beslutad den 27 februari 1986.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har lagits upp i bifogade utdrag av regeringsproiokoll för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar OlofPalme

Bengt Göransson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås alt utbildningen på grundskollärariinjens båda grenar skall anordnas vid högskolan för lärarutbildning i Slockholm, universiteten i Linköping, Lund, Göteborg och Umeå samt högskolan i Karlstad. Utbildning enbart på den gren som skall vara inriktad mot undervisning i grundskolans tidigare årskurser föreslås anordnas vid högskolorna i Falun/Borlänge, Jönköping, Kristianstad, Växjö, Luleå och Sundsvall/ Härnösand saml utbildning enbart på den gren som skall vara inriktad mol undervisning i grundskolans senare årskurser vid universitetet i Uppsala.

Utbildningen på ämneslärarlinjerna - för undervisning i gymnasieskola och vuxenutbildning - föreslås anordnas vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm samt vid universiteten i Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå.

För läsåret 1987/88 föreslås vissa begränsningar i antagningen vid berörda universitet och högskolor. Sålunda skall antagning till mellanstadielärarlinjen göras endasl vid högskolorna i Gävle/Sandviken och Kalmar. I fråga om ämneslärariinjerna skall antagning göras enbart till den malema-tisk-naturvetenskapliga linjen. Frigjorda resurser skall i försia hand användas för fortbildning av lärarutbildare och för förberedelse- och utvecklingsarbete i anslutning lill reformen.

1 Riksdagen 1985186. I saml. Nr 113

Utbildningsdepartementet Prop. 1985/86: ii3

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 februari 1986

Närvarande: Statsministern Palme, ordförande, statsråden I. Carlsson, Lundkvist. Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Hjelm-Wallén, Peterson. Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg. Hellström, Wickbom. Johansson. Hulterström, Lindqvist

Föredragande: slatsrådet Göransson

Proposition om lokalisering av grundskollärarlinjen m.m.

1 Bakgrund

Riksdagen beslutade vid 1984/85 års riksmöte om en ny lärarutbildning för grundskolan (prop. 1984/85: 122, UbU 31, rskr. 366). Utbildningen skall organiseras som en allmän utbildningslinje inom högskolan, grundskollärarlinjen. Linjen skall ha två skilda inriktningar eller grenar, som jag i likhet med universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) benämner dem i fortsättningen. Grenen för undervisning i lidigare årskurser eller årskurserna I l.o.m. 7 - T-grenen - skall omfatta 140 poäng och innehålla fördjupade siudier i matematik och naturorienterande ämnen eller i svenska och samhällsorienterande ämnen. Grenen för undervisning i senare årskurser eller årskurserna 4 l.o.m. 9 - S-grenen - skall omfatta fyra alternativa specialiseringar, en mot samhällsorienterande ämnen om 180 poäng, en mot naturorienterande ämnen om 180 poäng, en mot svenska och två främmande språk om 180 poäng samt en mot praklisk-esleliskt ämne tillsammans med svenska, matematik eller språk om 140, 160 eller 180 poäng. Lärare för grundvux och lärare i svenska som andraspråk skall utbildas på en variant av grundskollärarlinjen.

Regeringen uppdrog ijuli 1985 at UHÄ all förbereda genomförandel av den nya lärarutbildningen ocli därvid bl. a. utarbeta förslag till lokalisering av grundskollärarlinjen och än>nesliiiarlinjerna, vilka senare, när den nya grundskollärarutbildningen införs, kommer all vara avsedda enbart för gymnasieskola och vuxenutbildning.

UHÄ redovisade denna del av uppdraget i november 1985. Förslaget finns tillgängligt i utbildningsdepartementets ärende, dnr 3714/85.

Jag kommer nu att ta upp frågor om lokalisering av grundskollärarlinjen och ämneslärarlinjerna samt frågor som rör begränsning av antagningen till vissa lärarutbildningar inför läsåret 1987/88. Jag avser atl senare föreslå regeringen att under nästa riksmöte återkomma lill riksdagen i frågor som rör dels huvudinnehållet i grundskollärariinjen, dels fortbildningen av lärare.

2 Allmänna utgångspunkter p- '- "

Inledningsvis vill jag ange några allmänna utgångspunkter för mina ställningstaganden.

2.1 En ny utbildning

Den nya lärarutbildningen för grundskolan, grundskollärarlinjen, skall ersätta tidigare klasslärarutbildningar och ämneslärarutbildningar för grundskolan. I förhållande till dessa utbildningar kommer grundskollärarlinjen att vara annorlunda inte bara lill sin struktur utan också i vissa avseenden till sitt innehåll. Den kompetens som i dag finns vid universitet och högskolor med lärarutbildning kommer därför att i viss utsträckning behöva förändras eller kompletteras, UH.Ä framhåller således att utbildningen på T-grenen på ett hell annat sätl än nuvarande klasslärarutbildning kommer alt kräva tillgång till kvalificerad och forskarulbildad personal.

Den lärarutbildningsorganisalion som finns i dag kom till i stort sett under utbyggnaden av lärarutbildningen under 1960-talet. En stor del av lärarutbildarna har arbetat i organisationen sedan denna lid men kommer att gå i pension under det närmaste årtiondet. Enligt uppgifter som UHÄ har inhämtat kommer drygt 20% av dem att uppnå pensionsåldern under de närmaste sju åren. Detla betyder atl den kompelens som dessa lärarutbildare står för måsle ersättas inom några få år.

Vad jag nu har sagt visar alt utbildningsorganisationen slår inför sådana förändringar all del finns skäl atl mera förutsättningslöst pröva frågan om var den nya grundskollärarlinjen skall etableras.

2.2 Dimensioneringen av lärarutbildningen

Statsrådet Göransson har i årets budgetproposition redogjort för elevminskningen i grundskolan och de konsekvenser denna förändring har för lärarbehovet under de närmaste åren (prop. 1985/86:100, bil 10 s 14—19). Av redovisningen framgår all det under resten av 1980-lalet och första hälften av 1990-talel sannolikt kommer alt finnas övertaliga lärare men all situationen kommer atl förbättras under senare delen av 1990-lalel lill följd av bl, a, en ökning i antalet pensionsavgångar.

Lärare utbildade på grundskollärarlinjen kan beräknas komma ut på arbetsmarknaden först år 1992. Detla innebär alt elt ställningstagande i dimensioneringsfrågan för grundskollärariinjen påverkar tillgången på lärare försl från och med nämnda år.

UHÄ redovisar som utgångspunkt för sina lokaliseringsförslag plane-ringslal för såväl den nya grundskollärariinjen som ämneslärarlinjerna för perioden 1988/89-2002/03. Redovisningen bygger på prognosmalerial från statistiska centralbyrån (SCB) och planeringsunderlag från skolöverstyrelsen (SÖ).

På grundval av detta underiag redovisar UHÄ för perioden 1988/89-
1991/92 elt årligt rekryteringsbehov av omkring 1000 lärare för grundsko
lan och gymnasieskolan, molsvarande nuvarande klass- och ämneslärare. 3

För en övergångsperiod omfattande liden 1992/93-1995/96 ökar rekryte- Prop. 1985/86: 113 ringsbehovet från ca 1 000 till ca 3 200 lärare per år. På lång sikt beräknas behovet vara relativt konstant och ligga strax över 3000 lärare per år.

UHÄ utgår från att det finns en belydande osäkerhet i fråga om ett rekryteringsbehov som gäller en så lång tid, UHÄ har därför för de aktuella perioderna redovisat planeringstal i form av intervall för olika linjer m.m, enligt följande.

	1988/89-89/90	1990/91-91/92	1992/93-2002/03
Grundskollärariinjen:
T-grenen	700-1 100	1 100-1600	1600-2000
S-grenen	700-1 100	1 100-1600	1600-2000
varav med praklisk-estetiska
ämnen	250-350	350-500	500-900
Ämneslärariinjerna	350-400	400-800	800-1 000

Med hänsyn till alt det under de närmaste åren troligen kommer alt finnas ett visst överskott av utbildade lärare förordar UHÄ alt man vid planeringen av grundskollärarlinjen utgår från följande rikttal för antagning till linjen,

1988/89 1989/90 1990/91 1991/92

T-grenen 700 1000 1.300 1500

S-grenen 700 800 1200 1400

För egen del vill jag stryka under att det hittills har visat sig förenat med slora svårigheter atl med större säkerhet och på längre sikt förutse utvecklingen inom bl. a. denna del av arbetsmarknaden. Från lärarutbildningens synpunkt är det viktigt att dimensioneringen och därmed basen för utbildningsorganisationen blir så stabil som möjligt. De förändringar av dimensioneringen som från tid till annan mäste göras fär inte bli alltför drastiska. Detla är angelägel inte bara av organisatoriska skäl utan också med hänsyn till de enskilda och deras möjligheter att planera sitt utbildningsval.

Antalet nybörjarplatser bör även fortsättningsvis bestämmas i anslutning till det årliga budgetarbetet. De beräkningar av den framlida dimensioneringen som UHÄ har redovisat är dock enligt min uppfattning väl ägnade att ligga till grund för de överväganden om lokaliseringen som nu måsle göras.

2.3 Kvalitetsfrågor

Jag har tidigare erinrat om att den kompelens som nu finns vid universitet och högskolor med lärarutbildning kommer att behöva förändras och förstärkas. Jag har också framhållit viklen av att basorganisationen blir så stabil atl den tål framlida dimensioneringsförändringar, Kravel på kvalitet i utbildningen måste, som UHÄ framhåller, väga tungt när lokaliseringsfrågan avgörs. Stor hänsyn måsle las till möjligheterna att bygga upp en utbildningsorganisation med god kvalitet avseende såväl de ämnesleore-

tiska delarna av lärarutbildningen som de pedagogiska, metodiska och Prop. 1985/86: 113 praktiska delarna.

För att grundskollärarutbildningens karaktär av en linje skall markeras bör principen vara atl de båda grenarna så långt möjligt etableras vid en och samma högskoleenhet. De kan därigenom planeras tillsammans och kurserna kan i så slor utsträckning som möjligt vara gemensamma. Vidare är del nödvändigl att la till vara den kompetens som finns eller utan alltför slora kostnader kan utvecklas vid de enheter som i dag har utbildning som svarar mot hela eller en del av den nya utbildningen, I delta sammanhang måste särskilt de universitet och högskolor beaktas som har ämnesteore-lisk kompetens för ämneslärarutbildningen. Även till sådana enheter som har utbildning i praklisk-estetiska ämnen som skall kunna ingå i grundskollärarlinjen måsle hänsyn tas, inte minst med tanke på de investeringar som ofta är förenade med utbildning i dessa ämnen. Samband vad beträffar innehåll och karaktär finns självfallel också med andra lärarutbildningar, både dem för barnomsorgen och dem för gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Även detla perspektiv behöver beaktas i den fortsatta planeringen för den nya grundskollärarutbildningen liksom möjligheterna till samverkan med annan utbildning inom högskolan.

Basorganisationens storlek spelar en stor roll för utbildningens kvalitet, särskilt vid de högskolor där endast utbildning på T-grenen blir aktuell. Utvecklingsmöjligheterna för en utbildning blir bättre om det finns flera lärare inom ell område. Antalet studerande får heller inte vara för litet om studiemiljön skall bli god.

I ett stabilt planeringsläge bör utbildningen från denna utgångspunkt enligt UHÄ: s mening lokaliseras på ett sådant sätt att de minsta högskolorna får en planeringsram på uppemot 100 nyböriarplatser på T-grenen. Under en övergångslid kan del emellertid vara acceptabelt med etl lägre anlal nybörjarplatser beroende bl. a. på möjligheterna till samverkan med barnomsorgsutbildningen. Eftersom den totala dimensioneringen under de två till tre första åren enligt UHÄ: s förslag skall ligga mellan 700 och I 100 nyböriarplatser räknar UHÄ med att den önskvärda planeringsramen 100 skall kunna uppnås försl på längre sikt.

För egen del finner jag del vanskligt all fastslå ell bestämt antal studerande eller årsstudieplatser som nödvändigl för att kunna upprätthålla en god kvalitet i utbildningen. Med den frihet som finns lokalt att lägga upp utbildningen kan möjligheterna till samverkan med andra utbildningar tas lill vara på olika sätl. Samtidigt kan också andra vägar finnas för att ge utbildning av god kvalitet. Det antal platser som UHÄ angett som det ideala får mot denna bakgrund enligt min mening ses som en faktor bland andra all beakta i den fortsalla planeringen.

2.4 Skolväsendets behov

Del är önskvärt att lärarutbildningen i växande utsträckning fungerar som
en stimulans för skolans utveckling. De tankar om högskolan som en
resurs och en bas för skolutvecklingen som presenterades i bl. a. proposi
tionen om skolforskning och personalutveckling (prop. 1980/81:97. UbU 5

37. rskr. 385) har enligt min uppfattning ännu inte slagit igenom i tillräcklig Prop. 1985/86: 113 utsträckning. Universitet och högskolor med lärarutbildning bör i fortsättningen kunna tjäna som centra för kunskapsutvecklingen inom skolväsendet. Jag tänker då såväl på den praktiska lärarkunskap, som tidigare utvecklades i anslutning till försöks- och demonstralionsskolorna, som på den kunskapsuppbyggnad som sker genom forsknings- och utvecklingsarbete. Huvudansvaret för utvecklingsarbetet inom skolväsendet ligger på lokal nivå, på skolenheter och skolstyrelser, men det är angeläget att högskolan kan verka initierande och stödjande i sådana projekt bl. a. genom att medverka med sin kompetens och bidra till alt sprida erfarenheterna inte minst i anslutning till grundutbildningen och fortbildningen. Om lärarutbildningen skall kunna fungera på detta sätt är del enligt min mening nödvändigt att den vid vatje berörd universitet och högskola har en sådan omfattning att expertkunskap kan finnas såväl ämnesmässigl som pedagogiskt och didaktiskt saml att utbildningen mer än dagens klasslärarutbiid-ning kan stödja sig på forskarutbildade lärare.

Högskoleorganisationen är en viktig bas också för fortbildningen av lärare. Under de närmaste åren kommer särskilda fortbildningsinsatser atl behövas för att ge lärare som är utbildade enligt nuvarande eller tidigare ordning en kompelens som svarar mol den som lärare med den nya utbildningen kommer all få, Detla gäller såväl högstadiets lärare, som behöver bredda sin kompetens (jfr UbU 1984/85:31 s 20), som nuvarande klasslärare som behöver fördjupa sina kunskaper främst inom det malema-tisk-nalurvelenskapliga områdel. Dessa krav på fortbildning kan inte mötas enbart genom alt lärarutbildningen får en bred geografisk spridning. Varie enhet med lärarutbildning kommer nämligen inte ensam alt kunna täcka de behov av kompetens som kommer att finnas för atl t. ex, bredda ämneslärarnas kunskaper. I stället måsle behoven mötas genom samarbete mellan högskoleenheterna i en region och genom spridning av fortbildningen till kommunema.

2.5 Utbildningen i ett regionalt perspektiv

Lärarutbildningen har varit den bas på vilken flertalet högskolor utanför universitetsorterna byggt sin kompetens. Utifrån denna bas har många av dem utvecklat och befäst sin roll i den regionala utvecklingen. Deras verksamhei har således successivt kompletterats med utbildningar inom framför alll de ekonomiska och tekniska områdena. Vid många av de berörda högskolorna ulgör dock lärarutbildningen alltjämt den dominerande verksamheten. En fortsalt utveckling mol en mera differentierad verksamhet måste här komma till stånd om högskolorna i ökad utsträckning skall kunna bidra till den regionala utvecklingen.

För atl man skall åstadkomma en sådan differentiering och samtidigt
erbjuda högskoleutbildning med god kvalitet är det viktigt med en viss
arbetsfördelning mellan olika universitet och högskolor. Därigenom kan
förutsättningar skapas för kreativa miljöer för lärare och studerande. Det
är nödvändigt att noga pröva frågan om lärarutbildning även i fortsättning
en kan vara basen för verksamhelen vid så många högskolor som i dag. 6

Frågan om vid vilka universitet och högskolor den nya grundskollärarlinjen skall etableras måste därför sättas in i ell större sammanhang, där del gäller atl ta ställning lill hur utbildningen vid bl. a. de nyss berörda högskolorna skall utvecklas.

Vissa typer av högskoleverksamhet — framför allt inom de tekniska och ekonomiska områdena - har slor betydelse för utvecklingen av näringslivet inom resp. region och kan bidra till att öka antalet arbetstillfällen inom olika delar av näringslivet. Lärarutbildningen har jämfört med andra högskoleutbildningar begränsade möjligheter alt skapa nya arbetstillfällen i en region, delta även om all högskoleutbildning i sig är personalinlensiv. Vid planeringen av lärarutbildningen måste i stäUet målet att förse alla delar av landet med utbildade lärare tillmätas slor vikt. Erfarenheterna under de senasie åren har visat att del varit förenat med slora svårigheter atl få behöriga lärare till vissa delar av landet, medan andra delar har haft relativt god tillgång på lärare. Den låga rörligheten hos de nyutbildade lärarna är alltså en faktor som måste las med i planeringen. De utbildade lärarna kan stanna kvar i regionen endast i den utsträckning som det finns lediga tjänster inom skolväsendet eller andra arbetstillfällen av motsvarande slag.

Prop. 1985/86:113

3 Lokalisering av grundskollärarlinjen

Mitt förslag: Jag föreslår atl utbildning på grundskollärariinjens båda grenar fr. o. m. läsåret 1988/89 anordnas vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm, vid universiteten i Linköping, Lund, Göteborg och Umeå och vid högskolan i Karlstad. Utbildning på enbart linjens T-gren föreslår jag skall anordnas vid högskolorna i Falun/Borlänge, Jönköping, Kristianstad, Växjö, Luleå och Sundsvall/Härnösand samt utbildning på enbart linjens S-gren vid universitetet i Uppsala. Mitt förslag innebär atl utbildning på grundskollärarlinjen inte kommer att anordnas vid två av de högskolor som i dag har klasslärarutbildning, nämligen högskolorna i Gävle/Sandviken och Kalmar.

UHÄ:s förslag överensstämmer med milt förslag utom såviti avser anordnande av utbildningen vid högskolorna i Gävle/Sandviken, Jönköping och Kalmar. UHÄ avser nämligen atl i anslagsframställningen för budgetåret 1987/88 återkomma till frågan om utbildning på grundskollärariinjens T-gren skall anordnas vid dessa högskolor. Del är dock enligt UHÄ:s uppfattning inte aktuellt atl anordna utbildningen där förrän läsåret 1990/91.

Skälen för mitt förslag: De universilel och högskolor som jag föreslår i fortsättningen skall anordna utbildning på grundskollärariinjens båda grenar har i dag såväl klasslärarutbildning som ämneslärarutbildning. Där finns den ämnesteoretiska kompetens som är viktig för utbildningen på hnjen, samtidigt som det finns förutsättningar för att utveckla det samband mellan de olika grenarna som jag i det föregående har understrukit betydel-

sen av. För Stockholms del förutsätter jag då att högskolan för lärarutbild- Prop, 1985/86: 113 ning utnyttjar den ämneskompetens som finns vid bl, a. universitetet. Med hänsyn till att - förutom ämnesteoretisk kompetens - utbildning i praklisk-estetiska ämnen finns vid universitetet i Uppsala anserjag att utbildning på S-grenen bör anordnas där.

UHÄ konstaterar att det i södra Sverige finns en viss överetablering av lärarutbildning för grundskolan i förhällande till behoven. Eftersom högskolorna i Kalmar och Jönköping bedömts ha de bästa förutsättningarna för att utveckla andra utbildningar som kan ersätta lärarutbildningen anser UHÄ att det inledningsvis inte bör vara aktuellt att anordna utbildning på T-grenen där. Även beträffande de norra delarna av landet anser UHÄ att lärarutbildningsbehovel är väl tillgodosett. UHÄ har tidigare föreslagit nedläggning av huvuddelen av lärarutbildningen vid högskolan i Sundsvall/ Härnösand men förordar nu i stället atl etablering av utbildningen på T-grenen vid högskolan i Gävle/Sandviken får anstå. Bakgrunden är ocksä i detta fall de större möjligheterna att anordna annan utbildning.

För egen del anser jag det viktigt för den fortsatta planeringen vid samtliga berörda högskoleenheter att beslut nu fattas om var den nya lärarutbildningen skall etableras. En fördröjning av beslut i denna fråga för vissa högskolor kan bl. a. medföra alt angelägen kompetens där går föriorad.

Jag delar UHÄ: s uppfattning atl det i södra delen av landet finns en viss överetablering av lärarutbildning och menar alt del av flera skäl kan vara befogal atl koncentrera utbildningen på T-grenen till färre enheter. I valet mellan högskolorna i Jönköping, Kalmar, Kristianstad och Växjö har UHÄ förordat atl utbildningen i första hand skall finnas kvar vid de två sistnämnda.

Vad först angår högskolan i Växjö vill jag erinra om att den ämnesteoretiska delen av den språkvetenskapliga ämneslärarlinjen nu ges vid denna högskola. Där finns också ämnesteoretisk kompelens inom flera andra ämnesområden med anknytning till grundskollärarlinjen. När behovet av lärare för grundskolan ökar, bör det finnas förutsättningar för atl etablera S-grenen i Växjö. Del är mot denna bakgrund naturligt att utbildning på T-grenen nu etableras där.

Högskolorna i Jönköping, K-almar och Kristianstad grundar sin kompetens och sina resurser till stor del på lärarutbildning. Vid högskolan i Kristianstad är möjligheterna att i tillräcklig omfattning bygga upp utbildning inom andra områden än lärarutbildning begränsade och jag bedömer det därför som nödvändigl att bevara lärarutbildningen för grundskolan där för atl säkra högskolans fortlevnad.

Vid högskolan i Jönköping finns ett stort intresse för att inrikta utbildningen mot småföretagen och deras problem. Samtidigt ser jag det som angeläget att lärarutbildning även fortsättningsvis anordnas där bl. a. med hänsyn lill behovet av lärarutbildade inom del område från vilket högskolan i stor omfattning rekryterar sina studerande. Andelen obehöriga lärare i Skaraborgs län har sålunda under de senaste åren varit förhållandevis slor.

Vid högskolan i Kalmar har i anslutning till bl. a. sjöbefälsutbildningen
byggts upp resurser och kompetens för teknisk och naturvetenskaplig 8

utbildning. Vidare har utbildfling inom områdel turism och rekreation Prop. 1985/86:113

utvecklals. 1 årets budgetproposition har jag föreslagit atl utbildning på

produktionsleknikerlinjen anordnas där nästa budgetår. Enligt min mening

finns vid denna högskola goda förulsältningar för all utveckla ytteriigare

utbildningar inom bl. a. det tekniska området. Dessa förhållanden har gjort

att jag har stannat för alt föreslå alt utbildning på grundskollärarlinjen inte

skall etableras vid högskolan i Kalmar.

Jag vill härutöver framhålla följande. 1 propositionen om regional utveckling och utjämning (prop. 1984/85:115) uttalade chefen för industridepartementet atl östra Småland är en region som bör kunna komma ifråga för stöd lill projekt som fränyaf leknik- och kunskapsspridning. Som jag tidigare har framhållit har högskoleutbildning visat sig ha slor betydelse för utvecklingen av näringslivet inOm en region. Länsslyrelsen i Kalmar län och högskolan i Kalmar har i en skrivelse till regeringen redovisat etl utbildningsprogram för tekniskMhdustriell förnyelse i länet. I programmet, som utarbetats av en arbetsgrupp där bl. a. högskolan varit företrädd, framhålls alt industrin i Kalmar län har behov av teknisk utbildad personal på alla nivåer och all rekryteritlgsproblemen är belydande. Arbetsgruppen redovisar bl. a. förslag till en tele- och radiokommunikationslinje, en verk-stadsingenjörslihje och en allmäningenjörslinje, samtliga om 80 poäng, samt en kemilinje med inriktning mol medicinleknik och bioteknik om 140 poäng. Länsslyrelsen och högskolan hemställer gemensamt all förslagen genomförs med början budgetåret 1987/88.

Enligt min uppfattning bör de förslag som utarbetats av arbetsgruppen ligga till grund för de närmare överväganden som berörda högskolemyndigheter bör göra i sill arbete med anslagsframställningen för angivna budgetår. Målel för den fortsatta planeringen bör vara atl nya utbildningar etableras vid högskolan i Kalmar i minsl den omfattning som motsvarar nuvarande klasslärarutbildning. Jag har i denna fråga samrått med chefen för industridepartementet.

1 detta sammanhang vill jag la upp en fråga rörande samverkan i lärarutbildningen mellan högskolorna i Kalmar och Växjö. Regionslyrelsen för Lund/Malmö högskoleregion har i en skrivelse till regeringen framhållit bl. a. viklen av all utbildningen i Växjö kan samverka med och utnyttja resurserna vid högskolan i Kalmar i fråga om utbildning i kemi och biologi. Delta är enligt min uppfattning elt intressant uppslag som bör kunna utvecklas och bearbetas inför en framlida etablering av S-grenen i Växjö.

Vad angår lärarulbildningsorganisalionen i den norra delen av landet anserjag, i likhet med UHÄ, alt det är nödvändigt all anordna utbildning på grundskollärariinjens T-gren såväl vid högskolorna i Luleå och Sundsvall/Härnösand som vid universitetet i Umeå för atl underiätta rekryteringen av behöriga lärare. Del är enligt min mening rimligl atl i stället utbildningen i den mellersla delen av landet koncentreras lill någon av högskolorna i Falun/Borlänge och Gävle/Sandviken. Även i detla fall måste möjligheterna att förändra utbildningens inriktning tillmätas stor betydelse.

I årets budgetproposition har jag föreslagit att två nya utbildningar,
nämligen bostads- och fastighetsförvaltningslinjen och kontors- och dislri-
butionslinjen, etableras vid högskolan i Gävle/Sandviken och atl två all- 9

manna utbildningslinjer, nämligen dala- och elektroniklinjen och datain-

genjörslinjen, inrättas där i stället för vissa lokala linjer. En förändring av Prop. 1985/86: 113

utbildningen har alltså påböriats vid denna högskola och jag anser att del

finns anledning att ytteriigare förstärka utbildningen inom de tekniska och

ekonomiska områdena där. Detla förhållande har varit avgörande när jag

stannat för atl förorda att grundskollärarlinjen inte skall etableras vid

högskolan i Gävle/Sandviken.

Högskolan i Gävle/Sandviken ligger inom elt område där särskilda insatser behövs för att utveckla näringslivet. Chefen för industridepartementet avser atl inom kort återkomma till regeringen med förslag till riksdagen atl medel anvisas i ett ireårsprogram för Bergslagen. En av tyngdpunkterna i programmet avses bli en satsning på forskning, teknisk utveckling och utbildning inom en ram av 84 milj. kr. Syflel är all bredda regionens kunskapsbas och alt öka utbildningsinsatserna inom bl. a. högskolan. Samtliga högskoleenheter i Bergslagen väntas bli berörda. Medlen är bl. a. avsedda all användas för utveckling och drift av leknisk och ekonomisk högskoleutbildning. Ett första underiag för disposition av medlen kommer att föreligga när regionslyrelsen för Uppsala högskoleregion redovisar resultat av projektet "Bergslagens tekniska högskola". Genom denna temporära satsning bör det vara möjligt alt lägga grunden för en mera varaktig satsning på en förstärkning av utbildningen vid högskolan i Gävle-/Sandviken. Jag avser alt senare föreslå regeringen all ge berörda myndigheter i uppdrag alt lägga fram förslag i delta syfte. Målet bör även i delta fall vara atl nya utbildningar skall etableras vid högskolan i minst den omfattning som motsvarar nuvarande klasslärarutbildning. Jag har i denna fråga samrått med chefen för industridepartementet.

Sammanfattningsvis innebär milt förslag all lärarutbildning för grundskolan skall ges fr.o.m. budgetåret 1988/89 pä 13 orler i landet, varav T-grenen på 12 och S-grenen på 7 orter. Delta kan innebära att basorganisationen på vissa orter under de försia åren blir svag och alt kostnaden per årssludieplats måste bli hög om inte kvaliteten skall äventyras. UHÄ bör därför i planeringsarbetet pröva om det är möjligt att inledningsvis vid några högskoleenheter anordna utbildning endast avseende en av de två fördjupningsinriklningar som T-grenen skall omfatta. Del är i så fall angelägel alt prioritera fördjupningen i de naturorienterande ämnena. Ställning till antalet nybörjarplatser vid varje enhet behöver inte las förrän inför budgetpropositionen för angivna budgetår. Det är emellertid min bedömning att den dimensionering som UHÄ har föreslagit kan tjäna som utgångspunkt för den fortsatta planeringen.

Mitt förslag: Jag föreslår atl utbildning på ämneslärarlinjerna även fortsättningsvis anordnas vid högskolan för lärarutbildning i Slockholm samt vid universiteten i Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå.

UHÄ:s förslag överensstämmer med mitt.

Skälen för mitt förslag: Beslutet om en ny lärarutbildning för grundskolan innebär att nuvarande ämneslärarlinjer endasl kommer all avse utbildning för gymnasieskolans och vuxenutbildningens behov. I vissa fall bör emellertid utbildning på grundskollärarlinjen också kunna ge behörighet för gymnasieskola och vuxenutbildning. Riksdagen har också framhållit atl det är angeläget att utbildningen av lärare för grundskolan och gymnasieskolan planeras så, att hinder inte skapas för dem som vill ha dubbel behörighet (UbU 1984/85:31). Till denna fråga återkommer jag i annat sammanhang när UHÄ; s och SÖ; s planeringsarbete kommit längre. Även om de olika linjerna således i försia hand är avsedda för skilda behov är del givelvis en fördel alt de planeras tillsammans och all vissa kurser blir gemensamma. Detta är också naturligt eftersom den kompetens som finns vid berörda ämnesinslitutioner vid universiteten är nödvändig för båda utbildningarna. En resursgemenskap kan även skapa utrymme för vikliga förändringar i lärarutbildningen, såsom inslag av didaktik och en anpassning av ämnesinnehållet till lärarutbildningens behov.

5 Vissa övergångsfrågor

Mitt förslag: Jag föreslår att inför läsåret 1987/88 antagning lill lågsladielärarlinjen görs vid i princip alla universitet och högskolor med sådan utbildning men antagning till mellansladielärarlinjen endasl vid högskolorna i Gävle/Sandviken och Kalmar. Antagning till ämneslärarlinjerna bör göras enbart avseende den malemalisk-na-turvetenskapliga linjen. Dessulom bör antagning göras till praktisk-pedagogisk kurs och lill praklisk-estelisk lärarutbildning.

ligheterna att skapa utrymme för en särskild satsning på fortbildning av Prop. 1985/86: 113 lärarutbildare i samband med reformeringen genom en begränsning av antagningen av studerande till berörda utbildningar läsåret 1987/88. UHÄ föreslår nu alt ingen antagning alls skall göras till flertalet berörda utbildningar inför angivna läsår, detta i syfte att minska del väntade läraröver-skollet. De resurser som frigörs till följd härav och som är bundna till basorganisationen bör enligt UHÄ utnyttjas för utvecklingsarbete samt för fortbildning av lärarutbildare och lärare. Övriga frigjorda resurser bör användas för andra utbildningsändamål.

För egen del känner jag stor tveksamhet inför förslaget att nästan helt stoppa antagningen till flertalet lärarutbildningar inför ett läsår. Inom många områden kan från tid till annan förekomma en sådan situation pä arbetsmarknaden att krav på "nollintag" till berörd utbildning kan resas. Någon sådan ålgärd har emellertid hittills inte vidtagits av arbetsmarknadsskäl. Det är enligt min uppfattning viktigt att i ett sådant här sammanhang ta hänsyn till dem som förberett sig för en lärarutbildning. Det bör således finnas rimlig möjlighet för dem att söka och bli antagna till lärarutbildning också nämnda läsår. Däremot är det angeläget att skapa utrymme för utvecklings- och fortbildningsinsatser när en genomgripande reform av en utbildning genomförs. Genom alt antagningen till nuvarande utbildningar begränsas under det sista läsåret före reformen kan ett sådant utrymme skapas. Stöd för alt begränsa antagningen ges i delta fall också av situationen på arbetsmarknaden.

Vid de högskolor som enligt milt förslag inte skall ge lärarutbildning för grundskolan i fortsättningen är det lämpligt att antagning görs också inför läsåret 1987/88 för att underlätta omställningen. Även vid övriga berörda universitet och högskolor bör antagning av studerande göras i någon utsträckning. Med hänsyn till att behovet av lärare för lågstadiet kommer alt öka något från slutet av 1980-lalet bör enligt min uppfattning antagning till lägstadielärarlinjen göras vid i princip alla universitet och högskolor med sådan utbildning inför angivna läsår. Vad ämneslärarutbildningen beträffar anserjag, i likhet med UHÄ. att svårigheterna att rekrytera behöriga lärare för undervisning i matematisk-naturvetenskapliga ämnen talar för atl antagning bör göras lill ämneslärarlinjen inom delta område. Behovet av lärare inom de ekonomiska och tekniska områdena motiverar antagning också till den praktisk-pedagogiska kursen.

UHÄ;s förslag att under tre år någon antagning inte skall göras lill ämneslärariinjerna vid två universitet kan jag inte ställa mig bakom, Atl upprätthålla denna utbildning anser jag nödvändigt för att bevara och utveckla kompetensen i lärarutbildningen. Dessutom utgör ämneslärarutbildningen genom sitt samband med enstaka kurser en grund för kursgiv-ningen inom olika ämnesområden.

Såvitt avser de praklisk-estetiska utbildningarna bedömer jag att utrymme för nödvändiga utvecklings- och fortbildningsinsatser bör kunna skapas genom att antagningen begränsas. Jag anser det vara av betydelse för att kompetensen skall upprätthållas att en viss antagning görs vid varje berörd högskoleenhet, 1 de fall sådana ålgärder skapar svårigheter att disponera

resurserna på ett ändamålsenligt sätt bör möjligheter att omfördela re- '2

surser mellan olika utbildningar och enheter tillvaratas.

Jag har nu endast i stora drag redogjort för de förändringar i antagningen Prop. 1985/86:113

till lärarutbildningarna för grundskolan och gymnasieskolan m, m, som enligt min mening bör vidtagas inför läsåret 1987/88. Jag räknar med att UHÄ återkommer till frågan om planeringsramar i anslagsframställningen för budgetåret 1987/88. Det är emellertid angeläget att presumtiva studerande redan i samband med riksdagens ställningstaganden till de riktlinjer jag nu har angivit får information om de förändringar som kommer ifråga. Genom de begränsningar av antagningen vid berörda universitet och högskolor som jag nu har förordat skapas sammanlaget etl betydande utrymme för utvecklings- och fortbildningsinsatser inför starten av den nya utbildningen. Inför nästa budgetproposition återkommer jag till frågan om hur de resurser som frigörs lill följd av den minskade dimensioneringen skall disponeras. Jag anser det nödvändigt att UHÄ i samband med nästa anslagsframställning närmare anger vilka besparingar som kan bli aktuella till följd av vad jag har föreslagit och vilka insatser i fråga om utvecklingsarbete och fortbildning av lärarutbildare som detta ger utrymme för.

6 Hemställan

Med åberopande av vad jag har anfört hemställer jag atl regeringen förelår riksdagen all

1. godkänna vad jag har anfört i fråga om vid vilka universilel och
högskolor utbildning på grundskollärariinjens båda grenar skall an
ordnas,

2. godkänna vad jag har anfört i fråga om vid vilka universitet och högskolor utbildning på ämneslärarlinjerna skall anordnas.

3. godkänna vad jag har anfört om riktlinjerna avseende begränsning av antagningen till vissa lärarutbildningar inför läsåret 1987/88.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 13