Motion till riksdagen
1985/86:538

Birgit Friggebo m. fl. (fp)

Kommunal tjänsteexport (prop. 1985/86:154)

I propositionen föreslås att riksdagen antar en ny lag om kommunal tjänsteexport.
Förslaget innebär en utökning av den kommunala kompetensen som
vi inte kan ställa oss bakom.

Förslaget grundar sig på ett betänkande från en särskild utredare, (SOU
1983:72) Kommunalt kunnande - ett stöd för svensk export. Propositionens
förslag överensstämmer i allt väsentligt med utredningens förslag.

Kommuner och landsting kan i dag inte själva engagera sig i exportverksamhet
eftersom sådan verksamhet faller utanför den allmänna kommunala
kompetensen enligt kommunallagen (1977:179). I förarbetena till denna lag
framhålls bl. a.: ”Affärsverksamhet i uteslutande syfte att erhålla ekonomisk
vinst synes icke kunna betraktas som en naturligt kommunal angelägenhet.”
För att göra kommunal medverkan i exportverksamhet laglig föreslås
därför i den nu aktuella propositionen en ny lag om kommunal tjänsteexport.
Vi anser att det hade varit naturligt att denna lag granskats av lagrådet,
men så har inte skett.

Syftet med den nya lagen är att göra det möjligt för kommuner och landsting
att i vissa fall främja svensk export. Föredraganden anför att en utländsk
kund uppfattar det som en trygghet om den svenske exportören genom exportmedverkan
av kommunala organ kan referera till arbeten som han redan
har utfört för dessa i Sverige. Även det faktum att en utländsk köpare genom
den kommunala medverkan kan få en hel funktion inkl. drift och utbildning
av personal för driften anges vara betydelsefullt.

Vi delar i och för sig föredragandens uppfattning i detta avseende men
anser att de möjligheter som redan i dag finns för kommunala tjänstemän
att få tjänstledigt för att delta i exportprojekt är tillräckliga för att uppnå
dessa syften. Av principiella skäl kan vi inte acceptera förslaget att den kommunala
kompetensen skall utvidgas på sätt som föreslås. Vi anser inte att det
är lämpligt att kommuner och landsting ger sig in på ren affärsverksamhet
som dessutom kan riskera invånarnas skattemedel.

De representanter för näringslivet som yttrat sig över utredningens förslag
är i flera fall negativa till den föreslagna kompetensutvidgningen. Det gäller
t. ex. Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska handelskammarförbundet,
Sveriges industriförbund och Svenska konsultföreningen. Även några kommuner
är tveksamma. Svenska konsultföreningen skriver bl. a. att exportverksamhet
”inom tjänstesektorn — och andra sektorer — kräver för att bli
framgångsrik, förutom tillgång på kompetens, också en god marknadskännedom.
Ett brett kontaktnät, kunskap om hur den på hemmamarknaden

ofta standardiserade produkten skall anpassas till mottagarlandets behov Mot. 1985/86:538
och en utvecklad marknadsföring är också förutsättningar för exportframgång.
Förutsättningar som uppnås genom uthållig marknadsbearbetning.

Entreprenöranda, affärsmässighet, ett nödvändigt risktagande och finansiell
uthållighet är andra avgörande komponenter i exportsatsningar. Ovanstående
innebär en affärsinriktning och ett risktagande som enligt vår uppfattning
inte är förenlig med kommunernas/landstingens roll i samhället.”

Som framgått ovan delar vi denna uppfattning.

Det framgår också i propositionen att den föreslagna lagen kommer att
leda till ett antal svåra avgränsningsfrågor. Det gäller t. ex. vilket risktagande
som kommuner och landsting skall tillåtas engagera sig i. Föredraganden
skriver bara att ”risktagandet [bör] begränsas så långt som möjligt”. Ett annat
avgränsningsproblem gäller varu- resp. tjänsteexport. Lagförslaget är
avsett att vara utformat så att kommunal medverkan i varuexportverksamhet
inte skall bli möjlig. Däremot får det förekomma inslag av varor i tjänsteexporten
”så länge som exporten av tjänsterna framstår som det helt väsentliga”.
Här kan ett stort antal avgränsningsproblem förutses.

Förslaget avses innebära att kommunerna bara skall få tillhandahålla sådana
kunskaper och erfarenheter som redan finns i den egna verksamheten.

Man vill således undvika att det byggs upp kommunal verksamhet som enbart
eller till sin huvuddel är inriktad på exportmarknaden. Det finns emellertid
all anledning att befara att denna begränsning kommer att visa sig svår
att upprätthålla i praktiken, och därigenom riskerar man i stället att få en
snedvriden konkurrens gentemot det privata näringslivet.

Ytterligare svårigheter uppträder när det gäller en särskild kommuns
möjligheter att exportera tjänster på egen hand, dvs. utan medverkan från
ett enskilt företag. Här föreslås i propositionen att regeringen i varje särskilt
fall skall göra en prövning av det kommunala exportprojektet. En liknande
prövning av regeringen skall också göras när någon kommun vill engagera
sig djupare än att enbart vara underleverantör. En sådan regeringsprövning
av ett antal enskilda exportaffärer synes oss mycket olämplig.

Svårigheter kan också befaras uppstå vad gäller affärsmässigheten i den
kommunala medverkan. Det sägs i propositionen att kommun och landsting
alltid skall beräkna sina kostnader och därmed prissätta sina tjänster enligt
samma normer som privata företag tillämpar och att någon subventionering
inte får ske. Enligt vår uppfattning ställer dessa i och för sig vällovliga principer
stora krav på bokföringsprinciper m. m. inom den kommunala redovisningen,
krav som dess värre sällan är uppfyllda i praktiken.

Den medverkan med kommunalt kunnande vid exportaffärer som vi också
ser som väsentlig i vissa fall anser vi bäst ske genom att enskilda personer i
den kommunala förvaltningen ges tjänstledighet för temporära insatser. Det
kunnande som finns torde också i de flesta fall vara knutet till enskilda personer
och då är en generös tjänstledighetspolitik den bästa metoden.

En annan möjlighet för exportföretagen att tillgodogöra sig enskilda
tjänstemäns kunnande bör kunna ske genom s. k. avknoppning. Det innebär
helt enkelt att dessa personer startar ett eget företag och säljer sina
tjänster på den vanliga marknaden. En sådan avknoppningsverksamhet
förekommer redan i vissa sammanhang, inte minst i samband med statlig ut- 8

bildningsverksamhet.

Hemställan

Mot. 1985/86:538

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
att riksdagen avslår proposition 1985/86:154.

Stockholm den 16 april 1986

Birgit Friggebo (fp)
Börje Stensson (fp)
Margitta Edgren (fp)

Ingela Mårtensson (fp)
Christer Eirefelt (fp)

9