Motion till riksdagen
1985/86:574

Nic Grönvall (m)
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret
1986/87, m. m. (kompletteringsproposition)
(prop. 1985/86:150)

I kompletteringspropositionen Reviderad finansplan, bil. 1, avsnitt 10, redovisar
regeringen behovet av lagstiftning om betalningsvillkor vid kreditköp.
Regeringens bedömning är att behov föreligger av en generell bemyndigandelag
avseende konsumentkrediter, som skulle möjliggöra för regeringen att
snabbt kunna ingripa med konsumtionsdämpande åtgärder, när detta vore
motiverat av ekonomisk-politiska skäl.

I samband med genomgången av avsnittet hävdar statsrådet att i den
riksdagsbehandling som förekom under 1984/85 års riksdag i anledning av
den då framlagda propositionen om betalningsvillkor vid kreditköp, proposition
1984/85:217, riksdagen uttalat att regeringen - om det enligt regeringens
bedömande finns ett behov av den nya bemyndigandelagen även efter den 1
juli 1986 - borde för riksdagen redovisa skälen för sin bedömning.

Den sålunda framlagda redovisningen av riksdagens beslut i 1984/85 års
riksdag är felaktig. Frågan om lagstiftningen om villkor vid kreditköp behandlades
i lagutskottets betänkande 1984/85:44. Därvid behandlades även
ett antal motioner som dels grundade sig på finanspolitiska överväganden,
dels på juridiskt tekniska överväganden. På grund av yrkanden av mig i
motion 1984/85:3237 uppmärksammade lagutskottet bl. a. nödvändigheten
av noggrann definition av begreppet kreditköp i samband med en så generell
bemyndigandelag som propositionen innehöll. Vidare behandlade utskottet
mycket ingående frågan om grundlagsenligheten och det lämpliga att lämna
en så långtgående generell bemyndigandelagstiftning som den då framlagda
propositionen innebar.

Den socialdemokratiska majoriteten i lagutskottet uttalade därvid att det
vore angeläget att de former av kreditköp som lagen avsågs omfatta av
riksdagen kunde väl preciseras. Med hänsyn till att riksdagen saknade underlag
för sådan precisering avböjde lagutskottets socialdemokratiska majoritet
att försöka precisera begreppet kreditköp. Sedan majoriteten i lagutskottet
konstaterat att utskottet inte kunde gå längre i inskränkning av den generella
bemyndigandelagen antecknade emellertid utskottets majoritet att utskottet
förutsatte att regeringen, då föreskrifter skulle utfärdas, noga övervägde vilka
kreditköpsformer som skulle regleras och att regeringen i kommande författningstext
skulle precisera dessa. Majoriteten uttalade vidare att även om de
av utskottsmajoriteten önskade preciseringarna hade införts skulle den då
föreslagna bemyndigandelagen ge regeringen en långtgående fullmakt att av

kreditpolitiska skäl ingripa mot kreditköp, vilket i sin tur skulle innebära att Mot. 1985/86:574
konsumentkreditlagen sattes ur spel. Då emellertid propositionen förutsatte
att giltighet för den nya lagen blott skulle gälla t. o. m. utgången av mars
månad 1986 uttalade majoriteten att man borde överväga om den föreslagna
bemyndigandelagen borde tidsbegränsas. Den socialdemokratiska majoriteten
stannade emellertid för att så inte borde ske. Utskottsmajoriteten uttalade
emellertid, att det vöre angeläget att bemyndigande inte kvarstod längre
än vad som vore nödvändigt. Utskottet förutsatte därför att regeringen för
riksdagen skulle framlägga förslag om att bemyndigandelagen upphävdes om
inte regeringen kunde påvisa att den behövdes för tid efter den 1 juli 1986.

Lagutskottets ståndpunktstaganden överensstämmer således inte med de
referat som givits i kompletteringspropositionen. Lagutskottets majoritet
begärde att om ett behov av lagen förelåg för tid efter den 1 juli 1986 skulle
regeringen i särskild skrivelse till riksdagen redovisa grunderna för sin bedömning
för att sådan förlängning vore nödvändig.

På samma sätt som vid 1984/85 års behandling av propositionen om generell
bemyndigandelag för villkor vid kreditköp anser jag att en sådan lagstiftning
är alltför långtgående för att kunna accepteras särskilt om, som föreslås i
kompletteringspropositionen, bemyndigandelagen föreslås gälla utan tidsbegränsning.

Hemställan

Mot stöd av det ovan anförda yrkar jag

att riksdagen beslutar att lagen (1985:580) med bemyndigande för
regeringen att meddela föreskrifter om betalningsvillkor vid kreditköp
skall upphöra att gälla vid utgången av juni månad 1986.

Stockholm den 13 maj 1986

Mc Grönvall (m)

6