Motion till riksdagen
1985/86:477

Karin Ahrland m. fl. (fp)
Förslag om tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret
1985/86 (prop. 1985/86:125)

1 Sammanfattning

Nedläggningen av Kockums kommer att drabba Malmöregionen mycket
hårt. För att underlätta omställningen måste såsom i propositionen föreslås
förutsättningar för Kockums att erhålla en avvecklingsorder skapas. Vidare
är det angeläget att de fackliga organisationerna och företagsledningen
kommer överens om vilka avsteg som gällande turordningsregler som är
nödvändiga för att den unika kompetens som Kockums byggt upp inom
undervattensteknologin kan bibehållas.

Regeringens förslag om stöd till Malmö ger inte ett tillräckligt stöd till små
och medelstora företag.

Av denna anledning föreslår vi ett anslag om 3,1 milj. kr. till ett
etableringscenter i Malmö. Vidare anser vi att storleken på statens kapitaltillskott
till Malmö Finans inte bör kopplas till omfattningen av det belopp som
regionens näringsliv ställer upp med.

2 Varvsindustrin - den internationella utvecklingen

Under perioden 1968—1978 ökade världsproduktionen av fartyg (mätt i
bruttoregisterton) med över 50 %. Varvskapaciteten ökade ännu mera.
Japan var den dominerande varvsnationen redan vid 1970-talets ingång, en
position som landet alltjämt innehar. Nykomlingen Sydkorea ökade också
sin produktion snabbt under 1970-talet och lyckades 1983 erhålla inte mindre
än 19 % av världens varvsbeställningar.

I Europa valde varvsnationerna olika strategier. Västtyskland minskade
redan vid mitten av 1970-talet sin produktion. Även andra stora varvsnationer
som Norge och Storbritannien minskade sina andelar av världsproduktionen.
I Sverige, däremot, var varvsindustrins framtidstro mycket stark. På
knappt tio år (1966—1977) ökade den svenska varvsindustrin sin produktion
med över 200 %, och landets andel av världsproduktionen steg med nästan 3
procentenheter. Endast låglöneländerna Sydkorea och Spanien kunde
uppvisa en snabbare produktionsökning. Den svenska expansionen kom
således under en period då konkurrensen med de s. k. NIC-länderna började
hårdna. Det bör också poängteras att man redan i början av 1970-talet kunde
notera ett visst överutbud av fartyg. Trots dessa orostecken fortsattes
utbyggnaden av den svenska varvskapaciteten.

1973 kom den första oljeprischocken med åtföljande lågkonjunktur och en

avtagande ökningstakt i världshandeln. Fraktraterna började falla och
därmed även efterfrågan på nya fartyg. Hårdast drabbades tankfartygsmarknaden.

Två grupper av länder klarade sig dock hyggligt under krisens första år.
Den första gruppen utgjordes av länder med ett förhållandevis lågt kostnadsläge
(Spanien, Sydkorea och Japan). Den andra gruppen (Finland, Nederländerna
och Norge) klarade sig till en början bra på grund av väl valda
marknadsnischer med inriktning på relativt avancerade fartygsslag.

I det västeuropeiska land som satsat hårdast på varvsnäringen, dvs.
Sverige, försämrades kostnadsläget dramatiskt under åren 1975-1977.
Produktionen var dessutom inriktad på tämligen enkla fartygsslag och
konkurrensen från låglöneländerna blev följaktligen mycket hård. Det höga
svenska kostnadsläget i kombination med en olycklig produktionsinriktning
försatte den svenska varvsindustrin i en akut kris.

Vid ingången av 1970-talet uppskattades världens varvskapacitet till 133
miljoner bruttoregisterton. 1984 levererade världens varvsindustri endast
950 fartyg, vilket i volym motsvarade 18 miljoner bruttoregisterton. Dessa
siffror speglar hur djup varvskrisen blev samt vilka enorma krav på
kapacitetsnedskärningar som marknaden ställt. Varvskrisen har dock inte
förhindrat länder i Fjärran Östern från att öka sina marknadsandelar.
Markant är dessa länders dominans inom tank- och bulkfartygsmarknaderna,
men de har också förbättrat sin konkurrenskraft vad avser mera
avancerade fartygstyper. Japan svarar fortfarande för ca 50 % av världsproduktionen
och Sydkorea för ca 17 %. Även Folkrepubliken Kina har slagit
sig in på marknaden och lyckades under 1984 ta ca 5 % av fartygsbeställningarna.

Trots den stora överkapaciteten inom världens varvsindustri har varvsneddragningarna
i Japan och Sydkorea varit ytterst blygsamma, och i Folkrepubliken
Kina har varvskapaciteten t. o. m. ökat. De stora neddragningarna har
således tvingats fram i Europa. EG-länderna minskade sin kapacitet med
närmare 40 % under perioden 1976-1984. Trots kraftiga nedskärningar
inom EG-blocket stannade utnyttjandegraden på blygsamma 56 %.

Sverige är den varvsnation som kraftigt minskat sin kapacitet. Sedan 1976
har man skurit ner kapaciteten inom den civila fartygsproduktionen med
över 80 %. Antalet sysselsatta inom varvsnäringen har också minskat lika
mycket. Nedskärningarna inom varvsindustrin har dock inte varit tillräckliga
för att råda bot på industrins överkapacitet, och det sista stora svenska
varvet, Kockums, har under de tre senaste åren inte lyckats säkerställa några
nya fartygsbeställningar.

3 Tankfartygsmarknaden

Efterfrågan på fraktfartyg är härledd från sjöfraktmarknaden. Under
oljekrisernas decennium föll volymen råoljetransporter kraftigt. Men även
den övriga sjöburna handeln började avta i slutet av 1970-talet.

Fraktmarknaden för råoljetransporter förbättrades obetydligt under 1985.
På grund av en betydande överkapacitet i tankfartygsflottan (trots omfattande
skrotningar, uppläggningar och s. k. slow-steaming) förbättrades inte

Mot. 1985/86:477

8

fraktraterna. Följden blev att även fartygsefterfrågan utvecklades mycket Mot. 1985/86:477
svagt och såväl priserna på nya tankfartyg som andrahandspriserna fortsatte
nedåt. Kockums fartygsproduktion är således inriktad på den marknad som
drabbats värst.

Sannolikheten för en förbättrad efterfråge- och prisutveckling för övriga
fartygstyper är också liten. Detta gäller även för kryssningsfartygsmarknaden.
En facklig arbetsgrupp presenterade i januari ett förslag om fortsatt
fartygsproduktion vid Kockums med inriktning på kryssningsfartyg. Vi vill
dock poängtera att även detta marknadssegment kännetecknas av ett
överutbud.

Då marknaden karakteriseras av en överetablering, finns risken att en rad
rederier inom den närmaste framtiden kommer att gå omkull. Detta kommer
att ytterligare öka utbudet av begagnade kryssningsfartyg. En övergång av
produktionen vid Kockums till kryssningsfartyg ter sig mot denna bakgrund
inte som en god lösning.

4 Export och industrisubventioner

Samtliga av Sveriges viktigaste konkurrentländer ger i dag ett omfattande
stöd till sin inhemska varvsindustri. Inget av dessa länder har under de
senaste åren minskat detta stöd och synes ej heller ha för avsikt att göra så
inom en snar framtid.

Användandet av den här typen av defensiva industrisubventioner löser
dock inte varvens långsiktiga problem. Den överkapacitet som råder inom
världens varvsindustri är av strukturell natur. I en sådan situation är det
naturligt att anpassa kapaciteten till den nya efterfrågevolymen. Att gå in i ett
långvarigt ställningskrig med övriga varvsnationer skulle för Sveriges del bli
mycket kostsamt.

Avancerade industriländer som Sverige kommer i framtiden att finna sina
komparativa fördelar inom produktionssektorer som använder en unik
organisatorisk och/eller teknologisk sakkunskap. Sverige kommer däremot
knappast ha några allmänna konkurrensfördelar inom arbetsintensiva eller
kapitalintensiva sektorer med rutinproduktion.

Förädlingsvärdet inom den svenska fartygsproduktionen har under en
längre tid varit negativt, dvs. marknadsvärdet av insatsvarorna överstiger
värdet på den slutgiltiga produkten. Den civila fartygsproduktionen är alltså
en negativ produktionsprocess, vilken inte bidrar till att höja det allmänna
välståndet.

Vi anser därför att vad som krävs är en satsning på industriell förnyelse och
företagsutveckling i de regioner som drabbas av minskad fartygsproduktion.

5 Malmöregionen

Näringslivet i Malmöhus län har under det senaste decenniet drabbats hårt av
den allmänna konjunkturnedgången. Regionens industrisammansättning vid
1970-talets ingång bäddade också för en lång och smärtsam strukturkris.

Produktion av cement, grafiska produkter, gummivaror, textil, fartyg m. m.
var områden som fick känna av lågkonjunkturen. Följden blev att antalet

industrisysselsatta snabbt minskade. Under en åttaårsperiod (1975—1983) Mot. 1985/86:477
minskade antalet sysselsatta inom industrin med ca 16 000 personer, och
sviterna från industrikrisen sätter fortfarande sina spår på länets arbetsmarknad.

Arbetsmarknadsläget i länet har under 1985 varit fortsatt ansträngt. Inom
regionen finner vi dessutom vissa arbetslöshetsfickor. Malmö kommun
tillhör, med sina 6 400 arbetslösa (4,3 % av arbetskraften), de värst
drabbade orterna.

Den civila fartygsproduktionen vid Kockums sysselsätter för närvarande
ca 2 300 personer och hos underleverantörerna ytterligare 1 500—2 000
personer. Vid en nedläggning av den civila fartygsproduktionen kan man
räkna med att minst 3 000 personer men förmodligen många fler blir
arbetslösa. Allt annat oförändrat innebär detta att arbetslösheten i länet
stiger till ca 6 %.

Det tar tid att mobilisera resurser för att vända en närings- och sysselsättningskris.
Regeringens beslut att lägga ned den civila fartygsproduktionen
ifrågasätter vi inte, men för att underlätta omställningen måste regionen ges
ett visst andrum. Det är av denna anledning nödvändigt att såsom i
propositionen föreslås göra det möjligt för Kockums att erhålla en avvecklingsorder.

Rådande turavgångsregler kan befaras leda till att såväl den marina som
den civila delen av produktionen med inriktning på undervattensteknologi
kommer att drabbas av problem.

I dag är 170 mycket kvalificerade arbetare och tjänstemän inom Kockums
sysselsatta med undervattensteknik. En förutsättning för att denna verksamhet
skall kunna leva vidare är att man tillåts behålla sin unika kompetens.

Av denna anledning är det angeläget att de fackliga organisationerna och
Kockums företagsledning kommer överens om hur turordningsreglerna skall
tillämpas.

6 Små och medelstora företag

I propositionen föreslås ett lokaliseringsstöd till Saab-Scania AB på högst 414
milj. kr. Saab beräknar att deras industrisatsning i Malmö kommer att skapa
över 2 000 nya arbetstillfällen. Det är visserligen positivt att regionen fått en
ersättningsindustri, men den starka koncentrationen till bilindustrin råder
knappast bot på regionens konjukturella sårbarhet.

En centraliserad prognosverksamhet och en centraliserad fördelning av
resurserna leder ofta till nedslående resultat vad beträffar att upptäcka eller
stimulera kommande utvecklingsmöjligheter. Den bästa metoden för detta
är i stället att stimulera en decentraliserad sökprocess. Alla stora organisationer,
vare sig det gäller stora industriföretag eller offentliga institutioner,
riskerar ibland att bli trångsynta och inflexibla. Därför är det nödvändigt att
den miljö som statsmakterna tillhandahåller också är gynnsam för tillväxten i
små och medelstora företag, liksom för startandet av nya företag.

Regeringen föreslår visserligen att 18 milj. kr. anslås till utvecklingsinsatser,
riktade till de mindre och medelstora företagen. Detta blygsamma
belopp står dock i skarp kontrast till de 414 milj. kr. som anvisats 10

Saab-Scania. För att få fart på regionens näringsliv krävs en stimulans av nya
idéer och initiativ. En större andel av regeringens krispaket borde följaktligen
ha använts till att stimulera små- och nyföretagandet inom regionen.

7 Etableringscentrum

En hörnsten i näringspolitiken är att skapa gynnsamma villkor för småföretagsverksamheten.
Detta är speciellt angeläget i tider då strukturförändringar
och arbetslöshet drabbar en region. I England har man uppmärksammat
dessa förhållanden och satsat på ”enterprise agencies”, vars uppgift är att
hjälpa människor med affärsidéer att starta egna företag. Denna verksamhet
har lett till att ett stort antal nya arbetstillfällen skapats.

Det är vår uppfattning att en motsvarande verksamhet - inom ramen för
ett etableringscentrum - skulle bidra till framväxten av nya småföretag i
Malmö. Syftet med ett etableringscentrum är att ge en bred och kostnadsfri
rådgivning till den blivande företagaren.

Ett etableringscentrum skulle verka som en form av ”företagsbutik”. En
kontaktman skulle tilldela entreprenörer ”faddrar”, åt vilka den blivande
företagaren kunde fungera som underleverantör eller partner vid systemförsäljning.
Centret skall ledas av en föreståndare som utgör slussen till det
kontaktnät som hela verksamheten vilar på.

I kontaktnätet ingår representanter för företag, institutioner och myndigheter.
Dessa kan på olika sätt bistå den blivande företagaren. Det kan
gälla bedömning av affärsidéer, vidareutveckling av en idé, finansiering,
administration, ekonomi, marknadsföring, myndighetskontakter m. m.

Förutom att uppmuntra och hjälpa personer att starta egna företag har
centret ett ansvar för att avråda personer då en affärsidé inte bedöms vara
bärkraftig. Denna roll är viktig med hänsyn till att det är ett stort steg att
starta eget företag.

Ett etableringscentrum utgör ett viktigt komplement till de lokala utvecklingsfonderna.
Vi föreslår därför att sammanlagt 3,1 milj. kr. tilldelas denna
verksamhet under en treårsperiod.

8 Ett nytt regionalt investmentbolag

Enligt propositionen kommer staten att skjuta till 50 milj. kr. till ett lokalt
finansbolag (Malmö Finans) under förutsättning att regionens näringsliv
inlevererar 75 milj. kr. Ställer näringslivet inte upp med några pengar,
stannar bidraget vid 5 milj. kr. Vi finner det föga troligt att man lyckas
mobilisera ett belopp av denna storleksordning, då de stora företagen i
allmänhet har egna finansieringsbolag. Att de mindre och medelstora
företagen själva skulle stå för de begärda kapitaltillskotten finner vi orimligt.
Statens bidrag bör av denna anledning inte vara kopplat till någon motprestation
från näringslivets sida.

Mot. 1985/86:477

11

9 Investeringen i humankapital

Mot. 1985/86:477

Generellt sett kännetecknas den svenska arbetsmarknaden för närvarande
av en överskottsefterfrågan på yrkesarbetare och framför allt tekniker. Då
det knappast existerar något företag som kan organisera en komplett
civilingenjörsutbildning kan teknikerbristen inte åtgärdas av företagen
själva. För dem som genomför breda utbildningsinsatser blir dessutom
”free-rider-problemet” ofta besvärande. Generellt gäller att det i krisregioner
är av stor betydelse att utvidga sådana offentliga program som ger
ekonomisk ersättning och omskolning åt dem som tvingas byta jobb.
Malmöpaketet innehåller också en satsning på arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. I propositionen föreslås att 71 milj. kr. anslås till beredskapsarbeten,
introduktions- och lönebidrag m. m. Endast 24 milj. kr. anslås för att
avhjälpa teknikerbristen. Dessutom ställer man som krav för att utöka
kapaciteten i civilingenjörsutbildningen och påbyggnadsutbildningen ”att
det skånska näringslivet bidrar till utrustningskostnaderna” (s. 17). Vi anser
att satsningen på utbildning är tilltagen i underkant samt att staten även bör
stå för utrustningskostnader.

10 Industribyar

Saab-Scania har utfäst sig att satsa på ett centrum för sina underleverantörer i
anslutning till fabriken i Arlöv. Detta är ett steg i rätt riktning. Men även på
Kockums varvsområde finns det möjligheter att avsätta mark och byggnader
för en framtida industriby. Fyller man ut delar av en inre bassäng, får Saab
sitt behov täckt. Malmö Finans bör därefter tillåtas att köpa delar av
varvsområdet för att sedan till förmånliga villkor erbjuda småföretag att
etablera sig inom industribyn.

11 Lunds Biocentrum

Skånes position som Sveriges viktigaste jordbruksområde har lett till att en
god kompetens inom växtförädlingen växt fram inom regionen. Vid Lunds
universitet och lantbruksuniversitetets institution i Svalöv har utvecklats ett
mycket gott kunnande inom genetik, och dessa institutioner är ledande i
Sverige inom växtforskningen på molekylär nivå. Att Lunds universitet
ämnar stärka sin position inom området speglas av att man nu föreslår
förstärkningar med professors- eller docenttjänster i växtbiokemi, växtmolekylärgenetik
och växtcellbiologi.

En rad företag vars affärsidé bygger på växtförädling finns också etablerad
i regionen, t. ex. Svalöv AB, Weibulls, Hilleshög och Sollebolagen AB.

Erfarenheter från utlandet visar att en fysisk närhet mellan universitet med
en framstående molekylär biologisk forskning och växtförädlingsföretag är
av stor betydelse för praktiskt utnyttjande av forskningsresultaten. Även
spinoffeffekterna har visat sig vara betydande.

För de sydsvenska företagen måste det vara en synnerligen viktig
förutsättning att man får en molekylärbiologisk kompetens till den södra
regionen. För närvarande har vi en koncentration av läkemedels-, växtföräd

lings- och livsmedelsindustri i Skåne. Alla är överens om att utvecklingen Mot. 1985/86:477
inom dessa områden kommer att till stor del bygga på molekylärbiologisk
metodik. Om detta inte finns i Skåne kommer man varken att kunna
rekrytera kunniga medarbetare eller ha tillgång till expertkompetens.

I utkanten av Lund har en forskarby. Ideon, etablerats. Verksamheten är
inriktad på framtidsområden som datateknik, elektronik, bioteknik och
livsmedelsteknik. En uppbyggnad av ett Biocentrum i Lund, till vilket
forskningen inom molekylärbiologi koncentrerades, skulle ge universitetet
en möjlighet att bedriva en internationellt slagkraftig molekylärbiologisk
forskning.

Skånes näringsliv har en lång erfarenhet inom petrokemisk produktion.

Företagen Masterplast, Ystad Polykemi, Perstorp och Trelleborg AB är
exempel på framgångsrika skånska företag med denna produktionsinriktning.
Den senaste tidens kraftiga oljeprisfall har dessutom förbättrat dessa
företags framtidsutsikter. För att säkerställa en fortsatt expansion inom detta
produktionsområde bör man förstärka Ideons kemicentrum.

12 Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om turordningsreglerna vid Kockums varv,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om vikten av att stimulera små- och nyföretagande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om inrättande av ett etableringscentrum,

4. att riksdagen till Utvecklingen av näringslivet i Malmöregionen,
m. m. (B 15) för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag om
3,1 milj. kr. för en treårig försöksverksamhet vid ett i Malmö
lokaliserat etableringscentrum,

5. att riksdagen beslutar att den statliga kapitalinsatsen i ett nytt
regionalt investmentbolag (Malmö Finans) ej förbinds med någon
särskild motprestation från näringslivet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om utbildningsinsatser i Malmöhus län,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om användningen av Kockums varvsområde,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om Lunds Biocentrum.

Stockholm den 7 april 1986
Karin Ahrland (fp)

Margitta Edgren (fp) Kjell-Arne Welin (fp)

Hans Petersson (fp) Siw Persson (fp)

i Röstånga

13