Motion till riksdagen
1985/86:467
Lars Ernestam och Gudrun Norberg (fp)
Förslag om tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret
1985/86 (prop. 1985/86:125)
I proposition 1985/86:125 med förslag om tilläggsbudget III till statsbudgeten
för budgetåret 1985/86 redovisas förslag till åtgärder för Bergslagen.
Av de kommuner i Örebro län som ingår i Bergslagsområdet har framför
allt Hällefors och Ljusnarsberg drabbats av strukturkrisen. De två kommunerna
måste därför ägnas särskild uppmärksamhet vid fördelningen av de
medel som anslås till regionalpolitiska insatser i Bergslagen. Företagsnedläggelserna
inom de nämnda kommunerna har skapat stora sociala och
ekonomiska problem. Inom Ljusnarsberg fanns tidigare brytning i ett tiotal
gruvor. I dag återstår endast gruvan i Yxsjöberg med ca 100 anställda.
Tidigare bedrevs även produktionen vid en rad gjuterier och järn- och
kopparhyttor. I de företag som lyckats överleva har en mycket kraftig
rationalisering tvingats fram med åtföljande personalminskningar. Det
senaste exemplet är järnverket i Bångbro som tvingats att minska sin
personalstyrka från 450 till 220 personer. Trots dessa åtgärder hotas såväl
produktionen vid Bångbroverken som gruvdriften i Yxsjöberg av nedläggning.
I en kommun med en oroväckande befolkningsstruktur, sysselsättningsproblem
och dålig ekonomi skulle detta vara dödsstöten.
Även Hällefors kan betecknas som ett traditionellt brukssamhälle. Ortens
stålföretag är dock styrt från andra regioner och därmed indirekt övriga
lokala företag.
Hällefors riskerar liksom Ljusnarsberg att förlora sin basnäring. Om
SKF:s järnverk läggs ned utan att kommunen tillförsäkrats en ersättningsindustri,
vore detta ett hårt slag mot det sargade Hällefors. Då beräknas
invånarantalet minska från dagens 9 000 till ca 7 000.
Befolkningsutvecklingen har i samband med företagsnedläggningarna
utvecklats mycket negativt. Under åren 1980—1984 minskade befolkningen
med 830 personer. Denna tendens förstärktes under 1985 då kommunerna
förlorade ytterligare 270 personer. Skulle de aviserade nedläggningarna av
Bångbroverken, Yxsjöbergs gruva och SKF i Hällefors genomföras, förlorar
kommunerna ytterligare 2 000 - 3 000 personer. Med tanke på regionens
redan låga befolkningsunderlag (ca 15 000 personer) vore detta en oacceptabel
utveckling.
I dagarna har emellertid, genom Bofors stororder från Indien, ett visst
hopp tänts. Det är dock angeläget att staten medverkar till att legoproduktion
kommer övriga delar av Bergslagen till godo.
Vägar
Mot. 1984/85:467
Bra transportleder är en förutsättning för att en bygd skall kunna utvecklas.
Vägsträckan Hällefors - Karlskogas betydelse för såväl person- som godstransporter
har i och med Indienordern ökat. Det är viktigt för näringslivet
att vägen förbättras. En sådan ombyggnad måste omedelbart påbörjas.
Då Hällefors inte har några genomfartsleder, har kommunen fått karaktären
av en återvändsgränd. Detta missgynnar ortens näringsliv och försvårar
dessutom den oumbärliga pendeltrafiken till Bofors.
Infrastrukturens betydelse för Bergslagens utveckling får inte underskattas.
Därför måste en genomfartsled med riksstandard dras från Gävle över
Avesta, Fagersta och Örebro fram till E 18 och E6. En stor del av den
nord—sydliga Stockholmstrafiken skulle då kunna kanaliseras genom Bergslagen.
Detta skulle utgöra ett ovärderligt stöd till regionens näringsliv. Av
denna anledning bör vägverket utreda förutsättningarna för och effekterna
av ett vägprojekt i enlighet med vad som ovan anförts.
I en tidigare motion har vi utförligare redogjort för möjligheterna att
utveckla transportsektorn i den södra delen av Örebro län. En ökad
genomfartstrafik skulle ge Örebros ”bergslagsdel” en välbehövlig stimulans.
Utöka stödområdet
Ljusnarsberg och Hällefors har för närvarande stora svårigheter att lyckas
skapa förutsättningar för existerande ”småindustri” att överleva. Myndigheternas
stödinsatser är ensidigt inriktade på nyetableringar. Det är emellertid
också viktigt att den befintliga företagsamheten ges möjlighet att vidareutvecklas.
Den bästa regionalpolitiken syftar till att förebygga strukturkriser
snarare än att vänta med åtgärder tills krisen är ett faktum. Då får ofta
åtgärderna karaktären av brandkårsinsatser.
En inplacering av de båda kommunerna i stödområde B skulle avsevärt
förbättra förutsättningarna för deras näringsliv. De jämförelsevis höga
transportkostnaderna i kombination med dyra industrilokaler skapar inget
företagsvänligt klimat. Därför föreslår vi att kommunerna förs över till
stödområde B i syfte att göra bygden mera attraktiv som företagsort.
Hällefors och Ljusnarsbergs kommuner har, som tidigare nämnts, ett
ogynnsamt geografiskt läge. För att underlätta en utbyggnad av befintliga
företag och för att stimulera nyetableringar bör transportstöd införas i dessa
kommuner.
Förvaltningen av stödet till Bergslagen
Bergslagsdelegationen skall enligt propositionen få en central roll i genomförandet
av treårsprogrammet. Vi anser visserligen att ett tillfälligt samordningsorgan
är nödvändigt då så många län är berörda, men vi vill samtidigt
betona att den föreslagna förvaltningen av de resurser som anslagits till
Bergslagen är splittrad. I Örebro län administreras stödet av flera fristående
myndigheter - Bergslagsdelegationen, STU, SIND, industridepartementet,
Boforsstiftelsen, länsstyrelsen och utvecklingsfonden.
Bergslagsområdet kan i och för sig betraktas som en avgränsad region. I Mot. 1984/85:467
området ingår emellertid inte mindre än sex län som alla har egna länsorgan.
Dessutom går den kommunala samverkan sällan över länsgränserna. Med
den rådande organisationsformen föreligger stor risk för att administrationsomkostnaderna
blir onödigt höga samt att anslagna medel inte kommer till
rationellt utnyttjande. För att uppnå ett optimalt resursutnyttjande föreslår
vi att stödet delas upp på berörda län med länsstyrelserna som samordnare.
Bergslagsdelegationens roll bör inskränkas till att verka som ett samarbetsorgan
mellan berörda län.
I samband med överläggningarna om att avveckla stora delar av Bångbroverken
har frågan om ett investmentbolag aktualiserats. De berörda
företagen - SKF, Uddeholm och Sandvik - skall, enligt förslaget bidra med
kapital. I förslaget ingår även en begäran om ett statligt kapitaltillskott på 10
milj. kr. Vi anser att såväl staten som de berörda företagen har en moralisk
skyldighet att på detta sätt medverka till att alternativ sysselsättning skapas.
Kapaciteten på telenätet
Länsstyrelsen i Örebro har i sitt ambitiösa åtgärdsprogram redovisat behovet
av teleinvesteringar i Bergslagen. Televerket bedriver för närvarande ett
omfattande utbyggnadsprogram av telenätet för att möta den kraftiga
ökningen av informationsöverföring av data. Det är nödvändigt att investeringarna
även kommer Bergslagen till del så att regeringens geografiska
handikapp i konkurrensen om tjänsteproducerande företag åtminstone inte
förvärras. Härvid finns det starka skäl att särskilt slå vakt om småföretagens
möjligheter att på ekonomiskt rimliga villkor få tillfredsställande teleförbindelser
vad avser överföring av stora mängder data via telenätet.
Utbildningsinsatser
I propositionen föreslås ökade anslag till utbildning inom framför allt
tekniska områden och ekonomi. Högskolan i Örebro har i samarbete med
Bofors inventerat samtliga i länet etablerade små och medelstora företags
behov av kvalificerad arbetskraft. I undersökningen har det framkommit att
en stor efterfrågan av postgymnasial kompetens inom såväl teknik som
ekonomi föreligger.
Vid högskolan i Örebro finns en god kompetens inom företagsekonomi
och offentlig förvaltning. Högskolans utbildningsverksamhet bör också
utvidgas till att omfatta datateknik och industriell förnyelse. En ökad
utbildning inom dessa områden skulle underlätta strukturomvandlingen i
Bergslagen.
Propositionen redovisar resurser för att förbättra utbildningen vid tekniska
gymnasier. Vi förutsätter att denna satsning även kommer gymnasieskolorna
i Örebro län till del. Speciellt viktigt är att ökade resurser anslås till den
tekniska utbildningen vid gymnasieskolan i Hällefors.
Resurserna bör också komma övriga utbildningsområden till del, t. ex.
vattenbrukslinjen i Hällefors. Även möjligheterna till ökad utbildning inom
andra sektorer bör inventeras. 2C
Hemställan
Mot. 1984/85:467
Med hänvisning till ovanstående hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utbyggnad av vägen Hällefors-Karlskoga,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en genomfartsled för vägtrafik i nord-sydlig
riktning genom Bergslagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om tillfällig inplacering av Hällefors och Ljusnarsbergs
kommuner i stödområde B,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om transportstöd till Hällefors och Ljusnarsbergs
kommuner,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ansvarsfördelning mellan Bergslagsdelegationen,
länsstyrelsen och övriga myndigheter,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om tillfälliga medel för extra insatser i Ljusnarsbergs
kommun,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om vikten av att de utbildningsinsatser som föreslagits
i propositionen kommer Örebro län till del.
Stockholm den 7 april 1986
Lars Ernestam (fp)
Gudrun Norberg (fp)