Motion till riksdagen
1985/86:469

Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk)
Förslag om tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret
1985/86 (prop. 1985/86:125)

425 miljoner räcker inte

I regeringens tilläggsbudget III föreslås att 425 miljoner satsas på Bergslagen.
Medlen fördelas på vägar och järnvägar, utbildning, företagsutveckling,
arbetsmarknadspolitiska åtgärder m. m. Sett utifrån Bergslagens problem
förefaller 425 miljoner, för hela Bergslagen under tre år, vara alltför
blygsamt. Den föreslagna satsningen uppväger inte den negativa utvecklingen.
Bergslagen har i snitt varje år under 1980-talet förlorat 2 500 jobb. Ett
nytt moment som förvärrar dagens läge är att de privata storföretagen öppet
säger att de inte skall ta något socialt ansvar. Uteblivna satsningar kan sökas i
storkoncernernas strategi med kortsiktiga höga vinster och omflyttning av
kapital till för tillfället mer vinstgivande näringar som finns i andra regioner
än Bergslagen. Denna strukturomvandling drabbar Bergslagen och för även
med sig att de mest välutbildade lämnar regionen för att söka arbete.
Regionen utarmas på både sysselsättning och kunskap.

Miljardprogram

Skall långsiktiga insatser för att bygga upp en struktur i Bergslagen vara
meningsfulla krävs att sysselsättningsminskningen och utflyttningen från
regionen stoppas NU. Statsmaktens insats måste ses som en akutinsats på
flera områden.

1. Ytterligare insatser behövs för att stärka en ny infrastruktur i Bergslagen.
Kommunikationerna måste kraftigt förbättras. Vägar, broar och
järnvägar kräver stora insatser. Telekommunikationerna behöver snabba
och omfattande insatser. Bergslagen måste med det snaraste få en högskola
som utbildar högt kvalificerade arbetare, forskare etc., inte bara inom
teknikområdet utan även inom ekonomi, samhällsvetenskap och medicin
m. m.

Över huvud taget måste regionens ungdom kunna erhålla utbildning som
även kan avslutas med en attraktiv högskoleutbildning. Naturligtvis skall
sedan denna kunskap kunna användas inom Bergslagsregionen.

2. En utveckling av infrastrukturen kräver att nuvarande sysselsättningsnivå
inte ytterligare sjunker. Den nuvarande industrin måste bevaras och
befästa sin nuvarande position bl. a. genom förnyelse, där företagen åläggs
ett särskilt socialt ansvar för sysselsättningen. Vinster som skördas i
Bergslagen skall återinvesteras där. Ett förbud mot avskedanden från de

större företagen måste införas. Mot. 1985/86:469

3. Statens ständiga utplundring av kommunerna drabbar särskilt kommuner,
där sysselsättningen viker. Bergslagslänens kommuner måste få ett
riktat stöd för att hålla sysselsättningen uppe på en nivå som är rimlig för att
inte kommuner och regioner skall utarmas.

4. Nysatsningar i Bergslagslänen kräver att nya näringar lokaliseras till
regionen. Data, specialkemi, transportindustri, elektronik, läkemedelsindustri
etc. är några exempel på näringar. Det kräver i sin tur kompetens,
forsknings- och utbildningsresurser i dess närhet. En sådan utveckling kan
inte enbart uppnås med en s. k. spontan utveckling. En styrning från
statsmakten utifrån regionalpolitiska mål är nödvändig.

a) Dagens tandlösa lokaliseringssamråd måste ersättas med en direkt
styrning av nyetableringar till skogslänen och Bergslagslänen i synnerhet.

När koncerner och företag - stora och medelstora - vill göra nyetableringar
och nysatsningar utanför skogslänen, skall dessa prövas av regeringen för att
kunna styras till skogslänen och Bergslagen. Det räcker inte att bara ställa
krav på det privata näringslivet utan att skaffa sig de nödvändiga styrmedlen
för att förverkliga en regionalpolitisk inriktning.

b) Löntagarfondsystemet, bl. a. Mellanfonden, spelar i dag ingen regionalpolitisk
roll. Snarast tar de medel ur avfolkningsregioner och placerar
dessa i aktier i storföretag på annat håll. Därför måste löntagarfonderna få en
ny roll i regionalpolitiken. Mellanfonden bör t. ex. för Bergslagskommunerna
ges i uppdrag att under en treårsperiod skapa ca 1 000 nya jobb genom att
satsa sitt kapital på ett helt nytt sätt. Löntagarfondernas regler måste
självklart ändras från en kapitalplacerare på aktiemarknaden till offensiv
utvecklingsfond.

c) Statsföretag skulle i Bergslagen kunna få en ny och helt annorlunda roll
än för närvarande. En nationell industriutveckling med utgångspunkt i de
nya näringarna i kombination med Bergslagens traditionella näringar
förutsätter en stark och målmedveten ägargrupp. Ett statsföretag med mer av
samhällsekonomisk inriktning än dagens mycket strikta företagsekonomiska
inriktning skulle kunna vara en av de injektioner Bergslagen behöver.

5. Skall Bergslagen vända sin utveckling krävs åtgärder nu. Ett s. k.
sysselsättningspaket för varje län i Bergslagen är en tvingande nödvändighet,
om inte de insatser som föreslås i proposition 125 skall bli ett slag i luften.

Befolkningen och kunnandet måste stanna kvar i Bergslagen. Ett tredje
Bergslagspaket måste innehålla ett miljardprogram för varje län i Bergslagen
för att vända den negativa sysselsättningsutvecklingen och påbörja den
inriktning som vi föreslår i motionen.

Exemplet Dalarna

Dalarna kan lyftas fram som ett exempel på situationen i Bergslagen.

Dalarna har för närvarande över 6 000 arbetslösa. Närmare 10 % av
arbetskraften står utanför den ordinarie arbetsmarknaden, dvs. 13 000
personer. Bland dessa finns inte den dolda arbetslösheten, vilken inte är
obetydlig i skogslänen. Allvaret i Dalarnas utveckling kan illustreras med

följande karta, vilken anger antalet varslade personer på varje ort. Samman- 3

lagt närmare 1 400 har varslats det senaste året.

Mot. 1985/86:469

håufeM II pra

15 orttr I Dilam* har drabbat*
av nadlAggrtingar och nadsktr*
rtiogar d*t aartaita irat. Siffrorna
gillar snulat varalada
paraonar. Eft ar förhandlingar
och rakonatruktlonar har an dal
av Jobban tlM ak* riddata.

Källa DD 86.03.29

Resurser för utveckling

Privata bolag gör stora övervinster på produktion av elkraft i de äldre
vattenkraftverken. Stora ekonomiska värden försvinner årligen ut ur Dalarna
på detta sätt, liksom fallet är med andra vinster av den industriella
produktionen. Självfallet borde samhället och de producerande regionerna
ta hand om de uppkomna vinsterna.

En produktionsavgift på 6 öre/kWh bör tas ut för den elström som
produceras i mer än tio år gamla vattenkraftverk. 4 öre/kWh tillförs en särskild
länsfond, Dalafonden. Dalafonden skulle därmed förses med 120 milj. kr.
ärligen. Fondens huvuduppgift är att finansiera och stimulera projekt och
satsningar inom länets näringsliv. Fonden skall ha ett särskilt ansvar att
stödja kooperativa och regionalt inriktade projekt som höjer förädlingsgraden
och gagnar sysselsättningen. Fonden förvaltas av en demokratiskt vald
styrelse som även har en djup och bred regional och facklig förankring.

Det talas om att Dalarna förblöder om inte en akutinsats görs. De värst
drabbade områdena i länet, Västerbergslagen och södra Dalarna, är levande
bevis på detta. I Ludvika kommun krävs 2 000 nya jobb för att komma upp
till en rimlig sysselsättningsnivå. Lägger man därtill Ludvika kommuns

ekonomiska läge ser det framtida sysselsättningsläget än mer dystert ut. I 4

Avesta har kommunen drabbats av Johnsonfamiljens bristande framförhållning,
inkompetens och strävan att rädda sitt eget skinn på Avestas och
stålarbetarnas bekostnad. I grannkommunen Hedemora har nämnda Johnsonfamilj
försvårat sysselsättningsläget både vid Hedemora verkstäder och
Kloster speedsteel, samtidigt som Boliden mineral hotar gruvsysselsättningen
i Garpenbergsgruvorna. Exemplifieringen kan göras lång för varje
dalakommun. Exemplet Dalarna gäller alla Bergslagslänen, som har haft en
liknande utveckling och nu står inför liknande problem.

Det är storfinansen som har utarmat Bergslagen. En offensiv regionalpolitik
måste rikta sin udd mot storfinansen. Dala-Demokraten har rätt när de i
sin ledare den 20 januari 1986 framhåller följande om regeringspolitiken:

Att bara hålla fram penningkistan räcker inte. Visst är penningen det privata
kapitalets drivmedel. Men när det privata näringslivet ändå inte gör
önskvärda insatser trots de frikostiga morötter som industridepartementet
håller fram, måste det vara piskan som saknas.

Det är dags att styra litet hårdare. Det räcker inte med att summera ihop
hundratals miljoner och uppmana näringslivet att aktivera sig. En socialdemokratisk
regering ser till att pengarna används där de behövs.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda föreslås

att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:125, bilaga 10,
C 11. Särskilda utvecklingsinsatser i Bergslagen beslutar att hos
regeringen begära ett miljardprogram för Bergslagslänen innehållande
följande:

a) ytterligare satsningar på Bergslagens infrastruktur, vägar, järnvägar,
högskola, telekommunikationer, enligt vad i motionen anförs,

b) det privata näringslivet i Bergslagen åläggs att återinvestera sina
vinster i regionen samtidigt som förbud mot avsked genomförs enligt
vad i motionen anförs,

c) Bergslagskommunerna erhåller ett riktat sysselsättningsstöd,

d) styrning av nyetableringar till skogslänen och Bergslagen enligt
vad i motionen anförs,

e) mellersta löntagarfonden ges nya uppgifter för att under en
period skapa 1 000 nya arbetstillfällen i Bergslagslänen enligt vad i
motionen anförs,

f) Statsföretag engageras i Bergslagen, i en ny roll, för en industriell
utveckling bl. a. i nya näringar enligt vad i motionen anförs,

g) i varje Bergslagslän upprättas ett program för att stoppa utflyttning
och utveckla sysselsättningen.

Stockholm den 7 april 1986
Lars-Ove Hagberg (vpk)

Oswald Söderqvist (vpk) Bertil Måbrink (vpk)

Karl-Erik Persson (vpk) Björn Samuelson (vpk)

Hans Petersson (vpk)
i Hallstahammar

Mot. 1985/86:469

5