Motion till riksdagen
1985/86:569

Andre vice talman Karl Erik Eriksson m. fl.

(fp, m, c, vpk)

Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budget
året 1986/87, m. m. (kompletteringsproposition)

(prop. 1985/86:150)

Åtgärder för att begränsa alkoholkonsumtionen

I budgetpropositionen 1986 redovisar socialministern (1985/86:100 bil. 7 s.
148-149) den då positiva nedgången i alkoholkonsumtionen. Av denna framgår
att antalet omhändertaganden enligt lagen om omhändertagande av
berusade personer m. m. (LOB) minskat på senare år. Socialstyrelsens statistik
visade också att antalet omhändertagna första halvåret 1985 var ca 15%
lägre än första halvåret 1984. Statistik över antalet döda i vissa alkoholrelaterade
dödsorsaker och statistik från sjukvården tyder vidare på att alkoholskadorna
minskat sedan slutet av 1970-talet.

Uppgifter har sedan blivit kända som visar på ett trendbrott i alkoholkonsumtionen.
Den tidigare glädjande nedgången har förbytts i en ökad konsumtion.
Således visar en undersökning som SIFO genomfört vid årsskiftet 19851986
och som gjorts bland 1400 ungdomar i åldrarna 12 till 24 år att spritkonsumtionen
ökat med 15% och vindrickandet med 13%. När det gäller
starkölskonsumtionen har den i denna ungdomsgrupp ökat med 17% och då i
jämförelse med året före. Också årskonsumtionen av ren alkohol i åldersgruppen
under 24 år visar nu på ett genomsnitt av 1,99 liter 100-procentig
alkohol. Ett år tidigare vid årsskiftet 1984-1985 var konsumtionen 1,7 liter.
Också antalet helnyktra ungdomar har minskat under det senaste året.

Socialstyrelsens statistik över konsumtionsutvecklingen under 1985 pekar
också på en ökad konsumtion. Beräkningar som utförts av Systembolaget och
som bygger på material från 30 slumpvis utvalda butiker visar att alkoholkonsumtionen
under första kvartalet 1986 ökat med i ren alkohol 3,5 procentenheter.
Här dominerar starkölet med en ökning av 9,5 %. Även spriten ökade
med drygt 3%.

Konsumtionsförändringarna inger särskild oro därför att de markerar ett
trendbrott och illa rimmar med den av regering och riksdag uttalade målsättningen
att under de återstående 14 åren fram till år 2000 sänka den totala
alkoholkonsumtionen med 25 %. I budgetproposition 1985/86:100 slår socialministern
fast att det är de tre traditionella medlen-prispolitik, opinionsbildning
och en kontrollerad försäljning - som har givit framgångarna i alkoholpolitiken.
Detta leder till att grunderna för alkoholpolitiken enligt 1977 års
riksdagsbeslut bör ligga fast enligt socialministern. Således vill hon även i
fortsättningen föra en aktiv prispolitik, genomföra försäljning av alkohol i

Mot.

1985/86

569-571

Riksdagen 1985186. 3 sami. Nr 569-571

kontrollerade former och bedriva en omfattande opinionsbildning. När det
gäller opinionsbildningen har regeringen i pressmeddelande den 29 april 1986
givit till känna sin avsikt att ånyo starta en intensiv kampanj mot alkoholen.
När det gäller formerna för alkoholförsäljning och servering blir dessa föremål
för riksdagens behandling under hösten 1986. Vad gäller alkoholpriset
har detta inte förändrats med hjälp av höjd alkoholskatt sedan i december
1984. Under perioden december 1984 till mars 1986 har konsumentprisindex
ökat med 7,5%. Priserna på Systembolagets varor har i ett ovägt medeltal
ökat i pris med ca 2,6% under motsvarande period. Den prisökning som kan
registreras på Systembolagets sortiment är ett uttryck för köparens intresse av
dyrare alkoholvanor och vissa prisjusteringar beroende på importanpassning.

Om riksdagens beslut 1977 att prisinstrumentet skall användas mer aktivt
än tidigare i syfte att minska den nuvarande alltför höga konsumtionen av
alkohol, måste detta innebära att prishöjningar som från tid till annan genomförs
skall vara större än vad som motiveras enbart av en önskan att låta
alkoholpriserna följa konsumentprisindex. Förutsättningarna för att priset på
alkohol skall bevaras tillräckligt högt för att vid varje tidpunkt främja en
minskad konsumtion är emellertid att prishöjningarna sker med relativt kort
mellanrum. Skall riksdagens intentioner fullföljas måste prishöjningarna
dessutom vara något större än vad som motiveras av förändringarna av
konsumentprisindex. Genomförs inte prishöjningar efter dess riktlinjer, sjunker
i stället alkoholens relativa pris och syftet att främja en minskad konsumtion
motverkas.

Den senaste höjningen av alkoholpriserna ägde rum den 3 december 1984.
Det har med andra ord gått 17 månader sedan priserna höjdes. Det är
uppenbart att detta inte innebär en aktiv användning av prisinstrumentet. Vi
anser att det är nödvändigt att riksdagen markerar att prisinstrumentet i
framtiden måste användas på ett mer aktivt sätt.

När prispolitiken gällande alkoholdrycker övervägs, finns det anledning att
också ägna uppmärksamhet åt frågan vilken betydelse det har att alkoholpriserna
ingår i underlaget för konsumentprisindex. En höjning av konsumentprisindex
utlöser i vissa lägen höjningar av bl. a. löner och pensioner. Detta
samband mellan alkoholpriserna och konsumentprisindex kan bidra till att
benägenheten att höja alkoholpriserna minskar. Alkoholpolitiskt motiverade
höjningar av alkoholpriserna kan utebli därför att man av andra skäl vill
motverka en höjning av konsumentprisindex. Möjligheterna att eliminera
dessa effekter av detta samband bör därför prövas. Ett ytterligare skäl för
alkoholens utmönstring ur konsumentprisindex är den mycket ojämna fördelning
som alkoholkonsumtionen har i befolkningen. En grupp om ca 20% av
innevånarna konsumerar 60% av den registrerade konsumtionen.

Med vad ovan anförts framstår det som nödvändigt att skatten på samtliga
alkoholdrycker omedelbart höjs med 10%. Vidare bör beskattningen av
alkoholdrycker organiseras så att priserna kan justeras minst varje kvartal
och att därvid hänsyn tas till att alkoholpriserna av alkoholpolitiska skäl bör
öka med mera än den allmänna prisnivån.

Det ankommer på vederbörligt utskott att utforma lämplig lagtext.

Mot. 1985/1986:569

2

Hemställan

Mot. 1985/1986:569

Med hänsyn till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen beslutar anpassa skatten på alkoholdrycker i enlighet
med vad som anförts i motionen.

Karl Erik Eriksson (fp)
Erik Holmkvist (m)
Elver Jonsson (fp)

Rune Thorén (c)

Olle Grahn (fp)

Alf Svensson (c)

Paul Lestander (vpk)

Marianne Karlsson (c)
Karin Israelsson (c)
Margareta Andrén (fp)
Gudrun Norberg (fp)
Gunhild Bolander (c)

3