Motion till riksdagen
1985/86:So411

Inga Lantz m. fl. (vpk)
Oral galvanism

Under långtid har socialstyrelsen hävdat att det inte finns någon anledning
till oro när det gäller att ifrågasätta användningen av amalgam vid lagning
av tänder.

Den senaste tidens rön har dock visat att frågan om oral galvanism måste
lösas på ett tillfredsställande sätt både för de människor som drabbats av
detta och för tandvårdens framtida utformning.

Benämningen oral galvanism är egentligen missvisande, eftersom det
huvudsakliga problemet är korrosion, särskilt spaltkorrosion, som kan resultera
i kronisk kvicksilverförgiftning. Korrosionen av amalgamet
förstärks genom galvanisk (direkt metallisk) koppling till ädlare metaller.
Galvaniska strömmar innebär i regel korrosion på den anodiska ytan, dvs.
frigöring av metailjoner.

I många internationella odontologiska vetenskapliga tidskrifter har det
funnits uppgifter om att amalgamet inte är stabilt, utan mycket korrosionskänsligt.
Kvicksilvers avdunstning ur amalgam är mikroskopiskt klarlagd.
Kvicksilver har dessutom den egenskapen att det kan avdunsta, ju mer ju
högre koncentration det når på grund av selektiv utlösning av andra metaller
i amalgamet. Metallisk koppling till t. ex. guld påskyndar förgiftningen
avsevärt genom starkt ökad korrosion av amalgam i den galvaniska cellen,
även om kontakten sker temporärt vid tuggning.

Många tandläkare har dock bibringats uppfattningen att amalgamet är
en stabil legering och de frigjorda kvicksilvermängderna har på förhand
bagatelliserats. Tandläkare Bengt Fredin har visat att amalgamfyllningarna
genom tuggning och korrosion i vissa fall leder till kvicksilverkoncentrationer
i munhålan som överstiger industrins gränsvärden.

I Sverige är ingen myndighet ansvarig för tandvårdsmaterial, och vem
som helst kan sälja vad som helst på den dentala materialmarknaden. Biverkningar
registreras inte. Vanligen använda dentalmaterial (legeringar
och rotfyllningsmaterial) kan innehålla: kvicksilver, krom, kobolt, nickel,
kadmium, bly, vismut, kloroform, klorerade fenoler, formalin m. m. Dessa
ämnen är i andra sammanhang underkastade restriktioner. Allt fler tandläkare
börjar att omvärdera amalgamet som tandlagningsmaterial. I de flesta
fall kan, enligt Bengt Fredin, amalgam ersättas av compositematerial. De
forskningsarbeten som bedrivs på olika håll för att få fram mer ofarliga
dentalmaterial måste stödjas av samhället, eftersom industrin i sig inte har
något intresse för detta om inte projekten visar ett omedelbart vinstgivande.

Många patienter med besvär av oral galvanism har nonchalerats av lä

karvetenskapen. Om tandläkare — kanske inom ramar för fortbildning —
upplyses om de senaste rönen beträffande amalgamets risker och skadeverkningar
borde denna nonchalans kunna elimineras. Patienter med oral
galvanism har en ökad benägenhet att få inflammationer av olika slag,
allergiska reaktioner och olika neurologiska symtom. Tiotusentals kvicksilverförgiftade
patienter har under årens lopp blivit feldiagnostiserade. Det
är därför nu angeläget att en patient som klagar på besvär som liknar kvicksilverförgiftningens
symtom, utan att något fel kan konstateras med vanliga
diagnostiska metoder, även blir undersökt med avseende på amalgamsituationen
i munhålan. Människor med besvär av oral galvanism borde få,
inom ramen för tandvårdsförsäkringen, rätt att utan egen kostnad byta ut
amalgamlagningar mot annat lagningsmaterial.

I dag borde det inte finnas någon anledning att tveka inför attityden till
amalgam. Men det finns behov av att utföra en undersökning på bred statistisk
bas av personer med symtom, som kan misstänkas vara kvicksilverförgiftade
på grund av amalgamsituationen i munhålan.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda föreslås

[1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att patienter
med besvär av oral galvanism bör ges rätt att utan egen kostnad
byta tandlagningar med amalgam mot annat tandlagningsmaterial,1]

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att tandläkare
och läkare inom ramen för fortbildningen delges de nyaste
rönen inom forskning om amalgamets risker och skadeverkningar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att forskningen
måtte intensifieras för att få fram nya ofarliga dentalmaterial,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
utredning tillsätts med syfte att ytterligare klarlägga amalgamets skadeverkningar.

Stockholm i januari 1986
Inga Lantz (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk) Tore Claeson (vpk)

Karl-Erik Persson (vpk) Paul Lestander (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk) Sven Henricsson (vpk)

Jörn Svensson (vpk)

Mot. 1985/86
So411

1 1985/86:Sf227.

5