Motion till riksdagen
1985/86:447

Elving Andersson m. fl. (c)
Lag om näringsförbud, m. m. (prop. 1985/86:126)

En grundläggande förutsättning för en positiv ekonomisk utveckling är ett
livskraftigt och differentierat näringsliv, där de små och medelstora företagen
är den mest betydelsefulla delen. Det är väsentligt att företagen kan
verka i en sund miljö och under likvärdiga ekonomiska förutsättningar.
Den verksamhet som oseriösa företagare bedriver förtrycker konkurrensförhållandena
och försvårar avsevärt möjligheterna för de företagare som
tar sitt sociala ansvar och på ett korrekt sätt möter de krav som samhället
ställer på dem.

1 proposition 1985/86:126 föreslås en ny lag om näringsförbud samt vissa
lagändringar som syftar till en utökad vandelsprövning av näringsidkare
inom restaurang- och transportbranscherna. Enligt föredraganden är förslagen
ett led i kampen mot den ekonomiska brottsligheten.

Enligt nuvarande regler kan näringsförbud meddelas en näringsidkare
först när han försatts i konkurs. Motsvarande gäller även för företrädare för
juridiska personer. Det föreliggande förslaget innebär att näringsförbud
skall kunna meddelas personer även om de inte försatts i konkurs. Exempelvis
skall brott liksom underlåtelse att betala skatter, tullar och avgifter
till det allmänna kunna leda till näringsförbud. En grundläggande förutsättning
för att näringsförbud skall kunna meddelas är att näringsidkaren
grovt åsidosatt vad som ålegat honom vid utövande av näringsverksamhet
och att förbud är påkallat från allmän synpunkt.

Från centerpartiets sida har vi tidigare, i samband med att olika förslag
som rört åtgärder mot ekonomisk brottslighet behandlats, understrukit att
de olika regelsystem som införs skall vara enkla och lättförståeliga. De skall
vara ett stöd för den seriösa näringsverksamheten utan att i onödan försvåra
dess arbete. Det föreliggande förslaget till lag om näringsförbud har
enligt vår mening efter lagrådets granskning och de ändringar denna medfört
i det förslag som remitterades fått en acceptabel utformning. Vi kan
därför biträda den utvidgning av möjligheterna att meddela näringsförbud
som förslaget till ny lag ger.

Vi vill dock understryka att den praktiska tillämpningen av lagen måste
vara sådan att endast personer drabbas som uppenbart och medvetet åsidosatt
sina samhälleliga skyldigheter. Personer som utan egen förskyllan dragits
in i oegentligheter som enskilda näringsutövare eller företag bedrivit får
inte ställas vare sig till rättsligt eller ekonomiskt ansvar för den verksamhet
som en oseriös näringsidkare bedrivit. Det krävs, kort sagt, enligt vår mening
att en lagstiftning av denna typ tillämpas med sunt förnuft av de myn

digheter och rättsliga instanser som har att övervaka dess efterlevnad.

Vi kan däremot inte acceptera förslaget om utökad vandelsprövning för
näringsutövning inom restaurang- och transportbranscherna. Det finns
självklart avarter inom dessa branscher, men enligt vår mening kan krav på
prövning av en företagares vandel inför en etablering på det sätt som föreslås
i propositionen ifrågasättas ur integritetssynpunkt. Det är vidare inte
acceptabelt att man skall nekas näringstillstånd innan något oegentligt har
kunnat påvisas i näringsutövningen. Med de vidgade möjligheter att meddela
näringsförbud som förslaget till ny lag om näringsförbud innebär torde
inte något behov finnas av att införa ett krav på en särskild prövning av
vissa personers vandel för att näringstillstånd skall kunna meddelas. Förslagen
till ändringar i yrkestrafiklagen och i lagen om handel med drycker
bör därför avslås.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1985/86:126 vad avser
förslag om ändringar i yrkestrafiklagen (1979:559) och i lagen om
handel med drycker (1977:293),

2. att riksdagen beslutar att ansluta sig till de riktlinjer för tillämpningen
av lagen om näringsförbud som förordas i motionen.

Stockholm den 2 april 1986
Elving Andersson (c)

Ivar Franzén (c) Olof Johansson (c)

P.-O. Eriksson (c)

Mot. 1985/86:447

10