Motion till riksdagen
1985/86:600

Alf Svensson (c)
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret
1986/87, m. m. (kompletteringsproposition) (prop. 1985/
86:150)

Sammanfattning

Målet för den ekonomiska politiken måste vara att främja sysselsättningen
och en mer rättvis fördelning av resurserna i samhället. För att främja
sysselsättningen måste löne- och prisstegringstakten i Sverige ned till
samma nivå som i våra konkurrentländer. Kds kan inte stödja en ekonomisk
politik som innebär att en omfattande arbetslöshet accepteras för att
få ned pris- och löneökningstakten. Att devalvera ännu en gång är inte
heller något alternativ. Om arbetsmarknadens parter inte lever upp till sitt
samhällsansvar är det en viktigare princip att sysselsättningen upprätthålls
än att regeringen inte ingriper i avtalsförhandlingarna.

För att underlätta avtalsrörelserna krävs marginalskattesänkningar och
indexskyddade skatteskalor, räntesänkningar samt en rättvisare fördelningspolitik.
Vårdlön, tudelningsreform, sänkt matmoms, ökade regionalpolitiska
insatser och olika åtgärder för att speciellt hjälpa ungdomarna på
arbetsmarknaden är några kds-förslag för att fördela resurserna mer rättvist
i samhället.

Ett sparbelopp på 50000 kr. bör ha en skattefri avkastning, oavsett
sparform. Dessutom bör enskilda människor genom generösa beskattningsbestämmelser
uppmuntras att spara i aktier eller i andelar i aktiefonder.
Sådant sparande bör upp till en viss nivå medföra avdrag på
skatten och i stället beskattas när medlen tas ut till konsumtion.

I motionen pekas på en väsentlig skillnad mellan regeringens finansiella
indragningar gentemot kommunerna och de åtgärder som kds förordar.
Medan regeringen drar in ca 6 miljarder kronor 1987 från kommunerna och
dessutom ålägger kommunerna att bygga ut den kommunala barnomsorgen
så att alla barn över 1,5 år skall ha tillgång till kommunal barnomsorg vill
kds använda en stor del av de indragna resurserna för att stärka barnfamiljernas
ekonomi samt ge dem ökad möjlighet att själva välja den barnomsorgsform
som passar deras barn och dem själva.

Den internationella utvecklingen

Den svenska ekonomin har under de senaste tio åren brottats med svåra
ekonomiska problem, som har tagit sig uttryck i ett stort budgetunderskott,
svag utveckling av industrisektorn, hög arbetslöshet och strukturella

Mot.
1985/86
600- 602

1 Riksdagen 1985/86. 3 sami. Nr 600-602

underskott i bytesbalansen. I stor utsträckning har dessa ekonomiska Mot. 1985/86:600
obalanser orsakats av efterkrigstidens längsta internationella lågkonjunktur,
bl. a. orsakad av oljeprishöjningarna 1973 och 1979. I lika stor utsträckning
som de internationella faktorerna har påverkat den svenska
ekonomin negativt under 1970-talet påverkas den svenska ekonomin för
närvarande positivt av gynnsamma internationella omständigheter.

Den högkonjunktur som rått under de senaste åren förväntades avmattas
under 1986. Så sent som i januari då finansplanen presenterades förutsattes
en viss ekonomisk avmattning, ökad arbetslöshet och i stort oförändrad
prisökningstakt under 1986. I kompletteringspropositionen har dessa kalkyler
förändrats radikalt eftersom konjunkturläget förbättrats markant.

Orsakerna till detta är främst de dramatiskt fallande oljepriserna och den
allt lägre dollarkursen.

I den preliminära nationalbudgeten antogs genomsnittspriset på importerad
råolja bli 26 dollar per fat under 1986. Priset beräknas nu bli 15 dollar
per fat, enligt kompletteringspropositionen. Under april månad har oljepriset
dock varit nere i 10 dollar per fat på spotmarknaden på vissa oljekvaliteter.
Den enormt stora betydelse som oljepriset har för den svenska
ekonomin belyses väl i nedanstående tabell.

Tabell 1. Marginaleffekter på försörjningsbalans m.m. 1986 vid en genomsnittlig
råoljeprissänkning på 5 dollar per fat

Procent
Försörjningsbalans
Bruttonationalprodukt	0,2
Import av varor och tjänster	1,0
Tillgång	0,4
Privat konsumtion	0,5
Offentlig konsumtion	0,0
Bruttoinvesteringar	0,4
Lagerinvesteringar	0,1
Export av varor och tjänster	0,5
Användning	0,4
Nyckeltal
Konsumentprisindex
dec.—dec.	-0,8
årsgenomsnitt	-0,5
Bytesbalans, miljarder kronor	3,2

Källa: Kompletteringspropositionen 1985/86: 150, bil. 1.1, s. 10.

Som det framgår av ovanstående ger relativt små variationer i oljepriset
stora effekter på svensk ekonomi. Bl. a. stiger efterfrågan, vilket leder till
importökning men även till ökad efterfrågan på inhemska varor. Oljeprissänkningarna
påverkar givetvis den internationella handeln positivt och
förbilligar svenska import- och exportvaror. I detta sammanhang är det
också angeläget att poängtera att samma effekter, fast omvänt, drabbade
Sverige i samband med oljeprishöjningarna 1973 och 1979. Vid dessa
tidpunkter var Sverige ännu mer beroende av oljan för energiförsöijningen
än vad som är fallet i dag.

Den andra centrala internationella faktorn som påverkar den svenska 2

ekonomin starkt är dollarkursens fall. I december 1985 låg dollarn på 7:70 Mot. 1985/86: 600
kr. för att sedan falla till drygt 7:40 i början av april. Kompletteringspropositionen
utgår ifrån en genomsnittlig dollarkurs under 1986 på 7:42 kr. 1
början av maj har dollarn sjunkit till ca 7:00 kr. Den sjunkande dollarkursen
minskar i synnerhet obalanserna i utrikeshandeln mellan USA å ena
sidan och Västtyskland och Japan å den andra sidan. Sjunkande dollarkurs
innebär att varor som har dollarn som betalningsmedel blir billigare för
Sverige. Samtidigt hårdnar konkurrensen för svenska företag på den amerikanska
marknaden. Skuldtyngda u-länder, som oftast har sina utlandslån
placerade i dollar, får en viss lättnad genom fallande dollarkurs. På samma
sätt minskar värdet på den svenska utlandsskulden som är placerad i
dollar.

BNP-tillväxten beräknas för år 1986 bli 3,25% och inflationen ca 3,5% i
årsgenomsnitt i industriländerna. Detta skall jämföras med beräkningarna i
finansplanen i januari som pekade på en BNP-tillväxt på drygt 2,5 % och en
inflationstakt på nära 5 %. De förbättrade utsikterna för 1986 får till största
delen tillskrivas oljeprissänkningarna.

Tillväxten bedöms av finansdepartementet till 2,5 % per år i genomsnitt i
Västeuropa åren 1987—1989, och tillväxten i världshandeln med bearbetade
varor beräknas bli ca 5%. Den årliga prisstegringstakten beräknas till
3% per år 1987—1989 i OECD-området. Kalkylen bygger dock på en rad
mycket osäkra antaganden. Sammantaget finns dock förutsättningar för en
gynnsam ekonomisk period de närmaste åren vilket ger Sverige goda
förutsättningar att åter skapa balans i ekonomin.

Den svenska ekonomin

Svensk ekonomi har under senare år utvecklats positivt, främst beroende
på gynnsamma yttre omständigheter kombinerade med de två devalveringarna
1981 och 1982. Budgetunderskottet har minskats kraftigt, till stor
del beroende på att utgifternas ökningstakt har brutits.

Statsskuldsräntorna har dock vuxit dramatiskt de senaste åren. Sedan
budgetåret 1982/83 har de totala ränteutgifterna för statsskulden (inkl.
valutaförluster) ökat med 27 miljarder, eller 56%, till drygt 75 miljarder
kronor budgetåret 1984/85. Budgetåret 1986/87 beräknas ränteutgifterna till
ca 71 miljarder kronor.

Prisstegringstakten sjunker i Sverige. Konsumentprisindex ökade 1985
med 5,8%. Under 1986 beräknas det bli 2,3%. Även det antagandet har
fått revideras sedan i januari då inflationen beräknades bli nära 2 procentenheter
högre.

Den privata konsumtionen beräknas öka 1986 med 2,7%. För stora
grupper i samhället innebär det att en mycket pressad ekonomisk situation
börjar ljusna något. Trots detta får inte den privata konsumtionen öka för
snabbt då detta lätt kan leda till kraftigt ökad import och inflation. För att
Sverige skall klara av en ökad privat och offentlig konsumtion på sikt
måste industrins konkurrenskraft förstärkas så att inhemsk efterfrågeökning
inte bara leder till import utan i större utsträckning än hittills riktar sig
till svenska företag. 3

Kurvorna pekar uppåt och underskotten minskar. Man kan lätt få en Mot. 1985/86:600
mycket ljus bild av den svenska ekonomin då olika utvecklingstendenser
presenteras, och det är på det temat regeringen presenterar kompletteringspropositionen.
Men skall svensk ekonomi varaktigt rätas upp och de
djupa obalanserna undanröjas krävs en fast och konsekvent politik som
utnyttjar de rådande positiva internationella omständigheterna. Det gäller
dock att inte skapa en illusion av att problemen nu är lösta. Fortfarande är
inflationen högre i Sverige än i våra konkurrentländer, svensk industri
tappar marknadsandelar på exportmarknaden, budgetunderskottet är fortfarande
för högt, ränteutgifterna på statsskulden är den näst största enskilda
budgetposten och arbetslösheten är fortfarande på en oacceptabelt hög
nivå. Ett faktum som lätt glöms bort är att då inflationen sjunker i Sverige
på grund av oljeprissänkningarna, så sjunker den också i våra konkurrentländer
av samma orsak. Samma faktum gäller för ränteutvecklingen i
Sverige.

I den treårskalkyl i kompletteringspropositionen som diskuterar svensk
ekonomis utveckling de närmaste åren görs bl. a. en jämförelse med långtidsutredningen
(LU 84). Den ekonomiska utvecklingen hittills och den
utveckling LU 84 ställde upp för att samhällsekonomisk balans skall uppnås
1990 avviker väsentligt från varandra. Pris- och löneökningstakten i
Sverige har blivit väsentligt högre. Dessutom har prisstegringstakten i
omvärlden blivit betydligt lägre än vad som beräknades. Den privata och
offentliga konsumtionen i Sverige har också ökat mer än vad LU 84
bedömde vara acceptabelt. I en känslighetsanalys av finansdepartementet
som redovisas i propositionen påvisas vilka effekter på bl. a. sysselsättningen
som en löneökningstakt i nuvarande omfattning skulle medföra.

Svensk industri skulle tappa marknadsandelar och arbetslösheten stiga till
över 4% inom tre år. Detta visar hur allvarlig situationen är och hur
angeläget det är att få ned prisstegringstakten.

Om kostnadsutvecklingen fortsätter att vara snabbare än i omvärlden
finns bara två handlingsalternativ, antingen ny devalvering eller omfattande
arbetslöshet. Vår internationella trovärdighet förutsätter att inga
ytterligare växelkursjusteringar görs. Kds kan inte stödja en ekonomisk
politik som innebär att en omfattande arbetslöshet accepteras för att den
vägen få ned pris- och löneökningstakten. Om arbetsmarknadens parter
inte lever upp till sitt samhällsansvar är det en viktigare princip att sysselsättningen
upprätthålls än att regeringen inte ingriper i avtalsförhandlingarna.

Den höga arbetslösheten och den bristande fördelningspolitiken är allvarliga
problem i svensk ekonomi. Målet måste därför vara en ekonomisk
politik som främjar sysselsättningen på kort och lång sikt samt en mer
rättvis fördelning av resurserna i samhället. Den sneda regionala fördelningen
av arbetstillfällen i landet, barnfamiljernas, speciellt de med en
hemarbetande eller deltidsarbetande make/maka, bekymmersamma ekonomiska
situation samt de reallönesänkningar som det stora flertalet löntagare
upplevt under senare år visar att fördelningspolitiken är oacceptabel.

Till detta kommer givetvis vikten av att den ekonomiska politiken syftar

till en god yttre och inre miljö för människorna. Den ekonomiska politiken 4

måste därför vara i samklang med naturens spelregler och främja livskvali- Mot. 1985/86: 600
tet.

En kristdemokratisk strategi för ekonomisk balans

För att på sikt skapa en ekonomi i balans med full sysselsättning krävs att
den svenska industrins konkurrenskraft förstärks. Av den anledningen är
det oroande att svensk industri sedan 1984 tappar andelar på exportmarknaden.
På grund av att prisökningarna på svenska exportprodukter ökar
snabbare än hos våra konkurrenter fortsätter Sverige att tappa marknadsandelar
även 1986.

Inflationen

Konkurrentländer som Västtyskland, Japan, Nederländerna, Belgien, Österrike
och Schweiz beräknas få en inflation under 1986 på mellan 0,5 och
2%, medan Sveriges inflationstakt beräknas stanna vid ca 3,5% i årsgenomsnitt.

Den analys som finansdepartementet gjort visar att svensk industri kan
behålla sin konkurrenskraft om löneökningarna begränsas till 4,5% 1987
och 3 % åren därefter. Därmed kan bytesbalansen förbättras och utlandsskulden
minskas.

Att dämpa inflationen är därmed en av de absolut viktigaste uppgifterna
för den ekonomiska politiken. En fördelningspolitik, skattepolitik och
lönepolitik som begränsar de nominella löneavtalen är mycket angelägna
åtgärder för att få ned inflationstakten. Kds har i en motion om den
ekonomiska politiken i januari, 1985/86: Fi211, angett en rad förslag som
skulle bidra till en sådan utveckling. Det handlar om sänkta marginalskatter,
indexskyddade skatteskalor och en rättvisare fördelningspolitik. I kds
ekonomisk-politiska motion diskuteras lönepolitiken närmare. Nämnas
bör dock att införande av vinstdelningssystem i näringslivet enligt kdsmodell
skulle bidra till mindre inflationsdrivande löneavtal. De kollektiva
löntagarfonderna gör det däremot inte, även om just detta var ett av
huvudargumenten för fondernas införande.

För att inflationstakten skall sänkas ytterligare måste räntenivån sänkas.

Fortfarande, trots de senaste räntesänkningarna, har Sverige en av de
högsta räntorna av OECD-länderna. Det långvarigt höga budgetunderskottet
måste fortsätta att nedbringas så att dess räntedrivande effekt kan
mildras. Det höga ränteläget i Sverige förorsakas av underskottet i bytesbalansen,
vilket medför ett behov av inflöde av valuta. Detta åstadkommer
en högre ränta i Sverige än i omvärlden. En sänkning av räntan kan ske
genom att balans i utrikeshandeln uppnås eller genom att inflödet av
kapital underlättas. Ett avskaffande av valutaregleringen skulle sänka räntenivån
i och med att en friare kapitalplacering mellan Sverige och utlandet
skulle anpassa de svenska räntorna till den internationella räntenivån.

Regeringen aviserar också i kompletteringspropositionen vissa lättnader i
valutaregleringen. Bl. a. skall kraven på utlandsupplåning vid direktinvesteringar
i utlandet avskaffas. Däremot ämnar regeringen inte tillåta att 5

utländska kapitalägare får köpa svenska obligationer. På grund av det höga Mot. 1985/86: 600
svenska ränteläget skulle det sannolikt strömma in stora belopp från utlandet
för att köpa svenska värdepapper. Därmed kan räntan sänkas. Sänkt
ränta gynnar investeringarna, och därmed sysselsättningen. Dessutom är
det angeläget med sänkta räntor ur fördelningspolitisk synvinkel då bostadskostnaderna
skulle sjunka, inflationen minska och reallönerna stiga.

Sparandet

För att kunna öka investeringarna och nedbringa bytesbalansunderskottet
måste sparandet öka. Ett fortsatt minskande av budgetunderskottet är
nödvändigt för att det offentliga sparandet skall öka. Före 1976 hade den
offentliga sektorn ett finansiellt sparandeöverskott på 3-5% av BNP.

Regeringen anser det önskvärt att höja det offentliga sparandet till den
nivån. Kds anser det inte vara självklart att det nödvändiga sparandet skall
ske inom den offentliga sektorn. Det sparande som inte sker kollektivt
inom den offentliga sektorn måste ske inom hushållssektom och inom
näringslivet. De åtgärder regeringen redogör för i propositionen är steg i
rätt riktning. Kds menar dock att de är otillräckliga. Nya idéer och stimulansformer
behövs. Kds menar att sparandet hos enskilda människor måste
uppmuntras även av socialpolitiska skäl. En sparad slant innebär för
många människor större trygghet vid oförutsedda händelser. Kds-förslaget
om progressiv utgiftsskatt, som innebär att sparande uppmuntras och
konsumtion beskattas, ligger i linje med denna principiella inställning.

Den nyligen beslutade höjningen av sparavdraget från 800 kr. för ensamstående
och 1 600 kr. för makar till 1 600 kr. för var och en är ingen rimlig
kompensation för penningvärdesförsämringen den tid som det gamla beloppet
gällt. Allemanssparandet är en skattebefriad sparform som konstruerats
för att uppmuntra hushållssparande! och finansiera budgetunderskottet.
Nackdelen med denna sparform är att pengarna kanaliseras utanför
banksektorn och därigenom snedvrids konkurrensen om spararna. Kds
föreslår att ett sparbelopp på 50000 kr. bör ha en skattefri avkastning,
oavsett sparform.

Via generösa beskattningsbestämmelser skall den enskilde stimuleras att
öka sitt sparande i aktier eller i andelar i aktiefonder. Sådant sparande bör
upp till en viss nivå medföra avdrag på skatten och i stället beskattas när
medlen tas ut till konsumtion. Denna sparform bör dock begränsas till
personer som ej har någon större förmögenhet. Detta sparande skall också
kunna kanaliseras via nya kapitalmarknadsinstitutioner som erbjuder individuellt
ägda andelar och placerar medlen på aktiemarknaden.

Fördelningspolitiken

Regeringens ekonomiska politik har en mycket svag fördelningspolitisk
profil på flera avgörande punkter. På familjepolitikens område saknas
konkreta åtgärder för att förstärka barnfamiljernas ekonomi, och då speciellt
för familjer med en deltidsarbetande eller hemarbetande. Inte heller
vidtas några som helst åtgärder för att öka barnfamiljernas valfrihet på 6

barnomsorgens område. Inom arbetsmarknadspolitiken saknas resoluta Mot. 1985/86:600
grepp och initiativ för att minska arbetslösheten. I stället finns tecken på
en acceptans för en öppen arbetslöshet på runt 3%. På ungdomssidan är
situationen för 20—24-åringarna oförändrat allvarlig. Sett ur ett internationellt
perspektiv fortsätter Sverige att låta de fattiga i u-länderna vara med
och betala vår överkonsumtion i och med att regeringen, tillsammans med
moderata samlingspartiet, urholkat enprocentsnivån i biståndet. Löftena
om höjda delpensioner skjuts på framtiden, miljöpolitiken och regionalpolitiken
får neddragna resurser. Kds ekonomisk-politiska motion i januari
visar hur en rättfärdigare fördelningspolitik kan bedrivas — en politik som
skulle medföra förbättringar för barnfamiljer, glesbygdsbor och u-landsbefolkning.

En rättvisare fördelningspolitik innebär inte bara att resurserna fördelas
bättre mellan medborgarna, utan också att avtalsrörelserna underlättas
och att erforderliga besparingar får större förståelse hos folket.

Skattepolitiken

Skattesystemet och skattepolitiken spelar en central roll i fördelningspolitiken
och i en ekonomisk-politisk strategi i stort. Kds har i sin skattepolitiska
motion, 1985/86: Sk350, redovisat denna. De viktigaste delarna är:
o För att bättre anpassa skattetrycket till försörjningsansvaret bör rätten
införas för föräldrar med barn under 16 år att tudela den gemensamma
inkomsten och skatta för hälften vardera,
o Marginalskatterna bör sänkas så att alla med en inkomst under 6,5 x
basbeloppet, dvs. 151 500 kr., får maximalt 50% i marginalskatt,
o För att inflationen inte skall höja skattetrycket bör skatteskalorna indexskyddas.

o Av principiella och fördelningspolitiska skäl bör momsen på basmaten
avvecklas. Matmomsen bör i ett första steg sänkas med 10 procentenheter.
För att finansiera reformen kan momsen på övriga varor höjas med
1,9 procentenheter. Dessutom kan det noteras att matpriserna de senaste
åren har ökat mer än den allmänna prisstegringstakten har gjort.

Kds skatteförslag bör av fördelningspolitiska och stabiliseringspolitiska
skäl prioriteras före regeringens förslag. Medan regeringens skatteförslag
innebär viss sänkning av skatten för alla vill kds rikta skattesänkningarna
till dem som behöver dem bäst. Tudelningsreformen är ett förslag med den
profilen. Dessutom bör det starkt understrykas att regeringen inte vill
skydda skatteskalorna från att smyghöjas av inflationen. Beroende på
inflationsutvecklingen kan regeringens skattepaket inom ett fåtal år i praktiken
innebära höjd skatt för alla.

Av hälsopolitiska skäl bör skatten på alkohol och tobak höjas i något
högre takt än inflationen. Att prisinstrumentet skall användas aktivt i
alkoholpolitiken slogs också fast i riksdagens alkoholpolitiska beslut 1977.

Den 3 december 1984 höjdes alkoholskatten senast. Under de 17 månader
som gått sedan dess har den allmänna prisnivån i genomsnitt stigit med
närmare 10%. Kds menar därför att en ökning av priserna på alkohol och
tobak på 12% skulle vara helt i linje med det alkoholpolitiska beslutet 1977 7

och de allmänna hälsopolitiska mål samhället bekänner sig till. Detta är Mot. 1985/86:600
speciellt viktigt nu när den privata konsumtionen återigen börjar stiga. Den
tendens till ökad alkoholkonsumtion som börjat skymta är dessutom ett
mycket starkt argument för detta.

Sysselsättningen

Den öppna arbetslösheten har permanentats på en för svenska förhållanden
exceptionellt hög nivå. I finansplanen i januari använder regeringen
formuleringar som tyder på att en tillvänjning börjar ske vid en arbetslöshetsnivå
på runt 3% i genomsnitt. Regeringen skrev att ”arbetslösheten
förblir på en förhållandevis låg nivå”. I kompletteringspropositionen
skriver regeringen att ”arbetsmarknadsläget förbättrats markant”. Med
detta avses att antalet sysselsatta har ökat. Arbetsmarknadsläget har inte
”förbättrats markant” då fortfarande nära 3% av den arbetsföra befolkningen
går öppet arbetslös. Dessutom har antalet personer som fått sysselsättning
genom olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder aldrig någonsin
varit större under en högkonjunktur. Andra oroande tendenser på arbetsmarknaden
är att allt fler är långtidsarbetslösa, allt fler blir utförsäkrade
och allt fler blir förtidspensionerade av arbetsmarknadsskäl. Dessutom
ökar flyttlassen i en omfattning som erinrar om 1960-talet. Arbetsmarknadsläget
har inte förbättrats. Det måste förbättras genom en ekonomisk
politik som stärker den svenska ekonomin och svensk konkurrenskraft.

Det måste ske genom offensiva satsningar på miljö- och energipolitikens
områden samt genom konkreta åtgärder för att ge ungdomen erforderlig
yrkeserfarenhet och arbetslivserfarenhet. Kds förordar därför att ATPavgiften
slopas för ungdom under 25 år samt att ett praktik- och lärlingssystem
införs som ger alla ungdomar under 25 år möjlighet till en praktik-/
lärlingsplats. Dessa platser skall ge arbete under längre tid än traditionella
beredskapsplatser för att ungdomarna skall få yrkeserfarenhet. Eftersom
detta skall ses som ett komplement till gymnasieskolan, alltså en form av
utbildning, kan lönen ligga något lägre än den lön som gäller färdigutbildad
personal. Statliga bidrag bör utgå till dessa praktik-/lärlingsplatser.

Regeringens förslag i kompletteringspropositionen om s. k. inskolningsplatser
för ungdomar i det privata näringslivet är ett steg i riktning mot kds
förslag om praktik-/lärlingsplatser. Det är dock tragiskt att regeringen inte
tar steget fullt ut. Kds arbetsmarknadspolitik, speciellt för ungdomar,
redovisas närmare i motion 1985/86: A270.

På regionalpolitikens område redovisar regeringen en del smärre åtgärder.
Dessa är dock otillräckliga och saknar det nytänkande som kds anser
så nödvändigt. Kds regionalpolitiska förslag redogörs närmare för i motion
1985/86: A472. Ytterligare medel måste tillföras länsstyrelsernas näringslivsfrämjande
verksamhet och en god grund måste läggas för näringsliv och
småföretagsamhet genom generella åtgärder. Exempel på sådana är sänkta
socialavgifter i stödområdena, sänkt bensinskatt i glesbygden, stimulans
av småföretagandet. Andra mycket angelägna åtgärder är teknikspridning
och återbäring på elskatten till de vattenkraftsproducerande länen.

Regeringens förslag för att locka fler ungdomar till storstäderna genom 8

att lätta på villkoren för att erhålla flyttningsbidrag visar att man är inne i Mot. 1985/86: 600
en regionalpolitisk återvändsgränd.

Tillväxten

I regeringens reviderade finansplan och i riksdagen har debatten om den
ekonomiska tillväxten kommit alltmer i centrum. För kds är dock aldrig
ekonomisk tillväxt ett mål i sig. Kds anser att den ekonomiska tillväxten
inte får isoleras från dess sociala, miljö- och resursmässiga följder. Den
samhällsekonomiska målsättningen bör vara en till alla delar god livsmiljö
för människorna. Livskvalitetsfrågorna måste prioriteras i den ekonomiska
politiken. Dit hör t. ex. en god arbetsmiljö, god fysisk miljö och en trygg
familjemiljö. Trasiga familjemiljöer, bristande miljöpolitik och drogproblem
har stora negativa effekter på samhällsekonomin. En kraftfull satsning
på förebyggande åtgärder på familjepolitikens, miljöpolitikens, alkoholpolitikens,
skol- och arbetsmarknadspolitikens samt hälsovårdens områden
skapar på några års sikt ett minskat tryck på den offentliga sektorn.

Förebyggande åtgärder av denna karaktär innebär inte så stor BNP-tillväxt
på kort sikt men är tillväxtbefrämjande på längre sikt.

Effekten av att man ger människor mer att säga till om, större valfrihet
på olika områden och uppmuntrar småföretagsamheten ger till följd ökad
ekonomisk tillväxt. Ekonomisk tillväxt som däremot innebär flyttlasspolitik
av 1960-talskaraktär samt miljöförstöring och rovdrift på begränsade
naturresurser, eller att ökad ekonomisk tillväxt prioriteras före en rättfärdig
fördelningspolitik, avvisar kds bestämt. Kds har länge pekat på vikten
av att öka sparandet i ekonomin, att satsa på utbildning och forskning, att
sänka marginalskatter som hindrar arbete och initiativ. Det innebär givetvis
att också den ekonomiska tillväxten ökar på sikt. Det är dessutom
viktigt att debatten i större utsträckning inriktas på att handla om tillväxtens
innehåll och dess användning.

Kds arbetsmarknadspolitiska förslag — stimulans av sparandet, satsning
på familjepolitiken och miljöpolitiken — är tillväxtfrämjande åtgärder på
sikt. Andra konkreta åtgärder som skulle främja tillväxten på ett positivt
sätt är avskaffandet av de kollektiva löntagarfonderna och avveckling av
valutaregleringen.

Kommunernas ekonomi

För att fullfölja den ekonomisk-politiska strategi som slogs fast i riksdagens
beslut 1984 om den ekonomiska politiken på medellång sikt skall
kommunernas volymökningstakt begränsas till ca \ %. Därigenom finns
förutsättningarna för att uppnå samhällsekonomisk balans till 1990 och
skapa utrymme för en viss privat konsumtionsökning. Kds har anslutit sig
till denna inriktning. o-.

Den relativt goda likviditeten i kommunsektorn och de kraftigt ökade
skatteintäkterna för kommunerna 1986 och 1987, kombinerat med statens
besvärliga budgetläge, motiverar en begränsning av kommunernas finan- 9

sielia utrymme. Regeringen har därför föreslagit åtgärder som totalt inne- Mot. 1985/86: 600
bär ca 6 miljarder kronor i minskat finansiellt utrymme 1987.

Kds förordade i den ekonomisk-politiska motionen i januari omfördelningar
mellan stat och kommun på sammanlagt 5,4 miljarder kronor.

Dessutom föreslås att någon kompensation för indragen beskattningsrätt
av juridiska personer för kommunerna ej skall utgå. Det innebär 1,57
miljarder kronor i minskade bidrag. De kommuner som drabbas särskilt
skall erhålla kompensation inom kommunalskatteutjämningssystemet.

Kds förslag för att minska kommunernas finansiella utrymme innebär att
avgiften på kommunernas skatteunderlag höjs och att dessa pengar går till
skatteutjämningssystemet. Därigenom sker också en omfördelning av resurser
mellan fattiga och rika kommuner. Staten kan då minska sitt bidrag
till skatteutjämningssystemet i motsvarande grad.

Trots minskningen av det finansiella utrymmet beräknas kommunerna få
ett finansiellt sparandeöverskott på 1 miljard 1986, 3 miljarder 1987 och 2
miljarder 1988, enligt finansdepartementets beräkningar. Detta i kombination
med det finansiella sparandeöverskottet på sammanlagt 33 miljarder
som kommunerna för närvarande har medfört att kds förslag till indragningar,
totalt 1 miljard mer än regeringens, ryms inom kommunernas
finansiella utrymme.

Vad som dock är viktigt att poängtera i sammanhanget är det beslut
riksdagen fattade hösten 1985 som innebar att alla barn över 1,5 år skall ha
möjlighet att erhålla plats i den kommunala barnomsorgen före år 1991.

55000 nya daghems- och familjedaghemsplatser skall inrättas och 170000
barn skall beredas plats i den öppna förskolan och deltidsförskolan. Ansvaret
för denna barnomsorgsutbyggnad åvilar kommunerna. Detta skall
genomföras samtidigt som kommunerna skall bromsa sin volymtillväxt till
ca 1 %. Redan under 1986 beräknas barnomsorgen svara för en volymtillväxt
på drygt 1 % inom den kommunala sektorn. Av det tillgängliga volymutrymmet
kommer barnomsorgsutbyggnaden att ta i anspråk 0,8% 1987
och 1,0% 1988. Samtidigt skall tidigare planer på att bygga ut äldreomsorg,
fritidssektor, främja näringslivet, ordna arbetstillfällen åt ungdomar etc.
fullföljas ute i kommunerna. På detta område finns en avgörande skillnad
för kommunernas ekonomi mellan regeringens och kds politik. Kds förordar
att en stor del av de finansiella indragningar som är nödvändiga
gentemot kommunerna skall ske för att finansiera familjepolitiska reformer
som ökar föräldrarnas valfrihet på barnomsorgens område och stärker
barnfamiljernas ekonomi. Genom att förändra statsbidragen till barnomsorgen,
införa en beskattad vårdlön och rätten till tudelning av inkomsten
vid beskattningen för föräldrar med barn under 16 år skulle många föräldrar
få möjlighet att under en tid själva vara hemma hos sina barn, förkorta
sin arbetstid, ordna privata former av barntillsyn, etc. Därigenom skulle
trycket minska på kommunernas barnomsorg.

Kds anser dessutom att en övergång bör ske så att bidragen till kommunerna
blir alltmer generella. Specialbidragen bör avvecklas i största möjliga
utsträckning. Det är dock viktigt att en sådan här förändring sker i ett
större sammanhang och i samband med en översyn av det kommunala

skatteutjämningssystemet. Regeringens avisering av förslag till förändring- 10

ar av kommunalskatteutjämningssystemet 1987 bör innehålla en översyn Mot. 1985/86:600
av hela bidragssystemet. Kommunalskatteutjämningssystemet måste utformas
så att det så långt som möjligt utjämnar skillnader som skapas på
grund av kommunernas befolkningsstruktur, arbetsmarknadssituation,
skattekraft och geografiska olikheter.

Budgetpolitiken

Kds budgetalternativ, som presenterades i januari i motion 1985/86: Fi211,
tar sikte på fördelningspolitiken. I den ekonomiska motionen i januari
bedömdes ränteutvecklingen och dollarkursens utveckling medföra att
budgetunderskottet inte behövde minskas utöver regeringens förslag. Utvecklingen
har visat att det var en riktig bedömning. Prognoserna framöver
tyder på att budgetunderskottet kommer att sjunka ytterligare på grund av
de sänkta oljepriserna, den låga dollarkursen och den fallande räntenivån.

Därför bedömer kds det inte vara nödvändigt att göra kraftigare besparingar
än vad som regeringen aviserat. Skulle däremot inte budgetunderskottet
minska i den omfattning som prognoserna pekar på bör ytterligare besparingar
och tillfälliga budgetförstärkningar, såsom viss utförsäljning av statliga
företag, övervägas eftersom det är mycket angeläget att statens räntebörda
lättas och inflationen begränsas.

De reformer och finansieringsförslag kds redovisat i januari har fortfarande
hög aktualitet och angelägenhet. Därför förordar kds att den budgetpolitiken
genomförs. Kds budgetalternativ sammanfattas i nedanstående
tabell.

Tabell 2. Sammanfattning av kds budgetalternativ

Ökade utgifter/minskade inkomster (miljarder kronor)	Helår	Budgetår 1986/87
Vårdlön för småbarnsföräldrar	2,0	1,0
Skattesänkning genom tudelnings- och marginalskattereform	3,5	1,75
Barnbidragshöjning	1,0	1,0
Miljöförbättrande åtgärder	0,3	0,3
Återställande av 1-procentsnivån för u-biståndet	0,22	0,22
Höjt u-landsbistånd	0,96	0,96
Slopad förmögenhetsskatt på arbetande kapital i småföretag	0,1	0,05
Höjning av delpensionerna	0	0
Ökade regionalpolitiska insatser	0,3	0,3
Återställande av lärarlönebidrag till kommunerna	0,6	0,6
Ingen höjning av fastighetsskatten	1,4	1.4
Bibehållet organisationstidskriftsstöd	0,04	0,04
Fler polistjänster	0,02	0,02
Stöd till församlingar med svag skattekraft (Kyrkofonden)	0,09	0,09
Summa	10,53	7,73

II

Besparingar/ökade inkomster
(miljarder kronor)

Helår Budgetår Mot. 1985/86:600

1986/87

Slopad avdragsrätt för medlemsavgifter till arbetsgivarorganisationer och fackföreningsorganisationer	1,5	1,5
Höjning av alkohol- och tobaksskatten	1,4	1,4
Höjning av barnomsorgsavgiften	2,0	1,0
Omfördelning kommuner-stat	3,5	1,75
Ingen komp. för indragen beskattning av juridiska personer	1,57	1,57
Mindre ökning av presstödet	0,04	0,04
Ringhals 2	0,08	0,08
Förmögenhetsskatt	0,5	0,5
Summa	10,59	7,84

Källa: Motion 1985/86: Fi211.

Hemställan

Med anledning av vad sorn ovan anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar att godkänna de allmänna riktlinjer för
den ekonomiska politiken som redovisas i motionen,

2. att riksdagen beslutar att godkänna de allmänna riktlinjer för
budgetpolitiken som redovisas i motionen,

3. att riksdagen beslutar att godkänna de allmänna riktlinjer för
den kommunala ekonomin som redovisas i motionen,

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till
avveckling av de kollektiva löntagarfonderna,

5. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till
avveckling av valutaregleringen,

6. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som ovan
anförts om att stimulera sparandet.

Stockholm den 13 april 1986

Alf Svensson (c)

12