Motion till riksdagen
1985/86:530

Sten Sture Paterson (m)
Förmåner inom frivilligförsvaret (prop. 1985/86:134)

Hemvärnet har under senare år fått allt större och viktigare uppgifter. Hemvärnets
- och frivilligorganisationernas — ökade betydelse framhålls också
från statsmakternas sida. Den ökade betydelsen innebär också större krav
på en god och effektiv utbildning. Ansvaret för denna utbildning har varje
försvarsområdesregemente.

Det naturliga vore då att denna utbildning bedrevs i likhet med övrig utbildning
vid förbanden, dvs. genom tjänstgöring enligt tjänstgöringslista.
Befälstillgången vid flera av våra förband är dock sådan att detta inte låter
sig göra utan att tillåtet övertidsuttag överskrids. För att klara situationen
är förbanden beroende av frivilliga instruktörer, som ersätts med det s. k.
frivilligarvodet.

Det är då väsentligt att detta arvode samt övriga förmåner är attraktiva.

I dag är så inte fallet och det är för närvarande stora problem med att få
fram tillräckligt antal kvalificerade instruktörer.

Minskning som fördyrar

Tyvärr måste konstateras att avsnitten om instruktörsförmåner i regeringens
proposition 1985/86:134 inte förbättrar situationen i önskvärd omfattning,
samtidigt som verksamheten fördyras.

Ett exempel kan belysa detta:

Inom Värmlands hemvärn genomförs sedan ca 15 år den kontrakterade
utbildningen för hemvärnet (minst 20 tim./år) huvudsakligen genom två 10timmarsövningar.
Införs den begränsning som föreslås på s. 9 i propositionen
(maximalt 8 tim./dygn skall kunna ersättas) kan inte detta system bibehållas.
Minst tre övningstillfällen erfordras för att de 20 timmarna skall uppnås.
Detta innebär avsevärt (~ 30 %) fördyrade rese- och traktamentskostnader
för såväl hemvärnspersonal som för instruktörer.

Förslaget rimmar heller inte med rikshemvärnschefens anvisningar om
längre övningar (20-24 tim.) vartannat eller vart tredje år.

De allra flesta frivilliga instruktörerna är fast anställda befäl. Ställer de
inte upp frivilligt tvingas ofta myndigheterna att beordra dem till tjänstgöring
vid t. ex. hemvärnsövningar. I de allra flesta fall erhålls då ersättning för
kvalificerad övertid. Det rimliga vore därför att frivilligarvodet motsvarade
ersättning för kvalificerad övertid enligt instruktörens innehavda lönegrad.
Instruktörer som ej kan kopplas till lönegrad skulle kunna hänföras till
N 14:0 enligt ÖB:s förslag (prop. s. 35).

Alternativet är att frivilligarvodet för samtliga instruktörer motiverar er- Mot. 1985/86:530
sättning för kvalificerad övertid i N 14:0 (f. n. 105 kr./tim.). Genom att arvodet
kopplas till en lönegrad erhålls automatiskt höjning i samband med löneförhandlingar.

Bilersättning

Tillgången på lämpliga fordon är för närvarande sådan vid våra förband att
det ofta krävs att instruktörer vid hemvärns- och frivilligutbildning nyttjar
egna fordon. Alternativet är leasade fordon som ställer sig betydligt dyrare.

Av s. 28 i propositionen framgår att frivilligförmånskommittén föreslår att
reseersättning till instruktörer för färd med egen bil skall utgå med det lägsta
beloppet enligt BEA (f. n. 96 öre/km). Som tidigare framhållits är huvuddelen
av här nämnda instruktörer fast anställt befäl. Företar de under sin ordinarie
tjänstgöring tjänsteresa med egen bil erhåller de för närvarande 1:71
kr. /km.

Enligt propositionen förväntar man sig alltså att vårt fast anställda befäl
på sin fritid leder hemvärns- och frivilligutbildning mot lägre timarvode (i de
flesta fall) än de skulle få om de beordrades till tjänstgöring. Ett liknande
rekryteringshämmande förhållande skulle uppstå beträffande bilersättningar
om regeringen skulle följa kommitténs förslag i det beslut om reseförmåner
för instruktörer som det enligt propositionen (s. 8) ankommer på regeringen
att fatta.

Regeringen bör i stället föreskriva att ersättning till instruktörer för resa
med egen bil skall utgå enligt ordinarie bestämmelser för tjänsteresa.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående föreslår jag

1. att riksdagen beslutar att ingen tidsbegränsning för ersättning
till frivilliga instruktörer införs,

2. att riksdagen beslutar att det s. k. frivilligarvodet kopplas till ersättning
för kvalificerad övertid i vederbörandes lönegrad, alternativt
till N 14:0,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om ersättning för resa med egen bil.

Stockholm den 16 april 1986
Sten Sture Paterson (m)

6