Motion till riksdagen
1985/86:N276

John Andersson m. fl. (vpk)
Norra löntagarfonden och den regionala utvecklingen

Åter har befolkningssiffrorna vid årsskiftet presenterats. Det är en dyster
statistik vad gäller de norra delarna av landet. Utflyttningen och avfolkningen
av framför allt Norrlands inland synes nu åter öka, och många
erinrar sig vad som hände under 1960-talet. Många kommuner närmar sig
raskt gränsen för möjligheten att inte kunna upprätthålla en rimlig samhällsservice.
Vad som nu sker står i stark motsättning till de regionalpolitiska
målsättningarna. Regering och riksdag har fastslagit att inriktningen
för regionalpolitiken är att skapa förutsättningar för en balanserad befolkningsutveckling
i landets olika delar och att ge människor tillgång till arbete,
service och god miljö oavsett var de bor i landet.

Det kan knappast kunna påstås vara i överensstämmelse med de fastlagda
målen när skogslänen på en femårsperiod har tappat över 22 000 invånare.
Slutsatsen av detta måste ju i stället bli att alla möjliga framgångsvägar
nu prövas för att vända den mycket negativa trenden och att erforderliga
resurser ställs till förfogande.

Det största problemet för olika myndigheter ute i länen när det gäller att
skapa sysselsättning och nya arbetstillfällen är brist på pengar. Av den
orsaken stannar många projekt, som i och för sig kan ha framtiden för sig,
på papperet. Detta faktum borde medföra att alla tänkbara resurser noggrant
studerades.

En tänkbar resurs i en regional utveckling är Norra löntagarfonden. Valrörelsen
1982 präglades i hög grad av debatten om löntagarfonderna. Framför
allt av företrädare från SAP och fackföreningsrörelsen gjordes uttalanden
där det ofta hette: ”Vi behöver löntagarfonderna för att utveckla vår
industri och att rädda krisdrabbade företag.” I debatter ute i länen nämndes
ofta exempel på företag som skulle ha räddats om vi haft dessa fonder,
likaså vilka möjligheter som getts att skapa ny sysselsättning om fonderna
funnits.

Nu när första verksamhetsåret för Norrfonden är till ända är det många
som med förvåning och besvikelse konstaterar att de många miljoner som
influtit till fonden från företag, kommuner och landsting i Norrlandslänen
inte kommit länen till del. Där resurser behövts för att motverka arbetslöshet
och utflyttning har man i stället fått bidra med mångmiljonbelopp som
satsats i aktieköp i andra delar av landet.

Vi har tidigare kritiserat den inriktning som löntagarfonderna fick. Den
slutsats man kan dra av det första verksamhetsåret för fonden är att vi haft

rätt i vår kritik och att det därför är nödvändigt att förändra fondens inrikt- 1

Mot.

1985/86

N276-281

1 Riksdagen 1985/86. 3 sami. Nr N276-28I

ning. Det är hög tid att de förväntningar som skapades inom arbetarrörelsen
och länens befolkning om att Norra löntagarfonden skulle verka för en
offensiv satsning för nya jobb i regionen nu infrias. Enligt vår mening är en
sådan utveckling, där fonden spelar en roll som passiv aktieplacerare, icke i
överensstämmelse med den argumentation och de förespeglingar som föregick
beslutet.

Inom den region som omfattas av Norra löntagarfonden finns stora investeringsbehov
för en utveckling av näringslivet såsom vidareförädling, produktutveckling
och startande av nya industrier. Det är därför vår bestämda
mening att de nödvändiga formerna måste skapas för att Norra löntagarfonden
skall få en aktiv roll för en utveckling av Norrlandslänens näringsliv.
De nödvändiga åtgärder detta fordrar bör regeringen omgående vidta
och om så erfordras till riksdagen återkomma med förslag. Detta bör riksdagen
ge regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till vad ovan anförts föreslås

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ändrad inriktning för Norra löntagarfonden.

Stockholm den 27 januari 1986

John Andersson (vpk)

Sven Henricsson (vpk) Paul Lestander (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)

Mot. 1985/86
N276

2