Motion till riksdagen
1985/86:478
Alf Wennerfors m. fl. (m)
Ivtot
Förslag om tilläggsbudget III till stadsbudgeten för budgetåret i oo^/cf;
1985/86 (prop. 1985/86:125) 478-479
1 Inledning
Arbetsmarknadssituationen i Bergslagen är mycket allvarlig. Det senaste
decenniets strukturförändringar inom främst gruv- och stålindustrin, men
också inom skogsindustrin, har resulterat i betydande problem. Industrisysselsättningen
i Bergslagsregionen har av tradition varit mycket hög och den
minskning av antalet arbetsplatser inom industrin som skett, ca 20 000 under
de senaste tio åren, har inte kunnat kompenseras genom tillväxt inom andra
sektorer. Även om större delen av strukturförändringarna nu kan anses genomförda
kommer inom de närmaste åren fortsatta förändringar att ske.
Det finns därför anledning att med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen.
Som vi tidigare framhållit i motion 1985/86:Fill3 och 1985/86:A225 kan
arbetsmarknadspolitiska åtgärder endast i begränsad omfattning medverka
till att skapa riktiga arbetstillfällen. Den ekonomiska politiken är i längden
helt avgörande för vilken sysselsättningsutveckling som kan uppnås såväl i
landet som helhet som i Bergslagen. Regeringen måste föra en mer tillväxtorienterad
politik som lägger grunden för en bättre utveckling. Detta kräver
omfattande förändringar av den ekonomiska politiken och av skattesystemet;
såväl en sänkning av det totala skattetrycket som en lindring av de mest
tillväxthämmande skatterna, främst marginalskatten är nödvändiga. Det är
också väsentligt att genomföra en omfattande minskning av de offentliga
regler som styr näringslivet.
Vad beträffar de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är det i dag uppenbart
att många av de traditionella metoderna fungerar dåligt. Det bekräftas
bl. a. av den rapport som har sammanställts på arbetsmarknadsdepartementet,
(Ds A 1986:2) Arbetsmarknadspolitikens roll, inriktning och omfattning.
2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder i Bergslagen
Regeringen föreslår att riksdagen skall anslå 35 milj. kr. för utökad arbetsmarknadsutbildning
under tre år i Bergslagen. Som vi framhållit i motion
1985/86:A226 anser vi att arbetsmarknadsutbildning är det bästa medlet för
att göra arbetslösa mer attraktiva på arbetsmarknaden. Vi föreslog här en
utökning av antalet platser inom arbetsmarknadsutbildning. I motion
1985/86:479 med anledning av denna propositions förslag till åtgärder i Mal- 1
1 Riksdagen 1985186.3 sami. Nr 478-479
möregionen har vi föreslagit att regeringen skall få disponera 130 milj. kr. Mot. 1985/86:478
från anslaget till sysselsättningsskapande åtgärder för att användas till kostnader
för arbetsmarknadsutbildning. Detta bör enligt vår bedömning täcka
också kostnaderna för utökade insatser i Bergslagen under kommande budgetår.
I den mån kostnaden för utökad arbetsmarknadsutbildning uppstår redan
under innevarande budgetår bör detta enligt vår mening täckas med
hjälp av regeringens finansfullmakt. Riksdagen bör härvid uttala att denna
skall kunna användas även för kostnader för arbetsmarknadsutbildning.
Vad beträffar kostnaderna för budgetåret 1987/88 bör detta behandlas på
gängse sätt i budgetarbetet.
Regeringen föreslår att 30 milj. kr. under tre år anslås också till ökade
sysselsättningspolitiska åtgärder i Bergslagen. Det är regeringens avsikt att
medlen skall kunna användas på ett flexibelt sätt, t. ex. genom att arbetslösa
medverkar i utvecklingen av nya produkter, utarbetar försöksserier m. m.
Syftet med utvecklingen av nya produkter måste vara att dessa skall kunna
säljas på marknaden. Vi fruktar att den typ av bidrag regeringen föreslår inte
kommer att främja tillkomsten av marknadsanpassade, säljbara produkter.
I stället finns risk att man på detta sätt stödjer orealistiska projekt. Det finns
enligt vår mening redan i dag tillräckliga medel för statligt stöd till framtagande
av nya produkter, t. ex. genom STU och utvecklingsfonderna. Det är
snarare skatte- och regelsystemet som avskräcker potentiella innovationer
och nyföretagande. De av regeringen föreslagna åtgärderna bör avvisas.
3 Regionalpolitiska utvecklingsinsatser
Framväxten av livskraftiga småföretag kräver i första hand att den allmänna
ekonomiska miljön betydligt förbättras. Men erfarenheterna från de områden
i Sverige som traditionellt har en stark småföretagsamhet visar också
att just det nätverk av erfarenheter, kunskap och samarbetsmöjligheter som
denna erbjuder avsevärt förbättrar förutsättningarna. Därför ligger det nära
till hands att konstatera att den lokala och regionala företagsamhetens sätt
att fungera i Bergslagen måste utvecklas. Det kan inte främst åstadkommas
genom statliga bidrag utan måste stimuleras genom ett nära och verklighetsförankrat
samarbete mellan lokala myndigheter och lokalt näringsliv. Företagen
på krisorterna i Bergslagen kan själva bidra genom att i högre utsträckning
än i dag stötta det egna näringslivet.
Bergslagen föreslår att 205 milj. kr. anslås för regionalpolitiska insatser.
Därav avser 84 miljoner kostnader för forskning, utveckling och utbildning,
vilket behandlas i avsnitt 3.3. Dess värre är underlagsmaterialet i propositionen
synnerligen bristfälligt vad avser samtliga förslag.
3.1 Bergslagsdelegationen
53 milj. kr. avses ställas till Bergslagsdelegationens förfogande dels för förstärkta
kansliresurser, dels för s. k. projekt- och genomförandemedel. Det
bör understrykas att Bergslagsdelegationen är en mycket löslig organisation,
som sorterar under styrelsen för teknisk utveckling. Det är anmärkningsvärt
att regeringen har skjutit över ansvaret för denna delegation från sig till Mot. 1985/86:478
STU. I första hand bör utvecklingsinsatser handläggas på länsnivå. I den
mån det verkligen behövs ett särskilt organ för Bergslagsregionen bör detta
underställas industridepartementet. Detta bör då utformas så att det är representativt
för berörda län och för näringslivet i regionen. Om en ny Bergslagsdelegation
skapas bör det därför göras en bedömning huruvida detta organ
skall tilldelas något direkt medelsansvar.
I propositionen har regeringen inte ens specificerat vilken typ av utvecklingsprojekt
Bergslagsdelegationen avses stödja. Regeringens förslag i detta
avseende bör därför avslås.
3.2 Företagsutveckling
Regeringen föreslår att 68 milj. kr. skall avsättas för företagsutveckling dels
för regionalpolitisk! utvecklingskapital, dels för stöd till uppförande och ombyggnad
av industrilokaler. Behovet av lämpliga industrilokaler för små företag
i många av Bergslagsregionens kommuner är allmänt omvittnat. Enligt
vår principiella mening bör uppförande och drift av industrilokaler ske på
privat basis. Detta förutsätter dock den mer tillväxtorienterade politik som
tidigare beskrivits. På kort sikt är det inte möjligt att uppnå detta varför det
under en övergångstid kan vara motiverat med offentligt stöd. Det bör emellertid
understrykas att möjligheter till samägande med privata intressenter
bör utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt.
Medel för regional utveckling bör disponeras av länsstyrelserna. Det är
anmärkningsvärt att regeringen med sitt förslag till fördelning av regionalpolitiska
medel i budgetarbetet inte tog hänsyn till den besvärliga situationen i
Bergslagsregionen. De åtgärder som nu i första hand bör komma i fråga är
att höja kompetensen bland regionens företag, t. ex. inom marknadsföring.
Regeringens förslag till medelsanvisning inom detta område kan accepteras.
3.3 Forskning, teknisk utveckling, teknikspridning och utbildning
Regeringen begär att få disponera 84 milj. kr. under en treårsperiod för insatser
som syftar till att ”bredda regionens kunskapsbas och att öka utbildningsinsatserna
på alla nivåer”. Informationen om den exakta användningen
av detta i utbildningssammanhang betydande belopp är mycket knapphändig.
Vi ställer oss i princip positiva till att ge utbildning en central roll i arbetet
med att omstrukturera en regions näringsliv. Den kortfattade beskrivning
som ges i propositionen av de tänkta insatserna tyder på att regeringen tagit
fasta på åtgärder som ger effekt först på sikt. Nya utbildningar i gymnasieskolan
och högskolan samt materialteknikprogrammet är sådana exempel.
Vi har tidigare, t. ex. i motion 1985/86:Ub820 om teknik och teknikutveckling,
framhållit vikten av att en ny ingenjörsutbildning på mellannivå inrättas.
Sådan utbildning kan med fördel ges av vissa s. k. mindre högskolor.
Vi anser emellertid att en annan och väsentlig del saknas i regeringsförsla
1* Riksdagen 1985/86.3 sami. Nr 478—479
get. Utbildningsinsatser måste snabbt sättas in också för dem som nu är yr- Mot. 1985/86:478
kesverksamma. Särskilt angeläget är det att erbjuda en framtidsinriktad utbildning
till pesoner som friställts eller som befinner sig i farozonen att bli
friställda.
På orter där stora industrier läggs ned och ingen ersättningsindustri etableras
är det av stor betydelse att stimulera och stödja den småföretagsamhet
som finns. I propositionen diskuteras så gott som uteslutande teknisk utbildning.
Småföretagare har stort tekniskt kunnande om sina produkter, men
saknar däremot ofta kunskaper i marknadsföring. Denna kompetens behöver
förstärkas.
Regeringsförslaget utgår från att ubildningsinsatserna skall kunna kanaliseras
via de ordinarie utbildningsanordnarna, dvs. gymnasieskola, komvux
och högskola. Genom de nyligen beslutade reglerna om uppdragsutbildning
kommer dessa utbildningsanordnare visserligen att ha större möjligheter att
anpassa sitt utbildningsutbud till kunderna. En närmare analys av t. ex. småföretagarnas
utbildningsbehov visar dock erfarenhetsmässigt att det inte enkelt
går att placera in detta på vare sig gymnasie- eller högskolenivå. En lyckad
utbildningsinsats kräver troligen att arrangören kan välja fritt bland utbildningssystemen
för att på så sätt skräddarsy utbildningsinsatser för varje
företags särskilda behov.
Bergslagskommunerna är små och om befolkningsunderlaget tillåter
etablering av en gymnasieskola, torde ändå antalet linjer och varianter vara
begränsat. Vi tror därför att det skulle vara värdefullt att sådana kommuner
ges utökade möjligheter att erbjuda yrkesutbildning i form av lärlingsutbildning.
Regeringens förslag till utbildningsinsatser är, enligt vår mening, långt
ifrån tillräckligt för att kunna utgöra underlag för ett riksdagsbeslut. Förslaget
innebär i praktiken att regeringen ges möjlighet att fritt disponera 84
milj. kr. för tämligen ospecificerade utbildningsändamål.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett nytt, fullständigare förslag
i enlighet med de riktlinjer som ovan angivits i motionen. Utifrån vår
ovan redovisade positiva grundinställning till utbildningens roll för denna regionutveckling
kommer vi att ta ställning till regeringens förslag.
Mot denna bakgrund avvisar vi förslaget att nu anslå 84 milj. kr. för forskning,
teknisk utveckling, teknikspridning och utbildning.
4 Hemställan
Med stöd av ovanstående hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Arbetsmarknadsutbildning
på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret
1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 35 000 000 kr.,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Sysselsättningsskapande
åtgärder på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret
1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 30 000 000 kr.,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs om användningen av regeringens finansfullmakt för
täckande av kostnader som uppstår för utökade insatser för arbets- Mot. 1985/86:478
marknadsutbildning i Bergslagsregionen under innevarande budgetår,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs om finansiering av arbetsmarknadsutbildning under
budgetåret 1987/88,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs angående Bergslagsdelegationen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs angående användning av medel för företagsutveckling,
7. att riksdagen till Särskilda utvecklingsinsatser i Bergslagen på
tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisar ett
reservationsanslag av 68 000 000 kr.,
8. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag till utbildningsinsatser
för Bergslagen i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionen.
Stockholm den 7 april 1986
Alf Wennerfors (m)
Bengt Wittbom (m)
Sonja Rembo (m)
Anders G Högmark (m)
Ingrid Hemmingsson (m)
Per Westerberg (m)
Erik Holmkvist (m)
Gullan Lindblad (m)
Sten Svensson (m)
5