Motion till riksdagen
1985/86: 575
Lars De Geer och Hans Lindblad (fp)
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret
1986/87, m. m. (kompletteringsproposition)
(prop. 1985/86:150)
I slutet av sommaren förra året drabbades Gävleborgs och Kopparbergs län
av mycket allvarliga översvämningar. Industrier och bostadshus måste överges.
En damm raserades på ett sätt som knappast någon räknat med i Sverige.
Broar förstördes av vattenmassorna.
Nu i vår har samma regioner upplevt en mycket kraftig vårflod. Det som
hänt i fjol och i år måste därför tas med mycket stort allvar i de båda länen.
Det var i fjol mycket nära att E4 skulle skäras av, vilket i så fall medfört
betydande störningar i transporterna till och från Norrland. Regionala översvämningar
kan därför få påverkan på stora delar av landet. Kommunikationerna
är känsligare än man kanske tidigare trott i fredstid.
Översvämningarna förra året borde ha kunnat förutses tidigare än som
skedde. Grundvattennivån var mycket hög efter rikligt regn under sommaren.
När så starka skyfall kom i slutet av sommaren förmådde inte marken
ta upp mer vatten, och vattensystemen svämmade över. SMHI utfärdade i
mycket allmänna ordalag en varning någon tid innan översvämningarna
började, men länsstyrelserna kunde knappast tolka innebörden i varningen.
Någon som helst varning fördes därför inte vidare från länsstyrelserna till de
kommuner som sedan drabbades hårdast.
I kompletteringsproposition 1985/86:150 tas i bil. 3 upp ”förebyggande
åtgärder m. m. mot jordskred och andra naturolyckor”. Resonemangen utgår
där främst från jordskred men även översvämningar nämns. Propositionen
föreslår att statens räddningsverk skall få högst 750000 kr., för att
genomföra översiktliga undersökningar. Vidare föreslås att inom ramen för
det extra skatteutjämningsbidraget skall 25 milj. kr. om året avsättas för
bidrag till särskilt utsatta kommuner för förebyggande åtgärder mot jordskred
och andra naturolyckor.
Vi finner det positivt att dessa två former för ekonomiska insatser nu
skapas. Huruvida beloppen är de mest ändamålsenliga är svårt att bedöma.
Det finns i dag ingen samlad kunskap om vilka förebyggande insatser som
vöre mest lämpade i en avvägd insats mot naturolyckor. Vi har intrycket att
beloppen främst dimensionerats mot bakgrund av jordskredsrisker, vilka ju
också analyserats under ett antal år genom geotekniska undersökningar.
Vad som behövs för Kopparbergs och Gävleborgs län - och kanske också
för andra regioner - är ett försök till samlat program för att reducera översvämningsrisker
och för att mildra verkningar när de ändå uppträder.
Det naturliga synes vara att länsstyrelserna i de båda länen - direkt från Mot. 1985/86:575
regeringen eller via det nya räddningsverket - ges i uppdrag att hålla samman
ett programarbete i syfte att motverka översvämningar.
När ett sådant program tagits fram måste det ankomma på regeringen att
inför riksdagen redovisa om önskvärda åtgärder kan inrymmas inom de
anslagsnivåer som nu föreslås eller om ytterligare medel behövs.
Vi vill exemplifiera med åtgärder som bör kunna vidtas:
o SMHI måste utforma ett förvarningssystem i samverkan med länsstyrelser
och kommuner.
o Kraftföretagen bör ges upplysningsskyldighet om vattennivåer och annat
som har betydelse i sammanhanget,
o Vallar, eventuellt kombinerade med vägbyggen, bör kunna ordnas på
sådant sätt att riskerna minskas för lågt belägna fastigheter,
o Broar och dammar bör kunna förstärkas där så anses befogat,
o Hänsynsfullt utförd rensning av forsnackar kan också vara en åtgärd,
o Räddningstjänsten i kommuner med översvämningsrisker kan behöva tillföras
extra resurser, främst så att insatser kan sättas in tidigt och i tillräcklig
mängd. En näraliggande tanke är därvid att också utnyttja civilförsvarsorganisationens
personal och materiel. Genom att ledningen av civilförsvaret
överförs till kommunerna vore en sådan fredstida användning möjlig på
ett smidigt sätt. Det förutsätter dock att nuvarande lagstiftning ändras så
att civilförsvarsenheter kan nyttjas vid fredstida naturolyckor eller vid
andra större olyckor. Ett sådant utnyttjande av civilförsvarets personal
förutsätter därvid att personalen utbildats och övats. Ett lokalt rekryterat
civilförsvar bör naturligt kunna vara den förstärkningsresurs som finns
redan för fredstida svåra lägen i en kommun eller region.
Man bör, med dessa och andra åtgärder, kunna få förstärkningar både i det
förebyggande arbetet och i fråga om förvarning och möjligheter att göra
kraftfulla undsättande insatser. De lokala förhållandena varierar starkt, vilket
gör att kommunerna måste ha ett huvudansvar i det praktiska arbetet.
Vi menar att statsmakterna ändå bör ta på sig uppgiften att stimulera olika
intressenter så att underlag kan tas fram för ett samlat åtgärdsprogram kring
översvämningsrisker.
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående hemställer vi
att riksdagen hos regeringen begär att ett åtgärdsprogram tas fram i
syfte att komma till rätta med översvämningsproblemen, i första hand i
Kopparbergs och Gävleborgs län.
Stockholm den 13 maj 1986
Lars De Geer (fp) Hans Lindblad (fp)
8