvisa förändringarna i försörjningsbalansens olika poster anges i tabell 2.1. Av denna framgår bl. a. att industriinvesteringarna har ökat betydligt. Denna ökning ligger i linje med vad som i LU 84 ansågs vara nödvändigt för att bryta den långvariga industriella stagnationen.

+ 1 Riksdagem 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2

 

Tabell 2.1 Försörjningsbalans 1983-

-1986

 

 

 

Prop. 1985/86: 150

Årlig procentuell volymförändring

 

 

 

 

Bil. 1.2

1983-

1984-

1985-

1983-1986

 

 

1984

1985

1986

 

 

 

 

 

prognos

Utfall och prognos

Enl. LU 84

 

Privatkonsumtion                   1,3

2,7

2,7

2,2

1,1

 

Offentlig konsumtion              2,0

1,5

1,3

1,6

0,6

 

Stat                                      0,3

-0,1

-0,9

-0,2

-1,2

 

Kommuner                          2,7

2,1

2,1

2,3

1,3

 

Bruttoinvesteringar                 3,9

6,5

1,9

4,1

2,2

 

därav: industri                   16,6

15,8

5,0

12,3

13,0

 

Lagerinvestering"                   0,7

0,7

0,3

0,6

0,9

 

Export av varor och

 

 

 

 

 

tjänster                                    6,5

2,8

5,3

4,8

4,5

 

Import av varor och

 

 

 

 

 

tjänster                                    4,7

7,5

6,7

6,3

2,7

 

Bruttonationalprodukt            3,4

2,3

2,0

2,6

2,8

 

" Förändring i lagerinvestering i procent av föregående års BNP. Källor: LU 84 och RNB 1986.

Däremot har konsumtionen ökat snabbare än vad som angavs i LU:s balansalternativ för dessa år. Detta gäller i första hand den kommunala konsumtionen, men även den privata konsumtionen har överskridit det beräknade utrymmet. Den största avvikelsen i förhållande till LU 84 ut­görs emellertid av importens snabba volymökning.

Trots att konsumtionen och importen ökat snabbare än i den väg mot balans som LU 84 beskrev har användningen av de växande resurserna på

Diagram 2.3

Resurstillväxt och resursanvändning 1976—1986

Årsgenomsnitt, miljarder kr. 1980 års priser

20.0

15.0-

10.0

R-

5.0

0.0

1984-1986

1984-1986 enl. LU 84

 

-5.0

1976-1983

 

1   Konsumtion Investeringar Nettoexport

Kapitalbildning (K)

 

Resurstillväxt (R)

10

 

det hela taget kunnat vridas i önskvärd riktning. Detta framgår av diagram 2.3, som visar hur produktionstillväxten använts för konsumtion och kapi­talbildning dels under åren 1976-1983, dels under 1984-1986. Med kapi­talbildning avses investeringar inkl. lager och nettoexport (export av varor och tjänster minus import av varor och tjänster). För jämförelsens skull anges också fördelningen av produktionstillväxten enligt balansalternati­vet i LU 84 för åren 1984-1986.

Under åren 1976-1983 användes större delen av produktionstillväxten för konsumtion. Även nettoexporten ökade, men kapitalbildningens andel drogs ner av minskade investeringar. Om prognosen för 1986 står sig kommer däremot investeringarnas andel av produktionstillväxten under perioden 1984-1986 att i stort sett motsvara vad som i LU 84 bedömdes som nödvändigt. Samtidigt förefaller vi komma att importera mera än vi exporterar och konsumtionen tar fortfarande en alltför stor andel av re­surstillväxten.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.2

Förbättrad bytesbalans, men kostnadsutvecklingen inger oro

Handelsbalansens och bytesbalansens utveckling under den senaste tioårs­perioden illustreras i diagram 2.4. Från mitten av 1970-talet försämrades den svenska bytesbalansen snabbt. Tillfälliga förbättringar i handeln åstad­koms 1977 och 1978 men snabbt blev handelsbalansen åter negativ. Suc­cessivt byggdes en allt större utlandsskuld upp. Räntebetalningarna på denna skuld medförde att det krävdes allt större överskott i handeln för att generera också ett överskott i bytesbalansen.

Devalveringarna 1981 och 1982 ledde i kombination med en stram fi­nanspolitik till en rejäl förbättring i handelsbalansen. Underskottet i bytes­balansen vändes därmed i ett överskott 1984. Under 1985 försämrades åter bytesbalansen till följd av ett omslag i handelsbalansen.

Diagram 2.4

Sveriges handelsbalans och bytesbalans 1976—1986

Miljarder kronor i löpande priser

25.0-

76        77        78        79        80        81        82        83

Källor: Statistiska centralbyrån och RNB 1986.

84        85        86

II

 

 

Bytesbalans 1984-1986

Miljarder kr., löpande priser

 

 

 

 

 

 

Enligt LU 84

 

Utfall

 

 

 

1984    1985

1986

1984

1985

1986"

Handelsbalans Bytesbalans

10,4     16,1 -5.3    -0.5

14,7 -3,6

20,9

3,2

12,4 -9.4

24,4 3.4

" Prognos enligt RNB 1986.

I jämförelse med LU 84 kan bytesbalansen under perioden 1984-1986 komma att utvecklas förhållandevis positivt. Det genomsnittliga bytesba­lansunderskottet är mindre än vad LU 84 utgick ifrån. Tidsprofilen inger emellertid viss oro. Utfallet 1984 var klart bättre än vad som förutsågs i LU 84. En kraftig försämring inträffade 1985. Mycket talar för att det inte heller under 1986 hade gått att undvika ett bytesbalansunderskott om inte oljenotan blivit billigare.

Bakom försämringen i bytesbalansen 1985 låg en något mindre stram finanspolitik och ett antal tillfälliga faktorer. Till detta kom den i förhållan­de till omvärlden oförmånliga pris- och löneutvecklingen. Såväl inflationen som löneökningstakten har visserligen sjunkit kontinuerligt 1984-1986 men nedgången har inte varit lika snabb som den i omvärlden.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.2

 

 

Pris- och löneutvecklingen

Procentuell förändring

1984-

-1986

 

 

 

 

Enligt LU 84

Utfall

 

 

1984    1985     1986

1984     1985

1986"

Timlön Konsumentpris

 

5,9      5,1       7,2 6,6       3,0       4,3

8,6       7,2 8,0       7,4

6,1 3,6

Prognos enligt RNB 1986.

I jämförelse med LU 84 framstår utvecklingen inte som fullt lika oför­månlig. Under 1984 och 1985 var pris- och lönestegringarna högre än vad LU 84 räknade med. Men RNB utgår ifrån att det 1986 ska vara möjligt att komma ner i lägre tal än de i LU 84. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att inflationen i omväriden är väsentligt lägre än vad LU 84 utgick ifrån.

Snabb industriell tillväxt

Den svenska industriproduktionen stagnerade under 1970-talets senare del och under de första åren av 1980-talet. Som framgår av diagram 2.5 var utvecklingen väsentligt mer negativ än vad den var i genomsnitt för de europeiska OECD-länderna. En förklaring till detta är den försämring av konkurtenskraften som skedde.

12

 

Diagram 2.5

Industriproduktionen i Sverige och OECD-Europa 1975-1986

Index 1975 = 100

130.0

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.2

120.

110.0

100.0

90.0

Anm. Uppgift för OECD-Europa för 1986 saknas. Källor: OECD och RNB 1986.

Den s. k. kostnadskrisen är emellertid inte den enda förklaringen till den i förhållande till de europeiska OECD-länderna bekymmersamma utveck­lingen under 1970-talet. Redan i slutet av 1960-talet gmndlades den svens­ka industrins problem genom en alltför snabb lönestegringstakt. Den resul­terade i rationaliseringar och nedläggningar. Industrisektorn blev för liten och dessutom ytterst känslig för lönestegringar. När kostnadskrisen inträf­fade under 1970-talet hade en stor del av rationaliseringsmöjligheterna redan utnyttjats och svensk industri drabbades därför hårt.

Industriproduktionen har ökat snabbt under senare år. Expansionstak­ten har emellertid mattats av, vilket kontrasterar mot den utveckHngsprofil som i LU 84 angivits vara förenlig med en väg mot balans 1990.

 

Industrins produktion och bruttoinvesteringar 1984-

Procentuell volymförändring

1986

 

 

 

 

Enligt LU 84

 

Utfall

 

 

 

1984     1985     1986

 

1984

1985

1986"

Produktion Bruttoinvesteringar

5,9       5,2        5.3 8,0       9,2       22,4

 

7,1 16,6

2,1 15,8

3,0 5,0

" Prognos enligt RNB 1986.

Även industrins investeringar har ökat snabbt under senare år. I RNB förutses emellertid en lägre ökningstakt för 1986.

Den internationella marknadstillväxten, förbättringen av det relativa kostnadsläget och en omfattande avveckling av strukturellt olönsam kapa­citet har medfört en påtaglig höjning av lönsamheten i näringslivet. Som framgår av diagram 2.6 har industrins bruttovinstandel ökat påtagligt under

13

 

Diagram 2.6

Bruttovinstandelar i tillverkningsindustrin 1960—1986

Andelar av förädlingsvärde till faktorpris, löpande priser

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.2

40.0

30.0-

20.0

10.0

-1--- 1-- 1-- r

60     62     64

-!---- 1-- 1-- 1-- 1—1--- 1-- 1-- f--- r-

66     68     70     72     74      76

Källor: Statistiska centralbyrån och RNB 1986.

T—I—I—r-80     82     84

de senaste åren. Det framgår emellertid också att det uppnådda vinstläget, sett i ett lite längre tidsperspektiv, knappast är uppseendeväckande högt.

Ett annat resultat av den goda produktions- och lönsamhetsutvecklingen är att aktiekurserna stigit kraftigt, men från en mycket låg utgångsnivå. En naturlig förklaring till detta mycket uppmärksammade fenomen tar sin utgångspunkt i att - aktier kan ses som en fordran på framtida företagsvin­ster. När förväntningarna om företagens framtida vinstutveckling stiger, stiger också aktiekurserna. Börsuppgången har inneburit att producerande verksamhet nu åter blivit förhållandevis intressant från kapitalplacerings­synpunkt, efter att under åtskilliga år ha givit en lägre avkastning än placeringar i fastigheter, finansiella tillgångar etc.

I LU 84 angavs som en riktpunkt att den genomsnittliga räntabiliteten på materiellt kapital bör överstiga avkastningen på finansiella placeringar med 2 procentenheter. Detta ansågs nödvändigt för att uppnå en nivå och struktur på den konkurrensutsatta sektorn som är förenlig med balanserad långsiktig utveckling. Industrins bmttovinstandel beräknades mot denna bakgrund behöva ligga på närmare 30% för att motsvara den önskvärda räntabiliteten. Som framgick av diagram 2.6 har detta mål uppnåtts genom de senaste årens uppgång.

Den önskvärda lönsamhetsnivån är emellertid ett relativt begrepp. Om den reala räntenivån kan förmås att sjunka långsiktigt - vilket är ett uttalat mål för den ekonomiska politiken - bör också industrins lönsamhetskrav kunna sänkas.

Positiv sysselsättningsutveckling

Arbetsmarknaden försvagades kraftigt i börian av 1980-talet. Antalet sys­selsatta stagnerade för första gången på decennier. Arbetskraftsutbudet

14

 

fortsatte emellertid att öka i takt med att den kvinnliga förvärvsfrekvensen     Prop. 1985/86: 150 steg. Resultatet blev att arbetslösheten i stort sett fördubblades på tre år. 1     Bil. 1.2 mitten av 1983 vände utvecklingen. Arbetslösheten började minska. Under loppet av 1984 och 1985 steg sysselsättningen kraftigt. Även under 1986 räknar RNB med en uppgång i sysselsättningen.

Arbetskraftsutbudet har under 1980-talet ökat förhållandevis långsamt, i genomsnitt med drygt 20000 personer per år. Det innebär en halvering av det genomsnittliga årliga tillskottet under 1970-talet. Men under 1985 var ökningen kraftigare, 35000, medan den för 1986 beräknats till 21000 perso­ner.

Arbetskraftsutbud och medelarbetstid 1984-1986

Enligt LU 84           Utfall

1984    1985     1986            1984     1985     1986"

Arbetskraftsutbud,

1000-lal personer          4375    4405    4435 4 391    4426   4447

Medelarbetstid,

timmar per vecka           36.0     35,8     35,7  36,4     36,6     36,7

" Prognos enligt RNB 1986.

Anm: Avser befolkningen i åldern 16-74 år.

En annan faktor på arbetsmarknadens utbudssida, som har betydelse för arbetslöshetens storlek, är medelarbetstiden. Denna sjönk trendmässigt fram till 1982. I LU 84 antogs att denna utveckling skulle fortsätta. Men utvecklingen har blivit den motsatta. Medelarbetstiden har med andra ord ökat, vilket i sin tur inneburit en markant uppgång i arbetsutbudet räknat i timmar. En tänkbar förklaring till denna utveckling är att reallönen per arbetad timme sjönk under en följd av år med börian 1979; för att behålla konsumtionsstandarden valde hushållen då att öka sitt arbetsutbud.

Den ökade medelarbetstiden till trots, visar de beräkningar som gjordes i LU 84 god överensstämmelse med den faktiska utvecklingen av antalet sysselsatta respektive arbetslösa.

 

Sysselsättning och arbetslöshet 1984-1986

1 000-tal personer (16-74 år)

 

 

Enligt LU 84

Utfall

 

1984    1985     1986

1984    1985

1986"

Antal sysselsatta                         4 240   4280   4325 Antal arbetslösa                             135       125       110

4 255    4 299 136      124

4 329 118

" Prognos enligt RNB 1986.

Den oväntade ökningen av medelarbetstiden har till stor del absorberats
av uppgången i efterfrågan på arbetskraft. Till bilden hör dock också att
antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökat något - fram till
och med 1984 skedde därför totalt sett en ökning av antalet arbetslösa plus     15

 

personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Under 1985 har detta dock vänts i en klar minskning, och en fortsatt nedgång förutses också för 1986.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.2

Minskade finansiella obalanser

Sparandefördelningen på olika sektorer var under en längre tidsperiod fram till 1976 förhållandevis stabil. Den privata sektorn hade ett sparan­deunderskott i storieksordningen 4% av BNP, medan den offentliga sek­torn hade ett sparandeöverskott av motsvarande storlek. Detta resulterade i en ungefärlig jämvikt i bytesbalansen.

Diagram 2.7

Finansiellt sparande i privat och offentlig sektor samt bytesbalans 1970—1986

Andel av BNP

10.0'

Offentlig sektor

-10.0

70    71    72   73   74   75   76   77   78   79   80    81    82   83   84   85   86

Källor: Statistiska centralbyrån och RNB 1986.

Efter 1976 försämrades den offentliga sektorns finansiella sparande kraf­tigt. Samtidigt ökade det privata finansiella sparandet (diagram 2.7), men denna ökning kunde inte balansera minskningen i den offentliga sektorn och därmed försämrades bytesbalansen.

Praktiskt taget hela uppgången på den privata sidan härrörde från icke­finansiella företag. Bakgrunden till denna utveckling var ursprungligen återhållna investeringar. Så småningom bidrog också en högre vinstnivå till att sparandet i de icke-finansiella företagen steg. De finansiella företa­gen hade ett positivt och något stigande sparande, medan hushållens sparande var obetydligt i detta sammanhang.

På den offentliga sidan står omkastningen i sparandemönstret sedan mitten av 1970-talet främst att finna i de växande statliga budgetunderskot­ten (diagram 2.8). Samtidigt böriade utbetalningarna från AP-systemet komma upp i nivå med inbetalningarna. Kommunerna har däremot haft en någorlunda stabil finansiell utveckling.

16

 

Diagram 2.8

Statens budgetsaldo 1976-1986

Andel av BNP

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.2

0.0-T

-7.5

-10.0

-12.5

-15.0

76        77        78        79

Källor: Finansdepartementet.

81

I tabell 2.2 visas hur det finansiella sparandet har förändrats under senare år i förhållande till balansalternativet i LU 84. I den privata sektorn blev det finansiella sparandet sämre 1984 än vad LU 84 hade räknat med. Denna nedgång uppvägdes emellertid av ett högre sparande i den offentliga sektorn, till övervägande del beroende på den starka minskningen av statens budgetunderskott. Totalt resulterade detta i ett utfall för bytesba­lansen som var 8 miljarder kr. bättre än enligt LU 84.

Den offentliga sektorns finansiella sparande var även 1985 bättre än enligt kalkylerna i LU 84. Däremot blev resuhatet också detta år sämre i den privata sektorn. I icke-finansiella företag var nedgången i förhållande till LU ca 8 miljarder kr. Bakom denna utveckling döljer sig en ökning i både investeringar och driftsöverskott som är större än vad LU 84 räknade med. Exempelvis ökade industriinvesteringarna 1984 och 1985 med sam-

Tabell 2.2 Skillnader i flnansiellt sparande 1984-1986 i förhållande till LU 84

Miljarder kr, löpande priser

1984

1985

1986 prognos

 

Stat

Socialförsäkring

Kommuner

Summa offentlig sektor

Icke-finansiella Finansiella företag Hushåll

Summa privat sektor

Bytesbalans

 

+ 10

-1- 5

-t- 9

-1- 2

+ 3

-  1

-1-  1

+  1

-1- 5

+ 13

-1- 9

+ 13

0

- 8

+ 8

- 2

- 2

- 5

- 3

- 8

- 9

- 5

-18

- 6

+ 8

- 9

+ 7

 

Källor: LU 84 och RNB 1986.

17

t2 Riksdagen 1985/75. I saml. Nr 150. Bilaga 1.2

 

mantaget 35% i volym. I LU:s balansalternativ angavs motsvarande ök-     Prop. 1985/86: 150 ning till 18%. Till detta kommer en negativ effekt på de icke-finansiella     Bil. 1.2 företagens sparande av mer teknisk karaktär; en förändring i debiteringsru­tinerna för arbetsgivaravgifterna.

Även under 1986 förefaller den offentliga sektorns finansiella sparande bli högre än vad LU 84 räknat med. Den stora förändringen jämfört med 1985 hänför sig till den privata sektorn, bl. a. fömtses att sparandeunder­skottet i de icke-finansiella företagen reduceras kraftigt i motsats till vad som förutsågs i kalkylerna i LU 84. Sammantaget leder detta till en positiv bytesbalans.

Anmärkningsvärd är vidare den genomgående oförmånliga utvecklingen av hushållens sparande. Detta var både 1984 och 1985 lägre än i LU 84 och förefaller förbli så även 1986.

Sammanfattningsvis kan konstateras att investeringarna under senare år har ökat i snabb takt. Särskilt gäller detta industriinvesteringarna. Det inhemska finansiella sparandet var emellertid inte tillräckligt stort under 1985 för att det skulle gå att undvika ett bytesbalansunderskott. Mycket talar för att det inte heller under 1986 hade varit möjligt att undvika ett bytesbalansunderskott om inte oljepriserna sjunkit så kraftigt.

Fördelningspolitiska spänningar

Tidigare har framgått att lönsamheten i det svenska näringslivet ökat kraftigt under de senaste åren. Denna uppgång har varit önskvärd. Endast om lönsamheten är god byggs industrin ut, vilket i sin tur är en förutsätt­ning för full sysselsättning och fortsatt ekonomisk tillväxt. Utvecklingen är emellertid inte problemfri.

Den snabba lönsamhetsuppgången har - även om den skett från en mycket låg nivå — skapat fördelningspolitiska spänningar. Efter många år med stagnerande eller sjunkande privat konsumtionsstandard för flertalet, finns en naturlig önskan om kraftiga lönelyft.

Det är i detta sammanhang intressant att inte enbart se på den reala timlöneutvecklingen, utan också på den reala lönesumman och hushållens disponibla realinkomster. En sådan jämförelse visar dels betydelsen av förändringar i sysselsättningsutvecklingen, dels inverkan av skatte- och transfereringssystemet.

Trots en sämre allmän ekonomisk utveckling under andra hälften av 1970-talet, med lägre tillväxt och underskott i utrikesbetalningarna, fort­satte den reala timlönen att stiga ända fram till 1979. Fallet därefter blev kraftigt, sammanlagt 12% under de följande fyra åren. Redan 1977 hade emellertid den reala lönesumman börjat sjunka. Skillnaden mellan de båda kurvorna förklaras av att arbetstiden per sysselsatt minskade till följd av bl. a. ökat deltidsarbete och införandet av en femte semestervecka. Under senare år är emellertid tendensen den motsatta; lönesumman ökar snab­bare än timlönen till följd bl. a. av att både medelarbetstiden och antalet sysselsatta ökar.

Skatte- och transfereringssystemet tenderade att dämpa effekterna av
reallönefallet på den reala disponibla inkomsten. När timlönerna och löne-    18

 

Diagram 2.9

Reallöner och realinkomster 1975—1986

Index 1975 = 100

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.2

105.0

Real disponibel inkomst

100.0

95.0-

90.0

Real timlön—V.

75       76       77       78       79       80       81       82       83       84       85       86

 

Källor: Konjunkturinstitutet och RNB 1986.

summan föll bromsades nedgången i de disponibla inkomsterna genom att transfereringarna ökade, till priset av en snabb försämring av statsfinan­serna. Under börian av 1980-talet vidgades gapet ytteriigare. En förklaring till detta är att pensionärskollektivet haft en snabbare inkomstutveckling än löntagarna.

Avslutningsvis kan konstateras att den disponibla inkomsten har ökat under senare år liksom lönesumman. Utvecklingen har emellertid varit långsam i förhållande till den förbättring som skett i det allmänna ekono­miska läget. Förklaringen är enkel; det har varit nödvändigt att sätta av resurser för investeringar och för att minska underskottet i bytesbalansen.

19

 

 

 

3   Internationell bakgrunci                             Prop. 1985/86:150

Bil. 1.2

Den internationella ekonomiska utvecklingen analyseras i detta kapitel. Mot bakgmnd av de resonemang som förs preciseras de antaganden röran­de den internationella utvecklingen som läggs till grund för de beräkningar som redovisas i följande kaphel.

Stabil internationell tillväxt

Den utveckling för världsekonomin under 1986 som fömtses i RNB inne­bär, att den ekonomiska tillväxten får en extra impuls av fallet i oljepriser­na, den inledda anpassningen av växelkurserna och nedgången i de inter­nationella räntorna. Om tillväxten i OECD-området blir i nivå med progno­serna, kommer den ackumulerade produktionsökningen sedan konjunktu­rens bottenläge att bli större än vid tre av de fyra senaste konjunkturupp­gångarna. Samtidigt kommer den nuvarande uppgångsfasen i så fall att ha varat längre än vad som tidigare varit normalt. Från den utgångspunkten är det naturligt att fråga sig om det under treårsperioden 1987-1989 är sanno­likt att tillväxten under någon tid kommer att mattas av.

I de internationella förutsättningar som årets treårskalkyler baseras på fömtsatts inte några konjunktursvängningar. Dels saknas i realiteten ana­lysmässiga möjligheter att förutsäga konjunkturförlopp så långt i förväg, dels kan det finnas anledning att förvänta att konjunktursvängningarna under resten av 1980-talet blir mer dämpade än tidigare. För det sistnämn­da talar främst den låga inflationstakt som uppnåtts i flertalet industrilän­der redan före oljeprisfallet. Därtill kommer att konjunktumppgången varit förhållandevis utdragen, vilket på många håll inneburit att tillväxten inte överstigit den potentiella ökningstakten för BNP. Traditionellt fluktureran-de efterfrågekomponenter, som t. ex. lagerinvesteringarna, har under den senaste konjunktumppgången lämnat ett mindre bidrag till tillväxten än tidigare. Finanspolitiken i de större industriländerna har, med vissa undan­tag, varit stram under en längre tid. Samtidigt har penningpolitiken känne­tecknats av relativt stor stabilitet. Mycket talar därför för en förhållandevis stabil tillväxt 1987-1989.

Flera av de obalanser och riskmoment som i någon form finns kvar i börian av treårsperioden utgör emellertid ett hot mot den förhållandevis gynnsamma bild som tecknats. Exempel på faktorer som kan påverka tillväxten i negativ riktning är de stora externa obalanserna inom OECD-området, det amerikanska federala budgetunderskottet och problemen i de mest skuldsatta länderna.

21

 

Tabell 3.1 Internationella förutsättningar i sammandrag

Årlig förändring i procent

 

 

 

1987-1989

Jämförelsetal

 

 

1985

1986

BNP realt Förenta staterna Japan Västeuropa OECD

3 4 2 1/2

3

2.5 4,3 2,2 2,8

3 1/4 3 1/2

2  3/4

3  1/4

KPI

 

 

 

OECD

3

4,6

3 1/2

Världshandel bearb. varor

volym

pris

5 2

5 4

6

2

Ränta (procent)

lång kort

6"

5

11 9

9

8

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.2

"Avser 1989

Osäkerhet om råvarupriserna

Utvecklingen på oljemarknaden får troligen inte lika central betydelse för tillväxten i industriländerna 1987-1989 som är fallet 1986. Osäkerheten i denna bedömning är betydande, men i dagsläget finns det skäl att anta att oljepriset kommer att förbli lågt under den kommande treårsperioden (jämfört med 1979-1985) och att förväntningarna om detta så småningom stabiliseras.

Efterfrågan på olja torde på tre års sikt vara relativt oelastisk mot bakgmnd av de satsningar som gjorts de senaste åren för att spara och substituera olja. Utvecklingen av utbudet dikteras främst av prissätt­ningsstrategiska överväganden, och det är i första hand Saudiarabien som har kapacitet att påverka utbudet på världsmarknaden (upp och ned) med några större kvantiteter. Det är därför främst i förändrad saudisk utvinning som de viktigaste orsakerna till prisutvecklingen kan stå att finna.

Så länge osäkerheten på oljemarknaden består torde priset kunna fluktu­era mer eller mindre kraftigt. 1 treårskalkylema antas oljepriset vara ge­nomsnittligt oförändrat 15 dollar per fat under vart och ett av åren 1987-1989. För att belysa konsekvenserna av ett högre oljepris prövas också i en känslighetsanalys ett alternativ där oljepriset blir i genomsnitt 25 dollar per fat under treårsperioden.

Även för övriga råvaror är prisutvecklingen svårbedömd. Den mycket svaga realprisutveckling som skett under 1980-talet torde föranleda en stmkturell anpassning på utbudssidan, men det är svårt att generellt bedö­ma hur långt denna anpassning har kommit. Dollarns dominans som note­ringsvaluta har ytterligare förvärrat prisförhållandena för flertalet råvaror 1985-1986. Kalkylantagandet i detta sammanhang är oförändrade reala råvampriser 1987-1989.

De tendenser till avtagande inflation som fömtses 1986, till följd av

22

 

prisutvecklingen för olja och andra råvaror, kan väntas bestå till viss del      Prop. 1985/86: 150 även 1987. Därmed ges ett underlag för positiva spridningseffekter på     Bil. 1.2 prisbildning och inflationsförväntningar i industriländerna.

Tillväxt under anpassning

Vilken ekonomisk politik som kommer att föras i de större industriländer­na fram till 1989 kan givetvis inte fömtses med någon säkerhet. Bland de inslag som måste antas få betydande konsekvenser finns den plan för avveckling av det federala budgetunderskottet i Förenta staterna som antagits av kongressen. Denna plan kommer troligen att förverkligas i en eller annan form. Den restriktiva finanspolitiska effekt som i så fall uppkommer lär dämpa tillväxten i Förenta staterna; humvida en regelrätt recession utvecklas beror även på andra tillväxtpåverkande faktorer.

Ett osäkerhetsmoment utgörs av vilka effekter på företagens investe­ringsvilja som kan uppkomma om den skattereform som nu diskuteras genomförs. Till detta kommer att det finns vissa näringsgrenar med speciella strukturproblem. Den dollardepreciering som skett underlättar emellertid en successiv neddragning av underskottet i bytesbalansen. Om inflationen trots deprecieringen förblir måttlig finns också goda möjligheter att föra en lätt penningpolitik som motvikt till den strama finanspolitiken. De fortsatta beräkningrna utgår från en genomsnittlig tillväxt om 3 % per år i Förenta staternas BNP.

Anpassningen i den amerikanska utrikeshandeln underlättas om tillväx­ten i övriga delar av världen hålls uppe. Japan står inför en inte okomplice­rad anpassningsprocess, där ett viktigt steg tagits genom den långtgående yen-appreciering som redan ägt rum. En utveckling mot lägre överskott i bytesbalansen skulle i hög grad underlättas av en förstärkt tillväxt i den inhemska efterfrågan. Om förstärkningen främst är en följd av högre inves­teringar skulle en reduktion av det inhemska sparandeöverskottet kunna ske utan att den långsiktiga tillväxtpotentialen försvagas. En relativt för­siktig inledning på denna anpassningsjjrocess antas här leda till att BNP-tillväxten i genomsnitt uppgår till 4% per år 1987—1989.

Det dominerande ekonomiska problemet i Västeuropa, arbetslösheten, kan sannolikt inte väntas få någon lösning under treårsperioden. För detta skulle krävas betydligt snabbare ekonomisk tillväxt än vad som f. n. före­faller realistiskt att räkna med.

Avgörande för tillväxten är utveckhngen av investeringarna, som under
de senaste åren ökat blott hälften så snabbt som under de tidigare kon­
junktumppgångarna. Ökningen har också varit klart mindre än i t. ex.
Förenta staterna och Japan. En expansion av de europeiska investeringar­
na fömtsätter både god tillväxt av total efterfrågan och god avkastning på
investerat kapital. Delvis står dessa fömtsättningar i konflikt med varand­
ra. En bred tillväxt måste innefatta ökad privat konsumtion, underbyggd
av stigande reallöner. Detta synes nu bli möjligt genom den avtagande
inflationstakten. Samtidigt begränsar detta utrymmet för att öka vinstande­
len i företagen, och risken finns därför att investeringsincitamenten ändå
blir otillräckliga. En försiktig bedömning leder till en antagen BNP-tillväxt     23

i Västeuropa om 2,5% per år i genomsnitt 1987-1989.

 

Med de här skisserade tillväxtförutsättningarna skulle BNP för OECD-     Prop. 1985/86: 150 området sammantaget öka med 3% per år under kalkylperioden. I länder-     Bil. 1.2 na utanför den industrialiserade världen är bilden splittrad.

De oljeproducerande länderna står inför en problematisk anpassningspe­riod efter de fallande oljeprisena. Särskilt illa utsatta är förstås de med stora utländska skulder. De s. k. NIC-länderna (nyligen industrialiserade u-länder) kan sannolikt åter snabbt nå en god tillväxt efter den senaste tidens avmattning, och även i övriga u-länder stimuleras den ekonomiska utvecklingen av det låga oljepriset, avtagande inflation i i-länderna som kan ge lägre räntor, frånvaron av en djupare recession i i-länderna etc. Skuldproblemen kan härigenom bli mindre svårhanterliga i de icke-oljepro-ducerande länderna, och i gynnsamma fall kan visst utrymme då frigöras för tillskott till finansieringen av bytesbalansunderskotten även i de olje­producerande länderna.

Sammantaget bedöms de här angivna tendenserna ge underiag för en tillväxt i världshandeln med bearbetade varor om 5 % per år under treårs­perioden. Prisutvecklingen i världshandeln med dessa varor bedöms förbli långsam efter 1986; i kalkylerna antas den årliga prisökningstakten bli 2% i genomsnitt 1987-1989. Detta förutsätts vara konsistent med en allmän inflationstakt i OECD-området om 3% per år under samma period.

Räntenivån kan förväntas sjunka något snabbare än inflationstakten, om den skisserade utvecklingen mot successivt mindre obalanser inom och mellan olika industriländer förverkligas. Realräntan kan då falla mot en genomsnittlig nivå om ca 3% för långa placeringar i slutåret.

Risker för sämre utveckling

Det förtjänar att understrykas att också den relativt försiktiga utveckling som här antas råda under kalkylperioden kan komma att visa sig innebära en överskaltning av den utveckling som faktiskt kommer till stånd. Som nämnts redan inledningsvis finns i utgångsläget ett antal obalanser. Det är långtifrån säkert att de kan minskas under perioden - i värsta fall kan de t. o. m. förvärras. Fömtom att den globala tillväxten i så fall kan väntas bli markant lägre, ökar också risken för att inflationen skjuter fart på nytt.

Snabbare prisstegringar kan bli följden om betalningsobalanserna mellan OECD-länderna i huvudsak utjämnas genom växelkursanpassning eller om det amerikanska budgetunderskottet inte nedbringas utan måste finan­sieras med en inflationsdrivande upplåning. Givetvis kan inte heller ännu mer akuta händelser uteslutas, som t. ex. en dramatisk uppgång i olje­priserna, kriser i råvaruförsöriningen, fallissemang hos internationella banker etc.

24

 

4  En väg mot balans                                                      Prop. 1985/86: 150

Bil. 1.2

Avsikten med detta kapitel är att beskriva en utvecklingsväg mot balans för den svenska ekonomin under perioden 1987-1989. Om denna väg följs bör det vara möjligt att uppnå de mål för den ekonomiska utvecklingen 1990 som LU 84 satte upp och som riksdagen senare ställde sig bakom.

Det är viktigt att slå fast att det inte är en prognos för den kommande treårsperioden som presenteras, utan en s.k. kravanalys. Det innebär att beräkningarna utgår från ett antal fömtsättningar som måste vara upp­fyllda för att ekonomin skall följa det balanserade utvecklingsförloppet.

Några utgångspunkter

För att kunna upprätthålla en hög tillväxt och sysselsättningsnivå i ekono­min, samtidigt som bytesbalansen förbättras krävdes det enligt LU 84 en utbyggnad av den konkurrensutsatta sektorn. En tillräcklig sådan utbygg­nad kunde enligt LU 84 inte förväntas komma till stånd med mindre än att relativprisema för svenska varor sjönk med i genomsnitt 1 % per år fram till 1990.

En viktig fråga inför den framförliggande treårsperioden är om det fortfarande krävs relativprissänkningar av denna storlek. Mycket talar för att så är fallet. Av kapitel 2 framgick att relativprisema inte sjunkit under 1984 och 1985. Inte heller under 1986 bedöms relativprissänkningar vara möjliga. Å andra sidan framgick av kapitel 3 att såväl BNP-tillväxten i omvärlden som världshandelstillväxten kan förväntas öka snabbare än LU 84 räknade med. De lägre oljepriserna medför också att det blir lättare att uppfylla bytesbalanskravet.

I LU 84 konstaterades vidare att investeringamas andel av den totala produktionen varit alltför låg under en följd av år. En högre investerings­nivå ansågs nödvändig både för att den konkurrensutsatta sektorn skulle kunna byggas ut och för att potentialen för tillväxt i ekonomin som helhet skulle öka.

För att skapa utrymme för en investeringsökning, utan underskott i bytesbalansen, argumenterade LU 84 för att det var nödvändigt med en relativt långsam konsumtionsökning. Två alternativ presenterades, ett med en något starkare ökning av den privata konsumtionen - inom ramen för en begränsad total konsumtionstillväxt — och ett med en något starkare ökning av den offentliga konsumtionen. Statsmakterna har senare tagit ställning för alternativet med inriktning på privat konsumtion.

Det finns idag inget underlag för att ifrågasätta den investeringsbedöm­
ning som gjordes av LU 84. Det innebär i sin tur att slutsatsen om behovet
av en dämpad konsumtionstillväxt sannolikt står sig.                               25

 

Skälen för en begränsad tillväxt i den offentliga konsumtionen står sig     Prop. 1985/86:150 också. Redan det faktum att den privata konsumtionen i fasta priser har     Bil. 1.2 legat nästan stilla sedan 1976, medan den offentliga konsumtionen under samma period har ökat med över 20%, antyder att det kan finnas argument för att ge ett större utrymme för privat konsumtion. En sådan inriktning på politiken bör också underlätta avtalsrörelserna.

För en förhållandevis långsam offentlig konsumtionsökning talar också problemen med att finansiera den offentliga verksamheten. Den konsoli­derade offentliga sektorn har ju faktiskt under en följd av år haft under­skott. Om inte den offentliga sektorns utgifter ökar i långsammare takt än tillväxten i ekonomin, krävs det att intäktema från skatter och avgifter ökar som andel av BNP. Men en ökning av skattetrycket skulle få allvar­liga konsekvenser för ekonomins funktionssätt. På olika vis skulle resurs­användningen snedvridas. Därför är den ekonomiska politiken inriktad på att skattetrycket skall vara oförändrat.

Behovet av ökade investeringar, tillsammans med målet om att bytesba­lansens saldo skall vara positivt 1990, ledde LU 84 till att ställa mycket bestämda krav på det inhemska sparandet; det måste förbättras. Med den utveckling som bedömdes vara rimlig för det privata sparandet var det endast genom ett högre offentligt sparande som ett tillräckligt totalt spa­rande skulle kunna åstadkommas. I praktiken innebar det att statens budgetunderskott måste sänkas.

Även detta är en intressant frågeställning att få belyst i de följande kalkylerna. Av kapitel 2 framgick att det offentliga sparandet förbättrats i en snabbare takt än LU 84 räknade med. Å andra sidan har det privata sparandet - särskilt i hushållen - ökat långsammare.

Utvecklingens grunddrag

Den väg mot balans som beskrivs i detta kapitel bygger på att Sverige under den framförliggande treårsperioden stärker sin ställning på världs­marknaden. Trots att den internationella bild som lagts till grund för beräkningarna är gynnsam i förhållande till vad som förutsattes i LU 84 (se kapitel 3), krävs det att relativpriserna på svenska varor sjunker med i genomsnitt 1% per år under perioden 1987-1989 om tillväxten i den svenska ekonomin skall kunna bli fortsatt hög och sysselsättningen öka.

De avtal som nyligen slutits mellan LO och SAF respektive PTK och SAF bedöms ge möjligheter till en viss marginell relativprissänkning 1987. Merparten av den relativprissänkning som krävs måste därför ske 1988 och 1989.

Nedanstående tablå visar de pris- och löneökningstakter som förutsatts.

 

1986"

1987

1988

1989

Timlön i Sverige Konsumentpris i Sverige'' Konsumentpris i OECD''

6,1 4,0

3,5

4,0 2,0 3,0

3,0 1,5 3,0

3,0 1,5 3,0

= RNB 1986.

"Implicitprisindex. ÅrsgenomsniU.

 

 

 

 

26

 

Prisbedömningen gmndas på den antagna löneutvecklingen och på att näringslivets vinstandel bibehålls på 1986 års nivå.

Från de skattade exportsamband som använts, går det att sluta sig till att de lägre relativpriserna i kombination med den gynnsamma marknadstill­växten möjliggör en successivt stigande tillväxt av exportvolymen för bearbetade varor, från knappt 4% 1987 till 6-7% 1989. För exporten av råvaror m. m. förutses en betydligt svagare tillväxt — knappt I % per år.

Också importutvecklingen beräknas med hjälp av skattade samband. Under 1987 och 1988 beräknas importen växa något snabbare än BNP. Dock minskar differensen successivt. Annorlunda uttryckt minskar im-portelasticiteten från drygt 2,5 åren 1984-1986 till drygt 1,5 år 1989. Förändringen betingas i allt väsenthgt av att relativpriserna sänks.

Sammantaget medför export- och importutvecklingen att bytesbalansen förstärks gradvis under perioden 1987-1989 (se diagram 4.1). Det blir möjligt för Sverige att betala tillbaka på den stora utlandsskulden.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.2

 

Diagram 4.1

Sveriges balansproblem 1986 och 1989. Balansalternativet

5.0

5.0

 

Budgetsaldo, % av BNP

4.0 3.0-2.0 1.0 0.0 -1.0

-2.0

-------- 1------------ 1—

-15.0     -10.0       -5.0

Källa: Finansdepartementet.

Arbetslöshet, %

Bytesbalans % av BNP

0.0

5.0

Inflation, %

10.0

4.0

-    3.0

-    ao

1.0 0.0 -1.0 -2.0

15.0

 

Den tecknade vägen mot balans bygger vidare på en fortsatt stram finanspolitik. I jämförelse med det budgetutfall som normalt skulle följa utifrån redan gjorda åtaganden har förstärkningar i statens budget på 10 miljarder kr. under perioden 1987-1989 lagts in som en beräkningsmässig fömtsättning. En stor del av dessa budgetförstärkningar riktar sig mot kommunsektorn och är delvis tillgodosedda med de förslag som lagts bl. a. i årets budget- och kompletteringspropositioner.

Med dessa fömtsättningar förbättras statens budgetsaldo påtagligt; från beräknade -48 miljarder kr. 1986 till -17 miljarder kr. 1989. Minskningen av det statliga budgetunderskottet bidrar till att det finansiella sparandets fördelning på sektorer förändras i den riktning som LU 84 ansåg nödvän­dig— den konsoliderade offentliga sektorn uppnår mot slutet av perioden åter ett positivt nettosparande.

27

 

Finanspolitikens fömtsatta inriktning medför att penningpolitiken skall Prop. 1985/86: 150 kunna lätta och de svenska räntorna bör därmed kunna sjunka. I takt med Bil. 1.2 att den offentliga sektorns finanser förbättras och ett överskott i bytesba­lansen etableras har de svenska räntorna antagits komma ner i nivå med räntorna i utlandet. Tillsammans med de inflationsantaganden som gjorts innebär det här att realräntorna under perioden fömtsatts sjunka succes­sivt i Sverige.

1986     1987     1988     1989

 

Kort marknadsränta i Sverige

10,5

8,5

7,0

5,0

Lång marknadsränta i Sverige

10,0

8,5

7,0

6,0

Kort marknadsränta

 

 

 

 

internationellt"

7,0

6,5

6,0

5,0

" Valutakorgvägd euroränta, 3 mån.

Tabell 4.1 visar en försöriningsbalans för perioden 1986-1989. Av denna framgår att tillväxten i ekonomin i genomsnitt kan förväntas uppgå till ungefär 2% per år. En uppbromsning sker 1987. Denna är en följd främst av marknadsandelsförluster för svensk industri. I sin tur sammanhänger de med den relativprisuppgång som skett 1985 och som också bedöms ske 1986. I gengäld kan tillväxten förväntas uppgå till 2,4% 1989.

För den offentliga konsumtionen har en tillväxttakt på 0,5% per år fömtsatts. Bakom denna siffra döljer sig en antagen statlig konsumtions­minskning på 1 % per år och en årlig kommunal konsumtionsökning på 1 %, den senare i linje med det mål som lagts fast senast i årets komplette­ringsproposition.

Tabell 4.1 Försörjningsbalans och nyckeltal 1986—1989. Balansalternativet

Årlig procentuell volymförändring

 

 

1985-

1986-

1987-

1988-

 

1986

1987

1988

1989

Privat konsumtion

2,7

2,6

1,9

1,8

Offentlig konsumtion

1,3

0,5

0,5

0,5

Stat

-0,9

-1,0

-1,0

-1,0

Kommuner

2,1

1,0

1,0

1,0

Bruttoinvesteringar

1,9

3,2

3,3

3,3

därav: industri

5,0

5,0

5,0

5,0

Lagerinvestering"

0,2

0,0

-0,3

-0,2

Export av varor och tjänster

5,3

3,5

4,6

5,4

Import av varor och tjänster

6,7

4,1

3,4

3,8

Bruttonationalprodukt (BNP)

2,0

1,6

2,0

2,4

Arbetslöshet (procent)              2,7        2,6        2,4        2,3

Bytesbalans (miljarder kr,

löpande priser)                       3           0           2           6

Budgetsaldo (miljarder kr,

löpande priser)                     -48        -38        -35        -17

Anm. Utveckling för 1986 enligt RNB 86. " Andel av föregående års BNP.

Källa: Finansdepartementet.                                                                                 28

 

Genom den förutsatta måttliga offentliga konsumtionsökningen skapas     Prop. 1985/86: 150 utrymme både för en relativt god tillväxt i den privata konsumtionen (ca     Bil. 1.2 2% per år i genomsnitt) och för en investeringsutveckling i linje med vad som i LU 84 bedömdes vara nödvändigt.

Investeringarna i industrin beräknas komma att öka med 5% per år. Denna utveckling fömtsätter dels att vinstandelen i industrin bibehålles på den nivå som prognostiserats för 1986, dels att räntorna sjunker på det sätt som antagits. Bruttoinvesteringarna i näringslivet som helhet bedöms få en årlig tillväxt på knappt 4%. Den bedömning som gjorts av de offentliga investeringarna visar att en viss minskning är trolig under perioden. Vi­dare har mot bakgrund av historiska erfarenheter en viss lageravveckling fömtsatts komma till stånd under perioden.

Produktionstillväxten leder till en ökad efterfrågan på arbetskraft. I sin tur innebär detta att antalet sysselsatta personer under treårsperioden ökar med nära 80000. 1 kombination med den antagna utvecklingen av arbets­kraftsutbudet bhr resultatet en svag minskning av arbetslösheten.

Löner, priser och konkurrenskraft

På längre sikt beror konkurrenskraften av faktorer som allmän utbildnings­nivå och forskningsinsatser. Det är emellertid inte möjligt att på några få år påverka dessa faktorer i någon större utsträckning. Avgörande för konkur­renskraften under den framförliggande treårsperioden är därför främst relativprisutvecklingen. Denna beror i sin tur huvudsakligen på pris- och löneutvecklingen i Sverige relativt vår omvärld.

Av kapitel 2 har framgått att den svenska ekonomin under de senaste 10-15 åren haft betydande svårigheter att upprätthålla konkurrenskraften. Detta har kommit till uttryck i stora balansproblem. Att med ekonomisk­politiska åtgärder åstadkomma ett trendbrott i pris- och kostnadsutveck­lingen har genom åren visat sig svårt; inflationen tenderade under många år att permanentas kring tioprocentsnivån. De senaste åren har prisstegring­arna visserligen bromsats upp, men fortfarande ligger inflationstakten allt­för högt, sedd i relation till våra viktigaste konkurrentländer.

En utveckling mot balans fömtsätter att prisstegringstakten sjunker rejält. Om en sådan förändring inte kommer till stånd under de framförlig­gande tre åren kommer den gynnsamma konkurrenssituation som åstad­kommits genom 1981 och 1982 års devalveringar att reduceras till ett tillfälligt positivt mellanspel i en långsiktigt nedåtgående utveckling.

Den starkt fallande inflationstakt som kan förväntas i omvärlden -
delvis som en följd av de sjunkande oljepriserna - skärper givetvis detta
krav. 1 kalkylen har dock antagits att en tillräckligt snabb dämpning av den
svenska pris- och lönestegringstakten inte är möjlig att uppnå under 1986.
Som en konsekvens av de löneavtal som slutits på det privata området
kommer relativpriserna att öka. Samtidigt innebär avtalen att goda fömt­
sättningar finns för en väsentligt lägre pris- och lönestegringstakt 1987. En
viss marginell sänkning av relativpriserna bör vara möjligt detta år. Icke
desto mindre får svensk industri vidkännas vissa marknadsandelsförluster    29

 

Diagram 4.2                                                                                   Prop. 1985/86: 150

Relativpriser och marknadsandelar                                             för Sveriges export av bearbetade varor till       rj-i    it
OECD-området 1980-1989 rSll.  1./

Index 1980 = 100

115.0

UO.O-

Marknadsandel

105.0-

100.0

85.0

ISBO      1981       1982      1983      1084      1065      1086      1087      1S88      1989

Källa: Finansdepartementet.

även 1987. Men 1988 och 1989 förefaller det kunna vara möjligt att återta förlorade marknadsandelar, som följd av de relativprissänkningar som sker från och med 1987. (Se diagram 4.2).

Pris- och lönescenariot (och därmed den relativa prisutvecklingen) byg­ger, som tidigare nämnts, på vissa bestämda antaganden. Dessa antagan­den kan naturligtvis diskuteras. Exempelvis kan den historiskt sett mycket låga nominella löneökningstakten 1988 och 1989 vid ett första påseende framstå som orimligt låg. 1 teorin kan man också tänka sig en snabbare löneökning inom ramen för en balanserad utveckling. Detta skulle i så fall förutsätta antingen att vinstandelen tilläts sjunka i motsvarande grad, eller att produktiviteten ökade snabbare än vad som här har antagits, vilket skulle ge ett större löneutrymme. Ett utvecklingsförlopp som bygger på sådana antaganden är emellertid inte realistiskt.

I kapitel 2 har konstaterats att vinstandelen i ett historiskt perspektiv inte är exceptionelh hög. Med tanke på de utbyggnads- och förnyelsebe­hov som finns i svenskt näringsliv, efter en lång period av industriell tillbakagång och fallande investeringar, måste en fortsatt hög vinstnivå ses som ett nödvändigt villkor för en gynnsam ekonomisk utveckling. För att öka sysselsättningen och få till stånd en uthållig reallönetillväxt krävs alltså att nuvarande vinstandel bibehålles.

Produktivitetsutvecklingen är givetvis svårbedömd. Men det finns för närvarande inte några skäl att anta att den svenska industrin kommer att kunna öka sin produktivitet snabbare än industrin i omvärlden, bl. a. beroende på det höga kapacitetsutnyttjande som råder i utgångsläget.

30

 

Förbättrad konkurrenskraft och bytesbalans         Prop. 1985/86:150

De sänkta relativpriserna medför att den svenska industrin från och med          '   '

1988 ökar sina marknadsandelar i utrikeshandeln (diagram 4.2). Detta, tillsammans med den förhållandevis höga internationella marknadstillväx­ten, leder som tidigare framgått till en god exporttillväxt. På importsidan dämpas volymtillväxten av relativprisutvecklingen. Uppgången i produk­tionen blir dock mer modest, beroende på den relativt svaga tillväxten på hemmamarknaden.

Sammantaget medför export- och importutvecklingen en bytesbalans­förbättring åren 1988 och 1989 (tabell 4.2). Utvecklingen under 1986 och 1987 är dock mer problematisk. År 1986 sker en kraftig förbättring av bytesbalansen, i allt väsentligt beroende på de sjunkande oljepriserna. Samtidigt dämpas prisutvecklingen internationellt, vilket medför att rela­tivpriserna ökar för svenska produkter. Detta slår igenom i form av mark­nadsandelsförluster även 1987 på såväl export- som hemmamarknad. Den svaga volymutveckling i utrikeshandeln, som är en följd av föregående års relativprisstegring, sammantaget med de låga exportintäkter som följer med de lägre relativpriserna 1987 reducerar bytesbalansöverskottet kraf­tigt. Detta illustrerar på ett tydligt sätt två viktiga förhållanden. För det första innebär oljeprisfallet en kraftig förbättring av bytesbalansen. För­bättringen är dock av engångskaraktär. För det andra visar det att infla­tionsbekämpningen fortsättningsvis inte kan ges lägre prioritet. Tvärtom blir den om möjligt ännu viktigare för att uppnå en varaktig bytesbalansför­bättring.

 

Tabell 4.2 Handelsbalans och bytesbalans 1985-1989

Miljarder kr, löpande priser

 

 

 

1985     1986

1987

1988

1989

Handelsbalans                                                      12       24 Bytesbalans                                                        -9        3

22 0

24 2

28 6

Källa: Finansdepartementet.

Fortsatt investeringsuppgång

Produktionstillväxten i näringslivet i kombination med en fortsatt hög lönsamhet bildar basen för de förhållandevis höga investeringar som ingår i utvecklingsbilden.

Industrins investeringar har bedömts bl. a. med hjälp av historiskt skat­tade samband.' Med den vinstandel och de räntor som förutsatts är en in­vesteringsökning på i genomsnitt ca 5% per år möjlig att uppnå (diagram 4.3). Hur förloppet skulle gestalta sig år för år är vanskligt att bedöma, men den stabila internationella tillväxten, den positiva och relativt odramatiska produktionsutvecklingen och den stabila lönsamhetsnivå som förutsatts borde komma att innebära ganska måttliga fluktuationer även på investe-

' Den investeringsfunktion som använts utvecklades i samband med 1984 års Lång­
tidsutredning. Se SOU 1984: 7, bilaga 13 för en fyllig diskussion.               31

 

ringssidan. Samtidigt torde - med de fömtsättningar kalkylen baseras på     Prop. 1985/86: 150 - företagens förväntningar påverkas positivt, vilket ger ytterligare argu-     Bil. 1.2 ment för en positiv och uthållig investeringstillväxt.

Diagram 4.3

Industrins bruttoinvesteringar 1970-1989

Miljarder kr 1980 års priser

25.0-

iZ5

10.0-1 .-- ,-- 1-

70     72      74      76     78      80      82      84      86     88

Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepanementet.

För investeringsutvecklingen inom övriga delar av näringslivet har en överslagsmässig bedömning gjorts med utgångspunkt från produktions-och vinstutvecklingen. En successiv ökning av investeringstillväxten har bedömts som sannolik. Tillväxten antas dock bli något långsammare än i industrin.

Ett likartat förlopp har bedömts vara rimligt även när det gäller bostads­investeringarna. De antas stiga successivt. Utvecklingen skall ses mot bakgrund av dels de senaste årens låga bostadsbyggande, dels den fort­gående förbättring av hushållens disponibla inkomster som förutsätts ske under perioden.

Lagerstocken har fömtsatts minska något under åren 1987-1989. En förhållandevis långsam lageravveckling har bedömts vara rimlig mot bak­grund av att lageruppbyggnaden under 1985 och 1986 förefaller bli modest.

Som framgått av kapitel 2 var en central slutsats i LU 84 att den totala kapitalbildningen, dvs. summan av bruttoinvesteringar, lagerinvesteringar och nettoexport, måste öka snabbare än konsumtionen för att åstadkomma ett visst överskott i bytesbalansen och för att bygga upp en konkurrensut­satt näringslivssektor med tillräcklig bredd och styrka. Om utvecklingen 1986-1989 följer den bana som här har redovisats kommer också detta kriterium att uppfyllas. Sett över hela perioden ökar kapitalbildningen, definierad enligt ovan, med drygt 11 %, medan den totala konsumtionstill­växten är knappt 5%. Räknat som andel av periodens BNP-tillväxt tar kapitalbildningen i anspråk drygt 40%.

32

 

Högre sysselsättning och lägre arbetslöshet

Produktionsuppgången leder till att efterfrågan på arbetskraft ökar med cirka 0,5% per år, uttryckt i arbetstimmar. Hur antalet sysselsatta respek­tive arbetslösa påverkas beror bl. a. på medelarbetstidens utveckling och på den framtida förvärvsfrekvensen. Detta beror i sin tur på en rad demo­grafiska och sociala faktorer, liksom t. ex. på utvecklingen av reallöner och skatter. Ett visst utvecklingsförlopp i termer av antal arbetstimmar kan alltså förenas med ett flertal tämligen olikartade förlopp för utvecklingen av antalet sysselsatta respektive arbetslösa personer. Detta illustreras i kapitel 5, där en partiell känslighetsanalys har genomförts för att studera inverkan av variationer i arbetskraftsutbudet.

Utgångspunkten för beräkningarna i balansalternativet är att medelar­betstiden sjunker med 0,2% per år under kalkylperioden, främst som en följd av den positiva reallöneutveckhngen. Vidare antas arbetskraftsutbu­det öka med 20000 personer per år, vilket i stort sett innebär en fortsätt­ning av den utveckling som rått under 1980-talets första hälft. Detta inne­bär sammantaget att arbetsmarknadssituationen förbättras - arbetslöshe­ten minskar både i antal personer och som andel av arbetskraften. I relativa tal innebär det för 1989 en sänkning till 2,3% av arbetskraften, vilket kan jämföras med förväntade 2,7% under 1986 (diagram 4.4).

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.2

Diagram 4.4

Sysselsättning (miljarder timmar) och arbetslöshet (%)

Timmar 7.0-

%

4.0

3.0

- ao

Arbetslöshet

5.0 -1---- T      T---- 1---- 1--- 1---- T~- 1--- T--- 1---- 1-- -T---- r—

70     72     74     76     78     80     82     84     86     sis

1.0

 

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Sysselsäitningssituationen utvecklas således positivt. Trots detta kvar­står 1989 en arbetslöshet på över 100000 personer. Detta är givetvis otillfredsställande; arbetslösheten är fortfarande för hög jämfört med det mål på 2,0% som sattes i LU 84.

33

 

Sjunkande räntor

Investeringsutvecklingen i näringslivet har ett nära samband med kapaci­tetsutnyttjandet och vinstutvecklingen. Vid sidan av dessa faktorer är bl. a. ränteutvecklingen av central betydelse för investeringarna - ju högre real räntenivå, desto fler är de potentiella investeringsprojekt som inte klarar lönsamhetskriterierna.

Den räntenivå som kan förväntas för de närmaste åren, och som via sparande- och investeringsbeslut påverkar den reala ekonomin, bestäms i första hand av den internationella ränteutvecklingen. I vad mån den in­hemska räntenivån kommer att avvika från den internationella, bestäms i sin tur i hög grad av förtroendet för den ekonomiska politik som bedrivs. Detta hänger säkerligen samman med bl. a. prisutvecklingen och utveck­lingen av landets totala finansiella sparande, dvs. bytesbalansen.

Den inhemska räntenivån har under det senaste året tidvis legat betyd­ligt över den internationella. I de ränteantaganden som lagts till grund för kalkylerna har antagits att räntegapet mot omvärlden successivt minskar i takt med att obalansen i den offentliga sektorns finanser försvinner, infla­tionstakten kommer ner i nivå med den i omvärlden och att ett överskott i bytesbalansen etableras. Någon statlig nettoupplåning utomlands fömt­satts inte äga mm. Kravet om balans i de privata kapitalflödena förväntas under 1986 och 1987 innebära att nivån på den korta svenska räntan är 3 respektive 2% högre än på motsvarande utländska ränta. För 1988 och 1989 har antagits att tilltron till den svenska ekonomin är så stark att räntemarginalen gentemot omvärlden kan vara försumbar (diagram 4.5).

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.2

Diagram 4.5

Korta marknadsräntor 1983—1989, internationellt och i Sverige

17.5

3-månaders statskuldväxlar

5.0-

3-månaders valutakorgvägd euroränta

 

as

1983      1984      1985

Källa: Finansdepartementet.

1986

1987

1988

1989

34

 

Det offentliga sparandet förbättras ytterligare     Prop. 1985/86:150

Under det senaste decenniet har svensk ekonomi präglats av en permanent sparandebrist, vilken tagit sig uttryck i fortlöpande underskott i bytesba­lansen. Som framgått av redogörelsen i kapitel 2, skedde försämringen av bytesbalansen parallellt med en dramatisk nedgång i den offentliga sek­torns sparande.

I det utvecklingsförlopp som kalkylerats, kommer den nödvändiga upp­gången i det inhemska sparandet till stånd genom en avsevärd förbättring av den offentliga sektorns sparande (tabell 4.3). Mätt som andel av BNP uppvisar den konsoliderade offentliga sektorn ett överskott på knappt 1 % 1989 jämfört med ett underskott på drygt 2% 1985. Förstärkningen av den offentliga sektorns sparande betingas av främst tre saker: fortsatta bespa­ringar i den statliga sektorn, en neddragning av den kommunala konsum­tionstillväxten, och en sjunkande räntenivå som medför att den offentliga sektorns nominella räntenetto förbättras. Förbättringen från räntesidan sker dock inte med en gång. Det beror bl. a. på att statsskulden fortsätter att öka och på att den delvis är placerad i obligationer med fast ränta.

Tabell 4.3 Finansiellt sparande i olika sektorer 1985-1989

 

 

1985

1986

1987

1988

1989

Stat

Socialförsäkring

Kommuner

-45 27

-  1

-34 23

1

-28

22 3

-24 21

2

-    7
19

-     4

Summa offentlig sektor

-19

-10

- 3

- 1

8

Icke-finansiella företag Finansiella företag Hushåll

-24 33

1

-19 30

3

-28

27

4

-30

28 5

-35 28

5

Summa privat sektor

10

13

3

3

- 2

Bytesbalans

- 9

3

0

2

6

Källa: Finansdepartementet.

Kommunerna får, trots att de i kalkylen blir föremål för statliga indrag­ningar, ett finansiellt sparöverskott 1987 och 1988. Detta förbyts dock till ett underskott 1989. Den för kommunerna positiva utvecklingen 1987-1988 beror till stor del på att kommunalskatteutbetalningarna till kommu­nerna sker med två års eftersläpning. De förhållandevis stora nominella löneökningarna 1985 och 1986 slår därför inte igenom i kommunalskatteut­betalningarna förrän 1987 och 1988. Effekten av den snabba skattein­komsttillväxten ligger delvis kvar 1988 men har klingat ut 1989.

Det kraftigt reducerade budgetunderskottet innebär att statens nettolå-
neanspråk på kreditmarknaden blir betydligt mindre än tidigare. En viss
nettoupplåning, ca 15 miljarder kr per år, har beräknats ske i hushållssek­
torn medan det resterande stathga lånebehovet tillgodoses genom emission
av statsskuldväxlar och riksobligationer. Statsskulden mätt som andel av
BNP når en topp 1986 och minskar därefter något (diagram 4.6). I absoluta
tal kommer statsskulden 1989 att ha ökat till drygt 700 miljarder kr.          35

 

 

 

 

Tabell 4.4 Inkomster och utgifter

den konsoliderade offenti

iga sektorn

Prop. 1985/

86:150

 

 

Miljarder kr, löpande priser

Genomsnittlig

förändring

1986-1989

Bil. 1.2

 

 

1986

1989

 

Inkomster

Direkt skatt Indirekt skatt Socialförsäkringsavgifter Övriga inkomster

 

204 155 121

55

230

170

136

59

4,1 3,2 4,0 2,3

 

 

Totalt

 

535

595

3,4

 

 

Utgifter

Transfereringar till hushåll Övriga transfereringar exkl. Räntenetto Investeringar Konsumtion

179

räntor           60

22

28

256

202 55 18 30

282

4,1 -2,9 -6,0

2,3 3,4

 

 

Totalt

 

545

587

2,7

 

 

Finansiellt sparande

 

-10

8

 

 

 

Källa: Finansdepartementet.

Statsskulden har idag en förhållandevis kort genomsnittlig löptid. Den har sjunkit från knappt 6,7 år 1976 till 3,9 år 1985. Detta innebär att statens bmttoupplåningsbehov kommer att vara fortsatt mycket stort trots ett snabbt minskande budgetunderskott. Detta kommer att ställa stora krav på en väl fungerande kreditmarknad.

Diagram 4.6

Den svenska statsskulden 1970-1989

Andel av BNP

80.0

60.0

40.0-

20.0

Källa: Riksgäldskontoret och finansdepartementet.

36

 

Omfördelning av det privata sparandet               Prop. 1985/86:150

Bil. 1.2 Det bör påpekas att de ränteantaganden som görs är av stor betydelse för

de finansiella sparsaldona i olika sektorer. Ett högt nominellt ränteläge får

exempelvis en negativ effekt på det finansiella sparandet för staten och de

icke-finansiella företagen, som har betydande finansiella nettoskulder.

För icke-finansiella företag försämras i balansalternativet det finansiella sparandet kraftigt, trots ökande driftsöverskott. Detta beror till stor del på fortsatt ökande investeringar. Dessutom faller sektorns räntenetto, vilket sammanhänger med två faktorer. Dels ökar de icke-finansiella företagens nettoskuld, dels antas företagen avveckla en del av sin likviditet under perioden. Avvecklingen kommer att drabba högavkastande tillgångar, som statsskuldväxlar, specialinlåning och riksobligationer. Detta medför att den genomsnittliga avkastningen på företagens finansiella tillgångar kom­mer att falla betydligt snabbare än den genomsnittliga räntan på företagens skulder.

Sparandet i de finansiella företagen är däremot i stort sett oförändrat under perioden. Det är på sitt sätt förvånande eftersom räntenettot är den stora inkomstposten i denna sektor och räntorna faller. Förklaringen är att genomslaget från räntefallet tar tid eftersom en stor del av tillgångarna är obligationer med fast ränta och lång löptid. Dessutom ökar sektorns netto­förmögenhet under perioden.

Hushållssektorn har under de senaste åren uppvisat ett ökande med fortfarande mycket lågt finansiellt sparande. Detta kan antas stiga något under perioden beroende på relativt höga realräntor och stigande realin­komster. Som andel av disponibelinkomsten kan det dock väntas förbli relativt lågt; 1989 har den finansiella sparkvoten antagits bli ca I %, vilket kan jämföras med en prognosticerad sparkvot kring 0,5% för innevarande

37

 

 

 

5 Några känslighetsanalyser                    Prop. 1985/86:150

Bil. 1.2

Kalkylerna för den ekonomiska utvecklingen 1987-1989 bygger på ett flertal bestämda förutsättningar och antaganden rörande den internationel­la utvecklingen, den inhemska pris- och löneutvecklingen, m. m. I detta kapitel skall tre känslighetsanalyser redovisas. I de två första - som avser förändringar i pris- och lönestegringstakten och i nivån på oljepriset -analyseras alternativa utvecklingsförlopp med hjälp av den beräkningsmo­dell som använts i arbetet med balansalternativet. Den sista känslighets­analysen - avsedd att belysa konsekvenserna för arbetslösheten av varia­tioner i arbetskraftsutbudet - är till sin karaktär mycket mer partiell.

Högre pris- och lönestegringstakt

De beräkningar som presenterades i kapitel 4 utgick från att det historiska lönebildningsmönstret bryts och att Sverige successivt förbättrar sitt rela­tiva konkurrensläge gentemot omväriden. Vilka blir effekterna om löne­bildningen istället kommer att följa tidigare års mönster? Ett sådant för­lopp beskrivs i denna känslighetsanalys med hjälp av de pris- och löne­bildningsekvationer som ingår i AMMA-modellen. En fortsatt stram fi­nanspolitik, definierad på samma vis som i balansalternativet, ligger till grund även för denna utvecklingsbild.

Pris- och lönesambanden genererar en betydligt snabbare ökningstakt än den som är förenlig med en fortsatt väg mot balans för den svenska ekonomin. De ökningstakter för timlöner och konsumentpriser som käns­lighetsanalysen bygger på framgår av tabell 5.1.1 den anges också motsva­rande siffror för balansalternativet.

Tabell 5.1 Timlöner och konsumentpriser 1986-1989

1986        1987        1988        1989

 

Balansaltemativet Timlön Konsumentpris"

6,1 4,0

4,0 2,0

3,0 1,5

3,0 1,5

Alternativ med högre priser och löner

Timlön

Konsumentpris"

6,1 4,0

6,1

4,5

5,4 4,0

4,1 3,5

" Implicitprisindex. Årsgenomsnitt. Källa: Finansdepartementet.

Den nominella pris- och löneökningstakten är högre än i balansalternati­vet under hela treårsperioden. Den närmar sig emellertid successivt den internationella nivån.

Konsekvensen av den snabbare pris- och lönestegringstakten är kraftiga  39

marknadsandelsförluster för svenskt näringsliv. Exporten ökar under kal-

 

kylperioden, om än svagt, vilket beror på den gynnsamma internationella Prop. 1985/86: 150 marknadstillväxten (tabell 5.2). Denna snabba tillväxt är tillräcklig för att Bil. 1.2 medge en viss exportökning trots det försämrade relativa konkurrensläget. Initialt stiger exportvärdet beroende på högre exportpriser, medan intäk­terna sedan sjunker alltmer relativt balansaltemativet p.g.a. den försäm­rade konkurrenskraften. Genom en alltför snabb pris- och löneutveckling försämrar Sverige sin position på världsmarknaden; marknadsandelarna sjunker.

Den försämring av bytesbalansen vi kan observera - jämfört med vägen mot balans - orsakas också av att svenska producenter förlorar andelar på hemmamarknaden. Trots marknadsandelsförlusterna på hemmamarkna­den växer emellertid importvolymen långsamt. Det hänger samman med att den inhemska efterfrågan stagnerar.

Den försämring av bytesbalansen i förhållande till balansalternativet som sker efter något år medför betydande risker. Mot bakgrund av dels de bytesbalansproblem Sverige haft sedan mitten på 1970-talet, dels de många devalveringarna under samma period, uppstår lätt förväntningar om växelkursförändringar. Sådana förväntningar leder till omfattande kapital­rörelser. Om bytesbalansen skulle försämras är risken alltså stor att förtro­endet för den svenska kronan böriar svikta.

En fömtsättning för penningpolitiken är, i likhet med vad som gäller i balansahernativet, att staten inte nettolånar utomlands. Detta innebär att trycket uppåt på räntorna kommer att öka. Det är mot den bakgmnden som det i denna känslighetsanalys har förutsatts ett större räntegap i förhållande till omvärlden än i den tecknade vägen mot balans. De svenska marknadsräntorna har antagits ligga ett par procentenheter högre än de internationella räntor analysen bygger på.

Tabell 5.2 Försörjningsbalans och nyckeltal 1986—1989. Alternativ med högre priser och löner

Årlig procentuell volymförändring

 

 

1985-

1986-

1987-

1988-

 

1986

1987

1988

1989

Privat konsumtion

2,7

1,5

1,5

1,0

Offentlig konsumtion

1,3

0,5

0,5

0,5

Stat

-0,9

-1,0

-1,0

-1,0

Kommuner

2,1

1,0

1,0

1,0

Bruttoinvesteringar

1,9

2,7

-1.2

-3,7

därav: industri

5,0

4,0

-5,0

-5,0

Lagerinvestering"

0,2

0,0

-0,3

-0,3

Export av varor och tjänster

5,3

1,0

0,7

1,6

Import av varor och tjänster

6,7

3,4

2,3

1,8

Bruttonationalprodukt (BNP)

2,0

0,3

-0,2

-0,1

Arbetslöshet (procent)

2,7

2,6

3,1

4,2

Bytesbalans (miljarder kr,

 

 

 

 

löpande priser)

3

1

-1

3

Budgetsaldo (miljarder kr.

 

 

 

 

löpande priser)

-48

-34

-32

-30

Anm. Utveckling för 1986 enligt RNB 86. " Andel av föregående års BNP. Källa: Finansdepartementet.

40

De försämrade förutsättningarna att nå extern och intern balans påver­kar också investeringsutvecklingen. Det högre ränteläget och de sämre

 

framtidsutsikterna leder till att investeringarna kan förväntas bli betydligt lägre i detta alternativ. Bruttoinvesteringarna sjunker i volym under peri­oden.

De högre nominella löneökningarna leder huvudsakligen, via effekterna på utrikeshandels- och investeringsutvecklingen, till att tillväxttakten för­sämras dramatiskt jämfört med förloppet i balansalternativet. Under flera år råder i stort sett nolltillväxt i ekonomin. En konsekvens av stagnationen är att arbetslösheten ökar snabbt. Inom loppet av några år blir den öppna arbetslösheten nästan dubbelt så hög som i det fall med en mer balanserad utveckling som tidigare diskuterats. Arbetskraftsutbudet förutsätts vara marginellt lägre än i balansalternativet. Men fallet i efterfrågan dominerar och leder till den högre arbetslösheten.

Den sämre ekonomiska utvecklingen visar sig inte endast i försämrad extern balans, svagare investeringsutveckling, långsammare tillväxt och högre arbetslöshet utan även i sämre konsumtionsutveckling och försvaga­de statsfinanser. Såväl reallönema som disponibelinkomsterna växer un­der hela treårsperioden i en långsammare takt än i balansalternativet.

I balansahernativet kunde vi konstatera att statens budgetsaldo förbätt­rades snabbt under kalkylperioden. Under det sista året blir den konsoli­derade offentliga sektorns sparande t. o. m. positivt. Om Sveriges relativa kostnadsläge försämras gentemot utlandet och detta medför ett högre ränteläge försämras också statens budgetsaldo, men först mot slutet av perioden. Under 1987 och 1988 stiger skatteintäkterna något på grund av de snabbare löneökningarna och progressionen i skatteskalorna. Detta leder till en viss förbättring av budgetsaldot trots att statens ränteutgifter ökar. Men 1989 är budgetsaldot betydligt sämre än i balansalternativet.

En snabb pris- och lönestegringstakt får alltså mycket allvarliga konse­kvenser för den ekonomiska utvecklingen under de närmaste åren även vid en relativt gynnsam internationell utveckling. Tillväxten stagnerar, arbets­lösheten fördubblas och statsskulden fortsätter att växa till följd av den bestående obalansen i statens finanser. Slutsatsen är given; det är nödvän­digt att pris- och lönestegringstakten snabbt kan sänkas i Sverige så att utvecklingen kan fortsätta mot intern och extern balans.

Diagram 5.1

Sveriges balansproblem 1986 och 1989. Alternativ med högre priser och löner

5.0

5.0-

----- r~—--

- 4.0 3.0 2.0 1.0 0.0 -1.0

4.0 3.0-1

ao

1.0-1 0.0 -1.0-

Arbetslöshet, %

Inflation, %

Budgetsaldo, % av BNP

Bytesbalans, % av BNP

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.2

 

-r

-2.0

—I— -5.0

-15.0    -10.0

Källa: Finansdepartementet.

0.0

5.0

10.0

-2.0

15.0

41

 

Högre oljepriser                                                          Prop. 1985/86:150

Det omfattande prisfallet på olja under de första månaderna av 1986 är i det        ' '   " närmaste lika dramatiskt som oljeprischocken 1973. Oljepriserna har sedan årsskiftet fallit med närmare 50%.

Bakom utvecklingen ligger förändringar både på oljemarknadens ut­buds- och efterfrågesida. De stora prishöjningarna i börian och slutet av 1970-talet har medfört dels betydande produktionsökningar utanför OPEC:s kontroll, dels ett ökat utbud av andra energiråvaror. Parallellt har det skett en anpassning på efterfrågesidan. Efterfrågan på olja har minskat drastiskt. Nedgången beror på den låga tillväxten i väridsekonomin, på en effektivare oljeanvändning och på en övergång till alternativa energikällor. Sammantaget har dessa faktorer medfört att svårigheterna att hålla sam­man OPEC ökat betydligt. Det är idag mycket osäkert om nya överens­kommelser om produktionsbegränsningar kan nås eller om oljepriserna kommer att bestämmas på en fri marknad utan kartellbildning.

I denna känslighetsanalys diskuteras effekterna av en annorlunda ut­veckling av oljepriserna än vad som antogs i balansaltemativet. I den simulering som gjorts, antas att oljepriset fr.o.m. 1987 höjs till nivån 25 dollar per fat. Det priset ligger sedan kvar perioden ut.

En varaktig uppgång i oljepriset kommer med stor sannolikhet att få konsekvenser för aktivitetsnivån i världsekonomin. Visserligen innebär en oljeprisförändring i sig endast att bytesförhållandet ändras mellan oljepro­ducerande och oljeimporterande länder. Världen som helhet har alltså inte blivit vare sig rikare eller fattigare utan vad som skett är en omfördelning mellan olika grupper av länder. Men effekten av en oljeprisuppgång på aktivitetsnivån kan ändå uppkomma som en följd av de ekonomisk-poli­tiska reaktionerna i olika länder. På samma sätt som vid 1970-talets olje­kriser tvingas de länder som får bytesbalansproblem att strama åt. Om oljepriserna åter skulle stiga kraftigt finns det skäl att förvänta sig en minskad importefterfrågan från de oljeimporterande länderna. I de oljepro­ducerande ekonomierna ger å andra sidan de förbättrade bytesbalanserna utrymme för en ökad efterfrågan. Sammantaget antas ett oljepris på 25-dollarnivån medföra att världsmarknadstillväxten sjunker (se tabell 5.3). Det finns även anledning att förvänta sig en snabbare prisökningstakt.

Tabell 5.3 Jämförelse mellan de internationella förutsättningarna för balansalternati­vet och ett alternativ med högre oljeprisnivå

 

 

Balans-

Högre

 

alternativet

oljeprisnivä

Världsmarknadstillväxt, %

5

4

Värdsmarknadspriser bearbetade

 

 

varor, %

2,0

3,5

KPI, OECD, %

3,0

5,0

Oljepriser, dollar/fat

15

25

Källa: Finansdepartementet.

Effekterna på svensk ekonomi av en oljeprisuppgång kommer att länkas
via flera olika mekanismer. Den initiala effekten innebär att bytesförhål­
landet försämras och att hela folkhushållet upplever en inkomstminskning.   42
Men svensk ekonomi kommer också att påverkas utifrån genom den indi-

 

rekta effekt en oljeprisuppgång får på den totala efterfrågenivån i värids­ekonomin.

Vid sidan av dessa makroekonomiska konsekvenser uppkommer mer långsiktiga stmkturella effekter på gmtid av ändrade relativpriser. Efter­som olja är en betydelsefull insatsvara, kommer dess användning att mins­ka i produktionsprocessen. En omfördelning sker därmed - allt annat lika — mellan olika energislag och mellan energi och övriga produktionsfak­torer. Dessutom kommer konsumenterna att omfördela sina inköp mellan olika varor beroende på hur mycket oljepriset slår igenom i vampriset. En oljeprisförändring kommer således att påverka efterfrågemönstret. Den anpassningsprocess som blir följden kommer att löpa genom många led och också ta lång tid. Det här är effekter som bara i mycket begränsad utsträckning kan belysas med den beräkningsmodell som här används. Det hindrar inte att de på sikt antagligen skulle vara mycket betydelsefulla.

Tabell 5.4 Resultat av förändrat oljepris 1987-1989

Årlig procentuell volymförändring

 

 

 

1987

1988

1989

BNP-ullväxt Balansalternativet Högre oljepriser

 

1,6

1,0

2,0 1,2

2,4 1,2

Privat konsumtion Balansalternativet Högre oljepriser

 

2,6 1,0

1,9

0,7

1,8 0,8

Export Balansaltemativet Högre oljepriser

 

3,5 2,4

4,6

2,8

5,4 3,3

Import Balansalternativet Högre oljepriser

 

4,1

2,7

3,4 2,1

3,8 2,7

Arbetslöshet {tusental Balansaltemativet Högre oljepriser

personer)

114 117

109

122

105 129

Bytesbalans (miljarder kr, löpande priser) Balansaltemativet Högre oljepriser

0

- 7

2 -  4

6 -  1

Budgetsaldo (miljarder löpande priser) Balansalternativet Högre oljepriser

kr.

-38 -40

-35 -40

-17

-24

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.2

Källa: Finansdepartementet.

I tabell 5.4 jämförs utfallen i känslighetsanalysen med högre oljepriser med balansalternativet. Utvecklingen 1986 är i sin helhet densamma i båda alternativen. Under åren 1987-1989 antas vidare att räntenivån, investe­ringarna och den offentliga konsumtionen är oförändrad jämfört med ba­lansalternativet.

Den stora och omedelbara effekten av att oljepriset återgår till 25-dollars nivån är att bytesbalansen försämras kraftigt. Framför allt är det oljeprisef­fekten som slår igenom, men den långsammare världsmarknadstillväxten medför också att exporten ökar långsammare än i balansalternativet.

43

 

Den privata konsumtionens tillväxttakt blir drygt en procentenhet lägre än i balansalternativet. Detta hänger samman med att den nominella löne­ökningstakten har antagils vara konstant. Reallönerna har därmed sjunkit när prisstegringarna ökat. Till detta kommer att sysselsättningen i ekono­min minskar.

Effekten på BNP innebär en sänkning av tillväxttakten med storleksord­ningen 1 procentenhet relativt balansalternativet.

Flera av de antaganden som gjorts kan naturligtvis ifrågasättas. Ett fall i investeringarna förefaller inte osannolikt. Det skulle medföra en ytterligare nedgång i tillväxten och sysselsättningen. Vidare kan man tänka sig att den nominella löneökningstakten stiger med prisstegringarna så att reallönerna och inte de nominella lönerna är konstanta. I så fall blir både tillväxten och den privata konsumtionen högre på kort sikt. Efter en tid motverkas emellertid uppgången i den inhemska efterfrågan av marknadsandelsför­luster i utrikeshandeln.

Inom ramen för den använda beräkningsmodellen genererar alltså en förändring av oljepriset, av den storleksordning som här diskuterats, ett klart sämre, men inte något dramatiskt annorlunda utvecklingsförlopp. Om oljeprisstegringen däremot följs av en omläggning av den ekonomiska politiken eller förändrar framtidsförväntningarna - vilket är troligt - kan återverkningarna givetvis bli betydligt större än de som redovisats ovan.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.2

Större arbetskraftsutbud

Som framgår av föregående kapitel är en bedömning av arbetsutbudets utveckling förenad med betydande osäkerhet. Såväl medelarbetstidens som förvärvsfrekvensens utveckling har visat sig svår att fömtsäga. Mot denna bakgrund har en känslighetsanalys genomförts för att kvantifiera hur arbetslöshetsutvecklingen påverkas. Den totala arbetskraftsefterfrå­gan uttryckt i antal arbetstimmar är hela tiden densamma som i den tecknade vägen mot balans.

Tabell S.S Arbetsutbud och sysselsättning 1987—1989, tusental personer

Utbud

Sysselsättning Arbetslöshet Arbetslöshet, %

Källa: Finansdepartementet.

 

Balansalternativet

Känslighetsanalys

Differens

 

1987    1988     1989

1987     1988    1989

1987

1988

1989

4467    4487    4512

4467    4487   4522

_

_

10

4353    4 378   4407

4 339   4353    4 366

-14

-25

-41

114      109      105

128      134      156

14

25

51

2,6      2,4       2,3

2,9      3,0      3,4

 

 

 

 

I balansalternativet antogs medelarbetstiden sjunka med 0,2% per år under kalkylperioden. Det ansågs rimligt mot bakgmnd av den positiva reallöneutveckling som följer med vägen mot balans. Men om medelar­betstiden sjunker är det ett trendbrott i förhållande till den utveckling som förevarit under de allra senaste åren, då den istället tenderat att öka. 1 känslighetsanalysen har därför antagits en högre medelarbetstid. Vidare har förvärvsfrekvensen höjts något, vilket resulterar i en ökning av arbets­utbudet på cirka 10000 personer. Som framgår av tabell 5.5 leder dessa antaganden sammantaget till en väsentligt högre arbetslöshet än i balansal­ternativet.

44

 

6 Sammanfattning och slutsatser             Prop. 1985/86:150

Bil. 1.2

Treårskalkylema består av två delar. 1 kapitel 2 görs en avstämning mot den senaste långtidsutredningen (LU 84). Frågan är hur den faktiska eko­nomiska utvecklingen har gestaltat sig i förhållande till den väg mot balans som LU 84 beskrev. I de följande kapitlen 3-5 analyseras utvecklingen under den framförliggande treårsperioden 1987-1989. Huvudfrågan i den­na del är hur svensk ekonomi skall kunna fortsätta att utvecklas mot balans och därmed närma sig de mål för den ekonomiska utvecklingen 1990 som LU 84 ställde upp.

Syftet med treårskalkylema är att ge ett underlag för utformningen av stabiliseringspolitiken. Avsikten är alltså primärt inte att ta upp frågor rörande t. ex. ekonomins funktionssätt eller resursanvändningen i olika sektorer. Problem av denna art kommer att belysas i den kommande långtidsutredningen (LU 87). De belyses också kontinuerligt inom ramen för det statliga utredningsväsendet.

Ett bättre utgångsläge

Av kapitel 2 framgick att de senaste årens ekonomiska utveckling i många avseenden varit positiv. Obalanserna i svensk ekonomi har reducerats. Underskottet i bytesbalansen har minskat och prognoserna för 1986 pekar på ett överskott. Den offentliga sektorns finanser har också snabbt förbätt­rats. Det statliga budgetunderskottet som andel av BNP har minskat från 13,2% till 6,7% mellan 1982 och 1985 och under 1986 förväntas en ytterii­gare nedgång. Dessa förbättringar i ekonomin har åstadkommits samtidigt som den öppna arbetslösheten sjunkit och såväl industriproduktionen som den totala produktionen i ekonomin ökat. Efter några år med sjunkande reallöner har nu trenden brutits och reallönerna har åter börjat öka.

När den faktiska utvecklingen jämförs med den väg mot balans som beskrevs i LU 84 är avvikelserna betydande i framför allt ett avseende; den inhemska pris- och löneökningstakten har varit väsentligt snabbare. Konkurrenskraftsproblemet har ytterligare skärpts av att inflationen i om­världen sjunkit snabbare än vad LU 84 räknade med.

Den förhållandevis höga pris- och löneökningstakten har medfört att framför allt importen ökat väsentligt snabbare än vad LU 84 förutsåg. Importökningen sammanhänger emellertid inte enbart med en oförmånlig pris- och lönestegringstakt. Av avgörande betydelse är det inhemska efter­frågeläget.

Om utrymme skulle kunna skapas för nödvändiga investeringar visade
LU 84 att den inhemska konsumtionen måste utvecklas förhållandevis
långsamt. Industriinvesteringarna har ökat mycket snabbt under senare år  45

 

och även de totala investeringarna har väl uppnått de nivåer LU 84 räk-     Prop. 1985/86: 150 nade med. Problemet är att konsumtionen ökat snabbare än beräknat.     Bil. 1.2 Särskilt har detta gällt den kommunala konsumtionen. Men även den privata konsumtionsökningen har varit för snabb.

Sammantaget skulle den här utvecklingen kunna ha resulterat i betydan­de bytesbalansunderskott under perioden 1984-1986. År 1984 doldes emellertid relativprisstegringarnas effekter på bytesbalansen av den snabba världsmarknadstillväxten medan bytesbalansen under 1986 förbätt­ras kraftigt till följd av oljeprisfallet.

En väg mot balans

Avsikten med de beräkningar som redovisats i kapitel 4 är att beskriva en fortsatt väg mot balans för den svenska ekonomin under perioden 1987-1989. Om denna väg följs, bör det vara möjligt att uppnå de mål LU 84 satte upp.

Även i denna sammanfattning förtjänar det att upprepas, att det inte är en prognos för den kommande treårsperioden som har presenterats utan en kravanalys. Med utgångspunkt från ett antal förutsättningar har beskrivits vilka krav som måste vara uppfyllda för att ekonomin skall kunna fortsätta att röra sig mot balans.

I den internationella bild som lagts till grund för analysen har tillväxten i omvärlden antagits öka med ungefär 3 % per år, vilket i sin tur fömtsatts generera en världshandelstillväxt på ungefär 5 % per år i volym. Dollarkur­sen och oljepriserna har antagits ligga på nivåer väsentligt lägre (7,40 kr. per dollar, 15 dollar per fat) än de som rådde när Qolårets treårskalkyler genomfördes. Denna utveckling har i sin tur antagits medföra en inflations­takt i de industrialiserade länderna på 3%.

För att tillväxten i den svenska ekonomin skall vara tillräckligt hög och sysselsättningen öka i önskvärd utsträckning utan att bytesbalansen för­sämras, visar det sig vara nödvändigt att konkurrenskraften förbättras. Den svenska industrin måste sänka sina relativpriser med I % per år. Annorlunda uttryckt krävs det att den inhemska kostnads- och prisökning­en närmar sig utvecklingen i bl. a. Förbundsrepubliken Tyskland och Ja­pan.

För att göra det möjligt att sänka relativpriserna måste den nominella löneökningstakten i den svenska ekonomin sjunka. Under år 1987 har det inte bedömts vara möjligt att åstadkomma en lägre nominell löneöknings­takt än 4%. För åren därefter, 1988 och 1989, förutsätts emellertid de nominella timlönerna öka med 3% per år. Med ett antagande om bibe­hållna vinstandelar - vilka krävs för att få till stånd en tillräcklig investe­ringsökning - genererar dessa timlöneökningar prisökningar på ungefär 1,5%. Om relativpriserna sänks i den takt som fömtsatts kan en fortsatt utbyggnad av den svenska industrin förväntas att ske. Detta medför i sin tur att bytesbalansen förbättras. Det blir möjligt för Sverige att betala tillbaka på den stora utlandsskulden.

Beräkningarna utgår vidare från en fortsatt stram finanspolitik. För­
stärkningar i statens budget på sammanlagt ca 10 miljarder kr. har under    46

 

perioden 1987-1989 lagts in som en beräkningsmässig förutsättning. En     Prop. 1985/86: 150 stor del av dessa budgetförstärkningar riktar sig mot kommunsektorn och     Bil. 1.2 är delvis redan tillgodosedda med de förslag som lagts i bl. a. årets budget-och kompletteringspropositioner. Resultatet är en kraftig förbättring i sta­tens sparande. Från 1986 års beräknade nivå på ca 48 miljarder kr. kan budgetunderskottet därigenom förväntas minska till ca 17 miljarder kr.

Den strama finanspolitiken är konsistent med den i ett historiskt per­spektiv långsamma ökningstakt som förutsatts för offentlig konsumtion. Genom att den offentliga konsumtionen växer långsamt, finns det utrymme för både en relativt snabb ökning av privat konsumtion (ca 2% per år) och för en investeringsökning i ungefär den takt som LU 84 ansåg nödvändig för att ekonomin skulle kunna röra sig mot balans.

Sammantaget medför detta att tillväxten i ekonomin i genomsnitt kan förväntas uppgå till ca 2% per år. En viss uppbromsning sker 1987. Denna är en följd främst av de marknadsandelsförluster svensk industri gör både på export- och hemmamarknaderna. I sin tur sammanhänger de med de relativprisförsämringar som skett 1985 och som förväntas ske även 1986. I gengäld kan tillväxten förväntas uppgå till runt 2,4% 1989.

Sysselsättningen i ekonomin kommer att kunna öka om ovanstående förutsättningar uppfylls. Totalt kan ytterligare nästan 80000 personer för­väntas få arbete. Arbetslösheten kan fortsätta att minska.

Den beskrivna utvecklingen är i hög grad beroende av räntenivån i ekonomin. Här finns också en koppling till vår externa balans. Endast om bytesbalansen förstärks, kan räntenivån förväntas sjunka. Detta underlät­tar i sin tur strävanden att få ner budgetunderskottet. Omvänt gäller att ett lägre budgetunderskott leder till en bättre bytesbalanssituation och ett lägre ränteläge.

Kraven från LU 84 kvarstår

Slutsatsen av de beräkningar som orts är alltså att det är möjligt att fortsätta vägen mot balans för den svenska ekonomin. De krav som LU 84 ställde upp kvarstår emellertid. Den strama finanspolitiken måste fortsät­ta. Den är nödvändig för att sparandet i den offentliga sektorn skall kunna förbättras. Detta är i sin tur väsentligt bl. a. för att få ned ränteläget och inflationstakten. Ett högre offentligt sparande bidrar till att efterfrågenivån inom landet inte ökar för snabbt. Därmed kan nödvändiga investeringar genomföras utan att bytesbalansen försämras.

Trots den stora förbättring i bytesförhållandet, som oljeprisnedgången medfört, finns det skäl att vara bekymrad för bytesbalansen. Endast om den svenska pris- och löneökningstakten anpassar sig till den i omväriden kan utbyggnaden av den konkurrensutsatta sektorn fortsätta. Detta är i sin tur en fömtsättning för att det skall vara möjligt att upprätthålla tillväxten och öka sysselsättningen utan att bytesbalansen försämras.

I en känslighetsanalys har konsekvenserna av pris- och löneökningar
enligt det historiska mönstret studerats. Resultatet av en sådan utveckling
blir en snabb försämring av industrins konkurrenskraft. Denna medför i sin
tur marknadsandelsförluster och en vikande export. Bytesbalansen blir i      47

 

denna situation efter något år sämre än i balansalternativet. Dessutom     Prop. 1985/86: 150 minskar investeringsverksamheten i industrin och därmed bromsas den på     Bil. 1.2 längre sikt så nödvändiga utbyggnaden av den konkurrerande sektorn. Tillväxten i ekonomin sjunker ned mot noll. Också sysselsättningen ut­vecklas väsentligt sämre. En arbetslöshet på över 4% uppstår i detta alternativ mot slutet av perioden.

Om de nominella löneökningarna kan komma ner på den nivå som förutsatts i balansalternativet kan den privata konsumtionen öka förhållan­devis snabbt under de kommande åren. Höga nominella löner kan däremot bara förbättra löntagarkollektivets situation mycket kortsiktigt.

Avslutningsvis finns det skäl att framhålla osäkerheten i de internatio­nella antaganden som gjorts. Även om den bild som tecknats är ganska försiktig jämfört med flertalet av de bedömningar som aorts i olika interna­tionella organisationer, står det klart att den internationella utvecklingen rymmer betydande orosmoment och risker för en betydligt sämre utveck­ling. Om exempelvis oljepriserna skulle komma att stiga snabbare kan konsekvenserna bli allvarliga för den svenska ekonomin, vilket framgår av en av de känslighetsanalyser som genomförts. Detta talar för att det är viktigt att idag inte släppa fram en alltför stark inhemsk efterfrågan. Ge­nom att i den nu uppkomna situationen betala tillbaka en del av skulderna kan ett större handlingsutrymme skapas för den ekonomiska politiken i framtiden, om situationen då skulle förvärras.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986                                 48

 

Ä5&'»'-'

 

 

 

Långtidsbudget för perioden 1986/87-1990/91

1    Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.3

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.3

 

Prop. 1985/86: 150

Långtidsbudget för perioden         bh. 1.3

1986/87-1990/91

Sammanfattning

Långtidsbudgeten belyser utvecklingen av statsbudgetens inkomster, ut­gifter och saldo under en femårsperiod under vissa givna antaganden om den ekonomiska utvecklingen under perioden. Långtidsbudgeten är var­ken en plan eller en prognos för statsbudgetens utveckling.

Beräkningsresultaten påverkas kraftigt av de antaganden om den ekono­miska utvecklingen som görs. Liksom tidigare år redovisas budgetutveck­lingen utifrån två olika antagandestrukturer för pris- och löneutvecklingen, ett lågalternativ och ett högalternativ. Antagandena utgår från dem som legat till grund för beräkningarna i d s. k. treårskalkylema (se bil. 1.2 till kompletteringspropositionen).

Under långtidsbudgetperioden beräknas statsinkomsterna i lågalternati­vet öka med i genomsnitt 4,2% per år från 292 miljarder kr. budgetåret 1986/87 till 345 miljarder kr. budgetåret 1990/91 och i högalternativet med i genomsnitt 4,8% per år till 353 miljarder kr. Inkomsterna är beroende av lönesummans utveckling och av prisförändringarna. Även räntenivån på­verkar statens inkomster. Liksom tidigare år beräknas punktskatterna — enligt långtidsbudgettekniken - med oförändrad skattesats för hela peri­oden.

Statsutgifterna exkl. statsskuldräntor ligger kvar på samma nivå som budgetåret 1986/87 i oförändrad pris- och lönenivå vid slutet av perioden.

I löpande priser och löner ökar statsutgifterna enligt långtidsbudgetens lågalternativ med 1,5% per år från 337 miljarder kr. till 358 miljarder kr. 1 högalternativet ökar utgifterna med 4,8% per år till 407 miljarder kr. budgetåret 1990/91.

Budgetsaldot förbättras i lågalternativet från 45 miljarder kr. budgetåret 1986/87 till 13 miljarder kr. budgetåret 1990/91. I högalternativet försämras saldot till 54 miljarder kr. för slutåret av perioden. Skillnaden på 41 miljarder kr. mellan alternativen beror i första hand på den kraftiga ökning­en - 13 miljarder kr. under perioden - av statsskuldräntorna i högalterna­tivet. I detta alternativ är för slutåret statsskuldräntorna 18 miljarder kr. högre och räntebidragen till bostäder 5 miljarder kr. högre än i lågalternati­vet. Statsskuldräntorna beräknas för slutäret av perioden uppgå till 63 miljarder kr. resp. 81 miljarder kr. i de båda alternativen.

En särskild analys visar att om utgifterna under perioden 1986/87-1990/91 skulle utvecklas realt i samma takt som under perioden 1975/76-1982/83 skulle budgetsaldot 1990/91 bli 46 miljarder kr. högre än i lågalter­nativet. På motsvarande sätt skulle saldot för slutåret bli 35 miljarder kr. högre om utgifterna under perioden följer BNP-utvecklingen.

Med hänsyn tagen till bl. a. olika beräkningsmetoder - framför allt ifråga om punktskatterna - de schablonmässigt inlagda saidoförbättrande

 

Diagram 1. Budgetsaldots utveckling 1980/81-1990/91            Prop. 1985/86:150

Miljarder kr.                                                                    r»ji   i n

-\--- 1--- T

80/81     82/83      84/85     86/87     88/89      90/91

,     81/82    83/84   „      85/86     ,,    87/88       89/90     ,

Utfall               Nuv. ber.           LB-ber.

åtgärderna i treårskalkylema samt olika periodiseringar är det inte me­ningsfullt att jämföra långtidsbudgetens och treårskalkylernas beräknade saldon.

1 Utgångspunkter

1.1 Syftet med långtidsbudgeten

Långtidsbudgetens beräkningar över statsbudgetens utveckling t.o.m. budgetåret 1990/91 är i princip en kalkyl över de finansiella resurser som krävs för att av statsmakterna fattade beslut och gjorda åtaganden skall kunna infrias. Inga försök görs att förutse vilka nya beslut som kan komma att fattas under perioden. Långtidsbudgeten är varken en plan för den framtida utvecklingen eller en prognos för den mest sannolika utveckling­en. Syftet med långtidsbudgetkalkylen är att — under vissa antaganden om den ekonomiska utvecklingen — redovisa vilken budgetutveckling som blir följden om inga nya beslut fattas om ändrade åtaganden eller ändrade skatte- och avgiftsregler.

Långtidsbudgeten är således i allt väsentligt en konsekvensberäkning där det framräknade budgetsaldot erhålles som ett resultat av beräknings­metodiken och de antaganden om den ekonomiska utvecklingen som be­räkningen baseras på. De slutsatser som dras av dessa konsekvensbeskriv-

 

ningar är partiella och utvecklas inte till en samhällsekonomisk analys. De Prop. 1985/86: 150 antaganden som görs om utvecklingen av t. ex. priser, löner och räntenivå Bil. 1.3 fömtsätter egentligen att andra faktorer i ekonomin utvecklas på visst sätt. Sålunda påverkar budgetsaldots storlek direkt räntenivån och indirekt också pris- och löneutvecklingen. Det budgetsaldo som erhålls som beräk­ningsresultat är därför normalt på längre sikt inte förenligt med de antagan­den om den ekonomiska utvecklingen som utgjort utgångspunkt för beräk­ningarna. Det i långtidsbudgeten framräknade budgetsaldot skulle med andra ord leda till en annan pris-, löne- och ränteutveckling än den som legat till grund för beräkningen av saldot. Med denna förändrade utveck­ling av priser, löner och räntor skulle i sin tur ett annat budgetsaldo erhållas. Långtidsbudgetberäkningen kan bl.a. av detta skäl därför inte betraktas som en prognos över den sannolika utvecklingen av statsbudge­tens inkomster, utgifter och budgetsaldo på sikt. En samhällsekonomisk analys byggd på etablerade samband mellan olika storheter i ekonomin görs däremot i de s. k. treårskalkylema i bil. 1.2. Dessa baseras på ekono­metriska modeller där utvecklingen av priser, löner, räntenivå, budget­saldo m. fl. ekonomiska variabler är konsistent.

1.2 Antaganden

För att genomföra beräkningar av utgifts- och inkomstutvecklingen krävs antaganden om bl. a. vissa volymförändringar samt pris-, löne- och rän­teutvecklingen under långtidsbudgetperioden.

Antagandena i långtidsbudgeten har fram t. o. m. budgetåret 1988/89 som utgångspunkt de antaganden som legat till grund för beräkningarna i treårs­kalkylema (se bil. 1.2) och redovisas i två alternativ. För åren efter 1989 har mer schablonmässiga antaganden gjorts.

Beräkningen för budgetåret 1986/87 baseras på långtidsbudgetens lågal­ternativ för år 1987 och presenteras mer utförligt i den reviderade finans­planen.

Tabell I. Antaganden Lågaltemativet

 

 

 

1986

1987

1988

1989

1990

1991

Timlön

 

6,1

4,0

4,0

4,0

4,0

4,0

Lönesumma

 

7,6

4.3

4,3

4,3

4,3

4,3

KPI (årsgenomsnitt)

 

3,6

2,5

2,5

2,5

2,5

2,5

Nyupplåningsränta,

inhemsk

11,0

9,0

7,5

6,5

6,5

6,5

 

utländsk

9,0

8,0

7,5

6,5

6,5

6,5

BNP, volym

 

2,0

1,5

2,0

2,5

2,5

2,5

Högalternativet

 

 

1986

1987

1988

1989

1990

1991

Timlön

 

_

6,5

6,5

5,0

5,0

5,0

Lönesumma

 

-

6,0

6,0

4,5

4,5

4,5

KPI (årsgenomsnitt)

 

-

5,0

4,5

4,0

4,0

4,0

Nyupplåningsränta,

inhemsk

-

12,0

10,5

9,5

9,5

9,5

 

utländsk

—

8,0

7,5

6,5

6,5

6,5

BNP, volym

 

-

-1,0

-0,5

0

0

0

 

1.3 Beräkningsmetodik                 ,                              Prop. 1985/86:150

Bil. 1.3 Beräkningarna av utgifterna utgår frän anslagsbeloppen för budgetaret

1986/87 enligt 1986 års reviderade budgetförslag. Beräkningarna \ fasta priser utgår normalt - i enlighet med långtidsbudgettekniken - från oför­ändrad pris- och lönenivå jämfört med 1986 års budgetproposition. Omräk­ningen till löpande priser sker med hjälp av den antagna pris- och löneut­vecklingen under perioden. De i appendix II och III redovisade tabellerna avser utgiftsutvecklingen i oförändrad pris- och lönenivå, dvs. de återspeg­lar oftast volymutvecklingen under perioden. Med löneutveckling i oför­ändrad pris- och lönenivå avses således enbart sysselsättningsutvecklingen och vad beträffar sjuk- och föräldraförsäkringen utvecklingen av antalet ersättningsdagar. Vad som därmed inte framkommer är den reala inkomst­förstärkning som löntagare och mottagare av transfereringar knutna till löneutvecklingen erhåller under perioden som följd av att de reala timlö­nerna i lågalternativet antas öka med i genomsnitt 1,5% per år under perioden.

Följande principer har i huvudsak tillämpats vid bedömningen av hur utgifterna i fasta priser utvecklas under perioden, definierade som "fat­tade beslut".

-     De s. k. förvaltningsanslagen antas normalt få en oförändrad anslags­nivå.

-     Utvecklingen av s. k. transfereringsanslag - exempelvis folkpen­sionsanslaget, bidragen till driften av gmnd- och gymnasieskolan, skatteut­jämningsbidraget — beräknas med antaganden om förändringar av de ut­giftsstyrande faktorerna, bl. a. förändrade volymer (se vidare appendix III Ändamålsavsnitt). Utvecklingen av dessa anslag styrs ofta av automatiskt verkande regelsystem. Effekterna av detta utvecklas i appendix I Automa­tiken i statsutgifterna.

 

-     Anslag som fömtsätter separata beslut av statsmakterna då ambi­tionsnivån för ändamålet skall fastställas, fömtsatts ha en oförändrad anslagsnivå under perioden.

-     Vissa anslag styrs av att statsmakterna lagt fast långsiktiga ramar för verksamheten. Som exempel kan nämnas anslagsramarna för militärt för­svar resp. civilförsvaret. För vissa anslag styrs volymutvecklingen av olika typer av avtal. Styrande för anslagsberäkningen är bl. a. avtalsperiodens längd och de faktorer som reglerar volymen av den verksamhet som avtalet gäller. I de fall klara uttalanden om tidsbegränsningar av ramar, program, avtal m.m. föreligger, har i långtidsbudgetberäkningama antagits att utgifterna bortfaller när programmet eller motsvarande upphör. I övriga fall har i regel schablonmässigt antagits att utgifterna för de olika ändamå­len kvarstår på oförändrad eller sänkt nivå under hela långtidsbudgetperio­den.

-     Beräkningen av utgifterna för arbetsmarknads- och näringspolitik har gjorts med utgångspunkt från att inga nya utgiftsåtaganden görs under långtidsbudgetperioden. Samtidigt faller medel för tillfälliga insatser bort under perioden. Kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken i fasta priser

har beräknats med utgångspunkt i den nivå som föreslogs för de arbets-     c

marknadspolitiska åtgärderna i 1986 års budgetproposition.

 

Utgiftsutvecklingen i löpande priser har beräknats med utgångspunkt i      Prop. 1985/86: 150 utvecklingen i fasta priser och med de antaganden om förändring av priser.     Bil. 1.3 löner, m.m. under perioden som redovisas i avsnitt 1.2.1 beräkningarna av förvaltningsanslagen har schablonmässigt antagits att huvudförslaget til­lämpas under långtidsbudgetperioden.

Utgiftsutvecklingen i löpande priser beräknas också med ett par alterna­tiva antagandestrukturer. I kapitel 3 om statsutgifternas utveckling görs bl. a. en beräkning av hur utgifterna skulle utvecklas om de följde BNP-för-ändringen under perioden. "Fattade beslut" definieras i långtidsbudgeten normalt som av riksdag eller regering fattade beslut fram till och med kompletteringspropositionen. För vissa ändamål har hämtöver historiskt sett regelmässigt ytterligare utgiftsåtaganden gjorts. Det kan gälla utgifts­slag som arbetsmarknadspolitiska insatser, men även för andra ändamål uppkommer erfarenhetsmässigt ytterligare utgifter utöver definitionen för fattade beslut. För att därför få en bild av hur statsbudgetens saldo skulle utvecklas har i kapitel 4 om budgetsaldot som ytterligare ett alternativ en schablonmässig beräkning återgivits som bygger på att de erfarenhetsmäs-siga memtgifterna utöver nivån "fattade beslut", uppkommer under lång­tidsbudgetperioden.

I kapitlet om statsutgifterna redovisas den historiska utgiftsutvecklingen 1980/81-1984/85 i fasta priser. Omräkningen till fasta priser har skett med olika index för de skilda utgiftsslagen.

Beräkningarna av inkomsterna i långtidsbudgeten gmndar sig på anta­ganden om bl. a. lönesummans och prisemas utveckling. Inkomstskatter, socialavgifter och mervärdeskatt styrs bl. a. av utvecklingen av dessa variabler. Vidare har beslutade och föreslagna förändringar av skatteregler beaktats. Vad gäller punktskatter innebär långtidsbudgetmetoden att skat­tesatserna antas ligga kvar på oförändrad nominell nivå, dvs. någon juste­ring av skattesatserna med hänsyn till prisutvecklingen har inte lagts in.

2 Statsbudgetens inkomster

2.1 Inledning

Statsinkomsternas utveckling påverkas i hög grad av den ekonomiska tillväxten. Sysselsättningsnivån och löneutvecklingen påverkar främst in­komsterna från inkomstskatt och lagstadgade socialavgifter, medan privat konsumtion främst påverkar inkomsterna av mervärdeskatt och punkt­skatter. Utvecklingen under 1970-talet och hittills under 1980-talet bekräf­tar dessa samband. Under 1970-talets första hälft ökade statsinkomsterna i fasta priser med ca 4% per år till följd av dels att skattesatser höjdes, dels att produktion och efterfrågan ökade. Under resten av decenniet stagnera­de inkomsterna realt sett, eftersom den då avtagande ekonomiska tillväx­ten innebar att statsinkomsterna realt sett inte nämnvärt kunde öka vid oförändrat skattetryck. Från börian av 1980-talet har statsinkomsterna återigen ökat och har t. o. m. budgetåret 1984/85 årligen stigit med ca 4% i genomsnitt i fasta priser.

 

Inkomsterna från fysiska personers skatt, juridiska personers skatt,     Prop. 1985/86: 150 lagstadgade socialavgifter samt skatt på varor och tjänster svarar för drygt     Bil. 1.3 80% av de totala statsinkomsterna. Framställningen i det följande koncen­treras därför till dessa inkomstslag.

2.2 Resultatet av beräkningarna

Den beräknade utvecklingen av statsbudgetens inkomster med de antagan­den som finns i långtidsbudgetens lågalternativ framgår av tabell 2.

Tabell 2. Totala statsinkomster

Miljarder kr., löpande priser, lågalternativet

 

 

 

 

 

 

Genom-

In-

Förändi

ing till

 

 

Procentuell

Genom-

 

snittlig

komst-

 

 

 

 

förändring

snittlig

 

 

 

 

 

 

procentuell

titel

1987/88

1988/89

1989/90

1990/91

1986/87-

procentuell

 

förändring

1986/87

 

 

 

 

1987/88

förändring

 

1980/81-

 

 

 

 

 

 

1986/87-

 

1984/85

 

 

 

 

 

 

1990/91

Inkomstskatt

12,6'

63,4

-2,1

+ 10,5

+ 12,5

+ 7,4

- 3,3%

+9,4%

Socialavgifter

9,9'

59,2

+ 2,9

+ 2,5

+ 3,3

+ 3,5

+ 4,9%

+4,8%

Mervärdeskatt

12,3

36,2

+3,5

+ 3.5

+ 3,7

+ 3,9

+ 5,3%

+5,1%

Övriga indirekta

 

 

 

 

 

 

 

 

skatter

13,4

49,4

+ 1,5

+ 0,5

+ 0,6

0,5

+ 3,0%

+0,4%

Ränteinkomster och

 

 

 

 

 

 

 

 

återbetalning av lån

18.8

18,6

-2,0

-  1,5

-  1,0

- 0,6

-10,7%

-8,3%

Övriga inkomster

32,8

35,6

-1,0

+ 0,5

- 0,2

+ 0.3

- 3.1%

-0,2%

Totala statsinkomster

13,2

292,5

+2,6

+ 16,0

+ 18,9

+ 15,0

+ 1,0%

+4,2 %

Absolut nivå

 

 

295,1

 

 

311,1

330,0

345,0

Andel av BNP, %

 

30,9

29.9

30,0

30.2

30,1

 

 

Inkomster uttryckt i

 

 

 

 

 

 

 

 

1986/87 års priser

 

292.5

287,7

296,2

306,2

312,6

-  1,6%

+0,5%

Exklusive engångseffekten budgetåret 1984/85 av den samordnade skatteuppbörden.

Inkomstskatterna utgörs av fysiska personers och juridiska personers inkomstskatter. Merparten, eller ca 70% av dessa inkomster härrör från fysiska personers inkomstskatt. Utvecklingen av skatteinkomsterna beror på faktorer som skattesatser, avdragsmöjligheter och antaganden om skat­teunderlag.

En avgörande faktor för utvecklingen av fysiska personers inkomstskat­ter fr.o.m. 1987 är den skattereform som föreslagits av regeringen. I propositionen (1985/86:130) har förslag lagts fram om den statliga inkomst­skatten för åren 1987 och 1988. Förslagen innebär en höjning av det kommunala gmndavdraget till 9000 kr. för år 1987 och till 10000 kr. fr. o. m. år 1988. Det skattefria bottenskiktet i statsskatteskalan omvandlas till ett statligt gmndavdrag på samma belopp.

Antalet skikt i statsskatteskalan minskas kraftigt så att marginalskatten blir konstant i breda inkomstskikt. Gränsen för 50% marginalskatt, den s.k. brytpunkten, höjs till 150000 kr. (före gmndavdrag) fr.o.m. år 1988. Högsta marginalskattesatsen sänks till 75%.

Flera väsentliga förenklingar i skattesystemet föreslås. Den viktigaste är slopande av sambeskattningen av makars B-inkomster och den därmed

 

sammanhängande rätten att utnyttja vissa av den andra makens avdrag.      Prop. 1985/86: 150 Två fall av särskilt tillägg, räntetillägg, vid beräkning av underiag för     Bil. 1.3 tilläggsbelopp slopas också, liksom den särskilda rätten till kvittning mel­lan underskott av villa och kapitalinkomst.

Inkomstskatterna för fysiska personer beräknas öka med i genomsnitt 9,4% per år under långtidsbudgetperioden. Att utvecklingstakten över­stiger den antagna lönesummeutvecklingen beror delvis på eftersläpning i kommunalskatteutbetalningarna men också på att exempelvis skattein­komsterna från pensioner ökar snabbare än lönesumman. Under perioden 1980/81-1984/85 ökade dessa inkomster med i genomsnitt 18,8% per år. Den kraftiga inkomstutvecklingen under den historiska perioden jämfört med långtidsbudgetperioden förklaras till största delen av den höga pris-och löneutvecklingen under perioden 1980/81-1984/85. Vidare ingår en­gångseffekten av den samordnade skatteuppbörden i utfallet för budgetåret 1984/85. Om engångseffekten exkluderas från budgetåret 1984/85, uppgår den genomsnittliga årliga ökningen till 12,6%.

Juridiska personers inkomstskatt utgör ca 6% av statsinkomsterna. På företagsbeskattningens område har nyligen en rad förändringar genom­förts. Dessa förändringar medför att osäkerheten vid beräkningar av sta­tens inkomster från dessa inkomstslag har ökat. Osäkerheten består bl. a. i att regeländringarna verkar i olika riktningar, vilket innebär svårigheter att bedöma storleken på nettoeffekten av gjorda regeländringar. Den faktor som har störst betydelse för statsinkomsternas utveckling på längre sikt är emellertid utvecklingen av företagens lönsamhet som i sin tur i hög grad påverkas av den ekonomiska utvecklingen i stort.

De lagstadgade socialavgifterna svarar för drygt en femtedel av de totala inkomsterna på budgeten. Vid givna avgiftssatser följer inkomsterna i huvudsak lönesummans utveckling.

Totalt beräknas 105,8 miljarder kr. att inbetalas i socialavgifter under budgetåret 1986/87. På statsbudgeten redovisas emellertid endast 59,2 miljarder kr., dvs. ca 40% av de sammanlagda avgiftsinkomsterna. Vissa inkomster förs helt eller delvis till fonder utanför statsbudgeten.

I tabell 3 redovisas dels vilka principer som gäller för redovisningen av socialavgifter på statsbudgeten, dels de i beräkningarna antagna avgiftsut­tagen under långtidsbudgetperioden.

Vid ingången av budgetåret 1985/86 finns på arbetsmarknadsfonden en
skuld till statsverket på grund av att inkomsterna från arbetsmarknadsav­
giften inte räckt till för att täcka de utgifter som belastar fonden. I ett läge
då fonden visar underskott redovisas årets utfall över statsbudgetens in­
komstsida, trots att fonden formellt sett ligger utanför statsbudgeten. Av
statsutgifterna för kontant arbetsmarknadsstöd, bidrag till arbetslöshets­
kassorna m.m. skall avgiftsmedel svara för 65% (resterande del finansi­
eras över anslag på budgetens utgiftssida). Arbetsmarknadsavgiften höjdes
den 1 januari 1985 från 1,3% till 1,6%. Genom denna avgiftshöjning och
med de antaganden om arbetslösheten som gjorts i lågalternativet för
långtidsbudgetperioden kommer avgiftsinkomsterna att överstiga utgif­
terna, varför fondens skuld till staten kommer att minska. I lågalternativet
visar fonden överskott fr.o.m. budgetåret 1987/88. Åren därefter ökar         8

 

Tabell 3. Lagstadgade socialavgifter

 

 

 

Prop. 1985/86: 150

 

Procentuellt uttag för;

avgift

såret

Bil. 1.3

 

Faktiskt

 

Antaget

 

 

1985                 1986

 

1987-1991

 

Avgifter vars inkomster helt redovisas

på statsbudgeten

Foikpensionsavgift

Sjukförsäkringsavgift

Bamomsorgsavgift

Vuxenutbildningsavgift

Allmän löneavgift

9,45                 9,45 9,5                  9,3 2,2                  2,2 0,25'               0,264 2,0                  2,0

 

9,45

9,3

2,2

0,264

2,0

 

Avgift vars inkomster delvis redovisas

på statsbudgeten

Arbetsmarknadsavgift                1,6            1,586        1,886

Avgifter vars inkomster inte redovisas

på statsbudgeten

10,0

10,0

10,2

0,5

0,5

0,5

0,6

0,6

0,6

0,2

0,2

0,2

0,155

0,35

0,35

(1,2)

(1,2)

(1,2)

Socialförsäkringsavgift till ATP

Delpensionsavgift

Arbetsskadeavgift

Lönegaranliavgift

Arbetarskyddsavgift

Avgift till sjöfolkspensionering

Summa                                     36,455     36,45       36,95

' Ändrades från 1985-07-01 till 0,264.  Ändrades från 1985-07-01 till 1,586.

överskottet med ca 2 miljarder kr. per år. Detta påverkar dock inte statsin­komsternas och budgetunderskottets storlek. I högalternativet beräknas fonden fortfarande uppvisa en skuld vid utgången av budgetåret 1990/91, vilket gör att fonden över långtidsbudgetperioden i detta alternativ kom­mer att redovisas över inkomsthuvudgruppen lagstadgade socialavgifter på statsbudgeten, och därmed negativt påverka statsbudgetens saldo.

Inkomsterna från de lagstadgade socialavgifterna beräknas öka med i genomsnitt 4,8% årligen under långtidsbudgetperioden, vilket stämmer väl överens med lönesummans utveckling.

Mervärdeskatten är statsbudgetens största enskilda inkomsttitel och svarar för 22 % av de totala inkomsterna. Det som bestämmer inkomster­nas utveckling vid given skattesats är bl. a. antaganden om konsumtionen av mervärdeskattebelagda varor och tjänster samt antaganden om prisut­vecklingen. Exporten är också av betydelse för den framtida utvecklingen av inkomsterna från mervärdeskatten. Om ett ökat resursutrymme avsätts för export kommer inkomsterna av mervärdeskatt kortsiktigt att bli mindre än om samma resurser används för konsumtion. Detta beror på att mervär­deskatt inte utgår för exporten. På sikt kommer emellertid ökad export att stimulera tillväxten i ekonomin vilket även medför ökade skatteinkomster. Mervärdeskattens åriiga ökningstakt i löpande priser beräknas uppgå till ca 5,1% under långtidsbudgetperioden vilket i stort sett följer antagandena om konsumtionens utveckling i löpande priser.

 

I enlighet med långtidsbudgetens beräkningsmetoder har endast besluta- Prop. 1985/86: 150 de eller föreslagna förändringar av skattesatser för övriga indirekta skatter Bil. 1.3 lagts in i beräkningarna. Detta förklarar varför dessa inkomster ökat med i genomsnitt 13,4% under perioden 1980/81-1984/85 medan ökningen en­dast uppgår till ca 3,0% per år under långtidsbudgetperioden. Om skatte­satserna skulle höjas i takt med den antagna inflationen skulle inkomsterna budgetåret 1990/91 bli ca 5 miljarder kr. högre i lågalternativet (och ca 9 miljarder högre i högalternativet).

Ränteinkomster och återbetalning av lån beräknas i löpande priser att minska med 8,3% per år under långtidsbudgetperioden. Under perioden 1980/81-1984/85 ökade inkomsterna med i genomsnitt 18,8% årligen. Skillnaden i utveckling kan förklaras med att bostadslånen fr. o. m. budget­året 1985/86 bokförs utanför statsbudgeten och därför medför successivt sjunkande ränteintäkter till statsbudgeten. Vidare antas räntenivåerna sjunka under långtidsbudgetperioden.

2.3 Bruttoredovisning av statens inkomster

Vid bmttoredovisning av statens inkomster framgår att inkomsterna är betydligt större än vad som normalt framgår av de nettobelopp som redovi­sas på olika inkomsttitlar på statsbudgeten. Den största differensen förelig­ger inom inkomstskattens område. Bmttoinkomsterna under inkomstskat­tetiteln utvecklar sig över en längre tidsperiod i stort efter lönesummans utveckling. Utgifterna består till största delen av kommunalskatteutbetal­ningar och överskjutande skatt. Kommunalskatteutbetalningarna sker månadsvis och avser dels förskott baserat på senast kända taxering och med hänsyn till aktuell utdebitering, dels slutavräkning för senast kända taxeringsresultat. Detta betyder att kraftiga förändringar av lönesummans tillväxt slår igenom på kommunalskatteutbetalningarna först med viss ef­tersläpning. Stora skillnader mellan bmtto- och nettoinkomster finns även för inkomstslagen lagstadgade socialavgifter och mervärdeskatt. Bruttoin­komsterna på inkomsttiteln lagstadgade socialavgifter består av arbetsgi-var- och egenavgifter medan utgifterna utgörs av exempelvis utgifter för sjukförsäkring och överföring av medel till vissa fonder. Utvecklingen av bmttoinkomsterna följer i stort sett lönesummans utveckling medan utgif­terna även beror på exempelvis sjuktalets utveckling och de olika fonder­nas ställning. Bruttoinkomsterna på inkomsttiteln mervärdeskatt består av importmoms samt nettoinkomster som redovisas av länsstyrelserna medan utgifterna består av nettoåterbetalningar av moms.

10

 

Tabell 4. Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomstsida budgetåren  1986/87-      Prop   1985/86" 150
1990/91, lågalternativet                                                       „..   , .,

Miljarder kr., löpande priser

 

 

1986/87

1987/88

1988/89

1989/90

1990/91

Inkomskatt inkomster utgifter netto

227,7

169,2

58,5

238,3 180,8

57,5

252,5

184,4

68,1

267,5 187,4 80,1

282,8

195,8

88,0

Socialavgifter (exkl. ATP) inkomster utgifter netto

104,7 46,4 58,3

109,3 47,8 61,5

114,1 50,4 63,7

119,1

52,1 67,0

124,3 53,8 70,5

Mervärdeskatt inkomster utgifter netto

120,3 54,4 65,9

127,1 57,7 69,4

135,4 62,5 72,9

143,9 67,3 76,6

152,9 72,4 80,5

Övriga inkomster (netto)

106,1

104,7

104,2

103,6

104,0

Totala statsinkomster

288,8

293,1

308,9

327,3

342,0

2.4 Effekterna på statens inkomster av andra antaganden

Antagandena enligt det s. k. högalternativet i långtidsbudgetkalkylerna leder till en annan inkomstutvecklingstakt framför allt för inkomstslagen inkomstskatt, lagstadgade socialavgifter, mervärdeskatt och ränteinkom­ster.

Inkomstskatterna beräknas i högalternativet öka med i genomsnitt 9,7% årligen. Att inte skillnaden i utvecklingstakt blir större i förhållande till lågaltemativet kan förklaras med utvecklingen av kommunalskattebetal­ningarna. De lagstadgade socialavgifterna beräknas öka med 6,1 % årligen. Hämtöver kan nämnas att ränteinkomster och återbetalning av lån beräk­nas minska med 4,0% i det högre alternativet. Övriga inkomstslag utveck­las i stort sett på samma sätt som i lågalternativet. Se vidare tabell 5.

II

 

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.3

Tabell 5. Totala statsinkomster

Miljarder kr., löpande priser, högalternativet

 

 

Genom-

In-

Förändring till

 

 

Procentuell

Genom-

 

snittlig

komst-

 

 

 

 

förändring

snittlig

 

procentuell

titel

1987/88

1988/89

1989/90

1990/91

1986/87-

procentuell

 

förändring

1986/87

 

 

 

 

1987/88

förändring

 

1980/81-

 

 

 

 

 

 

1986/87-

 

1984/85

 

 

 

 

 

 

1990/91

Inkomstskatt

12.6'

63,4

+ 4,1

+ 9,5

+ 8,6

+ 6,3

+6,5%

+9,7%

Socialavgifter

9,9'

59,2

+ 6,0

+ 2,9

+ 3,4

+ 3,6

+0,1%

+6,1%

Mervärdeskatt

12,3

66,2

+ 4,8

+ 4,0

+ 3,4

+ 3,6

+4,3%

+ 5,6%

Övriga indirekta

 

 

 

 

 

 

 

 

skatter

13,4

49,4

+  1,5

+ 0,5

+ 0.6

+ 0,5

+ 3,0%

+0,4%

Ränteinkomster och

 

 

 

 

 

 

 

 

återbetalning av lån

18,8

18,6

-   1,2

- 0,3

-  1,0

- 0,2

-6,5%

-4,0%

Övriga inkomster

32,8

35,6

- 0,9

+ 0,5

- 0,2

+ 0,4

-2,3%

-

Totala statsinkomster

13,2

292,5

-t-13,9

+17,1

+ 15,0

+ 14,4

+4,8 %

+4,8 %

Absolut nivå

 

 

306,4

323,5

338,5

352,9

 

 

Andel av BNP, %

 

30.9

30,4

31,4

31,6

31,6

 

 

Inkomster uttryckt i

 

 

 

 

 

 

 

 

1986/87 års priser

 

292,4

293,2

297,6

299,6

303,3

+0,3%

+0,2%

' Exkl. engångseffekten budgetåret 1984/85 av den samordnade skatteuppbörden.

3 Statsutgifterna

3.1 Sammanfattning av statsutgifternas utveckling

Utgifterna på statsbudgeten ökade under senare hälften av \970-la\et och de första åren på 1980-talet kraftigt. Mellan budgetåren 1975/76 och 1982/83 ökade utgifterna med i genomsnitt 16% per år i löpande priser vilket motsvarar en real ökning på drygt 5% per år. Mätt som andelar av BNP ökade utgiften från 30,5% 1975/76 till 41,7% 1982/83.

Budgetåret 1983/84 bröts denna trend. Mellan 1982/83 och 1985/86 stan­nade den årliga ökningstakten i löpande priser vid 5,5% vilket innebär en real sänkning med 1,3 % per år. Om man exkluderar den kraftiga ökningen av statsskuldräntorna är den reala sänkningen av utgiftema än mer mar­kant eller 2,5% per år under perioden. Mätt som andel av BNP sjönk utgifterna med 5 procentenheter under perioden 1982/83-1985/86.

Under långtidsbudgetperioden 1986/87-1990/91 beräknas i lågalternati­vet statsutgifterna exkl. statsskuldräntor i oförändrat pris- och löneläge ligga kvar på oförändrad nivå. Eftersom såväl pris- som löneutvecklings­takten dämpas avsevärt under perioden kommer ökningen i löpande priser att stanna vid 2,3% per år. Trots den ökande statsskulden kommer utgif­terna för statsskuldräntor att minska ifrån 68 miljarder kr. till 63 miljarder kr. som följd av att räntesatserna faller under perioden. Detta innebär att de totala statsutgifterna ökar med 1,5% per år i löpande priser motsvaran­de en real sänkning med 1 % per år. Mätt som andel av BNP kommer statsutgifterna att sjunka från 35,7% 1986/87 till 31,2% 1990/91.

12

 

Statsutgifterna består av ett flertal olika slags utgifter. För ekonomin i sin helhet har dessa utgifter mycket olika innebörd. Det är därför nödvän­digt att vid en analys av utgifternas inverkan på samhällsekonomin inte enbart studera statsbudgetens totala utgifter utan också försöka analysera de olika komponenternas betydelse. I detta kapitel redovisas en samman­fattning av de i appendix III redovisade statsutgifterna uppdelade på olika ändamål. 1 appendix I beskrivs de automatikbindningar som finns i budge­ten. Utgifterna uppdelade på realekonomiska kategorier redovisas i appen­dix II.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.3

3.2 Statsutgifternas utveckling uppdelade på olika ändamål

Beräkningarna av statsutgifterna utgår från de anslagsbelopp för budget­året 1986/87 som redovisas i budgetpropositionen eller, om förändringar därefter inträffat på gmnd av särpropositioner m.m., från det reviderade budgetförslaget. Den utveckling av statsbudgetens utgifter som redovisas i appendix III sammanfattas i tabell 6. Enligt beräkningarna skulle statsut­gifterna i oförändrad pris- och lönenivå (exkl. statsskuldräntor) ligga kvar på samma nivå som budgetåret 1986/87 vid slutet av perioden. Den faktiska

Tabell 6. Utgiftsutvecklingen i oförändrad pris- och lönenivå

Miljarder kr., oförändrad pris- och lönenivå

Förändring till

Genom­snittlig

Procentuell          Genom-

------------    förändring           snittlig

procentuell  1986/87   1987/88   1988/89   1989/90   1990/91   1986/87-     procentuell

förändring                                                     1987/88 förändring

1980/81-                                                                    1986/87-

1984/85                                                                      1990/91

 

Rättsväsende

+0,6

10,6

-0,1

-0,1

+0,0

+0,0

_

1,2

-0,5

Internationellt utveck-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

lingssamarbete och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

övrig internationell

 

 

 

 

 

 

 

 

 

samverkan

+ 2,0

11,0

+0,1

+0,2

+0,3

+0,3

+

l.l

+ 1,9

Totalförsvar

—

28,1

-0,1

+0,0

+0,0

+0,0

—

0,2

-0,1

Folkpensioner, sjuk-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

försäkring m.m.

-1,5

55,0

-0,2

-0,6

-0,3

-0,4

-

0,4

-0,7

Stöd till barnfamiljer

+ 2,3

22,5

+0,4

+0,4

+0,4

+0,2

+

1,6

+ 1,5

Hälso-, sjuk- och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

socialvård

-2,9

8,9

+0,0

+0,1

+0,0

+0,1

+

0,1

+0,5

Kommunikationer

-0,8

11,2

-0,1

-0,1

+0,0

-0,1

-

1,2

-0,7

Allmänna bidrag till

 

 

 

 

 

 

 

 

 

den kommunala sek-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

torn

-3,6

13,3

+ 1,2

-0,1

+0,1

+0,1

+

9.1

+2,4

Utbildning och forskning -1,4

40,8

-1,1

-0,4

-0,4

-0,2

—

2,8

-1,3

Arbetsmarknads- och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

regionalpolitik

+4,0

20,2

+0,1

+0,1

+0,1

+0,1

+

0,3

+0,5

Bostadspolitik

+ 5,3

15,5

+0,4

+0,1

-0,5

-0,7

+

2,3

-1,0

Näringspolitik

-6,7

5,7

-0,4

-0,4

-0,2

-0,1

-

6,2

-4,8

Energiförsöoning

-4,7

3,8

+0,2

-0,1

-0,4

+ 0,0

+

5,0

-1,8

Övrigt

-6,5

22,7

+ 2,0

+ 1,1

-0,2

-0,4

+

8,7

+ 2,4

Utgifter i oförändrad

 

 

 

 

 

 

 

 

 

pris- och lönenivå exkl.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

statsskuldräntor

-1,0

269,4

+2,0

+0,2

-M

-1,1

+

0,7

0

13

 

utvecklingen av utgifterna exkl. statsskuldräntor under den bakomliggande perioden 1980/81-1984/85 innebar en genomsnittlig minskning med 1% per år i fasta priser. Bl. a. de utgifter som minskar under långtidsbudget­perioden kan nämnas utgifter till utbildningsväsendet p.g.a. minskade elevantal. U-landsbiståndet och skatteutjämningsbidraget till kommunerna hör till de utgifter som ökar realt under perioden.

För de flesta anslag är utvecklingen av priser och/eller löner styrande för de framtida utgifterna. I tabell 7 redovisas utgiftsutvecklingen i löpande priser. Omräkningen till löpande priser baseras på den utgiftsutveckling i oförändrad pris- och lönenivå (fasta priser) som redovisas i tabell 6. Till grund för omräkningen ligger de antaganden enligt lågalternativet som presenteras i kapitel 1. För varie anslag på statsbudgeten beräknas utgif­terna utifrån gällande regler vad gäller de utgiftsstyrande faktorerna. Så­lunda räknas t.ex. folkpensionsanslaget upp med basbeloppet medan be­räkningarna av förvaltningsanslagen baseras på den antagna löneutveck­lingen för den del av anslagen som utgörs av löner och på prisantagandet

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.3

Tabell 7. Utgiftsutvecklingen i löpande pris- och lönenivå, lågalternativet

Miljarder kr.

 

 

 

Förändring till

 

 

Procentuell

Genom-

 

 

 

 

 

 

förändring

snittlig

 

1986/87

1987/88

1988/89

1989/90

1990/91

1986/87-1987/88

procentuell förändring 1986/87-1990/91

Rättväsende

10,6

+0,5

+0,5

+0.6

+0,4

+4,6

+4,4

Internationellt utvecklings-

 

 

 

 

 

 

 

samarbete och övrig inter-

 

 

 

 

 

 

 

nationell samverkan

11,0

+0.3

+0.3

+0,4

+0,4

+ 2,7

+ 3,1

Totalförsvar

28,1

+ 1,0

+0,8

+0,8

+0,8

+ 3,7

+ 2,9

Folkpensioner, sjukförsäkring

 

 

 

 

 

 

 

m.m.

55,0

+ 1,3

+0.5

+ 1,1

+ 1,0

+ 2,5

+ 1,8

Stöd till barnfamiljer

22.5

+0,5

+0,3

+0,4

+0,3

+ 2,2

+ 1,6

Hälso-, sjuk- och socialvård

8,9

+0.1

0

+0,1

+0,1

+ 1.1

+0,8

Kommunikationer

11,2

+0,2

+0,1

+0,2

+0,2

+ 1,8

+ 1,5

Allmänna bidrag till den

 

 

 

 

 

 

 

kommunala sektorn

13,3

+ 1,6

+0,4

+0.6

+0,7

+9.8

+ 5,7

Utbildning och forskning

40,8

+ 1,0

+0,9

+ 1,0

+ 1,2

+ 2,9

+ 2,4

Arbetsmarknads- och regional-

 

 

 

 

 

 

 

politik

20,2

+0,4

+0,3

+0,3

+0,4

+2,0

+ 1,7

Bostadspolitik

15,5

+0,4

+0,1

-0,4

-0,6

+ 2,6

-0,8

Näringspolitik

5,7

-0,4

-0,1

-0,2

0

-6,1

-3,1

Energiförsörjning

3,6

+0,2

0

-0.3

+0.1

+ 5,6

0

Övrigt

22,9

+ 2,1

+ 1,2

+0,2

+ 1,2

+9,2

+4,8

Delsumma utgifter i löpande

 

 

 

 

 

 

 

priser exkl. statsskuldräntor

269,4

+8,9

+5,4

+4,9

+6,3

+3,3

+2,3

Statsskuldräntor

68,0

-1.0

-1,0

-1,0

-2.0

-1,5

-1,8

Totala statsutgifter i löpande

 

 

 

 

 

 

 

priser

337,4

+7,9

+4,4

+3,9

+4,3

+2,3

+ 1,5

Absolut nivå

 

345,3

349,7

353,6

357,9

 

 

14

 

för övriga delar. Utgifterna för förvaltningen har vidare beräknats under    Prop. 1985/86: 150
antagandet att det s. k. huvudförslaget genomförs.             Bil. 1.3

Efter omräkning blir den genomsnittliga åriiga ökningen av statsutgif­terna i löpande priser (exkl. statsskuldräntor) 3,7% under långtidsbudget­perioden.

Utgifterna för statsskuldräntor beräknas under slutåret uppgå till 63 miljarder kr. För en närmare beskrivning av statsskuldräntornas utveck­ling hänvisas till appendix II.

I tabell 8 redovisas en jämförelse mellan utgifterna enligt låg- och högal­ternativet. Den största skillnaden hänförs till statsskuldräntorna vilket beror på den betydligt högre räntenivån i högalternativet. Den högre rän­tenivån bidrar även till skillnaden mellan alternativen för räntebidragen till bostäder. I övrigt bidrar bl. a. den högre pris- och lönenivån till att utgif­terna för folkpensioner och andra indexbundna transfereringar ökar. Men även utgifterna för offentlig konsumtion (inkl. löner) blir högre i högalter­nativet.

Tabell 8. Högalternativet jämfört med lågalternativet

Effekt på utgifterna

 

 

1987/88

1988/89

1989/90

1990/91

Utgifter exkl.

statsskuldräntor Statsskuldräntor

Totalt

-    7

-    7

-14

-15 - 9

-24

-24 -15

-39

-31 -18

-49

+ budgetförstärkning - budgetförsvagning

 

 

 

 

3.3 Utgiftsutvecklingen 1975/76-1985/86

En viktig orsak till de minskade budgetunderskotten under senare år är att statsutgifternas tidigare snabba tillväxt vänts till en minskning i reala termer. I detta avsnitt redovisas utgiftsutvecklingen under de senaste tio åren. Beräkningarna baseras på redovisade utfall för budgetåren 1975/76-1984/85 och på den beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1985/86 som presenteras i den reviderade finansplanen. Erfarenhetsmässigt avviker inte det redovisade utfallet i någon större omfattning från prognoser gjorda vid slutet av budgetåret. Prognosen för budgetåret 1985/86 bör med andra ord ligga nära det slutliga utfallet.

Utgiftema har beräknats i fasta priser. Omräkningen till fasta priser har skett med en ihopvägd deflator bestående av konsumentprisindex och den implicita deflatorn för offentlig konsumtion.

För att illustrera förändringen i utgifternas utveckling har en uppdelning
gjorts i två perioder, nämligen budgetåren 1975/76-1982/83 (sju år) och
budgetåren 1982/83-1985/86 (tre år). Periodindelningen har valts så att de
ingående åren i varie period i stort kännetecknas av samma genomsnittliga
utvecklingstakt.                                                                               ]5

 

Tabell 9. Utgiftsutvecklingen under budgetåren 1975/76-1985/86

 

Prop. 1985/86: 150

 

1975/76-      1982/83-1982/83         1985/86

Underiiggande utgifter' 1982/83-1985/86

Bil. 1.3

Löpande priser, proc. förändring

 

 

 

per år

 

 

 

Totala utgifter

Utgifter exkl. statsskuldräntor

+ 16.1           +5,5 + 13.7           +4,1

+6,6

+ 5,5

 

Fasta priser, proc. förändring per år

 

 

 

Totala utgifter

Utgifter exkl. statsskuldräntor

+ 5,2           -1,3 + 3,1           -2,5

-0,4 -1,4

 

Andel av BNP. Förändring procent­enheter

 

 

 

Totala utgifter

Utgifter exkl. statsskuldräntor

+ 11,2           -5,2 + 5,2           -5,3

-4,0 -4,2

 

' Hänsyn har tagits till de budgetavlastningar som gjorts under perioden.

Utgiftsutvecklingen under perioden 1975/76-1982/83 kännetecknades av en såväl snabb real som nominell utveckling. Den snabba reala utgifts­ökningen kan till viss del hänföras till det försämrade arbetsmarknadsläget, vilket medförde kraftigt ökade utgifter för arbetsmarknads- och industripo­litiska åtgärder.

Övriga viktiga utgifter som ökade kraftigt var bidragen till kommunerna där såväl skatteutjämningsbidraget som de specialdestinerade bidragen, främst de som är riktade till utbildningsväsendet, ökade. Den höga löne-och prisökningstakten under perioden bidrog till att den nominella ökning­en av utgifterna blev extremt hög, eftersom en stor andel av utgifterna ökar automatiskt med pris- och löneökningar via en rad indexkopplingar. Under perioden ökade såväl timlönerna som konsumentpriserna med i genomsnitt drygt 10% per år. Den höga pris- och lönenivån bidrog även till att räntenivån nästan fördubblades under perioden, vilket i sin tur medförde ökade utgifter för statsskuldräntor och räntebidrag.

Under perioden 1982/83-1985/86 har ett trendbrott inträffat i de tidigare så höga utgiftsökningarna. Det ökade upplåningsbehovet, nedskrivningen av kronan och den höga räntenivån har emellertid medfört att räntekostna­derna stigit med ca 40 miljarder kr. under perioden. Förutom de ökade räntekostnaderna har utgifterna stigit med endast ca 30 miljarder kr. under de senaste tre budgetåren, vilket motsvarar en total ökning med drygt 4% per år.

Eftersom prisökningarna under perioden i genomsnitt varit knappt 7 % per år, innebär det en real sänkning på ca 2,5 % per år. Anledningen till att utgifterna kunnat sänkas beror delvis på ett bättre konjunkturläge, vilket medfört att de tidigare höga kostnaderna för insatser inom det industripoli­tiska området har reducerats kraftigt under perioden. I övrigt har utgiftsbe­gränsningar genomförts inom de flesta områden.

Mätt som andelen av BNP ökade utgifterna från 30,5% 1975/76 till 41,7% budgetåret 1982/83. Sedan dess har utgiftemas andel minskat vaqe år och var budgetåret 1985/86 36,5%. Om man exkluderar statsskuldrän-

16

 

torna ökade utgifternas andel av BNP från 29% budgetåret 1975/76 till     Prop. 1985/86: 150 34,5% 1982/83. Sedan dess har denna andel fallit kontinuerligt och var     Bil. 1.3 1985/86 29,0%.

3.4 Följderna av en snabbare utgiftstillväxt

1          detta avsnitt redovisas effekterna på budgetsaldot om utgifterna skulle
öka snabbare än vad som antagits i långtidsbudgetens lågalternativ.

I tabell 10 redovisas utvecklingen under perioden 1986/87-1990/91 om utgiftsökningen följer BNP-utvecklingen under denna period. Beräkning­arna utgår från utgifterna exkl. statsskuldräntor budgetåret 1986/87. Att de ökade utgifterna normalt påverkar aktiviteten i ekonomin och därmed även inkomsterna har inte beaktats. En grundläggande förutsättning för att ökade utgifter skall leda till en ökad aktivitet i ekonomin är att det finns icke utnyttjad kapacitet hos företagen. De multiplikativa effekterna av att öka statsutgifterna vid dagens höga kapacitetsutnyttjande skulle sannolikt endast leda till prisstegringar, ökad import och höjda räntor och därmed försämra budgetsaldot ytterligare. Däremot har effekterna på utgifterna för statsskuldräntor av ett större budgetunderskott inkluderats i beräkningar­na. Resultatet visar alt om utgifterna ökar i takt med BNP-utvecklingen -trots den låga prisutvecklingen under denna period - försämras budgetsal­dot avsevärt under perioden.

Tabell 10. Utgiftsutveckling i takt med BNP-utvecklingen

(saidopåverkan miljarder kr.)

1987/88  1988/89        1989/90        1990/91

Ökade utgifter exkl.

statsskuldräntor            -5            -12          -22          -32

Statsskuldräntor                -            - I            - 2           - 3

Totalt_______________ 5______ -13          -24          -35

I tabell 11 redovisas utvecklingen under perioden 1986/87-1990/91 om utgifterna utvecklats realt i samma takt som under perioden 1975/76-1982/83. Denna reala utveckling har räknats upp till löpande priser med hjälp av den prognostiserade prisutvecklingen.

Tabell 11. UtgifUutveckling i takt med utgiftsökningen 1975/76-1982/83

(saidopåverkan miljarder kr.)

_______________ 1987/88  1988/89        1989/90        1990/91

Ökade utgifter exkl.

statsskuldräntor            -9            -17          -30          -41

Statsskuldräntor                -            -  1          - 3           - 5

Totalt_______________ 9______ -\8_____ -33          -46

Resultatet av beräkningarna bör tolkas med stor försiktighet, bl.a. med
hänsyn till att någon bedömning av effekterna på ekonomin i övrigt av den
höga utgiftstillväxten inte har gjorts i detta sammanhang. Används beräk­
ningarna som en känslighetsanalys framträder klart den betydelse som
utgiftsprövningen har på statsbudgeten.                                                             )7

2  Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.3

 

4 Statens budgetsaldo

De tidigare presenterade beräkningarna av statens inkomster och utgifter under långtidsbudgetperioden har sammanställts i tabell 12. Utöver den framräknade utvecklingen under långtidsbudgetperioden redovisas utfal­len för budgetåren 1980/81-1984/85 och beräknat utfall för budgetåren 1985/86 och 1986/87.

Tabell 12. Budgetsaldo budgetåren 1980/81-1990/91

Miljarder kr., löpande priser

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.3

 

Budgetår

Inkomster

Utgifter exkl.

Statsskuld-

Budget-

Saldo i pro-

 

 

statsskuld-

räntor

saldo

cent av BNP

 

 

räntor

 

 

 

Utfall

 

 

 

 

 

1980/81

155,3

191,5

23,8

-60,0

10,9

1981/82

167,1

207,4

27,7

-68,1

11,4

1982/83

191,3

229.7

48,2

-86,6

13,1

1983/84

221,1

237,9

60,4

-77,1

10,3

1984/85

260,6

253,9

75,2

-68,5

8.3

Ber. utfall

 

 

 

 

 

1985/86

276,2

260,0

65,9

-49,7

5,6

1986/87

292,5

269,4

68,0

-44,9

4,8

Lågalt.

 

 

 

 

 

1987/88

295,1

278,3

67,0

-50,2

5,1

1988/89

311,1

283,7

66,0

-38,6

3,7

1989/90

330,0

288,6

65,0

-23,6

2,2

1990/91

345,0

294,9

63,0

-12,9

1.1

Högalt.

 

 

 

 

 

1987/88

306,4

283,8

74,0

-51,4

5,2

1988/89

323,5

299,0

75,0

-50,5

4,9

1989/90

338.5

312,3

80,0

-53,8

5.0

1990/91

352,9

325,8

81.0

-53,9

4,8

Budgetunderskottet försämras i lågalternativet från 45 miljarder kr. bud­getåret 1986/87 till 50 miljarder kr. budgetåret 1987/88. Därefter förbättras gradvis budgetunderskottet för att uppgå till 13 miljarder kr. budgetåret 1990/91. Uttryckt som andel av BNP innebär detta en minskning från 4,8 % budgetåret 1986/87 till 1,1 % budgetåret 1990/91.

1 tabell 13 redovisas BNP-andelarna för inkomster, utgifter exkl. stats­skuldräntor, statsskuldräntor och budgetunderskott för långtidsbudgetens första och sista år.

Tabell 13. Inkomster och utgifter i procent av BNP

Miljarder kr.

 

1986/87

1990/91

1990/91

 

 

Låg

Hög

Inkomster

31,0

30,1

31,6

Utgifter exkl.

 

 

 

statsskuldräntor

28,5

25,7

29.2

Statsskuldräntor

7,2

5,5

7,3

Budgetunderskott

4,8

l.l

4,8

18

 

I enlighet med tekniken i långtidsbudgetberäkningarna tas ingen hänsyn Prop. 1985/86: 150 till framtida politiska beslut vid beräkningen av inkomster och utgifter. Bil. 1.3 Detta innebär bl. a. att punktskatter och vissa utgifter - exempelvis barn­bidrag och bostadsbidrag - inte har beräknats med hänsyn till den all­männa prisutvecklingen, eftersom en förändring av bl. a. dessa bidrag kräver särskilda politiska beslut. Om man inkluderar vissa sådana utgift­sökningar som historiskt sett regelmässigt uppkommit, exempelvis höjda barnbidrag och bostadsbidrag samt ökade insatser inom arbetsmarknads­politiken och regionalpolitiken, kommer budgetsaldot enligt lågalternativet att försämras med ca 8 miljarder kr. budgetåret 1990/91.

Resultatet av långtidsbudgetkalkylen bör således tolkas med viss försik­tighet. Som framgår av tabell 14 föreligger betydande skillnader mellan beräkningsresultaten i tidigare långtidsbudgetar och de faktiska budgetut­fallet.

Tabell 14 Budgetsaldots utveckling i de senaste långtidsbudgetarna

Miljarder kr., löpande priser

 

Långtidsbudget, år

1980/81 1981/82 1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 1987/88 1988/89 1989/90 1990/91

1980

-58      -65

-74

-74

- 78

 

 

 

1981

-75

-80

-82

- 90

- 99

 

 

1982

 

-76

-87

- 88

- 90

-96

 

1983

 

 

-90

-101

-110

-114

-120

1984

 

 

 

- 67

- 72

- 75

- 76    -75

1985

 

 

 

 

- 61

- 64

- 63    -55      -50

1986

 

 

 

 

 

- 45

- 50    -39      -24      -13

Utfall

-60      -68

-87

-77

-68

 

 

 

I årets långtidsbudget görs inga beräkningar av det underliggande saldot för långtidsbudgetperioden eftersom det inte finns några särskilda budget­effekter under perioden som i någon större omfattning påverkar beräk­ningsresultatet.

Med hänsyn tagen till bl. a. olika beräkningsmetoder (framför allt ifråga om punktskatterna), de schablonmässigt inlagda saidoförbättrande åtgär­derna i treårskalkylema samt olika periodiseringar är det inte meningsfullt att jämföra saidoresultatet mellan långtidsbudgeten och treårskalkylema.

Jämförelse mellan beräkningarna i 1985 och 1986 års långtidsbudgetar

I årets långtidsbudget beräknas budgetunderskottet bli avsevärt lägre vid slutet av perioden än vad som var fallet i 1985 års långtidsbudget. Jämfört

Tabell 15, Jämförelse mellan långtidsbudgetarna (LB) 1985 och 1986 avseende budge­tåren 1985/86 och 1989/90

Andelar av BNP

 

LB-85

 

LB-86

 

 

85/86

89/90

85/86

89/90

Inkomster

30,1

28,9

30,9

30,3

Utgifter exkl.

 

 

 

 

statsskuldräntor

28,6

26,0

29,1

26,5

Statsskuldräntor

8,5

7,6

7,4

6,0

Budgetunderskott

7,0

4,7

5,6

2,2

19

 

med förra årets långtidsbudget blir budgetunderskottet ca 25 miljarder kr.     Prop. 1985/86: 150
lägre för budgetåret 1989/90. Jämförelsen avser lågalternativet. Bil. 1.3

Jämfört med 1985 års långtidsbudget blev utfallet för 1985/86 betydligt bättre. Mätt som andelen av BNP blev budgetsaldot 1,4 procentenheter lägre. Knappt en procentenhet av detta är en följd av att inkomsterna blev högre än beräknat. Detta förklaras av såväl en högre lönesumma som den privata konsumtionens snabbare ökning, vilket gett högre inkomster av moms och övriga punktskatter än vad som tidigare förutsågs. Även stats­skuldräntorna blev lägre än beräknat vilket förklaras av det lägre budget­underskottet och därmed lägre upplåningsbehovet samt av att ränteni­våerna sjunkit sedan föregående beräkning. Övriga utgifter beräknas där­emot hamna något högre än i förra årets långtidsbudget.

I långtidsbudgeten 1985 föll budgetunderskottets andel av BNP mellan 1985/86 och 1989/90 med 2,3 procentenheter. I långtidsbudgeten 1986 faller denna andel med 3,4%, dvs. med drygt 1 procentenhet mer än i långtids­budgeten 1985. Detta kan tillfullo förklaras av att inkomsterna inte alls faller i samma takt som i långtidsbudgeten 1985. Utgifternas (exkl. stats­skuldräntor) andel av BNP faller nu liksom i långtidsbudgeten 1985 med ca 2,6 procentenheter, vilket är en följd av en minskning av de reala utgifterna samtidigt som BNP antas öka realt med i genomsnitt drygt 2% per år under perioden.

Beräkningarna är mycket känsliga för förändringar av antagandestruk­turen. Som exempel kan nämnas att en procentenhets högre räntenivå under perioden försämrar saldot med 8 miljarder kr. för budgetåret 1990/91. På motsvarande sätt förbättras saldot med 10 miljarder kr. om löneutvecklingen blir en procentenhet högre samtliga år under perioden. Jämförelserna fömtsätter att övriga delar av ekonomin inte påverkas av de ändrade antagandena, dvs. att exempelvis ett högre löneantagande inte har negativa bieffekter på sysselsättning, prisutveckling m. m.

De kalkyler som redovisas i långtidsbudgeten avser endast de inkomster och utgifter som redovisas över statsbudgeten. Denna avgränsning följer ingen strikt principiell gräns utan har utvecklats på historiska grunder som en följd av politiska beslut under en lång period. Ett annat sätt att definiera den statliga verksamheten är att utgå från de klassificeringar som görs i nationalräkenskapssystemet. Enligt denna definition skulle utgifterna för den statliga verksamheten budgetåret 1984/85 vara drygt 24 miljarder kr. högre än redovisningen över statsbudgeten. Motsvarande siffra för in­komsterna är knappt 23 miljarder kr. I nationalräkensskapssystemet ingår inte socialförsäkringssektom.

20

 

Appendix I                                                      Prop. 1985/86: 150

Automatiken i statsutgifterna Automatikens effekter

En stor del av statsbudgetens utgifter styrs av regelsystem som medför mer eller mindre automatiska utgiftsförändringar. Pris- och löneföränd­ringar, befolkningsförändringar m. m. medför att utgifterna förändras inom ramen för gällande regelsystem, utan att några beslut om ändrade åtagan­den fattats. Av den nominella utgiftsförändringen mellan olika budgetår beror merparten på dessa automatiskt verkande faktorer, medan nya be­slut om ändrade utgiftsnivåer endast svarar för en mindre del. Så länge dessa regelsystem inte omprövas är det därför faktorer utanför statsmak­ternas direkta beslut som styr vissa utgifters utveckling. Detta skall inte uppfattas så att utgiftsutvecklingen på dessa anslag inte kan styras av statsmakterna. Självfallet kan statsmakterna när som helst fatta beslut om ändringar i regelsystem, bl. a. uppbrytning av indexeringar.

De automatikstyrda anslagen är i allmänhet transfereringar till andra sektorer i ekonomin, främst hushållen. Syftet med automatiken är i första hand att säkerställa att överföringens reala värde för mottagaren är oför­ändrat även om nivån på priser eller löner ändras (t.ex. folkpensionerna och bidragen till kommunerna för grundskolan). Därmed kan mottagaren i princip överblicka sina reala resurser i dessa delar flera år framåt i tiden.

Anslagsautomatikens effekt på statsutgiftemas utveckling och för den allmän-ekonomiska utvecklingen ligger främst i stabiliteten i utgifternas tillväxt. Riksdagen fattar för varie anslag i statsbudgeten åriigen beslut om vilket anslagsbelopp som skall anvisas för nästkommande budgetår. För de anslag som styrs av automatiskt verkande regler krävs normalt direkta ingrepp för att påverka anslagets storiek, exempelvis att gällande lagstift­ning eller förordning ändras eller att etablerad praxis revideras. För anslag som inte, eller bara i begränsad utsträckning, styrs av sådana regler, har riksdagen i praktiken lättare att bestämma vilken anslagsnivå som skall gälla för nästa budgetår. Man kan då välja att låta t. ex. den aktuella ekonomiska situationen få en stor inverkan på anslagsbeloppets storlek.

Denna stabilitet har både för- och nackdelar. Om för- eller nackdelarna kan anses överväga beror bl. a. på den allmänna ekonomiska situationen. Då ekonomin befinner sig i obalans kan indexkopplingar i ekonomin leda till att den anpassning som är nödvändig försvåras och försenas. Vid t. ex. en kraftig ökning av priserna på importerade varor, leder prisindexbind-ningen i ekonomin till att inflationstakten ökar. Samtidigt erhålls i normal­fallet en försämrad bytesbalans. I andra situationer med en för kraftig depressiv utveckhng av ekonomin kan indexbindningar som håller uppe efterfrågan verka stabiliserande på ekonomins utveckhng. Å andra sidan kan detta innebära ökad inflation och därmed en ytterligare försvagad ekonomisk situation. Sett till statsbudgeten enskih kan det vara så att ut­giftsutvecklingen i en balanserad ekonomi med låg inflation är långsam­mare med en störte andel automatikbundna utgifter.

Vid en bedömning av automatikbindningar spelar också andra faktorer en betydande roll. Sådana faktorer kan vara, hur omfattande indexbind-

 

ningen är och vilka ändamål den avser. Det är även av betydelse vilken typ     Prop. 1985/86: 150 av index som utnyttjas, särskilt om olika skatter ingår i indexet eller ej,     Bil. 1.3 liksom hur långa tidsperioder det avser och med vilken eftersläpning det slår igenom.

Automatikens andel i statsbudgeten

Under en följd av år har i långtidsbudgeten redovisats hur automatiken i statsbudgeten har utvecklats.

Statsbudgetens utgifter har då delats in i tre huvudgrupper efter graden av automatik

1.    Utgifter med fullständig automatik

2.    Utgifter som styrs av sedvanlig pris- och löneomräkning

3.    Utgifter som huvudsakligen styrs av separata beslut.

Den första huvudgruppen - fullständig automatik - kännetecknas av utgifter som direkt påverkas av skilda index. Kostnadsutvecklingen kan i princip inte påverkas av statsmakterna annat än genom ändringar i existe­rande regelsystem.

Den andra huvudgruppen består av anslag som främst går till statlig konsumtion och där myndigheternas utgifter är föremål för en årlig uppräk­ning i budgetarbetet.

Den tredje huvudgruppen kännetecknas av att ingen eller en mycket ringa del av utgifterna påverkas av automatik. Detta hindrar inte att det i de särskilda beslut som krävs ibland tas hänsyn till såväl pris- som löneför­ändringar och förändringar i demografiska faktorer. Till kategorin separata beslut hör t. ex. utgifterna för barnbidrag och bostadsbidrag.

Fördelningen av utgiftsanslagen i budgetpropositionerna för budgetåren 1985/86 och 1986/87 efter graden av automatik framgår av nedanstående tabell.

22

 

Tabell 1. Statsbudgetens utgifter exkl. statsskuldräntor för budgetåren 1985/86 och 1986/87 (enligt budgetpropositionen 1984/85:100 och 1985/86:100) förde­lade på utgiftsstyrande faktorer

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.3

 

 

1986/87

 

1985/86

 

Miljarder

Procentuell

Procentuell

 

kr.

fördelning

fördelning

 

 

exkl. stats-

exkl. stats-

 

 

skuldräntor

skuldräntor

1.   Fullständig automatik

163,3

62,5

63,0

därav

 

 

 

O basbelopp

55,1

21,1

21,1

O FPl'

25,6

9,8

10,0

O BNI

7,4

2,8

2,7

O timlön

22,2

8,5

8,7

O lönesumma

19,7

7,5

7,7

o ränta'

13,6

5,2

4,7

O kostnadsutveckling

8,0

3,1

3,3

O enbart volymutveckling

11,7

4,5

4,8

2.   Pris- och löneomräkning

44,7

17,1

17,3

3.   Separata beslut

53,5

20,4

19,7

Summa

261,5

100

100

Räntor på statsskulden

71,0

 

 

Resterande

3,0

 

 

Summa toUi

335,5

 

 

' Löner 35 % och nettoprisindex 65 %.  Påverkar åren basbeloppet.

Tabellen visar att den andel av statsutgifterna som styrs av fullständig automatik har minskat endast marginellt mellan budgetåren 1985/86 och 1986/87 medan den andel som styrs av separata beslut har ökat något. De pris- och löneomräknade anslagens andel är i stort sett oförändrad. För­ändringen förklaras emellertid inte av att statsmakterna fattat beslut om avautomatisering. Förklaringen är i stället den att de anslag som styrs av fullständig automatik beräknas få en lägre kostnadsökningstakt till 1986/87 än de som styrs av separata beslut. Utgifterna på automatiskt styrda anslag beräknas öka med ca 6% medan de som styrs av separata beslut beräknas öka med 11 %. Detta förhållande leder till att de automatiskt styrda ansla­gens andel av utgifterna minskar och till att andelen anslag som styrs av separata beslut i motsvarande mån ökar.

Den metod som hittills har använts för att belysa graden av automatik i statsbudgetens utgifter har utgått från att vaqe anslag endast påverkas av en automatikfaktor. Detta innebär att sådana anslag som påverkas av flera faktorer endast har klassificerats efter den huvudsakliga faktorn. Här bör dock påpekas att det inte alltid är enkelt att avgöra vilken denna huvudsak­liga faktor är. Det kan också vara så att detta ändras till följd av olika externa förändringar utan att själva regelsystemet ändras.

Anslaget "Bidrag till driften av grundskolor" har i den hittills använda redovisningen ansetts vara automatiskt styrt av löneutvecklingen. Minst lika viktig för kostnadsutvecklingen av detta anslag är emellertid föränd­ringar i elevantalet, något som dock hittills inte har beaktats.

23

 

Åtskilliga anslag som på detta sätt påverkas av såväl kostnadsutveck- Prop. 1985/86: 150 lings- som volymfaktorer har under de senaste åren förändrats på så sätt Bil. 1.3 att en av dessa faktorer har avautomatiserats. Detta gäller t. ex. "Bidrag till kommunal barnomsorg" där statsbidraget till sin huvuddel numera utgår med visst belopp per barn i barnomsorgen i kommunerna. Tidigare var bidragsbeloppen automatiskt knutna även till löneutvecklingen. Nume­ra fastställs beloppen i särskild ordning av statsmakterna och den automa­tiska följsamheten till löneutvecklingen har alltså övergivits. Denna för­ändring har emellertid ej varit möjlig att belysa i automatikklassificeringen med hittillsvarande metod.

I syfte att komplettera den hittillsvarande redovisningen och för att ge en mer fullständig bild över hur olika faktorer påverkar statsbudgetens ut­gifter har en alternativ modell arbetats fram. Modellen är inte heltäckande, men drygt 94% av statsbudgetens utgifter exkl. statsskuldräntorna omfat­tas av modellen. I beräkningarna ingår samtliga anslag som är större än I miljard kr. Vidare ingår hela biståndsramen, den statliga konsumtionen inkl. försvaret samt de statliga investeringarna. De 6% av statsbudgetens utgifter som ej är medräknade torde till övervägande delen sakna automa­tikanknytningar.

Dessa anslag m. m. har hänförts till åtta olika påverkande faktorer. Varje anslag kan därvid ha hänförts till mer än en sådan påverkande faktor. Vid denna klassificering har hänsyn tagits till vilka faktorer som i realiteten påverkar anslagen och således inte enbart till den strikt formella påverkan. De faktorer som har använts är bruttonationalinkomsten, basbeloppet, löneutvecklingen, prisutvecklingen, räntenivån, separata prisbeslut, auto­matisk volymutveckling och påverkbar volymutveckling. Med separata prisbeslut avses t. ex. fastställandet av storleken på barnbidraget. Exempel på automatisk volymutveckling är antalet barn som är berättigade till barnbidrag. Som exempel på påverkbar volymutveckling kan nämnas be­slutat antal barn inskrivna i den kommunala barnomsorgen eller beslutat antal gymnasieplatser.

Den statliga konsumtionen har till 62% hänförts till löneutvecklingen och till 38% till prisutvecklingen. På motsvarande sätt har av försvars­anslagen 35% hänförts till löneutvecklingen och 65% till prisutvecklingen. De statliga investeringarna har hänförts till separata prisbeslut.

Beräkningarna har gjorts med utgångspunkt i anslagsbeloppen i budget­propositionen för budgetåret 1986/87. Resultatet av beräkningarna framgår av nedanstående sammanställning.

 

Utgiftsstyrande faktor

Miljarder kr.

Procent av statsutgifterna

Bruttonationalinkomsten

8,8

3,6

Basbeloppet

55,1

22,4

Löneutvecklingen

81,7

33,2

Prisutvecklingen

37,2

15,1

Räntenivån

14,6

5,9

Separata prisbeslut

48,6

19,8

Automatisk volymutveckling

108,0

43,9

Påverkbar volymutveckling

20,2

8,2

Anm. Eftersom ett anslag kan ha hänförts till mer än en faktor blir summan mer än 24

100%.

 

De avautomatiseringsbeslut som genomförts uiider de senaste fyra-fem Prop. 1985/86: 150 åren har främst inneburit att påverkansfaktorn löneutveckling har ersatts Bil. 1.3 med eller begränsats till enbart faktorn separata prisbeslut. Ett exempel på detta är det tidigare nämnda anslaget "Bidrag till kommunal barnomsorg". Sammanlagt har belopp som påverkats av löneutvecklingen minskats med nästan 18 miljarder kr. (i kostnadsnivå för budgetåret 1986/87 enligt prop. 1985/86:100) och motsvarande ökning har då skett för de separata beslu­ten.

25

 

Appendix II                                                    Prop. 1985/86: 150

Statsutgifterna uppdelade på realekonomiska kategorier

Denna genomgång av statsbudgetens utgifter i realekonomiska termer bygger i huvudsak på det inom nationalräkenskaperna tillämpade interna­tionella SNA-systemet (System of National Accounts) som innebär att statsutgifterna delas upp i utgifter för konsumtion, investeringar, transfere­ringar och finansiella transaktioner.

Vid en analys av utvecklingen i reala termer måste de finansiella trans­aktionerna särskiljas från utgifterna i övrigt.

Realekonomiskt betraktas nämligen de finansiella transaktionerna som en del av kreditmarknaden. Det är vidare viktigt att skilja mellan å en sidan sådana utgifter där staten slutligt förbrukar produktionsresurser och å andra sidan sådana utgifter som utgörs av överföringar (transfereringar) till andra sektorer i ekonomin.

De statliga konsumtions- och investeringsutgifterna visar statens direkta (slutliga) förbrukning av reala resurser. Som konsumtionsutgifter betraktas utgifter för statliga myndigheters produktion av tjänster inom t. ex. försva­ret, undervisningssektorn och rättsväsendet. Konsumtionsutgifterna be­står till närmare 50% av lönekostnader, inkl. sociala avgifter. Återstoden är omkostnader i den löpande verksamheten, exempelvis inköp av kon­sumtionsvaror, hyror, reparationer och underhåll. Försvarets investering­ar, som inte antas ha någon civil användning, betraktas i enlighet med SNA-systemet som konsumtion.

Det investeringsbegrepp som används skiljer sig i princip inte från det som gäller för den privata sektorn. Som statliga investeringar betraktas utgifter för byggnader och anläggningar samt materielinköp för civila ända­mål. Precis som för övriga utgifter på statsbudgeten belastar investeringar statsbudgeten vid tidpunkten för utbetalningen. Investeringsutgifterna pe­riodiseras således inte. Till skillnad från vad som gäller vid en strikt tillämpning av SNA-systemet räknas i långtidsbudgeten även affärsver­kens investeringar i den mån de finansieras över statsbudgeten som statliga investeringar.

Det bör understrykas att gränsen mellan konsumtion och investeringar i vissa fall kan vara flytande. Det kan sålunda hävdas att delar av utgifterna för t. ex. utbildning och forskning, vilka klassificeras som konsumtion, utgör produktiva investeringar i lika hög grad som exemplevis inköp av maskiner.

Transfereringarna indelas i undergrupper med utgångspunkt i vilken sektor av ekonomin som är mottagare av inkomstöverföringen. I långtids­budgeten delas transfereringarna upp i överföringar till hushåll, kommuner och företag. I SNA-systemet räknas också ränteutgifter för statsskulden som transfereringar. I långtidsbudgeten redovisas dock dessa för sig.

Till gruppen finansiella transaktioner hänförs utgifter för utlåning, aktie­teckning m.m.

26

 

Konsumtion

Som framgår av tabell 1 utgörs ca hälften av statsbudgetens konsum­tionsutgifter av kostnader för löner. I beräkningarna har schablonmässigt lagts in en fortsatt tillämpning av det s.k. huvudförslaget. Under den framförliggande perioden minskar sammantaget de statliga konsumtionsut­gifterna i fasta priser med i genomsnitt 0,2% per år.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.3

Tabell 1. Konsumtionsutgifternas utveckling

Miljarder kr., oförändrad pris- och lönenivå

Genomsnitt­lig procen­tuell för­ändring 1980/81-1984/85

1986/87

Procentuell andel av totala statsutgif­ter

Genomsnitt­lig procen­tuell för­ändring 1986/87-1990/91

 

Summa statliga kon­sumtionsutgifter

därav

Löner

Annan konsumtion

-0,2

to

-0,2

74,8

37,9 36,8

22,2

11,2 10,9

-0,2

-0,2 -0,2

 

Anm. Utgifternas klassificering anpassas löpande. Detta gör att de realekonomiska fördelningarna i olika långtidsbudgetar inte är helt jämförbara.

Investeringar

1 statsbudgeten återfinns utgifter för investeringsändamål inom såväl stat­lig som kommunal och privat sektor. Staten påverkar emellertid en större andel av den totala investeringsvolymen eftersom betydande delar av affärsverkens (inkl. dotterbolagens) totala investeringar inte finansieras över statsbudgeten. Se vidare ändamålsavsnittet om kommunikationer. Vidare klassificeras utgifter på budgeten för investeringar i kommunal och privat regi som transfereringsutgifter. I långtidsbudgeten redovisas som direkta statliga investeringar endast de medel som på budgeten anslås för investeringar inom statliga myndigheter och statliga affärsverk.

De direkta statliga investeringarna på budgeten uppgår budgetåret 1986/87 till ca 13,2 miljarder kr. Under långtidsbudgetperioden beräknas dessa i princip vara oförändrade. Beräkningarna tar i första hand hänsyn till beslutade, och för affärsverken vissa planerade, investeringar.

27

 

 

Tabell 2. Investeringar

Miljarder kr.,

oförändrad pris- och lönenivå

i

 

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.3

 

Genomsnitt-    1986/87

 

Genomsnitt­lig procen­tuell för­ändring 1986/87-1990/91

 

 

tuell för­ändring 1980/81-1984/85

Procentuell andel av totala statsutgif­ter

 

Summa statliga investeringsutgifter

därav

Statliga affärsverk Övriga investeringar

+ 13,2              11,3

-0,2                 4,6 + 3,1                 6,7

3,3%

1,4% 2,0%

=0

-0,2 +0,2

 

Anm. Utgifternas klassificering anpassas löpande. Detta gör att de realekonomiska fördelningarna i olika långtidsbudgetar inte är helt jämförbara.

För att de totala statsutgifterna inte skall underskattas under långtids­budgetperioden till följd av ovan nämnda beräkningsteknik har skillnaden mellan utgifterna för en låg "normal" nivå på investeringarna och i tabel­len inlagda belopp beaktats under posten Tillkommande utgiftsbehov, netto.

Transfereringar

Transfereringarna beräknas för budgetåret 1986/87 svara för ca 52,6% av de totala statsutgifterna. Utvecklingen av transfereringarna redovisas i tabell 3. Om man ser till utvecklingen under de senaste åren, finner man att transfereringarna till hushåll varit i princip oförändrade medan transfere­ringarna till företag minskat med 5,2% i fasta priser. Totalt sett har transfe­reringarna minskat med 0,2% i fasta priser mellan budgetåren 1980/81-1984/85. Under den framförliggande perioden beräknas transfereringarna i oförändrad pris- och lönenivå vara oförändrade.

28

 

 

 

Tabell 3. Transfereringarnas utveckling

 

 

 

Prop. 1985/86: 150

Miljarder kr.

, oförändrad pris-

- och lönenivå

i

 

Bil. 1.3

 

Genomsnitt-

1986/87

 

Genomsnitt-

 

 

lig procen-

 

 

lig procen-

 

 

 

 

 

 

tuell för-

 

Procentuell

tuell för-

 

 

ändring

 

andel av

ändring

 

 

1980/81-

 

totala

1986/87-

 

 

1984/85

 

statsutgif­ter

1990/91

 

Summa transfere-

 

 

 

 

 

ringar

-0,2

177,5

52,6

±0

 

därav

 

 

 

 

 

Transfereringar till

 

 

 

 

 

hushåll'

±0

94,1

27,9

-0,2

 

Transfereringar till

 

 

 

 

 

kommunsektorn

±0

60,0

17,8

+0,2

 

Transfereringar till

 

 

 

 

 

företag m. m.

-5,2

15,1

4,5

-0,2

 

Internationella

 

 

 

 

 

transfereringar

±0

8,2

2,4

+ 2,5

 

' Inkl. räntebidrag för bostäder. - Inkl. livsmedelssubventioner.

Anm. Utgifternas klassificering anpassas löpande. DeUa gör att de realekonomiska fördelningarna i olika långtidsbudgetar inte är helt jämförbara.

Transfereringar till hushåll beräknas minska med i genomsnitt O, I % per år i oförändrad pris- och lönenivå. Folkpensionerna dominerar i denna grupp och svarar för över hälften av utgifterna. Som framgår av tabell 4 minskar folkpensionerna något i fasta priser bl. a. till följd av att allt fler pensionärer erhåller ATP, vilket över långtidsbudgetperioden sänker kost­naderna på statsbudgeten för pensionstillskott. Statens totala utgifter för pensioner, dvs. inkl. ATP, ökar däremot med 0,1% per år i oförändrad pris- och lönenivå under perioden 1986/87-1990/91.

Tabell 4. Transfereringar till hushåll

Miljarder kr.

1986/87    Genomsnittlig årlig förändring

1986/87-1990/91

Oförändrad     Löpande          Löpande
pris- och         priser  priser
lönenivå          lågalterna-       högalterna­
tivet                           tivet

Summa transfere-

 

 

 

 

ringar till hushåll

94,1

-0,1 %

+0,2 %

+4,1 %

därav

 

 

 

 

Folkpensioner

48,1

-0,1%

+0,2%

+ 3,8%

Räntebidrag till

 

 

 

 

bostäder

14,6

—

-

+7,2%

Barnbidrag

9,1

-0,1%

-0,1%

-0,1%

Sjukförsäkring

 

 

 

 

och föräldraförsäkring

;   6,0

+0,1%

+ 3,1%

+ 5,2%

29

 

Utgifterna för barnbidrag minskar. Detta beror på att antalet barn beräk­nas minska och att bidragsnivån enligt långtidsbudgettekniken förutsätts vara oförändrad.

De statliga transfereringarna till kommunsektorn för konsumtion och investeringar omfattar dels bidrag avsedda för särskilda ändamål, t. ex. löner för lärare i grundskolan och gymnasieskolan, dels allmänna bidrag, främst skatteutjämningsbidrag. Ett drygt tiotal specialdestinerade bidrag svarar för närmare 80% av de statsbidrag till den kommunala sektorn som utgår för särskilda ändamål. Transferingarna till kommunsektorn beräknas under långtidsbudgetperioden öka med 0,1 % per år i oförändrad pris- och lönenivå och i löpande priser öka med 2,8% per år i lågalternativet resp. 5,4% per år i högalternativet.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.3

Tabell 5. Transfereringar till kommunsektorn

Miljarder kr.

1986/87  Genomsnittlig årlig förändring

1986/87-1990/91

Oförändrad     Löpande        Löpande
pris- och         priser priser
lönenivå         lågalterna-    högalterna­
tivet                     tivet

 

Summa transfe-

 

 

 

 

reringar till

 

 

 

 

kommunsektorn

60,0

+0,1 %

+2,8 %

+5,4 %

därav

 

 

 

 

Bidrag till skol-

 

 

 

 

väsendet m. m.

18,5

-0,2%

+ 3,0%

+4,4%

Skatteutjämnings-

 

 

 

 

bidrag

11,6

+3,0%

+6,8%

+8,7%

Bidrag till sjuk-

 

 

 

 

vård, social hem-

 

 

 

 

hjälp m. m.

6,4

+0,1%

+0,1%

+0,1%

Bidrag till barnomsorg

8,5

+3,6%

+3,6%

+ 3,6%

Bidrag till skolväsendet m. m. avser till över 90% löner till grundskole-och gymnasieskolelärarna. Nedgången i oförändrad pris- och lönenivå sammanhänger framför allt med minskat antal elever.

Transfereringar till företag m.m. inkluderar överföringar till såväl pri­vata som statliga företag. I fasta priser registreras en genomsnittlig minsk­ning med 0,2% per år under perioden. 1 lågalternativet erhålls en lika stor minskning eftersom dessa transfereringar inte har omräknats med hänsyn till pris- och löneantagandena. I det högre alternativet ökar utgifterna med 2,7 % per år på gmnd av de tillkommande utgifter för arbetsmarknads- och industripolitiska insatser som antas uppstå på grund av den låga ekonomis­ka aktiviteten i detta alternativ. Som framgår av redovisningen under ändamålsgruppen Näringspolitik har de statliga insatserna till krisdrabbade företag och branscher varit mycket stora under den historiska perioden. För långtidsbudgetperioden har några nya sådana insatser inte lagts in i beräkningarna.

De internationella transfereringarna består nästan helt av anslag till

30

 

utvecklingsbistånd (u-hjälp). Biståndets tillväxt följer bruttonationalin­komstens utveckling. Totalt ökar transfereringarna med 2,5% i fasta priser. Denna beräkning baseras på lågalternativets antagande om viss årlig tillväxt i BNI. 1 löpande priser innebär detta en årlig genomsnittlig ökning med 5,0% per år i lågalternativet samt med 3,9% per år i högalter­nativet. Den lägre ökningstakten i högalternativet beror på antagandebil­dens lägre ekonomiska tillväxt (jämfört med lågalternativet).

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.3

Statsskuldräntor

Utgifterna för statsskuldräntor, m. m. består dels av ränteutgifter för av staten upptagna lån inom och utom landet, dels av valutaförluster' till följd av ändrade växelkurser. Totalt beräknas dessa utgifter uppgå till 68,0 miljarder kr. budgetåret 1986/87. I lågalternativet ökar utgifterna för stats­skuldräntor m. m. till 63,0 miljarder kr. budgetåret 1990/91. I högalternati­vet uppgår motsvarande utgifter till 81,0 miljarder kr. Beräkningarna har gjorts med hjälp av riksgäldskontorets modell för beräkning av statsskuld­räntor vid upplåningstillfället. Om lånets värde i kronor vid inlösentid­punkten, till följd av valutakursförlustförändringar, avviker från det re­dovisade värdet uppstår en valutaförlust eller valutvinst.

 

 

 

Tabell 6. Utgifter för statsskuldräntor, m. m.

Miljarder kr.

i löpande priser

 

 

 

 

Absolut

nivå

1986/87

Förändri

ing till

 

 

Årlig procen­tuell föränd­ring 1986/87 1990/91

 

1987/88

1988/89

1989/90

1990/91

A. Totalt: Lågaltemativet varav: -   räntor på inhemska lån

-            räntor på utländska lån

-            valutaföriuster

68,0

55,1

11,9

1,0

-1,0 -1,9 ±0 +0,9

-1,0 -0,4 -0,1 -0,5

-1,0 -1,1 -0,3 +0,4

-2,0 -1-0,6 -0,4

-2,2

-    1,8

-    1,3

-    1,6

-24,5

Minskningen av utgifterna för statsskuldräntorna beror på att effekterna på ränteutgifterna av den ökade statsskulden motverkas av en sänkt rän­tenivå.

Finansiella transaktioner

I posten finansiella transaktioner ingår dels statlig utlåning till olika ända­mål såsom studiemedel, lokaliseringslån och övriga lån till företag, dels aktieköp, köp och försäljning av mark samt förändringar i dispositionen av röriiga krediter. Som framgår av tabell 7 beräknas de finansiella transaktio­nerna öka med 0,2% per år i oförändrad pris- och lönenivå.

' Utländska lån är bokförda till värdet i kronor vid upplåningstillfället. Om lånets värde i kronor vid inlösentidpunkten, till följd av vajutakursförlustförändringar, avviker från det bokförda värdet uppstår en valutaförlust eller valutavinst.

31

 

Tabell 7. Finansiella transaktioner

Miljarder kr.

 

 

 

1986/87

Genomsn 1986/87-

ittlig åriig förändring 1990/91

 

Oförändrad pris- och lönenivå

Löpande priser iägalterna-livet

Löpande priser högallerna-livet

Summa rinansiella transaktioner

därav

Statliga lån

varav

Studiemedel

5,9

5,7 4,5

+0,2 % +0,2% ±0%

 

+3,8 %

+ 4,2% + 0,1%

+ 9,7% + 10,3% + 4,4%

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.3

 

Statens finansiella transaktioner är av väsentlig betydelse vid en studie av sparandets utveckling. Statens finansiella sparande definieras som bud­getsaldot reducerat med nettobeloppet av finansiella transaktioner, inkl. valutaförluster, på budgetens utgiftssida och amorteringar av statliga lån på budgetens inkomstsida.

32

 

Sammanfattning av statsbudgetens utgifter uppdelade på realekonomiska kategorier

Totalt sett beräknas statsutgifterna exkl. statsskuldräntorna under lång­tidsbudgetperioden vara oförändrade i fasta priser. Omräknat till löpande priser blir det en ökning med 0,3% i lågalternativet och 4,8% i högaltema-tivet. 1 tabell 8 redovisas utvecklingen i löpande priser för de totala statsutgifterna uppdelade på realekonomiska kategorier.

Tabell 8. Totala statsutgifter

Miljarder kr., löpande priser

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.3

 

 

 

 

 

Genom-

 

Förändring till

 

 

Genom-

 

snittlig

 

 

 

 

 

snittlig

 

 

 

 

 

 

procentuell

1986/87

1987/88

1988/89

1989/90

1990/91

procentuell

 

förändring

 

 

 

 

 

förändring

 

1980/81-

 

 

 

 

 

1986/87-

 

1984/85

 

 

 

 

 

1990/91

- Statlig konsumtion

 

 

 

 

 

 

 

och investeringar

+ 7,9%

86,1

+ 2,6

+  1.1

+ 0,2

+ 3,4

+ 0,3%

- Transfereringar till

 

 

 

 

 

 

 

hushåll

+ 9,4%

94,1

+ 2,1

+ 0,8

+ 0,9

+ 0,5

+ 0,2%

kommuner

+ 8,0%

60,0

+ 3,7

+ 2,1

-t 3,0

+ 2,1

+ 3,4%

företag

+ 3,2%

15,1

- 0,2

+ 0,3

+ 0,3

- 0,2

- 0,2%

utlandet

+ 8,5%

8,2

+ 0,4

+ 0,5

+ 0,5

+ 0,4

+ 5,0%

- Finansiella

 

 

 

 

 

 

 

transaktioner

- 0,2

5,9

+ 0,3

+ 0,6

-1- 0,0

+ 0,1

+ 4,0%

Summa utgifter exkl.

 

 

 

 

 

 

 

statsskuldräntor

+ 7,4%

269,4

+ 8,9

+ 5,4

+ 4,9

+ 6,3

+ 0,3%

Statsskuldräntor

+43,0%

68,0

-  1,0

-  1,0

-  1,0

- 2,0

-  1,8%

Summa utgifter

 

 

 

 

 

 

 

(lågalternativet)

+ 11,2%

337,4

+ 7,9

+ 4,4

+ 3,9

+ 4,3

+ 0,2%

Summa utgifter

 

 

 

 

 

 

 

(högalternativet)

+ 11,2%

337,4

+22,3

+ 14,3

+ 18,3

+ 14,4

+ 4,8%

Summa utgifter exkl.

 

 

 

 

 

 

 

statsskuldräntor i fasta

 

 

 

 

 

 

 

priser

- 1,0%

269,4

+ 2,0

+ 0,2

- 1,1

- 1,1

0

33

3    Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.3

 

Appendix III                                                                  Prop. 1985/86: 150

Ändamålsavsnitt                                                              ''   '

Inledning

I appendix III redovisas statsbudgetens utgifter uppdelade på ändamål. Ett ändamål kan innefatta utgifter hänförliga till mer än ett departement. Ändamålet "Stöd till barnfamiljer" t.ex. upptar utgifter som i statsbudge­ten redovisas under både socialdepartementets och bostadsdepartemen­tets verksamhetsområden. Ett anslag pä statsbudgeten kan i sin tur inne­fatta utgifter för fler ändamål. I dessa fall hänförs anslaget till den ända-målsgmpp som svarar mot anslagets huvudsakliga syfte.

I Rättsväsende

Till ändamålsgmppen hör utgifterna för polisväsendet, åklagarväsendet, domstolsväsendet och kriminalvården.

Tabell 1. Rättsväsende

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Förändring till

Genom snittlig

Procentuell        Genom-

--------    förändring        snittlig

procentuell  1986/87   1987/88   1988/89   1989/90   1990/91   1986/87-        procentuell

förändring                                          1987/88 förändring

1980/81-                                                      1986/87-

1984/85                                                       1990/91

 

Totala utgifter

+0,6

10575

-129

-61

-20

+ 3

-1,2

-0,5

därav

 

 

 

 

 

 

 

 

Polisväsende

+0,7

6119

- 42

-17

+ 2

+ 3

-0,7

-0,2

Domstols- och åklagar-

 

 

 

 

 

 

 

 

väsende

-0,4

2 375

- 83

-16

-  3

0

-3,5

-1,0

Kriminalvård

+ 2,2

1980

-    3

-28

-19

0

-0,1

-0,6

Resursförbmkningen inom rättsväsendet är till stor del beroende av brottsutvecklingen och hur stor andel av brotten som anmäls till polisen. Brott mot brottsbalken som har kommit till polisens kännedom har under den senaste tioårsperioden ökat med i genomsnitt 3,2% per år. Ar 1984 uppgick antalet anmälda brott mot brottsbalken till ca 845000 vilket är en ökning med ca 45000 jämfört med 1983. Antalet anmälda brott mot annan lagstiftning (t.ex. skattebrott, trafikbrott och narkotikabrott) har från en hög nivå 1981 och 1982 minskat och uppgick 1984 till ca 137000.

De prognoser för brottsutvecklingen som redovisas i årets budgetpropo­sition pekar på en fortsatt uppåtgående trend för brottsbalksbrotten med någon eller några procent per år. Någon prognos för brott mot annan lagstiftning presenteras ej.

Vid sidan av brottsutvecklingen påverkar lagstiftningens utformning samt de olika verksamheternas effektivitet resursbehoven. I syfte att be­gränsa kostnaderna pågår för närvarande ett omfattande arbete inom justi­tiedepartementet för att ändra lagstiftningen i olika avseenden samt ge olika verksamheter en effektivare organisation.

34

 

Med hänsyn till bl. a. detta arbete utgår långtidsbudgetens beräkningar     Prop. 1985/86: 150 från att den förutsedda ökningen av antalet brott kommer att rymmas inom     Bil. 1.3 ramen för oförändrade resurser.

Merparten av kostnaderna iöT polisväsendet utgörs av löner och till följd av en tidigare underbudgetering av anslaget har i årets budgetproposition en nivåjustering gjorts av anslaget med ca 270 milj. kr. utöver den sedvan­liga löneomräkningen.

Utvecklingen under det gångna året har inneburit att antalet utbildade polismän som inte har s. k. tablåtjänst ytterligare har stigit och uppgår för närvarande till drygt I 400.

Strävan är att nå bättre balans mellan antalet polismanstjänster och antalet utbildade polismän.

Långtidsbudgetberäkningarna utgår från en aspirantintagning om 150 aspiranter budgetåren 1986/87 och 1987/88, 250 aspiranter budgetåret 1988/89 samt 430 aspiranter de två sista åren i långtidsbudgetperioden.

Åklagarväsendet har under tidigare budgetår tillförts resurser bl. a. för att bekämpa narkotikamissbruket och den ekonomiska brottsligheten. Några ytterligare resursförstärkningar har inte beräknats för långtidsbud­getperioden.

Inom domstolsväsendet föreslås i årets budgetproposition att de tillfäl­liga resursförstärkningarna till kammarrätterna för att få ner målbalanserna bibehålls. Dessa förstärkningar förutsätts emellertid kunna avvecklas un­der långtidsbudgetperioden.

Kriminalvårdens inriktning styrs av de principbeslut om kriminalvår­dens utformning som fattades av 1973 års riksdag. Beläggningen vid kri­minalvårdsanstalterna fortsatte att minska under 1985. Minskningen beror bl. a. på de nya regler om villkorlig frigivning som trädde i kraft den Ijuli 1983 samt på att antalet domar med fängelsestraff har gått ned. Stängningar av anstaltsplatser har, som en följd av beläggningsnedgången, kunnat föreslås i såväl förra årets som årets budgetproposition.

Behovet av anstaltsplatser under långtidsbudgetperioden bedöms kunna tillgodoses inom ramen för oförändrade resurser sedan fattade beslut om stängningar av platser, byggande av lokalanstalter och inrättande av småavdelningar har genomförts.

II Internationellt utvecklingssamarbete och övrig internationell samverkan

Ändamålsgmppen omfattar utgifterna för internationellt utvecklingssamar­bete (bistånd och u-landsverksamhet) samt övrig internationell samverkan såsom utrikesförvaltningen och Sveriges deltagande i internationella orga­nisationer.

35

 

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.3

Tabell 2. Internationellt utvecklingsamarbete och övrig internationell samverkan

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Förändring till

Genom­snittlig

Procentuell Genom­förändring   snittlig

procentuell                                                    1986/87   1987/88   1988/89   1989/90   1990/91   1986/87-      procentuell
förändring                                                     1987/88        förändring

1980/81-                                                                     1986/87-

1984/85                                                                      1990/91

ToUla utgifter                              +2,0

därav

Internationellt

utvecklingssamarbete      +0,4
Utrikesförvaltning och
övrig internationell
samverkan                               +8,8

11006     +125      +185      +257      +260      +1,1  +1,9

8760     +150      +190      +250      +250      +1,7  +2,4

2246     - 25      +5      +7      +10      -1,1   -0,1

Regeringen har föreslagit att ca 8,8 miljarder kronor anvisas till interna­tionellt utvecklingssamarbete för budgetåret 1986/87. Härutöver tillkom­mer ca 180 milj. kr. som föreslås anvisas över andra anslag än de reguljära biståndsanslagen. Beräkningarna i långtidsbudgeten för budgetåren däref­ter har utgått från att biståndet skall uppgå till 1 % av bruttonationalin­komsten (BNI).

Återflödet i biståndet, dvs. upphandling av varor och tjänster i Sverige för medel som anvisats över biståndsanslagen, uppgår till betydande be­lopp. Totalt används ca 45 % av biståndsmedlen för upphandling i Sverige. Krediterna till utvecklingsländer, u-krediterna, beräknas generera upp­handling i Sverige till ett värde av ca tre gånger det bistånd som lämnas i form av krediter.

Utgifterna för Sveriges deltagande i internationella organisationer styrs genom särskilda beslut. De skilda organisationernas budgetar fastställs efter förhandling mellan deltagande stater och kostnaderna fördelas efter överenskomna fördelningsnycklar.

Utgifterna för utrikesförvaltningen är till stora delar direkt eller indirekt utlandsberoende och påverkas av inflationen i värdländerna och av valuta­kursutvecklingen.

36

 

III Totalförsvar                                                                               Prop. 1985/86: 150

Ändamålsgruppen omfattar utgifterna för totalförsvarets militära och civila        ' '   ' delar samt övrig verksamhet inom totalförsvaret.

Tabell 3. Totalförsvar

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Genom-                      Förändring till                                   Procentuell      Genom­
snittlig                       -------------------------    förändring     snittlig

procentuell                                                                 1986/87   1987/88   1988/89   1989/90   1990/91   1986/87-                                                    procentuell

förändring                                                    1987/88 förändring

1980/81-                                                                    1986/87-

1984/85                                                                     1990/91

Totala utgifter

därav

Militärt försvar Civila sektorer/ funktioner Övriga ändamål

-1,0

 

28089

-65

-15

-1

1

-0,2

-0,1

24411

-18

0

0

0

-0,1

0

3453 225

-42 - 5

-14

-   1

0

-1

2

-1

-1,2 -2,2

-0,4 -0,9

Klassificering förändrad.

Riksdagen tog våren 1982 ställning till inriktningen av totalförsvaret för perioden 1982/83-1986/87 (1982 års försvarsbeslut). Långtidsbudgeten ut­går med vissa undantag från dessa ställningstaganden. För närvarande arbetar 1984 års försvarskommitte med att förbereda 1987 års försvarsbe­slut. För de fyra budgetåren 1987/88-1990/91 har i avvaktan på riksdagens beslut i princip förutsatts att intentionerna i 1982 års försvarsbeslut kom­mer att fullföljas.

Utgiftsramarna för det militära försvaret och civilförsvaret, utom vad avser skyddsmm, skall enligt 1982 års försvarsbeslut priskompenseras enligt ett försvarsprisindex (FPI). FPl är en sammanvägning av två index­serier - ett löneindex för de 35 % av utgiftsramarna som beräknas bestå av lönekostnader och nettoprisindex för de resterande 65 %. Vid priskompen­sation m. m. av utgiftsramen för militärt försvar skall emellertid försvars­prisindex t. o. m. budgetåret 1986/87 kompletteras med ett hänsynstagande till inträffade växelkursförändringar m.m. Anslaget för skyddsmm pris-kompenseras även fortsättningsvis med nettoprisindex (NPl).

1982 års försvarsbeslut — med de förändringar som riksdagen beslutade om våren 1983 - ligger till gmnd för utgiftsberäkningen för det militära försvaret. Riksdagen beslutade våren 1984 att den militära utgiftsramen skall tillföras ytterligare 600 milj. kr. per år utöver den kompensation FPI ger under resterande del av försvarsbeslutsperioden, alltså t. o. m. budget­året 1986/87.

Stora besparingar är planerade inom fredsorganisationen. För perioden 1982/83-1991/92 är planeringsförutsättningen att ca 9,1 miljarder kr., i prisläge febmari 1984, skall sparas och antalet anställda minskas med ca 6000 (13,8%). Detta innebär att den personalminskningstakt som rått under 1970-talet bibehålls även under 1980-talet.

Möjligheterna till ytterligare besparingar under 1990-talet utreds för närvarande.

37

 

Besparingar görs för att skapa tillräckligt ekonomiskt utrymme för ut-     Prop. 1985/86: 150
bildning och utrustning för krigsorganisationens behov.          Bil. 1.3

Utgifterna för militärt försvar under budgetåret 1986/87 föreslås totalt uppgå till 24,4 miljarder kr., varav 2,0 miljarder kr. utgör beräknad pris­kompensation.

1 syfte att skapa ökad handlingsfrihet inför 1987 års försvarsbeslut har regeringen visat viss återhållsamhet i budgetpropositionen - i förhållande till överbefälhavarens planering - i fråga om att inhämta beställningsbe-myndiganden för materielobjekt från riksdagen som får betalningskonse­kvenser efter budgetåret 1986/87.

För totalförsvarets civila del beräknas ett totalt medelsbehov över stats­budgeten på ca 3500 milj. kr., varav ca 225 milj. kr. avser investeringar inom den s.k. särskilda medelsramen för budgetåret 1986/87. I princip omfattar totalförsvarets civila del all samhällelig verksamhet som avses fortgå i krig. I budgetsammanhang är dock avgränsningen snäv och avser endast anslag eller delar av anslag som är direkt inriktade mot beredskaps­uppgifter.

För civilförsvaret innebär 1982 års försvarsbeslut ökade insatser i fråga om bl. a. utbildning och övningsverksamhet samt befolkningsskydd. An­svaret för civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig skall fr. o. m. den I januari 1987 föras över till kommunerna.

I årets budgetproposition föreslås utgifterna budgetåret 1986/87 för civil­försvar m. m., utom skyddsmm, uppgå till 540 milj. kr., varav 47 milj- kr. för beräknad priskompensation enligt FPI. För skyddsmm föreslås utgifter om ca 632 milj. kr. varav 53 milj. kr. för beräknad priskompensation enligt NPl.

Riksdagen har beslutat om utgiftsbegränsande åtgärder bl. a. inom civil­försvaret. Planeringsramen för civilförsvar utom skyddsrum är därför nå­got lägre än vad som svarar mot 1982 års försvarsbeslut. Riksdagen har beslutat att tilldelningen av beställningsbemyndiganden för skyddsrums­byggande skall begränsas under budgetåren 1984/85 och 1985/86. I årets budgetproposition har regeringen föreslagit att en sådan begränsning bör gälla även under budgetåret 1986/87. Dessa beslut har beaktats i långtids­budgetberäkningarna. Behovet av andningsskydd för hela befolkningen beräknas vara huvudsakligen täckt under budgetåret 1993/94.

Styrande för utgifterna inom det hittillsvarande ekonomiska försvaret är främst investeringsnivån i oljelagringsprogrammet, storleken på den s.k. särskilda medelsramen samt de driftskostnader dessa investeringar föran­leder. Driftskostnaderna utgörs till stor del av kapitalkostnader. Den stat­liga redovisningen medför motsvarande inkomster på statsbudgetens in­komstsida.

En översyn av oljelagringsprogrammet har genomförts bl. a. för att
pröva hur stor minskning av lagringen som den minskade oljekonsum­
tionen i samhället motiverar. Mot bakgrund av översynen beslöt riksdagen
våren 1984 att inga ytterligare inköp behöver göras t.o.m. budgetåret
1986/87. Riksdagsbeslutet innebär också att betydande mängder olja utför-
säljs.
För funktioner som tidigare rubricerades "ekonomiskt försvar" har för          38

 

budgetåret 1986/87 föreslagits ca 1 734 milj. kr: För övriga civila totalför­svarsfunktioner föreslås för budgetåret 1986/87 utgifter om sammanlagt ca 548 milj. kr. Utgifterna styrs i huvudsak av pris- och löneutvecklingen inom den offentliga sektorn.

Vid medelsberäkningen för övrig verksamhet inom totalförsvaret har det fömtsatts att våra engagemang inom ramen för FN:s fredsbevarande verk­samhet m. m. kommer att vara av oförändrad omfattning, dvs. knappt 170 milj. kr./år under perioden.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.3

IV Pensioner, sjukförsäkring, m. m.

Ändamålsgruppen domineras av utgifter för folkpensionering, bidrag till sjukförsäkring och statens bidrag till kommunalt bostadstillägg till folkpen­sion (KBT). Dämtöver redovisas i detta avsnitt utgiftsutvecklingen för den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) vars utgifter och inkomster inte redovisas över statsbudgeten. Bland övriga förmåner inom socialförsäk­ringssystemet som finansieras via fonder, och inte redovisas över stats­budgeten, kan nämnas delpensions- och arbetsskadeförsäkringama.

Administrationen av socialförsäkringssystemet i sin helhet ingår be-loppsmässigt i detta ändamålsavsnitt och beräknas budgetåret 1986/87 uppgå till ca 3 miljarder kr.

Tabell 4. Pensioner, sjukförsäkring, m. m.

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Förändring till

Genom snittlig

Procentuell Genom-

------------    förändring   snittlig

procentuell  1986/87   1987/88   1988/89   1989/90   1990/91   1986/87-      procentuell
förändring                                                     1987/88        förändring

1980/81-                                                                     1986/87-

1984/85                                                                      1990/91

 

Totala utgifter

-1,5

därav

 

Folkpensioner

-2,1

Bidrag till sjuk-

 

försäkring*

-1-3,0

54975     -226      -625      -287

49186     -260      -655      -325

5008     +45      +40      +40

 

-387

-0,4

-0,7

-425

-0,5

-0,8

+ 40

+0,9

+0,8

inkl. administrationskostnader.

Pensioner

Folkpensionssystemet omfattar hela befolkningen. För folkpensionärer som har liten eller ingen ATP-pension kompletteras folkpensionen med pensionstillskott. Pensionstillskottet avräknas mot utgående ATP-pension. Folkpensioneringen beräknas kosta ca 49 miljarder kr. budgetåret 1986/87, varav tre fjärdedelar utgår som ålderspension. Inemot en femtedel utgörs av förtidspension. Bland övriga pensionsförmåner återfinns änkepension, hustrutillägg och handikappersättning.

Utgiftsutvecklingen för folkpensionerna styrs i huvudsak av förändring­ar i befolkningens ålderssammansättning och den allmänna prisutveckling­en. Även arbetsmarknadsläget påverkar utgiftsnivån.

39

 

Det totala antalet ålderspensionärer beräknas öka under hela långtids-     Prop. 1985/86: 150 budgetperioden.  Antalet folkpensionärer beräknas år   1986 uppgå till     Bil. 1.3 knappt 2 miljoner, varav knappt 1,5 miljoner är ålderspensionärer. Närma­re 1 miljon pensionärer erhåller under samma år ålderspension med ATP. Folkpensionärer vars  huvudsakliga inkomst består av  folkpension, medges vid inkomsttaxeringen ett särskilt inkomstrelaterat avdrag för ned­satt skatteförmåga. Den som endast har ålderspension och pensionstill­skott får extra avdrag med så stort belopp att någon skatt inte påförs. Skattebortfallet på gmnd av avdraget kan beräknas till i storleksordningen 6 miljarder kr. för budgetåret 1985/86.

Utgiftema för statsbidrag till kommunalt bostadstillägg till folkpension (KBT) styrs främst av antalet personer som med hänsyn till inkomst och bostadskostnad är bidragsberättigade men också av hyresnivån i kommu­nerna och kommunernas egna ambitioner för bostadstilläggen. Statsbidrag utgår inom vissa intervall av hyreskostnaderna med 25 % av kommunemas statsbidragsberättigade kostnader för bostadstillägg. Stigande ATP-nivå förväntas begränsa statsbidraget med i genomsnitt 4 % per budgetår. Stats­bidraget beräknas för budgetåret 1986/87 uppgå till 695 milj. kr. Kommu­nernas del av kostnaderna för KBT beräknas för samma tid till ca 3,5 miljarder kr. Statens andel av de samlade kostnaderna för KBT blir där­med drygt 16%.

Den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) finansieras genom kollek­tiva socialavgifter och genom avkastningen på AP-fonden. Inkomster och utgifter redovisas inte till någon del över statsbudgeten. Reglering sker via AP-fonden. Avgiften har för år 1986 fastställts till 10,0% och fr.o.m. år 1987 till 10,2%. Av tilläggspensioneringen är 0,2 procentenheter avsedda för finansiering av löntagarfoderna. Avkastningen på det kapital som dessa fonder förvaltar förs årligen över till de pensionsutbetalande första, andra och tredje fondsstyrelserna.

Utgifterna för ATP beräknas uppgå till 50 miljarder kr. för budgetåret 1986/87. Försäkringen omfattar ålderspension, förtidspension och familje­pension. ATP-systemets andel av transfereringarna från socialförsäkring­en har på 15 år ökat från ett par procent till drygt 30% år 1986. Det totala antalet ATP-pensionärer beräknas år 1986 bli knappt 1,6 miljoner. Utgif­terna för ålderspension väntas samma år utgöra drygt två tredjedelar av ATP-utbetalningarna, medan förtidspensionerna beräknas stå för drygt en femtedel.

Utbetalningarna av ATP ökar dels på grund av att antalet pensionärer som uppbär ATP ökar, dels på gmnd av att den genomsnittliga ATP-pen-sionens storlek ökar. Detta beror på att de nytillkommande pensionärerna vanligen har en högre ATP-poäng.

Utgifterna för pensionstillskotten kommer under perioden att minska på grund av att nytillkommande pensionärer i större omfattning får ATP. Pensionsutbetalningarna inkl. ATP, som budgetåret 1986/87 beräknas upp­gå till ca 103 miljarder kr., förväntas dock öka markant under perioden. Av tabell 5 framgår utgiftsutvecklingen för de olika delarna av pensionssyste­met.

40

 

Tabell 5. Utgiftsutvecklingen för pensionerna (exkl. delpension och KBT) Prop. 1985/86: 150

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå                                    gjl   j 3

 

 

 

Beräknat 1986/87

Utgiftsförändring till

 

 

 

1987/88

1988/89

1989/90

1990/91

Grundpension

Pensionstillskott

ATP

Summa

40650

7 450

50650

98750

+   250 -  450 +2950

+2750

+   150 -  450 + 2 550

+2250

+ 150 - 450 + 2400

+2100

0 -  400 + 2 200

+ 1800

Anm. Basbelopp 23 750 kr.

Förvärvsarbetande mellan 60 och 65 år har möjlighet att minska sin arbetstid genom att gå över till deltidsarbete i kombination med delpen­sion. Delpensionen fyller då ut en viss andel av det inkomstbortfall som följer av arbetstidsminskningen. Delpensionen utgör för närvarande 50% av inkomstbortfallet vid minskningen av arbetstiden.

De utgiftsstyrande faktorerna för delpensionen är bl. a. antalet delpen­sionärer, hur stort inkomstbortfall som ersätts av pensionen, den genom­snittliga lönenivån hos dem som har delpension och prisutvecklingen. Pensionsförmånen är knuten till basbeloppet. Antalet delpensionärer och kostnaderna för dessa ökade under de första åren efter det att pensionsför­månen infördes. År 1981, då ersättningsnivån sänktes från 65% till 50%, minskade antalet delpensionärer. 1 januari 1986 var antalet delpensionärer 37000. Utgifterna för budgetåret 1986/87 beräknas till ca 900 milj. kr. Regeringen har tagit ställning till aU ersättningsnivån skall fastställas till 65% av inkomstbortfallet från den 1 juli 1987. Med en sådan ersättnings­nivå beräknas utgifterna enligt långtidsbudgetens lågalternativ uppgå till ca 2000 milj. kr. för slutåret av långtidsbudgetperioden.

Delpensionsförsäkringen finansieras genom en avgift från arbetsgivare och egenföretagare om 0,50% av löneunderlaget. Avgiften förs till en särskild fond. Under ett antal år har fonden uppvisat ett underskott. År 1980 fördubblades avgiften för att avgiftsinkomsterna skulle ge full täck­ning för de löpande pensionsutbetalningarna och därutöver successivt täcka underskottet. Underskottet är numera täckt.

Sjukförsäkring m.m.

Sjukförsäkringssystemet omfattar hela befolkningen. Försäkringen ger rä« till dels sjukpenning, dels viss ersättning i samband med läkarvård och läkemedelsinköp, tandvård, sjukhusvård och viss annan sjukvård samt för sjukresor. Sjukförsäkringen finansieras till 15% på statsbudgetens utgifts­sida och till 85% av socialförsäkringsavgifter över inkomsttitel. Socialför­säkringsavgiften till sjukförsäkringen utgör 9,3% av löneunderiaget år 1986.

Sjukpenning utgår med 90% av inkomsten upp till sju och ett halvt
basbelopp, vilket år 1986 vid basbeloppet 23300 kr. motsvarar en inkomst
på 174700 kr. Kostnaderna för sjukpenning utgör drygt 50% av försäk-
ringsutgiftema. Dessa påverkas bl. a. av sjuktalets utveckling och av löne- 41

 

utvecklingen. Antalet ersatta sjukdagar minskade från i genomsnitt 22,8 år     Prop. 1985/86: 150 1978 till 18,4 år 1983. Det genomsnittliga antalet ersatta sjukdagar per     Bil. 1.3 försäkrad uppgick 1984 till 18,8 och för år 1985 beräknas preliminärt en ökning till 20,2 ersatta sjukdagar. En förändring av det genomsnittliga antalet ersatta sjukdagar med en dag motsvarar en ändrad kostnad för sjukförsäkringen med totalt ca 850 milj. kr. per år.

Ett i förhållande till 1985 oförändrat sjuktal ligger till grund för kostnads­beräkningarna i långtidsbudgeten.

Fr.o.m. år 1985 gäller ett nytt system för ersättning till de offentliga sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen och statsbudgeten. I princip bygger det nya ersättningssystemet på enhetliga ersättningar beräknade per invånare.

Utöver en viss avgift från patienten svarar också försäkringen för kost­naderna för läkemedel. Dessa utgör ca 13% av sjukförsäkringens kostna­der. En viss volymökning har härvid antagits under långtidsbudgetperio­den.

Tandvårdsförsäkringen, som utgör knappt 10% av försäkringens ut­gifter, ersätter 40% av tandvårdskostnader upp till 2500 kr. och 75% av kostnader därutöver enligt gällande tandvårdstaxa. Utgifterna styrs av patienttillströmningen, antalet verksamma tandläkare som har rätt till er­sättning från försäkringen samt av den ersättningsberättigade taxa som har bestämts för varje behandling.

Arbetsskadeförsäkringen omfattar alla förvärvsarbetande samt personer som genomgår utbildning i den mån utbildningen medför särskild risk för arbetsskada. Den ger i princip full ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt arbete. Arbetsskadeförsäkringen samordnas under de första 90 dagarna efter en skada med den allmänna sjukförsäk­ringen.

Arbetsskadeförsäkringen ligger utanför statsbudgeten och finansieras helt genom avgifter från arbetsgivare och egenföretagare. Avgiften utgör fr.o.m. år 1980 0,6% av löneunderlaget, dvs. för närvarande ca 2 300 milj. kr. per år. Fondens behållning uppgick vid ingången av år 1986 till ca 1,7 miljarder kr. Utbetalningarna från försäkringen var ca 720 milj. kr. under år 1978 - det första året med försäkringens nuvarande utformning - och beräknas ha stigit till drygt 1,7 miljarder kr. år 1984. Utgifterna styrs av antalet som skadas, den ersättning dessa beviljas samt tillämpningen vid prövning om rätt till ersättning föreligger. Antalet skadefall ökade under år 1985. Ökningen väntas fortsätta under år 1986.

V Stöd till barnfamiljer

Utgifterna under denna ändamålsgrupp består till drygt 60% av inkomst­
överföringar till hushållen i form av allmänna barnbidrag och flerbarnstill-
lägg, föräldrapenning, bidragsförskott, bostadsbidrag för barnfamiljer,
barnpension samt vårdbidrag för handikappade barn. Vidare ingår statsbi­
draget till barnomsorgen och den del av statens bidrag till social hemhjälp
som avser hjälp till barnfamiljer inom denna ändamålsgrupp. Statsbidraget
till kommunernas barnomsorg står för den snabbaste utgiftsökningen un-     42

der perioden.

 

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.3

Tabell 6. Stöd till barnfamiljer

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Genom-                      Förändring till------- Procentuell Genom­
snittlig                        ------------------------     förändring   snittlig

procentuell                                                   1986/87   1987/88   1988/89   1989/90   1990/91   1986/87-      procentuell
förändring                                                     1987/88        förändring

1980/81-                                                                     1986/87-

1984/85                                                                      1990/91

+94      - 26      -  17 +400      +400

+0,7 + 3,0

 

Totala utgifter

+2,3

22454

+354

därav

 

 

 

Ekonomiskt stöd till

 

 

 

barnfamiljer

 

 

 

inkl. bostadsbidrag

-0,5

13927

-1- 94

Bidrag till barnomsorg

+ 7.0

8 527

+ 260

+374      +383      +238      +1,6

-  12 +250

+ 1,5

+0,1 -1-3,6

 

Utgiftsstyrande faktorer för de allmänna barnbidragen är antalet bi­dragsberättigade barn och bidragets storiek, som fastställs av statsmak­terna i enskilda beslut. Barnbidraget utgår f.n. med 4800 kr. per år och barn under 16 år. Regeringen har föreslagit riksdagen en höjning av bidra­get till 5820 kr. per år fr.o.m. den 1 januari 1987. Bidragsberättigade är för närvarande ca I miljon familjer med ca 1,6 miljoner barn. Flerbarnstillägg utgår till familjer med tre eller flera barn. Därutöver räknas även studeran­de i åldern 16-19 år med när flerbarnstillägget bestäms.

Under perioden beräknas antalet bidragsberättigade barn - och därmed det totala bidraget - minska, eftersom antalet barn som passerar 16-års-gränsen beräknas överstiga antalet födda under resp. år.

Föräldraförsäkringen består av föräldrapenning som lämnas i anslutning till barns födelse och tillfällig föräldrapenning som utges bl. a. för vård av sjukt barn. Utgiftsutvecklingen för föräldraförsäkringen är beroende av flera faktorer. Utgifterna för föräldrapenning, som kan tas ut under barnets fyra första levnadsår, beror främst på antalet födda barn samt föräldrarnas förvärvsfrekvens och inkomst.

Utgifterna för tillfällig föräldrapenning är bl. a. beroende av i vilken utsträckning barnen är sjuka. Utgifterna för havandeskapspenningen på­verkas av antalet gravida kvinnor, deras förvärvsfrekvens och inkomst samt det antal gravida kvinnor som bedöms ha ett arbete av sådan karaktär att det inverkar menligt på graviditetens utveckling.

Föräldraförsäkringen finansieras till 15% på statsbudgetens utgiftssida och till 85% av socialförsäkringsavgifter på inkomsttitel på inkomstsidan. Under långtidsbudgetperioden beräknas utgiftema för föräldraförsäkring­en öka något eftersom antalet födda barn förväntas öka. Totalt beräknas utgifterna för föräldraförsäkringen uppgå till ca 6,7 miljarder kr. budgetåret 1986/87.

Barn vars föräldrar lever åtskilda kan få bidragsförskott. Fr. o. m. den 1 januari 1985 utgår bidragsförskott också för studerande barn i åldern 18-20 år. Från samma tidpunkt utgår till ensamstående föräldrar som adop­terat barn ett bidrag motsvarande bidragsförskott.

43

 

Bidragsnivån är relaterad till basbeloppet. Kostnaderna för bidragsför- Prop. 1985/86: 150 skottet beror främst på det totala antalet barn, andelen barn som lever Bil. 1.3 skilda från någon eller båda föräldrarna, de underhållsskyldiga föräldrar­nas betalningsförmåga samt hur underhållsbidragets nivå fastställs. Ande­len barn för vilka bidragsförskott utgår - för närvarande ca 14% - har ökat något medan det totala antalet barn i bidragsberättigade åldrar mins­kar. Antalet barn som uppbär bidragsförskott bedöms fortsätta att öka. Av de förskotterade underhållsbidragen återbetalas ca 80%. Utgifterna för budgetåret 1986/87 beräknas till 1685 milj. kr.

Regeringen kommer i en proposition under 1986 att föreslå förändringar i reglerna för erhållande av bidragsförskott och fastställande av underhålls­bidrag.

Föräldrar till handikappade barn under 16 år kan få vårdbidrag om barnet behöver särskild tillsyn eller vård eller om merkostnader uppstår på gmnd av handikappet. Vårdbidrag utges med ett belopp som motsvarar hel eller halv förtidspension (folkpension jämte pensionstillskott). För budget­året 1986/87 beräknas 470 milj. kr. betalas ut för ca 13500 barn. Antalet barn för vilka vårdbidrag utges antas öka något under långtidsbudgetperio­den.

Till barn där någon eller båda föräldrarna har avlidit utgår barnpension. Antalet barnpensioner har minskat under senare år. Under budgetåret 1986/87 beräknas barnpension utgå till ca 32500 barn till en kostnad av 211 milj. kr. Antalet barnpensioner antas vara oförändrade under långtidsbud­getperioden.

Riksdagen beslutade under hösten 1985 på gmndval av propositionen om förskola för alla barn om principerna för rätt för alla barn att delta i kommunal barnomsorgsverksamhet från ett och ett halvt års ålder till dess de böriar skolan.

För att underlätta den utbyggnad som krävs för att nå full utbyggnad av barnomsorgen enligt dessa principer senast år 1991 har riksdagen beslutat om vissa höjningar av nuvarande statsbidrag till barnomsorgen. Vidare införs statsbidrag till deltidsgmppernas verksamhet. Förändringarna i statsbidragssystemet gäller från den I januari 1986.

Statens bidrag till driften av förskola och fritidshem styrs bl. a. av kommunernas utbyggnad av barnomsorgen samt personaltätheten. Kom­munerna analyserar behovet av barnomsorg med utgångspunkt i beräk­ningar av antalet barn, förvärvsintensitet, efterfrågan, ekonomiska förut­sättningar m. m. Antalet barn som kan beredas plats i barnomsorgen av­görs i hög grad av efterfrågan på barnomsorg och kommunernas ambitio­ner, ekonomiska fömtsättningar samt tillgång på mark, lokaler, personal m.m. Utvecklingen vad gäller fritidshemmen påverkas även av i vilken omfattning barnen vistas i skolan.

Det statliga stödet till kommunernas barnomsorg beräknas till samman­lagt ca 8,5 miljarder kr. för budgetåret 1986/87. Totalt beräknas kostna­derna för samhället för barnomsorgen uppgå till ca 17 miljarder kr.

Beräkningarna i långtidsbudgeten har gjorts med utgångspunkt i kommu­
nernas barnomsorgsplaner och med hänsyn tagen till effekterna av det nya
statsbidragssystemet och det tillfälliga anordningsbidraget för daghem och  44

fritidshem som utges under innevarande budgetår.

 

Utöver ovan redovisade utgifter under denna ändamålsgrupp utgår stöd till barnfamiljer och underhållsbidragsskyldiga inom ramen för skattesyste­met, vilket påverkar statens inkomster. Skattebortfallet på grund av dessa skattelättnader kan beräknas uppgå till totah omkring 850 milj. kr. under år 1986.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.3

VI Hälso-, sjuk- och socialvård

Ändamålsgruppen omfattar utgifter för statliga och statsunderstödda vård­områden. För budgetåret 1986/87 har beräknats ett statsbidrag om ca 8,9 miljarder kr. för detta ändamål. Huvuddelen avser statsbidrag till vårdom­råden under kommunalt huvudmannaskap. Det allmänna statsbidraget till den psykiatriska vården samt de tidigare ersättningarna från sjukförsäk­ringen för läkarvård m.m. inom öppen vård har fr.o.m. 1985 i princip omvandlats till en enhetlig ersättning per invånare till de offentliga sjuk­vårdshuvudmännen. Vidare utgår statsbidrag till kommuner och lands­tingskommuner för drift av socialtjänstens hem för vård eller boende. Statsbidrag utgår också till kommunerna för annan hälso- och sjukvård, social hemhjälp och samhällets åtgärder för handikappade.

Tabell 7. Hälso-, sjuk- och socialvård

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

 

 

 

 

 

 

Genom-

 

Förändring till

 

 

Procentuell

Genom-

 

snittlig

 

 

 

 

 

förändring

snittlig

 

 

 

 

 

 

procentuell

1986/87

1987/88

1988/89

1989/90

1990/91

1986/87-

procentuell

 

förändring

 

 

 

 

 

1987/88

förändring

 

1980/81-

 

 

 

 

 

 

1986/87-

 

1984/85

 

 

 

 

 

 

1990/91

Totala utgifter

-2,9

8935

+ 13

+56

+54

+54

+0,1

+0,5

därav

 

 

 

 

 

 

 

 

Allmän sjukvård m. m.

-6,3

4534

0

0

0

0

0

0

Åldrings- och handi-

 

 

 

 

 

 

 

 

kappomsorg

+2,1

2372

+ 52

+ 56

+54

+54

+ 2,2

+2,2

Social omsorg

-1-6,4

1690

-32

0

0

0

-1,9

-0,5

De statliga utgifterna för hälso- och sjukvård avser, fömtom utgifter för vissa statliga myndigheter, statsbidrag till kommunerna för vissa former av hälso- och sjukvård.

Staten och landstingskommunerna har träffat överenskommelse om er­sättning till sjukvårdshuvudmännen för hälso- och sjukvård för åren 1985 och 1986. De sammanlagda ersättningarna beräknas till ca 11,4 miljarder kr. för vartdera året 1985 och 1986. Den största delen betalas av sjukför­säkringen. Förslag om ersättning för 1987 har nyligen förelagts riksdagen. De sammanlagda ersättningarna föreslås, i enlighet med överenskommel­sen mellan företrädare för regeringen och sjukvårdshuvudmännen, uppgå till ca 12,1 miljarder kr.

Ett nytt statsbidragssystem till missbrukarvård m. m. har införts fr. o. m. I januari 1986. Bidragssystemet innebär att de tidigare bidragen till driften av hem för vård eller boende slagits samman med bidragen till alkoholpo-

45

 

likliniker och vårdcentraler för narkotikamissbmkare. Överenskommelse     Prop. 1985/86: 150 har träffats mellan kommun- och landstingsförbunden och statens förhand-     Bil. 1.3 lingsnämnd för åren 1986-1989. För år 1986 är bidraget 810 milj. kr.

Inom äldre- och handikappomsorgen inriktas samhällets insatser i ökad omfattning på öppna vårdformer. Statsbidrag till den kommunala verksam­heten med social hemhjälp utgår dels per årsarbetskraft inom den sociala hemhjälpen, dels per ålders- och förtidspensionär. Statsbidraget till social hemhjälp beräknas till drygt 1,8 miljarder kr. för budgetåret 1986/87. Den kommunala kostnaden för verksamheten är beroende av volymen av social hemhjälp och av löneutvecklingen för aktuella personalkategorier.

Samhällets åtgärder för handikappade omfattar flera områden. Den största delen av utgifterna - t. ex. förtidspensioner och handikappersätt­ningar inom folkpensioneringen, bidrag till driften av särskolor och stöd till arbetshandikappade — redovisas inom andra ändamålsgmpper. 1 denna ändamålsgmpp ingår utgifter för färdtjänst och social hemhjälp samt bidrag till organisationer m.m. Ansvaret för handikapphjälpmedel åvilar lands­tingen. Ersättning för hjälpmedlen lämnas över sjukförsäkringen och redo­visas därför i ändamålsgruppen sjukförsäkringar m. m.

Statsbidrag tiW färdtjänst utgår i princip med 35% av kommunernas kostnader för verksamheten och beräknas för budgetåret 1986/87 till 410 milj. kr. Kostnadsnivån bestäms av den allmänna kostnadsutvecklingen, antalet förflyttningshandikappade samt de enskilda kommunernas utform­ning av verksamheten. Ökningstakten för statsbidraget till färdtjänst har gradvis avtagit under senare år. Detta beror bl. a. på att bidragsreglerna ändrats fr.o.m. bidragsåret 1981 i syfte at begränsa kostnadsutvecklingen och samtidigt utjämna skillnaderna mellan kommunerna. Under långtids­budgetperioden har antagits en mindre volymökning.

VII Kommunikationer

Ändamålsgruppen omfattar utgifter för affärsverken (postverket, telever­ket, statens järnvägar, luftfartsverket och sjöfartsverket) samt vägväsen-det inkl. trafiksäkerhet.

För vägväsendet baseras långtidsbudgetens beräkningar på planerings­förutsättningar, som innebär realt oförändrade anslag.

Statens järnvägar (SJ) tillgodoser sitt behov av medel för investeringar i rullande materiel genom upplåning i riksgäldskontoret. SJ:s investeringar i spårnätet och i trafikrörelsens fasta anläggningar finansieras över statsbud­geten. I långtidsbudgeten beräknas dessa investeringar ligga på en realt oförändrad nivå.

46

 

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.3

Tabell 8. Kommunikationer

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Förändring till

Genom snittlig

Procentuell Genom-

------- ——   förändring    snittlig

procentuell   1986/87   1987/88   1988/89   1989/90   1990/91   1986/87-      procentuell
förändring                                                    1987/88        förändring

1980/81-                                                                     1986/87-

1984/85                                                                      1990/91

 

Totala utgifter

- 0,8

11216

-139

-94

-29

-54

-1.2

-0,7

därav

 

 

 

 

 

 

 

 

Vägväsendet

+  1,1

7 201

-137

-71

-15

-28

-1.9

-0.9

Järnvägar

+  1,0

2 777

- 27

-27

-27

-27

-1,0

-1,0

Luft- och sjöfarts-

 

 

 

 

 

 

 

 

väsendet

+ 10,6

813

+  11

+ 11

+ 7

- 5

+ 1,4

+0.8

Post- och tele-

 

 

 

 

 

 

 

 

kommunikationer

-10,8

425

-    9

- 6

- 6

- 6

-1.5

-1,2

Televerket tillgodoser fr.o.m. budgetåret 1984/85 sitt kapitalbehov ge­nom upplåning på den allmänna kapitalmarknaden. Någon anslagsbelast­ning har därför inte tagits upp i långtidsbudgeten.

Fr. o. m. budgetåret 1985/86 har postverket möjlighet att finansiera samt­liga investeringar med medel utanför statsbudgeten. Investeringsutgifterna under perioden kommer således inte att belasta långtidsbudgeten.

Långtidsbudgeten för sjöfartsverksamheten utgår från de nya principer för sjöfartens betalningsansvar som redovisas i budgetpropositionen 1986. Detta innebär att även sjöfartsverket ges möjlighet att finansiera sina investeringar genom upplåning i riksgäldskontoret. Vidare förs kapacitets­kostnaderna för isbrytningen över till sjöfartens betalningsansvar medan Vänersjöfarten finansieras från ett särskilt anslag.

Investeringsutgifter

De statliga investeringarna inom ändamålsgruppen Kommunikationer är omfattande. De ojämförligt största insatserna avser vägbyggande samt järnvägs- och teleanläggningar. Dessa svarar för närmare 90% av totalut­gifterna som kan beräknas till 13,5 miljarder kr. I diagram 1 visas ända-målsgmppens totala investeringsutgifter samt fördelningen av dessa för budgetåret 1986/87 oberoende av finansieringskälla.

47

 

Diagram 1    Fördelning av större statliga investeringsuppgifter inom ändamålsgrup-      Prop. 1985/86: 150
pen kommunikationer för budgetåret 1986/87             dji   i ->

Övrigt 3%

Postväsende 8 %

De investeringar i nät och annan utmstning som beräknas falla på televerkskoncernen uppgår för budgetåret 1986/87 till 8,5 miljarder kr. För de påföljande åren beräknas investeringsnivån uppgå till samma storleks­ordning. Investeringsutgifterna finansieras helt utanför statsbudgeten. Ka­pitalanskaffningen handhas normalt av Teleinvest AB.

SJ:s investeringar beräknas för budgetåret 1986/87 uppgå till 2,2 mil­jarder kr. Däri ingår dels en leasing-ram om totalt ca 70 milj. kr. för godsvagnsanskaffning och ca 80 milj. kr. för bussanskaffning m. m. genom ett särskilt dotterbolag. Investeringar i milande materiel för 640 milj. kr. föreslås få finansieras genom upplåning i riksgäldskontoret.

De beräknade investeringsutgifterna för postväsendet uppgår för bud­getåret 1986/87 till ca 1070 milj. kr. varav 590 milj. kr. för byggande av posthus. Investeringarna föreslås få finansieras med i postverkets rörelse tillgängliga likvida medel. Enligt nuvarande planer kommer nivån på bygg­nadsverksamheten att sjunka något framöver.

Utgifterna för vägbyggande kommer totalt för budgetåret 1986/87 uppgå till ca 1,4 miljarder kr., varav det statliga vägbyggandet svarar för 1 miljard. Investeringsutgifterna för luftfartsverket beräknas för 1986/87 uppgå till ca 223 milj. kr.

VIII Allmänna bidrag till den kommunala sektorn

De allmänna bidragen till kommunerna utgår i motsats till de specialdesti­nerade utan knytning till ett speciellt verksamhetsområde och aktivitetsni­vån inom detta. Ändamålsgmppen omfattar utgifter för skatteutjämnings­bidrag till kommuner och landsting samt bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen.

48

 

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.3

Tabell 9. Allmänna bidrag till den kommunala sektorn

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

 

Genom-

 

Förändring till

 

 

Procentuell

Genom-

snittlig

 

 

 

 

 

förändring

snittlig

procentuell

1986/87

1987/88

1988/89

1989/90

1990/91

1986/87-

procentuell

förändring

 

 

 

 

 

1987/88

förändring

1980/81-

 

 

 

 

 

 

1986/87-

1984/85

 

 

 

 

 

 

1990/91

Skatteutjämningsbidrag och kompensations­bidrag

-3,6

13 262     +1208    -53

+89

+ 111      +9,1

+ 2,4

 

Skatteutjämningsbidraget syftar till att minska skattekrafts- och kost­nadsskillnaderna i olika delar av landet. Bidragen har störst betydelse för Gotlands kommun, för norrlandskommuner och för glesbygdskommuner i andra delar av landet.

I Stockholms län finns därutöver ett inomregionalt skatteutjämningssy­stem. Genom en särskild lag ges Stockholms läns landstingskommun befo­genhet att lämna bidrag och lån till kommuner inom landstingsområdet i den mån det behövs för att främja skatteutjämning mellan kommunerna.

För kyrkliga kommuner finns ett inomkyrkligt utjämningssystem som finansieras över den s.k. kyrkofonden med en allmän kyrkoavgift vars storiek fastställs av regeringen.

Våren 1983 utfärdades direktiv till en parlamentarisk kommitté med uppdrag att se över skatteutjämningssystemet. Skatteutjämningskommit­tén överlämnade i december 1985 sitt betänkande. I betänkandet redovisas förslag till förändringar av skatteutjämningssystemet och hur automatiken i bidraget bör finansieras. Betänkandet remitterades till ett stort antal remissinstanser som nu har inkommit med sina svar. Av tidsskäl kan ett förslag till reviderat skatteutjämningssystem föreläggas riksdagen som träder i kraft först 1988. I avvaktan på detta nya system föreslås i den reviderade finansplanen att de provisoriska åtgärderna 1986 förlängs till att gälla även 1987.

Skatteutjämningsbidragen består dels av ordinarie bidrag, dels av extra skatteutjämningsbidrag.

Utgifterna för det ordinarie bidraget styrs av skatteunderlaget och skat­tesatsernas nivå i kommuner och landsting. Budgetåret 1986/87 beräknas bidraget komma att uppgå till 12271,5 miljarder kr. Systemet garanterar kommunerna och landstingskommunerna ett visst skatteunderlag i skat­tekronor per invånare (skattekraft) i förhållande till genomsnittet för riket (medelskattekraften). Den garanterade skattekraften påverkas också av de tillägg till eller avdrag från grundgarantin som görs med hänsyn till befolk­ningens åldersstmktur i resp. kommun och landstingskommun. Tillägg ges vidare för omfattande befolkningsminskningar.

Den totala garantin räknas om åriigen. Då justeras omfattningen av den enskilda kommunens resp. landstingskommunens skatteutjämningsbidrag.

49

4   Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.3

 

Däremot påverkas i princip inte omfattningen av de samlade bidragen.     Prop. 1985/86: 150 Omfattningen påverkas endast av om relationerna mellan kommuner inom     Bil. 1.3 resp. utom skatteutjämningssystemet förändras ifråga om den beaktade åldersstrukturen.

Skatteutjämningsbidragens storlek bestäms också av resp. kommuns och landstingskommuns skattesats. Förändringar av skattesatserna i de bidragsmottagande kommunerna och landstingskommunerna får således effekt på omfattningen av skatteutjämningsbidragen.

Skatteutjämningsbidragets utveckling påverkas således fömtom av skat­tesatsändringar, dels av utvecklingen av det egna skatteunderlaget i den enskilda kommunen eller landstingskommunen i förhållande till genom­snittet i landet, dels av en förändring av medelskattekraften.

Det extra skatteutjämningsbidraget ges till kommuner som av olika skäl har kommit i ekonomiska svårigheter. För år 1986 har anslagits 250 milj. kr. för detta ändamål. Inom ramen för extra skatteutjämningsbidraget utbetalas ett särskilt bidrag till kommuner med hög utdebitering för att göra det möjligt för dem att sänka skattesatsen.

För år 1987 föreslås i den reviderade finansplanen att ramen för extra skatteutjämningsbidraget höjs till 400 milj. kr.

Ett särskilt bidrag till kommunerna har införts fr.o.m. år 1985 med anledning av avskaffandet av den kommunala taxeringen av juridiska personer. Företagsbeskattningen är därmed helt statlig. Bidragsåret 1986 utbetalas I 569 milj. kr. till kommunerna. Bidraget är helt avindexerat.

IX Utbildning och forskning

Ändamålsgruppen omfattar utgifter för utbildningsväsendet och för den civila gmndforskning som bedrivs av staten eller ges statligt stöd. I utgif­terna ingår bl. a. det obligatoriska skolväsendet (inkl. särskolan), gymnasi­ala skolor, vuxenutbildning, högre utbildning, studiestöd samt grundforsk­ning. Till högre utbildning och forskning hänförs bl. a. högskolan (inkl. lantbmksuniversitetet), de statliga forskningsråden och styrelsen för tek­nisk utveckling. Vidare ingår de statliga utgiftema för forskning och ut­veckling inom industriområdet. Kostnaderna för energiforskning och till-lämpad forskning redovisas däremot under ändamålsavsnittet Energiför­sörjning.

50

 

Tabell 10. Utbildning och forskning

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.3

Genom-                      Förändring till------- Procentuell Genom­
snittlig                       -------------------------    förändring   snittlig

procentuell                                                   1986/87   1987/88   1988/89   1989/90   1990/91    1986/87-      procentuell
förändring                                                     1987/88        förändring

1980/81-                                                                     1986/87-

1984/85                                                                      1990/91

 

Totala utgifter

-1,4

40764

-1125

-359

-418

-235

-2,8

-1,3

därav

 

 

 

 

 

 

 

 

Obligatoriska skol-

 

 

 

 

 

 

 

 

väsendet

-3,5

15 334

-   978

-235

-327

-215

-6,4

-2,9

Gymnasieskolan

+0,3

4674

+     19

-    2

- 25

-    1

+0,4

0

Högre utbildning,

 

 

 

 

 

 

 

 

forskning m. m.

+ 1,9

10099

-    91

-124

- 52

-   17

-0,9

-0,8

Studiestöd m.m.

-1,2

7613

5

+    3

-  10

0

-0,1

-0,3

De viktigaste utgiftspåverkande faktorerna inom ändmålsgmppen är antalet elever, löneutvecklingen för lärare samt basbeloppet. Dessa fakto­rer påverkar framför allt anslagen inom skolväsendet, den högre utbild­ningen och studiestödet.

Staten svarar för merparten av kostnaderna för skolledar- och lärar-löner. Dessa motsvarar något mindre än hälften av den offentliga sektorns samlade utgifter för det obligatoriska skolväsendet och gymnasieskolan. Resterande utgifter faller på kommunerna.

Under långtidsbudgetperioden minskar antalet elever i grundskolan (7-15 år) med ca 7%. Vad beträffar gymnasieskolan (16-19 år) är antalet 16-åringar i stort sett oförändrat under perioden. De stora årskullarna från mitten av 1960-talet passerar under perioden igenom högskolan. För hög­skolan beslutades mot denna bakgrund om riktlinjer som innebar att anta­let nyböriarplatser ökat med ca 3000 under den första delen av 1980-talet. Under slutet av 1980-talet minskar årskullarna i högskoleaktuell ålder. Dessa förändringar inom högskolan genomförs med oförändrad resurstill­delning. Anslagen i fasta priser till grundläggande högskoleutbildning be­räknas således bli oförändrade under långtidsbudgetperioden.

Eftersom antalet elever sjunker minskar utgifterna i fasta priser för det obligatoriska skolväsendet under hela långtidsbudgetperioden.

Utgiftsstyrande faktorer för gmndskolebidraget i löpande priser är -fömtom löneutveckUngen och antalet elever - det genomsnittliga antalet elever per klass eller undervisningsgrupp och omfattningen av lärarnas undervisningsskyldighet. Genom att utbetalningen av statsbidraget förde­las på förskott och slutreglering är belastningen på statsbudgeten regelmäs­sigt skild från vad kommunema är berättigade till i statsbidrag för ett visst läsår.

Det antal intagningsplatser inom gymnasieskolans grundskoleanknutna ram som regeringen föreslår i årets budgetproposition (124000) fömtsatts gälla hela perioden. Utöver dessa platser finns ca 33000 platser i sådana

51

 

specialkurser som för tillträde kräver tidigare gymnasial utbildning, prak-     Prop. 1985/86: 150 tik eller viss ålder. Liksom beträffande grundskolan styrs kostnaderna för     Bil. 1.3 gymnasieskolan — förutom av löneutvecklingen och antalet elever — av storiekarna på klasserna eller undervisningsgmpperna samt omfattningen av lärarnas undervisningsskyldighet. Härtill kommer för gymnasieskolans del timplanernas skiftande utformning.

Statsbidrag utgår fr. o. m. den 1 juli 1983 till vissa kommunala åtgärder för de ungdomar under 18 år som efter gmndskolan inte genomgår reguljär utbildning eller har fast arbete. Utgifterna styrs av antalet ungdomar som blir föremål för dessa åtgärder. Utgångspunkt för medelsberäkningen i årets budgetproposition är att 14000 ungdomar i åldern 16-17 år väntas vara i behov av dessa åtgärder, vilket beräknas kosta drygt 220 milj. kr. Till gmnd för beräkningarna under hela långtidsbudgetperioden ligger ett antagande om att antalet l6-l7-åringar som kommer att bli föremål för åtgärder genom det kommunala uppföljningsansvaret är oförändrat.

Kostnaderna för vuxenutbildningen, som huvudsakligen består av bi­dragsanslagen till studiecirklar, invandrarundervisning i svenska, driften av folkhögskolor och kommunal utbildning för vuxna (grundvux och kom-vux), beräknas inte öka under långtidsbudgetperioden. De totala kostna­derna för vuxenutbildning beräknas för budgetåret 1986/87 uppgå till 2,7 miljarder kr.

Riksdagen tar årligen ställning till nivån på anslagen till studiecirklar och invandramndervisning. Anslagen till driften av folkhögskolor och kommu­nal utbildning för vuxna följer huvudsakligen löneutvecklingen för lärare. Utbildningsvolymen förväntas bli oförändrad under perioden. Detta häng­er bl. a. samman med riksdagens beslut om att maximera antalet undervis­ningstimmar för såväl gmndvux som komvux som antalet elevveckor i folkhögskolan. Maximeringen av dessa utbildningars omfattning fömtsatts gälla för hela perioden.

Utgiftema i fasta priser för den grundläggande högskoleutbildningen väntas i stort sett bli oförändrade. Ökningen av platsantalet på vissa utbildningsUnjer kommer att finansieras genom att resurser fördelas om inom området.

De dominerande utgiftsstyrande faktorerna för den gmndläggande hög­skoleutbildningen, exkl. kommunal högskoleutbildning, utgörs av dels de planeringsramar i form av nyböriarplatser som årligen fastställs av riksda­gen, dels utbildningens längd, kostnaderna per utbildningsplats samt kring-kostnader såsom administrationen vid högskoleenheterna m.m. Dessa faktorer utgör gmnden för de årliga anslagsberäkningarna. Lönerna utgör ca 85 % av de totala utgifterna.

Bidragen till de kommunala undervisningssjukhusen har för långtidsbud­
getperioden i huvudsak beräknats med utgångspunkt i gällande gmnder för
den i avtal fastställda finansieringsfördelningen mellan stat och kommun.
Statens utgifter styrs främst av läkarutbildningens och den medicinska
forskningens omfattning och av kostnaderna för investeringar vid under­
visningssjukhusen. Investeringarna beräknas minska något under peri­
oden.
Staten ger bidrag till kommuner och landstingskommuner för driften av       52

 

den  kommunala  högskoleutbildningen.   Bidraget,   som  för  budgetåret     Prop. 1985/86: 150 1986/87 beräknas uppgå till 189 milj. kr., antas vara realt oförändrat under     Bil. 1.3 långtidsbudgetperioden.

Utgifterna för studiesociala ändamål styrs av antalet studerande på gymnasie- och högskolenivå. Den största utgiftsposten - de återbetal­ningspliktiga studiemedlen — styrs även av basbeloppet. Studiemedelsta-garnas sammanlagda skuld till staten uppgick vid utgången av år 1985 till ca 33 miljarder kr.

Utgifterna för vuxenstudiestöden finansieras genom vuxenutbildnings­avgiften. Denna avgift kommer fr. o. m. den 1 juli 1986 att vara 0,27% av den totala lönesumman. Inkomsten av vuxenutbildningsavgiften beräknas till 970 milj. kr. budgetåret 1986/87.

Såväl antalet gymnasiestuderande som antalet studerande i högskolan beräknas totalt sett vara oförändrat under långtidsbudgetperioden.

Antalet studerande som utnyttjat studiemedel har under de senaste åren minskat något. Under långtidsbudgetperioden bedöms dock utnyttjande­graden vara i stort sett oförändrad.

De stathga anslagen till forskning och utveckling uppgår till ca 11 mil­jarder kr. budgetåret 1985/86. Utgifterna för forskningsändamål följer i stort den löpande pris- och löneutvecklingen.

Fömtsättningarna för anslagsberäkningarna för forskning och forskarut­bildning budgetåren 1984/85-1986/87 presenterades i 1984 års proposition om forskning. 1 propositionen angavs att någon besparing enligt huvud­förslaget inte skulle göras under de aktuella budgetåren vad gäller anslagen till forskning och forskamtbildning inom högskolan. Däremot angavs att förnyelse bör ske inom ramen för befintliga resurser. En ny proposition om forskning är planerad att läggas fram våren 1987.

Riksdagen har för perioden 1984/85-1986/87 fastställt ett program för stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. Tyngdpunk­ten i detta program ligger på styrelsen för teknisk utveckling. De totala utgifterna för programmet uppgår till ca 2,3 miljarder kr. under den an­givna perioden.

För utveckling inom rymdområdet beräknas 906 milj. kr. under perioden 1986/87-1989/90, varav huvuddelen avsätts för europeiskt samarbete.

I långtidsbudgeten har ej beaktats de eventuella förändringar som den planerade propositionen 1987 kan leda till. För perioden efter budgetåret 1986/87 har därför beräknats oförändrade resurser för forsknings- och utvecklingsarbete.

Forskningen inom utbildningsdepartementets område svarar budgetåret 1985/86 för 3,2miljarder kr. eller 30%, av det statligt finansierade forsk­nings- och utvecklingsarbetet. Verksamheten inom området finansieras även vid sidan av utbildningsdepartementets anslag, främst via sektors­forskning och uppdragsverksamhet, men också till viss del genom fondav­kastningar och stiftelsemedel. De externa medlen uppgick till ca 1,8 mil­jarder kr. budgetåret 1983/84.

Inom jordbruksdepartementets område uppgår de totala utbildnings- och
forskningsresurserna till ca 870 milj. kr. för budgetåret 1986/87. Till detta
kommer resurser utanför statsbudgeten pä ca 245 milj. kr. Huvuddelen av  53

 

medlen inom departementets område finansierar verksamheten vid Sveri­ges lantbmksuniversitet. Inom departementets område finansieras också viss kollektiv forskning rörande jordbmks- och skogsteknik m.m. samt miljövård. Nya förhandlingar rörande finansiering av den kollektiva forsk­ningen kommer att tas upp med resp. bransch under långtidsbudgetperio­den. Medlen till forsknings- och utveckUngsverksamhet fömtsatts i stort vara oförändrade under perioden i fasta priser och löner.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.3

X Arbetsmarknads- och regionalpolitik

Ändamålsgruppen omfattar statens utgifter för skilda arbetsmarknadspoli­tiska åtgärder såsom arbetsförmedling, sysselsättningsskapande åtgärder, arbetsmarknadsutbildning, kontantstöd vid arbetslöshet, Stiftelsen Sam-hällsföretag, arbetsmiljöåtgärder samt vissa andra sysselsättningsfräm­jande åtgärder. Vidare hör utgifterna för regionalpolitiska åtgärder till denna ändamålsgrupp.

Tabell 11. Arbetsmarknads- och regionalpolitik

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

 

 

 

 

 

Genom-

snhtlig

procentuell

förändring

1980/81-

1984/85

1986/87

Förändring till

 

 

Procentuell förändring 1986/87-1987/88

Genom­snittlig procentuell förändring 1986/87-1990/91

1987/88

1988/89

1989/90

1990/91

 

Totala utgifter

+4,0

20208

+69

+99

+ 118

+ 138

+0,3

+0,5

därav

 

 

 

 

 

 

 

 

Arbetsmarknadspolitik

+ 5,6

18423

+65

+81

+ 98

+ 120

+0,4

+0,5

Regionalpolitik

-8,4

1785

+ 4

+ 18

+ 20

+  18

+0,2

+0,9

Arbetsmarknadspolitik

Utgifterna för arbetsmarknadspolitiken beräknas för budgetåret 1986/87 uppgå till drygt 18 miljarder kr.

En arbetsgivaravgift om 2,006% tas fr.o.m. den I juli 1986 ut för att täcka 65% av kostnaderna för vissa bidrag inom ändamålsgmppen. Den andel av dessa bidrag som inte täcks av arbetsgivaravgiften finansieras via statsbudgeten.

Arbetsmarknadsutbildning omfattar dels särskilda kurser som anordnas av den s.k. AMU-gmppen efter avtal med länsarbetsnämnd inom resp. län, dels utbildning inom det reguljära skolväsendet eller studieförbund m.fl. för vilken deltagare beviljas utbildningsbidrag. Till arbetsmarknads­utbildningen hör också sådan utbildning av anställda för vilken arbetsgiva­ren kan erhålla bidrag enligt särskilda regler, s. k. AMU i företag. Deltaga­re i särskilda kurser och kurser inom det reguljära utbildningsväsendet uppbär utbildningsbidrag. De totala utgiftema för arbetsmarknadsutbild­ning beräknas för budgetåret 1986/87 uppgå till 4,5 miljarder kr. varav 2,9 miljarder kr. finansieras via anslag över statsbudgeten och resterande 1,6 miljarder kr. med arbetsgivaravgifter.

54

 

Utgiftsutvecklingen för arbetsmarknadsutbildningen styrs i första hand Prop. 1985/86: 150 av antalet kursdeltagare samt av utbildningskostnaden och utbildningsbi- Bil. 1.3 dragets storlek per kursdeltagare. Antalet deltagare i arbetsmarknadsut­bildningen och utbildningsbidragens storlek fastställs genom särskilda re­geringsbeslut. Antalet kursdeltagare i verksamheten är beroende av ar­betsmarknadsläget och av i vilken utsträckning de sökande uppfyller ar­betsmarknadskungörelsens villkor för tillträde till utbildningen. Utbild­ningens inriktning och fördelningen av kursdeltagarna regionalt har också betydelse för kostnadsutveckUngen.

Utbildningsbidragen är till viss del kopplade till ersättningen vid arbets­löshet, dvs. höjda arbetslöshetsersättningar kan ge höjda utbildningsbi­drag. Antalet kursdeltagare och fördelningen av dem mellan olika typer av utbildningar bestämmer antalet kursveckor, vilket är avgörande för kost­naderna för de utbildningsresurser i form av lärare, lokaler etc. som krävs. För innevarande budgetår har medel anvisats för 120000 deltagare i olika former av arbetsmarknadsutbildning. För budgetåret 1986/87 har medel beräknats för 115 000 deltagare. För långtidsbudgetperioden har antagits att utbildningsvolymen kommer att trappas ned till 110000 deltagare. Ut­giftsberäkningarna har vidare utgått från riksdagens beslut om en begräns­ning av kostnaderna för arbetsmarknadsutbildningen med 15%.

Sysselsättningsskapande åtgärder, som för budgetåret 1986/87 beräknas kosta ca 2,7 miljarder kr., avser främst statliga, kommunala och enskilda beredskapsarbeten.

Behovet av beredskapsarbeten är i hög grad avhängigt av konjunkturut­vecklingen och sysselsättningsläget. Det innebär att medelsåtgången kan variera kraftigt mellan budgetåren. Avgörande för kostnaderna för verk­samheten är dels antalet sysselsättningsdagar, dels kostnader per syssel­sättningsdag.

Till kommunalt och enskilt beredskapsarbete av investeringskaraktär lämnas fr. o. m. den 1 juli 1985 statsbidrag normalt med 70% av lönekost­naderna för de anvisade arbetslösa. Dämtöver utgår ett tilläggsbidrag om 10% för övriga kostnader.

De statliga utgifterna för sysselsättningsskapande åtgärder har som nämnts ovan beräknats till ca 2,7 miljarder kr. för budgetåret 1986/87 motsvarande sammanlagt 6,5 milj. sysselsättningsdagar för beredskapsar­beten. Utgifterna för statsbidrag till de ungdomslag för 18- 19-åringar som startade i januari 1984 beräknas till ca 6 miljarder kr. sammanlagt för hela långtidsbudgetperioden. Därvid har antagits en volym om 25000 platser i genomsnitt per år under perioden.

Stöd vid arbetslöshet utgår dels i form av ersättning från erkända arbets­
löshetskassor, dels i form av kontant arbetsmarknadsstöd till personer som
står utanför arbetslöshetsförsäkringen. Statsbidragen till arbetslöshetsför­
säkringen samt det kontanta arbetsmarknadsstödet finansieras dels över
statsbudgeten (35%), dels genom arbetsgivaravgifter (65%). Övriga kost­
nader för arbetslöshetsförsäkringen finansieras genom medlemsavgifter
från de försäkrade och genom ränteinkomster. Behovet av medlemsavgif­
ter styrs till stor del av statsbidragets storlek. Statsbidragen till de erkända
arbetslöshetskassorna utgör för närvarande ca 95 % av den arbetslöshets-     55

ersättning som betalas ut.

 

Utgifterna för stöd vid arbetslöshet styrs av arbetslöshetens omfattning     Prop. 1985/86: 150 - antalet arbetslösa och antalet ersättningsdagar - och ersättningsnivån.      Bil. 1.3 Den högsta ersättningsnivån, som höjs till 360 kr. per dag fr. o. m. den I juli 1986, fastställs av statsmakterna.

Arbetslösheten uppgick till 2,8% i genomsnitt under 1985. Under det sista kvartalet var den genomsnittliga arbetslösheten 2,6%. Under lång­tidsbudgetperioden har beräkningarna baserats på ett sjunkande arbetslös­hetstal. En förändring av arbetslösheten med en procentenhet under en tid av två månader innebär att utgifterna för arbetslöshetsersättning förändras med ca 132 milj. kr. på statsbudgeten och med ca 245 milj. kr. på arbets­marknadsfonden.

Arbetsmiljö och arbetsanpassning

För att öka möjligheten för arbetshandikappade att få arbete på den regul­jära arbetsmarknaden kan lönebidrag lämnas till arbetsgivare. Dessutom finns ett särskilt introduktionsstöd vid anställning av arbetshandikappade inom vissa sektorer. Vidare kan bidrag lämnas till arbetshjälpmedel åt handikappade. För budgetåret 1986/87 beräknas utgifterna för de här nämnda stödformerna uppgå till ca 3 miljarder kr.

Kostnaderna för stöden bestäms dels av regelsystemet, dels av arbets­förmedlingens möjligheter att placera sökande med arbetshandikapp. Även volymramar styr omfattningen av vissa bidrag. Introduktionsstöd föreslås kunna utgå inom en viss volymram. Antalet platser med 100% lönebidrag hos statliga myndigheter är sedan länge begränsat. Bidrag med 90% av lönekostnaden till allmännyttiga organisationer får öka i viss begränsad omfattning. Anställning med lönebidrag med lägre subventions­nivåer hos enskilda företag, kommunala arbetsgivare och affärsdrivande verk får däremot komma till stånd i obegränsad omfattning. Under lång-lidsbudgetperioden beräknas antalet lönebidragsplatser öka med 2000 per ar.

Kostnaderna för lönebidrag och introduktionsstöd påverkas även av utvecklingen av löner och sociala avgifter, eftersom bidragen lämnas med viss andel av lön och lönebikostnader upp till ett högsta lönebelopp.

Utgifterna för lönebidrag, introduktionsstöd och arbetshjälpmedel åt handikappade kan väntas fortsätta att öka med ca 130 milj. kr. per år. Detta beror främst på en fortsatt volymökning inom icke begränsade sektorer.

För den yrkesinriktade rehabiliteringen väntas i stort sett oförändrade utgifter under långtidsbudgetperioden.

Rörelseunderskottet vid driften av stiftelseorganisationen för skyddat arbete - Samhällsföretagsgmppen - finansieras helt via statsbudgeten. Stiftelsen Samhällsföretag föreslås få ett anslag om ca 3 miljarder kr. för att täcka detta underskott samt vissa investeringar under budgetåret 1986/87. Utgifterna beräknas sjunka under långtidsbudgetperioden genom att verk­samheten effektiviseras och försäljningsintäkterna ökar.

Genom arbetarskyddsfonden kommer ca 560 milj. kr. att fördelas till
arbetsmiljö- och arbetslivsändamål under budgetåret 1986/87. Verksamhe- 56

 

ten finansieras via en särskild arbetsgivaravgift och redovisas inte på     Prop. 1985/86: 150
statsbudgeten.                                                              Bil. 1.3

Ett nytt statsbidragssystem för företagshälsovården infördes år 1986. Det innebär inte några förändringar av samhällets kostnader för ersättning­ar till företagshälsovården.

Regionalpolitik

Det regionalpolitiska stödet till näringslivet består bl. a. av åtgärder för företags- och teknikutveckling, stöd i samband med investeringar och glesbygdsinsatser på industridepartementets område, transportstöd på kommunikationsdepartementets område samt pris- och rationaliserings­stöd till jordbruk i norra Sverige påjordbmksdepartementets område.

Det regionalpolitiska stödet inom industridepartementets område syftar främst till att skapa varaktiga sysselsättningstillfällen i de regioner i landet som drabbats av undersysselsättning och arbetslöshet. Riksdagen har be­slutat om en ekonomisk ram för budgetåren 1985/86-1988/89 för dessa stödåtgärder. Ramen uppgår till ca 6,5 miljarder kr. och omfattar bl. a. lokaliseringsstöd, offertstöd, investeringsbidrag, företagsutvecklings- och glesbygdsstöd samt sysselsättningsstöd och nedsättning av socialavgifter. För långtidsbudgetperioden har i övrigt i enlighet med långtidsbudgetmeto­den förutsatts att ambitionsnivån är oförändrad. Den årliga utgiften kan beräknas till drygt 1,6 miljarder kr.

De kortsiktiga variationerna i utnyttjandet av de medel som disponeras är bl. a. avhängiga av den allmänna konjunkturutvecklingen. Utnyttjandet beror även på den subventionsnivå som tillämpas.

Transportstödet till Norrland m. m. är i långtidsbudgeten beräknat ut­ifrån en viss real tillväxt och inkluderar från 1986 dels ett persontransport­stöd, dels ett stöd för datakommunikation. Den sammanlagda kostnaden beräknas uppgå till ca 250 milj. kr. budgetåret 1986/87.

Inom jordbruksområdet lämnas ett prisstöd till jordbruket i norra Sveri­ge. I avvaktan pä särskild proposition föreslås i budgetpropostionen 1986 för budgetåret 1986/87 att prisstödet till jordbruket i norra Sverige skall utgå med knappt 400 milj. kr. För jordbmksföretag i norra Sverige lämnas även ett rationaliseringsstöd. Detta stöd föreslås utgå inom en bidragsram på 30 milj. kr.

XI Bostadspolitik

Statsutgifterna inom ändamålsgruppen domineras av räntebidrag till ny-
och ombyggnad. För innevarande budgetår beräknas utgifterna för räntebi­
drag uppgå till ca 10,7 miljarder kr. Belastningen på räntebidragsanslaget
har ökat under senare år. Detta beror bl. a. på den historiskt sett höga
räntenivån samt på att bidragsunderlaget per lägenhet har ökat, vilket
medfört ökade räntebidragsutgifter för vaqe års tillskott av ny- och om­
byggda bostäder. Utgifterna för räntebidrag beräknas öka med 3,9 mil­
jarder mellan 1985/86 och 1986/87. Den relativt sett kraftiga ökningen skall
ses särskilt mot bakgmnd dels av höjd ränta för bostadslån på gmnd av      57

5    Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.3

 

ändrade beräkningsgmnder fr. o. m. år 1986, dels av att de garanterade räntorna har sänkts i samband med införandet av fastighetsskatten. Ränte­bidrag kan även lämnas för lån till vissa typer av underhålls- och energi­sparåtgärder.

Utgifterna för bostadsbidrag avser dels statliga bostadsbidrag till barnfa­miljer, dels statsbidrag till de statskommunala bostadsbidrag som utgår till barnfamiljer och ensamstående/makar med s.k. umgängesrättsbarn. De sammanlagda utgifterna för staten och kommunerna uppgick till ca 2,9 miljarder kr. år 1985, varav staten svarade för ca 1,5 miljarder kr. Statsbi­drag till kommunalt bostadstillägg till folkpensionärer (KBT) redovisas under ändamålsavsnitt Pensioner, sjukförsäkring, m.m.

Bland andra utgifter inom ändamålsgruppen märks bidrag och lån till bostadsförbättringar m.m. och bidrag till förbättring av boendemiljön m.m.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.3

Tabell 12. Bostadspolitik

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Genom-              ,       Förändring till                                   Procentuell Genom­
snittlig                       --------------    förändring   snittlig

procentuell                                                   1986/87   1987/88   1988/89   1989/90   1990/91   1986/87-                                        procentuell

förändring                                          1987/88      förändring

1980/81-                                                      1986/87-

1984/85                                                       1990/91

 

Totala utgifter

+ 5,3

därav

 

Räntebidrag

+ 13,5

15508     +358      +110      -450      -670      +2,3        -1,0

14600     +500      +200      -400      -600      +3,4        -0,5

 

I beräkningarna för budgetåret 1986/87 antas nybyggnadsvolymen om­fatta ca 28 000 lägenheter per år. Ombyggnadsverksamheten antas uppgå till ca 35000 lägenheter per år. Under längtidsbudgetperioden antas att nybyggnadsvolymen ökar till ca 32000 lägenheter per år mot slutet av perioden medan ombyggnadsverksamheten antas ligga kvar på i stort sett oförändrad nivå.

Räntebidragen täcker mellanskillnaden mellan faktisk räntekostnad för såväl statliga bostadslån som bottenlån och den s.k. garanterade räntan, beräknad på urspmnglig skuld för motsvarande lån. Den garanterade rän­tan under det första året av bostadslånets löptid varierar fr.o.m. år 1985 mellan 2,15% och 4,8% beroende på låntagarkategori. Därefter ökar rän­tan med 0,25 procentenheter per år för flerbostadshus och 0,50 procenten­heter per år för egnahem tills marknadsräntan uppnås. Riksdagen har därutöver beslutat om extra upptrappningar av de garanterade räntorna för vissa årgångar av bostadshus.

Räntebidragsanslagets utveckling är känslig för förändringar av den allmänna räntenivån. En sänkning av den allmänna räntenivån med ca två procentenheter per år fr. o. m. år 1987 - jämfört med rådande räntenivå -minskar utgifterna för räntebidragen med drygt 7 miljarder kr. budgetåret 1990/91.

Bostadsbidragen till barnfamiljer består av en statlig del, som lämnas med ett visst belopp per barn och en statskommunal del, som är beroende

58

 

Diagram 2    Kostnader för räntebidrag under långtidsbudgetperioden vid en ränteut-      Prop. 1985/86:150 veckling enligt låg- resp. högalternativet. Nybyggnadsvolymen har anta-      gj,   , t gits öka något i båda alternativen medan ombyggnadsvolymen antas vara i stort sett oförändrad

Milj. kr

22 H 20-

ia

16 14-

• OF. (21600)

HÖG (193001

LÅG (14 300)

--- 1----------- r------------ 1------------ 1                I

80/87        87/88        88/89        89/90        90/91

av bostadskostnaden. Bostadsbidraget är inkomstprövat och reduceras med en viss del av den bidragsgmndande inkomsten. Statskommunalt bostadsbidrag till hushåll utan barn upphörde vid utgången av år 1985. Bidrag kan dock lämnas till ensamstående/makar med s. k. umgängesrätts­barn.

Bostadsbidrag utgick under år 1985 till 322000 hushåll. Utgifterna för bostadsbidrag påverkas av antal barn, förvärvsfrekvens, utveckling av inkomster och bostadskostnader. Anslagsbelastningen beräknas minska något under långtidsbudgetperioden, vilket är en följd av att bidragsreg­lerna fömtsatts vara oförändrade under perioden.

Sambandet med statsbudgetens inkomstsida

Ett inslag i bostadspolitiken är utformningen av fastighetsbeskattningen.
För egnahemsägare innebär skattereglerna bl. a. att ett schablonbelopp
förs upp som beskattningsbar inkomst, medan ränteutgifterna för fastig­
hetslånen är avdragsgilla. Normalt får också ett extra avdrag göras. För
hus med större lånebelopp överstiger avdragen normalt schablonintäkten.
Detta medför att många egnahemsägare redovisar ett underskott av sitt
fastighetsinnehav vid inkomsttaxeringen, vilket leder till ett skattebortfall
för staten och kommunerna. Under år 1985 beräknas bortfallet för staten
uppgå till drygt 5 miljarder kr. En schablonmässig framskrivning baserad
på de antaganden som gäller för beräkningarna i långtidsbudgeten, tyder på
att beloppet i stort kommer att vara oförändrat under perioden.                        59

 

Statens intäkter av fastighetsskatten från bostadshus beräknas under år     Prop. 1985/86: 150 1986 uppgå till 3,2 miljarder kr. Intäkterna beräknas öka något under     Bil. 1.3 långtidsbudgetperioden i takt med att nya årgångar bostadshus kommer in i systemet. Utgiftsökningarna inom räntebidragssystemet till följd av kom­pensationsåtgärder beräknas uppgå till ca 1,6 miljarder kr. under 1986 och till ca 2,4 miljarder kr. per år vid slutet av långtidsbudgetperioden.

För bostadslån gäller att amorteringar registreras som inkomster på statsbudgetens inkomstsida. Amorteringarna beräknas uppgå till ca 2,5 miljarder kr. per år under långtidsbudgetperioden. Även räntorna på bo­stadslånen registreras som inkomster. Dessa ränteinkomster bör ställas mot statens ränteutgifter för upplåningen. Under 1986 beräknas statens ränteinkomster av bostadslån uppgå till ca 9,3 miljarder kr. och till ca 8 miljarder kr. per år vid slutet av långtidsperioden.

Räntebidragen och skattebortfallet för staten och kommunerna kan be­traktas som utgifter för generella bostadssubventioner. Dessa kan jämföras med inkomster av kommunala garantiskatter för bostadshus samt inkoms­ter för bostadshus av fastighetsskatten. Vid slutet av långtidsbudgetperio­den uppskattas de generella bostadssubventionerna vid dagens räntenivå till sammanlagt ca 35 miljarder kr. per år.

Vissa effekter utanför statsbudgeten

De statliga bostadslånen svarar för 22—30% av den prioriterade bostadsut­låningen beroende av fastighetsägarkategori. Bottenbelåningen för bo­stadsbyggande sker genom prioriterade krediter på kapitalmarknaden. För denna utlåning svarar bostadslåneinstituten. Den sammanlagda bostadsut­låningen beräknas uppgå till ca 28 miljarder kr. under 1985 och - med tidigare angivna ränteantaganden - till ca 38 miljarder kr. per år vid slutet av långtidsbudgetperioden.

Genom fastighetsbeskattningen tillförs kommunerna inkomster som kan uppskattas till ca 1,8 miljarder kr. per år under långtidsbudgetperioden. Reglerna för avdrag m. m. vid fastighetsbeskattningen för egnahemsägare innebär ett skattebortfall för kommunerna som kan uppskattas till ca 7 miljarder kr.

60

 

XII Näringspolitik

Ändamålsgruppen Näringspolitik omfattar utgifter för handel och industri, jordbmk, skogsbmk, fiske samt hantverk. Utgifterna uppgår för budget­året 1986/87 till ca 5,9 miljarder kr.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.3

Tabell 13. Näringspolitik

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

procentuell förändring 1986/87-1990/91

Genom­snittlig

procentuell  1986/87 förändring 1980/81-1984/85

Förändring till

1987/88   1988/89   1989/90   1990/91

Procentuell Genom­förändring snittlig 1986/87-1987/88

 

Totala utgifter

-6,7

5941

-353

-381

-169      -98

-6,2

-4,8

 

De industripolitiska insatser som redovisas över statsbudgeten kan delas in i två huvudkategorier nämligen mer permanenta program och tillfälliga insatser. Kostnaderna för den förstnämnda kategorin kan relativt väl för­utses. De tillfälliga insatserna har gjorts i enskilda företag eller branscher med allvarliga strukturella problem. Belastningen över budgetåren har varierat kraftigt. Stmkturella förändringar, konjunkturutvecklingen och enskilda företags ekonomiska ställning påverkar starkt utfallet. Industri­stödet har under budgetåret 1984/85 till 50% bestått av tillfälliga insatser. De tillfälliga insatserna är koncentrerade till varven. Stödet till stålindustri­företag och andra krisdrabbade företag har i stort sett eliminierats, bortsett från vissa kvarstående kostnader för tidigare fattade beslut. Totalt har under perioden 1980/81 -1984/85 nettokostnaden för tillfälliga insatser upp­gått till 31,2 miljarder kr. (löpande priser).

För tekoindustrin och den träbearbetande industrin finns för närvarande särskilda branschprogram. För främjande av de små och medelstora före­tagens utveckling finns bl. a. utvecklingsfonderna.

De tillfälliga insatserna har företrädesvis gjorts i statliga företag eller i företag som övergått i statlig ägo. Under budgetåren 1980/81-1984/85 uppgick kostnaderna på statsbudgeten för insatser till krisdrabbade företag och branscher till totalt ca 42,7 miljarder kr. i långtidsbudgetens prisnivå. Detta motsvarar ett genomsnitt av ca 8,5 miljarder kr. per år. För inneva­rande budgetår beräknas denna typ av insatser komma att kosta ca 6,4 miljarder kr. i samma prisnivå. Budgetåren därefter kommer statsbudgeten att belastas med vissa utgifter för redan fattade beslut. Dessa utgifter ingår i beräkningarna för långtidsbudgeten.

I diagram 3 redovisas omfattningen av sådana insatser i krisdrabbade företag och branscher, som har gjorts med hjälp av medel som tillskjutits genom särskilda beslut vid sidan av ordinarie anslag. Vidare redovisas utgifterna till följd av redan fattade beslut som avser långtidsbudgetperio­den. Den framtida belastningen rör främst insatser inom varvsindustrin.

61

 

Diagram 3   Statliga insatser i krisdrabbade företag och branscher

Miljarder kronor, oförändrad pris- och lönenivå

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.3

 

Miljarder kr

15,9

14-

12-

11,8

10

7,6

6,4

6-

45

4-

3,1

0,5

0,4     0,4

0,3

----- 1---- 1---- 1---- 1---- 1---- 1---- 1---- 1---- 1---- 1---- 1 Budgetår

80/81   81/82 82/83 83/84  84/85 85/86 86/87 87/88  88/89 89/90 90/91

Sifferuppgifterna i diagram 3 avviker från de nettokostnadsberäkningar av industristödet som görs inom industridepartementet. Detta beror på skillnader i beräkningssätt. Industridepartementet beräknar för lån och tillskott till ägarkapital en kapitalkostnad, baserad på statens avkastnings­krav. Vidare beaktas nedskrivning av lån samt intäkter i form av bl. a. ränteinbetalningar och garantiavgifter. En beskrivning av metoden finns i rapporten Industristödets nettokostnader (Ds 1982:5).

De beloppsmässigt mest omfattande programmen av permanent karak­tär är exportkreditgarantierna och de statsstödda exportkrediterna (det s.k. SEK-systemet). Under de senaste åren har betydande underskott uppstått i exportkreditgarantisystemet till följd av omfattande skadeutbe­talningar på gmnd av bristande återbetalning från ett begränsat antal

62

 

länder. Även under de närmaste åren kan underskott förutses i EKN:s     Prop. 1985/86: 150

verksamhet. Medel från statsbudgeten kan då behöva tas i anspråk. Kost-     Bil. 1.3

naderna för SEK-systemet beräknas, på basis av de antaganden som

långtidsbudgeten bygger på, bli ca I miljard kr. budgetåret 1986/87 för att

sedan successivt minska till ca 0,4 miljarder kr. budgetåret 1990/91. Den

faktor som i första hand påverkar utgiftens storlek är omfattningen av den

räntesubvention som ges i varie enskild exportaffär. Efter uppjusteringen

av utlåningsräntan och de förändringar som införts i SEK-systemet under

år 1984 har statens kostnader för nya krediter begränsats avsevärt. Till

följd av SEK-systemets konstruktion är emellertid överhänget i form av

kostnader för tidigare beslut avsevärda.

En betydande del av exportkreditstödet (ca 1/3) avser fartygsexport. För denna gäller särskilt förmånliga räntevillkor.

De totala utgifterna för jordbruk, skogsbmk och fiske över statsbudge­ten uppgår för budgetåret 1986/87 till ca 1,8 miljarder kr. Utgifterna inom dessa områden styrs i hög utsträckning av enskilda beslut som statsmak­terna fattar årligen. Huvuddelen av utgifterna har i enlighet med långtids­budgettekniken beräknats vara oförändrade under långtidsbudgetperio­den.

Näringslivet får även statligt stöd i former som inte redovisats på stats­budgetens utgiftssida.

Staten lämnar skilda slag av garantier för lån som tas upp av bl. a. privata och statliga företag. Sådana kreditgarantier möjliggör en upplåning som annars kanske inte skulle ha kommit till stånd. Den I juli 1985 hade staten totala utestående garantiåtaganden om 141 miljarder kr. varav inom exportkreditgarantisystemet 51 miljarder kr. För de statliga garantierna tas ut avgifter för att täcka bl. a. förlustriskerna.

Inom ramen för beskattningen ges stöd till näringslivet i form av olika avdrag m. m. Ett exempel är att företag med energiintensiv produktion kan få nedsättning av energiskatten. För budgetåret 1986/87 beräknas skatte­bortfallet för detta uppgå till ca 700 milj. kr.

Företagen kan genom att utnyttja sina investeringsfonder omedelbart få avdrag för investeringar i byggnader och inventarier. Eftersom sådana investeringar annars skrivs av under en längre tid medför fondutnyttjandet att en skattekredit ges. Fr. o. m. 1986 års taxering skall företag som har en vinst på 500000 kr. eller mer betala in ett belopp motsvarande 10% av vinsten till ett räntelöst konto i riksbanken (förnyelsekonto). Inbetalningen är avdragsgill om företaget gör en lika stor avsättning till en förnyelsefond. Förnyelsefonden får användas för att finansiera utbildning av anställda hos företaget samt för forskning och utvecklingsarbeten.

Flertalet skattebestämmelser för egenföretagare gäller även jordbmks­företag. Bland dessa kan nämnas huvuddragen i inkomstberäkningen och avsättningen till s. k. allmän investeringsreserv. För skogsbrukare gäller särskilda avdragsregler vid insättning på skogskonto.

63

 

XIII Energiförsörjning

Ändamåisgruppen domineras av utgifterna för statens vattenfallsverk, er­sättning för försenat idrifttagande av kärnreaktorer, energiforskning m. m. Huvuddelen av statsutgifterna inom energiområdet går till investeringar, ofta av långsiktig karaktär.

Beslut om investeringar inom ändamålsgmppen påverkar ofta utgiftsni­vån under flera år framåt. För långtidsbudgetperioden är vissa investering­ar i elproduktionsanläggningar beslutade.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.3

Tabell 14. Energiförsörjning

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Förändring till

Genom­snittlig

Procentuell Genom­förändring   snittlig

procentuell                                         1986/87   1987/88   1988/89   1989/90   1990/91   1986/87-      procentuell
förändring                                          1987/88        förändring

1980/81-                                                       1986/87-

1984/85                                                        1990/91

 

Totala utgifter

-4,7

3805

+ 180

- 87

-353

-2

+4,7

- 1,8

därav

 

 

 

 

 

 

 

 

Energibesparande

-7,8

82

-    6

+ 60

-    3

0

-7,3

+ 15,5

Energiförsörjning inkl.

 

 

 

 

 

 

 

 

energiforskning

-3,5

3723

+ 186

-147

-350

-2

+5,2

- 2,3

Vid beräkning av utgifterna i fasta priser för statens vattenfallsverk har investeringsnivån under perioden 1985/86-1989/90 bedömts ligga på oför­ändrat ca 3 miljarder kr. per år. Kärnkraftverket i Forsmark har färdig­ställts. Behovet av förnyelse av vattenfalls verkets äldre anläggningar ökar. Vissa äldre delar av storkraftsnätet kommer att ersättas av sådana med större kapacitet.

Vid försenad idrifttagning av kärnreaktorer utgår ersättning enligt sär­skilda avtal mellan reaktorinnehavarna och staten. Ersättning utgår för reaktorerna Forsmark I, 2 och 3 samt Ringhals 3 och 4. Ersättningen kommer successivt att minska för att efter budgetåret 1987/88 upphöra.

Regeringen har föreslagit att det innevarande oljeersättningsprogrammet upphör fr.o.m. den 1 maj 1986. Från samma tidpunkt införs i stället ett stödsystem med syftet att främja utveckling och introduktion av ny teknik som kan underlätta övergången till framtidens energisystem. Disponibla medel för de närmaste åren har beräknats till 150 milj. kr. för bidrag och villkorliga bidrag. För lånegarantier har beräknats en ram om 300 milj. kr. Stödet bör kunna ges till främst användaranknutna försöksanläggningar och demonstrations- och fullskaleanläggningar.

Reglerna för finansiering av energibesparande åtgärder i bostadsbestån­det innebär att lån för sådana åtgärder skall tas upp på den oprioriterade kreditmarknaden. Till kapitalkostnaderna för åtgärderna lämnas räntestöd enligt vissa villkor. Ett riktat bidrag - energibidrag - lämnas till vissa åtgärder. Utgifterna på statsbudgeten för bidrag enligt gamla och nya bestämmelser till energibesparande åtgärder i bostadsbeståndet m. m. be­räknas för budgetåret 1986/87 till 180 milj. kr. Utgifterna för det riktade energisparbidraget till bostäder beräknas under långtidsbudgetperioden uppgå till ca 115 milj. kr. per år.

64

 

Inom energiområdet ges utöver anslag på statsbudgeten även kreditga-     Prop. 1985/86: 150 rantier dels för utvinning m. m. av olja, naturgas eller kol, dels för Svensk     Bil. 1.3 Kärnbränsleförsörining AB:s åtaganden i samband med upphandlingar inom  kärnbränsleområdet.  Dessa garantiramar uppgår för budgetåret 1986/87 till sammanlagt ca 8,45 miljarder kr.

XIV Övrigt

Till gruppen Övrigt har förts utgifter som inte har behandlats i någon av de tidigare redovisade ändamålsgmpperna. Här återfinns bl. a. anslag för livsmedelssubventioner, riksdag och regering, skatteadministration, miljö­vård, kulturverksamhet, kyrkliga ändamål samt idrotts- och fritidsverk­samhet.

Priserna på jordbruksprodukter fastställs av statsmakterna normalt efter överläggningar mellan statens jordbruksnämnd, jordbmksnämndens kon­sumentdelegation och Lantbrukarnas förhandlingsdelegation. År 1973 in­fördes livsmedelssubventioner för att resultatet av just dessa prisförhand­lingar inte skulle slå igenom på livsmedelspriserna. Utgifterna för livsme­delssubventionerna styrs av enskilda beslut som fattas av statsmakterna och av konsumtionen av livsmedel. Ett slopande av livsmedelssubventio-nerna påverkar konsumentprisnivån och därmed indirekt utgifter som styrs av basbeloppet. Kostnaderna för livsmedelssubventionerna, som numera enbart avser mjölk, kan beräknas till 2,4 miljarder kr. för budget­året 1986/87. Inkluderas vissa låginkomstsatsningar för jordbrukare och annat, uppgår beloppet till ca 3 miljarder kr. Livsmedelssubventionerna beräknas därigenom sänka livsmedelspriserna med ca knappt 3,5%. Sub­ventionerna beräknas vara oförändrade under långtidsbudgetperioden.

Riksdagen beslutade våren 1985 att resurserna i jordbmket i stort sett bör stämma överens med vad som behövs för vår livsmedelsförsörining och för de utfästelser som Sverige gjort i det internationella arbetet mot väridsvälten. För de kostnader som uppstår till följd av att åkerarealen överstiger detta behov skall samhället under en övergångstid ta ett del­ansvar. Andelen för samhället skall vara 40%, medan näringen svarar för 60%, räknat vid normalskörd. Riksdagen har för 1985 års skörd slagit fast att procenten skall räknas på de verkliga kostnaderna för spannmålsöver­skottet.

65

 

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.3

Tabell 15. Övrigt

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Förändring till

Genom­snittlig

Procentuell Genom­förändring   snittlig

procentuell                                                   1986/87   1987/88   1988/89   1989/90   1990/91   1986/87-      procentuell
förändring                                                     1987/88        förändring

1980/81-                                                                     1986/87-

1984/85                                                                      1990/91

22697  +1975 +1060 -244  -449  + 8,7

Totala utgifter        - 6,5

därav

Livsmedelssubventioner

m.m.                       -11,6

Rekreation, kyrkliga

och kulturella ändamål    - 0,8

Skatteadministration

m.m.                      - 1,1

3 001 - 20 - 20 2939 - 73 - 14 9399  - 349 - 177

-20      - 80      - 0,7

O        0-2,5

-363      -226      - 3,7

+2,4

-1,1 -0,8 -3,0

 

Införselavgiftsmedel från import av jordbruksprodukter och livsmedel användas för olika ändamål, bl. a. prisreglering, med belopp som riksdagen beslutar om för varie år. Det belopp som skall tillföras jordbmket fastställs efter en särskild s. k. fördelningsplan. För regleringsåret 1986/87 beräknas de totala införselavgiftsmedlen, som inte redovisas över statsbudgeten, uppgå till knappt 600 milj. kr. Tilldelningen av införselavgiftsmedel till jordbmket innebär att hvsmedelspriserna, inom ramen för ett prisregle­ringssystem, blir lägre än utan dessa medel.

Kostnader för den centrala myndighetsutövning, som inte kan hänföras till annat område, redovisas under denna ändamålsgrupp. Vissa utgifter för riksdag, regeringskansli och kommittéer samt anslagen till de kungl. hov-och slottsstaterna redovisas också här.

Även skatteadministrationen m. m. ingår i denna ändamålsgmpp. Kost­naderna för riksskattéverket, länsstyrelserna, de lokala skattemyndighe­terna, kronofogdemyndigheterna samt för arvoden till taxeringsnämndord­föranden m. m. beräknas budgetåret 1986/87 uppgår till ca 1,6 miljarder kr. och kan i stort delas in i förvaltningsanslag och bidragsanslag. Huvuddelen av bidragsanslagen styrs av automatik, genom att bidragen är relaterade till lönekostnaderna för vissa verksamheter.

Staten bidrar vidare till en del regional kulturverksamhet som drivs i stiftelseform och ofta har landstingskommuner som huvudmän.

Kulturverksamheten finansieras även genom inkomster vid kulturinsti­tutionerna såsom entremedel m.m., lotterimedel och forskningsmedel. Resurser erhålls också inom ramen för sysselsättningspolitiken. Dessutom tillförs några kulturinstitutioner avkastning från fonder.

Inom medieområdet är stöden till dagspressen den största utgiften på statsbudgeten. Dessa stöd styrs av automatiskt verkande volymregler. Totalt uppgår statens utgifter på medieområdet till ca 690 milj. kr. budget­året 1986/87 och beräknas under långtidsbudgetperioden vara i stort sett oförändrade.

Sveriges Radio-koncernens verksamhet finansieras med avgiftsmedel

66

 

som tillförs radiofonden. Avgiften är kopplad till innehav av televisions- Prop. 1985/86:150 mottagare. Fondens medel redovisas utanför statsbudgeten och finansierar Bil. 1.3 radio- och TV-verksamhetens drifts- och investeringskostnader inkl. tele­verkets och, hittills, byggnadsstyrelsens utgifter för programverksamhe­ten. Även radionämndens verksamhet finansieras av fondmedel. Undanta­gen från avgiftsfinansiering är programverksamheten för utlandet som finanseras över statsbudgeten. Radiofonden förvaltas av riksgäldskon­toret.

Riksdagen fastställer årligen hur stort belopp som får rekvireras ur fonden. På denna bas får SR därutöver rekvirera medel enligt särskilda regler. Avgiftshöjningar görs löpande för att täcka inflationskostnader och av statsmakterna fastställd ambitionsnivå för koncernens verksamhet. 1 prop. 1985/86:99 har föreslagits en avgiftshöjning per den I juh 1986 om 15 kr. per kvartal.

För budgetåret 1984/85 rekvirerades totalt drygt 2,5 miljarder kr. ur fonden.

Statens utgifter för kyrkliga ändamål beräknas till ca 104 milj. kr. för budgetåret 1986/87.

Det statliga stödet till idrotten uppgår - inkl. det lokala aktivitetsstödet - budgetåret 1986/87 till ca 312 milj. kr. Utgifterna för ändamålet prövas årligen av statsmakterna.

Kostnaderna för miljövårdsinsatserna uppgår budgetåret 1986/87 till ca 500 milj. kr. i bidrag och direkta insatser. Även dessa utgifter fastställs genom årlig prövning.

Under posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto, har för den framförliggande perioden lagts in reserver om 6 miljarder kr. per år mot­svarande de kostnader som erfarenhetsmässigt uppkommer i samband med sedvanliga tilläggsbudgetar samt viss reserv därutöver för att beakta den underskattning av utgifterna för investeringar och särskilda program som långtidsbudgettekniken normalt innebär.

Förändringar i anslagsbehållningar skall motsvara förändringen av den kassamässiga belastningen på bl. a. reservationsanslag. Anslagsbehållning­arna beräknas vid utgången av budgetåret 1985/86 uppgå till närmare 24 miljarder kr.

Under långtidsbudgetperioden antas anslagsbehållningarna minska med ca 1 500 milj. kr. per år, dvs. budgetens utgifter stiger i samma mån.

Utnyttjandet av rörliga krediter i riksgäldskontoret är ett sätt för bl. a. vissa affärsverk och myndigheter att klara av tillfälliga likviditetspåfrest­ningar. Riksdagen medger dock en högsta kreditgräns. Utnyttjandet av rörliga krediter varierar kraftigt. Ijuli år 1985 var ca 2,3 miljarder kr. av en total ram på ca 8,7 miljarder kr. utnyttjad. Bland de myndigheter, affärs­verk m. fl. som kan utnyttja rörliga krediter kan nämnas statens jordbruks­nämnd, Stiftelsen Samhällsföretag och statens vattenfallsverk. Exportkre­ditnämnden disponerar även en rörlig kredit för förluster på exportkredit­garantier. Utnyttjandet av rörliga krediter beräknas under långtidsbudget­perioden schablonmässigt komma att öka med 500 milj. kr. per år.

67

 

Långtidsbudget för perioden 1986/87-1990/91

Bilaga 1.3    Prop. 1985/86:150 Bil. 1.3

 

Innehållsförteckning

Sammanfattning ..................................................      2

1 Utgångspunkter  ...............................................      3

1.1   Syftet med långtidsbudgeten...........................      3

1.2   Antaganden  ................................................ .... 4

1.3   Beräkningsmetodik......................................... .... 5

2 Statsbudgetens inkomster................................... .... 6

2.1    Inledning...................................................... .... 6

2.2    Resultatet av beräkningarna............................ .... 7

2.3    Bruttoredovisning av statens inkomster.............. .. 10

2.4    Effekterna på statens inkomster av andra antaganden        11

3 Statsutgifterna..................................................    12

3.1    Sammanfattning av statsutgifternas utveckling... .. 12

3.2    Statsutgifternas utveckling uppdelade på olika ändamål                13

3.3    Utgiftsutvecklingen 1975/76-1985/86 ............... .. 15

3.4    Följderna av en snabbare utgiftstillväxt .............    17

4 Statens budgetsaldo........................................... .. 18

Appendix I

Automatiken i statsutgifterna................................. .. 21

Automatikens effekter........................................... .. 21

Automatikens andel i statsbudgeten......................... .. 22

Appendix II

Statsutgifterna uppdelade på realekonomiska kategorier            26

Konsumtion.........................................................    27

Investeringar.......................................................    27

Transfereringar.................................................... .. 28

Statsskuldräntor.................................................. .. 31

Finansiella transaktioner........................................    31

Sammanfattning av statsbudgetens utgifter uppdelade på realekono­
miska kategorier...................................................   33

Appendix III

Ändamålsavsnitt

Inledning

I           Rättsväsende.................................................   34

II         Internationellt  utvecklingssamarbete  och övrig  internationell samverkan                 35

III       Totalförsvar...................................................   37

IV       Pensioner, sjukförsäkring, m. m.......................... . 39

68

 

v     Stöd till barnfamiljer....................................... .. 42    Prop. 1985/86: 150

VI       Hälso-, sjuk- och socialvård.............................. .. 45     gji   i 3

VII     Kommunikationer ............................................ .. 46

VIII   Allmänna bidrag till den kommunala sektorn..........    48

IX       Utbildning och forskning .................................. .. 50

X         Arbetsmarknads- och regionalpolitik.................... .. 54

XI       Bostadspolitik................................................. .. 57

XII     Näringspolitik..................................................   61

XIII   Energiförsörjning.............................................   64

XIV   Övrigt...........................................................   65

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986                                                                                                                       59

 

 

 

Bilaga 1.4

Utdrag ur riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1986/87

 

 

 

REGERINGEN                                                                  Prop. 1985/86: 150

FINANSDEPARTEMENTET                                                 Bil. 1.4

Riksrevistonsverkets reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1986/87.

Riksrevisionsverket (RRV) skall enligt sin instruktion varje år till regering­en lämna en reviderad beräkning av statens inkomster för det kommande budgetåret, avsedd som underlag för inkomstberäkningen i komplette­ringspropositionen.

RRV redovisar med denna skrivelse nya beräkningar av inkomsterna för budgetåret 1986/87 på de större inkomsttitlarna samt vissa speciellt kon­junkturkänsliga inkomsttitlar. 1 anslutning till beräkningarna har även ut­fallet för budgetåret 1985/86 bedömts. Underlag för beräkningarna har inhämtats från berörda myndigheter. För beräkningarna av inkomstskat­terna har dessutom uppgifter utnyttjats dels från RRVs taxeringsstatistiska undersökning avseende inkomståret 1984, dels från RRVs aktiebolagsen­kät.

I beräkningarna har hänsyn tagits till riksdagsbeslut samt propositioner och andra regeringsbeslut som förelåg den 17 mars 1986.

För vissa titlar avseende budgetåret 1986/87, där RRV nu förordar förändringar, lämnas kommentarer till förändringarna.

I en tabellbilaga redovisas resultaten av RRVs reviderade beräkningar titel för titel för budgetåren 1985/86 och 1986/87. För att underiätta jämfö­relse med prognoserna i den reviderade nationalbudgeten presenteras i tabellbilagan också beräkningsresuhaten kalenderårsvis för åren 1986-1987.

Den av RRV utgivna Inkomstliggaren för budgetåret 1985/86 kan tillsam­mans med RRVs inkomstberäkning i december 1985 (bilaga 1.2 finanspla­nen 1986) användas som ett komplement till den nu presenterade revidera­de inkomstberäkningen. Inkomstliggaren innehåller utförliga beskrivning­ar av vilka inkomster som hänför sig till de olika inkomsttitlarna och vilka bestämmelser som gäller för dessa.

Beslut i detta ärende har fattats av tf. generaldirektören Gustafsson i närvaro av avdelningschefen Sanell, avdelningsdirektören Dalmo, föredra­gande, avdelningsdirektörerna Karlson och Svahlstedt, byrådirektörerna Aronsson och Rahmn samt förste revisorn Andersson. I beredningen av detta ärende har även deltagit revisionsdirektören Danielsson.

Åke Gustafsson

Stig Dalmo

Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 150. Bilaga 1.4

 

Utdrag ur

RIKSREVISIONSVERKETS REVIDERADE INKOMSTBERÄKNING

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.4

I. Sammanfattning

Förutsättningar

Riksrevisionsverkets (RRV) förslag till reviderad beräkning av statsbud­getens inkomster under budgetåret 1986/87 och den nu giorda uppskatt­ningen av inkomsterna under budgetåret 1985/86 grundas på den ekono­miska politik som har kommit till uttryck i beslut av statsmakterna eller i förslag som har lagts fram av regeringen i propositioner offentliggjorda före den 17 mars 1986 samt därefter på antagandet om oförändrad ekonomisk politik.

Fömtom de institutionella förutsättningarna är bedömningen av kon-junktumtvecklingen betydelsefull för beräkningen av statsbudgetens in­komster. Den bedömning som regeringen presenterade i den preliminära nationalbudgeten har utgjort det huvudsakliga underlaget för antagandena om den samhällsekonomiska utvecklingen. RRV har vidare inhämtat upp­lysningar från konjunkturinstitutet och finansdepartementet i anslutning till det där pågående arbetet med den reviderade nationalbudgeten. Med anledning härav har revideringar gjorts av antagandena i den preliminära nationalbudgeten.

Följande antaganden ligger till gmnd för RRVs beräkningar

 

 

 

 

Förändr

Förändr

Förändr

 

1985    jfr med

1986    jfr med

1987    jfr med

 

budget-

budget-

budget-

 

prop.

prop.

prop.

Utbetald löne-

 

 

 

summa'

9,1  +   0

7,0 +0,3

4,3 +   0,3

Konsumentprisindex årsmedeltal'

 

 

 

7,4 +0,1

4,0 -0,8

2,5 -   1,0

Privat konsumtion.

 

 

 

volym'

2,7 +0,3

2,0 +0,5

2,0 -(-    1,0

Basbelopp, kr.

21800 +   0

23 300 +   0

24200 +      0

Basenhet

7800 +   0

7800 +   0

9000  -1-1200 11,25 - 2,15

Bostadslåneränta

11,25 +   0

13,4   +   0

Procentuell förändring från föregående år

Sedan budgetpropositionen lagts fram har följande propositioner och regeringsbeslut tillkommit som har betydelse för inkomstberäkningarna:

-     Vissa inkomstförstärkningar på statsbudgeten (1985/86:140)

-     Regeringsbeslut 86-02-20 beträffande nedskrivning av kommunala lån

-     Inkomstskatten åren 1987 och 1988 (1985/86:130)

Propositionen om inkomstskatten innebär bl. a. att antalet skikt i stats­skatteskalan minskar kraftigt. Gränsen för 50 % marginalskatt höjs till 150000 kr. fr. o. m. år 1988. Det kommunala grundavdraget föreslås höjas till 9000 kr. för år 1987 och till 10000 kr. fr. o. m. år 1988. Vidare införs ett motsvarande gmndavdrag vid den statliga taxeringen.

 

I propositionen om vissa inkomstförstärkningar föreslås att energiskat-     Prop. 1985/86: 150 ten höjs på bl.a. olja och kol fr.o.m. år 1987. Omsättningsskatten på     Bil. 1.4 handel med värdepapper föreslås i samma proposition höjas till 2 % fr. o. m. den 1 juli 1986.

Kommunerna har erbjudits en rabatt på 4 %, om de under första halv­året 1986 löser in markförvärvslånen och andra kommunala lån. Rabatten och god tillgång till alternativa krediter gör att intresset för inlösen beräk­nas vara stort från kommunernas sida.

Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster

På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. På ett mindre antal titlar redovisas även utgifter. För dessa titlar sker en nettoredovisning, dvs. saldot av inkomster och utgifter tas upp på stats­budgetens inkomstsida. I tabell 1 finns en sammanställning av bruttobelop­pen budgetåren 1984/85, 1985/86 och 1986/87. I RRVs prognosarbete ingår att för dessa titlar bedöma utvecklingen av bruttobeloppen för såväl in­komster som utgifter.

Den största differensen mellan bmtto- och nettoredovisningen finns på inkomsttypen 1000 Skatter. Inkomsterna på huvudgmppen 1100 består till största delen av preliminärskatter (statlig och kommunal inkomstskatt m.m.). Utgifterna utgörs bl. a. av utbetalningar av kommunalskattemedel och överskjutande skatt. För huvudgmpp 1100 beräknas bmttoinkom­sterna öka med 2,0 % mellan budgetåren 1984/85 och 1985/86. Den låga ökningstakten förklaras av en engångseffekt på 13,6 miljarder kr. budget­året 1984/85 till följd av den samordnade uppbörden av källskatt och arbetsgivaravgifter. Bruttoutgifterna beräknas öka med 7,5 % för budget­året 1985/86. För budgetåret 1986/87 ökar bruttoinkomsterna med 7,9 % och bruttoutgifterna med 11,2 %.

Inkomstema på huvudgruppen 1200 består i huvudsak av arbetsgivarav­gifter. I den tabellariska bmttosammanställningen ingår såväl ATP-avgifter som de övriga arbetsgivaravgifter som överförs till fonderade medel utan­för statsbudgeten. Utgifterna utgörs av utbetalningar till ATP-systemet och olika fonderingar inom den statliga sektorn. Vidare utbetalas sjukför­säkringsavgiftens andel av sjukförsäkringens kostnader. Bruttoinkom­sterna för huvudgmppen 1200 beräknas öka med 18,1 % mellan budget­åren 1984/85 och 1985/86. Den kraftiga ökningen beror på att den samord­nade uppbörden av källskatt och arbetsgivaravgifter medförde en negativ engångseffekt på 7,8 miljarder kr. budgetåret 1984/85. Utvecklingen av bruttoinkomsterna mellan budgetåren 1985/86 och 1986/87 beräknas till 4,2%.

Bruttoinkomsterna på huvudgruppen 1400 beräknas till 169,6 miljarder kr. för budgetåret 1986/87 och bruttoutgifterna till 54,4 miljarder kr. för samma år. Bruttoutgifterna utgör återbetalningar av mervärdeskatt.

ti    Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 150. Bilaga 1.4

 

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.4

Tabell 1. Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster budgetåren 1984/85—1986/87, milj.kr.

Inkomst                         Inkomster              Utgifter                  Inkomst på statsbudgeten

huvudgrupp

1984/85 1985/86 1986/87 1984/85 1985/86 1986/87 1984/85 1985/86 1986/87

1000                     Skatter481740 523675 557 105 259625 287950 310185 222115 235724     246920

varav

1100'   Skatt på inkomst, rea

lisationsvinst och

rörelse                  209309 213512 230388  141521   152102  169204    67788    61410       61184

1200'   agstadgade social

avgifter                 117689  138970  144870    75 162    85348    86581    42527    53622       58289

1400    Skatt pä varor och

tjänster                 147 212  163 388   169 598    42942    50 500    54400  104 270  112888       115 198

2000    Inkomster av statens

verksamhet            28154    29699    32646       -         - -    28154    29699       32646

3000    Inkomster av försåld

egendom                    82        123        110         -         -        -                     82        123 110

4000    Återbetalning av lån                              4663      5896      4827             -        -           -      4663      5896                                        4827

5000    Kalkylmässiga in­
komster                           9639      8219      8487      4057      4024      4214      5582      4195         4273
varav
5200'   Statliga pensionsavg

netto                       5 501      4400     4520     4057     4024     4 214      1444        376           306

Summa                          524 278 567 612 603175 263682 291974 314399 260 596 275638      288776

' Omföringen mellan statsbudgetens inkomsttitlar är exkluderade.

Utveckling av inkomsterna

Inkomsterna på statsbudgeten för budgetåret 1985/86 beräknas till 275,6 miljarder kr. vilket är 2,3 miljarder kr. mer än vad som beräknades i budgetpropositionen. För budgetåret 1986/87 beräknas ökningen till 2.2 miljarder kr. och inkomsterna till totalt 288,8 miljarder kr. Förklaringen till förändringarna kan delas upp i tre komponenter som redovisas i neden-stående tablå. En av komponenterna är de antaganden om den ekonomiska utvecklingen som ligger till grund för beräkningarna. En annan är de föreslagna förändringarna i de lagar och de regelsystem som påverkar statens inkomster och utgifter. En tredje komponent benämnd övrig infor­mation innehåller bl. a. beteendeförändringar, justeringar med ledning av utfallsdata, förändrade beräkningsmetoder, prognosfel m.m.

Uppdelningen på dessa komponenter kan inte göras på ett entydigt sätt. Förändringarna kan ibland bestå av kombinationseffekter.

I följande sammanställning redovisas orsakerna till förändringarna av inkomsterna budgetåren 1985/86 och 1986/87 mellan beräkningarna budget­propositionen och nuvarande beräkning.

1985/86        1986/87

Beräkning i budgetpropositionen         273,3            286,6

+0,8 + 1,2 +0,3

+ 1.0 + 1,4 -0,2

275,6

288,8

+2,3

+2,2

Förändring till följd av. Nya antaganden Propositioner m. m. Övrig information

Nuvarande beräkning

Summa förändring

 

p.g.a. förändrade antaganden har inkomsterna justerats upp med 0,8 Prop. 1985/86: 150 miljarder kr. 1985/86 och med 1,0 miljarder kr. 1986/87. Den utbetalda Bil. 1.4 lönesumman antas öka med 0,3 procentenheter mer för vart och ett av åren 1986 och 1987 jämfört med vad som antogs i beräkningen i budgetproposi­tionen. Det högre lönesummeantagandet beräknas öka inkomsterna med ca 0,5 miljarder kr. 1985/86 och med ca 0,6 miljarder kr. 1986/87. Inkoms­terna av mervärdeskatt har räknats upp med 0,3 miljarder kr. resp. 0,4 miljarder kr. Värdet av den privata konsumtionen antas förändras i ungefär samma takt som antogs i budgetpropositionen. Däremot antas värdet av den offentliga konsumtionen och de totala investeringarna öka 1986.

Den sammanlagda effekten av lagda propositioner m. m. beräknas öka inkomsterna med 1.2 miljarder kr. resp. 1,4 miljarder kr. budgetåren 1985/86 och 1986/87. För budgetåret 1985/86 är det i huvudsak inlösen av kommunala bostadslån som orsakar upprevideringen. Propositionen om inkomstskatterna för åren 1987 och 1988 minskar inkomsterna under bud­getåret 1986/87 med netto ca 0,3 miljarder kr. Höjda energiskatter 1987 och en fördubbling av omsättningsskatten på värdepapper fr.o.m. den 1 juli 1986 beräknas öka inkomsterna med 0,8 miljarder kr. resp. 0,9 miljarder kr. budgetåret 1986/87.

I det följande redogörs ytterligare för inkomstberäkningarna budgetåren 1985/86 och 1986/87 samt för differenserna gentemot budgetpropositionen. En mer detaljerad redovisning av beräkningsresultaten finns publicerad i RRVs skrivelse (dnr 1986:77).

Fysiska personers inkomstskatter

Inkomstskatterna för fysiska personer beräknas öka med 507 milj.kr. för budgetåret 1985/86 jämfört med budgetpropositionen. Denna ökning är en följd av att antagandet om lönesummans utveckling justerats upp för år 1986.

Inkomstskatterna för budgetåret 1986/87 påverkas av det förslag som lagts fram i prop. (1985/86:130) om inkomstskatterna åren 1987 och 1988 jämfört med beräkningen i budgetpropositionen. Förslagen innebär i kort­het följande.

-     Det kommunala grundavdraget höjs till 9000 kr. för år 1987 och till 10000 kr. för år 1988

-     Ett statligt grundavdrag återinförs på 9000 kr. för år 1987 och höjs till 10000 kr. för år 1988

-     Den s.k. brytpunkten höjs från 124800 kr. till 135000 kr. för år 1987 och till 150000 kr. för år 1988

-     Alla som har beskattningsbar inkomst får betala 100 kr. fr. o. m. år 1987

-     Antalet skikt i skatteskalorna minskas. År 1988 finns endast två skikt för grundbelopp resp. tilläggsbelopp

-     Marginalskattespärren slopas år 1987

-     Sambeskattningen av makes kapitalinkomster slopas år 1987

-     Rätten att utnyttja makes outnyttjade avdrag upphävs

-     Räntetillägg slopas på bostad i jordbruksfastighet och bil i näringsverk­samhet. Arbetsgivare åläggs att i kontrolluppgiften ange räntefria och lågfinansierade lån

 

-    Rätten till kvittning mellan villaunderskott och kapitalinkomst begrän-     Prop. 1985/86: 150 sas år 1987 och slopas helt år 1988                                                      Bil. 1.4

-    Extra avdraget för pensionärer avtrappas med en enhetlig procentsats. RRV har i sin taxeringsstatistiska undersökning beräknat effekterna av

några av dessa förslag på den slutliga skatten för år 1987. Beräkningen av effekterna baseras på den inkomstfördelning som gällde år 1984 framskri-ven med de olika antaganden om lönesumma m. m. som gäller för denna beräkning. Beräkningarna för år 1987 har sedan jämförts dels med gamla regler, dels med de nya föreslagna.

Effekt på slutlig skatt år 1987, milj.kr. Jämförelse mellan beräkningar i prop. 1985/86:130 och RRVs beräkningar.

RRV           Prop. 1985/86:130

1. Höjning av kommunala grundavdraget -2354         -2480

2.

Ändring av det statliga grundbeloppet

-  948

-  900

3'

Ändring av tilläggsbelopp

-   505

-   530

4.

Ny skau pä 100 kr.

+  623

+  630

5.

Begränsning av kvittning på inkomst av

 

 

 

kapital - villaunderskott

+    53

+   147

6.

Slopande av sambeskattningen

-   175

-   125

7.

Avtrappning av extra avdraget

+    70

+    70

8.

Slopade räntetiilägg

-      2

-      2

 

Summa

-3238

-3190

 

varav kommuner

-2294

-2420

För budgetåret 1986/87 påverkas inkomsttiteln fysiska personers in­komstskatt av de förändringar som beräknas påverka dels posten prelimi­när A-skatt, dels posten utbetalningar av kommunalskattemedel.

Skatteomläggningen år 1987 påverkar inbetalningarna med fem uppbörd­sperioder av samtliga tolv för helåret 1987. Skatteomläggningen med nya skatteskalor, grundavdrag och det nya 100 kronorsbeloppet påverkar via preliminärskattetabellerna direkt posten preliminär A-skatt med ca I 500 milj.kr. i sänkt skatt. De andra förslagen påverkar posterna fyllnadsinbe­talningar, utbetalning av överskjutande skatt och inbetalning av kvar­stående skatt åren 1988 och 1989.

Posten preliminär A-skatt för budgetåret 1986/87 beräknas även öka med 450 milj.kr. på grund av förändrat lönesummeantagande jämfört med bud­getpropositionen. Till detta kommer en nedjustering med ca 550 milj. kr. beroende på ett lägre utfall år 1985 av den preliminära A-skatten. Samman­taget beräknas de preliminära A-skatter som betalas in för budgetåret uppgå till 175350 milj.kr., vilket är en nedjustering med ca 1650 milj.kr. jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen.

Vid beräkningarna av utbetalningarna till kommunema har hänsyn tagits till förslaget att kommunernas förskott för 1987 skall justeras med det utökade grundavdraget till 9000 kr. Detta innebär att staten behåller mot­svarande belopp på inkomsttiteln.

Nedräkningar även av övriga utbetalningar från titeln gör att utbetalnin­garna beräknas minska med drygt I 600 milj.kr.

Sammantaget innebär den nu gjorda revideringen att inkomsttiteln fysis­ka personers inkomstskatter har räknats ned med 20 milj.kr. jämfört med budgetpropositionen till 43715 milj.kr.

 

Juridiska personers inkomstskatter

Juridiska personers skatter beräknas vara oförändrade för budgetåret 1985/86 jämfört med vad som beräknades i budgetpropositionen. Budget­året 1986/87 beräknas inkomsterna minska med 226 milj.kr.

Vid beräkningen av juridiska personers skatter har de resultat som kommit fram i en enkät, till 2500 st svenska aktiebolag, sparbanker och försäkringsbolag (Bl-längden) legat till gmnd. Endast 64 % av företagen besvarade enkäten, varför resultatet är osäkert. En kortfattad redovisning av enkätresultatet lämnas nedan.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.4

 

 

 

Antal anställda

Statligt taxerad inkomst

Kommunalt taxerad inkomst

Fyllnads-inbetaln våren 1986

Vinstdel­nings-underlag 1987

 

1984     1985    förändr

i%

1984    1985

förändr

i%

0-499 500-Uppgift saknas

Totalt

Utfall

8063    9820 +21,8 6 153    8867 -1-44.1

1011      943 - 6,7 15227 19630 +28,9 15 495

11074 4939 8674    857

1413    423 21161 6219

23 825

-55,4 -90,1

-70,1 -70,6

2789 2245

322 5356

2892 3169

586 6647

I motsvarande enkät hösten 1985 beräknades det statliga skatteunderla­get för Bl-längden öka med 47,6 % mellan inkomståren 1984 och 1985. RRV beräknade då att det totala statliga skatteunderlaget skulle öka med 44 %. I vårens enkät beräknades det statliga skatteunderlaget öka med 29 %.Med utgångspunkt från dessa båda enkäter beräknar RRV nu att det statliga skatteunderlaget ökar med 40 % mellan inkomståren 1984 och 1985. Denna minskning av skatteunderlaget förklarar minskningen av den preliminära B-skatten med 226 milj.kr. budgetåret 1986/87.

Det kommunala skatteunderlaget beräknas minska med ca 70 % mellan inkomståren 1984 och 1985 enligt enkäten. I höstens enkät beräknades minskningen bli 63 % mellan åren. Minskningen beror på att den kommu­nala taxeringen i princip slopas fr. o. m. taxeringen 1986 dvs. för inkomst­året 1985. För företag med bmtet räkenskapsår slopas den kommunala beskattningen fr. o. m. taxeringen 1987. RRV anser med utgångspunkt från enkätresultatet att det inte finns anledning att ändra på antagandena från höstens beräkningar.

Vinstdelningsunderiaget för år 1985 beräknas enligt enkäten till 6647 milj.kr. Vinstdelningsskatten, som är 20 % på underlaget, blir då 1 329 milj.kr. RRV beräknar, med hänsyn till det osäkra enkätresuhatet, att vinstdelningsskatten 1985 blir 1500 milj.kr., vilket är detsamma som beräknades i höstas.

Vid bedömningen av skatteunderlaget 1986 har RRV utgått från en trendmässig ökning på 10%. Dämtöver tillkommer bl. a. effekterna av fastighetsskatten, som är en avdragsgill kostnad för konventionellt beskat­tade fastigheter. Detta avdrag beräknas till 1700 milj.kr. Skatteunderlaget beräknas då öka med 5 % mellan inkomståren 1985 och 1986. För de följande inkomståren beräknas skatteunderlaget trendmässigt öka med 10%.

 

Lagstadgade socialavgifter                                                            Prop. 1985/86:150

Inkomsterna från de lagstadgade socialavgifterna beräknas till 53,6 mil-jarder kr. för budgetåret 1985/86 och till 58,4 miljarder kr. för budgetåret 1986/87. Detta innebär att inkomsterna har justerats ned för bägge budget­åren i förhållande till beräkningen i budgetpropositionen. Orsaken till nedjusteringen av inkomsterna från de lagstadgade socialavgifterna är att utbetalningarna från inkomsttiteln sjukförsäkringsavgift, netto nu beräk­nas bli betydligt högre än tidigare bedömning. Den uppräkning av sjukfrån­varon som gjorts av riksförsäkringsverket har lett till att utbetalningarna för sjukpenning beräknas bli ca 1,1 miljarder kr. högre för budgetåret 1985/86 resp. 0,8 miljarder kr. högre för budgetåret 1986/87.

Skatt på egendom

Inkomsterna av skatt på egendom beräknas nu till totalt 7,8 miljarder kr. för budgetåret 1985/86 och till 12,3 miljarder kr. för budgetåret 1986/87. I prop. 1985/86:140 föreslås att omsättningsskatten på värdepapper fördubb­las fr. o. m. den 1 juli 1986. Skatten utvidgas också till andra värdepapper bl. a. köpoptioner. Av denna anledning har RRV reviderat upp inkomster­na på titeln 1342 skatt på värdepapper med 895 milj.kr. budgetåret 1986/87 jämfört med beräkningarna till budgetpropositionen.

Skatt på varor och tjänster

Inkomsterna av skatt på varor och tjänster beräknas nu till totalt 112,9 miljarder kr. för budgetåret 1985/86 och till 115,2 miljarder kr. för budget­året 1986/87. För vart och ett av budgetåren har inkomsterna räknats upp med 1,3 miljarder kr. resp. 1,6 miljarder kr. jämfört med beräkningen i budgetpropositionen. Den beloppsmässigt största inkomsttiteln under skatt på varor och tjänster är mervärdeskatt. Inkomstema av mervärde­skatt har räknats upp med 0,3 miljarder kr. resp. 0,4 miljarder kr. för budgetåren 1985/86 och 1986/87. Uppräkningen beror på högre antaganden om värdet på den offentliga konsumtionen och de totala investeringarna år 1986, jämfört med budgetpropositionen. Totalt beräknas inkomsterna av mervärdeskatt till 62,4 miljarder kr. för budgetåret 1985/86 och till 65,9 miljarder kr. för budgetåret 1986/87.

1 den tidigare nämnda propositionen (1985/86:140) om vissa inkomstför-stärkande åtgärder på statsbudgeten ingår ett förslag om höjd energiskatt. Fr.o.m. den I januari 1987 föreslås skatten på bl.a. olja bli höjd med 199 kr. per m och på kol med 165 kr. per ton. Till följd av skattehöjningen beräknas inkomsterna av energiskatt öka med ca 0,8 miljarder kr. budget­året 1986/87. Räknat per helår blir ökningen ca 2 miljarder kr. Den förhål­landevis kalla vintern har medfört en ökad förbrukning av olja och el. Detta har lett till att inkomsterna av energiskatt och särskild avgift på oljeprodukter för innevarande år har räknats upp med tillsammans ca 0,8 miljarder kr. Energiskatten beräknas nu till 10,9 miljarder kr. för budget­året 1986/87.

 

1 övrigt har inkomsterna av skatt på varor och tjänster räknats upp med Prop. 1985/86: 150 0,2 miljarder kr. budgetåret 1985/86 och med 0,4 miljarder kr. budgetåret Bil. 1.4 1986/87 jämfört med beräkningen i budgetpropositionen. Upprevideringen beror på ökad försäljning av sprit-, vin- och maltdrycker och en beräknad ökad bensinförbrukning. De beräknade inkomsterna på enskilda titlar framgår av tabell 2. Av tabellen framgår också skillnaden mellan nuvaran­de beräkning och beräkningen till budgetpropositionen.

Övriga inkomster

Övriga inkomster på statsbudgeten består av huvudgrupperna inkomster av statens verksamhet, inkomster av försåld egendom, återbetalning av lån och kalkylmässiga inkomster. I budgetpropositionen beräknades dessa inkomster till 37,8 miljarder kr. budgetåret 1985/86 och till 41,8 miljarder kr. budgetåret 1986/87.

För innevarande budgetår har inkomsterna räknats upp med 1,5 mil­jarder kr. eller med 4 % till 39,3 miljarder kr. För budgetåret 1986/87 beräknas summan av övriga inkomster i stort sett bli oförändrad jämfört med budgetpropositionen.

För innevarande budgetår har riksbankens inlevererade överskott räk­nats upp med 0,5 miljarder kr. till 6,8 miljarder kr. Överskottet på särskilda räkningar i riksbanken blev störte än vad som antogs i budgetproposi­tionen. För budgetåret 1986/87 beräknas inkomstema oförändrat till 7,1 miljarder kr.

Kommunerna har erbjudits en rabatt på 4 % som om de under första halvåret 1986 löser in bl.a. tomträttslån och markförvärvslån. Eftersom tillgången på krediter till lägre ränta är god bör intresse finnas att lösa in lånen. RRV beräknar att inkomsttiteln 4212 återbetalning av lån för bo­stadbyggande räknas upp med 1200 milj.kr. och att inkomsttiteln 4513 återbetalning av lån för kommunala markförvärv räknas upp med 143,0 milj.kr. under innevarande budgetår. För budgetåret 1986/87 revideras inkomsterna pä 4513 upp med 60 milj.kr.

Affärsverkens avskrivningarökar totalt med 308,8 milj.kr. under inneva­rande budgetår i förhällande till budgetpropositionen. Av denna förändring svarar statens vattenfallsverks avskrivningar för 298,0 milj.kr. Ökningen beror på reviderade beräkningar med anledning av utfallet för verkets kalkylmässiga avskrivningar för år 1985.

 

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.4

Tabell 2. Jämförelse mellan inkomster enligt budgetpropositionen och RRVs beräkning för budgetåren 1985/86 och 1986/87, tusental kronor

1985/86

1986/87

 

Inkomsttitel

 

Enligt

Enligt

Ökning ( + ) Enligt

budget-

RRVs

Minsk-       budget-

proposi-

beräkning

ning(-)     proposi-

tionen

 

tionen

Enligt       Ökning (-(-)

RRVs        Minsk-

beräkning    ning(-)

 

verksamhet

139700

94800

-44900

213700

116000

-97 700

1281 Allmän löneavgift

7 750000

7700000

-50000

8100000

8 161000

61000

1300 Skatt på egendom:

7665000

7805000

140000

11254000

12249000

995000

1310 Skatt på fast egendom:

1324000

1324000

-

4311000

4311000

-

1311 Skogsvårdsavgifter

373 000

373 000

—

420000

420000

-

1312 Hyrehusavgift/

 

 

 

 

 

 

Fastighetsskatt

951000

951000

-

3 891000

3 891000

—

1000 Skatter:

1100 Skatt på inkomst, realisa' tions vinst och rörelse:

1110 Fysiska personers skatt på inkomst, realisa­tionsvinst och rörelse:

1111 Fysiska personers skatt på inkomst, realisa­tionsvinst och rörelse

 

1120 Juridiska personers skatt på inkomst, realisa­tionsvinst och rörelse:

1121 Juridiska personers skatt på inkomst, realisa­tionsvinst och rörelse

 

1130 Ofördelbara skatter på inkomst, realisations­vinst och rörelse:

1131 Ofördelbara skatter på inkomst, realisations­vinst och rörelse

 

1140 Övriga inkomstskatter:

1141 KupongskaU

1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt

1143 Bevillningsskatt

1144 Lotierivinstskatt

1200 Lagstadgade social­avgifter:

1211 Folkpensionsavgift 1221 Sjukförsäkringsavgift,

netto 1231 Barnomsorgsavgift 1241 Vuxenutbildningsavgift 1251 Övriga socialavgifter,

netto 1261 Bidrag till förvaltnings­kostnader för arbets­skadeförsäkringen 1271 Inkomster av arbetsgi­varavgifter till arbetar­skyddsstyrelsens och yrkesinspektionens

2072300 -256000

-20000

-20000

-226000

-226000

235475401 235724401          249000 244847201         246919501

60881500 61409500            528000 61440000           61184000

42762000 43269000   507000 43736000 43 716000

42762000 43 269000  507000 43736000 43 716000

15031000    14805000

15531000    15531000

-     15031000     14 805000

15531OOD     15 531000

/100000      1100000

/100000      1100000

 

1488500 154000

1509500 140000

21000 -14000

1573000 160000

; 563 000 150000

-10000 -10000

11500

3000

1 320000

11500

3 000

1355 000

35 000

5000

3000

1405 000

5 000

3000

1405 000

—

55308400

36550000

53621600

36300000

-1686800

-250000

58571700

38300000

58289000

38433000

-282700

133000

1 111000

8500000

930000

-290000

8500000

950000

-1401000 20000

1610000

8900000

970000

679000 8947000 1031000

-931000 47 000 61000

444000

39000

258000

297000

478000

100

69700

69800

922000

10

 

 

 

 

 

 

Prop. 1985/86: 150

 

 

 

 

 

Bil. 1.4

 

 

1985/86

 

 

1986/87

 

 

Inkomsttitel

Enligt

Enligt

Ökning (+

) Enligt

Enligt

Ökning (+)

 

budget-

RRVs

Minsk-

budget-

RRVs

Minsk-

 

proposi-

beräkning

ning (-)

proposi-

beräkning

ning (-)

 

tionen

 

 

tionen

 

 

1320 Förmögenhetsskatt:

1511000

1511000

_

2048000

2048000

_

1321 Fysiska personers för-

 

 

 

 

 

 

mögenhets skatt

1481000

1481000

-

2018000

2018000

-

1322 Juridiska personers för-

 

 

 

 

 

 

mögenhets skaU

30000

30000

-

30000

30000

—

1330 Arvsskatt och gåvo-

 

 

 

 

 

 

skatt:

1140000

/140000

-

1220000

1220000

-

1331 ArvsskaU

930000

930000

-

1000000

1000000

-

1332 Gåvoskatt

210000

210000

-

220000

220000

-

1340 Övrig skatt på egendom:

3690000

3830000

140000

3675000

4670000

995000

1341 StämpelskaU

2540000

2640000

100000

2470000

2 570000

100000

1342 Skatt på värdepappper

I 150000

1 190000

40000

1205000

2100000

895 000

1400 Skatt på varor och

 

 

 

 

 

 

tjänster:

111620501

112888301

1267800

113581501

115197501

1616000

1410 Allmänna försälj-

 

 

 

 

 

 

ningsskatter:

62100000

62400000

300000

65550000

65 900000

350000

1411 Mervärdeskatt

62 100000

62400000

300000

65 550000

65900000

350000

1420,

 

 

 

 

 

 

1430 Skatt på specifika

 

 

 

 

 

 

varor:

40778500

41887500

/ 109000

38968500

40347500

1379000

Ull "Bensinskatt

12600000

12600000

-

11700000

11820000

120000

1422 Särskilda varuskatter

872000

877 000

5000

929000

929000

_

1423 Försäljningsskatt på

 

 

 

 

 

 

motorfordon

1530000

1551000

21000

1530000

1552 000

22000

1424 TobaksskaU

4000000

3980000

-20000

3960000

3 960000

_

1425 Skatt på spritdrycker

5245000

5 375000

130000

5 125 000

5 250000

125 000

1426 Skatt pä vin

2015000

2090000

75000

2030000

2 110000

80000

1427 Skatt på malt- och

 

 

 

 

 

 

läskedrycker

1321000

1365000

44000

1325 000

1368000

43 000

1428 Energiskatt

10510000

11210000

700000

9938000

10900000

962000

1429 Särskild avgift på

 

 

 

 

 

 

svavelhaltigt bränsle

1500

1500

—

1500

1500

_

1431 Särskild avgift för

 

 

 

 

 

 

oljeprodukter m. m.

1452000

1567000

115000

1250000

1 250000

_

1432 Kassettskatt

40000

58000

18000

35 000

50000

15 000

1433 Skatt på videoband-

 

 

 

 

 

 

spelare

92000

104000

12000

92000

104000

12000

1434 SkaU på viss elektrisk

 

 

 

 

 

 

kraft

1010000

1010000

_

980000

980000

_

1435 Särskild avgift mot för-

 

 

 

 

 

 

surning

90000

99000

9000

73000

73 000

-

1440          Överskott vid försälj­
ning av varor med

statsmonopol:                  290000        291800   1800        310000        310000

1441          AB Vin- & Spritcentra­
lens inlevererade över

skott                               160000    161800      1800     180000    180000

7000 7000

130000

130000

_

130000

130000

1232000

1239000

7000

1348000

1355000

190000

190000

-

198000

198000

1442          Systembolaget ABs in­
levererade överskott

1450katt på tjänster:

1451Reseskatt

1452SkaU på annonser och reklam    545000      552000         7000        610000        617000

11

 

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.4

1985/86

1986/87

 

Inkomsttitel

Enligt       Enligt       Ökning (-(-) Enligt

budget-    RRVs       Minsk-       budget-

proposi-   beräkning               ning( —)     proposi­
tionen      tionen

Enligt       Ökning (4-)

RRVs        Minsk-

beräkning    ning(-)

 

1453Totalisatormedel

1454Skatt på spel

 

1460 Skatt på vägtrafik:

1461 Fordonsskatt

1462 Kilometerskatt

 

1470 Skatt på import:

1471 Tullmedel

 

1480 Övriga skatter på varor och tjänster:

1481 Övriga skatter på varor och tjänster

2000 Jnkomster av statens

V--------- -verksamhet:

2100 Rörelseöverskott:

2110 Affärsverkens inlevere­rade överskott:

2111 Postverkets inlevere­rade överskott

2112 Televerkets inlevere­rade överskott

2113 Statens järnvägars inle­vererade överskott

2114 Luftfartsverkets inle­vererade över skott

2115 Affärsverkets FFVs in­levererade överskott

2116 Statens vattenfalls­verks inlevererade överskott

2117 Domänverkets inleve­rerade överskott

 

2120 Övriga myndigheters inlevererade överskott:

2121 Statens vägverks inle­vererade överskott

2122 Sjöfartsverkets inleve­rerade överskott

2123 Inlevererat överskott av uthyrning av ADB-utrustning

 

2130 Riksbankens inlevere­rade överskott:

2131 Riksbankens inlevere­rade överskott

 

2140 Myntverkets inlevere­rade överskott:

2141 Myntverkets inlevere­rade överskott

 

2150 Överskott från spel­verksamhet:

2151 Tipsmedel

2152 Lotterimedel

395000 102000 5200000 3 080000 2120000 2020000 2020000

I

435000 105 000 5305000 3 160000 2145 000 2100000

435000 105000 5305 000 3 160000 2 145000 1980000

-10000 -10000

-140000

-120000 -120000

395000 102000 5190000 3 070000 2120000 1880000

1880000 -140000  2100000  1980000

 

29183228

29699007

515779

32614528

32646108

31580

11946212

12 531609

585397

12326980

12432980

106000

3 951171

3 941370

-9801

3381180

3351080

-30100

46071

46070

-1

50 340

48 280

-2060

319800

319800

-

297 000

297000

-

220000

125000

-95000

100000

150000

50000

91700

91700

-

148000

148000

-

70900

68800

-2100

73 200

70300

-2900

3 026000

3 113000

87 000

2 580000

2486000

-94 000

176700

177 000

300

132640

151500

18860

151608

146408

-5200

170200

158900

-11300

35 500

34 300

-1200

42000

36900

-5 100

56000

52000

-4000

64000

63 500

-500

60108

60108

-

64200

58500

-5700

6300000

6800000

500000

7100000

7100000

-

6300000

6800000

500000

7 100000

7 100000

-

-54 700

-56000

-1300

-

-

-

-54700

-56000

-1300

-

-

-

1598133

1699831

101698

1675600

1823000

147400

1 163000

1234000

71000

1218600

1264000

45 400

435 133

465831

30698

457000

559000

102000

12

 

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.4

1985/86

1986/87

 

Inkomsttitel

Enligt      Enligt        Ökning (+) Enligt

budget-   RRVs        Minsk-       budget-

proposi-  beräkning ning(-)     proposi­
tionen     tionen

Enligt       Ökning ( + )

RRVs        Minsk-

beräkning    ning(-)

 

459468

459520

52

651900

616930

-34970

459468

459520

52

651 900

616930

-34970

2524

2576

52

1400

1430

30

12115598

12208743

93145

13825602

13770852

-54750

833472

853480

20008

820987

808937

-12050

300000

320000

20000

300000

290000

-10000

275

275

-

250

250

-

5 559

5559

-

6251

6251

-

189

189

-

179

179

-

1795

1795

-

1697

1697

-

20736

20736

-

19419

19419

-

2

2

-

-

-

-

51

51

-

51

51

—

500

500

500

500

650000   615000

456444   456444

2200 Överskott av statens fastighets förvaltning:

2210 Överskott av civil fastighets förvaltning:

2211 Överskott av kriminal­vårdsstyrelsens fastig­hetsförvaltning

 

2214 Överskott av bygg­nadsstyrelsens fastig­hetsförvaltning

2215 Överskott av general­tullstyrelsens fastig­hetsförvaltning

2300 Ränteinkomster:

2310,

2320     Räntor på näringslån:

2311 Räntor på lokaliseringslån

2313 Ränteinkomster på statens avdikningslån

2314 Ränteinkomster på fiskerilån

 

2316 Ränteinkomster pä vattenkraftslån

2317 Ränteinkomster på luftfartslån

2318 Ränteinkomster på statens län för den mindre skeppsfarten

2319 Ränteinkomster på kraftledningslån

 

2321 Ränteinkomster på skogsväglån

2322 Räntor pä övriga näringslån. Kammar­kollegiet

2323 Räntor på övriga lån, Lantbruksstyrelsen

2324 Räntor på televerkets statslån

2325 Räntor på postverkets statslån

 

2330 Räntor på bostadslån:

2331 Ränteinkomster på egnahemslån

2332 Ränteinkomster på

lån för bostadsbyggande

2333 Ränteinkomster på lån för bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer

2334 Räntor på övriga bostadslån, Bostads­styrelsen

179000  179000

3 525     3 525

272000  272 000

50340     50348

8272855  8320555

8272300 8 320000

255

255

300

300

 

-

165000

165000

-

3 800

3 800

-

274000

274 000

8 47700

50 340 9912530

48290 9912635

47700  9912000  9912000

230

275

300

360

-35000

-2050 105

45

60

13

 

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.4

1985/86

1986/87

 

Inkomsttitel

Enligt      Enligt        Ökning (+) Enligt

budget-   RRVs        Minsk-       budget-

proposi-  beräkning ning(-)     proposi­
tionen     tionen

Enligt       Ökning ( + )

RRVs        Minsk-

beräkning    ning(-)

 

10

10

-

10

10

-

31000

31000

-

28000

28000

-

465000

486500

21500

540000

540000

-

465000

486500

21500

540000

540000

-

7000

7000

-

7000

7000

-

7000

7000

-

7000

7000

-

943016

934973

-8043

935960

920000

-15 960

943016

934973

-8043

935960

920000

-15 960

1563245

1575225

11980

1581115

1554270

-26845

31010

31010

28010

28010

1000

1000

25

3000

3 000

40000      46000       6000       25000        6000

175          130        -45           175          130

15800

2340  Räntor på studielån:

2341  Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier

2342  Ränteinkomster på allmänna studielån

 

2350 Räntor pä energi-sparlån:

2351 Räntor på energi-sparlån

 

2360  Räntor på medel av­satta till pensioner:

2361  Ränteinkomster på medel avsatta till folkpensionering

 

2370 Räntor på beredskaps­lagring:

2371 Räntor på beredskaps­lagring och förråds-anläggningar

2380. ..

2390    Övriga ränteinkomster:

2381 Ränteinkomster på lån till personal inom utri­kesförvaltningen m. m.

2382 Ränteinkomster på lån till personal inom bi­ståndsförvaltningen m. m.

2383 Ränteinkomster på statens bosättningslän

2384 Ränteinkomster på lån för kommunala mark­förvärv

2385 Ränteinkomster på lån för studentkårlokaler

2386 Ränteinkomster på lån för allmänna samlings­lokaler

2389 Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa specialbostäder

2391          Ränteinkomster på
markförvärv för jord­
brukets rationalisering

2392    Räntor på intressemedel
2394 Övriga ränteinkomster
2396 Ränteinkomster på det

av byggnadsstyrelsen förvaltade kapitalet

1500

5 5000

1500

30 5000

11200

11200

365

365

3000        3000

25000       25000

100000     100000

1377000       1383000

13600

340

340

3000        3000

25000      25000

100000     100000

6000      1410000      1400000

•19000

-45

2200

-10000

14

 

 

 

 

 

 

Prop. 1985/86:150

 

 

 

 

 

Bil. 1.4

 

 

1985/86

 

 

1986/87

 

 

Inkomsttitel

Enligt

Enligt

Ökning ( + ) Enligt

Enligt

Ökning ( + )

 

budget-

RRVs

Minsk-

budget-

RRVs

Minsk-

 

proposi-

beräkning

ning (-)

proposi-

beräkning

ning!-)

 

tionen

 

 

tionen

 

 

2400 Aktieutdelning:

304554

304554

_

390399

390399

_

2410 Inkomster av statens

 

 

 

 

 

 

aktier:

304554

504554

_

390399

590399

_

2411 Inkomster av statens

 

 

 

 

 

 

aktier

304554

304 554

-

390 399

390399

-

2500 Offentligrättsliga av-

 

 

 

 

 

 

gifter:

2228016

2215101

-12915

2302 966

2323666

20700

2511 Expeditionsavgifter

515600

501600

-14000

554 800

560300

5 500

2514 Elevavgifter vid styrel-

 

 

 

 

 

 

sen för vårdartjänst

32

32

-

32

32

-

2517 Trafiksäkerhetsavgift

47900

47 900

—

49 300

49 300

-

2518 Fyravgifler, farieds-

 

 

 

 

 

 

varuavgifter

307000

315 000

8000

351500

350000

-1 500

2519 Skeppsmätningsavgifter

2500

2500

-

2500

2 500

-

2521 Fartygsinspektions-

 

 

 

 

 

 

avgifter

6315

7100

785

6000

6000

—

2522 Avgifter för granskning

 

 

 

 

 

 

av biograffilm

2894

2894

-

2981

2981

—

2523 Avgifter för särskild

 

 

 

 

 

 

prövning och fyllnads-

 

 

 

 

 

 

prövning inom skol-

 

 

 

 

 

 

väsendet

1500

1500

_

1500

1500

—

2524 Avgifter vid statens

 

 

 

 

 

 

jordbruksnämnd

2600

2600

-

-

_

_

2527 Avgifter för stats-

 

 

 

 

 

 

kontroll av krigs-

 

 

 

 

 

 

materieltillverkning

900

900

-

1000

1000

_

2528 Avgifter vid bergs-

 

 

 

 

 

 

staten

3 300

3 300

—

3 200

3 200

_

2529 Avgifter vid patent-

 

 

 

 

 

 

och registrerings-

 

 

 

 

 

 

väsendet

149375

146375

-3000

152025

149025

-3000

2531 Avgifter vid registre-

 

 

 

 

 

 

ring i förenings m. fl.

 

 

 

 

 

 

register

22000

22000

-

24 000

24000

_

2532 Utsökningsavgifter

90000

90000

-

90000

90000

_

2533 Avgifter vid statens

 

 

 

 

 

 

planverk

600

600

-

630

630

_

2534 Vissa avgifter för re-

 

 

 

 

 

 

gistrering av körkort

 

 

 

 

 

 

och motorfordon

I243()0

125 700

1400

130500

133 300

2800

2535 Avgifter för statliga

 

 

 

 

 

 

kredit garantier

166900

166900

—

130000

130000

_

2536 Lotteriavgifter

3 200

3 200

-

3 200

3 200

_

2537 Miljöskyddsavgift

21000

15000

-6000

23000

25000

2000

2538 Miljöavgift på bekämp-

 

 

 

 

 

 

ningsmedel och handels-

 

 

 

 

 

 

gödsel

120000

115000

-5000

120000

120000

_

2539 Täktavgift

10000

iOQOO

-

10000

10000

_

2541 Avgifter vid tullverket

25000

30000

5000

35000

50000

15000

2542 Patientavgifter vid

 

 

 

 

 

 

tandläkarutbildningen

22000

22000

-

22000

22000

—

15

 

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.4

1985/86

1986/87

 

Inkomsttitel

Enligt      Enligt        Ökning ( + ) Enligt

budget-   RRVs        Minsk-       budget-

proposi-  beräkning ning(-)     proposi­
tionen     tionen

Enligt       Ökning ( + )

RRVs        Minsk-

beräkning    ning(-)

-100

583000

-100

583100

2543 Skatteutjämningsavgift     583 100

2544 Avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar

2545 Närradioavgifter

2600 Försäljningsinkomster:

2611 Inkomster vid kriminal­vården

2612 Inkomster vid statens rättskemiska laborato­rium

 

2616 Försäljning av sjökort

2617 Lotsavgifter 2619 Inkomster vid riks­antikvarieämbetet

 

2624 Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter

2625 Utförsäljning av bered­skapslager

2700 Böter m.m.:

2711 Restavgifter

2712 Bötesmedel

2713 Valtenföroreningsavgift

2800 Övriga inkomster av statens verksamhet:

2811 Övriga inkomster av statens verksamhet

3000 Inkomster av försåld

egendom:                                      122326

3100 Inkomster av försålda
byggnader och maski­
ner m.m.:                        90 750

3110 Affärsverkens inkoms­ter av försålda fastig­heter och maskiner:                         76 000

3111 Postverkets inkomster av försålda fastigheter

och maskiner                          -

3113         Statens järnvägars
inkomster av försålda

fastigheter och maskiner    45 000

3114    Luftfartsverkets in­
komster av försålda

fastigheter och maskiner         -

3115    Affärsverket FFVs in­
komster av försålda

fastigheter och maskiner      1 000

3116         Statens vattenfalls verks
inkomster av försålda

fastigheter och maskiner    30 000

3117                                             Domänverkets inkoms­
ter av försålda fastig­
heter och maskiner                 -

583000

 

—

_

_

4650 2048

4 650 2048

~

153080

1016080

-137000

2110480

2110980

500

119200

119200

-

125 200

125 200

-

9080

7 500

63 000

9080

7 500

64 000

1000

10280

7 500

66800

10280

7 500

67300

500

300

300

-

300

300

-

54000

54000

-

50400

50400

-

900000

762000

-138000

1850000

1850000

-

456300

260000

195 800

500

443400

260000

182 900

500

-12900

-12900

467801

270000 197800

1

461901

270000 191900

1

-5900

-5900

520000

520000

-

538400

538400

-

520000

520000

_

538400

538400

-

122900

574

4300 4300

71450

91324

574

75750

61000

76600

600

61000

30000

45000

30000

1600

600

1000

1000

30000

30000

30000

16

 

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.4

1985/86

1986/87

 

Inkomsttitel

Enligt       Enligt       Ökning ( + ) Enligt

budget-    RRVs        Minsk-        budget-

proposi-   beräkning ning(-)     proposi­
tionen      tionen

Enligt       Ökning ( + )

RRVs        Minsk-

beräkning    ning(-)

 

3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maski­ner:

3121 Kriminalvårdsstyrel­sens inkomster av för­sålda byggnader och maskiner

3122 Statens vägverks inkomster av försålda byggnader och maskiner

3123 Sjöfartsverkets in­komster av för sålda byggnader och maskiner

3124 Statskontorets inkomster av för sålda datorer m. m.

3125 Byggnadsstyrelsens in­komster av försålda byggnader och maskiner

3126 Generaltullstyrelsens inkomster av försålda byggnader och maskiner

3200 Övriga inkomster av markförsäljning:

3211 Övriga inkomster av markförsäljning

3300 Övriga inkomster av försåld egendom:

3311 Inkomster av statens gruvegendom

3312 övriga inkomster av försåld egendom

4000 Återbetalning av lån: 4100 Återbetalning av näringslån:

4110 Återbetalning av industrilån:

4111 Återbetalning av lokaliseringslån

4120 Återbetalning av jprdbrukslån:

4122 Återbetalning av statens avdikningslån

4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen

 

4130 Återbetalning av övriga näringslån:

4131 Återbetalning av vattenkraftslån

4132 Återbetalning av luftfartslån

-26

14 750

500 5 800

500 600

7000

350

14724

500 5800

500 600

7 000

324

10450

500 6200

500 200

3 000

50

4300

14 750

500 6200

500 200

4 300

7300

50

-26

 

1575

1575

-

1575

1575

-

1575

1575

-

1575

1575

-

30001

30001

-

33000

33000

-

30000

30000

-

33000

33 000

-

1 4502381

1 5896085

1393704

4861410

4827111

-34299

441537

496 537

55000

466705

491 705

25000

290000

310000

20000

290000

290000

-

290000

310000

20000

290000

290000

-

20651

20651

-

27176

27176

-

750

750

-

650

650

-

19901

19901

-

26526

26526

-

130886

165 886

35000

149529

174529

25000

235

235

-

233

233

-

2220

2220

-

2309

2309

_

17

 

Prop. 198-5/86:150 Bil. 1.4

1985/86

1986/87

 

Inkomsttitel

Enligt       Enligt       Ökning (+) Enligt    Enligt       Ökning (+)

budget-    RRVs        Minsk-       budget-  RRVs       Minsk-

proposi-   beräkning ning(-)     proposi-  beräkning            ning(-)
tionen                                              tionen

 

531

24 531

21

21

79

79

1138040      1138040

4133 Återbetalning av statens lån för den mindre skeppsfarten

4134 Återbetalning av kraftledningslän

4135 Återbetalning av skogsväglån

4136 Återbetalning av övriga närings lån. Kammarkollegiet

4137 Återbetalning av övriga närings lån. Lantbruksstyrelsen

4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier

4200 Återbetalning av bostadslån m.m.:

4211 Återbetalning av lån till ejnahem

4212 Återbetalning av lån för bostadsbyggande

4213 Återbetalning av lån för bostadsförsöijning för mindre bemedlade barn­rika familjer

4214 Återbetalning av övriga bostadslån, Bostadsslyrelsen

4300 Återbetalning av studielån:

4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier

4312 Återbetalning av allmänna studielån

4313 Återbetalning av studiemedel

4400 Återbetalning av energisparlån:

4411 Återbetalning av energi-sparlån

4500 Återbetalning av övriga lån:

4511 Återbetalning av lån til! personal inom utrikes­förvaltningen m. m.

4512 Återbetalning av lån till personal inom biståndsförvaltningen m. m.

4513 Återbetalning av lån för kommunala markförvärv

 

087

25 087

21

21

79

79

95 000

72000

72000

95000

1800

1800

1800

1800

30000      65000     35000       25000     50000

2400500 3600504 1200004 2500450 2 500451

-               4            4               -            1

2400000  3600000 1200000  250QDOO  2500000

500

450

500

450

1384040  1384040

 

40

40

-

40

40

13000

13000

-

8000

8000

125000

1 125 000

-

1376000

1 376000

275000

270000

5000

300000

300000

275000

270000

-5000

300 OPP

300000

247304

391004

143700

2IP2J5

150915

4000     4000      -     4000     4000

527      527      -120000   263000   143000    85000    25000

25000

-59300

-60000

18

 

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.4

1985/86

1986/87

 

Inkomsttitel

Enligt      Enligt       Ökning (+) Enligt

budget-   RRVs       Minsk-       budget-

proposi-  beräkning ning(-)     proposi­
tionen     tionen

Enligt       ökning (+)

RRVs        Minsk-

beräkning    ning(-)

4514     Återbetalning av lån för

studentkårlokaler                 125                                          125

4515     Återbetalning av län för

allmänna samlingslokaler    5 300       6 000

4516      Återbetalning av
utgivna startlån

och bidrag                        15000                                       15000

4517      Återbetalning av U-lands-
lån

4519 Återbetalning av

statens bosättningslån       25 000     25 000

4521 Återbetalning av lån

för inventarier i vissa

specialbostäder

4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor

4526 Återbetalning av övriga lån

5000 Kalkylmässiga inkomster: 5100 Avskrivningar:

5110 Affärsverkens av­skrivningar:

5113     Statens järnvägars

avskrivningar

5114 Luftfartsverkets av­skrivningar

5115 Affärsverket FFVs avskrivningar

5116 Statens vattenfallsverks avskrivningar

 

5120 Avskrivningar på civila fastigheter:

5121 Avskrivningar på civila fastigheter

 

5130 Uppdragsmyndigheters komplementkostnader:

5131 Uppdragsmyndigheters m.fl. komplement­kostnader

 

5140 Övriga avskrivningar:

5141 Statens vägverks avskrivningar

5142 Sjöfartsverkets av­skrivningar

5143 Avskrivningar på ADB-utrustning

5144 Avskrivningar på förråds­anläggningar för

ekonomskt försvar            60295                                       60295

125 5 500

15000 15000

700

700

125 6200

15000 15000

 

1350

1350

-

1350

1350

-

31950

31950

-

33 550

33 550

-

44052

44052

-

50690

50690

-

3978574 3514574

4195157 3819157

216583 304583

4218615 3868615

4273303 3967303

54688 98688

2657200

2966000

308800

2994900

3075100

80200

232000

220000

-12000

480000

454000

-26000

100000

103000

3000

102000

107000

5000

75 200

95000

19800

112900

119100

6200

2 250000

2548000

298000

2 300000

2395000

95000

252500

252500

-

267550

284994

17444

252 500

252 500

-

267 550

284994

17444

85162

85162

-

117086

117206

120

85 162 519712

85 162 515495

-4217

117 086 489079

117 206 490003

120 924

186700

186700

-

185 900

185900

-

98400

94000

-4400

53 000

51500

-1500

174317

174500

183

194 825

195000

175

57603

2249

55 354

19

 

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.4

1985/86

1986/87

 

376000       -88000                             350000                             306000

376000      -88000        350000                                            306000

273261910   275637 550     2 375640   286647779   288776348

Inkomsttitel

Enligt

 

budget-

 

proposi-

 

tionen

5200 Statliga pensionsavgifter.

 

netto:

464000

5211 Statliga pensionsavgifter.

 

netto

464000

STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER

Enligt       Ökning ( + ) Enligt

RRVs        Minsk-       budget-

beräkning    ning(-)     proposi­tionen

Enligt       ökning ( + )

RRVs       Minsk-

beräkning    ning(-)

-44000

-44000

2128569

 

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986

20

 

Bilaga 1.5

Förslag tiU räntor på stats­skulden, m.m., budgetåret 1986/87

 

 

 

Prop. Bil. 1

1985/86: 150

.5

 

Förslag till räntor på statsskulden, m. m., budgetåret 1986/87

utgifter

A     Räntor på statsskulden
a    Räntor på upplåning inom landet                               Kr.

1.  Ränta på räntelöpande obligationslån,

förslagsvis    ......................................................... 21838000000

2.      Ränta på riksobligationer,/ör.y/aiv/i    ..................    7670000000

3.      Vinster på premieobligationslån,/öri/agiv/i    ........    3676000000

4.      Ränta på statsskuldförbindelser,/öri/flgiWi    .......        29000000

5.      Ränta på sparobUgaUoner, förslagsvis    ....... ....... 5 806000000

6.      Ränta på av staten övertagna lån,/öri/flgiv/5    ...              40000

7.      Ränta på lån hos statsinstitutioner och fonder m. m.

förslagsvis     ........................................................ ....... 800000000

8.      Ränta på allemanssparandet,/öri/flg5ww    .........       2511000000

9.      Ränta på köpeskillingen för fastigheten nr 1 i kv. Lejonet i

Stockholm    ......................................................... ........... 90000

10.     Ränta på Konung Carl XlII:s hemgiftskapital    .... ............. 8000

11.     Ränta på kortfristig upplåning hos banker m.fl.,/ör5/flg5W(ä 1000

12.     Ränta på skattkammarväxlar,/ör5/agjv/i   ........... . 2000000000

13.     Ränta på statsskuldväxlar,/örs/flgiv/j    ............... . 9100000000

b    Ränta på upplåning i utlandet, förslagsvis   ........

c    Ränta på beräknad ny upplåning inom landet, förslagsvis d    Ränta på beräknad ny upplåning utom landet, förslagsvis

B    Kapitalrabatter, kursförluster m.m.........................

1.  Kapitalrabatter, förslagsvis   ................................ ............. 1 000

2.      Kursförluster,/ör5/ag5V(5    ................................. .............. 1000

3.      Valutaförluster,/örj-/flgsvi5   ................................ .. 1000000000

C    Diverse utgifter

1.  Försäljningsprovisioner m. m., förslagsvis   .......... . I 150000000

2.      Inlösningsprovisioner m. m., förslagsvis     .......... .... 188000000

3.      Kostnad för börsnotering av obligationslån,/örs/agiv/j 13 200000

4.      Officiella dragningslistor för premielånen,/ör5/agjv/5   .... 7400000

5.      Särskilda dragningslistor för premielånens lOO-brev,

förslagsvis     ........................................................              350000

6.  Övriga diverse utgifter,/ö/-5/flgiv/5    ...................     ____ 100000

Summa

53430139000

11000000000 895713000 900000000

1000002000

1 359050000 68584904000

Anm. Valutaomvandling har skett till medelvärdet av valutakurserna under tiden 17.2-14.3 1986.

1    Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 150. Bilaga 1.5

 

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.5

Inkomster

A    Räntor

1.  Ränta på uppköpta obligationer    .......

2.      Ränta på rörliga krediter    ..................

3.      Ränta på krediter till vissa affärsverk    ...

4.      Ränta på checkräkningsmedel i riksbanken    ..

5.      Ränta på övriga utlånade medel    .......

B    Uppgåld, kursvinster m.m.

1.  Uppgäld     ...........................................

2.      Kursvinster     ......................................

3.      Valutavinster   .....................................

C   Diverse inkomster

1.  Preskriberade obligationer och kuponger m.m.

2.      Officiella dragningslistor för premielånen             

3.      Övriga diverse inkomster   ...................

Underskott att föras av på statsbudgeten

 

80000000

 

300000000

 

150000000

 

1000

 

1000000

531001000

1000

 

1000

 

1000

3000

44000000

 

9800000

 

100000

53900000

Summa

584904000

 

68000000000

Summa

68584904000

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986

 

Reviderat förslag till statsbudget för budgetåret 1986/87

Bilaga 1.6

 

 

 

Bilaga 1.6

REVIDERAT FÖRSLAG TILL STATSBUDGET FÖR BUDGETÅRET 1986/87

1    Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.6

 

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.6

Statsbudgeten för budgetåret 1986/87

Inkomster

 

 

 

 

Budget-

Senare

Summa

 

 

 

propositionen

ändringar

1 000-tal

 

 

 

1 000-tal kr.

1 000-tal kr.

kr.

Inkomster

 

 

 

 

 

Skatter

 

 

244 847201

+ 5 586300

250433 501

Inkomster av

statens verksamhet

 

32614528

+    31580

32646108

Inkomster av

försåld egendom

 

106025

+   216800

322825

Återbetalning

av lån

 

4861410

-    34299

4827 III

Kalkylmässiga inkomster

 

4218615

+    54688

4 273 303

 

 

Summa

286647779

+5855069

292 502 848

Underskott

 

 

48926823

-3994983

44931840

 

 

Summa

335574602

+ 1860086

337434688

 

Prop. 1985/86: Bil. 1.6

150

Förändringar i förslaget till statsbudget budgetåret 1986/87

utgifter

Budget­propositionen 1 000-tal kr.

Senare ändringar 1 000-tal kr.

Summa 1 000-tal kr.

 

Utgiftsanslag Kungl. hov- och slottsstaterna Justitiedepartementet Utrikesdepartementet Försvarsdepartementet Socialdepartementet Kommunikationsdepartementet Finansdepartementet Utbildningsdepartementet Jordbruksdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Bostadsdepartementet Industridepartementet Civildepartementet Riksdagen och dess myndigheter Räntor på statsskulden m. m. Oförutsedda utgifter

Beräknad övrig medelsförbrukning Minskning av anslagsbehållningar Ökad disposition av rörliga krediter

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

 

 

33 575

-

 

33 575

 

10008 341

-

 

10008 341

 

10673 107

-

 

10673 107

 

26368432

-

 

26368432

 

84491298

+

856500

85 347 798

 

11994 180

+

9500

12003680

 

18413398

+

5492

18418890

 

41487744

-1-

262 578

41750322

 

6566936

+

13000

6579936

 

19583 243

+

150659

19733902

 

17 623 360

+

1760

17625 120

 

9860354

-

449195

9411 159

 

3 999783

+

11 152

4010935

 

469851

-

1360

468491

 

71000000

-3000000

68000000

 

1000

-

 

1000

Summa

332574602

-2139914

330434688

 

1500000

_

 

1500000

 

500000

-

 

500000

Summa

2000000

-

 

2000000

 

1000000

+4000000

5000000

Summa

335 574602

+ 1860086

337434688

 

 

 

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.6

Specifikation av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1986/87

1986/87

Tusental kr.

1000 Skatter:

1100 Skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse:

1110 Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse: 1111 Fysiska personers skatt på in­komst, realisationsvinst och rö­relse 1120 Juridiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse: 1121 Juridiska personers skatt på in­komst, realisationsvinst och rö­relse 1130 Ofördelbara    skatter   på    inkomst, realisationsvinst och rörelse: 1131 Ofördelbara skatter på inkomst, realisationsvinst och rörelse 1140 Övriga inkomstskatter:

1141  Kupongskatt

1142  Utskiftningskatt    och    ersätt­ningsskatt

1143  Bevillingsskatt

1144  Lotterivinstskatt

1200 Lagstadgade socialavgifter:

1211 Folkpensionsavgift 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto 1231 Barnomsorgsavgift 1241 Vuxenutbildningsavgift 1251 Övriga socialavgifter, netto 1271 Inkomster av arbetsgivaravgif­ter till arbetarskyddsstyrelsens och   yrkesinspektionens   verk­samhet 1281 Allmän löneavgift

1300 Skatt på egendom:

1310 Skatt på fast egendom:

1311  Skogsvårdsavgifter

1312  Fastighetsskatt 1320 Förmögenhetsskatt:

 

1321  Fysiska   personers   förmögen­hetsskatt

1322  Juridiska  personers  förmögen­hetsskatt

45881000     45881000

14805000

14805000

1 100000

150000

5000

3000

1405000

1100000

1563000    63349000

38906000

1051000

8998000

1036000

116000 8206000

925000

59238000   59238000

 

420000

 

3891000

4311000

2018000

 

30000

2048000

 

 

 

Prop. 1985/86: 150

 

 

Bil. 1.6

1986/87

Tusental kr.

 

1330 Arvsskatt och gåvoskatt:

 

 

1331 Arvsskatt

1 000000

 

1332 Gåvoskatt

220000

1220000

1340 Övrig skatt på egendom:

 

 

1341 Stämpelskatt

2570000

 

1342 Skatt på värdepapper

2100000

4670000          12249000

1400 Skatt på varor och tjänster:

1410 Allmänna försäljningsskatter:

1411 Mervärdeskatt 1420,1430 Skatt på specifika varor:

1421  Bensinskatt

1422  Särskilda varuskatter

1423  Försäljningsskatt på motorfor­don

1424  Tobaksskatt

1425  Skatt på spritdrycker

1426  Skatt på vin

1427  Skatt på maltoch läskedrycker

1428  Energiskatt

1429  Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle

 

1431  Särskild avgift för oljeprodukter m.m.

1432  Kassettskatt

1433  Skatt på videobandspelare

1434  Skatt på viss elektrisk kraft

1435      Särskild avgift mot försurning
1440 Överskott  vid försäljning  av  varor

med statsmonopol:

1441  AB Vin-& Spritcentralens inle­vererade överskott

1442  Systembolaget   ABs   inlevere­rade överskott

1450 Skatt på tjänster:

1451  Reseskatt

1452  Skatt på annonser och reklam

1453  Totalisatorskatt

1454  Skatt på spel 7460 Skatt på vägtrafik:

 

1461  Fordonsskatt

1462  Kilometerskatt 1470 Skatt på import:

1471 Tullmedel 1480 Övriga skatter på varor och tjänster: 1481 Övriga   skatter  på   varor  och tjänster

66200000

66200000

11820000 929000

1552000 3960000 5250000 2110000 1368000 10900000

1500

 

1250000

 

 

50000

 

 

104000

 

 

980000

 

 

73000

40347500

 

180000

 

 

130000

310000

 

298000

 

 

617000

 

 

435000

 

 

105000

1355000

 

3160000

 

 

2145000

5305000

 

1980000

1980000

 

1

1

115597501

 

Summa skatter

250433501

6

 

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.6

1986/87

Tusental kr.

2000 Inkomster av statens verksamhet: 2100 Röreiseöverskott:

 

2110 Affärsverkens inlevererade överskott:

 

 

2111 Postverkets inlevererade över-

 

 

skott

48280

 

2112 Televerkets inlevererade över-

 

 

skott

297000

 

2113 Statens järnvägars inlevererade

 

 

överskott

150000

 

2114 Luftfartsverkets      inlevererade

 

 

överskott

148000

 

2115 Affärsverket FFVs inlevererade

 

 

överskott

70300

 

2116 Statens vattenfallsverks inleve-

 

 

rerade överskott

2486000

 

2117 Domänverkets        inlevererade

 

 

överskott                                        _

151500

3351080

2120 Övriga    myndigheters    inlevererade

 

 

överskott:

 

 

2121 Vägverkets  inlevererade  över-

 

 

skott

36900

 

2122 Sjöfartsverkets       inlevererade

 

 

överskott

63 500

 

2123 Inlevererat överskott av uthyr-

 

 

ning av ADB-utrustning                 _

58500

158900

2130 Riksbankens inlevererade överskott:

 

 

2131 Riksbankens inlevererade över-

 

 

skott

7100000

7100000

2150 Överskott från spelverksamhet:

 

 

2151 Tipsmedel

1264000

 

2152 Lotterimedel

559000

1823000

2200 Överskott   av   statens   fastighetsför­valtning:

2210 Överskott av fastighetsförvaltning: 2211 Överskott av kriminalvårdssty­relsens fastighetsförvaltning

2214   Överskott   av   byggnadsstyrel­sens verksamhet

2215   Överskott av generaltullstyrel­sens fastighetsförvaltning

500

615000

1430

616930

616930

 

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.6

1986/87

Tusental kr.

808937

7000

920000

2300 Ränteinkomster:

2310,2320 Räntor på näringslån:

2311 Räntor på lokaliseringslån            290000

2313   Ränteinkomster på statens av­dikningslån         250

2314   Ränteinkomster på lån till fis­kerinäringen          6251

 

2316   Ränteinkomster på vattenkrafts­lån        179

2317   Ränteinkomster på luftfartslån          1 697

2318   Ränteinkomster på statens lån

till den mindre skeppsfarten             19419

2319                                                       Ränteinkomster på kraftled­
ningslån                                                 —

2321   Ränteinkomster på skogsväglån           51

2322   Räntor på övriga näringslån. Kammarkollegiet  165 000

2323   Räntor på övriga näringslån. Lantbruksstyrelsen          3800

2324   Räntor på televerkets statslån     274000

2325___________________________ Räntor på postverkets statslån            48290

2330 Räntor på bostadslån:

9912000

 

275

 

360

9912635

10

 

28000

28010

540000

540000

2331   Ränteinkomster på egnahems­lån   -

2332   Ränteinkomster på lån för bo­stadsbyggande

2333   Ränteinkomster på lån för bo­stadsförsörjning för mindre be­medlade barnrika familjer

2334   Räntor på övriga bostadslån. Bostadsstyrelsen

2340 Räntor på studielån:

2341  Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier

2342  Ränteinkomster på allmänna studielån

2350 Räntor på energisparlån:

2351 Räntor på energisparlån 2360 Räntor på  medel avsatta  till pen­sioner:

7000

2361 Ränteinkomster på medel avsat­ta till folkpensionering 2370 Råntor på beredskapslagring:

2371 Räntor   på   beredskapslagring

och förrådsanläggningar                 920000

 

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.6

1986/87

Tusental kr.

 

2380.2390 Övriga ränteinkomster:

2381  Ränteinkomster på lån till per­sonat inom utrikesförvaltningen m.m,

2382  Ränteinkomster på lån till per­sonal inom biståndsförvaltning­en m.m.

2383  Ränteinkomster på statens bo­sättningslån

2384  Ränteinkomster på lån för kom­munala markförvärv

2385  Ränteinkomster på lån för stu­dentkårlokaler

2386  Ränteinkomster på lån för all­männa samlingslokaler

2389 Ränteinkomster på lån för in­ventarier i vissa specialbostäder

2391 Ränteinkomster på markförvärv
för jordbrukets rationalisering

2392        Räntor på intressemedel
2394 Övriga ränteinkomster

2396 Ränteinkomster på det av bygg­nadsstyrelsen förvaltade kapita­let

2400 Aktieutdelning:

2410 Inkomster av statens aktier:

2411 Inkomster av statens aktier

2500 Offentligrättsliga avgifter:

2511 Expeditionsavgifter 2514 Elevavgifter  vid   styrelsen  för vårdartjänst

2517  Trafiksäkerhetsavgift

2518  Fyravgifter, farledsvaruavgifter

2519  Skeppsmätningsavgifter

 

2521  Fartygsinspektionsavgifter

2522  Avgifter för granskning av fil­mer och videogram

2523  Avgifter för särskild prövning och fyllnadsprövning inom skol­väsendet

 

2527  Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverkning

2528   Avgifter vid bergsstaten

2529  Avgifter vid patentoch registre­ringsväsendet

1000

3000 6000

130 15800

340

3000

25000

100000

1400000

390399

560300

32

49300

350000

2500

6000

2981

1500

1000 3200

149025

1554270    13770852

390399

390399

 

 

 

Prop. 1985/86: 150

 

 

Bil. 1.6

1986/87

Tusental kr.

 

2531 Avgifter för registrering i för-

 

 

enings m.fl. register

24000

 

2532 Utsökningsavgifter

90000

 

2533 Avgifter vid statens planverk

630

 

2534 Vissa avgifter för registrering av

 

 

körkort och motorfordon

133 300

 

2535 Avgifter för statliga garantier

130000

 

2536 Lotteriavgifter

3 200

 

2537 Miljöskyddsavgift

25000

 

2538 Miljöavgift på bekämpningsme-

 

 

del och handelsgödsel

120000

 

2539 Täktavgift

10000

 

2541 Avgifter vid tullverket

50000

 

2542 Patientavgifter vid tandläkarut-

 

 

bildningen

22000

 

2543 Skatteutjämningsavgift

583000

 

2544 Avgifter i ärenden om lokala ka-

 

 

belsändningar

4650

 

2545 Närradioavgifter

2048

2323666            2323666

2600 Försäljningsinkomster:

 

 

2611 Inkomster vid kriminalvården

125200

 

2612 Inkomster vid statens rättske-

 

 

miska laboratorium

10280

 

2616 Försäljning av sjökort

7500

 

2617 Lotsavgifter

67300

 

2619 Inkomster vid riksantikvarieäm-

 

 

betet

300

 

2624 Inkomster av uppbörd av felpar-

 

 

keringsavgifter

50400

 

2625 Utförsäljning   av    beredskaps-

 

 

lager

1850000

2110980           2110980

2700 Böter m.m.:

 

 

2711 Restavgifter

270000

 

2712 Bötesmedel

191900

 

2713 Vattenföroreningsavgift

1

461 901              461901

2800 Övriga inkomster av statens verksam­het:

2811 Övriga   inkomster   av   statens verksamhet

538400

538400

538400

Summa inkomster av statens verksamhet   32646108

10

 

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.6

1986/87

Tusental kr.

 

3000 Inkomster av försåld egendom:

3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner m.m.:

3110 Affärsverkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner:

3113  Statens järnvägars inkomster av försålda fastigheter och maski­ner

3114  Luftfartsverkets inkomster av försålda fastigheter och maski­ner

3115  Affärsverket FFVs inkomster av försålda fastigheter och ma­skiner

3116  Statens vattenfallsverks in­komster av försålda fastigheter och maskiner

3117  Domänverkets inkomster av försålda fastigheter och maski­ner

3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner:

3121  Kriminalvårdsstyrelsens in­komster av försålda byggnader och maskiner

3122  Vägverkets inkomster av för­sålda byggnader och maskiner

3123  Sjöfartsverkets inkomster av försålda byggnader och maski­ner

3124  Statskontorets inkomster av för­sålda datorer m.m.

3125  Byggnadsstyrelsens inkomster av försålda byggnader och ma­skiner

3126  Generaltullstyrelsens inkomster av försålda byggnader och ma­skiner

3200 Övriga inkomster av markförsäljning:

3211 Övriga inkomster av markför­säljning

30000

1000

30000

500 6200

500 200

7300

50

1575

61000

14750

7575

75750

1575

11

 

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.6

1986/87

Tusental kr.

 

3300 Övriga inkomster av försåld egendom:

3311  Inkomster av statens gruvegen­dom

3312  Övriga   inkomster   av   försåld egendom

33000 212500

245500

245500

Summa inkomster av försåld egendom   322825

 

4000 Återbetalning av lån:

4100 Återbetalning av näringslån:

4770 Återbetalning av industrilån:

4111 Återbetalning av lokaliserings­
lån                                                                 290000
4120 Återbetalning av jordbrukslån:

650 26526

4122   Återbetalning av statens avdik­ningslån

4123   Återbetalning av lån till fiskeri­näringen                  

4130 Återbetalning av övriga näringslån:

233 2309

25087

21

79

95000

1800

50000

4131   Återbetalning av vattenkraftslån

4132   Återbetalning av luftfartslån

4133   Återbetalning av statens lån till den mindre skeppsfarten

4134   Återbetalning av kraftlednings­lån

4135   Återbetalning av skogsväglån

4136   Återbetalning av övriga närings­lån, Kammarkollegiet

4137   Återbetalning av övriga närings­lån, Lantbruksstyrelsen

4138   Återbetalning av tidigare infri­ade statliga garantier

4200 Återbetalning av bostadslån m.m.:

4211   Återbetalning av lån till egna­hem    1

4212   Återbetalning  av  lån  för  bo­stadsbyggande         2500000

4213   Återbetalning  av   lån   för  bo­stadsförsörjningen   för   mindre

bemedlade barnrika familjer                450

4214                                       Återbetalning   av   övriga   bo­
stadslån, Bostadsstyrelsen    _______ -

290000

27176

174529

2500451

491705

2500451

12

 

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.6

1986/87

Tusental kr.

 

4300 Återbetalning av studielån:

4311  Återbetalning av statens lån för universitetsstudier

4312  Återbetalning av allmänna stu­dielån

4313  Återbetalning av studiemedel

4400 Återbetalning av energisparlån:

4411 Återbetalning av energisparlån

4500 Återbetalning av övriga lån:

4511  Återbetalning av lån till perso­nal inom utrikesförvaltningen m.m.

4512  Återbetalning av lån till perso­nal inom biståndsförvaltningen m.m.

4513  Återbetalning av lån för kom­munala markförvärv

4514  Återbetalning av lån för student­kårlokaler

4515  Återbetalning av lån för all­männa samlingslokaler

4516  Återbetalning av utgivna start­lån och bidrag

4517        Återbetalning av u-landslån
4519 Återbetalning av statens bosätt­
ningslån

4521 Återbetalning av lån för inventa­rier i vissa specialbostäder

4525   Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor

4526   Återbetalning av övriga lån

40

1384040

1384040

8000 1376000

300000

300000

300000

4000

25000

125

6200

15000

15000

1350

33550 50690

150915

150915

Summa återbetalning av lån    4827111

13

 

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.6

1986/87

Tusental kr.

 

Summa kalkylmässiga inkomster   4273303 STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER   292502848

5000 Kalkylmässiga inkomster: 5100 Avskrivningar:

5110 Affärsverkens avskrivningar:

5113   Statens järnvägars avskrivning­ar

5114   Luftfartsverkets avskrivningar

5115   Affärsverket FFVs avskrivning­ar

5116   Statens    vattenfallsverks    av­skrivningar

5120 Avskrivningar på fastigheter:

5121 Avskrivningar på fastigheter

5130 Uppdragsmyndigheters komplement­kostnader:

5131 Uppdragsmyndigheters       m.fl. komplementkostnader

57-0 Övriga avskrivningar:

5141   Vägverkets avskrivningar

5142   Sjöfartsverkets avskrivningar

5143   Avskrivningar på ADB-utrust­ning

5144   Avskrivningar på förrådsanlägg­ningar för ekonomiskt försvar

5200 Statliga pensionsavgifter, netto:

5211   Statliga pensionsavgifter, netto

 

454000

 

107000

 

119100

 

2395000

3075100

284994

284 994

117206

117206

185900

 

 

51500

 

 

195000

 

 

57603

490003

3967303

306000

306000

306000

14

 

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.6

Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till budgetpropositionen för budgetåret 1986/87

1 OOO-tal kr.

Ökning ( + ) Minskning (-)

Huvudtitel, anslag

Beräknat belopp i budget­proposi­tionen

Slutligt förslag eller beslut    Förändring

Propositio-     Anslags-nens eller       belopp skrivelsens nummer

 

8500

4 500

11000

13000

///.  Utrikesdepartementet Utredningar m. m., reservationsanslag Information om mellanfolkligt samarbete, nedruslningssträvanden och andra utrikes­politiska frågor, reservationsanslag Utvecklingssamarbete genom SIDA, reservationsanslag

Övriga u-landspolitiska insatser m. m., reservationsanslag

Summa

V. Socialdepartementet

Särskilda medel för bekämpningen av AIDS,

reservationsanslag

Allmänna barnbidrag, förslagsanslag

Bidrag till föräldraförsäkringen,

förslagsanslag

Bidragsförskott, förslagsanslag

Bidrag till kommunala

bostadstillägg till folkpension,

förslagsanslag

Bidrag till allmän sjukvård m. m.. förslagsanslag

Bidrag till undervisningssjukhus m. m.,

förslagsanslag

Summa

VI. Kommunikationsdepartementet
Transportstöd för Gotland, förslagsanslag

Summa

VII. Finansdepartementet
Konsumentverket, förslagsanslag

Allmänna reklamationsnämnden, förslagsanslag Kostnader för vissa nämnder, förslagsanslag

Summa

VIII. Utbildningsdepartementet
Sameskolor, förslagsanslag

Bidrag till kommunal utbildning för vuxna,

förslagsanslag

Studiehjälp m. m., förslagsanslag

Stöd till dagspressen, förslagsanslag

Stöd till tidningar på andra språk än

svenska, förslagsanslag

Summa

IX. Jordbruksdepartementet

Främjande av rennäringen, reservationsanslag Skogsvårdsstyrelserna: Myndighetsuppgifter, förslagsanslag

Bidrag till skogsvård m. m., förslagsanslag Ersättning för viltskador m. m., förslagsanslag

Summa

4983

252

5 235      rskr 134

 

 

 

8927

rskr 134

9179

+

252

4624 545

rskr 164

4 649545

-1-

25000

1 108000

rskr 164

1083000

—

25 000

5 746707

 

5746707

 

0

 

171

75000

+

75000

8245000

137,96

9135000

+

890000

954000

137

964000

+

10000

1530000

135

1685000

+

155 000

1040000

SfU 15

695000

 

345000

4533 682

171

4 564 182

+

30 500

1087000

111

1128000

+

41000

17 389682

 

18246182

+

856500

44 500

105

54 000

+

9500

44500

 

54000

+

9500

45651

121

50001

+

4 350

8 262

121

8424

-1-

162

605

108

1585

-1-

980

54518

 

60010

+

5492

14 342

rskr 151

14985

+

643

964 550

UbU 18

1000550

+

36000

1 576445

137

1806445

-1-

230000

475 600

98

476900

-1-

1300

5 365

98

-

+

5 365

3036302

3298880

262578

29220     JoU 13

18 220      -     11000

143 420 290000

325

150 150 JoU 13

+ + + +

151920

294 500

11325

462965

475965

15

 

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.6

Ökning (+) Minskning (-)

Huvudtitel, anslag

Beräknat belopp i budget­proposi­tionen

Slutligt förslag eller beslut    Förändring

Propositio-     Anslags-nens eller       belopp skrivelsens

 

3 111282      AU 11 8 584       98

98

3257 282      +   146000 11590      -I-      3006

X. Arbetsmarknadsdepartementet
Bidrag till arbetslöshetsersättning och
utbildningsbidrag, förslagsanslag
Åtgärder för invandrare, reservationsanslag
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
m. m., förslagsanslag

Summa

XI.        Bostadsdepartementet
Centralnämnden för fastighetsdata,
förslagsanslag

Summa

XII. Industridepartementet

SIND: Förvaltningskostnader, förslagsanslag Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m. m., förslagsanslag

Stöd för oljeersättande åtgärder m.m., reserva­tionsanslag

Täckande av förluster i anledning av statliga garantier för oljeersättande åtgärder samt för utveckling och introduktion av ny energiteknik, m. m., förslagsanslag STU: Teknisk forskning och utveckling, reservationsanslag Europeiskt rymdsamarbete m. m., förslagsanslag

Nationell rymdverksamhet, reservationsanslag Nämnden för fartygskreditgarantier, förslagsanslag

Räntestöd m. m. till varvsindustrin, förslagsanslag

Ränta och amortering på skuldebrev till Svenska Varv AB, förslagsanslag Kostnader för att upprätthålla viss varvs­kapacitet av beredskapsskäl, reservationsanslag

Summa

XIII. Civildepartementet
Riksrevisionsverket, förslagsanslag
SPAR-nämnden, förslagsanslag

Summa

XIV. Riksdagen och dess myndigheter
Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader,
förslagsanslag

Summa Summa förändringar på statsbudgeten

1653

3119866

+      1653 3270525      +   150659

 

 

 

 

 

 

 

43 322

112

45082

+

1760

43322

 

45082

+

1760

47 587

120

52000

+

4413

450000

120

340000

-

110000

169600

102

-

-

169600

20000

102

1000

-

19000

672545

127

655445

-

17 100

135423

127

175000

+

39577

-

127

34000

-1-

34000

4 335

120

-

-

4 335

300000

120

280000

-

20000

212150

120

-

-

212150

_

120

25 000 1562445

+

25 000

2011640

449195

90688

124

101260

+

10572

-

112

580 101840

+ +

580

90688

11152

47 581

FiU 19

46221

 

1360

47 581

 

46221

-

1360

32047771

 

32907857

+

860086

 

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986

16

 

Lagförslag

Bilaga 1.7

 

 

 

Bilaga 1.7    Prop. 1985/86: 150
1    Förslag till                                                Bil. 1.7

Lag om ändring i lagen (1982: 221) med särskilda bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget m. m.

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1982:221) med särskilda bestäm­melser angående det kommunala skatteunderlaget skall införas en ny para­graf, 1 c §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1 c§

Vid bestämmande av det förskott på kommunalskatt, landstingsskatt och församlingsskatt enligt 4 och 4 a §§ lagen (1965:269) med sär­skilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m. som skall utbetalas under åren 1987 och 1988 samt av skatteunderlag för bidragsåren 1987 och 1988 enligt lagen (1979:362) om skatteutjämningsbi­drag skall beräkningen grundas på ett justerat skatteunderlag enligt följande.

Antalet skattekronor och skat­teören enligt taxeringsnämndens beslut vid 1986 respektive 1987 års taxering skall omräknas till det an­tal som kan beräknas ha blivit på­fört om grundavdraget enligt 48 §

2 mom. första stycket kommunal­
skattelagen (1928:370) hade upp­
gått till 8300 respektive 9600 kro­
nor vid nämnda taxeringar.

Vid bestämmande av skattesats för åren 1987 och 1988 skall be­stämmelserna i denna paragraf be­aktas.

Denna lag träder i kraft den I juh 1986.

1    Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.7

 

2    Förslag till                                                Prop. 1985/86: 150

Lag om ändring i lagen (1985: 533) om skatteutjämningsavgift    Bil. 1.7

Härigenom föreskrivs att lagen (1985:533) om skatteutjämningsavgift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Landstingskommun och kom­mun skall under år 1986 erlägga av­gift (skatteutjämningsavgift) enligt denna lag.

1

Föreslagen lydelse

Landstingskommun och kom­mun skall under åren 1986 och 1987 erlägga avgift (skatteutjämningsav­gift) enligt denna lag.

2§

Avgiftsunderlaget utgörs av det antal skattekronor som enligt taxe­ringsnämndens beslut vid taxering­en till kommunal inkomstskatt år 1985 påförts skattskyldiga som avses i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt samt det antal skattekronor som tillskjuts för år 1986 enligt lagen (1979:362) om skatteutjämningsbi­drag.

3§

Avgiften utgör

14 öre per skattekrona till den del avgiftsunderlaget inte överstiger vad som motsvarar 135 procent av medelskattekraften,

5   kronor och 74 öre per skatte­krona till den del avgiftsundedaget överstiger vad som motsvarar 135 men inte överstiger vad som mot­svarar 140 procent av medelskat­tekraften,

6   kronor och 14 öre per skatte­krona till den del avgiftsunderlaget överstiger vad som motsvarar 140 men inte överstiger vad som mot­svarar 150 procent av medelskat­tekraften,

8 kronor och 14 öre per skatte­krona till den del avgiftsunderlaget

Avgiftsundedaget utgörs av det antal skattekronor som enligt taxe­ringsnämndens beslut vid taxering­en till kommunal inkomstskatt när­mast föregående år påförts skatt­skyldiga som avses i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig in­komstskatt, jMs/era? enligt 1 c § la­gen (1982:221) med särskilda be­stämmelser angående det kommu­nala skatteunderlaget m.m., samt det antal skattekronor som till­skjuts för året enligt lagen (1979:362) om skatteutjämningsbi­drag.

3§

Avgiften utgör för landstings­kommun 24 öre per skattekrona.

4§

Avgiften utgör/ör kommun

37 öre per skattekrona till den del

avgiftsunderlaget   inte   överstiger

vad som motsvarar 135 procent av

medelskattekraften,

5   kronor och 37 öre per skatte­krona till den del avgiftsunderlaget överstiger vad som motsvarar 135 men inte överstiger vad som mot­svarar 140 procent av medelskat­tekraften,

6   kronor och 37 öre per skatte­krona till den del avgiftsunderlaget överstiger vad som motsvarar 140 men inte överstiger vad som mot­svarar 150 procent av medelskat­tekraften,

8 kronor och 37 öre per skatte­krona till den del avgiftsunderlaget

 

Nuvarande lydelse

överstiger vad som motsvarar 150 procent av medelskattekraften.

Avgiften är dock endast 14 öre per skattekrona till den del avgifts­undedaget inte överstiger vad som motsvarar den tillförsäkrade skatte­kraften enligt lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag.

4§

Med medelskattekraften förstås den enligt 12 § lagen (1979: 362) om skatteutjämningsbidrag fastställda medelskattekraften att användas vid beräkning av skatteutjämnings­bidrag för år 1986.

5§

Ändras rikets indelning i lands­tingskommuner eller kommuner, beräknas skatteutjämningsavgift på grundval av den indelning som gäl­ler vid ingången av år 1986.

6§

Länsstyrelsen fastställer skat­teutjämningsavgift och tillställer se­nast den 27 januari 7956 landstings­kommun och kommun uppgift om avgiftens belopp.

Till ledning för landstingskom­muns och kommuns budgetarbete skall länsstyrelsen senast den 10 september 1985 lämna landstings­kommun och kommun uppgift om uppskattad skatteutjämningsavgift.

7§

Skatteutjämningsavgiften skall betalas med en tolftedel varje må­nad under år 1986 genom avräkning med lika belopp vid varje utbetal­ning av landstingsskatt och kom­munalskatt enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestäm­melser om' kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m. Är avgiften inte uträknad vid avräkningstillfällena i månaderna januari och februari, får avräkning ske med ett uppskattat belopp. Om något av de belopp som avräknas i

Föreslagett.lydelse

överstiger vad som motsvarar 150 procent av medelskattekraften.

Avgiften är dock endast 37 öre per skattekrona till den del avgifts­underlaget inte överstiger vad som motsvarar den tillförsäkrade skatte­kraften enligt lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag.

5§

Med medelskattekraften förstås den enligt 12 § lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag fastställda medelskattekraften att användas vid beräkning av skatteutjämnings­bidrag för året.

6§

Ändras rikets indelning i lands­tingskommuner eller kommuner, beräknas skatteutjämningsavgift på grundval av den indelning som gäl­ler vid ingången av året.

7§

Länsstyrelsen fastställer skat­teutjämningsavgift och tillställer se­nast den 25 januari landstingskom­mun och kommun uppgift om avgif­tens belopp för året.

Till ledning för landstingskom­muns och kommuns budgetarbete skall länsstyrelsen senast den 10 september lämna landstingskom­mun och kommun uppgift om upp­skattad skatteutjämningsavgift för nästa år.

8§

Skatteutjämningsavgiften skall betalas med en tolftedel varje må­nad under året genom avräkning med lika belopp vid varje utbetal­ning av landstingsskatt och kom­munalskatt enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestäm­melser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m. Är avgiften inte uträknad vid avräkningstillfällena i månaderna januari och februari, får avräkning ske med ett uppskattat belopp. Om något av de belopp som avräknas i

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.7

 

Länsstyrelsens beslut enligt den-  Länsstyrelsens beslut enligt den-

na lag får överklagas hos regeringen     na lag får överklagas hos regeringen
genom besvär.                     genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Bestämmelserna i 2 och 3 §§ i deras äldre lydelse tillämpas i fråga om skatteutjämningsavgift för år 1986.

Nuvarande lydelse

månaderna januari och februari inte motsvarar en tolftedel av lands­tingskommunens eller kommunens avgift, skall den jämkning som för­anleds av detta ske i fråga om det belopp som avräknas i mars månad.

8§

Föreslagen lydelse

månaderna januari och februari inte motsvarar en tolftedel av lands­tingskommunens eller kommunens avgift, skall den jämkning som för­anleds av detta ske i fråga om det belopp som avräknas i mars månad.

9§

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.7

 

3 Förslag till                                                   Prop. 1985/86:150

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) Bil. 1.7

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)'

dels att 45, 47 och 57-59 §§, anvisningarna till 47 § samt anvisningarna till 60 § skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 47 § skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 47 a § skall betecknas 47 §,

dels att 2, 4 och 19 §§. 25 § 3 mom., nya 47 §, 56, 60 och 68 §§, punkt 2 av anvisningarna till 38 § samt punkt 1 av anvisningarna till 66 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

2f

Allmän kommunalskatt utgår så- Allmän    kommunalskatt    utgår

som kommunal inkomstskatt,  viV-     som kommunal inkomstskatt och ken beräknas på grundval av in-     beräknas på grundval av beskatt-komst och av garantibelopp för fas-     ningsbar inkomst. tighet.

Såsom underlag för kommunal inkomstskatt påföres skattskyldig ett skatteöre för vaije krona beskattningsbar inkomst.

Etthundra skatteören bilda en skattekrona.

4§

Underlag för beräkning av kom-    Såvitt gäller fastighet beräknas

munal  inkomstskatt  såvitt   gäller     inkomst i de fall som anges i denna fastighet  bestäms  vid   fastighets-     lag på grundval av vad som be-taxering, om inte annat föreskrivs.     stämts vid fastighetstaxering. Därvid beslutas även om fastighet skall vara skattepliktig. Skat­teplikt för fastighet innebär att ga­rantibelopp enligt 47 § skall beräk­nas för fastigheten.

Bestämmelserna i denna lag om fastighet skall också tillämpas i fråga om byggnad, som är lös egendom, om inte annat föreskrivs. Samma skall gälla beträffande sådana tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap. 2 och 3 §§ jordabalken, i den mån de tillhör byggnadens ägare.

Föreskrifter om fastighetstaxering finns i fastighetstaxeringslagen (1979:1152).

' Senaste lydelse av

45 § 1984:1060

47 § 1984:1060

57 § 1 mom. 1984: 1060

57 §2 mom. 1963:303

57 § 3 mom. 1984:1060

58 § 1984: 1060

59 § I mom. 1984:1060 59 § 2 mom. 1966:729 59 § 3 mom. 1984:1060 anvisningarna till 47 § 1983:446 anvisningarna till 60 § 1984: 1060 rubriken närmast före 47 § 1953:400.  Senaste lydelse 1953:400.

' Senaste lydelse 1979: 1154.                                              -                                5

 

Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                      Prop. 1985/86: 150

Bil. 1.7

19 §"

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva:

vinst vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 § 3—4 mom.:

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke er­sättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäk­ring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977: 267) om krigsskadeersättning till sjö­män om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycks­fall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § I eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäk­ring eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skatte­pliktig natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fast­ställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser driftbyggnad på jordbruksfastighet, byggnad på fastighet som avses i 24 § I mom., byggnad som är avsedd för användning i ägarens rörelse eller sådan del av värdet av markanläggning som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, dels i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av fastighet eller av rörelse och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för fastighet eller rörel­se;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund

"Senaste lydelse 1985:405.   "                                                                               6

 

Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                      Prop. 1985/86:150

av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat; ■

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre be­lopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för Utgivet belopp;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda för mottagarens utbildning;

studiestöd enligt 2, 3 eller4 kap. studiestödslagen (1973:349), internatbi-drag, återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regering­en eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag lik­ställda, och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 § samma lag som utgör ersättning för merkostnader samt hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag som avses i förordningen (1976:263) om statliga bostads­bidrag till barnfamiljer eller förordningen (1976:262) om statskommunala bostadsbidrag;

ersättning som fastställts av all­män domstol eller utgått av all­männa medel till den som — utan att det skett yrkesmässigt — inställt sig inför domstol eller annan myn­dighet, om ersättningen avser re­seersättning, traktamente eller er­sättning för tidsspillan;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar som den skatt­skyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor, såvida intäkterna inte kan hänföras till rörelse som den skattskyldige driver eller utgör lön eller liknande förmån;

 

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse                    Prop. 1985/86: 150

ränta enligt 69 §   1  mom.  upp-      räntaenWgt 61 § lagen (1941:416)        ''   '

bördslagen (1953: 272).             om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § 1

och 2 mom., 69 a § tredje stycket
eller 75 a § fiärde stycket upp­
bördslagen (1953:272), 36 §
3 mom. lagen (1958:295) om sjö­
mansskatt,     22 §       tullagen
(1973:670), 20 § lagen (1982:1006)
om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersätt­
ningar, 5 kap. 13 § lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter, 40 § lagen
(1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter eller 24 §
lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare.

Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare, yrkesfis­kare m.fl. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till 21 § och i punkt 11 av anvisningarna till 28 §.

(Se vidare anvisningarna.)

25 § 3 mom. I fråga om fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 § 2 mom., får avdrag inte göras för andra omkostnader än för ränta på lånat kapital, som har nedlagts i fastigheten, samt tomträttsavgäld eller liknande avgäld.

Utöver avdrag som i föregående stycke sägs får dock fysisk person, som blivit för året före taxerings­året eller för taxeringsåret man­talsskriven på honom tillhörig fas­tighet, som avses i 24 § 2 mom., i fråga om nämnda fastighet göra ett extra avdrag med, för helt år räk­nat, 1500 kronor, dock högst med det belopp, som jämlikt sistnämnda lagrum skall tas upp som intäkt av fastigheten. Äger skattskyldig en­dast del av fastigheten, skall avdra­get i motsvarande mån nedsättas. Vad i detta stycke stadgas skall gälla jämväl beträffande dödsbo under förutsättning att någon del­ägare i boet blivit mantalsskriven på fastigheten.

Har fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 § 2 mom., delvis använts i ägarens rörelse, skall räntan och avgälden minskas med den del därav, som kan anses belöpa på den i rörelsen använda fastighets­delen.

(Se vidare anvisningarna.)
' Senaste lydelse 1984: 1060.                                                                                8

 

Föreslagen lydelse

47 §

Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor, minskat i förekom­mande fall med sådant avdrag som avses i 46 och 46 a §§, utgör taxe­rad inkomst.

Nuvarande lydelse

47 a f

Sammanlagda beloppet av den inkomst från en ellerfiera förvärvs­källor, vilken är skattepliktig i en komtnun, med avdrag i förekom­mande fall som avses i 46 och 46 a §§, samt av i 47 § omförmält garantibelopp utgör skattskyldigs inom kommunen taxerade in­komst.

Den taxerade inkomsten avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.7

56 §

Skatt för inkomst av jord­bruksfastighet eller av an­nan fastighet skall utgöras till kommun, där fastigheten är belä­gen.

Äro fastigheter inom olika kom­muner att anse som e n förvärvs­källa, efter ty i 18 § sägs, skall den från fastigheterna gemensamt här-flutna inkomsten tagas till beskatt­ning i varje kommun till så stor del, som kan anses hava inom kom­munen influtit. Kan utredning här­om icke vinnas, skall inkomsten fördelas till beskattning mellan kommunerna efter ty som kan fin­nas skäligt med hänsyn till den bruttointäkt, som influtit inom var­je kommun, eller till det förhållan­de, vari fastigheternas taxerings­värden stått till varandra.

Skatt för inkomst skall utgöras i hemortskommunen, om den skatt­skyldige har varit bosatt eller sta­digvarande vistats här i riket under någon del av året före taxerings­året, och i annat fall i Stockholm för gemensamt kommunalt ända­mål.

60 §»

Innefattar kommun flera försam­lingar, skall fysisk person, som skall mantalsskrivas i någon avför­samlingarna, beskattas i denna för­samling/ör hela den inkomst, som enligt bestämmelserna om beskatt­ningsort skall beskattas i kom­munen. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, då oskift dödsbo efter avliden person, som varit vid dödsfallet bosatt här i ri­ket, skall beskattas inom kommun, som innefattar flera församlingar.

' Senaste lydelse 1984; 1060. ''Senaste lydelse 1951:790. ' Senaste lydelse 1973: 1099.

Innefattar hemortskommunen flera församlingar sker beskattning­en i den församling där den skatt­skyldige med tdlämpning av regler­na om hemortskommun anses ha sin hemort.

 

Nuvarande lydelse

För annan än i första stycket av­sedd skattskyldig skall, om kom­mun innefattar flera församlingar, vid taxering enligt denna lag angi­vas, huru stor del av den beskatt­ningsbara inkomsten som belöper å varje församling, och skola därvid de i 56—59 §§ givna bestämmelser­na om beskattningsort hava mot­svarande tillämpning. Innan sådan fördelning sker skall dock, om i den skattskyldiges taxerade inkomst in­går garantibelopp för fastighet, så stor del av den beskattningsbara in­komsten, som motsvarar garanti­beloppet, tillföras den församling, där fastigheten är belägen.

(Se vidare anvisningarna.)

68 Vad i denna lag stadgas om per­son, som varit här i riket bosatt, skall även gälla person som stadig­varande vistats i Sverige utan att vara bosatt här. Detsamma gäller den som har vistats tillfälligt här och har haft arbetsanställning, vid vilken skatteavdrag enligt 39 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272) har kommit ifråga. Vad som nu har sagts om skattskyldig som har vis­tats här tillfälligt skall dock icke gälla vid tillämpning av 53 § 1 mom. och icke heller då den skatt­skyldige vid vistelsen här uppbär lön av anställning hos svenska sta­ten eller svensk kommun om an­ställningen avses fortsätta utom­lands.

Föreslagen lydelse

(Se vidare anvisningarna.)

Vad i denna lag stadgas om per­son, som varit här i riket bosatt, skall även gälla person som stadig­varande vistats i Sverige utan att vara bosatt här.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.7

 

Anvisningar

till 38 §

2.'" Utdelning från aktiebolag eller ekonomisk förening, som utgår i förhållande till gjorda inköp eller försäljningar eller efter därmed jämförlig grund, är skattefri, där utdelningen blott innebär en minskning i levnads­kostnader, och skall i annat fall hänföras till den förvärvskälla, vartill den på grund av sin beskaffenhet är att räkna. Sålunda hänföres exempelvis till inkomst av jordbruk respektive rörelse näringsidkares utdelning från eko­nomisk förening i form av pristillägg å varor, som han sålt till föreningen, eller i form av rabatt för varor, som han för sin näring inköpt av förening-

' Senaste lydelse 1978:925. '° Senaste lydelse 1984: 1060.     .

10

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

en. Till utdelning, som på grund av bestämmelserna i detta stycke är skattefri, hänföres icke förmån av bostad eller annan förmån av fastighet Gfr emellertid bestämmelserna i andra stycket). Skattepliktig utdelning från aktiebolag eller ekonomisk förening, som icke skall räknas såsom intäkt vid beräkning av annat slag av inkomst, hänföres till intäkt av kapital.

Har bostad eller annan förmån av fastighet tillkommit medlem av bo­stadsförening eller delägare i bo­stadsaktiebolag i denna hans egen­skap och är det inte fråga om upplå­telse som avses i tredje stycket, skall värdet av bostaden eller för­månen inte räknas som skatteplik­tig intäkt för delägaren. Till följd härav får avdrag inte ske, såvitt det inte är fråga om en till rörelse hän-förlig utgift, för medlemmens eller delägarens inbetalningar till för­eningen eller bolaget eller för andra omkostnader som hänför sig till in­nehavet av bostaden eller förmå­nen.

Har bostad eller annan förmån av fastighet tillkommit medlem av bo­stadsförening eller delägare i bo­stadsaktiebolag i denna hans egen­skap och är det inte fråga om upplå­telse som avses i tredje stycket, skall som skattepliktig intäkt av ka­pital tas upp ett belopp motsvaran­de för helt år räknat 3 procent av den del av medlemmens eller del­ägarens andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet som överstiger 50000 kronor. Där­vid skall värdet av andelen beräk­nas med utgångspunkt i taxerings­värdet året före taxeringsåret på föreningens eller bolagets fastighet och med hänsyn till föreningens el­ler bolagets övriga tillgångar och skulder enligt bokslutet för det se­naste räkenskapsår som avslutats före den 1 juli året före taxerings­året. Vid denna beräkning skall bortses från skuld som föreningen eller bolaget har ådragit sig på så­dana villkor eller under sådana om­ständigheter att skulden bör likstäl­las med inbetalning av insats eller därmed jämförligt eget kapital. I fråga om bostad som innehas av två eller flera medlemmar tillsam­mans skall beloppet 50 000 kronor fördelas dem emellan efter andelar­nas storlek. Vid inkomstberäkning­en får avdrag inte ske, såvitt fråga inte är om till rörelse hänfödig ut­gift, för medlemmens eller deläga­rens inbetalningar till föreningen el­ler bolaget eller för andra omkost­nader som är hänförliga till inneha­vet av bostaden eller förmånen.

Har bostad eller annan förmån, som tillkommit medlem av bostadsföre­ning eller delägare i bostadsaktiebolag i denna hans egenskap, helt eller till övervägande del varit av medlemmen eller delägaren mot vederlag upplå­ten till annan under hela eller större delen av beskattningsåret, räknas vederlaget jämte värdet av bostad eller annan förmån, som medlemmen eller delägaren för eget bruk förfogat över, såsom intäkt av kapital för medlemmen eller delägaren.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.7

II

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Annan utdelning från bostadsförening eller bostadsaktiebolag än i andra och tredje styckena sägs, som icke utgått i förhållande till innehavda andelar eller aktier, räknas såsom intäkt av kapital för medlemmen eller delägaren, om och i den mån utdelningen överstiger sådana på beskatt­ningsåret belöpande avgifter och andra inbetalningar till föreningen eller bolaget, vilka icke äro att anse som kapitaltillskott.

Med bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås ekonomisk förening och aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller huvudsakligen består i att åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare bereda bostäder i hus, som ägs av föreningen eller bolaget. Som bostadsförening eller bo­stadsaktiebolag anses även ekonomisk förening eller aktiebolag, vars verk­samhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i att tillhandahålla föreningens medlemmar eller bolagets delägare garage eller annan för deras personliga räkning avsedd gemensam anordning i byggnad som ägs av föreningen eller bolaget.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.7

till 66 §

I." Av bestämmelserna i denna paragraf, jämförda med föreskrif­terna i 68 §, framgår, att för den som under ett beskattningsår eller del därav stadigvarande vistats här i riket utan att mantalsskrivnings­skyldighet i någon kommun beträf­fande honom förelegat för året näst före taxeringsåret, skall såsom hemortskommun anses den kom­mun, där han under det år, som när­mast föregått taxeringsåret, först vistats, utan att vistelsen varit al­lenast tillfällig. För den som har vistats tillfälligt här i riket och har haft arbetsanställning, vid vilken skattavdrag har kommit i fråga utan att nyssnämnd mantalsskriv­ningsskyldighet beträffande honom har förelegat, skall såsom hemorts­kommun anses den kommun, där han under det år som närmast före­gått taxeringsåret först har vistats.

1. Av bestämmelserna i denna paragraf, jämförda med föreskrif­terna i 68 §, framgår, att för den som under ett beskattningsår eller del därav stadigvarande vistats här i riket utan att mantalsskrivnings­skyldighet i någon kommun beträf­fande honom förelegat för året näst före taxeringsåret, skall såsom hemortskommun anses den kom­mun, där han under det år, som när­mast föregått taxeringsåret, först vistats, utan att vistelsen varit al­lenast tillfällig.

1.  Denna lag träder i kraft den I januari 1987 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering om inte annat följer av punkterna 2 och 3 nedan.

2.  De nya bestämmelserna om ränta i 19 § tillämpas inte på ränta som belöper på tid före ikraftträdandet.

3.  Äldre bestämmelser i 2, 4, 45, 47, 47 a och 56-60 §§, anvisningarna till 47 § samt anvisningarna till 60 § tillämpas vid 1988 års taxering i fråga om förvärvskälla för vilken beskattningsåret har påbörjats före den 1 maj 1986.

" Senaste lydelse 1978:925.

12

 

4 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrivs att 28 och 31 §§, 39 § 1 mom., 42 §, 43 § I mom., 54 § I mom., 69 § 2 mom. samt punkt 4 av anvisningarna till 39 § upp­bördslagen (1953: 272)' skall ha följande lydelse.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.7

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

28 §' Kvarstående skatt under 25 kronor uttages ej.

Kvarstående skatt, som uppgår till högst 200 kronor, skall betalas senast den 18 i uppbördsmånaden mars året efter taxeringsåret. An­nan kvarstående skatt skall betalas med lika belopp senast den 18 i var och en av uppbördsmånaderna mars och maj året efter taxerings­året. Om öretal uppkommer skall dock det belopp som skall betalas under uppbördsmånaden mars be­stämmas till närmast lägre och det andra beloppet till närmast högre hela antal kronor.

Kvarstående skatt skall betalas senast den 18 i uppbördsmånaden april året efter taxeringsåret.

31 §3

Uträkning av de särskilda skatteposter som ingår i tillkommande skatt samt debitering av sådan skatt verkställs efter samma grunder, som har gällt för debitering av motsvarande slutliga skatt.

Sänkning av viss skatt vid ändrad debitering avräknas mot höjning av annan skatt till följd av ändringen. Tillkommande skatt under 25 kronor uttages ej.

Tillkommande skatt skall betalas senast den 18 i den uppbördsmånad eller de två uppbördsmånader, som lokal skattemyndighet bestämmer, varvid en uppbördsmånad skall lig­ga mellan betalningstillfällena. I sistnämnda fall skall skatten förde­las enligt de grunder som anges i 28 §.

Tillkommande skatt skall betalas senast den 18 i den uppbördsmånad eller, om skatten överstiger 200 kronor, de två uppbördsmåna­der, som lokal skattemyndighet be­stämmer, varvid en uppbörds­månad skall ligga mellan betal­ningstillfällena. I sistnämnda fall skall skatten betalas med lika be­lopp i var och en av uppbördsmå­naderna. Om öretal uppkommer skall dock det belopp som skall be­talas först bestämmas till närmast lägre och det andra beloppet till närmast högre hela antal kronor.

 

' Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.  Senaste lydelse 1979:489. ' Senaste lydelse 1984:669.

13

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

39 §

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.7

/ mom.'* Vid utbetalning av kontant belopp, som för mottagaren (arbets­tagaren) utgör sådan inkomst av tjänst som i 3 § 2 mom. under 1 första och andra styckena avses (lön), skall den som utbetalar beloppet (arbetsgiva­ren) göra avdrag för betalning av preliminär A-skatt som arbetstagaren har att betala (skatteavdrag) om inte annat följer av bestämmelserna i lagen (1983:850) om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m. Bestämmelser om skyldighet att göra avdrag i vissa fall när det utbetalade beloppet inte utgör sådan lön finns i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättning-

Har arbetstagare, vilken har att vidkännas skatteavdrag för prelimi­när A-skatt, att erlägga kvarstående skatt, som har debiterats året före det år skatteavdraget skall göras, är arbetsgivaren skyldig att vid utbe­talning av lön göra skatteavdrag även för sådan skatt. Avdragsskyl­dighet föreligger dock inte, om an­ställningen är avsedd att vara korta­re tid än en vecka. För betalning av den kvarstående skatten skall ar­betsgivaren vid varje utbetalnings­tillfälle avdraga ett belopp motsva­rande så stor del av den skatt, som skall betalas under den uppbörds­månad som gäller enligt 28 §, som belöper på utbetalningstillfället med hänsyn till antalet utbetal­ningstillfällen före ingången av nämnda uppbördsmånad. Belopp, som dras av vid annat utbetalnings­tillfälle än det första, skall dock av­rundas till närmast lägre hela antal kronor och återstoden dras av vid det första utbetalningstillfället.

Har arbetstagare, vilken har att vidkännas skatteavdrag för prelimi­när A-skatt, att erlägga kvarstående skatt, som har debiterats året före det år skatteavdraget skall göras, är arbetsgivaren skyldig att vid utbe­talning av lön göra skatteavdrag även för sådan skatt. Avdragsskyl­dighet föreligger dock inte, om an­ställningen är avsedd att vara korta­re tid än en vecka. För betalning av den kvarstående skatten skall ar­betsgivaren vid varje utbetalnings­tillfälle avdraga ett belopp motsva­rande så stor del av skatten som belöper på utbetalningstillfället med hänsyn till antalet utbetal­ningstillfällen före ingången av upp­bördsmånaden april. Belopp, som dras av vid annat utbetalningstill­fälle än det första, skall dock avrun­das till närmast lägre hela antal kro­nor och återstoden dras av vid det första utbetalningstillfället.

 

42 r

Om utbetald lön inte är så stor, att skatteavdrag kan göras för både utgående preliminär skatt och den kvarstående skatt, som belöper på utbetalningstillfället, skall genom skatteavdraget innehållet belopp anses i första hand avse preliminär skatt.

Kan vid visst utbetalningslillfälle skatteavdrag för kvarstående skatt inte göras med belopp, som mot­svarar på utbetalningstillfället belö­pande skatt, skall vid senare utbe­talningstillfälle   före   ingången   av

Kan vid visst utbetalningstillfälle skaueavdrag för kvarstående skatt inte göras med belopp, som mot­svarar på utbetalningstillfället belö­pande skatt, skall vid senare utbe­talningstillfälle  före  ingången   av

 

" Senaste lydelse 1984: 669. ' Senaste lydelse 1984:669.

14

 

Nuvarande lydelse

den uppbördsmånad som gäller en­ligt 28 § avdragas så stort belopp att de innehållna beloppen tillsammans förslår till den skatt som skall beta­las under nämnda uppbördsmånad.

Föreslagen 'lydelse

uppbördsmånaden april avdragas så stort belopp att de innehållna be­loppen tillsammans motsvarar den kvarstående skatten.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.7

43 §

7 mom. Arbetsgivare skall vid varje avlöningstillfälle genom särskilt kvitto eller på annat lämpligt sätt lämna arbetstagare uppgift om det be­lopp, som genom skatteavdrag har innehållits på lönen. Skyldighet att lämna sådan uppgift föreligger dock inte, om lönen kvitteras på avlönings­lista, där skatteavdraget har angivits.

Har skatteavdrag för kvar­stående skatt inte kunnat göras med så stort belopp, som motsvarar den kvarstående skatten, skall arbetsgi­varen vid det avlöningstillfälle, som närmast föregår uppbördsmånaden april, underrätta arbetstagaren om storleken av felande belopp.

Har    skatteavdrag    för    kvar-

stående skatt inte kunnat göras med så stort belopp, som skall betalas under viss uppbördsmånad, skall arbetsgivaren vid det avlöningstill­fälle, som närmast föregår denna uppbördsmånad, underrätta arbets­tagaren om storleken av felande be­lopp.

Efter den 18 i den sista uppbördsmånad, under vilken skatt enligt skatt­sedel skall erläggas, eller, om arbetstagare tidigare har slutat sin anställ­ning, vid dennas slut skall arbetsgivaren återlämna skattsedeln till arbets­tagaren. Har arbetstagaren slutat sin anställning under tid då avdrag för kvarstående skatt skall göras, skall arbetsgivaren lämna arbetstagaren skriftlig uppgift om summan av gjorda skatteavdrag för sådan skatt och den tid som avdragen avser. Sådan uppgift, som skall vara undertecknad eller signerad av arbetsgivaren eller någon hos honom anställd, skall också omfatta arbetsgivarens namn och adress.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer for­mulär till blanketter för uppgifter enligt detta moment. Blanketterna skall kostnadsfritt tillhandahållas arbetsgivare.

54 §

1 mom. En arbetsgivare, som har gjort skatteavdrag eller utgett lön för vilken månadsavgift skall re­dovisas enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från ar­betsgivare skall utan anmaning läm­na uppgift (uppbördsdeklara­tion) om detta till den länsstyrelse som avses i 52 § första stycket. Ar­betsgivare som avses i 3 § andra stycket sista meningen lagen om uppbörd av socialavgifter från ar­betsgivare skall dock lämna dekla­rationen till länsstyrelsen i Stock­holms län. Deklaration skall lämnas

' Senaste lydelse 1979:489. ' Senaste lydelse 1984:669.

1 mom. En arbetsgivare, som har gjort skatteavdrag för prelimi­när A-skatt eller utgett lön för vil­ken månadsavgift skall redovisas enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall utan anmaning lämna uppgift (uppbördsdeklaration) om detta till den länsstyrelse som avses i 52 § första stycket. Arbetsgivare som avses i 3 § andra stycket sista meningen lagen om uppbörd av so­cialavgifter från arbetsgivare skall dock lämna deklarationen till läns­styrelsen i Stockholms län. Dekla-

15

 

Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                      Prop. 1985/86:150

Bil. 1.7
senast den 18 i uppbördsmånaden     ration skall lämnas senast den 18 i
efter den månad då skatteavdraget     uppbördsmånaden efter den månad
gjordes eller lönen utgavs.         då   skatteavdraget   gjordes   eller

lönen utgavs.

Efter anmaning av länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet är också den, som inte är deklarationsskyldig enligt första stycket, skyldig att avge uppbördsdeklaration.

Uppbördsdeklaration skall avges på heder och samvete samt avfattas på blankett enligt faststäUt formulär.

Uppbördsdeklararation skall upptaga

1)  arbetsgivarens personnummer, organisationsnummer eller särskilda redovisningsnummer;

2)  uppgift om den tid för vilken redovisning lämnas;

3)  det belopp som har dragits av       3) det belopp som har dragits av för preliminär A-skatt och vid upp-     för preliminär A-skatt; bördsmånaderna mars och maj vad

som har dragits avför kvarstående skatt;

4)   sådan utgiven avgiftspliktig lön eller ersättning som avses i 2 kap. 3 §
lagen (1981:691) om socialavgifter, dock inräknat del belopp som avses i
punkt 5;

5)  det belopp med vilket avdrag görs enligt 6 § lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare;

6)  den lön eller ersättning på vilken månadsavgiften beräknas;

7)  månadsavgiftens belopp;

8)  summan av skatt enligt punkt 3 och avgift enligt punkt 7.

En arbetsgivare, som har gjort skatteavdrag för kvarstående skatt, skall lämna uppgift (uppbörds­deklaration för kvarståen­de skatt) om detta. Sådan dekla­ration skall lämnas senast den 18 i uppbördsmånaden april och upp­taga, förutom uppgift som avses i fiärde stycket 1, det belopp som dragits av för kvarstående skatt. I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som sägs i första-tredje styckena.

69                                                                                             §
2 mom.* På skatt, kvarskatteav-   2 mom. På skatt, kvarskatteav­
gift, respitränta och anståndsränta, gift, respitränta och anståndsränta,
som återbetalas enligt 68 § 2 mom., som återbetalas enligt 68 § 2 mom.,
och vid utbetalning av skaU eller och vid utbetalning av skatt eller
ränta, som har innehållits med stöd ränta, som har innehållits med stöd
av 68 § 4 mom. andra stycket, utgår av 68 § 4 mom. andra stycket, utgår
ränta (restitutionsränta). Vid          ränta (restitutionsränta)./?ej-
ränteberäkningen gäller i tillämp- titutionsränta utgår för visst kalen-
liga delar bestämmelserna i 32 § derår efter en räntesats som mot-
första stycket. Ränta skall dock be- svarar halva det av riksbanken fast-

" Senaste lydelse 1983:977.                                                                                 16

 

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse                    Prop. 1985/86: 150

räknas utan tillägg av där angivna      ställda diskonto som gällde vid ut-
procentenheter.                           gången av närmast föregående ka-

lenderår. För tid som infaller efter utgången av det år då beslut om återbetalning fattas tillämpas dock den räntesats som gäller för det året. Räntesatsen bestäms till pro­centtal med högst en decimal, som i förekommande fall avrundas upp­åt. Räntebelopp som understiger femtio kronor betalas inte ut.

Vid beräkning av restitutionsränta gäller i övrigt,

att ränta utgår på belopp, som senast under taxeringsåret har betalts som preliminär skatt, från utgången av taxeringsåret och på annat belopp från utgången av den månad, då det har betalts;

att, om skatt har betalts före den uppbördsmånad, då skatten har förfallit till betalning, skatten anses som betald under nämnda uppbördsmånad;

att, om skatten har betalts i flera poster och restitutionen avser endast viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket betalda belop­pet avräknas mot det eller de belopp som sist har betalts;

att ränta utgår till och med den månad, då beloppet återbetalas; samt

att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Har beslut som föranlett restitutionsränta ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet hade beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige skyldig att åter­betala vad han sålunda har uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall också tillämpas på restitutionsränta.

Om restitutionsränta i särskilda fall föreskrivs i 69 a § tredje stycket och 75 a § fjärde stycket.

Anvisningar

till 39 §

4.' Föreligger särskilda svårighe-      4. Föreligger särskilda svårighe-

ter för arbetsgivare att göra skat- ter för arbetsgivare att göra skat­teavdrag för kvarstående skatt, får teavdrag för kvarstående skatt, får den lokala skattemyndigheten med- den lokala skattemyndigheten med­ge, att sådant avdrag inte görs. Svå- ge, att sådant avdrag inte görs. Svå­righet att göra skatteavdrag för så- righet att göra skatteavdrag för så­dan skatt kan vara för handen, om dan skatt kan vara för handen, om lön utbetalas för kvartal eller halvår lön utbetalas för kvartal eller halvår eller annars vid sädana tidpunkter, eller annars vid sådana tidpunkter, att genom skatteavdrag innehållna att genom skatteavdrag innehållna medel inte förslår att betala kvar- medel inte förslår att betala den stående skatt under vederbörlig k\'arstående skatten, uppbördsmånad.

Såväl arbetsgivare som arbetstagare kan göra framställning om befrielse från skatteavdrag. Har arbetsgivare begärt befrielse från att göra skatteav­drag, skall arbetstagare, som berörs av framställningen, eller ombud för denne höras i frågan.

' Senaste lydelse 1979:489.                                                                                 17

2    Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 150. Bilaga 1.7

 

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1985/86:150

Vid prövning av arbetsgivares ansökan om befrielse från skyldighet att göra skatteavdrag skall särskilt beaktas intresset för arbetstagare att få en bekväm skattebetalningsform och för det allmänna att få en effektiv skatte­betalning.

Denna lag träder i kraft i fråga om 69 § 2 mom. den 1 januari 1987 och tillämpas på restitutionsränta som belöper på tid efter ikraftträdandet. I övrigt träder lagen i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången i fråga om kvarstående skatt som grundas på 1986 års taxering.

18

 

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och

gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 61 och 61 a §§ lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt' skall ha följande lydelse.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.7

Nuvarande lydelse

61 Har dödsbo eller skattskyldig rätt att återfå betalad skatt på grund av överrätts beslut eller beslut enligt 27 §, 33 § 3 mom. eller 56-59 §§, skall skattebeloppet kostnadsfritt återbetalas i den ordning som är fö­reskriven i uppbördslagen (1953:272) i fråga om restitution av skatt. Beslut som grundar rätt till återbetalning skall omgående sän­das till den länsstyrelse som enligt 52 § I mom. tredje stycket är upp­bördsmyndighet. På skattebelopp som återbetalas utgår ränta om inte annat följer av andra stycket.

Föreslagen lydelse §

Har dödsbo eller skattskyldig rätt att återfå betalad skatt på grund av överrätts beslut eller beslut enligt 27 §, 33.§ 3 mom. eller 56-59 §§, skall skattebeloppet kostnadsfritt återbetalas i den ordning som är fö­reskriven i uppbördslagen (1953:272) i fråga om restitution av skatt. Beslut som grundar rätt till återbetalning skall omgående sän­das till den länsstyrelse som enligt 52 § I mom. tredje stycket är upp­bördsmyndighet. På skattebelopp samt ränta enligt 52 §, 52 a § och 55 § 2 mom. som återbetalas utgår ränta om inte annat följer av andra stycket.

I fall, som avses i 57-58 a §§, ankommer det på regeringen att förordna i vad mån ränta skall utgå.

Har enligt 55 § anstånd medgetts med edäggande av skatt, skall vid befrielse från hela det skattebelopp som inte har betalats den ingivna skuldförbindelsen återställas. Avser befrielsen en del av det obetalda skat­tebeloppet skall beskattningsmyndigheten eller överrätten ompröva an­ståndsbeslutet.

61 af

Ränta enligt 61 § första stycket utgår från och med månaden efter den, då skattebeloppet efter med­delat beslut om skattens faststäl­lande blivit inbetalat, till och med den månad då beloppet utbetalas.

Ränta utgår även på ränta enligt 52 och 52 a §§ samt 55 § 2 mom., som återbetalas. I fråga om räntan, vilken skall beräknas av länsstyrel­sen, gäller i övrigt bestämmelserna i 52 § 1 mom. Räntan skall dock

Ränta enligt 61 § första stycket utgår från och med månaden efter den, då.det belopp på vilket ränta skall beräknas inbetalades, till och med den månad då återbetalning görs. I fråga om räntan, vilken skall beräknas av länsstyrelsen, gäller i övrigt bestämmelserna i 52 § 1 mom. Räntan under visst kalen­derår skall dock utgå efter en ränte­sats som motsvarar halva det av riksbanken    fastställda    diskonto

 

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.  Senaste lydelse 1983: 384.  Senaste lydelse 1983:978.

19

 

Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                      Prop. 1985/86: 150

utgå efter räntesats som motsvarar     som gällde vid utgången av när-        ' "   "
det i 52 § I mom. angivna diskon-     mast föregående kalenderår. Ran­
tat,                                              tesatsen   bestäms   till  procenttal

med högst en decimal, som i före­kommandefall avrundas uppåt.

Denna lag träder i kraft den I januari 1987 och tillämpas i fråga om ränta som belöper på tid efter ikraftträdandet.

20

 

6 Förslag till                                                   Prop. 1985/86:150

Lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt       B*'- ' -7

Härigenom föreskrivs att 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjömans­skatt' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

36 §
3   mom. Sjöman eller redare   3 mom. Sjöman eller redare som

som har rätt att återfå för mycket har rätt att återfå för mycket erlagd
erlagd skatt skall erhålla ränta (res- skatt skall erhålla ränta (restitu-
titutionsränta) på beloppet. tionsränta) på beloppet. Ränta
Ränta utgår under visst kalenderår utgår under visst kalenderår efter
efter den räntesats som motsvarar en räntesats som motsvarar halva
det av riksbanken fastställda dis- det av riksbanken fastställda dis­
konto som gäller vid utgången av konto som gällde vid utgången av
december det föregående året. närmast föregående kalenderår.
Räntebelopp som understiger fem- Räntesatsen bestäms till procenttal
tio kronor utbetalas ej.          med högst en decimal, som i före-

kommande fall avrundas uppåt. Räntebelopp som understiger fem­tio kronor utbetalas ej.

Vid beräkning av ränta skall iakttagas,

att ränta för skatt, avseende visst beskattningsår, utgår från och med den 1 mars nästföljande år, om skatten erlagts före denna tidpunkt, och i annat fall från och med månaden efter den då skatten erlagts,

att ränta utgår till och med den månad, då beslut om återbetalning meddelas, samt

att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Har beslut som föranlett ränta ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen, är sjöman eller redare skyldig återbetala vad han sålun­da uppburit för mycket. Bestämmelserna om revisionskrav äga därvid motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas i fråga om restitutionsränta som belöper på tid efter ikraftträdandet.

' Lagen omtryckt 1970:933.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.
 Senaste lydelse 1983:979.                                                                                  21

 

7 Förslag till                                                   Prop. 1985/86: 150

Lag om ändring i tullagen (1973: 670)                Bil. 1.7

Härigenom föreskrivs att 22 § tullagen (1973:670) skall ha följande ly­delse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

22 §' Har tullskyldig inbetalat tull eller annan införselavgift med högre belopp än han rätteligen har att erlägga, återbetalas överskjutande belopp. Mot­svarande gäller när han inbetalat tull eller annan införselavgift trots att avgift ej skall utgå. Har med stöd av 5 § tullförordningen (1973:979) meddelats förordnande att tull inte skall utgå för vara av visst slag återbe­talas inbetalat tullbelopp. Belopp, som den tullskyldige kan dra av enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt, återbetalas dock ej.

På belopp som återbetalas utgår     På belopp som återbetalas utgår

ränta. Ränta utgår även på ränta ränta. Ränta utgår även på ränta
enligt 20 § som återbetalas. Vid enligt 20 § som återbetalas. Vid
ränteberäkningen tillämpas bestäm- ränteberäkningen tillämpas bestäm­
melserna i 20 a § första stycket. melserna i 20 a § första stycket.
Räntan skall dock beräknas utan Räntan för visst kalenderår skall
tillägg av där angivna procentenhe- dock beräknas efter en räntesats
ter. Ränta utgår från utgången av som motsvarar halva det av riks-
den månad under vilken beloppet banken fastställda diskonto som
erlagts till och med den månad då gällde vid utgången av närmast fö-
beloppet utbetalats.                      regående kalenderår. Räntesatsen

bestäms till procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avrundas uppåt. Ränta utgår från utgången av den månad under vilken beloppet erlagts till och med den månad då beloppet utbetalats.

Har beslut, som föranlett ränta enligt andra stycket, ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall den tullskyldige återbetala vad han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna lag om tull och annan införselavgift gäller därvid i tillämpliga delar.

Vid återbetalning till den tullskyldige får avdrag göras för till betalning förfallen tull eller avgift som den tullskyldige har att erlägga till tullverket. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning.

Denna lag träder i kraft den I januari 1987 och tillämpas i fråga om ränta som belöper på tid efter ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1985:151.                                                                                  22

 

8 Förslag till                          :.:..j.i

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 14 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.7

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap. 14 §

Räntan beräknas för visst kalen­derår efter den räntesats som mot­svarar det av riksbanken fastställda diskonto som gäller vid utgången av december månad det föregåen­de året, ifall som avses i 12 § med ett tillägg av tre procentenheter. För tid som infaller efter utgången av det år då skatten beslutas tilläm­pas dock den räntesats som gäller för det året.

Räntan beräknas, ifall som avses i 12 §, för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av när­mast föregående kalenderår med tillägg av tre procentenheter.

Räntan beräknas, i fall som avses i 13 §, för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar halva det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av närmast föregående kalenderår. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal, som i före­kommande fall avrundas uppåt.

För tid som infaller efter utgång­en av det år då skatten beslutas tillämpas den räntesats som gäller för det året.

Vid ränteberäkningen skall avrundning ske till närmast lägre hela kron­tal. Räntebelopp under femtio kronor tas inte ut och återbetalas inte.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas i fråga om ränta som belöper på tid efter ikraftträdandet.

23

 

9 Förslag till                                                                Prop. 1985/86:150

Lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid  Bil. 1.7

inskrivningsmyndigheter

Härigenom föreskrivs att 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

40 §

Återbetalning av skatt på grund av ett beslut enligt denna lag görs av inskrivningsmyndigheten eller av den myndighet som regeringen bestäm­mer. Återbetalning skall ske även om beslutet inte har vunnit laga kraft.

Ränta skall, om inte annat följer av 42 §, utgå på det återbetalade beloppet från och med den dag då skatten har betalats till och med den dag då återbetalning görs.

Räntan beräknas för visst kålen- Räntan beräknas för visst kalen­
derår efter den räntesats som mot- derår efter en räntesats som mot­
svarar det av riksbanken fastställda svarar halva det av riksbanken fast­
diskonto som gäller vid utgången ställda diskonto som gällde vid ut­
av december månad det föregåen- gången av närmast föregående ka­
de året.                                        lenderår. Räntesatsen bestäms till

procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avrundas uppåt.

Vid ränteberäkningen skall avrundning ske till närmast lägre hela kron­tal. Räntebelopp under femtio kronor betalas inte ut.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas i fråga om ränta som belöper på tid efter ikraftträdandet.

24

 

10 Förslag till                                                 Prop. 1985/86:150

Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av   Bil. 1.7

socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs att 24 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialav­gifter från arbetsgivare skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

24 §
På avgiftsbelopp som en arbetsgi-   På avgiftsbelopp som en arbetsgi-

vare har rätt att få tillbaka och som vare har rätt att få tillbaka och som
återbetalas efter den 30 juni året ef- återbetalas efter den 30 juni året ef­
ter utgiftsåret utgår ränta (r e s t i t u- ter utgiftsåret utgår ränta (restitu­
tionsränta). Restitutionsränta tionsränta). Restitutionsränta
utgår för visst kalenderår efter den utgår för visst kalenderår efter en
räntesats som motsvarar det av räntesats som motsvarar halva det
riksbanken fastställda diskonto av riksbanken fastställda diskonto
som gällde vid utgången av det fö- som gällde vid utgången av närmast
regående året.                             föregående kalenderår. Räntesat-

sen bestäms till procenttal med högst en decimal, som i förekom­mande fall avrundas uppåt.

På avgiftsbelopp som betalats in senast den 30 juni året efter det utgiftsår som avgiften avser beräknas restitutionsränta från utgången av nämnda månad till och med den månad då beloppet återbetalas. I andra fall beräk­nas restitutionsränta från utgången av den månad då beloppet betalades in. Har avgiftsbeloppet betalats in i flera poster och avser restitutionen endast viss del av detta, skall det belopp som restitueras avräknas mot den eller de poster som betalats sist.

Restitutionsränta som understiger 50 kronor betalas inte ut. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

Har ett beslut som föranlett restitutionsränta ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha beräknats eller skulle ha beräknats med lägre belopp om ändringsbeslutet hade beaktats vid ränteberäkningen, är arbetsgivaren skyldig att återbetala vad han sålunda har uppburit för mycket. Sedan den lokala skattemyndigheten ålagt arbetsgivaren betalningsskyldighet för be­loppet får det omedelbart drivas in.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas i fråga om restitutionsränta som belöper på tid efter ikraftträdandet.

25

 

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond

Härigenom föreskrivs att 3, 13, 15 och 16 §§ lagen (1979:609) om allmän investeringsfond skall ha följande lydelse.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.7

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

Avdrag medges inte med högre belopp än fyra tredjedelar av det belopp som har inbetalats på ränte­löst konto i riksbanken (konto för investering). För att medföra rätt till avdrag skall inbetalningen ha kommit riksbankskontor till hända under det beskattningsår som av­sättningen avser eller därefter men senast den dag, då företaget enligt 34 § 1 mom. eller 34 § 2 mom. taxeringslagen (1956:623) skall ha avlämnat självdeklaration för be­skattningsåret.

Avdrag medges inte med högre belopp än fyra tredjedelar av det belopp som / rätt tid har inbetalats på räntelöst konto i riksbanken (konto för investering).

Har räkenskapsåret avslutats se­nast den 31 augusti året före taxe­ringsåret skall inbetalningen ha gjorts senast den 15 februari under taxeringsåret. Har räkenskapsåret avslutats efter den 31 augusti året före taxeringsåret skall inbetal­ningen ha gjorts senast den 30 april under taxeringsåret. Inbetalningen skall anses ha gjorts när medlen kommit riksbanken till hända.

Inbetalning som har gjorts senare än vad som sägs i första stycket men senast den 30 juni under taxe­ringsåret skall, om företaget begär det, medföra samma rätt till av­drag. I nu avsedda fall skall företa­get betala en särskild avgift till statsverket. Avgiften är fyra pro­cent eller — om inbetalning har gjorts senast en vecka efter den i första stycket angivna dagen — en procent av det för sent inbetalade beloppet.

Inbetalning som har gjorts senare än vad som sägs i andra stycket men senast den 30 juni under taxe­ringsåret skall, om företaget begär det, också medföra rätt till avdrag enligt första stycket. I nu avsedda fall skall företaget betala en särskild avgift till statsverket. Avgiften är en procent av det för sent inbe­talade beloppet om inbetalningen har gjorts senast en vecka efter den i andra stycket angivna inbe­talningsdagen. Har inbetalningen gjorts senare är avgiften sex pro­cent av det för sent inbetalade be­loppet om inbetalningen skulle ha gjorts senast den 15 februari och tre procent av samma belopp om inbetalningen skulle ha gjorts se­nast den 30 april.

Den särskilda avgiften skall betalas inom den tid som länsstyrelsen bestämmer. Betalas inte avgiften inom föreskriven tid utgår restavgift enligt 58 § I mom. första stycket uppbördslagen (1953:272) på avgiftsbe­loppet. Den särskilda avgiften och restavgiften får drivas in i den ordning som gäller för indrivning av restförd skatt enligt uppbördslagen.

Avgifterna är inte avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

' Senaste lydelse 1984: 1091.

26

 

Nuvarande lydelse                      Föreslagehdydelse                     Prop. 1985/86: 150

Bil. 1.7

13 §'

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens industriverk kan, om särskilda skäl föreligger, medge att ett företags allmänna investe­ringsfond helt eller delvis övertas av ett annat företag. För sådant medgi­vande krävs

a)   att det ena företaget är moderföretag och det andra företaget dess helägda dotterföretag, eller

b)  att båda företagen är helägda dotterföretag till samma moderföretag, eller

c)   att det ena företaget är ett svenskt aktiebolag vars aktier till mer än nittio procent ägs av moderföretaget tillsammans med eller genom förmed­ling av ett eller flera av dess helägda dotterföretag och det andra företaget antingen är ett annat sådant aktiebolag eller också moderföretaget eller dess helägda dotterföretag.

Vid tillämpningen av första stycket avses med moderföretag svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening eller svensk sparbank och med helägt dotterföretag svenskt aktiebolag vars aktier till mer än nittio procent ägs av moderföretaget.

I beslut om övertagande av all-  I beslut om övertagande av all-

män investeringsfond skall anges i     män investeringsfond skall anges i vilken förvärvskälla hos det överta-     vilken förvärvskälla hos det överta­gande företaget som fonden skall     gande företaget som fonden skall anses avsatt. Har det övertagande     anses avsatt. företaget förvärvskälla i inkomst­slaget annan fastighet men inte i inkomstslagen   jordbruksfastighet eller rörelse, skall beslutet innehål­la medgivande enligt  11 §  tredje stycket att fonden får behållas viss tid.

Riksbanken skall på framställning av det överlåtande företaget överföra medel, som svarar mot den allmänna investeringsfond som skall övertas med stöd av beslutet, från företagets konto för investering till ett motsva­rande konto för det övertagande företaget.

Har allmän investeringsfond övertagits skall det anses som om det övertagande företaget gjort avsättning till fonden och inbetalning till riks­banken vid den tidpunkt då det överlåtande företaget gjorde avsättningen och inbetalningen.

15 §' Företag som vid beskattningsårets utgång har allmän investeringsfond eller som under beskattningsåret har avvecklat sin allmänna investerings­fond skall vid självdeklarationen lämna uppgifter om fondens storlek, användning och avveckling. Uppgifterna skall lämnas i två exemplar på blankett enligt formulär som fastställs av riksskattéverket. Till deklaratio­nen skall fogas besked från riksbanken rörande insättning på konto för investering.

 Senaste lydelse 1983:668.

'Senaste lydelse 1983:668.                                                                                 27

 

Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                      Prop. 1985/86: 150

Taxeringsnämnden skall, i fråga om företag som nämnden skall taxera        ' '   ' till statlig inkomstskatt, lämna uppgifter till länsstyrelsen om allmänna investeringsfonder som finns vid beskattningsårets utgång och allmänna investeringsfonder som har avvecklats under beskattningsåret.

Länsstyrelsen skall snarast möj­ligt efter det att taxeringsnämnder­nas arbete beträffande visst års taxering har avslutats till statens industriverk översända de i första stycket angivna uppgifterna. Så­dana uppgifter behöver inte lämnas beträffande företag som inte har medgetts avdrag för avsättning till allmän investeringsfond. Har be­slut om avdrag för avsättning till allmän investeringsfond eller ian-språktagande av fonden ändrats, skall länsstyrelsen snarast meddela statens industriverk detta.

Riksbanken skall lämna bevis till företaget om inbetalning till konto för investering.

Riksbanken skall till statens in-        Riksbanken skall till länsstyrel-dustriverk och länsstyrelsen över-     sen och - om det begärs — till sla-sända uppgifter angående de för     tens industriverk lämna uppgifter beskattningsåret   gjorda    inbetal-      om inbetalningar till och utbetal­ningarna till konton för investering     ningar från konton för investering. senast den 31 maj under taxerings­året eller, om belopp har betalats in vid senare tidpunkt, snarast däref­ter. I uppgifterna, som skall lämnas särskilt för   varje  företag,   skall anges företagets firma, adress och organisationsnummer, det beskatt­ningsår som  inbetalningen  avser samt det inbetalade beloppets stor­lek.

Har medel utbetalats från konto för investering, skall riksbanken se­nast den 31 januari året efter det att utbetalningen har gjorts underrätta statens industriverk och länsstyrel­sen om detta. I underrättelsen skall anges företagets firma, adress och organisationsnummer samt det ut­betalade beloppets storlek.

16 §" Allmänna       investeringsfonder skall stå under tillsyn av statens in­dustriverk. Företag med allmän in-

* Senaste lydelse 1983: 1087.                                                                              28

 

Nuvarande lydelse

vesteringsfond skall på anmaning till verket lämna de uppgifter om fondens storlek, användning och avveckling som verket behöver.

Hos statens industriverk och länsstyrelsen skall föras register över allmänna 'investeringsfonder.

Hos riksbankens huvudkontor i Stockholm skall föras register över samtliga konton för investering.

Föreslagen lydelse

Hos riksbanken skall föras regis­ter över samtliga konton för inves­tering.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.7

 

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. De nya bestämmelserna i 3 § tillämpas första gången vid 1987 års taxering.

29

 

12 Förslag till                                                 Prop. 1985/86:150

Lag om ändring i lagen (1979: 610) om allmän    Bil. 1.7

investeringsreserv

Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1979:610) om allmän investerings­reserv skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

15 §'
Hos   statens   industriverk   och      Hos länsstyrelsen skall föras re-

länsstyrelsen   skall   föras   register     gister över allmänna investeringsre-över     allmänna     investeringsre-     server. server.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

' Senaste lydelse 1983:669.                                                                                 30

 

13 Förslag till                                                 Prop. 1985/86:150

Lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt     Bil. 1.7 vinstkonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto' dels att 17 § skall upphöra att gälla, dels att 14 och 18 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

14 §- Medel, som har satts in på vinstkonto, får utbetalas endast

a)  i fall som avses i 8 § första stycket,

b)  i fall som avses i 9 §,

c)  om vinstfond i fall som avses i 11 § första stycket e) och O helt eller delvis har återförts till beskattning,

d)      om beslut har meddelats att företaget skall försättas i konkurs,

e)   om vinstfond helt eller delvis har överförts till ett annat företag och
medlen därför skall överföras till det andra företagets vinstkonto eller

f)    om företaget har inbetalat mer än det belopp som skall sättas in på
kontot.

Tidigare inbetalade medel skall anses ha utbetalats före senare inbetala­de medel.

I fall som avses i första stycket c) skall länsstyrelsen på framställning av företaget besluta om utbetalning av medel som svarar mot den del av fonden som har återförts till beskattning i den mån medlen inte tidigare har återgått till företaget.

I fall som avses i första stycket f) skall länsstyrelsen på framställning av företaget besluta om utbetalning av det överskjutande beloppet.

Har medel betalats ut från ett    Riksbanken skall till länsstyrel-

vinstkonto skall riksbanken under- sen och — om det begärs — till sta-

rätta statens industriverk och läns- tens industriverk lämna uppgifter

styrelsen om detta.                om utbetalningar från vinstkonton.

18 §3

Vinstfonder skall stå under till­syn av statens industriverk. Före­tag med vinstfond skall på anma­ning till verket lämna de uppgifter om fondens storlek, användning och avveckling som verket behöver.

Hos statens industriverk och länsstyrelsen skall föras register över vinstfonder.

Hos riksbankens huvudkontor i   Hos riksbanken skall föras regis-

Stockholm skall föras register över     ter över samtliga vinstkonton, samtliga vinstkonton.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

' Senaste lydelse av 17 § 1983:670.

 Senaste lydelse 1983: 670.

' Senaste lydelse 1983:670.                                                                                 31

 

14 Förslag till                                                              Prop. 1985/86: 150

Lag om ändring i lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt    Bil. 1.7 investeringskonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto'

dels att 17 § skall upphöra att gälla,

dels att 14 och 18 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

14 §2

Medel, som har betalats in på särskilt investeringskonto, får utbetalas endast

a)  i fall som avses i 8 § första stycket,

b)  i fall som avses i 9 §,

c)  om särskild investeringsfond i fall som avses i 11 § första stycket e) och f) helt eller delvis har återförts till beskattning,

d)      om beslut har meddelats att företaget skall försättas i konkurs,

e)   om särskild investeringsfond helt eller delvis har överförts till ett
annat företag och medlen därför skall överföras till det andra företagets
särskilda investeringskonto eller

f)    om företaget har inbetalat mer än dpt belopp som skall betalas in på
kontot.

Tidigare inbetalade medel skall anses ha utbetalats före senare inbetala­de medel.

I fall som avses i första stycket c) skall länsstyrelsen på framställning av företaget besluta orn utbetalning av medel som svarar mot den del av fonden som har återförts till beskattning i den mån medlen inte tidigare har återgått till företaget.

I fall som avses i första stycket f) skall länsstyrelsen på framställning av företaget besluta om utbetalning av det överskjutande beloppet.

Har medel betalats ut från ett      Riksbanken skall till länsstyrel-
särskilt investeringskonto skall    sen och — om det begärs — till sta-
riksbanken underrätta statens in-   tens industriverk lämna uppgifter
dustriverk och länsstyrelsen om  om utbetalningar från särskilda in­
delta,                                          vesteringskonton.

18 §'

Särskilda investeringsfonder skall stå under tillsyn av statens in­dustriverk. Företag med särskild investeringsfond skall på anmaning till verket lämna de uppgifter om fondens storlek, användning och avveckling som verket behöver.

Hos statens industriverk och länsstyrelsen skall föras register över särskilda investeringsfonder.

Hos riksbankens huvudkontor i   Hos riksbanken skall föras regis-

Stockholm skall föras register över     ter över samtliga särskilda investe-samtliga särskilda investeringskon-     ringskonton, ton.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

' Senaste lydelse av 17 § 1983:671. -Senaste lydelse 1983:671. •'Senaste lydelse 1983:671.

32

 

15 Förslag till                                                 Prop. 1985/86:150

Lag om ändring i lagen (1984: 1090) om inbetalning på    Bil. 1.7

förnyelsekonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984: 1090) om inbetalning på förnyelsekonto dels att 17 § skall upphöra att gälla, dels att 14 och 18 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

14 § Medel, som har betalats in på förnyelsekonto, får utbetalas endast

a)   i fall som avses i 8 § första stycket,

b)  ifall som avses i 9 §,

c)   om förnyelsefond i fall som         c) om förnyelsefond i fall som avses i 11 § första stycket d och e avses i 11 § första stycket e och / helt eller delvis har återförts till be- helt eller delvis har återförts till be­skattning,                                              skattning,

d)      om beslut har meddelats att företaget skall försättas i konkurs,

e)   om förnyelsefond helt eller delvis har överförts till ett annat företag
och medlen därför skall överföras till det andra företagets förnyelsekonto
eller

0    om företaget har inbetalat mer än det belopp som skall betalas in på
kontot.

Tidigare inbetalade medel skall anses ha utbetalats före senare inbetala­de medel.

1   fall som avses i första stycket c skall länsstyrelsen på framställning av
företaget besluta om utbetalning av medel som svarar mot den del av
fonden som har återförts till beskattning i den mån medlen inte tidigare har
återgått till företaget.

I fall som avses i första stycket f skall länsstyrelsen på framställning av företaget besluta om utbetalning av det överskjutande beloppet.

Har medel betalats ut från ett       Riksbanken skall till länsstyrel-

förnyelsekonto skall riksbanken un- sen och — om det begärs — //// sta-
derrätta statens industriverk och tens industriverk lämna uppgifter
länsstyrelsen om detta.                om  utbetalningar från förnyelse-

konton.

18 §

Förnyelsefonder skall stå under tillsyn av statens industriverk. Fö­retag med förnyelsefond skall på anmaning till verket lämna de upp­gifter om fondens storlek, använd­ning och avveckling som verket be­höver.

Hos statens industriverk och länsstyrelsen skall föras register över förnyelsefonder.

Hos riksbankens huvudkontor i  Hos riksbanken skall föras regis-

Stockholm skall föras register över     ter över samtliga förnyelsekonton, samtliga förnyelsekonton.

Denna lag träder i kraft den I juli 1986. 3   Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.7

33

 

16 Förslag till                                                 Prop. 1985/86:150

Lag om upphävande av vissa fondförfattningar m. m.       Bil. 1.7

Härigenom föreskrivs att följande lagar skall upphöra att gälla vid ut­gången av år 1990, nämligen

1.  lagen (1974:325) om avsättning till arbetsmiljöfond,

2.  lagen (1974:988) om avsättning till särskild investeringsfond,

3.  lagen (1974:989) om insättning på investeringskonto för skog. Belopp som enligt nämnda lagar avsatts eller för vilket uppskov med

taxeringen erhållits skall vid 1989 års taxering tas upp som intäkt i den förvärvskälla där avdraget för avsättningen gjorts eller till vilken uppsko­vet hänför sig. Taxeras inte den skattskyldige vid 1989 års taxering på grund av förlängt räkenskapsår skall beloppet i stället tas upp som intäkt vid 1990 års taxering.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

34

 

17 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1957:262) om allmän energiskatt' skall ha följande lydelse.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.7

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 §

Skatten utgår med 6,2 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i kommuner som anges i bilaga 2 till denna lag och med 7,2 öre per kilowattimme i öv­riga fall. I fråga om sådan kraft som förbrukas i industriell verksamhet utgår dock skatten med 5 öre per kilowattimme för den del av för­brukningen under ett år som över­stiger 40 000 kilowattimmar.

Skatten utgår med 6,2 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i kommuner som anges i bilaga 2 till denna lag och med 7,2 öre per kilowattimme i öv­riga fall. I fråga om sådan kraft som förbrukas i industriell verksamhet utgår dock skatten med 5 öre per kilowattimme.

Denna lag träder i kraft den I januari 1987.

Lagen omtryckt 1984:994.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:272.

35

 

18 Förslag till                                                 Prop. 1985/86:150

Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601)    Bil. 1.7

Härigenom föreskrivs i fråga om vägtrafikskattelagen (1973:601)' dels att 10 § skall upphöra att gälla,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 29 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

29 a §

Skatten betalas genom insätt­ning på särskilt postgirokonto utan kostnad för den skattskyldige.

Inbetalning anses ha skett den dag inbetalningskort eller försän­delse som innehåller girerings­handling kommit in till postanstalt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas i fråga om skatt som påförs från och med denna dag.

Lagen omtryckt 1984:256.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:869.                                                       36

 

19 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 37 § 1 mom. taxeringslagen (1956:623)' skall ha följande lydelse.

37 § Nuvarande lydelse 1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteav­drag, skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifter {kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.7

 

Uppgiftsskyldig

Vem   uppgiften   skall     Vad   uppgiften   skall
avse                           avse

 

3 c. Allmän försäk­ringskassa.

3 d. Arbetslöshets­kassa.

3 e. Universitet och högskola.

3 f. Skolstyrelse el­ler annan kommunal nämnd som kom­munen föreskriver.

Den som åtnjutit ut­bildningsbidrag i form av dagpenning eller stimulansbidrag.

Den som åtnjutit
timstudiestöd,     in-

komstbidrag eller vux­enstudiebidrag   enligt studiestödslagen (1973:349).

Den som uppburit dagpenning vid utbild­ning och tjänstgöring inom totalförsvaret.

Den som från kas­san åtnjutit dagpen­ning vid arbetslöshet.

Den som uppburit utbildningsbidrag för doktorander.

Den som uppburit
timersättning     vid

grundläggande utbild­ningförvuxna.

Dagpenning och sti­mulansbidrag som uppgår till sammanlagt minst 100 kronor för hela året.

Utgivet belopp som uppgår till samman­lagt minst 100 kronor för hela året.

Utgivet belopp som uppgår till sammanlagt minst 100 kronor för hela året.

Utgivet belopp som uppgår till sammanlagt 100 kronor för hela året.

Utgivet belopp som uppgår till sammanlagt minst 100 kronor för hela året.

Utgivet belopp som uppgår till sammanlagt minst 100 kronor för hela året.

 

Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773. ■ Senaste lydelse 1985: 1029.

37

4   Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.7

 

Föreslagen lydelse 1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteav­drag, skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.7

 

Uppgiftsskyldig

Vem   uppgiften   skall avse

Vad   uppgiften   skall avse

 

3 c. Allmän försäk­ringskassa.

3 d. Arbetslöshets­kassa.

3 e. Universitet och högskola.

3 f.  Vuxenutbild­ningsnämnd.

Den som åtnjutit ut­bildningsbidrag i form av dagpenning eller stimulansbidrag.

Den som uppburit dagpenning vid utbild­ning och tjänstgöring inom totalförsvaret.

Den som från kas­san åtnjutit dagpen­ning vid arbetslöshet.

Den som uppburit utbildningsbidrag för doktorander.

Den som åtnjutit
timstudiestöd,     in-

komstbidrag eller vux­enstudiebidrag   enligt studiestödslagen (1973:349).

Den som uppburit
timersättning     vid

grundutbildning      för vuxna (grundvux) och vid      grundläggande svenskundervisning för invandrare.

Dagpenning och sti­mulansbidrag som uppgår till sammanlagt minst 100 kronor för hela året.

Utgivet belopp som uppgår till sammanlagt minst 100 kronor för hela året.

Utgivet belopp som uppgår till sammanlagt 100 kronor för hela året.

Utgivet belopp som uppgår till sammanlagt minst 100 kronor för hela året.

Utgivet belopp som uppgår till samman­lagt minst 100 kronor för hela året.

Utgivet belopp som uppgår till sammanlagt minst 100 kronor för hela året.

 

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången vid 1987 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock gälla vid nämnda taxe­ring i fråga om utbetalda ersättningar som avser tid före ikraftträdandet.

38

 

20 Förslag till                                                  Prop. 1985/86:150

Lag om ändring i lagen (1984: 501) om inbetalning på     Bil. 1.7

likviditetskonto

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1984:501) om inbetalning på likvidi­tetskonto skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

7§'
Det belopp som en arbetsgivare Det belopp som en arbetsgivare
har betalat in på likviditetskonto     har betalat in på likviditetskonto
skall med ränta enligt 5 § av riks-    skall med ränta enligt 5 § av riks­
banken betalas tillbaka till arbetsgi- banken betalas tillbaka till arbetsgi­
varen den 30 december 1986 eller   våren den 30 april 1987 eller den
den tidigare dag som regeringen fö- tidigare dag som regeringen före-
reskriver eller beslutar i särskilda     skriver eller beslutar i särskilda fall.
fall.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

Senaste lydelse 1984: 1114.                                                             39

 

21 Förslag till                                                  Prop. 1985/86:150

Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande '''' ' "

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:890) om allemanssparande'

dels att i 27 § ordet "rikssparkonto" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "allemanssparkonto" i motsvarande form,

dels att i 8, 10-12, 14, 18-23 och 27 §§ ordet "kapitalsparfond"i olika böjningsformer skall bytas ut mot "allemansfond" i motsvarande form,

dels att i rubriken närmast före 9 § ordet "Rikssparkonton" skall bytas ut mot "Allemanssparkonton",

dels att i rubrikerna närmast före 10 och 19 §§ orden "Kapitalspar-fonder" respektive "kapitalsparfonder" skall bytas ut mot "Allemans­fonder" respektive "allemansforjder",

dels att 3, 4, 7, 9, 15, 16, 24 och 25 §§ skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 24 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

3§
Sparmedlen skall sättas in i en     Sparmedlen skall sättas in i en
svensk bank som enligt överens- svensk bank som enligt överens­
kommelse med riksgäldskontoret kommelse med riksgäldskontoret
förmedlar allemanssparande. En  förmedlar allemanssparande. En
sparare får inte spara på mer än ett sparare får inte spara på mer än ett
rikssparkonto och i fler än två kapi-  allemanssparkonto och i fler än två
talsparfonder.                              allemansfonder.

Vad som föreskrivs i första stycket och annars i denna lag i fråga om bank gäller, med undantag för bestämmelserna om lån för förvärv av bostad och för bosättning i övrigt (bosparlån) i 8 a och 26-28 §§, också i fråga om sparkassa.

För visst sparande på sparkonto     För visst sparande på sparkonto

hos HSB:s Riksförbunds Sparkassa     hos HSB:s Riksförbunds Sparkassa (HSB:s Sparkassa) gäller särskilda     (HSB:s Sparkassa) samt för visst bestämmelser enligt 24 och 25 §§.        sparande som är anordnat av Riks­byggen ekonomisk förening gäller särskilda  bestämmelser enligt  24 och 25 §§.

4§'

Varje sparare får sätta in högst 800 kronor i månaden i allemanssparan­det.

Under första kvartalet år 1986 får en sparare, utöver insättningar enligt första stycket, sätta in sam­manlagt högst 5 000 kronor i alle­manssparandet.

' Senaste lydelse av 27 § 1984: 1036  Senaste lydelse 1984: 1036.

3 Canoct.> 1v  IQRS' in7R

Senaste lydelse 1985: 1078.                                                                               40

 

Nuvarande lydelse

Spararens insättningar, i före­kommande fall minskade med ut­tag, får sammanlagt inte överstiga 55000 kronor.

Föreslagen lydelse

Spararens insättningar, i före­kommande fall minskade med ut­tag, får sammanlagt inte överstiga 50000 kronor.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.7

7§

En sparare far överföra hela be­hållningen på sitt rikssparkonto till ett sådant konto i en annan bank. Med iakttagande av 3 § första stycket far han även överföra, helt eller delvis, behållningen i en kapi­talsparfond till annan sådan fond.

Banken är berättigad till ersätt­ning av spararen för sina kostnader för en överföring. Någon uttagsav­gift enligt 6 § skall inte betalas.

En sparare får överföra hela be­hållningen på sitt allemansspar­konto till ett sådant konto i en an­nan bank. Med iakttagande av 3 § första stycket får han även över­föra, helt eller delvis, behållningen i en allemansfond till annan sådan fond.

Banken är berättigad till ersätt­ning med högst 100 kronor av spa­raren för sina kostnader för en överföring. Någon uttagsavgift en­ligt 6 § skall inte betalas.

9§

De medel som sätts in på ett riks­sparkonto skall överföras från ban­ken till riksgäldskontoret.

På de medel som satts in på ett rikssparkonto utgår årlig ränta en­ligt en räntefot som motsvarar det av riksbanken fastställda, vid vaije tid gällande diskontot med tillägg av 1,25 procentenheter.

De medel som sätts in på ett alle­manssparkonto skall överföras från banken till riksgäldskontoret.

På de medel som satts in på ett allemanssparkonto utgår årlig ränta enligt en räntefot som motsvarar det av riksbanken fastställda, vid varje tid gällande diskontot.

15 §*

Fondbolag får till en kapitalspar­fond förvärva endast följande slag av värdepapper, nämligen

Fondbolag får till en allemans­fond förvärva endast följande slag av värdepapper, nämligen

1. sådana svenska aktier och av svenskt aktiebolstg utfärdade konver­tibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som är inregistrerade vid Stockholms fondbörs,

2. sådana svenska aktier och av svenskt aktiebolag utfärdade kon­vertibla skuldebrev eller skulde­brev förenade med optionsrätt till nyteckning som utbjuds till försälj-

2.   svenska aktier i bolag som träffat avtal med fondkommis-sionär om att denne på begäran skall ange kurser på aktier i bolaget och till dessa kurser köpa och sälja aktier i bolaget (OTC-bolag).

3.   sådana svenska aktier och av svenskt aktiebolag utfärdade kon­vertibla skuldebrev eller skulde­brev förenade med optionsrätt till nyteckning som utbjuds till försälj-

* Senaste lydelse 1984:192.

Rättelse: S. 47 rad 4 och 5 höger spalt. Står. fjärde och femte styckena. Rättat till: femte och sjätte styckena.

41

 

Nuvarande lydelse

ning under sådana förhållanden att sannolika skäl finns för antagande att de inom ett år från förvärvet kommer att inregistreras vid Stock­holms fondbörs,

3.  andra svenska aktier samt and­
ra av svenskt aktiebolag utfärdade
konvertibla skuldebrev eller skul­
debrev förenade med optionsrätt
till nyteckning,

4.    förlagsandelsbevis i svensk
ekonomisk förening,

5.   bevis om rätt att teckna eller erhålla aktier eller andra värdepap­per som avses i 1 —4,

6.   obligationer och andra skuld­förbindelser, utfärdade av staten.

Har värdepapper som förvärvats enligt första stycket 2 ej inregistre­rats inom ett år från förvärvet, skall de avyttras så snart det lämpligen kan ske, om de inte vid något tillfäl­le under ettårsperioden kunnat in­rymmas inom tioprocentsgränsen enligt sista stycket.

Ett fondbolag får inte till en kapi­talsparfond förvärva aktier i bola­get.

Ett fondbolag får inte till fonden mot vederlag förvärva värdepapper som avses i första stycket 3 och 4 eller bevis om rätt att teckna eller erhålla sådana värdepapper i sådan omfattning att värdet av värdepap­peren och bevisen genom förvärvet kommer att överstiga tio procent av fondens värde. Bankinspektionen kan, om det finns särskilda skäl, medge att procenttalet överskrids. Ej heller får ett fondbolag till fon­den mot vederlag förvärva värde-

Föreslagen lydelse

ning under sådana förhållanden att sannolika skäl finns för antagande att de inom ett år från förvärvet kommer att inregistreras vid Stock­holms fondbörs,

4.  andra svenska aktier samt and­
ra av svenskt aktiebolag utfärdade
konvertibla skuldebrev eller skul­
debrev förenade med optionsrätt
till nyteckning,

5.   förlagsandelsbevis i svensk
ekonomisk förening,

6.   bevis om rätt att teckna eller erhålla aktier eller andra värdepap­per som avses i 1 -5,

7.   obligationer och andra skuld­förbindelser, utfårdade av staten.

Har värdepapper som förvärvats enligt första stycket 3 ej inregistre­rats inom ett år från förvärvet, skall de avyttras så snart det lämpligen kan ske, om de inte vid något tillfäl­le under ettårsperioden kunnat in­rymmas inom trettioprocentsgrän-sen enligt fiärde stycket eller tio­procentsgränsen enligt femte stycket.

Ett fondbolag får inte til! en alle­mansfond förvärva aktier i bolaget.

Ett fondbolag får inte till fonden mot vederlag förvärva aktier som avses i första stycket 2 eller bevis om rätt att teckna eller erhålla så­dana aktier i en sådan omfattning att värdet av aktierna och bevisen, tillsammans med de värdepapper som omfattas av tioprocentsgrän­sen enligt sista stycket, genom för­värvet kommer att överstiga trettio procent av fondens värde.

Ett fondbolag får inte till fonden mot vederlag förvärva värdepapper som avses i första stycket 4 och 5 eller bevis om rätt att teckna eller erhålla sådana värdepapper i sådan omfattning att värdet av värdepap­peren och bevisen genom förvärvet kommer att överstiga tio procent av fondens värde. Bankinspektionen kan, om det finns särskilda skäl, medge att procenttalet överskrids. Ej heller får ett fondbolag till fon­den mot vederlag förvärva värde-

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.7

42

 

Nuvarande lydelse

papper enligt första stycket 6 i så­dan omfattning att värdet av de vär­depapper som där avses genom för­värvet kommer att överstiga tjugo­fem procent av fondens värde. Den sistnämnda begränsningen gäller dock inte förrän ett år efter det att fondbolaget erhållit bankinspektio­nens tillstånd att bedriva fondverk­samhet.

Föreslagen lydelse

papper enligt första stycket 7 i så­dan omfattning att värdet av de vär­depapper som där avses genom för­värvet kommer att överstiga tjugo­fem procent av fondens värde. Den sistnämnda begränsningen gäller dock inte förrän ett år efter det att fondbolaget erhållit bankinspektio­nens tillstånd att bedriva fondverk­samhet.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.7

16 i

Ett fondbolag skall tillse att en allemansfond får en med hänsyn till intresset av riskspridning lämplig sammansättning av värdepapper.

Eu fondbolag skall tillse att en kapitalsparfond får en med hänsyn till intresset av riskspridning lämp­lig sammansättning av värdepap­per.

Fondbolaget får ej till fonden mot vededag förvärva värdepapper av samme utfärdare i sådan omfattning att värdet av de värdepapper i fonden som utfärdats av denne genom förvärvet kommer att överstiga tio procent av fondens värde. Detta gäller ej värdepapper som har utfärdats av staten.

Om det finns särskilda skäl, kan bankinspektionen medge att procentta­let i andra stycket överskrids.

Utan hinder av andra stycket och 15 § sista stycket får vid emission aktier, konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med options­rätt till nyteckning förvärvas på grund av fondens tidigare aktiein­nehav. Sådana aktier eller skulde­brev skall dock avyttras så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet, om värdepappe­ren ej vid något tillfälle under ett­årsperioden kunnat inrymmas inom de gränser som anges i andra stycket och 15 § sista stycket första meningen. Om det finns särskilda skäl, kan bankinspektionen medge uppskov med avyttringen.

HSB-Sparkassa'

Utan hinder av andra stycket och 15 fiärde och femte styckena får vid emission aktier, konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förena­de med optionsrätt till nyteckning förvärvas på grund av fondens tidi­gare aktieinnehav. Sådana aktier el­ler skuldebrev skall dock avyttras så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet, om värdepapperen ej vid något tillfälle under ettårsperioden kunnat inrym­mas inom de gränser som anges i andra stycket och i 15 § fiärde stycket och femte stycket första meningen. Om det finns särskilda skäl, kan bankinspektionen medge uppskov med avyttringen.

Bosparande i HSB och Riksbyg­gen

24 §*

Bestämmelserna om sparande på allemanssparkonto får, med de un­dantag som följer av andra stycket och 25 §, även tillämpas på sparan-

Bestämmelserna om sparande på rikssparkonto får, med de undantag som följer av andra stycket och 25 §, även tillämpas på sparande på

' Senaste lydelse 1984: 1036. * Senaste lydelse 1984: 1036.

Rättelse: S. 46 höger spalt rad 4 och 5 uppifrån

Står: fiärde--- femte stycket

Rättat till: femte-- sjätte stycket

rad 9 nedifrån. Rättat till: fiärde och femte styckena

43

Nuvarande lydelse

sparkonto i HSB:s Sparkassa under förutsättning att kassan har åtagit sig att lämna spararen lån för för­värv av bostadsrätt avseende en nyproducerad lägenhet i en bostad-rättsförening inom HSB. Dessa be­stämmelser far dock tillämpas längst till utgången av det kalen­derår spararen fyller 28 år.

Föreslagen lydelse

de på sparkonto i HSB:s Sparkassa samt på bosparande anordnat av Riksbyggen under förutsättning att den som tar emot inlåningen har åtagit sig att lämna spararen lån för förvärv av bostadsrätt avseende en nyproducerad lägenhet i en bostad-rättsförening inom HSB eller Riks­byggen. Dessa bestämmelser får dock tillämpas längst till utgången av det kalenderår spararen fyller 28 år.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.7

Insatta medel skall inte överföras till riksgäldskontoret.

25 §'

En sparare i HSB:s Sparkassa får under det kalenderår spararen fyller 28 år överföra hela eller en del av sparandet enligt 24 § till riks­sparkonto eller kapitalsparfond.

Den som bosparar i HSB eller Riksbyggen får under det kalen­derår han fyller 28 år överföra hela eller en del av sparandet enligt 24 § till allemanssparkonto eller alle­mansfond.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

 Senaste lydelse 1984:1036.

44

 

22 Förslag till

Lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931)

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.7

 

Härigenom föreskrivs att 19 och 21 ha följande lydelse.

! aktiefondslagen (1974:931) skall

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

19 §'

Medel som tillföres aktiefond skall så snart det anses lämpligt placeras i värdepapper, i den mån behov av likvida medel icke föreligger.

Fondbolag får till aktiefond förvärva endast följande slag av värdepap­per, nämligen

1. svenska aktier, obligationer och andra värdepapper som no­teras vid Stockholms fondbörs.

2.   utländska aktier, obligationer och andra värdepapper, om förvärv av sådana får ske enligt fondbe­stämmelserna och värdepapperen är föremål för notering och handel vid fondbörs eller eljest under be­tryggande förhållanden,

3.   aktier, obligationer och andra värdepapper som utbjudes till för­säljning under sådana förhållanden att sannolika skäl finnes för anta­gande att de inom ett år från förvär­vet kommer att inregistreras vid fondbörs,

4.   andra svenska aktier, obliga­tioner, förlagsbevis, konvertibla skuldebrev och skuldebrev förena­de med optionsrätt till nyteckning,

5.   bevis om rätt att teckna eller erhålla aktier eller andra värdepap­per som avses i I -4,

6.   skattkammar- och statsskuld­växlar.

Har värdepapper som förvärvats enligt andra stycket i ej inregistre­rats eller noterats inom ett år från förvärvet, skall de avyttras så snart

1.   svenska aktier, obligationer och andra värdepapper som är inre­gistrerade vid Stockholms fond­börs,

2.   svenska aktier i bolag som träffat avtal med fondkommis-sionär om att denne på begäran skall ange kurser på aktier i bolaget och till dessa kurser köpa och sälja aktier i bolaget (OTC-bolag),

3.   utländska aktier, obligationer och andra värdepapper, om förvärv av sådana får ske enligt fondbe-stämmelsema och värdepapperen är föremål för notering och handel vid fondbörs eller eljest under be­tryggande förhållanden,

4.   aktier, obligationer och andra värdepapper som utbjuds till för­säljning under sådana förhållanden att sannolika skäl finns för antagan­de att de inom ett år från förvärvet kommer att inregistreras vid fond­börs,

5.   andra svenska aktier, obliga­tioner, förlagsbevis, konvertibla skuldebrev och skuldebrev förena­de med optionsrätt till nyteckning,

6.   bevis om rätt att teckna eller erhålla aktier eller andra värdepap­per som avses i I -5,

7.   skattkammar- och statsskuld­växlar.

Har värdepapper som förvärvats enligt andra stycket 4 ej inregistre­rats inom ett år från förvärvet, skall de avyttras så snart det lämpligen

 

' Senaste lydelse 1983:586.

45

 

Nuvarande lydelse

det lämpligen kan ske, om de inte vid något tillfälle under ettårsperio­den kunnat inrymmas inom tiopro­centsgränsen enligt sista stycket.

Föreslagen lydelse

kan ske, om de inte vid något tillfäl­le under euårsperioden kunnat in­rymmas inom trettioprocentsgrän-sen enligt femte stycket eller tio­procentsgränsen enligt sjätte stycket.

Fondbolag får ej till aktiefond förvärva aktier i bolaget eller fondandel i fonden.

Ett fondbolag får ej till fonden mot vederlag förvärva aktier som avses i andra stycket 2 eller bevis om rätt att teckna eller erhålla så­dana aktier i sådan omfattning att värdet av aktierna och bevisen, till­sammans med de värdepapper som omfattas av tioprocentsgränsen en­ligt sista stycket, genom förvärvet kommer att överstiga trettio pro­cent av fondens värde.

Ett fondbolag får ej till fonden mot vederlag förvärva värdepapper som avses i andra stycket 4 eller bevis om rätt att teckna eller erhålla sådana värdepapper i sådan omfatt­ning att värdet av värdepapperen och bevisen genom förvärvet kom­mer aU överstiga tio procent av fon­dens värde.

Ett fondbolag far ej till fonden mot vederlag förvärva värdepapper som avses i andra stycket 5 eller bevis om rätt att teckna eller erhålla sådana värdepapper i sådan omfatt­ning att värdet av värdepapperen och bevisen genom förvärvet kom­mer att överstiga tio procent av fon­dens värde.

Prop. Bil. 1

1985/86:150

7

21 §2

Fondbolag skall tillse att aktiefond får en med hänsyn till intresset av riskspridning lämplig sammansättning av värdepapper.

Fondbolaget får ej till fonden mot vederlag förvärva värdepapper med samme utfärdare i sådan omfattning att värdet av de värdepapper i fonden som utfärdats av denne genom förvärvet kommer att överstiga tio procent av fondens värde. Föreligger särskilda skäl, kan bankinspektionen medge att procenttalet överskrids.

Utan hinder av andra stycket får till fonden förvärvas obligationer och andra skuldförbindelser, utfärdade av staten.

Utan hinder av andra stycket och

19 § femte och sjätte styckena får vid emission aktier, konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förena­de med optionsrätt till nyteckning förvärvas på grund av fondens tidi­gare aktieinnehav. Sådana aktier el­ler skuldebrev skall dock avyttras så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet, om

Utan hinder av andra stycket och 19 § sista stycket får vid emission aktier, konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med options­rätt till nyteckning förvärvas på grund av fondens tidigare aktie­innehav. Sådana aktier eller skulde­brev skall dock avyttras så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet, om värdepap-

2 Senaste lydelse 1983:586.

46

 

Nuvarande lydelse

peren ej vid något tillfälle under ett­årsperioden kunnat inrymmas inom de gränser som anges i andra stycket och 19 § sista stycket. Om särskilda skäl föreligger, kan bank­inspektionen medge uppskov med avyttringen.

Föreslagen lydelse

värdepapperen ej vid något tillfälle under ettårsperioden kunnat inrym­mas inom de gränser som anges i andra stycket och 19 § femte och sjätte styckena. Om särskilda skäl föreligger, kan bankinspektionen medge uppskov med avyttringen.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.7

 

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

47

 

23 Förslag till                                                  Prop. 1985/86:150

Lag om ändring i lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster      Bil. 1.7

Härmed föreskrivs att 1 § lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

If Skatt betalas enligt denna lag till staten för vinst i svenskt lotteri.

Skatten utgör trettio procent av            Skatten utgör fyrtio procent av

vinstens värde. Skatt skall dock vinstens värde ifråga om vinst vid
inte betalas med högre belopp än vinstdragning i vinstsparande an­
an av vinsten återstår etthundra ordnat av bank eller sparkassa och
kronor.                                       trettio procent av vinstens värde i

fråga om annan vinst. Skatt skall dock inte betalas med högre belopp än att av vinsten återstår etthundra kronor. Skatt skall inte betalas för

1.   vinst vid vadhållning genom totalisator vid hästtävlingar eller vinst vid
vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer,

2.  vinst i lotteri, när vinsten inte utgörs av pengar,

3.  vinst i sådant spel som avses i lagen (1972:820) om skatt på spel,

4.  vinst som uppgår till högst etthundra kronor.

Vid beräkning av skattebeloppet skall i vinstens värde inräknas den skatt som belöper på vinsten.

Skatt skall inte betalas på vinster som utfallit på lotter som inte sålts, eller för vinster som inte tagits ut av vinnaren.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

' Lagen omtryckt 1984: 152.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1984:152.
2 Senaste lydelse 1986:126.                                                                          48

 

24 Förslag till                                                  Prop. 1985/86:150

Lag om ändring i lagen (1983:891) om skattelättnader för ''" ''

allemanssparande

Härigenom föreskrivs att i lagen (1983:891) om skattelättnader för alle­manssparande' ordet "kapitalsparfond" skall bytas ut mot "allemans­fond".

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

' Senaste lydelse 1985:264.                                                                                  49

 

25 Förslag till                                                  Prop. 1985/86: 150

Lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt      Bil. 1.7

Härigenom föreskrivs att anvisningarna till 8§ lagen (1968:430) om mervärdeskatt' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Anvisningarna till 8 f

Som yrkesmässig sjöfart anses även transport med skepp av eget gods. Undantaget för skepp gäller icke sådan farkost, för vilken förflyttningen är av underordnad betydelse i förhållande till huvuduppgiften. Flodspruta, pontonkran, flytdocka och annan till tulltaxenummer 89.03 hänfödig far­kost än bärgningsfartyg utgör skattepliktig vara.

Undantaget för skepp för yrkesmässigt fiske gäller alla skepp, som säljs eller införs för att användas vid sådant fiske, oavsett om skeppet är särskilt anordnat för detta ändamål eller inte.

Undantaget för fartyg för livräddning, gäller endast sådant fartyg som ställes till förfogande för Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutne.

Undantaget för gas och annat bränsle gäller icke vara, som med hänsyn till försäljningsform, kvantitet eller förpackning har karaktär av butiks­vara.

Undantaget för allmän nyhetstidning gäller sådan publikation av dags­presskaraktär som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka.

Undantaget för periodisk publikation under 6 gäller svenskt och ut­ländskt alster av angivet slag, som enligt utgivningsplan utkommer med normalt minst fyra nummer om året. Till sammanslutning med huvudsak­ligt syfte att verka för idrottsligt ändamål hänföres endast sammanslutning som är ansluten till Sveriges riksidrottsförbund eller Svenska korpora­tionsidrottsförbundet eller är representerad inom Sveriges olympiska kom­mitté. Som försvarsfrämjande sammanslutning räknas endast sammanslut­ning som anges i 1 § kungörelsen (1970: 301) om frivillig försvars verksam­het eller som har till uppgift att stödja hemvärnets verksamhet.

Undantaget för mynt gäller inte guldmynt präglade efter den 1 janu­ari 1967 som omsätts efter sitt me­tallvärde.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

' Lagen omtryckt 1979: 304.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 885.  Senaste lydelse 1985: 1116.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986

50

 

Innehållsförteckning

 

 

 

Innehållsförteckning                                        Prop. 1985/86:150

Bilaga 1 Reviderad Finansplan                                                       Innehall

1   Den ekonomisk politiska strategin  ................................ ... I

2   Utsikterna för 1986  .......................................................     7

3   Utvecklingen under återstoden av 1980-talet   .............     13

4   Åtgärder för tillväxt    ..................................................... ... 15

5   Budgetpolitiken   ............................................................ ... 26

6   Kommunernas ekonomi  ................................................. ... 33

Den kommunala ekonomin inför 1987    ............................ ... 37

1   Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn inför 1987                         37

2   Det kommunala grundavdraget ..................................... ... 40

3   Skatteutjämningssystemet  ........................................... ... 41

4   Besparingar inom utbildningsområdet  .......................... ... 42

5   Extra skatteutjämningsbidrag   ...................................... ... 43

6   Övriga frågor   ................................................................    45

7   Anslagsfrågor .................................................................    45

8   Upprättade lagförslag  ...................................................    47

9   Författningskommentarer   .............................................    47

Förenkling av skattereglerna   .......................................... ... 53

1   Inledning ...................................................................... ... 53

2   Garantibeskattning och beskattningsort   .................... ... 54

3   Den individuella schablonbeskattningen av bostadsrättshavare  ..            59

4   Skattefrihet för restitutionsränta   ................................ ... 60

5   Skattefrihet för vittnesersättningar   ............................ ... 61

6   Investeringsfonderna   ................................................. ... 62

7   Ändrad uppbörd av kvarstående skatt    ...................... ... 65

8   Energiskatt på elektrisk kraft   ......................................    72

9   Betalning av vägtrafikskatt   .........................................    73

 

10   Kontrolluppgift för vissa ersättningar   .........................    74

11   Upprättade lagförslag  .................................................    75

Statsbudgeten och särskilda frågor   ................................    77

1   Statsbudgeten budgetåren 1985/86 och 1986/87   .....    77

2   Underliggande budgetsaldo  ........................................    84

3   Statens lånebehov   .................................................. ..... 85

4   Utnyttjande av finansfullmakten, m. m..........................    87

5   Statliga garantier   ........................................................ .. 88

6   En balansräkning för staten .........................................    89

7   Utnyttjande av särskild låneordning i nordiska investeringsbanken           95

8   Sparfrågor .....................................    ............................    97

9   Ändrad tid för återbetalning av medel på likviditetskonto               105

 

10   Lagstiftning om betalningsvillkor vid kreditköp   ........... 106

11   Försäljning av statens aktier i AB Gambrinus   .............. 108

12   Mervärdeskatt på guldmynt    ....................................... 109

Hemställan   ......................................................................    110

I    Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Innehåll

 

Bilaga 2     Vissa skogspolitiska frågor                                Prop. 1985/86: 150

Bilaga 3     Försvarsdepartementet: Förebyggande åtgärder m.m. mot     Innehall

jordskred och andra naturolyckor

Bilaga 4 Arbetsmarknadsdepartementet: Vissa arbetsmarknadspoli­tiska åtgärder

Bilaga 5 Industridepartementet: Glesbygdsstöd till investeringar i drivmedelsanläggningar

Underbilagor

Bilaga l.l  Reviderad nationalbudget 1986

Bilaga 1.2 Treårskalkylema 1986

Bilaga 1.3  Långtidsbudgeten för perioden 1986/87-1990/91

Bilaga 1.4 Utdrag ur riksrevisionsverkets inkomstberäkning för bud­getåret 1986/87

Bilaga 1.5 Förslag till räntor på statsskuldeti, m.m, budgetåret 1986/87

Bilaga 1.6 Reviderat förslag till statsbuget för budgetåret 1986/87

Bilaga 1.7 Lagförslag

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986