Motion till riksdagen
1985/86:445

Lars Werner m. fl (vpk)

Lag om näringsförbud, m. m. (prop. 1985/86:126) Mot.

1985/86
445-448

Från att ha varit ett utbrett krav om etableringskontroll som ett medel i
kampen mot ekonomisk brottslighet har regeringen lagt fram förslag om en
viss utvidgning av näringsförbudet. Förslagen i sig Finns det ingen anledning
att gå emot, men att detta skulle bli det enda resultatet av kraven om
etableringskontroll visar på rädsla och underkastelse för "marknadskrafterna".

Etableringskontroll - näringstillstånd - näringsförbud

I kampen mot den ekonomiska brottsligheten har olika förslag till etableringskontroll
framförts. Det är bl. a. de fackliga organisationerna som rest
kraven. 1 riksdagen har vänsterpartiet kommunisterna länge rest förslag om
införande av etableringskontroll som ett medel att bekämpa den alltmer
svällande ekonomiska brottsligheten. Det är framför allt vissa branscher
som är värst utsatta och där restriktiva åtgärder bör sättas in. Detta är en
samhällelig skyldighet.

"Kärt barn har många namn", brukar det sägas. Så är det även i detta fall
även om det inte verkar så kärt. Etableringskontroll, som länge framförts,
ansågs av eko-kommissionen som alltför negativt och inskränkande att den
föreslog att det skulle kallas näringstillstånd. Regeringen å sin sida anser att
detta uttryck ger en viss legitimitet åt näringsidkaren som fått tillstånd att
bedriva näringen och föreslår - i de fall propositionen avser - att kalla
etableringskontrollen för näringsförbud.

Propositionen tar även upp förslag om viss utvidgning av näringsförbudet
att gälla även om upprepade konkurser inte varit fallet.

Eko-kommissionen och vpk:s förslag

Eko-kommissionen lade fram ett förslag om näringstillstånd - etableringskontroll.
Förslaget är, enligt vår mening, inte tillräckligt långtgående men
är ändå en utgångspunkt för ett förslag till etableringstillstånd. Bl. a. borde
fler branscher komma i fråga och även brott mot lagar och avtal på arbetsmarknaden
borde utgöra skäl att inte medge tillstånd.

Eko-kommissionens förslag till "näringstillstånd" inriktas framför allt
på tre åtgärder: vandelsprövning, ekonomiska garantier och registrering.

Vandelsprövningen innebär att en persons vandel, uppförande i företagssammanhang
som exempelvis upprepade konkurser, andra ekonomiska
handlingar eller brottslighet kontrolleras. Skattebrott utgör i förslaget ett av
skälen till att neka tillstånd, om skattebrottet är tillräckligt stort. Länsstyrel

1 Riksdagen 1985/86. 3 sami. Nr 445-448

serna är de instanser som skal! meddela tillstånd. De fackliga organisatio- Mot. 1985/86:445
nema kan avge remissvar.

Däremot tar inte kommitténs förslag hänsyn till om brott mot lagar och
avtal förevarit. Vpk anser att även sådana brott bör utgöra rekvisit för att
inte medge tillstånd. Brott mot avtal och lagar på arbetsmarknaden är vanliga
för att minska kostnader och öka vinster. Detta medför inte så sällan att
bl. a. arbetsmiljöfrågor åsidosätts med minskade kostnader som följd. Ett
sådant och liknande förfarande bör utgöra rekvisit i bedömningen av en
persons vandel. Likaså bör brott mot yttre miljö utgöra skäl för ett nekande
av tillstånd.

Personkretsen som skall kontrolleras bör utökas. Vissa förändringar görs
i propositionen som är i skärpande riktning beträffande personkretsen men
bör utvidgas ytterligare att gälla alla i ledande ställning i ett företag, VD,
ordförande etc.

Ekonomiska garantier föreslås av eko-kommissionen. Dessa föreslås till
50 000 kr., samma som aktiekapitalets storlek.

Det kan finnas skäl att föreslå en ökning av både aktiekapitalets storlek,
dess dispositionsmöjligheter och den ekonomiska garantins storlek. En hög
ekonomisk garanti, vilket inte är detsamma som likvida medel, bör medföra
att "lycksökare" hålls borta från marknaden samtidigt som den bör vara så
stor att den kan täcka bl. a. skattebortfall under en treårsperiod. Skatteundandragandet
är ett stort problem och utgör huvudparten av de ekonomiska
undandragandena. Trögheten i uppbördssystemet utnyttjas och därför
bör garantin vara så stor att den i huvudsak kan täcka bortfallet under
denna tid. Den ekonomiska garantin bör enligt vår mening sättas till minst
250 000 kr. och ökas i förhållande till företagets ökade verksamhet.

Aktiekapitalets storlek bör också höjas i detta sammanhang. Det nuvarande,
50 000 kr. som gäller, har minskat i realt värde sedan det infördes.

Detta bör återställas till detta värde i dagens penningvärde och sedan ökas i
takt med penningvärdesförsämringen. Samma gäller för den särskilda ekonomiska
garantin.

Ett register föreslogs av kommissionen som skulle avse "tunga restförda
gäldenärer", dvs. sådana som har stora obetalda skatteskulder. Registret
föreslås omfatta 500 000 kr. eller mer i skatteskuld och ackumuleras under
fem år.

Enligt vår mening bör registret innehålla gäldenärer med skulder om
200 000 kr. Men viktigare för registreringen är vilka som ingår i styrelserna
för bolagen. Den registrering som sker i dag är inte speciellt aktuell, bl. a.
därför att sanktionerna mot underlåtenhet att registrera ombildningar är
för dåliga.

Brottsförebyggande rådets (BRÅ) förslag om att de som är upptecknade i
patent- och registreringsverkets register som ledamöter i styrelserna också
bör ha ekonomiskt ansvar till dess ändring är meddelad kan vara en möjlig
åtgärd. En sådan bestämmelse skulle medföra att ändringar också blev genomförda
då den avgående ledamoten sannolikt vill komma ifrån det ekonomiska
ansvaret omedelbart efter avträdandet.

Kompetensbedömning har inte föreslagits av kommissionen. Enligt vår
mening bör ett sådant rekvisit även finnas med för bedömande om perso- 2

nen/personerna i fråga skall få bedriva viss näring. Här bör kunskaper om Mot. 1985/86:445
näringen, branschkunnighet, och erfarenheter vara nödvändiga. Detsamma
gäller huruvida någon eller några med kunskaper i företagsekonomi etc.
finns i ledningen. Detta är en nödvändighet.

Områden för etableringskontrol! är för snäva både i regeringens proposition
och kommissionens förslag. Kommissionen föreslog konkret fem
branscher, medan regeringen krympt antalet ytterligare så att endast två
branscher föreslås.

Eko-kommissionens förslag var att restaurang-, transport-, schaktentreprenad-,
måleri-, bil- och städbranscherna skulle innefattas av näringstillstånd.

Regeringen nöjer sig med en utökad vandelsprövning av näringsidkare
inom restaurang- och transportbranscherna.

Enligt vår mening måste kretsen av branscher, näringsgrenar, ökas. Förutom
de av kommissionen föreslagna bör i stort sett hela byggbranschen
komma i fråga. Entreprenadverksamheter är ofta utsatta för ekonomisk
brottslighet i form av skatte- och avgiftsundandraganden som verkar negativt
ur konkurrenssynpunkt. S. k. oseriösa näringsidkare har inom denna
typ av verksamhet lättare att bedriva svart verksamhet än i andra och mycket
talar för att så sker. Här finns utsagor från fackliga och arbetstgivarorganisationer.

Vpk:s förslag innebär att etableringskontroll införs. Denna kan ske med
eko-kommissionens förslag som grund och med de förslag till utökningar
som redovisats. Att inskränka frågan om etableringskontroll till vandelsprövning
i endast två branscher kan inte accepteras. En samlad fackföreningsrörelse
har vid flera tillfällen krävt att åtgärder måste vidtas för att
hindra "oseriös" näringsverksamhet och att någon form av etableringskontroll
införs. Regeringens eftergifter för kapitalägarnas och borgerlighetens
kritik får inte stoppa upp arbetet och kampen mot ekonomisk brottslighet.

Med förslaget till utvidgat näringsförbud har regeringen svikit opinionen
från arbetarhåll och duckat för förespråkarna för de "fria marknadskrafterna"
som inte visat något större intresse att motverka ekonomisk brottslighet.

Hemställan

Med det anförda föreslås

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om införandet av etableringskontroll.

Stockholm den 2 april 1986
Lars Wemer (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Nils Berndtson (vpk)

Jörn Svensson (vpk)
Tommy Franzén (vpk)

Inga Lantz (vpk)

3