Motion till riksdagen

1985/86:50

Martin Olsson m. fl.

Lag om disciplinförseelser av krigsmän m. m. (prop. 1985/86:9)

I regeringens proposition 1985/86:9 tas bl. a. frågan upp om värnpliktigas
skadeståndsansvar för utrustning som utlämnats till dem för personligt bruk.
Det nuvarande skadeståndet är inskränkt till fall då synnerliga skäl kan anses
föreligga, men militäransvarskommittén (MAK) föreslog på denna punkt en
skärpning av skadeståndsansvaret. Detta förslag avvisas dock av departementschefen
i propositionen.

Frågan om värnpliktigas skadeståndsansvar behandlades av riksdagen
1981 i anledning av en motion (LU 1980/81:13). Efter remissbehandling och
yttrande från försvarsutskottet uttalade sig lagutskottet positivt för en
översyn av skadeståndsskyldigheten i syfte att något skärpa reglerna.
Utskottet konstaterade:

De över motionen inhämtade remissyttrandena ger inte belägg för att det
begränsade skadeståndsansvaret för arbetstagaren skulle ha - generellt sett fört
med sig några problem. Däremot har problem uppenbarligen uppstått
inom försvaret.

Motiv för skärpning av skadeståndsreglerna var de successivt i värde växande
förlusterna av den materiel som här avses. Lagutskottet framhöll att ”enligt
utskottets mening måste kostnaderna för materielförluster delvis bero på att
ersättningar för uppkomna förluster och skador inte kan avkrävas de
värnpliktiga eller andra vid försvarsmakten tjänstgörande personer”.

Vad gällde den begärda översynen anförde lagutskottet:

Vid översynen bör i enlighet med försvarsutskottets önskemål beaktas
möjligheten att i värnpliktslagen införa en bestämmelse om ersättningsskyldighet
för skador och förluster som värnpliktig vållar uppsåtligen eller av
vårdslöshet. Försvarsutskottet har framhållit att en sådan regel bör övervägas
i första hand beträffande materiel som har utlämnats till den värnpliktige
för personligt bruk.

I enlighet med lagutskottets hemställan beslöt riksdagen ”att som sin mening
ge regeringen till känna vad utskottet anfört om en översyn av bestämmelserna
om skadeståndsskyldighet för värnpliktiga och annan personal inom
försvarsmakten”.

MAK föreslog en sådan skärpning av skadeståndsreglerna. Efter att ha
redovisat några invändningar framhåller MAK:

Trots dessa invändningar av främst principiell natur anser ändå kommittén
att skälen för en förändring väger över. Härvid beaktar kommittén särskilt

att det, som förut nämnts, är mycket angeläget att hos unga värnpliktiga
inskärpa ansvaret för att ta vård om egendom som de har om hand.

I sitt betänkande föreslår MAK att värnpliktslagen kompletteras med en ny
32 a § med följande utformning:

Värnpliktig skall vårda och ansvara för materiel som han har hand om. Han
är skyldig att ersätta förlust eller annan skada som han uppsåtligen eller av
oaktsamhet vållar i fråga om materiel, som har utlämnats till honom för
personligt bruk.

Den utrustning som bör omfattas av den skärpta skadeståndsregeln är enligt
MAK:

Utrustning som utlämnats till den värnpliktige för personligt bruk. Härmed
avses främst den utrustning som den värnpliktige kvitterar ut vid inryckningen
eller senare för att användas av honom under längre tid. Men även sådan
utrustning som utlämnas för mera tillfälligt bruk under t. ex. en övning bör
kunna hänföras under denna bestämmelse förutsatt att utrustningen utkvitterats
individuellt och kan sägas vara avsedd för den värnpliktiges personliga
bruk. Härunder bör inte falla materiel av mera dyrbart slag såsom bilar,
stridsvagnar m. m.

MAK:s förslag i denna del har tillstyrkts av åtskilliga remissinstanser bland
vilka kan nämnas Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, Sveriges
domareförbund och polisstyrelsen i Östersund. Även ÖB och JUSEK
tillstyrker utredningens förslag, men betonar att det bör komma till uttryck i
lagtexten att ansvar inte skall inträda vid ringa oaktsamhet.

Enligt vår mening finns det såsom lagutskottet och MAK framhållit starka
skäl för att något skärpa skadeståndsreglerna för värnpliktiga för att hos dem
inskärpa vikten av ansvar för att ta vård om den materiel de får hand om.
Härigenom bör materielförlustema begränsas. Dessutom bör en skärpning
ses som en uppmuntran för alla dem som försöker undvika förluster av
materiel.

Vi anser därför att riksdagen bör besluta att den nuvarande regeln, att
”synnerliga skäl” fordras för att skadeståndsskyldighet skall uppkomma,
skall ersättas med en komplettering av värnpliktslagen på det sätt som MAK
föreslagit, men med den begränsning som ÖB och JUSEK förordat,
nämligen att ansvar inte skall inträda vid ”ringa oaktsamhet”.

Såsom MAK föreslagit bör samma regler gälla för kvinnor under militär
grundutbildning som för värnpliktiga.

Det bör ankomma på vederbörande utskott att utforma erforderlig lagtext
för det i motionen framställda förslaget.

Mot. 1985/86:50

15

Hemställan

Mot. 1985/86:50

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att i värnpliktslagen införa en bestämmelse
innebärande att värnpliktig är skyldig att ersätta förlust eller annan
skada som han uppsåtligen eller av oaktsamhet, vilken ej är ringa,
vållat i fråga om materiel, som har utlämnats till honom för personligt
bruk.

Stockholm den 15 oktober 1985
Martin Olsson (c)

Marianne Karlsson (c) Kersti Johansson (c)

Ingbritt Irhammar (c)

gotab Stockholm 1985 83369 16