Motion till riksdagen
1985/86:454

Lars Tobisson m. fl. (m)
Kronoholmarnas framtida disposition (prop. 1985/86:110)

I proposition 1985/86:110 lägger regeringen fram förslag till riktlinjer för den
framtida dispositionen av de s. k. kronoholmarna. Dessa innebär att staten
även fortsättningsvis bör äga en kronoholme, om denna behövs för statligt
ändamål eller om den är av riksintresse enligt den fysiska riksplaneringen. I
övriga fall bör kommuner och enskilda kunna få köpa mark på kronoholmar,
varvid kommuner skall ha företräde vid förvärv.

Länsstyrelsen i Göteborg och Bohuslän har beträffande det kommunala
förvärvsföreträdet anfört:

Utredningen har föreslagit att kommunerna skall ges företräde i förvärvsfrågan.
Kommunen skulle härigenom få kommunalt ansvar för markfrågorna
dvs. om marken på kronoholmarna bör vara kvar i allmän ägo eller ej. Såvitt
kan bedömas torde ny bebyggelse på kronoholmarna vara relativt sällsynt
förekommande. För det helt övervägande antalet fall aktualiseras inlösenfrågan
endast i fråga om redan bebyggd mark. Som tidigare framhållits finns ej
anledning antaga att kommunen skulle åsamkas ökade kostnader genom att
marken friköps. Det torde vidare vara uteslutet att en kommun efter
markköp skulle föranstalta om att en bostadsbyggnad av minst normal
standard togs bort. Huset skulle med all säkerhet även fortsättningsvis
användas för bostadsändamål. Det torde därför vara en onödig omgång att
kommunen först köper marken för att sedan sälja den vidare.

Vi instämmer i detta resonemang. Därutöver vill vi framhålla att äganderätten
till mark är ett fundamentalt inslag i en demokrati. Marknadsekonomin
fungerar bättre, ju fler som äger mark. Därför måste statens och kommunernas
markinnehav minskas och de enskilda människornas öka.

Vi avvisar således förslaget att kommunerna skall ha företräde framför
enskilda vid förvärv av mark på kronoholmarna.

Många av de aktuella holmarna har sin största betydelse för det rörliga
friluftslivet. Från denna synpunkt innebär det ingen förbättring att övergå
från statligt till kommunalt ägande. Om en kommun inte kan påvisa ett
specifikt behov av markförvärvet bör enligt vår mening staten behålla
holmen i sin ägo. För att det rörliga friluftslivet skall få så bra förutsättningar
som möjligt bör den mark som enskilda får förvärva inskränka sig till hus och
normalstor tomtmark. Tomterna bör inte inhägnas på de holmar där det
skulle bryta mot omgivningens karaktär.

I propositionen föreslås också att staten skall äga all mark på en holme som
staten har intresse av. Friköp av mark skall visserligen kunna tillåtas i enstaka

fall, men presumtionen skall vara att egendomen inte säljs.

I likhet med länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser vi att varje
försäljningsärende bör prövas förutsättningslöst. Det bör kunna finnas
utrymme för både statlig och privatägd mark på samma holme utan att de
olika intressena kommer i konflikt med varandra.

Hemställan

Med anledning av vad som i motionen anförts hemställer vi

1. att riksdagen beslutar att kommuner ej skall ha företräde framför
enskilda vid förvärv av mark på de s. k. kronoholmarna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förvärv av mark för enskild person på de s. k.
kronoholmarna.

Stockholm den 7 april 1986

Lars Tobisson (m)

Rolf Dahlberg (m)

Karl-Gös ta Svensson (m)

Sven-Eric Lorentzon (m)

Hans Dau (m)

L. Arne Andersson (m)
i Ljung

Jens Eriksson (m)
Göthe Knutson (m)
Bertil Danielsson (m)

Mot. 1984/85:454

11