Motion till riksdagen
1985/86:Sf505

Hans Göran Franck och Lahja Exner (s)
Ökat stöd till frivillig repatriering av flyktingar från
Latinamerika

Militärkupperna i Latinamerika under 1970-talet ledde till att ett stort antal
flyktingar sökte sig till Sverige. Under perioden 1973-1984 beviljades mellan
14 000 och 15 000 latinamerikaner som fyllt 16 år uppehållstillstånd av
flykting- och flyktingliknande skäl. De medförde uppskattningsvis 7 000
barn vilka ej fyllt 16 år och därför inte behövde egna tillstånd.

Huvuddelen av dessa flyktingar kom från Chile, drygt 70 %, medan
ungefär 10 % hade Argentina resp. Uruguay som ursprungsland.

En lång rad åtgärder sattes in för att flyktingarna och deras barn skulle få
en möjlighet att komma in i det svenska samhället: svenskundervisning,
yrkesutbildning, bostadsförturer, dagisplatser, hemspråksundervisning och
mycket annat. Många flyktingar har också rotat sig i det svenska samhället så
väl att de inte längre tänker på återvändandet som ett realistiskt alternativ.

Men hos de flesta finns önskan eller drömmen om återresan till hemlandet
ständigt närvarande. Det är återvändandet som ger legitimitet åt tillvaron i
den relativa tryggheten och välfärden under exilen här i Sverige. Men för
många kommer drömmen aldrig att förverkligas. Den kommer långsamt att
förblekna i takt med att barnens rötter här blir allt djupare och skillnaderna
mellan att byta ut tillvaron i exilen mot osäkerheten, otryggheten och de
ekonomiska problemen i hemlandet blir allt större.

Men för många andra fortsätter önskan om återvändandet att vara en
levande ledstjärna. De är beredda att fortsätta kampen för en bättre
morgondag, ett bättre samhälle där hemma när en realistisk möjlighet ges.

Deras tillvaro här blir ett provisorium och en utdragen process av förberedelser
inför återvändandet.

Demokratiseringsprocessen i Argentina och Uruguay har medfört att
många flyktingar redan återvänt. Trots att diktaturen i Chile fortfarande
håller landet i ett hårt grepp återvänder några flyktingfamiljer varje vecka.

För många blir emellertid återvändande en mycket svår upplevelse. De
kommer hem utan tillräckliga kunskaper om det samhälle som möter.

Svårigheterna att finna arbete och bostad är ofta större än väntat. Barnen och
ungdomarna får det svårt att finna sig till rätta i ”det nya landet”. Många
känner sig som främlingar i sitt eget land. Efter en tid i hemlandet gör de den
bittra erfarenheten att de måste ge sig i väg till Sverige ytterligare en gång.

Det finns naturligtvis också många som klarar den svåra omställningsprocessen.
Förberedelserna inför återvändandet har varit noggranna. Stöd från
organisationer, parti, familj och vänner har bidragit till att problem lösts.

Glädjen över att äntligen vara hemma har hjälpt till att övervinna svårighe- ]

terna.

1 Riksdagen 1985/86.3 sami. Nr S/505-509

Mot.

1985/86

Sf505-509

Stödet till återvändandet Mot. 1985/86

Sf505

I regeringens proposition 1983/84:144 om invandrings- och flyktingpolitiken
sammanfattas denna politik i sju punkter. En av dessa är ”stöd till frivillig
repatriering från Sverige".

Hittills har det knappast förts någon debatt om utformningen och
omfattningen av detta stöd. Huvudorsaken till detta har förmodligen varit en
rädsla för att få en ”västtysk" debatt, dvs. att diskussionen leder till
beskyllningar om att Sverige eller den svenska regeringen skulle vilja bli av
med flyktingarna genom att försöka "köpa” ut dem.

Mycket litet av stödet till ”frivillig repatriering” har givits här i Sverige. För
den enskilde flyktingen har gällt att han eller hon har fått flygresan hem
betald för sig och sin familj jämte ersättning för viss övervikt av bagage.

Dessutom har han eller hon fått upp till 1 000 kr. för att klara de första
dagarna i hemlandet. För dem som, i de flesta fall av säkerhetsskäl, tagit
svenskt medborgarskap har möjligheten till hjälp med flygbiljetten hem
upphört från mitten av 1985.

Det är upppenbart att detta i de flesta fall inte är tillfredsställande. Statens
invandrarverk har föreslagit en sådan ändring av aktuell förordning
(1984:890) att den skulle komma att omfatta även svenska medborgare, som
tidigare kommit till Sverige som flyktingar. Förslaget bör snarast genomföras.

Huvuddelen av det svenska stödet till återvändande flyktingar har
kanaliserats via Diakonia (tidigare Frikyrkan hjälper) till olika organisationer
i Latinamerika som på olika sätt stödjer dem som återvänder. Detta stöd
har hittills huvudsakligen utgått i form av individuella stipendier som haft
som syfte att underlätta återinträdet på arbetsmarknaden.

Under första delen av 1985 (januari-februari) gjordes på uppdrag av
SIDA:s länderbyrå en utvärdering av det hittillsvarande stödet till frivilligt
återvändande till Chile och Argentina. Den genomfördes av Carl-Gustav
Svensson och Lars Palmgren och har publicerats i en rapport kallad
Repatrieringsstödet till Chile och Argentina.

Stödet till återvändande flyktingar i Chile har dels förmedlats av Diakonia.
dels av SIDA till WUS, World University Service. Den senare verksamheten
har enligt rapporten omfattat drygt 400 arbets- och studiestipendier under
perioden 1978-1984 på sammanlagt 14,6 milj. kr. I genomsnitt har 35 000 kr.
delats ut per stipendiat.

Diakonia har via en kyrklig samarbetsorganisation i Chile, FASIC,

Fundacion de Ayuda Social de las Iglesias Cristianas, t. o. m. 1984 fördelat
150 stipendier av liknande slag.

Det är att märka att dessa stipendier på intet sätt reserverats för flyktingar
som återvänt från Sverige. Tvärtom har latinamerikanska flyktingar i Sverige
klagat över att det varit nästan omöjligt för dem att erhålla stipendium från
WUS.

Carl-Gustav Svensson och Lars Palmgren skriver i sin sammanfattning av
rapportdelen om Chile:

Vi rekommenderar därför ingen utvidgning av stipendieprogrammet i
nuvarande form. I stället bör flexiblare former för stöd, inte enbart riktade

2

till återvändande utan också till andra repressionsoffer, arbetas fram. Mot. 1985/86

Initiativ i denna riktning tas först nu i Chile av flera organisationer. Detta Sf505

innebär skapande av produktiva projekt och ytterligare sysselsättningstillfällen
där de återvändande kan fungera som demokratiska samhällsomdanare.

Det kan innebära tillskapandet av jordbrukskooperativ, små industrier,
handel, service, privata skolor, daghem, hälsocentraler m. m. Stöd till
sådana initiativ kan rymmas inom det humanitära biståndet. Ökade krav på
administrativ kapacitet kommer emellertid att ställas på de förmedlande
organisationerna. En bättre koordinering mellan de olika organisationerna
måste också komma till stånd.

I budgeten för 1986/87 är huvuddelen av pengarna avsedda för stöd till
återvändande i Chile inriktade på projekt, speciellt med kooperativ inriktning.
1 800 000 kr. avsätts till sådana projekt, 1 240 000 kr. inriktas på mer
kortsiktigt stöd i form av startbidrag och ytterligare 1 290 000 kr. fördelas på
FACIS som tidigare nämnts, en skola till stöd för återvändande barn (Ruben
Dario) samt till biskopsämbetet i Concepcion som huvudsakligen stödjer
sysselsättningsskapande projekt.

Repatrieringsstöd till Argentina

När det gäller åtgärder till stöd för återvändande flyktingar till Argentina
heter det i rapportens sammanfattning:

Samordningen av merparten av arbetet för de återvändande görs av
OSEA/Oficina de Solidaridad para Exiliados Argentinos/, en sammanslutning
av en rad MR- och kyrkliga organisationer i landet. (MR = mänskliga
rättigheter.) Arbetet består av juridisk rådgivning, ekonomisk starthjälp,
social rådgivning, terapeutiskt arbete samt stöd till kooperativa projekt.

Verksamheten finansieras genom donationer utifrån via UNHCR (FN:s
flyktingkommissarie), Diakonia m.fl.

Det enda stipendieprogram som förekommer drivs av WUS som 1984
beviljades 400 000 dollar från SIDA. Detta program startas först under
februari-mars 1985.

Repatrieringsstödets utformning är annorlunda i Argentina jämfört med
Chile. Det är av mera kortsiktig karaktär och innebär ett ekonomiskt stöd för
överlevnad och återanpassning under de första månaderna efter återvändandet.

Utvärderingen visar att stödet har administrerats på ett i stort sett
tillfredsställande och effektivt sätt. Behov av speciella medel för repatrieringsprogram
förväntas finnas ytterligare något år varefter situationen bör
ha normaliserats. Den utvärdering av hittillsvarande stöd som just nu görs av
OSEA kan ge ett bättre grundat svar på hur situationen är för de
återvändande och vilket behov av fortsatt stöd som kan finnas.

Representanter för olika organisationer som arbetar med återvändandefrågor
i Argentina understryker vid intervjuer gjorda under augusti 1985
behovet av att stödja sysselsättningsskapande projekt. Eftersom det finns en
lång kooperativ tradition i Argentina efterlyses ett utökat stöd till projekt
med denna inriktning.

Under budgetåret 1985/86 anslogs till stöd för återvändande flyktingar till
Argentina 2,4 milj. kr. att fördelas via OSEA och 1,24 milj. kr. som
administreras av MEDH, Movimiento Ecumenico por los Derechos Huma- 3

nos. I båda fallen gick stödet via Diakonia.

För samma budgetår avsattes 1 225 000 kr. till olika stödåtgärder i Mot. 1985/86

grannlandet Uruguay. Dessutom finns 2 500 000 kr. till ett program kallat Sf505

Exil 85, vilket är avsett för stödåtgärder för latinamerikanska flyktingar i
Latinamerika som vill återvända till hemlandet.

Det bör kanske understrykas att också dessa program till stöd för
återvändande flyktingar inte på något sätt är specialinriktade på flyktingar
som återvänt från Sverige.

Förslag till åtgärder

Det är uppenbart att återvändandet är en svår process som måste förberedas
väl om det inte skall bli ett misslyckande eller utsätta människor för onödigt
stora påfrestningar. Det individuella ekonomiska stödet till återvändande
flyktingar bör förstärkas och utvidgas enligt vad som ovan angetts.

Sveriges stöd till återvändande flyktingar måste börja med åtgärder medan
de fortfarande är kvar här i landet.

Ett steg i denna riktning är det studiematerial om återvändandet som ABF
håller på att ta fram. Med detta som grund bör studiecirklar kunna komma i
gång under hösten 1986, vilket bör kunna medverka till att kunskapen om
den nuvarande situationen i hemlandet och återvändandets problem blir
större bland dem som planerar för ett återvändande. Barns och ungdomars
intressen i dessa och andra sammanhang bör särskilt beaktas.

Inriktningen på stöd till sysselsättningsskapande projekt i kooperativ form
är mycket tilltalande. Det knyter an till en gammal folkrörelsetradition här i
landet. Flyktingar i Sverige bör få bättre möjligheter att aktivt planera för sitt
återvändande, särskilt om detta sker i anslutning till ett kooperativt projekt
eller ett projekt med folkbildningsinriktning.

För att detta skall kunna ske kan det vara nödvändigt att särskilda kurser
anordnas, kurser som kan erbjuda den typ av kunskaper som krävs för att ett
sådant projekt skall kunna lyckas. Den enda utbildning med kooperativ
inriktning som nu erbjuds latinamerikaner i Sverige är den 38-veckorskurs
som sedan hösten 1983 anordnas vid LO:s folkhögskola Runö. Denna
folkhögskola gjorde också under hösten 1984 en särskild kurs i folkbildning
för latinamerikaner. Denna kurs har av ekonomiska skäl inte kunnat
upprepas, trots de goda erfarenheter som den gav.

Ett sätt att underlätta det slaget av specialinriktade kurser är att göra det
möjligt att erbjuda deltagarna utbildningsbidrag. Detta är för närvarande
inte möjligt, eftersom de bara utgår för utbildning med inriktning på den
svenska arbetsmarknaden.

Det vore kanske också möjligt att koppla ett regelbundet sparande i någon
svensk bank till möjligheten att erhålla särskilda krediter till stöd för projekt
med kooperativ eller folkbildningsinriktning. Dessa krediter skulle ges på
fördelaktiga villkor.

De organisationer i framför allt Chile, Argentina och Uruguay som stöder
återvändande flyktingar måste få större resurser för att kunna stödja olika
projektförslag. Detta måste särskilt bli fallet om ett förberedelsearbete inför
återvändandet i Sverige skall kunna kopplas till stöd till ett projekt i

hemlandet, eftersom det enbart är i ringa utsträckning som flyktingar från 4

Sverige får del av de resurser som ställs till mottagande organisationers Mot. 1985/86
förfogande i Latinamerika. Sf505

Ett väl förberett sysselsättningsskapande projekt med kooperativ eller
folkbildningsanknytning måste vara ett bra sätt för integrering vid återvändandet.
De som återvänder hjälper till med att skapa arbetstillfällen,
samtidigt som de tillför nya idéer, stärker demokratin och ger stöd till
framväxten av starka folkrörelser.

I budgetpropositionen 1985/86:100 bil. 12 s. 164 anges att det pågår
beredning inom regeringskansliet av vissa frågor rörande återanvändandet
av flyktingar från Latinamerika. Det är enligt vår mening angeläget att de
synpunkter som ovan framförts beaktas i detta beredningsarbete.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den framtida inriktningen och behovet av
stödåtgärder till frivillig repatriering av flyktingar från Latinamerika.

Stockholm den 24 januari 1986

Hans Göran Franck (s) Lahja Exner (s)

5