Motion till riksdagen
1985/86:475

Ingvar Karlsson i Bengtsfors m. fl. (c)
Förslag om tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret
1985/86 (prop. 1985/86:125)

I de regionalpolitiska sammanhangen har man talat om specifika problem
förknippade till skilda geografiska områden i landet. Man har talat om
Norrlandsproblemen, om problemen i inlandet, om Bergslagsproblemen,
om problemen i sydöstra Sverige osv. Situationen är den att arbetsmarknadspolitiska
problem växer fram praktiskt taget i alla delar av landet med
undantag för Stockholms- och Göteborgsregionen. Utanför dessa två
storstadsregioner finns endast begränsade områden där sysselsättningen kan
hävdas.

Den regionala obalansen leder till befolkningskoncentration med kö- och
miljöproblem i storstäderna och urholkad service i övriga områden. Detta är
en utveckling som accentuerats under 1980-talet, medan främst senare delen
av 1970-talet var en från regionalpolitiska utgångspunkter framgångsrik
period.

Riksdagen har under senare tid haft att ta ställning till flera stora satsningar
av regionalpolitisk karaktär utanför det regionalpolitiska stödområdet. Det
är uttryck för att djupgående brister på arbetsmarknaden växer fram över
hela landet. När man nu i särskild ordning tar upp den akuta situationen i
Bergslagen och i Malmö så är det i och för sig motiverat. Men det är helt
uppenbart att dessa problem är något av ”toppen på ett isberg” vars
grundläggande orsak är att hela samhällsorganisationen är inriktad för
koncentration och inte för decentralisering.

Det är helt uppenbart att de traditionella regionalpolitiska medlen inte
räcker för att bryta den koncentrationsvåg som sköljer fram till skada för hela
landet. Det är nödvändigt att generellt bredda den regionalpolitiska arsenalen
av motåtgärder. Det är en fråga om att i alla delar av landet höja den
tekniska kompetensen och möjligheterna att ta till vara de lokala produktionsförutsättningarna.
Det gäller att utveckla småskaliga lösningar och
stimulera nyföretagande och enskilda initiativ. Det gäller att styra infrastrukturella
investeringar så att de främjar de regionalpolitiska målen.

Ett sätt att tydligt markera att de utvecklingsintensiva branscherna måste
medverka till den decentraliserade samhällsutvecklingen är att tillskapa
särskilda tekniska utvecklingscentra utanför de stora högskoleorterna. Det
bör vara möjligt att ta vara på kapacitet som finns i en rad mindre orter i
inlandet och utifrån dessa bygga upp tekniska utvecklingscentra med stor
betydelse för sin region. Inte minst för utvecklingen i Bergslagen skulle detta
kunna vara mycket värdefullt.

Högskolorna måste ta ett större ansvar när det gäller att förse hela landet

med kvalificerad arbetskraft. Det är nödvändigt att ge teknikerutbildningen
en tillräcklig omfattning och den nödvändiga bredd och flexibilitet som
behövs för att tillgodose moderna produktionskrav. Det är t. ex. helt
uppenbart att den kapacitet som högskolan i Lund besitter inte i tillräcklig
omfattning innebär en motor för utveckling och framsteg i Malmö. Här finns
brister som måste åtgärdas.

Från centerpartiets sida vill vi konstatera att problemen i Bergslagen och i
Malmö i vissa avseenden påminner om varandra. Det har varit stabila
samhällen vilka i hög utsträckning blivit beroende av ett eller ett fåtal, för
orten, stora företag. Där finns inte den småföretagarstruktur eller småföretagaranda
som skulle ha inneburit att den lokala arbetsmarknaden haft
möjligheter att svälja de problem som uppstår. Det är samhällen som litat till
ett företag och till kollektivistiska lösningar i övrigt. Detta markeras i
politiskt hänseende av att i regionerna har kommunerna haft nästan
uteslutande en stabil socialdemokratisk majoritet.

Centerpartiets företrädare i Malmöregionen och i Bergslagsregionen har
under den allmänna motionstiden väckt motioner, vilka belyser de egna
problemen. De har i sina motioner markerat en inriktning för en decentraliserad
utveckling där man satsar på småföretag i högre utsträckning än vad
som varit den traditionella inriktningen. Vi vill i detta sammanhang särskilt
varna för att man i dessa regioner söker nya storskaliga projekt för att lösa
sina problem. En sådan inriktning av politiken visar att man inte förstått de
grundläggande problemen.

Satsningen på en stor bilindustri i Malmö rymmer risker när det gäller
arbetsmarknadens långsiktiga stabilitet. Uppgörelsen med SAAB-Scania är
en förhandlingsuppgörelse som också rymmer möjligheter. Beträffande
detaljer i en sådan uppgörelse är det knappast möjligt för riksdagen att agera.

En broförbindelse Malmö-Köpenhamn skulle vara ett storprojekt av den
art som ovan beskrivs. Vi tror inte att ett sådant projekt långsiktigt främjar
utvecklingen i Malmö vare sig miljömässigt eller arbetsmarknadsmässigt.
Däremot är det så att det ensidiga för en broförbindelse utgjort ett hinder för
en offensiv satsning på rationella färjeförbindelser med de många möjligheter
detta skulle erbjuda.

Också i dessa sysselsättningsmässigt utsatta regioner är det angeläget att i
det fortsatta arbetet beakta de inomregionala balansproblemen. Inte minst i
Skåne är dessa betydande med en kraftig avfolkning av de östra delarna. När
man söker utveckla nya områden måste man beakta de förutsättningar och
möjligheter som denna region rymmer. Det gäller inte minst en livsmedelsteknisk
utveckling.

När det gäller de olika förslagen i proposition 1985/86:125 så bekräftar de
med sin inriktning att centerpartiet haft rätt i sin tidigare kritik av
regeringspolitiken. Vi har kritiserat att Bergslagsdelegationen inrättades
med så begränsade resurser och menade att det inom den medelsanvisning
som gjordes skulle gå att nå bättre resultat inom de befintliga verksamhetsformerna
i länsstyrelse och utvecklingsfond. Nu utökas Bergslagsdelegationens
resurser väsentligt. Vi har pekat på utbildningens avgörande betydelse
både när det gäller högskoleverksamheten och den gymnasiala utbildningen.
Nu framhålls detta i propositionen och utbildningsplatserna räknas upp.

Mot. 1985/86:475

4

Enligt vår mening finns skäl att gå vidare i detta i takt med att de praktiska Mot. 1985/86:475
möjligheterna byggs ut. Centerpartiet har agerat för en förstärkning av det
regionalpolitiska länsanslaget och för bättre möjligheter för utvecklingsfonderna.
Denna småföretagsinriktning borde ha kommit tidigare till uttryck i
regeringspolitiken och vi vill starkt understryka vikten av en fortsatt
utveckling i denna del, baserad på bl. a. den kunskapsutveckling vi förordat.

Det finns skäl understryka att när en ekonomi generellt drabbas av
regionala obalansproblem på det sätt som vi beskrivit ovan måste dessa
mötas med generella och offensiva insatser inom samtliga samhällsområden.

Vi vill också för vår del understryka att de särskilda regionalpolitiska medlen
har sitt speciella värde genom att de inriktas för de allra mest utsatta
områdena. Vilka dessa områden är har riksdagen angivit genom stödområdesindelningen.
Det måste därför särskilt markeras att den satsning som nu
sker i Malmö inte får inkräkta på de regionalpolitiska resurserna i de mest
utsatta områdena. Denna inriktning bör vara vägledande för regeringen i
dess fortsatta agerande i anslutning till industriella strukturkriser.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförts om inriktning av åtgärderna för att stimulera
utvecklingen i Bergslagsregionen,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförts om inriktning av åtgärderna i Malmöregionen,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförts om den fortsatta användningen av de särskilda
regionalpolitiska medlen.

Stockholm den 7 april 1986

Ingvar Karlsson (c)
i Bengtsfors

P.-O. Eriksson (c)

Rosa Östh (c)

Görel Thurdin (c)
Börje Hörnlund (c)

5