Motion till riksdagen
1985/86 :Kr218

Alexander Chrisopoulos (vpk)
Höjd visningsersättning till bild- och formkonstnärer

Införandet av visningsersättningen innebar ett steg framåt för konstnärerna.
Genom införandet av visningsersättningen kan konstnärerna principiellt
betraktas på liknande sätt som andra, vilka tillhandahåller tjänster till
allmänheten. Tidigare bidragssystem har därigenom omvandlats till ett
system som mer liknar betalning för utfört arbete.

Syftet med visningsersättningen var att konstnärerna skulle erhålla
ersättningen för det offentliga innehavet av bild- och formkonstverk och den
därav följande rätten att visa dessa verk offentligt. Tre grundläggande frågor
löstes inte vid tiden för beslutets fattande, nämligen att ersättningen skulle
vara grundad på upphovsrätt, att ett beräkningssystem skulle utformas samt
att förhandlingsrätt skulle tillerkännas konstnärerna genom deras fackliga
organisation. Dessa tre krav framfördes bl. a. från Konstnärernas riksorganisation
(KRO). Dessa krav tillgodosågs inte, utan i stället infördes ett
budgetanslag till visningsersättningen grundat på offentligrättsliga principer;
beräkningssystem och förhandlingsrätten tog riksdagen inte ställning till.

Visningersättningen är principiellt att likställa med en lön. Det är därför
otillfredställande att ersättningen ensidigt bestäms av staten utan att
förhandlingar dessförinnan genomförts med KRO. För att få fram underlag
till förhandlingar bör ett beräkningssystem utformas gemensamt av staten
och KRO. Visningersättningen bör ställas på upphovsrättslig grund av
principiella skäl. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att snarast lösa dessa
frågor.

Visningersättningen, i form av grundersättning, utgår med solidarisk
fördelning. Målsättningen var och är att yrkesverksamma konstnärer skall ha
grundtrygghet.

Ersättningsbeloppet är för lågt för att målsättningen skall uppfyllas. I
stället för att låta anslaget växa i syfte att nå målsättningen gör regeringen
tvärtom. Sedan anslaget infördes i 1982/83 års budget har det inte förändrats i
positiv riktning. Genom inflationen har i stället anslaget realt minskat i
värde. Mellan 1982/83 och 1985/86 ökar anslaget med ca 9,3 %. Jämför man
detta med utvecklingen av arbetskostnadsindex under perioden maj 1982 till
maj 1985, som var ca 30 %, har vi en real minskning med ca 4 100 000 kr.

Anslagsnivån var den 1 juli 1982 19 726 000 kr., och regeringen föreslår
från den 1 juli 1986 22 203 000 kr. Ökningen från 1984/85 är 647 000 kr. Om
man använt arbetskostnadsindex borde anslaget vara lägst 26 000 000 kr.

Vänsterpartiet kommunisterna instämmer i den av kulturarbetarna sedan
länge framförda principiella uppfattningen att samhället inte kan värdera

nyttjandet av bildkonst lägre än nyttjandet av litteratur. Därför borde
anslaget i dag uppnå till lägst ca 46 000 000 kr., dvs. samma belopp som
ersättningen till författarna . Detta belopp borde uppställas som målsättning
för anslaget på kort sikt. Beloppet borde nås senast i 1988/89 års budget och
gälla tills ett beräkningssystem utformats för visningsersättningen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till en planmässig
uppräkning av visningsersättningen till bildkonstnärer för att senast
budgetåret 1988/89 uppnå jämställdhet med övriga konstnärliga
yrkesgrupper,

2. att riksdagen med ändring av regeringens proposition 1985/
86:100 under Utbildningsdepartementet bil. 10 punkt F 6, Visningsersättning
åt bild- och formkonstnärer, upptar ett i förhållande till
regeringens förslag med 4 000 000 kr. förhöjt belopp,

[3. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att lösa
frågorna om upphovsrättslig grund för visningsersättningen i enlighet
med vad som anförts i motionen.1]

Stockholm i januari 1986
Alexander Chrisopoulos (vpk)

Mot. 1985/86
Kr218

H985/86IL218.

5