Motion till riksdagen
1985/86:514

Elving Andersson och Ingbritt Irhammar (c)
Ändringar i radiolagen m. m. (prop. 1985/86:109)

Allmänt

Ett demokratiskt samhälle ställer krav på ett samhälle så uppbyggt att alla
individer har möjligheter till ett fritt informationsutbyte likaväl som till insyn
i och påverkansmöjligheter på samhällsorganisationen. Det förutsätter att
människor kan välja mellan olika opinionsorgan liksom att de har tillgång
till olika nyhetsförmedlare.

Den tekniska utvecklingen inom mediaområdet kommer att innebära avsevärt
större möjligheter för många människor att välja vilken information
eller vilka nyhetsförmedlare m. m. de önskar ta del av. Däremot är det inte
givet - eller ens troligt - att dessa valmöjligheter kommer att ställas till hela
befolkningens förfogande. Tvärtom tyder utvecklingen inom mediaområdet
på att informationsflödet i större utsträckning än i dag kommer att styras
och kanaliseras till vissa befolkningsgrupper. Geografiska, ekonomiska och
sociala begränsningar leder till ojämlika möjligheter för ett lika och fritt utbud
av information m. m.

Det är en av samhällets huvuduppgifter att så långt möjligt sträva efter att
undanröja dessa ojämlikheter. Lagar och författningar som reglerar mediaområdet
måste utformas så att ett sådant arbete underlättas.

Samtidigt gäller att lagstiftningen även inom detta område måste präglas
av klarhet och stringens så att människor i allmänhet kan ta till vara sin rätt.

Begränsningar i tillgänglighet av geografiska skäl

Utbyggnaden av lokala TV- och radiosändningar liksom av närradio och kabel-TV
kommer att leda till en dramatiskt ökad informationsmängd i en nära
framtid. Möjligheterna att bevaka och informera om lokala frågeställningar
och problem kommer att öka. Enligt vår mening är det lika angeläget att en
sådan lokal bevakning kan komma alla invånare i ett geografiskt område till
del som att allmän TV och radio når alla i landet.

Lokal TV- och radioproduktion kommer med all sannolikhet att vidaresändas
bl. a. med lokala kabel- och trådnät. Redan i dag står det klart att
sådana lokala nät inte under överskådlig tid avses byggas ut så att alla människor
kan ta emot sändningarna i sina hem.

Mot den bakgrunden är det olyckligt att statsrådet begränsar möjligheterna
till tillståndsfri trådsändning av radioprogram till 75 bostäder. Skälen för
denna begränsning är inte tillfredsställande motiverade. Ett antal remissin

stanser har exempelvis motsatt sig en frizon med argumenten att kabelnämn- Mot. 1985/86:514
demas finansiering äventyras och att kvarvarande tillståndssökare tvingas
erlägga högre avgifter för tillståndsprövning.

Statsrådet avstår från att kommentera dessa påståenden och inskränker
sig till att konstatera att förslaget anger en ”lämpligt avvägd gräns för tillståndsplikten”.

Vi konstaterar att statsrådet och regeringen avstått från att diskutera den
principiellt viktiga frågan om hur samhället kan medverka till att underlätta
för människor i alla delar av landet att få tillgång till ny teknik och därmed
lika information.

Centerpartiet har i tidigare motioner till riksdagen lämnat förslag som syftar
till att undanröja dessa ojämlikheter (motion 1984/85:3195 av Sven-Erik
Nordin m. fl.). Vi anser att gränsen för tillståndsgivning bör sättas så att
möjligheterna att söka egna lokala tekniska lösningar för mottagning underlättas.
I mindre hyresgästsammanslutningar och bostadsrättsföreningar liksom
små tätorter och landsbygdsbyar med upp till 250 bostäder bör människorna
få möjligheter att tillsammans lösa mottagningsfrågorna utan krav på
tillstånd för vidaresändningen.

Begränsningar i informationstillgänglighet av sociala eller
andra skäl

Informationssamhällets struktur ställer stora krav på människorna. I allt fler
sammanhang krävs att människor har tillgång till information och data för
att kunna fungera i samhället.

För stora grupper i samhället är informationstillgången begränsad. Det
gäller främst grupper som handikappade. För människor med allvarliga synnedsättningar
är tillgången till information i stort begränsad till etermedia
medan däremot tidningar och publikationer endast i begränsad omfattning
är tillgängliga.

Radiotidningar är här ett nödvändigt alternativ och komplement till radio-
och TV-sändningar för att ge information och kunskap om lokala och
regionala såväl som nationella och internationella förhållanden.

Enligt centerpartiets mening är det viktigt att ständigt bevaka att handikappade
människor får tillgång till samma rättigheter och möjligheter som
alla andra i samhället.

Såvitt oss är bekant förekommer inga begränsningar i rätten att utge dagliga
tidningar eller andra publikationer i samhället. Seende människor väljer
själva vilka tidningar de önskar läsa och när det skall ske. Vi anser att radiotidningar
för synskadade i lagstiftningshänseende bör jämställas med tidningar
för seende. För utgivning av daglig tidning fordras inget regeringens
tillstånd. I enlighet härmed hävdar vi att inte heller produktion av radiotidning
för synskadade skall omgärdas av tillståndsprövning.

Riksdagen bör också begära hos regeringen en prövning av vilka andra
grupper i samhället som på grund av ett handikapp inte kan tillgodogöra sig
information via daglig tidning. För vår del vill vi här endast nämna gruppen
människor med grava läs- och skrivsvårigheter. Vi finner det angeläget att 13

även människor med sådana handikapp kan få tillgång till radiotidningar. Mot. 1985/86:514
Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen
anförs om behovet av utredning i syfte att vidga kretsen människor
att få tillgång till radiotidningar.

Förslaget om avreglering av tillståndsgivning för trådsändningar
till andra lokaler än bostäder

Under den sista tioårsperioden har videoteknikens utveckling och möjligheterna
att vidaresända videogram medfört att gällande lagstiftning medfört
en tilltagande osäkerhet i fråga om olika lagars tillämplighet på den nya tekniken.
Av propositionen framgår också att förslagen i vissa delar syftar till
att minimera den gråzon som i dag finns. Ur den synpunkten är det rimligt
att särskilja vidaresändningar av bandade program och videogram för allmänna
visningar från sändningar som direkt mottas av enskilda människor i
bostäder.

Det synes oss principiellt rimligt att jämställa sådana sändningar riktade
till allmänheten via publika visningar med visning av biograffilm.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagden beslutar följande lydelse av 5 § andra stycket radiolagen:

För rätt att här i landet sända radioprogram i trådsändning krävs tillstånd
av regeringen, om sändningen sker till bostäder och når fler än 250 bostäder.

2. att riksdagen beslutar om följande lydelse av 1 § lag om ändring
i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar:

I denna lag finns föreskrifter om lokala trådsändningar av radioprogram som
når fler än 250 bostäder (lokala kabelsändningar).

3. att riksdagen beslutar att med avslag på regeringens förslag i
denna del upphäva 2 § i radiotidningslagen (1981:508),

4. att riksdagen beslutar om följande lydelse av i propositionen föreslagen
ändring i radiotidningslagen 4 §:

3 §

1. Radiotidningarna skall helt eller delvis återge texten i förlagorna.

2. Sändning av annonsmaterial får endast ske om ljudet är förvrängt eller
innehållet kodat.

3. Om en radiotidning inte återger all redaktionell text i en förlaga får
högst hälften av sändningstiden vid ett tillfälle användas för annonsinformation.

4. Utöver material som förekommer i förlagorna får radiotidningarna endast
innehålla uppgifter om hur materialet i sändningarna disponeras.

5. att riksdagen beslutar hos regeringen begära en utredning om
vidgad tillgång till radiotidningar för handikappgrupper i enlighet
med vad i motionen anförs.

Stockholm den 9 april 1986
Elving Andersson (c)

Ingbritt Irhammar (c)

14

Stockholm 1986