Motion till riksdagen
1985/86: A454

Sven Henricsson (vpk)
En särskild länsutredning för Västernorrland

Problembilden i Västernorrlands län på 1980-talet kännetecknas av de
stora folkmängdsförlusterna. Enbart under loppet av ett pär år har länsbefolkningen
minskat med 2500 invånare. Det är "svenskt rekord" i jämförelse
med övriga län i landet. Åldersstrukturen utvecklas också ogynnsamt
då barnens andel av befolkningen fram till 1990 minskar till 16.7 % (i riket
17,1 %) och ålderpensionärernas andel ökar under samma tid till 19.4 % (i
riket 17.9 %). Samma tendens finns då det gäller förvärvsfrekvensen som
såväl för kvinnor som för män är lägre i länet än i genomsnitt för riket. I
Västernorrland har det unika förhållandet inträffat att tilla kommuner
minskat i befolkning de senaste två åren. Tydligen fortsätter denna trend
eftersom prognoserna pekar på en lika negativ befolkningsutveckling fram
till 1990-talet.

Orsaken till folkmängdsförlusten är den stora utflyttningsvågen på 1960talet
som medfört ett kraftigt födelseundcrskott. men den beror också på
arbetsmarknaden som inte kan ge tillräckligt med jobb för yngre människor.
Detta har medfört ett negativt flyttningsnctto, dvs. flera har tvingats
flytta bort än det antal som flyttat in till länet. Den här utvecklingen har
pågått ända sedan 1980 då 1970-talets mera lugna utvecklingsperiod bröts.
Det kan - för att fullständiga bilden - noteras att Västernorrland tillsammans
med Jämtland och Gotland är det enda län som minskat sitt invånarantal
efter 1950. Mellan 1980 och 1990 kommer länet enligt prognoserna att
förlora 10000 invånare eller 3.8 %. Inget annat län drabbas så hårt! (Norrbotten
- 3,3 %, riket + 1.2 9f. Stockholms län + 5.5 %.)

Konsumtionskraften sjunker

Basbeloppet är för närvarande 23 300 kr. och skall motsvara en persons
konsumtionsbehov för att klara existensen. Med en enkel uträkning (10000
x 23 200) kan man se att konsumtionsförmågan vid en så pass kraftig
åderlåtning på folk som 10000 personer försvagas med 232 milj. kr./år i
länet. Många som exempelvis verkar i servicenäringar eller små tjänsteföretag
kan intyga att svårigheterna ökar med försämrat underlag och
sjunkande omsättning. Verkligheten bekräftar detta i många delar av länet,
där problemen med ett sviktande serviccunderlag redan är ett faktum.

I ytterområdena av länet, exempelvis i Sollefteåregionen. är frågan om
serviceunderlaget avgörande för att kunna behålla tätortsstrukturen, som i
sin tur kan möjliggöra bibehållande av en ekonomiskt och socialt acceptabel
situation i området.

Försämrad sysselsättning

Mot. 1985/86
A454

När det gäller sysselsättningsnivån är såväl länsorgan som kommuner ense
om en långsiktig målsättning, att länet skall ha en lika hög sysselsättningsnivå
som riket har i genomsnitt. Denna rimliga målsättning förutsätter en
ökning reellt med 1 800 arbetstillfällen under 1980-talet. En jämförelse med
prognosen pekar på ett ökningsbehov av 3600 arbetstillfällen. Om dessutom
gällande planeringstal skall nås krävs ytterligare 5400 arbetstillfällen.

Det betyder totalt 9000 arbetstillfällen.

Tyvärr kan man inte knyta några större förhoppningar till den regionalpolitik
som riksdagen beslöt våren 1985. Därtill är instrumenten för trubbiga
och medlen otillräckliga. Regeringens beslut den 27 juni 1985 innebär
att statliga myndigheter, företag och organisationer i stället för planeringstal
kan, som det står, ”använda befolkningsprognoser till grund för sin
planering och för beslut av betydelse för samhällsutvecklingen”. Det ger
ett tydligt intryck av uppgivenhet att övergå till en anpassningsplanering
där prognoserna som ofta pekar nedåt skall fa bestämma politiken och
målen.

Länet har stora möjligheter

Västernorrlands län har stora problem men också betydande möjligheter
till utveckling på flera områden. Såväl länsorgan som kommuner försöker
trots betydande svårigheter finna metoder att ta till vara länets resurser då
det gäller kompetens, entusiasm och mänsklig energi för att finna lösningar.
Länets industripolitiska program innefattar utvecklingsprojekt på teknikområdet.
Det kan gälla etanol, upprustning av vattenkraftanläggningar,
materialutveckling, teknik för tillämpad hydraulik m. m. Aktivitet pågår
för att forma ett åtgärdsprogram inom data- och elektronikområdet. Regeringens
uppdrag till länet att ta fram program för teknikspridning fullföljs
och skall vara klart till den I oktober 1986. Exempel på konkreta projekt är
systemtekniska institutet, SISU, med avancerade program för rådgivning,
information, utbildning, kompetensutveckling och länsövergripande verksamheter.

Till försöksprojektet AUC, Administrativt Utvecklingscentrum, kan
knytas förhoppningar för framtida AU/ADB-verksamheter inom rådgivning
m. m. Svensk arkivinformation (SVAR) i Ramsele liksom central för
bebyggelsedata i länet (BEDA) betecknar en begynnelsefas i utvecklingen
av mindre dataföretag som också kan ge arbete på mindre orter. Vad gäller
SVAR skulle dess kommersiella och sysselsättningsmässiga utveckling
tryggas fram till budgetåret 1988/89 genom ett statligt anslag avseende ett
program för rikstäckande överföring av kyrkoböcker till mikrokort, vilket
SVAR specialiserat sig på.

Ytterligare exempel är ambitionerna att utveckla en industrihögskola
med inriktning mot såväl teknik som information och med bärande idé att i
samverkan samhälle-näringsliv frigöra både mänskliga och materiella resurser.
Här nämnda exempel på åtgärder hör nära samman med FoUverksamheten
i länet som tagit form i det regionala forskningsrådet som 6

bl. a. verkar för ökad forskning/utveckling i länet. Uppgiften är verkligen Mot. 1985/86

angelägen mot bakgrunden av att. enligt av Norrlandsfonden gjord under- A454

sökning, endast ca 6 % av totala svenska satsningen på industriell FoU
sker i de fyra nordligaste länen och då har sin tyngdpunkt i processinriktad
FoU och endast i mindre omfattning riktar sig mot nya produkter. Man
frågar sig om denna industriella FoU-verksamhet utgör en fortsatt anpassning
till konservering av hela norra landsändans karaktär av råvaru- och
halvfabrikatsleverantör.

På turistområdet finns också en strävan till kraftsamling för att förverkliga
ambitionerna inom län och kommuner och utveckla turismen som
näring. I det sammanhanget måste vi betona kravet på centrala myndigheter
att inte vara så starkt uppbundna av tidigare fastställda utvecklingsregioner
för turism, utan kunna finansiellt och på annat sätt även stödja
utvecklingsbara arbetsskapande projekt som exempelvis Höga kusten
m.fl. Man borde däremot mera skilja på seriös turism/rekreation och de
många kommersiella jippobetonade satsningar, vars främsta uppgift synes
vara att klå barnfamiljerna på pengar.

Det faller inte inom ramen för denna motion att göra en totalredovisning
av länet och den ganska rikt fasetterade bild av aktivitet och utvccklingssträvan
som finns i kommunerna, inom verksamma etablcringsgrupper
m.m. Trots alla svårigheter finns möjligheterna och lösningarna i kamp
och aktivitet. Detta gäller också de areella näringarna, trädgårdsodling,
fiskenäringen liksom malmprospektcring och därmed sammanhängande
aktiviteter.

På energiområdet finns bl. a. Projekt Welgas som vill skapa en alternativ
energiform där vätgastekniken kombineras med andra snåla energiformer/
användningar avseende bl.a. byggnadsteknik samt styr- och reglerteknik
för användning i s. k. lågenergihus.

På det skogliga området har uppbygget av s. k. träddclsterminaler, som
innebär uppdelning av okvistade träddelar, gjort att effektivare tillvaratagande
av råvaran kan ske. Sådan träddelstcrminal i Kramfors är möjlig att
utveckla tillsammans med intensivare gallrings- och skogsvårdsinsatser
som kan ge många nya jobb.

Offensiv utvecklingsplanering

Vi har i motionen sökt peka på många och stora problem i ett sargat län
som Västernorrland, men också i korthet redovisat viljan lokalt och regionalt
att kämpa för ny utveckling och en tryggare framtid. Enligt vår mening
får inte detta leda till passiv förtröstan från centralt håll utan tvärtom till
insikt om att här finns anledning till regeringsåtgärder för att stimulera de
positiva möjligheterna och aktivt förändra en i allmänhet negativ
utvecklingstrend. Då hjälper inte en passiv central politik av anpassning till
den spontana utvecklingen inom ekonomin. En offensiv demokratisk
utvecklingsplanering förankrad i den lokala/regionala aktiviteten och bedömningen
måste ske.

Konkret anser vi i likhet med länsstyrelsen att regeringen bör tillsätta en
särskild länsutredning för Västernorrlands län, vars uppgift skall vara att

fördjupa kunskaperna om länets svåra problem, men även om dess utveck- Mot. 1985/86

lingsmöjligheter och på basis härav driva fram konkreta åtgärder för att A454

medvetet vända utvecklingen på näringslivets och andra områden.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda föreslås

att riksdagen som sin mening till regeringen uttalar vad i motionen
sagts om tillsättandet av en särskild länsutredning för Västernorrland
med målsättning att fördjupa kunskaperna om länets svårbemästrade
problem och utvecklingsmöjligheter för att på denna grund
upprätta ett konkret åtgärdsprogram.

Stockholm den 27 januari 1986

Sven Henricsson (vpk)