Motion till riksdagen

1985/86:599

Lennart Pettersson och Bo Finnkvist (s)
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret
1986/87, m. m. (kompletteringsproposition)
(prop. 1985/86:150)

Regeringen har i kompletteringspropositionen (prop. 1985/86:150) föreslagit
ganska omfattande liberaliseringar av valutaregleringen. Det skedde
innan remisstiden på valutakommitténs betänkande hade gått ut. Motiveringen
är att den ekonomiska politiken har varit så framgångsrik att förutsättningen
för lättnader i valutaregleringen därmed föreligger.

I propositionen sägs (s. 19) att liberaliseringen särskilt bör inriktas på de
delar av valutaregleringen som kan bedömas hämma näringslivets utveckling.
Hit hör enligt departementschefen i första hand kraven på utlandsupplåning
vid direktinvesteringar i utlandet samt rätten att förvärva utländska
aktier.

Sedan propositionen överlämnats till riksdagen har bl. a. LO uttryckt
farhågor för att liberaliseringarna för företagens del skulle kunna leda till
att sysselsättningstillväxten i de svenska storföretagen i alltför stor utsträckning
sker utanför Sverige.

Vi anser också att sådana risker finns och därför bör utvecklingen i
samband med liberaliseringen av valutaregleringen noga följas.

Rent allmänt kan också sägas att det för ett litet land som Sverige är
angeläget att inom ramen för en alltmer internationaliserad ekonomi söka
behålla ett visst mått av nationellt handlingsutrymme för samhället och
medborgarna. De svenska multinationella företagens agerande påverkar i
hög grad det nationella beslutsutrymmet. Det är därför viktigt att en positiv
dialog mellan samhället och de stora svenska multinationella företagen om
deras strategiska beslut kommer till stånd.

De frågor som nu är aktuella har behandlats av en särskild statlig
kommitté som avlämnade sitt betänkande 1983.

Direktinvesteringskommittén (DIRK) säger sammanfattningsvis att det
inte generellt går att uttala sig om effekterna vid olika omfattning av
företagens och hela industrins utlandsinvesteringar. Det kan bara bedömas
från fall till fall. Väsentligt för effekterna är den ställning som de utländska
dotterföretagen får i koncernen i form av produktions-, marknadsutvecklings-
och ledningsansvar. De positiva effekterna av utlandsinvesteringar
avtar när andelen utlandsproduktion blir mycket stor och försvinner
helt om centrala företagsfunktioner flyttas från Sverige till utlandet. De positiva
effekterna kan sägas kvarstå så länge utlandsproduktionen gör det
möjligt att sysselsätta den svenska arbetskraften till högre löner och bedriva
en mer omfattande industriell produktions- och utvecklingsverksamhet

än vad som annars vore möjligt. När utlandsandelen blir mycket stor ökar Mot. 1985/86: 599
risken för att denna verksamhet i ökad omfattning börjar bedrivas också
vid de utländska enheterna och i sämsta fall flyttas från Sverige.

Tecken på en begynnande sådan tyngdpunktsförskjutning av stora
svenska företag kan också skönjas. Sålunda har de 24 företag år 1978 mer
än 40% av sin produktion utomlands jämfört med 10 företag år 1970, och
ett ökande antal företag har mer än hälften av sina anställda utanför
Sverige. Den andel av utlandsförsäljningen som också produceras utomlands
har ökat från 42% år 1970 till 52% år 1978.

Utomlandsproduktion är således nu viktigare än export för försörjning
av utländska marknader för de multinationella företagen.

Sammanfattningsvis gäller enligt kommitténs mening att så länge världen
i övrigt tillåter direkta investeringar är det sannolikt förenat med
nationella välfärdsförluster att drastiskt begränsa de svenska företagens
möjligheter att investera utomlands. Det är inte självfallet att investeringarna
i Sverige skulle öka till följd av t. ex. ökade restriktioner mot
direkta investeringar. Så länge handeln med teknologi och varor är fri
kommer produktionen på sikt att ändå tendera att uppstå eller expandera
där det är gynnsammast med avseende på kostnader och avsättningsmöjligheter.
Detta förhållande utesluter inte men begränsar möjligheterna att
genom politiska beslut påverka investeringarnas fördelning mellan Sverige
och utlandet.

Mot bakgrund av de ovan beskrivna riskerna med att tyngdpunkten i de
stora företagens verksamhet förläggs utom landet anser utredningen att
samhället bör ha ett starkt intresse av att kunna följa och vid behov
påverka utvecklingen av företagens utlandsetablering. En sådan påverkan
kan och bör ske på skilda sätt.

Utredningens majoritet ansåg bl. a. att det fanns behov av ett informationsutbyte
kring företagens strategier i syfte att bevaka svenska näringspolitiska
intressen. DIRK rekommenderar att ett system införs med
överläggningar mellan staten och vart och ett av de ur näringspolitisk
synvinkel väsentligaste företagen. Syftet med överläggningarna skulle vara
att parterna ömsesidigt informerar varandra - t. ex. om investeringsbetingelser
och konkurrensförutsättningar — och genom överläggningar med
varandra skapar en bättre framförhållning och handlingsberedskap samt
ökad harmonisering mellan samhällspolitiken och företagens strategier.

Då problem till följd av direktinvesteringarnas vidare tillväxt främst
gäller de redan långt internationaliserade företagen, finner DIRK att
överläggningssystemet bör kunna begränsas till de ca 20 största multinationella
svenska koncernerna samt vissa i övrigt från näringspolitisk synpunkt
särskilt intressanta företag.

Enligt DIRK:s mening måste det också sörjas för en uppbyggnad av ett
analys- och statistiksystem rörande direktinvesteringarnas utveckling och
effekter. Ett införande av ett överläggningssystem förutsätter att statsmakterna
får tillgång till information om de stora företagen, deras branscher
och utvecklingen i övrigt som har samband med deras verksamhet.

DIRK föreslår att statens industriverk (SIND) får i uppdrag att svara för

ett fortlöpande analysarbete rörande direktinvesteringar och multinatio- •

nella företag samt att statistiska centralbyrån (SCB) insamlar visst material Mot. 1985/86: 599
ägnat att översiktligt belysa förändringar i volym och struktur av industrins
utlandsverksamhet.

I samband med regeringens förslag om liberaliseringar i valutaregleringen
har dessa förslag blivit än mer angelägna.

Hemställan

Mot bakgrund av vad som anförts i motionen hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för att riksbanken och regeringen noga
bör följa utvecklingen av företagens investeringar i utlandet i syfte
att förebygga att kommande liberaliseringar av valutaregleringen
kan leda till negativa sysselsättningseffekter,

2. att riksdagen uttalar sig för att regeringen snarast framlägger
förslag till riksdagen i enlighet med den statliga direktinvesteringskommitténs
betänkande från 1983 som syftar till att skapa instrument
för samråd mellan företag och samhälle när det gäller storföretagens
utlandsinvesteringar.

Stockholm den 13 maj 1985

Lennart Pettersson (s) Bo Finnkvist (s)

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986

12