Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har lagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 27 februari 1986.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Bengt K. A. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås all målet för konsumentpolitiken skall vara atl stödja hushållen i deras strävan atl effektivt utnyttja sina resurser samt att stärka konsumenternas ställning på marknaden. Konsumentpolitiken föreslås sålunda bli tydligare inriktad på hushållsekonomiska frågor. Tre särskill viktiga utvecklingslinjer utpekas. För det första skall den lokala verksamheten utvecklas. Del gäller säväl att verksamhet bör finnas i alla kommuner som atl arbetsuppgifterna och samarbetet med andra intressenter lokall ges större omfattning. Bl. a. föreslås att reklamalionshanleringen decentraliseras ytteriigare. För det andra skall särskill utsatta grupper stödjas, vilket bl. a. tar sig uttryck i förslag om ökade insatser från det allmänna när det gäller budgelrådgivning. För det iredje förordas atl fler grupper i samhället engageras i konsumentpolitiken. Konsumenternas möjligheter att påverka produktion och distribution av varor och tjänster kan på det sättet förstärkas. Elt ökat engagemang från organisationer föreslås. Vidare föreslås atl företagen skall ha ett större ansvar för att förbättra konsumenternas förhållanden.

I propositionen markeras del samband som finns mellan pris-, konkurrens- och konsumentpolitik. En fungerande, effektiv konkurrens erfordras för all skapa sådana förhållanden på marknaden som ger konsumenterna fillgång till goda och ändamålsenliga varor till så lågt pris och lill så förmånliga villkor i övrigi som är möjliga. Bl, a, konsumentpolitiska insatser behövs för alt molverka de ofullkomligheter som ändock finns i syste-

1 Riksdagen 1985186. I saml. Nr 121

Finansdepartementet Prop. 1985/86:121

Utdrag ur protokoll vid regeringssammaniräde den 27 februari 1986

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I, Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Hjelm-Wallén, Peterson, Göransson, Dahl, R, Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Johansson

Proposition om inriktningen av konsumentpoHtiken m.m.

1 Inledning

Riktlinjerna för den statliga konsumentpolitiken fastställdes senast år 1972 (prop, 1972: 33, NU 40, rskr 225), Därefter har en rad konsumentpoliliska reformer genomförts. Bl. a. har ny lagsliftning tillkommit. Arbetsuppgifterna har delvis ändrats för berörda myndigheter. Verksamhelen och organisationen av den bygger dock alltfort pä de förutsättningar som gällde vid 1972 års beslul. Samtidigt har de yttre förutsättningarna för konsumentpolitiken ändrats genom den allmänna ekonomiska utvecklingen men också genom sådana förhållanden som den tekniska utvecklingen och det ökade varuutbytet med utiandel. Mol denna bakgrund tillkallades i mars 1983 en kommitté (riksdagsledamolen Roland Sundgren, ordförande, saml organi-sationssekreleraren Thord Fjällslröm, dåvarande riksdagsledamoten Stina Gustavsson, direktören Ernst Olaf Holm, riksdagsledamolen Inga-Britt Johansson, direktören Lennart Körner, utredningssekreteraren Jan-Erik Nyberg, numera riksdagsledamoten Ulla Orring, ombudsmannen Ann-Marie Petersson, avdelningschefen Turid Ström och dåvarande riksdagsledamoten Inger Wickzén, biträdda av sakkunniga och experter) med uppdrag atl göra en översyn av konsumentpolitiken. Kommitléns uppgift var bl. a. atl ta ställning till de centrala målen för konsumentpolitiken, vilka prioriteringar som borde gälla och om tyngdpunkterna i den behövde förskjutas.

Kommittén, som har arbetat under namnet konsumentpolitiska kommittén, överlämnade i oktober 1984 rapporten (Ds Fi 1984:15) Konsumentin-flylande och konsumentorganisering och i september 1985 betänkandet (SOU 1985:32) Hushållning för välfärd. Den framtida konsumentpolitikens inriktning.

Till protokollet i detta ärende bör som bilaga 1 fogas en sammanfattning av betänkandet (SOU 1985:32).

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i delta ärende som bUaga 2.

Konsumentverket har i en skrivelse till regeringen den 10 fdruari 1986 Prop. 1985/86:121 hemställt om att verkel skall få genomföra en omorganisation. En tablå över verkets förslag bör fogas till protokollet i detla ärende som bilaga 3.

2 Konsumentpolitikens utveckling

Konsumentpolitiken har en lång tradition i Sverige. Den har engagerat människor i breda folkrörelser såsom löntagarorganisationer, konsumentkooperationen saml kvinno- och hushållsorganisationer. Grunden till den offentiiga verksamhet som finns idag har lagls av frivilliga organisationer. Dessa är alltjämt också engagerade i konsumentpoUtiken.

I sitt tidiga skede var konsumentpolitiken framför alll inriktad mot hushållens resurser i form av arbete och tid. Målet var i slor utsträckning alt rationalisera hushållsarbetet. Under efterkrigstidens ekonomiska tillväxt med höjda reallöner, etl ökande konsumlionsutrymme och en expanderande varumarknad förändrades konsumenternas situation snabbt. Kon-sumenlorganens arbete inriktades från slutet av 1950-talet i alll högre grad på provning av och upplysning om varor. Syflel var att öka konsumenternas kunskaper och deras möjligheter att agera rationellt på marknaden, bl. a. genom atl rätt bedöma förhållandet mellan varors pris och kvalitet.

Samhällsutvecklingen ledde också till atl varudislributionen förändrades. Detaljhandelns koncentration, handelns internationalisering, ökningen av reklam och annan marknadsföring m. m, påkaUade särskilda åtgärder frän det allmännas sida.

Den svenska konsumentpoUtiken genomgick en kraftig reformering i början av 1970-talel. År 1970 inrättades konsumenlombudsmannaämbelet (KO). Nya riktlinjer för konsumentpolitiken lades fast år 1972. Enligt dessa skulle målet för konsumentpolitiken vara att stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden. I försia hand skulle detta ske genom att hushållens möjlighet alt planera den egna verksamheten förbättrades. Detta kunde ske bl. a. genom atl hushällen försågs med bättre information om marknadens utbud och olika sätt all tillgodose de egna behoven. Del ansågs också viktigt alt informationsflödet i andra riktningen nämligen från konsumenterna lill producenterna, distributörerna och marknadsförarna påverkades på etl sådant sätl som innebar en anpassning till konsumenternas behov. Samtidigt skulle större krav ställas på näringslivets egen informationsverksamhet. Den producenlpåverkan som konsu-menlmyndigheterna sålunda skulle ulöva skulle i försia hand åstadkommas genom ett frivilligt samarbete med näringslivet i obundna former. Konsumentpolitiken skulle vidare inriktas på atl la liU vara svaga gmppers intressen. Konsumentpolitiken skulle avse de problem som hängde samman med köp och användning av varor och tjänster, som bjöds ul på den privata marknaden eller marknader som arbetade enligt likartade principer,

I samband med alt riktlinjerna lades fast inrättades konsumentverket som en ceniral förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor. De viktigaste arbetsmetoderna för verket var utredningar, producentkontakter, informa-

tion och utbildning. Några år lidigare hade aUmänna reklamalionsnämnden Prop. 1985/86: 121 inrättats på försök. I rikllinjeproposilionen förespråkades vidare en ulbyggnad av den kommunala konsumentverksamheten. År 1975 drogs närmare rikllinjer upp för sislnämnda verksamhei (prop. 1975:40, NU 26, rskr 170).

De nu beskrivna riktlinjema för konsumentpoUtiken har legal lill gmnd för den konsumentpoliliska verksamhelen sedan år 1972. Inga avgörande förändringar har sedan dess gjorts när det gäller mål och medel för verksamhelen. Vissa justeringar har gjorts främsl när del gäUer organisation och resurser för verksamhelen. Bl. a. kan nämnas atl konsumentmyndigheterna omorganiserades år 1976. Konsumeniverkei fick därmed sin nuvarande uppbyggnad, vilket bl. a. innebar att verkels chef även blev KO. Allmänna reklamationsnämnden som inrättades på försök är 1968 var lill en början knuten lill konsumentverket. Fr.o. m.den 1 januari 1981 har nämnden varit en självständig statlig myndighet.

Lagsliflningen på del konsumentpoliliska områdel har expanderat kraftigt. Inom den marknadsrältsliga lagstiftningen intar marknadsföringslagen (1975:1418) och lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden en central plats. Deras syfle är främst all skydda konsumenterna som kollektiv genom atl påverka förelagens marknadsföring och avtalsvillkor. Med de båda lagarna som grund iräffar verkel överenskommelser med företag och näringslivels branschorganisationer om förbättringar av bl. a. marknadsföring och avtalsvillkor. KO för också lalan i marknadsdomstolen som prövar om marknadsföringsåtgärder, information, produklsäkerhel och avtalsvillkor i enskilda fall överensstämmer med den nämnda lagsliflningen. Konsumentverket utfärdar vidare med stöd av marknadsföringslagen riktlinjer rörande förelagens marknadsföring, information och produktutformning. Riktlinjerna är rekommendationer medan tvingande beslul i enskilda fall som nyss har berörts fattas av marknadsdomstolen. Riksdagen har nyligen prövat systemet med rikllinjer för producentpåverkan och funnit att det bör bibehållas (prop. 1984/85:213, LU 1985/86: 10, rskr 25).

Den civilrätlsliga, konsumenlskyddande lagstiftningen är inriktad på alt stärka den enskilde konsumentens ställning i avtalsförhåUanden med en näringsidkare. Som exempel pä sådan lagstiftning kan här nämnas konsumentköplagen (1973:877), hemförsäljningslagen (1981:1361), konsumenl-kredUlagen (1977:981) och konsumentförsäkringslagen (1980:38). Reformarbetet på detta område går vidare. Bland de förändringar som är aktuella kan nämnas all en konsumentljänstlag kommer atl träda i kraft den 1 juli 1986 och atl frågan om förbättringar av konsumentköplagen bereds inom regeringskansliet. Frågan om en utveckling av konsumentskyddet på försäkringsområdet utreds också.

Ett flertal av de initiativ som tagils på konsumenlområdel under de senaste tio åren har haft till syfte att förbättra produktsäkerheten. Jag vill här erinra om att en kommitté för närvarande överväger om lagstiftning angående återkallelse av farliga produkter bör införas. Denna kommillé överväger även om förbud mol export av farliga varor bör möjliggöras.

Jag har här givit en översiktlig beskrivning av några utvecklingslinjer

inom konsumentpolitiken som är av intresse för min fortsatta framstäUning Prop. 1985/86: 121 om de framtida riktlinjerna för verksamheten. När det gäller en mer detaljerad redovisning av verksamhetens inriktning, lagstiftningen och organisationen på området hänvisar jag till konsumenlpolitiska kommitténs betänkande och lill propositionen (1984/85:213) om ändring i marknadsföringslagen, m. m.

3 Konsumentintresset i ett brett perspektiv

3.1 Ekonomin i centrum

Den ekonomiska utvecklingen i samhället är av yttersta vikt för konsumenterna. Del är enbart genom en stabil tiUväxl, som en ökning av hushållens konsumtion kan åstadkommas. För alt del skall vara möjligt alt nå en stabil tillväxt är det nödvändigt att budgetunderskottet ytterligare minskas, alt bytesbalansen förbättras och att pris- och kostnadsökningarna nedbringas till högst den nivå som gäller i våra konkurrentiänder. En låg inflation är givelvis också ett viktigt mål i sig från konsumentsynpunkt. En hög inflation bidrar bl. a. till stora och godtyckliga omfördelningar av förmögenheter och inkomster som går ut över stora gmpper av löntagare och konsumenter.

Resultaten av den ekonomiska politik som har förts sedan år 1982 är goda, I en rad väsentliga hänseenden har de ekonomiska obalanserna minskat. Den ekonomiska tillväxten har varit god och har överträffat genomsnittet i Västeuropa. Industrin har byggts ut och underskotten har minskats. Urholkningen av löntagarnas köpkraft har hejdats. Avgörande för konsumenternas situation under de närmasl kommande åren är att denna politik fullföljs.

Under 1970-talet steg de reala disponibla inkomsterna kontinuerligt fram till år 1977. Därefter sjönk de reala disponibla inkomsterna fram t. o. m. år 1983 med i genomsnitt drygt 3 %. De två senaste åren har de reala disponibla inkomsterna åter ökat. För år 1986 förulses en fortsalt ökning.

Utvecklingen av de reala disponibla inkomsterna besiämmer utrymmet för privat konsumtion. Under första delen av 1970-talet ökade den privata konsumtionen volymmässigt år från år. Mellan är 1971 och år 1976 ökade den privata konsumtionen volymmässigt med drygt 17 %. Därefter minskade den. Under de tvä senasie åren har den privata konsumtionen äter ökat i volym - år 1984 med 1,3 % och år 1985 beräknas den ha ökat med 2,8 %. För är 1986 fömtses en fortsatt volymmässig ökning av den privata konsumtionen mot bakgrund av den förväntade inkomslutvecklingen. Enligt regeringens proposition om riklUnjer för den ekonomiska politiken på medellång sikt (prop. 1984/85:40), som riksdagen ställt sig bakom, beräknas med de förutsättningar som givils utrymmet för en volymmässig ökning av den privata konsumtionen till 1,5 % per är fram lill år 1990.

Det är glädjande att hushällens ekonomi har förbättrats något under de senasie åren och all utvecklingen mol försvagning av hushållens reala köpkraft kunnat brytas. Jag vill betona all en förstärkt ekonomi även framdeles måste stå i centmm för ansträngningarna all på olika sätt bistå konsumenterna.

I konsumenternas intresse ligger emellertid inte bara en ökning av kon- Prop. 1985/86:121 sumtionsutrymmet ulan också en rättvis fördelningspolitik som särskilt beaktar de mindre välbeställda hushållens problem. En bättre hushållning i samhället med begränsade nalur- och produktionsresurser och en bättre hushållning inom ramen för de enskilda konsumenternas ekonomi är också av yttersta vikt. Konsumenternas och därmed hushållens ekonomi är sålunda intimt förknippad med många områden i samhället. Del gäller särskill den allmänna ekonomiska politiken, lönepolitiken, fördelningspolitiken och näringspolitiken. Ambitionerna måsle sältas högt när del gäller all klarlägga hur hushållens ekonomi påverkas av åtgärder inom bl. a. dessa områden. Omvänt kan ökad kunskap om hushållens ekonomi och anpassningsmekanismer förbättra politiska beslul.

På samhällsnivå kan ett hushållsekonomiskl underlag och angreppssätt vidga debatten och påverka de politiska besluten. Det kan gälla butiks- och servicestruklur, byggnormer, arbetstidsfrågor och miljöfrågor. Beaktande av konsumentaspekter kan många gånger leda lill samhällsekonomiska vinster. Som exempel vill jag nämna varudislributionen i glesbygd. Stöd som gör det möjligt för befintlig handel atl överieva kan också leda lill all andra koslnader undviks och alt den samhälleliga nyttan är större än kostnaderna.

Av största betydelse för konsumenternas ekonomi är givelvis effektiviteten i produktion och distribution, dvs. effektiviteten i del marknadsekonomiska syslemet inom vilket konsumentpolitiken bedrivs. Enligt den ekonomiska teorin fungerar delta syslem så, att utbudet på marknaden visseriigen initieras av producenterna men all det är konsumenternas fria val som avgör utbudets innehåll och sammansättning. En ytterligare drivkraft i marknadsekonomin är konkurrensen mellan förelagen. För dessa är lönsamhet den nödvändiga och cenlrala faktorn. Konkurrensen fömtsätter etl decentraliserat beslutsfattande med en betydande frihet för de ekonomiska enheterna atl besluta om olika ålgärder beträffande produktion, distribution och konsumtion. En fungerande konkurrens främjar effektiviteten inom näringslivet och driver fram ell brett och kvalitativt bra utbud av varor och tjänster lill låga priser. Därmed ökar konsumenternas valfrihet och möjligheter att träffa rationella val. Det decentraliserade beslutsfattandet kan bl. a. skapa goda fömtsättningar för både löntagar- och kon-sumenlinflytande.

Marknadsekonomin har dock i praktiken många brister. Kommittén
anför i denna del alt konsumenterna inte alllid är tiUräckligt informerade
om marknadens utbud och inte heller alltid handlar rationellt. Företagen
kan inte tillgodose alla behov som konsumenterna har. Via marknaden kan
enbart de behov tillgodoses som representerar köpkraft. Denna köpkraft är
inte jämnt fördelad i samhället och därigenom kommer produktionens
inriktning också delvis all avspegla de inkomstskillnader som finns. Före
lagens marknadsföringsåtgärder påverkar vidare konsumenterna. I vissa
lägen söker företagen via s. k. suggestionskonkurrens bibringa köparna
uppfattningen att deras produkter är bättre än konkurrenternas. Otillbörlig
marknadsföring förekommer. Konkurrensen fungerar inte alltid tillfreds
ställande. Nyetableringar begränsas ibland på grund av tekniska eller 7

finansiella hinder. Negativa yttre effekter av produktion och konsumtion Prop. 1985/86:121 är inte ovanliga. Jag kan i huvudsak ansluta mig till denna beskrivning av bristerna i marknadsekonomin.

En politik i konsumenternas iniressen bör ta fasta pä marknadsekonomins goda sidor och främja dessa. Centralt är därvid att konsumentintresset kanaliseras sä att produktion och distribution anpassas till det och alt konkurrensen är god. En politik för alla konsumenter måste därutöver innehålla korrigeringar av marknadsekonomins brister på etl sådant sätl att en rättvisare fördelning av både materiella och icke materiella tillgångar och en god hushållning med natur- och produktionsresurser uppnäs. Här har konkurrens- och konsumentpoUtiken, Uksom miljöpolitiken och regionalpolitiken viktiga uppgifter.

Konsumentpolitiken bör som jag återkommer till sålunda tydligare inriktas på hushållens ekonomi. Konsumentpolitiken bör därvid från hushållsekonomisk synpunkt värdera olika skeenden i marknadsekonomin samt söka påverka dessa i linje med konsumenternas intressen. Hushållens inkomster är som jag redan har framhållit av största vikt vid bedömningen av deras situation. Också sparandet och skuldsättningen i samhället är givetvis av stort intresse. Hushällens sparande uttrycks ofta som sparkvoten, dvs. nettosparandet i förhållande till disponibel inkomst. Sparkvoten varierade under olika år på 1970-lalet mellan 2,3 % och 5 %. De senaste åren har sparkvoten legat på en lägre nivå. År 1984 var den 0,5 %. Under år

1985 beräknas netlosparandet ha minskat ytterligare. Prognosen för år

1986 är atl minskningen fortsätter ytteriigare något. Den minskning av
hushällens reala köpkraft och deras sparande som jag här har beskrivit har
lett till att många hushåll har blivit beroende av kortfristiga krediter till hög
ränta. Konsumentverket har under de senasie fyra åren låtit undersöka hur
hushållen upplever atl deras ekonomiska silualion har förändrats (Rappor
ten Konsumtion i förändring. Allmänna byrån 1985:6-04). Resultaten från
1985 års undersökning visar bl. a. all mänga anser alt de har fått det sämre
och att de inte kan minska sina utgifter. Jag vill i detla sammanhang betona
att de samhälls-och privaiekonomiska förhållandena som jag nu har redo
gjort för måsle medföra alt budgelrädgivningen till enskilda hushåll bör
vara en central uppgift för konsumentpolitiken när det gäller det allmännas
insatser på området. Jag återkommer senare till denna fråga (avsnitten 7.3
och 9).

Den närmare inriktningen av den egentliga konsumentpolitiken återkommer jag till i del följande. Innan jag går in på del offentligas insatser på konsumenlområdel vill jag göra några kommentarer angående bl, a, konkurrensens betydelse som ett led i konsumentpolitiken.

3.2 Effektiv konkurrens - ett led i konsumentpolitiken

Marknadsekonomin fömtsätter bl. a. all konkurrensen kan bedrivas hell
fritt. I verkligheten begränsas dock denna. Del kan bero på företagsåt
gärder såsom monopolisering, kartellbildningar, prissamverkan och sälj-
vägran, men det kan också bero på offenlliga åtgärder.
För all syslemet med en vidsträckt näringsfrihet, konkurrensfrihet och 8

avtalsfrihet skall fungera tillfredsställande krävs sålunda bl, a. atl föreia- Prop. 1985/86: 121 garna inte utnyttjar sin handlingsfrihet på elt säll som är lill skada för konsumenterna. Genom konkurrens- och prispoliliken kan konsumenternas intressen skyddas. Åtgärder som främjar en fri och effektiv konkurrens inom näringslivet kan skapa sådana förhållanden på marknaden som ger konsumenterna tillgäng lill goda och ändamålsenliga varor och tjänster på sä förmånliga villkor som möjligt. Flera remissinstanser, bl, a. marknadsdomstolen, näringsfrihetsombudsmannen (NÖ) och statens pris- och karlellnämnd (SPK), har påpekat det samband som finns mellan pris-, konkurrens- och konsunientpolitik. NO anför bl. a. att konkurrenspolitiken från en viss synpunkt kan sés som en del av konsumentpolitiken. Ytterst syftar konkurrenspolitiken till att la liUvara de positiva effekler för konsumenterna som en effektiv och fungerande konkurrens för med sig. Därigenom främjas effektiviteten inom näringslivet och priserna pressas. Jag vill här särskilt framhålla alt åtgärder för alt främja priskonkurrensen har haft en framträdande plats i de konkurrensvårdande myndigheternas arbete. Så bör vara fallet äveh framdeles vUket jag återkommer tiU senare (avsnitt 7.3). Konkurrensen kan också driva fram en bredd i utbudet. Därmed ökar konsumenternas möjligheter atl träffa rationella val men också deras svårigheter. Målel är att uppnå bästa möjliga fördelning av samhällets resurser. Konsumentpoliliska ålgärder leder vidare ofta till förbättrad pris-och preslalionskonkurrens. Samtidigt måsle man dock vara medveten om att enskilda åtgärder inom konsumentpolitiken kan begränsa konkurrensen vilket också kan ha negativa konsekvenser för konsumenterna. Detta måste uppmärksammas när konsumenlpolitiska åtgärder övervägs.

Det räcker givetvis inte med en fri och effektiv konkurrens för all ett marknadsekonomiskl system skaU fungera på ett för konsumenterna lUI-fredssläUande sätl. Det fordras också atl konkurrensen inriktas på sådant som är av positivt värde för konsumenterna, i första hand de utbjudna varornas pris och kvalitet. Det är uppenbart att det finns ett mycket nära samband inte bara mellan löner och priser ulan också med vad konsumenterna kan erhålla för sina pengar när de köper varor och tjänster.

Fortsatta och intensifierade insatser för att befrämja konkurrensen är alltså av central betydelse för konsumenterna. SPK: s pris- och marginalundersökningar avseende olika branscher utgör här en viktig grund. Dessa belyser bl. a. förekomst av olika prisbindningar, t. ex. cenlrala drkaprislis-lor och liknande företeelser. Kapacitetsutnyttjande och produktivilelsut-veckUng belyses också. Genom lokala prisundersökningar kartiäggs priserna på en ort för vissa varor och tjänster. Detta utredningsmaterial befrämjar priskonkurrensen. Detla i sin tur bör kunna påverka prissättningen hos befintliga företag och/eller befrämja en från konsumentsynpunkt rationell strukturutveckling. Här ser jag också möjligheter tUl samarbete med kon-sumenlorganen, främst på lokal nivå, något som jag återkommer till i del följande.

NO:s arbete avser främsl tUlämpningen av konkurrenslagen. Med stöd
av den kan marknadsdomstolen på talan av NO förbjuda eller framtvinga
olika beteenden, när en effektiv konkurrens så kräver. Med stöd av lagen
kan man bl. a. framtvinga leveranser av varor till lågprisföretag, när dessa 9

har blivit vägrade sådana på grunder som är till förfång för konsumenterna. Prop. 1985/86:121 Skadlig prissamverkan kan också angripas liksom marknadsuppdelning i syfte att undvika konkurrens. Dessa insatser är uppenbariigen av direkt värde för konsumenterna. De ofta mera långsiktiga effekterna av koncentrationen i näringslivet uppmärksammas också. En utveckling som enligt min mening är särskilt intressant är tillkomsten av olika typer av samarbetsavtal, licens- och franchisegivning, kedjesamverkan etc. inom handeln. Ofta tillkommer sådana arrangemang som ett led i en effektivisering av distributionen och marknadsföringen och stundtals för att kunna vidmakthålla en konkurrens med andra, större företag, vilket är till fördel för konsumenterna. På längre sikt finns dock risker för att beslut om priser, inköp m. m. genom att de fattas längre bort frän marknaden också påverkas mindre av konsumenternas behov och får en mer administrativ karaktär. En annan strukturell fräga av betydelse är vilka former av detaljhandel som skall fä etableras runtom i landet. Kommunernas hantering av planmonopolet är här avgörande. NO har elt uppdrag att lägga konkurrenssynpunkter på bl. a. dessa mera stmkturella frågor. Jag vill här skjuta in alt varuförsörjningsfrägorna är av stort intresse från konsumentsynpunkt. Jag återkommer lill detta (avsnitt 8.2),

En fråga som hänger samman med de förhållanden på marknaden som jag nu har beröri är de tjänster som tillhandahålls medborgarna genom den offentliga sektorn och de regleringar som finns inom denna. Här kan nämnas att elt flertal remissinstanser, däribland universilel, länsstyrelser, .näringslivsorganisationer och andra intresseorganisationer beklagar att kommittén inte behandlar den offentliga sektorn och offentliga regleringar. Jag vill i denna del anföra följande.

Produktionen inom flertalet sektorer av ekonomin styrs av utvecklingen
på marknaden, I prisbildningen återspeglas normalt såväl konsumenternas
betalningsvilja som producenternas koslnader. Det finns emellertid regle
ringar inom vissa produktionsområden. De ingrepp som därigenom har
gjorts i marknadsprisbildningen har olika motiv. Det kan vara beredskaps-,
regional-, miljö-, produktions- och fördelningspolitiska aspekter som mäs
te beaktas. Dessa regleringar är dock normalt förknippade med samhälls
ekonomiska koslnader. En avvägning måste därför alllid göras mellan
kostnaderna och fördelarna med regleringarna. Inom långtidsutredningens
ram (LU 87) gör SPK studier som skall belysa konsekvenserna av regle
ringssystem på tre områden som är särskilt intressanta från konsumentsyn
punkt, nämligen bostads-, livsmedels- och transportområdena. Konse
kvenserna för effektiviteten inom ekonomin skall belysas och då särskilt
effekterna på lönebildningen och inkomstfördelningen. Redan lidigare har
SPK i sin ordinarie verksamhei ofta belyst konsekvenserna för pris- och
konkurrensförhållanden av skilda offentliga regleringar. Vid en diskussion
om konsumenternas intressen inom olika samhällssektorer är de områden
som svarar för en stor del av konsumenternas nödvändiga utgifter naturii
gen av särskilt intresse, dvs. boende, mathållning, beklädnad och transpor
ter. Det är också på dessa områden som olika former av offenlliga regle
ringar är vanliga. Frågan om konsumentintresset på livsmedelsområdet
behandlades i proposition 1984/85: 166 om livsmedelspolitiken. Därvid be- 10

slutades att vissa ålgärder skulle vidtas i syfte all stärka konsument- Prop. 1985/86: 121 intresset på detta område. Det är enligt min mening angelägel all ytteriigare insatser görs för atl belysa och förstärka konsumentintresset inom de reglerade områdena.

Som jag nyss framhöll gör SPK redan viktiga insatser på detta område. Jag anser det önskvärt att detla arbete fullföljs. Delta bör lämpligen komma lill uttryck i SPK: s instmktion. genom att där anges atl SPK i anslutning till sin utredningsverksamhet särskilt skall belysa hur offentiiga regleringar påverkar pris- och konkurrensförhållanden och därmed konsumenterna.

Sådana utredningar bör också kunna vara av nytta för konsumeniverkei i anslutning till de vidgade uppgifter beträffande hushållens ekonomi som jag i det följande kommer att föreslå skall åvila verket (avsnitt 8.2).

Jag vill i sammanhanget erinra om alt regeringen år 1983 tillkallade en arbetsgmpp, den s. k. normgmppen (I 1983: H), med uppgift alt gå igenom den statliga normgivningen gentemot näringslivet i syfle all nå regelförenklingar.

Här kan också nämnas att regeringen driver en återhållsam politik när det gäller pris- och taxehöjningar inom den ofTentliga sektom.

Liberaliseringen av den internationella handeln under efterkrigstiden har haft stor betydelse för konsumenterna genom alt främja tillgängen till ell brett sortiment av varor och tjänster tiU konkurrenskraftiga priser. Under senare år har dock tendensen varit atl den internationella handeln har begränsats genom alt antalet icke tariffära handelshinder har ökat. I Sverige har vi främsl av beredskapsskäl sett oss nödgade alt skydda vissa hemmamarknader genom handelsrestriktioner. Detla gäller bl. a. lexlilom-rådel. Givetvis måste koslnader och nytta när del gäUer denna typ av reglering löpande bevakas. I detla sammanhang förtjänas att nämnas atl den internationella organisationen OECD, som Sverige medverkar i, på ministerrådsnivå har beslutat atl ge större tyngd ät konsumentpoliliska överväganden i organisationens arbete med handels- och handelsrelale-rade frågor. Konkreta samarbelsprojekt under Nordiska ministerrådet avser att på samma gmnder främja handeln mellan de nordiska ländema.

3.3 Konsumentaspekter på offentlig service

Den offentliga sektoms förnyelse är f n.ett viktigt reformområde. I den senasie regeringsdeklarationen uttalades bl. a. följande.

Möjligheterna för den enskilde all påverka innehållet i den offentiiga verksamhelen bör ökas, liksom möjligheterna alt inom den offentliga sektorn välja t. ex. daghem, skola och läkare. Kampen mot byråkrati och krångel skall drivas vidare, service och effektivitet främjas. Ansvar och befogenheter skall delegeras och decentraliseras. Kooperativa aUernaliv, folkrörelseallernativ och ideeUa alternativ stimulerar utvecklingen av den offentiiga verksamheten.

I april 1985 lade regeringen fram ett samlat program för den offentliga Prop. 1985/86:121 sektorns förnyelse (skr. 1984/85:202). En proposition om en ny förvaltningslag (1985/86:80) som innehåller bestämmelser om myndigheternas serviceskyldighet har nyligen överlämnats lill riksdagen. Under våren 1986 avser regeringen alt överlämna en skrivelse lill riksdagen med en redovisning av vad som hittills har gjorts i fråga om regelförenklingar och förbättrad service. Regeringen avser vidare alt inom kort presentera en handlingsplan för arbetet under perioden 1986-1988.

En viktig del av regeringens arbete med att förnya den offenlliga sektorn omfattar stats- och kommunalförvallningamas arbetssätt och förhållande lill medborgarna. Ledord för del pågående arbeiei är valfrihet, demokrati, effektivitet och kvaUlet saml minskad byråkrati och bättre service. Inom ramen härför övervägs bl. a. medborgarinflytande, brukarmedverkan och formerna för kontakt mellan det allmänna och medborgarna. I del breda konsumentperspektivet är delta arbete myckel viktigt.

Jag har nu beskrivit hushållens iniressen och problem i etl brett samhällsekonomiskt perspektiv. Jag har därvid bl. a. framhållit atl främjandet av en effektiv konkurrens är elt led i konsumentpolitiken. Som framgått av min redovisning finns elt slort konsumentintresse bl. a. inom reglerade sektorer i samhället. Inom dessa finns dock i stor utsträckning redan organisationer etablerade för atl förverkliga den poUlik statsmakterna vill driva. Del pågående arbetet med avregleringar, regelförenklingar och ålgärder för atl förbättra servicen inom förvaltningen är politiska insatser av slorl intresse för konsumenterna. Också inom de tunga konsumtionsområdena finns specialmyndigheter som har till uppgift alt förverkliga den politik statsmakterna har lagt fast för områdena i fråga.

Givetvis måste konsumenternas röst höras och deras intressen bevakas allmänt i samhället. Jag är dock inte beredd atl hänföra alla samhällsproblem lill konsumentpolitiken. En alltför vidlyftig definition av det konsumentpolitiska begreppet kan skapa förvirring. Jag ansluter mig sålunda i denna del till den syn på den statliga konsumentpolitiken som angavs år 1972 när riksdagen fastställde riktlinjer för verksamhelen. Jag återkommer till avgränsningen av och målet förden statliga konsumentpolitiken senare. Jag vill samtidigt erinra om all del allmännas konsumentpolitik omfattar offentlig verksamhei som bedrivs på marknader som arbetar enligt likartade principer som den privata marknaden gör. Konsumentmyndigheternas arbetsområde, den marknadsrältsliga lagstiftningen etc. avser även de statliga bolagen liksom de affärsdrivande verken och i viss mån också andra delar av den offentliga sekiorn. Allmänt har medborgarna givetvis elt inflytande på den offenlliga sekiorn genom den politiska demokratin. Konsumentpolitikens roll i det breda perspektivet är att fästa ansvariga poU-tikers, myndigheters, intresseorganisationers, företags m. fl. uppmärksamhet på förhåUanden som påverkar konsumenternas och hushållens situation. Med en ökad tyngd ål hushållsekonomin i det konsumentpoliliska arbetet blir denna roll viktigare framöver.

Det är här naturligt att ta upp frågan om samordning mellan olika
myndigheter som arbetar med frågor i vilka del finns ett konsumentin
tresse. Kommittén menar alt en medveten konsumenlpoUlik kräver insat- 12

ser inom många samhäUssektorer och på olika nivåer i samhället. För alt Prop. 1985/86: 121 kunna förverkliga de intentioner som förordas behövs enligt kommittén en förstärkning av samordningsinsatserna på ceniral politisk nivå. Flera remissinstanser har beröri behovel av samordning. Konsumentverket menar att del finns myckel all göra genom erfarenhelsöverföring mellan myndigheter på del centrala och lokala planet. Som exempel på elt område där verkels och den lokala konsumentverksamhetens arbete har bidragit fill all politiska älgärder har vidtagits nämns småhusbyggandet. Kooperativa förbundel (KF) med instämmande av Kooperativa konsumenlgillesförbundel. Oljekonsumenternas förbund (OK), HSB: s riksförbund och Folksam anser all förstärkta insatser för samordning på central politisk nivå av olika myndigheters konsumentpoUliska arbete krävs. Man anser atl en konsumentpolitisk beredning bör tiUsältas.

Jag har i det redan anförda betonat alt elt slort konsumentintresse finns inom olika samhällssektorer och alt detla måste bevakas. Inom regeringskansliet har arbetsorganisationen för konsumentpolitiken förstärkts genom atl finansdepartementet har tillförts ell särskilt statsråd med ansvar bl. a. för konsumentpolitiken. Jag viU vidare betona atl på myndighetsnivå konsumentverket har viktiga uppgifter och en samordnande roll när det gäller alt göra olika beslutsfattare inom andra delar av den offentliga förvahning-en uppmärksamma på förhållanden av betydelse för konsumenterna. Givetvis är del viktigt atl en debatt om konsumentfrågorna initieras och inspireras och atl konsumentfrågornas ställning i samhället stärks. Jag välkomnar därför del konsumentråd som KF, Landsorganisationen (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Folksam och OK har bildat. Jag återkommer till konsumenlinflylandel senare (avsnitt 5). Jag anser mot den här bakgrunden det inte påkaUat att inrätta en permanent beredning för konsumentfrågor inom regeringskansliet. Detla utesluter givetvis inte atl särskilda samordningsinsatser kan initieras på central politisk nivå när det gäller speciella frågor.

För all konsumentintressena skall kunna göra sig hörda pä elt brett plan i samhället krävs att många engageras. Del allmännas insatser inom konsumentpoUtiken kan av både praktiska och principiella skäl inte ensamma läcka in och driva alla frågor av betydelse för konsumenterna. Dessa är så många och så artskilda atl de uppenbarligen inte låter sig inordnas i ell enda och färdigt system. Marknadens roll är som jag har berört i del föregående central. Systematiska insatser behövs dämlöver av folkrörelser, andra organisationer och olika gmpper. Jag återkommer lill detla (avsnitt 5). SärskUda insatser från företagen bör också ges en viktig roll (avsnitt 6).

Kommitténs förslag: Den framlida konsumentpoUtiken bör ulgå från elt hushållsekonomiskl synsätt. Den utgångspunkten ger ell vidare mål för konsumentpolitiken än det som gäUer f. n. Målet bör vara atl ultfrån konsumentsynpunkt stödja en effektiv och medveten hushåUning med resurser. Inom ramen för detta mål måste konsumentpolitiken förbättra konsumenternas möjligheter atl uttrycka sina behov och påverka sin situation, stödja hushållen i deras strävanden atl bättre utnyttja sina resurser och stärka konsumenternas ställning på marknaden.

Remissinstanserna: När det gäUer utredningsarbetet i aUmänhel framhåller flera remissinstanser alt de hade värdesalt ett mera genomarbetat underlag för beslul om nya mål och ändrad inriktning av konsumentpolitiken. Kritiken avser utvärderingen av den hillills bedrivna konsumentpolitiken och den framtidsinriklade analysen av hushållens fömtsättningar m.m. Denna typ av synpunkter förs fram huvudsakligen av myndigheter, universitet och näringslivsorganisalioner. Några remissinstanser, bl. a. universitet och näringslivsorganisationer, anser att kommittén inte har ulgåtl från en vedertagen syn på marknadsekonomin. Flera instanser beklagar atl kommittén inte varit enig i sina förslag.

En hushållsekonomisk inriktning av den konsumentpoliliska verksamheten har fått etl positivt mottagande av i stort sett alla remissinstanser. Många stöder del föreslagna målel för konsumentpolitiken och den angivna inriktningen av verksamhelen. Ell flertal synpunkler lämnas dock på hur det hushållsekonomiska synsättet skall förhålla sig lill målet för konsumentpolitiken. Flera anser alt nuvarande mål, dvs. atl stödja konsumenlema och förbättra deras ställning på marknaden, bör ligga fast. Marknadsdomstolen och allmänna reklamalionsnämnden som är av denna uppfattning menar alt del mål som utredningen har formulerat ger konsumentpolitiken en alltför vid omfattning. Också KF anser atl del nuvarande målet bör bibehåUas. Det hushållsekonomiska synsättet är enligt KF en självklar utgångspunkt för arbetet inom ramen för detla mål. Industriförbundet och några ytterligare näringslivsorganisalioner kan inte acceptera en breddning av konsumentpolitiken i enlighet med kommitténs förslag.

En rad olika synpunkler lämnas av remissinstanserna när del gäUer inriktningen av konsumentpolitiken och de prioriteringar som bör gälla för konsumentorganens arbete. Enligt svaren måste ett brett spektmm av

medel vara tillgängligt. Konsumentpolitiken måste arbeta genom utbild- Prop. 1985/86: 121 ning, forskning, utredningar, producenlpåverkan etc. Utvecklingslinjer som att arbetet måste bedrivas lokalt, att utsatta grupper måste stödjas, att konsumenlinflylandel mäste öka och att fler grupper måsle engageras godtas allmänt. Områden som livsmedel, bostäder, service, vård, kommunikationer måsle enligt många, bl. a. fackföreningar och folkrörelser, prioriteras.

Flera instanser anser mot den bakgrunden att del är en brist alt den offentliga sektorn inte behandlats i betänkandet. Bl. a. universUeten, länsstyrelser, näringslivsorganisalioner och andra intresseorganisationer är av den uppfattningen. Främst universiteten framhåller vidare viklen av en framlidsinriktad analys av, förutom offentlig konsumtion, varu-och Ijäns-tekonsumtionens roll, lönearbetets ställning, ekonomiska klyftor, utlandsberoende och dynamiken i förelagsledet. Mer avgränsade framtidsfrågor såsom reklam i nya media och datorisering som berör konsumenterna nämns också som områden som måste prioriteras.

Skälen för mitt förslag:

Utvärdering

Den konsumentpolitik som bedrivits sedan 1970-talels början har enligt konsumentpolitiska kommittén i många avseenden varit framgångsrik. De mest påtagliga effekterna sammanfattar kommittén enligt följande

- det allmännas konsumentinformation har ökat väsentiigt och främsl genom kommunernas engagemang fått en bättre spridning över landet,

- slödel lill konsumenter vid klagomål och reklamationer har ökat väsentligt, särskill på lokal nivå,

- en påtaglig sanering av marknaden har skett då del gäller vilseledande marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor,

- fariiga varor har stoppats och etl systematiskt arbete med produklsäker-hetsfrägor har etablerats,

- på arbetsområden som bilar, försäkringar, glesbygdsservice och hus-hällsekonomi har konsumentorganen kunnal utveckla nya insatser. Kommittén noterar dock svagheter när det gäller förelagens information

till konsumenterna, utbildningen i konsumentkunskap, forskningen på konsumentområdet, konsumenlorganens möjligheter all upprälthålla sin egen kunskapsnivå och de frivilliga organisationernas medverkan i konsumentpolitiken centralt och lokall.

Kommittén menar all det framtida behovet av åtgärder inom konsumentpoUtiken måsle bedömas utifrån en helhetssyn på konsumenternas situation. Kommittén har härvid granskal elt anlal faktorer såsom hushållens sammansättning, konsumtion och resurser i form av lid, arbete, pengar och kunskaper.

Ell anlal remissinstanser har kritiserat kommitléns utvärdering av del
hittills bedrivna konsumentpoliliska arbetet och den mer framtidsinriklade
analysen av fömlsätlningama för konsumentpolitiken. Utgångspunkten
för flera remissinstanser är därvid att en genomgripande förändring av
målet för konsumentpolitiken och verksamhetens inriktning är föreståen
de. 15

Jag vill för egen del konstatera att det i och för sig hade varit värdefullt Prop. 1985/86: 121 om en mera samlad utvärdering av konsumentpolitiken hade kunnal göras av kommittén. Av tidsskäl och med hänsyn till uppdragels räckvidd har delta inte varit möjligt. Detta innebär dock inte att underlag saknas för de beslul som nu är aktuella. De delvis förändrade arbetsuppgifter inom konsumentpolitiken som jag idag förordar bygger lill väsentlig del pä erfarenheter som löpande har gjorts främst under tiden från år 1972, då de nu gällande grunddragen i konsumentpolitiken fastställdes. Under den tiden har förvisso åtskilliga utvärderingar gjorts, vilka också redovisats för statsmakterna. Det gäller bl. a, den lokala konsumentpolitiska verksamheten, riktlinjearbetet hos konsumentverket och allmänna reklamationsnämndens verksamhei. Vidare har organisations-och ralionaUserings-utredningar gjorts avseende konsumentverket. Sammantaget finner jag atl konsumentpolitiska kommitténs förslag är väl ägnade att ligga lill grund för de beslut som nu föreslår.

När del gäller den verksamhet som har bedrivits delar jag kommitléns syn att den i många avseenden varit framgångsrik. Myndigheter, konsumentkooperationen, andra frivUliga organisationer och företagen har gjort värdefulla insatser. De konsumentpolitiska landvinningar som har gjorts måste försvaras, men konsumentpolitiken måsle också utvecklas och anpassas till de fömtsättningar som gäUer, Jag vill i det sammanhanget något kommentera den förändrade miljö konsumentpolitiken har atl verka i.

Bland de skäl som angavs i direktiven till kommittén för att göra en översyn av konsumentpolitiken fanns den ekonomiska konjunkturen, del utökade vamutbylel med utlandet, introduktionen av nya reklammedia och marknadsföringen över gränserna. Flera remissinstanser av vilka jg särskilt vill nämna Lunds universitet pekar på behovet av analys av tjänstesektorn och effekiema av internationalisering m. m. Konsumentpolitiken blir aldrig färdigutvecklad. Utveckling som påverkar konsumtionsfömt-sätlningar, konsumtionsmönster, konsumtionsbehov måste löpande analyseras. Det är inte möjligt atl bär j detalj ange hur och på vilka områden detta bör ske. Slutsatsen måste vara atl berörda organ skall vara flexibla och tidigt kunna identifiera utvecklingsmönster av betydelse för konsumenterna. Det får ankomma på vederbörande offentUga organ alt bevaka att så sker inom olika politikområden.

Mål och inriktning

De förändringar som påverkar hushållens sUuation understryker enligt
kommittén betydelsen av atl den framtida konsumentpolitikens inriktning i
högre grad än f.n.bör utgå från ett hushåUsekonomiskl synsätt. Den
utgångspunkten ger enligt kommittén en bredare målsättning för konsu
mentpolitiken. Kommittén menar aft hur samhällets totala resurser utnytt
jas kan bedömas från hushållsekonomisk synpunkl och därmed ge en
viktig aspekt på välfärdens utveckling. Målet för konsumentpolitiken mås
te enligt kommittén vara att ultfrån konsumentsynpunkt stödja en effektiv
och medveten hushåUning med resurser. Inom ramen för detla mål måste
konsumentpolitiken 16

- förbättra konsumenternas möjligheter att uttrycka sina behov och på- Prop. 1985/86: 121 verka sin silualion,

- stödja hushållen i deras strävanden all bättre utnyttja sina resurser,

- stärka konsumenternas ställning på marknaden.

Kommittén utpekar två utvecklingslinjer för konsumentpolitiken, nämligen alt konsumenlproblemen måsle lösas närmare människorna, dvs. lokalt och att strukturella förhållanden måsle påverkas. Vidare måsle konsumentpolitiken inriktas på alt öka konsumenternas medvetenhet och kunskaper, kunskaperna om hushållens situation och konsumenlinflylandel i samhället.

Kommittén påpekar atl konsumentpolitiken måsle ha tillgång tUl elt brett register av konsumenlpolitiska medel för atl lösa de problem som uppstår för hushållen.

Målel för konsumentpolitiken är enligt del beslul som fattades år 1972 (prop. 1972:33) och som alltjämt gäller att stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden. I samband med detta beslul diskuterades om konsumentpolitiken skulle ges en bredare inriktning. Föredraganden avvisade tanken på atl hänföra alla samhällsproblem där en godtagbar måluppfyllelse inte förelåg till konsumentpolitiken. Den definition som fastställdes och som gäller innebär att konsumentpoUtiken skall avse de problem som hänger samman med konsumenternas köp och användning av varor och tjänster, som bjuds ut på den privata marknaden eller på marknader som arbetar enligt likartade principer. Föredraganden framhöll all en sådan avgränsning inte hindrar all man kan lägga konsumentpolitiska aspekter på mänga andra samhällsproblem men all dessa aspekter bör bedömas inom resp. sektor av den offentliga verksamheten.

Som framgår av vad jag tidigare har anfört delar jag denna syn. När del gäller avgränsningen av arbetsområdet i del avseende jag nu har berört bör sålunda inga förändringar göras. Konsumentpolitiken bör dock i övrigt tydligare inriktas på att stödja hushållen i deras strävan att effektivt utnyttja sina resurser. Detla gäller framförallt den s. k. baskonsumtionen. Jag delar synpunkterna, som bl. a. fackliga organisationer fört fram i sina remissvar, alt del i ekonomiskt kärva tider är särskill viktigt atl konsumenterna får ul sä mycket som möjligt av de resurser de disponerar.

Den hushållsekonomiska ansats som jag sålunda förordar sätter hushål
lens verksamhet i centmm och studerar sambandet med den övriga sam
hällsekonomin. Tyngdpunkten bör dock ligga på siudier av del enskilda
hushållet. Samhällets mål för de enskilda hushåUen är atl de skall uppnå
fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande. För all kunna utnyttja sina
resurser effektivt måste hushållen fatta rationella konsumtionsbeslul. Som
beslutsunderiag behövs objektiv information. Det är här som den hushålls
ekonomiska ansatsen har sin främsta roll. Strävan är att få hushållen att på
olika sätl bete sig ralioneUl exempelvis genom alt planera sin användning
av lid och resurser. Del kan gälla atl planera inköp, göra kalkyler före
större köp, göra upp hushållsbudget, göra avvägningar mellan egenproduk-
lion och köp etc. Krav måsle vid denna ansats också ställas på företagens
information till konsumenterna. Självfallel har också del allmänna elt
ansvar för konsumentinformation. 17

2 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 121

Om konsumentpolitiken skall fungera på rätt saft måste den förankras Prop. 1985/86:121 bland människor. Det innebär ofta atl problemen måste lösas lokalt. Del handlar ju om människors vardag. Nya idéer och initiativ inom konsumentpolitiken måsle hämtas ur eifarenhelema frän vardagslivet. I likhet med kommittén anserjag att en mångsidig lokal verksamhei i bred samverkan meUan kommunernas konsumentverksamhet, andra kommunala organ, frivilliga organisationer, företag och övriga aktörer är elt nödvändigt inslag i den konsumenlpolitiska utveckling som enligt min mening måsle komma liU stånd. Jag återkommer senare till vad en lokal konsumentpolitisk verksamhet bör omfatta och hur den kan bedrivas (avsnitt 9).

Konsumentpolitiken måsle också stödja utsatta grupper. Den måste särskilt la tiUvara intressena för dem som på gmnd av dålig ekonomi, sjukdom, handikapp, bristande erfarenhet och utbildning eller av andra skäl har sämre möjligheter än flertalet alt själva bevaka sin rätl. Här finns ell samband med den allmänna välfärdspolifiken, nämligen strävan all minska klyftoma mellan starka och svaga konsumenter. Såväl ålgärder för alt stödja hushåUen i deras strävan all effektivt utnyllja sina resurser som satsningar på lokal konsumentpoUtisk verksamhet har också slor betydelse för de utsatta grupperna. Jag vill särskilt framhålla atl den hushållsekonomiska ansats som jag förordar bör leda till alt konsumentpolitiken i än högre grad inriktas pä hjälp och stöd ät de konsumenter som bäst behöver detta. Många konsumenter och hushåU klarar de påfrestningar de ställs inför och de har tid och möjligheter alt tillgodogöra sig den information som finns atl tillgå. Alllför många är dock inte i den situationen. Förhållandet för de hushåll som har det sämst kan vara alt köpkraften har urholkals, ekonomin är ansträngd, sparkapilalet ianspråktagel och län med tunga räntor och amorteringar har tagUs. Del måsle vara en framträdande uppgtfl för konsumentpolitiken alt stödja de konsumenter som befinner sig i en sådan situation. Budgetrådgivningen kommer härvid att bli en myckel viktig uppgift för konsumenlorganen.

En utvecklingslinje inom konsumentpoUtiken som också är viktig och som jag kommer all redovisa senare är all fler grupper i samhället bör engageras (avsnitten 5 och 6). Konsumenlinflylandel bör öka bl. a. genom all frivilligorganisationernas och dä särskilt folkrörelsernas dellagande och delaktighet i konsumentpolitiken vidgas. Företagen har ell huvudansvar gentemot konsumenterna. Kraven på förelagen bör ställas högre när det gäUer all förbättra konsumenternas förhåUanden.

Liksom kommittén anserjag alt etl brett register av konsumentpoliliska
medel måsle finnas lillgängligl för atl de problem konsumenlema möter
skall kunna lösas. De medel som angavs i 1972 års riksdagsbeslut och som
återfinns i direktiven lill kommittén är utredningar, producentpåverkan,
information, utbildning och forskning. Jag delar i slort kommitténs syn på
de avvägningar som bör göras i detla avseende. Uiredningsverksamhei
måste få en starkare ställning och dessulom stödjas av ell målmedvetet
arbete på forskningsområdet. En förbättrad kunskap om hushällens situa
tion och de olika förhållanden som påverkar deras resursutnyttjande och
välfärd behövs. Del producenlpåverkande arbetet måsle i ökad utsträck
ning inriktas på grundläggande frågor om säkerhel, funktion m.m.hos 18

produkterna. Dessutom är del viktigt, atl få ett effektivare genomslag på Prop. 1985/86: 121 marknaden av de regler som har etablerats. Kraven på företagen måste ställas högre. Jag viU också stryka under atl del lokala samarbetet meUan kommuner, organisationer och företag också innebär en form av producentpåverkan. Konsumentpolitiken måste vidare tydligare inriktas på all öka konsumenternas medvetenhet och kunskaper. Detta kräver utbildning, information, debatt och opinionsbildning.

Den förstärkning av konsumentpolitiken som jag sålunda förordar kräver enligt min bedömning att vissa resurser tillförs verksamheten. Jag återkommer till resursfrågor och finansiering senare (avsnitt 12).

Konsumentverkets uppgifter

Den framtida konsumenlpoUlik som jag nu har angivit huvuddragen i kräver som jag har påpekat insatser från offentliga organ, frivilliga organisationer och företag. Jag ämnar nu behandla konsumentverkets uppgifter.

Konsumentverket är central förvaUningsmyndighel för konsumentfrågor och har lill uppgift att stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden. Verkets övergripande uppgtfl bör ändras med hänsyn lill den justering av målformuleringen som jag har föreslagit. Verkels huvuduppgift bör sålunda vara all stödja hushållen i deras strävan all effektivt utnyttja sina resurser saml alt stärka konsumenternas ställning på marknaden.

Verkels arbete bör även framdeles bedrivas inom ramen för de åligganden som anges i dess nuvarande instruktion (1976:429, ändrad senast 1984:942). Några lyngdpunklsförskjutningar mellan dem blir dock nödvändiga beroende på de delvis nya prioriteringar som jag förordar. I detla sammanhang kommer jag huvudsakligen atl uppehålla mig vid dessa förskjutningar. Det innebär alt den verksamhei som inte närmare behandlas avses bedrivas i huvudsak enligt hittills gällande riktlinjer.

Flera av remissinstanserna har berört priorileringama inom konsumentpolitiken. De tunga konsumtionsområdena måste enligt svaren prioriteras i de statiiga organens arbete. Speciell inriktning, exempelvis mot hälsa och säkerhel, las också upp i sammanhanget. Som jag redan har nämnt framhålls också atl arbetet måste vara framlidsinriklat.

Prioriteringarna i konsumentverkels arbete diskuteras årligen i samband med budgetarbetet. För närvarande koncentrerar verkel sig på produktsäkerhetsfrågor, frågor av större ekonomisk betydelse för hushållen samt på frågor av betydelse för särskill utsatta konsumenlgmpper.

Kommittén anser att konsumentverkets roU oeh kontaktyta i vissa avseenden bör ändras som en följd av de ökade satsningar kommittén föreslår när del gäUer konsumenternas kunskaper, konsumentinfiytande, kunskapsutveckling, forskning, lokal verksamhei och reklamalionshantering. Jag återkommer lUl dessa förslag senare. Kommittén lämnar inga förslag till begränsningar av den verksamhet som konsumeniverkei för närvarande bedriver.

Jag vill för egen del göra följande påpekanden. Liksom kommittén och
remissinstanserna anser jag naturligtvis att konsumentverket måste kon- 19

centrera sitt arbete tiU områden som är särskilt viktiga för konsumenterna. Tunga konsumtionsområden är sedan länge bosläder, livsmedel och transporter. Tjänstesektorn hör redan nu dit vilket torde bli aUl tydligare i framtiden. Produklsäkerhetsfrågorna är alltid centrala. Detta har påverkal och kommer också i framtiden att påverka de löpande prioriteringarna. Den inriktning av verksamheten som jag har förordat kommer ocksä atl innebära alt de hushållsekonomiska frågorna kommer att ges en än mer framskjuten plats i verkets arbete. Över huvud taget bör utvecklings-och stmkturfrågor av betydelse för konsumenlema ges hög prioritet. Del måsle vidare skapas utrymme inom verkel för arbete med framtidsfrågor, exempelvis ny teknologi och reklam i nya media. För atl detla skall bli möjligt krävs, ulöver de resurstillskott som jag ämnar föreslå, också all vissa områden ges mindre resurser. VUka dessa bör vara kan givelvis skifta över liden. Verkels arbetsuppgifter mäste sälunda fortlöpande kunna omprövas med hänsyn tiU utvecklingen i samhället. Som elt exempel på en utveckling som kan leda till att verkel satsar mindre resurser pä vissa områden vill jag nämna internationaliseringen av handeln. Intemationellt samarbete och tillgodogörande av internationella erfarenheter, exempelvis när del gäller vamprovningar och standardisering, kan minska belastningen på konsumenlorganen i Sverige. Också det ökade engagemanget som nu kan förväntas från kommuner, friviUiga organisationer, företag m. fl. bör kunna medge att verkets egna insatser på vissa områden kan minska. Slutligen bör den nya organisationen av verket som jag senare skaU behandla (avsnitt 11.1) medge vissa effektivitetsvinster. Jag ser också vissa möjligheter alt öka verkets intäkter som jag återkommer tUl (avsnitt 12).

Prop. 1985/86:121

till intäkt för nedrustning av den statliga konsumentpolitiken. När det Prop. 1985/86: 121 gäller fomm eller kontaktpunkt hos konsumeniverkei redovisar KF alt man tiUsammans med LO, TCO, OK och Folksam på eget initiativ har bildal ett konsumentråd med elt konsumentfomm för folkrörelser.

Skälen för mitt förslag: Kommittén anser alt den svenska modellen för konsumentinflylande, som bygger pä ell samarbete mellan del allmänna, näringslivet och konsumenlema, företrädda av fackföreningar, konsumentkooperationen och de politiska partierna, bör förstärkas. Kommittén menar vidare atl den relativa tystnad som råder kring konsumentfrågorna i samhället måsle brytas. Konsumenternas iniressen måsle klarare föras fram i debatt och opinionsbildning. För att förslärka konsumenlinflylandel i samhället behövs enligt kommittén såväl ökade insatser från konsumentorganen som ökat engagemang från frivilliga organisationers sida. Kommittén anser all konsumentverket i större utsträckning, utifrån det hushållsekonomiska perspektivet, bör la fram underlag för den politiska diskussionen på olika områden. De lokala organisationerna måste i framliden också enligt förslaget spela en mer offensiv roll.

Kommittén föreslår all ett konsumentfomm, vari LO, TCO, konsumentkooperationen och andra organisationer ingår, bildas i syfle att utveckla samarbetet bland dem som har atl företräda konsumenterna. Elt alternativ skuUe enligt kommittén vara atl organisera en kontaktpunkt för frivilliga organisationer inom konsumentverket.

Jag vUl för egen del anföra följande. För all öka konsumenternas kunskaper, medvetenhet och inflytande behövs ell brett dellagande av människor och deras organisationer i konsumentpoUtiken. Konsumenternas möjligheter all påverka produktion'och distribution av varor och tjänster måsle förstärkas. Ett fortsatt engagemang från frivilliga organisationer, särskill från folkrörelsehåll, är enligt min mening avgörande för en gynnsam utveckling av konsumentpolitiken, speciellt när det gäller de sämst ställda gmpperna. Med tinfredsslällelse kanjag konstalera atl de frivilliga organisalionema har redovisat ett stort intresse för atl delta i det konsumentpoliliska arbetet. Jag har ocksä noterat all man har markerat sin självständiga ställning gentemot det allmänna.

En väg till demokratiskt inflytande över produktion och distribution är all människor organiserar sig kooperativt som konsumenter. Den förnyelse av bl. a. produktutbud och marknadsföring som kan ske inom kooperationen i nära kontakt med konsumenterna är värdefuU. Ökat löntagarinflytande i förelagen har ocksä ell värde i detta sammanhang. Samarbetet mellan de lokala organisationerna och den kommunala konsumentverksamheten kan underlätta lösningar av problem för enskilda konsumenter. Del kan gälla påverkan på distributionsförhållanden, handikappanpassning etc.

Jag delar kommitléns uppfattning all det är angelägel alt samarbetet
mellan de organisationer som företräder konsumenterna förstärks. Jag vill
därför här erinra om det konsumentråd kompletterat med forum för folk
rörelser som KF, LO, TCO, Folksam och OK nyligen har lagil initiativet
till. Detla visar organisationernas aUvar när det gäller del konsumenlpoli
tiska engagemanget. Ålgärden kompletterar det allmännas insatser på ell 21

värdefullt sätt och gör det vidare inte påkallat att inrätta ett sådant forum med anknytning till konsumentverket som kommittén har föreslagit.

Konsumentpolitiken mäste ha en lokal förankring. De frivilliga organisationernas roll i det lokala konsumenlarbetet är enligt min mening av särskilt inlresse. Det är just i del lokala arbetet som organisationernas engagemang och inflytande kan bli som störst. Lösningar som passar speciella lokala förhållanden kan utarbetas. Jag delar sålunda kommitléns bedömning att folkrörelserna lokalt bör spela en mer offensiv roll. Jag återkommer till den här frågan vid behandlingen av den kommunala konsumentverksamheten (avsnitt 9).

Jag har redan givit min syn pä avgränsningen av konsumentpolitiken. Denna blir vägledande för min uppfattning om de offentliga organens insatser för all öka konsumenlinflylandel i samhället. Givetvis är deras roll alt fästa ansvariga politikers, intresseorganisationers, företags m.fl. uppmärksamhet på förhållanden som påverkar konsumenternas och hushållens situation. Deras uppgift är dock inte atl ulöva ell inflytande i syfte att lösa alla samhällsproblem där konsumenterna på något säll kan sägas vara part. Deras mera operativa uppgifter bestäms av målet för konsumentpolitiken. En viktig uppgift för de offentliga organen som här bör framhållas är att stödja och stimulera de organisationer som verkar för konsumentintresset. Det kan gäUa stöd till projekt, stöd till utbildningsverksamhet etc. Jag kommer att föreslå alt konsumentverket tillförs medel för stöd lill sådan verksamhei (avsnitt 12).

Prop. 1985/86:121

behöver förbättras, vilket ju också är en utgångspunkt för konsumenlpoli- Prop. 1985/86: 121 liken. Detla ser jag dock inte som uttryck för en allmän ovilja hos företagen alt svara upp mol konsumenternas önskemål ulan åtminstone delvis som resultatet av strukturella och liknande förändringar av skilda slag, vilka påverkar både företag och konsumenter och vilka måste få återverkningar också på förelagens sätl att ta till vara konsumentintressena.

Till dessa förändringar hör en ökande komplexitet i konsumtion och produktion. Allt fler varor blir sälunda tekniskt avancerade vilket släUer nya krav på säljare, brukare och servicepersonal. Samtidigt har vi en allmän strävan inom handeln lill rationaliseringar, vilka bl, a. har inneburit minskade möjligheter till personlig service och längre vägar-både geografiskt och organisatoriskt - lill dem som kan bistå konsumenterna. Samordnade inköp för flera förelag och/eller butiker är ytterligare etl exempel på omständigheter som ökar avståndet i kommunikationerna på marknaden. På grund av bl. a. ökat förvärvsarbete och längre arbetsresor har de flesta hushåll samtidigt fält mindre tid över för sina inköp och för eventuella reklamationer och reparationer.

Del jag nu har sagt är avsett att visa, att samtidigt som produktion och disiribution utvecklas i syfte alt möta nya konsumentkrav, öka den materieUa välfärden och sänka kostnader så läggs grunden för nya konsumentproblem. Vid sidan härav finns naturligtvis alllid konsumenlproblem, som föranleds av oseriösa näringsidkare. Problemens nalur blir förslås avgörande för vilka rätlelsemekanismer som blir effektiva.

Enligt min mening är det företagens förstahandsansvar att motverka och söka lösa såväl de mer strukluella konsumentproblem som jag nyss har nämnt som sådana kanske mera påtagliga problem som bristande produklsäkerhel, otillbörlig marknadsföring, bristande produktinformation och dåliga reklamationsrutiner. Detta för oss in på företagens ansvar för utvecklingen och vad som kommit atl kallas förelagens egenåtgärder.

I propositionen 1984/85:213 om ändring i marknadsföringslagen
m. m. behandlades frågan om näringslivels egenåtgärder för att lösa konsu
mentproblem. Där konstaterades atl det sedan lång lid hade vidtagits
ålgärder inom näringslivet för all främja relationerna till konsumenterna.
Del framhölls dock alt sädana initiativ under senare tid inte hade tagits pä
samma sätl som tidigare. Det konstaterades vidare atl utvecklingen också
lett lill all konsumeniverkei i betydande omfattning fått ta initiativ till att
identifiera konsumenlproblem och till all lösa dem. Enligt propositionen
måste rollfördelningen mellan del allmänna och företagen ändras. Del
ansågs inte möjligt för statsmakterna all i framliden i samma breda omfatt
ning som under de senasie tio åren söka lösningar på konsumentproblem
just genom regelframtagning i del allmännas regi. I propositionen angavs
som en konsumentpolitisk målsättning att del på marknaden skall före
komma ett stort inslag av initiativ från näringslivels sida när det gäller att
spåra och lösa konsumentproblem. Elt påtagligt vidgat område för egenåt
gärder skulle enligt propositionen också ge konsumentverket ökade möjlig
heter all omfördela resurser lill särskUl prioriterade områden. Allmänt sett
skulle detta innebära att näringslivet tog ett betydligt mer aktivt ansvar för
all gällande regler och överenskommelser följdes och för atl den etiska 23

standarden m. m. på olika områden höjdes. Konsumentverket skulle i fråga Prop. 1985/86: 121 om de vidgade egenålgärderna inom näringslivet ha det övergripande ansvaret för utvecklingen. Egenålgärderna skulle dock kunna avse olika nivåer och samarbete skulle kunna ske med andra berörda än konsumentverket.

Under arbetet med propositionen påbörjades tre projekt om egenåtgärder inom näringslivet. De avsåg marknadsföringen på hemelektronik-området, prenumerationserbjudanden inom veckopressen och telefonförsäljning. Del senare projektet resulterade hösten 1985 i handlingsprogrammet Nöjda kunder vid teledirekthandd, antaget av Direktförsäljningsföretagens förening. Programmet innehåller bl. a. regler för hur kontakterna med konsumenterna skall tas, hur säljargumenteringen får vara utformad och hur avlal skall ingås.

Också konsumenlpolitiska kommittén lägger etl slort ansvar på företagen bl. a. när det gäller produktutformning, information till konsumenterna, reklamationshantering och utbildning av personal i marknadsföringsfrågor.

Remissinstanserna behandlar inte frågan särskilt ingående. De instanser som gör det är aUmänl positiva till ökat ansvar och mer egenåtgärder från företagen. Några — däribland Konsumenlvägledarnas förening — ifrågasätter dock om egenålgärderna verkligen leder tUl förbättringar för konsumenterna.

För egen del vill jag betona alt den rollfördelning mellan del allmänna och näringslivet som statsmakterna angav i samband med ändringen av marknadsföringslagen år 1985 ligger fast. Jag vill samtidigt framhålla atl jag utgår från atl egenålgärderna nu får en ökad omfattning än vad som hittills varit fallet. Delta är nödvändigt för att konsumentverket skall kunna ägna mer resurser åt bl. a. hushållsekonomiska frågor. Men min bedömning grundar sig också på den allmänna strävan att avreglera samhället som präglar del politiska arbetet på en rad områden idag saml på förvissningen att näringslivet har både krafl och eget intresse av alt än mer aktivt ta tag i egenålgärderna. Mol bakgmnd av detla finner jag del lämpligt att här ytteriigare belysa olika former av egenåtgärder och möjligheterna till utveckling i vissa hänseenden.

Väsentliga delar av den lagstiftning som gäller företagens uppträdande på marknaden saknar färdiga handlingsregler. I stället är både marknadsföringslagen och avtalsvillkorslagen uppbyggda kring generalklausuler, med stöd av vilka marknadsdomstolen kan förbjuda eller påbjuda vissa beteenden hos etl företag, som stämts in vid domstolen. Av stor praktisk betydelse är emellertid också de riktiinjer för företagen som konsumentverket -vanligen efter överenskommelse med en branschorganisation - utfärdar med indirekt stöd av lagstiftningen. Tanken är den atl om ell förelag inte följer en riktlinje så kan saken föras till marknadsdomstolen för prövning.

Inget är dock sagt i lagstiftningen eller dess förarbeten om vilka områden
eller hur många som bör bli föremål för riktiinjer. Samtidigt är dess lUlämp
ningsområde inte beroende av om rikllinjer finns eller ej. KO kan alltså
föra enstaka företeelser under domstolens prövning när del bedöms påkal
lat. Avgörande för genomslaget på marknaden av lagstiftningen som sådan 24

blir de priorileringsgrunder som konsumenlverket/KO tillämpar i sin all- Prop. 1985/86:121 manna verksamhei och de resurser som kan avdelas för arbetet. Detta betyder i sin lur atl man väl kan tänka sig förhåUanden på marknaden som myndigheterna inte har reagerat på trots atl lagstiftningen möjliggör ingripanden. Detla är både naturligt och nödvändigl med lagstiftning av förevarande slag.

När nu näringslivets egenåtgärder skaU få en större betydelse uppkommer, som jag redan berört, frågan om konsumentmyndigheternas medverkan. I propositionen om ändring i marknadsföringslagen m.m.uttalades, som jag har nämnt i det föregående, att konsumeniverkei har det övergripande ansvaret för utvecklingen av de vidgade egenålgärderna. Uttalandets innebörd är bl. a. det självklara all konsumenlverket/KO aldrig kan frånhända sig sitt ansvar för tillämpningen av gällande rätt och ätt sälla in de åtgärder som delta kräver. Vid sidan härav skall verkel naturligtvis stimulera förelag, branschorganisationer m. fl. all vidta egenåtgärder där sådana är ändamålsenliga.

Det anförda hindrar dock självfallet inte alt näringslivet hell ulan inblandning från myndigheterna systematiskt griper sig an konsumenlproblem med olika former av åtgärdsprogram eller egna riktlinjer. I verkligheten är del ju så, atl egenåtgärder ulan samråd med myndigheter aUiid har skett och dagligen sker på den svenska marknaden och är en oskiljaktig del av den. Del är genom tillkomsten under 1970-talet av ny lagstiftning och av konsumeniverkei som vi har fåll ett läge där större, mera genereUa problem behandlas i en dialog mellan verkel och näringslivet, en dialog som förvisso har avkastat många nyttiga resultat.

När jag nu förordar kraftigt ökade egenåtgärder vill jag också förorda all dessa i större utsträckning än för närvarande tas fram ulan all konsumentverket i varje läge skaU ha en uppfattning om dem. Härigenom kan företagen kanske se en särskUd motivation till vUken jag skall återkomma i det följande. Vidare är denna ordning nödvändig för att konsumentverket skall avlastas arbete i någon mera påtaglig utsträckning. Systemet blir friare också i den meningen alt alternativa lösningar på samma problem kan prövas och att lokala förhållanden kan fä genomslag. Naturligtvis kommer både konsumentverket och näringslivet alt vilja förvissa sig om att områden som är prioriterade i verkels arbete inte blir föremål för lösningar som inte kommer upp liU den standard som lagstiftningen förutsätter eller som eljesl bör vara normgivande. Vidare gäller som jag nyss framhöll redan idag alt förhållanden som i och för sig kan medge ingripande med stöd av lag av priorileringsskäl ändå måste lämnas opålalade av myndigheterna. På sådana områden blir naturligtvis egenålgärderna av särskill intresse.

I de delar som egenålgärderna vidtas av näringslivet självt vill jag anföra följande.

Företagen har de ojämförligt tätaste kontakterna med konsumenterna. Med en positiv och aktiv ansats måste det rimligen många gånger vara i dessa kontakter som icke tillgodosedda eller icke kända behov och önskemål liksom kritiska synpunkter borde kunna sugas upp och behandlas.

Sådana strukturella förhåUanden och problem som jag log upp inled
ningsvis i delta avsnitt menar jag alt man normalt bör förvänta sig att 25

företagen klarar av själva. Det gäUer först att se till aft det finns kanaler Prop. 1985/86:121 och former för att identifiera konsumenternas behov och önskemål i olika hänseenden. Många förelag har inrättat konsumentkontakter, dU konsumenterna kan vända sig. Under förutsättning atl dessa kontakter följs upp av marknadsansvarig personal finns där en grund för olika egenåtgärder. Andra har gått längre och ordnar systematiska konsumentkontakter. KF har sålunda vid kongresser och i andra liknande sammanhang tagit fram konsumentönskemål som redan omsatts i konkreta marknadsaktiviteler. Glesbygdsbutiker med sviktande underlag utser kundråd som för att förbättra varuförsörjningen i trakten bl. a. kallar samman kringboende konsumenter för diskussion. Några av affärsverken har utsett kund- eller serviceråd. Exemplen på metoder vör problemuppfångning kan göras många. Många gånger kan givetvis initiativen till dessa insatser ha kommit från allmänna organ, t. ex. från den kommunala konsumentverksamheten. En ökad grad av egenåtgärder från näringslivets sida utsluter självfallel inte att initiativen kan komma från konsumenlorganen. Tvärtom bör ocksä dessas problemuppfångning aktivt utnyttjas för egenålgärderna.

När det sedan gäller frågan om vUka lyper av problem för vilka egenåtgärder kan vara både lämpliga och möjliga kan exemplen göras många. I anslutning tUl min beskrivning av vissa stmkturella förhållanden vill jag som lämpliga områden bland andra ange följande. Företagen kan ordna särskilda möjligheter liU fördjupad information om varor och tjänster där sådan inte kan tillhandahållas omedelbart på säljslällel. De kan anta egna riktlinjer för hantering av reklamationer så utformade, alt man minskar risken för prestigefyllda låsningar hos de inblandade personerna. Och de kan anta en målsättning för service, tillgänglighet till reservdelar under viss tid etc. och garantera konsumenterna denna nivå. Dessa exempel har del gemensamt att problemen antas inte uppkomma ur något grundläggande intressemotsättning. Annorlunda blir det förstås när problemen härrör från en ovilja eUer total oförmåga hos näringsidkaren alt leva upp till marknadens spelregler och tillämpa sunda affärsmetoder.

Jag vill för min del se mer av denna form av konsumentinflylande, där företagen aktivt spårar de konsumenlproblem som kanske inte omedelbart kan avläsas i konsumenternas beteende i t. ex. köpsituationen. Också konfliktsituationerna bör förslås många gånger kunna angripas framgångsrikt genom väl avvägda, konsumenlanpassade strategier. Genom att dessa ålgärder knyts lill förelagens eget affärsintresse ökar också förutsättningarna för alt egenåtgärder verkligen kommer till stånd.

Denna ordning medför samtidigt alt samma konsumentproblem kan komma att lösas på olika sätt och kanske olika effektivt, någol som ideaU sett inte skall bli fallel vid cenlrala riktiinjer från t. ex. konsumentverket. Detla följer redan av organisationen av arbetet men också av del förhåUandet all förelagen kan vilja presentera "konsumentskyddsprogram" med egen profil som ett led i marknadsföringen och uppbyggnaden av good-wiU.

Jag ser ingen nackdel i detta, så länge de grundläggande och prioriterade
konsumenlskyddsfrågorna hanteras i enlighel med uppställda mål. Tvärt
om tror jag alt accepterandet av sådana olika yttringar av egenålgärdspro- 26

gram på gmnd av den ökade motivationen hos berörda förelag kan ge Prop. 1985/86: 121

snabbare resultat. De kan också bli effektivare, genom att geografiska och

andra lokala förhållanden kan ges ökad betydelse. De kan också leda till att

andra och kanske bättre lösningar, än vad cenlrala uppgörelser skulle

kunnal omfatta, kommer till stånd på vissa håll och sedan får efterföljare,

medan äter andra lättare kan förkastas när de inte ger önskvärt resultat.

Sammanfattningsvis förordarjag sålunda alt egenålgärderna i vissa delar bör spela en större och delvis friare roll än för närvarande. Självfallet innebär inte detla atl konsumentmyndigheterna skall eller ens kan undandra sig ansvarel för alt gripa in där förhåUandena så påkallar, där egenåtgärder inte kommer tiU stånd och där egenåtgärder inte ger önskat resultat.

Avslutningsvis viU jag erinra om risken för all näringslivets egenåtgärder utformas eller tUlämpas så, alt de fär skadliga konkurrensbegränsande effekler. Så kan vara fallel exempelvis om man i dessa åtgärder lar in ovidkommande moment, såsom prissamverkan m. m., eller om gemensamma regler i en viss bransch innebär olämpliga hinder mot nyetablering eller mol mindre och medelstora företags förmåga att hävda sig i konkurrensen. Det är en självklarhet alt det förhållandel atl jag förordar en ökning av egenålgärderna inte kan åberopas liU försvar för skadliga konkurrensbegränsningar. Om sådana uppkommer kan ingripanden från NO: s sida ske. Konsumentverket är medvetet om risken för en på detta sätt negativ utveckling och som uttalades i prop. 1984/85:213 (s. 29) kan det vara av betydelse alt samråd sker med NO. Risken för negativa effekter minskar då företagsvisa lösningar väljs.

Jag har nu behandlat huvuddragen i mina förslag om den framlida konsumentpoUtiken. Jag har koncentrerat mig på de viktigare ulvecklings-Unjema. Jag går nu över till alt behandla de specieUa insatser som behövs för all målen för konsumentpoUtiken skall kunna förverkligas.

7 Konsumenternas kunskaper

7.1 Allmänt

Kunskaper behövs för all hushåUen skaU kunna fä ut mesla möjliga av sina
resurser i form av pengar, lid och arbete. I den hushållsekonomiska ansats
som jag förordar för konsumentpolitiken är goda kunskaper hos konsu
menterna en viktig del. Del gäller då inte bara kunskaper om hur olika val
påverkar hushållet utan även möjligheter för konsumenterna att värdera
del kommersieUa budskapet från företagen. Utvecklingen av informations-
och andra teknologier ställer nya krav på konsumenterna i detta avseende.
Kommittén anser att konsumenternas kunskapsbehov i hushållet och på
marknaden måste bU väsentligt bättre tUlgodosedda genom ökad utbildning
och förbättrad information. En huvudinriktning måsle enligt kommittén
fortsalt vara all företagen själva skall svara för informationen om enskilda
produkter. Det allmänna bör å sin sida inrikta sig på all föra ut mera
övergripande och långsiktigt nödvändig kunskap till hushållen om mark
nader, marknadsföring, rättigheter och skyldigheter, budget- och plane- 27

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: Ell stort antal remissinstanser har yttrat sig om kon-sumenlutbildningen. Majoriteten av dessa stryker under viklen av alt den främjas inom alla relevanta ulbildningsvägar i samhället. Industriförbundet ser för närvarande ingen möjlighel all förstärka skolans roll när del gäller konsumentutbildningen. Konsumentverkets roll i sammanhanget, dvs. att arbeta med konsumenlulbildning och alt stödja andra som arbetar med sädan utbildning, har ej tfrågasatls av remissinstanserna. Arbetet i gmndskolan anses bedrivas i rätt anda. Kommitténs propå om alt konsumenlulbildning skall vara obligatorisk på gymnasienivå har tagits emot positivt. Inom vuxenutbildningen nämns särskill folkrörelsernas engagemang i utbildning av kommunala politiker. Gmndulbildning och fortbildning av lärare bör enligt en övervägande majoritet av dem som har yttrat sig prioriteras. Konsumentkunskap inom socionomutbildningen nämns också som viktig. Viklen av alt läromedel finns tillgängliga betonas.

Skälen för mitt förslag: Efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet vill jag anföra följande.

Konsumentutbildningen har haft en central betydelse i konsumentpolitiken under läng tid. I propositionen som låg till grund för beslutet om riktiinjerna för konsumentpolitiken år 1972 uttalades det all det torde vara elt på sikt effektivt konsumentpoUliskt medel all genom olika former av utbildning medverka till all konsumenlema blir bättre i stånd alt bedöma och tillgodose de egna behoven. Liksom kommittén och remissinstanserna anser jag att utbildningen i konsumentfrågor bör främjas inom en rad ulbildningsvägar som finns i samhället. Det handlar om att ge eleverna vardagskunskaper som de har nytta av i livet. Del kan gälla frågor om hushållsekonomi, kost, hälsa, bosättning etc. samt kunskaper om konsumenternas räUigheler och skyldigheter. En viktig uppgift är också all ge underlag för diskussion om attityder och värderingar i samhället. I delta ingår atl lära sig att kritiskt granska kommersiella budskap.

KonsumentutbUdning ingår på olika sätt i en rad olika utbildningsvägar i samhället. I läroplanen för grundskolan, Lgr 80, har konsumentfrågorna fält ett ökat utrymme och nämns som ett av flera ämnesövergripande områden. Inom gymnasieskolan förekommer konsumentkunskap som särskill ämne på elt antal linjer och som moment i andra ämnen. Också inom högskola och vuxenutbildning behandlas konsumentfrågor. Kommittén har lämnat viktiga synpunkter när del gäller möjligheterna

all nå förbättringar av konsumenlulbildningen som är väl värda atl över- rop. 1985/86: 121 väga. De förändringar som aktualiseras är dock av den naturen att de ryms inom ramarna för de riktlinjer som för närvarande gäller. Del blir här närmasl en fråga ,om vilka deluppgifter som framöver bör få den tyngsta rollen. Förslag om konsumentulbildningens ställning inom gymnasieskolans yrkesinriktade del kommer inom kort alt läggas fram av en arbetsgrupp som på uppdrag av chefen för utbildningsdepartementet har gjort en översyn av den gymnasiala yrkesutbildningen. I övrigt är frågan om konsumenlulbildningen i gymnasieskolan en uppgift för skolöverstyrelsen (SÖ) all bevaka i del löpande arbetet med läroplansulveckling. Det gäller såväl behovet av allmän medborgarkunskap på konsumenlområdel som behovet av fördjupad kunskap inom särskilda yrkesförberedande Unjer. Universitets- och högskoleämbetet (UHÅ) har vidare etl ansvar för konsument-kunskapens plals i läramtbildning samt för atl den allmänt bevakas inom högskolorna vid förändringar i utbildningslinjernas planer. Jag har här med tillfredsställelse noterat atl UHÅ i sitl remissvar har påpekat att konsumentintresset finns med i ämbetets arbete med utbildningsplaner för den nya gmndskolläramlbildningen och med översynen av utbildningen på den sociala linjen. Det senare välkomnar jag särskilt mol bakgrund av all de hushållsekonomiska synpunkterna skall ges större tyngd inom konsumentpolitiken. Som jag återkommer till bör ett fmklbärande samarbete kunna utvecklas meUan kommunens konsumentverksamhet och dess socialtjänst när del gäller bl. a. budgetrådgivning. Lärarutbildningen är central när del gäller möjligheterna all få in konsumentfrågorna allmänt i undervisningen.

En uppgift för konsumeniverkei är atl medverka lill förbättringar av utbildningen i konsumenlkunskap. Del gäUer ulbUdningen inom ungdomsskolan och högskolan saml vuxenutbUdningen. Liksom kommittén och remissinstanserna ser jag ingen anledning alt ändra verkels roU när det gäller utbildningsfrågorna. Verkel bör sålunda som hittills ha vikliga uppgifter på områdel. Jag delar uppfattningen all verkel bör tillföras ytterligare resurser för arbeiei med utbildningsfrågor. Särskilt bör beaktas de förändringar som successivt sker i utbildningsutbudet, bl. a. vuxenutbildningens ulbyggnad. Verkels arbete på områdel tar sig en rad ullryck. Verket har atl bevaka utbudet av läromedel från konsumentsynpunkt och all kursplaner beaktar konsumenlaspekler. Del kan gälla all stödja utbildning och fortbildning av lärare samt utvecklings- och försöksprojekt. Samarbetet med skolansvariga centralt och lokall samt med folkrörelser är viktigt. Insatser behövs på alla dessa områden. Ansvarel för att konsumentfrågorna får en ordentlig förankring i undervisningen ligger dock i första hand på lokal nivå. Jag viU här särskilt markera all konsumentverkels stöd är mycket viktigt för den lokala utvecklingen på utbildningsområdet. I uppgiften ingår även all stimulera och påverka kommunerna alt arbeta för atl lärarna får nödvändig fortbildning i konsumentkunskap. Regeringen fastställer årligen en förteckning över särskill prioriterade fortbildningsbehov. Denna ligger bl. a. tUl gmnd för SÖ: s arbete med fortbildningsfrågor. Denna förteckning måste givetvis beaktas av konsumentverket i dess arbete.

Jag vUl nu i några avseenden närmare kommentera just konsumenlver- 29

kels uppgifter på området.

En uppgift är således att bevaka att det finns aktuella och lämpliga läromedel. Om så inte är faUet söker verket initiera atl sådana las fram av andra, exempelvis förlag. I vissa fall utarbetar verket självt läromedel och annat studiematerial. Försäljningen av konsumentverkels malerial har ökat kraftigt under senare år, trots all den lolala läromedelsmarknaden varit vikande sedan slutet av 1970-talet. Detta visar all materialet fyller ett viktigt behov. Jag vill här också peka på att de läromedel och annal studiematerial verkel initierar och producerar på eft nyttigt sätt balanserar del underiag som närigslivet, ofta gratis, tillhandahåller skolorna. Enligt min mening bör produktionen av läromedel ges hög prioritet.

I verkels arbete ingår också stöd till utbildning och fortbildning av lärare. Ökade satsningar i denna del har fått ell starkt stöd av remissinstanserna. Åven jag finner det naturiigt alt verkets arbete förstärks på detta område. Sådana insatser är del givelvis naluriigl alt förankra i de önskemål som kommer från skolväsendet och lärarutbildningen.

Konsumentverkels samarbete med olika folkbildningsorganisationer är viktigt. Jag vill i detla sammanhang skjuta in att studieförbundens utbildning i konsumentfrågor i studiecirklar för allmänheten är av ganska betydande omfattning. Kommitténs förslag om atl ökat ekonomiskt stöd bör ges till studieförbundens utbildning av förtroendevalda dvs. främst konsu-menlnämndsledamöler och konsumenlombud i frivilliga organisationer och på arbetsplatser har tillstyrkts av många remissinstanser. Jag anser för egen del alt del bör finnas möjligheter till ett sådant stöd och förutsätter alt de medel, som jag föreslår skall tillföras konsumentverket för utbildning, också kan användas för delta ändamål.

I övrigi bör del ankomma på konsumentverket alt med ledning av vad som sägs i betänkandet fortsätta silt utvecklingsarbete inom konsumenlulbildningen.

Prop. 1985/86: 121

Skälen för mitt förslag: Kommittén framhåller all offentlig rådgivnings Prop. 1985/86: 121 och informationsverksamhet riktad till enskilda konsumenter spelar, kvantitativt sett, en liten roll i förhållande till företagens information till konsumenterna. Konsumentpolitikens huvudinriktning bör därför, enligt kommittén, vara atl genom stmktuella insatser påverka innehållet i den information som företagen skall svara för. Remissinstanserna delar i princip detla synsätt. Det framgår av vad jag redan har anfört alt jag är av uppfattningen all förelagen har ell huvudansvar för alt konsumenterna på marknaden får produkter som är säkra och av god kvalitet, får tydlig och tillräcklig information om dessa saml erbjuds tillfredslällande reklama-lionsmliner. Detla påverkar behovel och inriktningen av den allmänna konsumentinformationen. Också utbildning i konsumentfrågor påverkar givelvis behovet av sådan information.

Rådgivningen och annan information till enskilda konsumenter kommer dock framdeles alt vara en nödvändig del av de offentliga konsumentorganens verksamhet. Kommittén framhåller i sin bedömning av det hittills bedrivna konsumentpoliliska arbeiei alt del allmännas konsumentinformation har ökat väsentligt och främst genom kommunernas engagemang fåll en bättre spridning i landet. Delta är givelvis glädjande. Jag bedömer emellertid alt den offentiiga konsumentinformationen kan utvecklas ytterligare och all den kan kompletteras med insatser av olika intresseorganisationer exempelvis studieförbund och andra folkrörelser. Åven näringslivsorganisalioner, banker och försäkringsbolag kan ha viktiga bidrag atl ge. Del är också viktigt atl söka efter nya kanaler för spridning av konsumentinformation. Som jag redan har angivit bör konsumentpolitiken tydligare inriktas på att stödja hushållen atl effektivt använda sina resurser. Liksom kommittén anserjag atl mera vikt bör läggas vid hushållens större planeringsfrågor, budgetrådgivning etc. Detta påkallar vissa tyngdpunktsförskjutningar när del gäller den allmänna konsumentinformationen. Det blir ännu mer angelägel all informationen sätter ekonomin i centrum.

Konsumentverkels uppgifter i sammanhanget är främsl alt tillhandahålla underlag i olika avseenden för den allmänna konsumentinformationen. Del kan gälla alt pubUcera information och stimulera till debatt och opinionsbildning i frågor som är av betydelse för konsumenterna. Verket har också all svara för alt kommunala konsument vägledare, organisationer och massmedia förses med underlag för sitt arbete i konsumentfrågor. Verkets arbete kan också avse att utarbeta och sammanställa mer övergripande information som inte kan komma fram genom enskilda företags eller branschorganisationers försorg.

En stor del av verkets arbete gäUer information. Särskilt de båda tid
skrifterna Råd och Rön och Konsumenlrätl och ekonomi har en belydande
roll både som kunskapsförmedlare och som opinionsbildare. Verkel lar
också löpande fram faktaböcker, rapporter och faktablad av stort värde för
konsumenterna. Efterfrågan särskilt på vissa faktaböcker har varit slor.
Enligt min mening når de dock en aUtför begränsad krets av konsumenter
och inte alltid dem som skulle behöva materialet bäst. Konsumentverkets
publikationer måste därför få en bredare spridning. Särskilt tilltalande
skulle vara om skrifterna kunde lillhandahållas på köpslällena. Ansträng- 31

ningar bör göras att i aU möjlig utsträckning eftersträva detla. Jag vill också Prop. 1985/86: 121 erinra om alt etl ökat engagemang från friviUiga organisationers sida i konsumentpolitiken bör kunna leda lUl en mer omfattande spridning av konsumentverkels material. Jag anser all konsumentverket bör, i större omfattning än för närvarande, söka träffa överenskommelser med olika branschorganisationer, konsumentkooperationen m. fl. om en ökad spridning av publikationer.

När det gäller de närmare arbetsområdena inom den allmänna konsumentinformationen är budgetrådgivning och prisinformation av särskill inlresse.

Beträffande budgetrådgivningen kan nämnas all verkel har utarbetat en modell som numera är etl viktigt underlag i bl. a. de kommunala konsumenlvägledarnas arbete. Modellen ger underlag för beräkning av hushållens utgifter. Med hjälp av en blankett kan en total kostnad för vatje hushåll räknas fram. Med stöd av underlaget kan en diskussion föras med enskilda konsumenter om hur de kan få konlroU över sin ekonomi genom alt göra en budget, hur de kan minska sina ulgtfler etc.

Min syn på de hushållsekonomiska frågorna leder till slutsatsen att budgetrådgivningen måste bli än mer central inom konsumentpolitiken. Rådgivningskontaktema med enskilda bör enligt den ordning som gäller vara en lokal angelägenhet. Som jag kommer all utveckla senare bedömer jag all elt utökat samarbete meUan den kommunala konsumentverksamheten och socialljänslen kan vara fruktbärande i detla arbete. Mänga kommuner har också inlett ett sådant samarbete.

Jag viU här nämna att det även finns möjligheter till givande samarbete med andra intressenter. Som ell exempel vill jag nämna del samarbete som etablerats mellan fackföreningar, banker och försäkringsbolag i hushållsekonomiska frågor som bl. a. avser lån, sparande, juridisk rådgivning oph försäkringar. De fackliga konsumentombuden som finns på vissa arbetsplatser kan vidare spela en viktig roll.

I takt med att budgetrådgivningen och de bakomliggande beräkningarna får ökad betydelse i samhäUel ökar också kraven på dess innehåll. Jag har inhämtat all konsumentverket fortlöpande ser över sin modeU för budgetrådgivning med sikte på alt utveckla den bl. a. när del gäller anpassningen till den allmänna utvecklingen i samhället och på att göra den mer flexibel i förhållande till de enskUda hushållens varierande situation. Jag viU i detla sammanhang markera all modellens uppgtfl är alt ta fram referenspunkter för vad som i budgetrådgivningen bedöms vara skälig konsumtion. Enligt min mening är det därför inte låmpligt om den får direkt normerande verkningar för olika standardbedömningar i samhället, Det är av denna anledning angeläget att materialets karaktär tydligt framgår.

Prisinformationen tiU enskilda konsumenter äx central i ett hushålls-
ekonomiskt perspektiv. Både konsumentverket och SPK har uppgtfter på
detta område. SPK skall svara för den mer kortsiktiga och nyhetsförmed-
lande prisinformation. För att få underlag för direkt konsumentinriktad
information har SPK under senare år utvecklat en ny typ av lokala prisun
dersökningar som redovisar priser och prisnivåer inom en ort. De har
utformats för alt direkt ligga lill grund för konsumentinformation men har 32

hämtöver visat sig stimulera den lokala konkurrensen på etl för konsumen- Prop. 1985/86:121 tema värdefuUl sätl. Prisinformation som har långsiktig och utbildnings-mässig inriktning bedrivs av konsumentverket. Verket har en rad aktiviteter på området. Bl. a. har verkel utfärdat rikllinjer för hur prisinformationen aUmänt skall ges samt riktiinjer angående exempelvis extrapriser och jämförpriser. Flera projekt som syftar till förbättrad prisinformation pågår för närvarande. Jag viU betona atl prisinformationen är en viktig uppgift som måste ges hög prioritet inom konsumentpoUtiken. Del är angelägel atl den verksamhei som jag nu har beskrivit utvecklas ytterligare. Som exempel på angelägna insatser kanjag nämna elt utökat samarbete mellan den kommunala konsumentvägledningen och länsstyrelsernas priskontor. Jag återkommer lill frågan om prisinformation på produkterna senare.

Jag vill här också nämna några andra aktiviteter inom konsumentverket som ger betydelsefullt underlag för den allmänna konsumentinformationen, nämligen varuprovningarna och marknadsöversikter. Medel för provningar finns inom ramen för verkets anslag. Dessa kan antingen ulföras inom verkel eller läggas ul på andra provningsorgan. DärtiU kommer alt konsumeniverkei utför vamprovningar på uppdrag.

Syftet med verksamheten är all främja utvecklingen av bättre produkter saml all utarbeta underiag för information. Delta uppnås bl. a. genom att företagen genom uppdragsprovningarna ges möjlighet all testa sina produkter under olika utvecklingsstadier och innan de lanseras på marknaden saml att företa de ändringar som de med ledning av resultatet finner motiverade. Konsumentverket förbehåller sig rätlen all offentliggöra resultaten från provningarna om de provade produkterna kommer ut på marknaden.

Uppdragsverksamheten bedrivs efler principen om full kostnadstäckning. Konsumentverket har under budgetåret 1984/85 haft 53 uppdragsprojekt under arbete. Den ekonomiska omslutningen har under denna tid varit drygt 1,5 milj. kr.

Inom området hushållskapitalvaror förfogar konsumeniverkei över de
enda statliga provningsresursema i landet för funktionsundersökning av
tvättmaskiner, diskmaskiner, lorklumlare och köksfläklar. Resurserna an
vänds såväl inom den av verket finansierade verksamheten som för upp
dragsverksamheten. Efterfrågan frän allmänheten och konsumentvägleda
re på information om dessa apparater är stor. Resultaten frän uppdrags
verksamheten är en viktig källa för bl. a. sådan produktinformation som
verkel publicerar. Det bedöms av verket som myckel betydelsefullt för
myndighetens aUmänna konsumenlpolitiska arbete att den tekniska kom
petensen finns atl tUlgå i organisationen. Jag delar denna syn. Det arbete
verket bedriver på området är viktigt och bör fortsätta. Behovel av metod
utveckling vad avser provning av konsumentvaror anses allmänt vara
mycket stort. Om konsumentverket skall kunna bidra aktivt tUl utveckling
av metoder förutsätter det alt kompetens finns inom organisationen. Den
na byggs bäst upp genom det dagliga arbetet med provningar. Jag finner
del därför också intressant från konsumentsynpunkt att pröva om verkets
provningsverksamhet kan utvecklas och expandera både vad avser voly- 33

3 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 121

men och provningsområden. Jag utgår från att konsumentverket överväger Prop. 1985/86:121 möjligheterna därtill. Jag bedömer det lämpligt atl i samband med utvecklingen av vamprovningsverksamhelen pröva en ordning som innebär alt marknadsmässig hänsyn las vid prissättningen och att verket tilläts få ekonomiskt överskott av provningarna. Del är alltså lämpligt alt verkel i samband med nya regler för verksamhelen ser över den taxesättning som tillämpas.

Kommittén har framhållit all del är önskvärt all massmedia gör större insatser för alt sprida konsumentinformation. Radio och TV nämns särskilt. Också remissinstanserna har funnU delta angeläget. Jag ansluter mig till denna uppfattning. Jag vill särskilt betona atl lokala massmedias bevakning av konsumentfrågor torde vara särskUl angelägen. Goda erfarenheter vad gäller påverkan på marknaden, möjligheten att nå många och framför allt utsatta konsumenter etc, finns redovisade i denna del. Här bör bl, a, uppmärksammas att kommunerna numera genom en ändring i närradiolagen har möjlighel all sända information om kommunal verksamhet i närradio. I den utsträckning som reklam kan komma i radio och TV framstår det som än mer angeläget med obunden konsumentinformation i dessa medier.

7.4 Företagens informationsansvar 7.4.1 Allmänt

Ansvaret för bl. a. marknadsföringen av varor och tjänster ligger i försia hand hos de enskilda företagen. Detla var utgångspunkten redan år 1972 då riktlinjerna för konsumentpolitiken lades fasl. Ansvarel preciserades år 1976 i och med tillkomsten av marknadsföringslagen. Kommittén har strukit under förelagens ansvar gentemot konsumenterna. Remissinstanserna delar i huvudsak denna syn. Också min utgångspunkt är atl politiken som statsmakterna tidigare har formulerat den i princip skall ligga fasl.

Omfattande insatser har gjorts när det gäller att förbättra företagens information tUl konsumenterna. Utgångspunkten har därvid varit att förändringar i första hand skall åstadkommas genom frivilliga åtaganden från företagens sida.

Konsumentverket har alllid prioriterat informationsfrågorna högt. Verkets uppgift har främsl varit all på olika sätl påverka förelagen all i stigande utsträckning la på sig ansvaret för produktinformationen. Detta har skett genom opinionsbildning för atl uppmuntra konsumenterna att ställa informationskrav och förelagen all tUlgodose konsumenternas informationsbehov. Samarbete med förelag och näringslivsorganisationer samt utfärdande av rikllinjer efler förhandlingar med näringslivet har också varit viktiga inslag i arbetet på alt förbättra informationen. Ytterst har verket med stöd av marknadsföringslagen möjligheter alt ställa krav på marknadsföringen i olika avseenden.

I sin utvärdering av den hittiUs bedrivna konsumentpolitiken konstaterar
kommittén alt en påtaglig sanering av marknaden har skett när det gäller
vilseledande marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor. Gällande lagstift
ning och konsumentorganens insatser har enligt kommittén dock inte, 34

annat än punktvis, lett tiU någon väsentlig höjning av nivån på företagens Prop. 1985/86:121

information tiU konsumenterna. Kommittén lämnar därför några förslag till

åtgärder som jag nu avser all kommentera. Innan jag går in på detaljerna i

förslagen vill jag dock allmänt erinra om all jag inom ramen för det ansvar

som enligt statsmaktemas tidigare beslut åvilar näringslivet, förutsätter att

förelagens egenåtgärder för atl förbättra konsumenternas förhållanden ges

en större och delvis friare roll än för närvarande (avsnitt 6).

Del jag nu kommer atl la upp avser informationen i marknadsföringen i vid bemärkelse. Jag kommer all behandla frågor om vUken information som bör lämnas och hur den bör utformas men också hur informationen skall ges exempelvis på produkter, på säljslällel etc.

7.4.2 Marknadsföringslagen

Marknadsföringslagen har liU ändamål all främja konsumenternas intressen i samband med näringsidkares marknadsföring av varor, tjänster och andra nyttigheter samt att motverka marknadsföring som är otUlbörlig mot konsumenter eller näringsidkare. Lagen är uppbyggd kring tre generalklausuler vilka i allmänna ordalag anger vad en näringsidkare har alt iaktta vid sin marknadsföring. Vissa marknadsföringsåtgärder kan förbjudas och marknadsförare kan även åläggas all lämna viss information. Den första generalklausulen anger all marknadsdomstolen kan förbjuda marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenterna eller andra näringsidkare, t. ex. vilseledande påståenden i reklam. Den andra säger att domstolen kan ålägga näringsidkare all i sin marknadsföring lämna information som är av särskUd betydelse från konsumentsynpunkt. EnUgt den tredje generalklausulen kan domstolen förbjuda försäljning av produkter och tjänster som är farliga från säkerhetssynpunkt eller otjänliga för silt huvudsakliga ändamål. Vissa marknadsföringsåtgärder är straffsanktionerade. Detta gäller uppsåtlig användning av vilseledande framställning vid marknadsföring (6 §) samt vissa former av kombinationserbjudanden (7 och 8 §§).

Marknadsföringslagens lillämpning bygger i praktiken i stor utsträckning på utrednings- och förhandlingsverksamhei. Inom konsumentverkel/KO sker en omfattande ärendehantering på gmndval av lagen. Årligen behandlas ca 2500 anmälningar. Huvuddelen av dessa ärenden kan lösas i samråd med berörda parter och förardeder därmed inga tvångsåtgärder. Genom denna marknadsbevakning sker kontinuerligt en viktig sanering av marknadsföringen.

Kommittén framhåller atl denna verksamhei inte får försvagas. Mot bakgmnd av de brister som har kunnal konstaleras när del gäller företagens information lUl konsumenlema, bl. a. i fråga om priser och kredilkosl-nader, har kommittén övervägt om en skärpning av lagstiftningen är påkallad. Kommittén har dock kommit fram till alt lagstiftningens räckvidd inte har prövats tillräckligt. Kommitténs slutsals är därför all del för närvarande inte finns skäl all aktualisera skärpta lagregler för atl tiltförsäkra konsumenterna bättre information. Intensifierade insatser av företagen och av konsumentorganen för att förbättra informationen efterlyses. Remissinstanserna delar i stort denna syn. Några röster har dock höjts för skärp-

ningen av lagen. Behovet av bl. a. bättre prisinformation har särskilt nämnts.

Jag delar kommitténs syn på behovet av cn aktiv bevakning av marknadsföringen. Trots de problem som har redovisats när det gäller företagens information till konsumenterna anser inte heller jag att en skärpning av marknadsföringslagen är påkallad. Del naturiiga är att pröva vilken information som kan krävas med stöd av lagen och vilka förbättringar som kan åstadkommas på annat sätt.

När det gäller marknadsföringsfrågor bör prisinformationen uppmärksammas. Jag anser alt konsumenterna har en grundläggande rätt att få fullgod prisinformation vid valet av varor på säljstället. Prisinformationen är central ocksä när del gäller priskonkurrensen företag emellan.

Konsumentverket har efler förhandlingar med representanter för handeln utfärdat rikllinjer för prisinformation lill konsumenter vid marknadsföring av varor i detaljhandeln. Riktlinjerna trädde i kraft den 1 januari 1983. Om prisinformation i aUmänhel gäller enligt riktlinjerna atl den skall vara tydlig och lättläst och presenteras på elt sådant säll all del inte uppstår någon Ivekan om vilken vara den avser. I förebyggande syfte träffade konsumentverket år 1979 en överenskommelse med näringslivet om att vid införandel av buliksdator den individueUa prismärkningen skulle behållas till dess atl en för konsumenterna tillfredsställande prisinformation och kontroll säkerställts. Förhandlingar pågår för närvarande mellan konsumentverket och handeln om formerna för detla. SPK har gjort vissa undersökningar med anledning av de pågående överläggningarna. Med hänsyn till de pågående förhandlingarna saknas anledning för statsmakterna att nu uttala sig om formerna för denna prisinformation.

Jag vill vidare här erinra om alt marknadsdomstolen under hösten 1985 på talan av KO har beslutat atl elt förelag skall vara skyldigt alt ange jämförpriser på visst sätt. Genom en prövning i domstolen har sålunda konsumenternas positioner kunnat flyttas fram i denna vikliga fråga. Detla visar atl del finns möjligheter atl ytterligare förbättra informationen inom ramen för gällande lagstiftning.

Prop. 1985/86: 121

föreningar och bildningsförbund påkaUar ökade insatser. Näringslivsföre- Prop. 1985/86: 121 Irädare är dock tveksamma lill förslagel.

Skälen för mitt förslag: Kommittén har hafl i uppdrag alt utreda frågan om behovet av åtgärder mot s. k. livsstilsreklam och reklam riktad till barn och ungdom. Kommittén har på gmnd av den korta tid som ställ till förfogande för utredningsarbetet inte haft möjlighel att samla in och analysera material i dessa frågor. Etl annal problem för kommittén har varit all del saknas en mera allmängiltig precisering av begreppet livsstilsreklam. Kommittén har dock gjort vissa bedömningar av behovet av åtgärder och föreslagit vissa aktiviteter.

Mot bakgrund av reklamens utveckling anser kommittén att del behövs konsumentpoliliska insatser för all stimulera en fortlöpande debatt och opinionsbildning om reklamens innehåll och metoder. Kommittén menar all, när symbolvärden och sociala egenskaper hos produkter intar en ceniral plats i reklambudskapet, det inte är tillräckligt alt bara granska reklamens informationsvärde. Kommittén föreslår därför att konsumentverket får i uppdrag att samla olika intressenter för att diskutera reklamens innehåll, metoder och effekler samt föreslå metoder all molverka negativa drag i utvecklingen. Arbetet skall särskilt ta sikte på s.k. livsstUsreklam och reklamen till barn och unga. Ulöver konsumentorganen bör enligt kommittén frivilliga organisationer, statens kulturråd, statens ungdomsråd, reklambranschen, näringslivet i övrigt, mediaforskare m.fl. kunna engageras i detla arbete. Kommittén menar också att del krävs ökad forskning om massmedias betydelse för effekterna av Uvsstilsreklamen. Arbetet bör kunna finansieras av konsumentverket, reklambranschen och företagen. Kommittén föreslår en utvärdering av insatserna inom en femårsperiod.

Flera remissinstanser känner oro inför den s. k. livsstilreklamens utveckling. Insatser på området efterlyses av bl. a. konsumentverket, statens kulturråd, statens ungdomsråd, länsslyrelsen i Jämtlands län, Östersunds kommun, KF, TCO, ABF saml socialdemokratiska kvinnoförbundet. Några av dessa vill ha skärpt lagstiftning. Bl. a. Näringslivets delegation för marknadsrätt (NDM) är kritisk tUl förslagen mol bakgrund av atl man anser 2 § marknadsföringslagen vara tillämplig om livsstUsreklam delvis är Uktydig med suggestiv reklam och om den är vilseledande.

Konsumeniverkei har i silt remissvar givit följande bild av utvecklingen:

Det har från näringslivet rests elt motstånd mot informationskraven,
vUkel delvis kan ha samband med en annan samtidig tendens i utveckling
en. Marknadsföringen har under senare år i alll större utsträckning över
gått till all arbeta med utstuderade psykologiska medel. För närvarande är
det bild, färg och "action" som ofta dominerar reklamen, det verbala
budskapet har reducerats i betydelse och omfattning. Man skulle kunna tro
atl del är fråga om elt tillfälligt "mode" bland marknadsförare, om inte
trenden underbyggdes av utvecklingen i nya media. 1 dessa media präglas
budskapet inte endasl av bild och färg ulan även av ljud och rörelse.
Utrymmet för information är minimalt. Reklamen utformas ofta med ut
gångspunkt i avancerade beteendevelenskapUga modeller och utnyttjar på -

ett selektivt och systematiskt sätt de kunskaper som finns om konsumen- Prop. 1985/86: 121 temas förhållanden och attityder. Detta kännetecknar ofta det som brukar betecknas som livsstilsreklam.

Konsumentverket känner en djup oro för den pågående utvecklingen. Skälet härför är främsl atl konsumenterna inte har nägon möjlighet atl genomskåda dess ofta manipulativa karaktär. Livsstilsreklamen slår bort grunden för tron all marknaden i någon utsträckning fungerar enligt en konkurrensteori som betraktar reklamen som etl medel att hjälpa konsumenterna aft vid sina köpbeslut la hänsyn till pris och kvalitet. Ökad livsstilsreklam innebär således all det marknadsekonomiska inslaget inom konsumenlsekiorn reduceras eller försvinner.

Det ligger också i sakens natur atl det är de konsumenter som har relativt begränsad egen erfarenhet och som saknar fasta, under lång tid invanda värderingar, som är lättast atl påverka med känslomässiga argument. Således torde barn och ungdom höra till dem som har särskilt svårt att värja sig mot livsstilsreklamen. Denna utsatthet kan visa sig antingen genom atl köpbesluten påverkas eller genom att konsumenterna känner sig stressade av att inte kunna anpassa sig lill reklamens budskap.

Den redovisning jag har lämnat talar enligt min mening för ökade insatser när det gäller analys av reklamens utveckling. De bör omfatta reklamens metoder, innehåll och effekter och bör därför naturiigen inriktas också mol s. k. livsstUsreklam. Det finns såväl etl konsumentpoliliskt som ell kullurpolitiskl intresse i denna fråga. Den nya mediashuationen med etl ökat TV-utbud via satelliter och kabelnät ökar behovel av insatser på området. Jag räknar med atl forskning om denna typ av reklam kommer tiU stånd. Insatser som ger resultat i ett kortare perspektiv mäste dock också göras. Några remissinstanser har menat alt situationen är så allvariig alt lagstiftning bör införas. Konsumentverket pekar i delta sammanhang på atl del typiska för livsstilsreklamen är alt del är vanskligt all i konkreta fall fastställa dess innebörd. Den spelar på känslor och associationer. Det gör det också svårt alt med hjälp av framtvingad information försöka balansera exempelvis en bilds suggestiva effekt. Konsumentverket bedömer atl marknadsföringslagens regler endast kan tillämpas i liten utsträckning när del gäller s. k. livsstilsreklam.

För egen del anser jag frågan alllför komplicerad för all några enkla slutsatser från statsmakternas sida nu skall kunna inställa sig. Samtidigt som de nu berörda inslagen i reklamen kan fördunkla de mera sakliga 'aspekterna pä de utbjudna varorna eller tjänsterna så går del oftast inte att skilja livsslilsfrågorna från produkterna som sådana, vilka ju i sig mänga gånger används i speciella miljöer, situationer etc. vilka är en del av ett Uvsmönster.

Mol den här bakgrunden bedömer jag alt den framkomliga vägen är atl
en principiell debatt om reklamens nalur initieras. Många parter har elt
inlresse i denna fråga. Jag kan nämna folkrörelser och folkbUdningsorgan,
andra frivilliga organisationer, reklambranschen, näringsUvet i övrigt och
konsumenlorganen. Jag vill särskilt betona folkrörelsernas roll. Del är med
tillfredsställelse som jag noterar att ABF i sitt remissvar har uttalat att
folkbildningen har elt stort ansvar för atl bedriva opinionsbildning i denna
fråga. Del konsumenlpolitiska råd som kooperationen och fackförenings- 38

Kommitténs förslag: Kommittén har haft i uppdrag alt behandla frågan om könsdiskriminerande reklam och alt överväga åtgärder. Kommittén har därvid sökt belysa hur lagregler mol kränkande könsdiskriminerande reklam skaU kunna utformas. Efiersom en sådan lagstiftning kräver gmndlagsändring och en sådan kan aktuahseras tidigast år 1989 föreslår kommittén att liden fram tills dess att lagstiftningsfrågan kan tas upp pä nytt används lill atl ta fram bättre underiag i frågan och liU opinionsbildning. Kommittén föreslår alt konsumentverket och jämställdhetsombudsmannen (JämO) får i uppdrag alt lill ulgången av år 1988 följa och dokumentera reklamens utveckling pä området. De bör också inrätta ett särskilt fomm för debatt och dialog.

Remissinstanserna: När del gäller frågan om lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam är remissbilden splittrad. Flera remissinstanser påpekar atl underiaget är för bristfälligt för att lagstiftning nu skall kunna införas. Flertalet remissinstanser anser all opinionsbildning är en framkomlig väg för all vinna en attitydförändring. Konsumeniverkei efterlyser i sitl remissvar konkreta åtgärder och verkel är berett att tillsammans med JämO ta ansvar för att frågorna bevakas.

Skälen för mitt förslag: Enligt min mening är del angelägel att komma lUl rätta med de avarter inom reklamen som tar sig uttryck i framställningar av könsdiskriminerande natur och som människor kan ta anstöt av. Det är också viktigt all reklamen återspeglar elt livsmönster som bygger på principen om kvinnors och mäns lika värde och på jämställdhet mellan könen.

(SOU 1982:38) Fakta för konsumenter och konsumentverkets rapport Prop. 1985/86: 121 Information på säljsläUet (Rapport 1982:7-01) jämte de remissyttranden som avgivits över dessa förslag. Kommitténs slutsats är all det i nuläget inte är möjligt eller önskvärt alt fä lUl stånd etl omfattande informationssystem av VDN-karaklär. Kommittén erinrar om atl konsumeniverkei genom förhandlingar med branschorganisationer har träffat frivilliga överenskommelser med näringslivet om informationen på produkterna för olika varuslag. Kommittén pekar också på all näringslivet har aviserat egenåtgärder gällande denna typ av iitformation. Kommittén anser all man bör gå vidare på denna väg. Kommittén fömlsätler atl näringslivet är berett atl förstärka sina egeninsatser och i samverkan med konsumentverket nå fram till en bättre fungerande produktinformation. Enligt kommittén mäste vidare konsumentverket la initiativ till utveckling av standardiserad information. Endast ell fåtal instanser har kommenterat förslaget. De flesta av dem är positiva tiU det. Några instanser har dock ullalat sig för alt etl enhetligt varufaktasystem införs.

Jag delar uppfattningen alt produktinformationen bör förbättras. Den väg som kommittén har angivU för all nå därhän är också den jag viU förorda. Jag fömtsätter sålunda all produktinformation i ökad utsträckning las fram genom näringslivels försorg. Jag vill särskUt stryka under näringslivets möjligheter till egenåtgärder. Liksom kommittén anserjag alt del i många fall kan vara lämpligt alt detla arbete sker i samverkan med konsumentverket. Detta samarbete kan bl. a. ta sig formen atl rikllinjer utarbetas. Någol krav på samverkan mellan myndigheter och näringslivet bör dock inte släUas. Som jag lidigare har anföri bör egenålgärderna i vissa faU bedrivas i friare former än för närvarande. Jag vill erinra om det jag lidigare anfört om önskvärdheten av atl konsumentverkets faktamaterial finns alt tillgå på säljställena. Om delta kan åstadkommas kan konsumenterna få en än bättre produktinformation i samband med själva köpet av en vara.

Kommittén har föreslagit elt vidgat samarbete mellan konsumeniverkei och berörda förelag eller branschorganisationer för alt underiätla framtagandet av marknadsöversikter. Kommittén finner del lämpligt atl konsumentverket kommer överens med berörd bransch om information från förelagen lill verkel om olika produkters grunddala saml uppdatering av dessa.

Marknadsöversikter ger konsumenterna viktig information vid övervä
ganden om köp. Flera remissinstanser bl. a. kommuner har framhåUit att
behovet av översikter är stort och all det är angeläget atl fler sådana tas
fram. Också jag tycker atl del är myckel angeläget atl marknadsöversikter
las fram. Jag stöder därför förslaget om ell samarbete mellan konsument
verket och näringslivet i syfte atl enklare, snabbare och i större omfattning
få fram sådan information. Jag vill också betona vikten av alt översikterna
finns lältUlgängliga för konsumenterna. Jag vill därför erinra om vad jag
tidigare har anföri om spridningen av informationsmaterial m. m. från kon
sumentverket. Konsumeniverkei har vidare sedan länge ADB-baserad
malerialservice till kommunerna. Inom ramen för denna service pågår
försök i syfte att ytterligare underlätta och effektivisera det lokala rådgiv- 41

ningsarbetet. Under år 1985 har försök bedrivits som bl. a. avser spridning- Prop. 1985/86: 121 en av marknadsöversikter. Jag finner detta arbete intressant och förutsätter atl konsumeniverkei löpande prövar möjlighetema att la ny leknik lill hjälp vid spridningen av konsumentinformation.

Bredare produktinformation

Kommittén anser all del finns anledning för konsumeniverkei all successivt ställa krav på bredare information från förelagen på vissa produktområden. Kommittén avser med detta information om exempelvis verkningsgrad, miljöpåverkan, teknisk livslängd, service, skrotning och allergi-risker. Kommittén menar atl del ligger elt värde i atl producent- och konsumentintressena för en dialog och därmed bidrar till en medvetenhet om mer långsiktiga aspekter på produkterna och användningen av dem. Kommittén stryker under alt de frivilliga organisationerna här har etl särskill ansvar.

Endasl elt fätal remissinstanser har kommenterat förslagel. Dessa är i princip positiva. Konsumentverket, statens naturvårdsverk samt några kommuner, fackföreningar och intresseorganisationer stödjer uttryckligen förslagel. Industriförbundet redovisar viss tveksamhet lill del.

Den vidgade produktinformation som kommittén föreslår avser frågor av slort samhällsintresse. För atl vi exempelvis skall kunna värna om miljön och hushålla med våra naturtillgångar är det önskvärt all vi som bmkare av olika produkter får bättre kännedom om de effekler tillverkning, konsumtion, skrotning etc. av dessa har på miljön, energiförbrukningen etc. Del kommittén kallar bredare produktinformation omfattar fakta i många avseenden. Jag bedömer del inte förenligt med de uppgifter jag här har preciserat för konsumentverket atl verkel självt kräver information från företagen i alla de avseenden kommittén anger. Exempelvis när del gäller en produkts påverkan på den yttre miljön ankommer del på naturvårdsverket atl göra bedömningar i denna fråga. Paralleller lill exemplet finns på andra områden där en bredare produktinformation skulle kunna bli aktuell och där seklorsmyndigheter har alt svara för utvecklingen inom områdel i fråga.

När del väl har konstaterats alt bredare information bör ges bör denna givelvis spridas i så effektiva former som möjligt. I delta avseende bedömer jag all konsumeniverkei kan vidga sina insatser när det gäller en bredare produktinformation. Detta påkallar ell utökat samarbete mellan verket och andra myndigheter men även med näringslivet och olika intresseorganisationer.

8 Kunskapsutvecklingen

8.1 Allmänt

Kommittén menar atl en höjd kunskapsnivå krävs för alt man i del konsu
menlpolitiska arbeiei skall kunna vidareutveckla och hävda hushållsper
spektivet i samhället. Det behövs också som gmndval för debatt och 42

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser uttalar sig mycket positivt för ökad utrednings-och undersökningsverksamhet om hushållens förhållanden. Till denna grupp hör konsumentverket, forskningsrådsnämnden saml flera kommuner, fackföreningar, folkrörelser och andra intresseorganisationer. Konsumeniverkei framhåller all denna typ av studier ulgör en väsenllig gmnd för en betydande del av verkels arbete. Del framhålls av andra all del är en fömtsättning för atl konsumentintresset skall kunna hävdas. Varuförsörjningsfrågorna betonas särskUt av bl. a. NO, Trollhättans kommun, Handelsanställdas förbund och Sveriges folkpensionärers riksförbund. I denna del betonar flera länsstyrelser behovel av regionala kontakter. Bättre statistiskt underlag, bl. a. fler hushållsbudgelundersök-ningar, efterlyses av fackföreningar. Industriförbundet menar atl underlaget för bedömningen av all mer resurser bör avdelas för utredningar och undersökningar är bristfälligt och all en ökning av resurserna eller omprioriteringar därför inte kan göras.

Skälen för mitt förslag: Kommittén konstaterar atl det finns betydande brister i kunskapen om hur ändrade samhäUsförhållanden påverkar hushällens situation. Kommittén ger exempel pä undersökningar inom vUt skilda områden som är angelägna, exempelvis om detaljhandelns och vamdislri-butionens struktur, datoriseringen inom detaljhandeln, olika konsumtionsområdens utveckling, förändringar av reklam saml olycksfallsutvecklingen. Kommittén framhåller dock särskilt vikten av snabba och systematiska åtgärder när det gäller studier av servicestrukturens ulveckhng och hushållens insatser i vamdistributionen. En starkare betoning av utrednings- och undersökningsverksamheten inriktad på alt förbättra kunskapen om hushållens situation ställer enligt kommUtén en rad krav på konsumentverket. Myndigheten måste vidareutveckla sill samarbete med andra offentliga

organ samt med företagen, som också i ökad utsträckning skall bidra tiU att Prop. 1985/86:121 kunskaper om hushällens situation dokumenteras, för att kunna precisera sina önskemål om vilken statistik, vilka fakta som behöver las fram etc.

För egen del instämmer jag i uppfattningen att utrednings- och undersökningsverksamhet inriktad på att förbättra kunskaperna om hushållens silualion bör ges ökat utrymme inom konsumentpolitiken. Detla ger bl. a. möjligheter lill den framtidsinriklade analys som jag tidigare har uttalat mig för. Sådana undersökningar ulgör också grunden för de hushållsekonomiska bedömningar som nu får en mera framskjuten plals inom konsumentpolitiken.

Jag viU betona atl det inom många myndigheter och andra organ görs omfattande siudier som måsle kunna nyttiggöras när del gäller alt beskriva konsumenternas situation. Kommittén nämner arbete hos SCB, socialstyrelsen, SPK och livsmedelsverket. Regeringen har också tagit särskilda initiativ när det gäller all belysa den fördelningspolitiska utvecklingen. Under hösten 1985 fick en arbetsgrupp inom socialdepartementet regeringens uppdrag atl analysera ökningen av antalet socialhjälplagare. Regeringen har vidare nyligen beslutat att uppdra åt SCB alt göra en bred karlläggning och analys av inkomst-och förmögenhetsutvecklingen. Långtidsutredningen kommer också all behandla välfärdsfrågor. S. k. hushållsbud-getundersökningar genomförs vidare regelbundet. SCB har hafl i uppdrag all överväga om dessa kan utformas på annat sätl och göras oftare. I SCB: s långtidsbudget har hushållsbudgetundersökningar planerats in med mindre lidsmellanmm än tidigare. Jag delar kommitténs uppfattning atl konsumentverket måsle utveckla sitl samarbete med andra organ i dessa frågor, alt verkel måsle ha kapacitet och kompelens all precisera vilka fakta som behöver tas fram samt all verkel måsle ha resurser för egna undersökningar. Jag anser atl vissa medel bör tillföras verkel för utredningar om hushållens ekonomi och funktioner (avsnitt 12).

Jag går nu över till det område som kommittén vill ge särskiU hög prioritet när det gäller undersökningar om hushållens silualion, nämligen siudier av vam-och serviceförsörjningens slmklurutveckling samt andra varudislribulionsfrågor. Kommittén menar atl lägel är akut på detla område och föreslår alt medel förs över från glesbygdsanslaget under industridepartementets huvudtitel till konsumentverket.

Efter samråd med chefen för indusiridepartementel vill jag i denna del anföra följande.

Den utveckling av buliksslmkluren m. m. som nu kan skönjas inger i
vissa delar oro. Elableringar av s. k. lågprismarknader, med ofta begränsat
sortiment, stormarknader och blandade försäljningsställen, l.ex. bensin
stationer med livsmedelsförsäljning, är föremål för intensiv debatt. Vi kan
räkna med ytteriigare elableringar av denna arl. Onekligen har exempelvis
stora livsmedelshallar, ofta lokaliserade så atl de främst riktar sig lill
bilburna konsumenter fördelar för många konsumenter. Genom bl. a. låg
markhyra kan sortimentet hållas brett och priserna låga. Så tiU vida svarar
den typen av elableringar mot kravel på låga koslnader och priser. Dessa
enheter kan dock inte bära sig om inte kundunderlag tas från andra butiker.
Dessa får sämre lönsamhet och måsle i vissa fall läggas ned. Särskilt äldre, 44

hushåll ulan bil och handikappade kan därför missgynnas av omslrukture- Prop. 1985/86:121 ringar inom handeln.

Kommunerna har ell ansvar för att trygga konsumenternas varuförsörjning. I detta måsle anses ligga atl ta liU vara alla konsumentgruppers behov av service. Kommunema har också ett ekonomiskt intresse av atl klara varuförsörjningen så effektivt som möjligt. Ökade kostnader för social hemhjälp, färdtjänst, hemsändning av dagligvaror m.m.kan följa med omstruktureringar inom handeln. I kommunerna finns nu en ökande medvetenhet om dessa ting. Genom den nya plan- och bygglagen får kommunerna ökade möjligheter atl besluta om ändamål med markanvändning och all därigenom påverka butiksutvecklingen. Detta ger förväntningar om ett fördjupat konsumentinflylande på varuförsörjning m. m. inom ramen för den kommunala demokratin.

En väsentiig fråga i sammanhanget är då hur konsumenternas stundtals skilda intressen kring butikselableringar skall effektivt kunna föras fram och beaktas i den kommunala beslutsprocessen. Särskilt gäller det förslås intressena hos dem, som har del svårast atl göra sig hörda på marknaden. Här finns kunskapsproblem som måsle lösas, om etableringsfrågorna skall få den allsidiga belysning som de förtjänar. Det gäller kunskap både om hur priser och servicenivå påverkas av olika elableringar och om hur olika konsumentkalegorier påverkas av skilda butiksslruklurer.

Arbete pågår för all höja denna kunskap. Allmänt kan konstateras alt butiksfrågor under de senare åren kommit all få ökad betydelse i det konsumenlpolitiska arbetet. I början av 1970-talel infördes slödel till kommersiell service i glesbygd. Det har sedermera utvecklats och utökats. Utvärderingar har gjorts rörande slödels koslnader m. m. för det allmänna och om de hushåUsekonomiska vinstema. Den sorlens studier har givelvis slort värde för stäUningslaganden i vissa etableringsfrågor. Vidare har många kommuner upprättat varuförsörjningsplaner, vilka på olika sätl innehåller värderingar av butiksslmkturen. Lokala samråd i butiksplane-ringsfrägor har ägt rum. Konsumentverket arbetar med distributionsfrågor utifrån etl hushållsekonomiskl perspektiv där man bl. a. värderar hushållens inköpsarbele. SPK genomför utredningar om prisnivåer i olika butiker.

Nämnden bidrar också med prismälningar i ell samnordiskt projekt som konsumentverket genomför om de hushållsekonomiska effekterna av s. k. lådbutiker. Vad jag nu har pekat på är alltså en ambitionsnivåhöjning hos samhällsorganen när det gäller atl ta fram underlag för och formulera ståndpunkter i butiksplaneringsfrågor. Jag anser atl området bör få ytterligare ökad uppmärksamhet framöver. Det gäller särskilt stmkturfrågorna på områdel.

Inom regeringskansliet har industridepartementet ansvaret för allmänna
strukturfrågor rörande inrikes handel. År 1984 beslutade regeringen att
inrätta ett råd för frågor om handel och distribution (I 1984: D) med
knytning till industridepartementet. Rådels uppgift är att följa utvecklingen
inom inrikes handel och distribution, att ta initiativ till åtgärder inom detta
område samt alt vara kontaktorgan mellan företrädare för handeln och
regeringskansliet. I rådet ingår bl.a.företrädare för näringsUv, koopera- 45

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: Myndigheter, universitet, kommuner, bransch-forskningsinstitut, fackföreningar och andra intresseorganisationer har uttalat sig positivt för ökade insatser för atl få bmkaraspekler beaktade vid produktutformningen. Flera uttalar sig för all ökade resurser bör tiltföras konsumentverket. Några remissinstanser betonar i sammanhanget vikten av vamprovningar och av alt provningsmeloder utvecklas. Industriförbundet framhåller all produktutveckling och produktutformning främst sker genom en anpassning i marknadsekonomin.

Skälen för mitt förslag: Anpassningen av produkter och service till konsumenternas krav och behov är en viktig konsumentpolitisk fråga. Produkternas utformning styrs av olika iniressen. Det kan gäUa produktions-och materiallekniska hänsyn, företagens uppfattningar om produktens avsättningsmöjligheter och experternas uppfattning om bmkarnas problem. Konsumentemas möjligheter att göra sina krav gällande genom köpbeslut (eller avstående från köp) eller i begränsad utsträckning genom reklamationer förmår inte atl registrera aUa konsumentbehov, särskill dem hos gmpper med speciella problem.

Konsumeniverkei har gjort undersökningar som visar alt konsumenterna är oroade över kvalitetsutvecklingen inom en rad områden. Också i flera av remissvaren på konsumenlpolitiska kommitténs belänkande las kvalitetsaspekterna upp. Vidare har konstaterats atl produklulveckUngen inte alllid behöver innebära förbättringar för konsumenterna.

Jag anser liksom kommhlén del angelägel all den bmkarorienterade produktutvecklingen främjas. Det hushållsekonomiska synsätt som enligt

mitt förslag skall vara vägledande inom konsumentpolitiken är en lämplig Prop. 1985/86:121 utgångspunkt för strävan all öka bmkarinflylandel över produktutvecklingen. Produkternas förmåga all tillgodose själva behovet, deras bmks-värde och anpassning tUl hushållens situation är cenlrala aspekter för konsumenterna. Givetvis har företagen det yttersta ansvaret för att konsumentintressena tas tiUvara och självklart ett starkt egenintresse av att göra del. Företagen har dock inte alllid motivation eUer tiUräckliga kunskaper för att kunna beakta alla bmkarkrav. Det finns emellertid många andra parter som kan bidra med intressant underlag i form av exempelvis funk-tionssludier och konkreta krav-specifikationer utifrån bmkarintresset. Jag tänker då på STU, Svenska livsmedelsinstitutet (SIK), Svenska textitforskningsinslilutel (TEFO), Svenska förpackningsforskningsinstitutet (Packforsk) , Möbelinslilulel, branschorgan, affärsverk, konsumentkooperationen, fackliga organisationer, andra intresseorganisationer m. fl. Del är glädjande all flera av dessa i sina remissvar har uttalat sig positiva lill insatser för få ökade kunskaper om bmkarkrav.

Del är enligt min mening också naturligt att det allmänna satsar resurser för all främja en produktutveckling i konsumenternas intresse. Flera statliga organ arbetar också redan i olika avseenden med detta. Forskning bedrivs, som jag återkommer till, vid universUet och högskolor och etl antal myndigheter har uppgtfter som rör bmkarkrav. För konsumentverket som central förvaltningsmyndighet på konsumenlområdel är delta naturiigen en viktig fråga. Jag delar kommitténs syn all en ökad tonvikt vid brukarorienterad produktutformning i konsumentpolitiken ställer större krav på konsumentverket. Verket måste framställa underlag för en vidgad diskussion om bmkaraspekler. Kvalitetsutvecklingen inom olika produktområden är därvid av slort intresse. Jag vill här särskill betona betydelsen av vamprovningar samt utveckling av provnings- och mätmetoder. Varuprovningarna har som jag redan har berört (avsnitt 7.3) slort inlresse som underlag för information fiU konsumenterna om varors kvalitet, livslängd etc. Ett annat viktigt resultat av dem är den producenlpåverkan de ger. Strävan bör som jag har nämnt vara att utveckla verkels provningsverksamhet. Elt särskilt problem i sammanhanget är all få fram reproducerbara provningsmetoder. Delta arbete måsle ske på många håU inte minsl i inlemationella organisationer.

En myckel viktig uppgift för verket är atl spela rollen som inUialivtagare och pådrivare gentemot företag, näringslivsorganisalioner, frivilliga organisationer, forskningsinstitutioner m.fl.

En särskild fråga som kommittén lar upp i delta sammanhang är konsu
mentverkets representation i branschforskningsinslilutens styrelser samt i
vad män STU bör samråda med konsumentverket inför förhandUngar om
avtal med branschforskningsinsliluten. De kollektiva forskningsinstitutens
stadgar kan ändras genom beslut av institutens styrelser. Besluten skall
faslslällas av regeringen. STU utser enligt gällande stadgar etl anlal leda
möler i institutens styrelser. STU har till ledamot i SIK: s styrelse utsett en
företrädare för konsumentverket. I TEFO:s, Möbelinslitutets och Pack-
forsks styrelser finns bl. a, företrädare för fackföreningsrörelsen. STU har
i sill remissvar uppgivit alt man ser del som naturligt atl konsumentverket 47

Kommitténs förslag: Förslaget överensstämmer i huvudsak med mUt. KommUtén har dock föreslagit all den konsumentlekniska forskningen vid Chalmers tekniska högskola permanent skaU finansieras genom all medel förs över från STU liU konsumentverket.

Remissinstanserna: Elt slort anlal remissinstanser har yttrat sig om konsumentforskningen. De vittnar om atl den för närvarande är begränsad och uttalar sill stöd för alt insatserna på området ökas.

En rad synpunkter förs dock fram när det gäller hur det ekonomiska slödel skall kanaliseras. Universiteten m.fl. instanser med främst intressen inom forskningen framhåUer atl forskningen måste ha en oberoende ställning och att konsumeniverkei inte får ges uppgifter som bör ankomma på forskningsråden. Man menar atl medel till konsumentforskningen bör gå via högskolomas anslag och forskningsrådsnämnden. Tveksamhet förs också fram tiU att konsumeniverkei som sektorsmyndighel skulle ges en mer aktiv roU på forskningsområdet. Industriförbundet har synen alt konsumentforskningen måste prövas mot annan forskning inom de reguljära forskningsområdena.

Många instanser, bl. a. universiteten, är positiva tUl all ökade möjligheter tiU kontakt mellan konsumenlforskama skapas.

Förslaget om att åtgärder bör vidtas så att den konsumentlekniska forskningen vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg kan fortsätta stöds av i stort sett alla instanser som yttrat sig, bl. a. av konsumentverket, UHÅ, universitet och högskolor. Forskningsrådsnämnden (FRN), SIK, LO och Göteborgs kommun. TEFO anser att tjänsteinriktningen på professuren bör omprövas. Delade meningar råder om hur verksamheten skaU finansieras. Tanken på elt centmm för konsument-och bmkarinriklad

forskning i Göteborg har fått elt positivt mottagande. Flera anser dock alt Prop. 1985/86: 121 förslagel måsle utvecklas innan ställning tUl det kan tas.

Skälen för mitt förslag: Efler samråd med cheferna för utbildnings- och industridepartementen vill jag anföra följande när det gäller konsumentforskning.

Konsumentpoliliskt relevant forskning bedrivs för närvarande inom olika ämnen vid universitet och högskolor. Elt kännetecken är all forskningen inriktas på konsumenternas och hushållens situation och intressen. På de samhäUsvelenskapliga och juridiska områdena finns tjänster för konsu-menlforskning vid universiteten i Lund, Slockholm och Umeå. Vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg finns vidare tjänster för konsu-menlteknisk forskning. Forskningsinsatser av konsumentpoliliskt intresse sker även vid andra universitet och högskolor. Konsumentverket har vidare vissa möjligheter all stimulera konsumenlforskning.

Kommittén anser all forskningen på del konsumentpoliliska området måste förslärkas. Resurser måste därför enligt kommittén tUlföras konsu-menlforskningen dels genom tradifioneUa forskningsstödjande organ, dels genom att konsumentverket ges ökade möjligheter alt stimulera forskningen. Kommittén pekar särskilt på behovel av samordnande insatser, bl. a. när del gäller kontakter meUan forskare, och vUl i denna del lägga ansvar på såväl universketen som på konsumentverket.

En fömtsättning för en konsumentpolitik som beaktar hushåUens skuation och behov är atl del finns gmndläggande kunskaper i ämnet. Forskningen är av central betydelse. Den kan bl. a. ge oss fördjupad kunskap om hur behövliga konsumentpoliliska ålgärder skall utformas. Del behov av ökade kunskaper på olika områden som jag redan har berört (avsnitten 8.2 och 8.3) innefallar som jag har påpekat ocksä behov av forskningsinsatser. År 1972 när de nuvarande riktlinjema lades fast behandlades också forskningsfrågorna. Det uttalades därvid all en självklar utgångspunkt för konsumentpolitiken måste vara kunskap om konsumenternas faktiska situafion. Del anfördes vidare all den mera gmndläggande analysen av hushällens situation måste komma att avse metodutvecklingsarbete av forskningskaraktär. Föredraganden menade att del var såväl ell konsumenlpoli-tiskl som ett allmänpolitiskt intresse att forskning med en sådan inriktning kunde stödjas inom ramen för konsumentpolitiken.

Del har sålunda under ell anlal år funnks en etablerad ordning för stöd tiU konsumentforskning. Jag har inledningsvis berört det arbete som bedrivs vid universitet och högskolor. Kommittén och flera av remissinstanserna anser det vara ett samhällsintresse att konsumenlforskningen intensifieras. Ansvaret för denna fråga bör ligga på vederbörande organ inom högskolans organisation saml andra aktuella finansiärer. Konsumentforskningen får här på sedvanligt sätt konkurrera med andra forskningsområden om de medel som finns tillgängliga. I anslutning därtill vill jag skjuta in atl förelagen givelvis av kommersiella skäl bör ha ett inlresse av all forskning om konsumentpodukler m. m. kommer till stånd.

Konsumentforskningen är tvärvetenskaplig lill sin karaktär. Med detta
följer specieUa problem. Konsumenlforskningen kan aUlså inte hänföras
till någol särskill universitetsämne. Bl. a. av del skälet ulgör de forskare 49

4 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 121

som arbetar med konsumentpoliliskt relevant forskning inte ett homogent Prop. 1985/86: 121 och slagkraftigt forskarsamhälle. Delta har bidragit lill att den konsumentpolitiska forskningen har haft svårt att etablera sig vid universiteten. Konsumenlforskningen behöver bl. a. av denna anledning särskilt stöd. När riktlinjerna lades fast för konsumentpolitiken år 1972 uttalades att även konsumentverket borde kunna stödja och la initiativ till konsument-inriktad forskning. Den allmänna principen skulle vara att forskningen låg i linje med verkels mål och inriktning samt att forskningsresultaten kunde komma till praktisk användning. Verket skulle vidare kunna lämna bidrag lill grundläggande forskning om hushållens silualion. Verkets styrelse skulle ha ansvarel för fördelning av tillgängliga medel. Verket disponerade som mest drygt 1 milj. kr. för forskningsstimulerande arbete. Genom beslut av den dåvarande riksdagsmajoriteten avvecklades dessa medel budgetåret 1981/82.1 budgetpropositionen 1983 (prop. 1982/83: 100 bil. 9) uttalade föredraganden all forskning som ger fördjupad kunskap om hushållens situation och om effekterna av olika konsumentpoliliska åtgärder är angelägen och atl konsumentverket borde ha medel för atl stödja sådan forskning. Verkel tillfördes därför ånyo vissa medel för sådan verksamhei.

För alt den kvalificerade konsumenlforskningen skall kunna förstärkas bör konsumentverket få ytterligare medel för stöd och initiativ tUl sådan forskning. Eftersom flera remissinstanser har behandlat konsumentverkets uppgifter i sammanhanget vill jag betona att verkels roll i jämförelse med tidigare inte skall ändras. Verkets uppgift blir alltså också fortsättningsvis att stödja och la initiativ tUl konsumentinriktad forskning. Det kan ske genom att verket pekar ul intressanta forskningsområden. Elt annal sätl för verkel att stimulera forskningen är att medverka lill atl kontaktulbytel mellan konsumentforskare kommer till stånd i mer organiserade former. Detta kan ske genom all konsumentverket ordnar forskarseminarier, dokumenterar och sprider resultatet av forskning etc. Verket bör också kunna stödja konkreta forskningsprojekt främsl i samråd med andra an-slagsgivande organ. Jag återkommer senare till frågan om resurser och finansiering (avsnitt 12).

Jag går nu över till frågan om den konsumentlekniska forskningen vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg (CTH). Bakgrunden är följande.

STU och statens konsumentråd gav i april 1969 dåvarande docenten
Marianne Kärrholm i uppdrag alt genomföra en utredning angående konsu-
mentleknisk forskning. Som etl resultat av uiredningen beviljade STU år
1971 medel för en konsumenlteknisk forskningsgmpp i Göteborg under
ledning av Marianne Kärrholm. Sedermera knöls verksamhelen till CTH.
Sedan den 1 juli 1980 är konsumentteknik ell forskarulbildningsämne vid
högskolan. Den 1 juli 1984 inrättades en personlig professur för Marianne
KäiTholm. Vid den konsumentlekniska institution som hon sålunda leder
arbetar ytterligare ca fem forskare. Verksamheten har sedan tillblivelsen
haft en nära anknytning till STU som också under hela perioden nästan
hell har finansierat den. STU: s åtagande upphör dock den 1 juli 1987.
Kommittén anser att statsmakterna måsle ta ell ansvar för all den konsu
mentlekniska forskningen vid CTH kan bedrivas också i framtiden. Kom
mittén föreslår därför all tjänster för en professor, två forskarassistenter 50

linjer upp för verksamhetens innehåll och organisation (prop. 1975:40). Prop. 1985/86: 121 Intentionerna var atl få en väsenllig ulbyggnad av kommunernas medverkan i konsumentpolitiken. Jag har redan framhållit att en viktig del av den framlida konsumentpolitiken är den vidare utvecklingen av arbetet på lokal nivå. Konsumentpolitiken måste förankras bland människor. Lokalt finns de största fömlsätlningama för alt medborgarna aktiverar sig i konsumentpolitiska frågor och där är det lättare all fånga upp konsumentproblemen. Det är ocksä på den lokala marknaden som huvuddelen av företagen finns som ju är den part som har ett huvudansvar gentemot konsumenterna. Samtidigt är förutsättningarna all nå dem som i försia hand behöver hjälp de bästa lokall. Min syn på behovet av en utvecklad lokal konsumentverksamhet, i vUken en stark kommunal verksamhei är central, överensstämmer med kommkténs förslag och remissvaren föranledda av dessa. Denna utvecklingslinje är också väl förenlig med den allmänna strävan inom förnyelsearbetet på den offenlliga sektorn atl öka servicen i förhållande till medborgarna. Enighet råder sålunda om all arbetet lokall måste ges hög prioritet.

Den kommunala konsumentpoliliska verksamheten är ell friviUigt åtagande för kommunerna. Verksamheten har successivt byggts upp. Del har under del dryga decennium som denna utveckling pågått vid olika tillfällen ifrågasatts om utbyggnaden går tillräckligt snabbi och om kommunerna avdelar tillräckligt mycket resurser för verksamhelen. När slalsmaklerna tidigare tagit ställning lUl kommunernas engagemang i konsumentpoUtiken har frågan om verksamheten skall göras obligatorisk eller ej diskuterats. Man har hittills stannat för all den bör vara frivillig. Också kommittén gör den bedömningen. Flera remissinstanser har kommenterat detta. En majoritet av dessa uttalar sig för en fortsatt frivillig verksamhet. Några, bl. a. konsumentverket, vissa kommuner, TCO och vissa frivilliga organisationer, anser dock atl tanken på ett framtida obligatorium inte kan släppas. Om utbyggnaden inte blir tillfredsställande borde enligt dessa obligatorium införas. Jag vill nu redovisa min syn på frågan.

Konsumentpolitisk verksamhet finns i 240 av landets 284 kommuner
(januari 1986). Drygt 90 % av landets befolkning bor i kommuner med
någon form av konsumentverksamhet. I ell anlal kommuner finns en bred
och mångsidig verksamhei. Decentraliseringen av del konsumenlpolitiska
arbeiei har givit klart positiva effekler. Antalet kontakter med enskilda
konsumenter och konsumenlpolitiska aktiviteter avseende information,
undersökningar m. m. har mångdubblats. Utvecklingen av den kommunala
verksamheten har dock gäll långsammare än vad man räknade med vid
1975 års riksdagsbeslut. Omfattningen, ambitionsnivån och inriktningen av
den verksamhet som bedrivs i kommunerna uppvisar vidare stora skill
nader. Några remissinstanser anför att elt hinder mot ytterligare satsningar
på kommunal konsumentverksamhet är kommunernas knappa resurser.
Detla anserjag delvis vara en felsyn. Kommunerna kan nämligen genom
atl salsa på konsumentpolitisk verksamhet spara inte oväsentliga belopp
inom andra förvaltningsområden exempelvis socialtjänsten. Jag återkom
mer till detla i det följande. Insikten om detta lorde få gynnsam påverkan
på utbyggnadstakten. Vid bedömningen av frågan bör framhållas aft ul- 52

vecklingen under den allra senaste tiden har varit glädjande. Antalet kom- Prop. 1985/86:121 muner som under det senaste året inrättade konsumentverksamhet var drygt 30. Del är den största ökningen sedan millen av 1970-lalet. Kommunförbundels remissvar ger anledning all förvänta en fortsall ulbyggnad. Förbundet anför att med tanke på att konsumentpoUtik är en relativt ny kommunal verksamhet och att utbyggnaden pågår kontinuerligt bör delta resultera i atl samtliga kommuner kommer atl ha konsumentpolitisk verksamhet om några år.

Min samlade bedömning är sålunda all den beräknade utbyggnadstakten för den kommunala konsumentverksamheten inte ger anledning att överväga ett obligatorium. Del finns också andra argument mol elt sådanl. Allmänt är strävan all den statliga styrningen av kommunemas verksamhet skall minska. De lokala belingelsema kan vidare vara starkt sktflande. OUka kommuner kan därför ha olika behov när del gäller konsumentverksamheten. Slutligen vill jag framhålla att en framgångsrik verksamhet givetvis fömtsätter atl kommunen själv är övertygad om värdet av den. Sammantagel anser jag del varken nödvändigt eUer lämpligt med lagstiftning om obligatorisk verksamhet utan utgår från att kommunernas utbyggda medverkan i konsumentpolitiken kommer till stånd genom friviUiga åtaganden.

I anslutning lill del jag nu har anfört vill jag la upp den kommunala konsumentverksamhetens poUtiska förankring. Jag delar synen som kommittén och flera remissinstanser ger uttryck för, nämligen atl en aktiv politikermedverkan är nödvändig om den kommunala konsumentverksamheten skall få tillräcklig bredd och tyngd. De förtroendevalda har en viktig uppgift alt fylla när det gäller atl skapa den nödvändiga medvetenheten och ta de behövliga initiativen i syfle alt få tUl stånd en tUlfredsställande utveckling av verksamhelen. De cenlrala konsumenlorganen har härvidlag den vikliga uppgiften alt ge de förtroendevalda vägledning och stöd genom alt sprida erfarenheter meUan kommuner, utveckla modeller för verksamheten etc.

När del gäller den organisatoriska uppbyggnaden i kommunerna anser
kommittén atl en konsumenlnämnd bör vara den normala formen för
politikermedverkan i arbetet. Några av de remissinstanser som yttrat sig
håller med om detta, medan andra menar atl kommunerna själva måsle få
avgöra hur verksamheten skall organiseras. Den här frågan behandlades år
1975 då riktiinjerna för den kommunala konsumentverksamheten lades
fasl. Föredraganden anförde då atl hur organisationen närmare skall utfor
mas borde vederbörande kommun själv få avgöra. Föredraganden utgick
från att kommunerna skulle finna del lämpligl och naturligt att förankra
verksamhelen hos förtroendevalda och alt en självständig resurs skulle
tillskapas för det löpande arbetet. Jag anser all dessa uttalanden bör ha
fortsatt giltighet. Kommunerna måsle alltså också i fortsättningen själva få
besluta om organisationen av arbetet. Erfarenheterna från den hittillsva
rande verksamhelen är dock sådana all man får räkna med alt aUl fler
kommuner kommer alt finna atl inrättandet av en särskUd konsument-
nämnd kan förstärka politikemas engagemang och därmed också verksam
hetens effektivitet. 53

Jag går nu över till innehållet i den kommunala verksamheten i stora Prop. 1985/86:121 drag. Kommktén anser att rådgivning, reklamationshantering, information, marknadsuppföljning, serviceförsörjning, utbildning och stöd lill organisationer är nödvändiga arbetsområden. Kommittén föreslår också ell mer aktivt agerande från konsumenlvägledamas sida för atl så långt som möjligt lösa reklamationsfrågor lokalt. Vägledarens roll skuUe bli att aktivt söka medverka till en uppgörelse mellan näringsidkare och konsument. De remissinstanser som har yttrat sig är i stor utsträckning positiva lill de angivna arbetsuppgifterna. Många av dem framhåller atl de överensstämmer väl med de uppgifter som faktiskt utförs. Industriförbundet har uppfattningen att rådgivningen till enskilda är den viktigaste uppgtften lokalt. Tveksamhet finns dock hos några remissinstanser främst när det gäller utökade uppgifter på reklamationsområdet. Några instanser betonar att konsumentverksamheten också måste fungera som remissinstans i en rad frågor som rör exempelvis trafik-, bebyggelse-och vamförsöijningsplane-ring. Påpekanden görs också om att utbildning och information till småföretagare måste ligga inom verksamhetsområdet eftersom brister i förelagens uppträdande många gånger kan bero på okunskap. Del betonas också av etl flertal remissinstanser alt var tyngdpunkten i verksamheten skall ligga bör avgöras lokaU. Flera instanser ger i sammanhanget uttryck för all man vill prioritera förebyggande verksamhei.

För egen del ansluter jag mig till de synpunkter på verksamhetens innehåll som lämnats av kommittén och remissinstanserna. Deras redovisning ger en bra beskrivning av vad en rimlig konsumentverksamhet bör omfatta. Jag ställer mig också bakom förslaget atl de tjänstemän som arbetar med konsumentfrågor i kommunerna mera aktivt skall kunna söka medverka till en uppgörelse mellan näringsidkare och konsument när del gäller reklamationer. Jag återkommer mer i detalj till den frågan senare. Del jag nu har redovisat är en katalog av arbetsområden som ger en samlad bild av uppgtfter som del är i konsumenternas intresse all kommunerna arbetar med. Jag vill dock här stryka under att det inte är något mål i sig atl verksamhelen skall vara enhetlig i hela landet. De lokala betingelserna kan vara starkt skiftande och givelvis måste konsumentverksamheten anpassas därefter.

Jag har tidigare förordat all fler parter engagerar sig i konsumentpoliti
ken. Det gäller inte minst det lokala arbetet. Organisationer och folkrö
relser har redan idag en tämligen omfattande konsumentverksamhet på
lokal nivå. Kommittén framhåller möjligheterna att bredda de konsument
poUliska insatserna genom all poUtiker, olika kommunala organ, frivilliga
organisationer m. fl. engagerar sig. InformeUa kontakter med näringsidkare
och deras lokala organisationer kan också enligt kommittén bidra till
snabba, praktiska och effektiva lösningar av många konsumentproblem.
Kommittén pekar också på atl de kan bUda gmnd för kontakter i mer
strukturella frågor. Remissvaren visar att det finns en god vilja hos berörda
parter att arbeta i den föreslagna andan. För egen del finner jag denna
samverkan ytterst angelägen. Jag utgår från alt en sådan samverkan kom
mer tiU stånd lokalt mellan olika aktörer inom konsumentpoUtiken. Arbets
formerna torde med nödvändighet bli olika beroende på skilda fömtsall- 54

ningar i kommunema. Jag kommer i del följande alt kommentera denna Prop. 1985/86:121 samverkan i oUka avseenden.

Vidare vill jag framhålla all den kommunala konsumentverksamheten, på samma sätl som den statliga på central nivå, bör kunna spela en viktig roU när del gäller alt tillföra andra kommunala förvaltningar synpunkter utifrån, erfarenheter om konsumenternas och hushållens förhållanden i kommunerna etc.

Jag förutsätter att vad jag nu har anföri beaktas i samband med den fortsatta utbyggnaden av den kommunala konsumentverksamheten och att de ytterligare rekommendationer som kan erfordras utfärdas av Svenska kommunförbundel.

Så tiU en formell fråga. För all skapa klarhet om gränserna för den kommunala konsumentverksamheten har kommittén föreslagit en lag som skall ge kommunen rätt, men inte skyldighel all bedriva sådan verksamhei. Del har därvid gällt atl klargöra vilka möjligheter kommunerna har all arbeta med reklamalionshantering och marknadsbevakning. Förslagel har fåll ett blandat mottagande av remissinstanserna. Många menar att det kan vara bra med en lag medan andra har framhållit atl verksamheten inte slår i slrid med kommunallagen. För egen del har jag kommit fram till alt lagsliftning inte är nödvändig för att den kommunala konsumentverksamheten skall kunna få den inriktning som jag har förordat. Jag återkommer till detta (avsniti 9.5).

9.2 Vissa särskilda arbetsområden

I min genomgång av den huvudsakliga inriktningen av den lokala konsumentpoliliska verksamheten har jag i princip stäUt mig bakom kommitténs förslag till arbetsområden. Jag kommer nu alt närmare kommentera vissa arbelsuppgtfter. Jag vill markera atl del jag nu kommer att la upp är verksamhetsområden som bör förändras i olika avseenden jämfört med idag. Övriga områden som jag har nämnt är givelvis viktiga även framdeles. Den närmare inriktningen härvidlag framgår av riksdagsbesluten år 1972 (prop 1972:33) och år 1975 (prop 1975:40) saml av betänkandet.

Rådgivning till enskilda konsumenter är av tradition en viktig del av samhällets konsumentpolitik. I och med atl den lokala verksamhelen har byggts ut har del blivit möjligt att decentralisera konsumentrådgivningen. Detla har också lett tiU atl rådgivningen blivit mer omfattande. Den totala offenlliga rådgivningen omfattade enligt uppgifter från konsumeniverkei 140000 kontakter år 1972. Motsvarande stffra var år 1984 drygt 300000 kontakter. Undersökningar visar också atl den lokala rådgivningen i högre utsträckning når korttidsutbildade och låginkomsttagare än vad den centrala gör.

I propositionen år 1975 om kommunal konsumentpolitisk verksamhet
uttalades atl vägledning för enskUda konsumenter skulle vara en huvud
uppgift för den kommunala konsumentverksamheten. Kommittén konsta
terar all även om den kommunala verksamheten byggs ul måsle rådgivning
tiU enskilda uigöra elt väsentligt inslag i verksamheten men all strävan bör
vara att relativt minska den till förmån för mer förebyggande ålgärder. 55

Kommittén påpekar att behovet av hushållsekonomisk rådgivning har ökat Prop. 1985/86:121 och utgör ett allt viktigare inslag i rådgivningsarbetet. Vikten av samarbete med bl. a. socialtjänsten betonas. Remissinstanserna delar i huvudsak kommitléns syn på rådgivningen.

Jag delar uppfattningen att rådgivning till enskilda kommer atl vara en framträdande uppgift i den kommunala konsumentverksamheten även i framtiden. Också jag menar dock alt del torde vara möjligt alt relativt sett salsa en mindre del av resursema på området. Jag viU här peka på företagens ansvar och också på den vilja att svara för information, reklamationshantering etc. som näringslivet givit uttryck för i sina remissvar. De kommunala vägledarna har en viktig uppgift i all förbättra fömlsätlningama för förelagen på den lokala marknaden att ta detta ansvar. Det kan ske exempelvis genom alt vägledarna informerar företagen om vilka regler som gäUer och om vad som är god sed på marknaden.

När rådgivningen etablerades skulle den svara mot ett stort och föränderligt utbud av varor och tjänster på marknaden och en ständigt stigande privat konsumtion i samhället. Förhållandena har ändrats. Många kommuner har också tagit konsekvenserna av detta och inriktat sin rådgivning mol budgelrådgivning, ofta i samarbete med socialförvaltningen inom kommunen. Jag har förordat att konsumentpolitiken tydligare skall inriktas mol de hushållsekonomiska frågorna. Detta innebär all rådgivningen i kommunema i än högre grad bör inriktas mot budgetrådgivning. Man når på det sättet de mest utsatta konsumenlema som ju allra bäst behöver stöd. Samtidigt är det i kommunernas intresse bl. a. av ekonomiska skäl alt budgetrådgivningen och samarbetet med socialtjänsten får en framträdande plats i den kommunala konsumentverksamheten. Jag vill här betona alt elt samarbete utanför den kommunala förvaltningen, exempelvis med frivilliga organisationer, konsumenlombud, banker och försäkringsbolag, är angeläget om budgetrådgivningen skaU ge bästa möjliga resultat.

Jag har tidigare utvecklat vUket stöd konsumentverket kan ge kommunerna härvidlag (avsnitt 7.3).

Jag går nu över lill reklamalionsfrågorna.

För egen del anserjag att tvister så långt del är möjligt bör lösas lokalt. Liksom kommittén anserjag atl förelagens egen reklamalionshantering är en grundläggande fömtsättning för en fungerande marknad. Jag vill här särskUl nämna konsumentkooperationens köptrygghel och det kundskydd-syslem, innebärande att konsumenterna garanteras den rätt som aUmänna reklamalionsnämnden rekommenderar, som Sveriges köpmannaförbund och Motorbranschens riksförbund antagit. Erfarenheterna från olika lokala samarbetsprojekt, bl. a. i Trollhättan och Landskrona, ger anledning räkna med att ytterligare resultat skaU kunna nås genom atl företagen tar ökat ansvar för sina reklamationer. Av remissvaren framgår atl det också finns en sådan vilja inom näringslivet.

Det kommer dock naturligtvis alllid atl finnas ett behov av insatser från
det allmänna när det gäller att bistå konsumenterna i tvister. Ungefär en
tredjedel av konsumenlkontakterna på lokal nivå gäller tvister. Del inne
bär atl den kommunala konsumentverksamheten för närvarande hanterar
ca 75 000 reklamationskonlakler per år. Endasl ca fem procent av dessa 56

förs vidare till allmänna reklamationsnämnden. En undersökning frän är Prop. 1985/86: 121 1984 visar att närmare älta av tio tillfrågade konsumenter var nöjda med den hjälp de fick i kommunerna med sina reklamationer.

Utgångspunkten i propositionen år 1975 om den kommunala konsumentverksamheten var att det saknades förutsättningar att inom ramen för en kommunal konsumentpolitisk verksamhet lösa tvister i strid mot någon parts önskan. Delta skulle inte utesluta alt reklamationsfrågor ändå kunde lösas genom kommunal medverkan. Genom all den kommunala vägledaren utredde om tvisl över huvud taget förelåg eller om parterna missförstått varandra kunde problemet bringas tiU en lösning. Längre än så ansågs dock inte den kommunala verksamheten böra sträcka sig. Skulle problemet kvarstå olöst skuUe ansträngningarna inriktas pä atl lämna konsumenten råd om hur denne kunde gå vidare med sin sak.

Rådgivning är dock erfarenhetsmässigt ofta inte etl tillräckligt instrument för all hjälpa konsumenten atl själv med säljaren reda upp en rekla-mationsfråga. Erfarenheterna visar ocksä alt resurssvaga konsumentgrupper i högre grad än andra har behov av hjälp vid reklamationer. Jag delar därför kommitténs uppfattning att konsumentvägledaren bör kunna agera mer aktivt för att lösa reklamationsfrågor lokalt än vad som förutsattes år 1975. I själva verket har en sådan mer aktiv insats från konsumenlvägledamas sida redan blivit ell normall inslag i kommunernas konsumentverksamhet. Förslagel har också stöd av många remissinstanser. Bl. a. har Sveriges köpmannaförbund uttalat atl tvister bör lösas så nära marknaden som möjligt och all man finner det principiellt intressant med en lokall orienterad medUngsfunktion. Tveksamhet lill förslagel finns dock hos vissa remissinstanser. De pekar på bl. a. risken för rättsförlust för enskilda konsumenter samt sämre praxisbildning på det konsumenljuridiska områdel. Det betonas alt arbetet inte får omfatta formell tvistlösning. Bristande resurser och kompetens inom kommunerna utpekas också som problem.

Det förslag som jag har stäUl mig bakom innebär atl de kommunala
vägledarna i ökad utsträckning bör kunna medla i reklamationstvister. Det
betyder all de skall ha möjligheter att lägga fram förslag lill uppgörelser i
reklamationsfrågor. Jag vUl betona all verksamhelen inte skall ha karaktä
ren av formell ivistiösning. Givelvis skall kravel alt vägledaren inte får
söka lösa tvist i slrid med någon parts önskan gälla också i framliden. Vad
kommittén har uttalat i specialmoliveringen till silt lagförslag synes all
mänt sett spegla principer som bör tUlämpas i verksamhelen, även om
någon lagstiftning inte sker. Den utvidgning av det lokala arbetet med
reklamationer som sålunda nu är aktuell bör enligt min mening ses som en
anpassning av den kommunala konsumentverksamheten liU den samhälls
utveckling som sker. Jag vUl erinra om all många kommuner redan idag
bedriver den typ av reklamationsarbete som jag nu har förordat. Del
förtjänar alt särskilt nämnas att försöken i bl. a. Trollhättan och Landskro
na, som bygger på samarbete med den lokala handeln, har slagit väl ul.
Bl. a. har andelen reklamationer som behövt gå vidare lill allmänna rekla
malionsnämnden minskal. Försöken torde också ha lett till en allmänt
förbättrad kundbehandling hos handeln.
Jag bedömer all en vidareutveckling av konsumenlvägledarnas roll när 57

det gäller reklamationshantering kommer att få ett flertal positiva effekler. Prop. 1985/86:121 Årendena kan klaras av snabbi och billigt. Del blir lättare att nå särskilt utsatta grupper. Årenden som inte kan prövas av allmänna reklamalionsnämnden sållas bort. Problem och frågeställningar kan preciseras. En sammantagen posiliv effekt lorde också bli all kommunernas kompelens i dessa frågor kan utvecklas gynnsamt.

Alla reklamalionsärenden kommer dock inte all kunna lösas lokalt. Reklamationshanteringen i kommunerna måste få utvecklas i den takt resurser och tillgänglig kompetens medger. Jag viU dock påminna om att man nu har anledning all räkna med en positiv utveckling av den kommunala konsumentpolitiska verksamhelen. Del finns också tvister som är av den arten atl de inte passar för en lokal behandling. Det kan gälla komplicerade ärenden eller sädana som samtidigt rör ett slort antal konsumenter. Givelvis bör det i den konsumentpoliliska organisationen finnas etl centralt reklamalionsorgan. Som jag återkommer till senare bedömer jag dock all de älgärder som jag nu har förordat får en gynnsam effekt pä belastningen centralt.

Den s.k. marknadsbevakningen framhölls som en viktig uppgift för kommunerna när riktlinjerna för den kommunala konsumentverksamheten lades fast år 1975. Verksamheten skulle bl. a. avse rapporteringen tiU cenlrala myndigheter om missförhållanden på marknaden men den skulle också vara ett instrument för alt mäta effekiema på marknaden av centralt vidtagna åtgärder.

Marknadsbevakningen syftar dock inte enbart liU alt få fram ell underlag för del cenlrala konsumentpoliliska arbetet. Liksom kommittén anserjag alt den kommunala verksamhälen måste ha goda kunskaper om den lokala marknaden för all kunna verka effektivt. Marknadsbevakningen ökar möjligheterna lill en framgångsrik producentpåverkan lokalt. Denna bör bl. a. kunna ta formen av ett konstruktivt samarbete med förtagen lokalt. Strävan bör, som jag tidigare har förordat, vara all förelagen i ökad utsträckning vidtar egenåtgärder i syfle att förbättra förhållandena för konsumenterna.

Jag anser atl marknadsbevakningen bör ges ökad tyngd i det kommunala konsumentpoliliska arbetet. Huvudskälet är strävandena all öka producentpåverkan lokall. Elt annal skäl är atl hemkonsulentorganisationen har avvecklats. Del är naturligt all kommunema med stöd av konsumentverket i ökad utsträckning rapporterar förhållanden av inlresse på den lokala marknaden liU ansvariga cenlrala organ. En viktig uppgift i sammanhanget är en systematisk uppföljning av de riktiinjer som konsumeniverkei utfärdar (jfr prop. 1984/85:213).

9.3 Samverkan lokalt

Kommittén har föreslagk atl formerna för samverkan med övriga aktörer
inom konsumentpolitiken utvecklas lokall. Förslaget har fått ell brett stöd
av remissinstanserna. Som redan har framgått av mina ställningstaganden i
del föregående anserjag delta vara en viktig utvecklingslinje inom konsu
mentpolitiken såväl centralt som lokalt. På det lokala planet gäller det alt 58

utveckla samarbetet i en rad avseenden, exempelvis med frivUliga organi- Prop. 1985/86: 121 sationer, näringsliv, andra förvaltningar i kommunen och andra kommuner.

Jag har redan givit uttryck för betydelsen av all många olika frivUliga organisationer engagerar sig i konsumentpolitiken. Framför alll är del på lokal nivå som ell sådanl engagemang kan ges konkreta uttryck.

Den här frågan uppmärksammades redan är 1975 dä riktlinjerna för den kommunala verksamheten lades fasl. Det ströks då under alt en kommunal konsumentpolitisk verksamhei inte minskade behovet av insatser från organisationer och folkrörelser. Deras engagemang ansågs vara en förutsättning för en bred förankring av konsumentpolitiken och för atl den skulle nå grupper som bäst behöver samhällets stöd. Det framhölls att dessa organisationer förutom all svara för den aktiva fria och värderingsin-riklade opinionsbUdningen dessutom kunde sprida allmän konsumentpolitisk information. Organisalionslivels informerande och opinionsbildande aktivitet ansågs öka förutsättningarna för en effektiv kommunal verksamhet. Dessa uttalanden bör alltjämt vara vägledande förarbetet. Jag vill här peka på atl många lokala projekt där konsumentverksamhet och folkrörelser har samarbetat har varit framgångsrika. Jag kan nämna några exempel på intressanta aktiviteter som bygger på samverkan mellan kommuner och organisationer. Del pågår försök med konsumenlombud på arbetsplatser som bygger på lokala fackklubbars engagemang. Liknande försök genomförs inom Pensionäremas riksorganisation där konsumenlombud arbetar inom de lokala föreningarna. Konsumenlgillesförbundel och handikapporganisationerna har arbetat med dagligvarubulikernas uiformning utifrån de handikappades fömtsättningar. Husmodersförbundel Hem och Samhälle har gjort undersökningar om hur butikerna följer riktlinjerna om prisuppgifter i skyltfönstren.

Detla arbete är viktigt. Etl ökat engagemang inom organisationerna på lokal nivå är en väsenllig fömtsättning för alt konsumentpolitiken såväl lokalt som centralt kan utvecklas på önskvärt sätl. Alt stimulera och stödja organisationernas engagemang i konsumentpolitiken är en viktig uppgift för det allmänna.

Företagen måste la silt ansvar och ges tillfälle atl spela en aktiv roll inom konsumentpolitiken. Jag har redan berört företagens egenåtgärder (avsnitt 6). Erfarenheterna av näringslivels eflerievnad av t. ex. överenskommelser och riktiinjer är i mänga fall dåliga. En orsak lill detla kan vara all näringslivsorganisationernas information och ulbUdningsinsalser inte når de enskilda näringsidkarna. Erfarenheterna visar all okunnigheten kan vaia stor hos såväl detaljhandlare som affärsanslällda. Det finns givelvis också andra orsaker. Erfarenheterna av samarbete som har bedrivits lokall med företag är i många avseenden goda. Detta arbete bör därför utvecklas. Del kan ske i många olika former bl. a. genom information och utbildning till företagare, genom uppföljning av deras beteende pä marknaden etc. Jag vill betona att den kommunala konsumentverksamhetens samverkan med förelagen lokall får ses som en viktig form av producentpåverkan.

Jag har redan berört behovel av samverkan i konsumentpolitiska frågor
mellan olika förvaltningar i kommunen. Ell av de vikligaste samarbetsom- 59

rådena är det jag då behandlade, nämligen samarbetet mellan konsument- Prop. 1985/86: 121 verksamheten och socialtjänsten. Kommittén har framhållit detla område. Ell flertal remissinstanser instämmer i behovel av samarbete. Flera kommuner påpekar alt de redan utvecklat ell sådant samarbete. De hushållsekonomiska frågorna och arbeiei på all nå särskilt utsatta gmpper bör som jag tidigare har sagt här ges högsta prioritet inom konsumentpolitiken. Detta nödvändiggör ell samarbete med socialförvaltningen när del gäller bl. a. budgelrädgivningen. Jag viU äter framhålla atl kommunerna bör ha goda skäl all satsa på ell sådanl samarbete efiersom siudier har visat atl del är lönsamt för kommunerna genom atl de sociala utgifterna kan begränsas.

Det finns också samband mellan konsumentverksamheten och andra förvaltningsområden. Det kan gälla frågor om skolan, barns miljö och säkerhel, trafik- och bebyggelseplanering, vam- och serviceförsörjning, energibesparing etc. Också här bör samarbetet utvecklas.

Flera remissinstanser lar upp frågan om samarbetet mellan kommunerna. Bl. a. med hänsyn till begränsade resurser pekar man på möjligheterna till och behovet av inlerkommunalt samarbete på konsumenlområdel. Man önskar all Kommunförbundel lar på sig etl samordnande ansvar därvidlag. Konsumentverket å sin sida har redovisat en tveksamhet lill den här typen av samarbete av det skälet att det enligt verket medför risker för alt verksamheten inte utvecklas tillräckligt snabbt och atl den i många kommuner kommer att begränsa sig tiU rådgivning. Min kommentar till detta är atl samarbetsavlal mellan kommuner om kommunal konsumentverksam-hel inte bör uteslutas under den närmaste tiden. I avvaktan på alt kommunerna inrättar egen konsumentverksamhet är en sådan åtgärd bättre än ingen alls. De problem konsumeniverkei pekar på måsle dock noga bevakas. Ambitionen är alt aUa kommuner skall ha en kvantitativt och kvalitativt god konsumentverksamhet. Under alla förhåUanden synes det önskvärt med en tydlig politisk förankring av frågorna i varje kommun som medverkar i sådanl samarbete.

9.4 Konsumentverkets stöd till det lokala arbetet

Utvecklingen av den lokala konsumentverksamheten ställer krav på insatser från konsumentverkels sida. Verket lägger redan idag ner belydande resurser på alt stödja arbetet. Det sker bl. a. genom all verket löpande ger kommunerna underlag för deras rådgivning, att verkel bidrar lill informations- och erfarenhetsutbyte mellan kommuner, atl verket bistår kommunerna i deras uppbyggnad av verksamhet och att verkel erbjuder tjänstemän utbildning i konsumentfrågor. Många remissinstanser har framhållit behovet av stöd frän centralt häll för att utvecklingen lokalt skall kunna främjas. Vikten av alt konsumenlvägledarna får en lämplig utbildning stryks under. Åven jag vill betona atl konsumentverket också framdeles kommer atl ha viktiga uppgifter när det gäller atl stödja del lokala arbetet.

Kommitténs förslag: I en särskild lagsttftning bör det klargöras att kommunerna har rätl att låta konsumenlvägledare dels vid rådgivning i reklamationsfrågor mer aktivt söka medverka lill en uppgörelse mellan konsument och näringsidkare, dels i samband med marknadsbevakningen föra fram till ansvarigt organ information om företagsbeleenden som kan föranleda ingripande.

Remissinstanserna: Kommittéförslaget har fått ett blandat mottagande. Av de remissinstanser som ullalat sig i frågan har många tillstyrkt eller lämnat ulan erinran förslagel alt tillskapa särskild lagreglering. Flera har å andra sidan avstyrkt förslagel, oftast av det skälet att lagstiftning bedöms obehövlig då verksamheten inte anses stå i slrid med kommunallagen. Ell annal skäl mot lagsttftning är atl en sådan snarast skulle kunna skapa ytterligare oklarhel om var gränserna för konsumentvägledarens verksamhet går. Ell belydande anlal remissinstanser, även sådana som i och för sig är positiva till en särskUd lag i ämnet, ställer sig dock kritiska till den uiformning lagförslaget fält. De menar att lagen tydligare måsle ange hur långt konsumenlvägledarens befogenheter sträcker sig.

Skälen för mitt förslag: Frågan om det behövs en särskild lagstiftning rörande den kommunala konsumentpoliliska verksamhelen hänger ihop med tolkningen av reglema om den s. k. kommunala kompetensen. Den grundläggande beslämmelsen härom finns i lkap.4§ kommunallagen (1977:179). Där sägs alt kommun och landstingskommun själva får vårda sina angelägenheter. En redogörelse för innebörden av denna beslämmelse och för dess förhållande liU den kommunala konsumentpoliliska verksamheten har lämnais i en bilaga lill kommitlébelänkandet. Jag skaU här endasl i korthet erinra om all kommunallagens allmänna kompetensbestämmelse inte har något en gång för alla givet innehåll utan tvärtom förändras från tid liU annan. Detla klargjordes myckel tydligt i samband med 1948 års kom-pelensreform då vi fick det kompetensbegrepp som gäller idag (prop. 1948:140 s. 71 ff). Departementschefen framhöll då atl kommunerna genom bestämmelsens allmänna avfattning hade frihet all med beaktande av de lokala förhållandena och lidslägets växlingar ta egna initiativ och göra självständiga insatser på olika verksamhetsområden.

Kommitténs lagförslag gmndas på bedömningen alt de gränser för den kommunala kompetensen som följer av kommunallagens kompetensregel kan innebära hinder för del mera aktiva agerande som föreslås för konsumenlvägledarnas del i samband med rådgivning i reklamalionsfrågor och när del gäller all föra information om enskilda företags marknadsbeteende vidare till ansvarigt organ. Mol denna bakgmnd har kommittén ansett del befogat atl skapa ett uttryckligt lagstöd i dessa hänseenden och därmed tydliggöra den kommunala befogenheten. Kommittén har emellertid inte varit enig i denna bedömning.

Vad gäller behovet av lagstiftning har remissinstanserna som sagt gjort Prop. 1985/86: 121 olika bedömningar. De instanser som motiverat varför de funnit en lagstiftning påkaUad har understmkii del värdefuUa i ell klargörande av hur långt kompetensen sträcker sig. Samma instäUning återfinns mer eller mindre uttalad hos de instanser som lämnat kommittéförslaget utan erinran. Mol dessa slår de som avstyrkt lagförslaget av del skälet atl lagstiftning är obehövlig. Bland dem återfinns bl. a. kammarrällen i Göteborg, som anser atl de nya uppgtfter för kommunerna som utredningen föreslår, främst konsumenlvägledamas uppgifter vid reklamalionshantering, ligger väl i linje med de uppgifter på konsumentområdet som kommunerna redan har. Enligt kammarrällens mening strider varken de hitliUsvarande eller de nu föreslagna uppgifterna på del konsumenlpolitiska området mot de kommunala lokaliserings- och likslällighetsprinciperna. Nägon lagstiftning av det slag kommittén föreslår bör därför inte komma lill stånd. Det skulle i annat fall kunna uppstå tveksamhet på andra områden om annan verksamhet liU kommunmedlemmarnas fromma faUer inom den kommunala kompetensen. Allmänna reklamationsnämnden och Sveriges advokatsamfund anser för sin del lagstiftning obehövlig när del gäller marknadsuppföljningen.

För egen del gör jag den bedömningen atl en särskild lagstiftning inte är nödvändig. När det gäller konsumenlvägledarnas verksamhet i hanteringen av reklamalionsfrågor har jag betonat att vägledaren inte heller i framtiden skall söka nå en uppgörelse i strid med någondera partens önskan eller i sin medlingsverksamhet göra sådana rättsliga uttalanden som tillkommer exempelvis domstolama. Till bilden hör också atl reklamalionshantering av den art som kommittén beskriver redan är en naturlig del i många kommuners konsumentpoUliska arbete. Detta i kombination med den av mig nyss berörda omständigheten — atl den kommunala kompetensens gränser kan ändras över tiden - gör del enligt min mening än tydligare atl lagstiftningen inte behövs.

Del kan naturligtvis sägas all en särskild lagstiftning i sig kan ha etl informationsvärde gentemot kommunerna och allmänheten genom atl uttryckligen nämna vissa av de uppgifter kommunens tjänstemän har rätl atl ägna sig ål.

Mot en särskild lagstiftning talar dock helt allmänt svårigheterna att genom en sådan skapa en tillräckligt tydlig avgränsning av den verksamhet som konsumentvägledaren bör ha rätl atl utöva. Flera remissinstanser har också pekat på att en lagreglering - inte minsl den av kommittén föreslagna - skulle kunna molverka skl syfle genom alt skapa nya oklarheter. Del fmns vidare en strävan att begränsa antalet s. k. smålagar om den kommunala kompetensen på särskilda områden. Redan vid 1948 års kompetensreform framhölls alt elt syslem med en rad särskilda lagar binder den kommunala förvaltningen och försvårar den önskade smidiga anpassningen efter ändrade förhållanden (prop. 1948:140 s. 71).

Det anförda lorde ge vid handen alt en särskild lagsttftning bör undvikas om inte mycket starka skäl talar för en sådan. Jag har aUlså inte funnk sådana skäl och föreslår därför inte någon lag av det slag kommktén har förordat.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för civildepartementet. 62

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt med den avvikelsen att kommittén föreslår väsentiigt större begränsningar av nämndens resurser. I tillägg till detta föresläs vidare att fler konsumenllvisler förs till aUmän domstol samt all del i ell utvecklat samarbete mellan konsumentverket och branschorganisationer prövas om branschvisa lösningar kan användas för reklamationer som måsle behandlas centralt.

Remissinstanserna: Remissinstanserna är över lag myckel positiva tUl allmänna reklamationsnämndens arbete och anser att dess ställning inte får försvagas. Förslagen rörande ökat anlal ärenden till allmän domslol saml branschvisa lösningar gäUande den centrala reklamationshanteringen har fått ell väsentligen negativt mottagande.

Skälen för mina förslag: Jag har redan tagit ställning till hur reklamations-hanteringen i princip bör skötas. Del innebär all tvister mellan konsumenter och näringsidkare i största möjliga utsträckning skall lösas lokalt. Givetvis har förelagen huvudansvaret för alt så sker. Konsumenten som vanligen är den svagare parten måste dock kunna få hjälp och stöd av det allmänna all hävda sina iniressen när en tillfredsställande uppgörelse inte kan träffas med näringsidkaren. Jag har i det föregående uttalat att denna hjälp i första hand bör ges av den kommunala konsumenlvägledaren. Kommunerna svarar redan idag för huvuddelen av de rådgivningskontakter i reklamationsfrågor som konsumenterna lar med det offenlliga. Enligt konsumentverkets statistik las ca 75000 sådana kontakter årligen. Jag anser alt del decenlraUserade förfarande som jag har uttalat mig för kan utvecklas ytteriigare. Jag har därför föreslagit all konsumentvägle-dama mer aktivt skall kunna verka för uppgörelser mellan konsument och näringsidkare. Detla får återverkningar på den centrala reklamalionshantering som jag avser att la upp nu.

AUmänna reklamationsnämnden inrättades på försök år 1968. Numera är nämnden en självständig statlig myndighet. Verksamheten rönte redan från början stor uppskattning och antalet ärenden som kom in liU nämnden ökade successivt fram till budgetåret 1979/80. ÅrendetiUslrömningen har under de senasie åren varit drygt 7000 per år. Mellan budgetåren 1983/84 och 1984/85 minskade antalet ärenden som kom in tiU nämnden med fem procent.

Kommittén menar atl allmänna reklamationsnämndens roll inom konsumentpolitiken har ändrats mot bakgrund av främsl utvecklingen av den kommunala konsumentverksamheten, lagsttftning som kommit till stånd och förhandlingsöverenskommelser särskilt beträffande avlal som träffats.

Kommittén hävdar att en ökad decentraUsering av reklamationshantering- Prop. 1985/86: 121 en kommer att minska belastningen på reklamationsnämnden.

De remissinstanser som har yttrat sig i frågan är mycket positiva tiU reklamationsnämndens arbete. Det gäller i slort alla kategorier av remissinstanser. Man menar all nämnden erbjuder ett enkelt, billigt, snabbi, rältssäkert och effektivt förfarande för lösande av tvister. Nämndens rätts-bildande och praxisbildande funktion betonas. De remissinstanser som är parter i nämnden uttalar stort förtroende för verksamhelen. Ett stort anlal remissinstanser, såsom myndigheter, kommuner, näringslivsorganisalioner och andra intresseorganisationer menar atl allmänna reklamalionsnämnden inte bör försvagas. Några tillägger alt nämndens resurser i vart fall inte bör minskas i den omfattning som kommittén har föreslagit.

Utvecklingen på det konsumenlpolitiska områdel ändrar givelvis fömtsättningarna för allmänna reklamationsnämndens arbete. Decentralisering till kommunema, lagstiflningålgärder, sanering av avtalsviUkor, andra förebyggande åtgärder, näringslivels egenåtgärder etc. bör därför påverka inriktningen och omfattningen av nämndens arbete. Jag vill dock betona all jag med detla inte avser atl nämndens ställning och roll i slorl inom den konsumentpolitiska organisationen ändras. Det bör finnas en ceniral instans som enskilda konsumenter kan vända sig tUl. Nämnden kommer även framdeles alt ha viktiga uppgifter när del gäller rättsbildning, praxis-skapande, erfarenhetsåterföring, stöd till kommuner m. m. pä det konsumentpolitiska områdel. Rättegångsulredningen har nyligen avlämnat belänkandet (SOU 1986:1) Översyn av rättegångsbalken 2, som bl. a. behandlar rättsbildningen inom del konsumentpoUliska området. Årendet bereds inom justitiedepartementet. Mot den bakgmnden avstår jag från atl här kommentera kommitténs förslag om att fler konsumenllvisler bör föras liU allmän domslol.

Den ytterligare decentralisering av reklamationsärenden lill kommunerna som jag förordar innebär atl nämnden i större utsträckning än för närvarande kan inrikta sill arbete pä principiellt intressanta och mer komplicerade tvister. Jag bedömer också atl en behandling av fler ärenden lokall kommer atl minska volymen på arbetet centralt. Kommittén uppger att endasl hätften av de skriftliga ärenden som allmänna reklamalionsnämnden behandlar varje år först har varit hos den kommunala konsumentvägledningen. Övriga ärenden kommer in direkl eller som en följd av de närmare 15000 rådgivningskontakter som konsumenterna tar med nämndens kansli. Här måste finnas möjligheter att avlasta nämnden.

I sammanhanget vill jag också behandla kommitténs förslag om att
allmänna reklamalionsnämndens direklrådgivning till enskilda konsu
menter skall avvecklas. I princip är rådgivning till enskilda konsumenter
en kommunal angelägenhet sedan år 1975. Stalsmaktema har tagk konse
kvensema av detta bl. a. genom alt år 1982 besluta att konsumentverkets
direktrådgivning skulle avvecklas. Jag anser det rimligl all, i den mån
reklamationsnämnden arbetar med sådan rådgivning, också denna avveck
las. Jag vill betona all kommunerna är positiva lUl kommitténs förslag
bl. a. av del skälet all de ser fördelar i atl så många klagomål som möjligt
passerar den lokala nivån. Detta ökar erfarenheterna och kompetensen 64

lokall. Allmänna reklamationsnämnden är tveksam tiU åtgärden. Skälet är Prop. 1985/86:121 främst atl man upplever att en del av den rådgivning som ges är av den karaktären som myndigheter måste ge enligt serviceförordningen. Jag vill därför klargöra att nämnden givetvis också framdeles måsle kunna ge medborgarna service i det avseende nämnden lar upp.

Efiersom erfarenheterna av det lokala arbetet med reklamationer är goda bedömer jag sålunda det möjligt atl i samband med en ytterligare decentralisering minska nämndens resurser. Jag bedömer dock i likhet med flera remissinstanser atl del inte bör ske i den omfattning kommittén har föreslagit. Jag återkommer till resursfrågoma senare (avsnitt 12).

För att decentraliseringen skall lyckas krävs att konsumenterna verkU-gen vänder sig tiU kommunerna. Kommittén har varit inne på att man skall kräva att ett ärende har passerat den kommunala vägledaren innan del far behandlas i allmänna reklamationsnämnden. Jag vill inte gå så långt. Del finns ärenden för vilka del kan vara uppenbart alt en direkt prövning i nämnden är lämplig. Det kan gälla ärenden som är komplicerade på vissl säll eller som berör många konsumenter samtidigt. Man måste i sammanhanget också beakta alt alla kommuner inte har konsumentpolitisk verksamhet. Jag vill i stället betona att det bör ankomma på berörda parter, dvs. Kommunförbundet, konsumentverket, allmänna reklamalionsnämnden och näringslivets organisationer att aktivt verka för att decentraliseringen kommer till stånd. Jag avser att i det följande redovisa ett organisatoriskt förslag, som bl. a. avser att befrämja denna utveckling.

En annan fråga som har klara beröringspunkter med resursbehovet hos nämnden är företagens insatser för att undvika och för att lösa tvister med konsumenter. Jag har i tidigare avsnitt berört frågan. Kommittén har bedömt del som möjligt att i elt utvecklat samarbete meUan konsumentverket och branschorganisationer pröva om branschvisa lösningar kan användas för reklamationer som måste behandlas centralt. I den mån sådana lösningar etableras bör enligt kommittén delar av allmänna reklamationsnämndens nuvarande verksamhet avvecklas. De remissinstanser som har yttrat sig över förslaget, bl. a. rättsliga instanser, konsumentverket, reklamationsnämnden och NDM, är tveksamma tiU det. För dagen finns inget konkret underlag som gör det möjligt för mig att ta ställning till utredningsförslaget. Jag vill dock erinra om vad jag har anfört om näringslivets egenåtgärder. Givelvis är det angeläget alt handeln utvecklar sin reklamationshantering. Del lorde också finnas utrymme för nytänkande på områdel. Detta visar bl. a. de lokala försök som har bedrivits inom Landskrona och Trollhättans kommuner. Om åtgärdema inom en bransch leder tUl att antalet reklamationer centralt drastiskt minskar kommer det givetvis alt övervägas i vad mån allmänna reklamationsnämnden skaU avveckla en viss nämndavdelning för atl i stället satsa resurserna på områden med större problem.

5 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 121

Skälen för mitt förslag: Huvuddragen i den organisation som gäller för konsumentverket saml grunderna för den programindelning som lillämpas fastställdes av statsmakterna år 1976 (prop. 1975/76:159, NU 63, rskr 385).

Konsumentverket leds av en lekmannastyrelse samt av en verkschef som tillika är konsumentombudsman (KO). Verkschefen är ordförande i verkels styrelse. 1 denna ingår företrädare för politiska partier, konsumenter, löntagare, näringslivet och kommunema samt livsmedelsverkets generaldirektör.

En särskUd nämnd, glesbygdsnämnden, med företrädare för bl. a. enskUd och kooperativ handel, centrala myndigheter, länsstyrelser och kommuner, är knuten tiU verket som rådgivande organ i frågor som rör distribution och varuförsöjjning i glesbygd.

Utanför själva Unjeorganisalionen tinns elt KO-sekretariat och ett informationssekretariat direkl underställda generaldireklören/KO. KO-sekre-tarialets främsta uppgift är att biträda konsumentombudsmannen med uppgifter enligt marknadsföringslagen och lagen om avlalsvUlkor i konsumentförhållanden. Informationssekretariatet svarar främst för massmediefrågor och samordning av information som är gemensam för verket.

Inom verkets linjeorganisation finns två avdelningar som vardera leds av en avdelningschef. Avdelningarna är uppdelade på byråer för hemproduktion, boende, transporter och övrig konsumtion. Vidare finns en allmän byrå, en teknisk byrå, en administrativ byrå och en tidskriftsenhet.

Konsumentverket har i en skrivelse lill regeringen den 10 februari 1986 föreslagit atl verket delvis omorganiseras. Motivet till förändringen är behovet av en anpassning tUl de nya krav som slälls på verket och till de resurser verket disponerar. Verkets strävan är att decentralisera ansvar i organisationen, förkorta beslutsvägarna, få färre enheter som är större och effektivare samt atl förbättra den verksövergripande samordningen. Den nya organisationen skall underiätta prioriteringar saml skapa utrymme för ett mer flexibelt och effektivt resursutnyttjande.

Verket föreslår att de nuvarande avdelningarna, allmänna byrån och tekniska byrån avvecklas och ersätts med fem enheter direkt underställda verkschefen. Enhetsindelningen svarar mot prioriteringarna av olika sakområden inom konsumentpolitiken. Till detla kommer en förstärkt verksledningsfunktion bestående av två chefstjänster direkt under verkschefen. Båda chefsljänstemännen föreslås få utvecklingsansvar för bestämda verksamhetsområden. En av chefsljänstemännen skaU vidare vara verkschefens ställföreträdare. I övrigt föreslås inga förändringar av organisationen.

Kommitténs förslag: Allmänna reklamalionsnämnden upphör som frislående myndighei och återknyts organisatoriskt till konsumentverket.

Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som har yllrat sig om allmänna reklamationsnämndens organisalion anser all den fortsatt bör vara en självständig statiig myndighet. Bland dessa finns myndigheter, kommuner, näringslivsorganisalioner, folkrörelser och andra intresseorganisationer. Vissa myndigheter, vissa kommuner, konsumentkooperationen, ABF och socialdemokratiska kvinnoförbundet anser alt nämnden bör återföras till konsumentverket. LO anser all verkels styrelse bör vara huvudman för nämnden.

Skälen för mitt förslag: Under den lid allmänna reklamalionsnämnden drevs som en försöksverksamhet var den knuten lill konsumentverket. Statsmakterna beslutade år 1980 atl aUmänna reklamationsnämnden skulle vara en självständig statiig myndighei. Skälen för beslutet var främst principiella. Det ansågs viktigt att en organisalion som hade en dömande funktion stod hell fri från de parter som hade iniressen i verksamhelen. Frågan har därefter behandlats i riksdagen. Mot bakgmnd av ett motionsyrkande om all riksdagen skulle uttala sig för all allmänna reklamationsnämnden återfördes till konsumentverket fann näringsulskottet det motiverat att frågan om allmänna reklamationsnämndens organisatoriska ställning prövades på nyll. Utskottet ansåg det lämpligt atl den konsumenlpolitiska kommittén fick elt särskilt uppdrag all överväga om en återgång lill den tidigare ordningen borde genomföras. Riksdagen biföll utskottets hemställan (NU 1982/83:45, rskr 1982/83:398). Regeringen gav därför konsu-

mentpolitiska kommittén i uppdrag att pröva allmänna reklamationsnämn- Prop. 1985/86:121 dens organisatoriska ställning.

Kommittén föreslår alt nämnden upphör som självständig myndighet och att den organisatoriskt åter knyts tiU konsumentverket. Motivet är alt skapa förutsättningar för en konsumenlpolitiskl sammanhållen bedömning av behovel av olika insatser för att verksamheten långsiktigt skall utvecklas lillfredsslällande.

En majoritet av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan anser atl nämnden bör bibehåUas som en självständig myndighet. Bland dessa finns myndigheter, kommuner, näringslivsorganisationer, folkrörelser och andra intresseorganisationer. Huvudskälet för deras ställningstagande är att de anser atl nämnden måsle vara hell fri och oberoende från olika partsintressen om förtroendet för verksamheten skall kunna upprätthållas. Bland dem som tillstyrker all nämnden återförs liU konsumeniverkei återfinns vissa myndigheter, vissa kommuner, konsumentkooperationen, ABF och socialdemokratiska kvinnoförbundet. LO anser atl konsumentverkets styrelse bör vara huvudman för nämnden. De huvudsakliga skäl som anförs för omorganisationen är konsumentpoliliska. Också konsumentverket betonar viklen av konsumentpoliliska bedömningar angående reklama-lionsverksamhelens utveckling. Verkets slutsats är dock att del finns förutsättningar all ändå åstadkomma den angelägna samordningen utan en ålerföring av nämnden till verket.

Enligt min mening har vägande skäl anförts både för en självständig reklamalionsnämnd och för en nämnd inordnad i konsumentverket. Jag har tagit intryck av alt en majoritet av dem som har yttrat sig, företrädande vilt skilda partsintressen, anser atl nämnden även framdeles bör vara självständig. Näringslivet hör lill denna grupp. Eftersom verksamhelen vid allmänna reklamalionsnämnden bygger på bl. a. friviUiga åtaganden från de branschorganisationer som ingår i den och eftersom genomslagskraften av nämndens beslul lill slor del beror på näringslivels förtroende för och deltagande verksamheten, måste dessa synpunkter lUlmätas stor betydelse. Vidare anser jag alt några nämnvärda ekonomiska vinster inte synes kunna uppnås genom en samordning. Snarare finns del risker för effekfivi-tetsförlusler, åtminstone i elt kortare perspektiv på grund av del nödvändiga arbetet med omorganisationen. Jag har därför funnit alt nämnden också i fortsättningen bör vara självständig.

Jag anser dock samtidigt att de mera konsumentpolitiska skäl som an
förts för en nära knytning liU konsumentverket måsle tillmätas betydelse.
Nämndens verksamhei måsle löpande värderas i elt konsumenlpolitiskl
perspektiv. Det gäller t. ex. prioriteringar i verksamhelen såsom mol vUka
konsumtionsområden nämnden skall rikta sitt arbete, om lyngdpunklsför
skjutningar i verksamheten erfordras, hur ärendetUlströmningen bäst bör
styras etc. Den effektivisering och decentralisering av reklamalionshanle
ringen som jag har förordat stäUer också krav på insatser. Samspelet med
den kommunala nivån blir här av största betydelse liksom kontakterna
med näringsUvels organisationer. Praxisspridningen angående reklamatio
ner är också en viktig utvecklingsfråga. Jag har noterat förslaget från LO
om all konsumentverkels styrelse bör vara huvudman för allmänna rekla- 68

Kommitténs förslag: Totalt bör 7,2 milj. kr. tiltföras konsumentverket fr. o. m. budgetåret 1987/88. Tillskottet bör under budgetåret 1986/87 begränsas liU4 milj. kr.

ResurstiUskotten bör finansieras genom överföring av medel till konsumentverket från spardelegationen, STU, industridepartementets glesbygdsanslag och aUmänna reklamationsnämnden.

Remissinstanserna: Huvuddelen av dem som ytlral sig i frågan anser att konsumentverket bör tiltföras ytterligare resurser. Remissinstanserna redovisar en spUllrad uppfattning om hur medelstillskollen bör finansieras. Detla gäller dock inte förslaget om överföring av medel från glesbygdsanslaget. Detta avstyrks i princip av aUa som yttrat sig i frågan.

Skälen för mitt förslag: Kommittén har föreslagit ökade resurser på vissa områden inom konsumentpolitiken. För konsumentverkets del föreslås för budgetåret 1986/87 ell liUskoll på 4 milj. kr. Från och med budgetåret 1987/88 föreslås etl tiUskoft på totak 7,2 milj. kr. Kommittén föreslår all resurser tillförs enligt följande. l,9milj.kr. tUl utbildning och stöd till frivilliga organisationer, 4,7 milj. kr. lill forskning och undersökningar samt 0,6 milj. kr. för arbete med reklam.

Kommittén har föreslagit att förstärkningarna skall finansieras på följande säll.

Efiersom sparddegationens informationsverksamhet enligt kommittén sammanfaller i vissa avseenden med den inriktning på hushållsekonomiskl arbete, som kommittén förordar, föreslås all 2 milj. kr. förs över från spardelegationen till konsumentverket fr. o. m. budgetåret 1986/87.

STU bekostar projekt som gäller konsumenlteknisk forskning och ut- Prop. 1985/86: 121 veckling saml i princip den konsumentlekniska institutionen vid Chalmers tekniska högskola. Kommhlén föreslår att 1,5 milj.kr.förs från STU iHl konsumentverket för insatser beträffande brukarorienterad produktutveckling, forskning och delfinansieringen av professuren vid Chalmers tekniska högskola fr. o. m. budgetåret 1987/88.

Den butiksetablering i tätort som sker kommer enligt kommittén alt få regionala konsekvenser för varu- och serviceförsörjningen både i tätort och i glesbygd. Kommittén anser det därför motiveral all föra över medel från industridepartementets glesbygdsanslag tiU konsumentverket fr. o. m. budgetåret 1987/88 för att verket skall kunna arbeta på det sätt kommittén har föreslagit.

De förslag kommittén lämnar angående decentralisering av reklamalionshanleringen m. m. bedöms leda till minskal resursbehov hos allmänna reklamalionsnämnden med 1 milj. kr. under budgetåret 1986/87 och med ytterligare 1,7 milj.kr. fr.o.m.budgetåret 1987/88.

Kommittén har övervägt möjlighetema lill besparingar inom den del av konsumentverkets verksamhetsområde som inte ges högsla prioritet men kommit fram till att sådana inte är möjliga eftersom en försvagad bevakning i denna del ger negativa följder.

Kommittén har fömtsall att medel som finns hos andra myndigheter för exempelvis information och undersökningar som rör konsumentfrågor även framdeles skall finnas tillgängliga.

De remissinstanser som har yttrat sig i resursfrågan är tämligen eniga om alt konsumentpolitiken och konsumentverket bör tUldelas mer resurser om kommitténs förslag skall kunna förverkligas. Industriförbundet kan inte biträda resursförstärkningarna.

När del gäller finansieringen är remissinstanserna splittrade utom på en punkt. I slort sett alla som har yttrat sig om glesbygdsanslaget anser det olämpligt att begränsa detla. Några instanser har föreslagit att satsningar inom konsumentpolitiken delvis bör finansieras med de medel som reklamskatten ger.

Jag har i mina förslag redan markerat i vad mån ytterligare resurser bör tillföras för olika verksamheter. Jag kommer nu atl redovisa i vilken storleksordning medel bör tillföras för olika ändamål. Jag beräknar att 0,9milj. kr. bör tillföras för utbildningsinsatser inkl. det stöd som bör ges till friviUiga organisationers arbete. Forskning, siudier av bmkaraspekler på produkter och undersökningar om hushållens förhållanden bör tillföras ytterligare 1,4milj. kr. För studier av reklamens utveckling bör beräknas 0,3 milj. kr. DärtUI bör särskilda medel om 0,2 milj. kr. ställas lill verkels förfogande för de förslag som jag har lämnat när det gäller könsdiskriminerande reklam. Jag föreslär sålunda alt ytterligare 2,8 milj. kr. förs till de områden där jag förordar förstärkta insatser. Kommittén har beräknat resursförstärkningar för dessa ändamål. Jag vill här nämna alt i kommitléns totala förslag till resursförstärkningar ingår 1,7 milj. kr. för åtgärder som jag förordar skall hanteras i särskild ordning.

När det gäller finansieringen vill jag göra följande kommentarer.

Jag bedömer att den förändring av reklamationshanteringen som jag *

föreslår kommer att leda till besparingar under allmänna reklamations-

	1985/86	Beräknad ändring 1986/87
	1985/86	Konsument-	Före-
		verket	draganden
Personal	197	—	—
Anslag*
1. Förvaltnings-
kostnader	49216000	-1-2734000	4-3 761000
(därav lönekostnader)	(33 015000)	(-H 396000)	(+148000)
2. Lokalkostnader	4864000	H- 215000	-1- 19000
3. Engångsanvisning	-	4-1620000	-(-1620000
4. Vamprovningar m. m.
på uppdrag	1000	-	-
Summa kostnader	54081000	+4569000	+5400000
Avgår intäkter
under anslaget	8430000	+ 820000	+ 1050000
Summa anslag	45651000	-1-3749000	+4350000

Konsumentverket Prop. 1985/86:121

Med hänvisning till den pågående beredningen av de konsumentpolitiska frågorna har konsumentverket i sin anslagsframställning för budgetåret 1986/87 inte föreslagit några väsentliga förändringar av verksamheten. Konsumentverket anför bl. a. följande i sin anslagsframställning.

1. Huvudförslaget budgetåret 1986/8749214000kr. Minskningen av ut
giften fördelas under en treårsperiod med fördelningen 2, 2 och 1 % för
försia, andra resp. tredje budgetåret. Under huvijdförslaget har en uppräk
ning av kostnaderna för iryckeriljänster gjorts beroende på konstaterade
kostnadsökningar (+ 350000kr.). Anslaget har också räknats upp för
ökade marknadsföringsinsatser i samband med prishöjning på tidskriften
Råd och Rön (+ 300000 kr.). Dessa resursförstärkningar finansieras med
ökade intäkter under anslaget.

Beslut har faltals om anskaffning av ny telefonväxel vid verket. En engångsanvisning på 1320000 kr. har beräknats härför.

2. Pris- och löneomräkning 4108000kr.

3. För ökade arbetsuppgifter i samband med den nya konsumenltjänstla-gen begärs en extra tjänsl (+ 186000kr.). ResurstiUskottet föreslås bli finansierat med ökade intäkter under anslaget.

4. Intäkter under anslaget beräknas öka i jämförelse med del belopp som angivits i regleringsbrevet för budgetåret 1985/86 (+ 820000 kr.).

Föredragandens överväganden

Jag har i del föregående föreslagit att konsumentverket skall erhålla resursförstärkningar för de ändrade uppgifter som följer av att konsumentpolitikens inriktning delvis förändras. Verkets anslag bör tillföras ytterligare 1,6 milj. kr. DärtUI bör konsumentverket tillföras 0,2 milj. kr. från de medel som beräknas för forsknings- och utredningsarbete under tionde huvudtitelns kommittéanslag. Jag bedömer att verket självt genom omprioriteringar, rationaliseringar och intäktsökningar dessutom bör kunna frigöra ytterligare resurser för de ändamål som jag har föreslagit. Jag har tidigare utvecklat mer konkret genom vilka åtgärder resurser skall kunna frigöras.

Utgångspunkten i övrigt vid anslagsberäkningen har varit huvudförslaget för verket med en real minskning av utgifterna på 5 % under en treårsperiod. Jag accepterar verkets förslag att, inom ramen för huvudal-lemativel, viss särskild prisomräkning avseende Iryckeriljänster och en engångssalsning på marknadsföringen av Råd och Rön görs. Jag räknar med all resursförstärkningarna kan finansieras med ökade intäkter under anslaget. Under huvudförslaget bör medel också beräknas för anskaffning av en ny telefonväxel vid verkel.

Jag delar konsumentverkels bedömning att det är mycket angeläget att den konsumentljänstlag som träder i kraft den 1 juli 1986 snabbi får genomslag på marknaden.

Jag tillstyrker därför att konsumentverket får en tUlfällig resursförstärkning för de insatser som är nödvändiga härvidlag. Jag utgår från att

ekonomiskt utrymme för detla arbete kommer atl finnas genom att intäk-

72 terna under anslaget ökar.

Allmänna reklamationsnämnden

Allmänna reklamationsnämnden har i sih anslagsframställning för budgetåret 1986/87 anföri i huvudsak följande.

Under budgetåret 1984/85 kom 7499 ärenden in till nämnden. Detla är en minskning med 5 % i jämförelse med föregående budgetär. Hjälp ati fä tiU stånd föriikning mellan parterna m. m. utgör en omfattande del av arbeiei vid nämndens kansli. Under budgetåret 1984/85 har 3087 ärenden avgjorts av kansliet. Antalet nämndbeslut har uppgått lUl 4470. Ärendebalansen var 2371 vid utgången av budgetåret 1984/85. Del är en minskning med 58 ärenden i jämförelse med föregående budgetår. Genomförda undersökningar visar att näringsidkarna i mycket slor utsträckning ger konsumenterna de rättelser som nämnden rekommenderar.

1. Huvudförslaget budgetåret 1986/87 9071000 kr.

2. Pris- och löneomräkning 931000 kr.

3. Nämnden bedömer ati konsumenterna kommer aft ställa anspråk på nämnden i sådan utsträckning att anslag utöver huvudförslag behövs. Nämnden begär därför elt pris- och löneomräknal anslag. Nämnden bedömer alt etl oförändrat anslag under planeringsperioden kommer atl medföra en viss föriängning av handläggningsliderna och en ökning av ärendebalanserna. Nämnden yrkar vidare medel för atl kunna utvidga verksamhetsområdet till att omfatta snickeritjänster, för besiktningar m. m. (+210000 kr.) samt för anskaffning av en ny telefonväxel (+ 292000 kr.).

Föredragandens överväganden Prop. 1985/86:121

Jag har i det föregående lämnat förslag om atl reklamalionshanleringen omfattande också lelefonrådgivning i reklamationsnämnden bör decentraliseras ytterligare. Jag har bedömt del möjligt att i samband därmed minska nämndens resurser. Sammanlaget bedömer jag atl detta möjliggör en besparing under nämndens anslag på 0,7 milj. kr.

I övrigi har jag beräknat nämndens anslag med utgångspunkt i ett begränsat huvudförslag. Jag har vidare beräknat medel under anslaget för anskaffning av en ny telefonväxel.

14 Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna den inriktning av konsumentpolitiken som jag har förordat,

2. godkänna huvuddragen i den omorganisation av konsumentverket som jag har förordat,

3. lill Konsumentverket för budgetåret 1986/87 under sjunde huvudtiteln anvisa etl förslagsanslag av 50001000 kr.,

4. till Allmänna reklamationsnämnden för budgetåret 1986/87 under sjunde huvudtiteln anvisa elt förslagsanslag av 8424000kr.

15 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular atl genom proposition föreslå riksdagen atl anla de förslag som föredraganden har lagl fram.

Bilaga 1 Prop. 1985/86:121

Sammanfattning av konsumentpolitiska kommitténs betänkande (SOU 1985:32) Hushållning för välfärd. Den framtida konsumentpolitikens inriktning

Kommitténs uppdrag

Konsumentpolitiska kommktén har haft i uppdrag alt göra en översyn av konsumentpolitiken. Sedan riktlinjema för konsumentpolitiken senast faststäUdes har en rad konsumentpoUliska reformer genomförts i Sverige. De yttre fömtsättningarna för konsumentpolitiken har samtidigt ändrats. I kommitténs direktiv (1983:15) nämns den aUmänna ekonomiska utvecklingen, som medfört etl minskat konsumtionsutrymme för hushållen. Likaså nämns det ökade varuutbytet med utiandel, marknadsföringen över gränserna och tillkomsten av nya media. Nedskärningarna av resurserna för den statliga konsumentverksamheten i böljan av 1980-talel synes enligt direktiven i otillräcklig mån ha ulgåtl från samlade överväganden. Sammantaget motiverar dessa förändringar en översyn av konsumentpoUtiken.

Utifrån en helhetssyn har kommittén haft atl ta ställning liU de cenlrala målen för konsumentpolitiken, vilka prioriteringar som bör gäUa och om tyngdpunkterna i den offenlliga verksamheten behöver förskjutas.

Vikliga frågor i övrigt har varit: Hur bör arbetsfördelningen vara mellan kommunala och statliga organ respektive meUan insatser av offentliga organ, friviUiga organisationer och förelag? Hur skall de liUgängliga resurserna fördelas meUan de oUka konsumenlpolitiska medlen? Bör avvägningen mellan olika typer av insatser ändras? Behövs del ökade eller minskade insatser i form av hushållsekonomiska utredningar, ålgärder som påverkar producenternas agerande, konsumentinformation, utbUdning i konsumenlkunskap, forskning, etc?

Vissa mer avgränsade frågor har dessulom ingått i kommitténs uppdrag. Det är frågor som rör etiken på marknadsföringsomrädet, standardiserad konsumentinformation, den ökade användningen av datateknik i servicesektorn samt allmänna reklamalionsnämndens verksamhetsområde och organisatoriska ställning.

En utgångspunkt för kommitléns analys och ställningstaganden är marknadsekonomin, med dess samspel mellan utbud och efterfrågan. Likaså fömtsätter direktiven att konsumentpoUtikens nuvarande institutionella ram i stort skall ligga fast. Kommitténs förslag skaU också kunna genomföras med oförändrade eller minskade resurser.

Kommitténs utgångspunkter och målformulering

Kommittén anser att den konsumentpolitik som har bedrivks sedan
1970-talets böijan i mänga avseenden har varit framgångsrik. De mest
påtagliga effekterna av de gångna årens insatser summeras i följande
punkter: 75

- det allmännas konsumentinformation har ökat väsentligt och främst Prop. 1985/86:121 genom kommunemas engagemang fått en bättre spridning över landet,

- stödet lill konsumenter vid klagomål och reklamationer har ökat väsentligt, särskilt på lokal nivå,

- en påtaglig sanering av marknaden har skett då del gäller vilseledande marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor,

- farliga varor har stoppats och ell systematiskt arbete med produktsäker-hetsfrågor har etablerats,

- på arbetsområden som bilar, försäkringar, glesbygdsservice och hus
hållsekonomi har konsumentorganen kunnat utveckla nya insatser.
Svagheter kan emellertid enligt kommittén noteras. Företagens informa
tion till konsumenterna, utbildningen i konsumentkunskap, forskningen på
konsumentområdet, konsumentorganens förmåga att upprätthålla sin egen
kunskapsnivå och de frivUliga organisationernas medverkan i konsument
politiken anses otillfredstäUande. Målet för konsumentpolitiken måste
vara all utifrån konsumentsynpunkt stödja en effektiv och medveten hus
hållning med resurser. Konsumentpolitiken måste bidra med underlag för
samhällets agerande i en rad avseenden och belysa hur olika beslut påver
kar hushållens resurser i form av pengar, tid, arbete och kunskaper. Inom
ramen för detta mål måste konsumentpolitiken

- förbättra konsumenternas möjligheter att uttrycka sina behov och att påverka sin situation

- stödja hushållen i deras strävan alt bättre utnyttja sina resurser

- stärka konsumenternas ställning på marknaden.

För atl kunna lösa de problem som uppstår för hushållen måste konsumentpolitiken ha tillgång till ett brett register av konsumentpolitiska medel. Det måsle också finnas elt utvecklat samspel mellan olika aktörer. Kommittén utpekar två ulvecklingsUnjer för konsumentpoUtiken, nämUgen att konsumentproblemen måste lösas närmare människorna dvs. lokall och atl strukturella förhållanden måste påverkas. Den framtida konsumentpolitiken bör enligt kommittén tydligare inriktas på att öka konsumenternas medvetenhet och kunskaper, konsumentinflytande i samhället och kunskaperna om hushållens situation.

Förslag

Konsumenternas kunskaper

Utbildning

I den nya läroplanen för grundskolan, Lgr 80, har konsumentfrågorna fått
ett större utrymme än tidigare. Kommiftén ansluter sig till läroplanens
synsätt. Ansvarel för att konsumentfrågorna får förankring i undervisning
en ligger i första hand på lokal nivå hos kommunala politiker och skolled
ning. Konsumentnämndema kan här göra viktiga insatser för att få med
konsumentfrågorna i undervisningen. De cenlrala konsumenlorganens
uppgift är att stödja del lokala arbetet genom att utarbeta studiematerial,
stödja utbildning och fortbildning av lärare, och deka i melodutveckUngs-
arbete m. m. Stödet till läramtbildningen bör prioriteras. Kommittén anser 76

atl utbildning i konsumenlkunskap måste bli obligatorisk på gymnasienivå. Prop. 1985/86:121 Även för äldre kortulbildade måste insatser göras så att de får möjligheter lill utbildning i konsumentfrågor. Kommittén anser det viktigt all UHÄ aktivt arbetar för alt konsumentfrågorna kommer in i högskolan. Kommittén framhåller särskUt socionomutbildningen och utbildningen för dem som kommer atl verka i produktion, marknadsföring och distribution. Det är också viktigt atl konsumentverket bevakar innehållet i de högskoleutbildningar som tar upp ämnet dislribulionsekonomi. Utbildningen inom den tekniska sekiorn är också belydelsefuU. Kommittén menar också alt förelagen och deras organisationer kan göra betydande insatser för all få till stånd förändringar i näringslivels utbildning.

Förelagens informationsansvar

Kommittén slår fasl atl förelagen självfallet har etl huvudansvar för all informera konsumenlema om varor och tjänster och att bistå enskilda konsumenter i köpsituationer.

Kommittén har haft alt pröva frågan om ett enhetligt varufaktasystem och har därvid kommit fram till alt ett sådanl inte bör införas. Konsumentverket bör i stället gä vidare på vägen atl genom förhandlingar med förelag och branschorganisationer träffa frivilliga överenskommelser om informationen på produkterna. Kommittén fömtsätter alt näringslivet är berett atl förstärka sina egna insatser och i samverkan med konsumentverket nå fram till en bättre fungerande produktinformation. Kommittén anser det lämpligt att konsumentverket träffar överenskommelser med olika bran-, scher om information tiU verket från berörda företag om olika produkters grunddata som underlag för marknadsöversikter. Det finns också anledning för KOV alt successivt släUa krav på bredare information från förelagen på vissa produktområden exempelvis i fråga om energtförbrukning, miljöaspekter och allergirisker.

Kommittén har funnit att företagen inte ger konsumenterna tillfredsslällande information på vissa vikliga områden t. ex. prismärkning och redovisning av kreditkoslnader. Komnuttén föreslår dock inte skärpta lagregler för atl tillförsäkra konsumenterna ytterligare information efiersom man menar alt det ännu inte tillräckligt har prövats vilken information som kan krävas med stöd av marknadsföringslagen.

Kommittén anser i likhet med reklamulredningen alt reklamen bl. a.
skall vara informativ. Kommittén menar alt det allmänt sett behövs konsu
mentpolitiska insatser för all stimulera en fortlöpande debatt och opinions
bildning om reklamens innehåU och metoder. Reklamens utveckling bör
kontinuerligt följas särskill med sikte på livsstUsreklam och reklam lill barn
och ungdom. Konsumentverket bör enligt kommittén få i uppdrag att
samla olika intressenter för all diskutera reklamens innehåll, metoder och
effekter samt aft föreslå hur en negaliv utveckling skall molverkas. Kom
mittén framhåller alt den nya mediaskuationen förstärker behovel av
forskning om massmedias betydelse för effekterna av livsstilsreklam m. m.
Konsumentverket, reklambranschen och näringslivet i övrigt bör samver
ka för atl sanera reklamen i dessa avseenden. En utvärdering bör göras
inom en femårsperiod.

I kommitténs uppdrag har också ingått att överväga åtgärder mot köns- Prop. 1985/86:121 diskriminerande reklam. Kommittén har sökt belysa hur lagregler mot kränkande könsdiskriminerande reklam skulle kunna utformas. Efiersom en sådan lagstiftning enligt kommktén kräver en gmndlagsändring och en sådan kan aktualiseras tidigast år 1989 föreslår kommittén inte formellt alt en lag mol könsdiskriminerande reklam införs omgående. Tiden fram tills dess lagstiftningsfrågan kan las upp på nytt bör användas lUl all la fram bättre underiag i frågan och lill opinionsbildning. JämsläUdhetsombudsmannen och konsumentverket bör få i uppdrag atl till utgången av 1988 följa och dokumentera reklamens utveckling på könsdiskrimineringsområ-del. De bör också inrätta etl särskik forum för debatt och dialog om den schabloniserande och kränkande könsdiskriminerande reklamen.

Konsumentinformation

Kommittén påpekar all offentiig rådgivnings- och informationsverksamhet riktad lill enskilda konsumenter kvantitativt är liten i förhållande till förelagens information till konsumenterna. Konsumentpolitiken måste därför genom strukturella insatser påverka innehåUet i den information som förelagen skall slå för. Det är nödvändigt alt företag och andra aktörer väsentligt ökar sina insatser för atl bistå konsumenterna med produktcenlrerad information och rådgivning. De offentiiga konsumentorganen kan därigenom arbeta mer med utbildning och information om hushåUens större planeringsfrågor, budgetrådgivning o. d. Kommittén anser det önskvärt all massmedia gör större insatser för alt sprida konsumentinformation. Lokala media bör bli en viktig länk för spridning av konsumentinformation. En viktig uppgift för konsumeniverkei blir atl tillhandahålla underlag för en seriös och allsidig behandling av konsumentfrågorna i massmedia.

Konsumentinflytande i samhället

Kommittén anser alt den svenska modellen för konsumentinflylande som bygger på ett samarbete mellan det allmänna, näringslivet och konsumenterna företrädda av fackföreningar, konsumentkooperation och politiska partierna bör förstärkas. Den relativa tystnad som råder kring konsumentfrågorna i samhället måste brytas. Konsumenternas iniressen måsle klarare föras fram i debatt och opinionsbildning. För atl förslärka konsument-inflytandet i samhället behövs såväl ökade insatser från konsumentorganen som ökat engagemang från frivilliga organisationers sida. De lokala organisationerna måste i framtiden spela en mer offensiv roll. Konsumentverket bör i större utsträckning utifrån det hushållsekonomiska perspektivet ta fram underlag för den politiska diskussionen på området. Del behövs också en förstärkning av samordningsinsatserna på ceniral politisk nivå.

Etl mera utvecklat samarbete mellan konsumentorganisationerna skulle
kunna ske i elt konsumentfomm. Här skulle LO, TCO, konsumentkoope
rationen och andra organisationer kunna ingå. Etl alternativ skulle vara alt
organisera en kontaktpunkt för frivilliga organisationer inom konsument
verket. De offentliga konsumenlorganen bör stödja de frivilliga organisa- 78
tionemas arbete.

Kunskapsutvecklingen Prop. 1985/86:121

Uiredningen menar atl om kunskapsproduktionen skall kunna få en ceniral plats i det konsumentpoliliska arbetet måsle resurserna hos konsumentorganen för utredningar, undersökningar och forskning ökas. En mer målmedveten samordning av de resurser för kunskapsutveckling som olika myndigheter, institutioner, organisationer och förelag förfogar över bör också kunna bidra till ökad kunskap på konsumenlområdel. Kommittén vill starkare betona utredningar om hushållens förhållanden. Del kan gälla studier av servicestmklurens utveckling och hushållens insatser i varudi-stribulioner. Många andra frågor exempelvis reklam och konsumtionskre-dker ryms inom detta utredningsomräde. Kommittén vill vidare prioritera brukaraspekter på produktutformningen. Här gäUer del alt anpassa produkter och service till konsumenternas behov. Kommittén menar att konsumentverket måste ha tillräckliga resurser för att initiera sådana undersökningar via forskningsråd, Styrelsen för teknisk utveckling (STU), Svenska livsmedelsinslkulel (SIK), Svenska lexlilforskningsinslkulel (TEFO), Svenska förpackningsforskningsinslitutel (Packforsk), Möbelin-slitutet, olika branschorgan m. fl. Konsumeniverkei bör vara representerat i branschforskningsinslilutens styrelser. Vidare bör STU samråda med verket inför förhandlingar om avlal med branschforskningsinslilul. Forskningen vid universilel och högskolor måsle enligt kommittén i framtiden också ge ökade bidrag liU kunskapsutvecklingen på konsumenlområdel. Del behövs forskning av både grundläggande och tillämpad karaktär. Kommittén anser att resurser mäste tillföras forskningen. Vidare är samordnande insatser nödvändiga om konsumenlforskningen skall kunna utvecklas. En mera organiserad kontakt mellan forskare bör eftersträvas. Konsumentverket bör som sektorsmyndighet ha ett ansvar för utveckUngen på områdel bl. a. genom alt identifiera problem där forskning och långsiktig kunskapsuppbyggnad behövs. Kommittén lyfter särskilt fram den konsumentlekniska forskningen och menar all statsmakterna måste ta ett ansvar för atl den brukarinriktade forskningen vid Chalmers tekniska högskola kan fortsätta efter 1 juli 1987 då STU:s gällande åtagande all finansiera forskningen upphör. Kommittén menar att ny kunskap kan fås om ell centmm för konsument- och bmkarinriklad forskning organiserades i Göteborg.

Lokal konsumentpolitisk verksamhet

Kommittén anser atl en stark kommunal verksamhet är den nödvändiga
basen för etl målmedvetet konsumenlpolitiskl arbete på lokal nivå. En
särskild konsumentnämnd bör uigöra den normala formen för det politiska
arbetet. Samverkan med andra kommunala förvaltningar, näringslivet och
olika organisationer bör utvecklas. Kommittén har kommk fram till all det
inte är ändamålsenligt alt genom särskild lagstiftning ålägga kommunema
skyldighet att bedriva konsumentpolitisk verksamhet. Däremot föreslår
kommittén en lag om vissa befogenheter i kommunal konsumentpolitisk
verksamhei. Syftet med lagregeln är att undanröja eventuella tveksam- 79

heter tiU om den kommunala konsumentverksamheten kan rymmas inom Prop. 1985/86:121 de principer som gäller för den kommunala kompetensen. De arbetsområden som kommittén anser bör ingå i en kommunal verksamhet är rådgivning, reklamationshantering, information, marknadsuppföljning, service-försörjning, utbildning och stöd till organisationer. Denna kalalog över arbetsområden bör uigöra underlag för ell nytt normalreglemente för kommunal konsumentverksamhet,

Reklamationshanteringen

Kommktén betonar atl huvudansvaret för alt klagomål och reklamationer hanleras snabbi och smidigt Ugger på företagen, Lgkala och centrala konsumentorgan har en viktig uppgift i alt stimulera företagen alt effektivisera sin verksamhet i detta avseende. Förslagel till lag om vissa befogenheter i kommunal konsumentpolitisk verksamhei, som nämnis ovan, ger kommunerna utrymme att låta konsumenlvägledarna i samband med rådgivning mer aktivt försöka aft medverka till uppgörelser mellan konsumenter och näringsidkare, Kommktén menar att reklamationer i första hand skall lösas lokall. Alternativet att föra ärenden till allmänna domstolar bör mer medvetet än f. n. övervägas i de fall formell ivistiösning blir aktuell. Kommittén anser dock att det behövs en central reklamationshantering men att endast sådana ärenden som det inte är möjigt att lösa lokall får föras vidare till den centrala nivån. Defta innebär alt den cenlrala reklamalionshanleringen kan inriktas på principfrågor. Kommittén menar att företagen bör ta etl större ekonomiskt ansvar för den centrala reklamationshanteringen. I ell utvecklat samarbete mellan konsumentverket och branschorganisationerna bör det vara möjligt att pröva om branschvisa lösningar kan användas för reklamationer som måste behandlas centralt.

Som en konsekvens av att reklamationerna i första hand skall behandlas lokalt föreslås all aUmänna reklamationsnämndens direklrådgivning till enskilda konsumenter avvecklas, I syfle all underlätta prioriteringar och styrning av verksamhelen genom utbildning och informationsinsatser, branschvisa överenskommelser om förtydligar säljviUkor, ökad lokal hantering, stimulans av företagens självsanering, etablering av branschvisa nämnder etc, föreslår kommittén att allmänna reklamalionsnämnden upphör som frislående myndighet och att nämnden organisatoriskt återknyts liU konsumentverket. Förslagen när det gäller reklftrpationshanteringen bedöms sammanlaget leda till att färre ärenden skall behöva förs till aUmänna reklamalionsnämnden, För alt understryka nämndens fristående ställning vid bedömning av enskilda ärenden anser kommittén fttt nämndens ordförande, vice ordförande och avdelningsordförandena skall utses av regeringen. Vidare föreslås atl regeringen beslutar vilka organisationer som skaU ingå i nämnden och atl dessa organisationer själva utser sina ledamöler.

Bilaga 2 Prop. 1985/86:121

Sammanställning av remissyttranden över konsumentpolitiska kommitténs betänkande (SOU 1985: 32) Hushållning för välfärd

Remissinstansernas yttranden redovisas sammanfattningsvis under föl
jande mbriker:

Sid.

1 Remissinstanser ................................................ .. 83

2 Allmänna synpunkler ......................................... 84

3 Konsumenternas kunskaper ............................... 139

3.1 Allmänt ..................................................... 139

3.2 Utbildning .................................................. 151

3.2.1 AUmänl ............................................... 151

3.2.2 Grundskolan .......................................... 159

3.2.3 Gymnasieskolan ................................... 161

3.2.4 Vuxensludier ....................................... 165

3.3 Förelagens information 171

3.3.1 Produktinformation ................................. 174

3.3.2 Marknadsföring ..................................... 179

3.4 AUmän konsumentinformation ....................... 186

3.5 Könsdiskriminerande reklam ............................. 190

4 Konsumentinflylandet i samhället m. m................... 203

4.1 Den svenska modellen m.m.............................. 203

4.2 Offentiiga konsumenlorgan ........................... 211

4.3 Frivilliga organisationer ................................ 212

5 Kunskaper om konsumenternas förhållanden m. m..... 214

5.1 Allmänt ..................................................... 214

5.2 Utredningar om hushällens förhåUanden ........... 219

5.3 Bmkaraspekler på produktutformningen ........... 223

5.4 Forskning vid universket och högskolor ............. 229

6 Lokal konsumentpolitisk verksamhei ..................... 243

6.1 Kommunal verksamhet .................................. 243

6.1.1 Allmänt ............................................... 243

6.1.2 Rådgivning .......................................... 262

6.1.3 Reklamationshanlering ............................. 266

6.1.4 Allmän information .................................. 278

6.1.5 Marknadsuppföljning ............................. 279

6.1.6 Serviceuppföljning ................................ 281

6.1.7 UtbUdning ............................................ 283

6.1.8 Stöd tiU organisationer ........................... 284

6.1.9 Lagförslaget ......................................... 285

7 Ceniral reklamationshantering ............................ 293

7.1 Allmänt ..................................................... 293

7.2 Allmänna reklamalionsnämndens arbete ............. 309

7.3 Allmänna reklamationsnämndens organisation ... 319

8 Resursbehov och finansiering ............................... 328

1 Remissinstanser Prop. 1985/86:121

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgells av hovrätten för Övre Norrland, kammarrätten i Göteborg, Slockholms tingsrätt, domstolsverket (DV), rättegångsutredningen (JU 1977:06), marknadsdomstolen, näringsfrihetsombudsmannen (NO), slalens pris- och karteUnämnd (SPK), konsumentverket (KOV), allmänna reklamationsnämnden (ARN), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), skolöverstyrelsen (SÖ), universitels-och högskoleämbetet (UHÄ), styrelsen för teknisk utveckling (STU), universiteten i Slockholm, Lund, Göteborg och Umeå, Chalmers tekniska högskola (CTH), forskningsrådsnämnden (FRN), statens kulturråd, slalens ungdomsråd, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), slalens livsmedelsverk, statens jordbmksnämnd (JN), jämställdhetsombudsmannen (JämO), länsslyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Malmöhus, Kopparbergs, Jämtiands och Västerbottens län, produktåterkallelsekommittén (PÅK) (H 1982:06), spardelegationen (Fi 1985:03), närradiokommittén (U 1978:11), delegationen för social forskning (DSF) (S 1974:05), Svenska kommunförbundel, Landstingsförbundet, Landskrona, TroUhällans, Motala, Kristianstads, Mullsjö, Vetlanda, Göteborgs, Karlskoga, Gislaveds, Nacka, Umeå och Kimna kommuner, Kooperativa förbundet (KF), Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Näringslivets delegation för marknadsrätl (NDM) - med instämmande av Sveriges grossislförbund, SHIO-familjeförelagen, Svenska handelskammarförbundet, Sveriges marknadsförbund - Sveriges marknadsförbund (eget yttrande). Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges advokatsamfund. Kooperativa konsumenlgillesförbundel, Husmodersförbundet Hem och Samhälle, Hushållslärarnas riksförening (HLR), Fredrika-Bremer-förbundet (FBF), Yrkeskvinnors riksförbund, Riksförbundei för sexuell upplysning (RFSU), Komsumentvägledarnas förening. Hushållningssällskapens förbund. Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Folksam, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Oljekonsumenlernas förbund (OK), HSB: s riksförbund, ek. för. (HSB), Riksbyggen ekonomisk förening, FolkbUdningsförbundel, Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Studieförbundet Vuxenskolan, Medborgarskolans riksorganisation, Nykterhetsrörelsens bildnings verksamhei (NBV), Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO), Miljöförbun-del (Mf), Jordens Vänner, Handikappförbundens centralkommitté (HCK), Pensionäremas riksorganisation (PRO), Sveriges folkpensionärers riksförbund (SFRF), Hyresgästernas riksförbund, Sveriges villaägareförbund. Svenska livsiiiedelsinstitulel (SIK), Svenska lextilforskningsinstitutet (TEFO), Svenska förpackningsforskningsinslilulel (Packforsk) och Möbelinslilulel.

Etl anlal remissinstanser har bifogat yttranden från andra instanser.
Sålunda har universitets- och högskoleämbetet bifogat yttrande från uni
versitetet i Uppsala, länsstyrelsen i Kronobergs län från Alvesta, Växjö
och Älmhulls kommuner, länsstyrelsen i Malmöhus län från Helsingborgs
och Ystads kommuner, Skåne-Blekinge köpmannaförbund saml Skånes
handelskammare, länsstyrelsen i Jämtlands län från länsskolnämnden. Ös- g3

tersunds, Åre och Ragunda kommuner samt Jämtlands läns bildningsför- Prop. 1985/86:121 bund, länsslyrelsen i Västerbottens län från Lycksele, Skellefteå och Sor-sele kommuner samt Västerbottens läns TCO-distrikt, Landsorganisationen i Sverige från Handelsanställdas förbund.

På eget initiativ har inkommit yttranden från statens naturvårdsverk (SNV), Instkulionerna för huslig utbildning vid Göteborgs, Umeå och Uppsala universitet, konsumentnämndema i Kramfors, Halmstads, Bolkyrka, Västerås, Nynäshamns och Luleå kommuner, Konsumentvägle-dama i Bengtsfors m.fl. kommuner, ST-ARN Avd. 447 av Stalstjänste-mannaförbundet, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund (SSKF), Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (RÖKS), Synskadades riksförbund, Konsumenl-Fomm, Researrangörsföreningen i Sverige (RIS), och Svenska resebranschens förening (SRF) samt Stellan Ahnfeldt, Helsingborg.

2 Allmänna synpunkter

Marknadsdomstolen

Kommittén anger atl den vall det hushållsekonomiska synsättet som ut
gångspunkt för atl klargöra konsumentpolitikens inriktning och uppgift.
Denna utgångspunkt ger enligt kommittén en bredare målsättning för kon
sumentpolitiken än som nu gäller. De formuleringar som belänkandet
innehåller om innebörden av delta är inte särskilt klargörande. Belänkan
det kan tolkas så, att konsumentpolitiken omfattar så gott som alla frågor i
samhället. Även om en sådan uppläggning kan försvaras teoretiskt, är den
inte meningsfuU som vägledning för hur arbetet med konsumentfrågor bör
praktiskt bedrivas och avgränsas.---------- Enligt marknadsdomstolens me
ning bör uppgiften för den konsumenlpolitiska verksamheten med fördel
kunna formuleras såsom lidigare och således vara att stödja konsumen
terna och förbättra deras stäUning pä marknaden. Inom denna ram

kan och bör självfallel hushåUsekonomiska synpunkter av olika slag beaktas.

Framställningen i betänkandet kan från sakUg och logisk synpunkt föranleda åtskUliga invändningar, såsom framgår av tUl betänkandet fogade reservationer och särskilda yttranden. Marknadsdomstolen kan inte gå in närmare på dessa förhållanden men anser alt etl mera genomarbetat underlag krävs för beslut om mera väsentliga ändringar 1 konsumentpolitiken. Mot bakgmnd av den lagstiftning domstolen har att tillämpa framstår det bl. a. som viktigt alt mera uppmärksamma sambandet mellan konsument-och konkurrensfrågor och konkurrenspolitikens betydelse för konsumenterna.

Många av de frågor som las upp har fält en alllför kortfattad behandling
och de skäl som läggs fram saknar ofta nödvändig tyngd. Etl exempel på
detta är frågan om bmkarorienterad produktutveckling. Denna fråga är av
ceniral betydelse för marknadsekonomin, och den mäste rimligen bli före
mål för mer djupgående analyser än betänkandet innehåller innan konsu- 84

mentverket och andra myndigheter ges större uppgifter på området. Ett Prop. 1985/86:121 annat exempel är frågan om s. k. livsstilsreklam. Kommittén medger alt frågan inte utretts i sak. Trots detta föreslås att konsumentverket skaU göra särskUda insatser med sikte på detta slag av reklam. För denna ståndpunkt redovisas inga övertygande skäl.

Näringsfrihetsombudsmannen

NO viU inledningsvis framhålla vikten av att frågan om konsumentpolitikens framtida inriktning inte ses isolerat från det rådande samhäUssysle-met och de övriga medel som samhäUel har tUl sitt förfogande för atl tiUvarala konsumentemas iniressen. Konsumentpolitiken i Sverige bedrivs inom det marknadsekonomiska systemets ram. Drivkraften i marknadsekonomin är konkurrensen mellan förelagen. Konkurrens fömlsätler elt decentraliserat beslutsfattande med en betydande frihei för de ekonomiska enhelema att besluta om olika åtgärder beträffande produktion, distribution och konsumtion m. m. Utbudet av varor m. m. initieras visserligen av producenterna, men konsumenternas fria val avgör utbudets innehåll och sammansättning. Etl växelspel kan på delta sätt råda mellan utbud och efterfrågan. Konsumentpolitiken är endast ett av flera medel för atl uppnå konsumentpoUliska mål inom detla marknadsekonomiska syslem. Konkurrenspolitiken är ett annat.

KonkurrenspoUtiken kan ur viss synvinkel ses som en del av konsumentpolitiken. Ytterst syftar konkurrenspolitiken till all la tillvara de positiva följder för konsumenterna som en effektiv, fungerande konkurrens för med sig. Därigenom främjas effektiviteten inom näringslivet och priserna pressas. Konkurrensen kan också driva fram en bredd i utbudet. Därmed ökas konsumenternas valfrihet och möjlighet atl träffa rationella val. Målet är att uppnå bästa möjliga fördelning av samhällets resurser. Enkelt uttryckt gäller del alt få fram så bra varor och tjänster som möjligt och tiU så låga priser som det går.

Olika hinder för konkurrensen kan emellertid skapa ell skyddat utrymme för förelag alt höja sina priser. Offenlliga ålgärder kan minska utrymmet för konkurrensfrihet. Förelagsåtgärder såsom kartellbildningar, prissamverkan och säljvägran kan hindra effektivitet och prispress. Vidare har köparna inte alllid full överblick över marknadens utbud i fråga om pris, kvalitet och alternativ, köparna får inte alltid riktig och tillräcklig information om utbudet från företagen och köparna kan inte alltid hanlera dessa kunskaper på del vettigaste sättet och alltså fatta de från ekonomisk synpunkt klokaste besluten. Del är uppenbart alt det allmänna på olika sätl fortlöpande måsle söka molverka dessa brister i det marknadsekonomiska systemet. Vikliga inslag är då bl. a. konkurrenspolitiken och konsumentpolitiken.

Det finns således ett starkt samband mellan konsument- och konkur
renspolitik. En anledning till att konsumentpolitiken under senare år har
byggts ul är just för alt marknadsmekanismen och konkurrensfrämjande
åtgärder inte har räckt för alt skapa etl lillfredsslällande konsumentskydd.
Vid utformningen av konsumentpolitiken bör även åtgärdernas konkur- 85

renseffekler beaktas på sätl som redovisas enligt följande.

Ofta leder de konsumentpolitiska åtgärderna tiU förbättrad pris- och Prop. 1985/86:121 preslalionskonkurrens. Genom marknadsföringslagens (1975:1418) generalklausul om oliUbörlig marknadsföring kan t. ex. vissa former av konkurrens förhindras. Detta behöver dock inte strida mot de intressen som konkurrenspolitiken syftar tUl att skydda, när den konkurrens som hindras

inte är önskvärd.--- Den verksamhet som KOV bedriver för att

påverka företagens produktutveckUng att förbättra utbudet av varor och tjänster kan även leda lill en förbättrad prestationskonkurrens. Principöverenskommelser om jämförprismärkning är en insats av ett annat slag, som direkt syftar till att förbättra priskonkurrensen. Att på dessa sätt främja användningen av önskvärda marknadsföringsmeloder och molverka olämpliga konkurrensmedel är helt i överensstämmelse med konkurrenspolitikens syften.

Samtidigt måste man vara medveten om att samhällets konsumentpolitiska åtgärder minskar företagens möjligheter atl fritt välja konkurrensmedel och därmed kan öka deras kostnader, vilket i sista hand drabbar konsumenterna.

De nu påvisade konkurrensbegränsningarna kan givelvis även uppkomma i samband med näringslivets egenåtgärder. Det är, som framhåUks i prop. 1984/85:213, viktigt att motverka att egenålgärderna får olyckliga konkurrensbegränsande effekter. I propositionen uttalas också alt det, i det enskilda fallet, kan vara av betydelse att samråd sker med NO. Konsumentorganen bör uppmärksamma delta.

Statens pris- och kartellnämnd

En ytterligare konsolidering av den konsumentskyddande verksamheten

synes-- — motiverad i den mån resurser kan stäUas lill förfogande.

Härvid borde man enligt SPKs mening främst eftersträva en förstärkning av den hillills något ojämnt utbyggda kommunala konsumentverksamheten. Del torde exempelvis vara genom upplysnings- och stödåtgärder på det lokala planet som man mest effektivt kan bistå de resurssvaga konsu-mentgmpperna, vilka del enligt statsmakternas beslut är konsumentpoUtikens uppgift alt särskilt uppmärksamma.

När del gäller den principiella inriktningen av de konsumentstödjande åtgärderna synes det naturligt atl även i fortsättningen utgå från den hittiUs omfattade gmndsynen att konsumenterna allmänt sett gynnas bäst om företagens utbud av varor och tjänster får ske i öppen tävlan på en marknad som är fri från konkurrensbegränsningar. Genom en sådan ordning uppnås säkrast att köparna-konsumenterna får tillgång tUl sådana nyltigheter som de efterfrågar, och detla till så låga priser som det vid varje tillfålle är möjligt för vederbörande säljare atl erbjuda.

Även med detta synsätt-- krävs emeUertid kompletterande insat
ser av det slag som utvecklats inom ramen för konsumentpolitiken i mera
inskränkt mening. Ofullkomligheter och brister när det gäUer marknadens
funktionssätt behöver sålunda hållas under uppsikt och vid behov angripas
genom åtgärder som kan påverka producenter och distributörer och ytterst 86

med hjälp av oUka rättsliga system. För att konkurrensen skaU uppfylla Prop. 1985/86: 121 funktionen som urvalsinslmmenl med avseende på kvalitetsaspekten och samtidigt som prisregulalor är del också en förutsättning alt konsumenterna är väl informerade; insikter krävs både om marknadsförhållanden, kvalitets-, service- och prisfrågor i stort och mera i detalj om motsvarande faktorer gällande del vam- eller tjänsteområde och den lokala marknad där ell inköp är aktuellt.

Konsumentverket (KOV) är ett av de organ som på ceniral nivå skaU bidra lill all de här skisserade principerna får praktiskt genomslag. Del är från dessa utgångspunkter angeläget atl verkets möjligheter inte ytterligare beskärs när del gäller atl underlätta konsumenternas orientering på marknaden genom l.ex. kvalitetsundersökningar och konsumentinformation eller att genomföra vissa mera övergripande studier.

SPK å sin sida bidrar genom sina utredande och övervakande funktioner inom konkurrenspolitiken tiU atl stärka konsumenternas ställning på marknaden allmänt sett. Nämnden har också under många är - och för övrigt redan långt före konsumentverkels tillkomst - medverkat till eller genomfört speciella utredningsinsatser på pris- och konkurrensområdet, vilkas resultat kunnal utnyttjas för information direkt liU olika konsumenlgmpper. Nämnden är i princip beredd all även framdeles inom ramen för tillgängliga resurser lämna ett bistånd av denna karaktär. Emellertid har SPKs resurser under de senasie åren blivit aUl hårdare ansträngda till följd av nedskärningar som beslutals av statsmakterna, vilket begränsar nämndens möjligheter all för närvarande gå in i nya samarbelsprojekt. Elt dellagande från SPKs sida kan bli aktuellt endast i fråga om sådana utredningsprojekt som är förenliga med inriktningen av SPKs normala utredningsverksamhet.

När det gäller malerial som framkommer genom SPKs ordinarie utrednings- och övervakningsverksamhet ligger ansvaret för informationsinsatser i del kortare perspektivet på nämnden själv. SPK söker uppfylla detta ansvar genom publiceringsåtgärder av olika slag och kan konstatera att genomslaget i nyhetsmedierna för nämndens utredningsresultat ofta blir mycket gott. Det kan emellertid diskuteras om inte åtminstone en del av SPKs material skulle kunna utnyttjas någol mera aktivt även av konsumentverket, nämligen för sådana informations- och utbildningsinsatser med en mera långsiktig inriktning som det numera åligger KOV - och inte som tidigare SPK - alt svara för.

Konsumentverket

Konsumentverket ansluler sig till kommitténs allmänna konsumentpoliliska syn. Verket avstår därför från alt kommentera kommitténs aUmänna delar och inriktar sill yttrande på överväganden och förslag.

Kommittén pekar på hur ell hushållsekonomiskl synsätt kan berika och
vidga debatten inom en rad områden som inte bmkar betraktas som en del
av konsumentpoUtiken men som ändå har en nära anknytning till den.
Kommittén hänvisar i detta sammanhang till hur arbetet med atl la fram 87

hushållsekonomiskt underlag tiU budgetrådgivningen har tillfört viktiga Prop. 1985/86: 121 dimensioner tUl familjepoUtiken. Kommittén pekar på behovet all beakta konsumentaspekter inom en rad andra sektorer, främst bostads-, energi-och miljöområdena.

Konsumentverket är enigt med kommittén om atl det inom de nämnda och vissa andra områden finns mycket alt göra genom samarbete och erfarenhetsöverföring bl. a. mellan myndigheterna på del centrala eller lokala planet. Det finns också exempel på att sådanl samarbete redan påbörjats och lett till resultat. Exempelvis har verkets och de kommunala konsumentverksamheternas erfarenheter av allvariiga konsumentproblem i samband med småhusbyggande bidragit till att olika slags bostadspolitiska ålgärder vidtagits. Samtidigt har några kommuner bedrivit egna aktiviteter inom området och i vissa fall uppnått resultat snabbare än vad som varit möjligt på det centrala planet. Verket delar således kommitténs bedömning atl det är angeläget att utveckla konsumentinflytandet såväl på del lokala planet som inom andra sektorer.

Allmänna reklamationsnämnden

Belänkandet innehåUer en ganska fyllig redogörelse för de insatser tUl konsumenternas fromma som f.n. görs på olika nivåer i samhället. Redogörelsen är dock i huvudsak deskriptiv. Den utmynnar närmast i elt konstaterande atl den hittillsvarande inriktningen väsentligen är riktigt avvägd. De brister och ofullkomligheter jämfört med vad som vore önskvärt som ändå kan konstateras beror med kommitténs betraktelsesätt främst på OlUlräckliga resurser för den centrala konsumenlmyndigheten. Betänkandet har därigenom fått drag av en slags anslagsframställning för konsumentverkels (KOV) räkning.

Allmänna reklamalionsnämnden (ARN) vill inte här polemisera mot kommitténs allmänna slutsatser som sådana men skulle ha värdesatt om betänkandet hade innehålUl mera av kritisk analys och utvärdering som bakgmnd lill slåndpunktstagandena.

Kommitténs perspektiv har medfört att den, såvkt kan utläsas i betänkandet, inte på aUvar synes ha salt i fråga atl finansiera sina förslag om ytterligare insatser från verkels sida genom besparingar inom någon annan del av KOV: s verksamhet. Expansionen skall enligt förslagel i stället bekostas av andra myndigheter, bl. a. av ARN. Det är kanske begripligt om ARN som trott sig bedriva en nyttig och av konsumenter och näringsidkare uppskattad verksamhet inte finner den ompriorilering som belänkandet utmynnar i aUdeles självklar.

I kapUel 6 tecknar kommittén en bild av den framtida konsumentpoliti
ken. Nämnden är dock tveksam till om kommitléns "breda problembild"
är hell meningsfull som utgångspunkt för en diskussion om den framtida
konsumentpoUtiken. Med detta synsätt berör konsumentpolitiken i slorl
sett alla delar av samhällslivet. I konsekvens därmed föreslås inrättande av
olika fora där myndigheter, institutioner, förelag och organisationer kan
mötas och diskutera framtida insatser inom området. Detta medför dock
risk alt samhällets resurser för konsumentpoliliska ålgärder sprids ul över 88

alltför stora områden och att några påtagliga resultat därför inte uppnås. Prop. 1985/86:121 Nämnden ifrågasätter om det inte varit lämpligare all försl analysera var de största brislema finns för att koncentrera resurserna dit.

Statskontoret

Statskontoret kan konstalera atl kommittén enligt egen uppgkl arbetat under stark tidspress varför man tvingats utnyttja existerande information och underlag från främsl konsumentverket. Del har inte funnits utrymme för några djupare analyser och siudier av den förda politiken. Utvärderingen har därför inskränkt sig tUl att beskriva de olika statliga och kommunala organen och dessas arbetsuppgifter. Statskontoret konstaterar atl betänkandet inte fått det djup och den tyngd som krävs för all betänkandet skall kunna ligga liU gmnd för den framtida konsumentpoUtiken.

Frågan om anvarsfördelning mellan olika statliga organ har inte berörts av uiredningen. Denna bör falla ut som ell resukal av den framtida inriktningen av konsumentpoUtiken. Statskontoret viU dock peka på den resurs som staten pris- och karlellnämnd ulgör. Detla organ bör kunna spela en mer ceniral roll i den framtida konsumentpolitiken. Beträffande förslagel om all liUdela konsumentverket en aktiv roll inom glesbygdsstödet avstyrker statskontoret detta. Glesbygdsstödet bör ingå i länsstyrelsernas regionalpolitiska arsenal.

Riksrevisionsverket

Kommittén har valt etl hushållsekonomiskl synsätt som utgångspunkt för all klargöra konsumentpolitikens inriktning och uppgifter. RRV noterar alt detta synsätt redan används av konsumentverket (KOV) i dess arbete bl. a. med att föra ut kunskap lUl konsumenlvägledare och lärare. Dessutom finns det myndigheter och organisationer som i sin verksamhet arbetar med frågor som lar sin utgångspunkt i det hushåUsekonomiska perspektivet, t. ex. statistiska centralbyrån.

Skolöverstyrelsen

SÖ anser frågor rörande resurshushållningen i samhället vara av största vikt och ställer sig i princip bakom de synsätt som framkommer i konsumentpoUliska kommitléns betänkande.

Uppsala universitet

En arbetsgrupp bestående av sju representanter för hushålls- och lextillä-rarlinjerna vid institutionen för utbildning av barnavårdslärare, ekonomifö-reslåndare, hushåUslärare och textUlärare (Insl för BEHT) vid universitetet i Uppsala vill med anledning av remissbehandUngen av ovan rubricerade utredning lämna följande synpunkter.

Inledningsvis viU vi understryka viklen av atl Sverige har en väl funge
rande konsumentpolitisk verksamhei med uppgift alt "stödja en effektiv 89

och medveten hushållning med resurser". Vi ansluter oss här till den Prop. 1985/86: 121 vidgade omfattning som målsättningen för konsumentpolitiken fått i utredningen genom denna formulering. Konsumentpolitiken synes allt mer angelägen i tider då konsumenternas kunskaper i frågor som gäller kost, hälsa och ekonomi av allt att döma minskar, samtidigt som utbudet av varor och tjänster ökar och blir alll mer svåröverskådligt. Konsumenternas situation har dessutom försvårats under senare år p.g.a. sjunkande realinkomster och en allmän åtstramning av ekonomin.

Arbetsgruppen är dock av den uppfattningen, att den framtida konsumentpolitiken skall ges en utformning som är väl anpassad till rådande marknadsekonomi. Det främsta syftet för konsumentpolitiken måste vara att bidra till att stärka konsumenternas ställning på marknaden genom att öka konsumenternas medvenlenhel och kunskaper.

Stockholms universitet, juridiska fakultetsnämnden

Det måste beklagas att kommittén inte haft möjlighet att genomföra mera djupgående undersökningar om hur konsumentskyddet faktiskt kommit att fungera i Sverige. En sådan fördjupning hade med sannolikhet kunnal ge kommitléns allmänna överväganden elt fastare underiag och inte minst en större konkretion. Tyvärr präglas kommitténs gmndläggande överväganden, sådana de framlagts i betänkandet, av en betydande svårtillgänglighet och en benägenhet till svepande uttalanden. Resonemangen innebär i vissa hänseenden en återgång till den konsumentpoliliska debatten kring 1970.

Del kan särskilt beklagas atl kommittén redovisar en så omfattande oenighet också i bedömningen av centrala frågor. Det har hittiUs varit etl för det svenska konsumentskyddet karakteristiskt drag all lagstiftning och andra åtgärder i regel kunnal genomföras i bred politisk enighet. Denna bakgmnd har varit en styrka inte minst i konsumentmyndigheternas arbete. Det är förvånande att grundläggande resonemang om marknadsekonomins roll och samspelet meUan konkurrens- och konsumentlagstiftningen, som torde vara i stort sett aUmänt accepterade och bl. a. lagts till grund för den nya konkurrenslagen, måste föras inom ramen för reservationer.

Den diskussion och analys av konsumenlekonomiska frågor som återfinns i belänkandet är enligt fakullelsnämndens mening ganska gmnd och ofullständig och präglas av ett snävt synsätt. Resonemangen på olika punkter ger elt intryck av atl utredningen inte gjort sig tillräckligt förtrogen med forskningsläget.

Det är värt alt notera att av hushållens totala konsumtion ca 40 procent
utgörs av varor och tjänster tiUhandahällna av stat och kommun. Visserli
gen utpekar direktiven främst den privata konsumtionen som analysob
jekt. Men i en ulredning med uppdrag att utreda konsumentpolitikens
inriktning i ett långsiktigt perspektiv hade det varit naturiigt alt åtminstone
visa på betydelsen av den offentligt producerade servicen. Inte heller tar
kommittén upp exempelvis jordbrukspolitiken och diverse inslag i handels-
polkiken, som ganska starkt påverkar hushållens konsumlionssituation.
Politiken på dessa områden — och kanske också inom delar av den offent
liga serviceverksamheten - synes i själva verket till viss del utformad i 90

syfte att främja producent- och arbetslagarintressen snarare än konsu- Prop. 1985/86: 121 menlintressen.

Kommittén trycker på betydelsen av elt "hushållsekonomiskt synsätt" i konsumentpolitik och forskning om konsumentproblem men klargör knappast den närmare innebörden. Om man vill hävda atl hushållens interna relationer — arbetsfördelning etc. — borde beaktas mer än som hitlUls varit vanligt i forskning och andra analyser kan det ha visst berättigande. Om syftet är atl plädera för ökad individorientering är del därmed missriktat såvitt gäller lagstiftning och rättstUlämpning, där den enskUde individens situation som konsument och annorledes är den självklara utgångspunkten.

Kommittén talar myckel om samspelet mellan lagstiftning och marknader, men betänkandet innefattar ingen egentiig analys av detla samspel. En ceniral fråga är förhållandel mellan de fördelar för konsumenterna som konsumentpolitiska åtgärder direkt medför och de indirekta nackdelar som kan uppstå i form av fördyring, inskränkning av sortiment, försvårande av nya eller potentiella producenters verksamhet, etc. Man får intrycket all kommittén till konsumentpoUtikens koslnader huvudsakUgen räknar utgifter för de offentiiga myndighelema och ev. även administrationskostnader inom företagen. Dessa poster torde dock vara förhållandevis blygsamma i sammanhanget. Inte heller diskuteras den intressanta och viktiga frågan i vilken utsträckning faktiskt vidtagna ändringar i fråga om garantier, reklamationsrält, bylesrätt osv. är spontant genererade av marknaden och i vilken utsträckning de uppstått genom lagstiftning eller rättspraxis-gestaltning. Det kan nämnas alt dessa och många andra frågor av liknande slag är föremål för ytterst livlig forskning intemationellt.

Vad nu sagts om utredningens syn på konsumentpoUtikens koslnader för över lill en annan gmndläggande iakttagelse. Enligt fakullelsnämndens mening slår det klart alt de slora kostnaderna för konsumentpolitiken inte utgörs av kostnaderna för alt bestrida verksamheten inom statliga och kommunala konsumentorgan ulan ligger i de koslnader som kontinuerligt bärs av förelagen som en konsekvens av alt konsumenternas skyddsnivå ligger väsentligt högre än förr. Inte minst gäller detla kostnaderna för upprätthållandet av den skyddsnivå som de nya, renl civUrättsliga lagama kräver (konsumentköplagen, konsumentljänstlagen, konsumenlkreditlagen, konsumentförsäkringslagen etc). Det är i själva verket den konsumenlskyddande lagsliflningen och dess fortgående tiUämpning som utgör ryggraden i del svenska konsumentskyddet. Utredningen tenderar att bortse härifrån och överbetona konsumentpoliliska ålgärder av väsentligen icke rätlslig karaktär från olika offenlliga konsumentorgans sida.

Det är fakullelsnämndens uppfattning atl del föreliggande utredningsförslaget är behäftat med fundamentala brister och att det inte innehåller några förslag som bör medföra lagstiftning eller andra särskilda ålgärder frän statsmakternas sida. Behovel av en samlad, djupgående utvärdering av konsumentpoUtiken - inte minst konsumentiagstiflningen - kvarstår.

Stockholms universitet, samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden Prop. 1985/86:121

Företagsekonomiska institutionen

KPK: s betänkande ger den första övergripande översynen av svensk konsumentpoUtik sedan konsumeniverkei bildades 1973. KPK har hafl kort lid på sig atl utföra sitt arbete och har haft knappa resurser i förhållan- ■ de till sitt uppdrag. Den har ändå gjort etl ambitiöst försök atl gripa an de uppdrag som finns i dess direktiv. Med sina många förslag utstakar och utvecklar KPK den framlida konsumentpolitikens inriktning. Modema utredningar skall kännetecknas av kortare och stramare mandat än tidigare samt av borttagandet av kraven på enighet på samtliga punkter. Flera reservationer till majoritetens förslag understryker alt KPK har uppfyllt de förväntningar man numera stäUer på offentiiga utredningar.

Sociologiska institutionen (Christer Palmborg)

Min uppfattning är all utredningen på ett olyckligt sätt sammanblandar välfärd med konsumtion! Medan välfärd är etl generellt begrepp och därför omfattas av samhällets samtiiga medlemmar, l.ex. sjukvård och utbildning, så är konsumtion etl individueUl fenomen vars gmndläggande kriterium är vatfrihel. Inom välfärdssystemels ramar fattar konsumenter beslut om sin egen konsumtion. Detta i sin tur leder tiU den variation i konsumtionen som kännetecknar vårt fria och demokratiskt förankrade samhälle.

Den nu 1972 gäUande konsumentpoUtiken "skaU stödja konsumenlema och förbättra deras ställning på marknaden". Denna i min mening korrekt utformade målsättning bör enligt uiredningen ersättas med "atl utifrån konsumentsynpunkt stödja en effektiv och medveten hushåUning med resurser". Som en konsekvens av denna generella syn på konsumtion föreslår också uiredningen följdriktigt att individuell konsumentrådgivning ska minska och ersättas med "dialogfora" där representanter för "bmkarintresset" agerar på konsumenternas vägnar.

Denna radikala förändring av målet för konsumentpolitikens framtida utformning är olycklig. Konsumtion ses som elt planekonomiskt problem och inte som uttryck för individuella krav och önskemål.

Vid sociologiska institutionen har utbildning och forskning kring konsumenternas beteenden, deras orsaker och konsekvenser bedrivits av mig och kollegor till mig sedan drygt lio år. Den bild av konsumenlema och konsumtionen och bakomliggande orsaker och effekter av beteenden som därvid har erhåUits stämmer föga med den bild utredningen presenterar.

Vi bör i Sverige ha såväl en aktiv konsumentpolitik som välfärdspolitik. Dessas innehåll och mål är dock åtskilda. Medan välfärdspolitiken syftar lill att förbättra situationen för samhället i dess helhet och vars konsekvenser berör samtliga medborgare, så bör, enligt min bestämda mening, målet för konsumentpoUtiken vara alt, i enlighet med 1972 års beslul, stödja konsumenterna i deras stäUning på mafknaden. Konsumentpolitik är inte välfardspolkik.

Lunds universitet, samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden Prop. 1985/86:121

Nationalekonomiska institutionen

Någon inträngande analys av problemområdet presenteras inte. Framställningen är delvis ytlig och visar ingen bekantskap med modem forskning om hushåUens ekonomi och marknaders funktion. Kommitléns underlag för gjorda överväganden och förslag måste därför betecknas som torftigt. HittUlsvarande politik blir inte gmndligt utvärderad. Komnutténs huvud-anlaganden - atl konsumenlema befinner sig i etl underläge gentemot producentema, att företagen i högre grad borde ägna sig ål "bmkaraspekler" i produktionsulformningen - är obestyrkta, men tas som utgångspunkt för långtgående förslag. Fördelama av atl som kommittén föreslår öka konsumentverkets uppgifter och inflytande är enligt vår mening inte visade.

Företagsekonomiska instUutionen

Kommittén konstaterar i utvärderingen att en hel del blivit bättre men alt
det också kvarstår arbete på att förverkliga politikens intentioner. Målet
för den framlida konsumentpolitiken, måsle säger man, ses i ett vidare
sammanhang"--- den måste vara att utifrån konsumentsynpunkt stöd
ja en effektiv och medveten hushållning med resurser". Vidare betonas att
konsumentpolitiken skall arbeta för alt:

• förbättra konsumenternas möjligheter alt uttrycka sina behov och påverka sin silualion,

• stödja hushåUen i deras strävan atl bättre utnyttja sina resurser och

• stärka konsumenlemas ställning på marknaden.

Innebörden i kommitléns stäUningslaganden har vi tolkat som att konsumentpolitiken bör fortsätta i de tidiga formerna och att tonvikten skaU läggas på fortsatt genomförande. Emellertid, om samhäUel och konsumenlemas villkor förändrats så påtagligt sedan den nuvarande konsumentpolitiken formulerades och förändringstakten bedöms fortsatt hög, finns det inget nytt som kan skönjas som kan kräva omprövning eller nya grepp?

Åtgärdsförslagen innebär som framgått en fortsättning på den nuvarande politiken med vissa kompletteringar. Olika forskare har beskrivit konsumentpolitikens utveckUng som cyklisk med samma förlopp som en pro-duktcykel. Med den analogen skulle den svenska konsumentpoUtiken nu vara inne i en dynamisk mognadsfas.

Frågan är emellertid vad som kommer efter denna fas och hur konsu
menternas silualion och de traditioneUa konsumenlfrågoma ler sig i elt
framtidsperspektiv. En viktig del av utredningens arbete borde ha varit att
analysera konsumenternas stäUning och konsumtionens roU i alternativa
framtida samhällsstrukturer. Med en sådan utgångspunkt hade det varit
möjligt atl göra en framlidsinriktad utvärdering: är de ft-ågor som drivs och
det sätl på vilka de drivs relevanta i etl längre perspektiv, och vilka nya
frågor bör las upp. Vi skall här med några olika exempel Ulustrera den
ansats som vi tycker hade bort ingå. 93

En fråga värd aft diskutera är hur konsumentproblemen ser ut i del Prop. 1985/86:121 framlida tjänstesamhället. Vilken roll kommer den privata konsumtionen att få relativt den i offentlig regi. Under de senaste 20 åren har den offentliga konsumtionen - av utbildning, hälsovård, transporter etc. — ökat från 23% till 36% av totala konsumtionen. Hur kommer den fortsatta utvecklingen att bli? Och hur skall bmkarintresset tillgodoses inom delta slora falt? Behovet av konsumentpolitik på den privata marknaden motiveras med all marknadskrafterna har en otillräcklig förmåga all fånga upp och beakta konsumenternas behov.

Del kan finnas goda skäl alt ifrågasätta om den slyming medels parlamentarisk demokrati som sker inom den offentliga sekiorn bättre kan beakta konsumentemas alltmer dkferentierade behov. Ju mer av konsumtionen som går över den offentiiga sekiorn, desto viktigare framstår det att ett bmkarinflytande organiseras även här.

Ett annat drag i utvecklingen är vårt lands ökade utlandsberoende. Vår produktionsapparat är beroende av export liksom vi för vår konsumtion är avhängiga av import i mycket större utsträckning än många andra länder. Det föreslås i betänkandet atl KOV skall få ökat inflytande vad gäller information och produktutveckling. Men hur rimmar förverkligandet med att allt fler av besluten fattas utanför vårt lands gränser?

Ytterligare en aspekt som har betydelse för konsumtionsmöjlighetema är dynamiken i företagsledet. En belydande del av våra hemmamarknads-orienterade vam- och tjänsteproducerande företag möter stagnerande efterfrågan och stigande kostnader. Den strategi som är vanligt förekommande inriktas på rationaliseringar och kostnadsneddragningar, fusioner och samverkansformer mellan förelag horisontellt och vertikalt. Vilka konsumenlproblem medför denna utveckling och kan de lösas med konsumentpolitiska medel.

Göteborgs universitet, samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden

Företagsekonomiska institutionen

I sin rapport har kommittén gjort en beskrivning av konsumentpolitikens utveckling och dess nuvarande inriktning på ca 30 sidor, därefter har "hushållens fömtsättningar" granskats på 15 sidor saml "konsekvenser på hushållsnivå av de ändrade fömtsättningarna" analyserats på 3 sidor, främsl i form av ell hypotetiskt exempel om livsmedelskonsumtion. Sedan följer ca 90 sidor "Överväganden och förslag" och ca 60 sidor reservationer och särskilda yttranden. Sidfördelningen i sig kan ses som eft tecken dels på hur kommittén velat förlägga arbetets tyngdpunkt, dels på de meningsskiljaktigheter som funnks.

En granskning av utredningen ger vid handen, aU kommktén icke lyc
kats göra den utvärdering av den hittillsvarande konsumentpoUtiken som
direktiven avsett eller lyckats göra den analys som krävs av ändringarna i
de "yttre förutsättningarna" och deras länkbara betydelse för en ev.
förändrad konsumentpolitik. Del försök tiU analys av de yttre fömtsätt
ningarna som presenterats är ingen förändringsanalys utan består främst 94

av en ytlig beskrivning vid en eller två tidpunkter av vissa hushållskarak- Prop. 1985/86: 121 terisliska (hushållssammansättning, sysselsättning och tidsanvändning, hushållsekonomi, utbildning, konsumtionens fördelning på vamgmpper). Förändringarnas storlek och deras betydelse för konsumentemas beteenden i olika avseenden resp. kopplingen lill konsumentpolitiken har ej analyserats.

En granskning av utredningen ger vid handen, atl kommittén icke lyckats göra den utvärdering av den hittillsvarande konsumentpolitiken som direktiven avsett eller lyckats göra en analys som krävs av ändringarna i de "yttre fömtsättningarna" och deras länkbara betydelse för en ev. förändrad konsumentpolitik. Del försök till analys av de yttre fömtsättningarna som presenterats är ingen förändringsanalys utan består främst av en ytiig beskrivning vid en eUer tvä lidpunkter av vissa hushållskarakteristiska (hushållssammansätlning, sysselsättning och lidsanvändning, hushållsekonomi, UtbUdning, konsumtionens fördelning på varugmpper). Förändringamas storlek och deras betydelse för konsumenternas beteenden i olika avseenden resp. kopplingen tiU konsumentpoUtiken har ej analyserats.

Slutligen säger kommittén (s. 61) "I många avseenden har hushållens situation förändrats sedan den nuvarande konsumentpolitiken utformades. Vår genomgång av olika förändringar som påverkar hushållets situation understryker betydelsen av att överväganden om den framtida konsumentpoUtikens inriktning måsle utgå från det hushåUsekonomiska synsättet i högre grad än vad som nu görs". För denna slutsals - vilken i sig är svårförståelig — finns ej någol belägg i analysen.

Eftersom den gmndläggande utvärderingen av den hittillsvarande konsumentpolitiken saknas och analysen av de "ändrade förutsättningarna" är så bristfällig finns ej heUer tUlräckligl underlag för de överväganden och förslag som presenteras. Detta framgår ju även av utredningens reservationer.

Linjenämnden för barnavårds-, hushålls- och texlillärarlinjerna samt linjen får kost och näringsekonomi

Enligt linjenämndens uppfattning är konsumentpolitiken ulomordentiigl viktig i ett land som Sverige med del slora utbud av varor och tjänster som förekommer; varor och tjänster med en komplicerad sammansättning som ofta är svår att överblicka och kontrollera för den enskilde.

Sett ur detla perspektiv är den nedskärning av resurser för konsumentupplysning och -vägledning som skett under början av 1980-lalet djupt olycklig.

Nedgången i ekonomin och krympande realinkomster för de enskilda hushållen under senare år borde rimligen leda liU en förstärkning av konsumentstödet — inte en minskning.

Umeå universitet, samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden Prop. 1985/86:121

Sociologiska instUutionen

I det aktuella betänkandet formuleras det övergripande konsumentpoliliska målel som "alt utifrån konsumentsynpunkt stödja en effektiv och medveten hushållning med resurser." Det hushållsekonomiska synsättet skaU fortfarande gälla Som utgångspunkt och målsättningen drar i riktning mol medvetandehöjning hos enskUda konsumenter. Förutom alt de konsumenlpolitiska åtgärderna skaU stödja hushåUen i deras strävan att köpa och bmka mera resursmedvetet, skall de förbättra konsumenternas möjligheter att uttrycka sin behov. (6.3)

Denna förskjutning har konsekvenser för synen på utbildning och forskning på det konsumentpolitiska områdel. I den mån insatser under senare år inte haft åsyftad verkan, lorde del till slor del bero pä atl man underskattat betydelsen av en medveten konsument i samhällsekonomin. Man har därför också försummat utbildningen. Beslular man nu om riktlinjer som betonar medventehet på hushållsnivå, måsle information, utbildning och kunskapsutveckling förstärkas.

Vi ansluler oss tiU utredningens förslag tUl övergripande mål för framti dens konsumentpolitik.

Vi vill understryka att möjligheten atl nå delta mål är avhängigt en förstärkning av konsumentpolitisk utbildning och forskning.

Chalmers tekniska högskola

Professor Björn Linn

Det ligger ett värde i att utredningen lar upp "Hushållens fömtsättningar" (kap 4), men i övrigt är resonemangen i väl hög grad konventionellt beskrivande och oanalytiska.

Det skulle behövas en analys av producent-konsument-balansen i samhället med en undersökning av hur den förskjutils (stora producentföretag, ändrad försäljningsslruktur, ändrad disiribution med större arbete överias-tat på konsumenten etc).

Vidare bör man ta upp typproblem som konsumenten/brukaren i dag upplever och som har samband med denna ändrade struktur. Dessa problem har stora konsekvenser för bmkarskuationen. Exempel är följande: n Svåröverblickbarl utbud, samlat kring produkttyper med begränsade

variationer som fömtsätter en myckel väUnformerad konsument. n Arbetet med atl skaffa sig en någorlunda fullständig information kräver sädan tid och därmed koslnader all det ofta är rationellt atl genomföra köpet på begränsad information. Hur kan faktorernas avvägning påverkas på ett för konsumenten gynnsamt säll? D Brister i design, speciellt när del gäller föga gloriösa vardagsprodukter där del skenbart stora utbudet inte varierar tillräckligt för atl reella alternativ ska kunna erbjudas. Mängder av önskemål fångas aldrig upp. Saknas det från tillverkarna frislående forskningsledet? Ta dammsugare som etl välkänt exempel.

D Problem som skapas av ändringar i (officieU eUer producenlbeslämd) Prop. 1985/86: 121 standard, där konsumenten viU komplettera lidigare ulmstning ("årsmodeller" l.ex.). D "Inbyggt åldrande", dåliga reparationsförulsättningar. D Brist på slandardbasvaror, svårigheter atl hitta bra normalprodukler på modedominerade områden såsonri kläder och skor. Stor tidsåtgång i sökandel efter tiUfredsställande produkter utan säker utsikt till framgång. D Ofta uppträdande tiUverkningsfel, ofullsländigheter i förpackning etc. som, även när de täcks av garantier, föranleder återbesök som med centralisering av försäljningsställena blir arbetskrävande och kostsamma. Har tiUverkningskontroll helt eller delvis ersatts av garantiviU-kor och arbete därmed flyttats över till konsumenten? D Allmänt förekommande undermålig förpackningsdesign som fömtsätter muskelstyrka, speciell teknik eller verktyg vid öppnande. Svårt all klara för många muskel- eller synsvaga, kvinnor, äldre, handikappade etc. D Brister i information beträffande uppackning, montering och användning — monterings- och bmksanvisningar lorde ofta vara skrivna i efterhand av dåligt kvalificerad personal. Detta moment har ingen status i produklionsledel. m Brister i garantiviUkor för produkter som ska bmkas under lång tid och är så komplexa att konsumenten inte rimligen kan granska dem direkt -t. ex. småhus.

På samtliga dessa punkter upplever brukaren i dag problem. Vissa av dem kan mötas med bättre utbildning av tekniker och övriga i producentie-det engagerade - del gäller t. ex. frågorna om förpackningar och monteringsanvisningar. Dessa frågor behöver kunna ägnas utrymme i undervisningen. Andra problem, t. ex. garantiviUkor, har stor betydelse för teknikens sätl atl fungera i samhället men måsle angripas genom konsumentpolitiska ålgärder såsom lagsliftning.

Institutionerna för huslig utbildning vid universiteten i Göteborg, Umeå och Uppsala

Vi ansluler oss till den vidgade målsättning man föreslår för den framtida konsumentpolitiken. Konsumentpoliliska ålgärder blir aUlmer angelägna i lider då konsumenternas kunskaper i frågor som gäller kost, hälsa och ekonomi av alll alt döma minskar, samtidigt som marknadens utbud av varor och tjänster ökar och blir aUtmera komplicerat och svåröverskådligt. De senasie årens krympande reaUnkomsler medför också en påfrestning för hushållen, elt förhåUande som borde leda tUl en förstärkning och inte en försvagning av konsumentstödel.

Statens kulturråd

Som konsumentpoliliska kommittén (s 110) framhåller finns det kopplingar

mellan konsumentpolitik och kulturpolitik. Mest konkret tar de sig uttryck 97

7 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 121

i att koncentrationen av detaljhandeln leder tiU att tUlgängligheten för Prop. 1985/86:121 konsumenter utanför storstadsområdena tiU l.ex. böcker, fonogram och noter försämras och alt urvalet här tenderar att begränsas till det kommersiellt mest gångbara delarna av utgivningen. Det finns också koncentra-lionstendenser inom produklionsledel vilket gör att del samlade utbudet blir beroende av ett fåtal utgivare, vilket kan leda lUl alt utbudet snävas in och blir ensidigt. I vissa fall är det också svårt för konsumenterna att informera sig om del faktiskt tUlgängliga utbudet och därmed välja i detta. Rådet följer fortlöpande utvecklingen inom litteraturområdet bl. a. vad gäller nyssnämnda aspekter. På fonogramområdei har rådet tillsammans med statens pris- och kartellnämnd gjort en ingående analys av fonogram-branschen (se Fonogrammen i kulturpolitiken, rapport från kulturrådet 1979:1). I anslutning tUl anslagsframställningen för budgetåret 1986/87 har rådet i en promemoria, Nolområdel, bl. a. beskrivit utgivningen och tillgängligheten av noter i landet. I nämnda sammanhang har också informationen till konsumenterna tagks upp.

Statens ungdomsråd

Vi viU inledningsvis konstalera alt utredningen bygger på ell hushåUsekonomiskl synsätt. Detla gmndläggande synsätt vill statens ungdomsråd ansluta sig tiU. Trots denna gmndsyn har vi på några områden funnit brister som vi här närmare vill kommentera.

I inledningen till betänkandet konstateras att utredningen har genomförts på kort lid. Utredningen av utvecklingen och inriktningen av det konsumentpolitiska arbeiei har därför i huvudsak byggts på redan befintligt material. I ett särskilt yttrande liU utredningen anför ledamölerna Gustavsson och Orring atl utredningens eget material inte kunnat redovisas på ell tilU"redsställande sätt genom att utredningen inte hunnit bearbeta materialet.

Statens ungdomsråd ser del som beklagansvärt atl utredningen inte fått den lid och de resurser som krävs för atl på elt mer fullständigt sätl kunna belysa inriktning och utveckling på del konsumenlpolitiska området. Särskik när del gäUer avsnittet hushållens fömtsättningar, menar vi atl det hade varit värdefullt med en bredare belysning.

Sedan flera år tiUbaka har hushållen drabbats av reallöneminskningar. Som en konsekvens av delta har konsumtionen minskat, enligt belänkandet, med i genomsnitt 0,2% per år under perioden 1977-83. Självklart har detta lett lUl alt fler hushåll har fått en bekymmersam ekonomi. Ett allvarligt tecken på detta är den kraftiga ökningen av antalet mottagare av socialbidrag.

Av utredningens direktiv framgår alt hushållens gmndläggande konsumtion har en särskild betydelse med tanke på den svära privatekonomiska skuation många hushåU befinner sig i i dag. Därför borde del ha varit en angelägen uppgift för utredningen all på ell mer ingående säll analysera förändringarna i konsumtionen av framför aUl bostäder och livsmedel.

Bostadskostnaden utgör den största andelen av hushållens konsumtion.
Dessutom är det ell område som tar en ständigt större del av hushållens 98

konsumtion. Man kan ifrågasätta om detta är ett medvetet val av konsu- Prop. 1985/86:121 menterna. Myckel talar isläUel för all bostadskostnaden är svår att påverka för den enskUde konsumenten. Mot denna bakgmnd borde frågan ställas om hur en fortsalt ökning av bostadskostnaderna, påverkar hushållens ekonomi. Detta är exempel på problem som vi anser utredningen inte behandlar på ett tillfredsställande sätt.

En annan fråga som vi menar inte behandlats tillräckligt utförligt är de stora skillnader som finns i förutsättningama för hushållens konsumtion. Vi menar alt det skulle vara intressant att t. ex. speciellt se på den gmpp ungdomar som nyligen flyttat hemifrån.

Av uiredningen framgår bl. a. atl ungdomar i regel har ringa erfarenhet av hushållsarbete och att skolan har brister i sin konsumenlulbildning. När det gäller ungdomars roll som konsumenter så är detla intressanta områden, men del finns fler som borde belysas. Som exempel kan anges bostadskostnaderna. För många ungdomar är det svårt att bära de höga bostadskostnaderna. Detta gäller ofta både studerande och arbetande ungdom. Ungdomars sociala problem är speciella på detta område eftersom det ofta innebär slora kostnader alt etablera sig på bostadsmarknaden. Det handlar om en kombination av i regel låga inkomster och höga kostnader för bosättning samt hyror och kanske kapitalkostnader. Detta och många liknande områden skulle behöva utredas betydligt noggrannare.

Länsstyrelsen i Uppsala län

Länsslyrelsen instämmer med uiredningen att konsumentpoUtiken skall inriktas på alt öka konsumenternas medvetenhet och kunskaper, verka för atl konsumenlinflylandel stärks i samhället och all öka kunskapsutvecklingen om hushållens situation och de olika förhållanden som påverkar deras resursutnyttjande och välfärd.

Länsstyrelsen i Kronobergs län

Länsstyrelsen konstaterar inledningsvis att flera av förslagen i betänkandet är så aUmänt håUna att det är oklart vad som åsyflas. Del hade varit önskvärt med en större tydUghet och konkreta ålgärdsförslag, i synnerhet som kommittén säger sig vilja arbeta med breda lösningar och engagera såväl enskilda som organisationer i den framtida konsumentpoUtiken.

Länsstyrelsen delar kommitténs uppfattning, att målel för den framtida konsumentpolitiken måste vara atl utifrån konsumentsynpunkt stödja en effektiv och medveten hushållning med resurser. Även målet all öka medvetenheten och kunskaperna hos konsumenterna måsle ges en framträdande roll i den framtida konsumentpolitiken.

Länsstyrelsen i Malmöhus län

Kommittén kommer inte med några omvälvande förslag på del konsument
poliliska området. Den betonar ell hushållsekonomiskl synsätt och lägger
också slor vikt vid atl den lokala konsumentverksamheten breddas till alt 99

avse aUa de områden som påverkar konsumentens livssituation ex. vam- Prop. 1985/86:121 och servicefrågor, butiksstmktur och god samhällsplanering. Denna verksamhet fordrar utöver den kommunala konsumentverksamheten att kommunalpolitiker, näringsUvsorganisationer, skolan, frivilliga organisationer med konsumenlpolitiska ambitioner engagerar sig i konsumentfrågorna. För den framlida konsumentpolitiken är inte huvudmålen alt förstärka det skyddsnät som skapats under 1970- och hittiUs under 1980-talet. Självsanering och egna åtgärder inom näringslivet bUr elt alternativ tlU lagstiftning. Näringslivet bör också ha huvudansvaret för konsumentinformation. Målet på sikt är att skapa medvetna och kunniga konsumenter som är väl förtrogna med marknadsföring och med de spelregler som gäller på marknaden. Länsstyrelsen instämmer med kommittén i dessa ulgångspunkler för den framtida konsumentpolitiken.

Länsstyrelsen i Jämtlands län

Länsstyrelsen instämmer i utgångspunkter för den framtida konsumentpolitiken, vilka redovisas i belänkandet.

Länsstyrelsen i Västerbottens län

Välfärden i etl samhäUe bestäms av många olika faktorer. Hushållens välfärd beror främst av tillgången på resurser och på hur effektivt hushållen kan utnyttja dessa. Olika förhållanden som råder i samhället, den miljö som omger hushåUen, politiska beslut m. m. påverkar hushållens möjligheter att utnyttja sina tillgängliga resurser. Hur samhällets lolala resurser utnyttjas kan bedömas från hushållsekonomisk synpunkl och därmed ge en viktig aspekt på välfärdens utveckling.

Detta kan också mera specifikt uttryckas som att hushållens köpkraft inte bara bestäms av deras inkomster och den skatt de betalar. Köpkraften påverkas också av om priserna på varor och tjänster är rimliga, om kvalitén är god, om varorna har lång ekonomisk livslängd och om de marknadsförs på elt sunt sätt.

Utifrån detta synsätt har utredningen lagt sina förslag om bl. a. att stärka konsumentens stäUning på marknaden.

Länsstyrelsen anser att i den redovisning som beskriver situationen för olika hushåU borde även en regional aspekt ha anlagts. Ulan atl ha några speciella statistiska dala på detla anser länsstyrelsen alt befolkningen i glesbygden i Norrlands inland i jämförelse med den exempelvis i storstäderna har helt andra fömtsättnigar - i grunden betydligt sämre sådana bl. a. genom långa avstånd och betydligt sämre utbud av varor och tjänster.

Resultatet av en sådan analys borde enligt länsstyrelsens mening ha lett tUl en avvägning av åtgärder/insatser där den regionala/regionalpolitiska aspekten varit framträdande.

Etl exempel: I Västerbotten saknar sex kommuner av femton någon
form av konsumentverksamhet. Flertalet av dessa är små glesbygdskom
muner med sviktande ekonomiska resurser. Här borde en stimulans ha
föreslagits för alt utveckla sådan verksamhet i dessa kommuner. 100

Statens livsmedelsverk

Kommittén har i silt betänkande lagil upp allmänna konsumentpolitiska frågor. De livsmedelspolitiska frågorna, som utgör en viktig del av de enskilda hushållens intressesfar, har legat utanför kommitténs uppdrag. Livsmedelsverket finner inte anledning atl i remissyttrandet gå igenom kommittébetänkandet i detalj, särskilt som verket delar den syn på konsumentpolitiken som legal lill gmnd för kommitléns arbete och som präglar förslagen.

Som kommittén framhåller bör den framlida politiken på konsumenlområdel inriktas på all stärka hushållens möjligheter atl effektivt använda sina resurser och atl la upp frågor av betydelse i första hand för grupper i samhäUel med knappa resurser. Livsmedelsverket har inget all erinra mot kommitténs förslag, vUka bör verka i denna riktning.

Som kommittén framhåller är de enskUda hushållen små och kunskaps-mässigl ofta underlägsna produktions/försäljarsidan. Företagen är måna om all följa marknadsutvecklingen och har en omfattande kunskap om hushållens förhållanden. HushåUen har å sin sida däremot för det mesla mycket begränsade kunskaper på produktområdet. Företagen är i många branscher välorganiserade. Konsumenterna däremot saknar stöd av starka organisationer. Till konsumenlemas hjälp måsle då finnas offentliga myndigheter, dit den enskilde kan vända sig och där han kan förvänta sig alt få sina iniressen bevakade. De centrala och lokala myndigheterna på konsumenlområdel har därför en ulomordentiigl viktig uppgift i detta avseende. Konsumeniverkei har under några lidigare år fält vidkännas extraordinära nedskärningar. En förstärkning av verket är nödvändig om de vidgade konsumentpoliliska uppgifterna skall kunna genomföras på elt menings-fuUl sätt.

Statens naturvårdsverk

Samhällets normala sätt all fungera ger upphov lill miljöproblem. Nästan
aUl vi gör påverkar direkl eUer indirekt mUjön. Del uppstår ofta men
ingalunda alltid en rad målkonflikter meUan hänsyn till miljön å ena sidan 101

och sysselsättning, lönsamhet, exportmöjligheter och bekvämlighet å den Prop. 1985/86:121 andra, målkonflikter som innebär en rad besvärliga avvägningar.

Marknaden löser inte miljöproblemen av sig själv. Miljöproblemen är negativa externa effekter, ur förelagarens, förorenarens, ibland också ur köparens synpunkl är de någon annans huvudvärk. Miljövård handlar till stor del om konsten alt förmå andra alt uppföra sig väl.

En väl fungerande marknadsekonomi fömtsätter informerade konsumenter. Allmänheten har ett stort och dokumenterat intresse för miljöfrågor. SNV är övertygat om att allmänheten är beredd att ta ett ökat ansvar för miljön. Men ansvar fömtsätter kunskap. Mänga konsumenter skulle med andra ord välja miljövänliga varor, om de bara hade kunskaper/fick information om vilka varor, som är mer miljövänliga än andra. Köparen skulle därigenom kunna påverka utbudet och utformningen av olika varor. Rådgivning fungerar bra, om den som får rådet åtminstone inte förlorar på alt följa del.

Uppgifterna om olika varors funktionella egenskaper bör enligt SNV för vissa varor på någol sätt kompletteras med uppgifter om miljöpåverkan och med skrolningsanvisningar. Detta kan ske successivt. Sådan information kan bidra till att öka medvetenheten om miljöaspekterna i samband med tillverkning, användning och skrotning av vissa varor. Detta är elt sätt att förhindra miljöförstöring, att bedriva miljövård.

Olika möjligheter att åstadkomma denna miljöinformation måsle undersökas. De västtyska erfarenheterna av den särskilda märkning som informerar konsumenten om att varan är särskUl "miljövänlig" bör utnyttjas. SNV anser att utgångspunkten vid bedömningen av olika varors "miljövänlighet" i första hand bör vara jämförande.

Köparen är nyckelpersonen. Bmkaren - i de fall denne inte är densamme som köparen, t. ex. inom myndigheter och oUka organisationer — och den som har det slutiiga ansvaret för skrotningen kan mycket väl lägga betydligt större vikt vid varors miljöegenskaper än köparen. Ansvaret för informationen om varor bör i första hand Ugga på tillverkaren.

Det är således väsentligt all miljöaspekterna kommer in som en naturlig del i konsumentpolitiken på samma sätl som aspekterna om kvalitet, pris, bekvämlighet etc. Inom ramen för konsumentverkets sektoransvar bör ligga att på olika säll söka få in miljöaspekterna i det konkreta konsumentpoliliska arbetet.

Statens jordbruksnämnd

Ungefär 20% av vår privata ekonomi går åt tiU inköp av mat. Prisbildning
en på livsmedel är därför en viktig del av vår privatekonomi. 1983 års
livsmedelskommilié tog därför även upp konsumentfrågorna, inte bara ur
ekonomisk synpunkl utan även ur näringssynpunkt. Kommktén behand
lade även frågor om konsumentens insyn och utbildning i livsmedelsfrågor.
En viktig del i dessa frågor ansåg kommittén vara sambanden mellan pris,
kvalitet och sammansättning. Kommittén fömlsatte att dessa frågor skulle
tas upp av den konsumentpoUtiska kommittén.
Konsumentkommitténs förslag gäller framför allt utbildning och infor- 102

mation. JN delar utredningens uppfattning att del är på dessa områden Prop. 1985/86:121 insatser måste göras för att åstadkomma förbättrad medvetenhet på livsmedelsområdet. Enligt JN: s mening har emellertid inte konsumentkommittén lagl särskilt stor vikt vid det vikliga livsmedelsområdet.

Svenska kommunförbundet

Styrelsen instämmer i de mål för en framlida konsumentpolitik som kommittén anger, nämligen att stödja en effektiv och medveten hushåUning med resurser. Detla innebär all man inom konsumentpolitiken skall verka för att förbättra konsumenlemas möjligheter att uttrycka sina behov och påverka sin situation. Man bör också stödja hushållens strävan alt bättre utnyttja sina resurser och i övrigt stärka konsumenternas ställning på marknaden. Den konsumentpoUtiska verksamhelen måsle därför även i fortsättningen parallellt inriktas på både konsument- och förelagsinriktade åtgärder.

Landstingsförbundet

Det är väsentligt alt konsumentpolitiken inriktas på insatser som främjar hushållens ekonomi och koncentreras på frågor av större ekonomisk betydelse

Trollhättans kommun

Kommunen instämmer i huvudsak i kommitténs förslag. Kommunen väljer därför alt i detla yttrande beröra de områden där kommunen har särskilda synpunkter vilka lorde beaktas.

Trollhättans kommun har som ett klart uttalat mål att ge kommuninvå-nama den service som efterfrågas. Detla gäller också inom konsumentpolitikens område.

I dagens samhälle, med elt ständigt utökat utbud av varor och tjänster och med begrepp som märkesmystik, suggestiv reklam och Uvsslilsreklam blir del för konsumenterna alll svårare att överblicka marknaden och göra rationeUa inköp baserade på egna behov och preferenser. För den enskilde konsumentens ekonomi och för den samhäUsekonomiska utvecklingen vill kommunen slå fast all den framlida konsumentpolitikens mål måste vara atl slå vakt om konsumenternas ställning på marknaden och ur konsumentsynpunkt STÖDJA EN EFFEKTIV OCH MEDVETEN HUSHÅLLNING MED RESURSER.

Principiellt kan den konsumenlpolitiska verksamheten delas in i fyra verksamhetsområden som var och en för sig är lika väsentliga för konsumenterna och som dessulom starkt påverkar den kommunala verksamhelen.

1. Hushållning ställs i centrum. Detta innebär att konsumenternas resurser i form av pengar, lid, arbetskraft och kunskaper specieUl måsle uppmärksammas.

103

2. Konsumentpolitiken förs närmare konsumenterna. Kommunernas an- Prop. 1985/86: 121 svar för och möjligheterna att stärka konsumentemas ställning ökar.

3. Aktivare folkrörelser. Ökat ansvar för kommuner och myndigheter atl söka samarbete med organisationerna. Konsumenternas inflytande kan stärkas genom ökad medverkan och engagemang av frivilliga organisationer.

4. Ökade krav på företagen. Förelagens huvudansvar för produktinformationen betonas liksom ansvaret för reklamationshandläggningen.

Motala kommun

Konsumentpolitikens mål måste vara att stödja och stärka hushållens möjligheter tiU atl effektivt utnyttja sina resurser. HushåUens väUard beror tiU slor del på hur man kan utnyttja dessa. Det innebär följande tre verksamhetsområden:

1. Konsumentpolitiken måste tydligare inriktas på alt ÖKA KONSUMENTERNAS MEDVETENHET OCH KUNSKAPER så att de bättre skall kunna ge uttryck för sina behov, utnyttja sina resurser effektivare och fungera bättre på marknaden.

2. KonsumentpoUtiken måste verka för att KONSUMENTINFLYTANDET STÄRKS I SAMHÄLLET genom att människor och deras organisationers dellagande i konsumentpolitiken breddas och fördjupas.

3. KonsumentpoUtiken måste ge en ÖKAD KUNSKAPSUTVECKLING OM HUSHÅLLENS SITUATION och de olika förhållanden som påverkar deras resursutnyttjande och välfärd. Ett sådanl förbättrat kunskapsunderlag är nödvändigt för konsumenter, samhäUsorgan och näringsUv.

Den politiska förankringen är nödvändig och grundprincipen skaU vara atl ha en konsumentnämnd som bas för den kommunala verksamheten. Utvecklingen i kommunema måsle noggrant följas om och hur kommunerna tar sitl ansvar för konsumentpolitiken. I händelse av atl alltför många kommuner ligger kvar på en allför låg nivå eller ingen verksamhet alls, lorde elt införande av obligatorium ånyo prövas.

Kommittén påverkar att en väl fungerande konsumentpolitik måste bedrivas närmare människorna och sker bäst genom kommunal konsumentpolitisk verksamhet och alt denna måste drivas med kraft. Inte minsl för alt kunna påverka de särskUt utsatta konsumentemas situation är det en nödvändighet.

Fömtsättningarna finns delvis redan på lokal nivå men de måsle stärkas och aktiviteterna fördjupas. SpecieUt angeläget är det att de förtroendevalda i kommunerna på ett aktivare sätl än hittills känner ansvar och får utrymme för att förverkliga de allmänna konsumentpoUtiska målen på lokal nivå. En mångsidig lokal verksamhet i bred samverkan mellan kommunens konsumentverksamhet, andra kommunala organ, frivilliga organisationer, näringsliv och övriga är ett nödvändigt inslag i den konsumenlpolitiska utveckling som måste komma lUl stånd.

Nämnden ställer sig helt bakom förslaget och kan genom egna erfarenhe
ter instämma i att dessa förutsättningar behövs för att "lyckas" på lokal '04

nivå. Genom en politisk vald nämnd har vi kunnat påverka straktueUa Prop. 1985/86:121 förhållanden på marknaden som formar hushåUens viUkor. Detta har krävt i många fall etl stort engagemang av de förtroendevalda för att nå ut med de nödvändiga målen.

- alt öka konsumentemas kunskaper och medvetenhet

— atl förslärka konsumenlinflylandel i samhället, saml

- att öka kunskapsutvecklingen om hushåUens situation.

Motala kommun hemställer slutligen att utvecklingen av konsumentpolitiken i landet sker i huvudsak enligt konsumentpoliliska kommkténs förslag med beaktande av vad som ovan anförts.

Kritianstads kommun

En väl fungerande kommunal konsumentpoUtisk verksamhet är gmnden för landets framlida välbefinnande, samt en fömtsättning för att vam- och tjänstemarknaden skall kunna fungera någorlunda effektivt, ty pga. den stora mängd varor som finns inom livsmedelsområdet och märkesmystiken bland hushållskapitalvaroma plus den suggestiva reklamen har del blivit allt svårare för konsumenterna att överblicka marknadsutbudel respektive göra någorlunda rationeUa köp baserade på sina egna behov och preferenser.

Kommunen viU med krafl understryka atl det fortfarande är en viktig uppgift för konsumentpoUtiken att slå vakt om konsumenternas stäUning på marknaden. Därvid måste målet för den framtida konsumentpolitiken vara all utifrån konsumentsynpunkt stödja en effektiv och medveten hushållning med resurser. Principiellt innebär del följande tre verksamhetslinjer:

1 Konsumentpolitiken måsle tydligare inriktas pä att öka konsumenternas medvetenhet och kunskaper så att de bättre skaU kunna ge uttryck för sina behov, utnyttja sina resurser effektivare och fungera bättre på marknaden.

2 Konsumentpolitiken måste verka för all konsumentinflylandet stärks i samhället genom all människor och deras organisationers dellagande i konsumentpolitiken breddas och fördjupas.

3 Konsumentpolitiken måste ge en ökad kunskapsutveckling om hushållens skuation och de olUca förhållanden som påverkar deras resursutnyttjande och välfärd. Etl sådanl förbättrar kunskapsunderlag är nödvändigl för konsumenter, samhällsorgan och näringsliv.

Konsumenlnämnden har lätt atl instämma i kommitténs förslag tiU arbetsområden enligt följande:

- rådgivning

—reklamalionshantering

—information

- marknadsuppföljning

—serviceförsörjning

—utbildning

- stöd till organisationer 105

För tiUfallet förekommer i några kommuner mycket bra lösningar på vart Prop. 1985/86: 121 och elt av dessa verksamhetsområden men i ingen kommun utförs samtliga dessa nödvändiga arbeten i tiUräckligt hög grad. Det innebär att det i elt långsiktigt perspektiv måste ske elt utbyte av erfarenheter mellan kommuner med olika väl utbyggda arbetsmodeller, så varje kommun täcker hela arbetsschemat och gör del i väsentligt högre grad än i dagsläget. Detta innebär att det måsle tillföras mer resurser till de lokala konsumentpolitiska verksamheterna.

För atl kunna fördela de konsumentpolitiska resursema effektivast möjligt krävs engagerade politiker som tar sig tilU-äckligt tid att diskutera vilka områden och arbetsformer som skall prioriteras. Entydiga erfarenheter visar att en konsumentnämnd är bäst skickad att svara upp mot konsumenternas krav åtminstone i en medelstor kommun.

Fortsatt utredning och bearbetning av datoremas möjliga användning i näringslivs- och samhäUsinstitutioners kontakt med konsumenlema bör ske.

Avslutningsvis hemställer kommunen i Kristianstads kommun att utvecklingen av konsumentpolitiken i landet sker i huvudsak enUgt konsumenlpolitiska kommitténs förslag med beaktande av vad som ovan anförts.

Mullsjö kommun

Sjunkande livslängder på hushåUskapilalvaror och även andra varor medför att aUl fler hushåll får ekonomiska problem. Kommunen delar därför kommitténs uppfattning att det är viktigt att stödja en effektiv och medveten hushållning med resurser, med andra ord förbättra konsumentemas möjligheter all välja en för dem passande vara.

Karlskoga kommun

Det konsumentpolitiska målet att utifrån konsumentsynpunkt stödja en effektiv och medveten hushållning med resurser kräver att vi bl. a. arbetar för atl stärka utbildningsinsatserna i skolan, företagens informationsansvar saml konsumentinformationen.

Gislaveds kommun

Gmnden för landels framlida välbefinnande är en väl fungerande kommunal konsumentpoUtik. Den är dessutom en fömlsältning för all vam- och tjänstemarknaden skall fiingera någorlunda effektivt. På gmnd av den ständigt växande varumängden inom Uvsmedelsomrädet och märkesmysli-ken bland hushållskapitalvarorna plus den suggestiva reklamen har det blivit alll svårare för konsumenterna all överblicka marknadsutbudel och alt göra någorlunda rationella köp som baserats på del egna behovet.

Kommunen vill understryka att del fortfarande är en viktig uppgift för
den framlida konsumentpolitiken atl slå vakt om konsumenternas ställning
på marknaden. Därför måste målel för den framlida konsumentpolitiken
vara all utifrån konsumentsynpunkt stödja en effektiv och medveten hus- 106

hållning med resurser. Verksamheten kan indelas i tre huvudlinjer:

1. KonsumentpoUtiken måsle inriktas på att öka konsumenternas medve- Prop. 1985/86:121
tenhet och kunskap så att de bättre kan ge uttryck för sina behov,

utnyttja sina resurser effektivare och fungera bättre på marknaden.

2. Konsumentpolitiken måste verka för atl konsumentinflytandet stärks i samhäUel genom att människor och deras organisationers deltagande i konsumentpolitiken breddas och fördjupas.

3. KonsumentpoUtiken måsle ge en ökad kunskapsutveckling om hushållens situation och de olika förhållanden som påverkar deras utnyttjande av resurser och deras välfärd. Etl sådant förbättrat kunskapsunderlag är nödvändigt för konsumenter, samhällsorgan och näringsliv.

Nacka kommun

I likhet med vad som uttalas i betänkandet anser kommunen att konsumentemas medvetenhet och kunskap bör ökas för atl på så sätt stödja och förbättra deras stäUning på marknaden.

Vidare bör konsumentinflytandet i samhället stärkas genom en allmän debatt och genom olika organisationers engagemang.

Då kunskapen om hushållens situation är dålig behöver kommunen veta vilka förhåUanden som påverkar hushållens resursutnyttjande.

Umeå kommun

Umeå kommun som tagit del av konsumentpolitiska kommitléns betänkande (SOU 1985:32) viU inledningsvis beklaga att en utredning om en så viktig fråga som den framtida konsumentpolitikens inriktning inte har kunnat genomföras med större enighet än vad som nu är fallet. Oaktat detta vill dock kommunen yttra sig över några vikliga punkter i det presenterade utredningsmaterialet.

Kiruna kommun

En allmän princip för konsumentpolitiken i framtiden måsle vara att lösningen av den enskilde konsumentens problem förs närmare människorna. Detla är också kommitténs uppfattning. Denna princip är ulan Ivekan fömtsältningen för alt konsumentpolitiken skaU kunna uppnå de fastlagda fundamentala målen. Om inte medvetna och kraftfulla insatser görs för att förankra verksamheten på lokal nivå, kommer knappast de tilldelade resurserna liU meningsfuU användning. Detta gäller aUa kategorier av enskilda konsumenter och också direkt och indirekt produktion och distribution. Samma fömtsättning måsle i minst lika hög grad gäUa för att tillgodose kunskaps- och informationsbehovet.

Inom många sektorer av samhällslivet förekommer en mer eUer mindre medveten tendens till ökad centralisering och centralstyrning, eUer åtminstone försvar för befintiig sådan. Denna tendens måsle molverkas.

Kommittén gör upprepade och förmodligen också välmenande uttalan
den om den lokala roUen, dvs. i första hand kommunernas uppgifter. Men
trots detta lever inte heller kommittén upp lill inriktningen att bryta ovan- 107

nämnda trend. Några nya konkreta åtgärder till stöd för den lokala verk- Prop. 1985/86:121 samheten föreslås inte och allraminst beträffande resursfördelning mellan centralt och lokalt agerande. Snarare kan man hos kommittén spåra tendenser i motsatt riktning t. ex. i fråga om glesbygdsproblemen och resurserna för deras lösning.

Växjö kommuns informationsnämnd

Kommitténs målsättning innebär en utvidgning av konsumentpolitiken jämfört med 1975 års riksdagsbeslut där målel var atl stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden. Utvidgningen av synen på konsumentpoUtiken är en anpassning av hur de konsumentpolitiska organens arbete har breddats under senare år. Informationsnämnden kan i stort ansluta sig tUl denna målsättning.

Helsingborgs kommun

Kommunen anser all föreslagna mål och riktiinjer inom konsumentpoUtiken är riktiga. Särskill betydelsefullt är därvid strävandena att utveckla och fördjupa den lokala konsumentverksamheten. Även om redovisat förslag tiU "Lag om vissa befogenheter i kommunal konsumentpoUtisk verksamhei" närmasl får uppfattas som en kodifiering av den verksamhet som bedrivs i kommunema redan i dag, kan förslagel samtidigt utgöra en lämplig plattform för det fortsalla utveckUngsarbelet. Med hänsyn härtill och med beaktande av vad konsumentnämnden anfört tillstyrker kommunstyrelsen bifall till utredningsförslaget.

Ystads kommun

Kommunen instämmer i det hushållsekonomiska synsätt som konsumentpoUtiska kommittén förespråkar.

Östersunds kommun

Kommunen instämmer i analysen och de mål som satts upp. HushåUen har fått minskat konsumtionsutrymme och ökad lidspress. Dessulom kan man konstatera atl hushåUens praktiska kunskaper atl utnyttja sina resurser effektivt har sjunkk. Det kommersiella trycket har samtidigt ökat. Det här är slutsatser man bl. a. kan dra från del praktiska arbetet med budgelrådgivning till ungdomar.

Lycksele kommun

Lycksele kommun instämmer i utredningens förslag all målel för den framtida konsumentpolitiken måsle vara att utifrån konsumentsynpunkt stödja en effektiv och medveten hushållning med resurser.

Trots atl Sverige idag har en mycket hög levnadsstandard är det svårt all
vara konsument. Utvecklingen springer iväg, kunskaper hos enskilda kon- 108

sumenter och inom samhällsplaneringen hinner inte med.

Avslulningsvis vUl kommunen framföra att man är poskiv tUl utredning- Prop. 1985/86:121 en och dess förslag. Del är viktigt med elt hushållsekonomiskl synsätt så att effekterna av olika beslut bedöms utifrån hushållens synpunkt och utifrån de följder besluten inom olika delar av samhället har för hushållens välfärd och resurser i form av pengar, tid, arbete och kunskaper.

Sorsele kommun

Utredningen anser att särskilda konsumentnämnder bör inrällas för alt utöka politikernas medverkan i den konsumentpolitiska verksamheten.

Sorsele kommun kan snabbi konstatera att ärendemängden i en liten glesbygdskommun inte försvarar kostnaderna för inrättande av en särskild nämnd för konsumentfrågor. Små kommuner har hellre inte ekonomiska resurser alt anstäUa personal som är speciellt inriktade på dessa frågor. Sorsele kommun anser därför att indragningen av hemkonsulentljänsterna vid länsslyrelsema var mycket olyckligt.

Konsumentnämnden i Kramfors kommun

Konsumentnämnden delar tUl stor del kommitléns förslag. På några punkter är nämnden av annan åsikt, nämligen ätt kommunen skuUe få kompelens och möjlighet att inrätta lokala reklamationsnämnder.

Vi tiUstyrker utredningens förslag till ändrad målsättning för del konsumentpolitiska arbetet, all hushållen och deras resurser sätts i centmm. HitliUs har konsumentpolitiken främst varit inriktad på konsumenternas situation i förhåUande till näringslivet. Del har vi upplevt vara en alltför snäv inriktning efiersom vår vardag till stor del styrs av beslut som tas på helt andra ställen än i näringslivet. Så fattas exempelvis inom kommunerna beslut som i hög grad påverkar vår situation. Del kan gälla samhällstjänster av olika slag, taxor och avgifter m. m. Dessa beslut fattas många gånger med andra utgångspunkter än konsumentens situation. Vi önskar därför ett ökat engagemang från politikers, organisationers och enskildas sida när det gäller samhälleliga beslut som direkt påverkar konsumenlema.

Konsumentnämnden i Västerås kommun

Konsumentpolitiken rör flera oUka samhällsområden. Framlidens konsumentpolitik kräver därför slora insatser inom ell brett fäll med utgångspunkt från etl hushållsekonomiskl synsätt.

Konsumenlnämnden instämmer i de mål för en framlida konsumentpolitik som kommittén anger, nämligen atl stödja en effektiv och medveten hushållning med resurser och viU i likhet med kommittén inrikta verksamhelen på alt öka konsumenternas medvetenhet och kunskaper för all bättre hävda sig-på marknaden. Konsumentinflylandet i samhället måsle förstärkas genom alt människors och organisationers dellagande breddas och elt bättre kunskapsunderlag skapas om hushållens silualion. Nämnden vill understryka behovel av konsumentpolitisk forskning.

109

Kooperativa förbundet Prop. 1985/86:121

KF har i anslutning tUl kommitténs ulgångspunkler främsl tre gmndläggande reflektioner atl anföra. Dessa refleklioner sammanhänger med KF: s och därtiU anslutna föreningars verksamhei som en konsumentemas intresseorganisation med uppgift all inköpa, producera och distribuera goda konsumtionsvaror, främsl Uvsmedel.

Först vill KF hänvisa tUl att livsmedelspoUtiska kommittén nyligen framlagt sill huvudbetänkande "Jordbruks- och livsmedelspoUtik" (SOU 1984:86), vari två kapilel behandlar konsumentpolitik och -inflytande på livsmedelsområdet (kap. 7 och 8). I den fortsatta beredningen av kommitténs förslag måste därför enligt KF de konsumenlpolitiska delarna av livsmedelsverkels - Uksom socialstyrelsens - verksamheter uppmärksammas och koordineras med KOV: s.

Vidare konstaterar KF all konsumenlpolitiska kommitténs överväganden och förslag i kap. 7-13 till stor del gäller vidgade insatser från kommuner, undervisningsväsende, organisationer och företag. KF vill här allmänt framhålla viklen av alt KOV: s roU i samhäUets totala konsumentpolitik - dvs. vid offentliga och enskilda institutioner, cenlrak och lokalt

- ej görs alltför beroende av nämnda icke-statliga institutioners växlande
resurser och konsumentpoUtiska ambkioner. Delta fömtsätter atl KOV: s
egna resurser måsle vara tillräckligt stora och därtiU stabila.

Kommittén förespråkar i olika sammanhang som en referensram för konsumentpoUtiken etl "hushållsekonomiskl synsätt". Se särskilt kap. 5. För konsumentkooperationen är ell sådanl synsätt sedan gammalt självklart. KF anser alt kommitténs hushållsekonomiska synsätt och värderingar ska vägleda konsumentpolitikens huvuduppgifter atl stödja, komplettera eller korrigera marknaden beroende på hur denna fungerar ur konsumentsynpunkt. Konsumentkooperationens utveckling hittills har kännetecknats av alt utnyttja marknadsekonomins ur hushållssynpunkt starka sidor och atl på samma gång molverka dess svaga sidor. Det är viktigt all uppmärksamma i vilken hög grad vårt samhäUe präglas av marknadsbe-leenden. Konsumentpolitikens uppgifter är således

- alt stödja marknaden så atl den fungerar bättre och underlättar en god resurshållning enligt klassisk ekonomisk teori (l.ex. information, kunskap)

- atl komplettera en bristfällig marknad så atl angelägna behov hos alla eller vissa konsumenlgmpper möts med ändamålsenlig produktion och distribution (t. ex. glesbygdsstöd, produktutveckling för handikappade)

- all korrigera marknaden där den fungerar dåligt eller negativt ur konsumentsynpunkt (l.ex. hälso- och miljövådliga varor, monopol).

När det gäller utvärderingen av den sedan 1970-talels början bedrivna

konsumentpoUtiken (kap. 6:1) vill KF framhålla följande. KF anser all

samhällets konsumentpoUtik i fråga om livsmedel inte utvecklals positivt

under den nämnda perioden. Dessutom konstaterar KF all insatserna för

bättre hälsa och miljö inte varit prioriterade i konsumentpolitiken. Vidare

vill KF nämna utvecklingen sedan 1970-lalels början av s. k. extra- eller

110

kampanjpriser som exempel på marknadsföringsåtgärder, vars utbredning Prop. 1985/86:121

visserligen lätt förklaras av hårdare villkor på många marknader men vars

konsekvenser för hushållen dock ofta måsle bedömas som diskutabla bl. a.

efiersom de ger intryck av en priskonkurrens som i verkligheten ofta är

skenbar. Konsumentkooperationen har under 1970- och 80-lalen vid flera

tillfäUen erfarit atl rörelsens egen konsumentpolitik försvårats därför att

samhällets konsumentpoUtik i nyssnämnda frågor varit otUlfredslällande.

Konsumentpolitiska kommittén föreslår för framtiden elt primärt mål: "att utifrån konsumentsynpunkt stödja en effektiv och medveten hushållning med resurser" (sid. 74). Inom detta primära måls ram föreslås vidare följande delmål:

"- atl förbättra konsumentemas möjligheter att uttrycka sina behov och påverka sin situation,

- atl stödja hushållen i deras strävan atl bättre utnyttja sina resurser och

- att stärka konsumentemas ställning på marknaden."

Del lorde i det sammanhanget vara överflödigt atl närmare ange de villkor och förutsättningar, vilka bör vara uppfyllda för all marknaden ska fungera väl ur konsumentsynpunkt. Kunniga och väl informerade konsumenter är ell av villkoren. Frånvaron av monopol och karteller är ett annat. Motarbetande av s.k. negativa externeffekter av enskilda förelags produktion eller enskilda hushåUs konsumtion är etl tredje. Dessutom fungerar marknaden ofta imperfekt när del gäller att tillgodose behov hos grupper med svag (relativ) köpkraft, svag organisering och därmed även svag förmåga att uttrycka sina behov.

Konsumentpolitikens mål syftar lUl atl förtydliga men också att ge en gmnd för prioriteringar inom politiken. Elt givet mål, som fastlades redan 1972 och som blivk ännu mer aktuellt fram liU idag, är all konsumentpolitiken ska i hög grad inriktas på atl tillgodose behov och intressen hos särskUt utsatta (resurssvaga) folkgmpper.

Enligt KF; s mening bör detla mål klart utsägas även i fråga om den framtida konsumentpolitiken.

Elt annal mål, vars angelägenhet framkommer bl. a. vid studier av de senasie årens svenska konsumenldeball men också i FN: s, OECD:s, EG: s och Nordiska ministerrådets aktuella program för konsumentpolitik, avser insatser för att främja konsumenternas hälsa och säkerhel. Ytterligare ell mål, som bl. a. den svenska konsumentkooperationen i hög grad uppmärksammat i silt 1976 beslutade handlingsprogram, avser insatser för all främja såväl yttre miljö som konsumentmiljö. På denna punkt finns elt i växande grad sammanfallande konsument- och producentintresse i den meningen all konsumentkooperaliva och löntagarfackliga strävanden visat sig gemensamma.

Kommitténs förslag all "förbättra konsumenternas möjligheter atl ut
trycka sina behov och påverka sin skuation" finner KF betydelsefullt. Det
är viktigt atl så slora och många konsumentgrupper som möjligt får sina
röster hörda i de konsumenlpolitiska verksamheterna. Detla fömtsätter
dock att konsumenternas deltagande och delaktighet i organiserade verk
samheter med anknytning till konsumentpolitiken stimuleras. Del är där- 111

vid viktigt att den statliga och kommunala konsumentpoUtiken mer är Prop. 1985/86:121 hittiUs tar hänsyn tiU och samverkar med de organisationer, där konsumentemas deltagande redan är stort och som kan förmedla belydelsefuUa konsumentopinioner lill de politiska organen.

KF föreslår således all konsumentpoUtikens mål i framtiden blir att "stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden" samt

- att stödja särskilt utsatta konsumentgrupper

- att främja konsumenternas hälsa och säkerhet

- alt främja yttre mUjö och konsumentmiljö samt

- alt verka för att konsumenternas deltagande och delaktighet i konsumentpolitiken vidgas.

Nu nämnda mål har egenskapen all de anknyter till aktuella internationella konsumentpolitiska program, alt de kan lillämpas på såväl KOV;s som SPK:s, livsmedelsverkets, socialstyrelsen m.fl. konsumentpoliliskt inriktade verksamheter, att de underlättar preciseringar av del svårtoUcade ämnet "konsumentkunskap" i utbildningsväsendet och "konsumentfrågor" i forskningen samt att de syftar på såväl konsumeotpolkik som konsumtionspoUlik. Med konsumlionspolitik avses sådana insatser, vUka gäller att stimulera eller motverka konsumtionen av sådana varor och tjänster som är nyttiga resp. skadliga för alla eUer vissa konsumenlgmpper.

Här förordade mål mbbar inte vad kommittén på sid. 76 anför om vikten av att den framtida konsumentpolitiken särskUt inriktas på att öka konsumentemas medvetenhet och kunskap, att vidga konsumentinflylandet i samhället och atl bidra liU ökad kunskapsutveckling om bl. a. hushållens situation.

I sin beskrivning av statlig konsumentpolitisk verksamhet (kap. 3.1) begränsar sig kommittén lUI KOV och ARN. Del förekommer dock ålskil-liga andra statliga verksamheter med klar konsumentpolitisk syftning. Med ledning av finansdepartementets i augusti 1985 utgivna "KonsumentpoUtisk översikt" kan ulöver KOV och ARN även nämnas:

- näringsfriheisombudsmannen (NO) och marknadsdomstolen (MD) för ärenden om bl. a. konkurrensbegränsning, marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor

- socialstyrelsen för ärenden om läkemedel och hälsoaspekter på bl. a. livsmedel

- kommerskollegium för ärenden om urspmngsmärkning av kläder

- Uvsmedelsverket för ärenden om kvalitets- och tiUsalskonlroU m. m. i fråga om mat och dryck

- kemikalieinspektionen för ärenden om farligheten hos kemiska ämnen

- sjöfartsverket för ärenden om fritidsbålars säkerhel

- slalens provningsanslall för ärenden om bl. a. färdigförpackade varors volym och vikt

- statens pris- och kartellnämnd (SPK) för bevakning av priser och konkurrens

- bostadsstyrelsen m.fl. för ärenden om småhus (utreds f. n.).

112

KF vill hell instämma i kommitténs ståndpunkt att del snarast krävs Prop. 1985/86: 121

förstärkta insatser på central politisk nivå för samordning av olika myndigheters konsumentpolitiska verksamheter. Den nuvarande konsumentpolitikens splittring på central statlig nivå måsle leda till inte enbart en misshushåUning med resurser ulan också en belastning i varje strävan att utveckla samverkan mellan å ena sidan staten och å andra sidan kommuner, organisationer och företag. Även sett ur konsumenternas synpunkler är den nuvarande splittringen ägnad att minska nyttan och överblickbarheten av den lolala konsumentpolitiken.

KF hemstäUer därför att en samordning av nuvarande konsumentpoliliska verksamheter inom statliga myndigheter kommer till stånd eUer -när viss sädan samordning redan förekommer — ytterligare utvecklas. Samordningen bör främst gälla mellan KOV och livsmedelsverkets, socialstyrelsens och SPK: s konsumenlpolitiskl inriktade verksamheter saml bör bl. a. avse utrednings-, utbildnings- och informationsinsatser. Företas inte den här begärda kompletterande översynen riskerar den statiiga konsumentpolitiken atl utmärkas av ineffektivitet och riskerar de tidigare nämnda konsumenlpolitiska målen all ej motsvaras av önskvärda praktiska resultat. Det bör vara en angelägen uppgift för del statsråd, som nu explicit fält ansvar för konsumentpolitik och konsumentfrågor att la initiativ lill all en konsumentpolitisk beredning tillsätts.

I anslutning lill de statiiga konsumenlpolitiska organens verksamheter och samordningen därav aktualiseras även frågan om samverkansformer mellan offentliga konsumenlorgan och bl. a. konsumentkooperationen (kap. 9.4). KF viU här i princip uttala ståndpunkten alt de mest belydelsefulla organisationerna som representerar konsumentintresset, nämligen KF, LO, och TCO bör vara representerade i bl. a. KOV:s styrelse. KF återkommer i sitl remissyttrande över verksledningskommitténs betänkande med ytterligare synpunkter i denna fräga.

KF delar kommitténs ståndpunkt om betydelsen av att hushåUsekonomiska synsätt ska vara en generell utgångspunkt för konsumentpolitikens insatser för atl höja medvetenhet och kunskaper. Dessutom vill KF framhålla det angelägna och ändamålsenliga i atl konsumentpolitiken prioriterar bl. a. särskill utsatta folkgrupper saml hälso- och miljöfrågor. Därigenom blir det lättare alt precisera och konkretisera innebörden i "konsumentkunskap" och "konsumentfrågor", vUka begrepp eljesl tenderar all bli väl diffusa i bl. a. utbildningssammanhang.

Sveriges industriförbund

Den konsumentpolitiska kommittén gavs i direktiven ell vittomfattande
uppdrag. Visseriigen har den tillmälta tiden varit knapp, men även med
beaktande därav framstår resultatet av kommitléns arbete som i grunden
onöjaktigt. En del frågor har inte alls behandlats, medan andra förvisso
diskuteras men ulan vare sig djup eller konkretion. Över huvud laget
präglas betänkandet av flytande, svårgripbara resonemang och påtaglig 113

8 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 121

oskärpa. I betydande mån torde detla förklaras av att kommittén på Prop. 1985/86:121 väsentliga punkter underlåtit all la fram faktaunderlag eller alt nyttiggöra sig befintligt sådant.

Kommittén är vidare starkt splittrad och belänkandet upptar inte mindre än dryga tiotalet reservationer och särskilda yttranden. Värderingar och förslag i huvudtexten stöds således av en majoritet som i skilda delar har varierande sammansättning. Knappast något av betydelse röner anslutning från hela kommktén, eller ens från samlhga ledamöter. Delta är inte i och för sig förvånande, efiersom frånvaro av gemensam och rimligl träffande verklighetsbeskrivning naturiigen leder tiU divergerande meningar om existerande problem och lämpliga åtgärder.

Det kan emellertid också konstateras atl avgörande skiljaktigheier inom kommittén ytterst bottnar i delade synsätt på det principiella planet. Särskill gäller delta uppfattningen om marknadsekonomin.

Majoriteten utmålar marknadsekonomin som ell problembelaslat system, vilket inte i praktiken fungerar tillfredsställande ulan avsevärda ingrepp av både generell och selekliv nalur. Den konflikltes majoriteten uppställer innebär atl det råder skarpa motsättningar mellan företagen och konsumenterna, där de senare alltid är i underläge. Detta är en från såväl teoretiska som praktiska utgångspunkter felaktig beskrivning.

Insatta i sitt sammanhang - elt högt utvecklat överflödssamhälle med miljontals transaktioner dagligen - får de svenska konsumentproblemen allmänt anses måttliga, åtminstone på konkurrensmarknaderna. En konsumentpolitik som syftar lill atl förbättra det marknadsekonomiska systemets funktionssätt och komma lill rätta med eventuella missförhållanden förutsätter all faktiska problem identifieras och ges rätta proportioner; undantagssituationer får inte motivera ålgärder långt ulöver sin egen omfattning.

Majoriteten har tydligt fjärmat sig från den värdegemenskap som — trots skilda bedömningar i många sakfrågor - utgjort gmnden för ett under lång tid betydande samarbete mellan näringsliv och myndigheter på det konsumentpoliliska fallet. Detla är Uka anmärkningsvärt som det är beklagligt.

Inställningen hos majoriteten kontrasterar också mol den principvärdering av marknadsekonomin som ligger bakom aktuell konkurrenspolitik. Detta är likaså uppseendeväckande. Över huvud tagel uppmärksammas konkurrensens konsumenlpolitiska implikationer generande lite i betänkandet.

Majoriteten framlägger ett stort anlal, mer eUer mindre löst utformade förslag. Oftast klargörs del inte vart man konkret vill komma. Inte heller finns någon prioritering värd namnet förslagen emellan. Enligt direktiven skulle kommittén uppskatta förslagens kostnader för förelagen och därmed konsumenterna. Kostnaderna skulle vidare sältas i relation till den förväntade nyttan för konsumenterna. I betänkandet kan inte ens ansatser i den riktningen spåras. Förbundet anser denna underlåtenhet, i uppenbar slrid med direktiven, värd den allvarligaste kritik.

Konsumentpolitiken bör, såvitt man kan förslå majoriteten, breddas tiU
all omfatta snart sagt varje samhälls- och politikområde av betydelse för
medborgarna. Resonemanget låter sig måhända utföras på elt filosofiskt 114

plan, men duger ingalunda som gmnd för någon praktisk verksamhet. Prop. 1985/86:121 Förbundet menar all del enda realistiska är att även fortsällningsvis i slort hålla fast vid den avgränsning som angavs i 1972 års riksdagsbeslut om konsumentpoUtiken. Att företeelser i sammanhanget bedöms ur ett hushållsperspektiv innebär inte, vilket majoriteten tycks vilja påstå, någol nytt.

Mol bakgmnd av vad som här sagls anser Förbundel all belänkandet inte alls kan bilda underlag för utformningen av den framlida konsumentpolitiken.

Sveriges köpmannaförbund

Merparten av den konsumentpoUtiska lagstiftningen har tillkommk under 1970-lalet. Sedan dess har den offenlliga sekiorn starkt ökat. Här har på senare tid framkommil konsumentpolitiska problem som i större utsträckning borde ha uppmärksammats av utredningen. Inte bara monopoliserade branscher som exempelvis Televerket och Postverket har expanderat kraftigt ulan framför alll slora delar av den kommunala sektom berör i dag allmänheten i deras dagliga konsumtion.

Skåne—Blekinge köpmannaförbund

Betänkandet innehåller inte några omvälvande förslag på del konsumentpoliliska områdel. Inriktningen att de praktiska konsumentfrågorna skaU lösas på det lokala planet ligger i Unje med vad vi anser.

En av de viktigare kapitlen innehåller idéer och tankar kring den lokala konsumenlpolitiska verksamheten. Inriktningen är hek klar, nämligen all de praktiska konsumentpolitiska frågorna bör föras ut så nära konsumenlema som möjligt. Även fortsättningsvis fömtsälts, atl de praktiska konsumentfrågorna i försia hand skall lösas mellan konsument och företagare men även stort ansvar läggs på kommunerna vad gäller klagomål och reklamationer.

Näringslivets delegation för marknadsrätt

Del är etl liU såväl form som innehåU ganska särpräglat belänkande som Konsumentpolitiska Kommittén lägger fram.

Belänkandet saknar sedvanlig sammanfatining. Detta är en anmärkningsvärd brist, i synnerhet som del inte är alldeles lätt atl vid en översiktlig genomgång av belänkandelexten bilda sig en klar uppfattning om vad de bärande tankegångarna i betänkandet egentligen innebär.

Om betänkandet värderas mol bakgrunden av den ambitionsnivå som var direktivens, måste konstateras atl del inte ens tillnärmelsevis håller måttet. Utredningsuppgiften har synbarligen varit Kommittén övermäktig - i vart fall på den förhållandevis korta tid som i direktiven ulmätts för uppdragets fullgörande.

NDM måste alltså redan inledningsvis med beklagande konstalera all 115

delegationen ser sig nödsakad aft rikta allvariig kritik mot belänkandet. Prop. 1985/86:121 NDM vill emellertid samtidigt betona atl man på näringslivshåll i och för sig delar departementets uppfattning att liden är mogen alt efler elt decenniums verksamhet i nuvarande former se över den konsumentpolitiska verksamheten. Krkiken gäller inte ansatsen ulan resultatet.

NDM menar alt själva tanken att föra fram hushåUet som huvudobjekl vid konsumentpoUtiska överväganden kan ha goda skäl för sig. Konsumentutredningen, som hade mycket stora resurser till skt förfogande, lyckades emellertid aldrig utveckla tanken till en praktiskt brukbar modeU. Det måsle också med beklagande konstateras all Konsumenlpolitiska Kommittén inte förmält fullfölja sin ambitiösa ansats. I belänkandet redovisas inte ens ett försök tUl seriös analys av vad ett hushåUsekonomiskl synsätt egentligen innebär och på vilket sätl delta skiljer sig från det mer individcenlrerade betraktelsesätt som hittills tillämpats i det konsumentpoUtiska arbetet i vårt land liksom i andra länder.

Vid läsning av betänkandet finner man således alt Kommittén för del mesla utgår från ett konventionellt kosumenl- eller brukar-begrepp. Såvitt NDM kunnat finna har del deklarerade hushållsekonomiska synsättet aUlså i praktiken inte använts som analysmodeU i Kommitténs arbete. Man kan därför fråga sig om det inte varit klokare av Kommktén att hell avslå frän resonemang om en hushåUsekonomisk grundsyn när Kommittén ändå inte haft resurser atl fullfölja dem.

Avsaknaden av tiUräckliga resurser och den förelagda korta utredningstiden har medfört atl Kommitténs sekretariat inte kunnal genomföra de omfattande och gmndliga förstudier som utredningsuppgiften krävt. Del är slående alt resonemangen såväl i bakgmndsbeskrivningen (del I) som i övervägandedelen (del II) förs i allmänna ordalag. Konkreta exempel och dokumentation lyser i slort sett med sin frånvaro. Resonemangen är påfallande ofta vaga och svepande. Dessa förhållanden medför atl det är vanskligt för en remissinstans atl yttra sig över betänkandet. Detla gäller alldeles oavsett vUken inställning man kan ha i sak till de olika förslag som Kommittén lägger fram.

NDM ställer sig härvidlag bakom den kritik som ledamoten Körner i sin reservation framfört i sak mol framställningen i betänkandet. Detsamma gäller ledamoten Holms allmänna sakkritik i hans särskilda yttrande.

Sammanfattningsvis konstaterar NDM atl konfimktén inte förmält förverkliga sina ambitioner atl presentera etl konsumenlpolitiskl program grundat på en hushållsekonomisk grundsyn. De omprioriteringar som föreslås synes, sett i ell historiskt perspektiv, innebära en viss återgång till den inriktning som konsumentpoUtiken hade före 1970. Kommittén synes förorda en tyngdpunktsförskjulning i de statliga insatserna i riktning mol mer övergripande informationsåtgärder. De individueUl inriktade aktiviteterna vill Kommittén i ökad omfattning anförtro dels de lokalt verksamma konsumentpoliliska organen dels förelagen.

Kommittén omnämner även frågan om den framlida sammansättningen
av KOVs styrelse. Under hänvisning tUl Verksledningskommitléns på- 116

gående arbete går man dock inte närmare in på frågan men understryker Prop. 1985/86:121 betydelsen av alt de frivilliga organisationerna även i fortsättningen blir representerade i verket. Delta föranleder NDM atl här betona atl det av samma skäl är viktigt att näringslivels organisationer är representerade i verket på elt molsvarande sätt som konsumentorganisationerna.

Helhetsomdömet är alt belänkandet inte kan läggas tiU gmnd för den långsiktiga planering av den svenska konsumentpolitiken som det var Kommitléns uppgift att dra upp riktiinjer för.

Skånes handelskammare

Kommitléns någol pressade tidschema kan inte motivera den intetsägande utredningsproduklen. Del malerial som ligger till grund för kommitténs bedömningar är i många avseenden otillfredsstäUande. På flera områden saknas egna undersökningar, vUkel helt uppenbart försvårat kommitténs bedömning och dess möjligheter atl göra en objektiv analys. På flera ställen i betänkandet och särskik under kapitlet om kunskapsutvecklingen sägs alt det måste vidtagas ålgärder eftersom slora behov föreligger. Detta föreslås ulan all det redovisas varför del är viktigt och utan alt del påstådda behoven på någol sätl dokumenteras. Enligt Handelskammarens mening kan denna "utredningsmetod" icke godkännas. Betänkandet är i sin helhet myckel svårgripbart och oöverskådligt. Detla bevisas av atl kommittén ej ens kunnat åstadkomma en sammanfattning.

Enligt direktiven tiU kommittén skuUe denna göra en kostnads- och nyttoanalys samt noggrant granska förslagens konsekvenser för bl. a. företagen. Det finns inga ansatser till detta i betänkandet, vUkel är anmärkningsvärt.

I en reservation av ledamoten i kommittén Lennart Körner redovisas en ingående kritik mol kommitténs förslag. Handelskammaren kan i alll väsentiigt ansluta sig liU de synpunkter och stäUningslaganden som anförs i reservationen. Följande bör därvid särskilt poängleras.

Handelskammaren tar avstånd från kommitténs beskrivning av marknadsekonomin. Det sägs i betänkandet all syslemet beslår av en rad svårbemästrade problem samt att hushållen generellt är i underläge i förhållande till företagen. Handelskammaren anser att kommittén hell bortsett från konkurrensens slora betydelse i sammanhanget. Detta medför alt bilden blir ensidig och därmed felaktig.

Vid granskningen av hushållens fömtsättningar har kommittén lagil fram elt slort antal mer eller mindre relevanta punkter. Uppseendeväckande är alt skattesystemets effekler för konsumentpolitiken inte behandlats utförligare. Kommittén har vidare helt bortsett från den vikliga frågan om offenlliga monopol, vilka medför klara nackdelar ur konsumentsynpunkt. Överhuvudtaget är förslaget i denna del en mycket klen utredningsprodukt.

Kommittén föreslår alt en "bred problembUd" bör läggas tUl grund för
bedömningarna. Detta betyder alt bl. a. ekonomiska, tekniska, sociala och
kulturella förhållanden skall beaktas i konsumentpoUtiken. Handelskam
maren anser del vara väsentiigt alt markera atl konsumentpolitiken är en 117

offentlig verksamhet som inte bör användas till alla möjliga sorlers hänsyn. Prop. 1985/86:121 Det är viktigt att hålla fast vid den inriktning som fastslogs redan genom 1972 års proposition, nämligen alt konsumentpolitiken skall stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden. Har man andra intentioner riskerar man all konsumentpolitiken uttunnas och ej förmår angripa de mest överhängande problemen.

Avslulningsvis instämmer Handelskammaren i ledamoten Ernst Olaf Holms reservation mot att ARN organisatoriskt förs in under Konsumentverket. Del är av vikt all elt konfliktlösningsinslrumenl som stalsmaktema tillhandahåller är helt fristående från partsintressen.

Sveriges marknadsförbund

Enligt vår uppfattning är de två väsentligaste faktorerna lill gagn och skydd för konsumenterna i det moderna samhället i dess nuvarande utvecklingsfas den fria konkurrensen och konsumentens självständiga ställning i ekonomiskt hänseende. Det är på dessa två områden som samhället med sin lagstiftningsmakt bör agera, om målet är konsumentens väl. Arrangemang i offentlig regi av typ konsumentrådgivning, reklamationsorgan, Konsumentverk osv. fyller givetvis en funktion men har endast marginell betydelse såvitt gäller konsumentens ställning. Den stora strömmen av varor och tjänster hanteras ulan problem liksom tillkomsten av nya varor och tjänster. Det offentligas ingripande tarvas därför endast undanlagsvis. Bland de effektivaste bevakarna av konsumenternas ställning och rättigheter är tredje statsmakten, pressen. Den lunga påverkan av varu- och tjänstemarknaden sker via konsumenternas val bland mångfalden, slutsatser av köpen samt återköp. Uteblivna köp och återköp sanerar marknaden effektivt. Företagen tvingas med andra ord atl konkurrera, atl arbeta med produklidé, pris och kvalité för att vinna och behålla konsumenternas gunst. Enligt vår mening bör därför lagstiftningen framför allt ta sikte på en förstärkning av den fria konkurrensen. Konsumenten skaU ges makt all välja fritt i vad avser varor och tjänster.

När del gäller den andra faktorn, konsumentens självständiga ekonomiska ställning, tycker vi oss finna uttalanden i betänkandet som stöder vår uppfattning. Industrisamhället har skapat möjligheten, all alla människor kan uppnå en självständig ekonomisk status. I den situationen växer trygghet och självständighet. Fömtsätlningarna är då goda att konsumenten gör skl val med sitt eget bästa för ögonen, i allmänhet etl gott val. På detla område bör således politiken inriktas på atl stärka aUa individers självständiga ekonomiska ställning. Det kan ske genom en posiliv inställning till sparande och kapitalbUdning hos enskilda. Det ter sig exempelvis naturligt, atl den enskUde äger sin bostad. Även om vägen är lång bör inriktningen göras klar. Lotter och klipp som nu godias för förmögenhetsbildning, bör framstå som främmande företeelser. Sparande av arbetsinkomst bör däremot behandlas som föredömligt och eftersträvansvärt.

118

Landsorganisationen i Sverige Prop. 1985/86:121

LO tillstyrker kommitléns förslag men vill ytterligare markera följande:

1. Områden som har att göra med livsmedel, bostäder, service, vård och kommunikationer bör prioriteras inom konsumentpolitiken.

2. Bildningsförbund måsle ges sådana ekonomiska resurser atl ledamöter i konsumenlnämnder och konsumentombud i organisationer och på arbetsplatser kan ges en bra utbildning i konsumentpoliliska frågor.

3. Kommittén visar på de betydande brister som finns hos berörda myndigheter om hushållens ekonomiska standard. Mot denna bakgrund bör fler och mera omfattande hushållsbudgetundersökningar göras.

4. Frågan om könsdiskriminering i marknadsföring måste beaktas i del fortsatta grundlagsarbetet.

5. Företagen måste ta elt större ansvar för reklamationer och i samband därmed stå för en rimlig andel av kostnaderna för dessa.

Kommittén anser all man inom konsumentpolitiken inte kan värdera vissa behov framför andra. Man menar atl behov har att göra med människors värderingar och uppfattningar om att någol är värt att eftersträva. LO delar inte detta synsätt. Enligt LO är det väsentUgt att områden som livsmedel, bosläder, service, vård och kommunikationer prioriteras inom samhällets konsumentpolitik.

I övrigt instämmer LO i de synpunkter som lämnats i yttrandet av Handelsanställdas Förbund.

Handelsanställdas förbund

Då kommitténs förslag skall kunna genomföras med oförändrade eller mindre resurser innebär förslagen en ompriorilering av budgeten. Förslagen syftar lill atl stärka den förebyggande verksamhelen samt kunskapsutvecklingen.

Handelsanställdas förbund är positivt tUl en ompriorilering, som syftar lill en offensivare konsumentpolitik.

Handelsanställdas förbund vill här kommentera några delar av konsumentpolitiken, som är angelägna från förbundels sida.

För konsumenterna utgör detaljhandeln en mycket viktig marknad då en stor del av hushållens inköp sker i denna sektor. Livsmedelskonsumtionen är den näst största i hushållens budget.

Frågor av stor betydelse för konsumenterna på delta område är av flera slag, l.ex.:

- Hur skall delaljhandelsnälet dimensioneras?

— Butikens inre miljö - t. ex. prisinformation, jämförpriser och sortiment.
Handelsanställdas förbund ser det som angeläget - både för konsu
menter och anställda - atl vamförsörjningsnälet planeras och styrs på etl
sådant sätt alt alla konsumenter har tillgång till butik inom rimligl avslånd
frän bostaden. Vi instämmer i kommkténs åsikt all det är av stor vikt alt
snabba och systematiska åtgärder vidtages när det gäller studier av servi
cestmklurens utveckling och hushållens insatser i varudislributionen. Lä
get är - som kommittén säger - akut på detta område. 119

Konsekvenserna av överdimensionering och underdimensionering bör Prop. 1985/86: 121 utredas. Dessutom finns andra problem som är gemensamma för både konsumenterna och den etablerade handeln - l.ex. tillfällig handel och mindre seriösa näringsidkare. Även externetableringarna samt trafikbutikernas roll i varuförsörjningsnätet bör utredas.

Ur såväl samhällets, konsumenternas som de handelsanställdas synvinkel är det viktigt att få ett väl dimensionerat varuförsörjningsnät. Systematisk kartläggning och analys av faktamaterial för all hushållsekonomiskt belysa utveckUngen inom varuförsörjningsområdel sker inte i någon större omfattning inom statliga myndigheter, forskningsinstitutioner eller kommuner. I sitl förslag säger kommittén alt varu- och serviceförsörjningens utveckling måste bli föremål för ökad uppmärksamhet och föreslår ökade resurser för undersökningarna. Kommittén pekar ocksä på behovet av alt metoder för varu- och serviceplanering saml konsumentsamråd utvecklas.

Från Handels sida ser vi del som önskvärt att samhället ökar skl engagemang i varuförsörjningsfrågorna. Vid etl flertal tiUfällen har förbundet ställt sig positivt till en ökad samhällelig styrning. Vi har l.ex. ställt oss positiva till obligatorisk serviceplanering, vilket skulle gagna såväl konsumenter som anställda.

Tjänstemännens centralorganisation

Direktivens formulering har gjort det svårt för kommittén atl föreslå konkreta konsumentpoliliska reformer. Sådana kostar i allmänhet pengar; men i direktiven sägs, att kommittén skaU hålla sig "inom ramen för den offenlliga sektorns totala resurser för konsumentpolitiken". Enligt regeringens direktiv (dir. 1980:20) lill samtliga kommilléer om finansiering av reformer åligger det vidare varje kommitté atl noga beräkna kostnadseffekterna av sina förslag och anvisa hur förslagen skall kunna finansieras inom ramen för det verksamhetsområde som kommittén är satt atl granska.

Konsumentpolitiska kommitténs arbete har inte underlättats av att direktiven i övrigt antyder en karaktär av reformulredning, som naturligtvis är svår atl leva upp till "inom ramen för den offenlliga sektorns totala resurser för konsumentpolitiken". Som bekant har denna ram dessutom blivit snävare. Resurserna för den statliga konsumentpolitiken skars ner både före och under utredningsarbetets gäng.

I praktiken har det således förväntats atl konsumentpoUtiska kommittén all den skulle föreslå reformer inom ramen för krympande totala resurser.

Västerbottens läns TCO-distrikt

Inledningsvis får TCO-distriktel beklaga att utredningen inte har kunnal ena sig om en gemensam uppfattning i de olika avsnitten om konsumentpoUtiken i dag och i framtiden.

Den syn som TCO-distriktet har på konsumentpolitiken är den atl det är
konsumenten som är den svagare parten och i behov av olika stödåtgärder.
Därför måste konsumentpolitiken prioritera åtgärder tUI de resurssvaga
konsumenternas stöd. Genom del stora utbudet av varor och tjänster är 120

det omöjligt för konsumenterna att känna till alla varors och tjänsters Prop. 1985/86: 12] kvaliteter och priser. Säljsidan satsade är 1984 10 miljarder kr på marknadsföring samtidigt som Konsumeniverkei hade en budget på 40 miljoner kr.

TCO-distriktet instämmer i utredningens syn på en bredare produktinformation från företagen lill konsumenterna när det gäller exempelvis produktens funktionella egenskaper, livslängd, serviceintervaller, miljöpåverkan m.fl. egenskaper. Företagen ska också ge en korrekt bild av produkten i sin marknadsföring samt informera om priser, jämförpriser och redovisa ev. kreditkoslnader.

Den största konsumenlgmppen är löntagama som pressas alll hårdare i ekonomiska åtstramningar och minskad köpkraft. Samhället bör därför med all krafl sätta in resurser för atl någol balansera snedsilsen mellan konsumenter och säljare. Enbart med en ökad ekonomisk medvetenhet hos konsumenterna, som gmndas på kunskaper och rådgivning, skulle sparkvoten öka totalt vilket i sin tur leder till en bättre ekonomisk samhällsutveckling.

Efter genomläsning av konsumentpoUtiska kommitténs betänkande kan TCO-distriktet konstatera atl samhället vall ytterligare besparingar på konsumentpoUtikens område. Hemkonsulenlverksamheten i länen har avvecklats och mer besparingar föresläs inom Konsumentverket och på Allmänna Reklamationsnämnden. Del frivilliga mål för en utbyggd kommunal konsumentverksamhet som släUdes i millen av 1970-lalel ler sig alltmer avlägset.

Centralorganisationen SACO/SR

JUSEK

Den konsumentpolitiska kommittén har, med utgångspunkt i direktiven och en helhetssyn på konsumentens silualion, skisserat mål och utveck-Ungslinjer för den framlida konsumentpoUtiken. Kommittén utgår från ell resursekonomiskt, snarare än etl penningekonomiskl, synsätt. Målet är alt utifrån konsumentssynpunkl stödja en effektiv och medveten hushållning med resurser. Enligt kommittén måste man, med denna ram, inom konsumentpolitiken arbeta för att förbättra konsumentemas möjlighet att uttrycka sina behov och påverka sin situation, stödja hushållen i deras strävan atl bättre utnyttja sina resurser och stärka deras ställning på marknaden.

Kommitténs förslag i denna del innebär en tyngdpunktsförskjulning. Med utgångspunkt i ell hushållsekonomiskl synsätt kan effekiema bU all samarbetet med näringsliv och frivilliga organisationer, utbildning och information samt stödet liU den kommunala verksamhelen utökas. Det kan innebära att utrymmet för vad som nu kaUas sysleminriktade aktiviteter ökar medan däremot resurser för ingripande med stöd av den marknadsrältsliga lagstiftning, som slår till Konsumentverkets förfogande minskar.

De av kommittén uppsatta målen fömtsätter, som kommittén påpekar,
tillgång lill ett brett register av konsumentpoliliska medel och ell nära
samspel med andra sektorer i samhället. Kommittén har emellertid inte
föreslagit några utökade lagliga styrmedel utöver en fakultativ lag för att 121

legalisera den redan nu etablerade lokala konsumentverksamheten. Den Prop. 1985/86:121 centrala statiiga konsumentpoliliska verksamheten kommer alltså även i fortsättningen all i stort sett vara hänvisad lill de lagliga eller de på frivillighetens grund använda styrmedel som hillills ställ till buds.

Under dessa förutsättningar slälls stora krav på alt Konsumentverket, som ceniral myndighei, skaU kunna ge en klar och för de olika aktörerna övertygande innebörd åt konsumentpolitiken insatt i sitl samhälleliga sammanhang samt all på frivillig grund få näringslivets representanter att solidariskt ställa upp kring denna politik. Redan de många reservationerna och särskilda yttrandena i kommittén tyder emeUertid på alt frivillig samverkan kommer atl medföra stora problem.

Den lokala utvecklingslinjen måste också drivas vidare. Denna del av konsumentverksamheten måsle ges ett centralt stöd, inte bara genom utbildning och information utan också genom all konsumentpolitiken klart artikuleras.

All, som kommittén föreslagit, påverka de stmkturella förhåUandena på marknaden kräver myckel kvalificerade insatser från Konsumentverkets sida och förutsätter en överblick av marknaden samt en insyn i de särskilda förelagens verksamhet som verket för närvarande i slort sett saknar. Kommittén har inte föreslagit några medel, som mol företagens önskan på ell förberedande stadium skulle göra del möjligt alt få en inblick i företagens arbete, t. ex. när det gäller produktutformning, produktiansering och förelagens inbördes förhållanden. Utan lagliga styrmedel syns svårigheterna alt påverka strukturella förhållanden nästan oöverstigliga även om andra aktörer centralt och lokalt skulle vara villiga all bistå Konsumentverket.

Mol bakgrund av de redovisade allmänna förhållandena anser kommittén att konsumentpolitiken tydligare skall inriktas på att öka konsumenternas medvetenhet och kunskaper, verka för atl konsumentinflylandet i samhället stärks och för alt utveckla kunskaperna om hushållens situation.

Förelagen har ett slorl inflytande över konsumenternas val i fråga om produkter. Denna makt utövas i stor utsträckning genom reklamen. För att under sådana förhållanden öka konsumenternas medvetenhet och kunskaper, fordras stora insatser av den centrala konsumenlmyndigheten och andra organ. Det gäller inte bara att öka medvetenheten och kunskapen om materieUa behov och hushåUning med ekonomiska resurser. Det rör ocksä ökade insikter om icke-materiella behov, t. ex. av social eller kukurell art. Sådana insikter bör kunna ge konsumenterna ökade möjligheter all motstå negativa inslag i det kommersiella utbudet och öka konsumenternas förmåga atl uttrycka sina behov och ställa krav på företagens varor och tjänster.

En ökad kunskap om hushållens situation och de olika förhållandena som påverkar deras resursutnyttjande och välfärd är ytterst viktig. Även i detla avseende måste Konsumentverket som cenlrak statligt organ utarbeta underlag och initiera forskning och utbildning på området samt sprida kunskaper härom. Vidare behöver resultaten av gjorda rön och effekler härav förklaras och föras ul lill en vid krets.

122

Sveriges advokatsamfund Prop. 1985/86: 121

Kommitténs redovisning av effekterna av de samlade konsumentpoUliska ålgärder som vidtagits under de senasie decennierna - i form av lagstiftning, inrättandet av konsumentverket/konsumentombudsmannen, allmänna reklamationsnämnden, kommunal konsumentvägledning, utbildning, forskning, förelagsinriktade åtgärder m. m. är enligt samfundets uppfattning inte tillräckligt inträngande och utförlig. Redovisningen synes ej ge tiUräckligt underlag för kommitténs ställningstaganden.

I sakens natur ligger att kommitléns förslag endasl kan avse ålgärder som skall vidtas av statiiga och - med reservation för principen om kommunak självstyre - kommunala organ och myndigheter. Konsumenternas StäUning i samhäUel är emellertid inte enbart eller ens huvudsakligen betingad av ålgärder från del allmännas sida. På marknaden verkar privata förelag. Där finns även utrymme för en mångfald enskUda initiativ av annat slag. Till dessa hör bl. a. ideella organisationer som kan ge uttryck för konsumentopinion och stärka konsumenternas stäUning. Till exempel i USA tycks sådana medborgarinitiativ ha en belydande genomslagskraft. Som framgår av kommitléns historiska genomgång, har konsumentkom-milléer som organiserats av folkrörelser i Sverige visat alt någol liknande är möjligt även i vårt land.

På elt säll som gäller för många andra samhäUsområden i Sverige synes del allmänna under de goda åren på 1950, 60- och 70-talen genom frikostiga anslag till statiiga och kommunala åtgärder ha gjort folkrörelseinilialiven på det konsumentpoliliska området "onödiga". När sedan de ekonomiska fömlsätlningama för dessa åtgärder nu tryter, och exempelvis konsumentverkets resurser begränsas, återstår inte mycket av ideella arrangemang för konsumenterna att falla tillbaka på.

Den naturliga begränsningen av räckvidden hos de ålgärder som en statiig utredning överhuvudtaget kan eller bör föreslå tycks inte slå hek klar för kommittén. Samfundei har ingen erinran mol kommitténs förslag all prioritera ålgärder som leder till ökning av konsumenternas kunskaper; detta måsle vara den enda pålitliga vägen — ehum långsam — till ökat konsumentinflylande. Man kan knappasl heller invända mol förslagel att stat och kommun bör bidra till en ökad kunskapsutveckling på området, fömisatt atl delta sker med vedertagna metoder.

Mera dunkelt synes dock vara vad som menas med alt "konsumentinflylandet stärks i samhället". Ell så aUmänt formulerat mål ger knappast någon vägledning belräffande konkreta åtgärder från del aUmännas sida. Samfundei lar avstånd från varje tanke på statligt styrd opinionsbildning eller statiig styrning av ideella organisationer.

Kooperativa konsumentgillesförbundet

Kooperativa Konsumenlgillesförbundel hälsade med tillfredsställelse tUl
komsten av den konsumenlpolitiska kommittén och viU i slora delar till
styrka dess förslag till utveckUng av den konsumentpoUliska verksamhe
len. Vi vill dock särskilt kommentera några områden och påpeka vissa
enligt vår uppfattning nödvändiga kompletteringar. 123

Kooperativa Konsumentgillesförbundet anser generellt att en satsning Prop. 1985/86:121 på konsumentpolitiken är nödvändig och ocksä borde fä kosta något mer än vad direktiven medgett.

Några områden som väl skulle försvara ökade ekonomiska resurser är t. ex. stöd till folkrörelseprojekl pä det konsumentpoliliska områdel liksom lUI forskning på konsumenlområdel - för alt bara nämna etl par. På icke alllför lång sikt torde samhället tjäna på sådana satsningar.

Kooperativa KonsumentgUlesförbundet har med tilLfredsställelse noterat alt ett av statsråden - på ett mera direkt sätt än tidigare - har fått ansvaret för konsumentpolitiken och konsumentfrågorna. Vi vill gärna tolka det som att regeringen på detla säll velat understryka vikten av en kraftfull konsumentpoUtik och hoppas därför att del ansvariga statsrådet nu medverkar lill alt utredning jämte remissvar snarast kan omsättas i praktisk handUng liksom atl vissa nödvändiga kompletterande snabbutredningar omgående tillsätts.

Husmodersförbundet Hem och Samhälle

Konsumentverksamheten skall tydligare inriktas på all öka konsumenternas medvetenhet och kunskaper så att de får bättre möjligheter att uttrycka sina behov och påverka sin situation. Konsumentinflylandet skall stärkas bl.a. genom atl flera människor engageras i konsumentverksamheten och där har de frivilliga folkrörelserna en stor uppgift atl fylla. De kan samla in, sammanställa och föra fram medlemmarnas/konsumenternas åsikter och synpunkler. De kan agera på lokal, regional och ceniral nivå.

Husmodersförbundel Hem och SamhäUe har haft konsumentfrågor på silt program från år 1919 och har gjort olika insatser anpassade lill lidens krav. Förbundel har ca. 30.000 medlemmar med spridning över hela landet i ca. 410 lokalföreningar, 23 länsförbund och en sammanhållande riksorganisation. En studieverksamhet är knuten till de olika nivåerna.

Husmodersförbundet Hem och Samhälle är ekonomiskt och partipolitiskt obundet och kan därför agera och tillvarata konsumenternas/medlemmarnas iniressen såväl inom näringslivet som inom det allmänna.

Konsumenterna måste göras medvetna och få ökade kunskaper. Konsumentkunskap ska därför ingå i läroplan för såväl förskola, gmndskola som gymnasieskola.

Därför behövs elt ökat stöd lill de frivilliga folkrörelserna för atl utbilda och stimulera medlemmarna/konsumenterna till etl aktivt dellagande i konsumentverksamheten. De friviUiga organisationernas medverkan i konsumentpolitiken är fortfarande otillräcklig både lokall och centralt. Det behövs offenlliga ålgärder för all underlätta för organisationerna för att dessa skall kunna öka sitt engagemang.

Hushållningssällskapens förbund

I utredningens/öri/a del redogörs bl. a. för konsumentpolitikens utveck
Ung och nuvarande inriktning. Här nämns bl. a. atl de av hushållssällska
pens hemkonsulenter som överfördes till lantbmksnämnderna 1967 och tUl 124

länstyrelserna 1970 skulle förmedla information mellan den lokala och den Prop. 1985/86: 121 centrala verksamhelen. Länslyrelsernas hemkonsulentverksamhet är nu som bekant nedlagd genom ell riksdagsbeslut. Genom delta beslut blev konsumeniverkei (KOV) fråntaget den viktigaste kontakten ute pä fältet. I uiredningen beskrivs vidare hushällens förutsättningar och i vissa avsniti talas om etl hushållekonomiskt synsätt där hushållens resurser sätts i centrum. Förbundet anser i detta sammanhang att det nuvarande skatte-och bidragssystemets roll för hushållens ekonomi och särskill barnfamiljemas borde belysts bättre liksom betydelsen för konsumenten av den fria konkurrensens roll.

I betänkandets andra del återfinns utredningens överväganden och förslag. I fråga om den framtida konsumentpolitiken instämmer förbundel i alt dess mål bör vara att stödja en effektiv och medveten hushållning med resurser och atl konsumenternas kunskaper och medvetenhet om livsmedel och ekonomi bör ökas. Problem i samband med köp och användning av tjänster måste enligt utredningen lösas nära människorna. Detta innebär att lokala insatser bör prioriteras enligt vår mening. I linje härmed bör den individuella rådgivningen och informationen stärkas i motsats lill vad utredningen föreslår.

I avsnittet om konsumenternas kunskaper diskuterar uiredningen utbildningens roll och anser därvid bl. a. all undervisningen i konsumentfrågor bör förbättras i grundskolan. Dessa frågor bör också enligt uiredningen beaktas mera i lärarutbildningen och i fortbildningen av lärare. I betänkandet konstateras också atl aktuella marknadsöversikter är intressanta för konsumenterna, särskill i fråga om kapitalvaror, liksom opartiska varudeklarationer. Förbundet, som instämmer i dessa yttranden om skolutbildningen och om värdet av objektiva marknadsöversikter, vill särskilt betona skolans roll.

Lantbrukarnas riksförbund

LRF delar i huvudsak utredningens synpunkler på livsmedelskonsumlion, hushåll samt information och utbildning.

LRF anser inte atl man i etl välfärdssamhälle kan acceptera de brister i konsumtionsstandard som uiredningen påvisar hos närmare en kvarts miljon hushåU. En snabb väg liU förbättring är sänkt eller slopad moms på baslivsmedel alternativt höjda livsmedelssubventioner.

LRF anser vidare atl en utökad och förbättrad information och utbildning är vikliga vägar liU bättre hushållning och kostvanor. Kunniga och medvetna konsumenter är en förutsättning för kvalitelsinriklad produktion av livsmedel.

Skolutbildningen är inte komplett förrän det ingår en bra och praktiskt inriktad utbildning för alla i hushållning och matlagning. SärskUt viktigt är detla i gymnasiet, vilket bör observeras i de planerade förändringarna där. Sådan utbildning liU alla är också en viktig jämställdshetsfaklor.

LRF konstaterar alt del finns en brett omfattad övertygelse i hela samhället om all skolulbUdningen på områdel sedan länge är bristfällig och att en reform därför är nödvändig.

Ett sammanfattande omdöme om föreslagna informationsinsatser ulan- Prop. 1985/86:121 för skolan, är att de klart otillräckliga för att kunna åstadkomma någon allmän höjning av konsumenternas kunskapsnivå.

LRF vill med skärpa understryka den kritik som uiredningen framför mol slopandet av länsstyrelsernas hemkonsulenter. Vi finner det också anmärkningsvärt att delta kunde ske utan att den pågående konsumentpoliliska uiredningen blev hörd i frågan.

Hemkonsulenterna på länsstyrelsen hade delvis andra arbetsuppgifter än kommunernas konsumentsekrelerare och dessa kan därför inte fylla den lucka som uppstått. Inte minsl hade de en viktig uppgift i fortbildningen av och informationen till konsumentsekreterarna.

Såväl hemkonsulenter som konsumentsekreterare har i enlighel med cenlrala intentioner prioriterat andra uppgifter än brett inriktad informa tion i kost och hushållningsfrågor. Även med en belydande ompriorilering av arbetsuppgifterna kommer konsumentsekreterarna i kommunerna aldrig att kunna täcka det informationsbehov hos "den förlorade generationen" som den bristande grundutbildningen gett upphov tiU. Behovel av insatser från studieförbund och andra frivilliga organ är och förblir därför stort och dessa behöver aUl stöd och aU uppmuntran de kan få.

I sammanhanget förtjänar också TV: s roU en kommentar. Mediet är utormodentligl väl användbart för intressanta, sakliga och engagerande informations- och utbildningsinsatser i mat och hushållningsfrågor på olika kunskapsstadier. Men de ansatser som gjorts på ämnesområdet hittiUs har hafl större kuriosietels- än informationsvärde.

Som elt litet bidrag liU informationsverksamheten kommer LRF försöksvis all stödja Hushållningssällskapens hemkonsulenter i deras utåtriktade upplysning. Del är dock begränsade resurser som både Hushållningssällskapen och LRF kan satsa på sådan verksamhei. Dessulom har Hus-hällningssäUskapen inte hemkonsulenter i alla län och de som finns har i flertalet fall endast deltidstjänstgöring. Verksamheten är dessulom av sådan karaktär all den egentligen bör finansieras av allmänna medel.

Folksam

Det har gått drygt lio är sedan riksdagen lade fast rikllinjer för konsumentpolitikens inriktning. En översyn av det slag som kommittén nu gjort är därför både angelägen och viktig inte minst i dagens läge när slora grupper har fält sill konsumtionsutrymme minskat. Samtidigt möler konsumenten idag elt utökat vam- och tjänsteutbud saml en allt intensivare marknadsföring.

I Kooperativa Förbundels yttrande framförs en rad principiella synpunkler samt kommenteras kommitléns olika överväganden och förslag. Folksam kan lUl slora delar ansluta sig lUl KF: s synpunkter och vi begränsar därför värt yttrande lill att i huvudsak beröra några områden som speciellt rör försäkringsbolagens verksamhet.

126

Svenska försäkringsbolags riksförbund Prop. 1985/86:121

Riksförbundei har vid sin granskning av betänkandet främst inriktat sig på frågor som har anknytning till försäkringsbranschen.

Det framtida behovel av åtgärder inom konsumentpolitiken måste, enligt kommitténs mening, bedömas utifrån en helhetssyn på konsumenternas situation. Från denna utgångspunkt har kommittén i generella och svepande formuleringar angivit olika problem som bör lösas inom ramen för konsumentpoUliska ålgärder. Riksförbundei vill i och för sig inte ifrågasätta att det på flera områden kan finnas behov av olika insatser för att stärka konsumenternas ställning på marknaden. Den av kommittén uppmålade problembilden är emellertid aUlför onyanserad och ger, enligt riksförbundels mening, i flera avseenden en direkt missvisande bild av verkligheten, särskill såvitt avser försäkringsbranschen. Riksförbundet finner därför det vara angeläget atl översiktligt redovisa några av de insatser som gjorts på försäkringsområdet för all förbättra konsumenternas ställning.

Försäkringens avtalskaraktär och ekonomiska betydelse för den enskilde gör atl bolagen sedan länge insett nödvändigheten av alt lämna en omfattande, konsumentanpassad grundinformation om sina produkter. Hämtöver har lagstiftaren genom detaljerade bestämmelser i konsumentförsäkringslagen (1980:38) ålagt bolagen särskilda informationsuppgifler. Dessa bestämmelser kompletteras av konsumentverkets riktlinjer för information om vissa konsumenlförsäkringar och en i anslutning därtill träffad övenskommelse mellan KOV och försäkringsbranschen. Reglema avser att tillgodose del informationsbehov som föreligger såväl innan försäkring tecknas som under dess löptid. Dessutom betonas viklen av att konsumenterna får information om möjligheterna all få eventuella tvister om ersättning prövade.

Den av branschen inrättade cenlrala rådgivningsinstansen — Konsumenternas försäkringsbyrå - har till huvudsaklig uppgift att vägleda och hjälpa konsumenterna i försäkringsfrägor saml atl tillhandagå kommunala och regionala konsumentvägledare med upplysningar och hjälp. Härutöver skall byrån tillställa berörda myndigheter och försäkringsbranschen sammanställningar m. m. rörande sädana konsumentproblem inom försäkringsområdet som uppmärksammas i verksamheten. Huvudmän för denna verksamhei är KOV, försäkringsinspektionen och branschen.

Även produklkonlroUen inom försäkringsväsendet är lagreglerad. Enligt försäkringsrörelselagen (1982:713) åligger del försäkringsinspeklionen alt koritrollera all bolagens försäkringsviUkor är skäliga. Granskningen motsvarar den som på konsumenlområdel i övrigi görs av konsumentombudsmannen med stöd av 1971 års avtalsviUkorslag. Inspektionens granskning sker i nära samarbete med KOV. Arbeiei bedrivs bl. a. i ett särskik organ. Konsumentverkets kontaktforum för försäkringsfrågor, i vilket ingår företrädare för verket, inspektionen och branschen.

Försäkringsbranschen har även ett väl utbyggt system för prövning av skadeärenden. Flera bolag har egna kundombudsmän eller prövningsnämnder som avger rådgivande yttranden eller i något fall bindande beslut i tvister mellan bolaget och den skadelidande. Inom branschen finns ocksä

flera gemensamma nämnder, dit bolagen enligt försäkringsvillkoren är Prop. 1985/86:121 skyldiga att vända sig för prövning av olika frågor av betydelse för skaderegleringen. Hk hör Ansvarighetsförsäkringens personskadenämnd, Liv-respeklive Skadeförsäkringens Villkorsnämnd samt Olycksfalls- och sjukförsäkringsnämnden. En särsläUning bland dessa nämnder intar Trafikska-denämnden vars reglemente fastställs av regeringen. Ulöver dessa branschgemensamma nämnder finns Allmänna reklamationsnämnden (ARN) som ell självständigt organ för tvistelösning. Försäkringsbolagen är enligt den ovan nämnda överenskommelsen i anslutning tiU KOV: s riktlinjer för information om vissa konsumenlförsäkringar skyldiga att underrätta konsumenterna om möjligheten all vända sig lill ARN för alt få ersättningsfrågan prövad.

Slutligen bör även framhållas atl konsumenternas ansvar för kostnader i samband med reklamation är mycket begränsat. Den branschinlema skaderegleringen är kostnadsfri. Genom den rättskyddsförsäkring som finns i olika konsumentsförsäkringar utgår ersättning för kostnader vid tvister såväl utom rätta som inför domslol.

Mol bakgrund av den här lämnade översiktliga redogörelsen vill riksförbundet framhåUa atl förelagen inom försäkringsbranschen redan har lagil etl slorl ansvar i förhållande lill konsumenterna. Inom branschen pågår etl fortlöpande samarbete med KOV och försäkringsinspeklionen i syfle alt ytterligare förbättra konsumenternas ställning. Erfarenheterna av detta arbete är goda. Riksförbundei kan därför inte finna all det på försäkringsområdet föreligger sådana brister i relationerna mellan producenter och konsumenter all de bör föranleda ytterligare konsumentpoliliska insatser från samhällets sida.

Oljekonsumenternas förbund

Det är en angelägen översyn som har gjorts mot bakgrund av den samhäUsekonomiska utveckling vi hafl i Sverige under senare år och som vi sannolikt har alt se fram emot från hushållsekonomiska utgångspunkter: en relativt långsam utveckling av inkomster och utrymmet för konsumtion. En förstärkning av den samhäUeliga konsumentpolitiken är således klart angelägen för alt stödja konsumenternas hushållning med sina resurser. Från OK:s verksamhei har vi märkt sådana behov l.ex. i samband med ökad användning av våra gör-det-själv-anläggningar, vilket också kommittén har observerat i anslutning till sin genomgång av hushållens fömtsättningar (kap. 4).

Som allmän bedömning ser OK kommitténs översyn och förslag som en god utgångspunkt för förstärkning av konsumentpolitiken.

Samtidigt måsle dock OK konstalera, alt del sedan början av 70-talet -
då den statiiga konsumentpoUtiken på allvar inleddes - vuxk fram en
mycket splittrad organisation av myndigheter, organ och insatser på del
konsumentpoliliska områdel. Säkerligen finns här mycket att vinna på
enstaka samordning, både vad gäller effektivare hushåUning med offentUga
resurser och effektivare konsumentpoUtik för hushållen. Denna sida av
översynen har inte ingått i kommitléns uppdrag, vilket är en brist. 128

OK viU uppmana finansdepartementet atl omedelbart och snabbt låta Prop. 1985/86:121 komplettera kommitténs arbete med en samordnande översyn av konsumentpolitikens organisation. Sannolikt går det att den vägen åstadkomma mer resurser för konsumentpolitiken än de som nu föreslås i kap. 14.

OK instämmer allmänt i kommitténs bedömningar av utgångspunkter och inriktning för den framtida konsumentpolitiken.

OK instämmer också aUmänt i kommitléns bedömningar av de tre in-slansområden, som bör ges ökat utrymme i konsumentpolitiken:

—insatser för atl öka konsumenlemas kunskaper

—insatser för alt stärka konsumentinflylandet i samhäUel

—insatser för att öka kunskapsutvecklingen om hushållens situation

OK viU avsluta detta yttrande med alt återigen betona del angelägna i alt stärka konsumentpolitiken mot bakgmnd av senare års och sannolikt kommande års svaga inkomstutveckling för merparten av svenska hushåll.

HSB: s riksförbund

Del är enligt HSB: s mening viktigt alt framhåUa folkrörelsemas möjligheter och förmåga att utgöra en väsenllig del av konsumentpolitiken. Särskild betydelse har här de konsumentkooperativa folkrörelserna. HSB har tidigare anfört och har alltjämt meningen, atl en slor del av ansvaret för konsumentpolitiken skall ligga hos konsumenterna själva, uttryckt och preciserat genom deras egna organ, med mål alt omdana samhället mol ökat konsumentinflytande och vidga del mot ekonomisk demokrati. Det räcker då inte med en konsumentpolitik för konsumenter, det måste också vara en konsumentpolitik av konsumenterna. En politik som konsumenlema gemensamt utvecklar och tar ansvarel för. Detta utesluter inte nödvändigheten av samhällsinsatser bl. a. när det gäUer rättsliga och ekonomiska frågor till stöd för konsumenlema.

Enligt utredningens direktiv skall den statliga organisationen på det
konsumentpoUtiska områdel med bl. a. etl konsumentverk som central
förvaltningsmyndighet i slort sett ligga fasl. Huvudinriktningen i kommit
téns arbete har därför varit att pröva konsumentpolitikens inriktning och
inte dess institutionella ram. Detla har på ett olyckligt sätt kommk alt
begränsa och styra utredningsarbetet inom kommittén. Vid bedömning av
kommitténs överväganden och förslag måste man därför ha i minne den
begränsning som direktiven i detla hänseende har inneburit. Trots detta
har uiredningen på elt förtjänstfullt säll behandlat konsumentpoUtiken
sedd utifrån hushåUens fömtsättningar och behov. En given utgångspunkt
för bedömning av konsumentpoUtiska insatser är hushållens egna resurser.
Del är viktigt att enskilda hushåll får tillgång till hushållsekonomiska
kunskaper som hjälpmedel för all gå på ell rikligt sätl kunna tillgodose
hushållens behov. Uiredningen framhåller atl ett hushållsekonomiskl un
derlag och angreppssätt på samhällsnivå kan vidga debatten och påverka
de politiska beslul som behöver tas t. ex. belräffande bidragsnormer, bu-
tiks-och serviceslmktur, byggnormer, arbetstidsfrågor och miljöfrågor lik
som ifråga om fördelningspoUtiska beslut där särskilt de resurssvaga hus- 129

9 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 121

hållens situation måste beaktas. HSB delar denna mening och vill också Prop. 1985/86:121 framhåUa viklen av atl det i etl marknadsekonomiskl system skapas riktiga ulgångspunkler för den viktiga dialogen meUan producenter och konsumenter alll i syfte alt ytterst hjälpa konsumenterna i del underläge dessa typiskt sett befinner sig gentemot producenterna.

HSB: s utgångspunkt är aUtså atl konsumentpolitik bör vara en polkik av konsumenter för konsumenter och alt samhället skaU bidra med stöd och inte med ålgärder som lill sin karaktär ibland får effekten alt motverka verksamheten. Medlemmarna inom HSB viU utveckla frågor som rör den totala boendemiljön, hustyper, gemensamhetsulrymme och den yttre miljön m. m. Det är där nya kvaliteter utvecklas liksom i det intema föreningsarbetet. Det kan emeUertid ibland vara svårt att få gehör hos myndigheterna för sådana i och för sig kostnadsfördyrande krav. Man kan till och med säga atl det allmännas ökande engagemang på bostadsområdet med normering och aUtmer detaljerade krav knutna till belåningen utgör elt hinder för förnyelse inom bostadsområdessektorn. Samhället bör stödja utveckling av konsumentkrav som konsumenlema själva upplever som angelägna.

Utredningen har beträffande den framtida konsumentpolitiken konstaterat att de gångna årens insatser har lett tiU att det allmännas konsumentinformation har ökat väsentligt genom alt del skett en påtaglig sanering av marknaden när det gäller vilseledande marknadsföring och oskäliga avlalsvUlkor samt att stödet till konsumenter i klagomål och reklamationer har ökat. Det finns också av utredningen konstaterade svagheter. Utbildning i konsumentkunskap, forskning på konsumenlområdel är otillfredsstäUande respektive har tiU och med försvagats. Det finns brister i producentemas information tiU konsumenlema och konsumenlorganen har själva svårigheter atl uppehålla sin kunskapsnivå.

Mol denna bakgmnd och med hänvisning tiU det ovan anförda bör enligt HSB: s mening den framtida konsumentpolitiken i huvudsak koncentreras på två områden. Samhället bör aktivt stödja den konsumentpoUliska utveckling som bedrivs inom de konsumentkooperativa folkrörelserna och i övrigi växer fram på likartat sätl i andra jämförbara organisationer. Samhället bör dämlöver koncentrera de konsumentpoliliska insalsema i resursknappa tider lill övergripande frågor framför alll för de mest resurssvaga konsumenlema. Genom en sådan kraftsamling borde det utifrån konsumentsynpunkt vara lättast att uppnå målet för den framtida konsumentpolitiken att stödja en effektiv och medveten hushållning med resurser.

Utredningen pekar främst på två linjer för att förbättra konsumentpoliti
ken. Den ena innebär alt den lokala utvecklingslinjen måsle drivas vidare
med kraft, medan den andra viktiga linjen i konsumentpoUtiken som måste
utvecklas vidare är påverkan på de stmkturella förhållandena på markna
den och samhället i övrigt. I förstnämnda hänseende ulgör de kooperativa
konsumentorganisationerna i samverkan med kommunala och andra organ
och organisationer ett lämpligl och nödvändigl inslag i den konsumenlpoli
tiska utveckling som måste komma tiU stånd. I den senare delen får de
samhälleliga övergripande insatserna större betydelse, men det krävs även 130

där ett ökat engagemang från organisationer och enskUda.

Som framhåUks ovan är bosladskooperalionens inriktning klar. Bostads- Prop. 1985/86:121 kooperationen strävar efter all öka konsumenlemas medvetenhet och kunskaper. Bostadskooperalionen är också beredd all la sin del av ansvarel för att stärka konsumentinflylandet i samhället. Någon allmän konsumentorganisation erfordras inte härför. HSB delar utredningens uppfattning alt man bör bygga vidare pä den svenska modellen med löntagarnas organisationer och de konsumentkooperaliva folkrörelserna som representanter för konsumenlema på den centrala nivån.

En brist i utredningen, som sammanhänger med hur dess direktiv är utformade, är atl utredningens översyn inte tagk upp den offentUga och särskik då den statliga konsumentpolitikens institutionella ram. Enligt HSB: s mening bör utredningens översyn kompletteras med atl den nuvarande konsumentpoliliska verksamheten inom skilda statliga myndigheter samordnas.

HSB understryker betydelsen av de synpunkler och förslag uiredningen framlagt i fråga om kunskapsutvecklingen och forskningen kring de konsumenlpolitiska frågorna.

Riksbyggen ekonomisk förening

Bostadsfrågorna har behandlats ganska knapphändigt i utredningen. De generella överväganden och förslag som uiredningen kommit fram liU har Iken praktisk betydelse inom bostadsbranschen. De problem som en bo-sladskonsument möter är i regel av sådan speciell natur all de kräver speciella ålgärder för all kunna förebyggas respektive lösas. De ålgärder för all öka konsumentskyddet som man under senare år vidtagit inom bostadsbranschen har begränsad effekt därigenom atl de är aktuella i fråga om vissa särproblem.

Mol den bakgmnden bör konsumenlskyddsfrågor inom bostadssektorn fortlöpande behandlas i särskild ordning under medverkan av branschföreträdare. I fråga om utredningens allmänna överväganden och förslag hänvisar vi liU yttrandet från Kooperativa Institutet.

Arbetarnas bildningsförbund

Vi är medvetna om de begränsningar som direktiven skapat för kommittén och med tanke på den korta tid som stått liU kommitténs förfogande inser vi all vissa områden, exempelvis livsstilsreklamen och datoriseringen inte kunnal belysas i önskvärd omfattning.

Vi beklagar all konsumentpolitikens framtida inriktning på detta säll inte har kunnal få en fylligare översikt, men vi noterar alt kommittén har inom sina ramar gjort ett gott arbete.

De yttre förutsättningarna för konsumentpolitiken har förändrats de
senasie lio åren. Den aUmänna ekonomiska utvecklingen har begränsat
konsumtionsulrymmel för genomsnittshushållen. Olika grupper av hushåll
har drabbats olika hårt. Del gamla klassamhället lever kvar vilket visar sig
i atl de ekonomiska resursema är mycket ojämnt fördelade. Barnfamiljer
nas situation är mycket svår och nio procent av aUa barnhushåll visar 131

underskott i hushållsbudgeten. Boendekostnaderna ökade mellan 1976 och Prop. 1985/86:121 1983 med 122 procent medan löneökningarna stannade vid 76 procent. Bostadskostnadernas andel av hushållsbudgeten har ökat under senare år och står nu för i genomsnitt 26 procent av hushåUens budget. Denna ökning av bostadskostnaderna påverkar hushållens utgifter påtagligt eftersom de för de flesta är mycket svåra all påverka.

ABF anser all kommitténs inrikting av konsumentpolitiken tiU ett hushållsekonomiskt synsätt är riklig. Utifrån del som sagls ovan är del viktigt alt vi kan beskriva de praktiska insatser som konsumentpolitiken ska åstadkomma.

Även om vi delar kommitléns uppfattning av inriktningen har vi en annan uppfattning än kommittén när det gäller möjligheten all prioritera olika behov. Vi menar tiU skillnad från kommittén att de viktiga områdena mat, bostad, service, vård och kommunikationer måste prioriteras framför andra behov. Vi anser också alt de begränsade resurser som finns för konsumentpoUtiken måste i första hand riktas till dessa områden.

Konsumentpolitiken hittills har hafl sina svagheter. Etl viktigt område som inte har utvecklats tillräckligt är utbildningen och forskningen på konsumenlområdel. Under sjuttiotalets försia år fanns vissa medel för delta område, vilka dock senare logs bort av riksdagen. Detta har lett tiU många förlorade år för konsumenlulbildning och konsumenlforskning. För den framtida konsumentpolitiken är det viktigt alt den gmndas på en analys om beaktar samhällets ekonomiska, tekniska, sociala och kukurella förhållanden. Etl brett register av konsumentpoliliska medel är nödvändigl Uksom ett nära samarbete mellan olika organisationer och institutioner i samhället för en framgångsrik framtida konsumentpolitik.

ABF stöder utredningen när det gäUer målen för konsumentpoUtiken. Konsumentpolitiken måste rikta in sig på atl:

—förbättra konsumenlemas möjligheter alt uttrycka sina behov och påverka sin situation

—stödja hushållen i deras strävan atl bättre utnyttja sina resurser

—stärka konsumenternas ställning på marknaden.

För detla krävs en utökad konsumenlulbildning. ABF anser det angeläget all folkbildningen ingår i delta arbete.

Vidare är det angelägel atl den lokala utvecklingen av konsumentpolitiken kan bedrivas kraflfuUl. Det hushållsekonomiska synsättet kan ge politiska partier, kommuner och organisationer en mer positiv inställning till konsumentpolitiken och dess möjligheter. Detla är viktigt om vi ska kunna överbrygga klyftorna mellan olika samhällsgmpper.

Studieförbundet Vuxenskolan

I en tid då de flesta familjer får känna av minskad realinkomst, blir de

hushållsekonomiska frågoma allt viktigare. Uiredningen tar upp många

vikliga frågor för den enskilde konsumenten. Särskilt viktigt är det atl

kommitténs förslag tiU insatser för de sämst stäUda diskuteras. De gmpper

som kan behöva särskUt stöd är barnfamiljer, äldre, handikappade, barn

och ungdomar samt invandrare. De kommer annars att drabbas hårt i ett 132

alltmer komplicerat samhälle.

Medborgarskolans riksorganisation Prop. 1985/86:121

Uiredningen bygger delvis sina förslag på en beskrivning av hur den svenska marknadsekonomin fungerar.

Medborgarskolan anser, Uksom flera reservanter, alt denna beskrivning är starkt förenklad, felaktig och onyanserad. Uiredningen konstaterar i vårt tycke någol beskäftigt atl

"det ankommer på människoma själva atl utifrån en god kunskapsnivå och etl kritiskt länkande bedöma oUka faktorers betydelse för den egna konsumtionen. Det väsentliga är dock atl denna valfrihet kan utövas medvetet av hushåUen och atl de har möjlighel alt göra sina bedömningar självständigt."

På annal ställe konstaterar utredningen all "konsumenterna inte alllid är tillräckligt informerade om marknadens utbud och alt de heller inte alllid handlar ralionelk".

Från Medborgarskolans sida anser vi att många känner glädje och tillfredsställelse i att göra val som för en utomstående ter sig alll annal än rationella. Elt sådant handlande måste accepteras och kan inte betraktas som oansvarigt. Kraven på individuell frihei i tillvaron måste innebära all mångfald och olika värderingar skall slå igenom i konsumenternas val. Det är dock naturiigtvis önskvärt att dessa val träffas utrifrån en "upplyst" utgångspunkt.

Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation

Folkhögskolan har en speciell stäUning i del svenska ulbUdningssyslemel genom all den når vuxna människor under en lång ulbildningsperiod (i regel elt eller två utbildningsår). I regel bedrivs dessa studier i internat-miljö. Den frihet som ligger i avsaknaden av centralt fastställda läroplaner skapar förutsättning för t. ex. tematiska studier kring angelägna ämnesområden. Dessa kan t. ex. behandla konsumentpoliliska frågor. Blandningen av unga och äldre kursdelalagare är i detta avseende en uppenbar tillgång. Vid samhäUsvelenskapliga studiekurser blir de konsumentpolitiska frågorna givelvis ofta föremål för studier. Delta gäller t. ex. reklamens roU i samhället som uiredningen lar upp som ell väsentligt sludieområde. Utredningen säger bl. a. "Den nya massmediesituationen förstärker behovet av en ökad forskning om massmedias betydelse för effekten av livsstilsreklamen." Bland rörelsefolkhögskolorna finns i dag en klar beredskap för fördjupade studier kring massmediesilualionen både teoretiskt och praktiskt. Detla gäller inte minsl medievärlden sett ur konsumentens synpunkl! Även vid naturvetenskapligt inriktade siudier behandlas redan i dag vid många rörelsefolkhögskolor hushållningsfrågor sett ur nationellt och globalt perspektiv. Ansträngningar görs i dag för att öka lUlströmningen till denna typ av kurser.

bundet bestämt avvisar. Del är konsumenternas egen uppgift "att uttrycka Prop. 1985/86:121 sina behov och påverka sin situation" och när det gäller all "stärka konsumenternas ställning på marknaden" så bör det göras på de grunder konsumentrörelsen själv kräver och inte utifrån en gmmlig teori om "hushållsekonomi".

Den huvuduppgift som därmed kvarstår enligt kommitléns förslag är all "stödja hushåUen i deras strävan alt bättre utnyllja sina resurser". Denna kan uppfattas som en krånglig omskrivning av gällande mål enligt 1972 års proposition och beslul.

Delta närmast totala avståndstagande från utredningens huvudsakliga inriktning innebär inte att Miljöförbundet underkänner alla dess tankegångar kring t. ex. konsumentmakt. Många av dem kan användas av kon-sumenlrörelsen själv och leda lill förslag och krav från dess sida så småningom.

Tyvärr är betänkandet något svåranvänl för detta syfle också, eftersom det i sin betoning på de offentliga organens arbete och sin framställning av konsumenlrörelsen såsom i stort sett liktydig med löntagarorganisationerna och konsumentkooperationen förfalskar såväl dagens verklighet som utvecklingen av konsumenlengagemangel efler andra världskriget. Den i och för sig förhållandevis svaga konsumentrörelsen i Sverige osynliggörs därmed i slora stycken av betänkandet. Tvärtemot detta behöver den i dag självtillit i stora mätt som gmnd för självförståelse och utveckling.

Enligt Miljöförbundet kan den statliga konsumentpolitiken inte stärka konsumenterna, annat än möjligen tiltfälligt och till priset av en långsiktig försvagning (genom att rörelsens självständiga verksamhet gröps ur). Det slalen och kommunerna kan göra är i första hand att följa efterlevnaden av marknadsförings- och köplagarna, och ge service åt enskilda konsumenter som söker hjälp.

Nu är det särskilt servicen kommittén prioriterar ned, genom att försvaga Allmänna Reklamationsnämnden och vrida den kommunala verksamheten mer mol olika slag av propagandainsalser (i skolan, närradion och lokalpressen).

Slutsatsen är att Miljöförbundel inte anser alt belänkandet kan läggas till grund för beslul.

Jordens Vänner

Dessvärre tycks utsikterna vara små för all konsumentpolitiken under de
närmaste åren skall få de ökade resurser som den skulle behöva. Del
ansträngda statsfinansiella läget för dock del goda med sig att intresset för
atl söka samarbete med folkrörelser och föreningar ökar. Jordens Vänner
viU betona det värdefuUa i kommitténs vilja att bredda och fördjupa konsu
mentpoUtiken genom bl. a. utökat samarbete mellan å ena sidan konsu
mentpolitiska myndigheter, inklusive de kommunala verksamheterna, och
å andra sidan föreningar och folkrörelser. Jordens Vänner anser det ange
läget all snarast finna former för etl dylikt samarbete då vare sig fackför
eningarna eller konsumentkooperationen ensamma kan sägas företräda
konsumenterna. I bägge fallen är del uppenbart att intressekonflikter kan 134

uppstå. I synnerhet gäller detta konsumentkooperationen, som i många fall Prop. 1985/86:121 kan sägas representera ägarintressen.

Jordens Vänner anser att kommittén inte har förmått atl närmare penetrera de långsiktiga konsekvenserna för hushållen av industrisamhällets kris. På sikt får många hushåll anledning alt bl. a. ompröva sina konsumtionsmål och -mönster. Utrymmet för atl, visserligen förgäves, försöka kompensera brister i Uvet - sociala, känslomässiga, andliga - genom köp och konsumtion av varor och tjänster, minskar. HushåUens ekonomi klarar det inte. Samhällets ekonomi medger det inte. Miljön tål del inte.

Det ironiska är all på liknande säll som del slatsfinansiella lägel stimulerar ett sökande efter nya vägar som kan leda till förbättrade arbetsformer för slalen, kan hushållens ekonomiska situation leda tUl en omprövning, som kan resultera i förbättringar för dem.

Jordens Vänner anser att kommittén utförligare borde ha analyserat vUka möjligheter denna nya situation kunde innebära för hushållen alt öka sin välfärd - i vid mening. Med välfärd kan inte endast avses kroppens välmåga ulan även själens. En fömtsättning för själsligt välbefinnande lorde bl. a. vara vetskapen om att man med sin konsumtion inte föröder naturen, plågar sina medlevande, djuren, eller fårstör livsförutsättningarna för sina medmänniskor och för kommande generationer. Genom en sådan analys kunde man bl. a. ha förstärkt gmnden för angrepp mot de krafter, som arbetar för all vår konsumtion ska följa hell andra värderingar. Etl steg i fel riktning kommer elt eventuellt införande av reklam-TV all innebära.

Handikappförbundens centralkommitté

HCK konstaterar att handikappade har ägnats myckel litet uppmärksamhet trots atl vi är en eftersatt gmpp i konsumentsammanhang.

I avsnittet Hushållens förutsättningar l.ex. har man redovisat hushållens konsumtion under rubriker som bostäder, transporter, fritidskonsumtion etc. Under transporter nämns atl "ensamstående ålderspensionärer är en grupp som ofta har mycket dåliga transportresurser". Trots att handikappade är eftersatta på samtliga områden, samt extremt eftersatta när del gäller transporter och fritidskonsumtion har utredningen helt förbisett oss som konsumenter.

Synskadades riksförbund

Tyvärr måste vi konstatera att betänkandet endast på ett ytligt sätt tar upp handikappades viUkor som konsumenter. Alla konsumenter är inte Uka.

"Konsument" är inte ell ullryck man kan använda så schablonmässigt som görs i betänkandet. Vissa grupper, exempelvis synskadade, har speciella problem som måsle uppmärksammas. Samhället måsle la ansvar för atl lösa problemen för alla konsumenter.

Kommittén tar i sitl belänkande upp konsumentens roU i framtiden,
bl. a. med tanke på den tekniska utvecklingen. För synskadade ter sig
utvecklingen inom detaljhandeln aUvarlig. Morgondagens synskadade kon- 135

sumenter kommer att bli ännu mer eftersatta än dagens om inte något Prop. 1985/86:121 radikalt görs från samhällets sida.

Kommittén har inte salt in handikappaspekten som en aspekt av de olika konsumentfrågorna utan som en särskUd fråga vilket är olyckligt. Handikappade människors situation måste beaktas när produktutformning, information, distribution, inflytande osv. behandlas.

Avsnitten om handikappades konsumentproblem är en besvikelse. Visserligen anser vi all frågorna bör integreras i aUa delaspekler, men när man väl skriver ett speciellt avsniti borde man ha någonting konkret alt komma med.

Det finns en hel del uttalanden i betänkandet som i och för sig är bra: Den positiva synen på bmkaraspekler på produktutformningen; konstaterandet att lägel beträffande siudier av servicestmklurens utveckling är akut; att lagstiftningen i många sammanhang är nödvändig som bas för atl fä genomslag för konsumenternas krav m. m. Vi måste med beklagande emellertid konstatera att många av uttalandena inte leder till några förslag till ålgärder. Kommitténs belänkande genomsyras av en aUmänt poskiv inställning, men vi upplever all kommittén har en övertro på marknadens förmåga att lösa problem. Speciellt för eftersatta gmpper som synskadade krävs aktiva insatser.

Många människor har problem med synen. Ålgärder inom konsumenlområdel som skulle förbättra synskadades förutsättningar, är ofta lösningar som kan vara bra för alla människor och t.o.m. utvecklande för olika produkter och serviceområden. Knappasl någonsin skulle åtgärder för synskadade bli lill hinder för andra konsumenter. Med en fortsall "låt-gå-polilik" riskerar synskadade all bli en än mer eftersatt gmpp.

Pensionärernas riksorganisation

Pensionärerna utgör en betydande konsumenlgmpp i samhället varför större möjligheter måste skapas för PRO att påverka samhällsplanering, vamproduklion och handel. Samhället bör i högre grad tillvarata de kunskaper och erfarenheter som finns hos de äldre samtidigt som ökade utbildningsmöjligheter ges för att följa den snabba samhäUsutveckUngen.

Väsentligt är att konsumenternas behov och intressen är avgörande för den framtida inriktningen. Vi viU då peka på det faktum atl begreppei pensionärer icke är entydigt utan innehåUer lika stora olikheter som samhället i övrigt vad gäller ekonomiska viUkor, utbildning, intressen, fysiska och psykiska krafter.

De äldre är att se som en resurs i samhällsarbetet. Den snabba samhälls
utvecklingen — exempelvis från närbutik till stormarknad, från traditioneU
butik till butik med datakassa samt tUlkomsten av nya media - skapar
dock en situation som kräver intensifierad information och utbUdning för
alt förstärka de äldre i konsumentrollen. Delta är även av vikt för atl
molverka en kunskapsklyfta mellan generalionema. Dessa insatser bör
kunna ske genom elt förstärkt lokalt konsumenlorgan, vilket skulle möjlig
göra ökad konsumentinformation i första hand tUl kortulbildade och andra 136
svaga konsumenlgmpper.

Lämpliga ålgärder för att stärka konsumentrollen måste alltså anses vara Prop. 1985/86: 121 ökad UtbUdning vilket leder tiU etl större engagemang och därmed ökade

möjligheter alt påverka den framtida konsumentpolitiken. En till

information vid köplillfäUet är ytterligare ett sätl all stärka konsumentens möjligheter lill en förstärkt roU.

PRO som folkrörelse måste ges tillfälle och ekonomiska resurser alt bättre kunna bevaka de äldres konsumentpoliliska iniressen. Detla kan ske både på del cenlrala och lokala planet genom inflytande i samrådsgmpper med Konsumentverket, med kommunala konsumentorgan och genom att vara remissinstans även kommunalt.

PRO ser del som angeläget atl åtgärder vidlages i enlighel med belänkandet, vilket bör leda tiU att underlätta ett ökat engagemang. Med detta ställer sig PRO myckel positiv tUl förslagen om ett ökat stöd från de offenlliga konsumentorganen för en sådan utveckling. Bidrag för projekt och ökad utbildningsverksamhet är en fömlsältning för ökade konsument-kunskaper som leder till att konsumentemas behov styr den framtida konsumentpolitiken.

De äldre konsumenternas gmndläggande behov skiljer sig inte i slort från övriga gmppers. Bostaden och dess utformning och standard är dock av större betydelse för de äldre samt utgör livsmedelskonsumtionen en mycket tung post i en knappt tilltagen ekonomi för en stor gmpp pensionärshushåll.

Sveriges folkpensionärers riksförbund

Aktuell statistik visar, att antalet mycket gamla personer i Sverige kommer att öka successivt en god bil in på 2000-talet. Vid sekelskiftet beräknas hälften av pensionärsgmppen vara över 75 år, och 28 % är då 80 år och äldre. Utvecklingen inom gmppen över 80 år präglas också av en kraftig ökning av antalet kvinnor. I gmppen 90 år och äldre kommer då tre av fyra personer att vara kvinnor.

ParaUellt med denna demografiska utveckling kommer den omslmkturering av de äldres boende — från institutionsvistelse mot ell kvarboende i det egna hemmet — alt försiggå. Följden av dessa samtidiga och genomgripande förändringar av gamla människors livssituation blir bl. a. att ett myckel slort antal människor i hög ålder — tiU övervägande delen kvinnor - kommer atl bo ensamma i vanliga, enskilda bostäder.

Enligt den plan för den ovan nämnda omslmkturering av äldreomsorgen, som Socialstyrelsen nyligen lagt fram, kommer de flesta av de gmpper som nu normalt vistas på institution atl år 2000 bo i egen lägenhet i de vanliga bostadsområdena. Planen ("Samordnad service och vård för äldre och långvårdssjuka") fömtsätter att de äldre i princip skaU kunna klara etl självständigt boende utan mera omfattande stöd från social hemtjänst eller hemsjukvård. Även i mycket hög ålder skaU man klara etl eget boende och man ska kunna bo kvar även i Uvets slutskede och dö hemma. Ålderdomshemmen och en betydande del av andra institutioner kommer vid denna tidpunkt att vara avvecklade enligt planema.

Konsumenlpolitiska kommittén betonar atl resurssvaga gmpper bör 137

stödjas av en aktiv konsumentpolitik. Bl. a. med tanke på den här påtalade Prop. 1985/86:121 bostadssociala skuationen, som äldregmppen i en nära framtid kommer alt befinna sig i, bör enligt SFRF: s mening pensionärsgruppen ägnas speciell uppmärksamhet vid planering och uiformning av den kommande konsumentpolitiken.

Hyresgästernas riksförbund

Hyresgäslemas Riksförbund ansluter sig liU kommitténs förslag om mål och inriktning av konsumentpolitiken. Organisationernas arbete med konsumentpolitiska frågor bör stödjas av de offentiiga konsumentorganen. Dessulom bör forskning och kunskapsutveckling om boendet från konsumentsynpunkt ges större resurser.

Sveriges villaägareförbund

I motsats lill vad som gäller för konsumentemas ställning i relation tiU producenter inom den privata sekiorn har medborgarnas stäUning gentemot myndigheter av olika slag inte förbättrats under senare år. Medborgarnas rättsställning vid en tvisl är avsevärl svagare då del gäller en myndighet än då det är fråga om elt företag.

Inom den privata sektom, som konsumentpolitiken mest är inriktad på, stärks konsumentens ställning inte endasl genom konsumentpoliliska åtgärder i vanlig bemärkelse utan också genom att del normalt förekommer en konkurrens mellan olika förelag, som härigenom måsle vinnlägga sig om att tUlhandahålla goda produkter tUl godtagbara priser. I de faU inte konsumentens krav uppfyUs sker en självsanering inom marknaden. Inom den offentliga sektorn föreligger normall inte denna konkurrens och självsanering. Också detta medverkar tUl att konsumentens stäUning blir i motsvarande mån svagare.

I en väl utvecklad konsumentpoUtik borde som en självklarhet ingå ocksä en rätl och en möjlighel för konsumenten att fritt kunna välja mellan olika produkter. En väl fungerande marknad med ell tillräckligt brett sortiment av varor och tjänster är därför ett angelägel mål.

Också i detta avseende skiljer sig den privata sektorn från den offentiiga.
Särskill framträdande är detta inom bostadssektorn. Politikerna och de
ansvariga myndigheterna har ofta visat etl aUtför begränsat intresse av atl
ta reda på och rätta sig efter bostadskonsumentemas önskemål, eller,
uttryckt i mera alldagliga termer, efter "hur folk viU bo". Detta har
medfört, att bostadsproduktionen särskik under del s.k. miljonprogram
met fick en inriktning - och bostadsbeståndet härigenom fått en samman
sättning - som inte alls motsvarar önskemålen ifråga om bostadstyp och
upplåtelseform. En och en halv gånger fler än som nu bor i småhus skulle
vilja bo i småhus. Endast en tredjedel så många som nu hyr sin boslad
skulle vilja hyra. Många bostadskonsumenler är hänvisade lill bosläder
som de själva inte önskat men som myndigheterna beslutat om.
---- 138

Sveriges Villaägareförbund vill med det anförda endasl understryka, att Prop. 1985/86: 121 behovet av en stärkt ställning för den enskUda människan i dessa avseenden är myckel slort, och alt önskemålen om förbättringar i de avseenden som utredningen behandlat måsle ses i relation till detta.

Svenska textilforskningsinstitutet

Del verkar som om kommittén i huvudsak byggt upp sina ståndpunkter efler synpunkter på och hörsägner från konsumentpolitikens företrädare. Några egna undersökningar presenteras inte. Om sådana hade presenterats, skuUe det varit etl plus för ulredningsresukalet.

Möbelinstitutet

Vi vUl gärna betona att konsumentpolitiska kommitténs markering av "hushållning" som ett övergripande konsumentpoUliskt mål stämmer väl överens med den inriktning MöbeUnstitutels arbete har. Funktionsanalyser och funktionsprovningar tillsammans med objektiv produktinformation av del slag som Möbelinslilutel utvecklat syftar lill en sådan optimering för konsumenten som väl låter sig beskrivas som hushållning med resurser.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund

Den framtida konsumentpolitikens inriktning är en oerhört viktig fråga för hushållen i Sverige i dag. Vi finner det därför märkligt alt de politiska organisationerna ställts utanför krelsen av remissinstanser.

Betänkandet ger en gmndlig beskrivning av konsumentpolitikens utveckling och nuvarande inriktning. Det är bra.

Den offenlliga "gemensamma" sektorn tas inte alls upp i betänkandet. Detta anser vi vara en allvarlig brist, eftersom den berör konsumenterna mycket påtagligt. De offentUga tjänsterna måste i sin konsumentvänlighel bli en förebild för andra som liUhandahåller privata tjänster.

3 Konsumenternas kunskaper 3.1 Allmänt

Statskontoret

Statskontoret, som är myckel tveksamt tiU ökade centrala resurser för
konsumentpolitiken, vill hävda alt en ökad fokusering på det lokala konsu
mentpoUliska arbetet öppnar möjligheter för en förbättrad undervisning
inom hela skolväsendet. Genom atl utnyttja den resurs som kommunema
beskter i form av konsumenlrådgivare eller dyUkt kan konsumentfrågor
integreras i undervisningen och även i lärarfortbildningen. Den senare
skall främst vara en kommunal angelägenhet. 139

Skolöverstyrelsen Prop. 1985/86:121

SÖ anser i likhet med kommittén alt det är genom utbildning och förbättrad information som konsumenlemas kunskapsbehov i hushållet och på marknaden måste bli bättre tillgodosedda.

Även om konkreta kunskaper och etl konsumentekonomiskt synsätt är viktigt för atl skapa medvetna konsumenter måsle skolan också lägga vikt vid att främja elevemas utveckling mot personlig stabilitet. Införandet av mediaämnen i gymnasieskolans utbildning är ett exempel på all skolan strävar efter att stärka elevernas förmåga all kritiskt bedöma den påverkan de utsätts för från olika media, främst film och video. Även svenskämnet kan liU eleverna förmedla medvetenhet om texters påverkande och styrande effekt. BUdämnet kan göra dem observanta på dolda budskap och symbolvärden.

Som betänkandet föreslår kan skolan vidare se till att samverkan kommer till stånd med andra gmpper i samhället som har konsumentfrågor i inlressefället, l.ex. Konsumentverket, kooperationen och Sparfrämjan-del, bl.a. för framtagande av läromedel.

Samverkan med hemmen bedöms som myckel viktig. Ungdom lär inte enbart genom atl inhämta ordkunskap utan väl så myckel genom känslo-konlakter med vuxna som förebilder. Med förvärvsarbetande föräldrar minskar tiden för ungdomamas föräldrakontakter. Lärarnas roll som vuxenförebilder ökar i betydelse. SÖ instämmer i kommitléns synpunkt att det är värdefullt att satsa på läramtbildning och lärarfortbUdning i konsumentfrågor. Detta är viktigt både från ren faklainlärningssynpunkl och för attitydbildningen.

Uppsala universitet

Vi delar kommitténs uppfattning att utbildning i konsumentfrågor är synnerligen angelägen om konsumentpolitikens målsättning skall kunna förverkligas. Behovet av kunskaper om t. ex. sambandet kost - hälsa och om hushållsekonomi och hushåUning har framhållits av tidigare utredningar (Ds Jo 1984:9 och SOU 1984:38). Del är angeläget atl konsumenlfrågoma ges det utrymme i undervisningen på olika stadier och i oUka skolformer som läroplanerna anger. Vi ställer oss dock tveksamma till den starka betoning kommittén gör av kommunernas ansvar i detta sammanhang. Vi vill understryka det övergripande ansvar som SÖ skaU ha för innehållet i undervisningen.

Enligt vår uppfattning är KOV: s främsta uppgift i detta sammanhang inte att producera studiematerial utan att stimulera läromedelsförlag, branschorganisationer, myndigheter m.fl. att utarbeta läromedel. Det är viktigt med elt varierat utbud av malerial producerat av olika intressenter.

Arbetsgmppen konstaterar med tillfredsställelse att kommittén anser att

konsumentkunskap måsle få en given plals i de nya läramtbildningarna. Vi

vill erinra om att ämnet konsumenlkunskap sedan länge är väl etablerat vid

institutionerna för utbildning av hushålls- och lextillärare vid universiteten

i Göteborg, Umeå och Uppsala. Vid dessa institutioner finns omfattande

140

kunskap och lång erfarenhet av undervisning i delta ämne som bör utnytt- Prop. 1985/86:121 jas i de nya lärarutbildningarna.

Det är i första hand högskolans ansvar atl utforma och genomföra fortbUdningskurser för lärare, men det är kommunerna/skolstyrelserna som beslular om vUka kurser som skaU prioriteras för kommunemas lärare. Vi vill dock med skärpa betona att SÖ har etl stort ansvar i detla sammanhang för att påverka de lokala beslulsfaltama så alt fler lärare erhåller fortbUdning i konsumenlkunskap. Del finns f.n. aUt för många lärarkategorier både i gmnd- och gymnasieskolorna med brister i den egna utbildningen på detta område. Många lärare saknar helt utbildning i konsumenlkunskap till stort förfång för behandlingen av konsumentfrågorna i undervisningen.

Det förtjänar alt påpekas, atl även i fortbildningen av lärare bör de resurser och erfarenheter som finns vid instkulionerna för utbildning av hushålls- och textillärare utnyttjas.

Göteborgs universitet, samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden

Linjenämnden för barnavårds-, hushålls- och textillärarlinjerna samt Unjer för kost och näringsekonomi

Nämnden delar utredningens uppfattning om vikten av fortbildning av mycket stora lärargrupper i ämnet konsumentkunskap. Lärarfortbildningen bör givetvis vara kontinuerlig med hänsyn till de förändringar som ständigt sker på marknaden och inom lagstiftningen. Det är vidare positivt att kontakten mellan skola och hem förstärks när vikliga vardagskunskaper prioriteras i skolan.

Det är, anser nämnden, viktigt all Konsumeniverkei arbetar för — och medverkar i - produktionen av aktuellt studiematerial för skolan, anpassat till olika skolstadier. Behovel av läromedel för olika stadier i konsumentkunskap (l.ex. slordiabilder, ljudbildband etc.) är slort, och sådan produktion behöver alll stöd.

Det är vidare viktigt alt Konsumentverket arbetar för, och medverkar i, fortbildning i konsumenlkunskap för olika lärargmpper genom kurser, studiedagar och dylikt, samt alt försöksprojekt för olika skolor far stöd.

Det är bra att konsumenlkunskapen får en given plals i den nya lärarutbildningen, och Konsumentverket bör kunna medverka i arbeiei på alt utarbeta metoder för arbete med konsumentfrågor inom olika ämnesområden.

Linjenämnden vill i detta sammanhang peka på att ämnet är väl utvecklat vid landets institutioner för huslig utbUdning, varför lärarutbildare vid dessa institutioner bör kunna användas som resurs vid ulbUdningen av grundskollärare i framtiden.

På samma säll bör hushålls- och lextillärare kunna användas som resurspersoner i skolorna, då de sannolikt kommer all ha de djupaste och mest omfattande kunskaperna i konsumentekonomi vid respektive skolor.

141

Institutionerna för huslig utbildning vid universiteten i Göteborg, Umeå och Prop. 1985/86:121 Uppsala

Vi delar kommitténs uppfattning atl utbildning i konsumentfrågor är synnerligen angelägen om konsumentpolitikens målsättning skall kunna förverkligas. Konsumentfrågorna bör ges utrymme i undervisningen på olika stadier och inom olika skolformer. Vi viU dock understryka atl undervisande lärare bör ha utbildning och fortbildning i ämnet konsumentkunskap. De lärare som hittUls haft huvudansvaret för undervisningen i konsumentfrågor - hushåUslärare och textillärare - bör även i fortsättningen ha huvudansvaret och vara en resurs för andra lärare.

Statens ungdomsråd

En av skolans vUctigasle uppgifter är att fostra eleverna tUl självständigt och kritiskt länkande. Delta får en allt större betydelse i dagens konsumtionssamhälle. Ständigt ökande utbud av varor och tjänster ökar kunskapskraven på konsumenten. Utbildning i konsumenlkunskap är en angelägen uppgift både inom gmndskola och gymnasium. Vi menar därför atl del är väsentUgt att eleverna redan på gmndskolenivå både teoretiskt och praktiskt lär sig hushålla. Undervisningen i konsumenlkunskap är en viktig del i detta arbete. Dessutom är del av slor vikt atl eleverna praktiskt lär sig hushålla med skolans resurser. Om eleverna i högre utsträckning blir delaktiga i detta arbete tror vi att de blk bättre mstade i sin roU som konsumenter.

Länsstyrelsen i Kronobergs län

Det är viktigt att de framlida konsumenlema, dvs. dagens barn och ungdomar redan i skolan får lära sig atl hushålla med sina och andras resurser och också bli medvetna om den påverkan de utsätts för i olika sammanhang. Alt fostra till kritiskt tänkande går som en röd tråd genom de delar av den nya läroplanen, LGR 80, som berör konsumtionsfrågoma. För skolan har detla i slor omfattning bUvil ett nytt område all undervisa om och länsstyrelsen vet av erfarenhet att behoven är stora inom skolväsendet när det gäller såväl lärares gmnd- som fortbUdning på konsumenlområdel. Länsstyrelsen delar uppfattningen alt eleverna på gymnasiet på lämpligt säll bör ges utbUdning i konsumentkunskap. Sådan utbUdning bör inriktas på områden som är av direkt betydelse för ungdomarnas förmåga atl hushålla med sina resurser.

Länsslyrelsen ansluter sig således till kommitténs förslag atl satsa på utbildningssidan inom konsumentområdet på alla stadier inom ungdomsskolan.

Produktåterkallelsekommittén

Produktäterkallelsekommittén (PÅK) har enligt sina direktiv att - som elt
komplement tUl gäUande lagsliftning om produktsäkerhet — överväga frå
gan om en lagstiftning för att möjliggöra återkallelse av farliga varor och 142

tjänster, begreppet återkallelse därvid använt i en mycket vid bemärkelse. Prop. 1985/86:121 I direktiven erinras om att lagstiftning riktad mot farliga varor finns på en rad områden och all flera myndigheter är engagerade i arbeiei på produklsäkerhel. Därvid nämns, utom KOV/KO och marknadsdomstolen, bl. a. socialstyrelsen, livsmedelsverket, naturvårdsverket och arbeiarskyddssiyrelsen. Flera andra myndigheter skulle lika väl ha kunnat nämnas, l.ex. energiverket och trafiksäkerhetsverket. Del anges i direktiven också, atl bl.a. resursskäl talar för atl de myndigheter som inom en viss sektor f.n. har ansvarel för produktsäkerhelsfrågor också utnyttjas för uppgifter i en utbyggd produktsäkerhetsreglering. PÅK har funnit mycket tala för en sådan ordning men har samtidigt i sill arbete mött betydande svårigheter, när del gällt att åstadkomma en god lösning av problemen.

Det faller sig naturligt för PÅK all i silt yttrande över konsumentpoliliska kommitténs betänkande begränsa sig tUl frågor som rör produktsäkerhet. Från konsumentpoliliska ulgångspunkler bör produktsäkerhelsfrå-goma anses vara av stor vikt. I del remitterade betänkandet har de knappasl fått del utrymme som de förtjänar: de har kortfattat berörts i samband med frågorna om kunskapsutveckling och lokal konsumentpolitisk verksamhet samt i ekonomiska resonemang om hur man skall fördela tillgängliga resurser. Detla är i och för sig förklarligt med hänsyn lill det sätt varpå kommitléns arbetsuppgifter begränsats i direktiven.

Statens livsmedelsverk

Livsmedelsverket vUl också understryka betydelsen av ytterligare utbildning på konsumenlområdel. Denna bör sättas in redan i gmndskolan och fortsätta i gymnasiet. I högskolan har konsumenlproblemaliken f.n. en undanskymd ställning. Det gäller både i fråga om undervisning och forskning.

Motala kommun

Konsumenlemas kunskaper är många gånger i markant underiäge gentemot förelagens informationsflöde som ofta dessulom saknar för konsumenlema belydelsefull information. Då konsumentkunskapen är den plattform man står på, är del nödvändigt att lgr 80: s intentioner genomföres. De praktiska kunskaperna bör börja redan iförskolan för att sen successivt övergå tUl teori i gymnasie- och eftergymnasial utbildning. Obligatoriskt ämne i alla linjer, även vuxenutbildningen.

Kristianstads kommun

Kommunen delar kommitténs uppfattning att grunden till konsumenternas
kunskap skall läggas i skolan. Detta innebär att i första hand de synpunkter
på konsumentutbUdning som finns i LGR 80 skall ges bättre genomslag.
Dessulom behövs verkligen förstärkta insatser för utbildning och fortbild
ning av lärare, gymnasieundervisning och vuxenutbildning i studieförbun
dens regi. l'3

Göteborgs kommun Prop. 1985/86:121

Vid planeringen av den nya läramlbUdningen anser kommunstyrelsen att en viktig uppgift blir atl ge konsumenlfrågoma en sådan plats i utbildningen atl lärarna får goda kunskaper i och intresse för ämnet samt idéer för undervisningens uppläggning.

Umeå kommun

UlbUdningen i konsumenlkunskap har blivk bättre men stora brister är fortfarande synlig framför allt på gymnasienivå. Här bör om möjligt insatserna ökas. En tänkbar möjlighet för ökning av utbildningen till vissa konsumentgrupper är alt på något sätt prioritera sludiecirkelverksamheten med inriktning på konsumentkunskap.

Östersunds kommun

Konsumentnämnden instämmer i alt ansvaret för att konsumentfrågorna las upp i skolarbetet i första hand är en lokal angelägenhet.

En angelägen målgmpp atl påverka är skolledarkolleklivet. Här måsle konsumentnämnd och skolstyrelse visa en klarare viljeinriktning och exempelvis genom en mer långsiktig fortbUdningsplan ange att åtminstone någon av de fem årligen återkommande studiedagama används för fortbildning kring konsumentfrågor.

Tillsammans med lokala och centrala personalutbUdningsgmpper inom skolan avgörs hur ofta denna konsumentfortbildning kan återkomma.

Lycksele kommun

Lycksele kommun viU särskilt betona värdet av atl konsumentkunskap bUr elt obligatoriskt ämne inom samtliga utbUdningslinjer vid gymnasieskolan samt att konsumenlfrågoma kommer in i högskoleutbildningen.

Skellefteå kommun

Skellefteå konsumenlnämnd viU betona vikten av kunskaper hos konsumenten. För atl den information som finns inom konsumentområdet ska nå fram i del enorma utbud av information som människor av idag utsätts för, krävs kunskap för atl kritiskt kunna värdera informationsflödet. Med den minskning av resurser som under senare år drabbar konsumentverket är det mycket svårt att kunna hävda konsumentinformationen i konkurrens med företagens marknadsföring.

Konsumentnämnden i Kramfors kommun

Konsumenlnämnden stöder helt förslaget om att myckel måste satsas på
skolan. Del är dock ett slort ansvar alt lägga utbildningsansvaret lokalt.
Nämnden anser atl de största resurserna bör satsas på högskolan och dess
läramtbildning. 144

Konsumentnämnden i Halmstads kommun Prop. 1985/86:121

Det är naturligt atl skola och hem går hand i hand. Vi vill dock påpeka, alt föräldrarna ofta själva saknar de baskunskaper de skall förmedla. Det är många gånger dem vi möler i den lokala verksamheten, när de både behöver hjälp med reklamationer och klagomål på marknadsföring och avtalsvillkor etc.

Konsumentfrågorna har i grundskolan gjorts till ett ämnesövergripande område. De hör med andra ord hemma överallt och ingenstans. För alt de inte skall komma bort i mängden av aUa andra angelägna ämnen som skolan också skall hanlera är del nödvändigl, atl lärarna genom en aktiv fortbildning förstår all detta är viktigt.

I vår verksamhei ser vi många exempel på otillfredsställande kunskaper i konsumentfrågor. Del handlar då inte bara om brist på kunskaper i konsumenträtt ulan också i praktiska frågor - hur man tvättar, sköter sill hus, lagar bra och nyttig mat liU lågt pris, hur man sköter sin ekonomi. Utbildningen i konsumenlkunskap måste utökas pä alla stadier i ungdoms-och vuxenskolan. Även andra medier än skolan måsle engageras. Varför inte undervisning i konsumentkunskap i radio och TV?

Konsumentnämnden i Botkyrka kommun

Nämnden hälsar med tillfredsställelse de förslag som kommittén ger ang. satsningar på konsumentutbildningen inom främst grundskolan. Även en förstärkt utbildning och fortbildning av lärare, gymnasieundervisning och vuxenutbildning i studieförbundens regi föresläs. Många kommunala försök har gjorts på senare tid i syfle all stärka kunskapen hos bara och ungdom om konsumentfrågor. Del är konsumentnämndens bestämda uppfattning att utbildning är ett myckel viktigt instrument i konsumentpolitiken.

Tjänstemännens centralorganisation

Det är en uppgift för skolan att ge gmndläggande konsumentkunskap. Konsumentkunskap bör finnas med i lim- och kursplaner på alla stadier och ingå som en del i lärarutbildningen. TCO vill särskill understryka vikten av atl blivande gmndskollärare ges goda kunskaper inom ämnesområdet. Del är nämligen angelägel alt skolan redan på dessa stadier kan ge eleverna gmndläggande insikter i ekonomiska sammanhang med utgångspunkt i familjeekonomin och hjälpa dem atl förstå hur olika konsumtionsmönster påverkar hälsa, miljö och familjeekonomi.

Även på gymnasieskolan behöver konsumentfrågornas stäUning stärkas. Kommittén anser all konsumentkunskap bör ingå i alla utbildningslinjer. TCO delar denna uppfattning, men vill samtidigt framhålla det väsentliga i att gymnasieskolan dämlöver erbjuder någon utbildningsväg, där fördjupade och mer omfattade kunskaper inom ämnesområdet kan erhållas, bland annat som gmnd för vidare yrkesutbildning och yrkesutövning.

145

När det gäller vuxenutbildning vill TCO särskilt peka på de vuxna kortutbildades behov av utbildning i konsumentekonomi inom ramen för grundvux.

10 Riksdagen 1985186. I saml. Nr 121

Centralorganisationen SACO/SR Prop. 1985/86:121

JUSEK

I likhet med kommittén anser JUSEK att konsumenternas kunskapsbehov måste tillgodoses genom ökad utbildning och information. Förbundet stöder också de ålgärder som kommittén föreslagit när del gäller utbildning i konsumentfrågor i skolan, studier efler grundskolan och vuxenstudier. Det är här av särskUt inlresse att utbildningen når gmpper som kan föra konsumenlkunskaper vidare t. ex. lärare m.fl.

Sveriges advokatsamfund

Mol förslagen om hur gmndskolans läroplan bör fullföljas när det gäller konsumentfrågor och om hur konsumentverket bor bevaka vuxenutbildningens och högskoleutbildningens behov finns inget atl invända. Tillräckliga skäl redovisas dock inte varför utbildning i konsumenlkunskap mäste bli obUgaiorisk på gymnasienivå. Ell ställningstagande lill förslaget försvåras av att det ej är kant vUket eUer vilka andra ämnen som skall reduceras eller om kommittén tänker sig att skoltiden skall utökas för att bereda tid för ämnet konsumentkunskap.

Hushållslärarnas riksförening

Kunskaper i hushållning ger inte bara del enskilda hushållet handlingsfrihet, det är en akut nödvändighet i dagens samhälle. Uiredningen påslår atl antalet hemkunskapstimmar har ökat något i gmndskolan sedan början av 1960-talel. Delta är en missuppfattning.

Det förhåller sig så att hemkunskapen är ell av skolans minsta ämnen. Av de totalt ca. 11000 timmars undervisning en elev får under sin grundskolelid är ca. 200 tim. hemkunskap dvs. 2%!

Det har aUtså, tvärtemot var uiredningen påslår, alltsedan 60-lalel skett en successiv nedmstning inom hushållsundervisningen. Delta har skett parallellt med alt hemmens roll som kunskapsförmedlare har reducerats tiU etl minimum, och den större delen av hushållens produktion flyttats ul i samhället. Vi har fått flera kullar av ungdomar som fostrats i andan atl hushållning inte behövs, atl man kan köpa alll för pengar. Man kan dock inte köpa den kunskap vi nu så väl behöver i en tid av åtstramning för både enskilda hushåll och samhället.

Det är skolan som måste ge denna kunskap, helst så tidigt som möjligt för all gmndlägga goda konsumenlekonomiska vanor. I hemmen finns inte längre den kunskapsreserv som förr gick i arv från generation lUl generation. I hemmen finns inte heller någon tiU hands som kan förmedla kunskaper eftersom familjen och samhället i dag är beroende av alt båda föräldrarna förvärvsarbetar.

Utredningen påslår att det tidigare var främst i ämnet hemkunskap som konsumentfrågorna behandlades.

Vi hävdar all del fortfarande i huvudsak i ämnet hemkunskap som aUa 145

elever får sina kunskaper i hushållning. Hemkunskapen är del enda ämne Prop. 1985/86:121

som har huvudmomentet Konsumentekonomi.

Vi noterar med tillfredsstäUelse förslagel om samarbete meUan Skolöverstyrelsen och Konsumentverket. Tyvärr måste vi konstatera alt Skolöverstyrelsens roll som centralt organ för skolfrågor reducerats, och inflytandet på lokal nivå har minskal.

Yrkeskvinnors riksförbund

Kommittén framhåller bl.a. nödvändigheten av all konsumenterna får ökade kunskaper och ökad medvetenhet om produkter och produktutformning och vilka krav som kan släUas på dessa. Man tänker sig exempelvis all KOV liksom de kommunala konsumenlvägledarna skall kunna förse de olika läroanstalterna med material och expertis för undervisningen i konsumentfrågor. Vi instämmer i detla och frågar oss också om man inte i detta sammanhang skulle kunna få med information om jämställdhet och könsroller och hur dessa frågor framträder i reklamen.

Konsumenlvägledarnas förening

Det krävs mycket för atl lärare och politiker ska bU medvetna om alt konsumentkunskapen är en nödvändig plattform atl stå på för atl fungera som en allsidig vuxen människa. Vi anser därför alt kommunema bör få än mer stöd och vägledning från SÖ, än vad som här föreslås, så alt intentionerna i Lgr-80 verkligen genomförs.

Föreningen vill således, mer än uiredningen, betona vikten av alt både praktisk och teoretisk konsumenlkunskap kommer in i skolan på aUa stadier. Uiredningen framhåller vidare myckel starkt betydelsen av de friviUiga organisationernas medverkan i konsumentpolitiken och utbildningen. Uppfattningen är i sig riktig men att organisera frivilligorganisationernas engagemang lokall är en grannlaga uppgift. Den kommer med all säkerhel all stå och falla med huruvida den kommunala konsumentverksamheten tar sig an uppgiften. I denna viktiga fråga ter sig avsaknaden av resursresonemang för den kommunala verksamheten än mer allvarligt. Mänga vägledare har stora erfarenheter av de frivilliga organisationernas engagemang på konsumenlområdel. Myckel har åsladkommks, men lack vare alt organisationerna sökt sig till eller blivit uppsökta av den kommunala konsumentverksamheten. Om inte kommunens vägledare lagil lag i uppgiften hade förmodligen Utel eller inget bUvil uträttat. I dag avstår en del vägledare atl la utökade kontakter med frivUligorganisationerna eftersom man ej orkar la fler arbetsuppgifter ulan alt få ökade personella resurser. Arbetet med folkrörelser och organisationer är oerhört tidskrävande.

Hushållningssällskapens förbund

Vardagskunskaper och praktiska färdigheter betonas i Lgr 80 och förbun
det anser dessa vara en förutsättning för människors förmåga atl klara sig '47

själva och sina vardagsmiljöer. Det är därför betänkligt när den praktiska Prop. 1985/86:121 undervisningen i hemkunskap naggas i kanten, när den i stället borde ökas. Hemmen har inte längre samma betydelse som naturlig läroplats av praktiska färdigheter och livsmedelshantering.

I aUa klasser och stadier av skolan borde hemkunskap vara obligatoriskt ämne och den lagstadgade skollunchen bättre utnyttjas som schemalagt läromedel. Konsumlionslinjernas kurser måsle få ökad status. Del borde vara en merit och ett minimikrav, helst i alla fortsatta utbildningar, men särskilt inom sektorn vård - socialservice och konsumtion, med minsl en 20-veckors kurs. Nedläggningen av de skolor som lidigare benämndes lanthushållsskolor måsle stoppas omgående. I stället borde man satsa betydUgt större resurser på den utbildning som här bedrivs i form av hushållsundervisning och ekonomi.

I belänkandet (sid. 51) sägs alt "hushåUens kunskapsresurser är ofta hell avgörande för tillgången till och användningen av resurser som tid, arbete och pengar". Förbundel instämmer i delta och vill understryka atl hushällens möjlighel atl balansera kostnaderna för de viktiga behoven boslad, mal, kläder och. fritid är beroende av de resurser i form av lid, arbetskraft, pengar och kunskap som hushållen har tillgängliga.

Lantbrukarnas riksförbund

Utredningen gör i kapitlen 3 och 4 en förtjänstfull analys av hitliUsvarande konsumenlpoUlik med betoning på Konsumentverkets roll liksom av hushållens fömtsättningar, skuation och beteenden. LRF delar utredningens uppfattning att hushållens förmåga att använda sina resurser har stor betydelse för välfärden. I en tid med stagnerande eller endast långsamt ökande realinkomster ökar självfaUet hushållningens betydelse i detta avseende. Bristen på utbildning, den relativt låga genomsnittliga kunskapsnivån, konsumtionens nuvarande sammansättning, olika informationsåtgärders bristfälliga anpassning lill hushållens verkliga slmklur osv. indikerar väsentliga möjligheter till välfärdsökning genom förbättrad hushållning. Liksom i övrigt när det gäller attityder och gmndläggande beteenden är våra kunskaper om medel och metoder för påverkan brislfäUiga. Även oavsett detla vet man att sådana förändringar lar avsevärd tid. LRF vill därför betona viklen av långsiktighet i informations- och ulbildningsinsat-

Riksbyggen ekonomisk förening

Del är självklart önskvärt att boendel får en större plals i skolutbildningen. Det är förståeligt all skolan med sina begränsade möjligheter inte kan ge fullständig information om alll som rör sig inom samhällssektorn. Bostaden är emellertid inte bara ekonomiskt ulan också socialt, kultureUl och frän hälsosynpunkt av sä slor betydelse all kunskap om boendels villkor och förutsättningar borde kunna beredas större plats inom den obligatoriska skolan.

148

Studieförbundet Vuxenskolan Prop. 1985/86:121

Kommittén understryker vikten av mer aktiva insatser från studieförbunden. Två områden betonas:

• Insatser för atl nå fler deltagare

• Utveckling av nya pedagogiska metoder, särskill med intriklning på användning av ny teknik.

Som lidigare nämnis är siudieförbunden vikliga resurser för att nå svaga grupper i samhället. Del samhällsstöd siudieförbunden behöver är främsl ekonomiskt stöd för uppsökande verksamhet och lokala projekt. De kommunala konsumenlvägledarna kan dessulom bidra med information kring sina specialområden vid studieförbundens olika aktiviteter.

Studieförbundens verksamhet bör rikta sig främst till de gmpper som betecknas som svaga konsumenter — barn och ungdomar, barnfamiljer, äldre, handikappade och invandrare.

Kontakten med kooperationen är viktig för konsumentverksamheten. Kooperationen har en särsläUning genom atl inte ha vinsl som huvudsyfte. Efiersom deras ideologi isläUet bygger på atl la tillvara medlemmarnas intresse, är dialogen med kooperationen viktig.

Om marknadsföring, rådgivning och information som hklills främst lar sikte på idealfamiljen med två barn har man naturligtvis starkt begränsat möjligheten lUl positiva effekter.

Utredningens ålgärdsförslag och rekommendationer gäller framförallt utbildning och information. LRF delar utredningens uppfattning att det är på dessa områden som de väsentiiga insatserna måsle göras om man skall åstadkomma förbättrade kostvanor och förbättrad hushållning. Under senare är har insikten härom växt liU en brett omfattad övertygelse i hela samhället.

En bra yrkesutbildning lägger gmnd för bra prestationer, goda inkomster, trivsel och framgång i arbetslivet. En god allmänbildning i vid bemärkelse gör del lättare all klara sig i samhället och lägger grunden för etl rikare liv. På samma sätt måsle en bra utbildning på hemkunskapsområdet lägga grunden lill en bra ekonomisk hushållning, god mathållning och därmed god prestationsförmåga, hälsa och social trivsel. SkolulbUdningen är inte komplett förrän denna sida blivit tillgodosedd.

En viktig fömlsältning är all hushällsämnels status höjs i skolan och i samhället. Detta är också ett sätt att öka motivationen hos eleverna. Ett tecken på ämnets låga status är utredningens uppgifter om ungdomens myckel låga dellagande i hushållsarbetet i hemmen. En förutsättning för en framtida jämnt delad ansvarsfördelning för hemarbete är en gmndlig gemensam hushållsutbildning för pojkar och flickor.

Folksam

På försäkringsområdet torde del vara obestridligt att försäkringsbolagen
svarar för merparten av den information som lämnas såväl kring enskilda
produkter som mera allmänorienlrande belysning av t. ex. vårt socialför- 149

säkringssystem, skatteregler, säkerhetsaspekter, m.m. Vi kan för Folk- Prop. 1985/86: 121 sams vidkommande som exempel nämna skrifter (och studie/skolmaterial i anslutning till dessa) som Vår Trygghet, Gift eller inte - spelar det någon roll. Skriften Säkra bilar och farliga bilar är elt exempel pä hur vi till konsumenternas kännedom för ut resultatet av den forskning baserad pä vårt skademalerial som vi kontinuerligt bedriver. Vårt skolmaterial som rör en rad områden röner stor efterfrågan. Exemplen är nämnda för atl förslärka kommitténs propåer om vikten av alt öka konsumenternas kunskaper och atl huvudansvaret åvilar förelagen. Del är även för försäkringsområdets del en belydande framlida uppgift.

Jämtlands läns bildningsförbund

Genom utbUdning kan man förbättra konsumenternas möjligheter atl hävda sig på marknaden. Särskilt gäller delta de konsumentgrupper, som av ekonomiska, sociala och utbildningsmässiga skäl har särskilda svårigheter härvidlag. På grund av studieförbundens långa erfarenhet av vuxenutbildning, särskill bland kortulbildade och med hänsyn lill deras anknytning till de stora folkrörelserna, har del bedömts som angeläget atl inom ramen för konsumentverkets FoU-anslag stödja studieförbundens konsumenlpolitiskl motiverade verksamhei.

Med sina erfarenheter som vuxenulbildningsanordnare har studieförbunden och folkhögskolorna en viktig uppgift när del gäller konsumentutbildning och andra aktiviteter med syfle alt stärka konsumenternas ställning på marknaden. Med sina skilda ideologiska förankringar har studieförbunden dessulom särskilda möjligheter att medverka lill en mångsidig debatt kring konsumentfrågorna, vilket är en förutsättning för en vidareutveckling av samhällets konsumentpolitik.

Miljöförbundet

När det gäller konsumenternas kunskapskällor tänker sig kommittén all de offentliga organen ska fortsätta att stå för dem. Vi anser atl detla är en överflödig ambition; dessutom mer konfliktfylld än atl den enkelt kan hanteras av organ som måsle försöka vara opartiska. Konsumentverkets allmänna information och lidskriften Råd och Rön kan således läggas ned. Konsumentrörelsen mäste få försöka fylla det tomrummet själv.

Pensionärenas riksorganisation

De medel som anslås för utbildning idag och framöver måste i högre grad användas för att stödja de kortulbildade, vilket flera statliga utredningar idag pekar på. Del finns ell slort antal äldre med kort utbildning varför det fär ses som en fråga med hög prioritet även på del konsumenlpolitiska områdel.

150

Sveriges folkpensionäres riksförbund Prop. 1985/86:121

I betänkandet framhålles förbättrad konsumentkunskap och information som vikliga faktorer i den framtida utveckUngen av detta område. SFRF vill här understryka behovet av ökade kunskaper och effektiv informationsverksamhet för just äldregmppen. Här finns uppenbara brister i dagens läge.

I detta sammanhang sägs i betänkandet, atl "de frivilliga organisationernas engagemang i konsumentpolitiska frågor betyder myckel" och atl "frivilliga organisationer har större möjligheter än många andra aktörer all hävda den helhetssyn på människors behov, som kan behövas i en grundlig analys". Man säger vidare, att "det ankommer på organisationerna att själva bestämma vilken roll de vill spela i framliden".

Denna markering av elt önskvärt samarbete mellan centrala konsumentpolitiska organ och l.ex. pensionärsorganisationerna ser SFRF som en intressant möjlighel alt åstadkomma ökade kunskaper hos de äldre konsumenterna. Men en sådan ömsesidig dialog borde också kunna ge konsumentexperterna ökade kunskaper om de äldres aktuella behov och önskemål.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund

Kommitléns förslag om utbildningsinsatser i gmndskolan, gymnasieskolan och högskolan saml om forskning är en viktig förstärkning av konsumenlkunskaper hos slora grupper av befolkningen.

Av betänkandet framgår dock inte klart om läromedelsresurser kommer alt satsas och på vilket sätl Skolöverstyrelsen skall påverkas alt prioritera konsumentfrågorna i högre utsträckning.

Konsument-Forum

Konsumentkunskap är över lag alltför eftersatt och är ett absolut krav från vår sida, för att över huvud laget någonting ska kunna göras från konsumenthåll gentemot i övrigi resursslarka krafter med obegränsad tillgång till utbildning och forskning, på konsumenternas bekoslnad! Vi kräver (eller kommer alt kräva) atl livskunskap och konsumenlkunskap i väsentiig grad prioriteras i grundskolan i framliden och att med omedelbar effekt vuxenutbildningen inriktas på dessa kunskaper med betoning på konsekvensmedvetande.

3.2 Utbildning

3.2.1 Allmänt

Konsumentverket

Del finns några utbildningar, som berör barn och ungdom, som kommittén
inte nämner. En sådan är särskolan. Konsumentverkets arbete inom sär
skolan är visserligen begränsat, men de insatser som görs är vikliga efter
som de riktar sig tiU en särskUt utsatt konsumentgrupp. Samhällets mål- 151

sättning är att de förståndshandikappade i så stor utsträckning som möjligt Prop. 1985/86:121 ska lämna institutionerna för ett mer normalt liv. Insikt i bl. a. vardagsnära konsumentfrågor underiättar en sädan anpassning.

Konsumentverket arbetar f.n. i begränsad omfattning med att öka konsumentinslagen iförskolan. Främst handlar det om att inom ramen för det vardagliga arbetet och i samarbete med föräldrar ge barnen gmndläggande insikter om kläder, mat, boende, pengar, hushållning med resurser och åleranvändning. HittUsvarande erfarenheter är poskiva varför detta arbete bör fortsätta.

Lunds universitet, samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden

Företagsekonomiska institutionen

När del sedan gäller gmndulbildningen framhåller uiredningen mycket riktigt i kapilel 7 vikten av att de som kommer atl verka i produktionen, marknadsföringen och distributionen har kunskaper som gör dem lyhörda för konsumenternas önskemål och synpunkter. Samtidigt konstaterar utredningen alt den särskilda konsumentpolitiska utbildningsUnjen blivit alltmer inriktad mol marknadsföring. Detta påpekande är riktigt och del sammanhänger med att arbetsmöjligheterna för personer med, renodlat konsumentpoUtisk inriktning mer eller mindre försvunnit. Inriktningen mol marknadsföring, men med en förmåga atl analysera konsumenternas behov och önskemål utifrån elt konsumentperspektiv har i den föreliggande situationen snarare varit tUl fördel än lill nackdel för det långsiktiga konsumentintresset. Med denna uppläggning av linjen upplever vi atl vi i Lund kunnat dra till oss en hel del begåvade och målinriktade studenter. Att dessa studenter är kapabla är ytterst viktigt om de skall kunna göra sig hörda ute i företagen med sin speciella kompetens och fungera som konsumenternas spjutspets in i förelagen. Utan alt samtidigt vara mycket skickliga marknadsförare låter detla sig knappast göras.

Utredningen kommenterar även den omläggning av utbildningen som innebär att den konsumentekonomiska linjen försvunnit och i Göteborg och Lund ersatts av elt fördjupningsalternaliv som erbjuds parallellt med andra fördjupningsaltemativ i ekonomulbUdningen, däribland i marknadsföring. Vid uppläggningen av fördjupningsalternaliven har differentieringen meUan konsumeniekonomi och marknadsföring erbjudit vissa svårigheter. Under de år som gått har såväl forskning som institutionens utbildning inom den konsumentekonomiska linjen påverkat lärarstaben. Den konsumenlekonomiska linjen har också genererat doktorander som numera undervisar i grundutbildningen och kommer atl undervisa i båda fördjupningsalternaliven. Resultatet har blivit alt marknadsföringen kommit atl få ökade inslag av konsumentekonomiska perspektiv samtidigt som konsumentekonomiska linjen resp. fördjupningsalternativet kommit att påverkas av kompetensen i marknadsföringsutbildningen. Det är svårt alt avgöra om delta är en ur konsumentpolitisk synvinkel gynnsam eUer ogynnsam utveckling. Kanske är det elt uttryck för alt den nuvarande konsumentpoliliska gmndsynen fått en bred förankring och blivit allmänt accepterad,

152

vilket hör till mognadsfasen. Eftersom marknadsföringslinjen kommk alt Prop. 1985/86:121

bli den antalsmässigt dominerande, ser vi alt del finns positiva drag i denna

UtveckUng. För alt säkerställa alt konsumentintresset håUs levande och

fortlöpande beaktas, krävs en långsiktig uppbyggd forskning av god klass,

framför allt en god empiriskt gmndad sådan. I detta avseende stöder vi helt

utredningens förslag. Konsumentförståelsen och uppfattningen om vad

som är konsumenlemas vikliga problem vilar aUtjäml tiU slora delar pä en

intuitiv gmnd.

Institutionerna för huslig utbildning vid universiteten i Göteborg, Umeå och Uppsala

Vi ser positivt på kommitténs förslag att föra in konsumenlkunskap i bl.a. de nya lärarulbildningama. Vi viU i detta sammahang peka på den utbildningsresurs som finns vid de husliga utbildningamas institutioner; en resurs som bör liUvaralagas i även andra lärarutbildningar.

Del är visserligen högskolans ansvar att utforma och genomföra fortbUd-ningen av lärare, men det är kommunala myndigheter som beslutar om kurserna. Vi vUl kraftigt understryka all SÖ har etl slort ansvar för all påverka de lokala beslutsfattarna, så atl fler lärare erhåller fortbildning i konsumenlkunskap. Många lärare har brister i, eller saknar helt, utbildning i konsumenlkunskap lill slort förfång för behandUngen av konsumenlfrågoma.

Jämställdhetsombudsmannen

JämO har i flera olika remissyttranden och i andra sammanhang fört fram förslag med innebörd all de i läroplanen för gmndskolan och gymnasiet redan intagna kraven på utbildning i könsrollsfrågor och jämställdhels-kunskap förverkligas och även införs i läramtbildningen. Det finns nu anledning all tillfoga alt sådan utbildning också måsle införas i andra högskoleutbildningar, närmare bestämt / reklamulbildningen och i utbildningen i marknadsföring. Läromedel och studiematerial måste här utformas så all genomförandel av sådan utbildning underlättas. Lämpligl studiematerial som redan finns måste också komma till användning. JämO vill här som elt gott exempel på läromedel som har tagks fram framhålla konsumentverkets (KOV) "Del köpta språket".

Länsstyrelsen i Malmöhus län

Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning alt utbildning i konsument
kunskap skaU utvecklas, men enligt länsstyrelsens mening bör ämnet ut
vidgas lill atl även omfatta koslkunskap och hushållsekonomi. I flera
undersökningar, bl. a. Hälso- och sjukvård inför 90-talet och Livsmedels-
kommitténs huvudbetänkande, framhålles all ökade kunskaper hos befolk
ningen om kostvanor förbättrar en god hälsa. Utredningen föreslår som
nämnts etl hushåUsekonomiskl synsätt och delta bör också återspeglas i
samhällets utbildningsväsende. Länsstyrelsen instämmer i kommitténs 153

förslag att utbildning i konsumentkunskap måste bli obligatorisk på gymna- Prop. 1985/86:121 sienivå och även ingå i utbildningslinjer som i nuläget saknar undervisning i detla ämne.

Antalet inlagningsplalser till såväl gymnasieskolans tvååriga linje som till konsumenlekonomiska specialkurser, dels årskurser och dels terminskurser, minskar i flera kommuner i Malmöhus län. Molsvarande nedskärningar sker i hela landet. Länsslyrelsen anser all man bör undvika dessa nedskärningar intill dess man inför obligatorisk undervisning i konsumentkunskap, hushållsekonomi och kostkunskap på gymnasiets utbildningslinjer.

Landskrona kommun

Skolstyrelsen har, med hänvisning lill all konsumentfrågorna har fått ökat utrymme i läroplan för grundskolan, framhållit all det är av största vikt all eleverna så tidigt som möjligt görs medvetna om vad som behövs för alt man på ett positivt sätl skall klara av boende, arbete och fritid. Eleverna bör ges möjlighet alt kritiskt värdera det budskap som framförs av bl. a. massmedia och tränas att själv la ställning till dessa budskap.

För att kunna ge eleverna dessa möjligheter bör planering av undervisningen i konsumentfrågor las med i skolornas arbetsplan. Det är viktigt alt studiematerial för såväl lärare som elever tas fram och att lärarna fortbildas i hur man undervisar i konsumentfrågor.

Konsumenlnämnden har redogjort för konsumentpolitikens utveckUng i Landskrona och har uppgivit Ett nämndens uppfattning om konsumentpolitik i stort överensstämmer med konsumentpolitiska kommitténs.

Nämnden har framhållit att det är viktigt att slora resurser satsas på utbildning redan i grundskolan och atl kunskaper i hushållsekonomi, kost-och konsumentfrågor integreras i skolans olika ämnesområden. Förutom till elever i gmndskolan och gymnasiet bör utbildning även ges till vuxenstuderande. Den lokala konsumentverksamheten kan därvid vara etl komplement lill skolans utbildning.

Nämnden har påpekat att konsumenlvägledarnas utbildning borde tagils med i utredningen. Utbildningen borde finnas på högskolenivå och omfatta bl. a. viss utbildning i pedagogik.

Karlskoga kommun

I del lokala konsumentpoliliska arbetet konstateras klart alt kunskaperna hos de enskilda konsumenterna i konsumenlpolitiska frågor är myckel bristfälliga. Givetvis beror delta i stor utsträckning på att skolans insatser på området är alldeles för små. Av gmndskolans läroplan framgår atl konsumentfrågorna är etl ämnesövergripande arbetsområde och att det handlar om vardagskunskaper som eleverna har nytta av.

Planeringen av skolarbetet ska ske inom varje rektorsområde i en lokal
arbetsplan. Därför bör de lokala konsumentpoUlikerna påverka skolpoliti- 154

kerna liU att ta ansvar för alt konsumentfrågorna kommer in i arbetsplaner- Prop. 1985/86:121 na ocn därmed i undervisningen.

I samband med att den nya utbildningen av grundskollärare anordnas är del myckel viktigt atl Konsumeniverkei får möjlighet alt påverka utbildningen så atl konsumenlkunskapen beredes tillräckligt utrymme i utbildningen.

Fortbildningen av lärare måsle pågå parallellt och där kan de kommunala konsumentsekreterarna göra en insats genom att lämna aktuell konsumentinformation t. ex. i samband med studiedagar.

Trollhättans kommun

Kommunen delar kommitténs uppfattning atl grunden lill konsumenlemas kunskap skall läggas i skolan. För detla behövs förstärkta resurser för UtbUdning och fortbildning av lärare. För såväl utbildning inom KOMVUX som för siudieförbunden fordras förstärkning. Det är även väsentiigt atl gymnasieskolans och högskolans läroplaner förbättras. Grundskolan bör stimuleras atl ge bättre genomslagskrafl åt de anvisningar som finns i LGR 80.

Ystads kommun

Kommunen anser här att samarbete med skola, förelag/handel och den kommunala konsumentverksamheten kan vara till gagn. Del är också av vikt all del upplages i läroplaner alt samhällsutveckling och konsumtionsmönster skall följas i ämnet konsumenlkunskap. Det återstår myckel alt göra vad gäller information och utbUdning av elever i deras framlida roll som konsumenter.

Konsumentkunskap bör kunna integreras i andra ämnen i både grundskolan och på gumnasieskolan. Del är av speciell vikt atl ämnet upptages på de yrkesinriktade linjerna i gymnasieskolan. Utbildning bör även ges lill förtroendevalda.

Skellefteå kommun

1 Lgr 80 har konsumentfrågorna fått ökat utrymme och man betonar alt de bör ingå som en naturlig del i olika ämnen. Detla stödjer vi helt dä ju konsumentfrågor inte är etl isolerat område ulan något som varje människa stöter på inom många områden. Men i praktiken tror vi inte att någon större ändring har skett inom skolan. Fortfarande betraktas konsumentfrågor som något som i huvudsak ingår i ämnet hemkunskap.

Vi har vid elt anlal tiUfällen kontaktat skolor för alt få in konsumentfrågorna i olika ämnen men med myckel klent resultat. Vi har mötts med ointresse av lärarna där man menat att man har fuUl upp med allt annal som prioriteras högre. Elt skäl till detta anser vi vara den brist på kunskaper som finns hos lärare om vad konsumentfrågor är.

Kommunen viU därför betona viklen av att konsumentfrågorna förs in i 15

läramtbildningen.

Konsumentnämnden i Halmstads kommun Prop. 1985/86:121

Vad beträffar fortbUdningen av lärare konstaleras att det är kommunerna/skolstyrelserna som beslutar vilken fortbildning som skall prioriteras samt att konsumentverket och de kommunala konsumentorganen kan bidra till alt del utvecklas lokalt anpassade modeller för fortbildningen. Detla är alldeles för vagt. Del måsle slås fasl, atl konsumentfrågorna skall prioriteras, och all det är kommunernas skyldighet atl tillhandahålla denna fortbildning. Del är för myckel "bör" och "kan ", och risken är stor, alt kommunerna slår sig till ro med sina hemkunskapslärare, och att konsumentfrågorna drunknar i all annan fortbildning som betraktas som mer angelägen.

KonsumentpoUtiska kommittén framhåller vikten av all utbilda konsu-mentnämndsledamöter m.fl. för alt få lill stånd en intensifierad lokal konsumentpolitik. Detta ser vi fram emot!

I uiredningen kommenteras socionomulbildningen som "konsumenlpolitiskl intressant". Vi delar den uppfattningen. Skulle man dessulom i UlbUdningen kunna betona samarbetet mellan socialtjänst och lokal konsumentverksamhet, skulle alla gmpper i samhället få utbyte av det.

Vad beträffar utbildningen av dem som skall verka "i produktion, marknadsföring och distribution", är den en nyckelfråga. Kunde man få alla företag att inse, alt de faktiskt skulle tjäna på att vara lyhörda för konsumenternas önskemål och synpunkler, så kunde vi få till stånd en seriös marknadsföring, som i första hand säg till konsumenternas behov av bra varor och korrekt information, i stället för tiU förelagens behov att sälja. Det ena behöver ju inte utesluta del andra.

Konsumentverket bör fä lill uppgift atl bevaka kursplaner och Ulleratur-listor. När det gäller utbildning av marknadsförare, vill vi betona viklen av alt inte samhället talar med kluven lunga. En högskoleutbildning som går tvärt emot samhällets egna intentioner vad beträffar konsumentpolitiken kan inte accepteras.

Landsorganisationen i Sverige

LO anser atl etl av de viktigaste medlen för alt öka kunskapen och medvetenheten kring konsumentpolitiska frågor är olika former av utbildning. En av de brister som utredningen pekar på rör just delta område.

Konsumentverkets (KOV) resurser för utbildning har minskal under de senare åren. Delta innebär atl KOV har fått prioritera sina insatser till grundskolan, vilket är otillräckligt. Livsmönsler och värderingar grundläggs i unga år och dagens barn och ungdomar möler tidigt en kraftig påverkan när del gäller konsumtion av olika slag.

Enligt LO är del viktigt att redan i förskolan nå barnen med saklig information om konsumentfrågor. Därför är det nödvändigt atl KOV har sådana ekonomiska resurser atl bra utbildningsmaterial kan tas fram för barn och ungdom, men också för att utbilda de övriga målgrupper utredningen nämner.

Inom LO finns många kortulbildade medlemmar. Del är därför enligt LO 156

nödvändigl att bildningsförbunden får ekonomiska medel för atl utbilda Prop. 1985/86: 121 ledamöler i konsumenlnämnder och konsumenlombud som verkar på arbetsplatserna. Därutöver behövs ekonomiska resurser för en omfattande medlemsutbildning.

Folkbildningsförbundet

Genom utbildning kan man förbättra konsumenternas möjligheter alt hävda sig på marknaden. I synnerhet gäller detta de konsumentgrupper, som av ekonomiska, sociala och utbildningsmässiga skäl har särskilda svårigheter härvidlag. På grund av studieförbundens långa erfarenhet av vuxenutbildning, främsl bland korlutbUdade och med hänsyn till deras anknytning till de slora folkrörelserna har del bedömts som angeläget att inom ramen för konsumentverkets FoU-anslag stödja studieförbundens konsumentpoliliskt motiverade verksamhei.

Med sina erfarenheter som vuxenulbildningsanordnare har studieförbunden en viktig uppgift när det gäller konsumentutbildning och andra aktiviteter med syfle alt stärka konsumenternas ställning pä marknaden. Med sina skilda ideologiska förankringar har siudieförbunden dessulom särskilda möjligheter atl medverka till en mångsidig debatt kring konsumentfrågorna, vilket är en förutsättning för en vidareutveckling av samhällets konsumentpolitik. FolkbUdningsförbundel tillstyrker kommitléns förslag om en omfördelning som ger ökade ekonomiska resurser för siudier i konsumentfrågor inom siudieförbunden.

Arbetarnas bildningsförbund

Det är viktigt atl konsumentfrågorna finns med i den tillämpning som görs av läroplanen från förskolan genom hela skolsystemet. Särskilt viktigt är det att i grundskolan och gymnasiet kunna få in konsumentkunskaper. För resten av livet är vardagskunskaperna en ovärderlig källa för att människor ska kunna förbättra sin livssituation. Vi vet att mänga ungdomar som flyttar hemifrån och många unga barnfamiljer har bristande vardagskunskaper. Del leder till felaktiga och dyra inköp, felaktig kost och bristande kvalitet i tillagningen. AUt delta kan leda till svårigheter som kan bli svåra att>"komma till rätta med under resten av livet. Det leder också till högre hushållsutgifter än nödvändigl och skapar ofta ekonomiska problem.

Det framgår av vad som sagts ovan alt folkbildning och vuxenutbildning är nödvändigt för alt människor ska kunna kompensera sina brister från skoltiden senare i livet. Stöd till utbildning i det aUmänna skolsystemet och till folkbildningen på dessa områden är därför angelägel.

Uiredningen föreslår atl totalt 1,4 mkr. ska avsättas till utbildning, fördelat på 700000 kronor till ungdomsskolan och 700000 kronor liU vuxenutbildning. Del är elt bra förslag även om summorna inte läcker behoven och är klart otillräckliga.

157

När det gäller studieförbundens verksamhet inom det konsumenlpoli- Prop. 1985/86:121 tiska området bör den vara inriktad på all ge såväl övergripande som praktiska konsumentkunskaper, att ge aktiva och förtroendevalda inom folkrörelser och organisationer bättre kunskaper för sina uppdrag. Vi anser atl folkbildningsarbetet kan bedrivas på fyra olika nivåer:

- Konsumenlpolitiskl aktiva - nämndledamöter

- Opinionsbildare - ex. konsumentombud på arbetsplatser

- Aktiva i folkrörelser och bland allmänheten

- Särskild inriktning på att nå kortulbildade och svaga konsumenlgmpper.

Studieförbundet Vuxenskolan

Studieförbundet Vuxenskolan vill också understryka att konsumenlekonomiska kunskaper måsle förmedlas i ungdomsskolans alla stadier. En viktig fömtsättning för jämställdhet mellan kvinnor och män är atl både flickor och pojkar fostras lill medvetna konsumenter, som kunnigt och kreativt kan forma hushållsarbetet och hushållsekonomin.

Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet

NB V delar kommitléns uppfattning att siudieförbunden har goda förutsättningar att nå äldre kortulbildade när del gäller alt stimulera lill studier i konsumentpoliliska frågor. Behov torde föreligga av såväl en allmän konsumentpolitisk som lill speciella gmpper riktad studieverksamhet.

Hyresgästernas riksförbund

Enligt förbundels mening är del myckel viktigt all konsumentfrågorna kommer in i skolan. Ungdomar är en utsatt grupp på bostadsmarknaden. De drabbas ofta av både dyra och ovissa andrahandskontrakt och har svårt att få sina behov och rättigheter uppfyUda. Förbundet anser atl del därför är speciellt viktigt atl bostadsfrågan kommer in i gymnasieskolan.

Hushållslärarnas riksförening

HushåUsläramas Riksförening föreslår följande ålgärder för att förbättra

den konsumentekonomiska kunskapsnivån:

att undervisningen i hemkunskap får etl ökat utrymme i gmndskolans timplan

alt konsumentekonomiska ämnen bUr obligatoriska ämnen på samtiiga gymnasielinjer

all ansvaret för grundläggande vuxenundervisning i konsumentekonomiska ämnen ålägges KomVux och ej siudieförbunden

att gymnasieskolan erbjuder studielinjer med konsumenlekonomisk inriktning

alt en bestämd lärarkategori med adekvat utbUdning skall handha under
visningen i hemkunskap och övriga konsumentekonomiska ämnen 158

alt undervisning i konsumenlekonomiska ämnen skall ges i samtliga lärar- Prop. 1985/86: 121 utbildningar

atl del i varje högskoleregion tUlskapas resurser för atl bevaka undervisningen i konsumentfrågor och ge service åt utbildningarna inom högskolan (resurslärare eller konsulent)

atl resurser tillförs högskolorna så att forskning inom det konsumentekonomiska områdel kan komma liU stånd i samtliga högskoleregioner

3.2.2 Grundskolan

Konsumentverket

Konsumentverket delar kommitténs uppfattning alt elevernas kunskaper om konsumentfrågor måsle förbättras väsentligt. Verkel prioriterar f.n. insatser riktade till grundskolan. Ungefär två tredjedelar av ulbildningsre-sursema satsas pä denna skolform. I enUghet med den nya läroplanens (Lgr 80) synsätt betraktar verkel konsumentfrågorna som ell ämnesövergripande område som skall tas upp på alla stadier och i de flesta av grundskolans ämnen. Verkel arbetar således på det sätl som kommittén förespråkar. Fördelen med detta är atl konsumentfrågorna tas upp i elt bredare och för eleverna naturligare sammanhang än lidigare. Nackdelen är atl del krävs långsiktiga och omfattande ålgärder för all nå olika stadier och lärargmpper. För atl i undervisningen fä tillräckligt utrymme för ell ämnesövergripande område krävs det nämligen insatser av varierande . slag.

Produktion av studiematerial är ett viktigt medel i sammanhanget. All Konsumentverkets malerial fyller ell behov framgår bl. a. av all försäljningen har ökat kraftigt under senare är, trots atl den totala läromedelsmarknaden har varit vikande sedan slutet av 1970-lälel. Läromedelsproduktionen är ell viktigt komplement lill övriga insatser som verket gör på utbildningsområdet.

På samma sätl delar verkel kommitléns uppfattning att det är nödvändigl all konsumentfrågorna ges utrymme i den nya lärarutbildningen. Inte minsl gäller del de metodologiska frågorna. I inledningsskedet krävs det insatser av övergripande slag som Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) borde svara för, därefter måsle verket göra belydande insatser för atl ge utbildningen etl konkret innehåll. Detta kan ske genom fortbUdning av lärarutbildare, framtagande av nya material och uppläggning av praktiska försök.

En annan viktig del i arbeiei med atl stärka konsumentfrågornas ställ
ning i skolan är fortbildning av de redan verksamma lärarna. Drygt 100000
lärare undervisar f.n. i gmndskolan. Därför är det inte möjligt atl la sig an
hela behovet av fortbildning på en gång. För närvarande prioriterar verket
fortbildningen av klasslärare på låg- och mellanstadiet. Del finns ca. 43000
sådana lärare och verkels mål är att under en tioårsperiod nå 20-30 % av
dessa med fortbildning. Del kan nämnas all verket under de senaste åren
har prövat oUka fortbildningsmodeller. Bl.a. har en extra satsning på
skolan gjorts i Örebro län. Erfarenheterna från försöken visar alt utbild- 159

ningen får god genomslagskraft när fortbildningsprogram läggs upp tillsam- Prop. 1985/86:121 mans med resp. kommun. Spridning av resultat från de försöksprojekt som drivits i olika skolor har också ökat lärarnas förståelse för och förmåga atl behandla konsumentfrågor. Verket anser, Uksom kommittén, atl försöksprojekten är belydelsefuUa och bör drivas vidare. Särskik bör de pedagogiska frågorna utvecklas.

Samarbetet mellan konsumentorganen och de skolansvariga är en viktig fömtsättning för all konsumenlfrågomas utrymme i gmndskolans undervisning skall kunna öka. Delta samarbete måsle ske på alla nivåer. På central nivå fungerar samarbetet väl meUan Skolöverstyrelsen och verket. Nya former för samarbete mellan verkel och länsskolnämndema har prövats, men ytteriigare insatser behövs.

Ökad delegering till den kommunala nivån avseende beslul om t. ex. fortbildning gör all samarbete på det lokala planet blir särskill viktigt. Att konsumentfrågornas ställning i gmndskolan i betydande utsträckning beror på hur samarbetet mellan den kommunala konsumentverksamheten och de skolansvariga i kommunen fungerar, framgår bl. a. av vissa försöks-aktiviteter som genomförts i Östersund och Norrköping.

Av ovanstående framgår att arbetet med alt utveckla konsumentundervisningen i gmndskolan är en mycket omfattande arbetsuppgift.

Skolöverstyrelsen

SÖ instämmer i kommitténs åsikt att ansvarel för all konsumentfrågorna får en ordentlig förankring i undervisningen nu ligger på lokal nivå. Del är väsentligt all de kommunala politikerna tillsammans med skolledningen tar ansvarel för alt konsumentfrågorna tas upp i skolarbetet.

Länsskolnämnden i Jämtlands län

PrincipieUt bjuder ämnesövergripande, samlad undervisning inom ell ämnesområde på väsentliga svårigheter i dagens grundskola, särskill på högstadiet. Skall sådan undervisning bli effektiv och verkligen påverka eleverna krävs stödåtgärder av olika slag, främst skolanpassat planerings- och faktamaterial. SÖ: s kommenlarmalerial är i detta sammanhang av värde liksom det skolmaterial, som konsumeniverkei fortlöpande lUlsläller skolorna.

Nacka kommun

Konsumentkunskap bör ingå som en naturlig del i olika ämnen i grundsko
lan. Praktisk färdighet i atl sköta ett hem, laga mat, reparera boslad,
möbler och kläder bör ingå på alla stadier. Även i de teoretiska ämnena bör
konsumentkunskap ingå. (Exempel: matematikläraren kan lära eleverna
hur man räknar ul vad en kredit kostar, svenskläraren kan tillsammans
med eleverna kritiskt granska språket i annonser och annan marknadsfö
ring. Ämnet konst kan studera reklamens bildmässiga utbud. Exemplen är
olaliga.) 160

För allt detta krävs en översyn av äldre läromedel samt tiUgång till nya Prop. 1985/86: 121 läromedel.

Hushållslärarnas riksförening

HLR anser alt enda sättet all öka medvetenheten och kunskapen i hushållning är en ökning av ämnet hemkunskap i gmndskolan saml alt konsumentundervisningen förstärks i ovanförliggande ulbUdningar.

Lantbrukarnas riksförbund

LRF stödjer i allt väsentligt det som uiredningen här säger och vUl framföraUt betona följande:

- Hemundervisningen måsle läggas upp praktiskt. Framförallt gäller detta matlagningen. Brist på ulmstning får inte stå i vägen. Teoretisk matiagning i skolan är en orimlighet.

- Undervisning om mat måsle också på elt naturligt sätl knytas lill den dagliga lunchen i skolan genom alt måltiden, som läroplanen anger, integreras i undervisningen.

- Genom sådan integrering och genom vuxennärvaro saml en trevlig mållidsmiljö ökar måltidens status, elevemas prestationer förbättras, oro och discipUnproblem minskar.

Studieförbundet Vuxenskolan

I gmndskolan måsle den konsumenlekonomiska utbildningen pånytl ges ökat utrymme, bl. a. genom atl ämnet hemkunskap ges en stärkt ställning. Men också i gymnasieåldern, då intresset för den egna bosättningen vaknar, måsle både flickor och pojkar få konsumentekonomisk utbildning. Delta oavsett vilken utbildning och yrkesinriktning de väljer. Jämställd-hetsslrävandena ger argument för detta, men också andra starka skäl kan anföras.

3.2.3 Gymnasieskolan

Konsumentverket

Erfarenheter från såväl lärare och kuratorer som från ungdomarna själva, visar atl undervisningen på gymnasiet behöver ge kunskaper som har anknytning liU vanliga vardagsproblem. Hit hör bl.a. hushållsekonomi, konsumentens rättigheter och skyldigheler, frågor om mat, fritid, boende, kommersiell påverkan saml hushållning med resurser. Ungdomamas förulsältningar atl klara sig när de t. ex. flyttar hemifrån och själva får ansvara för sin ekonomi förbättras väsentligt om de får sådana kunskaper i gymnasieskolan.

Konsumeniverkei ansluter sig av ovannämnda skäl liU kommitténs för
slag, atl konsumentkunskap bör införas som obligatoriskt ämne i gymna
sieskolan. All man, såsom kommittén föreslår, vid utformningen av ämnet 161

11 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 121

bör utgå från det befintiiga ämnet konsumentkunskap, är också enligt Prop. 1985/86: 121 verkets uppfattning riktigt. Möjligheterna att tillföra det nya ämnet moment från ämnet samhällskunskap bör prövas. Del ökar möjligheterna alt på ett naturligt sätl koppla konsumentfrågorna lill andra samhällssektorer.

Verket anser det självklart all de ungdomar, som skolan har ell uppföljningsansvar för, skall ges samma konsumentkunskaper, som de som går på gymnasiet. Efiersom det är fråga om en särskill utsatt konsumenlgmpp anser verket atl del borde vara obligatoriskt med utbildning i konsumentfrågor.

Skolöverstyrelsen

Möjligheten all undervisa i konsumenlkunskap på de yrkesinriktade utbildningarna i framtiden synes vara avhängigt av vad arbetsgmppen för översyn av gymnasieskolans yrkesutbildningar (ÖGY) kommer alt föreslå.

Vid sidan av ämnet konsumentkunskap kan i gymnasieskolan direkta konsumentfrågor också knytas till de förelagsekonomiska ämnena på de två- och treåriga ekonomiska linjerna, på den tvååriga distributions- och kontorslinjen, i försöksverksamheten med tvåårig handels- och kontorslinje samt i ell flertal påbyggnadsulbildningar inom den ekonomisk-merkantila sektorn.

Bland kursplanernas mål finns bl.a. alt eleverna skaU "utveckla sin förmåga all kritiskt bedöma varor och tjänster", och bland huvudmomenten finns konsumentekonomi med i flera sammanhang, likaså konsument-rätt. Introduktionen till företagsekonomiämnet görs med fördel med anknytning lUl elevernas egna privatekonomiska erfarenheter.

I ämnet samhällskunskap kan konsumentfrågor behandlas med ett'mer övergripande synsätt.

Hushållning i vidare bemärkelse berör inte enbart ekonomiämnen. I betänkandet framkommer önskemål om atl konsumentsynpunkter integreras även i andra sammanhang än ren konsumentutbildning. Således hänger problemen med resurshushållning intimt samman med t. ex. miljöfrågor i vid bemärkelse.

SÖ stöder principen atl etl konsumentekonomiskt synsätt betonas i t. ex. följande ämnen inom gymnasieskolan:

- arbetsteknik på tvååriga yrkestekniska linjer

- teknikämnen på två- och fyraåriga tekniska linjer

- kemi

- ergonomi

- ADB-ämnen

- vårdämnen

Tekniska ämnen innehåller ofta inslag av kvaliletsresonemang. Det är därvid viktigt all begreppet kvalitet inte enbart likställs med hållfasthet eller liknande utan görs lill elt vidare begrepp. Blivande tekniker bör bibringas insikten all begreppet kvalitet skall i sig innefatta alla faktorer som åstadkommer en nöjd kund.

De ekonomiska ämnen som omnämns tidigare och som innehåller kon- 162

sumentekonomiska avsnitt behandlar ofta konsumentfrågor ur en mycket Prop. 1985/86: 121 konkret aspekt, l.ex. reklamationer och kreditformer. Men dessa ämnen kan även sorteras in under begreppet konsumentekonomiskt länkande integrerat i många olika skolämnen. Som exempel kan nämnas atl marknadsföringsämnen kan vinkla reklamfrågor mer eller mindre konsumentin-riklal, och koslnads/intäklsanalyser kan vara mer eller mindre inriktade på att ta hänsyn även till underhålls- och reparationskostnader saml koslnader för avfall och destruktion.

Uppsala universitet

Vi finner inte atl uiredningen tydligt föreslår, atl konsumentkunskap skall utgöra ell separat ämne på gymnasieskolans samtiiga linjer. Kommitténs förslag all del istäUet kan vara lämpligl atl göra om ett befintligt ämne måste innebära all annat stoff utgår. Avser man att integrera konsumentfrågorna i flera olika ämnen finns det uppenbara risker all ämnet förlorar sin identitet och sammanhängande struktur.

Göteborgs universitet, samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden

Linjenämnden för barnavårds-, hushålls- och texlillärarlinjerna samt linjen får kost och näringsekonomi

Linjenämnden delar uppfattningen alt konsumentkunskap bör vara obligatoriskt ämne på gymnasieskolans samtliga linjer. Det är angeläget all skolan i delta sammanhang betonar också vardagslivels kunskaper, och inte bara utbildar för arbetslivet. Omfattningen av den tid och del arbete som läggs ned i hemmet framgår f.ö. av utredningen själv (ss 44f).

Institutionerna för huslig utbildning vid universiteten i Göteborg, Umeå och Uppsala

Vi delar hek kommitténs uppfattning att konsumentkunskap bör bli obligatoriskt ämne på alla linjer inom gymnasieskolan. Vi ansluter oss ocksä till åsikten att ämnet skall intriklas på kunskaper och färdigheter som är av direkl betydelse för ungdomarnas förmåga all agera som medvetna och kunniga konsumenter. Undervisningen bör inriktas dels på konsumentekonomiska frågor, dels på frågor som rör kost, boende och arbetet i hemmet. Kommitténs förslag all göra om befintiiga ämnen och integrera konsumenlkunskapen i flera olika ämnen ställer vi oss mycket tveksamma liU. Det finns då uppenbara risker för atl konsumentfrågorna behandlas ytligt och godtyckligt, samt atl ämnet förlorar sin identitet och sammanhängande struktur.

Statens ungdomsråd

Vi delar utredningens uppfattning att konsumentkunskap bör finnas på

gymnasieskolans samtliga Unjer. Utbildningen bör inriktas pä kunskaper

163

och färdigheter som är vikliga för ungdomars förmåga atl hushålla med Prop. 1985/86: 121 sina egna resurser. Statens ungdomsråd avvisar tanken på etl särskill ämne för konsumentkunskap pä de linjer som inte har del idag. Trängseln på schemat i gymnasieskolan är redan så stor att konsumentkunskap istället bör komma in som en del av andra ämnen.

Karlskoga kommun

I anknytning tiU gymnasieskolans reformering är det ytterst angelägel att konsumentfrågorna kommer in. Ämnet bör inriktas på kunskaper och färdigheter som eleverna direkl har nytta av när de kommer ul i arbelsUvel och bildar eget hushåll.

Nacka kommun

Konsumentfrågorna bör integreras i undervisningen på alla linjer i gymnasieskolan, komvux, folkhögskolor och övriga liknande skolformer efler grundskolan.

Den kommunala konsumentvägledningen kan stödja med information om lämpligt studiematerial, med egen kunskap och erfarenhet.

Skellefteå kommun

Vi anser emellertid all det är myckel viktigt all konsumentfrågorna kommer med i gymnasieskolans alla linjer. I många fall är eleverna där motiverade all la emot dessa kunskaper då man inom en snar framlid ska ut i förvärvslivet, flytta hemifrån, ges möjlighel till kredkköp m. m. I dag anser vi att konsumentfrågorna begränsas till alllför få linjer i gymnasieskolan.

Västerbottens läns TCO-distrikt

TCO-distriktet kräver

att konsumentkunskap blir obligatoriskt ämne på alla linjer i gymnasieskolan. Dagens studerande är redan konsumenter och är en viktig målgrupp för säljarna då ungdomsgrupperna har pengar. En medveten ungdom blir också ännu mer medveten konsument som vuxen ute i arbetslivet.

Lantbrukarnas riksförbund

Konsumenlkunskap måsle bli elt obligatoriskt ämne för alla på gymnasienivån. De förändringar som planeras inom ämnesramen genom nyligen lagda förslag av VSKgmppen inom ÖGY får inte innebära alt de elever som står i begrepp atl lämna skolan får sämre kunskaper som konsumenter. De måsle i stället garantera att alla gymnasieelever får en bra utbildning på områdel.

164

Studieförbundet Vuxenskolan Prop. 1985/86:121

Utöver del stöd som siudieförbunden och folkrörelserna kan ge tonåriga och vuxna konsumenter fordras därför atl gymnasieskolan prioriterar konsumentekonomisk undervisning. Detla såväl genom inslag i aUa gymnasieutbildningar som genom bibehållen Ivå-årig konsumlionslinje och fortsalt satsning på halvårs- och årslånga specialkurser i konsumentekonomi. Social servicelinje måsle ges ett innehåll som svarar mol de krav som ställs på hemvårdare i sin yrkesroll.

3.2.4 Vuxenstudier

Konsumentverket

Utbildning för vuxna bedrivs som yrkesutbildning, komplettering av tidigare utbildning eller folkbildning. En del av den poslgymnasiala yrkesutbildningen bedrivs vid högskolorna. Verkets insatser inom högskolesek-tom är av resursskäl begränsade lill den tidigare nämnda klassläramtbild-ningen samt socionomutbildningen. Arbetet avseende den senare är fortfarande i ett inledande skede. Dessutom har verkel löpande kontakter med hushållsläramlbildningama. Liksom kommittén anser verkel att arbetet med de nämnda utbildningarna måste fortsätta.

Konsumentverket har lidigare arbetat med alt stärka konsumentfrågornas ställning inom högskoleutbildningen, främst inom förelagsekonomi. Dessa insatser reducerades kraftigt i samband med atl verkets forskningsanslag drogs in i början av 1980-lalel. Skälet var dock inte endast de ändrade ekonomiska fömlsätlningama ulan även atl erfarenhelema inte var enbart positiva. Det visade sig alt det inte fanns några naturliga rekryteringsområden för företagsekonomer med konsumentekonomisk inriktning. Vidare uppstod i själva utbildningen en konflikt mellan del konsumenlekonomiska och del mer företagsekonomiska innehållet. Efiersom verkets resurser för högskoleutbildningen är mycket begränsade är det naturligt all främsl salsa på sådana utbildningar där konsumentfrågorna kommer in på ell naluriigl sätt. Delta innebär i sin tur all sannolikheten ökar för all de på längre sikt ska "överleva" av egen kraft. Sådana utbildningar är, förutom de tidigare nämnda socionom-, hushållslärar- och klassläraratbildningama, vissa tekniska och juridiska utbildningar, en del beteendevelenskapUga utbildningar saml förskollärar- och fritidspedagog-utbildningar. Det är också angeläget, att de som i sin yrkesutövning ska verka i produktion, marknadsföring och distribution även kan se verksamheten pä ett konsumentorienteral sätl.

Verket anser det nödvändigl med en systematisk genomgång av de oUka högskoleutbildningarna för att bedöma var konsumentfrågorna har naturliga anknytningar. Del är önskvärt all UHÄ och Konsumentverket tillsammans med t.ex. arbetsmarknadens parter gör en sådan kartiäggning.

I övrigt anser verkel Uksom kommittén all UHÄ ska la ansvar för all de
olika utbUningsplanerna omfattar lämpligt konsumentinriktat stoff. Detta
måsle sedan följas upp av Konsumentverket på ell liknande sätl som inom
den obligatoriska skolan. Att bearbeta högskolan på en sådan bred front är 165

resurskrävande. I detta sammanhang kan man inte heller på samma sätt Prop. 1985/86: 121 som ifråga om ungdomsskolan räkna med insatser från den kommunala konsumentverksamheten.

Verkets insatser inom vuxenutbildningen är koncentrerade lill utbildningar där man når särskill utsatta konsumentgrupper såsom invandrare, intagna inom kriminalvården och andra socialt utsatta gmpper. HitliUsvarande erfarenheter visar att en viktig utbildning i detla sammanhang är den kommunala vuxenutbUdningen på gmndskolenivå (GRUNDVUX). Del är önskvärt alt öka verkets utbildningsinsatser för de nämnda gmpperna.

Utöver den vardagsnära baskunskapen finns behov av specialinriklad konsumentkunskap inom vissa yrkesutbildningar inom l.ex. den arbelsmarknadspolitiska sektorn. Detta är ell splittrat och brett arbetsområde med många olika utbildningsanordnare och specialinriktade utbildningar. Arbetet är därför resurskrävande.

Verket ställer sig tveksamt lill kommitténs förslag om särskilda ekonomiska resurser för studieförbundens insatser för äldre korttidsutbildade. Resurserna bör användas för all förstärka stödet tiU flera av de särskUt utsatta konsumentgmpperna.

Däremot anser verket att ett ökat ekonomiskt stöd bör ges tiU studieförbundens utbildning av förtroendevalda, dvs. främst konsumentnämndsle-damöter och konsumentombud. Detla är angeläget med tanke på den kommunala konsumentverksamhetens vidgade arbetsfält. Liksom hittiUs bör stödet fördelas via Konsumentverket.

Skolöverstyrelsen

Vad ovan anförts belräffande gymnasieskolan gäller i tillämpliga delar även för arbetsmarknadsutbildningen (AMU), folkbUdningen och den kommunala och statliga ulbUdningen för vuxna (komvux).

SÖ vill som sammanfallande uttalande betona all del är synnerUgen VärdefuUl om ell hushållsekonomiskl tänkande kan främjas. I samband därmed vUl vi understryka behovet av de s. k. debattfora som omnämns i betänkandet. För atl skolan på rätl sätt skall kunna fyUa sin uppgift krävs en ständig debatt om mål och medel samt tillfällen och kanaler för ständiga avstämningar och dialoger med övriga myndigheter och med organisationer av olika inriktning på vägen mol del övergripande målel - det goda samhället.

Universitets- och högskoleämbetet

När det gäller högskolans utbildningsUnjer är det riktigt atl, som görs i betänkandet, skilja mellan innehåUet i utbildningsplaner och innehållet i de olika kursplanerna: Utbildningsplaner fastställs av UHÄ, kursinnehållet av de lokala linjenämnderna. På den lokala nivån finns således möjligheter för konsumentpolitiska intressen atl göra sig gällande.

Det ingår i UHÄ: s mtiner alt med jämna lidsintervaU följa upp och
eventuellt förändra innehåUet i utbildningslinjernas utbUdningsplaner. För
närvarande pågår en översyn av socionomutbildningen och del bör påpe- 166

kas atl frågor av konsumenlpoUtiskt itnresse finns med i arbetet bl. a. mot Prop. 1985/86:121

bakgmnd av en skrivelse till UHÄ från Svenska kommunförbundet om

behovel av kunskaper i hushållsbudgelering för socionomer. — När det

gäller innehållet i ekonomulbUdningen är det, som påpekas i betänkandet, i

dag för tidigt alt bilda sig en uppfattning om pä vilket säll konsumenleko-

nomin kan hävda sin ställning i ekonomiutbildningen genom att erbjudas

som fördjupningsinriklning i den nya ekonomUnjen.

UHÄ står inför arbetet alt bl. a. utarbeta utbildningsplaner för den nya grundskollärarutbildningen. Konsumenlkunskapsinlresset finns, liksom flera andra angelägna specialintressen, med i UHÄ: s perspektiv. I den försöksvis anordnade flerämnesutbildningen om 160 poäng på hushållslärarlinjen förhåller del sig så atl de studerande kan välja inriktning mol miljö- och konsumentkunskap och studera upp tUl 80 poäng inom områdel. Inom flerämnesutbildningen kan miljö- och konsumenlkunskap kombineras med l.ex. samhällskunskap för kommande lärartjänst även i detta ämne. Detta ger fömtsättningar för atl konsumentfrågorna inte isoleras utan all de i skolundervisningen integreras i samhällsfrågorna.

Uppsala universitet

Arbetsgmppen viU understryka behovel av hushållsekonomisk ulbildn. för blivande socionomer. Det finns skäl alt påpeka all denna utbildning ocksä bör omfatta gmndläggande kunskaper i konsumenträtl och kunskaper i de verksamheter som bedrivs i hushållet t. ex. måltids- och inköpsplanering.

Slutligen vUl vi framhålla all kommittén inte tillräckligt noterat det faktum att det redan existerar kvalificerad utbildning på högskolenivå i frågor som rör hela det konsumentpoliliska områdel och då inte minsl frågan om hushållens produktion, dvs. den slutiiga bearbetningen och vården av marknadens produkter i hushållens konsumtion.

De högskoleulbUdningar som idag ger en allsidig konsumentinriktad utbildning av "tvärvetenskaplig" karklär är hushålls- och lexlUläramlbild-ningarna. Vid dessa utbildningslinjer ges fömtom undervisning i hushållsekonomi också undervisning i kost- och näringsfrågor, textil konsumentkunskap, bostadens inredning och ulmstning, vård och underhåU etc Den helhetssyn på hushållens situation som ständigt efterlyses i konsumentpolitiska sammanhang har alllid präglat utbildningen på dessa linjer.

Stockholms universitet, samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden

Företagsekonomiska instUutionen

Här kan vidare påpekas atl förelagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet förstärkt det konsumentekonomiska inslaget både på

basnivån och fördjupningsnivån inom ämnet distributionsekonomi.

Kursutveckling av en enstaka kurs i konsumentekonomi är också under förberedelse vid företagsekonomiska institutionen.

167

Göteborgs universitet, samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden Prop. 1985/86: 121

Linjenämnden för barnavårds-, tiushåtts- och texlillärarlinjerna saml linjen för kost och näringsekonomi

Linjenämnden vill gärna understryka utredningens uppfattning att lärarnas UtbUdning och fortbildning bör prioriteras vad gäller högskoleutbildningen, men måste samtidigt konstatera alt försöksverksamheten med fyraårig hushållslärarlinje endast ger en obetydlig ökning av ämnet konsumeniekonomi. De 40 poäng som tillkommer ägnas helt ät ämnesstudier i s. k. annal ämne (matematik, engelska, samhällskunskap eUer biologi).

Linjenämnden delar uppfattningen atl del är viktigt all UHÄ aktivt arbetar för all konsumentfrågorna kommer in i högskoleutbildningen. Vid Institutionen för huslig utbildning (IHU) vid Göteborgs universitet har f.ö. även tidigare det konsumentekonomiska perspektivet varit förhärskande, och avsnitten konsumentekonomi på hushålls- och textillärarlinjerna förstärks med kunskaper från övriga ämnesstudier.

I samband med atl UHÄs och högskolans ansvar betonas, vUl linjenämnden gäma framhålla behovet av päbyggnadsulbildning i konsumentekonomi för hushålls- och texliUärare samt av överbryggande kurs för forskarutbildning. Vidare förtjänar behovet av fortbildningskurser i konsumenlkunskap för lärare på alla stadier atl understrykas ytterligare. UlbUd-ningarna kan ges vid IHU.

Umeå universitet, samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden

Fakultetsnämnden är positivt instäUd till tanken att del konsumentorien-terade perspektivet börges etl större utrymme inom högskoleutbildningen. Däremot är nämnden tveksam till atl detta mål verkligen kan uppnås genom de åtgärder som beskrivits. En bättre idé är alt — som utredningen också föreslår — satsa på fortbildning av högskolelärare.

Elt av de slora problemen inom högskoleutbildningen är emellertid bristen på "konsumenlorienierade" läromedel. Även om denna brist delvis sammanhänger med kunskapsbrister inom forskningen, borde ändå produktionen av läromedel på högskolenivå kunna stimuleras. Det är inte otänkbart att ett sådant ekonomiskt stöd - åtminstone inledningsvis -skuUe kunna innefattas inom ramen för den föreslagna resursförstärkningen för Konsumentverket. Kanske är del i detta arbete särskilt angeläget att söka tiUvarala de erfarenheter och den kompetens som finns inom hus-håUsläramlbildningen. Medlen skuUe då också kunna ses som en resurs för atl bättre nå ul med resultaten från konsumenlforskningen.

Sociologiska institutionen

Utredningen har förbisett behovet av kompetenta lärare för den högskole
utbildning som rekommenderas. Idag ulbUdas endast lärare i konsumenl
kunskap för gmndskola och gymnasieskola, lärare som ej kan anses behö
riga för läramtbUdning och annan högskoleutbildning. Inom ex. sociak
arbete, företagsekonomi, sociologi m. fl. ämnen där konsumentfrågor be- 168

handlas, bör man ställa krav på lärarkompetens i ämnet konsumentekono- Prop. 1985/86: 121 mi.

Högskolan förfogar redan över en utbUdning i konsumentekonomi, den inom hushållslärarulbildningarna i Göteborg, Umeå och Uppsala. Undervisningen ges endast på gmndnivå och inriktas på lärarbehörighel för gmnd- och gymnasieskolan. Den päbyggnadsulbildning som föreslogs 1972, har UHÄ ännu inte inrättat. Även på andra håU inom högskolan har undervisningen i huvudsak legat på gmndnivå. Ell relativt fåtal har deltagit i forskarkurser med konsumenlekonomisk inriktning. Behovel av kompetenta lärare är kort sagt akut om utredningens förslag till "mera konsumenlkunskap i högskolan" är allvarligt menade.

Utredningen betonar KOV: s roll i utbildningen. Man menar all KOV bör "bevaka" kursplaner, Ikleraluriislor och innehåll för oUka ämnen. Utan tvivel är KOV en viktig resurs, framför alll för samordningen av kunskapsutvecklingen, och samarbete med KOV är viktigt i all utbUdning. Vi anser dock att högskolans utbildningar bör ha ell autonomi ansvar för kursplaner m.m. i alla ämnen. KOV:s roll kan inte vara alt "bevaka" högskolans arbete.

Institutionerna för huslig utbildning vid universiteten i Göteborg, Umeå och Uppsala

I den nuvarande situationen är del mycket viktigt alt prioritera utbildning och fortbUdning av lärare. Vid genomförandel av de nya läramtbildningarna ges unika möjligheter all bevaka konsumenlfrågomas utrymme i utbUd-nings- och kursplaner.

Vi anser att kommittén inte tillräckligt beaktat del faktum att det redan finns kvalificerad utbUdning på högskolenivå i frågor som rör hela del konsumentpoUtiska området, då inte minsl frågan om hushållens produktion; bearbetningen av marknadens produkter för slutiig konsumtion.

De enda högskoleutbildningar som idag ger konsumentinriktad utbildning av den tvärvetenskapliga karaktär som kommittén efterlyser, är de husliga utbUdningarna, främst hushålls- och lextillärarUnjema. Vid dessa linjer ges, fömlom undervisning i hushåUsekonomi, undervisning i kosl-och näringsfrågor, textil konsumentkunskap, bostadens inredning och ulmstning, vård och underhåU, hemarbetets organisalion m.m. En helhels-syn på hushållens silualion har aUtid präglat utbildningen på dessa linjer.

Vi finner del anmärkningsvärt att kommittén inte berör behovel av högskolelärare för den utbUdning som föreslås: Läramtbildningama, socionom- och förelagsekonomutbildningarna m. fl. Kommittén berör överhuvudlaget inte kompetensen för de lärare som förväntas medverka i den hushållsekonomiska utbildningen inom högskolan.

I samband med att UHÄ: s ansvar för konsumentfrågorna i högskoleut
bildningen betonas, vill vi påtala behovet av päbyggnadsulbildning framför
alll för högskolans lärare. Denna påbyggnadsutbildning bör snarast inrät
tas vid de institutioner som ger grundutbildning inom ämnesområdet. Del
bör ligga i de konsumentpolitiska organens intresse all verka för en sådan 169

utveckling.

Kommittén betonar KOV:s roll som övervakare av bl.a. kursplaner, Prop. 1985/86:121 litteraturlistor och innehåll i högskoleutbildningen vad gäller konsumentfrågorna. Vi menar all KOV är en viktig resurs även i denna utbildning, men viU understryka alt högskolan bör ha ett autonomt ansvar för sina kurser. Via styrelser och nämnder har de konsumentpoUliska organen möjligheter till inflytande över all utbildning inom högskolan, så även denna.

Karlskoga kommun

Ytterligare en myckel viktig målgmpp som bör nämnas i delta sammanhang är de kommunala socialsekreterarna. I vår kommun har konsumentverksamheten medverkat i utbildning av socialsekreterare vad gäUer hushållsekonomiska frågor. Detla har bidragit lill all personal inom socialljänslen erhåUit förbättrade kunskaper om levnadskostnader, fält exempel på metoder för ekonomisk rådgivning saml fått kännedom om på vilket säll den kommunala konsumentsekreteraren kan samarbeta med socialkontorels tjänstemän.

Nacka kommun

Konsumentfrågor måste få en större plats i undervisningen på främst lärarhögskolor och högskolans socionomlinjer. Kunskapen hos lärare och socionomer i ämnet konsumentkunskap är många gånger mycket låg. Den kommunala konsumentvägledningen räcker inte lill för att ge bredare kunskaper ål dessa gmpper ulan kan endast komplettera befintlig kunskap och vidareförmedia nyheter inom konsumenlområdel.

Trollhättans kommun

Kommunen fömtsätter atl förelagen, på motsvarande sätt tar ansvar för att utbilda och informera företagsansvariga och övrig personal. Kommunen anser att en stor del av reklamationerna kan förebyggas med bättre produktinformation och ökad kunskap om konsumenträtt från handelns sida.

Hushållslärarnas riksförening

När det gäller konsumentutbUdning för vuxna föreslår utredningen atl
siudieförbunden skall stimuleras alt göra mer aktiva insatser. HLR anser
atl del i argumenteringen är svårt atl hitta annat än rent ekonomiska skäl
till detla förslag. Utredarnas kunskaper om studieförbundens organisation
och studieverksamhet tycks oklara. Siudieförbunden arbetar som regel
under konkurrens. Det torde vara mycket svårt att locka med kurser i
konsumenlkunskap i del rika utbud av hobbyinriktade kurser som råder.
En uppenbar risk med förslaget är att man inte når gmpperna av omed
vetna och okunniga konsumenter utan att de medvetna konsumenterna blir
ännu mer medvetna och kunskapsklyftan ökar. Hushållning för välfärd bör 170

gälla alla! Därför är del inte rimligt atl salsa på konsumenternas eget Prop. 1985/86: 121 initiativ när del gäller all inhämta kunskaper på detta område.

Studieförbunden har ej heller kravel på sig alt erbjuda kompetenta och kunniga kunskapsförmedlare. Vi anser att utredarna genom att bygga upp denna vikliga undervisning på frivillig bas med mer eller mindre godtyckliga krav på lärarkompetens fråntar sig ansvaret för all verklig kunskap förmedlas.

Utredningen redovisar hittiUsvarande utbildning på högskolenivå. Bl. a. nämns företagsekonomiska ulbUdningar med konsumenlinriklning, socionomutbildning m.fl. men knappasl alls hushållslärarutbildningen. Detla finner vi märkligt med tanke på att den är den enda högskoleutbildning som idag ger en mer allsidig konsumentinriktad utbUdning. Den hushåUsekonomiska UlbUdningen kompletteras där med utbUdning i kost- och näringsfrågor, bostadens inredning och vård, hushåUens ansvar för miljön osv. Med andra ord, den helhetssyn på hushållens problem som ständigt efterlysts i konsumentpoliliska sammanhang har alllid präglat hushållsläramtbildning-en.

Rörelsefolkhögskolomas intresseorganisation

Utredningen talar vid flera lillfällen om fördelen i samverkan mellan lokala organisationer. Vi anser atl en sådan integration borde vara naturlig inte minst när del gäller kortkurssatsningar vid folkhögskolorna. Ofta utgör inte minst rörelsefolkhögskolorna elt kulturcentrum i bygden där en idédebatt på ett naturligt sätl hör hemma.

Folkhögskollärarnas vuxenpedagogiska erfarenhet skall också framhållas liksom det folkrörelseengagemang som man ofta finner hos dessa lärare vad gäller t. ex. fackliga, kooperativa m.fl. intressen.

Rörelsefolkhögskoloma bör alltså kunna fungera som goda resursförmedlare när del gäller projekt av utredningsskisseral slag. Inte minsl som de fackliga och kooperativa intressena har tradition på några av våra medlemsskolor liksom andra i utredningen skisserade frivilUgorganisa-lioner som pensionärsorganisationer, nyklerhetsorganisalioner, handikapporganisationer etc. har sina folkhögskoleanknylningar.

3.3 Företagens information

Konsumentverket

Konsumentverket möter i regel vid diskussioner en principiellt posiliv inställning lill en uttalad vUja från näringslivets sida atl la på sig det i belänkandet framlyfta informationsansvaret. Trots denna deklarerade goda vilja saknas alltför ofta den information som skuUe göra del möjligt för konsumenlema att fatta sina köpbeslut på rationeU gmnd.

171

statens jordbruksnämnd Prop. 1985/86:121

Vad beträffar frågan om information menar JN att marknadsföringen av livsmedel är mycket inriktad på priset. Erfarenheterna visar också alt kunderna är väldigt känsliga för prisargumentet. Man bör därför enligt JN:s uppfattning sträva efter atl från marknadsförarnas sida ge en mer kvalitetsmedveten information och använda mer resurser härför.

Landstingsförbundet

Styrelsen delar utredningens uppfattning att ansvarel för information kring de olika produkterna främst bör ligga på näringslivet medan konsumentverket svarar för marknadsöversikter och utveckling av standardiserad information, som ger konsumenlema möjlighel liU jämförelse och överblick.

Trollhättans kommun

Företagens huvudansvar för produktinformation betonas av kommittén. För atl delta skall ges genomslagskraft måste Konsumentverkets rikllinjer ändras liU bindande föreskrifter för samtliga företag. Detta skuUe väsentligt minska nuvarande arbetsinsatser hos såväl Konsumeniverkei som i kommunerna. En ändring av rUctlinjernas bindande verkan är också etl stöd lUl seriösa näringsidkare. Dessa konkurrerar idag på olika vilUcor med lycksökare och mindre seriösa förelag.

Motala kommun

Företagen har informationsansvaret och försöken att få bättre och allsidigare produktinformation bör stödjas och utvecklas. Frivilliga branschöverenskommelser skaU uppmuntras.

Kristianstads kommun

Butiksutvecklingen bör rimligtvis i en framtid innebära att priser och annan produktinformation som stöd tUl konsumenterna vid köpvalet snabbi kan fås via bl. a. datorer. Speciellt borde del innebära utveckling av datorbaserad information i specialvambiiliker, där konsumenten via terminaler skaU kunna få reda på aUa behövliga prestanda hos hushållskapkal-varor, samt även resultat från eventueUa opartiska tesler.

Karlskoga kommun

Företagen ska självfaUet åläggas informationsansvaret för sina produkter.
Målsättningen ska vara att konsumenten får den information som är av
särskild betydelse vid val av vara eller Ijänsl. Delta är etl högt stäUt mål
och atl nå det kommer förmodligen att ta Ute lid. Därför kommer rådgiv
ningen och informationen lill enskUda konsumenter atl vara en nödvändig
del av den kommunala verksamhetens arbete ytterligare några år. De 12

kommunala resurserna måste dock användas effektivare än tiU enskild Prop. 1985/86:121 rådgivning. I vår kommun har vi valt att inrätta vad vi kaUar för en självbetjäningsbutik. Där kan informationssökande konsumenter själva på ell myckel enkelt sätt finna sin information.

Nacka kommun

Större krav bör ställas pä företagens informationsansvar. Varje bransch har specialkunskaper inom sitl område, kunskaper som endast till viss del kan förmedlas av en kommunal vägledning. Samarbete och information branschvis skulle höja konsumenternas möjligheter alt välja rätl vara. Elt exempel är Möbelinslitutets Möbelfakla.

Marknadsöversikter av "sällanköpvaror" är till stor nytta för den kommunala vägledningen liksom jämförande tester av hushållskapitalvaror, bilar m.m.

Med en god service från branscherna och KOV på delta område kan konsumentvägledningen på kommunal nivå avlastas många mtinfrågor före köp.

Tjänstemännens centralorganisation

Enligt TCOs mening vore det givelvis önskvärt om företagen i sin marknadsföring levde upp liU sådana krav. Men del är inte realistiskt att anla något sådant. Syftet med företagens marknadsföring är all stimulera försäljningen av varor och tjänster. Det är knappast att förvänta alt konsumentinformation som motverkar del syftet skulle ges någol större utrymme.

Information i reklam och annan marknadsföring är en subjektiv partsinlaga och kan aldrig ersätta objektiv konsumentupplysning i ordels vedertagna bemärkelse. Ansvaret för all lämna konsumentupplysning åvilar i första hand konsumenlmyndigheler och massmedia.

Sedan är det en annan sak all man med bland annal lagstiftning tämligen effektivt kan förhindra företag all lämna direkl vUseledande uppgifter i marknadsföringen. Men atl gå ell steg längre och ålägga företagen atl informera om sådant som de inte vill upplysa om lorde bara vara möjligt i vissa faU och då bara under klart preciserade omständigheter. Annars skuUe man lätt komma i en principieUt besvärlig konflikt med åsikts- och yttrandefriheten.

Konsumentvägledarnas förening

Som vi lidigare angett hyser vi i konsumentvägledarleden inte samma poskiva förhoppningar om näringslivels medverkan till en uppbalansering på marknaden. Det kan omöjligt Ugga i dessa branschers iniressen att förstärka konsumentsynsältet pä näringsidkarinlressets bekostnad. När uiredningen tänker sig att t. ex. reklambranschens organisationer bör kunna bidra till att undersökningar om reklamens utveckling kommer tUl stånd

tror inte föreningen alt detta kan ske med den opartiskhet och målsättning 173

som borde tjäna det här tänkta syftet.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund Prop. 1985/86:121

Vi vill hävda all en rejäl och genomgripande prisinformation är en nödvändighet för hushållens planering. Prisinformation i reklam, annonser och skyltning samt vid köptUlfället är nödvändigt. Kommitténs förslag om prisinformation är enligt SSKF klart otillräckliga. Detla är beklagligt då Sverige redan i dag ligger långt efter många andra länder i detta avseende, t. ex. Danmark och Schweiz.

3.3.1 Produktinformation

Näringsfrihetsombudsmannen

Vidare viU NO, i anledning av förslaget om ökad samverkan och ökade egenåtgärder vid produktutformningen, fästa uppmärksamhet på att standardiseringar, som i flera avseenden kan vara positiva för konsumenlema också kan få konkurrensbegränsande effekter som är till nackdel för konsumenterna. Alla typer av standardiseringar innebär en risk för hämmande av utvecklingen och snedvridning av konkurrensen. De kan t. ex. försvåra nyetablering och skapa kvalitetskrav som går så långt att mindre förelag slås ut, kanske ulan all detta var behövligt för konsumenlemas skull. Förelag vars produktion överensstämmer med standardnormerna gynnas på bekostnad av förelag vars produkter inte har denna utformning men som är av likvärdig kvalitet. De kan också medföra att bättre villkor för köparen än standardvillkoren blir svåra att uppnå. Incitamenten tUl all utveckla och förbättra produkterna minskar eller fösvinner helt, i värsta fall. Vidare kan krav som inte överensstämmer med internationella normer försvåra importkonkurrensen och skapa en skyddad ställning för svenska förelag, vUket i sista hand kan drabba konsumenterna i form av mindre utbud och inlernationeUt sett höga priser. Denna typ av effekter bör beaktas och motverkas när överenskommelser om produktutformning träffas.

Konsumentverket

Information om de varor och tjänster som utbjuds tUl försäljning är viktig
för konsumenterna vid köpet men också i etl senare skede i samband med
användning av de köpta produkterna. Konsumenternas informationsbehov
och/eller -önskemål har dokumenterats i många undersökningar, l.ex. av
Konsumeniverkei genom en intervjuundersökning som genomfördes 1982
(Rapport 1984:8-1). Konsumenternas önskemål bmkar gälla förbättrad
information, vanligen om kvaUtet och pris. Med kvalitet kan man mena en
rad olika egenskaper, varav flertalet avser varans eller tjänstens funktion
och håUbarhet. Givetvis finns det många andra egenskaper som kan vara
viktiga för många konsumenter eller för särskilt utsatta gmpper av konsu
menter. T.ex. kan uppgtfl om malerial m. m. vara av särskild betydelse för
allergiker eller personer som är överkänsliga mot vissa ämnen. I det
fortsatta arbetet med produktinformation bör läggas vikt vid deklaration av
ämnen som kan framkaUa aUergier eUer överkänslighetsreaktioner. Proble- 174

met är aktueUt för beklädnadsartiklar, möbler, kosmetika, hushållskemika- Prop. 1985/86:121 lier m.m.

I betänkandet har man lyft fram vissa egenskaper som enligt kommitténs uppfattning inte i tillräcklig utsträckning har beaktats i produktinformationen. Då avses främsl produkters effekter från hälso- och miljösynpunkt, deras livslängd och energiförbrukning. Konsumentverket har ingen annan uppfattning än kommittén i dessa avseenden. En del har också åstadkommits vad avser energi och hållbarhet. Inom hela områdel är man dock beroende av att del kommer fram metoder så alt det bUr möjligt alt fa fram önskad jämförbar information om produkterna. Särskill stora lorde svärig-helema vara avseende miljöegenskaper och hållbarhet.

Kommittén, som har haft lill uppgift all la ställning tiU Vamprovningskommilténs förslag all återinföra ett slags friviUigt varufaktasystem med för aUa produktområden enhetligt utförande och gemensamt kännemärke, anser all man f.n. inte bör införa något nyll sådanl syslem. Konsumentverket delar denna uppfattning. Verket anser att det inte finns skäl all anla atl ell nyll system skulle fungera bättre än det tidigare. Risken är slor alt man åter skulle bygga upp ett tungroll och dyrt syslem med olUlräcklig genomslagskraft. Förhållandena i olUta branscher är också så olika alt del måsle vara effektivare all låta informationen utvecklas efler de särskilda fömtsättningar som finns i varje bransch. Konsumentverkets möjligheter atl styra utvecklingen sammanhänger med tillämpningen av marknadsföringslagens 3 § och riktiinjesystemet.

Det är förvånansvärt all antalet branscher som tagit fram egna informationssystem i praktiken är myckel litet trots näringslivels uttalade vilja atl ta ansvar för produktinformation. Vid sidan om information som lämnas enligt lag (främsl Uvsmedel) eller enligt Konsumentverkets riktlinjer finns endasl etl fåtal märkningssyslem och även dessa har ringa anslutning. MöbeUnslilulel gjorde t. ex. i slulel av 70-talel en undersökning av utnyttjandet av Möbelfakta och fann då all av de närmare 15.000 olika slags möbler som fanns pä den svenska marknaden knappt 15 procent var provade enligt Möbelfaklasyslemel och knappt 10 procent var märkta. Någon senare undersökning av delta slag finns inte. Några dramatiska förändringar förefaller dock inte ha inträffat sedan dess. Den låga utnytl-jandefrekvensen torde sammanhänga med marknadsstrukturen med många små tillverkare saml korta serier.

Konsumeniverkei anser atl del är viktigt all forsälta med arbetet att påverka förelagen så all de blir mer aktiva i sin egen information lill aUmänheten. Delta får, som hitliUs, ske väsentligen genom överenskommelser, utfärdande av riklUnjer och genom ingripanden i enskilda ärenden. Del är också möjligt all näringslivets egenåtgärder kan leda tiU förbättrad produktinformation.

Enligt Konsumentverkets uppfattning kommer konsumenterna i över
skådlig framtid ändå inom vikliga varuområden att vara beroende av
information som bygger på jämförande provningar. Det finns därför inte
några skäl atl ändra verkels nuvarande provningspolicy som beskrivits
ovan. Näringslivet bör finna former för att i ökad utsträckning låta konsu
menterna få del av resultat från vamprovningar som genomförs genom 175
deras egen försorg, exempelvis provningar av Statens provningsanslall.

Gislaveds kommun Prop. 1985/86: 121

De produktförsämringar som anges i betänkandet är väl kända frän den kommunala konsumentverksamheten. Sjunkande livslängder på hushåUskapilalvaror, kläder, skor m. m. tillsammans med andra typer av felköp på grund av brister i produktinformationen eller bristande konsumentkunskap innebär att allt fler hushåll på sikt knäcks ekonomiskt och blir en belastning för socialvården. Trots denna insikt delar konsumentulskoltel kommitténs uppfattning att ell vaminformalionssyslem, typ VDN, skulle bU aUdeles för kostbart atl genomföra i nuvarande läge. De friviUiga överenskommelserna är därför tills vidare en godtagbar lösning på etl problem som tenderar alt växa.

Växjö kommun

Växjö kommun ansluler sig till den reservation som lämnats av kommitté-ledamöterna Stina Gustavsson och Ulla Orring. De framför här all konsumenternas tillgång lill objektiv information ute i butikema måsle förbättras. Idag får man nästan alllid bara producenternas glättade försäljningsbroschyrer. Reservantema ansluter sig tUl vamprovningskommilténs förslag om ett varudeklarationssystem på frivillig grund, i former som kan godkännas av konsumentverket. Förbättrad information tUl konsumenterna är så angelägen att den borde vara en huvuduppgift för konsumentverket. Den borde kunna förverkligas genom att konsumeniverkei satsade mindre på den juridiska verksamheten.

Konsumentnämnden i Halmstads kommun

Vi konstaterar, all vi delar de synpunkter som förs fram av konsumentpolitiska kommktén belräffande informationsöverföring via teledaia, och att vi även delar konsumentpoUtiska kommitténs tveksamhet tUl etl nyll VDN-syslem.

Kooperativa förbundet

KF delar i princip kommitténs ståndpunkt när det gäUer företagens produktinformation, vilken f.ö. dessutom regleras av marknadsföringslagen (MFL) § 3. Vi vill även i detta sammanhang framhålla betydelsen av atl marknadsöversikter o.d. utarbetas med inte enbart KOV utan också - när så är motiverat — tiUsammans med livsmedelsverket, socialstyrelsen, SPK, kemikalieinspektionen m. fl. såsom kompetenta oberoende samhäUsorgan.

KF ifrågasätter kommitténs uttalande att marknadsöversikter o.d.
främst ska avse sällanköpsvaror. Också när det gäller livsmedel och andra
dagligvaror är behovet av marknadsöversikter o.d. med särskild betoning
av exempelvis hälso- och miljöaspekter ofta starkt. Som framgått av livs
medelspoliliska kommitténs belänkande (SOU 1984:86, kap. 8) måsle en
förändring av de svenska konsumenternas nuvarande kostvanor eftersträ
vas av hälsoskäl, vUket givetvis bör uppmärksammas även i den konsu- 176
menlpolkik KOV svarar för.

Sveriges advokatsamfund Prop. 1985/86:121

Samfundet delar kommitléns uppfattning att ett omfattande system av VDN- typ inte bör komma lUl stånd nu.

Lantbrukarnas riksförbund

Det är angelägel att informationsåtgärder inriktade på hushållen kan sättas in i sitl sammanhang. Informationen om mal är bred och omfattande och del är bara en mindre del som kommer via myndigheter, rådgivande organ, studieförbund och andra friviUiga organisationer. Den helt övervägande delen av informationsflödet är i en eller annan form kopplat till marknadsföring, dags- och veckopress och andra kommersiellt betonade intressen. Denna typ av åtgärder har dessulom fördelen all vara kopplade direkl till varan och inköpsögonblicket i butiken, då fömtsätlningarna för påverkan är mest gynnsamma.

Miyöförbundet

I många faU är del inte en bättre produktinformation som är angelägen, ulan rena förbud mot olämpliga artiklar. Det finns i dag t. ex. en uppsjö konserveringsmedel tillsalla bröd och charkuteriprodukler, vilka man med hjälp av E-nyckel kan utläsa ur den finstilta innehållsdeklarationen. Del är inte liU glädje för konsumenten alt få läsa atl en limpa eller en leverpastej håller lill nästa kvartalsskifle. Dessa produkter uppfattas i vår matkultur som färskvaror, och finns ingen anledning att tillåta atl förelagen genom tillsatser förändrar denna karklär.

I några faU är den intressanta frågan miljö- och naturresursbelastningen från en produkt eller dess förpackning. I de fallen är del lämpligare med förbud eller höga panter eller avgifter som visar vad varan ger upphov till av kostnader i andra led än den direkta konsumtionen. Miljöförbundet har sålunda, tiUsammans med Livsmedelsarbetarförbundet och KF verkat för all förbjuda aluminiumburken för öl och läskedrycker, och vi räknar med återkomma liU detla när del visat sig all återvinningen av burkarna inte fungerar väl.

Jordens Vänner

Jordens Vänner menar, alt för all konsumenterna skall kunna välja bort miljöförstörande varor måste de få information om dessas miljöeffekter och denna information måsle vara lällillängUg. Så länge informationen inte finns, kan dessutom inte marknaden ge vettiga signaler i detla avseende.

Jordens Vänners erfarenhet är, att många konsumenter vill och försöker handla solidariskt, men de har svårt att hitta information om hur de kan göra detta. De behöver stöd i sitl handlande!

Därför är den i betänkandet föreslagna utvidgningen av produktinformationen glädjande, men Jordens Vänner anser att den bör göras mer omfattande och alt den bör prioriteras.

177

12 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 121

Möbelinstitutet Prop. 1985/86:121

Möbelinslilutel instämmer i kommitléns slutsatser (sid 87) när del gäller frågan om införandel av elt generelll allomfattande informalionssyslem "av VDN-lyp". Det är vår erfarenhet alt ett sådanl syslem blir utomordentligt tungrott och svåradminislrerat. Även om det kan vara beslickande med den enhetlighet, och därmed möjlighel till större klarhet, som etl sådant allround-system skulle innebära, manar inte erfarenheterna från VDN-liden lill etl återupprättande. Inte minsl med tanke på de tillgängliga resurserna bör i stället de branschvisa informationssystemen ges en chans att förbättras och utvecklas i nära samarbete med konsumentorganen.

Det borde vara möjligt för andra branscher att göra på molsvarande sätt som möbelbranschen här gjort: gå samman och ena sig om en lämplig form för seriös konsumenlriktad information kring del aktueUa varuområdet. Arbetet med sådan information kan leda lill väsentliga produklförbältring-ar genom atl kvalitetskriterier formuleras och slälls till industrins förfogande. Här bör också finnas stora möjligheter all i framliden inom ramen för sådana "branschvisa" system dra lärdomar av varandras erfarenheter och därigenom nå fram tiU en för varje produktområde mest lämpad men någorlunda likformig vamfakladeklaration. Vår erfarenhet är alt det finns elt stort och levande inlresse från såväl medvetna konsumentgrupper som från seriösa företag och organisationer all medverka till sådan produktinformation. Elt aktivt stöd från konsumentorgan och konsumentpolitiker i detta arbete bör kunna leda liU såväl påtagliga produklförbättringar som bättre spridning av konsumentinformation.

En naturlig del av den varufakla-verksamhel som friviUiga branschorgan enligt föregående bör kunna ägna sig åt är marknadsöversikter. Sådana görs regelmässigt av MöbeUnstitutel för olika möbeltyper. Översikter finns sålunda i dag för småbarnssängar, höga bamstolar, våningssängar, spiral/resår-madrasser, kontors/arbetsstolar och köksinredning, som vid provning klaral kraven för all få deklareras med MÖBELFAKTA. Detta är en utomordentlig och myckel efterfrågad konsumentinformation.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund

Det är bra atl kommittén föreslår en förbättrad produktinformation genom bl.a. ökat ansvar från företagens sida, som bl. a. innebär alt de ska lämna in gmnddata om-varor till Konsumentverkets marknadsöversikter.

Vi beklagar dock alt kommittén inte kunnal framlägga klara rikllinjer för varuinformation på säljstället för kapitalvaror. En sådan information skulle vara av stort värde för att vägleda konsumenterna i det fria valet på en marknad som översvämmas av olika varor och märken. Del skulle bl.a. göra det lättare för konsumenten all genomskåda den alll vanligare situationen att samma produkt säljs med olika namn och pris av olika handelskedjor.

178

Konsumentvägledarnas förening Prop. 1985/86:121

Den framtida konsumentpolitiken.

Föreningen stäUer sig bakom resonemangen i detta kapitel men vill betona alt i de kommunala verksamheterna idag görs ideligen erfarenheter av all det finns allt för många företag "som ägnar sig åt otUlbörlig marknadsföring, tUlhandahåller bristfälUga varor, använder sig av oskäliga avtalsvillkor eller hanlerar reklamationer på elt otillfredsstäUande säll". Uiredningen antyder att dessa problem i stor utsträckning ska kunna lösas genom vad man kaUar "producenlpåverkan" eller alt företagens egna organisationer ska komma att ta initiativ för att lösa dessa problem. Föreningen anser att det krävs en aUt starkare kommunal konsumentverksamhet för all systematiskt kunna samla ihop människors negativa erfarenheter av dessa företag och arbeta för en sanering av marknaden. Föreningen tror således inte på all sådana företag låter sig påverkas av andra i branschen seriösa företag, eller alt kommunala verksamheter i nuvarande utsträckning kan klara av den "producenlpåverkan" som behövs. Vi bör redan nu konstatera atl den nivå som de kommunala konsumenlorganen idag befinner sig på är olUlräcklig resursmässigl i förhåUande liU de förväntningar som utredningen ställer. Idag tvingas inom så gott som varje kommunal konsumentverksamhet en hård prioritering utesluta eller minimera en mängd arbetsuppgifter.

3.3.2 Marknadsföring

Kammarrätten i Göteborg

Kommittén har saknat underlag för att bedöma behovet av eventuella åtgärder mot s. k. livsstUsreklam. För atl bedöma behovel av åtgärden måsle etl underlag finnas, speciellt som livsstUsreklam inte är ell entydigt begrepp. Vidare är det inte aU livsstUsreklam, som det är önskvärt att molverka. Värderingarna på detta område skiftar också från tid tiU annan. Alt i lagsliftning ange vad som är icke önskvärd livsstilsreklam är närmasl olösligt och bör inte heUer eftersträvas.

Konsumentverket

Arbetet med reklamsanering påbörjades både i Sverige och inlemationeUt som ett led i kampen mol illojal konkurrens. Del var de konkurrerande företagens intressen som tillvaratogs såväl i lagstiftning som i de egenåtgärder som stegvis växte fram i olika länder. I del internationella arbetet, inom InternalioneUa Handelskammarens ram, dellog svenskt näringsliv tidigt och aktivt.

Efler hand fann de som arbetade med reklamsanering all sådana inslag
som var iUojala mol konkurrenterna ofta ocksä var skadliga för konsumen
lema. Stegvis kom konsumentaspekterna att alltmer dominera reklamsa
neringen. Under en lång tid var dock intresset inriktat endast på sådant
som kunde betecknas som osant, vilseledande eUer på annat sätl otillbör
ligt. Möjligheterna all släUa krav på atl reklamen skaU ha ett visst informa- 179

tionsinnehåU aktualiserades först på 1970-talet. Från och med 1976 är det Prop. 1985/86:121 också möjligt att ställa sådana krav med stöd av 3 § marknadsföringslagen.

Det har från näringslivet rests ett motstånd mot informalionskraven, vilket delvis kan ha samband med en annan samtidig tendens i utveckUngen. Marknadsföringen har under senare år i allt större utsträckning övergått till alt arbeta med utstuderade psykologiska medel. För närvarnade är del bild, färg och "action" som ofta dominerar reklamen, del verbala budskapet har reducerats i betydelse och omfattning. Man skulle kunna tro all del är fråga om ett tillfäUigt "mode" bland marknadsförare, om inte trenden underbyggdes av utvecklingen i nya media. I dessa media präglas budskapet inte endast av bUd och färg utan även av ljud och rörelse. Utrymmet för information är minimak. Reklamen utformas ofta med utgångspunkt i avancerade beteendevelenskapUga modeller och utnyttjar på ett selektivt och systematiskt sätt de kunskaper som finns om konsumentemas förhållanden och attityder. Detta kännetecknar ofta det som bmkar betecknas som livsstilsreklam.

Konsumentverket känner en djup oro för den pågående utvecklingen. Skälet härför är främst att konsumenterna inte har någon möjlighel alt genomskåda dess ofta manipulativa karaktär. Livsstilsreklameti slår bort gmnden för tron att marknaden 1 någon utsträckning fungerar enligt en konkurrensteori som betraktar reklamen som ett medel att hjälpa konsumenterna atl vid sina köpbeslut la hänsyn tiU pris och kvalitet. Ökad livsstUsreklam innebär således att det marknadsekonomiska inslaget inom konsumentsektorn reduceras eller försvinner.

Det Ugger också i sakens natur all del är de konsumenter som har relativt begränsad egen erfarenhet och som saknar fasta, under lång tid invanda värderingar, som är lättast att påverka med känslomässiga argument. Således lorde barn och ungdom höra till dem som har särskik svårt alt värja sig mot Uvsstilsreklamen. Denna utsatthet kan visa sig antingen genom all köpbesluten påverkas eller genom atl konsumenterna känner sig stressade av att inte kunna anpassa sig tiU reklamens budskap.

Med stöd av marknadsföringslagen kan KO för närvarande bl. a. ingripa mol reklam som är otUlbörlig eller som saknar viktig konsumentinformation. För att en marknadsföringsåtgärd skaU kunna bedömas enligt otillbör-lighetsregeln måsle först dess innebörd kunna fastställas, dvs. del budskap den förmedlar till konsumenten. Med utgångspunkt däri kan man sedan bedöma om den är vUseledande eller om den på annat sätt strider mot god affärssed.

Del typiska för bl. a. livsstUsreklamen är att det är vanskligt att i konkreta fall fastställa dess innebörd. Den spelar på irrationella strängar som känslor och associationer. Av samma skäl är det svårt att med hjälp av framtvingad information försöka balansera t. ex. en bilds suggestiva effekt. Mol den angivna bakgrunden bedömer Konsumeniverkei att marknadsföringslagens regler här endasl kan användas i myckel Iken utsträckning.

Kommittén har inte tagit fram något underiag för en bedömning av
tänkbara åtgärder inom områdena livsstilsreklam eller reklam till bam och
ungdom. Den föreslår dock olika aktiviteter för alt under de närmaste åren
få en mer detaljerad bild av problemen, bl. a. ökad forskning och undersök- 180

ningar om massmedias betydelse för effekterna av livsstUsreklamen. Re- Prop. 1985/86:121 surser för detla skall bl. a. skapas genom samverkan meUan Konsumentverket och reklambranschen som ell led i näringslivels självsanerande verksamhet. Verkel är myckel tveksamt liU den senare typen av samverkan. I en rekommendation från Europarådet angående våld i massmedia m.m. (den 28 januari 1983) framhåUs i ell förklarande memorandum all "det är farligt atl låta mediaorganisalionerna själva betala för forskning angående massmediaeffekter. Fri, oberoende forskning är absolut nödvändig". Detta gäUer enligt verket också forskning och ulredning om reklamens effekter.

Verkel anser liksom kommittén atl det finns ett stort behov av forskning och undersökningar om reklamen och dess effekler. Men delta faktum får inte innebära att ingenting görs i väntan på mera forskning. Vi vet redan idag tUU-äckligt för att kunna vara säkra på att reklam, där de känslomässiga argumenten dominerar, har stort inflytande på konsumenternas köpbeteenden, men även på attityder och värderingar. Del är därför nödvändigt alt arbeiei med den suggestiva Uvsstilsreklamen intensifieras. Verkel är berett att mer aktivt la itu med frågoma, men vUl i dagslägel inte låsa sig för hur det vidare arbetet bör bedrivas.

Statens kulturråd

Reklamen har betydelse för överförande av attityder och livsmönster, för kulturklimatet i vid mening. Som kommittén framhåUer bör denna påverkansprocess närmare studeras och debatteras, särskilt vad gäller s.k. UvsstUsreklam och reklam riktad tUl bam och unga. Enligt kommittén bör konsumentverket få i uppdrag tUlsammans med olUca intressenter, bl. a. kulturrådet, att diskutera reklamens innehåll, metoder och effekter och föreslå metoder att motverka negativa drag i utvecklingen.

Det är vUctigl att nyssnämnda frågor diskuteras av t. ex. folkrörelsen och att de tas upp i folkbildningsorganisationemas verksamhet. För kulturrådet som statlig myndighet är det däremot inte en prioriterad uppgift atl medverka i arbete av den art kommittén föreslår.

Statens ungdomsråd

Statens ungdomsråd beklagar atl uiredningen inte ansett sig haft tid atl belysa frågan om livsstUsreklam. Inte minsl denna reklams betydelse gentemot ungdomar är så viktig att den inte borde avfördas med några svepande formuleringar. Vikten av delta understryks av utredningens eget konstaterande att det idag saknas ell samlat underlag i denna fråga.

Länsstyrelsen I Jämtlands län

---- Däremol har litet utrymme ägnats åt Uvsslilsreklam, vUket är

beklagligt då frågan har stark anknytning tiU ungdomarnas konsumtionsproblem.

181

Trollhättans kommun Prop. 1985/86:121

Problemen med vilseledande marknadsföring måsle i detta sammanhang specieUl uppmärksammas. Bristande kunskap om marknadsföringens regler och praxis föranleder såväl förelagen som myndigheter och konsumenter onödiga problem och arbetsuppgifter.

Motala kommun

Allmänt sett behövs del konsumentpolitiska insatser för atl stimulera en fortlöpande debatt och opinionsbildning om reklamens innehåll och metoder, framhåller kommittén:

När symbolvärden och sociala egenskaper hos produkter intar en central plats i reklamens budskap är det inte tillräckligt all granska reklamen enbart utifrån dess informationsvärde.

Konsumentverket bör få i uppdrag att samla olika intressenter för all diskutera reklamens innehåll, metoder och effekter saml föreslå metoder all motverka negativa drag i utvecklingen.

Den nya mediesituationen, med ett ökat utbud via satelliter och kabel, förstärker också behovet av ökad forskning om massmediemas betydelse för effekterna av livsstUsreklam. Resurser måsle skapas för undersökningar och forskning som kan ge en aUsidig belysning av reklamen.

Det är önskvärt att dessa insatser kan ske i samverkan mellan konsumentverket och reklambranschen och alt förelagen som ett led i självsaneringen aktivt medverkar.

Kommittén anser att ovan föreslagna insatser bör utvärderas inom en femårsperiod.

Del räcker inte med enbart ökad forskning och undersökningar om reklamens innehåll och påverkan som kommittén föreslår. Redan nu måste metoder till för att molverka den ökade kommersialiseringen som svenska konsumenter kommer alt utsättas för via nya medierna som kabel-TV är ett exempel på.

Näringslivets delegation för marknadsrätt

Vad slutligen gäller s. k. livsstUsreklam delar NDM de kritiska anmärkningar som ledamoten Kömer anfört mol Kommitténs argumentering och förslag. NDM vill tillägga att om, som Kommktén synes vara inne på, livsstUsreklamen är åtminstone delvis liktydigt med suggestiv reklam, den typen av reklam kan föranleda ingripande enligt 2 § MFL, försåvitt den är vilseledande. Detsamma torde gälla ifråga om "reklam till bam och ungdom".

Tjänstemännens centralorganisation

I kommitténs uppdrag har också ingått atl utreda behovet av åtgärder mot
suggestiv så kallad Uvsslilsreklam. Uiredningen föreslår av det skälet att
en fortlöpande debatt och opinionsbildning om reklamens innehåll och
metoder skall stimuleras. '

Konsumentverket föreslås få i uppdrag "all samla olika intressenter för Prop. 1985/86:121 alt diskutera reklamens innehåU, metoder och effekler saml föreslå metoder atl molverka negativa drag i utvecklingen". TCO tillstyrker detta förslag. Del borde kunna stimulera lill självsanering all reklamens innehåll fortlöpande diskuteras i ell kvalificerat fomm.

Västerbottens läns TCO-distrikt

TCO-distriktels inställning tUl Uvsslilsreklam är densamma som utredningens och även här vUl TCO-distriktet bidra i opinionsbildningen kring reklamen. För denna medverkan behövs dock ytterligare informationsinsatser/pengar från samhället till de fackliga organisationerna. Exempelvis särskilda projektbidrag för opinionsbildning, konferensverksamhet och liknande.

Centralorganisationen SACO/SR

JUSEK

När det gäller livsstilsreklam och reklam till bam och ungdom föreslår kommittén etl samarbetsorgan i Konsumentverkets regi för diskussion. Utvärdering av dessa frågor skall ske efter en femårsperiod.

Konsumentverket har redan genom olika insatser diskuterat dessa frågor och lorde vara redo alt närmare utveckla ett samarbete med andra organ och samarbetspartner.

På gmnd härav anser JUSEK all kommitténs förslag när del gäller diskriminerande reklam bör göras mer vidsträckt. I övrigt anser förbundet att kommitléns förslag i dessa delar tUls vidare är tillräckliga men vill understryka atl en analys och utvärdering av dessa frågor också kräver kvalificerade insatser av verkets personal.

Sveriges advokatsamfund

I den mån bevakningen av Uvsslilsreklam konkurrerar om resurser med t.ex. AUmänna reklamtionsnämnden, kan inte samfundet finna atl en sådan bevakning bör anses mer angelägen.

Konsumentvägledarnas förening

Föreningen stöder vidare utredningens förslag om mer resurser lill Konsumentverket vad gäller bevakning och analys av reklam. Genom atl Konsumentverket ges resurser alt delta i utbildning och debatt på etl brett plan skapas möjligheter att trycket på företagen blir större vad gäller krav på relevant och informativ reklam. Vi ser idag aUt för många exempel på motsatsen.

183

Lantbrukarnas riksförbund Prop. 1985/86: 121

Marknadsföringen av liv.smedel är starkt prisinriktad. Det är givelvis en effekt av producenternas och handelns erfarenhet, att kunderna är mest känsliga för prisargument. En växande - köpstark och debaltdominerande - gmpp är i ökande omfattning kvalitetsmedveten. En annan minoritet låter främsl hälsoaspekter och eliska attityder styra sin efterfrågan på livsmedel. Ju större och starkare kvalitetsmedvetna grupper blu- desto större uppmärksamhet kommer de att få från handelns och producentemas sida. Därigenom kan marknadsföringens resurser i ökande omfattning komma all användas för mer kvalitetsmedveten information.

Arbetarnas bildningsförbund

Utredningen beklagar alt den ej haft möjligheter all gå på djupet när det gäller reklamens oUka effekter. Den konservativa människosyn som gör sig gällande i könsdiskriminerande reklam och Uvsslilsreklam löses dock inte enkelt genom lagstiftning utan det handlar om en långsiktig utbildning och opinionsbildning. Det fordras kunskaper på alla nivåer för att kunna åstadkomma förändringar i människors attityder.

Beträffande livsstUsreklamen beklagar vi atl uiredningen inte hafl möjligheter alt gmndligt bearbeta denna fråga. Livsstilsreklam är en kulturpolitisk viktig fråga. De stora företagens budskap blir alltmer likriktade och intemalionaUserade och kan därför innebära en utarmning av vår kulturella särart och vårt språk. ABF anser att folkbildningen har ell slort ansvar för atl bedriva opinionsbildning i denna fråga. För att vi ska få nödvändiga kunskaper för studiearbetet bör samhället mycket snabbi skapa resurser för undersökning och forskning angående livsstUsreklamens utbredning och effekter.

Studieförbundet Vuxenskolan

Även i frågor som rör ny teknik krävs kompletteringar lUI kommitténs förslag. Del gäller särskilt nya reklammedia. Från andra länder ser vi hur När-TV utnyttjas för alt sprida reklam. Reklam via satellitsändningar är ett redan käiit problem för länder med reklamfri TV.

Miljöförbundet

Frågan om vilken reklam som ska inskränkas, har enligt Miljöförbundets
uppfattning ställts fel både i direktiven och i utredningen. Utgångspunkten
borde ha varit del krav på kåpfrid som har framförts av Gunnar Adler-
Karlsson och senare av många konsumenldebaltörer. Köpfrid fömtsätter
inga svårhanlerade och för tryckfriheten tvivelaktiga cencurförfaranden.
Del betyder alt gå vidare pä den linje som gäller i radio och tv: människor
ska skyddas mot den uppsökande och påträngande reklamen, främsl i
brevlådan, men också på textsidor i tidningar som inte klart benämns
"annonsblad", vidare mitt i trafiken och offentiiga miljöer. Däremot skulle
det vara tillåtet att ha reklam i eget skyltfönster och att skicka ut sådan tUl 184

prenumeranter. Tidningar skulle nalruligtvis kunna välja all la in l.ex. Prop. 1985/86:121 radio- och Ivprogram som redaktioneUt material. IdeeUa annonser, l.ex. kaUelse lill opionionsmöle, skulle likaså vara tUlålna. Del begränsningen skulle gälla är just säljerbjudanden andra än dem konsumenten själv söker. Miljöförbundel föreslår finansdepartementet alt snarast utreda konsekvenserna av en dylik reform.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund

Marknadsföringslagens § 3 bör skärpas så atl prisinformation anges som en för konsumenten specieUl viktig fråga.

Frågan om livsstUsreklam - speciellt sådan som riktas lill barn och ungdom - har fått en otillräcklig belysning i betänkandet. Man hänvisar tiU alt KOV bör skapa debatt om Uvsslilsreklam och reklam riktad tiU barn och ungdom samt därefter föreslå metoder för att påverka negativa drag i utvecklingen.

Vi anser att denna avart av reklam redan genomgående belysts av Statens Ungdomsråd. Ett samarbete mellan KOV och de seriösa reklam-företagen torde inte lösa detta problem inom rimlig tid. Det behövs en stramare text i marknadsföringslagen samt direkta rikllinjer för alt avsevärt begränsa denna avart av reklam.

Detta är en typ av reklam som exploaterar konsumenter med svagt konsumentmedvetande och knappa resurser - en gmpp som är i särskill behov av samhällets stöd.

Vi stöder utredningens förslag om en ökad producentpåverkan. Detta bör ske genom förhandlingsverksamhet och aktivt deltagande av konsu-mentförelrädare som rådgivare - bl. a. vid produktutformning och planering av marknadsföring - inom branscher som är vikliga för slora konsumenlgmpper. Rikllinjer som förhandlats fram med en bransch bör bli generellt gäUande. För att ett producenlpåverkande arbete ska kunna fungera är det viktigt all det finns en lagsliflningsbas om produktsäkerhet, marknadsföring och konsumentinsyn.

Konsumentinflytande bör stärkas genom att

- företagen åläggs att ge bättre möjlighet till insyn för konsumentorgan och konsumentrepresentanter - lokala eUer centrala - i sin produktutformning och i sina marknadsföringsplaner

- KOV stöder föreningslivet i deras arbete.

Konsument-Forum

Ulan att ha hafl tillfålle atl sätta oss in i detta kapilel vill vi ändå framhålla
att vi som konsumenter har för avsikt alt låta våra röster bli hörda.
Medvetna om att all reklam, även TV-reklam, om den nu kommer i
framliden, är hell betald av konsumenterna via varupriserna, anser vi all
konsumenterna har inte bara rällen atl yttra sig, men borde ha rätten att
även kunna påverka dessa kostnader och utformningen, så att den bättre
överensstämmer med konsumenternas uppfattningar om vad som ska kon- 185

sumeras och varför, utan att vi blu- "omedvetet påverkade" och att "icke Prop. 1985/86: 121 önskvärda behov skapas". Ett lysande exempel på vad vi inte viU vara med atl belala är upplysningskampanjen där ung flicka ska lära hela svenska folket, utbildat eller ej, att öppna kapsyler.

Ett förslag, om nu sådana får framställas i detta sammanhang: Låt skatten på reklamen liUfalla den fria konsumenlrörelsen för alt kunna uträtta något och låt därigenom konsumenterna, som ju utsätts för reklampåverkan, få utgöra motvikten mot reklamen för all balansera den, skärpa upp den, atl bli mer informativ och mindre nedvärderande gentemot konsumenlema. Livsstilar ska inte reklamen bestämma, det ska konsumenterna.

3.4 Allmän konsumentinformation

Konsumentverket

Även om företagen skulle kunna förmås atl öka sin produktinformation återstår för konsumentorganens del en rad informationsuppgifler. För Konsumentverkets del är del fråga om

- att publicera information och stimulera tiU debatt och opinionsbildning i frågor som är av betydelse för konsumenterna

- att svara för att kommunala konsumentverksamheter, organisationer och massmedia förses med underlag för silt arbete i konsumentfrågor

- all utarbeta och sammanställa mera övergripande information som inte kan komma fram genom enskilda företags eller branschorganisationers försorg.

En stor del av verkets arbete gäUer information. Särskilt de båda tidskrifterna Råd och Rön och Konsumenträtl och ekonomi har en betydande roll både som kunskapsförmedlare och opinionsbildare.

Kommitténs slutsatser innebär att del i framtiden blir ännu angelägnare än hittills all i informationen behandla frågor som berör resurshushållningen i vid mening. Vi delar den uppfattningen. En fömtsättning för detla arbete är ökade kunskaper som kan utnyttjas som informationsunderiag. Inom mediaområdet sker det f.n. en snabb utveckUng. Det är angeläget att följa denna och att utnyttja de nya medierna. Frågan om kunskapsutveckling behandlas längre fram i yttrandet, Uksom informationsservice till kommuner m.m.

Trollhättans kommun

Konsumenlnämndens informationsarbete kräver etl objektivt underlags
material i form av bl. a. tester och konkreta köpråd. De cenlrala myndighe
terna och organen måste ges möjlighet att fortsättningsvis följa produktut
vecklingen i förelagen för att ge den enskilde konsumenten beslutsunder
lag för val av produkter. De för hushållen vanligaste hushållskapitalvaror
na måste regelbundet testas och dessutom följas upp vad gäller håUbarhet
och livslängd.
---- 186

Det skulle ur konsumenternas synvinkel vara angeläget att konsument- Prop. 1985/86:121 organen i ökad omfattning utförde jämförande lokala prisnivåundersökningar. SPK har lidigare ulfört sådana inom dagligvamhandeln på etl anlal orter i Sverige. De har väckt ett stort intresse och stimulerat den lokala konkurrensen. Dessa undersökningar måste omfatta ett stort urval av varor för att ge elt statistiskt säkert resukal och är därför både arbetskrävande och relativt kostsamma atl utföra. Nämnden föreslår därför alt KOV, SPK och lokala konsumentorgan samarbetar för att flera lokala prisspridningsundersökningar skall kunna genomföras.

Lokala prisspridningsundersökningar kan, efter erforderlig planering hos KOV och SPK, även ulföras lokall inom oUka sällanköpsbranscher, t. ex. radio, TV och hushåUsmaskiner.

Kristianstads kommun

Speciellt är behovet av ordentlig bred information när det gäller de vanligaste hushåUskapitalvarorna. Konsumenterna efterfrågar tester på dessa varor i följande prioriteringsordning tvättmaskiner, spisar, köksfläklar, dammsugare, malberedningsmaskiner, diskmaskiner, kylskåp, frysar, TV och video. Marknadsöversikter är i det sammanhanget en olUlräcklig information i förhållande lill konsumenlemas krav. I kommitléns belänkande finns inte upptaget tillräckliga resurser för atl utveckla det här området som för tillfåUel blir allt mer bristfälligt. Om sådana resurser icke kan ställas till konsumentverkets förfogande så måsle del skapas elt nytt syslem förslagsvis med baskrav på hushållskapitalvaroma motsvarande möbelfakta. Utvecklingen på de kommunala konsumentvägledningarna har olyckligtvis gått tUl allt fler relativt intetsägande marknadsöversikter och kommunerna blir aUt mer hänvisade lill specieUa tidskrifters mindre tester, som i de flesta faU icke är marknadsläckande. Opartiskheten i omdömena kommer därmed i fara och konsumentemas tiUit minskar.

Umeå kommun

Den snedfördelning som råder mellan näringslivets satsningar på marknadsföring med en begränsad kvalitetsinformation och konsumentverkels resurser för att erbjuda konsumenlema kvalitetsinformation är inte lillfredsslällande. Det är därför viktigt all konsumentverkels resurser för varuprovning och tester inte begränsas. Del är också viktigt all nya vägar sökes för en ökad spridning av tidningen Råd och Rön. Konsumentverket bör också ges möjligheten att pröva om och hur kabel-TV skaU utnyttjas för spridande av konsumentinformation.

Kiruna kommun

För kommuner är del angeläget alt resurser ställs tiU konsumentverkets
förfogande, eUer alt en omfördelning av nuvarande resurser sker, för
ändamål som underlättar för kommunerna all fullfölja de av kommittén 187

förutsatta uppgifterna. Något nytt statsbidragssystem behöver därför inte Prop. 1985/86:121 etableras, ulan stödet kan ske på annat sätt.

Konsumentnämnden i Halmstads kommun

Konsumenlpolitiska kommittén anser, atl den direkta rådgivningsverksamheten till enskilda konsumenter borde minska lUl förmån för mera generella åtgärder som när större grupper.

Vi vill påtala några problem med detla synsätt.

För del första, så verkar de enskilda konsumenternas behov av rådgivning vara hart när omällligt. Vi upplever ständigt ökande siffror, när det gäUer konsumenter som kontaktar den lokala konsumentvägledningen. Enda sättet atl styra antalet kontakter torde vara, att radikalt skära ner på telefon- och öppethållandetiderna, vilket skulle stå i bjärt kontrast till den nu aktuella debatten om ökad samhällsservice.

Om man på något sätt kunde öka de generella insatserna med ökade utbildningsinsatser, uppsökande verksamhet m. m. så sprider man samtidigt information om den lokala konsumentverksamheten, någol som med all säkerhel torde resultera i ännu fler kontakter från enskilda konsumenter.

Konsumentpolitiska kommittén talar också om de frivilliga organisationemas roU i informationsverksamheten. Visst är den viktig, men vi viU ändå framhålla att de frivilliga organisationerna, i varje fall på den lokala nivån, är en skör tråd att hänga upp en verksamhei på. De frivilliga organisationerna är för det mesta beroende av några enskilda eldsjälars personliga insatser. Försvinner dessa, rasar ofta aUl.

Konsumentnämnden i Botkyrka kommun

Budgetrådgivning har blivit aUlmer belydelsefuU tUl följd av hushållens minskade köpkraft. Många kommuner, bl. a. Botkyrka, ägnar sig redan åt sådan verksamhet. Samarbete har etablerats med socialförvaltning, föreningar etc. För att få största möjliga spridning bör så myckel som möjligt av verksamheten drivas av andra än konsumenlvägledarna. Arbetsplatsombud, föreningar och studieförbund har här en viktig roll att fylla. Botkyrka konsumentnämnd delar kommitténs gmndsyn i dessa frågor.

Konsumenlnämnden noterar att även kommittén menar atl detta område är högprioriteral.

Kooperativa förbundet

KF ser med lillfredställse på KOV: s hittillsvarande arbete atl framställa
och sprida kvalificerat material för ungdomsskola, vuxenutbildning och
läramtbildning. Vi tillstyrker en vidareutveckling därav enligt kommitléns
tankegångar. KF vUl i sammanhanget återigen erinra om betydelsen av
prioriteringar i detta material och om viklen av att KOV: s insatser inom
det här avsnittet samordnas med bl.a. livsmedelsverkets, socialstyrelsens
och SPK: s insatser för utbildning och information. 188

Konsumentkooperationen bedriver själv, vUket kommittén också näm- Prop. 1985/86:121 ner (sid. 111), en omfattande studieverksamhet bland sina förtroendevalda och andra medlemmar. Goda möjUgheter synes föreligga för vidgad samverkan, centralt liksom lokall, mellan samhäUsorganens och konsumentkooperationens utbUdnings- och informationsinsatser.

En effektiv utbildnings- och upplysningsverksamhet kräver en fortlöpande kunskapsutveckling i form av undersökningar och forskning. KF delar kommitténs uppfattning i kap. 10 och 11 att undersöknings- och forskningsverksamheten inom de konsumentpoliliskt aktuella områdena är eftersatt. Kunskapsutvecklingen mäste bl.a. avse hushåUens situation, marknadens struktur och funktionssätt samt produkt- och sortimenlsut-veckUngen ur konsumentaspekter. Även här finns del starka skäl alt särskUt uppmärksamma utsatta folkgmpper saml hälso- och miljöfrågor.

KF viU emellertid, i aU synnerhet om betald reklam introduceras i svensk TV, framhålla viklen av all de konsumentpoliliska samhällsorganens egna informationsinsatser i delta medium förstärks. Ska exempelvis de marknadsöversikter o.d., som ovan nämnis, verkligen nå ul till de folkgmpper som särskilt prioriteras i konsumentpolilUcen, finns knappast nägon effektivare informationskanal än TV. Denna fråga är nu föremål för studium i bl.a. elt projekt inom ramen för nordiska ministerrådets verksamhet.

Centralorganisationen SACO/SR

JUSEK

Del är viktigt att informationen om företagens varor och tjänster fungerar. Även om förelagen måste la huvudansvaret för sådan information måste den kompletteras med översiktiiga vamfakta och marknadsöversikter, särskilt när del gäller dyrbara och nödvändiga sällanköpsvaror.

På dessa punkter måste Konsumentverket ta initiativ för atl få fram uppgifter av särskild betydelse från konsumentsynpunkt, t. ex. uppgifter om energiförbrukning, allergifarliga produkter, verkningsgrad, leknisk Uvslängd och serviceförpUklelser.

Konsumentvägledarnas förening

Vad vidare gäller konsumentinformationen stöder föreningen självfallel förslaget om den bredare konsumentinformationen. Vi uppmanar tiU bevakning av vad som händer när kommunema övergår till kommundels-nämnder och/eller områdesstyrelser.

189

3.5 Könsdiskriminerande reklam Prop. 1985/86:121

Kammarrätten i Göteborg

Schabloniserande reklam

Såsom anförts i betänkandet lorde lagsliftning som inskränker förekomsten av schabloniserande könsdiskriminerande reklam vara utesluten. Sådan reklam speglar ofta medvetet eller omedvetet människornas egna värderingar och handlingssätt. Värderingarna lorde också förändras med liden, varför del skulle bli svårt att i lag precisera vad som borde förbjudas.

Kränkande reklam

I betänkandet sägs alt intrycket av den ulredning som gjorts om könsdiskriminerande reklam är alt exempelvis annonser som reducerar kvinnor lill endast sexobjekt är sällsynta. Inte heller i övrigi har kommittén haft tillgång tUl underlag som visar atl den typ av könsdiskriminerande reklam som kan anses kränkande är särskUt vanligt förekommande i dag. Med beaktande härav ler del sig överflödigt alt ta upp frågan om lagstiftning mot sådan reklam. Även erfarenhelema från Norge tyder på atl sådan lagstiftning inte är nödvändig. Den självsanering som finns inom näringslivet och den opinionsbildning som förekommer mol könsdiskriminerande reklam har med all sannolikhet sådan effekt atl lagstiftning inte behövs. Kammarrällen delar dock utredningens uppfattning att reklamens utveckling på könsdiskrimineringsområdel bör följas och dokumenteras för alt senare kunna utvärderas. Uppgiften bör kunna ges åt JämO och konsumentverket. Atl inrätta ett särskilt forum med uppgift atl följa utveckUngen torde emellertid knappasl behövas.

Marknadsdomstolen

Frågan om könsdiskriminerande reklam behandlas också något osyslematiskl i belänkandet. Marknadsdomstolen delar kommitténs uppfattning atl det viktigaste på detta område är opinionsbildning och egenåtgärder inom näringslivet. Del bör framhållas all könsdiskrimineringen inte i första hand är etl reklamproblem utan en allmän fråga om åsikter och attityder i samhället. Några bärande skäl för att söka ställa upp lagregler om könsdiskriminering i reklamen har inte lagts fram. Erfarenheterna från Norge tyder på alt en sådan lagstiftning leder till bedömnings- och gränsdragningsproblem som i det längsta bör undvikas. En fortlöpande upplysning och debatt lorde vara del effektivaste sättet atl motverka könsdiskriminerande reklam. Lagstiftning i frågan bör sålunda enligt marknadsdomstolens mening inte alls övervägas under nuvarande förhållanden. Det bör här understrykas alt del utkast till lagtext som kommittén lägger fram inte är elt lagförslag i vanlig mening. Inga av kommitléns synpunkler i anslutning till lagtexten ger närmare vägledning om hur texten skall tUlämpas. Om lagstiflningsalternativet trots alk blir aktuellt måste frågan om lagens utformning utredas på nytt. - I betänkandet (s. 96) sägs all könsdiskrimine-

190

rande reklaminslag med en kraftig suggestiv inverkan på etl köpbeslut i Prop. 1985/86:121 vissa särfall skulle kunna leda lill alt marknadsföringen bedöms som oliUbörlig enligt marknadsföringslagen. Marknadsdomstolen vill inte motsäga denna uppfattning. Uttalandet är kortfattat och synes inte vara uttryck för någon förändrad uppfattning om räckvidden hos marknadsföringslagens generalklausul.

Konsumentverket

Kommittén har funnit all aktiva åtgärder bör vidtas mot den typ av könsdiskriminerande reklam som kan betecknas som kränkande. Även den schabloniserande reklamen bör motverkas inom ramen för den aUmänna debatten, menar kommittén.

Konsumentverket delar kommitténs bedömning och vill betona atl den kränkande reklamen är oacceptabel både med hänsyn till alt den diskriminerar kvinnor som grupp och till att den inte sällan ulgör ovidkommande och suggestiva inslag i marknadsföringen.

Såsom kommittén konstaterar (s. 96) har det sedan nästan 10 år funnits ell klart avståndstagande även från näringslivets sida åtminstone mol den kränkande reklamen. Trots detta förekommer denna reklam fortfarande. Näringslivets principieUa syn har sålunda hittills inte inneburit att reklamen befriats från könsdiskriminerande inslag.

Vilka åtgärder bör då vidtas? Lagstiftning är ell allemaliv som kommittén diskuterar. Konsumeniverkei ansluler sig tUl kommitténs bedömning alt det krävs grundlagsstöd för en lagreglering och all en sådan därför inte är aktueU för dagen. Det synes ändå lämpligl att genomföra en sådan grundlagsändring som öppnar möjlighet för lagsttftning mol könsdiskriminerande reklam i framliden.

När lagsttftningen inte är aktueU för dagen, återstår all vidta åtgärder för all skapa opinion mol den könsdiskriminerande reklamen och för atl söka få fram en frivillig sanering av den. Del är enligt Konsumentverkets uppfattning viktigt all detta arbete inriktas på konkreta ålgärder som kan påverka reklamen både på kort och lång sikt.

Näringslivets deklaration från 1976 rörande sin syn på könsdiskriminerande reklam bör i och för sig kunna uigöra en gmndval för självsanering på områdel. Vad som ytterligare krävs för all en självsanering skaU kunna bli effektiv — och som hklills saknats — är en form av internt maskineri för övervakning av marknaden och för åtgärder när sådana är påkallade. Konsumentverket är dock inte övertygat om all del inom näringsUvet f. n. finns någon vilja till egna ålgärder på området.

Konsumentverket är berett atl tUlsammans med JämO ta ansvaret för alt frågorna om könsdiskriminerande reklam bevakas. Som ell led i detta bör då ingå att också söka stimulera näringslivet lill egenåtgärder på områdel. Konsumentverket vill dock inte ta ställning lill om elt "forum" av det slag som uiredningen föreslår är den bästa lösningen atl ge sig i kast med den könsdiskriminerande reklamen.

191

Allmänna reklamationsnämnden Prop. 1985/86:121

Vad gäller den s. k. könsdiskriminerande reklamen (kapud 8) är nämnden av den uppfattningen alt delta knappasl är etl konsument- eller marknads-rättsligt problem. Bortsett från rena särfall anser nämnden att könsdiskriminering - i reklam eller på annat vis - närmasl är en jämslälldhelsfråga, som i försia hand bör molverkas genom opinionsbildning men som inte hör hemma i det här aktuella, konsumentpolitiska sammanhanget. Såvitt nämnden kan förstå är inte heller kommktén främmande för detla synsätt ehuru den enligt sina direktiv uttryckligen har haft tUl uppgift atl titta pä frågan. Efiersom de utredningar på områdel som kommittén har initierat inte heller tyder på atl kränkande reklam är elt frekvent problem har ARN svårt atl förstå kommitténs uttalande (s. 102) att det "frän konsumentpolitisk synpunkt" är angelägel att gmndlagen ger möjlighet alt ingripa mol könsdiskriminerande reklam. Inte heUer kan nämnden inse behovet av vanlig lagstiftning som utfyllnad på området.

Stockholms universitet, juridiska fakultetsnämnden

Kommittén har haft att pröva den gamla frågan om könsdiskriminerande reklam och förordar lagsliftning mot kränkande former av könsdiskriminerande marknadsföring. Kommktén finner dock all för en sådan lagstiftning fordras en föregående grundlagsändring och förordar all en dylik genomförs. I denna del innebär kommitténs analys ett avståndstagande från marknadsdomstolens bekanta avgörande MD 1976:8, KO/CRL-Lafo AB, där domstolen gick in i en sakprövning enligt marknadsföringslagen av en annons som KO påstod vara könsdiskriminerande utan all i domskälen la upp gmndlagsenlighelsfrågan. Fakullelsnämnden delar kommitténs bedömning all en ev. lagstiftning mol könsdiskriminerande reklam berör opinionsbUdningsfrågor på sådanl sätt atl den ej kan genomföras ulan gmndlagsändring.

Nämnden har i remissyttrande till justitiedepartementet 1984-06-04 i anledning av betänkandet Värna yltrandefriheten (SOU 1983:70) tagk stäUning till utformningen av en gmndlagsreglering av yttranden i näringsverksamhet.

I sakfrågan är det fakullelsnämndens uppfattning att lagstiftning mol könsdiskriminerande marknadsföring bör undvikas. Alla samhäUsfrågor lämpar sig inte för lagreglering. De här aktuella problemen har i allt väsentligt att göra med opinionsbildning och attityder och lösningar torde ligga i opinions- och atlitydpåverkande ålgärder. Området lämpar sig också väl för etiska koder. I tiUämpningen skulle en lagstiftning föranleda vanskliga gränsdragningar. Elt reklambudskap som den ene uppfattar som kränkande kan den andre uppfatta som poskivt eller humoristiskt. Tyvärr redovisar inte kommittén några erfarenheter av den norska lagsttftningen på områdel, där vanskliga och svårmotiverbara gränsdragningar ofta uppkommit. Härtill kommer att könsdiskriminerande reklam inte är ett konsumentproblem ulan etl problem om integritetsskydd.

Vad gäller det sislnämnda vill fakukelsnämnden tillägga all del finns

192

andra integritelsskyddsproblem på marknadsföringsområdet där likaväl en Prop. 1985/86: 121 utvidgning av lagstiftningens räckvidd skulle kunna ifrågakomma. Hit hör bl. a. reklambudskap som kan uppfattas som rasdiskriminerande eUer som kränker den enskildes anspråk på personlighetsskydd ulan atl falla under den särskilda lagen om skydd för namn och bild i reklam.

När det gäller livsstUsreklam är del även här fakullelsnämndens uppfattning all alla problem inte lämpar sig för lagstiftning och alt man bör vara försiktig med utvidgningar av marknadsföringslagen, vars räckvidd och konsekvenser är svåra all överblicka. Del är f. ö. påfallande att KO sällan funnit anledning atl genom all föra fall till prövning i marknadsdomstolen testa räckvidden av den nuvarande generalklausulen i 2 § MFL. Här kan särskill hänvisas till analysen av Mathias André i den vid fakulteten framlagda avhandlingen Marknadsföringsansvar, 1984 s. 178 ff. (avsnktel Känslopåverkande marknadsföring).

Jämställdhetsombudsmannen

KPK har som könsdiskriminerande i vidslräkl mening behandlat såväl kränkande som schabloniserande reklam. I det följande har JämO lagl samma vidsträckta begrepp liU gmnd för sina synpunkler och kommentarer i frågan.

Frågan om könsdiskriminerande reklam har utgjort en liten del av ell slort utredningsuppdrag och frågan har därmed inte fåll del utrymme och den uppmärksamhet den enligt JämO förtjänar. Också direktivens utformning förefaller ha begränsat utredningens arbete. KPK:s förslag om ytterligare karlläggning kan därför ses som ett uttryck för all också KPK anser atl frågan är värd mer arbete än den haft möjlighet alt lägga ner.

JämO har aUtsedan myndighetens tillkomst år 1980 fått la emot anmälningar av annonser som har uppfattats som könsdiskriminerande. Detta har sketl trots att lillsyn över annat än arbetslivet inte ingår i JämOs uppgifter. Sedan september, då KPK:s betänkande remitterades liU JämO, har ett 20-lal anmälningar kommit in till myndigheien. JämO har dämtöver gjort ell antal egna iakttagelser av bio-reklam och annonsreklam i press

och tunnelbana,-- . Av anmälningarna och iakttagelserna anser sig

JämO kunna dra slutsatsen att varken reklam som innehåller kränkande avbildningar och kvinnor eller andra anspelningar på kvinnor som sexual-objekt eller schabloniserande reklam är ovanlig.

Flera ålgärder som kompletterar varandra är tänkbara för alt motverka
könsdiskriminerande reklam. JämO har redan understrukit viklen av ut
bUdning och kunskap inte minsl inom reklambranschen. Det är också
nödvändigt all nå en jämn fördelning av kvinnor och män i ulbUdningen
och på de enskilda arbetsplatserna i reklambranschen för att både kvin
nors och mäns erfarenheter och värderingar skall kunna användas vid
utformningen av reklam. Principuttalandet frän Näringslivels delegation
för Marknadsrätl, som KPK citerar (s. 96 f), understryker bl. a. behovet av
vaksamhet mot könsdiskriminering där företagen bör medverka. Saknas 193

13 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 121

kunskaper i jämställdhet blir dock den uppmaningen ulan verkan. Del Prop. 1985/86: 121 räcker heller inte som målsättning atl reklamen, som sägs i uttalandel, "inte blir uppfattad" som könsdiskriminerande. Så länge konsumenterna själva - både kvinnor och män - saknar kunskap och medvetenhet i dessa frågor uppfattar de ofta inte reklam som könsdiskriminerande. Målet som skall ställas upp måsle naturligtvis vara atl reklam inte är könsdiskriminerande.

Incitamenten för näringsliv och reklamfolk all skaffa sig den nödvändiga kunskapen om vad som är könsdiskriminerande reklam saknas dock i stor utsträckning. Enbart kunskap räcker inte heller för alt sådan reklam skaU försvinna efiersom reklamen har ekonomiska syften. Om könsdiskriminerande reklam vore verkningslös skulle den knappast användas. Eftersom könsdiskriminerande reklam förekommer får den också antas vara lönsam. Användningen av den kommer all vara lönsam i vart fall till dess konsumenterna blir mer aUmänt medvetna och kritiska läsare av reklambudskap.

De tankar och uttalanden om egenåtgärder inom näringslivet som trots alll omsätts i handling är givetvis värda alll erkännande och all uppmuntran. Utbildningsinsatserna bör som redan framgått också intensifieras.

Etl medel som effektivare och snabbare skulle bidra liU en förändring av reklamens utformning vore troligen att förbjuda könsdiskriminerande reklam i lag. Då skuUe även inckamenten lill egenåtgärder i branschen öka. Minoriletsgmpper i samhället har t. ex. redan ett skydd mot missaktning med anspelning t.ex. pä ras, hudfårg och etniskt urspmng. JämO syftar här på 7 kap. 4 § åttonde punkten tryckfrihetsförordningen och 16 kap 8 § brottsbalken. Någol molsvarande skydd för missaktning av kvinnor finns inte, trots atl del här rör sig om en majoritet av befolkningen.

De argument som kan anföras för och emot lagsttftning mol könsdiskriminerande reklam är i slorl sett desamma som anfördes inför jämställdhelslagens tillkomst. Lagstiftning kan också vara ell stöd t. ex. för sådana tidningar som själva har som ambition atl sanera bland annonser som de idag inte anser sig kunna vägra all ta emot. Erfarenheterna av jämställdhelslagen är sådana all den nu tämligen allmänt anses vara elt viktigt och verksamt medel i jämslälldhelsarbetet i arbetslivet. Inte minst den opinionsbildande effekten bör framhållas.

KPK, som inte förefaller hell ha släppt tanken på lagstiftning mot kränkande reklam, har tagit upp frågan om att införa bestämmelser mot könsdiskriminering i 16 kap. 8 § brottsbalken men ansett svårigheter som inte närmare anges, tala emot en sådan lösning. JämO ser för sin del inte större svårigheter föreligga än de som övervanns när lagstiftning införts mol diskriminering på annan grund än kön. JämO finner det för sin del angelägel all utformningen av en lagstiftning mol könsdiskriminerande reklam övervägs utan dröjsmål, förslagsvis i samband med det nu pågående arbetet i regeringskansliet med elt förslag lUl ny yttrandefrihetsgrundlag. En lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam bör kunna träda i krafl samtidigt med en ny grundlag, dvs. snarast efler nyvalet 1988. JämO anser att tillräcklig kunskap och tillräckligt underiag för lagstiftning redan finns. Ytterligare utredningsarbete medför endast en icke försvarbar fördröjning

194

av frågans lösning. JämO finner emellertid inte anledning att granska det Prop. 1985/86: 121 utkast tUl lagförslag som KPK har skisserat.

Förslaget alt ge JämO och KOV i uppdrag all fram till utgången av år 1988 aktivt följa och dokumentera reklamens utveckling på könsdiskrimineringsområdet föranleder i övrigt följande synpunkter fram JämO:

Något egenlUgt arbete i enlighel med KPK:s förslag kan inte beräknas komma i gång förrän i slulel av år 1986. Det är inte rimligt att vänta sig att utvecklingstendenser i reklamen skall kunna iakttas under den korta tiden fram tiU ulgången av år 1988. Detta hindrar inte att del ändå kan vara lämpligt all någon myndighet får i uppdrag atl aktivt följa och dokumentera reklamen på området under några år framåt. Ell sådant arbete skulle snarare avse en utåtriktad aktivitet än en ny karlläggning av situationen på området. Den som får uppdraget skulle kunna börja med att via massmedia sprida kännedom om detla och bla uppmana allmänheten all sända in exempel på reklam som man finner könsdiskriminerande. Med detta och annal insamlat malerial som grund vore del lämpligl att ordna konferenser och uppmuntra lill debatt i del av KPK skisserade fomm och i andra sammanhang. Verksamheten bör ses som ell av flera sätt atl bearbeta opinionen och höja medvetenheten hos både kvinnor och män. Den bör också kunna ge underlag för ytterligare läromedel och studiematerial rörande könsdiskriminerande reklam. Den skisserade verksamheten bör pågå samtidigt med att elt lagförslag i frågan förbereds.

JämO förordar alt en myndighet får i uppdrag att leda arbetet. Atl låta två dela ansvaret medför risk för alt ingen av myndighelema känner ansvar för atl någon verksamhet bedrivs. I valet mellan KOV och JämO föreslår JämO med hänsyn lill befintliga resurser all uppdraget all leda arbeiei ges till KOV. JämO är för sin del beredd att delta i arbeiei med sin kunskap och erfarenhet i jämslälldhetsfrågor. Detta kräver dock oundgängligen en förstärkning av JämOs resurser både på handläggarsidan och assistentsidan.

För atl del av KPK respektive JämO föreslagna arbetet skall bli framgångsrikt är kompetens dvs. kunskaper, erfarenhet och medvetenhet i jämställdhels- och könsroUsfrågor del viktigaste. Som självskrivna i det opinionsbildande arbete som fomm skaU bedriva bör därför ingå representanter för kvinnoorganisationer.

Länsstyrelsen i Uppsala län

För atl söka molverka könsdiskriminerande reklam kan uiredningen tänka sig olika åtgärder, lagsliftning eller egenåtgärder inom näringslivet. Detla i kombination med debatt, opinionsbildning och utbildning.

Uiredningen föreslår atl reklamens metoder, innehåll och effekter undersöks av konsumentverket och jämställdhelsombudsmannen fram till 1989. Därefter kan en lagsliftning aktualiseras.

Länsstyrelsen anser att ett intensivare utbildnings- och opinionsarbete mol könsdiskriminerande reklam bör stimuleras, vilket torde medföra en självsanering inom området.

195

Länsstyrelsen ställer sig däremot tveksam till lagstiftning på området. Prop. 1985/86:121 Om lagstiftning kommer tfråga 1989 eller senare anser länsstyrelsen att denna bör knytas an tiU marknadsföringslagen (MFL).

Länsstyrelsen i Malmöhus län

I samhället arbetas det för atl uppnå jämställdhet mellan könen. Den traditionella synen pä mans- och kvinnorollen som fortfarande förekommer i värt samhälle återspeglas i reklamen. Kommittén har ägnat stor uppmärksamhet åt könsdiskriminerande reklam och de förslag tUl åtgärder som kommittén föreslår ligger i linje med länsstyrelsens syn på jämsläUd-hetsfrågor.

Östersunds kommun

Kommunen anser atl det fomm som föreslås riskerar all bli ännu elt slag i luften. Man vill "effektivt påverka opinionen". Opinionsbildning och debatt har förts och förs fortfarande av bl. a. kvinnoorganisalionema. Det är ett tungt och segt arbete. Tyvärr påverkas även jämställdhetsfrågor av mode. Trenden idag är att jämställdhet inte är del som är mest "inne" att debattera. Därför räcker del inte med debatt och opinionsbildning. Om detla fomm inte får någon större effekt kan del las som intäkt för all släppa frågan. I dagens lagstiftningsarbete försöker man arbeta för en nordisk överensstämmelse. Den norska modellen borde kunna slå som förebild.

Kooperativa förbundet

När det gäller kommitténs ställningslagande lill köndiskriminerande reklam, Uvsslilsreklam m. m. (kap. 8) tillstyrker KF kommitténs förslag att inte nu skärpa lagsttftningen men att istället under de närmaste 3-5 åren intensifiera undersökningar och forskning på detla område. Givetvis måsle KOV tilldelas tiUräckliga resurser därför. KF saknar i delta sammanhang en behandling av den stora och möjligen snart akuta frågan om introduktion av Reklam-TV. Därmed aktualiseras behovet av seriösa undersökningar och forskningsprojekt om reklamens innehåll och effekter ytteriigare.

Näringslivets delegation för marknadsrätt

Kommittén har särskik uppmärksammat s.k. könsdiskriminerande reklam.

NDMs inställning i sak lUl könsdiskriminerande reklam framgår av del uttalande som delegationen avgav 1976 och som kommittén återger i betänkandet. Uttalandet lyder:

Allmän enighet råder i dagens samhälle om att bilder och framställningar
i textens form som uttrycker missaktning för endera könet, dvs. innefattar
könsdiskriminering, inte bör få förekomma vare sig i reklam eller publici- ,q

tel. Del Ugger såväl i näringslivets som de enskilda företagens inlresse alt Prop. 1985/86:121 dessas reklam och kommersiella publicitet inte blir uppfattad som könsdiskriminerande. Vaksamhet mot könsdiskriminering i reklam och publicitet utgör ell led i en samhällelig åsiktsbildning med syfte all komma till rätta med förlegade uppfattningar om könsroller i samhäUel. Förelagen bör söka medverka i denna åsiktsbildning. NDM uppmanar förelagen alt se till atl könsdiskriminerande bilder, mbriker eller texter inte kommer lill användning i reklam och kommersiell publicitet. Etl särskill ansvar påvilar härvidlag reklambyråer och andra som framställer reklam och publicitet för förelagens räkning.

NDM noterar också med tillfredsställelse att kommittén i sina resonemang om könsdiskriminerande reklam utgår från den definition som en arbetsgrupp tillsalt av KO lade fram 1975 i en promemoria och som i huvudsak bygger på etl utredningsarbete som på sin tid utfördes inom NDM.

Kommittén koncentrerar, på goda gmnder, sina överväganden på den reklam som kan bedömas vara i egentlig mening diskriminerande mol det ena könet ("kränkande" reklam). Kommittén fastslår atl man inte fått fram någol underlag som visar alt sådan reklam är särskill vanligt förekommande idag. Icke desto mindre menar kommittén all det är nödvändigl "all kraftfullt gå vidare på opinionsbildningsvägen för att vinna en attitydförändring riktad mot könsdiskriminerande reklam". Kommittén föreslår att JämO och KOV får i uppdrag att inrätta "etl särskilt fomm på detta område" med uppgift att driva fram "en debatt och dialog med beslutsfattare och andra som kan påverka utvecklingen". Kommittén stannar inte vid delta. Man påyrkar t. o. m. ändringar i gmndlagen som gör del möjligt atl genom vanlig lag ingripa mol "kränkande" könsdiskriminerande reklam och presenterar en skiss tiU en lag med vissa bestämmelser om könsdiskriminerande marknadsföring.

Det är svårt atl skönja logiken i kommitléns resonemang med utgångspunkt från belänkandelexten. NDM antar emellertid atl kommitténs önskemål om åtgärder bottnar i en oro för atl opinionen skaU svänga tillbaka i riktning mol en mindre kritisk inställning till könsdiskriminerande reklam. På någol annat sätt kan kommitténs inställning knappast förklaras. Som grund för yrkanden om grundlagsändring och lagstiftningsåtgärder framstår dock farhågor om en eventuell ogynnsam utveckUng i framliden som, milt uttryckt, inte särskilt vägande.

NDM - som i övrigt hänvisar lUl ledamoten Körners reservation på denna punkt - avstyrker bestämt kommitléns förslag.

NDM vill dessulom med skärpa betona all frågan om könsdiskriminering i reklam inte är en konsumentpolitisk fråga ulan en fråga om mänsklig värdighet, om enskilda människors lika värde och om jämställdhet mellan könen. När kommittén uttalar atl en grundlagsändring är angelägen "bedömt från konsumentpoUtisk synpunkt" är kommittén ute på villovägar. Av samma skäl är del rältssystematiskt förfelat att koppla samman en lagstiftning mot könsdiskriminerande marknadsföring med marknadsföringslagen så som skell i utkastet, liksom all anförtro KOV uppgifter som

197

är inriktade enbart på att främja' 'en attitydförändring riktad mot könsdisk- Prop. 1985/86:121 riminerande reklam".

Även om sälunda NDM bestämt lar avslånd från lagsttftning och omfattande myndighetsålgärder i överensstämmelse med kommitténs förslag är NDMs inställning tiU företeelsen könsdiskriminering densamma som den var 1976. NDM anser alltså atl det samlade näringslivet såväl som de enskilda företagen har ett ansvar för att reklam och kommersiell publicket utformas så att den inte blir uppfattad som könsdiskriminerande.

Om utvecklingen inom svensk reklam skulle ändras och könsdiskriminerande reklam skulle öka i omfattning är NDM beredd atl la inkiativ lill de egenåtgärder som då bedöms lämpliga.

Skånes handelskammare

Beträffande könsdiskriminerande reklam har kommittén inte med några konkreta exempel påvisat missförhållanden som skulle kunna motivera särskilda ålgärder. Del är därför märkligt atl man trots detla anser atl åtgärder måste vidtagas. Såsom det sägs i Lennart Kömers reservation förekommer det inom näringslivet sedan en lång lid tillbaka en aktiv självsanering och utbildning för att höja reklamens kvalité.

Landsorganisationen i Sverige

Kommittén har tiUsammans med Centmm för masskommunikationsforskning tagit fram en delstudie om reklamen i populärpressen. Studien visar atl veckopressreklamen är schabloniserande och könsrollsbevarande. Någon liknande undersökning när det gäller den direkl kränkande reklamen har kommittén inte hafl ekonomiska resurser atl göra.

Ytlrandefrihelsutredningen har intagit ståndpunkten att reklamen i sin helhel ska omfattas av gmndlagsskyddet. Gällande tryckfrihetsförordning medger ej heller restriktioner i reklamen utöver vad marknadsföringslagen (MFL) innebär. Möjlighet all ingripa mol könsdiskriminerande reklam kräver således en ändring i grundlagen. Kommittén gör bedömningen all del från konsumentpolitisk synpunkl är angeläget alt genom vanlig lag kunna ingripa mol könsdiskriminering i reklam och atl del bör beaktas i del fortsatta grundlagsarbetet. Kommittén förordar i försia hand opinionsbildning och ökade egenåtgärder inom näringslivet med en utvärdering 1989.1 den händelse marknaden inte har sanerats då, har kommktén arbetat fram förslag till lagstiftning avsedd atl ingå i MFL.

LO instämmer i kommitténs synpunkter vad gäller vikten av att kunna ingripa mot könsdiskriminering i reklam. Det är en slor brist atl reklamnäringen inte har blivk mer seriös. Här finns etl slort utrymme för egenåtgärder. I Sverige har vi bestämmelser om förbud mot könsdiskriminering i regeringsformen, i jämslälldhelslag och -avtal på arbetsmarknaden. Därutöver har Internationella handelskammaren en hederskodex för vad som kan anses vara god reklampraxis.

LO kan inte acceptera atl kvinnor och män diskrimineras på gmnd av
kön i marknadsföring och kan inte heller inse atl detta har med tryckfrihet 198

alt göra. Mot denna bakgrund anser LO det viktigt atl frågan verkligen Prop. 1985/86: 121 beaktas i del fortsatta grundlagsarbetet.

Tjänstemännens centralorganisation

Uiredningen har på elt ganska övertygande sätl redovisat de svårigheter som skulle följa med en lag mol könsdiskriminerande reklam; avgränsningsproblem, det förhållandet att tveksam reklam som inte fälls lätt skuUe anses godkänd och dessutom svårigheter i förhållande till gmndlagarnas bestämmelser om yttrandefrihet. TCO anser det dock ytterst angeläget att verkningsfulla åtgärder genomförs för atl molverka könsdiskriminerande reklam. Om lagstiftning visar sig omöjlig måsle andra ålgärder vidtas.

Västerbottens läns TCO-distrikt

Slutligen får TCO-distriktet tiUstyrka konsumentpoliliska kommitténs förslag tUl dokumentation av reklamens utveckling på könsdiskriminerings-området. TCO-distriktet understryker behovel av en offensiv opinionsbildning för alt förändra inställningen mot könsdiskriminering i reklam. I detla arbete är TCO-distriktel beredd alt delta aktivt. Vidare motsätter sig TCO-distriktet inte en ev. lagsliftning på området.

Sveriges advokatsamfund

Frågan om tillåtligheten av könsdiskriminerande reklam kan knappasl anses vara av konsumentpoUtisk nalur. Även om kommittén inte nu föreslår någon lagstiftning mol sådan reklam — del gör inte samfundet heller — borde kommittén ha redovisat åtminstone några skäl varför lagen i princip bör kunna ställa strängare krav i detla hänseende på marknadsföring än på framställningar i andra sammanhang.

En lagstiftning av den typ som kommittén lämnat utkast till uppställer belydande svårigheter av yltrandefrihelsrällslig art. Hur tvister angående lagens tillämpning skall handläggas är också en fråga som kräver omsorgs-fuUa överväganden.

Samfundet anser att det ligger mycket i vad som anförs i detta hänseende i reservationen av Lennart Körner (s. 191-92).

Samfundet anser inte atl vad kommittén anför kan uigöra underlag för några älgärder i detta hänseende.

Kooperativa konsumentgillesförbundet

Kooperativa Konsumenlgillesförbundel stöder jämväl kommitténs uppfattning atl del är angelägel att grundlagen ger möjlighel atl genom vanlig lag ingripa mot könsdiskriminerande reklam - en uppfattning som väl överensstämmer med de synpunkter vi lämnade pä Yilrandefrihetsulredningens betänkande (SOU 1983:70).

199

Fredrika-Bremer-förbundet Prop. 1985/86:121

FBF instämmer i utredningens åsikt att man bör avvakta ännu några år innan man föreslår en lagsliftning mol könsdiskriminerande reklam. Vi instämmer också i kommitténs uppfattning, alt lagstiftning endast bör tillgripas mot den del av den könsdiskriminerande reklamen som kan anses kränkande, dvs. A. Även löpsedlar bör innefattas i den reklam som här avses.

Del måste bli en klar minskning av den kränkande reklamen

Syftet med de av utredningen föreslagna åtgärderna under tiden fram till år 1989 måste vara att dessa väsentligt skall minska förekomsten av könsdiskriminerande reklam. Om den könsdiskriminerande reklamen inte minskar bör lagstiftning tillgripas genom att det i grundlag införs en möjlighet att förbjuda könsdiskriminerande reklam i allmän lag.

Ett särskiU forum välkommet

Vi ser del som positivt all utredningen föreslår att ett särskill fomm, som skall följa utvecklingen på delta område, bildas. Inte minsl är det viktigt att initiera en allmän debatt i massmedia. Vi fömtsätter också att FBF får en plats i delta forum bland kvinnoorganisationer och andra ideella föreningar med SärskUl inlresse för denna fråga.

Foral måste även följa den könsrollsbevarande reklamen

FBF anser, i motsats till industrins representant i utredningen, alt del föreslagna foral även skall ha lill uppgift atl följa den schabloniserande reklamens utveckUng. Det är ett alltför passivt synsätt när man påslår all reklamen endasl speglar de värderingar som råder i samhäUel och att del följaktligen endast är dessa värderingar som skall fokuseras och inte reklamen.

Jämställdhet mellan kvinnor och män är en av samhället uppställd målsättning. Detta kommer till ullryck bl. a. i läroplanerna för gmndskolan och gymnasiet och i lagstiftningen om jämsläUdhel mellan könen i arbetslivet. Den aUmänna opinionen bör påverkas i stället för att bara passivt speglas i reklamen. Särskilt för ungdomar, som får anses mer påverkbara än äldre, är del viktigt att de inte blir offer för en ohämmad könsrollsbun-den och vinstinriktad marknadsföring, där man har en schabloniserande attityd till kvinnor och män.

Hot om lagstiftning — ett verksamt medel

FBF anser atl inte bara lagstiftning i sig, utan även hot om lagstiftning kan vara ell verksamt medel för en självsanering av reklamen. Som utredningen framhåller har erfarenheterna från Norge visat, alt lagstiftningen haft en

sanerande effekt. Många ärenden kommer aldrig tUl domstol. Efler mvn-

200

dighels kontakt med näringsidkarna ändras reklamen. På samma sätt borde Prop. 1985/86:121 - enligt vår åsikt — etl hot om lagstiftning och även en påstötning från det av uiredningen föreslagna särskild foral vara ell verksamt sätt all få till .stånd en sanering på delta område.

Lagstiftning - om självsanering inte hjälper

FBF anser, all utredningens skrivning, all lagstiftning bör "övervägas" om opinionsbildning och egenåtgärder inte får avsedd effekt, är för passiv. Enligt vår mening bör lagsttftning införas om inte en väsentlig förbättring kommer lill stånd.

Övriga synpunkter

Om man kan få bort den könsdiskriminerande reklamen ulan atl tillgripa lagsliftning och därmed förenade koslnader och byråkrati, är detla givetvis det allra bästa. Men om en väsentiig förbättring inte kommer till stånd fram till år 1989 bör en lag mot könsdiskriminering införas. Vi vill också understryka, att en självsanering under åren fram lill 1989 inte får leda till alt frågan om könsdiskriminerande reklam avförs ur debatten och all myndigheters uppmärksamhet minskar. Könsdiskrimimering i reklam tycks följa något slags konjunklureU oregelbundenhet och förändras från lid till annan. Även om man får till stånd en förbättring bör reklamen på detta område följas i framtiden.

Yrkeskvinnors riksförbund

KonsumentpoUtiska kommittén utgår från all könsdiskriminerande reklam är av två slag: dels sådan som meddelar elt budskap, ägnat all nedvärdera könet - kränkande reklam - dels sådan som återspeglar elt könsrollslänkande och därigenom motverkar strävandena till jämsläUdhel meUan könen. Lagsliftning anses kunna ske, men i så fall endasl ifråga om kränkande reklam. Man framlägger inte nu någol förslag härom. I stället föreslås all KOV och JämO får i uppdrag atl följa och dokumentera reklamens utveckling fram till år 1989. En ny tryckfrihetslag beräknas då träda i krafl och man skuUe då bättre kunna bedöma om lagstiftning behövdes. Man föreslår dessulom alt etl fomm för debatt och opinionsbildning på området med dellagande av aUa berörda officiella och frivilliga instanser skapas. Vidare skuUe man under denna tid söka påverka näringslivet till ökade egenåtgärder, t. ex. regelframtagning (i likhet med internationella handelskammarens, ICC, hederskodex för god reklampraxis).

Vi har inte funnit någol alt invända mol dessa förslag och synpunkler. Vi anser alt information och opinionsbildning om könsroller och jämställdhet mellan könen bör sättas in i alla tänkbara sammanhang för att molverka könsdiskriminerande reklam.

201

Riksförbundet för sexuell upplysning Prop. 1985/86: 121

Utifrån dessa erfarenheter framstår könsdiskriminerande reklam som en väsentlig negaliv faktor, ägnad all konservera traditionella uppfattningar om mannens överiägsenhet. Effekten bUr sannolikt starkare om läsaren uppfattar det könsdiskriminerande inslaget som naturligt och självklart, dvs. om han är omedveten om det. Med hänsyn till delta förhållande tillstyrker RFSU starkt utredningens förslag att JämO och KOV får i uppdrag all aktivt följa och dokumentera reklamens utveckling på könsdiskrimineringsområdel och upprätta ett fomm för debatt och dialog härom.

RFSU delar också utredningens uppfattning alt del är "angelägel att grundlagen ger möjlighet att genom vanlig lag ingripa mol könsdiskriminerande reklam".

Påpekandet alt självsanerande åtgärder inom näringslivet är önskvärda instämmer RFSU givelvis också i men vi hyser ingen större tilltro till alt sådana ålgärder verkligen företas. Del är också därför vi tillstyrker förslagel alt lagstifta mot könsdiskriminerande reklam. Hur en sådan lag mer exakt ska utformas — t. ex. vilka kriterier som ska gälla - kan med fördel studeras i Norge, Lagen kom där till för några år sedan och har, enligt vad utredningen anger, fungerat bra.

Konsumentvägledarnas förening

Könsdiskriminerande reklam, livsstilsreklam m. m. Vi ställer oss bakom ålgärdsförslagen. Del är del minsta som kan göras i sammanhanget. Vi ställer samtidigt frågan: Täcker orden kvinna eller man i lagförslaget alla åldrar? Vad gäller förväntningarna på att ett av KOV och JämO framtaget fomm eller på atl s.k. egenåtgärder inom näringslivet ska kunna åstadkomma faktiska förändringar ställer föreningen sig skeptiska till. Det är dags att kräva åtgärder omgående som kan förändra reklamulbudels könsrollsbevarande- och förstärkande funktion. Nya utbud i mediateknik kan ytteriigare förvärra situationen.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund

SSKF ställer sig bakom kommitléns uppfattning om att del från konsumentpolitisk synpunkt är angelägel att gmndlagen ger möjlighel att genom vanlig lag ingripa mol könsdiskriminerande reklam. Det är viktigt att denna uppfattning beaktas i del fortsatta gmndlagsarbelet.

Denna uppfattning stämmer också överens med vad SSKF gav uttryck för i sitl yttrande över Ytlrandefrihetsutredningens betänkande (SOU 1983:70): "Förutom den föreslagna ändringen vill SSKF göra en principiell markering i fråga om missaktning av kön. Vi anser att diskriminering, som en logisk följd av beslämmelsen i grundlagarna, borde likställas med 'missaktning för en folkgrupp eller någon annan liknande grupp av personer'. Vi anser alt del skall vara ett tryckfrihelsbrott atl missakla någon p.g.a.

könstillhörighet. Hur bestämmelsen om detta skall utformas är en teknisk

202

fråga som vi inte närmare vill gå in på. Detta bör överiåtas på sakkunniga Prop. 1985/86: 121 att utreda."

Vi ställer oss också bakom förslagel alt JämO och KOV fram lill ulgången av 1988 får i uppdrag atl aktivt följa och dokumentera reklamens utveckling på könsdiskrimineringsområdel saml inrätta ell särskilt fomm på detla område med representanter för en rad frivilliga organisationer.

Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige

Riksorganisationen för Kvinnojourer i Sverige (RÖKS) har med slort intresse tagit del av det kapitel i betänkandet som behandlar könsdiskriminerande reklam.

Med exempel från den norska lagstiftningen visar utredarna hur man
med ett enkelt tillägg i lagtexten kan skaffa sig ell smidigt instrument för all
skydda sig mot de kommersiella avarter som förekommer inom reklam
branschen. -- Vi har också själva resonerat omkring möjligheterna atl

bekämpa pornografi med hjälp av en lag mot könsdiskriminerande reklam - för hur ska man kunna saluföra könsdiskriminerande varor utan könsdiskriminerande reklam?

Desto större är vår besvikelse då vi ser att utredarna avslår från alt föreslå den lagändring de själva har utrett på etl så utmärkt säll.

Vi i RÖKS anser att man med del snaraste skall föreslå en lagändring enligt riktlinjerna i utredningen och med exempel från Norge och all man skall passa pä tillfället just nu när ändringar i yttrande- och tryckfrihetslagstiftningen ändå är upp liU diskussion.

4 Konsumentinflytandet i samhället m. m. 4.1 Den svenska modellen m. m. Näringsfrihetsombudsmannen

Kommittén föreslår på en rad områden ökad samverkan mellan konsumentorganen och företag, näringslivsorganisationer, frivilliga organisationer m.fl. I vissa fall föreslås inrättande av permanenta "dialogfora", samrådsgrupper, kommilléer och liknande. Kommittén betonar även behovel av ökade egenåtgärder inom näringsUvet.

NO anser alt en ökad samverkan mellan konsumenlorganen och olika representanter för näringslivet, konsumenterna och andra intressen i samhäUel är nödvändig för alt konsumentorganen, med begränsade resurser, på elt effektivt sätt skaU kunna uppnå konsumentpolitiska mål. Del är vidare viktigt atl det konsumentpoUtiska arbetet förankras bland dem del berör. I avsaknad av närmare konkretion av samarbetet och dess karaktär har NO dock svårt alt ta ställning i frågan.

NO viU i detta sammanhang poängtera att det föreligger en viss fara för
konkurrenssynpunkt med övergripande samrådsgmpper som inbegriper
samlade företrädare för näringslivet. En vanlig form av konkurrensbe- 203

gränsning består just i samverkan mellan olika konkurrenter. Samarbetet Prop. 1985/86:121 kan vara avtalsbundel, s.k. karteller, men även beslå i ett samordnat förfarande ulan direkl avtal. Som konkurrensbegränsning kan vara alt bedöma ocksä det fallet att skilda företagare uppträder enhetligt, utan atl delta sker i samförstånd. Det är av vikt atl konsumentorganen är uppmärksamma på att de föreslagna samrådsgmppema inte ger upphov till olika typer av konkurrensbegränsande samverkan och att de i förekommande fall informerar NO om konkurrensbegränsningarna. En annan effekt kan bli alt branschåtaganden m. m. utformas så alt de passar vissa företag, men berövar andra ett viktigt konkurrensmedel. Sådana effekler kan uppkomma t. ex. genom regler atl inte annonsera om priser och prissättning, regler mol all ange speciaUsering eUer regler som förhindrar uthyrning av bilar över en viss ålder.

Konsumentverket

Ser man på de olika aktörernas roll i konsumentpolitiken i ett längre perspektiv finner man atl en del av de friviUiga organisationerna under vissa perioder har bedrivit ett relativt intensivt arbete inom konsumenlområdel. Detta har skett både inom organisationernas ram och genom alt man påverkat statsmakterna till alt agera starkare i konsumentpoliliska frågor. Delta arbete resulterade i böijan av 1970-talet i att nya konsumenlmyndigheler tillskapades och att en rad lagar infördes för att bevaka konsumenternas intressen. Trots atl de nya lagarna lämnade belydelsefulla sektorer obevakade och att myndigheterna saknade fömtsättningar atl la på sig hela ansvarel för konsumentfrågorna, förefaller det som organisationerna uppfattade dessa reformer som en slutpunkt i sin verksamhet. Under senare är har organisationerna dock äter blivit aktiva inom konsumenlområdel.

För att åstadkomma en offensivare konsumentpolitik föreslår kommittén all samarbete meUan konsumenlorganen och de organisationer som i olika avseenden har anknytning tUl konsumentintresset förstärks både på det centrala och det lokala planet.

Konsumentverket anser att aktiviteter behövs såväl på lokal som på ceniral nivå samt atl de lokala och centrala aktiviletema i elt väl utvecklat system måste komplettera varandra. Om man idag vill förstärka konsumentintressenas genomslagskrafl i samhället så kan särskilt stora vinster göras på den lokala nivån. Samarbetet mellan de lokala organisationerna och den kommunala konsumentverksamheten kan underlätta lösning av problem för enskilda konsumenter, angelägna konsumentgrupper eller alla kommuninvånare. Det kan gälla påverkan på distributionsförhållandena för dagligvaror, förekomst av olycksfall med barn, möjligheter att få tillgång lill produkter som är nödvändiga för personer med särskilda krav, handikappanpassning av den lokala miljön, organisalion av köpbojkott etc. Det positiva med arbetet är alt resultaten på del lokala planet ofta bUr konkreta och tydliga.

Kommittén föreslår ett särskilt resurstillskott för att stimulera och stödja
de friviUiga organisationernas verksamhet inom konsumenlområdel. En- 204

ligt verkets uppfattning är del angeläget att kunna delta i och ekonomiskt Prop. 1985/86:121 stödja gemensamma projekt och atl genom bidrag möjliggöra verksamheter som eljesl inte skulle komma tiU stånd.

Statskontoret

Kommittén behandlar även komplexet med konsumentinflylande. Detla är komplicerat och bottnar i det faktum all konsumentemas iniressen uppvisar en så varierad och splittrad bild alt del är svårt all finna någon organisalion som kan sägas företräda alla dessa uitressen. Det är därför enligt statskontorets uppfattning fåfångt alt försöka finna en modell för central samverkan och konsumentinflylande som kan appliceras på alla områden. En omslmkturering med ökad vikt för del lokala konsumentpoUtiska arbetet öppnar därför möjligheter tiU lokala samverkansformer där olika organisationer ingår beroende på de lokala förhållandena.

Länsstyrelsen i Uppsala län

Den svenska modellen för konsumentinflytande bygger på etl Irepartssam-arbete mellan del aUmänna, näringsUv och konsumenter där LO, TCO och konsumentkooperationen jämte politiska företrädare oftast representerar konsumenterna pä central nivå.

Länsstyrelsen understryker viklen av alt flera organisationer bereds tillfälle att företräda konsumentemas intressen både på ceniral och lokal nivå och etl led i den kommunala verksamhelen bör vara alt utbilda, stimulera och finna samverkanformer med olika organisationer.

Statens jordbruksnämnd

I Sverige finns i dag inte någon organisalion som direkt företräder konsumentintressena. Sådana organisationer finns i några andra länder. Dessa iniressen företräds i Sverige f.n. av de slora löntagarorganisationerna. Så är fallet i JN:s styrelse och även i den tiU JN knutna konsumentdelegationen.

Trollhättans kommun

Den svenska modellen för konsumentinflylande, där LO, TCO och KF centralt har företrätt konsumenlemas intresse i styrelser och utredningar, bör vidareutvecklas. Centralt måsle organisationerna stödjas och stimuleras för breddad och fördjupad aktivitet i frågor kring bl. a. produktutformning, marknadsföring och reklamationshantering. Detta är en förutsättning för en aktiv och effektiv lokal verksamhei.

Motala kommun

Den svenska modeUen för konsumentinflylande bygger på ett trepartssam
arbete mellan det allmänna, näringsliv och konsumenter, där LO, TCO och 205

konsumentkooperationen jämte politiska företrädare representerar konsu- Prop. 1985/86:121 menterna på central nivå.

Kommittén anser all modellen bör vidareutvecklas för alt stärka konsumenternas inflytande i samhället.

Företrädare för olika inlressegmpper ger regelmässigt sina kommentarer när vikliga beslul presenteras och beslul tas pä central nivå. Ofta saknas då kommentarer frän en mer specifik konsumentsynpunkt. Läget är detsamma pä lokal nivå. Den relativa tystnad som råder kring konsumentfrågorna måste därför brytas, säger kommittén.

Lycksele kommun

Konsumentfrågorna rör grundläggande samhällsfrågor. Folkrörelser och frivilliga organisationer bör ta etl ökat ansvar för alt hävda konsumenternas intressen.

Konsumentnämnden i Västerås kommun

Kommittén redovisar den "svenska modeUen" som en bra samarbetsform mellan myndigheter, företag och organisationer. Nämnden ser positivt på detta samarbete.

Kooperativa förbundet

Ett betydelsefullt led i konsumentpolitiken är atl upprätthålla och stärka konsumenternas inflytande, delaktighet och deltagande. För konsumentkooperationen är detla själva grunden för kooperationens egna verksamheter. Konsumentföreningamas medlemmar kan genom sina stämmor, styrelser, siudier, butiksråd m. m. ulöva en kontinuerlig kontroll över och påverkan av sina föreningars distributionsnät, sortiment, marknadsföring och inköps- och säljviUkor. I de frågor, där lokala föreningar har små möjligheter atl genomföra medlemmarnas krav och önskemål, kan genom det av föreningama gemensamt ägda och drivna KF medlemsinflylandel ofta leda lill praktiska åtgärder i form av bl. a. produkt- och sortimentsul-veckling, informationsinsatser m. m.

KF vUl i detta sammanhang framhåUa alt konsumentkooperationen dels
utgör den mest välutvecklade och utbredda konsumentorganisationen i
landet, dels praktiserar elt konsumentinflytande i sina verksamheter ulan
motsvarigheter i andra frivilliga organisationer eller i samhällsorganen. Etl
vidgat konsumentinflylande i samhäUel förutsätter som kommittén också
säger en fortlöpande samverkan mellan de samhäUsorgan och de frivilliga
organisationer, vilka på ceniral och lokal nivå arbetar med konsumenlpoli
tiska frågor. När del gäUer den cenlrala nivån har KF ovan påtalat

vikten av en bättre samordning meUan de olika statiiga myndigheter, som är verksamma inom konsumentpolitiken. En sådan bättre samordning är ett av villkoren för atl samhällsorganen och friviUiga konsumentorganisationer ska kunna samverka bättre än nu.

Tanken på ett centralt "konsumentfomm" eller någon slags informell 206

referensgmpp vid KOV, där fömlom samhällsorgan även LO, TCO och Prop. 1985/86:121 konsumentkooperationen m.fl. skulle delta (sid. 113), känner KF tveksamhet lill. I samband med sitt kommande yttrande över verksledningskommitléns betänkande återkommer KF till denna fråga. KF vill för sin del förstärka konsumenternas ställning genom skapandet av ell centralt konsumentpoUliskt råd gemensamt för bl. a. LO, TCO, KF, Folksam och OK kompletterat med konsumenlpolitiskl fomm för folkrörelser.

Hur konsumenlinflylandel på lokal nivå ska kunna stärkas handlar till väsentlig del om hur den kommunala konsumentverksamheten utvecklas. KF ställer sig oreserverat posiliv lill de idéer, som kommittén framför i kap. 12 om vidareutveckling av denna kommunala verksamhet. KF tillstyrker i konsekvens därmed den utvidgning av den kommunala kompetensen, som kommittén föreslär i samband med reklamationshantering och förmedling av information.

KF utgår ifrån atl de konsumentföreningar, som är anslutna liU förbundel, har betydande förulsältningar all bättre än nu samverka med den kommunala konsumentverksamheten — såväl i rådgivnings- och informationsfrågor som i marknadsuppföljningar, serviceförsörjningsfrågor och utbildning. Det faktum all många av konsumentföreningarnas förtroendevalda samtidigt är ledamöler i konsumenlnämnder eUer andra kommunala nämnder, underlättar självfaUet en utbyggd lokal samverkan.

Näringslivets delegation for marknadsrätt

I den allmänna debatten har del även från näringslivshåll ofta påtalats såsom en svaghet atl man i Sverige saknar en brett förankrad allmän konsumentrörelse av den typ som finns i en del andra länder. Kommittén gör för sin del bedömningen alt det mest reaUstiska är all bygga vidare på den s. k. svenska modellen med i försia hand LO, TCO och konsumentkooperationen som konsumentintressets företrädare på riksnivån. NDM noterar med någon förvåning all Kommittén i detla sammanhang inte berör den roll som de politiska partierna faktiskt spelat och väl också kommer all spela i fortsättningen på del konsumentpoliliska området.

Kommittén ullalar i sammanhanget också alt del finns starka skäl för all del "för vissa frågor framdeles behövs ett fomm för samråd mellan KOV och företagsintresset" men utvecklar inte vad man avser. Uttalandet ger NDM anledning erinra om atl ell samråd meUan KOV/KO och NDM redan är etablerat sedan många år. NDM log l.ex. på sin tid aktiv del i det utredningsarbete inom KOV som statsmakternas beslut om att lansera elt riktlinjesyslem förde med sig. Från senaste tid förtjänar särskill nämnas samverkan mellan KOV och NDM när det gäUl all förverkliga statsmakternas intentioner beträffande s. k. egenåtgärder inom näringslivet.

Sammanfattningsvis vill NDM framhålla atl NDM ser positivt på elt
förbättrat konsumentinflylande. För egen del tror NDM atl det skulle vara
tiU fördel för konsumentpolitikens vidareutveckling i vårt land om etl
välbalanserat system kunde skapas där KOV/KO spelar roUen av parts- 207

obunden konsument- och marknads vårdande myndighet och friviUiga riks- Prop. 1985/86:121 organisationer på konsumenlsidan resp. på näringslivssidan företräder sina resp. intressenter. Det långsikliga syftet bör vara all söka skapa en organisatorisk struktur på det konsumentpoliliska området som främjar ett kon-slmktivl samspel med konsumenternas behovslillfredsstäUelse som övergripande mål.

Även när del gäller konsumentinflylandet på lokal nivå förespråkar Kommittén endasl i aUmänna ordalag elt ökat engagemang från frivilliga organisationers sida. NDM avstår därför frän kommentarer i nuläget.

NDM har redan nämnt atl man särskUt inom detaljhandeln ser positivt på del samarbete som redan etablerats mellan de lokala näringslivsorganisationerna och den lokala konsumentverksamheten.

Landsorganisationen i Sverige

LO anser det viktigt att slå vakt om den svenska modeUen på det konsumentpoUtiska området. Ett mer utvecklat samarbete på det cenlrala planet skuUe ge ytterligare styrka åt konsumentintresset. Konsumentkooperationen bör vara den naturliga huvudmannen för etl fomm. Del är också angeläget alt resurser avdelas på politisk nivå för etl aktivare arbete för konsumenterna.

Tjänstemännens centralorganisation

I Sverige saknas fömtsättningar för en slagkraftig konsumentorganisation som är fristående och ekonomiskt oberoende av både staten och näringslivet. Skälet är hell enkek all Sverige är för lilel för all kunna bära upp en sådan organisation.

"Den svenska modeUen", som kommittén kallar det, innebär i stället atl stal och kommun bär del huvudsakliga organisatoriska och finansiella ansvarel för konsumentpolitiken men alt verksamheten utformas i samverkan med i försia hand de fackliga och konsumentkooperativa organisationerna.

Enligt TCOs mening har denna modell visat sig fungera väl. KonsumentpoUtik är ell naluriigl och alll viktigare fackligt bevakningsområde. För alla fackliga organisationer gäller ju - något förenklat - alt det inte räcker med atl medverka till att medlemmarna får så goda inkomster som förhållandena medger. Del är också angelägel all underiätta för medlemmarna alt få ut mesla möjliga av sina inkomster.

För att denna "svenska modell" skall fungera väl i framtiden krävs bland annat att det finns fora, där det kan föras kvalificerade diskussioner om konsumentpolitiska frågor och atl det finns organ som kan stödja och stimulera forskning och utredningsverksamhet på områden av betydelse för konsumentpolitiken.

Hushållningssällskapens förbund

Enligt förbundels mening framhäver man i betänkandet aUlför myckel
konsumentkooperationens roU, vUket också påpekas i till belänkandet 208

fogade SärskUda yttranden. Kommitténs förslag om formaUsering av kon- Prop. 1985/86:121 taktorgan tUl KOV är också onödigt enligt vår mening. Däremot anser förbundet all stöd tiU projekt för utveckUng av konsumenlpolitiskl arbete hos olika organisationer bör utgå i enlighet med vad utredningen föreslår.

Oljekonsumenternas förbund

OK ser det som en långsiktigt riklig utvecklingslinje, som kommillémajori-lelen förordar, att samhället ger goda fömtsättningar för folkligt förankrade organisationer att utveckla ett konsumentinflytande var för sig och i samverkan enligt folkrörelsemodellen. Men detla får inte under överskådlig tid tas liU intäkt för en nedrustning av den statliga konsumentpolitikens cenlrala resurser. Båda lyper av konsumentpoliliska insatser behövs som kompletteringar till varandra i en konsumentpoUtik med effektivt konsumentinflytande.

Konsumentvägledarnas förening

Den svenska modellen — trepartssamverkan är bra — om den fungerar. Samarbete lokalt mellan konsumenlorganet och olika frivilliga organisationer måste stödjas av de centrala huvudorganen. I övrigi hänvisas till våra kommentarer i kapilel 7 om mer resurser till kommunen för att frivilligor-ganisalionen ska kunna leva upp liU här stäUda förväntningar. Vi ser del vidare som en självklarhet atl frivilligorganisalionerna även i fortsättningen blir representerade i KOV-styrelsen. Vi vill dessutom betona vikten av förstärkning av insatta konsumentrepresenlanler i denna styrelse genom alt föra fram förslaget om att även konsumentvägledarnas förening borde finnas med. Vi viU också framhålla alt med den kompelens de kommunala vägledarna besitter är dessa en resurs all la lill vara i KOV-slyrelsearbetel.

Miljöförbundet

Miljöförbundet avvisar bestämt att konsumentintressen ska representeras utan konsumenternas direkta medverkan. Bara en rörelse av människor som ser sig som konsumenter i försia hand kan formera konsumentorganisationer och utse genuina representanter. En av svårigheterna med konsu-menlorganisering är all aUa organisationsledare kan påstå sig företräda konsumenter i någon mening. Man bör avgränsa alla organisationer som i försia hand samlar folk kring någol annat intresse. Fackförbundet har t. ex. sitl huvudintresse i ansläUningen. De kan anlitas av konsumentorgan som konsulter om produktionsfömlsällningar och kvalitetsfrågor. Det finns goda möjligheter till gynnsam samverkan mellan den fackliga rörelsen och konsumenlrörelsen, men den bör starta utifrån ell ömsesidigt erkännande av särarten.

Konsumentgillena och deras riksförbund är däremot rena konsumentor
gan; lokall ocksä buliksråden. Därtill finns nya, små konsumentorganisa
tioner såsom inköpslag för mat, s. k. matfronter, och nykooperaliva kon- 209
sumlionsföreningar.
14 Riksdagen 1985186. I saml. Nr 121

Hyresgästföreningar, villaägareföreningar och bostadsrättsföreningar Prop. 1985/86:121 (om de inte också är byggare) är vidare atl betrakta som konsumentföreningar på bostadsmarknaden. Genomgången är inte fuUständig.

Miljöförbundel avvisar vad uiredningen kallar för en svensk modeU för Irepartssamarbele meUan det allmänna, näringslivet och konsumenterna. Partssammansaiia organ är lämpliga för tillfälliga samråd och för skiljedomsförfaranden, där syflel är att försöka göra upp i godo. Annars måsle konsumenlrörelsen, liksom andra folkrörelser, slå fri och självständig från både sin motpart, producenterna, och från staten. Den måsle kunna tillgripa vapen som köpbojkotl av vissa varor eller vissa distributörer när läget så kräver. Med sin ledning djupt inordnad i ell permanent irepartssamarbele blir rörelsen handlingsförlamad.

Hyresgästernas riksförbund

Hyresgästernas Riksförbund och hyresgästföreningarna med dess avdelningar och kontaktkommittéer är företrädare för bosladskonsumenlerna i en mängd olika sammanhang. Fortfarande finns dock brister i möjligheterna alt påverka beslut av betydelse för de boende. I många kommuner saknar hyresgästföreningen remissrätl över planer och program för bostadsförsörjningen. Om del förslag liU ny plan- och bygglag som ligger på riksdagens bord går igenom kommer emeUertid både enskilda hyresgästers och hyresgästorganisationers möjligheter all påverka kommunernas beslut om planer, program och bygglov att förbättras väsentligt.

Sveriges villaägareförbund

Uiredningen uttalar (s. 109) att de frivilliga organisationers engagemang i konsument-politiska frågor betyder myckel för all man effektivt skall kunna arbeta för alt stärka hushållens resurser. En samhällelig konsumentpolitik som, utöver den offentiiga verksamheten, bärs upp av friviUiga organisationer och deras medlemmar har också enligt uiredningen bättre möjligheter att bevaka konsumentintresset. Sveriges VUlaägareförbund ansluler sig liU detla synsätt.

Det bör också framhållas, att åsikterna om vad som är bäst för konsumenten kan vara oUka i de offenlliga konsumentorganen och hos konsumenternas egna intresseorganisationer. Detta har exempelvis varit fallet vad gäller konsumentskyddet för småhusköpare. Den nu viktigaste formen för konsumentskyddet, det tioåriga småhusköparskyddet Småhus 76/80, som numera i oförändrad form är villkor för statliga lån lill gmppbyggda småhus, är ell resultat av vUlaägareförbundets påverkan av byggbranschen och regering och riksdag för alt få lill stånd ell i praktiken fungerande skydd med en ur både den enskildes och samhällets synpunkl rimlig ambitionsnivå. Också den nu föreslagna lösningen (prop. 1985/86:48) för atl ge elt retroaktivt, utökat skydd åt köpare av småhus med fukt- och mögelproblem, är till slor del ett resultat av aktiva insatser från förbundet.

Villaägareförbundet vill därför framhålla att del är viktigt all de frivilliga 210

organisationemas insatser uppfattas som en värdefull komplettering till de Prop. 1985/86:121 offenlliga organens verksamhet och inte som ell inlrång i denna verksamhet.

4.2 Offentliga konsumentorgan

Jämställdhetsombudsmannen

JämO vill här endast uttrycka den uppfattningen att oavsett formerna för konsumentinflylande i samhället måsle kvinnor och män i lika mån ingå i organ, styrelser eller andra fora som skaU tillvarata konsumentemas iniressen. Inflytande genom oUka friviUiga organisationer har hitlUls inte visat sig utgöra någon garanti för all kvinnornas kunskaper och erfarenheter och intressen i fråga om konsumentpolitikens verkningar tiUvaralas. I den mån frivilliga organisationer skall föreslå ledamöler i olika organ som tillsätts av stal och kommun bör det åläggas dem alt alltid föreslå två personer, en kvinna och en man, för varje erbjuden plats. På så sätt blir del möjligt alt nå en jämn könsfördelning vid liUsällningen.

Det är självfallet också viktigt att kvinnor och män är jämnt fördelade i de olika grupper, kommilléer m. m. som fortiöpande skall genomföra utredningar om hushåUens förhållanden och tillföra bmkaraspekler på produktutformningen t. ex. vad gäller kökens utformning etc.

Kooperativa konsumentgillesförbundet

Kooperativa Konsumentgillesförbundet efterlyser dessutom en samordning av nuvarande konsumentpoUliska verksamheter inom statiiga myndigheter. En samordning som enligt vår uppfattning är absolut nödvändig om samhällets resurser på konsumentpolitikens områden skall kunna las tillvara på ell effektivt och meningsfullt - och icke minsl för konsumenten överblickbart sätt. Kommittén har huvudsakligen begränsat sig liU Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden, men långt fler statliga verk och myndigheter ägnar sig ål konsumentpolitisk verksamhei (SPK, livsmedelsverket, Socialstyrelsen, NO, MD för alt bara nämna några).

Oljekonsumenternas förbund

När del gäller konsumenlinflylandel berör kommittén också inlresseföre-Irädares representation i konsumentpolitiska myndigheters styrelser, särskilt Konsumentverkets. På denna punkt ser OK det som naturligt och angelägel, atl konsumentkooperationen som hklills ingår som representanter för konsumentintressen i lämpliga myndigheter och verk. Den samhälleliga konsumentpolitiken tillförs på detta sättet särskild kunskap och erfarenhet, samtidigt som verkställighelsåtgärder (t.ex. konsumentinformation, rikllinjer) får en bred samhällelig förankring, vilket är nödvändigt för effektiv tillämpning.

211

4.3 Frivilliga organisationer Prop. 1985/86:121

Trollhättans kommun

Folkrörelserna utgör en naturlig bas för konsumentpolitikens utveckling. Konsumenternas inflytande kan stärkas genom ökad medverkan av frivilliga organisationer. Bl.a. kan organisationerna nå en stor grupp konsumenter genom kampanjer, studiecirklar och uppsökande verksamhet. Med målsättning atl nå ut till svaga konsumenter kan också den kommunala verksamheten ha hjälp i elt samarbete med organisationer. Organisationerna kan också i de egna leden uppmärksamma konsumentproblem och påtala dessa tiU berörda myndigheter.

I Trollhättan har konsumenlnämnden sökt ell öppet samarbete med samtiiga föreningar och organisationer. De kanaler som används i informationsutbytet får med följsamhet anpassas till organisationernas möjligheter att verka inom organisationen. Som exempel på hur man kan arbeta viU konsumentnämnden nämna några vägar som vid olika tillfällen gett resultat.

• samarbete med lokala handikapporganisationer exempelvis för att visa speciella kläder för rörelsehindrade eUer påtala problem med tUlgänglighet i affårer

• konsumentinformation genom kontinuerlig information i lokal taltidning för synskadade

• fackmannamedverkan på medlemsmöten och i studiecirklar

• information tUl arbetsgmpper inom organisationerna

• tUlhandahållande av mötesmateriel som utställningar eller vissa "läromedel"

• konsumenlombud utsedda av organisationerna förses med kontinuerlig information.

I samtliga nämnda verksamheter har problemuppfångning kunnal ske. För närvarande har de bästa resultaten uppnåtts genom ombudsverksamheten.

Motala kommun

Folkrörelser och frivilliga organisationer har en nyckelposition när det gäller all hävda konsumentemas iniressen. Och ett brett synsätt på konsumentfrågor ökar fömtsättningarna för organisalionema och deras medlemmar att vidga sitl engagemang i konsumentpolitiken.

Konsumentnämnden påslår atl delta är en mycket viktig bil i den konsumentpolitiska verksamheten. Organisationslivet måste mer fungera som resurs för all nå nya konsumenlgmpper, medvelandegöra och opinionsbUda.

Karlskoga kommun

Tanken på att överväga offenlliga ålgärder för att stödja och stimulera ett
ökat engagemang från frivilligorganisalionerna är mycket god. Elt samar
bete med dessa organisationer är nödvändigt och det måste statsmakterna 212

understryka på central nivå för atl del ska få tiUräckligt stark verkan ute i Prop. 1985/86:121 kommunerna. Dessutom är det viktigt atl på del lokala planet, både bland politiker och tjänstemän, stimulera organisalionema till all aktivera sig i konsumentfrågor. De s.k. referensgruppema som finns bildade inom många kommunala verksamheter har inte fält den verkan som var tänkt. I stället för dessa gmpper bör man aktivera skilda organisationer vid specifika tillfållen när det kommer upp frågestäUningar som man med fördel kan förankra i organisationerna. Att många organisationer med lite hjälp kan utvecklas till viktiga gmpper inom konsumentpolitiken torde stå ganska klart.

Konsumentnämnden i Halmstads kommun

På etl övergripande plan kan organisationerna ha en belydelsefull roll som språkrör för sina medlemmar. Del är mycket nog, men det är inte allt. De gmpper som aUra bäst skulle behöva hjälp för all göra sin stämma hörd, finns för det mesta aldrig med i organisalionema.

Idén med konsumenlombud är spännande, även om den inte är hell ny. Ingen skall dock förledas tro atl den kan utgöra någon större avlastning för den lokala konsumentverksamheten, eller all den skulle vara problemfri i övrigi.

Fackels uppgift är i försia hand alt la tillvara medlemmarnas intressen gentemot arbetsgivaren, och det är också de frågor som prioriteras högst.

Näringslivets delegation för marknadsrätt

När det däremot gäller formerna för en eventuell organisatorisk koppling mellan frivUliga organisationer och myndigheter med konsumentpolitiska uppgifter, dvs. i första hand KOV, är man inne på frågor om den konsumentpoliliska verksamhetens totala slmktur. Och dessa angår självfallet alla berörda parter. Kommittén har emellertid underlåtit belysa hur elt intensifierat konsumenlpolitiskl engagemang från frivilliga organisationers sida enligt de olika allemaliven kommer alt påverka KOV/KOs stäUning och arbetsuppgifter. Detta är, som NDM ser saken, en allvarlig brist i betänkandet. Om nämligen de frivilliga organisationernas insatser på riksplanet utvecklar sig i den riktning och får den omfattning som Kommittén synes önska, står det enligt NDMs mening hek klart att detta måste komma atl förändra KOV/KOs roll, åtminstone i del något längre perspektivet. Den i och för sig för etl centralt ämbetsverk något särpräglade funktion som KOV nu fullgör - atl uppträda som representant för etl partsintresse, närmare bestämt såsom ett slags stältförelrädande konsument - blir inte lika markerad.

Landsorganisationen i Sverige

Folkrörelserna har en nyckelposition när det gäller atl hävda konsumenter
nas intressen. Deras möjligheter atl verka på del konsumentpoUtiska om
rådet behöver stärkas. 213

Arbetarnas bildningsförbund Prop. 1985/86:121

I utredningen diskuteras elt särskill forum för frivilliga organisationer. ABF anser alt delta bör prövas. Enligt vår mening bör huvudorganisationer för bildande av elt sådanl Konsumentfomm vara LO, TCO och KF. Andra organisationer som vill arbeta med konsumentpolitik inbjuds att delta. Vi anser att folkbildningen självklart skall vara representerad i etl sådant gemensamt organ. Samordnare för hela denna verksamhei anser vi att KF bör vara.

Vi anser därmed att del inte finns något direkl behov alt upprätta någol formellt organ kopplat lill KOV. Etl fristående Konsumentforum som drivs av folkrörelserna själva svarar bättre mol behov och inriktning.

Kooperativa konsumentgillesförbundet

Kooperativa Konsumentgillesförbundet vill understryka behovet av och därmed kravel på samverkan mellan den kommunalpolitiska verksamheten och lokalt aktiva konsumenlpolitiskl verksamma folkrörelser.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund

KOV bör i större utsträckning än som föreslås satsa resurser på föreningar. 1 direktiven lill kommittén skrevs att ett fortsatt engagemang från folkrörelsehåll torde vara avgörande för en gynnsam utveckling av konsumentpolitiken. Kommittén kräver en halv miljon kronor till projekt för föreningarnas räkning. Vi anser all delta är otillräckligt, speciellt med tanke på svaga konsumentgrupper som invandrare, barn- och ungdomsgrupper, allergiker, hjärtsjuka osv.

Konsument-Forum

Det måste finnas en vilja från myndigheterna tiU samarbete med konsumenterna. Del räcker inte med all konstatera att: "de friviUiga organisationemas medverkan i konsumentpolitiken är fortfarande otillräckliga både lokalt och centralt". Dylik myndighetsutövning skapar bara ökat "poUlikerförakl".

5 Kunskaper om konsumenternas förhållanden m.m.

5.1 Allmänt

Konsumentverket

Del hushållsekonomiska perspektivet i konsumentpolitiken kräver enligt
kommitténs uppfattning etl väl utvecklat kunskapsunderlag. Denna syn
överensstämmer med intentioner som fanns redan i 1972 års konsumentpo- 214

litiska proposition. Intentionerna har dock inte hell kunnal uppfyllas, till Prop. 1985/86: 121 stor del beroende på det långsikliga och omfattande utvecklingsarbete som krävs och de alltför knappa ekonomiska resursema.

Konsumeniverkei har stegvis byggt upp ökade kunskaper om konsumenternas förhållanden tack vare sina egna, ARNs, men framför allt de kommunala konsumentverksamheternas talrika kontakter med allmänheten. Alla ärenden som beskriver konsumenternas problem och rapporter från vägledarna om frågor som konsumenlema ställer har lett till atl verkel anser sig ha en ganska god bild av konsumenternas silualion.

Denna typ av problemuppfångning måsle naturligtvis kompletteras med bredare utredningar om hushållens situation när del gäller tillgängen till och användningen av viktiga resurser som pengar, lid och kunskap. Sådana hushållsekonomiska studier är speciellt vikliga för all kunna belysa situationen för hushåll som i något eller fler avseenden är resurssvaga. Dessa hushåU har ofta mindre möjligheter än andra att ge uttryck för sina problem. Därför behövs systematisk forsknings- och utredningsverksamhet om skilda hushållsgruppers silualion och deras möjligheter atl klara kritiska händelser och omställningar som t. ex. barnafödande, skilsmässa, arbetslöshet, pensionering m. m. Del är också viktigt all beskriva, analysera och diskutera hur hushällens ekonomi och tidsanvändning påverkas av beslut som fallas av näringsidkare, politiker och andra. Dessa beslul kan gälla priser, löner, skatter och bidrag, men också lokalisering av butiker, daghem, bostäder m. m.

Verkel har hittills hafl små möjligheter all genomföra sädana projekt. Endasl i förhållandevis begränsad utsträckning har det varit möjligt atl använda material från undersökningar som genomförts av andra myndigheter, institutioner och organisationer. Svårigheten all utveckla och arbeta med elt hushållsekonomiskl perspektiv sammanhänger till belydande del med alt den offenlliga statistiken och annan uiredningsverksamhei utanför verket oftast inte har en hushållsekonomisk inriktning.

Del har dock från och med 1960-talel pågått elt utvecklingsarbete för atl la fram beskrivningar avseende levnadsförhållanden. Konsumeniverkei har tillhört de myndigheter som samarbetat med SCB i syfte atl påverka statistikens utformning. Konsumeniverkei har också bearbetat SCBs malerial för atl sälta in det i elt hushållsekonomiskt sammanhang. T.ex. har dala från hushåUsbudgelundersökningen 1978 och undersökningen om hushållens inkomster 1982 bearbetats för alt beskriva konsumtion och ekonomiska marginaler för skilda hushållsgrupper.

Användningen av extern siatistik har emellertid begränsats av all en slor del av materialet om konsumenternas ekonomi och andra levnadsförhållanden registreras på individbas. Detta försvårar eller omöjliggör en lUlämpning av den hushållsekonomiska ansatsen. Skuationen illustreras enklast av att det i Sverige, trots en lång tradition med befolkningsregister, saknas etl i analysarbete användbart hushållsregisler.

Inom andra för konsumenterna väsentliga områden är statistiken fortfa
rande sporadisk eller på etl experimentsladium. Det senare gäller l.ex.
statistiken över hushållens tidsanvändning. Konsumentverket har lagt ner
avsevärt arbete pä atl tUlsammans med SCB utveckla metoder för alt pä ell 215

användbart, men inte alltför resurskrävande sätt, ta fram information om Prop. 1985/86:121

hushållens tidsanvändning. Med tanke på alt hemarbetet är av ungefär

samma omfattning som förvärvsarbetet är del beklagligt atl kunskapen om

lidsålgången och dess samband med l.ex. arbetsmetoder och bostadens

utformning och ulmstning fortfarande är ringa. Likaså skulle del från

jämställdhelssynpunkt vara viktigt att vela hur tidsanvändningen fördelar

sig mellan olika hushåll och mellan individerna i hushållet. Inom hela

denna sektor finns det slora möjligheter atl genom elt bättre underlag och

med utvecklad analys föreslå åtgärder avseende t. ex. produktutveckling,

vamdistribution och samhällets omsorgsarbete. Sådana åtgärder skuUe

kunna medverka till en silualion där hushåll och hushållsmedlemmar får en

rimlig fördelning av liden för yrkesutövning, hemarbete och fritid. Det

senare är särskUl viktigt för bamfamiljerna.

Brister i statistiken inom den monetära sektom försvårar den hushållsekonomiska analysen. Del finns alllför Utel kunskap om hushållens krediter, sparande och finansiella eller reala investeringar. Konsumentverket är medvetet om de metodologiska problemen i samband med låne- och spar-undersökningar, men finner det trots detla angelägel all man försöker finna nya vägar alt mäta och analysera denna för hushållen vikliga sektor.

Forskningsrådsnämnden

I inledningen av kapilel 10 anför utredningen behovet av ell väl utvecklat kunskapsunderlag för etl hushållsekonomiskt perspektiv inom konsumentpolitiken. Vad som därvid är av särskUd vikt är bl.a. kunskaper om hushållens konsumtionsvanor och situation, om deras resurser i form av arbetskraft, tid och pengar.

Som exempel på brister i kunskaper om förhållanden som påverkar hushållens situation nämner uiredningen bl.a.:

- Kunskaper om reklamens utveckling och effekter

- Kunskaper om vad, var och när människor äter

- Hur förändringar i detaljhandelns och vamdislribulionens struktur påverkar hushållens inköpsvanor och resursanvändning.

Nämnden understryker vikten av atl denna kunskap förstärks men viU tillägga att det naturligtvis är av högsla vikt atl också känna lUl vad som sryr t. ex. livsmedelskonsumtionen. Vad just gäller matvanor och styr-ningsfaklorer i l.ex. detaljhandel och distribution ingår dessa områden som väsentliga moment i Forskningsrådsnämndens forskningsprogram kring livsmedelskonsumtionen.

Jämställdhetsombudsmannen

Som uiredningen konstaterar i sin historiska tillbakablick var del främst
frivilliga organisationer bl.a. kvinnoorganisationerna som fram liU 1957,
då statens institut för konsumentfrågor inrättades, uppmärksammade frå
gor som rörde hushållens konsumtion och hemarbetet. De inriktade sig
ganska naturiigt i hög grad på kvinnorna som konsumenter. Därefter
förefaller inriktningen på kvinnor ha bUvit mindre tydlig. JämO reagerar 216

mot att befolkningens uppdelning i kvinnor och män döljs bakom uttrycket Prop. 1985/86:121 "konsumenterna" vilket osynliggör kvinnoma.

Även KPK faller delvis in i samma mönster t. ex. när den beskriver hushållens fömtsättningar. HushåUen beskrivs i termer som i stor utsträckning osynliggör kvinnoma trots atl det är kvinnoma som svarar för huvuddelen av hushållsarbetet och inköpen till hushåUen.

Ulan elt synliggörande av kvinnoma och deras villkor och fömtsättningar som konsumenter saknas helt enkelt underlag för att aUsidigl bedöma hushållens och hela befolkningens behov som konsumenter.

Länsstyrelsen i Jämtlands län

Länsstyrelsen understryker del akuta behovet av ålgärder för att utveckla metoder för vamförsörjningsplanering och servicefrågor, både för glesbygd och tätorter. Detta arbete bör ske i nära samarbete med länsslyrelsens regionalekonomiska enhet.

Trollhättans kommun

Konsumentemas kunskaper och medvetande måste höjas för alt åstadkomma bättre hushållsekonomiska val och bättre påverkan på marknaden. För detta fordras ökade resurser för undersökningar och tesler, liksom för utredningar och forskning. Detla är arbetsuppgifter främsl för cenlrala myndigheter. Konsumentverkets forskningsanslag om totalt 300000 kr. torde vara mindre än 1/10 promille av näringslivets forskningsanslag. Värdet av hushållens produktion torde utan överdrifter uppgå tiU ca 1/3 av bmltonalionalprodukten. (Se NEK; rapport 1985:1.) Konsumeniverkei måste därför ges möjlighet till forskning kring hushållens behov, resursanvändning och tillgäng tiU säkra och nödvändiga produkter.

Av forskningsområden i behov av resurser hör fömtom forskning kring produktemas användarkrav, livslängd, prestanda m. m. även etableringsfrågor som l.ex. stormarknaders påverkan på övrig detaljhandel. Trots glesbyggdsstöd och viss försörjningsplanering sker en utarmning av stadsdels- och landsbygdshandel.

Skånes handelskammare

I betänkandet föreslås all belydande resurser skaU satsas på undersökningar, utredningar och forskning på konsumentpolitikens område. Detla skulle kräva en slor utvidgning av de resurser som i dagsläget anslås tiU ändamålet, något som torde vara statsfinansieUt oförsvarUgl. Kommittén har inte heller gjort någon sorts prioritering meUan de olika förslagen, vUkel av många anledningar är nödvändigt.

217

Handelsanställdas förbund Prop. 1985/86:121

I direktiven tiU uiredningen sägs alt "kommittén bör uppmärksamma den snabbi ökande användningen av datateknik och dalakommunikation i handeln och servicesektorn i övrigt. Konsekvenserna härav för konsumenterna och särskilt för svaga konsumentgrupper bör belysas."

Handels är medvetet om att kommittén hafl begränsad tid lill sitt förfogande och därmed tvingats göra vissa avgränsningar i uppdragels omfattning. Även om frågan inte behandlades i rapporten vUl förbundel framföra vissa synpunkter.

Etl väsentligt mål i konsumentpoUtiken är atl underlätta för konsumenterna alt handla rationellt och vara prismedvelna.

Den tekniska utveckUngen som fortgår i handeln har inneburit att de tre marknadsdominerade kedjorna har gjort eller planerar slora investeringar i teknik som rationaliserar varuhanleringen. Man vill bl. a. införa elt prisin-formationssyslem i dagligvaruhandeln, där uppgifter om varan enbart ges på hyllkanlseliketi, pristavla eller dylikt. Vi menar all delta system skulle innebära avsevärda ölägenheter för svaga konsumentgrupper t. ex. synskadade, rörelsehandikappade och konsumenter med lässvårigheter. Möjligheten till summering av vamkorg och kontroll av uttaget pris minskar också för konsumenterna och kan pä längre sikt innebära en försämring av prismedvetandet.

I dag är cirka 40 procent av varorna i en vamkorg utan prislapp. Elt system med hyllkantsmärkning skulle innebära att 100 procent av daglig-varoma saknar prislapp. Handels menar alt det är ytterst angeläget att en utredning tillsätts med uppgift all belysa vilka konsekvenser olika prisin-formalionssyslem inom dagligvamhandeln fär för konsumenlema saml ta ställning till hur prisinformation skall ges. I avvaktan på en sädan ulredning förutsätter vi att nuvarande prisinformationssyslem upprätthålles med prismärkning på varorna minsl enligt nuvarande nivå.

Tjänstemännens centralorganisation

TCO delar kommitléns uppfattning att konsumentpolitiken bör gmndas på en "analys som beaktar ekonomiska, tekniska, sociala och kulturella förhållanden". Men framför allt är det viktigt atl konsumentpolitiken grundas på en förbättrad kunskap om hushållens levnadsviUkor.

Arbetarnas bildningsförbund

Utredningen visar områden där del finns bristande kunskaper när det gäller hushållens situation. Vi anser del viktigt atl KOV får sådana resurser att vi kan öka kunskaperna om hushållens situation. De medel som finns idag samt de förslag utredningen har lagt får inte minskas. Del är viktigt alt KOV ska kunna formulera brukarnas krav med hjälp av forskning om produkter och för alt bevaka områden där konsumenterna drabbas hårt, ex. vid mögelangrepp i nybyggda hus.

218

Miljöförbundet Prop. 1985/86:121

Förslagen om kunskapsutveckUngen inom konsumentverksamheten har

det---- påtalade förmyndaraktiga perspektivet på rörelsen som gmnd,

och avvisas därför av Miljöförbundel. När del diskuteras hur konsumentintresset ska föras fram liU de ansvariga för företagens forskning och utveckling, är det sålunda Konsumentverket som avses såsom aktör med etl osjälvständigt stöd av frivUligorganisationer. Det är länkbart all verkel kan åstadkomma vissa resultat på detta säll, men med en långsiktig försvagning av konsumentintressenas förmåga atl formulera sina egna ståndpunkter som följd.

Pensionärernas riksorganisation

Belräffande matvanor och tillgodoseende av behovet av näringsriktig kost finns inte heUer för den konsumenlgmpp de äldre utgör ett tillräckligt kunskapsunderlag i likhet med vad betänkandet ullalar för konsumenterna i stort, vilket vore av stort värde. PRO vill därför, helt i enlighel med framlagt förslag, stödja en starkt förbättrad kunskapsutveckling för all kunna hävda hushållsekonomiska perspektiv i samhället genom utredningar om hushållens förhållanden och bmkaraspekler på produktutformning.

Svenska livsmedelsinstitutet

Vi delar utredningens uppfattning atl öppen forskning kring problemen i slutledet av livsmedelskedjan, i distribution, handel och konsumtion är ett länge försummat område. Detta har lidigare framhåUks i den Hjelmska utredningen om livsmedelsforskningen. FörhåUandet är olyckligt, eftersom del gäller etl för konsumenlemas ekonomi och välbefinnande myckel väsentligt område, liksom det är viktigt för industrins produktutveckling och lönsamhet. Därmed inte sagt all FoU på områdel saknas. Livsmedelsföretagen gör själva belydande insatser för all klarlägga olika konsumentgruppers behov, attityder och preferenser saml för all utveckla och marknadsföra produkter som motsvarar behovel hos konsumenterna. Denna FoU är dock med nödvändighet sluten, med begränsat informationsutbyte förelagen emellan. Endasl de verkligt stora förelagen har möjlighet alt bedriva långsiktig kunskapsutveckling som underlag för sin produktutveckling. Livsmedelsområdets slora sociala och ekonomiska betydelse för såväl konsumenter som samhälle motiverar en betydligt starkare samhällsinsats på sådan kunskapsutveckling.

5.2 Utredningar om hushållens förhållanden

Konsumentverket

En viktig del i Konsumentverkets ulveckUngsarbete avseende hushålls
ekonomi har varit att ta fram skäliga levnadskostnader för hushåll av olika
storiek. Kostnadsberäkningarna har i första hand använls vid budgelråd
givning inom kommunal konsumentverksamhet. Särskilt viktigt har mate- 219

rialet visat sig vara i kontakter med hushåll som har svårigheter att klara Prop. 1985/86: 121 sin ekonomi och som har behövt stöd av sociala eUer andra myndigheter. Därför har elt specieUl utbildningspaket i hushållsekonomisk rådgivning tagils fram i samarbete med Socialstyrelsen. I nästan alla län har Konsumentverket, Socialstyrelsen och Kommunförbundet anordnat utbildning i hushållsekonomisk rådgivning för socialarbetare.

Verkets beräkningar av skäUga levnadskostnader bygger delvis på material från egna utredningar och externa undersökningar inom konsumtionens olika delområden. Dessa beräkningar utgör en nödvändig gmnd för det husshåUsekonomiska arbetet. Som exempel på arbete med en hushållsekonomisk ansats kan nämnas analyser av malkostnadernas utveckling, underlag för verkets krav på boendekoslnadskalkyler och produktions-kostnadskalkyler för monteringsfårdiga hus, undersökningar om bUekono-mi samt modeller för sanering av kontokrediter.

Resukaten från sådana utredningar och undersökningar utnyttjas bl. a. i informationsmaterial som gör det möjligt att bättre planera hushållens ekonomi avseende t. ex. mal, boslad och bil. Materialet utnyttjas också för att hävda konsumentemas intressen vid verkets förhandlingar för att uppnå bättre avtalsviUkor och marknadsföring.

Materialen om hushållens ekonomiska förhållanden har också visat sig ha betydelse även på ett mer övergripande plan i samband med fördelningspolitiska diskussioner och som underlag i familjepolitiska utredningar. Kostnadsberäkningen används av kommunerna vid faststäUande av socialbidragsnormer. En utveckling av verkels hushållsekonomiska modeller skulle i ökad utsträckning kunna användas som fördelningspoliliska analyshjälpmedel för atl visa effekter för skilda hushållsgmpper av beslut inom livsmedelspoliliken, bostadspolitiken, IransportpoUtiken m.m.

En särskUt utsatt gmpp är de som bor i glesbygd, där brister i service-och varaförsörjning utgör problem. Konsumentverket har aktivt medverkat i verksamheter som syftar tUl all liltförsäkra glesbygdsbefolkningen en tUtfredsställande servicenivå. Arbetet har genontförts i nära samarbete med länsstyrelser och kommuner. För att åtgärderna skaU få avsedd effekt har man på olika säll försäkrat sig om ett ökat direkt konsumentinflylande. Delta har skett genom enkätundersökningar, lokala samrådsmölen och försök med butiksråd eUer kundråd. Seminarier har hållits med företrädare för organisationer bl. a. från konsumentsidan.

Siudier som verket gjort visar all nedläggning av ett områdes sista butik
kan medföra mycket allvarliga återverkningar för lokalbefolkningen. Ver
kel har därför koncentrerat sina insatser inom distributionsområdet tUl
glesbygden. Genom alt bl. a. bredda serviceutbudet i landsbygdshandeln
har behovet av inköpsresor lill större orter minskat och samtidigt har
lokalbutikens möjligheter att överleva ökat. I samverkan med Byggforsk-
ningsrådet och några kommuner har verket kunnat visa hur en ökad
samordning mellan kommersiell och samhällelig service också förbättrar
möjligheten atl ha kvar servicen i glesbygden. Gjorda effeklmälningar
visar att åtgärderna, inte endasl är positiva för lokalbefolkningen och de
berörda företagen utan även medför en god hushållning med samhällets
resurser. 220

UtveckUngen på landsbygden har sina paralleller i tätorterna och områ- Prop. 1985/86:121 dena kring dessa. Konsumenternas inköp av daligvaror har minskat under senare år samtidigt som stora nyetableringar förekommit i större tätorters ytterområden. Butiker på landsbygden och inom tätorternas äldre områden har till följd av utvecklingen fält ökade svårigheter. Del finns därför goda skäl atl göra insatser avseende varuförsörjningen även utanför glesbygden. Konsumentverket har hklUls kunnat göra detta i ringa omfattning och då lack vare externa resurstillskott. För närvarande pågår en studie som rör lådbutikernas effekler för konsumenterna. Den görs inom ramen för ell projekt som huvudsakligen finansieras med nordiska medel. Studien visar att erfarenheter från glesbygdsarbetet kan utnyttjas vid uppläggning av aktiviteter i tätortsområden. Förhållandena i lätortema är dock i många avseenden mer komplexa, varför kompletterande siudier, utvecklingsarbete och försöksverksamhet krävs.

Sammanfattningsvis viU Konsumentverket, vad gäller "utredningar om hushållens förhållanden", ansluta sig tUl kommitténs bedömning att utredningar av det slag som berörts i det föregående ulgör en väsenllig gmnd för en betydande del av Konsumentverkels verksamhet. Dessa utredningar ulgör dessutom en viktig länk meUan de konsumenlpolitiska aktiviletema på olika nivåer och andra närstående politikområden. Därigenom kan utredningarna i många fall utnyttjas som grund för samarbetet med andra myndigheter såväl på central som på lokal nivå. De kan också skapa ell växande intresse för konsumentfrågorna inom de frivilliga organisationerna. I många fall kan utredningsarbetet bedrivas i nära samarbete med andra intressenter. Exempel på detta är en rad projekt som bedrivits gemensamt av Konsumentverket och kommunala konsumentverksamheter samt utredningar som genomförts tillsammans med branschforsk-ningsinstitul eller med andra myndigheter.

Kristianstads kommun

Kommunen delar kommitténs uppfattning när del gäller siudier av servicestmklurens utveckling på dagligvaruområdel och hushållens insatser i varudislributionen att lägel är akut. Det finns nämligen en uppenbar risk med den nuvarande reklamtälheten att en överetablering av butiker medför konkurrensmetoder som allt mer avlägsnar sig från ren priskonkurrens och till slut skall komma all ge en situation med totalt sett högre prislägen än det som skulle gälla om vi hade en butiksstmktur som vore mer anpassad till människornas verkliga köppotential.

Ett ytterligare problem är exlernelableringar av slora dagligvambuliker (stormarknader i trafikorienterat läge) med elt utvidgat sortiment, som leder till utarmning av slatskärnor och annan typ av äldre bebyggelse. Utöver detta innebär det även en försämring av servicen i glesbygd/landsbygd.

Storleken i nyetableringarna är många gånger avsedda för mycket stora
upptagningsområden vUkel innebär att även omgivande kommuners bu-
tiksstmklurer starkt påverkas. Dessutom medför del ökade kommunala
kostnader för vamdistribution tUl alla typer av transporthandikappade 221

människor dvs. de som saknar bil och tillräckliga lagemtrymmen. Dessa Prop. 1985/86:121 exlernelableringar medför att kommunerna på detta område blir tvungna all i kraftigt ökad omfattning delta i vamförsörjningen via t. ex. hemsändning, hemsamariler eller annars bygga upp någon annan form av distribu-lionsåtgärd.

Alla dessa problem borde kunna lösas inom varuförsörjningsplanernas ram. Del fömlsatles då atl dessa planer utmynnar i butiksslmkturer inom vissa förutbestämda ramar och med angivna lokaliseringsområden. Del är väsentiigt att de så åstadkomna butiksstmkturerna är av den arten att de kan klara en vamförsörjning inte enbart i fredslid ulan även i etl avspärrat läge.

Landsorganisationen i Sverige

LO har i flera sammanhang krävt bättre och tätare hushållsbudgetundersökningar. Uiredningen styrker alt detta varit riktigt. LO vill understryka vikten av alt en ordentlig kartläggning görs av vilka områden som behöver ses över för att öka kunskaperna hos berörda myndigheter m.fl. om hushållens ekonomiska villkor och förhållanden.

Tjänstemännens centralorganisation

Kunskapen om hushållens levnadsvillkor är idag ganska ofullständig. Statistiken är fragmentarisk på många områden. Särskilt bristfällig är förmö-genhelsslatisliken och statistiken över hushållens utgifter och konsumtionsmönster. All hushållsbudgetundersökningar i Sverige hittiUs endast utförts ungefär vart tionde år har enligt TCOs mening blivit en alltmer besvärande brist. Som jämförelse kan nämnas all exempelvis i Storbritannien omfattar de årliga undersökningarna av hushållens inkomster ocksä uppgifter om hushållens faktiska utgifter, grundade på hushållsbudgetundersökningar.

Sveriges folkpensionärers riksförbund

En avgörande förutsättning för ett fortsatt kvarboende i hemmet i hög ålder är möjligheten all själv skaffa sig nödvändiga dagligvaror. I glesbygdsområden, där avstånden är stora till affärer, och där kommunikationerna ofta är bristfälliga, måste samhället underlätta för befolkningen alt förse sig med varor. Ensamma gamla och handikappade är naturligtvis särskill illa utsatta.

Det särskilda statliga stödet till glesbygdsbutiker är en stödåtgärd, som hafl stor betydelse för glesbygdens folk. SFRF vUl understryka nödvändigheten av elt fortsatt stöd och ifrågasätter utredningens antydan om en övergång till "andra distributionsformer".

222

Svenska textilforskningsinstitutet Prop. 1985/86:121

Det påpekas atl diskning, städning, tvätt, sömnad etc. tar mindre tid i anspråk än förut på grund av arbetsbesparande maskiner, men alt detta inte aUlid betyder en lidsbesparing för hushållen. Här borde man rikta uppmärksamheten på forskning och undersökning så att bl. a. maskiner, tvällgods (textilier, porslin etc), skötselföreskrifler etc avpassas till varandra så atl maximal effekt uppnås. Inom detta område finns mycket ogjort.

Svenska förpackningsforskningsinstitutet

En fungerande marknadsekonomi fömtsätter att olika aspekter har möjlighet all komma liU uttryck. Packforsk eftersträvar därför atl också konsumentpolitisk expertis blir företrädd i konkreta forsknings- och utredningsprojekt och hyser förhoppning om atl samarbetet med Konsumentverket och andra representanter för förbrukarna också fortsättningsvis skall ge underlag för en vidgad diskussion om kvalitetsutveckling och bmkarorien-tering inom oUka produktområden.

5.3 Brukaraspekter på produktutformningen

Konsumentverket

I en reservation tiU kommitléns belänkande ifrågasätts om Konsumentverket på sikt bör fortsätta med egna provningar, detta trots atl det konstateras atl verksamhelen har "tillvunnit sig elt gott anseende". Motivet är atl man befarar att verkel därigenom påverkas till all prioritera provningar som kan göras i del egna laboratoriet framför sådana som är mest angelägna från konsumentsynpunkt. Detla skulle, menar man kunna leda till felaktig resursanvändning.

Som redan nämnts görs provningar i verkets laboratorier i allt väsentligt med externa medel. Samtidigt utnyttjas de resurser som verket kan avsätta för provningar för externa beställningar. Därför föreligger inte den påtalade risken för felaktig resursallokering. Istället ser verkel påtagliga fördelar i tillgången till egen leknisk service och möjligheten atl upprätthålla praktisk ingenjörskompetens. Tack vare kombinationen med provningsverksamheten är kostnaden för dessa resurser relativt låg.

Konsumentverket delar kommitténs uppfattning atl utformning av produkterna och deras funktionella egenskaper inte i tillräcklig utsträckning kan styras genom konsumenlemas köpbeteende. Detta innebär all marknadsmekanismen inte fungerar.

Orsaken är att konsumenterna i köpsituationen ofta saknar möjlighet alt
bedöma produkternas kvalitetsegenskaper. Hållbarhet och malerial i en
tvättmaskin, effektiviteten hos en köksfläkt eller livslängd och ekonomi
hos en värmepump är exempel på egenskaper som även en välutbildad och
kunnig köpare har svårt atl bilda sig en uppfattning om. Andelen nya och
komplicerade produkter, där inte ens tillverkarna själva alla gånger kan 223

bestämma kvalitén, har ständigt ökat. Under senare år har specieUl pro- Prop. 1985/86: 121 dukter inom uppvärmnings- och energisektorn samt mediaområdet (video, kabelteve, parabolantenner) tiUhört denna kategori.

Konsumentverket har i silt arbete prioriterat säkerhetsaspekterna. Särskilt det relativt omfattande projektet som syftar liU alt etablera elt system för registrering av hem- och fritidsolyckor, vilket genomförts i vissa län, har givit verket värdefuUa kunskaper om hur olyckorna inträffar och vilka produkttyper som leder tUl eller medverkar i olycksfaU. En fömtsättning för ett framgångsrikt arbete inom produktsäkerhelsområdel är atl det nyligen beslutade registreringssystemet, som skall drivas av Socialstyrelsen byggs upp så att Konsumentverket kan dra nytta av resukaten.

Kommittén framhåller betydelsen av att utveckla olika former av bmkarinflytande på produktutvecklingen. Delta kan ske genom undersökningar och forskningsinsatser där bmkarnas behov och intressen tUlvara-tas systematiskt. I detta sammanhang finns del skäl att erinra om Konsumentverkels ontfattande problemuppfångning. Verkel delar kommitténs uppfattning att det är viktigt med nytänkande och nya metoder för att identifiera och beakta vad som är viktigt för konsumenterna. Därvid kan samarbetet med de kommunala konsumenlverksamhetema vara av stor betydelse, men också samarbetet med organisationer som representerar konsumentintressena eller särskilda konsumenlgmppers iniressen. Konsumentverket har redan idag ell nära samarbete med en rad organisationer, t.ex. hyresgäst-, villaägare-, pensionärs-, handikapp- och motororganisationer.

När del gäller branschforskningsinslitulels arbete är Konsumentverkets erfarenhet att det krävs ekonomiskt stöd för att deras arbete ska inriktas på konsumentfrågor. Detla har kunnat ske endast i ringa utsträckning.

I samband med alt STU och Konsumentverket bUdades övervägdes vilken myndighei som skuUe vara huvudman för den konsumenttekniska forskningen. Enigheten om att STU lämpligen kunde ta på sig detta ansvar sammanhängde i hög grad med tron alt man därigenom säkersläUde atl den nödvändiga forskningen kunde drivas inom icke alltför snäva ramar. STUs engagemang för konsumenttekniska frågor har tyvärr minskat tUl nästan ingenting bortsett från de resurser som lämnas till den konsumenttekniska

forskningsgmppen vid Chalmers tekniska högskola. Verkel viU

dock uttrycka som sin uppfattning atl det inte kan accepteras att konsumenttekniska FOU-projekt lågprioriteras inom STU.

Kommittén understryker särskUt atl de handikappades problem måsle beaktas. Verkel har hitliUs försökt arbeta för en produktutveckling som leder till att produkterna fungerar väl för så stor del av konsumenterna som möjligt. Vid arbetet med vanliga vardagsvaror har ambitionen varit att de skaU vara så utformade att personer med olika slags lättare handikapp, liksom äldre, skaU kunna använda dem. De ska inte behöva anskaffa specialprodukter för att kunna klara sig.

Konsumentverket delar kommitléns uppfattning alt provningsmeloder
är nödvändiga för att det skaU vara möjligt för verket att stäUa generella
krav på säkerhets- och funktionsegenskaper hos en produkt. De är också 224

nödvändiga för all företagen skaU kunna utveckla produkter som uppfyller Prop. 1985/86:121 konsumenternas behov.

Statskontoret

Kommittén behandlar frågan om bmkarmedverkan och hur framför allt producenterna skaU få bättre information om konsumenternas behov. Statskontoret vill peka på atl konsumenlemas behov knappast kan - eller bör - definieras på ett entydigt sätt. Via en väl fungerande lokal konsumentrådgivning kan konsumenlema bli kunniga och kritiska, dvs. producentpåverkan kommer atl ske via marknaden. Vissa gmpper kan ha svårt att påverka producenterna, grupper som handikappade. Dessa har å andra sidan intresseorganisationer av olika slag som kan företräda dem. Statskontoret avstyrker alt resurser satsas på metodutveckling och andra insatser inom konsumentverket.

Styrelsen för teknisk utveckling

STU anser atl användarkrav ulgör ell viktigt inslag i industrins produktutveckling.

Industrins insatser för att tillgodose konsumenternas krav är betydande. STU har inom några avgränsade områden bl. a. yrkeskläder och långvårdsmiljö bedrivit en kompletterande verksamhet, som kommer att vara avslutad lill bå 1986/87.

Produktåterkallelsekommittén

Lagstiftning och myndighelsorganisation på produktsäkerhelsområdel är som förut har antytts splittrade och svåröverskådliga. PÅK utgår från all KOV/KO kommer alt spela en ceniral - och på sikt sannolikt ökad - roll i det produklsäkerhetsarbele som har anknytning tUl konsumentskyddet och de konsumentpolitiska frågorna. I detta arbete ingår redan nu bl. a. alt samarbete med ett stort anlal andra myndigheter och institutioner som är verksamma på områdel samt all överlägga med förelag och organisationer om riktlinjer som berör säkerheten och om egenåtgärder från företagens och organisationemas sida för atl åstadkomma ökad säkerhel. Däri ingår också frågor om ingripanden i enskilda faU, då farliga varor uppträder på marknaden.

Den lagsliftning som PÅK överväger - innefattande föreskrtfter om
vamingsinformation och säljförbud belräffande farliga varor och tjänster
och om åläggande för näringsidkare atl vidta särskilda åtgärder beträffande
sådana nyltigheter - kommer om de genomförs all ge KOV/KO nya
uppgifter som nära ansluter till dem verkel redan har. KOV kommer vidare
bl.a. att fä ökade uppgifter för att fånga upp och analysera problem
rörande olycksfallsulvecklingen i hemmen och skolan och på fritiden. Det
gäUer exempelvis atl få den olycksfallsslalislik som nu skall anordnas
genom socialstyrelsens försorg utformad på sådant sätl — särskilt att få
den så produktorienterad - all den verkligen kan användas som underlag 225

15 Riksdagen I9S5I86. I saml. Nr 121

för produktsäkerhetsarbetet och sedan även effektivt utnyttjas för detla Prop. 1985/86:121 ändamål. Det gäUer för verket också att i ökad omfattning utnyttja de kommunala konsumentvägledama i produktsäkerhelsarbetet. Över huvud laget finns det enligt PÅK: s mening anledning räkna med atl KOV/KO kommer all få ökade uppgifter som initiativtagare, samordnare och centralt språkrör på produktsäkerhelsområdel.

Kristianstads kommun

De produktförsämringar som anges i konsumentpoliliska kommitléns betänkande är väl kända från de kommunala konsumenlbyråernas dagliga verksamhei och den lista som gjorts kan göras väsentligt mycket längre. Sjunkande Uvslängder på hushållskapitalvaror, kläder, skor m. m. tiUsammans med andra typer av felköp pga. bl. a. brister i produktinformationen innebär all alll fler hushåU på längre sikt knäcks ekonomiskt och blir en belastning för socialvården.

Mol bakgmnd av denna utveckling blir behoven av bmkar/konsumenla-spekler på hushåUskapilalvaror i form av uppgifter om livslängder, ftinktioner, prestanda, verkningsgrader, miljöpåverkan, serviceanvisningar, tiUverkamas förpliktelser m. m. av största vikt. Om förelagen skaU kunna anses motsvara konsumenlemas behov måsle en väsentligt myckel bredare produktinformation som tillgodoser bmkaraspeklerna anses vara en av de väsentligaste frågoma att lösa för det framtida näringslivet.

Östersunds kommun

Konsumenten får ibland spela en oacceptabel roll som försökskanin. Företag släpper ut undermåliga/farliga varor och konsumenten kan först i efterhand konstatera atl del man betalat för l.o.m. kan visa sig farligt. Atl säkerhetstänkande kan vara företagsekonomiskt lönsamt visar svensk bilindustri som sålt bilar i USA bl. a. på gmnd av säkerheten.

Även branschorganisationerna bör arbeta för större bmkarinflytande bl. a. genom konsumentråd. Konsumentråden kan förutom all belysa konsumentbehov, diskutera branschens etik, service, garantins innehåU och marknadsföringen. Näringslivet tjänar på alt lyssna på konsumenten. På många håll är kanalerna idag dåliga.

Lycksele kommun

Konsumenternas krav på bra produkter som liUgodoser själva behovet och är anpassade till hushållens resurser har inte tillgodosetts tillräckligt. Bättre anpassning tiU bmkarnas önskemål behövs.

Tjänstemännens centralorganisation

TCO delar vidare uppfattningen alt del vore angeläget med ökad bmkar-

medverkan i produktutformningen. Konsumenternas erfarenheter av varor

och tjänster tas alltför sällan tUlvara; när det någon gång görs sker det ofta 226

på elt ganska slumpmässigt och systematiskt sätl.

Centralorganisationen SACO/SR Prop. 1985/86:121

JUSEK

Om större krav skall ställas på brukarorienterad produktutformning måste i fortsättningen avsevärt större resurser ställas till Konsumentverkets förfogande. Det kräver stor erfarenhet och kunskap om Konsumentverket mer än för närvarande skall framsläUa underlag för en vidgad diskussion om kvalitetsutveckling inom olika produktområden. Det fömtsätter också metodulvecklingsinsatser saml ökade möjligheter för Konsumentverket all agera på olika områden.

Pensionärernas riksorganisation

PRO vill också starkt understryka vikten av produktutformning och service utifrån de äldres och konsumenternas behov. Detta är en väsentlig fråga alt beakta för all förebygga etl för tidigt inslilutionsboende och isläUel möjliggöra ett kvarboende i den invanda miljön så länge som möjligt. Ökade kunskaper är en nödvändighet för all kunna anpassa utvecklingen till de äldres och handikappades behov och inte enbart tiU de starka konsumentgmpperna. Ett sådant arbete ligger klart inom ramen för en ökad samverkan mellan samhällets konsumenlorgan och berörda organisationer, där projekt och andra gemensamma arrangemang leder lill ökade kunskaper.

Sveriges folkpensionärers riksförbund

Utvecklingen av nya produkter styrs i stor utsträckning av ungdomliga, köpstarka gmppers intressen. Stora brister kan konstateras, då del gäller äldre människors behov och önskningar. Kläder, möbler, förpackningar, TV-program kan var exempel på detla. Etl normall åldrande medför funktionsnedsättningar, som för individen kan innebära problem i det dagliga livet som konsument.

Forsking och utvecklingsarbete måsle la fram bättre kunskap om dessa frågor och förmedla dem lill producenterna. I den mån marknadskrafterna ej själva kan styra en utveckling mot mera bmkarinriklad produktion, måsle de for konsumentpolitiken ansvariga söka påverka producenter och marknadsförare.

I del nuvarande konsumtionssamhället är hanlverkshjälp eller service av olika slag svår eller omöjlig atl få. För en pensionär kan etl svårare fel på elspisen eUer bilen bU nära nog kalastrofak. Bara alt få en expert som konstaterar felet är kostsamt. Och reparationskostnader och serviceavgifter på sådana - för det självständiga boendet nödvändiga kapitalvaror -är allmänt mycket höga. Den som är rörelsehindrad eller på annat sätt har begränsad förmåga att klara en "gör-del-själv"-lösning kan hamna i svåra situationer.

Del är av största betydelse atl de varor, som utbjuds i handeln, håUer
god kvalité. Förelagen bör också se lill alt produkterna ät reparerbara och
alt tiUräcklig information på elt klart och enkelt språk bifogas om monte- 227

n'ng, reparationsservice, reservdelar, skötselråd. För alla de ensamboende Prop. 1985/86: 121 gamla i mycket hög ålder, som kommer att finnas framöver, är delta av slor vikt. För glesbygdens pensionärer - för vilka bilinnehav ofta är en nödvändig fömtsättning - måsle erforderlig service finnas.

Äldre människor är kanske i större utsträckning än andra beroende av klara och entydiga uppgifter vid inköp av varor. Alllför sofistikerade tekniska syslem i det kommersiella livet skapar osäkerhet och otrygghet. Man vill t.ex. själv kunna avläsa prisuppgifter och kontrollera dem. I trafiken viU man ha lättillgängliga, säkra och enkla färdmedel och trafiksystem. Man vill ha tydliga och enhetliga prisuppgifter av konventioneUl slag - inte gärna datoriserade betalningsrutiner och tekniskt komplicerade, automatiserade metoder vid hantering av köp och betalningar.

Pensionärer är stora konsumenter av läkemedel. En effektiv information om läkemedel och deras användning är av största betydelse. Likaså brister del mycket i forskning kring och information om mat och matvanor bland de äldre.

Svenska livsmedelsinstitutet

Företagens produktutveckling kan också betraktas som brukarorienterad. Den avser ju alt utveckla produkter som konsumenten behöver och därför också köper. Den utgår dock inte helt fömtsättningslösl från konsumentens behov, krav och önskemål, utan är givelvis också baserad på en säljare/köpare-relalion och rimliga lönsamhetskrav. Erfarenheterna från verksamheten vid konsumentlekniska institutionen i Göteborg visar att deras brukarorienterade FoU-verksamhet lett fram tUl produkter, l.ex. på texlilsidan, som fyllt elt verkligt behov hos konsumenterna och som sannolikt ej skulle ha kommk fram inom textilföretagens egen FoU-verksam-hel. De har också kunnal omsättas i en lönsam industriell tillverkning. Vår uppfattning är därför atl denna typ av FoU-verksamhel är intressant för både samhälle och industri, som ett komplement till företagens egen FoU, och all den bör bedrivas i god kontakt med industrin.

Uiredningen förefaller lägga alllför slor vikt vid enskilda produkters näringsvärde och aUtför liten vikt vid livsmedlens smaklighel och vid konsumenternas önskemål och behov av omväxling och smakupplevelser. Under fömlsältning all man äter en kost som är tillräcklig och är aUsidigt sammansatt, är del inget fel att kosta på sig sådana smakupplevelser som glass, chips och tårta till kaffet, eller rent av ett glas vin, utan att delta behöver föranleda pekpinnar om felaktig skräpkost och dåligt omdöme. Del räkneexempel som ges om bl.a. olika potalisprodukler förefaller slarvigt, och någon referens lill källa lämnas ej. Det är t. ex. direkl fel atl påslå alt potatismos från kommersiellt mospulver skulle vara näringsmässigl sämre än vanlig kokt potatis. Dåligt dokumenterade påståenden av detta slag kan på etl olyckligt sätl påverka läsarens intryck av utredningens allmänna saklighet. När del gäller de ökade koslnader som konsumtionen av industriella potatisprodukter sägs representera, kan man med Uka slort fog ifrågasätta hushåUens inköp av färg-TV, video och trendkläder.

228

Svenska förpackningsforskningsinstitutet Prop. 1985/86:121

Styrning av verksamheten sker genom Packforsks styrelse samt dess forskningsråd och informationsråd och det löpande arbetet sker med hjälp av projektgrupper, arbetsgmpper och referensgmpper för olika arbetsuppgifter. Packforsk eftersträvar aUlid en så bred sammansättning som möjligt av olika arbetsgrupper och välkomnar därför inkiativ och förslag till produktutveckUng med utgångspunkt från bmkarsynpunkter.

Vi tror också konsumentintressena kommer bäst tiU sin rätt i de fora där verkel redan idag är representerat; nämligen Packforsks Forskningsråd och dess Informalionsråd, mera än i dess styrelse.

Möbelinstitutet

Ulan all la ställning tUl samtliga frågor som berörs i detla avsnitt kan vi i stort ansluta oss till den beskrivning som görs av konsumentens svårigheter alt överblicka marknadsutbud och bedöma produkters bmksvärde och kvalitetsegenskaper i övrigi. Det är mot den bakgmnden som Möbelinsli-tutet allt från sin tiUkomsl har arbetat med bmkarorienterad forskning kring möbler och möblers användning och, knutet tiU denna forskning, utvecklat vamdeklaralionssyslemel och kvalitetsmärkningen MÖBELFAKTA. Det kan möjligen hävdas atl informationsdelen av MÖBELFAKTA inte fält önskad genomslagskrafl. Del är då angelägel alt framhålla, att MÖBELFAKTA haft, har och kanske i fortsättningen kommer att ha sin allra största betydelse ur bmkarsynpunkl däri atl systemet fungerar som produktförbältringsinstmment.

Vad angår kommitténs förslag atl konsumeniverkei bör vara representerat i MöbeUnstitutels styrelse finns del inga formella hinder för delta i institutets stadgar, fastställda av Kungl. Maj: t 18 juni 1971.

Alltsedan stiftelsens tiUkomsl har minst en person med direkt anknytning lUl konsumentverket varit ledamot av sttflelsens styrelse. Konsumentintressena är således väl företrädda redan på etl tidigt stadium när riktiinjerna för Möbelinslkutels verksamhet dras upp och därefter även i institutets styrelse som har överinseendet över genomförande och verkställighet.

5.4 Forskning vid universitet och högskolor

Konsumentverket

Forskning vid universilel och högskolor ger inom de flesta samhäUssek
torer värdefulla bidrag lill utveckling och förändring. Inom konsumentom
rådet är sådana forskningsinsatser mycket begränsade eller saknas hell.
Som exempel kan man peka på den mycket stora produktion som sker
inom de enskilda hushållen och aldrig registreras i nationalräkenskaperna.
Uppskattningsvis lorde denna kunna motsvara ca en Qärdedel av bmttona-
tionalprodukten. Någon nämnvärd forskning om denna från hushållseko- 229

nomisk synpunkt viktiga verksamhet finns inte, varken om arbetsmeto- Prop. 1985/86: 121 derna, arbetsförhållandena eller hjälpmedlen.

De ekonomiska förutsättningarna för konsumenlforskningen är i dag sämre än under 60- och 70-lalen. Statens konsumenlråd disponerade icke obetydliga medel som delvis kunde användas för atl stödja för konsumenterna viktigt forsknings- och utvecklingsarbete inom t. ex. del samhäUsvelenskapliga, juridiska och tekniska områdel. Konsumentverket disponerade tidigare också elt forskningsanslag som dock var mindre än det rådet hade. Del var ändå möjligt att följa forskningen, all la olika initiativ samt att intressera forskare atl samarbeta med verket. För närvarande har verket små möjligheter att medverka i eller stödja forskning, utredningar och undersökningar. Samtidigt arbetar verket inom ell område där del saknas kunskaper och underlag av gmndläggande slag, sådanl som normalt kommer fram genom forskning vid universitet och högskolor.

Kommittén föreslår ett tillskott av resurser för framtagande av forskningsprogram, bidrag liU förstudier, dokumentation, information om forskning och publicering av forskningsresukal. Verket skall enligt förslaget ha en konlaktskapande funktion mellan forskare som forskar inom konsumenlområdel. Delta kan ske genom seminarier och konferenser och genom alt stödja debatt i forskningsfrågor. Medel för den egentiiga forskningen får sedan sökas hos forskningsråden och ur fonder av olika slag.

Enligt Konsumentverkets uppfattning är kommitténs förslag om resurs-liUskott och dess användning angelägna. Verkel vill dock peka på all det inte är lätt atl finna finansiärer tiU konsumentforskning. Ett av skälen är att konsumenlprojekten ofta uppfattas som alllför vardagsnära för alt kunna konkurrera med mer teoretiskt inriktade projekt. Detla medför alt del också är angelägel atl verka för atl konsumentforskningens anseende höjs. Del kan ske genom all man ställer metodologiskt och utförandemässigl höga krav på projekten, men också genom förbättrad information om forskningens syfte och resultat. Verket kan inte acceptera inställningen alt det är mindre fint alt forska om människornas verkliga och mer vardagliga problem än om annal.

Etl särskilt problem gäUer den konsumenttekniska forskningen. Kommittén har visat all del är angeläget atl konsumentaspekterna beaktas av forskare inom många olika specialområden. Inte minsl gäller delta det tekniska området. Det finns få stödpunkter för en konsumenlsyn inom tekniska högskolor och universitetens tekniska linjer. Inom boendeområdei är del främsl vid de båda institutionerna för byggnadsfunklionslära som konsumenlaspekterna beaktas. I övrigi finns del endast en konsumenlteknisk proffessur vid Chalmers tekniska högskola. Den konsumenttekniska forskningen vid Chalmers har hiltUls i huvudsak finansierats av STU. Den vidare finansieringen synes f n. inte vara tryggad. Enligt Konsumentverkets uppfattning är det angelägel alt man inte förlorar denna unika stödpunkt för konsumentteknisk forskning. Till finansieringsfrågan återkommer vi i resursavsnittet.

230

Universitets-och högskoleämbetet Prop. 1985/86:121

UHÄ delar uppfattningen i betänkandet att del krävs insatser vid universitet och högskolor i form av nya ekonomiska resurser till stöd för utbyggnad av konsumenlforskningen. I högskolan finns en bas för sådan forskning inte bara inom de tekniska, samhäUsvelenskapliga och juridiska fakulte-tema utan även inom de humanistiska, t. ex. i ämnen som historia, fUosofi, språk, litteratur och etnologi. I betänkandet föreslås all konsumentverket (KOV) som seklorsorgan på det konsumentpolitiska områdel engagerar sig i forskningsfrågor. UHÄ viU inte invända mot förslagel, men vill betona atl om den i betänkandet förordade ökningen av konsumentforskning skaU kunna förverkligas krävs att högskolan tiltförs ytterligare medel samt all dessa garanteras under relativt lång tid.

Frågan om den konsumentlekniska forskningen vid Chalmers tekniska högskola (CTH) kommer alt tas upp i samband med UHÄ: s anslagsframställning för budgetåret 1987/88. Enligt UHÄ: s bedömning kan CTH i dagens pressade resursläge ej rymma verksamhelen inom ramen för fakultetsanslaget när extemfinansieringen upphör. En fortsättning på den konsumentlekniska forskningen vid CTH frän och med budgetåret 1987/88 mäste därför finansieras med antingen exlema medel under tiUräckligt lång lid eller elt reellt resurstillskott på fakultelsanslagel.

Uppsala universitet

Del främsta ansvaret för forskningen åvilar enligt vår bedömning universitet och högskolor. KOV bör fungera som problemuppfängare och som sådan peka på angelägna forskningsområden. Vi delar kommitténs uppfattning alt KOV kan fungera som samordnare mellan olika forskare och forskande institutioner.

I den vidare diskussionen om den befintliga och framtida konsumentforskningen pekar kommittén på angelägna forskningsområden och orter där en forskningsorganisation kan tänkas byggas upp. Chalmers tekniska högskola och institutionen för konsumentteknik nämns i delta sammanhang.

Vi viU här erinra om att det även i Uppsala torde finnas goda möjligheter all få till stånd ett liknande forskningssamarbete. Det forskningsområde som här kan komma atl utvecklas är del som kommittén menar skall avse produktion i hushåUen. Delta forskningsområde ligger väl lUl för del samarbete som redan finns mellan olika institutioner och verksamheter i Uppsala, institutionen för BEHT, institutionen för näringslära. Statens Uvsme-delsverk och Sveriges lanlbmksuniversitel. De kontakter som redan nu finns gäller främsl hantering av livsmedel och malberedning. I en framtid kan detta samarbete vidgas och bU en väsentUg del inom den konsumentpoliliska forskningen.

231

Stockholms universitet, samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden Prop. 1985/86:121

Företagsekonomiska institutionen

Vad utredningen inte noterat är att del inom undervisningen i ämnesområdet dislribulionsekonomi och marknadsföring inom högskolan finns en ganska ny men ändå påtaglig tendens i Sverige Uksom i många andra länder bort från en renodlad inriktning på enskilda företags marknadsföringsproblem mot försök all beskriva och förslå hur de distributions- och marknadssystem, i vilka företagen och konsumenlema ingår, faktiskt fungerar. Denna utveckling ökar inslaget av konsumentekonomiskt relevanta kunskaper i forskningen såväl som undervisningen inom fördjupningsaltemati-vet marknadsföring i ekonomilinjen och ämnet dislribulionsekonomi och marknadsföring i dess helhel.

Vi instämmer hell med utredningens bedömning att del är eller bör vara en långsiktig uppgift att få till stånd kontinuerlig forskning på området. För att konsumentforskning skaU få kontinuitet och möjligheter att utvecklas krävs, som utredningen påpekar, bl.a. ekonomiska resurser, kompetenta forskare, stimulans för forskningen och ell avnämarintresse. Alla dessa komponenter måsle utvecklas och tillgodoses.

I förslagel som lämnades av UKÄ-gmppen år 1976 om förstärkning av basorganisationen för konsumenlforskning vid samhällsvetenskaplig fakultet sökte man också tillgodose dessa olika komponenter. Förslagel kom dock endast och i begränsad omfattning alt genomföras i fråga om inrättande av tjänster. Några särskilda resurser för konsumentforskning avsattes inte från de forskningsstödjande organens sida och Konsumentverkels anslag för alt stödja och initiera forskning togs bort, som tidigare konstaterats.

De forskare som arbetar med konsumentpoliliskt relevant forskning utgör inte ett homogent och slagkraftigt forskarsamhälle utan återfinns inom olika sektorer av forskning. De fåtal konsumenlforskartjänster som finns är också spridda geografiskt och ämnesmässigl. Som följd härav konstaterar utredningen atl konlaklpunktema mellan olika forskare är för få för ell meningsfullt vetenskapligt erfarenhetsutbyte kring konsumentfrågorna. Vi instämmer helt i utredningens uppfattning. Möjligheten att identifiera var kunskap finns och var den saknas, att utbyta idéer och få sina forskningsarbeten diskuterade med intresserade och vetenskapligt kompetenta på konsumenlområdel är tämligen begränsade idag.

Vi instämmer därför med utredningen om all fömlom all ekonomiska resurser måsle lill, främst genom de traditionella forskningsstödjande organen, måste en mera organiserad kontakt mellan forskare eftersträvas. Ett forskarsamhälle uppstår dock inte av sig självt. De ad hoc möjligheter som finns redan idag inom ramen för disciplinspecifika konferenser leder sällan lill mer kontinuerligt utbyte och kan aldrig ersätta systematiska och återkommande kontakter över ämnesgränser.

Uiredningen anser alt KOV, som seklorsorgan på det konsumentpoli
tiska området måste få möjlighet att engagera sig i forskningsfrågor. Vi
delar inte utredningens syn på denna punkt. Vi ifrågasätter om Konsu- 232

mentverket idag har eller i framtiden kan skaffa den kompetensen för att Prop. 1985/86:121 klara forskningsstimulerande verksamhet, även med den föreslagna resursförstärkningen på en miljon kronor. Vi tvivlar inte på nödvändigheten av etl tillskott i denna storlek eller ännu större, men vi är mycket tveksamma till KOV som seklorsorgan kan klara denna uppgift. En öronmärkl resursförstärkning bör istället tilldelas Forskningsnämnden, som bättre kan klara forskningsstimulerande verksamhet och redan idag besitter den professioneUa kompelens som krävs.

För alt stimulera debatten och främja kontakter på det nationella och intemationeUa planet föreslår utredningen vidare atl KOV kunde anordna konferenser och seminarier kring forskningsleman av konsumenlpolitiskl intresse. Vi kan inte heller dela KPK: s synpunkl om KOV: s roU på delta område.

FRN eller eventuellt del föreslagna konsumenlfommet bör istället få ansvar för forskningsstimulerande verksamhet. Vi har däremol inga invändningar mol atl KOV aktivt samverkar med anslagsgivande organ som FRN, HSFR, STU m. m. Vi är dock eniga med utredningen om all KOV inte bör ha en forskningsrådsfunktion, men vi tvivlar på att KOV som sektorsorgan ens bör liUdelas övergripande ansvar för konsumenlforsk-ningsutveckling, forskningssamverkan och forskningskontakler av oUka slag. Vi tycker naturligtvis atl KOV även i framtiden bör ha resurser för utredningsarbete i egen regi eller genom utomstående utredare.

Lunds universitet, samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden

Nationalekonomiska institutionen

Bland de diskutabla förslagen hör kommitléns slutsals alt konsumentverket bör tilldelas anslag för konsumentpolitisk forskning och beträffande denna forskning ges en samordnande funktion. Det framgår inte varför "samordnade insatser" skulle vara nödvändiga, som kommittén påslår, eller ens önskvärda. Vidare är det obestyrkt atl "ell långsiktigt bättre kunskapsunderlag" bättre åstadkommes genom seminarier, stöd liU publikationer osv. än genom t.ex. inrättande av tjänster för konsumenlekonomisk forskning.

Förelagsekonomiska institutionen

När del gäller forskningen och den högre utbildningen delar vi i stort den
bild som ges i betänkandet. Den förstärkning som gjordes i slutet av
70-lalet av basorganisalionen för konsumentforskning hade en god avsikt,
men genomförandel kom atl bli mindre framgångsrikt. Av de tjänster som
planerades kom endasl en del atl inrättas. De faktiskt tillsatta tjänslema
spreds över olika universitet och institutioner, vUkel gjorde atl konsumenl
forskningen aldrig blev ell enhetligt forskningsområde ocn någon kritisk
massa för forskningen kunde därmed ej uppstå. Forskarassistenlljänslema
kom dessutom som fakultelstjänsler att bollas mellan olika institutioner,
vUket gjort dem rotlösa och utan kontinuitet. 233

Fömtsättningarna för en aktiv och framgångsrik forskning inom elt Prop. 1985/86:121 ämnesområde är, som utredningen framhåller, ekonomiska resurser, kompetenta forskare, stimulans för forskning och etl avnämarintresse. Under 80-talet har stimulansen för konsumentpolitisk forskning definitivt mattats av liksom avnämarintresset. Konkurrensen om de ekonomiska resurserna har hårdnat. För problemorienterade, tvärvetenskapliga projekt är det över huvud taget svårt att få anslag från de stora fondema, vilket givetvis drabbar den konsumentpoUliska forskningen. För alt tUlgodose forskningsintresset föreslår utredningen alt KOV som sektororgan skall få möjlighet atl engagera sig i forskningsfrågor och handha forskningsanslag. På den punkten delar vi inte utredningens syn. Det kan på goda gmnder tfrågasättas om KOV idag eller i framtiden kan skaffa den kompelens som forskningsstimulerande och forskningsfinansierande verksamhei kräver. En som vi ser del mer påtaglig väg vore att tiUdela t. ex. FRN öronmärkta resurser för konsumentekonomisk forskning. FRN har erfarenheter och kompetens för att hantera denna typ av verksamhet på ett professionellt sätl.

Göteborgs universitet, samhällsekonomiska fakultetsnämnden

Företagsekonomiska instUutionen

En kontinuerlig forskning rörande konsumenternas beteenden och marknadens funktion och verkningsförmåga behövs även i framliden på universiteten och ytterligare forskningsmedel är givetvis välkomna. Dessa forskningsmedel bör då helst ges hell fritt utan någon slyming från sektorsorgan. Det skall vara den individuella forskarens intresse som styr forskningen. BestäUningsforskning kan läll leda till snedvridningar. Del vore alltså lämpligl om förstärkningar av medel för konsumenlforskning kanaliserades via forskningsråden.

Linjenämnden för barnavårds-, hushålls- och textillärarUnJerna samt linjen för kost och näringsekonomi

Det är positivt alt kommittén betonar det hushållsekonomiska perspektivet och vikten av både grundläggande och tillämpad forskning från detta perspektiv.

Eftersom området är av tvär- och mångvelenskaplig karaktär vill nämnden understryka viklen av organiserade kontakter mellan olika forskare inom området.

Inom linjenämndens ansvarsområde framgår områdets karaktär tydligt i ljuset av hushålls- och lextillärares arbetssätt och ämnesområden inom vilka alla aspekter på hushållet belyses (t.ex. kost, hygien, boende och miljö, konsumeniekonomi, samlevnad och textilkunskap).

Linjenämnden vill gärna understryka behovet av ökad forskning inom området och nödvändigheten av atl forskartjänster inrällas för hela eller delar av områdel.

234

Umeå universitet Prop. 1985/86: 121

Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden

Kunskapsutvecklingen inom konsumentforskningen kan knappast - varken kvantitet eller kvalitet - betecknas som särskilt gynnsam. Utredningen har också identifierat väsentliga kunskapsbrister inom följande områden: Effekten på hushåUens inköpsvanor av detaljhandelns och vamdislribulionens strukturförändringar, hur hushållen använder sina resurser i form av pengar, arbetskraft, tid och kunskaper, reklamens utveckling, funktioner och effekler saml hur konsumenternas behov och krav bättre kan tillgodoses vid produktutveckling och produktutformning. Elt viktigt skäl lill dessa kunskapsbrisler är att ämnesområdet inte är riktigt etablerat vid Universilel och högskolor vilket försvårar rekryteringen av forskare liU ämnet.

Det är därför en angelägen uppgift att söka stimulera forskning av hög vetenskaplig kvalitet inom de "kunskapssvaga" områdena. Utredningen föreslår därför att Konsumentverket (KOV) — som sektorsorgan på del konsumentpolitiska området - måste ges möjligheter atl engagera sig i forskningsfrågor. Detla skulle främsl ske genom atl KOV - via seminarier och konferenser - skulle främja nationella och internationella kontakter mellan konsumenlforskare. Konlaktarbetel skulle utvecklas i nära samarbete med innehavarna av konsumenlforskartjänster vid Universiteten och med andra forskare som har erfarenhet av konsumenlforskning.

Fakullelsnämnden finner del angelägel alt en sådan kontaktverksamhet mellan olika forskare stimuleras, för alt utveckla ämnesområdet. Fakullelsnämnden är därför beredd alt stödja förslagel om alt KOV som seklorsorgan — i varje faU inledningsvis — tilldelas resurser för atl främja denna kontaktverksamhet.

Fakultetsnämnden känner en viss tveksamhet inför alt KOV - som inte är en vetenskaplig institution - skall tilldelas medel för atl stimulera forskning. Med hänsyn tagen till atl verksamhelen avses begränsas tUl all i första hand stödja igångsättningen av forskningsprojekt (snarare än del fortsatta forskningsarbetet) ställer sig dock fakultetsnämnden posiliv lill förslagel. Sådana "stimulansmedel" skulle kunna vara av värde både för atl utveckla nya projektidéer och för all attrahera mer kvalificerade forskare till ämnesområdet. Även här gäller dock atl den föreslagna verksamhelen bör utvärderas och ev. omprövas när konsumenlforskningen finner fastare former. Fakulteten menar här slutligen också all den föreslagna resursförstärkningen för KOV för denna verksamhet - 1 miljon kr/år - i vatje fall inte är tilltagen i överkant.

Fakullelsnämnden finner det angeläget alt den konsumentlekniska forskningen vid Chalmers ges ekonomiska förutsättningar alt fortsätta sin verksamhei. Förslagel om en centmmbildning är dock för svagt underbyggt, för atl fakullelsnämnden skall kunna ta ställning i just denna fråga.

235

Sodologiska institutionen Prop. 1985/86:121

En del av de problem som utredningen beskriver vad gäller kunskapsul-veckUng skuUe kunna lösas om påbyggnadsutbildning och forskartjänster med inriktning på konsumentekonomi inrättades. Dels skulle man få fler kompetenta lärare pä olika nivåer, dels skulle en bred kunskapsutveckling på området stimuleras. En påtaglig flaskhals inom konsumentpolitisk forskning är nämligen den smala rekryteringsbasen; del fallas studenter med adekvat utbildning och intresse för konsumentfrågor. Genom samverkan mellan olika ämnen inom den samhällsvetenskapliga sektorn kunde behovet av tvärfacklighet tillgodoses.

Vi stödjer utredningens förslag atl KOV tilldelas rollen som samordnande organ för den konsumentpoliliska forskning och resurser för att verka effektivt i denna roll.

Vi föreslår alt de forskartjänster som hklills öronmärkts för konsumentpolitisk forskning, förnyas vid utgången. Vi föreslår också alt motsvarande forskartjänster inrällas för högskoleregionerna, för de institutioner som idag har intresse av att utveckla hushållsekonomisk forskning i vid mening, men saknar resurser.

Vi vUl understryka att det påtalade behovet av kunskap om hushållens villkor, behov och alternativ endast kan mötas om relevant påbyggnads-och forskarutbildning inrättas. Då - men först då — kan relevant forskning genereras.

Institutionerna för huslig utbildning vid universiteten i Göteborg, Umeå och Uppsala

Forskningen inom det konsumentpoliliska området är lågt prioriterad i vårt land. Kunskapsutvecklingen har eftersatts, lill förfång för den högre utbildningen. Del krävs, som kommittén också påpekar, en ökad kunskapsutveckling om hushållens ekonomiska förhållanden, och vi ansluler oss till kommitténs uppfattning om behovet av forskning.

Ansvarel för forskningen bör ligga på universitet och högskolor. KOV bör framför allt fungera som samordnare och problemuppfängare och som sådan peka på väsentliga problemområden.

Vi understryker behovet av forskartjänster för hela eller delar av det konsumentpoUtiska området, och erinrar i detla sammanhang åter om behovel av päbyggnadsulbildning. Ett problem inom konsumentpolitisk forskning har hittills varit alt forskarstuderande med adekvat gmndulbildning ofta saknar intresse för hushåUens problem.

Vi delar kommitténs uppfattning att KOV bör tilldelas resurser för alt kunna verka som etl samordnande organ för den konsumentpolitiska forskningen. Dess insatser under 70-lalet var värdefuUa och frånvaron under senare år har varit kännbar.

236

Styrelsen för teknisk ulveckhng Prop. 1985/86:121

I utredningen betonas behovet av atl inom ramen för konsumentverkets verksamhet utveckla den konsumentlekniska forskningen. STU instämmer. Genom STUs lidigare insatser finns inom Chalmers Tekniska Högskola ett embryo lill en konsumenlteknisk forskning.

Utredningen föreslår vidare atl STU bör samråda med konsumentverket inför förhandlingar om avtal med branschforskningsinsliluten och all konsumentverket får styrelserepresentation i några institut.

De kollektiva forskningsprogrammen finansieras av industri och stat gemensamt. Den statliga finansieringen bör, där så är aktuellt, delas mellan ansvariga sektororgan i enlighel med forskningens sektoriella nytta. STU ser gärna atl konsumentverket aktivt deltar i dessa program. Hur ett utvidgat dellagande skall ske måsle dock prövas från fall till fall. De kollektiva forskningsprogrammens inriktning och omfattning beror på bl. a. industrins och de ansvariga seklororganens inlresse av all medverka finansiellt.

De kollektiva forskningsinstitutens stadgar kan ändras genom beslul av institutens styrelser. Besluten skall fastställas av regeringen. STU utser enligt gällande stadgar elt anlal ledamöler i institutens styrelser. I huvudsak väljer STU företrädare för forskning, industri och övrigi samhäUsliv. Som uiredningen konstaterat har STU lill ledamot i SIKs styrelse utsett en företrädare för konsumentverket. I TEFOs styrelse finns f.n. representation för försvarets materielverk och Beklädnadsarbetarnas förbund. I Möbelinslitutets styrelse finns representanter frän bl. a. KF, försvarsmaleriel-verkel och Träinduslriarbelareförbundet saml i PACKFORSKs styrelse företrädare för Handelsanställdas förbund.

Det är naturligt atl konsumeniverkei och STU också framledes har en löpande kontakt så all konsumentaspekter beaktas på liknande sätt som sker vad avser t. ex. arbetsmiljö.

Chalmers tekniska högskola

Forskning och utbUdning rörande användaraspekter vid utveckling av produkter och tjänster är mycket väsenllig och bör vara en naturlig och integrerad del av verksamheten vid en leknisk högskola. Redan idag beaktas sädana aspekter vid etl stort anlal institutioner vid CTH. Exempel på ämnesområden, förutom konsumentteknik, där dessa användarsynpunkler och krav är speciellt relevanta är industriell marknadsföring, teknisk arbetsvetenskap, arkitektur, trafiksäkerhet saml medicinsk teknik.

Professuren i konsumentteknik ulgör - med sin inriktning mol ergono
miska samt kvalitelsmässiga aspekter vid konstruktion och utveckling av
produkter och tjänter - en värdefull förstärkning och fördjupning av
utbildningen och forskningen inom det konsumentlekniska området vid e

högskolan. Institutionen för konsumentteknik har vidare ett speciellt ansvar för produktansvarsfrågor samt spridning av konsumenlforskningen lill avnämargmpperna.

CTH anser alt det är av slor betydelse för den konsumentlekniska
forskningen vid högskolan och landet som helhet all nuvarande verksam- 237

het vid institutionen för konsumentteknik drivs vidare vid högskolan även Prop. 1985/86: 121 efler professor Kärrholms pensionering. CTH vill i anslutning härtill särskUt framhålla vikten av att forskamtbildningen får en fortsatt kraftfuU och kompetent ledning. Utredningens förslag (sid 155) atl den fortsatta verksamhelen i sin helhet skaU finansieras genom användning av STU-medel liUslyrks av CTH som också anser att en professur bör inrällas inom ramen för dessa medel. Under en övergångsperiod kan dock resursen för professuren behöva användas mer fritt för fortsatt uppbyggnad och ledning av ämnesområdet.

Svenska livsmedelsinstitutet

- Vi stöder utredningens uppfattning alt FoU-verksamhet med konsu
menlteknisk inriktning är etl samhäUsintresse likaväl som elt industriin
tresse, och atl slalligt stöd är väl motiverat.

- Vi anser all verksamheten vid den konsumentlekniska institutionen i
Göteborg bör ges möjligheter att fortsätta sin verksamhet, i samarbete
med branschorienterade forskningsinstitut m. fl.

Forskningsrådsnämnden

Hur man i detta läge skall kunna få en förstärkning av vikliga forskningsområden är elt svårlöst problem, men man måste förutsätta att de olika forskningsråden och andra forskningsfinansiärer tUlsammans tar ell ansvar för atl forskning kommer till stånd. KOVs uppgift skulle då bli att försöka initiera insatser inom ramen för den normala forskningsstödjande verksamheten som råden och övriga finansiärer bedriver.

Vad slutiigen gäller den personliga professuren i konsumentteknik vid Chalmers tekniska högskola, anser nämnden del angeläget att en professur inom detta ämnesområde finns kvar även efter det att den nuvarande innehavaren av tjänsten pensioneras. Resurser bör aUtså garanteras för såväl professuren som en rimlig kringverksamhel.

Delegationen för social forskning

DSF delar kommitléns uppfattning alt konsumentforskningen är eftersatt. Forskningsområdet är av tvär- och mångvelenskaplig karaktär och inte särskilt väl definierat. Den forskning som bedrivs och som är intressant ur konsumentpolitisk synvinkel, återfinns främsl inom tekniska, samhällsvetenskapliga och juridiska ämnesområden.

DSF delar uppfattningen atl del är angeläget alt konsumentforskningen får en fasl förankring inom universitets- och högskoleorganisationen. F. n. finns direkta tjänster för konsumenlforskning på det samhäUsvelenskapliga och juridiska områdel i Lund, Stockholm och Umeå. På det konsumentlekniska områdel finns tjänster vid Chalmers tekniska högskola. Det är viktigt all dessa tjänster bibehålls.

Beträffande exlema forskningsfinansiärers roll för konsumenlforskning
en kan framhållas att DSF inte har prioriterat konsumentforskningen. 238

Denna ligger perifert i förhåUande tiU DSFs ansvarsområden, vUka är FoU Prop. 1985/86:121 inom del sociala trygghetssystemet, socialtjänst och samhäUsplanering, barn-, ungdoms- och familjepolkik, alkohol och andra beroendeframkallande medel, äldreomsorgs- och handikappfrågor samt samhälls- och bete-endevelenskaplig hälso- och sjukvård.

DSF delar uppfattningen att konsumeniverkei i egenskap av seklorsorgan skall ha etl ansvar för att stimulera och initiera forskning inom silt område inom högskoleorganisationen. Detla bör ske genom atl verkel anger och prioriterar de områden inom del vida fäll som konsumenlforskningen utgör. Verkel bör även ansvara för alt en dokumentation av pågående och avslutad FoU inom del konsumentpolitiska området kommer till stånd, atl FoU-översikler utarbetas och all därmed forskningsresulla-len sprids till avnämarna.

Konsumentverket bör även anordna seminarier där konsumentforskare ges tillfåUe lill kontaklutbyte. Seminarieformen bör även utnyttjas för all låta forskare och praktiskt verksammma mötas för atl utbyta erfarenheter.

Statens livsmedelsverk

Forskningsinsatserna lorde under senare år snarast ha minskal i jämförelse med vad som var förhåUandet under 60- och 70-talen, då slalens konsumenlråd disponerade medel för ändamålet. Konsumentforskning berör flera olika vetenskapliga områden såsom de tekniska, samhällsvetenskapliga, juridiska och förelagsekonomiska. Medel kan således erhåUas från olika forskningsråd, universitet och högskolor. Risken är emellertid påtaglig all konsumenlprojekten får slå tillbaka för annan forskning. Medlen tUl konsumentforskning måste därför kanaliseras via ell centralt organ, konsumentverket. Härigenom kan en samordning ske av forskningsinsatserna och medel anvisas för sådana projekt som bedöms vara av särskUl slor betydelse.

Sveriges lantbruksuniversitet

Huvuddelen av den forskning som bedrivs vid Sveriges lantbruksuniversitet har anknytning tiU produktion och produktionsmetoder inom jordbmket, skogsbmket och trädgårdsnäringen. Eftersom inte minst livsmedlens egenskaper i hög grad påverkas av metoder och tekniker inom trädgärds-och jordbmket, har självklart forskningen vid SLU ett myckel slort inlresse ocksä för konsumenterna.

Till detta kommer atl en slor del av den forskning som bedrivs inom
landet och som berör förädling av livsmedel också bedrivs vid SLU. Den
sammanlagda volymen av livsmedelsforskning i denna mening har samma
omfattning vid SLU som vid vardera Lunds universitet och SIK - Svens
ka Uvsmedelsinstilutel i Göteborg. Det gäller egenskaper och hantering
hos färska grönsaker, livsmedelshygieniska aspekter, men också vikliga
frågor kring tekniska och näringsfysiologiska aspekter på mjölk, kött,
spannmål och potatis. Till detta kommer den ekonomiska forskningen som
delvis behandlar frågor kring hela livsmedelssektorns ekonomi. 239

Av intresse för konsumentpolitiken är ocksä en stor del av den forsk- Prop. 1985/86:121 ningsinformation som bedrivs vid SLU, inte minst inom SLUs konsulentavdelning. Denna information är i första hand inriktad mol jordbmkssek-torn, men omfattar under det senaste decenniet ocksä allt mera information till intressenter utaitför de areella näringarna.

Göteborgs kommun

Kommunstyrelsen anser all det är angelägel alt den konsumentlekniska forskningen vid Chalmers tekniska högskola även fortsällningsvis kan bedrivas i den omfattning som nu sker. Den konsumentlekniska forskningen är också ett viktigt komplement till arbelsmiljöforskningen vid Projekt Lindholmen AB. Kommitténs förslag atl organisera elt centmm för konsument- och bmkarinriklad forskning i Göteborg ses positivt. Utvecklingen av delta centrum bör dock inte ske på bekostnad av den befintliga forskningen vid Chalmers.

Karlskoga kommun

All det behövs forskning inom konsumenlområdel kan säkert alla som arbetar med frågorna betyga. Forskningen har legat på en myckel låg nivå de senasie åren vilket har varit mycket olyckligt efiersom del medfört etl stort avbräck för konsumentpolitiken. Ett resurstillskott för Konsumentverket är nödvändigl för forskningsinsatser på området.

Ystads kommun

Kommunen anser att forskning är av slor betydelse. Bmkarsynpunkter bör ges utrymme i produktutveckUng både sett från näringslivels och frän konsumenternas sida. Det är till gagn för alla om kunskaper liUvaratages och alt brister åtgärdas på elt tidigt stadium.

En brist som kommunen har konstaterat är den brist på kunskaper som finns belräffande gränsen för skador vad avser buller. Här bör särskill framföras alt inom arbetslivet finns normer/regler för hur buller skaU hanleras medan i hemmet saknas bullernormer. Detla problem gäller hela hemseklorn från leksaker till dammsugare. Konsumentforskning som avser utveckling av metoder och tekniker för alt studera konsumentens roll och agerande saml studier av anpassning mellan produkter och marknadsföring och konsumentens skuation och behov är viktiga. En utvidgad konsumenlforskning och ökat engagemang för konsumentfrågor på högskolenivå kommer alt stimulera konsumentverksamheten i stort. Forskning kring bra vardagsvaror får ej försummas.

Konsumentnämnden i Halmstads kommun

Den viktiga forskning som bedrivs vid Chalmers under Marianne Kärr
holms ledning måsle permanentas och ges möjligheter tiU vidare utveck
Ung. 240

Konsumentverket bör få forskningspengar, möjlighel att arbeta vidare Prop. 1985/86:121 på alt utveckla forskning i olika konsumentfrågor.

Konsumentnämnden i Botkyrka kommun

Konsumentforskningen är idag splittrad på en mängd discipUner. Pä det samhällsvetenskapliga och juridiska området finns tjänster för konsumentforskning i Lund, Stockholm och Umeå. På det tekniska området finns tjänster vid Chalmers tekniska högskola. Vid Handelshögskolan i Stockholm har även tillkommit en professur med inriktning på handel och konsumentbeteende.

Vad som krävs är samordnade insatser för att konsumentforskningen skall kunna utvecklas.

Kommunala initiativ till forskningsinsatser har inte kunnal få centralt stöd i och med alt KOVs forskningsanslag har varit begränsat. Vi menar därför atl det är mycket angeläget atl KOVs forskningsanslag utökas.

Kooperativa förbundet

Konsumenlforskning vid universitet och högskolor har under mitten och senare delen av 1970-lalel fått etl visst uppsving, delvis genom KOVs aktiva stimulans. Genom den ekonomiska åtstramningen vid såväl universketen som KOV under 1980-lalel har dock nämnda forskning avtagit. KF anser, liksom kommittén, atl konsumentforskningen åter bör stärkas. Vi delar därvid kommitténs tveksamhet alt förlägga en forskningsrädsfunk-lion lUl KOV och förordar istäUet atl en sådan funktion placeras inom forskningsrådsnämnden under en (säg) 5-årsperiod och därvid ges karaktären av särskill prioriterat område. I anslutning därtiU kan KOV ha rollen alt svara för initiering, kontakter, samordnande seminarier, dokumentation etc.

KF viU även instämma i kommitténs bedömning all den bmkarinriklade forskningen vid Chalmers tekniska högskola fortsäller även sedan projektstödet dk från STU upphört 1986/87. Formerna därför kan vi f.n. ej överblicka. Kommitléns förslag om en centmmbildning i Göteborg som bas för en vidare kontakt och samarbete finner KF intressant men förslagel bör utvecklas närmare i sina organisatoriska och finansieUa aspekter.

Centralorganisationen SACO/SR

JUSEK

I likhet med kommittén anser JUSEK att del krävs insatser vid universilel och högskolor för alt en långsiktig kunskapsutveckling och kunskapsuppbyggnad inom del konsumentpolitiska områdel skaU kunna ske. Del gäller såväl grundforskning som tiUämpad forskning.

Konsumentområdet är inte begränsat till vissa sektorer inom universkel-och högskoleområdet. Del är ofta tvärvetenskapliga aspekter som måsle beaktas.

241

16 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 121

Denna typ av forskning är inte särskUt väl etablerad vid universitet och Prop. 1985/86:121 högskolor även om vissa tjänster för konsumentforskning finns, t.ex. i Stockholm, Göteborg och Lund.

Förutom den samhällsvetenskapliga, juridiska och konsumentlekniska forskning som bedrivs, behövs forskning inom ytterligare vetenskapliga discipliner, t.ex. beteendevetenskaplig, sociologisk och naturvetenskaplig-

Del behövs också stöd för denna typ av forskning genom alt särskilda

medel slälls lill förfogande för ändamålet.

Vad kommittén föreslår i denna del har JUSEK i princip inget alt erinra mot även om förbundel skulle önska en ytteriigare bredd och atl flera vetenskapliga institutioner arbetade på del konsumentpolitiska områdel.

Hushållslärarnas riksförening

HLR finner det mycket tiltfredsstäUande atl man i utredningen föreslår utökade forskningsinsatser inom området hushållning. En naturlig bas för sådan forskning finns vid institutionerna för hushållsläraruibiklning. HLR anser alt målet bör vara atl det inom samtliga högskolor tillskapas möjlighet att bedriva konsumentekonomisk forskning, eftersom detta är ett myckel eftersatt område i vårt land.

Forskningen bör bedrivas enligt samma modeU som aU annan forskning, där respektive högskola har huvudansvaret.

HLR tfrågasälter utredningens förslag belräffande Konsumentverkets roll i detta. Resurser bör i försia hand satsas i högskoloma.

Konsumentvägledarnas förening

Forskning vid universitet och högskolor

Det är svårt alt inte ryckas med och bli entusiastisk av detla breda och optimistiska kapitel. Föreningen kan inte annat än all instämma i förhoppningarna om att vad som skrivs här skall bli verklighet.

Arbetarnas bildningsförbund

ABF vill understryka behovet av atl utveckla konsumentforskningen. Den PM som Sören Bergström skrev för uiredningen kan uigöra en utgångspunkt för utveckling av en systematiserad planering av den framtida konsumenlforskningen. Del är viktigt all forskningen relateras lUl utvecklingen i samhället. Del gäller all skapa en helhetsbild för forskningen och även samla olika forskningssektorer till en helhel. Vi anser alt del är angeläget all få till stånd ell kontaklutbyte mellan olika forskare i mera organiserade former, så alt elt "forskarsamhälle" så småningom skulle kunna utvecklas.

242

Miljöförbundet Prop. 1985/86:121

Konsumeniverkei bör inte ha den föreslagna rollen som seklorsforsknings-organ, inte heUer i den svaga form som kommittén föreslår. Ell slalligt verk med huvuduppgtfl att genomföra den av stalsmaktema beslutade konsumentpoUtiken bör inte styra den konsumenlforskning som måsle syfta till att undersöka konsumtionens betingelser och även konsumentpolitikens svagheter. Miljöförbundet har dystra erfarenheter av Naturvårdsverkets huvudmannaskap för miljövårdsforskningen atl anföra som argument mol den ordningen.

Universket och högskolor kan bättre själva sköta styrningen, inom de ramar som slalen centralt sätter genom all inrätta högre tjänster.

Hyresgästernas riksförbund

Förbundet har länge upplevt all forskningen kring boendel hafl en snäv ekonomisk/teknisk inriktning. Forskningen har utgått från producenters och förvaltares behov. Konsumenlemas behov och önskemål har kommit i skymundan, Uksom forskningen om bostäder och bostadsområden som social miljö. Det finns således elt slort behov av konsumentinflytande över forskningen för all kunna hävda bostadskonsumenternas iniressen.

För atl något råda bot på detla problem har förbundet nyligen inrättat en forskningspanel. Denna består av forskare från oUka discipliner och representanter från hyresgäströrelsen. Panelen har bl. a. till uppgtfl atl vara en länk meUan forskningsvärlden och förbundet. På så sätt hoppas vi kunna påverka forskningen så alt den i större utsträckning utgår från konsumenternas behov. En viktig uppgtfl för panelen är också atl utvärdera och sprida för de boende viktiga forskningsresultat. Då kan viktig kunskap spridas och komma till användning vid bl. a. projektering och förvaltning av bosläder.

Svenska textilforskningsinstitutet

Belräffande Konsumentlekniska institutionen vid Chalmers bör man, som föreslagils i Köraers reservation, ompröva tjänsteinriktningen vid ordinarie innehavares pensionering.

Detla med tanke på att den Konsumentlekniska forskningen inte ska begränsas till så snäva områden all del bara berör en liten del av textila konsumtionsartUflar och en begränsad del av städområdel.

6 Lokal konsumentpolitisk verksamhet 6.1 Kommunal verksamhet

6.1.1 Allmänt

Näringsfrihetsombudsmannen

NO instämmer i kommitténs uppfattning att utvecklingen av den lokala

konsumenlpolitiska verksamhelen skall prioriteras högt, samt atl denna 243

verksamhet skall vara frivillig för kommunema. Det är viktigt att lägga det Prop. 1985/86:121 konsumentpoUtiska arbetet så nära konsumenterna som möjUgt för att därigenom nå dem som bäst behöver hjälp.

Konsumentverket

Konsumentpolitiska insatser måste göras på olika nivåer i samhället för atl bli verkningsfulla. Erfarenheterna visar att konsumentpolitik på enbart central nivå blir exklusiv i bl. a. den meningen all kontakterna med de enskilda konsumenlema blir begränsade. Utbyggnaden av den kommunala konsumentverksamheten sedan mitten av 1970-talet har därför inneburit en väsentlig förändring. Antalet kontakter med enskilda konsumenter och konsumentpoUtiska aktiviteter avseende information, undersökningar m.m. har mångdubblats. Decentraliseringen av del konsumentpolitiska arbetet har givk klart positiva effekter. På lokal nivå finns fömtsättningar att åstadkomma ännu större och mer varaktiga förbättringar för konsumenterna. Verket anser att en fortsatt utveckling av det konsumentpolitiska arbeiei på lokal nivå måsle få hög prioritet under de kommande åren. Den föreslagna lyngdpunklsförskjulningen till lokal nivå av rådgivning, reklamationshantering, information och marknadsbevakning ställer samtidigt ökade krav på samordning, erfarenhetsutbyte och dialog mellan den centrala och lokala nivån. Konsumentverket avsätter redan nu belydande resurser för detla.

I princip anser Konsumentverket all kommunal konsumentverksamhet bör vara obligatorisk. Förutsättningar är dock all verksamhelen får det innehåll och den bredd som kommittén skisserar. Men liksom kommittén är verkel i dagsläget tveksamt tiU en obligatorisk kommunal konsumentpolitisk verksamhet. Man är på lokal nivå inne i en utvecklingsfas där man prövar nya angreppssätt och aktiviteter. Etl obligatorium skulle kunna innebära atl denna utveckling stoppas tUl förmån för en reglerad verksamhet med låg ambkionsnivå. Delta hindrar dock inte alt vissa krav ändå bör ställas på den kommunala konsumentverksamheten. Verkel menar all det är angeläget att ultfrån hitliUsvarande erfarenheter forma den framtida verksamheten.

Erfarenheten visar atl de verksamheter som utvecklals bäst har en klar politisk förankring. Man är på lokal nivå i hög grad beroende av etl aktivt politikerslöd. Ansvaret för konsumenlfrågoma bör enligt verkets mening normall ligga hos ell särskill organ, en konsumenlnämnd. I mindre kommuner kan konsumentfrågorna kombineras med andra frågor, t.ex. invandrarfrågor, under en gemensam nämnd.

Verket anser att en stark politisk förankring är en fömlsältning för alt
kommitténs förslag till tyngdpunktsförskjutning av vissa konsumenlpoli
tiska arbetsuppgifter från central lill lokal nivå skall kunna reaUseras. Del
innebär också alt verkel utifrån hittillsvarande erfarenheter släUer sig
tveksamt tiU sådan interkommunal samverkan på konsumenlområdel som
begränsas till rådgivningsservice. En sådan samverkan gör del svårt att
arbeta enligt de principer som kommittén föreslår. Avståndet tiU konsu
menter och marknaden ökar samtidigt som möjlighetema liU politiskt 244

inflytande över verksamhelen minskar. Erfarenheterna visar att konsu- Prop. 1985/86: 121 mentverksamheten i de kommuner som köper tjänster av andra kommuner oftast inskränker sig till enskild konsumentrådgivning. Alt köpa tjänster från frislående organisationer får liknande konsekvenser.

De gångna årens erfarenhet visar enligt verkel all det behövs en hellids-ansläUd tjänsteman på 20000-25 000 invånare. Endasl etl fåtal kommuner har för närvarande resurser i sådan omfattning. Endast i de allra minsta kommunerna bör vägledaren tjänstgöra mindre än heltid.

Erfarenheterna visar också att de kommunala konsumentvägledarnas arbelsuppgtfter är så kvalificerade alt tjänsterna bör vara placerade på handläggarnivå. Del accentueras av de arbetsuppgifter och del breda arbetsområde som kommittén föreslår.

Verket anser liksom kommittén atl insatserna på lokal nivå måsle breddas lill andra konsumenlområden än de traditionella (rådgivning och information). Precis som på ceniral nivå måsle olika medel användas lokak för all förbättra konsumenlemas situation. De arbetsområden som kommittén föreslår för den lokala konsumentverksamheten har många kommuner redan börjat arbeta med. Det finns alltså erfarenheter att ta tillvara i del framlida arbetet. Men kommunerna måste ocksä fä stöd och stimulans för atl utveckla konsumentpolitiska insatser inom de nämnda arbetsområdena.

Därutöver vill verket understryka att en ökad utbildning av såväl tjänstemän som förtroendevalda krävs för atl möjliggöra de insatser som kommittén anser nödvändiga. Särskik vill verket peka på behovel av ökad och fördjupad utbildning av de senare. Idag finns i många kommuner en aUtför stor klyfta mellan tjänstemännens och de förtroendevaldas kunskaper på det konsumentpoliliska områdel. Del är därför angelägel att de förtroendevalda under de närmaste åren får möjligheter alt öka sina konsumentpoliliska kunskaper. Här vilar elt slort ansvar främst på deras egna organisationer (partier, studieförbund). Konsumentverket anser alt del finns etl slort behov av alt stödja en sådan utbildning även från del offentligas sida.

I detla sammanhang kan nämnas atl verkel innevarande år svarar för ca. 1500 utbildningsdagar för de kommunala vägledarna. Utbildningen avser såväl grund- som fortbildning. Det är angelägel alt denna utbUdning kan upprätthållas och fördjupas.

I övrigt anser verkel liksom kommittén atl del vidgade konsumentpoliliska arbetsområdet på kommunal nivå fömtsätter all ell nyll normalregle-menle utarbetas.

Statskontoret

Beträffande reklamationshantering konstaterar utredningen att även här
spelar den lokala verksamhelen en viktig roll. Ca. 70000 rådgivningskon-
takler avser olika reklamationsfrågor. Av dessa går ca. 8000 till allmänna
reklamationsnämnden. Dessa siffror understryker än en gång viklen av del
lokala konsumenlpolitiska arbetet. 245

Statskontoret anser sammanfattningsvis att en ökad satsning och elt Prop. 1985/86:121 ökat stöd till den lokala konsumentpoliliska verksamhelen ger de bästa förutsättningarna för konsumentpolitikens utveckling.

Om man som statskontoret starkt förespråkar avser atl låta del lokala konsumentpoliliska arbetet utgöra del centrala i den framlida konsumentpoliliska verksamheten, innebär detta atl konsumentverkets arbete kan få en delvis ändrad inriktning. Tyngdpunkten måsle förskjutas mot atl ge de kommunala konsumentrådgivarna all den service och det stöd som krävs för att dessa skall kunna arbeta på avsett sätt. Konsumentverket måste därför priorkera områden som utredningar, testningar, marknadsöversikter m.m. Arbete som innefattar producenlpåverkan och andra mer sysleminriktade aktiviteter bör ges lägre prioritet.

Göteborgs universitet, samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden

Linjenämnden får barnavårds-, hushåUs- och textillärarlinjerna samt linjen för kost och näringsekonomi

Det är viktigt all den lokala konsumentpoliliska verksamheten utökas, och atl konsumenlvägledarna har adekvat utbildning.

Nämnden vUl vidare understryka behovet av fortbildning för konsumentvägledare, samt Konsumentverkets ansvar för informationen liU de lokala konsumenlvägledarna.

Det är linjenämndens uppfattning att Konsumentverket borde ha tiUgång tiU en egen rikstäckande organisation, och nämnden beklagar atl hemkon-sulenlorganisalionen som hade anknytning till länsslyrelserna har avvecklats.

Institutionerna för huslig utbUdning vid universiteten i Göteborg, Umeå och Uppsala

Vi ansluter oss till kommitténs åsikt att den lokala konsumentpoliliska verksamhelen utvidgas. Vi vUl dock understryka vikten av att konsumenlvägledarna får adekvat utbildning och fortbildning.

Frånvaron av hemkonsulenter vid länsstyrelserna har lagt mera ansvar för bl.a. skolkontakter och fortbildning för olika gmpper, socialassistenter, lärare m. fl., på konsumenlvägledarna. Del ökade ansvaret för olika konsumentpolitiska ålgärder, understryker behovet av utbildning för den kanske viktigaste kategorin verksamma inom konsumentpolitiken: konsumenlvägledarna.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län

Generelll sett har utvecklingen av den kommunala konsumentverksamhe
ten inte kommit atl motsvara de mål man 1975 fastlade. Konsumentpolitisk
verksamhet finns fortfarande inte i alla kommuner. Enbart i Kopparbergs
län saknades konsumentpoUtisk verksamhei i form av kommunala arbets
uppgifter i sex av länels 15 kommuner. Flertalet av de kommuner som
saknar kommunal konsumentverksamhet är glesbygdskommuner. Olika 246

mellankommunala samarbetsformer för alt erhålla ökat befolkningsunder- Prop. 1985/86:121 lag har inte varit framgångsrika. Avvecklingen av den regionala hemkonsulenlverksamheten medförde atl 20 procent av länets befolkning förlorade möjligheten liU konsumentvägledning. Endasl i en kommun i länet har man upprättat en heltidstjänst för konsumentvägledning; i resterande åtta kommuner sköts dessa uppgifter via dellidsansläUning, sammanslagning med andra arbetsuppgifter, t. ex. bibliotekarie, eUer löses på annal vis.

Länsstyrelsen delar kommitténs uppfattning om fortsatt verksamhet på frivillig kommunal basis, men ser, mot bakgmnd av hur den konsumenlpolitiska verksamhelen hktills utvecklals i länet, slora svårigheter att uppnå de mål som kommittén ställer för den lokala konsumentpoliliska verksamheten. Särskill de mindre kommunerna och de kommuner, som idag inte har fulll utbyggd konsumentpolitisk verksamhei, kan förmodas tveka inför de ökade kostnaderna som den höjda ambitionsnivån skulle innebära. En bredare lokal konsumentpoUtisk verksamhei med förankring i övriga kommunala förvaltningar, frivilliga organisationer osv. kan förmodas vara enklare att genomföra i kommuner som redan bedriver aktiv verksamhet. Därmed finns det risk för all skUlnaderna mellan olika kommuner vad gäller verksamhetens omfattning ytterligare vidgas. Möjligheterna atl stödja speciellt mindre, resurssvagare kommuners verksamhetsnivå bör därför särskilt studeras.

Mol bakgmnd av vad som nu sagls anser länsslyrelsen all elt återinförande av den regionala konsumentverksamheten bör ses som ett realistiskt alternativ. Som länsstyrelsen ser det var avskaffandet av hemkonsulent-verksamheten elt slorl misslag. Arbetet som utfördes av hemkonsulenterna för alt ge alla invånare, oavsett bostadsort, del av den i dagens samhälle mycket viktiga konsumentrådgivningen m.m., var mycket betydelsefullt.

Organisationen var särskill viktig genom stödet till de inkomslsvaga landsbygdskommunerna.

Resurser för återinförandet av en hemkonsulentverksamhet på länsnivå bör decenlraUseras från konsumentverkets cenlrala organisalion.

Produktåterkallelsekommittén

De kommunala konsumenlvägledarna gör redan en icke oväsentlig insats i produktsäkerhelsarbetet, bl. a. genom alt sprida information om skaderisker av intresse för konsumenlema i den egna kommunen och genom att rikta KOV/KO: s och andra cenlrala organs uppmärksamhet på farliga varor. I flera fall då KO funnit anledning all väcka lalan om säljförbud vid marknadsdomstolen har det urspmngliga initiativet kommk från en kommunal konsumenlvägledare eller molsvarande kommunal befattningshavare.

Om man genomför en reglering av del slag som PÅK överväger, kommer
det atl öka behovet av insatser från kommunalt håll. Konsumentvägledar
nas verksamhei för alt föra information om farliga varor vidare tiU ansvari
ga centrala organ får då ännu större vikt och bör kunna effektiviseras.
Framför allt bör emellertid konsumenlvägledarna kunna utnyttjas - både 247

av centrala myndigheter som KOV och av näringsidkare - för atl inom Prop. 1985/86: 121

sina kommuner sprida varningsinformation om farliga varor och tjänster

och för att vägleda konsumenter hur de skall förfara för alt utnyttja

näringsidkarnas erbjudanden atl la tiUbaka farliga varor eller rätta till

säkerhelsbrister.

Svenska kommunförbundet

Styrelsen instämmer i kommitléns slutsats atl den kommunala konsumentverksamheten även i fortsättningen bör förbli en friviUig verksamhei för kommunerna. Beträffande kommitténs påpekande om att utvecklingen sedan 1975 har gått långsammare än väntat viU vi påpeka följande.

Riksdagen beslöt 1975 att kommunerna i fortsättningen skulle svara för den lokala konsumentverksamheten. Sedan dess har verksamheten kontinuerligt byggts ut. För närvarande har över 80% av landets kommuner någon form av konsumentrådgivning. Eftersom del i första hand är de små kommunerna som helt saknar någon verksamhei har 90—95% av landels invånare tillgång till någon form av konsumentrådgivning. Med tanke på att konsumentpolitiken är en relativt sett ny kommunal verksamhet och atl utbyggnaden pågår kontinuerligt bör detta resultera i alt samtUga kommuner kommer all ha konsumentverksamhet inom några år.

Det är dock viktigt atl särskilt de mindre kommunema fär hjälp all hitta lämpliga former för alt starta och bygga ul en konsumentverksamhet. Bl. a. är det nödvändigt att nya former för samverkan utvecklas såväl internt inom respektive kommun som extemt. Redan idag fmns en del försök med interkommunal samverkan mellan två eller flera kommuner. Vanligast är all en mindre kommun köper tjänster av en större grannkommun. Resultaten av olika former för interkommunal samverkan har hklills varierat.

Många kommuner kan också utveckla sin konsumentpolitiska verksamhet genom en förbättrad samverkan med andra förvaltningar inom den egna kommunen. Särskill viktig är en samverkan med sociatförvallningen i frågor om hushållsbudgetrådgivning. Det är också viktigt med samverkan med skolförvaltningen och socialförvaltningen för utbildning av lärare respektive förskoUärare och anstäUda inom äldreomsorgen i konsumentfrågor, samverkan med fastighetsförvaltningen i frågor som rör koslnader m. m. för småhus saml energtfrågor. Biblioteken kan ha en särskild konsu-menlhöma etc. Genom samordning med andra förvaltningar kan man på ett bättre sätl nå ut på en bredare front med konsumentinformation och konsumentrådgivning.

På samma säll kan kommunerna bredda sin verksamhei ytterligare genom en utökad samverkan och gemensamma arrangemang med olika organisationer.

Samverkan av ovannämnt slag förekommer idag i större eller mindre utsträckning på många håU. Den bör dock utvärderas och vidareutvecklas. Delta är troligtvis en fömtsättning för atl en ulbyggnad av den lokala konsumentverksamheten skall bli effektiv.

Styrelsen vill understryka vad som sagts om atl en aktiv politikermed
verkan är nödvändig för en väl fungerande verksamhei. De stora varialio- 248

ner som finns meUan landels kommuner medför dock att fömtsättningarna Prop. 1985/86:121

skiljer sig frän kommun tiU kommun. SärskUda konsumentnämnder kan

vara bra för större och medelstora kommuner. För mindre kommuner kan

dock andra lösningar vara all föredra. Efiersom det är fråga om en frivillig

verksamhei bör vatje kommun få avgöra organisationen ultfrån sina lokala

förutsättningar.

Landskrona kommun

Del konsumenlpolitiska arbetet på lokal nivå bör prioriteras högt. Utredningen borde därför ha följt de intentioner som tidigare behandlats av riksdagen 1975 om att obligatorisk kommunal konsumentverksamhet skaU införas. Del finns idag alllför många otiltfredsstäUande lösningar och variationer på kommunala konsumentverksamheter, varför fortsalt frivillighet kan medföra att vissa kommuner väljer en alltför låg ambitionsnivå på denna verksamhet.

Konsumentnämndema bör i större utsträckning än hitlUls bli remissinstanser i frågor om vamförsörjning, etablering av dagligvambuliker och andra konsumentpoliliska frågor. Reklamalionshanleringen skall liksom nu lösas på informell väg. Nämndens erfarenhet av delta arbetssätt har varit mycket god och bra överenskommelser har bl. a. träffals med bUhan-deln i Landskrona.

Trollhättans kommun

Samtidigt med all riksdagen 1975 beslöt att konsumentpoUtiken var en kommunal och frivillig verksamhei inrättades i Trollhättan en konsumentnämnd. Nämndens mer än 10-åriga verksamhei har visat etl slort behov av närhet till vägledning. Konsumenlnämnden anser all erfarenheterna visat alt en kommunal konsumentvägledning är värdefull för kommuninvånarna. En väl utbyggd konsumentverksamhet kan också tiltföra kommunen sakkunskap och underlag för rationella beslul inom såväl planeringsfrågor som i övriga ekonomiska frågor. Som exempel kan nämnas del informations- och utbildningssamarbete konsumenlnämnden i Trollhättan har bedrivit. Ökade kunskaper hos socialförvakningens personal och dess klienter kan begränsa sociala utgifter utan atl den enskUde kommuninvånaren blir ekonomiskt lidande. Kommunal konsumentverksamhet kan också vara en fömtsättning för all kunna samla och dokumentera väsentiiga problem inom bostadsplaneringen. Fukt och mögel i bosläder är l.ex. ell problem som delvis måste förebyggas i planerings- och uppförandeskedet.

Konsumentnämnden anser att den fortsatta utveckUngen av kommunal konsumentverksamhet måsle bevakas. Eventuellt behövs speciella stimulanser övervägas. För mindre kommuner som inte anser sig kunna bära kostnaden för en väl utbyggd konsumentverksamhet bör Kommunförbundet medverka för all åstadkomma samarbetsavlal med närliggande kom-mun(-er).

De kommuner som idag frivilligt har tagit det ansvar riksdagen har givk
dem avlastar de centrala organen delar av dessas ansvar för bl. a. stöd till 249

svaga konsumenter. Det torde därför vara skäligt att regeringen överväger Prop. 1985/86:121 att mera strikt fördela de medel som anvisats för konsumentpolitiska insatser. Konsumentnämnden ställer sig däiför bakom kommitléns förslag all AUmänna Reklamalionsnämndens telefonrådgivning liU enskilda konsumenter upphör. Vidare anser konsumentnämnden att en prövning i Allmänna Reklamationsnämnden bör förutsätta en kommunal handläggning och försök liU lösning av tvister.

Belräffande omfattningen av kommunal konsumentpolitik finner konsumenlnämnden att den kalalog som belänkandet tar upp i kapitel 12 väl beskriver de områden som skall ingå i en kommunal konsumentverksamhet. Flera kommuner arbetar idag inom dessa verksamhetsområden. Dock lorde det vara angeläget all Konsumentverket ges medel för spridning av de beprövade modeUer som redan finns i de olika kommunema.

Som ell komplement tUl kapilel 12.2 vill konsumenlnämnden betona behov av samarbete mellan kommunala konsumentverksamheter och statliga myndigheter som SPK och Priskonloren.

Kristianstads kommun

I dagsläget finns på ett flertal ställen i landet större kommuner som böljat med en seriös konsumentpolitisk verksamhei. Dessa utnyttjas ofta service-mässigl av grannkommunernas invånare på gmnd av atl deras egen hemkommun inte etablerat någon verksamhet. För att råda bot på detla behövs någon form av inlerkommunala samarbetsavlal. Om konsumenter i glesbygd och mindre kommuner icke skall komma på efterkälken hushåUsekonomiskl sett krävs en mer homogen utveckling av den kommunala verksamhelen. Om detta skaU kunna åstadkommas behövs något överordnat organ som förhandlingsvägen skall kunna få till stånd konsumentbyråer i alla kommuner vare sig del sker genom egen verksamhei eller samarbetsavtal. Svenska kommunförbundels länsavdelningar skuUe kunna fungera som etl sådant förhandUngsfomm, gärna i samarbete med konsumenlmi-nistem.

Mullsjö kommun

Kommunen delar också kommitténs uppfattning att den kommunala konsumentverksamheten även i fortsättningen skall vara en frivillig uppgift för kommunerna.

Åtskilliga mindre kommuner saknar idag konsumentrådgivning. Det är
viktigt all dessa får hjälp all finna lämpliga vägar att starta en konsument
verksamhet. Interkommunal samverkan förekommer redan meUan vissa
kommuner. Vanligast är atl en större kommun säljer tjänster till mindre
grannkommuner. För att få en bra konsumentpolitisk verksamhet i en
kommun krävs samverkan mellan olika förvaltningar i kommunen. Social
förvaltningen kan medverka i frågor om hushållsbudgetrådgivning. Skol
förvaltningen och sociatförvallningen kan utbilda lärare respektive förskol
lärare och personal inom äldreomsorgen i konsumentfrågor. Fastighetsför- 250

valtningen kan medverka i frågor som rör kostnader för småhus saml i Prop. 1985/86: 121

energtfrågor. Biblioteken kan ha utställningar, en särskild konsumenl-

hömam.m.

Som lidigare framhållits saknar många kommuner fortfarande konsumentrådgivning. Andra kommuner har idag rådgivning i begränsad omfattning. Man kan förvänta sig atl kommitténs förslag atl konsumenterna i första hand skaU hänvisas till atl lokall söka få hjälp med en lösning av reklamalionsärendet kan innebära ökade arbetsuppgifter. Vidare kommer etl ökat utbildningsbehov atl medföra ökade koslnader för kommunerna. Det är troligt atl kommunernas kostnader för konsumentrådgivningen därför kommer alt avsevärt öka i fortsättningen.

Kommunerna får således ta på sig nya uppgifter utan atl erhålla kompensation från staten. Utbyggnadstakten kan därför bli myckel ojämn i kommunerna beroende på oUka ekonomiska fömtsättningar. Dessutom kan konsumentrådgivarnas utbildning och därmed kompelens förväntas bli varierande i olika kommuner.

Vetlanda kommun

Konsumentverksamheten i Vetlanda kommun, en kommun med ca. 28000 invånare, uppgår idag lUl 50% av heltidstjänst. Verksamhelen domineras till stor del av telefonrådgivning, (både vad gäUer råd före köp och reklamalionshantering) och därmed uppföljande arbete. Uppskattningsvis inkommer ca. 800-900 samtal per år. Dessutom tillkommer uppdrag i samband med personliga besök och brevförfrågningar.

Allmän konsumentinformation lämnas idag huvudsakligen i kommunens skolor samt liU föreningar och organisationer som särskill begär det. Egen uppsökande verksamhei, typ utställning, marknadsuppföljning, studiecirklar m. m. blir pga. tidsbrist av underordnad betydelse.

Den kommunala konsumentverksamhet som idag bedrivs uppvisar myckel slora variationer. 238 av landels 284 kommuner har konsumentverksamhet, men hela 124 kommuner har konsumentsekrelerare anställd på mindre än halvtid (enligt KoV statistik 1985-07-01). Dvs. mer än hätften av kommunema driver verksamhet som inte ger utrymme för nägon direkl aktivitet utåt.

Vidare är det myckel stora variationer på tjänstemännens kompelens, efiersom formella kunskapskrav saknas för konsumentsekrelerare. Liten verksamhet ger inte heUer någon färdighet och mtin.

Med hänsyn tiU dessa slora olikheter på verksamhet i kommunerna är det myckel svårt atl ge allmängiltiga rekommendationer som är realistiska alt genomföra på lokalplanet.

Renl allmänt kan pålalas viklen av etl politiskt engagemang i konsumentverksamheten. Politikerna har etl kontaktnät, bl. a. liU andra politiska organ, vilket leder tiU att verksamhelen sprids utåt. Ett aktivt politiskt engagemang ger även verksamhelen viss dignitet.

I kommuner med relativt liten verksamhet, finns inget större utrymme
för andra aktiviteter än den dkekla rådgivningen och råd i samband med 251

reklamationer. Verksamheten får i hög grad inriktas på telefonservice. Prop. 1985/86: 121 Dessutom tar materialhanteringen slor lid i anspråk. Det saknas då utrymme för åtgärder som kräver politiska beslut och styrning, och därmed finns inte heller behov av någon särskUd nämnd. Del väsentiiga torde inte vara humvida en konsumentnämnd finns eller ej, ulan att söka fä en så bred verksamhet att en politisk aktivitet kring konsumentfrågorna möjliggörs.

Göteborgs kommun

Kommunstyrelsen saknar i belänkandet belysning av frågan om eventuella kostnader för kommunerna som följd av föreslagna förändringar av viss kommunal verksamhei t.ex. förändrad skolundervisning, ökat stöd till frivilliga organisationer, ytterligare uppgifter för den lokala konsumentverksamheten.

Gislaveds kommun

Konsumenluiskollet delar kommitténs uppfattning atl den kommunala konsumentverksamheten även i fortsättningen får bli en frivillig uppgift för kommunerna. En obligatorisk verksamhei skulle knappast ge verksamhelen elt sådant innehåU som är nödvändigt, ej heller få en sådan bredd som kommittén förordar. Kommunernas varierande resurser och behov och även del faktum atl någol statligt ekonomiskt stöd inte kan påräknas, gör att samarbetsavtal mellan flera kommuner när del gäller konsumentpolitisk verksamhet, framstår som etl realistiskt akemativ.

Nacka kommun

Nacka kommun stöder kommitténs förslag om alt inrättandet av kommunal konsumentverksamhet ska vara friviUig.

Nacka kommun anser atl en konsumentnämnd/kommilté bör uigöra den normala formen för politikernas medverkan i arbetet.

Kontakter med enskilda konsumenter är en grundläggande uppgtfl i det kommunala arbetet, främsl som problemuppfängare. Möjligheten för kommunal verksamhei all nå större gmpper av människor och rikta sin verksamhet tiU speciella gmpper bör dock ökas. Den kommunala vägledningen behöver stöd från KOV, press, radio och TV såsom beskrivits av kommittén för atl nå ul till den enskilde konsumenten. I etl långsiktigt perspektiv ökar detta konsumenternas möjligheter att hävda sig på marknaden.

Umeå kommun

Umeå kommun ser det som en angelägen uppgift all ge kommunmedbor
garna rätten lill en väl fungerande konsumentverksamhet. I utredningen
redovisas atl drygt 90% av landels befolkning bor i kommuner med någon
form av kommunal konsumentverksamhet. Del ger anvisningar om ytterli
gare elt område med slora regionala skillnader eftersom i Västerbotten
saknar 6 kommuner av 15 denna verksamhei. Kommuner med egen konsu- 252

menlverksamhel som befinner sig i resurssvaga regioner får av förklarliga Prop. 1985/86:121 skäl en större arbetsbelastning. Umeå kommun vill dock betona viklen av att konsumentverksamheten fortsättningsvis utgår tfrån ett frivilligt kommunalt engagemang, men för undvikande av snedbelaslningseffekten bör frågan om inlerkommunala samarbelsformer inom detla område undersökas.

Kommunen anser vidare alt alla de arbetsområden som specificeras i kommitténs betänkande är av slor vikt för all nå de mål som uppsläUs. Kommunen vill dock framhåUa områdenas rådgivning, utbUdning och organisalionsstöd som särskilt viktiga.

Kiruna kommun

Konsumentverksamheten på lokal nivå bedrivs numera av kommunerna inom ramen för primärkommunal verksamhei. I början var dock verksamhelen förankrad hos lokala organisationer. Kommunerna har därför i belydande ontfattning tagit på sig ell ökat ansvar för en verksamhet, som lidigare bekostades av staten. Kommunema har inte heller protesterat mot alt överta sitt nuvarande ekonomiska ansvar, hell enkelt av den anledningen all man funnit att verksamheten är av inlresse och gagnar kommuninvånarna. Mot den bakgmnden borde tanken på lagsttftning om obligatorisk kommunal verksamhet, som framförs i ett särskUl yttrande, kunna avföras från vidare diskussion.

Kommittén förordar inte heUer obligatorium men uttrycker besvikelse över ulveckUngstakten i den kommunala verksamhelen. Besvikelsen kan inte anses befogad mol bakgmnden av den i delta sammanhang korta lid som kommunernas roll varit aktuell. Kommunernas uppgtfter inom detta område har inte heller konkret definierats och i viss mån råder tveksamhet om kompelensgränsema.

Det förhållandet atl konsumentverksamhet nu finns i de flesta kommuner visar väl snarast atl utvecklingen trots ovannämnda och andra inledningsproblem varit positiv. Del kan väl inte heller uteslutas alt verksamheten centralt och regionalt inte varit anpassad lill en snabbare utveckling lokak.

Växjö kommun

FriviUighelen har medfört atl kommunernas satsning på verksamhelen visar stora variationer inte alllid sammanhängande med kommunens storlek. T.ex. Växjö kommun har i jämförelse med jämnslora kommuner som Kalmar, Halmstad och Kristianstad en myckel låg ambkionsnivå för den konsumentpoliliska verksamhelen. Atl i detta läge tillföra kommunerna ytterligare uppgifter som kommittén föreslår är knappasl realistiskt. Detta gäller då främsl reklamationshanteringen och marknadsuppföljningen.

Ystads kommun

Sedan 1975 handlägges konsumentfrågorna i Ystads kommun av en konsu- 253

mentnämnd som är palamentariskt sammansatt och som enligt vår bedöm- Prop. 1985/86:121 ning fungerar bra. De första åren sköttes rådgivningen av en konsumentsekrelerare på dellid. 1979 ingicks ett samarbetsavlal med angränsande kommuner och en konsumentsekrelerare anställdes på heltid. Behovet av konsumentvägledning är stort och har vuxit alltsedan starten. Kommunen delar kommitténs uppfattning all konsumentpolitisk verksamhet är av fakultativ karaktär. Detla inte minst med tanke på minskad statlig styrning av den kommunala verksamheten.

Lycksele kommun

Kommunen instämmer i atl en stark kommunal konsumentverksamhet är den nödvändiga basen för etl målmedvetet konsumentpoliliskt arbete på lokal nivå. Del är rikligt alt verksamheten även i fortsättningen är frivillig. Det ger kommunerna möjlighet all utforma verksamheten ultfrån sin egen situation. Ell nylt normalreglemenle saml förslagel till ny lag blir etl stöd för kommunerna all på sikt utveckla konsumentverksamheten.

Sorsele kommun

För att utöka konsumentverksamheten är befolkningssvaga kommuner hänvisade till atl köpa tjänster från större kommuner alternativt stödja någon friviUig organisation som bedriver konsumentverksamhet.

Konsumentnämnden i Västerås kommun

Kommktén ser den lokala verksamheten som en av hörnslenaraa i del konsumentpolitiska arbetet. Ulöver den kommunala verksamheten med rådgivning och information betonas organisationernas insatser och samarbetet meUan dessa och den kommunala verksamhelen. Nämnden, som har en omfattande erfarenhet av samarbete med organisationer, vUl livligt tillstyrka kommitléns övervägande gällande den lokala verksamhelen.

Nämnden ser det angelägel alt den kommunala verksamhelen leds av en särskild, poUtisk vald konsumentnämnd.

Nämnden ser del som önskvärt att Kommunförbundels normalreglemente omarbetas i linje med kommitténs förslag.

I fråga om arbetsuppgtfterna på kommunal nivå viU nämnden poängtera viklen av samarbetet med andra kommunala förvakningar.

Konsumentnämnden i Luleå kommun

Konsumentnämnden anser atl utredningen brister i all den inte samtidigt,
på elt tydligare sätt klargör sambandet mellan den kommunala konsument
verksamheten och de frivUliga organisationerna. Nämnden har stor erfa
renhet av samarbete med de frivilliga organisationerna. Vi anser atl en
förutsättning för att konsumentpoliliska insatser bedrivs inom organisa-
tionslivel är att det finns en väl fungerande kommunal konsumentverksam
het alt iHlgä. Om denna verksamhei saknas eUer bedrivs i för liten omfall- 254

ning är vår uppfattning, atl man då inte skall ha förväntan på alt de Prop. 1985/86:121 frivilliga organisationerna kommer atl kunna bedriva någon konsumentpoUtisk verksamhei av större betydelse.

En annan brist i uiredningen är den totala avsaknaden av resonemang om den kommunala konsumentverksamhetens resursbehov. Visserligen innebar direktiven till utredningen atl den inte kunde föreslå några nya resurser till den kommunala konsumentverksamheten. Men utredningen borde ha utrett om den kommunala verksamheten har resurser för den verksamhei man förväntas bedriva idag. Vår erfarenhet är atl de flesta kommunala konsumentverksamheter har personeUa resursproblem idag. Rådgivningen har slagit igenom hos allmänheten som därmed stäUer ökade krav på verksamheten. De förtroendevalda i konsumentnämndema blir aUt aktivare desto mer erfarenhet de får. Delta ställer också ökade krav på verksamhelen genom ökad aktivket på många områden. Mot bakgmnd av detta samt att utredningen föreslagit en rad nya arbetsuppgifter för den kommunala verksamhelen, ser vi del som omöjligt att de frivUliga organisationerna kommer alt öka sitt engagemang, som inte den kommunala verksamhelen också får ökade personella resurser. Konsumenlnämnden har stöd för denna uppfattning från vår referensgmpp för konsumentfrågor. Denna är sammansatt av lio frivilliga organisationer och har funnits sedan 1974. Vi viU också framhåUa atl samverkan med folkrörelser och organisationer är en mycket viktig uppgtfl men att den samtidigt är mycket resurskrävande.

Mot bakgmnd av alt utredningen föreslår en fortsatt frivillighet för kommunema att ha konsumentverksamhet saml att det måste vara en omöjlighet all förutse hur kommunerna kommer all bedriva reklamalionshanleringen de närmaste åren, är vår uppfattning alt förslagel ej går all realisera i detta skede. Frågan bör däremot aktualiseras om ett par år.

Konsumentnämnden i Botkyrka kommun

Vi har lidigare i detta yttrande klart påtalat den centrala roll som den lokala konsumentverksamheten har. Idag finns någon form av konsumentverksamhet i 238 av 284 kommuner i landet. Del är vår förhoppning och övertygelse att fler kommuner kommer lill insikt om behovel av lokal konsumentverksamhet. Vi tror alt denna process gör alt någon lagsladgad skyldighel alt bedriva konsumentverksamhet inte behöver införas för all få acceplans ute i kommunerna.

Konsumentnämnden i Halmstads kommun

Enligt vår erfarenhet är det inte bara önskvärt ulan nödvändigl med konsu
mentverksamhet i varje kommun. Om den lagsliftning, som nu föreslås,
kan medverka lill att kommunerna bygger ut eller startar konsumentverk
samhet är del bra. Vi har erfarenhet av hur utlämnade konsumenterna är i
kommuner där konsumentverksamhet saknas. Dagligen måste vi avvisa
konsumenter som ringer lUl oss från två grannkommuner som helt saknar
konsumentverksamhet. Det är inga "onödiga" frågor som ställs och pro- 255

blemen skulle oftast kunna lösas i en fungerande konsumentverksamhet.

Vi anser att konsumentverksamheten skall ha en politisk anknytning i Prop. 1985/86:121 första hand genom en egen nämnd. I mindre kommuner kan nämnden ersättas med elt utskott i annan nämnd med nära anknytning till konsumentverksamhet.

Konsument vägledaren i Bengtsfors kommun m. fl.

I västra Götaland finns idag en "samarbelsgmpp" i konsumentfrågor bestående av konsumentvägledare och konsumentsekrelerare från ett flertal kommuner från norra Dalsland ner till Ale kommun. Flera av dessa kommuner är relativt små och konsumentfrågorna har hittills haft en ganska undanskymd plats i de kommunala förvaltningarna. Undanlag är bl.a. Trollhättan och Vänersborg som vi företrädare från andra kommuner betraktar som "storebröder" i detta sammanhang.

Konsumentvägledama i dessa småkommuner har liksom i landet i övrigi en mycket liten tjänstetid som kan ägnas åt dessa frågor. Med andra ord finns det en mängd andra arbetsuppgifter som skall utföras på dessa tjänster. Flera av oss vägledare har en tjänstetid av högst 2-4 timmar per vecka som vi skall sköta konsumentfrågorna på.

Med anledning av Konsumentpoliliska kommkténs betänkande anser vi del därför myckel viktigt atl man får klart för sig på finansdepartementet och konsumentverket under vilka fömtsättningar konsumentvägledningen bedrives i vissa kommuner. Principen att kommunerna bör ta över mera av den direkta vägledningen och även hanteringen av reklamationsärenden från ARN ställer vi i och för sig upp på. Tyvärr kan vi dock inte räkna med att de personeUa resurserna för denna hantering alllid kommer att finnas i kommunema.

Sveriges köpmannaförbund

Sveriges Köpmannaförbund anser — liksom kommittén — atl eventueUa tvister mellan köpare och säljare skall lösas sä nära marknaden som möjligt. Vi finner det därför principiellt intressant med en lokalt orienterad rådgivnings-, informations- och medlingsfunktion på del kommunala planet. Försöken i Trollhällan och även annorstädes i landet har fält ett poskivt ulfaU hos såväl lokala konsumenlvägledare som hos konsumenter och företagare. Vi anser det kan finnas anledning att vidareutveckla dessa modeller på bredare basis än vad som nu är fallet. Vi vill emellertid starkt poängtera all några lokala, kommunala reklamationsnämnder av samma karaktär som AUmänna Reklamationsnämnden inte bör inrättas. De ärenden som inte kan lösas genom en lokal medUngsfunktion bör vidareföras till den nuvarande Allmänna Reklamationsnämnden. Där finns i dag den samlade kompelens och den ansvarskänsla som erfordras för alt kunna avgöra tvistigheler mellan konsumenter och företagare.

Näringslivets delegation för marknadsrätt

NDM delar Kommitléns uppfattning all den lokala konsumentpoUtiska

verksamhelen bör vara frivUlig och alt del skulle vara varken reaUstiskl 256

eUer ändamålsenligt atl lagstiftningsvägen ålägga kommunerna atl bedriva Prop. 1985/86:121 en sådan verksamhei.

Det bör vidare framhållas all man särskilt inom detaljhandeln i slort sett har poskiva erfarenheter av den kommunala konsumentpoliliska verksamhelen som den bedrivits hillills.

NDM vill understryka atl delegationen i och för sig delar Kommitléns uppfattning att det lokala konsumentpolitiska arbetet är viktigt och värdefullt och därför bör uppmuntras. Enligt NDMs mening främjas emellertid inte strävanden i denna riktning av att man lägger fram en "katalog över områden, där lokala insatser är önskvärda" (orden är Kommitléns) utan alt göra klart vad man egentligen föreslår. NDM efterlyser en seriös och vederhäftig analys av de olika arbetsområden som kräver insatser vilka lämpligen kan fullgöras på det kommunala planet, vidare en ganska detaljerad beskrivning av hur dessa insatser skall organiseras, område för område, saml vad insatserna kostar på etl anlal definierade ambitionsnivåer. Med tillgång till ett sådant underlag kan politikerna i varje kommun prioritera mellan de uppgifter som del finns lokall inlresse och lokala förutsättningar att tillgodose. Utan tillgång till detta underlag är risken mycket stor all kalalogen förblir en lista av fromma önskningar som ingen kan la på allvar. Kommitténs tankegång all "kalalogen" i belänkandet skall kunna bilda underlag för etl "normalreglemente för kommunal konsumentpolitisk verksamhei" ler sig verklighetsfrämmande.

Avsaknaden av en seriös behandling av de konsumentpolitiska insatserna på lokal nivå gör del inte möjligt atl på ett mera djupgående säll behandla Kommitténs förslag till arbetsområden och prioriteringen mellan dessa. NDM måste följaktligen inskränka sig till några allmänt och principieUt hållna uttalanden.

NDM anser att tyngdpunkten i den kommunala konsumentpolitiska verksamheten även i framtiden bör ligga på rådgivning till enskilda kommunmedlemmar och information lill kommunens innevånare i allmänhet. NDM gör den bedömningen all dessa arbetsuppgifter under en överskådlig framlid kommer all dominera den konsumentpoliliska verksamhelen i flertalet kommuner. NDM ser också positivt på samarbete mellan den kommunala informationsverksamheten och friviUiga organisationer som lar sig an konsumentfrågor. Däremot anser NDM all Kommktén överskattat de praktiska möjligheterna för kommunerna alt med personella och ekonomiska resurser stödja insatser av frivilliga organisationer.

Inte minsl mol bakgrund av den vikliga roll, som statsmakterna vUl tilldela företagens egenåtgärder på det konsumentpolitiska området, synes del angelägel att förelagen i kommunen ges lillfälle alt spela sin aktiva roll på det kommunala konsumentpolitiska planet.

Landsorganisationen i Sverige

LO anser vidare att en ytterligare utveckling av den lokala konsumenlpoli
tiska verksamhelen är nödvändig om man ska nå svaga grupper. Kvalité- 257

17 Riksdagen 1985186.1 saml. Nr 121

ten på den lokala verksamheten är mycket ojämn. Del krävs en väsentlig Prop. 1985/86: 121 utökning av resurserna om de uppgifter som föreslås av kommittén ska klaras lokalt.

Tjänstemännens centralorganisation

TCO vill särskilt understryka betydelsen av den lokala konsumentpolitiska verksamheten. Det är beklagligt atl utbyggnaden gäll så långsamt. En del kommuner bedriver fortfarande inte någon konsumentverksamhet och skillnaden i aktivitet är betydande bland de kommuner som har konsumentverksamhet. En aktiv politikermedverkan saknas dessulom pä alltför många håll.

Elt särskill politiskt organ - till exempel en konsumentnämnd - krävs i de flesta fall för att ge tyngd ål de konsumenlpolitiska frågorna ute i kommunerna.

Västerbottens läns TCO-distrikt

Riksdagen har tidigare rekommenderat att den kommunala konsumentvägledningen ska byggas ut i landets alla kommuner och att del ska finnas en anställd i konsumentverksamheten per 20.000-tal invånare i kommunen.

Detta mål är långt borta. Etl 50-tal kommuner saknar kommunal konsumentverksamhet och många har endast några få limmar i veckan avsatt för konsumentfrågorna. Bland de kommuner som är utan verksamhet eller har dåliga resurser finns många i Norrland. I Västerbottens län saknar 6 kommuner av 15 kommunal konsumentverksamhet. TCO-distriktet anser

att kriteriet för alt en kommun ska få hävda att man har kommunal konsumentverksamhet ska sältas vid minst 20 timmars tjänstgöring per vecka för en anställd för frågorna.

Vidare föreslär TCO-distriktet all en tidsgräns sätts för den frivilliga konsumentverksamheten. Har inte utbyggnaden av kommunernas konsumentverksamhet, med tjänstgö-ringskrilerium enUgt ovan, uppnått 95 procent av samtliga kommuner år 1990, ska en lagstiftning tUlgripas som ålägger kommunerna lokal konsumentverksamhet. I tidigare centrala yttranden har TCO satt frivilliggränsen tUl år 1982.

att statligt stöd för start av kommunal konsumentverksamhet redan i dag ges i form av regionalpolitiska insatser till de kommuner som finns inom stödområdena.

Centralorganisationen SACO/SR

JUSEK

Kommittén föreslår att utbyggnaden av den kommunala konsumentverk
samheten även i fortsättningen skall vara frivillig. Med tanke på atl kom- 258

munernas resurser knappasl torde komma alt öka under den närmaste Prop. 1985/86:121 tiden är del inte troligt att utbyggnaden av konsumentverksamheten i kommunerna kommer atl högprioriteras framöver.

Den lokala verksamheten bör framförallt inrikta sig på rådgivning och hjälp alt lösa enklare ärenden. Gentemot företagen kan den lokala verksamheten bidra lill att företagen blir mer motiverade all själva lösa sina reklamationslvisler med enskilda konsumenter.

Kooperativa konsumentgillesförbundet

De kooperativa konsumenlgillena har alltid arbetat med konsumenlpolitiska frågor, oftast på elt myckel handfast, praktiskt och konkret sätl och på det lokala planet — där det bäst behövs — och ställer sig därför självklart bakom kommitténs uppfattning om behovet av en ökad och utvecklad lokal konsumentpolitisk verksamhei liksom vi tillstyrker den utvidgning av den kommunala kompetensen som kommittén föreslår i samband med reklamationshantering och förmedling av information.

Dock tror vi del är nödvändigl med lagsliftning om kommunal konsumentverksamhet om inte klyftan snarare skall öka än minska mellan kommuner med bra respektive mer eller mindre obefintlig kommunal verksamhet i takt med att uppgifterna för den lokala kommunala konsumentverksamheten ökar. Kooperativa Konsumentgillesförbundet vill förorda en ramlagstiftning som ger kommuninvånarna rättighet atl ställa krav på kommunalpolitisk verksamhei samtidigt som den ger kommunerna frihei alt välja lämplig modell för att lösa de konsumentpoUtiska åtaganden som föreslås i utredningen och lämpligen skrivs in i ramlagens målparagraf.

Konsumentvägledarnas förening

Föreningen ställer sig helt bakom bedömningen att den lokala konsumentpoliliska verksamheten ska bedrivas med en politisk nämnd som bas. Politikermedverkan är nödvändig, som utredningen påpekar, för att ge det kommunala konsumenlarbetet bredd och tyngd.

Föreningen anser med hänsyn till gjorda erfarenheter atl ell obligatorium är del bästa för all snabbi skapa hjälp ål landels alla konsumenter. Det råder idag ell hårt och tråkigt klimat ute på fältet meUan kommuner, som har verksamheter och konsumenter som viU ha hjälp men som bor i kommuner utan verksamhei eller otillräcklig sådan. Vad gäller de arbetsområden uiredningen anser nödvändiga för den kommunala verksamhelen all hanlera vlU vi dessulom understryka all många konsumentverksamheter idag fungerar som remissinstanser i planfrågor, lillfållighetshandeln, kollektivtrafik, bostadsförsörjning m. fl. Detta för att på ett mer uppenbart sätt än vad som annars ofta görs la till vara konsumenternas intressen.

Som läget i många kommuner är idag tvingas emellertid politikerna att hårt prioritera bland uppgifterna på gmnd av bristande ekonomi och/eller brist på personallillgång.

Allt större krav slälls på KOV: s roll som utbildare av de kommunala 259

vägledarna. Det är viktigt att konsumentverket kan bibehålla och tUl och Prop. 1985/86:121 med förstärka sina resurser härvidlag. Föreningen finner i detta sammanhang lämpligt påpeka att de i kapitlet föreslagna arbetsuppgifterna är de idag faktiskt utförda arbetsuppgifterna i många kommuner. Vi ställer oss därför undrande inför de ifrågasättanden som förekommer i reservationer och särskilda yttranden om vår yrkeskårs kvalifikationer. Lämpligare hade varit om utredningen på något sätl förtydligat de krav man rimligen bör ställa på en konsumentvägledare som skall arbeta med dessa "nya" arbelsuppgtfter.

Hushållningssällskapens förbund

Den lokala konsumentpoUliska verksamhelen ägnas ell kapilel i betänkandet. Man betonar där inledningsvis att den bör prioriteras högt. Förbundel instämmer i detla men med del liUägget atl del bör också gälla den regionala, dvs. länsvisa verksamheten. På det senare området bör hushåUnings-sällskapen - liksom under ell anlal decennier fram tiU 1967 - bl. a. kunna fylla en viktig funktion som regionall kontaktorgan och som replipunkt för KOV och andra cenlrala organisationer. Flertalet hushållningssällskap har återigen anställt hemkonsulenter (för närvarande 20 st.) för alt söka fylla en sådan funktion. Dessa har snabbt mött en myckel stor efterfrågan på rådgivning och service inom områdel hem, hushåll och hushållsekonomi; dels från hushållningssällskapens egna medlemmar och dels (och i starkt ökande grad) från en bred allmänhet. Flertalet av hushåUningssällskapens hemkonsulenter är, på gmnd av starkt begränsade ekonomiska resurser, tills vidare deltidsanställda. Här finns således en resurs och en verksamhei som hushållningssäUskapen är beredda alt utveckla vidare i samverkan med andra organ.

Folksam

Sedan elt antal år finns inom försäkringsområdet etablerat en ceniral självständig rådgivningsbyrå - Konsumenternas försäkringsbyrå. Som huvudmän står Konsumentverket, Försäkringsinspektionen och försäkringsbolagen. Rådgivningsbyråns uppgift är atl hjälpa och vägleda konsumenterna i försäkringsfrågor. Verksamheten är förlagd tiU Slockholm.

Behovet av en ceniral byrå av detta slag kan ses som en kritik mol de enskUda försäkringsbolagens informationsverksamhet men visar också alt den kommunala lokala konsumentverksamheten inte är utbyggd eUer fungerar på önskvärt sätt. Vi delar kommitténs uppfattning alt en stark kommunal konsumentverksamhet är den nödvändiga basen för ell effektivt konsumenlpolitiskl arbete. Det är etl genereUt påslående som i hög grad även gäller rådgivning i försäkringsfrägor.

Oljekonsumenternas förbund

Det senare gäller också om den lokala inriktningen av konsumentpolitiken

(kap. 12), som OK vill ställa sig bakom som långsiktig huvudlinje. Denna 260

kräver dock lokala stöd- och utvecklingsresurser för all genomföra och det Prop. 1985/86: 121 är vanskligt all i någon större utsträckning och på kortare sikt lita till friviUiga insatser som förr i liden. Cenlrala resursförstärkningar behövs paraUellt med alt de lokala långsiktigt utvecklas.

Studieförbundet Vuxenskolan

Sedan tio är tillbaka har kommunerna ansvarat för den lokala konsumentverksamheten. Fortfarande saknar ell 50-lal kommuner en organiserad konsumentverksamhet. Kommittén ger exempel där små kommuner gått samman och anställt gemensam konsumenlvägledare. Naturligtvis finns del andra sätt all lösa de små kommunernas hantering av dessa frågor. En intressant lösning är, enligt SVs mening, all kommuner köper dessa tjänster från hushållningssällskapen. Erfarenheterna av delta har hittiUs varit goda.

I ett särskilt yttrande tiU utredningen betonas det viktiga arbete som hemkonsulenterna utförde. Studieförbundet Vuxenskolan vill instämma i detta. Del är viktigt atl konsumenlvägledarna studerar del arbetssätt som från böljan var hemkonsulenternas. Genom alt slor vikt lagts på arbete med reklamationsfrågor, är del risk alt konsumentvägledarnas insatser riktar sig tUl de redan starka - de som vet vart man vänder sig med sina klagomål. För atl nå alla gmpper krävs uppsökande verksamhei med praktisk rådgivning. Studieförbundet Vuxenskolan vill framhålla att kontakten med studieförbund och frivilligorganisationer är viktig.

Siudieförbunden kan vara kanalen för uppsökande verksamhet och projekt av olika slag. Studieförbundet Vuxenskolan kan dessulom vara kontaktlänken lill olika delar av producenlkooperationen. Del är viktigt alt få dialog mellan producenter och konsumenter. Studieförbund och producenter kan tillsammans arrangera informationsträffar kring inköpsplanering, råvamhantering m.m. För all nå de sämst ställda vill vi också understryka viklen av elt samarbete med socialljänslen.

Arbetarnas bildningsförbund

Vi instämmer i kommitténs bedömning av nödvändigheten att förstärka den lokala konsumentverksamheten. För närvarande fmns en särskild politisk nämnd endasl i 78 kommuner. Del är viktigt all konsumentpolitiken får egna politiska organ. Läggs dessa frågor på redan befintliga politiska instanser finns del risk för atl frågorna drunknar i andra frågor som anses ha större tyngd. Om vi inte får egna politiska organ finns del dessutom en risk all tjänstemän lägger egna prioriteringar på verksamheten. Arbetsuppgifter som utbildningsinsatser riskerar i sådana fall all bli lågprioriterade och den traditionella rådgivningsverksamheten högprioriteras.

Miljöförbundet

Den kommunala verksamheten ska enligt kommittén även i fortsättningen 261

vara friviUig. Miljöförbundet stöder den tanken, liksom argumentet att del

knappast går att tvinga fram kvalificerade kommunala ambitioner på detta Prop. 1985/86:121 område genom diktat. Men om det inte finns kommunal rådgivning alt tillgå överallt, måsle enligt vår uppfattning statlig rådgivning och reklama-lionshjälp finnas läll tillgänglig centralt eller länsvis, även per telefon.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund

Det är bra all kommittén vill stimulera till en mångsidig lokal verksamhet. Del är emellertid svårt atl i förslagen se någol konkret om hur man ska stärka förutsättningarna för en sådan verksamhet.

Kommittén förordar atl många uppgifter flyttas från KOV till den lokala verksamhelen och man lägger dessulom på ytterligare nya uppgifter. Detta innebär naturligtvis atl klyftan kommer atl öka mellan konsumenter i de kommuner som har en väl fungerande lokal verksamhet och konsumenter i de kommuner som saknar eller har en ringa sädan verksamhet.

Vi vet all politisk oenighet i dag medverkar till att frivilliga insatser får en låg ambitionsnivå i många kommuner. SSKF anser därför att det finns behov av en vägledande lagsttftning och en viss ekonomisk stimulans via KOV för atl vi ska få en "lägsta ambitionsnivå" för den lokala konsumentpolitiken i landels kommuner.

Kommittén föreslår att reklamationer i försia hand bör lösas på lokal nivå. Det saknas dock enligt SSKF: s mening förslag tiU hur detta ska gå lill. Därtill kommer atl konsumenter i kommuner utan eller med ringa kommunal verksamhei blir speciellt utsatta.

Efiersom en större del av målen kommer all hänvisas lill domstolarna måste dessa få en beredskap, exempelvis via utbildning, för atl kunna ge konsumenterna en bättre handledning inför en "konsumentprocess".

Hyresgästernas riksförbund

Förbundet delar kommitténs uppfattning att organisationerna har en viktig funktion att fylla i den lokala konsumenlpolitiska verksamhelen. Utöver inflytandet över planer och program för bostadsbyggandet och över bostadsförvaltningen, bevakar hyresgästföreningarna bl.a. kommunala taxor. Dessutom bedrivs en omfattande hyresjuridisk rådgivning och service.

6.1.2 Rådgivning

Näringsfrihetsombudsmannen

Kommittén har uttalat atl kommunerna bör överväga om inte en större

andel av resurserna kan användas för andra konsumentpolitiska insatser

än personlig rådgivning före köp av varor och tjänster. Såsom skäl härför

ha kommittén anfört alt offentlig konsumentrådgivning och information till

enskilda konsumenter endasl når en liten andel av befolkningen. Man

anser atl andra, mer generella åtgärder, typ utbildningsinsatser i skolor,

marknadsbevakning, producentpåverkan, vamförsörjningsplanering, upp-

262

sökande verksamhet i samråd med friviUiga organisationer o.dyl., har Prop. 1985/86:121 större långsiktig konsumenlnytta i jämförelse med rådgivningen till enskilda konsumenter.

NO delar kommitléns uppfattning alt genereUa ålgärder, typ utbildning, på konsumentpoUtikens område har långsiktig betydelse för konsument-kollektivet. NO är dock tveksam till om en utökning av sådana generella konsumentpolitiska åtgärder bör ske på bekoslnad av kommunernas rådgivningsverksamhet lill enskilda konsumenter. NO vill peka på alt del kan vara både dyrt och svårt att nå ut med information av mer generell karaktär lill de konsumentgrupper som bäst behöver den. Däremol finns del ell intresse hos massmedia atl föra ul information om aktuella, praktiska fall. Denna typ av information om konkreta fall, rätt ofta med lokal anknytning, är kostnadsfri för del allmänna och har större fömtsättningar atl få genomslagskrafl även hos de svagare konsumentgrupperna i samhället. NO avråder av dessa skäl från en minskning av kommunernas rådgivnings- och informationsverksamhet lUI enskilda konsumenter.

Konsumentverket

Rådgivning lill enskilda konsumenter är av tradition en viktig del i samhällets konsumentpolitik. All en sädan verksamhet för att få god effekt skall finnas nära människoina är väldokumenterat. I och med den lokala konsumentverksamhetens utbyggnad har det blivit möjligt atl decentralisera konsumentrådgivningen lill lokal nivå. Den lolala offenlliga rådgivningen har därigenom mer än fördubblats sedan början av 1970-lalel, från 140000 kontakter år 1972 tiU drygt 300000 år 1984. Undersökningar visar också all man på lokal nivå genom direktrådgivningen får kontakt med betydligt fler korttidsutbildade och låginkomsttagare än på regional och central nivå. Erfarenhelema av konsumentrådgivning till enskilda konsumenter på lokal nivå är myckel positiva. Liksom kommittén anser verkel alt i en utbyggd kommunal konsumentverksamhet måsle rådgivning till enskilda konsumenter uigöra elt väsentligt inslag.

Verkel menar samtidigt atl del stora behovel av enskild konsumentrådgivning indikerar uppenbara brister i företagens egen information om varor och tjänster.

Trots all den lokala konsumentverksamheten genom direklrådgivningen får kontakt med ell slort anlal korttidsutbildade och låginkomsttagare är dessa gmpper fortfarande underrepresenlerade i förhållande lill sin andel av hela befolkningen. Därför har man sedan några år på lokal nivå mer aktivt försökt få kontakt med mer utsatta konsumenlgmpper. Exempel på sådana aktiviteter är konsumenlombud på arbetsplatser och i organisationer, samt samarbete med socialtjänsten avseende hushåUsekonomisk rådgivning. Fömtom en breddning av den traditionella konsumentrådgivningen innbär detta en icke oväsentlig resursförstärkning för den lokala konsumentverksamheten. Verket anser det angeläget atl denna utveckling kan fortsätta.

Rådgivningen tUI enskilda konsumenter bygger huvudsakUgen pä mate
rial från Konsumentverket. Målsättningen är atl den lokala konsument- 263

verksamheten skall ha tillgång till så aktuellt material som möjligt. För Prop. 1985/86: 121 närvarande får kommunerna material från verket varannan vecka. Del är en omfattande kunskapsbank som på detta sätt kontinuerligt byggs upp. Verkets resursinsats för framtagning, ajourhällning och distribution av materialet är betydande. För atl öka aktualiteten och på längre sikt rationalisera ajourhällning och distribution pågår sedan några år försök med datorisering av vissa delar av materialet. Utvecklingsarbetet gäller den kommunala vägledarens rådgivningsarbete. Konsumentverket anser det ytterst angeläget atl de nämnda försöken fortsätter och all ökade insatser på datoriseringsområdel kan göras under de närmaste åren på framför allt central nivå.

God kunskap om den lokala marknaden är en fömtsättning för alt den kommunala konsumentverksamheten på etl effektivt sätt skall kunna hjälpa konsumenterna och förbättra deras situation. Erfarenheterna visar alt såväl rådgivning, lösning av reklamalionsproblem, informationsåtgärder som mer stmkturella insatser underlättas om man har god kunskap om förhållandena på den lokala marknaden. Verket vill också peka på de starka sambanden mellan central och lokal nivå avseende bevakning av marknaden. Den lokala konsumentverksamheten är en viktig del i Konsumentverkets problemuppfångande verksamhet.

Allmänna reklamationsnämnden

ARN har den gmndinställningen att den kommunala verksamheten har en viktig funktion alt fylla och alt arbetsuppgifterna generellt sett utförs väl. Av naturliga skäl varierar givelvis insatserna mellan olika kommuner till såväl kvantitet som kvalitet. ARN vill gärna betona atl nämndens samarbete med de kommunala vägledarna i allt väsentligt fungerar bra.

Kommittén slår fast att den allmänna strävan idag är att den statliga slymingen av kommunernas verksamhet skall minskas och att det inte är ändamålsenligt att ålägga kommunerna atl bedriva konsumentpolitisk verksamhet. Kommitténs uppfattning är att konsumentverksamhet i stället måsle initieras på frivillig väg ute i kommunerna. ARN delar kommitténs slutsatser i denna del. Detla innebär att verksamhelen även i framtiden bör vara en fakultativ kommunal angelägenhet.

En lista av arbetsområden för lokal konsumentpolitisk verksamhei har stäUls upp (s. 133). ARN har ingenting all invända mot omnämnda områden i sig men saknar de bakomliggande övervägandena till preferenserna. I sammanhanget kan ifrågasättas om inte kommitténs ambitioner för den kommunala verksamhetens del är orealistiskt höga. Nämnden tror alt det på många håll kommer all bli svårt atl få fram resurser, särskilt som verksamheten ju skaU vara frivillig för kommunerna.

Redan en hastig blick på "listan" visar på svårighelema för en eller ett
fätal personer på lokal nivå all fullgöra samtliga föreslagna arbetsuppgifter.
Med all respekt för det arbete som idag utförs av de kommunala vägle
darna synes del vara en närmast omänsklig uppgift all behärska en så pass
slor materia varom nu är fråga. Den beskrivning som har gjorts av varje
arbetsområde är visserligen något opreciserad men understryker vilken 264

bredd som verksamhelen avses få. Även om vissa av områdena langerar Prop. 1985/86: 121 varandra anser ARN atl del hade varit önskvärt med en något större precisering. Bl. a. har under rådgivning angivils alt i denna ingår att åstadkomma uppgörelser mellan köpare och säljare. Var gränsen går mellan sådan rådgivning och del som kaUas reklamalionshantering synes oklart. Även gränsen mellan (utvidgad) reklamalionshantering och formell tvist-lösning är oklar.

Vetlanda kommun

Växande produktutbud, kortare livslängd på varorna och hushållens minskade köpkraft är några av de orsaker som lett till att den direkta rådgivningen, även hushåUsekonomisk rådgivning markant har ökat.

Rådgivnigen är den verksamhet som, fömtom reklamationshanteringen, direkl riktar sig till den enskilde konsumenten, och därmed upplevs som väldigt belydelsefuU av individen. I detta sammanhang kan behovet av objektiva testresultat aldrig nog pålalas. Kommitténs förslag all elt större ansvar på detta område skall läggas på fabrikanterna, kan aldrig uppväga behovet av testresultat. Konsumenterna önskar la del av någol objektivt framtaget material som klart utvisar fördelar och nackdelarmed varan. Det torde inte förelagens eget informationsmaterial ses som. De marknadsöversikter som Konsumentverket idag presenterar och årligen reviderar, kan inte heller tillmätas samma betydelse för konsumenten som testerna.

Kiruna kommun

Rådgivningen tiU enskilda konsumenter är etl slorl och betydelsefullt inslag i den lokala konsumentverksamheten.

Rådgivningen är givetvis viktig i första hand för den rådsökande aUmänheten, men den ger också myckel betydande informalionseffekler i båda riktningarna. Rådgivaren får kännedom om arten och mängden av problem och rådgivningen i sig innebär en informationsspridning till allmänheten. Den sistnämnda effekten får inte underskallas.

Den information som genom den direkta rädgivingen går ut och sprids har i många avseenden en belydande genomslagskrafl och överträffar troligen effekten av åtskillig skrtftlig information. Del finns kanske därför anledning alt för konsumentverksamhetens framlida utveckling betona vikten av all rådgivningen ges ökat utrymme.

En fundamental fömtsättning för en effektiv kommunal konsumentråd-givingsverksamhel är all konsumentverket lillhandahåUer aktuellt, överskådligt och lättillgängligt referensmaterial.

Detla arbete måsle ges en hög prioritet hos verket, då de flesta kommuner helt saknar resurser för denna uppgift. Materialet måste också anpassas till de behov som finns i hela landet.

Arbeiei med atl rationalisera informationsöverföringen mellan konsumentverket och de kommunala konsumentvägledningarna måste också påskyndas.

265

Hushållning.ssällskapens förbund Prop. 1985/86:121

Förbundet anser att ökad rådgivning till enskilda konsumenter är en myc ket viktig uppgift särskilt sedan konsumentverkets direktrådgivning upphörde för något är sedan. Vi anser ocksä att om en sådan rådgivning skall kunna bedrivas med framgång krävs en viss specialisering hos rådgivarna. Ett problem är atl konsumenlvägledarna vid kommunerna har alt verka över etl myckel stort område som de knappasl kan behärska till alla delar samtidigt som de har en mycket skiftande utbildning och erfarenhet. Om hushållningssällskapens konsulenter, som i regel är inriktade pä kost-och näringsfrågor samt hushållsekonomi, får verka i stort sett inom dessa områden, ernås en sådan önsvärd specialisering. Andra konsumenlvägledare skulle då kunna ägna sig mera odelat åt övriga delar inom konsumentrådgivningens område. Härigenom skulle Sällskapens konsulenter medverka lill en breddning av hela konsumentrådgivningen lill fromma för alla konsumenter. Detta motiverar enligt förbundels mening att ett allmänt stöd för denna verksamhet utgår till sällskapen, vilket skuUe kunna ge dessa större möjligheter att svara för konsumentrådgivning och i större utsträckning också anställa hcltid8.srbetande rådgivare.

Sveriges foikpensionärers riksförbund

Utredningen förordar en rådgivningsverksamhet "så nära konsumenterna som möjligt" och föreslår en förstärkning och breddning av den nuvarande kommunala konsumentrådgivningen. SFRF biträder uppfattningen atl enkla och raka vägar mellan rådgivare och konsument är alt föredra. Vi anser också, att om man stannar för en sådan modell, bör tyngdpunkten ligga lokalt och kommunalt.

6.1.3 Reklamationshantering Domstolsverket

DV avstyrker kommitléns förslag om en vidgning av konsumenlvägledarnas uppgifter tUl att omfatta även medling i reklamationslvisler. Den uppgiften bör i försia hand ankomma på den som genom utbildning och erfarenhet har de erforderliga kvalifikationerna, nämligen advokaterna. Rättshjälpen bör vara utformad så all konsultation av advokat inte blir omöjlig för den enskilde av ekonomiska skäl. Detla får tyvärr sägas vara fallel i dag i mycket stor utsträckning. Om samhällsresurser kan frigöras för en ökad insats på reklamationsområdet så bör de heUre utnyttjas för att subventionera rådgivning enligt rällshjälpslagen än lill alt bygga upp den kompelens som behövs hos de kommunala konsumenlvägledarna.

Enligt DVs mening innebär förslaget så vittgående nyheter alt det i vart
fall inte bör ges frivillighelens prägel. Om reklamalionshantering skall bli
en kommunal angelägenhet bör det i lag fastslås både vad konsumentvägle
daren skall ha för kvalifikationer och hur långt hans verksamhet skall
sträcka sig.
------ 266

DV vill starkt betona kommitléns uttalande om all formell Ivistiösning Prop. 1985/86: 121 inte skall ske i kommunal regi. Verkel håller också med kommittén om alt problem meUan köpare och säljare såvitt möjUgt bör lösas lokalt och utomprocessuellt. Om konsumenten behöver råd belräffande etl avtals giltighet, fömtsättningarna för framgång med en talan mot näringsidkaren eller annan juridisk hjälp bör vägledarna hänvisa honom till advokat.

DV delar uppfattningen atl del kan vara lämpligl atl ell samråd sker mellan tingsrätterna och konsumentvägledningen. Det är emeUertid viktigt atl betona tingsrätternas självständiga och opartiska stäUning.

Kammarrätten i Göteborg

Kammarrätten kan inte bedöma om det är lämpligl atl öka insatserna av kommunal konsumentvägledning på bekostnad av de insatser som idag sker i statlig regi. När del gäller själva reklamalionshanleringen synes kommunal verksamhei i regel inte kunna ersätta del arbete som idag utförs av ARN. Om kommunerna över huvud taget skall ge sig in på sådan hantering, ligger det slor vikt vid alt konsumenlvägledarna har den kompetens som erfordras för att rätt kunna bedöma rättsläget och medverka till malerielll rikliga lösningar.

Rättegångsutredningen

I och för sig vore del sålunda säkert värdefullt, om fler reklamationsfrågor kunde få en lokal hantering genom atl kommunerna byggde ut sin vägledande verksamhei. En sådan verksamhei har emellertid också sina risker. Verksamheten får inte ge sig ul för atl vara någonting annat än vad den egentligen är. Den, som inte har de gmndläggande juridiska kunskaperna och inte heller har ell nära samarbete med en jurist, måsle sålunda vara ytterst försiktig med alt ge råd i juridiska frågor. I detta ligger all också förlikningsverksamhelen måsle bedrivas med slor försiktighet. Parterna får inte bibringas den uppfattningen atl en kommunal konsumentvägledare uppträder som någol slags "skiljedomare". I nu angivna hänseenden kan vi ansluta oss lill flera av de ullaladen som görs på s. 140 i belänkandet.

Det nu sagda leder enligt vär uppfattning till all en kommunal verksamhet av del slag kommittén har förordat bara i blygsam omfattning kan avlasta allmänna reklamalionsnämnden några arbetskrävande ärenden. Vi tror alt vår bedömning på denna punkt kraftigt avviker från kommitténs.

Vad som i belänkandet sägs om all man i den kommunala verksamhelen bör styra vissa typer av tvister till allmän domslol i stället för lill aUmänna reklamalionsnämnden kan vi i allt väsentiigt ansluta oss till (s. 145 i betänkandet). Vi viU påpeka vikten av atl man belräffande de enklaste fallen inte försummar all upplysa om möjligheten att utnyttja del summariska förfarandet (se våra förslag om delta i vårt delbetänkande om tingsrättsprocessen SOU 1982:25-26).

267

Näringsfrihetsombudsmannen Prop. 1985/86:121

NO finner vidare kommitténs förslag alt ge kommunema möjlighel all något vidga konsumenlvägledamas befogenhet, dels såviti avser försök att få till stånd uppgörelser i reklamalionsfrågor, dels i fråga om deras förmedling av information till behöriga organ i enskilda ärenden, välmotiverat. Det är dock viktigt att betona att - såsom på flera ställen uttryckligen angivits i betänkandet - konsumenlsvägledarens medverkan vid reklamalionshanleringen endast skall vara av medlande karaktär och inte sikta liU en rättslig Ivistiösning. Genom förslaget ökar fömtsätlningarna för snabba, praktiska och effektiva lösningar på enskilda konsumenlproblem. Detta är till fördel både för det allmänna och för förelagen. Del är samtidigt viktigt atl hälla i minnet all denna typ av konsumentpolitisk verksamhei redan idag förekommer i vissa kommuner. Del är därför av betydelse atl eventuella oklarheter angående kommunernas kompelens i dessa frågor undanröjs.

Konsumentverket

I avsnittet om lokal konsumentpolitisk verksamhei har verkel allmänt beskrivit de positiva erfarenheterna av den utbyggda kommunala konsumentverksamheten. Ungefär en tredjedel av konsumenlkontakterna på lokal nivå gäller reklamationer. Del innebär alt den kommunala konsumentverksamheten för närvarande hanlerar ca. 75000 reklamationskontakter per år. Endast ca. 5 procent av dessa förs vidare tiU ARN i form av reklamalionsärenden. En undersökning från 1984 visar all närmare 8 av 10 tiltfrågade konsumenter var nöjda med den hjälp de fick i kommunerna med sina reklamationer, medan bara 4 procent var missnöjda. Erfarenheten av den kommunala konsumentverksamhetens hantering av reklamationer är alltså positiv. Andra undersökningsresultat visar atl en betydligt större andel av de korttidsutbUdades än av de högre utbildades kontakter gäller just reklamationer. Det lyder på att den kommunala konsumentverksamhetens reklamationshantering är särskilt viktigt för de utsatta gmpperna. Den lokala reklamalionshanleringen är även en indikator på hur den lokala marknaden fungerar för konsumenterna.

En för konsumenterna väsentlig fördel med all lösa reklamationer lokalt är att det ofta kan ske snabbt och i enkla former. I regel behövs heller inte någon skriftlig procedur.

I Trollhättan och Landskrona har man startat försök i syfle alt nedbringa det totala antalet reklamationer och atl minska den andel som behöver gå vidare lill ARN. Försöken som bygger på elt samarbete med den lokala handeln har hittills slagit väl ul och andelen reklamationer som behövt gå vidare till ARN har minskat. Av allt att döma har försöken också lett tiU en allmänt förbättrad kundbehandling hos handeln.

Mot den nu redovisade bakgmnden finns det enligt Konsumentverkets
mening goda skäl atl vidareutveckla kommunernas roll när det gäller
hanteringen av reklamalionsfrågorna. Det är dock inte realistiskt alt räkna
med all alla reklamalionsärenden kommer alt kunna handläggas i kommu- 268

nerna. Det finns inte någon skyldighet för parterna all medverka i en Prop. 1985/86:121 kommunal "medling" och alla tvister kommer inte all klaras upp lokall. Det finns vidare kommuner med ingen eller begränsad konsumentverksamhet. Tvister som aktualiserar svårbedömda rättsliga frågor kommer även i framliden att behöva hänskjutas lill ell centralt reklamationsorgan eller tiU domslol. Detsamma kommer ofta att gälla sådana tvister som rör stora värden.

Allmänna reklamationsnämnden

Enligt ARN:s uppfattning överskattar kommktén möjlighetema för de kommunala vägledarna atl i mer väsentlig mån la över ARN: s nuvarande uppgifter på Ivistlösningsområdel. Redan del förhållandel alt många tvister är av "interkommunal nalur" dvs. att parterna geografiskt är långt ifrån varandra talar mot detta. Som exempel kan nämnas sällskapsresor och försäkringar samt poslorder. Härtill kommer att åtskilUga ärenden är såpass komplicerade atl de inte med fördel kan hanteras av andra än de som har haft möjlighet atl specialisera sig något på området.

Som ett exempel på vad som ytterligare kan göras i kommunerna för all avlasta ARN nämner kommittén en bättre "sållning" av ärenden som skickas vidare till ARN eller allmän domslol. ARN skall senare utveckla sin syn på avvägningen mellan nämnden och domstolarna som ivistlös-ningsorgan. Nämnden viU emellertid redan här anmärka all valet av instans inte alllid är så lätt. Del fömtsätter - fömlom en ordentlig ulredning i sak — ofta kunskap om bl. a. allmänna eUer i särskilda avtal förekommande bevisbörderegler.

Stockholms universitet. Juridiska fakultetsnämden

Kommittén föreslår en utvidgning av den kommunala konsumentpoliliska verksamheten bl. a. vad avser reklamalionshantering. Förslagel synes bygga på att konsumenlema bättre kan hävda sina intressen om närkonlakter upprättas mellan konsumenterna och lokala konsumentvägledare. Fakullelsnämnden anser all kommittén väsentligen bortsett från atl rådgivningen måsle fylla de kvalitativa krav som svarar mot den numera långt utbyggda konsumenlskyddslagsttftningen och den Ivistelösning som handhas av domstolarna och ARN. Del är föga meningsfullt atl införa en omfattande tvingande skyddslagstiftning utvecklad genom domstolamas och ARNs praxis utan all detla skydd kommer väsentligen alla konsumenter tiU del. Man kan knappasl förvänta sig att kommunala konsumentsekrelerare, utan juridisk examen, alllid skall kunna lämna korrekta råd.

Kommittén anser all det inte är möjligt eller lämpligl atl i kommunal regi
ägna sig åt formeU Ivistelösning (s 144). Kommittén synes mena atl de
kommunala konsumenlvägledarna vid reklamationshantering hittills läm
nat upplysning om gällande rätt och ARNs praxis. Kommktén föreslår att
sekreterarna skaU söka medla i uppkomna tvister. Avsikten är att de skall
få befogenheter atl föreslå lösningar som inte är förankrade i gäUande rätl.
Det sägs visserligen atl handläggningen av reklamalionsfrågor skall vara 269

objektiv och omdömesgill. Det sägs också att rådgivningen skaU ses som Prop. 1985/86:121 "en personlig bedömning" och uigöra försök till praktiska lösningar där en uppgörelse "inte framträder som ett rättsligt ställningstagande". Vidare uttalas atl en verksamhet som överstiger en tjänstemans kvalifikationer saknar stöd i den föreslagna lagen. Likväl synes kommittén mena att vissa förlikningsförsök kan göras i sådana fall, men all de ibland "inte är lämpliga eller inte bör drivas längre än som skett".

Fakultetsnämnden anser att konsumenterna kan komma att lida rättsförluster om konsumentvägledama pä grund av bristande juridiska kunskaper föreslår lösningar i strid med gällande rätt eller praxis till nackdel för konsumenterna. Risken härför är slor med tanke på all medlingen kan bygga på även praktiska hänsynstaganden och kan avse kvalificerade fall, där den kommunala verksamheten motiveras med att den bara utgjort ett första okvalificerat förlikningsförsök i syfte alt söka undvika en mera noggrann judiciell prövning. Den lokala förlikningsverksamheten kan urholka konsumentskyddet och försvaga eller omintetgöra domstolarnas, ARNs och KOVs strävanden atl få företagen alt frivilligt följa gällande lagar vid reklamalionshanleringen. Konsumentskyddet kan på olika håU i landet komma atl urholkas i lägre eller högre grad. Kommittén har inte tillräckligt beaktat denna preventiva synpunkl utan ansett, atl ett egenvärde ligger i en decentralisering och en närkontakt mellan konsumenten och reklamationshandläggaren.

Frågan om kommunernas ansvar för felaktig reklamationshantering berörs inte närmare av kommittén. Detta måste betecknas som en brist med tanke på risken för oriklig rådgivning. Kommktén uttalar att den föreslagna verksamhelen inte kan utgöra myndighetsutövning i skadeståndslagens mening. Del tilläggs atl den kommunala konsumentpoliliska verksamhelen redan är "infogad i den kommunala organisationen saml i dess budget och ansvarssystem". Man kan fråga sig vad som avses härmed och om delta syslem kan ge konsumenten någol ekonomiskt skydd vid felaktig rådgivning, som l.ex. kan bestå i förslag om en oförmånlig uppgörelse eller ell felaktigt råd tUl konsumenten atl la kontakt med advokai (onödiga advokatkostnader). Advokater är underkastade skadeståndsansvar vid felaktig rådgivning. Elt ansvarsförsäkringssyslem har nyligen införts genom Advokatsamfundels försorg. Vänder sig konsumenten tiU domslol, t. ex. för atl få sin tvisl handlagd enligt småmålslagen, bär personalen ell straffrättsligt och disciplinärt ansvar. Exempel finns på atl ansvar utkrävts enligt dessa regler.

Länsstyrelsen i Kronobergs län

Det är sannolikt att kommunemas medverkan i form av medling mellan köpare och säljare kan lösa vissa tvister på det lokala planet. Därigenom skuUe ärendetiUslrömningen liU ARN minska och handläggningsliderna för resterande ärenden avkortas. Detta skulle naturligtvis vara positivt.

En sådan organisation av kommunernas konsumentverksamhet kräver
emellertid enligt länsstyrelsens bedömning ökade resurser såväl personellt
som ekonomiskt. En hög kompetensnivå hos konsumentsekreterarna är en 270

fömtsättning för all medlingen skaU kunna fungera på avsett säll. För alt Prop. 1985/86: 121 säkerställa en enhetlig praxis över hela landet måste omfattande rådgivning ske från ARNs sida, vilket kan komma att kräva lika slora resurser som de som frigörs p.g.a. minskad ärendetillslrömning. Länsslyrelsen anser del mindre troligt att kommunerna självmant tar på sig ökade koslnader för atl ta över en väl fungerande verksamhet som idag drivs i statlig regi. Enda sättet all säkersläUa den resursförstärkning som måsle tiU vore atl införa ell obligatorium för kommunema. Detta anser länsslyrelsen inte vara reaUstiskl. Förslagel om en neddragning av ARNs verksamhei bör av dessa skäl inte genomföras.

Svenska kommunförbundet

I belänkandet föreslås att reklamationsärenden i fortsättningen i större utsträckning skall lösas lokalt. Uiredningen föreslår atl detta kan ske enligt tvä handlingslinjer.

1 Alt konsumentvägledaren ger allmän information och all reklamationsfrågor hänvisas till tingsrätten där de får en lokal lösning.

2 Alt kommunfullmäktige beslutar alt kommunen skall tillämpa en speciallag som innebär atl konsumentvägledaren vid rådgivning i reklamationsfrågor skall söka medverka lill en uppgörelse mellan konsument och näringsidkare.

Styrelsen har inget atl erinra mot att de kommuner som så önskar kan besluta att bedriva medlingsverksamhet enligt alternativ två. Det bör dock understrykas att kommunfullmäktige väljer en av de båda handlingslinjerna och atl en kompromiss inte är möjlig.

Landskrona kommun

Den kommunala konsumentverksamheten bör i större utsträckning än nu kunna handlägga ärenden ål enskilda. Allmänna Reklamationsnämnden bör i framliden inte fortsätta med rådgivning till enskilda, utan dessa bör hänvisas lill respektive kommun.

Trollhättans kommun

Kommunen har noterat atl antalet reklamationsärenden år efter år ökat och alt alll mer av personalens arbetstid gått åt till denna del av verksamheten. Mol denna bakgrund beslutade konsumenlnämnden våren 1984 all inleda elt samarbete med den lokala handeln i form av ell s. k. Konsumenlråd. Försöksverksamheten pågick under tiden sept.-84-mars-85. Konsu-menlrådet har hafl till uppgift all genom att ge råd söka lösa tvister saml granska marknadsföring och samarbeta kring konsumentproblem.

Rådets övergripande målsättning har varit all förebygga konsumenlproblemen på den lokala marknaden i Trollhättan.

Konsumenlnämnden hemställde efler försöksperioden hos Konsument
verket atl Konsumentrådets verksarnhet skulle utvärderas vilket också
skedde. (Konsumentverket, Allmänna byrån 1985:6-5, Lokalt Konsu- 271

mentråd.)

Vid ett efterföljande samråd med representanter för den lokala handeln Prop. 1985/86:121 framfördes övervägande positiva synpunkler på elt fortsatt samarbete i Konsumenlrådel. Återigen poängterades rådels förebyggande verkan som det mest väsentliga. Nämnden vUl peka på all de ivisliga ärendena successivt minskade i antal, och liU slut upphörde helt, under den korta tid som Konsumenlrådel verkade. Därför anser nämnden det vara fulll möjligt att utveckla Konsumentrådets uppgtfl i framtiden.

Trollhättans kommun kommer inom kort atl inrätta ell permanent samarbetsorgan med den lokala handeln.

Motala kommun

Ett aktivt agerande av konsumenlvägledarna för alt lokalt lösa reklamalionsfrågor har visat sig effektivt och uppskattat på den lokala marknaden. Genom en särskild lag bör kommunema få möjlighel alt någol vidga delta arbete.

En lokal samverkan i reklamalionshanleringen är lill gagn för alla parter genom atl problemen oftast blir lösta innan någon egentlig tvist uppstår. Detta ger snabbare resultat och därmed mindre kostnader för samhället. Försöken i Trollhättan och Landskrona bl.a. visar näringslivets poskiva inställning. Delta ställer självfallet krav på kommunerna alt anslälla kompetent personal där så inte finns.

Nämnden anser vidare att om reklamationshanlering och marknadsuppföljning skall fungera och bli positivt för aUa parter oavsett bostadsort, ställer detta krav på samtliga kommuner alt eftersträva en någoriunda likvärdig verksamhet.

Mullsjö kommun

I betänkandet förelås aft reklamalionsärenden i större omfattning skall lösas lokall i fortsättningen. Detta skall kunna ske enligt två alternativ, nämligen.

a) Konsumentvägledaren ger allmän information och reklamationsfrågor hänvisas till tingsrätten.

b) Kommunfullmäktige beslular alt kommunen skall tillämpa en speciallag som innebär all konsumentvägledaren vid rådgivning i reklamalionsfrågor skaU söka medverka liU en uppgörelse mellan konsument och näringsidkare.

Kommunstyrelsen anser alt all. b ställer myckel slora krav på konsumentrådgivningen och dessulom kan komma atl medföra skadeståndsansvar för felaktig rådgivning från konsumentvägledarens sida. För mindre kommuner som Mullsjö förordar vi därför alt. a. Om allmänna reklamationsnämndens mtiner, vilket kommktén föreslår, skall ändras så all konsumenterna lokall måsle söka hjälp med en lösning i reklamationsfrågor, blir det således tingsrätten man bör vända sig tiU.

272

Karlskoga kommun Prop. 1985/86: 121

När del gäller reklamationshanteringen lokall är del myckel viktigt för speciellt de resurssvaga konsumenterna all få aktiv hjälp av konsumentsekreteraren för all nå en uppgörelse med en säljare. Atl ett sådanl förfarande måsle lösgöra slora resurser på reklamalionsnämnden lorde stå klart och förhoppningsvis kommer de resursema atl utnyttjas bättre genom en omfördelning.

Nacka kommun

Reklamationsärenden från Nacka kommun behandlas till största delen på del lokala planet med hjälp av den kommunala vägledningen. Ell fåtal ärenden går vidare liU ARN. Konsumenterna måsle dock ha kvar möjligheten atl gå direkt lill ARN ulan atl behöva gå via den kommunala rådgivningen. Dock bör alla ärenden som kommer till ARN gå via den kommunala vägledningen. Delta för atl den kommunala konsumentvägledningen ska få full kännedom om problemen på den lokala marknaden.

Skellefteå kommun

Kommunen vUl betona vikten av alt företagen lar ökat ansvar i reklamalionshanleringen. Många branscher, ex. MRF, har en typ av kundskydd som i och för sig är positivt. Men själva hanteringen av reklamationer ligger ju i första hand på de enskUda företagen. Vi upplever all många förelag inte på ett tiltfredsstäUande sätt behandlar de konsumenter som framför klagomål. Myckel vanligt är t. ex. alt klagomålen förs fram lill fel person i företaget, någon som kanske inte aUs är kompetent att bedöma klagomålet. Konsumenten hänvisas sedan inte vidare liU rätl person. Detta anser vi bero på bristande kunskap hos företagels personal om hur en reklamation ska handläggas. Del är därför viktigt atl förelagen internt gör klart hur reklamalionshanleringen skall gå till. Detla kan också få den positiva effekten att företaget får samlade erfarenheter om de reklamationer man har. Som det är nu är företagsledningen ofta ovetande om många reklamationer. I andra faU gör man det lätt för sig genom att utan närmare diskussion med konsumenten hänvisa denna tiU ARN eller konsumentrådgivningen. Svårast upplever vi här bUbranschen där det ju förekommer en slor mängd reklamationer.

Vi instämmer helt i alt reklamationer i första hand ska lösas på det lokala planet. Men formema för detla bör noggrant analyseras och vi kan inte ge någol klart förslag. Del säll man använt sig av i t. ex. Trollhällan, med en egen lokal "reklamationsnämnd" tror vi inte på och anser kan medföra vissa risker. Risken finns att det blir mer etl "kvalificerat tyckande" i brist på kunskaper och atl ärendet i och med delta anses avslutat. Många ärenden kräver tekniskt utlåtande, expertkunskaper inom olika områden eller kvalificerade juridiska kunskaper (ulöver den kompetens som konsumentsekreteraren anses ha). AUl delta tiUsammans med koslnader för

273

18 Riksdagen 1985186. I saml. Nr 121

sammanträden gör att hanteringen blir för dyr för kommunen och få Prop. 1985/86:121 kommuner har ekonomiska och personella resurser till delta. Lokala "reklamationsnämnder" av typ ARN anser vi alltså inte vara någon bra lösning. Däremol att man inom en spec. bransch, ex. bilbranschen, försöker göra någol gemensamt för reklamalionshanleringen anser vi vara bra.

Konsumentnämnden i Botkyrka kommun

Kommittén föreslår atl reklamalionsärenden skall lösas lokall i större utsträckning än idag. Konsumenlvägledarna föreslås få en aktivare roll, varför en särskild lagregel föreslås som klargör kommunemas möjligheter.

Botkyrka konsumentnämnd är tveksam till dessa förslag. I princip skaU naturligtvis så många reklamationer som möjligt lösas på det lokala planet. Erfarenheterna från Bolkyrka visar atl endasl ca. 10% av samtiiga reklamationer går vidare lill ARN. Etl försök med lokal reklamationsnämnd pågår f.n. i Trollhättan. Arbetet har inte pågått särskilt länge, men parterna har i media framfört all erfarenheterna är goda.

Bolkyrka konsumentnämnd menar atl det med begränsade kommunala resurser är svårt all tillskapa lokala reklamationsnämnder i större skala. Dessutom äger inte konsumenlvägledarna rätt all göra rättsliga stäUningslaganden. Med de knappa resurser som konsumentverksamheten i flertalet kommuner har kan det inte vara en huvuduppgift all priorkera reklamationsfrågor. Det är angelägel att handelns representanter och konsumenternas företrädare träffas regelbundet för all dryfta gemensamma lokala frågor. Sådana träffar kan förebygga alt reklamationer lämnas ulan rättelse.

Konsumentvägledama i Bengtsfors kommun m. fl.

Svenska kommunförbundet har uttalat all konsumentverksamheten på kommunerna även fortsällningsvis bör vara frivUUg. Med detta som utgångspunkt kommer kommunemas möjUgheter all ställa upp som medlare i ärenden som idag handläggs på ARN att vara mycket sktftande. ARN måste därför även fortsättningsvis ha resurser så att frantför aUt de mindre kommunerna på samma sätt som idag kan utnyllja nämnden för medling i vissa ärenden. Om del sedan blir så att konsumentvägledningen kan byggas ul även i våra kommuner kommer naturligtvis även utökade arbetsuppgifter atl kunna läggas på tjänsterna och den lokala förankringen och engagemanget i dessa frågor att öka. Så länge verksamheten är frivUlig kommer dock varje kommun atl kunna besluta om organisationen av dessa frågor ultfrån de lokala fömlsätlningama.

Näringslivets delegation för marknadsrätt

Kommitléns mest uppseendeväckande förslag gäller reklamationshante
ringen, dvs. behandlingen av fall då konsumenten/köparen gör gällande fel
eller brist i levererad vara eUer dröjsmål med leverans. Förslagen innebär
dels en förskjutning av ärendehanteringen från del cenlrala reklamations- 274

organet, ARN, lill de kommunala vägledama, dels en bantning av ARN Prop. 1985/86:121 och en nedtoning av ARNs roU.

Bedömningen av kommitténs förslag underlättas inte av all reklamalionsfrågorna inte las upp till en samlad behandling: den kommunala hanteringen diskuteras för sig och den centrala för sig. Dessutom presenteras kommitténs allmänna överväganden rörande reklamalionshanleringen efler förslagen om en utvidgad kommunal reklamationshantering, vilket i och för sig är en pedagogisk oformlighel.

Reklamationshanteringen är otvivelaktigt en av hörnslenaraa i en fungerande konsumentpolitik, sett såväl från konsumentsynpunkt som ur före-lags-/näringslivssynvinkel. NDM delar kommitléns uppfattning att företagen bör stimuleras all inom den egna organisationen snabbt klara upp klagomål och reklamationer. Även om många förelag har en väl fungerande "konsumenlkontakt" med sådana uppgtfter finns del säkert på åtskilliga håll utrymme för förbättringar av den interna reklamationshanteringen i företagel. NDM anser också all "det lokala samspelet mellan företag och konsumenlorgan" bör utvecklas när del gäller atl få till stånd en dialog i konkreta fall mellan säljaren och köparen. Som kommittén själv betonar slälls konsumentorganet, närmare bestämt konsumenlvägledaren, här inför en grannlaga uppgift. Denna blir så mycket mera känslig som vägledaren måsle skifta roll från all vara konsumentintressets företrädare lill alt fungera som neutral medlare. Kommittén berör problemet i specialmotiveringen lill förslagel om befogenhetslag.

NDM finner del angelägel alt med skärpa understryka alt vägledarnas medlande funktion under inga förhållanden får liUlåtas utveckla sig liU någol slags lokal reklamationshanlering. I betänkandet framhålls all med-Ungsverksamheten "inte fär ske i strid med någondera partens uttalade vilja" och alt konsument vägledarens försök atl nä en uppgörelse inte får framträda "som ett rättsligt stäUningstagande". NDM viU hävda atl varje handlande från vägledarens sida som någon av parterna kan uppfatta såsom en påtryckning måste undvikas, även om den görs i bästa välmening och kan te sig välmotiverad även från rättsliga utgångspunkter. På etl annat ställe i belänkandet anges atl vägledarens uppgtfl är all "informera båda sidor om gäUande regler och praxis". NDM har för sin del svårt atl se hur en sådan information skall kunna ges ulan atl den för parterna framträder som "ell rättsUgl stäUningstagande".

Kommitléns tanke atl problemet skulle kunna lösas genom exempelvis en av kommunen upprättad "befallningsbeskrivning" anpassad "efter tjänstemännens kompetens och kapacitet i kommunen" är oreaUstisk.

I övrigt vUl NDM hänvisa tUl vad ledamölerna Körner och Holm anfört i sina reservationer beträffande lokal reklamationshanlering.

Landsorganisationen i Sverige

Kommittén lägger förslag som innebär en aktivare reklamationshanlering
närmare konsumenlema. För all delta ska bli möjligt måste fler ärenden
klaras upp på lokal nivå under medverkan av rådgivare och förelag. Kom
mittén föreslår en ny lagsttftning "Lag om vissa befogenheter i kommunal 275

konsumentpoUtisk verksamhet". Lagstiftningen innebär att konsument- Prop. 1985/86:121 vägledare i lämplig omfattning får medverka i Ivistiösning. Endasl principärenden bör gå vidare till reklamalionsnämnden.

LO anser att dessa förslag är värda all pröva. Det är hög tid atl företagen lar etl större ansvar för reklamationerna. LO anser det skäligt att företagen själva får stå för en rimlig del av reklamalionskoslnaderna.

Tjänstemännens centralorganisation

TCO delar kommitténs uppfattning att fördelar skuUe kunna stå all vinna med en lokal reklamationshantering. Det förutsätter dock resurser och utbildning så atl den kommunala konsumentvägledningen kan ta ansvar för tvistlösning i reklamationsärenden på del sätt som kommitténs förslag fömtsätter. Erfarenheterna från försöksverksamhet med lokal reklamationshanlering i Trollhättan visar enligt en försia utvärdering alt antalet ärenden varit ganska litet. Detta minskar möjlighetema atl bygga upp en lokal kompetens.

Centralorganisationen SACO/SR

Den verksamhet som nu bedrivs av Allmänna reklamationsnämnden kan emellertid inte ersättas av lokal verksamhet. JUSEK har svårt atl se hur de kommunala rådgivarna utan en omfattande utbUdning skall kunna ta över mer av den tvistelösande verksamheten.

Sveriges advokatsamfund

Kommittén har inte redovisat någol malerial som stöder dess odelat positiva värdering av de kommunala vägledamas hantering av denna uppgift. Denna måste ju vara oerhört svår och implicera synnerligen intrikata överväganden av inte minst etisk nalur. Både domarelik och advokaletik framstår ju som skäligen enkla och raka regelsystem i jämförelse med de handlingsmönster som bör följas av en myndighetsperson som både skaU vara konsumentens rådgivare och dessulom verka för en uppgörelse mellan parterna. Varför en uppgörelse alltid är så eftersträvansvärd (jfr. kommitléns lagförslag s. 138 punkt 2) motiveras inte närmare av kommittén. Uppgörelse torde aUlid kunna nås, om ena parten efterger något av sin rätt. Konsumenten har en hel del tvingande rättsregler på sin sida. Om det oftast blir han som får ge efter, kommer inte lagsttftningens syften alt nås.

Konsumentvägledarnas förening

Reklamalionshanleringen på lokalplanet och i de här ofta förekommande
kontakterna med AUmänna Reklamalionsnämnden är för de flesta vägle
dare den mest resurskrävande arbetsuppgiften. Det kan därför synas un
derligt att vi trots detla tiUstyrker förslaget om atl direklrådgivningen liU
enskilda konsumenter bör styras över tiU kommunerna, men på så sätt
skapas konsekvens i reklamalionshanleringen. Kommunen får dessulom 276

elt mer samlat grepp över hela reklamationsmängden och kan på så säll Prop. 1985/86:121 snabbare skapa medvetenhet om lokala insatser av bl.a. producenlpåverkande nalur.

Del är emellertid olyckligt att denna utveckling inte får ske i takt med all kommuners verksamheter byggs ul. Såsom nu föreslås blir del konsumenterna som förlorar. De som bor i kommuner som saknar konsumentrådgivning blir värst utsatta.

ARN som praxisskapande funktion på cenlralplanet och prövare av aUa tvister som av olika anledningar ej hanleras på lokalplanet kan på intet säll få ifrågasättas.

Föreningen har inte för avsikt atl ifrågasätta Tingsrätternas kompelens atl döma enligt konsumentlagsltftningens intentioner men viU påpeka atl idag sker en medveten såUning av ärenden till Tingsrätternas nackdel. Del är i många faU mer fördelaktigt för konsumenten all låta tvisten bedömas av ARN trots all en medvetenhet hos konsumentrådgivaren finns om att ärendet kanske ändå måsle gå lill Tingsrätten därefter. Förklaring lill detta kan vara mångsidig. Vi saknar idag statistik över tingsrätternas mål. En annan orsak kan vara all det är svårt för en enskild konsument alt beskriva tvisten i stämningsansökan såsom Tingsrätterna idag många gånger förväntar sig. Ytterligare en orsak kan vara alt del omtvistade beloppet överstiger halva basbeloppet. Har emellertid tvisten bedömts av ARN går del därefter alt pröva i Tingsrätten även om del omtvistade beloppet överstiger "mindremålsbeloppsgränsen". Ytterligare en förklaring tiU all kommunerna hellre slussar ärenden vidare lill ARN än lill Tingsrätterna är all på ARN besitter man ingående fackkunskap inom del område man arbetar, man känner väl branschpraxis och god sed på marknaden. Denna bakgmnd är någol som lingsrällema normalt saknar vilket innebär svårigheter vid deras bedömning. Om som uiredningen föreslår en annan "sållning" ska göras vad gäller ärendeslyrning från konsumentverksamheterna till ARN eller Tingsrätt måste således även Tingsrätterna ändra sin policy. Del krävs bl. a. en kontinuerlig uppföljning och feed-back från Tingsrätten till KOV eller liU respektive kommunal konsumenlfunktion. Från ARNs sida är ju mtinen den idag atl de förser resp. kommuner med alla de beslut som rör kommunens innevånare.

Svenska försäkringsbolags riksförbund

Slutligen vill riksförbundei anföra alt det i princip inte har något all erinra
mol atl de kommunala organen får ökade möjligheter alt medverka vid
Ivistelösning. I sammanhanget viU riksförbundei emellertid framhåUa all
de frågor som kan uppkomma i samband med försäkringslvisler ofta är av
komplicerad nalur som ställer höga krav på vederbörande beslutsfattare.
Som exempel kan nämnas atl både ordföranden och vice ordföranden i
flertalet av de organ som för närvarande finns för Ivistelösning på försäk
ringsområdet regelmässigt rekryteras bland domstolsjurister. Riksförbun
det vill därför ifrågasätta om del är möjligt att erhålla tUlräcklig kompetens
hos de lUllänkta lokala organen för handläggningen av dessa frågor. Härtill
kommer alt den föreslagna decentraliseringen av reklamationshanteringen 277

skulle medföra en total splittring av den tämligen enhetliga rättspraxis som Prop. 1985/86: 121 för närvarande finns på försäkringsområdet. Sammanfattningsvis anser riksförbundei all den föreslagna förändringen av reklamalionshanleringen inte bör genomföras. Riksförbundet kan i denna del instämma i de synpunkter som ledamoten Lennart Körner anfört i sin reservation.

HSBs riksförbund

I förslagets förlängning ligger emellertid atl den kommunala konsumentpoliliska verksamheten skall stimuleras och därigenom i praktiken ta över en del av de uppgifter ARN idag har framför alll när det gäller rådgivning. I delta hänseende delar HSB utredningens uppfattning men instämmer samtidigt i uttalandet alt del inte vare sig är möjligt eller lämpligl atl i kommunal regi ägna sig åt formell Ivistiösning på reklamationsområdet.

6.1.4 Allmän information

Konsumentverket

Tidigare har konstaterats all den individuella informationen (rådgivningen) bör ligga så nära konsumenterna som möjligt. Delsamma gäller en stor del av den allmänna informationen. Möjligheterna alt sälla lokal prägel på sådan information ökar väsentligt intresset och genomslagskraften för del budskap man vill nå ul med.

De traditionella skriftliga informationsbärarna, t. ex. foldrar, broschyrer och utställningar, är fortfarande viktiga instrument i informationsarbetet, men senare års erfarenheter lyder på alt även lokalpressen och lokalradion är effektiva kanaler för viss konsumentinformation. Undersökningar visar också atl man via lokalradion når många korttidsutbildade. Den kommunala konsumentverksamheten bör därför bygga upp bättre kontakter med lokalpressen och lokalradion. Många kommuner har redan etl fungerande samarbete med pressen och radion på lokal nivå. Erfarenheterna från dessa kommuner bör las till vara i del fortsalla arbetet.

Verket anser det angelägel atl man på lokal nivå aktivt följer utvecklingen på mediaområdet för alt pröva om och hur nya medier kan användas i den lokala konsumentinformationen.

Efiersom många kommuner prövar nya grepp för all nå konsumenterna med information finns det i de enskilda kommunerna kunskap som bör spridas lill övriga kommuner. Delsamma gäller olika informationsmaterial som producerats lokalt. Det finns ett stort behov av erfarenhetsutbyte mellan kommunerna bl.a. för atl undvika dubbelarbete. System för erfarenhetsutbyte om olika informationsåtgärder bör utformas gemensamt av verkel och kommunerna.

Kommittén påpekar all del föreligger en skillnad mellan information och kunskap. Att öka konsumenternas kunskaper är en viktig uppgift. I avsnittet om utbildning framgår atl verkels insatser på utbildningsområdet i stor utsträckning bygger på och fömtsätter atl den kommunala konsumentverksamheten aktivt arbetar för att stärka konsumentfrågornas ställning inom oUka utbildningar.

Vetlanda kommun Prop. 1985/86: 121

Konsumentinformation i oUka former, exempelvis utställningar, information i skolorna, föredragning med särskUt tema, studiecirklar m.m., till kommunens invånare i större eller mindre grupper, i syfle alt höja kunskapen och medvetenheten i konsumentfrågor är en viktig del av konsumentverksamheten.

Konsumentinformationen i Vetlanda kommun riktar sig idag i slor utsträckning till eleverna i kommunens skolor. I betänkandet föreslås att dylik information bör ges lill lärarna istället för eleverna. Önskvärd modell vore dock atl man i skolan har två målgrupper — både lärare och elever.

Östersunds kommun

Konsumentnämndens erfarenhet av "uppsökande verksamhet" är myckel god och idén med vidareinformatörer för konsumentfrågor kan utvecklas ytterligare. Dock skapar alla utåtriktade aktiviteter även en ökning av efterfrågan på enskild rådgivning. Om nämnden prioriterar den uppsökande verksamhelen kan konflikt uppstå med serviceinlresset för de enskilda konsumenterna som vill ha råd.

6.1.S Marknadsuppföljning

Konsumentverket

Det är på den lokala marknaden lagar, förordningar och centrala överenskommelser praktiskt skall tillämpas. Verkels hitliUsvarande erfarenheter av näringslivels eflerievnad av t. ex. överenskommelser och rikllinjer är i många fall dåliga. En orsak tiU detla kan vara alt näringslivsorganisationernas information och utbildningsinsatser inte når de enskilda näringsidkarna. Erfarenheterna har visat alt okunnigheten om de lagar och överenskommelser som gäller på konsumenlområdel ofta är slor bland säväl enskUda detaljhandlare som affärsanslällda. En annan orsak är atl de cenlrala konsumentorganens uppföljning av lagar och överenskommelser varit otillräcklig bl. a. av resursskäl. Den lokala konsumentverksamheten bör enligt verkel la ett ökat ansvar för att dessa förhållanden förbättras. Man kan t. ex. ställa krav på all de lokala branschorganisationerna intensifierar informationen till eller utbildningen av sina medlemmar. En annan väsentlig uppgift är en mer aktiv uppföljning av lagar och överenskommelser. Ett exempel på en sådan aktivitet är sju västsvenska kommuners uppföljning av hur konsumenlkreditlagens bestämmelser följdes inom radio- och TV-branschen.

Verkel menar atl en aktiv marknadsbevakning på lokal nivå kan göras på
många olika säll. Den är samtidigt en fömtsättning för atl centrala konsu
mentpoliliska åtgärder ska få verkliga effekler för de enskilda konsumen
terna. Därför är del nödvändigt all undanröja de hinder som kommunalla
gens regler kan innebära i detta sammanhang. Verkel stöder därför kom
mitténs förslag om en särskild lag som gör del möjligt för den kommunala
konsumentverksamheten att informera ansvariga organ om olika företags 279

beteenden.

Nacka kommun

Genom de lokala kontakter som en konsumentvägledare har sker en marknadsbevakning och därigenom en sanering av felaktig eller på annal säll otillbörlig marknadsföring.

Även näringsidkare förhör sig ibland hos den kommunala konsumentvägledningen om gällande lagar och regler, t. ex. inför en marknadsföring.

Kiruna kommun

Slutsatsen att man genom information om kunskapsbrister hos säljare/marknadsförare kan nå snabba resultat är säkert inte överdriven. Den kommunala konsumentverksamheten måste i delta liksom i flera andra sammanhang riktas till båda parter för att ge resultat. Därigenom uppfylles också kravel på objektivitet. I det längre perspektivet är detta en viktig fömtsättning för att verksamhelen skall kunna verka för att lösa frågor genom frivillighet och samverkan och därigenom undgå att skapa motsättningar som begränsar kommunmedlemmarnas förtroende för den kommunala verksamheten. Ur denna synpunkt kan det vara betänkligt all sanktionera elt syslem, som kan innebära atl den kommunala konsumentinstansen framstår som partsförelrädare. Denna konsekvens kan bli förödande för verksamhelen.

Näringslivets delegation för marknadsrätt

S. k. marknadsuppföljning förekommer redan nu i en inte obetydlig omfatt
ning. Syftet med denna verksamhet kan sägas vara alt bidra till alt molver
ka och hindra företeelser på den kommunala marknaden som är oförenliga
med lag eller god affärssed eUer i annat avseende, objektivt sett, onöjaktiga
från konsumentsynpunkt. NDM delar Kommitténs uppfattning atl verk
samheten har silt värde och vill understryka Kommitléns uttalande all
åsidosältanden av marknadsrältsliga regler ofta verkar bero på bristfålliga
kunskaper hos vederbörande näringsidkare och atl en information i dessa
avseenden lill denne kan vara en lämplig ålgärd. Samtidigt slår del klart atl
funktionen marknadsuppföljning är långt ifrån problemfri. Funktionen be
står av två delfunktioner: direktpåverkan på företagen (menlorsuppgtften)
och rapportering tiU "ansvarigt organ" om förelags onöjaktiga marknads
beteenden. Menlorsuppgiften kräver inte sällan djupgående kunskaper i
gällande rätt, särskilt ceniral civilrätt och marknadsrätl, som den kommu-
nale befattningshavaren i fråga ofta saknar. I praktiken måste därför men- 280

torsuppgiften begränsas till okomplicerade fall där rättsfrågan är lättbe- Prop. 1985/86:121 dömd och alldeles klar. Ytterligare etl känsligt förhållande är att befattningshavaren vid fullgörande av sin mentorsuppgift lätt glider in i en domarroU, som han/hon inte är behörig att bära upp. I många faU lorde detta problem kunna undvikas genom atl befattningshavaren i känsliga situationer tar kontakt med näringsidkarens organisation i stället för med denne själv. Den andra funktionen, rapportering lill ansvarigt organ om företagsbeteenden som kan föranleda ingripande, synes, som Kommittén anför, vara en sakligt sett nalurUg uppgift i en kommunal konsumentverksamhet.

6.1.6 Serviceuppföljning

Näringsfrihetsombudsmannen

Konsumenlema bör ha tUlgång lill elt allsidigt sammansatt utbud av varor och tjänster och kunna prioritera mellan t.ex. låga priser, närhet tiU butiken och hög servicegrad. Kommunen har etl ansvar för all markens användning planeras så alt denna vatfrihet så långt möjligt skall kunna upprätthållas. NO är i princip positiv till att kommunerna anger riktiinjer i dessa frågor i form av s. k. vamförsöijningsplaner på översiktlig nivå.

Inom ramen för planeringen bör dock konkurrensen ges ett så fritt spelmm som möjligt för att hålla priserna nere och öka företagens effektivitet lill konsumenlemas fördel. Vid planeringen bör även uppmärksammas att detaljhandeln har ett kortare tidsperspektiv än bebyggelsen i övrigt. Markanvändningsplaneringen måsle vara flexibel, så all den möjliggör förändring och förnyelse av handeln, l.ex. för att anpassa slmkluren tiU kommuninvånares ändrade prefrenser eller möjliggöra etablering av nya butiksformer. I fömyelseprocessen ligger givelvis en ulslagsmekanism, men samtidigt, och mer betydelsefullt, en dynamisk anpassningsförmåga. Om vissa butiker slås ut innebär inte detla atl konsumenlema för framtiden förlorar en välanpassad vamförsörjning. I de gamla butikernas stäUe kommer i allmänhet nya, lUl konsumenternas behov bättre anpassade butiker. När del gäller fördelama av etablering av nya butiksformer, såsom t.ex. lågprisbutiker, måsle man beakta atl det inte bara tillkommer en butik med annan affårsidé. Effekiema sprider sig även liU annan handel. Denna svarar kanske med prissänkningar eller bättre service. De möjligheter som kommunerna har atl hindra etablering av nya butiker bör inte användas annat än då del kan påvisas klara nackdelar som inte uppvägs av fördelar för konsumenterna. När del gäller butiksformer med klar lågprisprofil bör man ofta räkna med att fördelarna på lång sikt är så stora all del uppväger nackdelarna.

Konsumentverket

En viktig uppgift för den kommunala konsumentverksamheten är också att
bevaka den stmkturella utveckling som sker inom olika sektorer av den
lokala marknaden. Det är på lokal nivå som det blir tydligt hur strukturom
vandlingens negativa konsekvenser drabbat vissa konsumenlgmpper. Ofta 281

är de socialt och ekonomiskt svaga som kommer i kläm i dessa samman- Prop. 1985/86:121 häng. Det kan röra sig om nedläggning av glesbygds- eller närbutiker, bristande kommersiell service i nybyggda områden liksom utlokaiisering av dagligvaru- och specialvamhandel lill tätorternas ytterområden. Men det handlar ocksä om alt tiUvarala olika konsumentgruppers iniressen inom t.ex. byggnads- och boendesektorn. Kollektivtrafiken och den sociala sekiorn är andra sädana områden.

Strukturella konsumentpoUliska insatser på lokal nivå förutsätter en aktiv politikermedverkan och elt varierat arbetssätt. Exempel på sådana insatser är fördjupad samverkan med lokala organisationer som företräder olika konsumentintressen, anordnade av konsumentråd, undersökning av butikemas handikappanpassnirig, samarbete med andra nämnder och näringslivsorganisalioner.

Verket vill särskilt framhåUa betydelsen av alt den kommunala konsumentverksamheten aktivt medverkar i den kommunala varuförsörjningsplaneringen saml bUr remissinstans i frågor som rör bebyggelse- och trafikplanering. Etl ökat konsumentinflylande på vamförsötjningsplaneringen är enligt verkel nödvändigl med anledning av bl. a. den föreslående förändringen av plan- och bygglagstiftningen.

Vetlanda kommun

Kommunen instämmer i kommitléns synpunkler angående behovel av en mera aktiv roU från kommunernas sida i arbetet med frågor som rör dagligvamförsörjningen.

Vetlanda kommun driver även i övriga angelägenheter en aktiv glesbygdspolitik där

- glesbygdsfrågorna vägs in i och samordnas med övrig kommunal plane
ring.

- strävan är att uppnå god samverkan mellan olika förvaltningar och myndigheter.

- människoma i större utsträckning skall ges möjlighel alt påverka sin egen närmiljö.

Nacka kommun

När vamförsöijningsplaner upprättas och följs upp bör den kommunala konsumentverksamheten medverka.

Detta är inte minsl viktigt för en kranskommun till Slockholm med dess slora utbud och överievnadssvårigheler för butiker som kan ge service till äldre hushåll, hushåll med små resurser osv.

För all vi ska lyckas i våra strävanden krävs ett starkt stöd frän samhället i övrigt, i likhet med vad konsumentpolitiska kommittén beskriver i sitt betänkande "Hushållning för välfärd".

Kiruna kommun

I stora delar av landet och framförallt inom norrlandslänen är serviceförsörjningen ett allvariigt problem. Del är därför viktigt atl det allmänna.

alltså även kommunema, i detla avseende följer utvecklingen och medver- Prop. 1985/86:121 kar tiU atl ojämlikheten meUan glesbygd och tätort så långt del är möjligt undanröjes. Både stat och kommun gör insatser här. Ell exempel på kommunernas aktiva medverkan är trafikförsörjningen. En annan viktig uppgtfl för kommunerna är alt medverka lill all statliga medel för ändamålet ger bästa möjliga effekt. Den lokala kontakten med glesbygdsproblemen ger kommunerna en mycket god kännedom i den problematik som föreligger och till möjligheterna alt lösa dessa problem. Regionalt har länsstyrelsen motsvarande kompetens. Del är därför synnerligen viktigt att glesbygdsinsatsema i alll väsentligt förläggs till dessa nivåer. I denna sektor finns aU anledning atl stärka och stödja den kommunala verksamheten. Det är beklagligt all kommittén, som i andra delar gång på gång betonar viklen av den kommunala rollen, belräffande denna del snarast viU begränsa den genom alt överföra statliga glesbygdsmedel tiU den cenlrala konsumenlmyndigheten.

6.1.7 Utbildning

Svenska kommunförbundet

Styrelsen vill understryka vad som framhålls i betänkandet all utbildning är en av de viktigaste förebyggande insatserna inom konsumentverksamheten. En bra utbildning särskill i grundskolan ökar medvetandet bland konsumenterna. En samverkan mellan konsumenlvägledarna och skolförvaltningen är en viktig del av detta arbete. Dessutom måste malerial för skolundervisning tas fram och kontinuerligt revideras från centralt håll i samverkan mellan konsumentverket och skolöverstyrelsen.

Trollhättans kommun

Konsumentverket informerar och fortbildar konsumenlvägledarna. Delta är väsentligt för att utveckla kunskapsnivåerna i nyetablerade verksamheter saml för atl kontinuerligt hålla vägledarna informerade om förändringar på marknaden.

Motala kommun

Konsumentverket bedriver idag en förnämlig utbildning ål kommunernas vägledare. Denna får på intet vis skäras ner ytterligare. Den kan behöva förstärkas då kommunerna beslular om ökad verksamhei. Bidragen till studieförbunden för att de förtroendevalda skaU erhåUa Hkvärdig utbildning, måsle ökas igen.

Vetlanda kommun

För att de kommunala konsumentsekreterarna ska ha möjlighet att klara av
de nya arbetsuppgtftema krävs givelvis utbildning och vi förväntar oss alt
Konsumentverket får utökade resurser för att på ett heltäckande sätt klara
av del. Givelvis måsle varje kommun se liU att konsumentsekreterarnas 283

arbetstid är tilltagen så att den räcker till för att utföra det arbete som Prop. 1985/86:121 kommunen bestämmer sig för.

Nacka kommun

Betydelsen av KOV-kurser för konsumentvägledare är stor. Den skräddarsydda utbildningen som konsumentvägledare erhåller på KOV finns inte all få inom någon skolform.

Ett önskemål är att det inom högskolans ram finns etl ulbildningspakel omfattande t. ex. juridisk översiktskurs, konsumentjuridik, hushållsekonomi och varukunskap, i första hand avsedd för blivande konsumentvägledare.

6.1.8 Stöd till organisationer

Konsumentverket

Liksom kommittén anser verkel det angeläget all många olika organisationer aktivt engagerar sig i konsumentpolitiken. Framför aUt är det på lokal nivå som ett engagemang kan ges konkreta uttryck. Organisationerna är en viktig kanal för all nå vissa konsumentgrupper. Del visar de pågående försöken med konsumentombud på arbetsplatser, som bygger på lokala fackklubbars konsumenlpolitiska engagemang. Liknande försök genomförs inom PRO där konsumentombud arbetar inom de lokala föreningarna. Hittillsvarande erfarenheter av dessa försök är positiva.

Organisationernas aktiviteter kan ta sig många uttryck beroende pä medlemmarnas intresse och engagemang. Av tradition har organisationerna rollen som opionsbildare. Oftast behövs underlag i form av undersökningar för att man ska kunna driva en fråga. Som exempel kan nämnas Konsumentgillesförbundels och Handikappsorganisalionernas samarbete med den kommunala konsumentverksamheten avseende dagligvambuti-kernas utformning utifrån de handikappades situation. Förbundel Hem och samhälle har gjort undersökningar hur butikerna följer riktlinjerna om prisuppgifter i skyltfönstren. Organisationernas aktiviteter äger ofta mm i nära samarbeta med den kommunala konsumentverksamheten.

Verket menar att etl ökat engagemang inom organisationerna på lokal nivå är en viktig fömtsättning för att konsumentpolitiken såväl lokalt som cenlrak skall utvecklas i en för konsumenterna positiv riktning. Att stimulera och stödja ett sådanl engagemang är därför en viktig del av samhäUets konsumenlpolitiska insatser på både central och lokal nivå.

Vetlanda kommun

Kontakterna med olika lokala organisationer är betydelsefull för den kommunala konsumentverksamheten, vad gäller möjlighet atl sprida information, fånga upp lokala problem m. m. Organisationerna kan även bedriva utbildning i konsumentkunskap i egen regi, typ studiecirkel. Huruvida

kommunen i sädana faU, i likhet med vad den konsumentpoliliska kommit-

284

tén föreslår, skall bidra till organisationerna med personella all. ekonomis- Prop. 1985/86:121 ka resurser är ett politiskt ställningstagande. Det naturliga är alt verksamhelen finansieras via del ordinarie föreningsbidragel. Vid studiecirklar o.dyl. bör dock konsumentsekreteraren kunna agera.

Nacka kommun

Lokala kontakter meUan kommunal konsumentvägledning och frivilliga organisationer kan leda till atl debatten om konsumentfrågorna når nya grupper av människor.

6.L9 Lagförslaget

Hovrätten för Övre Norrland

Från rent lagtekniska utgångspunkter har hovrätten inte några

invändningar mot dét förslag lill lag om vissa befogenheter i kommunal konsumentpolitisk verksamhei som kommittén har lagt fram. Hovrätten instämmer i och för sig också i kommitténs uppfattning all del för alt klariägga rättsläget framförallt i förhållande till kommunallagen kan vara befogat att skapa elt uttryckligt lagstöd för etl mera aktivt agerande från de kommunala konsumenlvägledarna dels i samband med atl de skall lösa konsumentproblem på del lokala planet, dels i samband med s. k. marknadsuppföljning. EnUgt hovrättens mening finns del likväl klara risker för alt den föreslagna lagen skapar ytterligare och nya oklarheter. Beaktansvärda exempel på sådana lämnnas i den reservation till betänkandet som kommittéledamoten Kömer har avgivit. Hovrätten anser därför att det finns god anledning alt ytterligare överväga innehållet i den föreslagna lagstiftningen i syfte all undanröja de oklarheter som reservationen pekar på.

Kammarrätten i Göteborg

I riksdagsbeslut år 1972 antogs riktiinjer för den konsumentpolitiska verk
samheten. Där sades att det huvudsakliga målet för konsumentpolitiken
skulle vara atl stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på
marknaden. Detta skulle ske bl.a. genom information om marknadens
utbud och om olika sätl atl tillgodose de egna behoven. Del skulle också
ske genom att producenter, distributörer och rnarknadsförare anpassade
sin verksamhei lill konsumenternas intressen. Ansvarel för information
om varor och tjänster borde i första hand ligga på näringslivet. Som ceniral
förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor inrättades konsumentverket
och dess regionala organ skulle vara hemkonsulenterna vid länsstyrelser
na. På lokal nivå förespråkades ulbyggnad av en kommunal konsument
verksamhet och kommunerna skulle själva få avgöra hur verksamhelen
skulle utformas. I riksdagsbeslut år 1975 bifölls ett förslag att kommuner
nas konsumentpoliliska verksamhet huvudsakligen borde svara för sådana
uppgifter som kräver nära kontakt med enskUda konsumenter och sådana
som kräver särskild hänsyn till lokala förhållanden. En huvuduppgift för 285

den kommunala verksamheten skulle vara vägledning till enskUda konsu- Prop. 1985/86:121 menter och den borde även omfatta allmän informationsverksamhet saml rapportering lill cenlrala myndigheter. Kommunernas engagemang skulle vara frivilligt.

I och med 1972 och 1975 års riksdagsbeslut har kommunerna fått speciella uppgifter på det konsumenlpolitiska området, uppgifter som gäller rådgivning till enskilda konsumenter, allmän informationsverksamhet och rapportering till cenlrala myndigheter. De ytteriigare uppgifter för kommunerna som utredningen föreslår, främst konsumenlvägledarnas uppgifter vid reklamationshanlering ligger väl i linje med de uppgifter på konsumentområdet som kommunerna redan har.

Varken de hittillsvarande eller de nu föreslagna uppgifterna för kommunerna på det konsumentpolitiska området strider enligt kammarrättens mening mot de kommunala lokaliserings- och likstäUighelsprinciperna. Någon lagstiftning av det slag kommktén föreslår bör därför inte komma till stånd. I annat faU skulle det kunna uppstå tveksamhet på andra områden om annan verksamhet tUl kommunmedlemmarnas fromma faller inom den kommunala kompetensen.

Domstolsverket

Fördel fall kommitléns förslag Ukväl skulle genomföras, förutsätter DV atl lagregleringen blir mera distinkt än kommittéförslaget.

Rättegångsutredningen

Behovet av att lagsltfta för alt åstadkomma en kommunal konsumentverksamhet av det slag som förordas i betänkandet faller utanför värt expertkunnande. Del av kommittén utarbetade förslaget lill lag om vissa befogenheter i konsumentpolitisk verksamhei synes oss dock alltför valhänt formulerat för all kunna bilda utgångspunkt för lagstiftningsåtgärder.

Konsumentverket

Konsumentverket finner- lagen oklar vad gäller den yttersta grän
sen för den enskilde vägledarens behörighet i reklamationshanteringen.
Vägledaren får enligt lagtexten "söka medverka till en uppgörelse". Kom
mittén anför (s. 140) all vägledaren inte får göra någol som kan ses som ell
rättsligt ställningslagande. Samtidigt skriver kommittén (s. 141) all vägle
daren skall kunna komma med förslag lill praktiska lösningar och tiU
uppgörelser mellan konsumenten och näringsidkaren.

Enligt Konsumentverkets uppfattning måsle elt förslag tiU uppgörelse
från vägledaren naturiigen föregås av en enkel rätlslig bedömning av situa
tionen. Det bör därför klargöras att konsumentvägledaren får göra denna
typ av bedömning. Man bör i sammanhanget hålla i minnet atl parterna när
som helst kan avböja vägledarens medverkan. Klargörs det inte alt vägle
daren har en rätl alt göra en enkel rättslig bedömning och atl framlägga etl
förslag till uppgörelse mellan partema, innebär den föreslagna lagregeln ett 286

steg tillbaka i förhållande till hur åtskiUiga konsumentvägledare arbetar Prop. 1985/86: 121 redan idag.

Allmänna reklamationsnämnden

ARN godlar kommitténs uppfattning atl den konsumentverksamhet som f.n. bedrivs och som framdeles avses bedrivas kan löpa risk att i vissa hänseenden komma i konflikt med reglerna för den kommunala kompelen-sen. Nämnden har därför ingen erinran mol förslagel all del genom en särskild lag görs klart atl en kommun är behörig all bedriva konsumentpolitisk verksamhet enligt de linjer som har utvecklats i betänkandet. I nämndens tycke är kommitléns förslag lill lagtext dock inte bra.

Vad som bör framgå av en sådan lag är i första hand att konsumentpolitisk verksamhei i och för sig utgör en kommunal angelägenhet, men alt del inte är obligatoriskt för en kommun alt bedriva sådan verksamhei. Det kan vidare vara påkallat att det uttryckligen sägs att en konsumentvägledare har rätt atl där det är lämpligt försöka medla mellan konsument och näringsidkare i syfte alt få lill stånd en uppgörelse mellan dem. I övrigi synes det inte behövligt all tynga lagtexten med detaljbesiämmelser.

All en för ändamålet ulsedd tjänsteman kan ges rätt all följa marknaden och atl i anslutning lill del underrätta vederbörande myndigheter om i dennes tycke diskutabla beteenden ligger sålunda enligt nämndens mening i sakens nalur och kräver knappasl någol särskill legak mandat. Nämnden har också svårt all se vilken styrande eller begränsande effekt som skulle uppnäs genom kriteriet "i lämplig omfattning". Befarar kommittén atl kommunerna eljesl kan riskeras komma all ge sina konsumentvägledare befogenheter i olämplig omfattning? ARN vill för sin del gärna hysa något större förtroende för det kommunala omdömet. Härtill kommer atl uttrycket som sådant är vagt och föga vägledande för bedömning av den kommunala kompetensens gränser.

Statskontoret

För atl klargöra den lokala verksamhetens roll i reklamationsprocessen föreslår utredningen att en lag införs med innebörden att kommunen får låta konsumentrådgivare följa och försöka påverka den lokala marknaden och vid rådgivning försöka medla mellan konsument och näringsidkare. Redan idag synes flertalet reklamationsärenden redas ul på lokal nivå. Idag gällande praxis tycks följaktiigen fungera på ett tillfredställande sätt. Statskontoret avstyrker alt en lag införs.

Riksrevisionsverket

När del gäller den kommunala konsumentpolitiska verksamhelen anser
kommittén all det behövs särskild lagsttftning för att ge kommunerna
klarhet om gränserna för verksamhelen när del gäller reklamationshanle
ring och marknadsuppföljning. Enligt RRV: s uppfattning har kommittén
inte redovisat sådana brister i den kommunala konsumentpoliliska verk- 287

samheten alt en särskild lagstiftning är nödvändig.

Stockholms universitet, Juridiska fakultetsnämnden Prop. 1985/86:121

EnUgl kommittéförslaget "får" en kommun "i lämplig omfattning" låta konsumenlvägledare engagera sig i frågor rörande marknadsuppföljning och reklamationshanlering. Genom de citerade orden markeras, att lagen har fakultativ karaktär, och atl konsumentverksamhetens omfattning och innehåll skall anpassas "efter tjänstemännens kompelens och kapacitet I kommunen. En verksamhet som överstiger tjänstemannens kvalifikationer saknar alltså stöd av den föreslagna lagen och kommer därmed i konflikt med KL". - Del synes egendomligt atl kommittén, som förespråkar en utvidgning av den kommunala konsumentverksamheten, samtidigt förordar en ordning som - när del gäller utbudet av tjänster - kan medföra stora diskrepanser mellan landets olika kommuner. Den enskilde konsumentens möjligheter att få hjälp, t.ex. i ett reklamalionsärende, bUr enligt förslagel beroende av humvida det i kommunen finns en konsumentvägledare, som besitter de kunskaper som krävs för alt korrekt kunna handlägga denna typ av ärende. Med tanke på den vikt som kommittén uppenbarligen lägger vid kommunernas konsumenlpolitiska verksamhet, borde den från sina utgångspunkter ha sökt skapa fömtsättningar för att konsumenterna kan komma i åtnjutande av ungefårUgen samma tjänster, oavsett i vilken kommun de är medlemmar. Härtill kommer atl del i elt kommunalbesvärs-mål torde vara närmasl ogörligt all fastställa, om en konsumentvägledare haft så bristfåUiga kunskaper, alt kommunen - genom all tilldela honom sådana arbelsuppgtfter som avses i lagen — därigenom överskridit sin befogenhet.

Kommittén förbigår flera frågor, som lämpligen bort beaktas i sammanhanget. En sådan gäller valet av konsumentvägledare, då konsumenten köpt en vara i annan kommun än hemkommunen; skall han i sådanl faU vända sig lUl konsumentvägledaren i hemkommunen, till konsumentvägledaren i den kommun där säljaren är verksam, eUer kan han eventueUt vända sig lill båda? Ett annat spörsmål är, om kommunen bryter mot lokaliseringsprincipen, då dess konsumenlvägledare i en reklamationstvist medverkar tUl en uppgörelse med näringsidkare, som driver rörelse i annan kommun.

Länsstyrelsen i Uppsala län

Länsslyrelsen stödjer utredningens lagförslag gäUande den kommunala konsumentverksamheten, eftersom en sådan lag undanröjer de kompetensproblem gentemot kommunaUagen som nu kan uppstå. Förslagel ger möjligheter lUIen aktivare roU i kontakterna med näringslivet samt att följa och söka påverka den lokala marknaden och atl föra fram lill ansvariga organ information om företagens beteende som kan föranleda ingripande.

Produktåterkallelsekommittén

Med anledning av den diskussion som i betänkandet förs angående beho
vet av en lag om vissa befogenheter i kommunal konsumentpolitisk verk- 288

samhet viU PÅK endast framhåUa, atl den ökning av konsumentvägledar- Prop. 1985/86:121 nas verksamhet som kan föranledas av produktsäkerhelsskäl inte kan anses spränga ramen för den kommunala kompetensen och alltså bör kunna genomföras utan stöd av någon sådan ny lagsliftning som kommittén föreslår.

Svenska kommunförbundet

På elt par punkter behövs dock klarlägganden beträffande den föreslagna speciallagsttftningen. I belänkandet hävdas (sid. 141) att "konsumenlvägledarens agerande i enskilda ärenden som gäller marknadsuppföljning och reklamationshantering inte kan eller får ses som ell ullryck för kommunens vilja". Del är emellertid oklart i vilken ontfattning en kommun skulle kunna dra på sig skadeståndsansvar för felaktig rådgivning från konsumenlvägledarens sida. Delta bör klarläggas i lagstiftningsarbetet.

Trollhättans kommun

Kommunen finner, med hänsyn tUl kommunemas olikartade konsumentpoUtiska verksamheter och kompelens, lagförslaget vara väl anpassat till dessa förhållanden. Nämnden ansluler sig tUl förslaget till lag om vissa befogenheter i kommunal konsumentpolitisk verksamhet, saml de principer och förtydliganden som finns angivna i den följande texten i kap. 12.3.

Motala kommun

Kommunen anser del motiveral med "lag om vissa befogenheter i kommunal konsumentpoUtisk verksamhet".

Kristianstads kommun

För övrigi är lagförslaget enligt 12.3 bara en framskrivning av vad som redan sker i kommuner med väl utbyggd konsumentverksamhet.

Göteborgs kommun

Kommunstyrelsen delar inte kommitléns uppfattning atl del genom en särskild lagstiftning behöver slås fasl alt kommunen får bedriva kommunal konsumentpolitisk verksamhet. Kommunstyrelsen menar all den typ av kompetensvidgande lagsttftning som föreslås tvärt om kan låsa utvecklingen.

Den i lagförslaget valda konstruktionen skapar en betydande osäkerhet om den kommunala konsumenlnämndens möjlighet att påverka organisationen och inriktningen av konsumentverksamheten. Enligt kommunstyrelsens uppfattning är begreppei "i lämplig omfattning" aUlför vagt för alt ge någon vägledning. Det bör därför ulgå om lagförslaget genomföres.

Vidare sysslar konsumentsekreterarna redan idag med fler uppgtfter än 289

19 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 121

de två som anses i lagförslaget. Om lagstiftning skall tUlgripas bör den inte Prop. 1985/86:121 utformas så alt den begränsar kommunens möjlighel all bedriva den verksamhet som redan idag finns till gagn för medborgarna.

Kommunstyrelsen anser sålunda att en särskild kompetensvidgande lagstiftning är onödig och olämplig. Därlill kommer alt det utarbetade lagförslaget såsom det gestallas i betänkandet innehåller inslag som är främmande för den kommunala verksamheten. Dessulom är lagförslaget vagt och ofuUsländigt.

Kiruna kommun

Förslagel om speciallagsttftningen är emellertid dtffusl motiverat och utformat. Om en speciallagstiftning skall anses behövlig, bör den gmndas på myckel starka skäl och vara väl avgränsad. Den uiformning som förslagel getts kräver dessulom en närmare analys av bl. a. ansvarsfrågoma och förtroendemannanivåns roll.

Innan ell slällningslagande lill förslagel i denna del sker, bör det också närmare än vad som gjorts, redovisas vad som varit möjligt all uträtta utan särskild lagstiftning i frågor av detla slag. Förhållandet utgör exempel på det begränsade utrymme som utredningen ägnat den lokala sidan av verksamhelen. Uiredningen har alllför mycket präglats av den centrala sektoms dominans. Man har också förbisett alt rådgivningen är riktad lUl både köpare och säljare.

Riksdagsbeslutet 1975, som anslöt sig till ett förslag från en arbetsgmpp i handelsdepartementet, innehöll atl den kommunala verksamheten bl.a. borde omfatta rapportering till centrala myndigheter om eventuella missförhållanden på marknaden. Några praktiska svårigheter alt ftillgöra denna uppgift redovisas inte i utredningen. Om missförhållanden kan iakttas är det möjligt atl inom den i 1975 års beslul givna ramen fösta uppmärksamheten på saken, ulan att delta behöver framstå som ett stäUningstagande gentemot en enskild kommunmedlem, dvs. alt kravet på objektivitet/rättvisa har åsidosatts.

En lagsttftning som direkt ställer den kommunala funktionen i en formell anmälanstäUning kan på sikt riskera alt verksamhetens syfle molverkas, inte minst genom att det förtroende som det kommunala organet behöver för sin insats begränsas.

Ystads kommun

Uttfrån kompetensprincipen har förslag lagts tiU lag om vissa befogenheter i kommunal konsumentpolitisk verksamhet. Det poängteras att tillämpningen inte är något obligatorium. Del synes tveksamt om allmänheten och/eller företag i t. ex. reklamalionsärenden gör den bedömningen alt del är tjänstemannens personliga uppfattning och inte etl kommunall auktoritativt ställningstagande som framförs. Genom föreslagen lagsttftning kan den kommunala konsumentpolitiska verksamheten indirekt få en inte önskad inriktning.

290

, Prop. 1985/86:121

Are kommun

Åre kommun har inget all erinra mol lagförslaget.

Skellefteå kommun

Konsumentnämnden ställer sig posiliv lill det förslag lill Lag om större befogenheter i kommunal konsumentpoUtisk verksamhei som betänkandet redovisar. En dyUk lag ger ell betydelsefullt stöd i konsumentvägledarens arbete och förtydligar den kommunala befogenheten. Någon risk att vägledarna skall kunna utnyllja denna lag och agera "domare" eller liknande ser vi inte. Kommunallagen finns ju kvar och verksamheten ska ju bedrivas utan atl komma i konflikt med den. Dessulom finns etl ansvar hos kommunen om hur verksamhelen ska bedrivas.

Konsumentnämnden i Västerås kommun

Kommittén föreslår i en speciallag atl de kommuner som så önskar skall kunna följa och påverka den lokala marknaden och föra fram lill ansvarigt organ information om företags beteenden, som kan föranleda ingripanden. Vid rådgivningen i reklamationsfrågor skall kommunema försöka medverka lill en uppgörelse mellan konsument och näringsidkare.

Nämnden konstaterar atl dess verksamhet redan nu bedrivs på detta säll i syfle all hjälpa konsumenterna. Del nya förslagel fastställer arbetssättet även formellt.

Konsumentnämnden i Luleå kommun

Vi ställer oss bakom utredningens förslag om en speciallagsttflning som ger den kommunala konsumentverksamheten möjUghet till en effektivare reklamationshantering.

Näringslivets delegation för marknadsrätt

NDM delar emellertid Kommkténs uppfattning alt en lagsliftning på denna punkt är påkaUad i syfte att klargöra hur långt kompetensen sträcker sig. Den föreslagna lagen uppfyller dock inte detta krav. NDM menar alt rapporteringsfrågan bör behandlas i en beslämmelse för sig. Rekvisitet "i lämplig omfattning" synes inte fylla någon uppgtfl i delta sammanhang. Rekvisitet "och söker påverka" kan misstolkas därhän all vägledaren skulle vara oförhindrad atl använda rapporteringsbefogenhelen som elt påtryckningsmedel. Del bör därför utgå. Formuleringen "som kan föranleda ingripande" synes innebära atl man kräver all vägledaren själv skall pröva om beteendet tfråga kan föranleda ingripande men detla kan uppenbarligen inte vara meningen. Formuleringen kan inte godias.

291

Tjänstemännens centralorganisation Prop. 1985/86:121

Välutbildade konsumentvägledare med etl väl definierat ansvar och motsvarande befogenheter borde finnas i varje kommun. Därför tillstyrker TCO förslagel till lag om vissa befogenheter i kommunal konsumentpolitisk verksamhet. En sådan lag skulle skapa bättre förutsättningar all precisera konsumentvägledarnas ansvar och befogenheter. Enligt TCOs mening krävs också ökad satsning på personalutbildning. Åtskilliga vägledare behöver kompletterande utbildning för atl höja sin kunskaps- och kompetensnivå. Konsumentverket som är den mest naturiiga kursanordnaren saknar emellertid idag resurser alt anordna utbildningen.

Kommktén föreslår inte att den kommunala konsumentverksamheten skall göras obligatorisk. Enligt TCOs mening kan en fortsatt frivilligUnje ha vissa fördelar framför lagstiftning om elt obligatorium, men tanken atl del i framliden kan bli aktuellt med tvingande åtgärder bör inte hek avfärdas.

Sveriges advokatsamfund

Lagstiftning som stadgar atl en kommunal tjänsteman får underrätta Konsumentverket om sina iakttagelser förefaller inte nödvändig.

Som anförts tidigare (under kommunal reklamalionshantering) inger den ställning kommittén avser att ge den kommunala konsumenlvägledaren betänkligheter. Samfundet avstyrker förslagel.

Arbetarnas bildningsförbund

Vi tillstyrker förslaget till ny lagtext som ska ge de lokala konsumenlorganen möjligheter all lösa reklamationer och andra kontakter mellan konsumenter och företag. Vi är dock oroliga för hur en sådan uppgtfl kan klaras i de kommuner som saknar personella resurser och särskilda politiska konsumentorgan.

HSB:s riksförbund

En utgångspunkt för kommitléns förslag är atl lokal konsumentpolitisk verksamhet är en angelägenhet också för kommunerna. Det föreslås, atl den kommunala befogenheten i detta hänseende tydligare skall markeras genom en särskild lagsliftning. Lagsliflningen innebär att en kommun i sin konsumenlpolitiska verksamhet i lämplig omfattning får låta konsumentvägledare arbeta aktivt med reklamalionsfrågor mellan konsumenter och näringsidkare. Den föreslagna lagstiftningen är intetsägande och liUför enligt sin lydelse knappasl något ulöver vad som redan idag kan bedrivas inom kommunerna. Redan från denna gmnd finner HSB sig inte kunna tillstyrka förslagel.

Hyresgästernas riksförbund

Förbundet anser aft det också är viktigt att kommunerna har en bra

konsumentpolitisk verksamhet. Förslaget om en lag som klarlägger vissa 292

befogenheter i kommunal konsumentpolitisk verksamhet kan förbundet Prop. 1985/86: 121 därför tillstyrka.

7 Central reklamationshantering 7.1 Allmänt

Kammarrätten i Göteborg

ARN:s avgöranden torde i dag vara vägledande när det gäller att lösa tvister mellan enskilda konsumenter och näringsidkare. En betydande kompetens på ell brett område har byggts upp inom ARN. Mot den bakgmnden kan det inte vara till fördel för konsumenterna all flytta över uppgifter från ARN lill olika branschorganisationer. I stället riskerar man atl få en svåröverskådlig och oenhetlig praxis.

Konsumenlvägledamas arbete med Ivistiösning lokall kommer sannolikt, åtminstone till en början, all endast marginellt påverka ärendetiUslrömningen lill ARN. Uppgtflerna med reklamationshanlering skall vidare vara ett frivilligt åtagande för kommunema, vilket sannolikt medför atl verksamheten i fråga om såväl standard som intensitet kommer atl variera från kommun till kommun. Även om konsumentvägledarnas uppgifter utvidgas tiU alt gälla också Ivistiösning, synes ARN ändå ha sin givna plats i systemet.

Inte heller synes man böra genomföra förslaget att reklamationsärendena först behandlas lokalt innan de blir föremål för handläggning i ARN. Kompetensen hos konsumenlvägledarna kommer med all sannolikhet atl variera mellan de olika kommunema. Detta betyder atl konsumenterna kan få hjälp av olika kvalitet beroende på i vilken kommun de bor. För konsumenter i en kommun med sämre resurser för konsumentvägledning skulle en reklamationsfråga kunna la längre tid i anspråk för att bli löst än för konsumenter i kommuner med väl utbyggd konsumentrådgivning eller om konsumenten kunde vända sig direkl tUl ARN.

Stockholms tingsrätt

Tingsrätten har, särskilt genom sin handläggning av mål enligt den s. k. småmålslagen, kommit till den uppfattningen all allmänna reklamalionsnämnden väl fyllt sin funktion all snabbt och billigt lämna hjälp av olika slag i konsumenllvisler. Reklamalionsnämndens insatser har otvivelaktigt också underlättat hanteringen av många tvister som gäll vidare tUl domslol.

Den rådgivning som förekommer vid tingsrätten är förhållandevis omfattande. Konsumenter kan ju dessutom aUtid vända sig tiU advokat för atl få råd enligt fastställt pris, en möjlighel som kanske inte är tillräckligt känd och utnyttjad.

Skulle, som kommittén föreslår, domslolsvägen mera medvetet använ
das av konsumenterna än för närvarande finns del risk alt konsumenternas
kostnader ökar i förhållande till om i stället reklamalionsnämnden anli- 293

tades. Sett från samhällets synpunkt torde också domslolsvägen kunna bU Prop. 1985/86: 121 dyrare. Till det bidrar bl. a. atl domstolama måste tillföras sådan teknisk sakkunskap som nu finns inom reklamationsnämnden.

Enligt tingsrättens bestämda mening saknas för närvarande anledning att försvaga den väl fungerande verksamhet som bedrivs av reklamationsnämnden.

Domstolsverket

Om utredningens förslag genomförs torde ARNs verksamhei komma alt undergå en drastisk nedskärning, kanske lUl och med större än vad kommittén föreställt sig. Kommittén förutsätter nämligen alt ARN och de allmänna domstolarna skall la hand endast om de ärenden som inte kan lösas genom den kommunala medlingen. Kommittén tänker sig tydligen därvidlag alt ARN skall ta hand om svårbedömda fall, medan domstolarna skall avgöra mål av enklare beskaffenhel. Frånsett alt kommittén inte har ens försökt beskriva hur den sållningen skall gå lUl är del enligt DVs mening så all domsiolsförfarandei med dess flerinslanssystem lämpar sig bättre än förfarandet inför ARN då del gäller atl bedöma principfaU och skapa prejudikat. Särskilt viktigt är det naturligtvis all prejudikatbildningen sker i domstolarna och inte i ARN. En risk med det dubbla systemet -domstolarna och ARN - är att olika praxis utbildas.

En nackdel med domstolsförfarandet är all det kan dra ul på liden innan etl mål avgörs. Med de ändringar i förfarandereglerna som rättegångsulredningen kan väntas föreslå lorde emellertid förfarandet kunna bli betydligt snabbare och smidigare. Del blir därigenom också mer ändamålsenligt atl handlägga konsumenttvislerna i domstol. Ytterligare en fördel med domsiolsförfarandei är atl domstolarnas avgöranden - till skillnad mol ARNs - är exigibla.

Kommittén har inte redovisat huruvida del förekommit några överläggningar med näringslivet rörande dess framtida befallning med ARN. Det är därför svårt atl uttala sig om förslaget. Rent principiellt är del emellertid föga tilltalande alt ell av partsintressena skulle bidra lUl all bekosta ell reklamationsorgan. DV håller det för troligt alt ARNs finansiering bör ordnas på annal sätt om inte det omvittnat slora förtroende som aUmänheten hyser för ARN för opartiskhet och oväld skall försämras.

Rätlegångsutredningen

Kommitléns principiella ulgångspunkler när det gäller frågor om lösandet
av konsumenllvisler är endasl ofuUsländigt angivna i betänkandet. Vi
konstaterar dock att det på ett ställe (s. 154) slår att kommittén inte anser
del vara "motiverat att fortsätta använda en ökande andel av konsument
politikens resurser för den typ av reparativa ålgärder som allmänna rekla
mationsnämndens verksamhet i huvudsak består av. Den förebyggande
inriktningen av konsumentverksamheten måsle betonas starkare, Uksom
företagens ansvar atl direkl lösa reklamationsproblemen".
---- 294

Vi anser oss dock kunna konstalera alt kommilléförslagen i kostnads- Prop. 1985/86:121 hänseende endasl skuUe leda till all kostnader flyttas från ell ställe lUl etl annal, någol som vi uppfattar som i sig ganska ointressant. Under alla omständigheter finner vi del vara aUdeles för optimistiskt alt tro atl sådana åtgärder som kommittén betecknar som förebyggande eller insatser på näringsidkarsidan skulle kunna inom överskådlig lid i någon större omfattning minska behovet av en Ivistiösning genom reklamationshanlering eller av en egentiig Ivisllösande verksamhei. Resursema för en tvistlösning i nu angiven mening måste anpassas efler behovet och inte efter en ideologisk princip om att det är bättre atl satsa på förebyggande ålgärder.

Atl uppställa elt motsatsförhållande mellan Ivistiösning, å ena sidan, och förebyggande åtgärder, å andra sidan, skulle också vara felaktigt. Varje form av Ivistiösning är visserligen i försia hand inriktad på all lösa en redan uppkommen tvist, men detta hindrar inte all en väl fungerande sådan verksamhei - sedd i etl större perspektiv - har stor betydelse när det gäller atl förebygga tvister. Genom tvistlösning upprätthålls respekten för gällande rätt och det är ofta tvisllösningen som ger en lagsttftning dess fulla genomslagskraft. Av väsenllig betydelse är härvid alt partema erbjuds möjlighet all få sina tvistefrågor lösta med en för del enskilda fallet tUlräcklig sakkunskap (juridisk eUer annan) och under från rättssäkerhetssynpunkt godtagbara former.

Det nu sagda innebär inte alt det skulle saknas positiva inslag i kommil-tébetänkandet såvitt gäller frågor om lösandet av konsumenllvisler.

Avslutningsvis vUl vi påpeka all det finns många vikliga frågor om lösandel av konsumenllvisler vilka inte alls har berörts i betänkandet. Vi tänker bl. a. på sådana situationer där många konsumenter har likartade anspråk. En massproducerad vara är behäftad med fel, deltagarna i en sällskapsresa har samma klagomål osv. De ekonomiska värden saken gäller kan vara belydande totalt sett men så utspridda och obetydliga på del individuella planet alt ingen enskUd är benägen atl framställa anspråk och påtala felet. Ett sätt att lösa problemet kan vara alt införa någon form av gmpptalan vid domslol eller annal Ivisllösningsorgan ("dass actions", "public actions" eller lalan av organisationer).

Tvisllösning på konsumenlområdel har, som ovan antytts, till uppgtfl både att kompensera konsumenter för eventueUa skador och all påverka beteendet på konsumenlområdel i slort. I sistnämnda hänseende är behovel av vägledande avgöranden av särskUd betydelse. Vissa frågor om hur man skall kunna sörja för en tUtfredsställande rättsbildning inom det kon-sumenträtlsliga området lar vi upp i elt delbetänkande om högsla domstolen som vi kommer att presentera inom kort.

Marknadsdomstolen

Det synes i viss mån vara en huvudlinje i betänkandet atl konsumentver
kets StäUning bör stärkas. Marknadsdomstolen delar helt uppfattningen atl
verkel skall spela en ceniral roll i det konsumentpoliliska arbeiei och ha
resurser för delta. Domstolen anser dock inte alt kommittén lagt fram 295

bärande skäl för den omfördelning av resurser från andra områden som Prop. 1985/86: 121 föreslås. Förslagel om ändringar i ARNs status och verksamhet framstår som särskilt omotiverade. Någon utvärdering av ARNs verksamhet ligger inte tUl gmnd för förslaget. Denna verksamhet är dock klart tiU praktisk nytta för konsumenterna och har såvitt kan bedömas vunnit förtroende bland såväl konsumenter som näringsidkare. Alt begränsa denna verksamhet till förmån för andra konsumenlpolitiska ålgärder med oklara verkningar är inte välbetänkt. De skäl som talar för alt ARN skaU vara en fristående myndighet gäller med oförminskad styrka. Marknadsdomstolen avstyrker således kommitténs förslag rörande ARN.

Näringsfrihetsombudsmannen

NO anser att ARN är ett smidigt och biUigt Ivisllösningsorgan, som med rätta åtnjuter stor respekt inom både näringslivet och samhället i övrigi. ARN har under sin verksamhetslid byggt upp en belydande kompelens och skapat en enhetiig rättspraxis inom flera områden. Denna praxis har lätt att nå ut till konsumenterna via massmedia, eftersom denna typ av praktiska, vardagsnära faU har stort publicitetsvärde. ARNs telefonrådgivning till enskUda konsumenter är väl inarbetad.

Den lokala reklamalionshanleringen är ett viktigt komplement liU ARNs centrala hantering. Den kan dock inte ersätta ARN. De kommunala konsumenlvägledarna besitter inte den kompelens och överblick över konsumenlområdel som ARN äger och har inte heller samma tUlgång till teknisk sakkunskap. Frågan om humvida kommunen ska bedriva konsumentpoUtisk verksamhet, och i så fall i vUken omfattning, är det dessulom de enskilda kommunernas sak att avgöra. Även om kommunema beslular alt reklamalionshantering skall bedrivas, har konsumentvägledama endasl befogenhet atl försöka medverka lill en uppgörelse mellan konsument och näringsidkare. Behovet av rättslig tvistlösning kvarstår i de fall där parterna inte kommer överens. Alt föra sådana mål vidare iHl lingsrällema i större omfattning än idag synes både opraktiskt och dyrt. Förslagel med branschvisa lösningar synes inte tillräckligt utrett.

Statens pris- och kartellnämnd

SPK kan instämma i kommitténs synpunkl att tvister meUan en konsument
och ell förelag så långt möjhgt bör lösas på det lokala planet, dvs. genom
förhandling direkl mellan berörda parter. En konsument som råkat in i en
sådan tvist bör också kunna påräkna viss rådgivning från vederbörande
kommunala konsumenlvägledare, i den mån lokal konsumentverksamhet
finns organiserad på orten. I de faU sådana tvister inte kan lösas i godo vid
direkt kontakt mellan de berörda synes det dock enligt SPKs uppfattning
mest ändamålsenligt all hänskjuta den vidare handläggningen till aUmänna
reklamationsnämnden, där såväl kvalificerad juridisk sakkunskap som -
för många vamområden — även branschkännedom finns tillgänglig. Idéer
om atl tUlskapa något som liknar "lokala reklamationsnämnder" avvisas
av SPK. 296

Konsumentverket Prop. 1985/86:121

De civilrätlsliga konsumenlskyddande lagarna - konsumentköplagen, hemförsäljningslagen, konsumenlkreditiagen, konsumentförsäkringslagen och den kommande konsumentljänstlagen - innehåUer regler som liltför-säkrar konsumenterna vissa minimirätligheler i olika avtalssituationer. De konsumenter som känner liU innehållet i lagama får därigenom förhandlingsargument vid l.ex. en köprältslig tvist. Emellertid har det övervägande antalet konsumenter ytterst begränsade kunskaper om lagreglerna. Om de inte läll kan få information om sina rättigheter och om de inte har tillgäng lill instanser som enkelt, billigt och snabbt kan behandla civih-älts-liga tvister är risken uppenbar alt konsumentskyddsregleraa inte får avsedd effekt. Dét innebär inte bara att konsumenter som råkar i svårigheter med säljare, hantverkare, kreditgivare eller andra näringsidkare kan lida rättsförluster. En följd är också att regelmedvetenheten totalt sett förblir låg inom näringslivet, något som ar till klar nackdel från konsumentsynpunkt. En effektiv, fungerande rådgivnings- och tvistlösningsorganisalion, som äi- anpassad tiU konsumenlema, har alltså en gmndläggande konsumentpoUtisk betydelse.

Det är enligt Konsumentverkels bedömning knappast realistiskt att räkna med alt domstolarna skaU las i anspråk för Ivistiösning på konsumentområdet i påtagligt större utsträckning än för närvarande. Många konsumenter är av ekonomiska eUer renl praktiska skäl inte intresserade av att få sin tvist prövad i domslol. Redan de värden konsumenllvislema ofta rör -köp av varor för några hundra kronor - motiverar atl de inte förs lill domstol. Vidare är förfarandet inte kostnadsfritt och det kräver all konsumenten lägger ner lid och arbete på atl föra sin lalan. Delta verkar säkerU-gen avhållande inte minsl för den som är ovan atl uppträda inför myndigheter. De kommunala konsumenlvägledarna bör även fortsättningsvis noga överväga om det är lämpligl alt hänvisa en konsument tiU domstol. För en tvist som t. ex. faUer utanför ARNs kompetensområde, som kräver muntlig bevisupptagning eller som berör en näringsidkare som troligen inte kommer atl följa ARNs beslul, bör dock en hänvisning - ofta efter telefonkontakt med ARNs kansli - göras lUl tingsrättens rådgivningsverksamhet och/eller liU advokai.

Rättegångsulredningen överväger f.n. hur man skall uppnå en ökad prejudikalbildning i de allmänna domstolarna. I kommitténs direktiv ingår att överväga en rätt för KO att hjälpa konsumenter att föra talan. Om en reform sker i den riktningen kommer domstolama alt i högre grad stå för praxisbildningen inom det konsumenträttsliga området. Humvida detta kommer all föranleda en ändrad roll för ARN får då prövas.

Kommittén för fram tanken på all näringslivet - som etl led i ett ökat ansvarstagande för sin verksamhet - genom "branschvisa lösningar" skaU avlasta de offentiiga organen, främst ARN. Konsumeniverkei är -som redan sagts - positivt till alt handeln söker ytterligare utveckla sin intema reklamationshanlering. Här finns enligt Konsumentverkels mening utrymme för nytänkande och för olika typer av övervakning och åtaganden

från företags- och branschorganisationers sida. I den mån de "branschvisa Prop. 1985/86:121 lösningarna" syftar på reklamationsnämnder knutna till branschorganisationerna, finns det dock enligt Konsumentverkets mening starka argument mot en sådan utveckling.

En nämnd som är knuten till en viss branschorganisation har inte någon given anknytning till andra nämnders verksamhei. Del är därmed en uppenbar risk att en sådan branschnämnd kan skapa sin egen praxis och alt samma rättsfrågor kan komma atl bedömas olika i olika branschnämnder. Från konsumentsynpunkt är en sådan splittring olycklig. Erfarenheterna har visat att den kan leda till osäkerhet om rättsläget, något som bl.a. försvårar rådgivning lill konsumenter.

En annan nackdel med ell utökat antal branschvisa nämnder är alt de kommunala konsumenlvägledarna liksom konsumenlema skuUe få svårt alt överblicka prövningsmöjlighelerna, alt hålla reda på olika formalia såsom adresser, prövningstider, beloppsgränser etc samt att avgöra vilken nämnd en viss näringsidkare "tillhör". Del är därför enligt Konsumentverkels mening inte heller lämpligl atl Konsumenternas försäkringsbyrå övertar ARNs funktion som reklamalionsorgan på försäkringsområdet.

Konsumentverket anser sålunda alt starka skäl talar mot en utveckling av nämnder anslutna till branschorganisationer. Tvärtom finns del avgörande konsumenlpolitiska motiv all bibehåUa ell centralt, sammanhållet reklamalionsorgan.

Kommittén tar (s 148) upp frågan om inte näringslivets organisationer -som ell led i ett ökat ansvarslagande för reklamationsfrågorna — borde ta ett ekonomiskt ansvar för sina delar av ARNs verksamhet. Enligt Konsumentverkets mening är en sådan modell rimlig. Även för näringslivet skulle ett sammanhållet ARN, liU viss del finansierat av näringslivet, innebära klara fördelar jämfört med branschnämnder, då ARNs kansli har rutiner för beredning av ärenden och slor erfarenhet av föredragning, beslutskrivning, expediering och publicering av besluten. Vidare skulle ett direkt ekonomiskt ansvar för ARN kunna stimulera förelagen att effektivisera sin reklamationshantering.

Allmänna reklamationsnämnden

Även om man tiU äventyrs skulle acceptera alt betänkandet i de delar där
någon förändrad inriktning inte föreslås avstår från egna undersökningar
och analyser, så får det i vart faU betecknas som en klar brist atl sådana
saknas också i den del där förslag om genomgripande ändringar läggs fram.
Nämnden syftar här närmast på kommitléns överväganden rörande rekla
malionshanleringen och i synnerhet ARN: s framlida ställning och organi
sation. Här hade det onekligen varit på sin plals med en principieU diskus
sion angående tvisllösning och dess plats i det konsumentpoliliska syste
met. Utan en sådan utgångspunkt för de omprioriteringar som förordas har
nämnden svårt atl förstå hur kommittén har resonerat när den har kommit
till andra slutsatser än statsmakterna gjorde när ARN för endast fem år
sedan permanentades och bröts ut till en frislående myndighet.
I betänkandet finns inte någon verklig utvärdering av ARN: s roll eUer 298

någon redogörelse för hur kommittén har tänkt sig atl den cenlrala tvisllös- Prop. 1985/86:121 ningen skaU geslakas i framliden. ARN konstaterar vidare atl kommittén inte har brytt sig om alt närmare försöka uppskatta effekterna av sina förslag i form av ändrad ärendetillslrömning, ökade kostnader för samhället etc. Kommittén har inte heller funnit anledning atl göra några egna undersökningar eller ens initiera sådana hos ARN, för att på så sätl skaffa sig sakunderlag för sina ståndpunkter.

Vad som har sagls i del föregående medför dessvärre alt betänkandet inte är tjänligt som gmnd för seriösa överväganden om några väsentliga ändringar av reklamalionsnämndens verksamhei och inriktning.

ARN delar kommitléns uppfattning atl del är elt samhälleligt intresse all konsumenterna vid tvister med förelag snabbt och enkelt kan få en bedömning av en sakkunnig instans och, i de fall anspråken är berättigade, få rättelse.

Som exempel på samhällets insatser på detta område nämns del s.k. småmålsförfarandet vid domstol, aUmänna reklamationsnämnden samt den allmänna rättshjälpen. I hur slor utsträckning de allmänna domstolarna tagits i anspråk i konsumentlvister oavsett dessa falUt under småmålslagen eller avgjorts genom vanlig civilprocess tycks kommktén inte ha gjort sig underrättad om. Vissa uppgifter lorde annars ha kunnal inhämtas genom kontakt med rättegångsulredningens (Ju 1977:06) kansli (jfr. utredningens belänkande SOU 1982:26 s. 44 ff. saml bilagorna 3 och 4.) Del är därför svårt all bedöma småmålslagens betydelse i sammanhanget. Delsamma gäller den allmänna rättshjälpen, vars användbarhet i konsument-tvister dock lorde vara rätl begränsad. Dessulom har föreslagils all rättshjälpen skärs ner ytterligare.

Inrättandet av ARN torde vara den åtgärd som i praktiken fått störst betydelse för konsumenternas möjlighel atl få sina tvister prövade. Efterfrågan på ARN: s tjänster har länge varit i stigande. ÄrendetiUslrömningen har dock de senasie åren stagnerat, huvudsakligen lill följd av del i sig icke önskvärda irtförandet av värdegränser, dvs. atl yrkanden under elt visst belopp inte las upp liU prövning. Atl den pågående utbyggnaden av kommunal konsumentverksamhet skulle ha lett lUl nedgång av anmälningarna tUl ARN har inte kunnat förmärkas.

Frågan om företagens egen reklamalionshantering har lidigare berörts i Rikllinjekommkténs belänkande (SOU 1983:40) Konsumenlpolitiska styrmedel. ARN ställde sig i sitl remissyttrande över betänkandet positiv till vad som där benämndes självreglering vari inbegrips frågor om hantering av reklamationer. Någol preciserat förslag till självreglering fanns emellertid inte i nämnda belänkande, och ARN såg det därför svårt att avgöra i vilken utsträckning idéerna lät sig genomföras i verkligheten. Den nu lagda utredningen har inte bidragit med något förtydligande i delta hänseende.

ARN vUl dock varna för övertro pä vad som kan uppnås utöver vad som
görs redan idag. Som ell exempel kan nämnas motorbranschen inom
vilken säljs tekniskt komplicerade produkter varav många i begagnat
skick. Det är en vanlig uppfattning att konsumenterna på detta område
släUs inför särskilt svåra problem. Detla kan säkert vara riktigt, men bilden 299

bör nyanseras.

Under 1984 såldes enligt uppgift från branschen ca. 220000.nya bilar - Prop. 1985/86:121 varav cirka hätften till enskUda konsumenter - och ca. 900000 begagnade, varav drygt 300000 inom den organiserade delen av branschen. Som bilaga A visar var antalet samma år avgjorda ärenden inom ARN: s motoravdelning dock inte fler än ca. 600. Det är således en ytterst liten del av bUköpen som blir föremål för bedömning av ARN och det är ovanligt atl elt förelag har många reklamationer av likartad nalur. Detla kan i sin tur bero på alt branschen är representerad i ARN och lyhörd för utvecklingen och uppfattningarna inom nämnden.

Del är emellertid självklart att en väl fungerande reklamationshantering frän näringslivels sida bör stimuleras pä aUa sätl. Både konsumenterna och näringslivet har mycket alt vinna på en förbättrad självreglering inom de enskilda förelagen. I delta ligger också att förklara sådana fall där reklamationen är oberättigad på ett sätt som konsumenten förstår och därmed kan acceptera. Det bör nämnas all ARN, när del några gånger har upptäckts atl en generalagent eller etl enskilt företag har hafl ell påtagligt stort antal ärenden vid nämnden, har tagit kontakt med näringsidkaren för atl diskutera just reklamationsmlineraa. Dessa kontakter har mestadels medfört elt gott resultat och lett tUl elt minskat antal reklamationer.

Kommittén för vidare fram tanken på alt näringslivet - som elt led i ett ökat ansvarslagande för sin verksamhei - skall inrätta branschvisa reklamationsnämnder och på del sättet avlasta ARN, vars molsvarande avdelning i så fall skulle kunna läggas ned. Flera argument talar mot detla. Förhållandevis få konsumenllvisler avgörs idag av överrätterna. I stället har ARN: s praxis kommit att få stor betydelse för rällstUlämpningen och rättsbildningen på konsumentområdet. En förutsättning för atl ARN kunnal skapa denna praxis har varit alt nämnden hafl etl sammanhållet kansU för alla typer av ärenden under ledning av heltidsanställda ordförande och vice ordförande med domarkompetens och lång erfarenhet.

En nämnd som är ansluten tiU en viss bransch får inte samma anknytning lill andra nämnders verksamhet. Del är därmed en uppenbar risk alt en sådan branschnämnd kan komma all utbilda en egen praxis och alt likartade rättsfrågor kan komma alt bedömas olika i olika nämnder. Det är tydligt alt en sädan utveckUng kan leda lill problem.

En annan faktor är att allmänhetens förtroende för en ren branschnämnd gäma blir begränsad. Del kan, hur oriktigt i sak del än är, vara svårt för en enskild part alt frigöra sig från misstanken atl en branschnämnd går branschens ärenden.

Av ovannämnda anledningar har också under 1970-lalel och början av 1980-lalet flera lidigare branschnämnder införlivats med ARN. Det synes vara ett steg tillbaka i utvecklingen att "återuppliva" branschnämnderna.

Kommittén synes också ha bortsett från det faktum att en bransch
nämnd som regel bara prövar anmälningar mot anslutna medlemmar. Ell
utlåtande från en sådan nämnd medför inte heller de fördelar för konsu
menten som elt ARN-yltrande gör inför en domstolsprövning. Elt ärende
som prövats av ARN kan ju enligt 2 § småmålslagen handläggas enligt
denna oavsett tvislebelopp. Den risk för alt drabbas av dryga rättegångs
kostnader som alltid föreligger inför en rättslig prövning minimeras hänge- 300
nom.

ARN förslår inte hur kommittén har resonerat när den för fram idén om Prop. 1985/86:121 atl låta konsumenternas försäkringsbyrå bli elt Ivisllösande organ. Vad skulle man vinna med del?

Enligt direktiven skulle kommittén inte pröva frågor om rättegängsförfarandet vid allmän domstol eftersom dessa frågor övervägdes i annan ordning. Det är därför någol förvånande att man föregriper dessa överväganden pä sådanl sätl all man anser alt konsumenterna i högre grad än tidigare bör hänvisas till lingsräti.

Kommittén har på flera ställen i betänkandet förordat all domstolama i ökad utsträckning skall utnyttjas för alt hantera konsumenllvisler med del bakomliggande syftet all bespara ARN arbete och kostnader. ARN vill här erinra om de skäl för atl permanenta ARN som fördes fram av reklama-lionsutredningen (SOU 1978:40 s. 127). Ell skäl var atl människor av olika anledningar drog sig för all anlita domstol när de råkat i tvisl med en näringsidkare. Inte minsl betonades att många bar på etl närmasl psykologiskt motstånd. Andra skäl kunde enligt utredningen vara att domsiolsförfarandei upplevdes som omständligt och all risken alt behöva uppträda personligt kunde framstå som avskräckande. Uiredningen konstaterade all inte heller den s. k. småmålslagen i någon större utsträckning hade medfört all konsumenlema vände sig liU domstolarna med sina tvister. Såvitt nämnden kan förslå gäller fortfarande delta resonemang med oförändrad styrka. Kommittén har inte alls berört dessa faktorer ulan har som sin uppfattning atl konsumenlvägledarna kommer alt kunna övertyga konsumenterna all de i vissa fall bör gå till domstol i stället för tUl ARN.

Bl.a. sägs alt det kan vara anledning all hänvisa konsumenterna tiU domslol när näringsidkaren inte kan förväntas följa ARN: s beslul. Det är givelvis så all när man kan förutse alt näringsidkaren kommer all böja sig försl när kronofogden kommer, en direkt domstolsprövning är att föredra, men bilden är någol mer komplicerad än så. Många som har vunnit sin sak i domstol fär sedan den smärtsamma erfarenheten all det är långt tfrån delsamma som all få sina pengar. Många gånger visar det sig all den näringsidkare som inte kunde förväntas följa nämndens beslut också saknar utmätningsbara liUgångar. Konsumenterna har därmed inte bara förlorat tvisleföremålels värde ulan också de koslnader som han/hon har lagl ul på rättegången och på förfarandet hos kronofogden. Det visar sig för övrigi ibland atl det inte är så lätt all i förväg säga atl en tredskande företagare kommer att negligera ARN: s beslul. Nämnden har erfarenhet av "svårfjäl-lade" näringsidkare som behandlar sina kunder styvmoderligt, som aldrig yttrar sig i ärendena hos ARN, men som sedan ändå följer nämndens beslut till punkt och pricka.

Kommittén rekommenderar vidare domslol när muntiig bevisning be
hövs. Denna uppfattning delar ARN självklart. Men inte heller på denna
punkt får skuationen förenklas. I många fall l.ex. i tvister om garantier
anser sig ARN oförhindrad atl pröva ärenden trots atl parternas uppgtfter
går i sär. Kan man med någon säkerhet förmoda att uppgifterna också i
domslol kommer atl ha samma bevisverkan och finns en bevisbörderegel, 301

förefaller det i dessa fall onödigt att gå tiU domstol eftersom redan ARN Prop. 1985/86:121 skuUe kunna tala om för partema vem som på gmnd av denna regel kommer all dra det kortaste strået.

Från ARN; s synpunkt är del å andra sidan angelägel atl konsumenllvisler prövas av domstol. För ARN är del viktigt all veta atl den praxis som finns hos ARN kan få domstolarnas stöd. Den effektivaste kontrollen sker givetvis när ARN-bedömningar förs till domslol av någon av partema. ARN har flera gånger påpekat denna möjlighet för partsförelrädare som varit missnöjda med ARN-beslul.

ARN vill i denna del slutiigen anmärka alt kommittén hell har bortsett från all även processen i domstol kostar pengar för det aUmänna. ARN har inte kunnat få några siffror bekräftade men en inte alllför djärv gissning är atl en konsumenltvisl som drivs i domslol åtminstone kostar minsl dubbelt så myckel som molsvarande tvist i ARN: s regi. Härtill kommer partemas egna koslnader och besvär. I den mån tvister t. ex. förs över från ARN till lingsrällema kommer sålunda eventuella besparingar på ARN: s anslag alt "med råge" kompenseras av kostnadsökningar på domslolsanslagel, parternas egna ullägg oräknade. Nämnden har mycket svårt att se den samhällsekonomiska vinningen härav.

Stockholms universitet. Juridiska fakultetsnämnden

Kommittén har föreslagk all ARN, som nu har en självständig ställning, äter skall inordnas i KOV;s organisalion. Samtidigt föreslås att ARN:s verksamhet skaU inskränkas i vissa avseenden, bl. a. därför alt vissa av ARN: s uppgifter kan fullgöras av de kommunala konsumentvägledama. Fakultetsnämnden anser inte att dessa förslag tiUgodoser kravet, att verksamhelen i landet som helhet skall vara billig, effektiv och av god kvaUtet. Kommittén uttalar atl den kommunala konsumentverksamheten har vidgat problemuppfångningen och därmed minskal ARN;s betydelse. Enligt fakullelsnämndens mening har ARN sådan juridisk sakkunskap att nämnden bättre än konsumentvägledama kan upptäcka olika lyper av faktiskt och rättsligt handlande som kan strida mol den komplicerade konsumenträtlsliga lagsliflningen. ARN: s kompetens bör utnyttjas på delta område. Förslagel att slopa ARN: s telefonrådgivning kan knappast anses välbetänkt från effektivitetssynpunkt. Den starka speciaUseringen av skilda ärendegmpper lill olika handläggare vid ARN måste medföra atl nämnden snabbare och liltförlitligare kan lämna råd än vad konsumentvägledare kan göra. Även om lelefonrådgivningen hktiUs främst utnyttjats av personer bosatta inom Stockholmsområdet saknas anledning att inte tillvarata möjligheterna lill effektivitetsvinster genom speciaUsering.

Länsstyrelsen i Kronobergs län

Länsslyrelsen delar kommitténs uppfattning, all huvudansvaret för rekla
malionshantering skall åvila företagen själva. Elt väl fungerande mark
nadssystem förutsätter en vilja att rätta till felaktigheter och en positiv
inställning liU atl lösa uppkomna problem av olika slag. Enligt länsstyrel- 302

sens uppfattning fungerar också relationerna köpare - säljare i slort på Prop. 1985/86:121 detta sätt. Många förelag har gått längre i sina åtaganden än vad lagen ålägger dem inte bara i fråga om reklamationer utan också i övrigi för atl tillmötesgå konsumenlema. Som exempel på det senare kan nämnas genereUt öppet köp och reparation eller utbyte av felaktiga varor ulan kostnad även efler garantitidens slut. Samtidigt vet man, all del ibland förekommer svårigheter atl komma överens i samband med atl det uppslår felaktigheter på varor. Samhället måste därför tillhandahålla system för tvistlösning som fungerar på elt effektivt sätt.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län

ARN har under den tid verksamhelen varit i gång utvecklats tiU en ansedd och uppskattad Ivisllösningsinslans. Länsslyrelsen anser del viktigt all behålla ARNs verksamhei, då dess sätl alt lösa tvister mellan köpare och säljare borgar för all praxis blir likartad för hela landet. Genom en special-instans som ARN kan också en hög kompetens vidmakthållas.

En uppstyckning av ARNs verksamhet i branschvisa institutioner där näringslivet har det ekonomiska ansvaret är enligt länsstyrelsens bedömning tveksamt. AUmänhetens lUllro tUl opartiskheten hos etl fristående, statligt tvistiösningsorgan är stor. Det förtroendekapital som byggts upp för ARN bör inte riskeras genom en organisationsförändring. Även delta talar för atl systemet för atl lösa konsumenllvisler inte bör förändras.

Gislaveds kommun

Kommunen ställer sig mycket tveksam lill kommitténs förslag all ändra Allmänna reklamalionsnämndens rutiner så atl konsumenlema i försia hand hänvisas lill all lokall söka hjälp med atl lösa reklamationsärenden. Delta skuUe kunna få till följd att reklamationer behandlas olika i olika kommuner och del skulle innebära all rättssäkerheten kom i fara och osäkerheten bland konsumenterna skuUe öka. Olikheterna i bedömningen skulle också med slor sannolikhet utnyttjas av mindre seriösa näringsidka-

Umeå kommun

Uiredningen föreslår kraftiga nedskärningar av ARN:s resurser de kommande åren. Elt motiv är all reklamalionshanleringen flyttas närmare konsumenten i den lokala verksamhelen. Kommittén föreslår vidare all verksamhelen inlemmas i konsumentverkets verksamhet och budget.

Mot bakgrunden av den expansiva utveckling som ARN: s verksamhei
genomgått sedan starten 1968 förefaller det märkligt all kommittén lägger
ell förslag om både ekonomiska och resursmässiga neddragningar. Delta i
ett skede då den förebyggande verksamheten endast är i en inledande fas.
Etl mera naluriigl läge för en försiktig neddragning av ARN: s verksamhet
har varit om det förebyggande arbetet gett sådana resultat alt aUmänheiens
behov av ARN: s tjänster varit i avtagande. Vidare kräver en förskjutning 303

av reklamationshanteringen ner tUl den lokala nivån, som kommunen Prop. 1985/86: 121 tidigare framhållit, ökade resurser och kompelens inom den lokala konsumentvägledningen. Innan en sådan lokal resursförstärkning kommk till stånd bör ARN: s resurser vara oförändrade. Det är också viktigt att ARN bedöms av allmänheten som central och fristående myndighei som rättvist över landet ulformar en praxis i reklamalionsärenden.

Kiruna kommun

ARN har under sin verksamhetstid successivt ökat sin betydelse inom konsumentpoUtiken. Att nämnden åtnjuter stort förtroende framgår av alt dess rekommendationer i så stor utsträckning vinner gehör hos berörda parter och genom den vägledning som marknaden får av rekommendationerna. ARN fick redan vid sin tillkomst en bred förankring hos organisalionslivel samt genom konsumenlrådel och dess folkrörelseanknylning. ARN:s självständighet och integritet har därigenom vunnit respekt och ytterligare stärkts, när nämnden 1981, efter all ha verkat pä försök, permanentades och blev en fristående myndighet genom avskiljandet frän konsumentverkets huvudmannaskap.

ARN har utan tvivel hafl slort värde och slor betydelse för konsumentverksamheten i landet. Detla värde bör tillvaratas även i framtiden. Den allmäna utvecklingen från lid tiU annan kan dock motivera anpassning av nämndens organisation och uppgtfter liU rådande förhållanden. En sådan utveckling är kommunemas ökande roU inom konsumentpolitiken. Den utvecklingen bör ha inneburit en renodUng av ARN:s verksamhet i riktning mol alt nämndens rekommendationer koncentreras till de komplicerade och mera kvalificerade ärendena och rimligen också mera kontroversiella och principieUa frågor. En sådan utveckling minskar inte ARN: s betydelse som en viktig faktor i konsumentverksamheten. Tyngden i nämndens uppgtfter ökar i stället och därmed också dess betydelse som prejudikatskapande opartiskt samhällsorgan.

Det måste i delta sammanhang beaktas att ARN framförallt för konsumentintresset har den stora indirekta betydelse av atl den finns till och därmed verkar återhållande på tendenser till missförhållanden på marknaden. Denna betydelse får inte underskattas.

ARN:s betydelse inom konsumentverksamheten återspeglas också i regeringens direktiv till kommittén, där det anges atl kommittén bör pröva "om allmänna reklamationsnämndens verksamhetsområde bör utvidgas". Kommittén har i denna del inte följt sina direktiv, ulan ägnat huvuddelen av sina överväganden åt huvudmannaskapet för ARN.

Skellefteå kommun

I betänkandet trycker man flera gånger på att ARN bör avlastas och alt
konsumenten i större utsträckning kan hänvisas till tingsrätten bl. a. i fall
där man kan räkna med att företagel inte tänker följa ARN: s rekommenda
tion. För det försia så är det väl i huvudsak i större städer man kan finna
företag som man av erfarenhet vet inte tänker följa ARN: s utlåtande. 304

Vidare har vi efter tio års erfarenhet den klara uppfattningen att konsu- Prop. 1985/86:121

menten ytterst ogärna går tUl tingsrätten. Detla har flera orsaker bl. a. den

respekt (och i vissa faU rädsla) som man har för domstolen, man ryggar för

de koslnader man får redan i initialskedet och man är myckel rädd för

risken all förlora. Hellre avslår man då vilket vi anser vissa företag kan

utnyttja vid hot om rättslig prövning. Erfarenhetsmässigt vet man ju också

all småmålslagen inte särskUt ofta utnyttjas i stället för ARN. Detta ändrar

man naturligtvis inte på med bättre information om lagens möjligheter.

Fortfarande finns de ovan angivna åsikterna om elt domslolsförfarande

kvar hos konsumenten. Vi tror alltså inte alt tingsrätterna idag på något

säll ska kunna avlasta ARN.

Förelagens ansvar för reklamationshanteringen bör öka och ett sätl är, som föreslås, atl man ekonomiskt bidrar i likhet med finansieringen av Konsumenlemas försäkringsbyrå. Vi upplever Konsumenlemas försäkringsbyrås verksamhet som mycket positiv.

Konsumentnänmden i Kramfors kommun

Konsumentnämnden anser istället all Allmänna reklamationsnämnden borde få förstärkta resurser för all kunna pröva flera anmälningar och få möjlighet all slopa de nuvarande värdegränserna. Fler konsumenter skulle därmed också få en likvärdig prövning oberoende av bostadsort.

Ej heller delar vi kommitténs åsikt att överföra konsumenttvister tiU lingsrällema i de faU AUmänna reklamationsnämnden har behörighet atl pröva dem för alt minska Allmänna reklamationsnämndens belastning. Nämnden märker tydligt i den lokala verksamheten all i de faU konsumenlema hänvisas till tingsrätt majoriteten av dem avslår. Del finns ell slort motstånd mol att dra ell ärende inför domstol. Konsumenterna känner sig osäkra liksom de är rädda för kostnaderna. Dessutom skaU domaren vid en förenklad rättegång söka förlika partema. En konsument som anser sig ha rätt ska inte behöva acceptera alt kompromissa med sin motpart när förfarandet vid Allmänna reklamationsnämnden kan ge denne hek rätt.

Kooperativa förbundet

Brister i tillämpningen av förelagens informationsansvar förekommer självfallet. De visar sig inte minsl i samband med den klagomåls- och reklamationshantering, som ARN och den kommunala konsumentverksamheten är engagerad i. Det framstår för KF som angeläget atl erfarenhe-teraa från denna hantering utnyttjas intensivt av KOV och all KOV -även om en ökande del därav läggs på kommunal konsumentverksamhet -redovisar och drar slutsatser av reklamationsverksamhelen bl. a. vid arbetet med marknadsöversikter o.d. Detla synes underlättas om ARN -såsom kommittén föreslår - organistoriskt inlemmas i KOV. KF tUlstyrker därför nämnda förslag. KF viU i sammanhanget erinra om atl konsumentkooperationen sedan länge bekostar sin egen reklamationshanlering genom rörelsens regler om köptrygghet.

305

20 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 121

Prop. 1985/86:121 Näringslivets delegation för marknadsrätt

Vad härefter gäller reklamalionshanleringen på ceniral nivå kan det som ell obestridligt faktum konstateras att ARN åtnjuter förtroende i alla läger och fungerar väl i nuläget. Detta innebär naturligtvis inte all det inte kan finnas skäl att överväga ytterligare förbättringar, men enligt NDMs mening manar det till en viss återhållsamhet i reformivern.

Kommittén konstaterar riktigt att rådgivningen direkt till konsumenter i reklamalionsfrågor minskal och all denna uppgift numera delvis fullgörs av den kommunala verksamheten. Enligt NDMs mening innebär emellertid detta inte alt ARNs roll som reklamationshandläggande organ ändrats. Det torde dessulom förhålla sig sä alt rådgivningen lill de kommunala vägledarna inte bara är omfattande, som Kommittén själv konstaterar, ulan får en växande betydelse allteftersom den kommunala informationen i reklamationsfrågor ökar. Överhuvud taget är det svårt att tänka sig hur den kommunala informationen skulle kunna fungera på etl rimligl godtagbart säll om konsumenlvägledarna inte hade tiUgång tiU den kvalificerade juridiska och tekniska rådgivning i reklamationsfrågor som ARNs tjänstemän tillhandahåller. Verkligheten synes alltså vara den att betydelsen av ARNs rådgivning är oförändrad men atl dess inriktning delvis ändrats.

Av del som här sagts beträffande reklamalionshanleringen framgår atl Kommittén inte framfört några hållbara gmnder för sina förslag alt ändra ARNs roll i reklamalionshanleringen saml att nu föreslå radikala inskränkningar i verksamheten och en ändrad organisatorisk status för ARN.

Kommittén förordar en ordning som innebär atl aUa reklamationsärenden försl las upp lokall och inte "slussas vidare" förrän del slår "helt klart atl del lokala, informella förfarandet inte kan lösa upp situationen". I klartext innebär detta att man inför ell slags Ivåinslanssystem på reklamationsområdet. Några genomtänkta motiv till delta ganska radikala förslag har NDM inte kunnat finna i betänkandet. Förutom all förslaget knappast stämmer överens med den i andra sammanhang deklarerade uppfattningen om konsumentvägledarnas begränsade rättsliga funktioner när del gäller hantering av reklamalionsärenden, finner NDM ett instanssystem av skisserat slag OtUlfredsställande från konsumentsynpunkt. Det kommer nämligen att leda lill en icke önskvärd byråkratisering och långrolning av många ärenden. Den "sammanhåUna insats på det centrala planet" - som Kommittén tydligen viU anförtro det redan arbelstyngda KOV - kan inte väntas lösa de problem som etl Ivåinslanssystem skulle medföra. Risker för ytterligare byråkratisk omgång synes i stället ligga i farans riktning.

Med bara några rader berör Kommittén den grundläggande frågan om
ARNs framtida ställning i rättssystemet och nämndens fortsatta roU i
rättsbildningen. Utan någon moiivering i sak ullalar sig Kommittén lill
förmån för att hänvisa konsumenter att söka sin rätt vid en aUmän domstol
i stället för hos ARN saml för all ARNs verksamhei skall inriktas på mera
svårlösta "principfrågor". NDM anser atl del i och för sig är väl motiverat 306

alt ta upp frågan om hur reklamationshanteringen bör utformas på längre Prop. 1985/86:121 sikt. NDM menar också att den nuvarande arbetsfördelningen meUan ARN och de allmänna domstolarna inte bör ses som en gång för alla given. Del är möjligt att en fömlsältningslös och allsidig prövning skulle leda till ell annal tvislelösningssyslem på konsumenlområdel än del som vi nu har. Delta är emellertid myckel vklsyflande frågor som inte rimligen kan lösas i detta sammanhang ulan som i så faU måste tas upp i det pågående reformarbetet beträffande underrällsförfarandel. I direktiven anges för övrigt atl Kommittén inte bör pröva frågor som sammanhänger med rättegängsförfarandet vid de allmänna domstolarna. I nuläget kan det konstateras atl konsumenterna, av olika delvis kanske irrationella skäl, inte vill gå till domslol ulan vänder sig liU ARN. Denna inställning får man enligt NDMs uppfattning respektera och rätta sig efler, så som man gjort hkliUs. NDM finner aUtså att ARNs ställning i rättssystemet som etl quasi-rältsligt organ för tvistlösning inte bör ändras i förevarande sammanhang.

I detta sammanhang vill NDM beröra Kommitléns uttalanden om önskvärdheten alt på den cenlrala nivån avlösa åtminstone en del av ARNs verksamhei med en reklamationshanlering i olika icke-offentiiga former. Uttalandena är allmänt hållna och hela delta frågekomplex behandlas på någol mer än en sida. NDM finner det omöjligt alt överhuvud tagel la StäUning lill Kommitténs privaliseringsresonemang på gmndval av den lapidariska framställningen i betänkandet.

TJ änstemännens centralorganisation

TCO delar däremot inte kommiltémajorilelens bedömning alt det vore möjligt och dessulom önskvärt med en kraftig neddragning av Allmänna reklamationsnämndens verksamhei. Det är osäkert om en utbyggd kommunal reklamationshanlering verkligen skulle minska belastningen på ARN. Vidare behövs ARN för en enhetiig rättstUlämpning. Slutligen är TCO tveksam lUI atl någol skulle slå all vinna på atl sammanföra ARN och Konsumentverket.

Centralorganisationen SACO/SR

JUSEK

JUSEK anser atl kommktén aUvariigt har undervärderat behovel av ell opartiskt tvistelösande organ inom konsumentområdet. Vår övertygelse är atl en utbyggd kommunal verksamhei inom områdel snarare kommer atl öka nämndens betydelse och behovet därav. Om man ser till de kommuner som redan idag har en väl utbyggd och kompetent konsumentverksamhet, t. ex. Malmö, Göteborg och Slockholm, så har antalet inkomna ärenden tiU nämnden från dessa kommuner ökat under perioden 1976-1984.

Sveriges advokatsamfund

I och för sig kan det diskuteras om slalen förutom atl tillhandahålla

domstolar har anledning atl ställa andra organ lill förfogande för lösning av 307

tvister mellan enskilda. Utifrån ett sådant betraktelsesätt kan allmänna Prop. 1985/86: 121 reklamationsnämndens existensberättigande sättas i fråga. Efter alla de nedskärningar som drabbat den allmänna rättshjälpen framstår dock för den enskilda processande i domstol som en riskabel och dyrbar metod alt lösa konsumenttvistcr av måttligt värde, både ur näringsidkarens och konsumentens perspektiv. I det läget framstår Allmänna reklamationsnämnden som ell bättre alternativ. Allmänna reklamationsnämnden har tillgång till både rättslig och saklig expertis. Förfarandet är tillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt och dessutom kostnadsfritt för parterna. Behovet av bkräda i nämnden är inte heller särskilt framträdande. Kommitténs förslag atl minska resurserna för och betydelsen av aUmänna reklamationsnämnden och göra den kommunala konsumenlvägledaren lill ersättare avstyrker samfundet bestämt. Kommittén har inte ens räknat på om dess förslag verkligen leder till någon besparing, trots atl delta måste vara den enda åsyftade poängen med förslagel. Alt öka antalet kompetenta kommunala konsumentvägledare är sannohkt inte gratis.

Svenska försäkringsbolags riksförbund

När det gäller reklamalionshanleringen föreslår kommittén genomgripande förändringar av ARN:s verksamhet och organisatoriska ställning. Enligt kommittén borde företagen genom branschvisa lösningar förmås atl la elt större ansvar för reklamalionshanleringen. Avsikten är atl ARN:s betydelse som ceniral instans för Ivislelösningar skall minska avsevärt och alt de lokala konsumentorganen skall överta en stor del av denna verksamhet. För försäkringsområdet diskuterar kommittén möjligheten att utvidga den verksamhei som bedrivs inom Konsumenternas försäkringsbyrå lill alt omfatta även reklamalionshanleringen.

Riksförbundei delar inte kommitléns uppfattning i dessa frågor. Inom ARN: s avdelning för försäkringsfrågor handläggs årligen c: a 800 skriftliga ärenden. Denna verksamhei har efterhand kommit all framstå som ell viktigt komplement till branschens egna organ för Ivistelösning. En bidragande orsak tiU atl ARN vunnit respekt såväl hos konsumenterna som inom branschen är att nämnden har ansetts stå helt fri frän partsinflylande. På grund härav har nämndens yttranden bidragit till en enhelUg rättspraxis på försäkringsområdet. Elt överförande av reklamationsfrågorna lill Kon-sunienlernas försäkringsbyrå skulle, bl.a. på gmnd av all byrån får flera funktioner samtidigt, innebära ett minskal förtroende för verksamhelen och en försämring av konsumentskyddet.

Arbetarnas bildningsförbund

ABF tUlstyrker utredningens förslag såväl när det gäUer ARN som den lokala konsumentverksamheten. Vi anser vidare all näringslivet borde stå för hela reklamationskostnaden vid "fällande dom".

308

Miljöförbundet Prop. 1985/86:121

Nedskärningen av Allmänna Reklamationsnämndens resurser är av nyss angiven orsak olämplig. Kommittén antar vidare på ganska lösa grunder all reklamalionsärendena skulle minska om den kommunala verksamhelen och medverkan av politiker och friviUigorganisalioner byggs ul. Del kan vara så all fler tvister kommer tiU ytan och all del blir fler all lösa lokall genom enkel kontakt med producenten och centralt genom skUjedomsför-farande. Om resurserna för detta är goda både lokall och centralt, kan man kanske hoppas på färre domstolsärenden; i annat faU kan dessa bli fler och totalkostnaderna och krånglet öka.

En skiljenämnd i reklamalionsfrågor bör, så vitt vi kan se, vara renl partssammansall och sakna egentiiga maktbefogenheter. Producent- och verkUga konsumentorganisationer bör utse lika många ledamöter och en eventuell, av regeringen utsedd, opartisk ordförande bör sakna rösträtt. Om man inte kan komma överens i en sädan skUjenämnd, bör tvisten lösas genom normal domstolsförhandling.

Researrangörsföreningen i Sverige och Svenska resebranschens förening

Sammanfattningsvis är det vår uppfattning, atl konsumentpoliliska kommitténs förslag i vad avser etl ökat lokall ansvarslagande för reklamatio-nema och all ARN bör underställas Konsumentverket inte överensstämmer med kommitténs önskan atl förbättra situationen för konsumenterna och alt effektivisera hela reklamalionshanleringen. I stället får decentraliseringen anlas leda tUl atl företagen i alll mindre utsträckning än som gäller för ARN: s rekommendationer kan förväntas acceptera de beslul som erhålles på lokal nivå, att nuvarande praxisskapande verksamhei inom ARN försämras och all konsumenter och näringsliv får ökade kostnader genom att reklamationsärendena i högre utsträckning än vad som nu sker behandlas både på lokal och ceniral nivå och möjligtvis även bli föremål för prövning i allmän domstol med därav följande kostnadsökningar för det allmänna. Den föreslagna organisationen kan inte anlas föranleda ell mindre anlal reklamationer totalt sett ulan snarare med hänvisning lUl de omständigheter som ovan angivils etl större antal reklamationer.

7.2 Allmänna reklamationsnämndens arbete

Domstolsverket

Lika med kommittén anser alltså DV alt del inte finns skäl atl ytterligare utvidga ARNs verksamhetsområde. Ej heller bör telefonrådgivningen fortsätta.

Näringsfrihetsombudsmannen

Behovel av ARN som elt centralt tvistiösningsorgan kommer således all
kvarstå. Genom ökningen av konsumenlvägledarnas problemuppfångande
verksamhei, är del inte säkert all behovel av ARNs reklamalionshantering 309

kommer att minska i någon större grad. Konsumenlvägledarna kommer Prop. 1985/86:121

dessulom i anledning av sin utökade befogenhet på reklamalionsområdel

att få ett ökat behov av råd och information om rättspraxis från ARN. En

bred ARN-praxis behövs även som gmnd för KOVs riktlinjeförhandUngar

med branschorganisationerna. Genom riktiinjer på olika områden kan ju

det aUmänna molverka att tvister uppstår om avtalsvillkor och annat. Hela

reklamalionshanleringen utgör således ett komplicerat feed-back-system,

där de olika delarna samverkar och är beroende av varandra och där inte

minst ARN utgör en viktig del.

Det är således NOs uppfattning att ARNs nuvarande verksamhet i stort bör bestå. NO finner del vidare inte tillrådligt atl ARNs telefonrådgivning lill enskilda konsumenter utan säkert belagda vinster avvecklas.

Konsumentverket

ARNs verksamhei är värdefull. Den bidrar på, etl handfast sätl till att stärka konsumenternas rättsställning, både genom nämndens informella rättsskipning i en mängd enskilda fall och genom dess utveckUng av praxis på cenlrala rättsområden.

Med den utveckling som den kommunala verksamhelen fått och i ännu högre grad kan förväntas få i framtiden, har — som kommittén konstaterar - ARN fått en delvis ändrad konsumentpoUtisk roll. Kommunernas konsumentverksamhet har i allt högre grad kommit atl bidra till att klara upp problem i konsumenternas förhållande till förelagen. Delta innebär dock inte att ARN har minskat i konsumentpoUtisk betydelse. Som framgår av vad som fömt sagts blir det en viktig arbetsuppgift för ARN också i fortsättningen alt behandla de ärenden som av olika skäl inte har lösts i kommunen. ARNs kanse viktigaste konsumenlpolitiska funktion bör dock bli alt skapa civilrätlslig praxis i konsumentmål. I detta sammanhang vill Konsumentverket framhåUa att man bör överväga alt utvidga ARNs arbetsområde liU all omfatta även köp och inmontering av fasta husinredningar (kök, badrum) samt mindre entreprenader för uppförande av nya styckehus. Behovet av ell utbyggt konsumentskydd inom dessa områden är slort med hänsyn lill de allvarliga konsumenlproblem som de inrymmer.

Liksom kommittén anser Konsumeniverkei atl ARNs verksamhet i
fortsättningen bör än tydligare inriktas på atl behandla sådana ärenden
som har praxisintresse. För all en sådan inriktning skall komma till stånd,
krävs alt åtgärder vidtas för att styra ärendetillflödet lill ARN alt omfatta
just dessa ärenden. En utgångspunkt bör vara att aUa reklamationer i
princip skall passera genom den kommunala konsumentverksamheten. En
styrning av ärendena kan, som kommittén framhåller (s. 145), beslå i atl
konsumenlvägledarna uppmanas att hänvisa bl.a. "praxisärenden" tiU
ARN. BetydelsefuUl är även att ARN har möjUghel atl bland de ärenden
som kommer direkt till nämnden välja ut sådana som enligt de ovan
angivna kriterierna i försia hand bör behandlas av nämnden, medan resten
av ärendena bör hänvisas tiU behandhng i respektive kommun. Möjlighe- 310

len alt hänvisa klagomål liU den kommunala verksamhelen måsle dock Prop. 1985/86: 121 lillämpas efler vad som är rimligl och lämpligt i det enskilda fallet. ARN bör sålunda handlägga etl ärende själv om del t. ex. av anmälan framgår alt anmälaren inte önskar kommunal medverkan. Del bör heller inte förekomma hänvisning tiU en kommun som inte har någon konsumentverksamhet. De reklamationsanmälningar till ARN där konsumenten har btfogat den reklamerade varan bör också av praktiska skäl behandlas direkt i ARN.

Med en mera utpräglad inriktning på praxisbUdning hos ARN - och mol bakgmnd av de resurser som kommunerna nu har - är del naturligt all sådan direklrådgivning liU enskilda konsumenter, som inte gäller pågående ärenden hos ARN, överläs av kommunerna. Del fömtsälts dock alt ARN har resurser atl biträda de kommunala konsumenlvägledarna med rådgivning angående praxis m.m.

Allmänna reklamationsnämnden

Någon skillnad i ärendetUlströmningen lUl ARN mellan kommuner med och kommuner utan utbyggd verksamhei har inte påvisats. I utredningen saknas statistiska uppgifter. Möjligen är del så all det kommer in procentuellt fler ärenden från kommuner med konsumentverksamhet. Det skulle i så faU kunna tala mol kommitténs antagande alt en förstärkt kommunal verksamhet kan väntas minska trycket på ARN. Oavsett hur del är med den saken anser nämnden inte all några bestämda slutsatser i vare sig den ena eUer den andra riktningen kan dras. I vart fall är det inte visat all en ulbyggnad medför någon avlastning för ARN.

ARN bkräder vad som anförs avslutningsvis under kapilel 13.2, nämligen alt del är av vikt all ARN i kontakterna med konsumenlema bidrar tiU all ärendena styrs rätt. Den telefonservice ARN idag har lill allmänheten och konsumenlvägledarna bidrar i hög grad till ell sådant förhållande.

ARN ställer sig tveksam till förslagel alt införa någon form av obligatorisk kommunal rådgivning som en förutsättning för atl få en tvist prövad av ARN. Förfarandet skulle dessutom medföra en onödig byråkralisering och det skulle dessutom vara svårt att kontrollera om förutsättningarna uppfyllts. Nämnden misstänker f.ö. atl del inte främsl är omtanken om nämndens arbetsbörda som har dikterat förslagel. Snarare lorde del vara kommitténs önskan atl, när den nu inte har ansett sig kunna lägga fram förslag om alt göra den kommunala konsumentverksamheten obUgaiorisk, på elt indirekt sätt ändå skapa ell tryck på kommunerna att initiera och utveckla en sådan.

Någol som inte kommer fram i betänkandet är ARN: s indirekta roll för
konfliktlösningen på konsumenlområdel. Del är strängt taget här som
nämndens verkligt stora effekt ligger. Redan del förhållandet alt båda
parterna, när en meningsskiljaktighet har uppställ, vet att konsumenten
tfall en uppgörelse inte nås, har en reell möjlighel alt utan särskilda kostna
der eller besvär bringa saken under en auktoritativ myndighels prövning
skapar nämligen balans meUan parterna i de inbördes diskussionerna och 311

bidrar på sä sätt till att få tiU stånd vettiga uppgörelser i godo. Det är Prop. 1985/86:121 ARN: s bestämda uppfattning atl många näringsidkare, om ARN inte funnes, skulle inta en mer avvisande hållning lill klagomål från konsumenter i vetskap om atl dessa förmodligen ändå inte skulle ha krafl atl föra tvisten så långt som lill domslol.

Telefonservice

ARN lämnar givetvis - som det ankommer på vaije myndighet - service lill aUmänheten, de kommunala vägledama, domstolar m.fl. inom silt verksamhetsområde. Det följer reda av serviceförordningen (1980:900). Denna service har av kommktén något missvisande kommit all benämnas telefonrådgivning. Ordvalet kan inge uppfattningen atl ARN i icke obetydlig omfattning bedriver någon form av juridisk konsultativ rådgivning utan samband med verksamhelen. Sä är dock inte fallet.

Av de telefonsamtal som kommer in liU nämnden ulgör cirka hälften lämnande av begärda kompletteringar jämte frågor i redan registrerade ärenden. Nämnden har avsatt två timmar per dag fyra dagar i veckan för alt allmänheten skall kunna erhålla denna erforderiiga service.

Övriga telefonsamtal — som las emot under samma begränsade tid - är frågor om nämndens verksamhet, om det överhuvudlaget är påkaUal med en prövning av nämnden i en viss uppkommen situation samt vad som erfordras för atl kunna anmäla elt ärende.

Handläggarna kan med sina speciaUserade kunskaper genom dessa kontakter i icke obetydlig utsträckning styra tillströmningen av ärenden. Del finns en uppenbar risk alt ytterligare inskränkningar i telefonservicen får lill följd ett ökat antal (bl.a. mindre berättigade) anmälningar.

I dessa sammanhang kan visserligen ibland förekomma inslag av "rådgivning" men detta inslag får inte överbelonas på sätl som har gjorts av kommittén. Det bör även beaktas all del för ARN: s egen verksamhei är väsentiigt med denna kontakt med allmänheten vilken bl.a. bidrar lUl ökade kunskaper om konsumenternas problem.

En neddragning av lelefonservicen på sådant säll som föreslås av kommittén låter sig knappasl genomföras i praktiken. Redan nu förekommer via växeln regelmässigt en hänvisning tUl den kommunala vägledningen. Vidare sker hänvisningar till den kommunala instansen i ARN: s informationsbroschyrer. ARN motsätter sig förslagel om förändring belräffande lelefonservicen.

Praxisspridning

Genom konsumenlföreträdarnas och näringslivets representation får nämndens beslut spridning. Ledamöter och suppleanter från näringslivet har möjUghel att i sina egna organisationer och facktidskrifter återge beslut från nämnden i syfle att därigenom påverka sina medlemmar tUl en vettig reklamationshanlering.

Det faktum atl branschrepresentanter själva deltagit i beslulel, all
ARN: s ställning är fristående saml del förtroende ARN rent allmänt torde 312

ha tillvunnk sig, bidrar lill en effekt som i detta sammanhang inte får Prop. 1985/86: 121 underskattas. Även genom konsumentförelrädarna får besluten spridning såväl inom KOV som inom konsumentorganisationer som är företrädda vid ARN. TiU lokal nivå förs beslul vidare via både KOV och ARN.

ARN ingår vidare i etl projekt i DAFA: s regi, nämligen ell dalabaseral syslem med beteckningen marknads- och konsumenträtl. Basen innehåller bl. a. en mängd referat från ARN som kan bli tillgängliga via dataterminal. Det finns anledning att tro alt projektet permanentas. Särskilt de kommunala vägledarna lär vara intresserade av all abonnera på detla malerial.

Massmedias bevakning av ARN är också belydelsefull. Dagligen förekommer i såväl rikstidningar som lokaltidningar återgivande av beslul från ARN. AUmänheten får på så säll viktig information om nämndens syn på vardagliga konsumenlproblem.

ARN ger årligen ul en verksamhetsberättelse som fömlom sedvanlig statistik även innehåller referat av principiellt intressanta ärenden saml sakregister liU dessa. Verksamhetsberättelsen tillställs ulan kostnad de allmänna domstolarna samt de kommunala konsumenlvägledarna. Vidare presenteras beslut i referalform i KOV:s lidskrift Konsument Rätt & Ekonomi.

Ovannämnda effekter skall räknas som en viktig del vid bedömning av ARN: s verksamhet. Beslut på lokal nivå eUer enstaka domar från lingsräii lorde knappasl ha samma genomslag och i vart fall inte få denna omfattande spridning.

Betydelse för lagstiftning och rättstillämpning

Som kommittén nämner (s. 146) är nämndens betydelse vid tillkomsten av den konsumenträtlsliga lagstiftningen och utarbetande av avtalsvillkor stor. TiUkomsten av en lag eller en s.k. AVL-överenskommelse förtar dock inte - vilket kommittén vill påskina - ARN: s räitsbildande betydelse. Lagar och standardvillkor kan tyvärr inte utformas på sådanl sätt atl inte tolkningsproblem kan uppkomma. Del gäller kanske särskUt på civilrättens område. Del finns elt uppenbart behov av utvärdering av nya lagar eller avtalsviUkor och en snar stabilisering av rällslillämpningen.

Nämnden anser sig ha i icke ringa mån bidragit lill alt en relativt gemensam syn har utmejslats när del gäller den tidigare högst kontrover-sieUa frågan om nedsättning av försäkringsersättning enligt konsumentförsäkringslagen. Ell annal exempel utgör den nya hemförsäljningslagen, som givit upphov tiU en mängd tolkningar av nämnden.

Konsumenlljänstiagen - som är den försia lagprodukten inom tjänsteområdet - träder i kraft 1 juli 1986. Lagen lorde aktualisera en mängd nya frågeställningar som lämpligen kan lösas inom ramen för ARN: s verksamhet. Något alternativ har i vart faU inte presenterats.

ARN kan därför inte dela kommitténs uppfattning atl ARN: s betydelse som räitsbildande instans skulle ha minskal.

313

Problemuppfångninglsamarbete med KOV Prop. 1985/86:121

Kommittén menar all ARN:s problemuppfångande roll skulle ha förändrats. På vilket säll framgår dock inte. Del hävdas all de kommunala insatserna på reklamationsområdet givit en klarare bild av de problem som möter konsumenlema på marknaden. ARN betvivlar i sig inte atl en kommunal konsumentpolitisk verksamhet skapar bättre kunskaper på lokal nivå. Detta synes dock inte påverka ARN: s betydelse atl som ceniral myndighei ge underlag för en mer samlad bedömning av problem inom framför alll reklamalionshanteringens område.

Som en följd av nämndens Ivisllösande verksamhei följer en mängd "biprodukter" av mer eller mindre slor betydelse. Dessa är bl.a. den i lidigare avsnitt beskrivna praxisspridningen. Hämtöver kan nämnas uppmärksammandel av oskäliga avtalsvillkor eller marknadsföringsåtgärder som kan angripas med stöd av marknadsföringslagen. ARN:s diarium, som numera är anpassat tUl myndigheten ARN, ger vidare möjlighet att på etl förhållandevis enkek och lillförlitiigl säll la fram uppgifter om särskilda generella konsumentproblem likaväl som del ger möjlighet till undersökningar av en viss bransch, etl vissl företag e.d.

Samarbetet med KOV fungerar bra och sker i otvungna former. Sedan ARN:s flyttning har dock del administrativa samarbetet - förutom telefonväxel - av praktiska skäl i stort sett upphört. ARN återkommer i denna sista del under resursbehov.

ARN: s kompetensområde

I direktiven för kommittén ingick atl pröva om ARN: s verksamhetsområde bör utvidgas. Bl.a. pekades på problemen med småhus och tvister rörande större värden.

Kommittén har mot bakgrund av sin gentemot ARN reserverade inställning inte funnit anledning all lägga fram förslag om all tillföra ARN nya kategorier av ärenden. Nämnden finner denna inställning beklaglig och skulle önskat atl frågan om dess verksamhetsområde hade utretts mer fömlsältningslöst.

Sedan lång lid tUlbaka har från såväl ARN: s som KOV: s sida påpekats alt konsumenterna saknar möjlighel att hos ARN få prövat frågor om snickeritjänster. Dessa kan inte sägas vara mer komplicerade än övriga ärenden. De ulgör däremol ofta ett inslag i de övriga tvister som rör tjänster på fasl egendom där ARN p.g.a. bristande behörighet nödsakas avvisa tvisten i den del den rör snickerier. ARN har i sina anslagsframställningar pekat på all sådana tvister kan lösas utan atl nämndens anslag behöver ökas annat än obetydligt.

Belräffande köp av småhus hänvisar kommittén ulan närmare motivering till Skadenämnden för småhus som är en branschnämnd. ARN anser all kommittén borde ha lagil mer aUvariigt på denna del av uppdraget. Reklamalionsutredningen lade på sin lid fram förslag om en utvidgning av nämndens behörighet på faslighetsområdel. Detta förslag, som av bl. a. stalsfinansiella skäl inte blev genomfört, borde ha diskuterats vidare i sak.

314

Kristianstads kommun Prop. 1985/86:121

Kommunen anser del lämpligt all lägga ner ARN: s rådgivning till enstaka konsumenter, speciellt mot bakgrund av att dessa kontakter i huvudsaklig del ägt rum i Mälareområdel och endasl i undantagsfall lill invånare i övriga kommuner. Samtidigt menar man att ARN: s placering som en del under konsumentverket innebär klara rationaliserings möjligheter med samulnyltjande av personal.

Gislaveds kommun

Allmänna reklamalionsnämndens lelefonrådgivning till enskilda konsumenter är en service som är myckel belydelsefull för konsumenter i glesbygd, varför den bör bibehållas.

Nacka kommun

Telefonrådgivningen från ARN direkt till allmänheten bör i likhet med KOV: s slopas i syfte alt förslärka KOV: s och ARN: s möjligheter all ge service till de kommunala konsumentvägledningarna samt bättre följa upp de ärenden som ARN behandlat. Telefonrådgivning i reklamalionsärenden bör ske lokall för att höja kunskapen i respektive kommun om den lokala marknaden.

Kiruna kommun

Vad nu sagts utesluter inte atl vissa av ARN: s nuvarande funktioner kan begränsas, inte minst genom den utveckling som sketl genom kommunernas engagemang i rådgivningsverksamheten. Denna utveckling kommer med största sannolikhet all fortgå ytterligare.

ARN:s rådgivningsverksamhet har enligt kommitléns redovisning minskal i volym under senare år. Härtill kommer atl efterfrågan på sådan rådgivning hos ARN till slor del kan härledas liU Stockholmsområdet.

Del ökade kommunala engagemanget i rådgivningsverksamheten bör i längden också ge utslag inom detta område. Därigenom bör ARN: s andel i motsvarande mån minska. ARN kan därför avlastas från denna uppgift.

Det bör dock beaktas atl del fortfarande finns ell antal kommuner som saknar rådgivningsresurser. För dessa måste lämpligen någon möjlighet till deima service finnas att tillgå.

Skellefteå kommun

ARN: s betydelse är fortfarande stor och vi anser det beklagligt om dess
verksamhei skuUe minskas. Där får man ju fram en gemensam praxis som
inte finns någon annan stans och ARN kan på del sättet vara till stor hjälp
för rådgivarna i kommunerna. Man får inte glömma atl en stor del av
kommunerna fortfarande inte har särskill många timmar avsatta för konsu
mentrådgivning. Däremot kan man ifrågasätta ARN: s rådgivning lill en
skilda konsumenter som av förklarliga skäl mest utnyttjas av slockholms- 315
områdel.

Konsumentnämnden i Halmstads kommun Prop. 1985/86:121

AUmänna reklamationsnämndens direktrådgivning bör upphöra. Vi tar redan nu hand om reklamationer i kommunerna, en stor del löses på ett informellt och smidigt sätl. För övrigi anser vi alt antalet reklamationer lätt kunde minskas om förelagen kände mer ansvar för sina produkter och rättade till felaktigheter. Trots allt får 50% av dem som går så långt så att de klagar hos allmänna reklamationsnämnden rätt i sina klagomål!

Näringslivets delegation för marknadsrätt

Inom NDM är man tveksam lill Kommitténs förslag alt hell avveckla ARNs lelefonrådgivning liU enskilda konsumenter i icke registrerade ärenden. En sådan rådgivningsverksamhet anses ge värdefulla impulser som ökar handläggarnas allmänna kompetens och erfarenhelsbakgmnd.

Tjänstemännens centralorganisation

TCO avstyrker kommkténs förslag till nedskärning av verksamhelen vid ARN.

Statstjänstemannaförbundet ST-ARN, avd 447

Kommitténs motiveringar för sitl förslag atl förändra den centrala rekla-mationshanleringen förefaller i huvudsak vara en argumentering för redan fattade beslut alt föra ul huvuddelen av ARN: s uppgifter till kommuner, branschorgan och domstolar saml atl organisatoriskt placera resterna av ARN hos konsumentverket. Brislen på systematisk behandhng av de problem som hör samman med ell genomförande av förslagen förstärker misstanken, att kommittén inte helt har förstått vilken roll ARN har kommit alt fä i del konsumenlpolitiska spelet.

Vi anser atl kommittén allvarligt har undervärderat behovet av ell opartiskt Ivisllösande organ inom konsumenlområdel. Den dagliga kontakten med den kommunala verksamheten övertygar om, atl en utbyggd konsumentvägledning med delvis större befogenheter snarare kommer att öka nämndens betydelse och behovel av den. Antalet inkomna ärenden har varit i ökande från de kommuner som har inrättat en väl fungerande konsumentverksamhet, framför aUl från storstadsregionerna. För närvarande har bara en mindre del av landels kommuner en heltidsanställd konsumentvägledare. Kommitténs förslag alt den fortsatta utbyggnaden av den lokala verksamheten skulle ske pä frivUUg basis förefaller optimistisk. Med tanke på kommunemas resurser och den utbyggnadstakt som hitintills har förevarit är det knappast troligt, att någon för konsumenten acceptabel ersällning för ARNS:s verksamhei kan komma tiU stånd inom en överskådlig framlid.

Del finns anledning atl hysa slor respekt för del arbete som utförs av de
kommunala rådgivarna. Tanken atl kommittén har underskattat de krav
som i dag slälls på en kommunal vägledare är inte främmande. Alt lägga
ytteriigare arbelsuppgtfter på vägledama ulan omfattande ulbildningsinsat- 316

ser och personatförslärkningar är knappasl möjligt. Del kan tfrågasättas Prop. 1985/86: 121 om de resurser som kan tiltföras den kommunala verksamheten bäst utnyttjas med etl övertagande av delar av ARN: s verksamhei.

Vid nämnden finns en slor juridisk kompetens liksom leknisk sakkunskap inom de olika vamområden som behandlas. Det är inte praktiskt eller mänskUgl möjligt all begära alt molsvarande kompelens skaU kunna byggas upp ute i kommunerna, särskilt mol bakgmnd av den enorma spännvidd som kännetecknar konsumentvägledarens arbete. Del framstår dessulom som oerhört väsentiigt frän rättssäkerhetssynpunkt atl tvister får en enhetlig bedömning oavsett vilken kommun man råkar lUlhöra.

Nämnden har under åren byggt upp ett stort förtroende hos allmänhet och näringsliv. Frågan är om delta förtroende förblir ombbat om nämnden inordnas under KOV. All verka som elt konsumenlpolitiskl styrinstm-ment kan inte vara kansliets uppgift utan en uppgift som bör läggas på respektive nämndavdelnings ledamöter.

Kommittén anser vidare atl tvister av del slag ARN nu handlägger i större utsträckning bör lösas vid allmän domslol. Detta avslöjar på ell nästan pinsamt sätl kommiltéledamöternas bristande kunskaper om hur enskilda konsumenter i aUmänhet reagerar inför förslaget atl pröva sin sak inför domslol. I FT-mål avgörs dessulom ärendet av en ensamdomare ulan hjälp av den tekniska sakkunskap och den branschkännedom som nämndförfarandet erbjuder. Myckel talar dessutom för atl den enskUde konsumenten inte helt kan ta sina intressen lUlvara gentemot en mer erfaren näringsidkare. Erfarenheten visar atl konsumenter som anhängiggör ärenden utanför nämndens nuvarande arbetsområden sällan utnyttjar möjligheten atl få sin sak prövad vid allmän domstol. All i större utsträckning än nu hänvisa liU domslol skuUe aUvariigt urholka konsumenternas möjligheter all få rättelse. Domslolsvägen kan också bli myckel dyrbar i del faU det förenklade rällegångsförfarandel inte kan användas. Många motor- och bålärenden liksom reklamationer av hantverksljänster rör högre belopp än vad del förenklade rättegängsförfarandet medger. Med tanke på hur den aUmänna rättshjälpen har urholkals på senare lid skuUe detta betyda all en mängd konsumenter tvingades avslå från atl söka sin rätt. Vi har svårt all se på vad säll detta kan vara till gagn för konsumenterna, särskill de som i dagligt tal anses höra tiU de svaga konsumentgmpperna. Vid en jämförelse lorde dessutom kostnaden för etl avgörande vid ARN vara låg jämfört med vad som kan gälla för en prövning i domslol.

ARN: s praxisskapande roll har alltid framhållits som en värdefuU effekt av nämndens verksamhei. Såväl en ny konsumenltjänstiag som konsumentköplag är nära förestående. Behovet av ARN som praxisskapande instrument lorde därmed öka, inte som kommittén tycks antyda, minska. Kommittén talar också om ARN:s reparativa roll. Man tycks tro atl utbildning av konsumenlema och information skuUe minska denna reparativa roll. Underlag för en sådan bedömning saknas. Information till konsumenterna hindrar inte att felaktiga produkter kommer ut pä marknaden eUer att tjänster utförs på etl felaktigt sätt. Dessutom har producentpåverkan svårt atl nå dem som står utanför de vanliga branschorganisationema.

Behovet av en reparativ instans torde enligt vår mening vara lika stor i 317

framliden.

Kommittén anser att ARN inte kan påverka flödet av ärenden till nämn- Prop. 1985/86:121 den. Frågan är vilket värde en begränsning skulle anses ha för konsumenterna. Värdet av ARN ligger just i alt det verkligen finns en opartisk instans dit man ulan kostnad kan vända sig för alt få en såväl sakkunnig som objektiv prövning av allehanda tvister med företagare av olika slag. ÄrendetiUslrömningen måste i hög grad styras av konsumenlemas behov. Om delta behov skulle minska är det naturligtvis välkommet från flera utgångspunkter. Om del minskar genom de av kommittén föreslagna åtgärderna återstår atl se. Att dra bort en del av ARN: s resurser innan man kunnal utläsa konsekvenserna av förslaget förefaller konsumenlfientligl.

Kommittén anser all ARN: s telefonrådgivning bör kunna avvecklas och all delta skulle leda till färre anlal ärenden. Följden av en avveckling torde snarare bli den motsatta. Idag löses många tvister redan i inledningsskedet genom de råd och anvisningar om lagar och praxis som konsumenterna får genom kontakten med ARN. Ulan denna rådgivning är del troligt alt tvisten skulle leda tdl en anmälan liU nämnden eller än värre etl onödigt utnyttjande av de allmänna domslolaraas resurser. Ordel "rådgivning" tycks också enligt belänkandet ha fått en aUt för vidsträckt betydelse. Del som benämns rådgivning är ofta enbart sådanl som varje myndighet är skyldig att erbjuda den hjälpsökande allmänheten. I den mån det är fråga om rådgivning i enskilda angelägenheter är den från konsumentens utgångspunkt ytterligt värdefull och ges snabbi, vUket i den typiska tvisten ofta är en nödvändighet. En avveckling av ARN:s lelefonrådgivning kan bara betyda en urholkning av konsumenternas ställning på marknaden.

I kommitténs förslag föreslås en återgång lill systemet med branschvisa organ för lösande av tvister och all ARN: s verksamhei i molsvarande grad avvecklas. Etl av skälen lUl alt man vill komma bort från branschorgan var alt konsumentens förtroende för dessa helt naturligt måste vara begränsat. Någol som skulle ha förändrat detta synsätt på en hårdnande marknad, står inte atl finna.

Verksamheten vid ARN är idag väl avvägd och fungerar organisatoriskt mycket litfredslällande. Effektiviteten är hög och samhällets totala kostnad för verksamheten måste anses som låg i förhållande lill den praktiska nyttan och dess preventiva effekler.

Centralorganisationen SACO/SR

JUSEK

Kommittén menar att ARN: s praxisskapande roll i framtiden skulle minska. Man har därvid inte beaktat atl en ny lagsttftning (ny konsumentljänstlag och ny konsumentköplag) är nära förestående. Nya lagar leder tUl nya tolknings- och tillämpningsproblem. Inte heller har kommittén beaktat atl den snabba tekniska utvecklingen driver fram nya produkter av kvaltfi-ceral slag, t. ex. hemdatorer, värmepumpar osv. som leder lUl nya problem vid rättstillämpningen. Nämndens praxisskapande betydelse kommer därför hek klart atl öka - inte minska.

Kommittén talar också om ARN: s "reparativa roU". Man tycks tro att
utbildning av konsumenterna och information skuUe minska denna repara- 318

tiva roll. Underlaget för en sådan bedömning saknas dock. JUSEK tvivlar lYop. 1985/86:121 på att information lill konsumenterna eller mer aktiv producenlpåverkan skulle utesluta atl del kommer ut felaktiga produkter på marknaden. Behovel av en "reparativ" instans lorde enligt vår mening vara lika slor i framtiden.

Kommittén anser atl ARN inte kan påverka inflödet av ärenden till nämnden. Frågan är varför cn sådan begränsning skall anses vara av värde för konsumenterna. JUSEK menar alt det måste vara av stor vikt för konsumenterna atl det finns en opartisk instans dit man, ulan koslnader, kan vända sig för att få en objektiv och sakkunnig prövning av sina tvister med företagare av olika slag. ÄrendetUlströmningen måsle i hög grad styras av konsumenternas behov. Om delta behov minskar, genom de av kommittén föreslagna åtgärderna på andra områden, återstår atl se. Atl innan man sett konsekvenserna i dessa delar dra ned på nämndens verksamhet och ta bort en slor del av dess resurser måste vara all börja i fel ända.

Kommittén anser all ARN: s telefonrådgivning i ej registrerade ärenden bör kunna avvecklas och atl detla skulle leda liU alt antalet inkommande ärenden minskar. Detta är mycket tveksamt. Troligen blir utvecklingen i stället den motsatta. Idag löses många tvister redan i inledningsskedet genom de råd och den information om lagar och praxis som konsumenterna får vid sin kontakt med ARN. Utan denna kontakt är det troligt atl tvisten skulle leda liU en anmälan tiU nämnden. Ordel "rådgivning" har också fått en alllför vidsträckt innebörd i kommitténs belänkande. Del som benämns rådgivning är ofta enbart sådan service som varje myndighet är skyldig atl erbjuda allmänheten enligt förordning (1980:900) om statliga myndigheters serviceskyldighel. Inte heUer här kan JUSEK förstå på vad sätl förslagel kan bidra lill atl förbättra konsumenternas ställning på marknaden.

Sveriges villaägareförbund

Förbundel instämmer i alt ARN: s verksamhetsområde inte bör vidgas lill atl omfatta komplicerade tvister av typ faslighelsmål. Sådana tvister och problem bör i stället lösas genom skadenämnder och skadefonder av de nyss angivna slagen och - i sista hand — genom domslolsförfaranden.

7.3 Allmänna reklamationsnämndens organisation

Kammarrätten i Göteborg

ARN har en gång organisatoriskt brutks ul ur konsumeniverkei för alt nämndens självständiga stäUning skulle stärkas. Kommittén har inte anfört några bärande skäl för alt man nu skall la elt steg tillbaka, och kammarrätten kan inte heUer se några sådana skäl.

319

Domstolsverket Prop. 1985/86:121

ARN är numera en fristående myndighet. Reklamalionsutredningen (SOU 1978:40) föreslog bl. a. all ARN: s verksamhei organisatoriskt på visst sätl skulle sammanlänkas med KOV:s. Förslagel biträddes av DV. Del nu framlagda förslagel företer stora likheter med reklamationsutredningens förslag. DV biträder därför även detla förslag. Det torde vara förenat med slora organisatoriska fördelar om en så pass liten myndighet som ARN kan inlemmas under en större verksamhei. Med föreskrifter om hur ARN: s ledamöler skall ulses m.m. lorde man inte behöva befara alt ARN:s självständighet träds för när.

Rättegångsutredningen

I belänkandet föreslås atl konsumentverket skall bli huvudman för aUmänna reklamationsnämnden saml att verket och branschorganisationer skall utveckla ell samarbete för all pröva om branschvisa lösningar kan användas för reklamationer som måsle behandlas centralt. I båda hänseendena innebär kommittéförslaget en återgång lUl vad som tidigare gällde. Vi kan inte se all kommittén anfört sådana skäl som motiverar alt man nu tar några steg tillbaka i de angivna hänseendena.

Näringsfrihetsombudsmannen

För atl behålla alla intressenters förtroende för ARN som ett objektivt tvistiösningsorgan är del viktigt atl ARN: s organisatoriskt fristående ställning gentemot KOV kvarstår. Dessulom är del att befara all ännu en omorganisation av ARN under en rätt lång tid ger kraftiga effektivitetsförluster, samtidigt som inga säkra vinster synes vara atl hämta in.

Statens pris- och kartellnämnd

De principskäl som låg bakom den för fem år sedan valda organisatoriska lösningen torde alltjämt vara giftiga. Det har såvkt bekant inte heller i del praktiska arbetet framkommit några problem som skulle motivera en återgång tiU den lidigare organisationsformen. Tvärtom är del elt intryck alt reklamationsnämnden under den senasie femårsperioden kunnal konsolidera sin ställning pä elt frän konsumenternas synpunkl lyckosamt säll och all den liUvunnk sig ökad respekt bland säväl allmänheten som förelagen. Atl den cenlrala instansen för lösning av konsumenllvisler efler bara några år äter skulle omorganiseras och bli en del av konsumentverket synes med hänsyn lill del anförda knappast välgmndal. Inte heller har del enligt SPK;s uppfattning redovistas underlag för beslul om någon mera påtaglig tyngdpunktsförskjulning när det gäller ARN: s funktion och arbetsmetoder. SPK avvisar därför kommitténs förslag alt ARN skall upphöra som fristående myndighei och organisatoriskt äter knytas till KOV. Del sagda hindrar naturligtvis inte att smärre justeringar av verksamhetens uppläggning eventuellt kan behöva övervägas med beaktande av de erfa-

renheter som vunnks under arbeiei hittills och av nytUlkommen lagslift- Prop. 1985/86:121 ning.

Konsumentverket

Kommittén föreslär all ARN äter förs in under Konsumeniverkei och motiverar detta med atl Konsumeniverkei därigenom som ceniral konsumentmyndighet kan ta elt samlat grepp över konsumentsektorn och i framtiden göra nödvändiga omprioteringar inom området.

Konsumentverket har, som redovisats ovan, funnit atl del finns behov av en ändrad inriktning av ARN: s verksamhei. Behovet all säkerställa att ARN verkligen får denna nya funktion motiverar att nämndens konsumentpoliliska uppgtfl skrivs in i ARN: s instruktion. Det finns även skäl att vidta åtgärder som underlättar elt omfattande erfarenhetsutbyte mellan ARN och Konsumentverket vad gäller problem på marknaden. Båda dessa förhållanden talar för en fördjupad samordning mellan de båda myndigheterna. Del bör dock, enligt Konsumentverkels bedömning, vara möjUgt med en sådan utveckling utan atl ARN förs in i Konsumentverkets organisalion.

Allmänna reklamationsnämnden

Såsom del har framhållits i en av reservationerna lill belänkandet (s. 205) var det tungt vägande principieUa skäl som år 1980 föranledde all ARN administrativt bröts ut ur KOV och gjordes till en självständig myndighei. Elt Ivisllösande organ borde, ansågs del, stå alldeles fritt från partsintressena om dess oberoende och opartiskhet skulle kunna garanteras (prop. 1979/80:114 s. 9 ff). ARN kan inte finna alt del som sålunda åberopades när ARN permanentades har ändrats. Nämnden anser atl del är betydelse-fuUl för tilltron tiU nämndens objektivitet atl den inte är kopplad tiU en myndighet som har lill särskild uppgift atl ta tillvara den ena sidans intressen och som dessulom har inlresserepresentanter i nämnden.

ARN begriper inte kommitténs resonemang att det skulle vara fördelaktigt för ärendeulvecklingen vid nämnden atl KOV görs liU huvudman för nämnden. För den händelse kommittén inte - tvärtemot vad den säger öppet - tänker sig att själva nämndverksamhelen skall omgestaltas kan nämnden inte se alt huvudmannaskapet har någon betydelse alls. ARN: s självständiga ställning behöver på intet sätl inkräkta på KOV: s och/eUer kommunernas arbete med information, utbildning, branschvisa överenskommelser etc.

De personalpolkiska synpunkter som framförs av kommittén stämmer i alk fall inte överens med uppfattningen hos nämndens personal.

Då en sammanslagning såsom senare skall visas dessulom inte innebär några ekonomiska besparingar, utan förmodligen motsatsen, är förslaget än mer omotiverat. ARN anser det självklart att nämnden förblir en självständig myndighei.

321

21 Riksdagen 1985186. I saml. Nr 121

statskontoret Prop. 1985/86: 121

Slutligen belräffande besparing.ar på allmänna reklamalionsnäm.nden har statskontoret följande alt anföra. Nämnden har en belydande fördel i sin frislående ställning i förhållande till framför allt konsumentombudsmannen. En samordning med konsumentverket skulle kunna undergräva del särskilda förtroende som nämnden åtnjuter i sin egenskap av domstolsliknande organ. De besparingar en överflyttning bedömts ge förefaller övefr drivna. Statskontoret avstyrker därför förslaget.

Riksrevisionsverket

Vad avser allmänna reklamalionsnämnden (ARN) delar RRV kommitténs uppfattning atl nämndens verksamhet bör ändras så att konsumenterna i första hand hänvisas liU alt lokalt söka få hjälp med en lösning av reklamalionsärendet.

RRV delar även kommitténs uppfattning atl det behövs en ceniral reklamationshanlering men att det bör vara möjligt att pröva branschvisa lösningar i ökad utsträckning. En sådan utveckling kan givetyis påverka ARN: s verksamhet. Av kommitténs redogörelse framgår emellertid att branschvisa lösningar hittills endasl förekommer i begränsad omfattning. Detta talar enligt RRV: s mening för att ARN: s stäUning inte för närvarande ändras. Möjligheterna bör dock övervägas alt åstadkomma besparingar inom det administrativa området genom att ARN får utökad administrativ service från KO V.

Stockholms universitet, Juridiska fakultetsnämnden

Fakultetsnämnden avstyrker förslaget om atl ARN skaU berövas sin fristående ställning och att KOV skall bli huvudman fqr ARN:s verksamhet. ARN: s kompelens bör bestämmas av riksdagen pch regeringen och inte som kommittén synes mena genom successiva ändringsbeslut som fattas av KOV under hänsynstagande tUl den aktuella konsumentpoUtiska och stalsfinansiella situationen. Det är Ppkså från principiell synpunkt olämpligt att ARN Underordnas KQV pch inte behåller sin oavhängighet.

Länsstyrelsen i Uppsala län

Länsstyrelsen kan däremot inte tillslyFka utredningens förslag om alt Allmänna reklamalionsnämnden (ARN) skall återknytas till Konsumentverket. Länsstyrelsen kan visserligen förstå att det bl. a, av praktiska och informalionsmässiga skäl kan vra angelägel alt knyta den till Konsumentverket och konsumentnämnden i Uppsala håller med utredningen i denna fråga. Uppfattningen är dock inte enhäUig. Länsstyrelsen anser emellertid atl konfliktlösningsorgan skaU vara helt frislågnde från partsintressen.

322

Länsstyrelsen i Jämtlands län Prop. 1985/86:121

Kommittén föreslår att man sartimanför Allmänna Reklamalionsnämnden (ARN) med Konsumentverket (KÖV). Länsstyrelsen tiUstyrker alt detta sker.

Landstingsförbundet

Styrelsen ser slora fördelar med ätt elt tvlstelösningsorgan av AUmänna Reklamationsnämndens karaktär fungerar söm en frislående myndighei och är därför tveksam tUl förslaget atl nämnden återknyts lill konsumentverket.

Motala kommun

Organisatoriskt bör Allmänna Reklamationsnämnden återföras till Konsumentverket enligt del förslag kornmitlén lägger.

Gislaveds kommun

Alt Konsumentverket blk huvudman för verksamheten vid Allmänna Reklamationsnämnden finner konsumentulskoltel vara positivt, med tanke på de möjligheter som då ges lUI alt på ett rätioneUt sätt kunna använda såväl ekonomiska medel som personal.

Nacka kommun

Nacka kommun anser alt ARN även i fortsättningen skall beslå som en självständig myndighet för atl markera dess stäUning som opartisk instans i Ivisleärenden.

Umeå kommun

Umeå kommun anser därför atl ARN: s verksamhei bör fortgå i sin nuvarande form och omfattning ytterligare några år innan frågan om ekonomiska och/eller organisatoriska förändringar för ARN akluaUseras.

Kiruna kommun

Huvudmannaskapsfrågan löstes så sent som 1981, då nämnden blev en frislående myndighet. Någon anledning all efler en så kort lid åter ompröva huvudmannaskapsfrågan lorde inte föreligga. Några negativa effekter av nuvarande förhållande har kommittén inte redovisat.

Övervägande skäl talar sålunda mol en ändring av huvudmannaskapet för ARN.

323

Växjö kommun Prop. 1985/86:121

Informationsnämnden

Kommunen instämmer här med reservationen som Lennart Körner med instämmande av Stina Gustavsson och Ulla Orring lämnat till betänkandet. Allmänna Reklamalionsnämnden bör vara kvar som egen myndighei och bedriva sin verksamhet i samma omfattning som lidigare. För kommuner med en liten verksamhet vore del synnerUgen besvärligt om det skedde ytterligare minskningar i AUmänna reklamationsnämndens verksamhei. Redan nu har beloppsgränser införts och handläggningen tar i många fall lång tid. Allmänna reklamalionsnämnden har stora fördelar i och med alt de har tillgång lUl experter och sakkunskap på de områden som bedöms. AUmänna reklamationsnämnden åtnjuter också stort förtroende hos näringslivet bl. a. har flera branschorganisationer förbundk sig all följa deras rekommendationer.

Konsument/Invandrarnämnden i Alvesta kommun

Nämnden menar alt Allmänna Reklamationsnämnden inte ska upphöra som egen myndighet för att knytas lill Konsumentverket.

Om lokal reklamalionshantering kommer tUl stånd genom föreslagen lagändring så kommer antalet reklamationer troligen atl öka och därmed även "svåra" ärenden som måsle gå vidare till ARN.

Det är viktigt atl ärenden bedöms lika över landet och tillgången till sakkunskap och experter på ARN liksom självständigheten borgar för detta.

Ystads kommun

Kommunen har inget atl erinra mot förslagel all Allmänna reklamationsnämnden organisatoriskt knyts till Konsumentverket under fömtsättning all verkel tiltförs utökade resurser.

Lycksele kommun

Kommunen är tveksam lill förslagel all ARN ska upphöra som frislående myndighet och organisatoriskt återknytas lill KOV. Det anseende och den kunskap som finns hos ARN är värdefuU. Det finns risk alt objektiviteten hos ARN ifrågasätts om ARN organisatoriskt ska tillhöra KOV. Förslaget atl reklamationerna prövas branschvis är intressant. Kostnaderna bör delas lika mellan näringslivet och KOV.

Konsumentnämnden i Kramfors kommun

Nämnden motsätter sig å det bestämdaste atl avdelningar inom Allmänna

reklamationsnämnden flyttas ul eller till viss del bekostas av näringslivets

branscher. Ej heller bör Allmänna reklamalionsnämnden återgå lill att lyda

under Konsumentverket. Trovärdigheten om opartiskhet minskar i båda 324

fallen.

Konsumentnämnden i Botkyrka kommun Prop. 1985/86:121

Vi menar atl ARN även fortsällningsvis skaU ha en fristående stäUning i förhållande lill KOV. Del är en fömtsättning för alt arbetet skaU kunna bedrivas på etl tillfredsstäUande sätl, skill från partsintressen. Besparings-möjlighelema torde härigenom bli mindre.

Sveriges köpmannaförbund

I detta sammanhang vill förbundet förorda atl AUmänna Reklamalionsnämnden bibehåller sin organisatoriska självständighet. Kommklémajori-telen föreslår atl nämnden upphör som frislående myndighei och organisatoriskt återknyts till Konsumentverket. Motiven härför är knappasl övertygande. Möjlighetema alt påverka inflödet av ärenden liU nämnden förbättras inte i något avgörande hänseende bara genom all man gör organisatoriska förändringar. Aktiviteter från kommuner och konsumentverk för atl utveckla elt samspel med förelagen lokall och centralt kan i alll väsentligt genomföras ulan en organisatorisk sammanslagning av Allmänna Reklamationsnämnden och Konsumentverket.

Mycket starka principieUa skäl talar för en fristående allmän reklamationsnämnd. Den institution som av riksdag och regering är liUsalt all sUla tvister mellan konsumenter och företagare måste av alla parter betraktas som hell neutral och bör därför inte - ens organisatoriskt - sammankopplas med den högsla offenlliga myndighei som har atl bevaka landels konsumentintressen — Konsumentverket.

Skåne-Blekinge köpmannaförbund

Vi kan inte heller tillstyrka alt ARN förs in under konsumentverket. Del är viktigt all ARN kvarstår som etl självständigt konflikllösande organ.

Näringslivets delegation för marknadsrätt

NDM konstaterar att Kommittén inte visat några bärande skäl för förslagel att beröva ARN dess stäUning som självständig myndighei och åter inlemma nämnden med KOV. Enligt NDMs mening skuUe en sådan ordning lätt kunna komma atl negativt påverka förtroendet hos företagen för ARN som elt av partshänsyn obundet och opartiskt dömande organ. Och detta kan ju inte vara någons intresse. — I övrigt vUl NDM hänvisa lill vad ledamölerna Holm och Kömer anfört i sina reservationer om ARNs verksamhei och organisatoriska ställning.

Skånes handelskammare

Kommittén anser atl man skall lösgöra resurser från Allmänna Reklamationsnämnden (ARN). Handelskammaren menar all detla vore felaktigt eftersom inrättandet av denna nämnd utgjort en av de mest konkreta konsumentpoUtiska åtgärdema hitlUls. ARN erbjuder en snabb och relativt

enkel tvistlösning av domstolsliknande karaktär. Att skära ner dess verk- Prop. 1985/86:121 samhet skulle inte heUer lösgöra några resurser eftersom förslaget säkerligen ökar strömmen av tvistemål till de allmänna domstolarna.

Landsorganisationen i Sverige

Vad gäller frågan om huvudman för allmänna reklamationsnämnden anser LO att KOVs styrelse bör ha det ansvaret.

Centralorganisationen SACO/SR

JUSEK

I kommitléns betänkande föreslås alt branschvisa organ för lösande av tvister inrättas och atl ARN: s verksamhei i motsvarande mån avvecklas. Ett av skälen till att nämnden tillkom var alt man vUle komma bort från denna typ av branschorgan eftersom förtroendet för dessa av naturliga skäl måsle vara begränsat hos konsumenterna. JUSEK kan inte se att någonting numera har hänt som skulle förändra denna syn. . Verksamhelen vid ARN, som den bedrivs i dag är väl avvägd och fungerar på ett för alla parter tUtfredsställande sätt. Den lolala kostnaden för verksamheten torde få betraktas som relativt låg i förhåUande tUl sin praktiska nytta och lUl sina preventiva effekler.

Sveriges advokatsamfund

Av samma skäl som en gång motiverade aUmänna reklamalionsnämndens självständighet gentemot konsumentverket avstyrker samfundei kommitténs förslag (s 150) all konsumentverket åter blir huvudman för allmänna reklamalionsnämnden.

Kooperativa konsumentgillesförbundet

Kooperativa Konsumentgillesförbundet stöder förslaget om att Allmänna reklamationsnämnden överförs tiU Konsumentverket.

Konsumentvägledarnas förening

I övrigt stöder vi utredningens förslag vad gäller ARN: s återförande till KOV. Vad tUl sist gäUer vUka organisationer som ska företräda konsumenter och näringsliv i ARN: s olika avdelningar är föreningen av den åsikten alt konsumenternas ställning i många faU skulle behöva förstärkas.

Folksam

Enligt vår erfarenhet fungerar arbetet inom ARN i slort sett bra, varför del

inte finns någon anledning bryta upp den verksamhet som nu etablerats.

Del hindrar givetvis inte att handläggningsrutiner och kontaktorgan ses

326

över i syfte atl underlätta kontakterna med de konsumenter som önskar få Prop. 1985/86: 121 elt ärende prövat. Kommittén förslag att låta ARN gå in i Konsumentverkets organisation finner vi inte vara tillräckligt motiverat för att kunna la ställning.

Oljekonsumenternas förbund

Ett av kommitténs förslag innebär i praktiken all Allmänna reklamationsnämnden (ARN) införlivas i Konsumentverkets (KOV) organisalion. OK-förbundet anser att kommitténs majoritet inte tiUräckligt beaktat de negativa konsekvenserna av förslagel. ARN har idag som fristående, tvistlösande organisation en ställning som garanterar atl dess beslul i stor utsträckning följs av de näringsidkare som "fålls" i nämnden. En införiiv-ning med KOV skuUe kunna innebära alt ARN: s stäUning i detta hänseende försvagades, vilket i sin lur skuUe innebära nackdelar ur konsumentsynpunkt. Förbundet anser därför att frågan bör ytterligare belysas.

HSB: s riksförbund

HSB kan därför inte finna tillräckliga skäl för förslagel alt minska ARN: s verksamhei i övrigi och har inte heUer funnit argumenteringen övertygande för förslagel all i organisatoriskt hänseende inordna ARN i konsumentverket. Kommitléns förslag i detta hänseende avstyrks således.

Miljöförbundet

Meningen med atl placera Reklamalionsnämnden under Konsumeniverkei förslår vi inte. Det kan inte stärka liUlron till nämnden. Experthjälp har nämnden anledning atl söka både i en egen stab och i såväl konsumentorganisationer, producentorgan och fackförbund, som i det statiiga verkel.

Sveriges villaägareförbund

För ärenden av de slag som nu handläggs av ARN är dess verksamhei däremot av stor betydelse, och det är enligt förbundet lämpligt att ARN också i fortsättningen får en självständig stäUning.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund

SSKF stöder förslaget om att AUmänna Reklamalionsnämnden överförs till KOV.

Researrangörsföreningen i Sverige och Svenska resebranschens förening

ARN är etl kvalificerat, effektivt och lättillgängligt organ för lösning av
reklamationsärenden. Det måsle förebringas starka skäl för alt föreia
förändringar i försvagande riktning av ett så väl fungerande organ. Några
sådana finns inte i betänkandet. I anledning härav är det vår uppfattning, 327

att några förslag i vad avser reklamalionshanleringen baserade på kommit- Prop. 1985/86: 121 tens betänkande inte bör komma ifråga förrän en noggrann utredning av konsekvenserna därav har skett.

8 Resursbehov och finansiering

Domstolsverket

Kommittén räknar med atl vissa besparingar skaU kunna göras hos ARN. Kommittén synes också ha räknat med atl de allmänna domstolama skall la hand om tvistefrågor inom ramen för nuvarande organisation. Hur slor målökningen kan bli är del svårt alt ha någon säker mening om. Hell klart är emeUertid all tingsrätterna inte kan la på sig en väsentiigt större målbörda ulan molsvarande förstärkningar.

Näringsfrihetsombudsmannen

Ulan atl gå in i detalj på frågan vilka resurser som behövs på det konsumentpolitiska området och hur de bör fördelas vUl NO endasl göra den aUmänna reflexionen alt det i en lid av begränsade resurser är särskilt viktigt att dessa satsas på klart avgränsade, konkreta problemområden, framför all fördela resursema på en stor mängd olika ålgärder på allmänt beskrivna, generella områden. En sådan fördelning kan innebära en olycklig splktring och förta möjligheten till riktade insatser av särskUt värde för konsumenlkoUeklivet och då framför alll de svaga konsumenterna.

Statens pris- och kartellnämnd

Det är som redan berörts viktigt all man inom ramen för konsumentpolitiken bedriver särskUt riktade insatser mot vissa gmpper som i något avseende kan betraktas som resurssvaga, t. ex. pensionärer, skolungdom, handikappade och invandrare. En likartad form av riktade konsumentpolitiska åtgärder, som enligt vad SPK kunnal notera visat sig myckel värdefull för berörda och som även från allmän synpunkl måsle bedömas som väsentlig, utgör del s.k. glesbygdsstödet. Genom ätt statliga budgetmedel ställs liU förfogande för all upprätthålla en viss kommersiell service även i glesbygder kan konsumenterna i dessa trakter besparas långväga inköpsresor för bl.a. sin dagligvamförsörjning. Såviti nämnden förstår kommer det även under de närmaste åren all föreligga behov av sådant stöd i många regioner, där underiaget för en fortsatt butiksservice renl företagsekonomiskt sviktar. SPK kan mol denna bakgmnd inte ansluta sig till kommitléns förslag atl minska medelstilldelningen tiU del statiiga glesbygdsstödet med I miljon kronor per år i syfte all med motsvarande belopp kunna förbättra konsumentverkets cenlrala resurser.

328

Konsumentverket Prop. 1985/86:121

En genomgång av betänkandet visar atl kommittén inte har funnit någol i verkets nuvarande verksamhei som ulan skada för konsumentemas intressen kan skäras bort eller reduceras. Tvärtom påpekas atl pågående verksamheter skall fortsätta, gärna mer offensivt.

Dessutom har kommittén lyft fram ett antal arbetsområden som del hittills inte varit möjligt alt bearbeta eller utveckla i tiUräcklig utsträckning. För atl möjliggöra en ny och starkare konsumentpolitisk satsning föreslår kommittén nya resurser för arbetet inom dessa områden. Del föreslagna resurstillskottet uppgår sammanlagt tiU 4,0 milj. kr. för budgetåret 1986/87 och 6,5 milj. kr. för budgetåret 1987/88.

Konsumentverket delar kommitléns uppfattning om vad som är viktigt alt satsa på. Arbetet enligt kommitténs intentioner skulle ge bättre underlag för den hushållsekonomiska verksamhelen i vid mening, göra del möjligt atl påverka produktutvecklingen med utgångspunkt från brukar-kraven, möjliggöra en vidareutveckling av arbeiei avseende varuförsörjning och bevaka konsumenlaspekler på livsstilsreklam och könsdiskriminerande reklam. Det skulle också gynna samarbetet med frivilliga organisationer och göra del möjligt alt stärka konsumentfrågornas ställning i utbildningen.

En fömtsättning för all kommitléns intentioner skall kunna förverkligas är dock alt de föreslagna resurstillskotten ställs tUl verkels förfogande. Kommittén har med aU rätl betecknat beloppen som minimibelopp.

De ovannämnda resurstillskotten omfattar inte finansieringen av den konsumentlekniska professuren m.m. Som framgått av tidigare avsnitt anser verket atl det är viktigt atl verksamhelen vid Chalmers får fortsätta. Del är dock verkels bestämda uppfattning atl medel för detla i priorile-ringssammanhang måste betraktas avskik från Konsumentverkets övriga verksamhei. Verket vill erinra om all man i samband med tillkomsten av STU och Konsumeniverkei övervägde vilken av myndighelema som borde ha ansvaret för del konsumentlekniska forsknings- och utvecklingsarbetet. Man fann att det var lämpligt atl styrelsen fick detla ansvar. Efler hand har styrelsens bmkarorienterade insatser stegvis reducerats. Mol denna bakgmnd anser verkel all resursema för professuren m. m. bör tas antingen av medel som STU f.n. disponerar för konsumenlteknisk forskning eller av Chalmers egna medel. Del lorde vara en fördel om anslagel kanaliserades via Konsumentverket. Därigenom skuUe ett starkare band etableras mellan verksamheten vid Chalmers och Konsumentverket.

Allmänna reklamationsnämnden

Kommittén tror att besparingar skall kunna göras genom samordning av
KOV och ARN. Vari dessa besparingar skulle beslå har inte preciserats.
ARN kan dock med de erfarenheter som vunnits av nämnden som själv
ständig myndighei med bestämdhet påstå atl några ekonomiska besparing
ar inte slår atl vinna vid en sammanslagning av myndigheterna. Tvärtom
har de administrativa arbetsuppgifterna bättre kunnal anpassas till nämn- 329

22 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 121

dens speciella förhållanden sedan nämnden blev en fristående myndighet. Prop. 1985/86: 121 För de "nya administativa arbetsuppgifterna, ekonomi- och personaladministraliva funktioner, används inte mer än de resurser som KOV uppskattade all man där före 1981 använde för nämnda frågor.

ARN och KOV har fortsalt haft etl administrativt samarbete även efler 1981. ARN har hyrt vissa servicefunktioner såsom expeditions vakttjänster och registralurtjänster av KOV.

Eftersom ARN har tillmötesgått KOV: s önskemål om lokalbyte fr. o. m. sommaren 1985 och således numera har sill kansli i en annan byggnad än verkel faller det sig dock inte lika naturiigt som tidigare, då myndigheterna var samlokaliserade, att hyra tjänster av KOV. Sålunda sköts numera vaktmästeri, löneredovisning saml regislralur av nämnden själv. Detla blir billigare för ARN än vad det kostar atl hyra motsvarande tjänster från KOV.

Kommittén anser vidare alt besparingar bör kunna göras genom alt ARN: s kansli avlastas vad man kallar direkl lelefonrådgivning till allmänheten och genom borttagande av arvoden lUl partsrepresentanter i nämnden. ARN har ovan redovisat sin syn på telefonservice. Som där framgår anser nämnden atl nuvarande service är rimligt avvägd. Del finns också mycket begränsade besparingar alt göra om denna skulle upphöra. Telefonsamtalen i ej registrerade ärenden har beräknats ta ungefär 40 arbetstimmar i veckan, dvs. ganska exakt en handläggares arbetstid. Härtill kommer alt del bland dessa samtal finns en hel del förfrågningar från kommunala konsumenlvägledare vilka även med kommitténs synsätt skulle ha tillgäng till nämndens sakkunskap. Sådana förfrågningar skulle självfallet öka om allmänheten inte har möjlighel all ringa direkt lill ARN. -Med tanke på det blygsamma belopp som del här handlar om förmodar nämnden att kommkténs förslag om inskränkt telefonservice likaväl som dess tidigare i yttrandet kommenterade förslag om obligatorisk hänvisning till den kommunala vägledningen huvudsakligen syftar till all skapa opinion för en ulbyggnad av den kommunala verksamhelen. Denna i sig legitima tanke hade enligt nämndens mening gärna kunnat föras fram i klartext i betänkandet.

ARN betalar ca 350000 kr. om året i sammanträdesarvoden lill nämndledamöter. Om uppdraget som nämndledamot inte skulle arvoderas gör nämnden alltså en motsvarande besparing. Även om naturligtvis varje besparing är välkommen ställer sig nämnden tveksam till förslagel. Tjänstgöringen i ARN skulle i så fall avvika frän vad som i övrigt lillämpas beträffande molsvarande uppdrag i andra nämnder o.dyl. Det finns risk alt rekryteringen av tillräckligt kvalificerade ledamöler för nämnduppdragel försvåras om den stimulans som arvoderingen väl ändå utgör las bort. Besparingen för statsmakterna lorde vid uteblivet arvode i vart fall bli marginell. - ARN har här utgåtl från att tanken bakom förslagel, trots dess någol oklara formulering (på sid 149 i betänkandet nämns bara branschorganisationernas representanter), är att både näringslivs- och konsumenlrepresenlanterna skulle befrias från arvodering.

ARN tror inte all antalet ärenden tiU nämnden i större utsträckning
kommer all påverkas av kommitléns förslag till ulbyggnad av den lokala 330

verksamhelen. I vart fall är del uteslutet atl några mer omedelbara effekter Prop. 1985/86: 121 skulle uppkomma. Mol denna bakgrund kan konstaleras att kommitténs besparingsförslag vad gäller ARN saknar underlag. Del tycks f.ö. en majoritet av kommkléledamölerna också anse. De administrativa kostnaderna har som nämnts blivk lägre med nämnden som en fristående myndighet. Några "stordriflsfördelar" står inte alt vinna på en sammanslagning. Endasl begränsade kostnadsbesparingar skulle bli följden av nedskuren lelefonservcie och borttagande av arvoden till ledamölerna. Ännu en omorganisation av nämnden skulle dessulom i sig medföra effektivitetsförluster under avsevärd tid. Del är mol denna bakgmnd myckel förvånande hur kommittén kan ha kommit fram till en besparing av I milj. kr. budgetåret 1985/86 och ytteriigare 1,7 milj. kr. följande budgetår. Det har inte på någol sätt redovisats hur beloppen är beräknade.

I sammanhanget viU ARN också kommentera kommitténs redovisning på sid 154 av utgifterna för KOV respektive ARN. Det är svårt att förslå vad en procentuell jämföresle av de två myndigheternas budget skall tjäna för syfle. Relationen mellan två myndigheters anslag är väl ingen för alltid given storhet. I detta fall är den ett resultat av politiska beslut. När statsmakterna beslutade utvidga nämndens verksamhei med vissl arbete på fast egendom fr. o. m. 1981 tillfördes nämnden vissa nya resurser. Atl nämndens "procentuella" andel då ökade blir väl närmast en själklarhel. Därefter har emellertid nämndens budget kontinuerligt skurils ned enligt det s.k. huvudalternativet.

ARN vill på nytt framhålla all kommktén har negligerat den resursökning som blir nödvändig på domstolssidan om tingsrätterna såsom kommittén menar i större utsträckning skulle få över sädana tvister som f.n. prövas av ARN. Vilken summa som det här kan bU fråga om lorde andra remissinstanser än ARN kunna ge bättre besked om.

Del bör framhållas all anslagel tiU nämndverksamhelen är mycket lågt i förhållande till den service och den nytta som genom verksamhelen kommer medborgarna lill del.

Statskontoret

Kommittén beräknar resursbehovet för sina förslag tUl totalt 6,5 mkr., räknat frän budgetåret 1987/88. För budgetåret 1986/87 uppskattas behovel till 4,0 mkr. Kommittén föreslår all insatserna finansieras via neddragningar inom spardelegationen, styrelsen för leknisk utveckling, indusiridepartementel och allmänna reklamationsnämnden.

Statskontoret har följande kommentarer. Belräffande spardelegationen instämmer statskontoret i vad som experten Ankers anför i sitl särskilda yttrande. Statskontoret avstyrker en överflyttning av medel från styrelsen för teknisk utveckling. Styrelsen har en kunskap om och ett ansvar för forsknings- och utveckUngsarbelet som inte bör splittras.

Sammanfattningsvis anser statskontoret atl de finansieringsvägar utredningen pekar ut inte är realistiska.

331

Riksrevisionsverket Prop. 1985/86:121

Kommitléns förslag innebär att del nuvarande konsumentpoliliska arbetet fördjupas och breddas. RRV har inget att invända mot detta men ifrågasätter om etl resurstillskott är nödvändigl. De förändringar som kan bli aktuella bör enligt RRV:s mening finansieras genom omprioriteringar inom ramen för de resurser som KOV disponerar.

Styrelsen för teknisk utveckling

Utredningen föreslår att STU skall finansiera den konsumentlekniska forskningen med 1,5 Mkr./år fr. o. m. bå. 1987/88.

Uiredningen synes i sina överväganden i detla stycke inte ha beaktat STU: s uppgifter och de riktlinjer statsmakterna utfärdat för STU: s verksamhet. Uiredningen anför inte heller några motiv för att frångå dessa rikllinjer. STU vill särskUt erinra om statsmakternas uttalanden om viklen av flexibilitet och alt STU inte får låsa sina resurser genom permanent finansiering av institutioner (prop. 1980/81:130).

"Som jag tidigare har framhållk måste svensk industri i ökad utsträckning orientera sig mot leknikinlensiva produkter, processer och syslem. Här har svensk industri de största konkurrensfördelarna, vifket blir alltmer accentuerat sett i elt längre lidsperspektiv. En sådan inriktning kräver emellertid alt ökade resurser satsas på forskning och utveckling. Med beaktande av det kärva statsfinansiella läge som vi befinner oss i kan detla vad gäller samhällets stöd uppnås bara genom en ökad prioritering av de statliga satsningarna mot områden av särskild betydelse för svensk industris långsiktiga internationella konkurrenskraft."

"STU:s program för kunskapsutveckling bör emellertid användas som en rörlig resurs för tidsbegränsade och målinriktade insatser för att bygga upp ny kunskap och förslärka kompetensen inom nya och eftersatta områden av betydelse för svensk industris framtida konkurrenskraft."

"STU skall inte finansiera uppbyggnaden av basresurser vid högskoloma." Riksdagen beslöt i enlighet med var som anfördes i propositionen. STU är etl industripolkiskt organ. STU har inte ansvar för planering, finansiering eller genomförande av FoU inom sektorer där del finns ansvariga myndigheter, i detta faU konsumentverket.

I samband med planeringen av STU:s Ireårsplan för bå. 1984/85-1986/87, analyserades och värderades den industriella nyttan av varje delområde och större projekt.

Del konsumenlrekniska områdel kunde mot bakgrund av STU: s induslripolitiska uppgifter inte rymmas inom de begränsade ramar som kunde påräknas. Mycket omfattande forskningsprogram av slor betydelse för den industrieUa utvecklingen kunde inte heller genomföras. Denna bedömning grundades i första hand på del kraftigt ökade behovel av en kunskapsuppbyggnad inom områden som informationsteknologi, bioteknik, verkstadsteknik och materialteknik. Bl. a. mot denna bakgrund beslöt STU 1982 alt

STU; s konsumenttekniska gmpp "i sin helhet senast 1987-07-01 förts över Prop. 1985/86:121 i varaktiga former inkl. finansiering inom Chalmers tekniska högskola" (STU dnr. 82-4029). För all ge CTH tid att finna lämpliga finansieringsformer exempelvis genom UHÄ och konsumentverket lämnade STU samtidigt elt flerårigt avvecklingsstöd.

I STU: s Ireårsplan för bå. 1984/85-1986/87 redovisades avvägningar av FoU-insalser inom och meUan leknik- och branschområden. Stalsmaktema instämde i dessa priorteringar. De av statsmakterna anvisade ramarna medförde även inom de mest angelägna områdena kraftiga begränsningar. Det finns därför en mängd prioterade insatser, som bör finansieras före den konsumentlekniska forskningen.

Forskningsrådsnämnden

Nämnden är däremol mer tveksam till att formalisera de olika forsknings-finansiärenas insatser inom konsumenlforskningen på så sätl att speciella medel hos en rad olika forskningsråd och hos andra finansiärer öronmärks för detla ändamål. För det försia fordrar sådana ålgärder en bred och god forskningskompetens inom området. Om antalet bra projekt är mindre än vad som motsvaras av de öronmärkta medlen finns en risk att mindre bra projekt erhåUer stöd p.g.a. bristande konkurrens. Innan man har kännedom om hur det förhåller sig på denna punkt kan öronmärkning av medel ej rekommenderas. Man måsle också beakta atl del finns ell slort antal områden i del svenska samhället där forskning eftersöks och bedöms som synnerligen viktig. För många av dessa finns inga naturliga finansiärer all vända sig lill varför del kan vara lockande all öronmärka forskningsmedel även här. I förlängningen kan vi erhålla en totalt låst finansieringssituation inom forskningsområdet. Slutligen är del ganska många forskningsråd och andra forskningsfinansiärer som svarar för forskning som är relevant för konsumenlområdel. En öronmärkning av medel skulle kunna medföra en sväradminislrerad samling av små öronmärkta anslag hos etl slort anlal finansiärer.

Uiredningen föreslär atl de medel från STU som för närvarande finansierar tjänsten och annan konsumenlteknisk forskning vid Chalmers överförs tiU KOV för permanent finansiering av denna verksamhei. Nämnden anser alt detla stöd är viktigt, men dessa medel bör överföras direkl till Chalmers i stäUet för omvägen via KOV.

Länsstyrelsen i Uppsala län

Utredningen föreslår en resursförstärkning av konsumentverksamheten. Utredningens förslag beräknas kosta 4 mkr. 1986/87 och 7,2 mkr. 1987/88. Som en finansieringskälla föreslås atl stödet tUl kommersiell service i glesbygd minskas till 1 mkr. per år.

Länsslyrelsen anser atl en minskning med 1 mkr. för slödel liU kommer
siell service i glesbygd skulle vara en ytterst negativ åtgärd, som kommer
all drabba redan utsatta konsumenlgmpper, varför länsslyrelsen inte tiU
styrker förslagel i denna del. 333

Länsstyrelsen i Kronobergs län Prop. 1985/86:121

Enligt länsslyrelsens uppfattning bör inte cenlrala ämbetsverk engagera sig ekonomiskt i lokala och regionala utvecklingsprojekt. Länen bör även i fortsättningen svara för behovsbedömningar och prioleringar av projektmedlens fördelning i del egna länel. Däremol bör de cenlrala verken kunna bidra med personella resurser i olika utvecklingsprojekt.

Länsslyrelsen delar inte heller kommitténs bedömning, att de föreslagna studierna skall finansieras av glesbygdsmedel. Den stödgivning som hittills förekommit till kommersieU service i glesbygd har sannolikt undanröjt de största problemen vad gäller människors vamförsörjning i glesbygd. Detta hindrar inte atl insatser även i fortsättningen kan behöva göras för atl trygga varuförsörjningen i vissa områden. Även om antalet slödbehövande butiker kommer alt vara relativt sett mindre, kommer i gengäld investeringarnas storlek att bli väsentiigt högre p.g.a. kostnadsutvecklingen. Länsslyrelsen anser därför att de medel som idag finns anslagna lill kommersiell service i glesbygd måste finnas kvar i minsl samma omfattning i framliden, om stödformen skall ha någon reell betydelse.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län

Vad gäller framtida resursbehov räknar konsumentverket med alt behöva etl tillskott pä 4,0 miljoner kronor för budgetåret 1986/87 och 7,2 miljoner kronor för budgetåret 1987/88 för alt utveckla sin verksamhet. Kommktén föreslår atl 1 miljon kronor vardera året skall finansieras från industridepartementets huvudlkel för stöd lill kommersiell service i glesbygd i syfle alt göra insatser som medför all del kommersieUa stödet i glesbygd kan minskas.

Länsstyrelsen anser atl glesbygdsstödet i sin nuvarande form fyller en viktig funktion. Det har också visat sig vara en billig och myckel effektiv stödform. Uiredningen har enligt länsslyrelsens mening inte visat eller gjort troligt all konsumentverket kan göra insatser av lika slor betydelse för varuförsörjningen i glesbygd.

Länsslyrelsen föreslår atl den regionala hemkonsulentorganisationen återinförs, saml avstyrker att medel tas från nuvarande regionalpolkiska stöd för överföring lill konsumentverket.

Länsstyrelsen i Västerbottens län

En del av finansieringen av sina förslag anser utredningen bör tas ur industridepartementets anslagspost: Regionala utvecklingsinsatser. I anslagsposten ingår bl. a. stöd liU kommersiell service i glesbygd. Utredningen fömlsätler atl finansieringsförslagel "inte kommer atl innebära begränsningar när del gäller behov av stöd till kommersiell service i glesbygd".

Länsstyrelsen anser all en sådan effekt inte kan uteslutas. I utredning
ens förslag finns inte heller några garantier för etl återförande med speci
fika insatser i glesbygderna. Länsslyrelsen kan därför inte biträda finan
sieringsförslagel lill denna del utan stödjer här reservanterna. Mol bak- 334

gmnd av den silualion som föreligger för glesbygderna och som beskrivits Prop. 1985/86:121 ovan anser länsstyrelsen alt resurserna snarare borde öka än minska för all kunna vidga slödel tiU den kommersiella servicen i glesbygden.

De förändringar som sker i samhället av olika slag kan i många fall "drabba" glesbygden hårt. Ell exempel är kraven om blyfri bensin. Konsumentverket har i en skrivelse till berörda departement beskrivk förslagels återverkningar på drivmedelsförsörjningen i glesbygd. Där sägs bl.a.: "En grov skattning antyder dock all investeringsbehovet uppgår till i storleksordningen 20 miljoner kronor under de närmaste åren. Verkel bedömer atl detla investeringsbehov inte kan tillgodoses inom ramen för nuvarande glesbygdsanslag."

Exemplet pekar på de ökade behoven i glesbygden av bl. a. konsumentpolitisk art och det orimliga i utredningens förslag all minska anslagel som bl. a. avdelas tiU glesbygdsändamål.

Produktåterkallelsekommittén

PÅK anser därför all KOV/KO måsle tilldelas resurser som gör det möjligt för verkel all fullgöra dessa uppgifter på etl från konsumentpolitisk synpunkt lUlfredslällande sätl. Hur det föreliggande resursbehovet skaU finansieras, undandrar sig dock kommitténs bedömande.

Spardelegationen

Spardelegationen anser att del vore synnerligen olyckligt alt dra ner på de sparstimulerande insalsema. Kommittén har endasl arbetat några få månader men har redan projektförslag som vida överstiger de ekonomiska ramar som tilldelats kommittén.

Spardelegationen ser ingen grand för all ändra anslagsnivån för sparfrämjande ålgärder och motsätter sig starkt del förslag konsumenlpolitiska kommittén kommit med.

Spardelegationen har därför beslutat la avslånd från finansieringsförslagel all 2 mkr. överföres från Spardelegationens anslag till konsumentpoliliska åtgärder. Kommittén viU också klargöra all den har för avsikt alt samarbeta med konsumentverket i olika sparstimulerande kampanjer rik-lade mol hushåUsseklorn.

Delegationen för social forskning

Beträffande finansieringen av konsumentforskningen bör den ske via de gängse forskningsstödjande kanalerna och projektens bärkraft och värde granskas enligt sedvanliga forskningsrådsprinciper.

Svenska kommunförbundet

Styrelsen vill slutligen understryka viklen av alt konsumentverket ges

resurser så att verket kan ge bra information och underlagsmaterial liU den

lokala konsumentverksamheten. Detta är en förutsättning för en fortsalt 335

utveckling.

Landstingsförbundet Prop. 1985/86:121

Då det gäller finansieringen avstyrker styrelsen förslagel i den del det gäUer atl föra över pengar från industridepartementets glesbygdsstöd till Konsumentverket. Styrelsen anser det väsentiigt alt det regionalpoliliska stödet tiU glesbygdslänen hålls samman och inte splittras upp på en mängd olika aktörer.

Motala kommun

Kommitléns direktiv innebär alt förslagen skall rymmas inom nuvarande ekonomiska ramar. De föreslår vissa omdisponeringar bl.a. stödet till kommersiell service i glesbygd kommer all minska. Tvärtom anser nämnden, kan problemen komma atl öka liksom "glesbygdsproblemen" i tätorter, dvs. alllför långa avslånd till dagligvaror. Stödet bör öka.

För alt kommitténs intentioner skaU kunna genomföras tillfredslällande bör någon form av statsbidrag utdelas till de kommuner som känner ansvar för konsumentpolitiken.

Kommktén säger all dessa frågor skall prioteras högt i den kommunala budgeten, men vi är tveksamma tiU om den snabba genomslagskraft som är önskvärd, verkligen kommer liU stånd ulan slalligt stöd.

Kristianstads kommun

Nämnden ser vidare mycket positivt på de föreslagna resursförstärkningarna tiU konsumentverket men menar alt de icke är tiUräckliga bl. a. pga. att konsumentverkets service till kommunerna borde byggas ut.

Karlskoga kommun

Atl dessa olika förslag kräver viss resursförstärkning, både från staten och kommunerna är nog oslridigl, men man måsle se det ur etl nationalekonomiskt perspektiv och då anser vi del väl motiveral.

Kiruna kommun

Av kommitténs direktiv framgår klart alt regeringen fömtsall att del inte är realistiskt atl räkna med alt verksamheten totalt sett kan tilldelas större resurser än för närvarande.

Kommittén har trots detta räknat med belydande resursökningar. I utredningens belänkande saknas analys av eventuella möjligheter atl inom ramen för nuvarande anslag lösa finansieringsbehoven eller delar därav. Kommittén har i stället gått över till atl föreslå överföring till verkel av medel från anslag som tilldelals andra statliga organ.

Överföringen av medel föreslås bl.a. från ARN:s anslag. Denna överföring kan dock rimligen endast bli aktuell, om förslaget beträffande huvudmannaskap vinner gehör.

Kommittén har också funnit det lämpligt all föreslå överföring av 1 mkr.
från anslagel till kommersieU service i glesbygd. Dessa medel finns hos 336

industridepartementet. De överförda medlen skulle inom verkel användas Prop. 1985/86: 121 för uiredningsverksamhei rörande distributionssystem m.m.

Som motiv anförs all industridepartementets anslag under senare år skurits ned frän 24,0 mkr. till 21,3 mkr. (1983/84).

Ell andra motiv är alt "de butikselableringar som nu sker och förväntas ske kommer i ökad utsträckning att få regionala konsekvenser för varu-och service-försörjningen i både tätorter och glesbygd". Dessa motiveringar är inte hållbara.

Del förhållandet atl ett anslag för glesbygdsstöd minskal med drygt 10% kan rimligen inte motivera all återstoden ytterligare skall reduceras genom överföring lill annal slatiigt organ. Det organels uppgifter för glesbygdsfrå-goma måste väl redan vara medtagna i budgeten. En sådan splittring av etl för vissa regioner så viktigt inslag är olyckligt och bör under inga förhållanden få ske.

Den andra motiveringen tyder på atl kommittén är inne på att med de överförda medlen utöka utredningsverksamheten lill atl gälla även tätorterna, där servicen redan finns etablerad. Detta innebär atl medlen skall användas för annal än avsett ändamål. Förhållandet alt del kan finnas molsvarande problem i vissa tätorter las alltså till motiv för atl utredningar därom skall ske på bekostnad av glesbygden, för vilken medlen är avsedda. Glesbygdsproblemen i aktuellt avseende är så allvarliga att resurserna som avsetts för all klara av dessa, inte får överföras lill andra ändamål.

Kommunen avstyrker bestämt kommitténs förslag i denna del.

Lycksele kommun

Utredningen föreslår att 1 milj. kronor överföres från industridepartementets anslag för stöd liU kommersiell service i glesbygd lill KOV. Kommunen anser inte att KOV: s verksamhet ska finansieras av glesbygdsmedel.

Sorsele kommun

Konsumentverket föreslås fä utökade resurser för atl genomföra kommitténs förslag bl.a. genom en överföring av 1000000 kronor/år från glesbygdsstödet. Kommunen motsätter sig bestämt att glesbygdsstödet urholkas. Glesbygdsstödet är en billig och effektiv näringspolitisk insats som har stor betydelse för den extrema glesbygden.

Konsumentnämnden i Halmstads kommun

Konsumentpolitiska kommittén anför i sista stycket på sid. 152, all man har avståtl från förslag belräffande förstärkning och utveckling av den kommunala konsumentverksamheten "för att kunna hålla oss inom de kostnadsramar som direktiven anger" (vår understrykning).

Såvitt vi förslår kommer redan de föreslagna förändringama bli svåra att
genomföra, om vi inte tillförs ytterligare resurser. Vi hade uppskattat, om 337

konsumentpolitiska kommittén hade tagit konsekvenserna av sina resone- Prop. 1985/86: 121 mang beträffande den lokala verksamheten och påtalat atl även denna behöver etl tillskott.

Konsumentnämnden i Västerås kommun

Konsumentnämnden vill avslutningsvis betona vikten av ökade resurser. Forskning är t. ex. absolut nödvändig och en förutsättning för alt kommitténs förslag på flera punkter skall kunna genomföras.

Konsumentnämnden i Luleå kommun

Däremot är vi kritiska till utredningens sparförslag för Allmänna Reklamationsnämnden.

Om anslagel till ARN minskas innan man vet hur kommunerna kommer att agera kan besparingsförslagel i stället innebära en minskning av del totala anslaget för samhäUets konsumentpoUtiska verksamhet.

Sveriges köpmannaförbund

Sveriges Köpmannaförbund förordar att del nuvarande glesbygdsstödet behålles oförändrat och inte - som kommittén - föreslår minskar med 1 miljon kronor till förmån för annan konsumentpolitisk verksamhet. Enligt våra erfarenheter fyller glesbygdsstödet en väsenllig funktion och vi har svårt att se att annan konsumentpolitisk verksamhet får en lika socialt och konsumentekonomiskt posiliv effekt som del nuvarande glesbygdsstödet. Goda livsvillkor för konsumenter i glesbygd måste även i framliden vara en prioriterad del av den konsumenlpolitiska verksamheten.

Skåne-Blekinge köpmannaförbund

Förslaget att överföra en miljon kronor från glesbygdsstödet tUl annan konsumentpoUtisk verksamhet kan vi ej tillstyrka. Vi vill som skäl för detla åberopa de i reservation av Ernst Olof Holm framförda synpunkterna.

Handelsanställdas förbund

För att finansiera förslaget föreslås alt medel (1 milj. kronor) överförs frän Industridepartementet lill Konsumentverket. Medlen hämtas från stödet till kommersiell service i glesbygd och kommer enligt kommittén inte att innbära begränsningar för behovel på detta område. Om så är fallel har förbundet inget alt erinra mot förslaget.

Centralorganisationen SACO/SR

JUSEK

Kommitténs förslag innebär behov av ökade resurser. De högt släUda 338

målen och utvecklingsUnjerna för den framtida konsumentpolitiken, som

anges i direktiven och närmare utvecklas av kommittén, medför behov av Prop. 1985/86: 121 väsentligt ökade personella och ekonomiska resurser även om framlidsprogrammet skall utvecklas på längre sikt. De nedskärningar som hittills drabbat verksamheten har medfört allvarliga skador, inte minst när det gäller tilltron tUl Konsumentverkets möjligheter att värna om konsumenternas intressen.

EmeUertid behöver en grundlig analys av resursbehovet göras för att man skall kunna ta ställning lUl storieken och omfattningen av resursbehovet redan på kortare sikt.

Sveriges advokatsamfund

Samfundet har tidigare i yttrandet redovisat synpunkler på den prioritering mellan olika uppgifter inom konsumentpolitiken som bör ligga till grund för resursfördelningen.

Konsumentvägledarnas förening

Vad beträffar koslnader för reklamalionshandläggandet i ARN anser vi att efiersom det tidigt i utredningen fastslås all del är förelagen själva som har huvudansvaret för sina reklamationer vore del rikligt att varje bransch svarar för sina kostnader för respektive ärendens handläggning och bedömning i ARN.

Vi vill här således poänglera vad vi sagt i föregående kapkel all nedskärningarna av ARN: s resurser bör ej ske omedelbart. De besparingar som är atl hänföra till myndighelssammansiagningen av ARN och KOV är då undanlagna. I övrigt har vi svårt atl överblicka resursresonemangel.

Hushållningssällskapens förbund

Mot bakgmnd av de mycket slora ekonomiska värden som hanteras i de svenska hushällen, värden som man genom konsumentpoliliska åtgärder skuUe kunna hushålla bättre med, anser förbundel det av uiredningen framräknade resursbehovet utomordentligt lågt. Förbundel är av den övertygelsen att de resurser samhället satsar på undervisning, rådgivning och information i syfle atl ge samhällsmedborgarna bälte kunskaper och praktiska färdigheter i aUt som rör hem och hushåll är en av de bästa framtidsinvesteringar samhället kan göra. Förbundel menar således att resursbehovet är avsevärt större än vad utredningen kommk fram liU om den förbättrade hushållningen verkligen skall leda fram lUl "hushållning för välfärd" såväl för den enskilde som för samhället.

Arbetarnas bildningsförbund

Redan i utredningens direktiv anges att utredningens förslag skall finansi
eras med oförändrade eller minskade resurser. ABF anser det väl doku
menterat i utredningen att behoven av medel för konsumentverksamhet är 339

så stora att vi tillstyrker de ökningar av medel som utredningen har stannat Prop. 1985/86:121 för. Vi anser att de 2 mkr. som utredningen önskar få från Spardelegationen för alt överföras tUl KOV inte är en orimlig begäran. En stor och viktig del av konsumentpoUtisk verksamhei innebär att bidra till hushållens sparande och tiU alt lära hushåUen att spara. Denna uppgift är viktig inte bara sett ur hushållens synpunkt utan ur hela samhällets. Sparande mäts inte bara i nationalekonomiska termer utan också i hushållsekonomiska.

Studieförbundet Vuxenskolan

Studieförbundet Vuxenskolan ser det som rimligl alt den ekonomiska ramen för konsumentupplysning vidgas - detta inte minst mot bakgmnd av att dessa insatser för hela folkhushållel bör tjäna som samhäUsekonomiskt lönsamma investeringar. Ökade förväntningar på studieförbundens engagemang för all skapa medvetna och kunniga konsumenter bör logiskt följas av elt särskUl stöd till denna verksamhet. Formema för detta stöd måste vara enkla och obyråkratiska. Däremot kan Studieförbundet Vuxenskolan inte biträda kommittémajoritelens förslag till finansiering av den stärkta konsumentverksamheten. I likhet med Stina Gustavsson och Ulla Orring finner vi det både inkonsekvent och oacceptabelt atl urholka glesbygdsstödet, som innebär särskilda insatser bland just de grupper vi tidigare betecknat som svaga konsumenter. Vi vet alt stödet tUl kommersiell service i glesbygd har bidragit till atl rädda många butiker i glesbygdslänen. Butikernas fortlevnad har både samhälls- och privatekonomisk betydelse. Därför behövs även fortsättningsvis krafifuUa stödinsatser från samhällets sida.

Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet

NBV tillstyrker kommitléns förslag angående ökade ekonomiska resurser för studieförbundens konsumenlpolitiskl inriktade studieverksamhet.

Rörelsefolkhögskolornas intresseorgansiation

Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation tiUstyrker därför kommitténs förslag om en omfördelning som ger ökade ekonomiska resurser för siudier i konsumentfrågor inom organisalionssverige där vi vill framhålla rörelsefolkhögskolornas unika möjligheter tiU fördjupade och utåtriktade studiemöjligheter.

Jämtlands läns bildningsförbund

LänsbUdningsförbundet tillstyrker kommitténs förslag om omfördelning som ger ökade ekonomiska resurser för studier i konsumentfrågor inom siudieförbunden.

340

c o

1) .ii

u E

C O

		> ed _II


		u c =

u t/3 Ö	1

		Enhet V - utbildning - lokal verksamhet -------------------- —------------------
	1


Gd/KO 2 chefstjänster		Enhet IV - transporter - sport, lek - försäkringar - marknadsförings metoder mm - produktsäkerhet




		Enhet III - boende - inredning, ut rustning - beklädnad - produkt] nf. - föriagsservice


		Enhet II - provning, me todutveckling - hushållsapp - hemelektronik - kemiska varor - teknisk service

c/) -a 00 5 g

		Enhet I -hushållsekonomi, kredit, distribution - säljkanaler mat, dagligvaror, prisfrågor	•o .a > o CA M

Innehåll Prop. 1985/86:121

Sid

Propositionen .................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... ... 1

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den

27 febmari 1986 ................................................ ... 3

1 Inledning ....................................................... ... 3

2 Konsumentpolitikens utveckling ........................ 4

3 Konsumentintresset i ett brett perspektiv .......... ... 6

3.1 Ekonomin i centmm ................................... ... 6

3.2 Effektiv konkurrens - elt led i konsumentpolitiken 8

3.3 Konsumentaspekter på offentlig service ........ .. 11

4 Målel för och den närmare inriktningen av konsumentpolitiken .. 14

5 Konsumentinflylande m. m................................... 20

6 Företagens ansvar och egenåtgärder .................. .. 22

7 Konsumenternas kunskaper .............................. .. 27

7.1 AUmänt .................................................. .. 27

7.2 Utbildning ................................................. .. 28

7.3 Allmän konsumentinformation ...................... .. 30

7.4 Företagens informationsansvar ..................... .. 34

7.4.1 Allmänt .............................................. 34

7.4.2 Marknadsföringslagen............................. 35

7.4.3 LivsstUsreklam m. m............................... .. 36

7.4.4 Könsdiskriminerande reklam ................... .. 39

7.4.5 Information på produkterna m. m.............. 40

8 Kunskapsutvecklingen ..................................... 42

8.1 Allmänt ................................................... .. 42

8.2 Utredningar om hushållens förhåUanden .......... 43

8.3 Brukaraspekter på produktutformningen ........ 46

8.4 Forskning vid universitet och högskolor .......... 48

9 Lokal konsumentpoUtisk verksamhei .................. 51

9.1 Verksamhelen i slora drag ............................ 51

9.2 Vissa särskilda arbetsområden ..................... .. 55

9.3 Samverkan lokalt ....................................... .. 58

9.4 Konsumentverkets stöd till det lokala arbeiei .. 60

9.5 Lagstiftningsfrågan ...... ........................... .. 61

10 Reklamalionshanleringen centralt ...................... 63

11 Organisatoriska frågor .................................... .. 66

11.1 Konsumentverket ...................................... .. 66

11.2 Allmänna reklamalionsnämnden .................... 67

12 Resurser och finansiering ................................ .. 69

13 Anslagsfrågor för budgetåret 1986/87 .............. .. 71

14 HemstäUan .................................................. .. 74

15 Beslut ......................................................... .. 74

Bilaga 1 Sammanfatining av betänkandet ....... 75

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttrandena 82

Bilaga 3 Konsumentverkets organisation .......... 342

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 343

1984/85 Utgift	8347000
1985/86 Anslag	8262000
1986/87 Förslag	8424000