Motion till riksdagen
1985/86:59

Ylva Annerstedt m. fl.

Ny skollag m. m. (prop. 1985/86:10) 1985/86

59-63

Föreliggande förslag till ny skollag är enligt propositionens ingress ”resultatet
av en huvudsaklig författningsteknik och språklig översyn av den
nyvarande skollagen”. Därutöver innehåller propositionen ett antal nya
förslag som bl. a. gäller sammansättningen av länsskolnämnderna.

Skollagen är ett av de instrument som ytterst reglerar skolans verksamhet.
För den framtida skolpolitikens utformning är skollagen därför av central
betydelse. Då den föreslagna lydelsen av skollagen inte innehåller några
nyheter i förhållande till vad som tidigare har gällt avstår vi ifrån att i denna
motion framställa yrkande i varje del där folkpartiets skolpolitik skiljer sig
från den som kommer till uttryck i lagförslaget. På några särskilt viktiga
punkter kommer vi dock att framställa i förhållande till propositionen
alternativa yrkanden.

Sammansättningen av länsskolnämnderna

I propositionen föreslås att den nuvarande representationen i länsskolnämnderna
där arbetstagare och arbetsgivare representeras av vardera en ledamot
förändras så att arbetstagarna i fortsättningen representeras av tre ledamöter
och arbetsgivaren fortfarande av en. Föredraganden motiverar sitt förslag
med att samverkan mellan utbildning och arbetslivet kräver en förstärkt
representation i nämnderna.

Självfallet är det angeläget att skolan noga följer utvecklingen i arbetslivet
i vad gäller både arbetsmarknadens långsiktiga förändring och kortsiktiga
lokala eller regionala behov. Att skolans alla myndigheter och planeringsorgan
därvid skall ha nära kontakter med företrädare för arbetstagarnas och
arbetsgivarnas organisationer är självklart. Ett sådant samarbete kräver
emellertid inte att dessa organisationer behöver vara representerade i de
styrelser och nämnder där besluten fattas. Det finns enligt vår mening över
huvud taget anledning att ta upp en diskussion om i vilka sammanhang
arbetsmarknadens parter skall vara företrädda med formell representation i
styrelser och organ som har ansvar för utbidlningens genomförande.

Vi är till följd av detta inte beredda att acceptera förslaget att utöka
representationen för arbetstagarna med ytterligare två företrädare. I stället
bör enligt vår uppfattning representationen för såväl arbetstagarna som
arbetsgivarna helt utgå ur länsskolnämnderna. Nämnderna bör i övrigt ha
den sammansättning som föreslås i propositionen.

1 Riksdagen 1985186.3 sami. Nr59-63

Skolstart vid sex års ålder Mot. 1985/86:59

I dag går nästan samtliga barn i förskolan från sex års ålder. Många av dessa
barn är redan då mogna och motiverade att lära sig läsa och räkna.
Folkpartiet vill därför ha skolstart från sex års ålder. Det första året skall vara
en blandning av förskolans och skolans pedagogik, så att barnen successivt
slussas in i skolans arbetsmetoder och kan börja tillgodogöra sig baskunskaperna.
Skollagen bör därför ändras så att skolplikten inträder höstterminen
det kalenderår då barnet fyller sex år.

Rätten att välja gymnasieskola

Föredraganden skriver: ”Det är också givet att barn inte utan vidare skall tas
in i skolor utanför det egna elevområdet bara därför att de själva och deras
vårdnadshavare anser sig ha särskilda skäl för en sådan skolgång.” Föredraganden
syftar med detta såväl på möjligheterna att välja skolenhet inom
grundskolan som inom gymnasieskolan.

Vi delar inte föredragandens uppfattning i vad avser gymnasieskolan. Det
bör vara möjligt för elever eller vårdnadshavare att utan att behöva åberopa
särskilda skäl välja annan gymnasieskola än sådan som finns i hemkommunen
eller som anvisas som alternativ. Vi anser tvärtom att det skall vara fritt
för eleverna att välja gymnasieskola. Ett hinder mot att genomföra en sådan
ordning kan vara att statens utgifter för det studiesociala stödet kommer att
öka genom att fler elever väljer att studera och bo på annan ort än hemorten.
Skolöverstyrelsen bör därför ges i uppdrag att presentera ett förslag till en
ordning där eleverna har möjlighet att fritt välja gymnasieskola och därvid
också försöka uppskatta kostnaderna för kommunerna och staten för en
sådan möjlighet.

Befrielse från religionsundervisningen

I propositionen föreslås att den nuvarande möjligheten att bli befriad i
religionskunskap skall finnas kvar i den nya lagen.

Möjligheten att bli befriad från religionskunskap infördes under den tid då
religionsundervisningen eller kristendomskunskapen var konfessionell till
sitt innehåll. Det var då välmotiverat och angeläget att elever som tillhörde
andra trossamfund fick möjlighet att bli befriade från undervisningen.

I dag skall religionsundervisningen vara objektiv. Den skall ge eleverna
kunskaper och insikt om alla de stora religionerna. Religionsundervisningen
har därmed kommit att bli ett led i ansträngningen att genom information om
skilda etiska, kulturella och religiösa förhållanden öka elevernas förståelse
för och tolerans mot företeelser som annars kan verka främmande. Denna
inriktning på religionskunskapen innebär att det är viktigt att alla elever får
chans att tillgodogöra sig ämnesstoffet. Den möjlighet till befrielse från
religionskunskap som stadgas i 3 kap. 12 § andra stycket förslaget till skollag
kan därför tas bort.

2

Hemställan

Mot. 1985/86:59

Med anledning av vad vi i motionen anfört hemställer vi

1. att riksdagen beslutar att länsskolnämndema inte skall innehålla
företrädare för arbetstagare och arbetsgivarorganisationerna,

2. att riksdagen beslutar att skolplikten skall inträda höstterminen
det kalenderår då barnet fyller sex år,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts angående rätten att välja gymnasieskola,

4. att riksdagen beslutar att elevs möjlighet att bli befriad från
religionsundervisning tas bort.

Stockholm den 15 oktober 1985
Ylva Annerstedt (fp)

Lennart Alsén (fp) Lars Leijonborg (fp)

Carl-Johan Wilson (fp)

3