Motion till riksdagen
1985/86:422
Ulf Adelsohn m. fl. (m)
Inkomstskatten för åren 1987 och 1988 (prop. 1985/86:130)
1. Regeringens skatteförslag
Erfarenheterna av socialdemokraternas s. k. skatteomläggningar är dystra.
De utlovade inkomstskattesänkningarna ”den underbara natten” 1981 förvandlades
snabbt till skatteskärpningar till följd av ofullständigt inflationsskydd.
Så kommer det även att bli denna gång om regeringen skulle lyckas
genomdriva sitt skatteförslag. Den av regeringen redovisade statliga inkomstskattesänkningen
på 2,5 miljarder kr. förutsätter att inflationstakten
blir 0% de kommande åren.
Det uteblivna inflationsskyddet medför en skattehöjning på 5,7 miljarder
kronor om priserna de kommande två åren stiger med 4,5% per år. Inflationsskyddet
enligt tidigare modell skulle innebära att prisstegringen mellan
augusti 1985 och augusti 1986 bestämde basenheten för 1987. Fr. o. m. augusti
1985 till februari 1986 har priserna stigit med 3,4%, vilket innebär att
prisnivån endast behöver stiga med 1,1% resterande 6 månader för att
ovanstående antagande skall bli verklighet för det första året.
Förslaget om slopad kvittningsrätt mellan underskott i småhus och kapitalinkomster
upp till 30000 kr. innebär att avdragsbegränsningen skärps, vilket
ökar skatteuttaget med 450 milj kr. Den skattehöjningen drabbar alla villaägare
över brytpunkten som har kapital- och utdelningsinkomster som är
större än sparavdraget.
Avdragsbegränsningen skärps också genom att straffskatten på underskottsavdrag
— tilläggsskatten - höjs i flera inkomstskikt. Vid inkomster
mellan ca 140000 och 163800 kr. höjs tilläggsskatten med 5—9 procentenheter.
Regeringen föreslår att sambeskattning av B-inkomster avskaffas, vilket vi
krävt i flera år.
Staten gör sammantaget en vinst på 3,5 miljarder kronor till följd av enbart
inkomstskatteförändringen.
Tabell 1 Mot. 1985/86:422
Finansiella effekter för 1988 av regeringens skatteförslag
milj. kr.
Inkomstskattesänkningar
vid 0 procents inflation
Inget inflationsskydd
och 4,5 % inflation per år
Slopad kvittningsrätt
villa - kapital
Avskaffad sambeskattning
-2510
+5700
+ 450
- 125
+3515
Statlig skattehöjning
Sänkt kommunalskatt
Höjd skatt på olja, kol,
naturgas och gasol
Höjd oms. på aktier
Begränsad avdragsrätt för
representation
-4000
+ 1800
+ 600
+ 100
+2015
Total skattehöjning
Det höjda grundavdraget innebär en kommunal skattesänkning med 4 miljarder
kronor — 2,4 miljarder 1987 och 1,6 miljarder 1988. Hela denna
skattesänkning drabbar kommunerna direkt genom minskat skatteunderlag.
Regeringen förordar därmed en indragning gentemot kommunerna på sammanlagt
8—9 miljarder kronor för 1987: 2,5 miljarder i statsbidragsminskningar,
2,4 miljarder i minskat skatteunderlag och minst 1 miljard i höjd
skatteutjämningsavgift. Till detta kommer 2,7 miljarder i likviditetsindragning
genom omlagt KBT.
Regeringen erkänner därmed att de tidigare förordade kommunala besparingarna
inte varit tillräckligt omfattande. Förslaget om höjt grundavdrag
innebär att regeringen föreslår större indragningar än vad vi gjorde i januari.
Den tidigare socialdemokratiska propagandan om att de moderata förslagen
skulle leda till förödande konsekvenser för den kommunala verksamheten
framstår därmed som just så förljugen som den faktiskt var.
De föreslagna marginalskattesänkningarna är mycket blygsamma. Brytpunkten
för 50% marginalskatt flyttas upp en aning, men samtidigt blir det
fler i de lägre inkomstskikten som får så mycket som 50% marginalskatt. Det
senare är en följd av att inflationsskyddet tas bort. Den högsta marginalskatten
sänks med blott 5 procentenheter från 80 till 75%, men samtidigt avskaffas
marginalskattespärren vilket innebär att en kommunalskatt på 33 kronor
medför 78% marginalskatt. Därtill kommer en mindre höjning av marginalskattesatsen
från 34 till 35% för alla låginkomsttagare.
Den föreslagna ”styckeskatten” på 100 kr. är ett exempel på en regressiv
skatt, som inte hör hemma i ett skattesystem som bör bygga på ”skatt efter
bärkraft-principen”.
Skatteomläggningen är inte bara otillräcklig för att få dynamik och tillväxt.
Den är också fördelningspolitiskt tvivelaktig.
Barn med kapitalinkomster på 10000—20000 kr. får skattesänkningar på
500-600 kr., trots att de inte har någon försörjningsplikt. Låginkomsttagare
och deltidsarbetande med barn som har inkomster på drygt 70000 kr. får
ingen skattesänkning alls till följd av den höjda skattesatsen i botten, den nya 9
”styckeskatten” och det borttagna inflationsskyddet. För inkomsttagare Mot. 1985/86:422
mellan 100000 och 200000 kr. kan skattesänkningen i bästa fall bli någon
eller några tior i månaden. I en hel del fall blir det frågan om skattehöjningar.
Tar vi även hänsyn till de höjda punktskatterna blir det skattehöjningar för
nästan alla.
Utöver de ovanstående skatteförändringarna föreslår regeringen höjda
punktskatter på olja, kol, naturgas och gasol med 1,8 miljarder kronor.
Dessutom föreslås en höjd och utvidgad omsättningsskatt på aktier, optioner
m.m. och en ytterligare begränsning i avdragsrätten för representation,
vilket sammantaget beräknas öka skatteintäkterna med 0,7 miljarder kronor.
Dessa skattehöjningar skall bl. a. användas för att höja barnbidraget
med drygt 1000 kr. per barn. Moderata samlingspartiet har tidigare klargjort
att vi inte accepterar en ökad rundgång av skatter och bidrag. Det kanske kan
förefalla som om det sänkta oljepriset skapar ett utrymme för en ökad
beskattning. Men en sådan åtgärd höjer kostnadsnivån och inflationstakten
jämfört med andra länder. I flera stora konkurrentländer har man bestämt
sig för att låta oljeprisfallet slå igenom i konsumentiedet. Höjer vi oljeskatten,
försämras vår konkurrenskraft gentemot omvärlden. Den föreslagna
oljeskatteskärpningen innebär att priserna stiger med 0,4%.
De höjda punktskatterna motiveras åtminstone delvis med energipolitiska
argument. Detta ter sig egendomligt, eftersom ingen vet var oljepriset kommer
att ligga vid nästa årsskifte. Om motiveringen är energipolitisk, borde
dessutom någon annan skatt sänkas, så att belastningen på produktionen inte
ökar.
Förslaget om en fördubblad omsättningsskatt vid aktiehandel har med
rätta framkallat skarpa reaktioner. Ledande regeringsföreträdare har gång
på gång sagt att en sådan skattehöjning inte skall genomföras, eftersom den
inte skulle gynna löntagarna utan tvärtom försämra för oss alla. När nu en
skärpning ändå föreslås, minskar förtroendet för politiker.
Omsättningsskatten slår hårt mot vårt mest produktiva sparande. Aktier
är den enda placeringsform där insättningar och uttag är beskattade och där
utdelningen beskattas dubbelt. En fördubbling av omsättningsskatten innebär
att den totalt berövar aktiemarknaden 1,2 miljarder kronor per år enligt
propositionen. Det är en tredjedel av nykapitalbehovet och det motsvarar
hushållens hela årliga nysparande i aktier. Dessutom ökar transaktionskostnaderna
för aktieaffärer till en nivå där affärer hos de flesta konkurrerande
utländska aktiemarknader blir billigare. Omsättningen på Stockholms fondbörs
blir mindre och aktiekurserna lägre än vad de annars skulle ha varit.
Effekten av den höjda omsättningsskatten blir därmed obetydlig, när hänsyn
tas även till reavinst- och kapitalbeskattning m. m.
Det samlade resultatet av alla skatteförslag blir att skatterna ökar med
drygt 2 miljarder kronor (tabell 1), förutsatt att inflationstakten verkligen
kan begränsas till 4,5% per år. Påståendet om att vi skulle få sänkta skatter
med regeringens skatteförslag är därför felaktigt.
Regeringen missar genom sina skatteförslag chansen att få fart på Sverige.
Det är nu när Sverige ligger sist i den internationella tillväxtligan som vi
skulle ha behövt rejäla marginalskattesänkningar. Det är nu det behövs
reallöneökningar inom ramen för låga nominella lönepåslag. Detta hade Mot. 1985/86:422
blivit möjligt om skatterna sänkts. De nu lagda skatteförslagen kommer inte
att kunna dämpa lönekraven eftersom skattetrycket de facto höjts. Regeringen
tycks inte vara beredd till något nytänkande på det skattepolitiska området.
2. Skatter, tillväxt och nyfattigdom
Mångå familjer kan inte längre leva på sin lön efter skatt. Den explosionsartade
utvecklingen av antalet socialbidragstagare bekräftar detta. Flerbarnsfamiljerna
är särskilt missgynnade av dagens skattesystem.
En del av nyfattigdomen kan härledas ur arbetslöshet och sociala problem.
De arbetslösa utgör dock en minoritet av alla de hushåll som i dag har en
levnadsstandard som ligger under socialstyrelsens norm för socialbidrag. Inte
ens en fullständig eliminering av arbetslösheten skulle med andra ord lösa
fattigdomsproblemen.
Hushållens ekonomiska svårigheter sammanhänger även med de sänkta
reallönerna. Men det är värt att notera att Sverige 1985 ligger på fjärde plats i
OECD-området vad gäller arbetskraftskostnad. Trots de höga lönekostnaderna
ligger lönen bland de fem lägsta av industriländerna när skatten är
dragen. Reallönen efter skatt för en vanlig industriarbetare är i dag lägre än
vad den var i början av 1970 trots den tillväxt vi har haft under denna period.
Förklaringen är att skatten lagt beslag på en snabbt växande del av arbetskraftskostnaden.
Den genomsnittlige inkomsttagaren i Sverige får för egen del förfoga över
en tredjedel av vad han eller hon arbetat ihop. Mer blir inte kvar sedan
arbetsgivaravgifter, inkomstskatter och konsumtionsskatter betalats. Politiker
i stat och kommun styr över ungefär två tredjedelar av vår ekonomi,
medan medborgarna själva direkt kan bestämma över den resterande tredjedelen.
Orsakerna till att hushållsekonomin försämrats kan i stort sett sägas vara
tre:
1. Den ekonomiska tillväxten har varit så låg — 1,6% årlig tillväxt de
senaste tio åren — att hushållens inkomster inte kunnat växa i tillräcklig
omfattning.
2. De resurser som har skapats har fördelats felaktigt. Mellan 1975 och
1985 ökade bruttonationalprodukten med 132 miljarder kr. i 1985 års penningvärde.
Samtidigt lade stat och kommun beslag på 164 miljarder. Den
offentliga sektorn tog mer än det som tillväxten skapade. Under samma tid
minskade reallönerna efter skatt med drygt 30 miljarder.
3. Skatteuttaget är orättvist. Ingen hänsyn tas till hur många som skall leva
på en inkomst när den beskattas.
Skall Sverige komma till rätta med den nya fattigdomen, krävs en politik
som angriper orsakerna till problemen. En sådan politik har föreslagits i våra
partimotioner ”Frihet och välfärd genom sänkta skatter” 1985/86:279 och om
den ekonomiska politiken 1985/86:213.
Viktigast är att sänka de skatter som håller tillbaka arbete, sparande och
investeringar. De höga marginalskatterna är mest tillväxthämmande. 11
Lägre skatter medför ökat arbetsutbud. Nuvarande skillnad mellan arbets- Mot. 1985/86:422
kraftskostnaden och ersättningen för en arbetsinsats efter skatt - ”skattekilen”
— gör att det i praktiken blir näst intill omöjligt att skapa nya arbetstillfällen
inom områden som har stor betydelse för den framtida sysselsättningen,
främst tjänstesektorn.
En höjning av reallönerna efter skatt skulle förbättra läget. Erfarenheterna
har emellertid visat att en höjning av reallönerna måste baseras på en god
produktivitetsutveckling, vilket bl. a. förutsätter sänkta marginalskatter.
Det räcker dock inte med ökad reallön före skatt. Det måste dessutom ske
en omfördelning mellan offentlig sektor och hushållens lönebaserade köpkraft.
Att spara i de offentliga utgifterna är mot denna bakgrund fördelningspolitiskt
välmotiverat. Besparingar gör det möjligt att sänka skatterna, vilket
ökar hushållens möjligheter att leva på sina arbetsinkomster. Nyfattigdomen
kan nedkämpas endast om skattetrycket sänks. Skattesänkningen måste
komma alla till del, inte bara de bäst betalda.
Sänkt skattetryck, minskad snedvridning av resurserna och ett rättvisare
skatteuttag leder till högre ekonomisk tillväxt och till större möjligheter för
vanliga människor att leva på sin lön. Det är denna skatte- och familjepolitik
som moderata samlingspartiet företräder.
Regeringens skatte- och familjepolitiska förslag innebär däremot ökade
bidrag, höjda skatter och bibehållen snedvridning. En sådan politik leder
därmed till mindre tillväxt och förvärrar efter hand hushållens ekonomiska
problem samtidigt som deras valfrihet minskas ytterligare.
3. Moderat skattepolitik
3.1 Inkomstskatten
Den moderata skattepolitiken syftar till att genom sänkta skatter ge de
enskilda människorna möjligheter att själva disponera över en större del av
sina inkomster. Därigenom minskas människornas beroende av den offentliga
sektorn. Familjer och enskilda skall normalt kunna leva på sina arbetsinkomster
och ha möjlighet att förbättra sin situation genom egna arbetsinsatser.
Den moderata skattepolitiken är också - som framgår av vår partimotion
Frihet och välfärd genom sänkta skatter 1985/86: 279 — ett medel för att
uppnå ekonomiskt tillväxt, låga nominella löneökningar och arbete åt alla
som vill arbeta. Alla tjänar på att dessa mål uppnås, främst de med låga
inkomster och i en besvärlig ekonomisk situation.
Vi står fast vid inriktningen av den skattepolitik som förordades i vår
partimotion från januari. Mot bakgrund av de uppgifter som redovisats om
den ”nya fattigdomen” har vi valt att komplettera vårt tidigare skatteförslag
med ytterligare skattesänkningar för lägre inkomsttagare. I vår partimotion
angående familjepoiitiken föreslås dessutom att avdraget för underhållsbidrag
höjs med 2 000 kr. och att nya existensminimiregler införs.
På lång sikt bör målet vara att helt avskaffa den statliga inkomstskatten
utom vid högre inkomster. Inkomstskatten skulle därmed bli proportionell 12
och uppgå till ca 30% i vanliga inkomstlägen. Progressiviteten i övrigt skulle Mot. 1985/86:422
minska. Inom högst sex år bör den högsta statliga skattesatsen begränsas så
att inte någon får högre marginalskatt än 50%.
Ett första etappmål som bör nås senast 1989 är att sänka marginalskatten i
vanliga inkomstlägen till 40%. Den högsta marginalskattesatsen bör begränsas
till 70%. Som framgår av tabell 3 förordar vi att 40% marginalskatt skall
gälla upp till en inkomst av ca 140000 kr. i 1986 års penningvärde. 1 1988 års
prisnivå motsvarar det drygt 150000 kr. Skattesänkningen i de lägre inkomstskikten
bör komma till stånd genom att den statliga skattesatsen sänks.
Därigenom tas ytterligare ett steg mot målet att den statliga inkomstskatten
slopas för de flesta inkomsttagarna. Höjda grundavdrag innebär alltid att
marginalskatten höjs vid givet skatteuttag.
Vi föreslår att den statliga skattesatsen på 4% mellan 7 800 kr. och 15 600
kr. i dagens penningvärde sänks i två steg till 0% 1988. Därigenom erhåller
alla som har en taxerad inkomst på över 15 600 kr. i dagens pris- och lönenivå
en skattesänkning på 340 kr. 1988. Till detta kommer effekten av att inflationsskyddet
återinförs.
Vårt förslag innebär att nästan 1 miljon människor undantas från statlig
inkomstbeskattning.
Tabell 2
Skatteskalor 1987—1989
Inkomstskikt |
Inkomstskikt |
Nuvarande skala |
(m) 1987 |
(m) 1988 |
(m) 1989 |
0- 1 |
0- 7800 |
0% |
0% |
0% |
0% |
1- 2 |
7800- 15600 |
4% |
2% |
0% |
0% |
2- 9 |
15 600- 70200 |
4% |
4% |
4% |
4% |
9-10 |
70200- 78000 |
15% |
10% |
5% |
5% |
10-16 |
78000-124800 |
20% |
16% |
13% |
10% |
16-18 |
124800-140400 |
25% |
20% |
15% |
10% |
18-19 |
140400-148200 |
29% |
26% |
23% |
20% |
19-20 |
148200-156000 |
34% |
29% |
24% |
20% |
20-21 |
156000-163800 |
34% |
31% |
28% |
25% |
21-23 |
163800-179400 |
35% |
31% |
28% |
25% |
23-36 |
179400-202800 |
40% |
36% |
33% |
30% |
26-45 |
202800-351000 |
45% |
41% |
38% |
35% |
45 |
351000 |
50% |
46% |
43% |
40% |
I tabell 3 har en jämförelse gjorts mellan de marginalskatter regeringen resp.
moderaterna förordar i några vanliga inkomstlägen. Som synes föreslår vi
lägre marginalskatter än regeringen i alla inkomstskikt.
13
Tabell 3
Mot. 1985/86:422
Marginalskatter 1988 enligt regeringen samt 1988 och 1989 enligt (m)
Taxerad |
Taxerad" |
Marginal |
Förslag |
Förslag |
Förslag |
inkomst |
inkomst |
skatt |
till mar |
till mar |
till mar |
1986 |
1988 |
1986 |
ginalskatt |
ginalskatt |
ginalskatt |
1988 enl. reg. |
1988 enl. (m)1989 enl. (m) |
||||
25000 |
27500 |
34% |
35% |
34% |
34% |
50000 |
55100 |
34% |
35% |
34% |
34% |
75000 |
82600 |
45% |
50% |
35% |
35% |
100000 |
110200 |
50% |
50% |
43% |
40% |
125000 |
137800 |
55% |
50% |
45% |
40% |
150000 |
165300 |
64% |
64% |
54% |
50% |
''Lönerna har antagits öka med 5% per år och priserna med 4,5% per år.
I tabellerna 4 och 5 redovisas konsekvenserna i kr. av våra skatteförslag i
lägre inkomstskikt jämfört med de skattesänkningar som regeringen förordar
i dessa inkomstlägen.
Tabell 4
Inkomstskatteuttag 1987"
Taxerad |
Skatt vid |
Skatt enl. |
Skatte-21 |
Skatt enl. |
Skatte-3’ |
inkomst 24000 kr. |
oförändrade regler |
regeringen: |
förändring |
(m): |
förändring |
(2000 kr./mån.) |
6006 kr. |
5689 kr. |
-317 kr. |
5826 kr. |
- 180 kr. |
(3000 kr./mån.) |
10290 |
10036 |
-254 |
10110 |
- 180 |
(4000 kr./mån.) |
14 574 |
14383 |
-191 |
14 394 |
- 180 |
(5000 kr./mån.) |
18858 |
18730 |
-128 |
18678 |
- 180 |
(6000 kr./mån.) |
23736 |
23 383 |
-353 |
23070 |
- 666 |
(7000 kr./mån.) |
29916 |
29305 |
-611 |
28484 |
-1434 |
(8000 kr./mån.) |
36216 |
35605 |
-611 |
34278 |
-1938 |
(9000 kr./mån.) |
42516 |
41905 |
-611 |
40074 |
-2442 |
14
Tabell 5 Mot. 1985/86:422
Inkomstskatteuttag 1988"
Taxerad |
Skatt vid |
Skatt enl. |
Skatte-2’ |
Skatt enl. |
Skatte |
inkomst 24000 kr. |
oförändrade regler |
regeringen: |
förändring |
(m): |
förändring |
(2000 kr./mån.) |
6448 kr. |
5 875 kr. |
- 573 kr. |
6080 kr. |
- 368 kr. |
(3000 kr./mån.) |
10936 |
10495 |
- 441 |
10568 |
- 368 |
(4000 kr./mån.) |
15424 |
15115 |
- 309 |
15056 |
- 368 |
(5000 kr./mån.) |
19946 |
19770 |
- 176 |
19578 |
- 368 |
(6000 kr./mån.) |
25516 |
24390 |
-1 126 |
24095 |
-1421 |
(7000 kr./mån.) |
32116 |
30900 |
-1216 |
29323 |
-2793 |
(8000 kr./mån.) |
38716 |
37500 |
-1216 |
34999 |
-3717 |
(9000 kr./mån.) |
45316 |
44100 |
-1216 |
40675 |
-4641 |
"Lönerna har antagits stiga med 5% och priserna med 4,5% per år.
"Regeringens skattesänkning exkluderar den skatteskärpning som följer av det avskaffade
inflationsskyddet.
"Skattesänkningen inkluderar effekten av inflationsskyddet.
Sorn tidigare nämnts innebär regeringens skatteförslag skattesänkningar på
ca 600 kr. 1988 fört.ex. barn med kapitalinkomster på 10000-20000 kr. De
av regeringen förordade skattesänkningarna krymper emellertid snabbt och
försvinner vid inkomster på drygt 70 000 kr. genom förslaget om en ”styckeskatt”
på 100 kr. och den höjda skattesatsen i botten från 4 till 5%.
Resultatet blir att vi som framgår av tabell 5 för 1988 förordar större
skattesänkningar än regeringen gör vid inkomster på ca 3 500 kr./månad och
däröver i dagens pris- och lönenivå. Vid inkomster på 5 000 kr./månad
(60000 kr./år) är skillnaden knappt 200 kr., vid 6000 kr./månad ca 300 kr.
och vid 7000 kr./månad nästan 1600 kr.
Anledningen till denna skillnad i skatteuttag är att vår politik med fullständigt
inflationsskydd och sänkta skattesatser i botten leder till ett rimligare
skatteuttag för framför allt låginkomsttagare som tjänar runt 7 000-8 000 kr.
i månaden. Vid dessa inkomster kan mycket väl försörjningsplikt förekomma,
vilket inte är fallet vid de mycket låga inkomsterna.
Vår politik innebär att ca 80% av alla heltidsarbetande år 1989 får behålla
minst 60% av sina inkomstökningar efter det att skatten är betald. Därmed
underlättas avtalsrörelserna. Ett visst lönekrav efter skatt medför lägre bruttolönekrav
och mindre risk för urholkad konkurrenskraft.
Förutsättningen för en varaktig marginalskattereform är att inflationen
inte tillåts höja skattetrycket. Endast vid fullgott inflationsskydd kommer
skattesatserna att vara oförändrade vid oförändrad real inkomstnivå. Förändringar
av reala skatteuttag bör endast kunna ske genom politiska beslut
och inte som en konsekvens av inflationstakten.
Vi föreslår därför att ett fullt inflationsskydd skall införas fr. o. m. inkomståret
1987. Med den bedömning som nu kan göras av inflationsutvecklingen
torde basbeloppet för 1987 bli 8 100 eller 8 200 kr. och för 1988 8500 kr.
Vad gäller regeringens övriga inkomstskatteförslag motsätter vi oss den Mot. 1985/86:422
skärpning i avdragsbegränsningen som föreslås genom slopad kvittningsrätt
mellan underskott i småhus och kapitalinkomster. Denna infördes en gång
för att dämpa verkningarna av begränsningen i rätten till avdrag för underskott
i förvärvskälla.
Begränsning av rätten till underskottsavdrag är ett brott mot de symmetriprinciper
som länge burit upp vårt skattesystem. Vi förordar liksom tidigare
att avdragsbegränsningen successivt avskaffas. Det sker för åren 1987
genom att de marginalskattesänkningar som vi föreslår genomförs i skatteskalan
för tilläggsbelopp. Därefter bör den särskilda skalan för tilläggsbelopp
slås samman med skalan för grundbelopp. 1 avvaktan på avdragsbegränsningens
fullständiga slopande bör den nuvarande kvittningsrätten mellan
underskott i småhus och kapitalinkomster finnas kvar.
Vi avvisar också förslaget om höjt kommunalt grundavdrag. Skattesänkningar
bör i första hand ske genom att den statliga inkomstskatten reduceras.
De nödvändiga åtstramningarna gentemot kommunerna bör ske genom att
statsbidragen reduceras. Att höja grundavdraget samtidigt som den statliga
skattesatsen höjs i botten leder till oönskade fördelningseffekter.
Vi motsätter oss vidare förslaget att marginalskattespärren skall slopas.
En sådan spärr har en viktig funktion genom att den inte tillåter kommunalskatter
på över 30 kr. att slå igenom i högre marginalskatter. Marginalskattespärren
bör i stället sänkas i takt med att den högsta marginalskatten sänks.
Den föreslagna sänkningen av begränsningsregeln till 75% — som gäller
det samlade uttaget av inkomst- och förmögenhetsskatt — är ett steg i rätt
riktning. Detta gäller även borttagandet av sambeskattningen av makars
B-inkomster. Vi har under flera år föreslagit att sambeskattningen skall
slopas och välkomnar därför regeringens förslag. Men vi föreslår även att
sambeskattning vid beräkning av förmögenhetsskatten slopas.
Vi har inte något att invända mot förslaget om att det s. k. räntetillägget
skall slopas. Som en konsekvens av sambeskattningens avveckling bör även
rätten att utnyttja den andra makens realisationsförlust, underskottsavdrag,
övriga allmänna avdrag och förlustavdrag i princip avskaffas. Den förändringen
får emellertid inte leda till retroaktiva effekter. Tidigare ”intjänade”
avdrag måste därför kvarstå under en övergångsperiod. Det bör även övervägas
att tillåta överföring av avdrag mellan makar under ytterligare några år,
för att ge berörda skattebetalare möjlighet att ändra ekonomiska dispositioner
som rättats efter tidigare gällande regler.
Vi yrkar även avslag på de föreslagna avtrappningsreglerna för pensionärer.
De redan orimligt höga marginaleffekterna skulle ytterligare skärpas med
regeringens förslag.
3.2 Punktskatter
Vi avvisar samtliga skattehöjningar som föreslås i de aktuella propositionerna.
Det är inte rimligt att behovet av att finansiera barnbidragsökningar etc.
skall styra energiskatteuttaget. Under senare år har energiskatterna ökat
mycket snabbt — från 15 miljarder 1982 till hela 26 miljarder i fjol. De nu
aktuella förslagen innebär en fortsatt skärpning av energiskattetrycket. 16
Förslagen till nya skattesatser vittnar om en övertro på statsmaktens Mot. 1985/86:422
förmåga att rätt kunna styra enskilda investeringsbeslut. Som vi tidigare
framhållit bl. a. i motionerna 1983/84:47, 1984/85:195 och 1984/85:2876 förordar
vi en övergång till mervärdeskatt på energiområdet kombinerad med
en särskild energineutral punktskatt på förhållandevis låg nivå. Många länder
har moms på energi. Eftersom parlamentariska förutsättningar för en
sådan övergång för närvarande saknas, vill vi med anledning av de föreslagna
skattejusteringarna framhålla att energiskattesatserna i princip bör vara
energineutrala.
Vi har tidigare speciellt kritiserat den låga skattesatsen på kol i förhållande
till beskattningen av olja, främst med tanke på miljöproblemen i samband
med kolanvändning. Vi har förordat att kolbeskattningen successivt höjs till
en nivå som motsvarar beskattningen av olja. Regeringen har tidigare försvarat
den stora skattedifferensen men har nu föreslagit en uppjustering av
beskattningen. Som vi tidigare framhållit bör anpassningen av skattesatserna
ske successivt över en längre tidsperiod. Eftersom regeringen nu vill genomföra
en kraftig höjning av skattesatsen för olja är också den föreslagna
höjningen av kolbeskattningen alltför kraftig. Vi kan därför ej heller på
denna punkt biträda regeringens förslag.
Vi har inget att invända emot att de särskilda energiavgifterna döps om till
”särskilda skatter”. Att tala om avgifter när det egentligen är fråga om
skatter är enbart vilseledande.
Vi avvisar förslaget om fördubblad omsättningsskatt på aktier och andra
värdepapper. I stället bör omsättningsskatten slopas när det statsfinansiella
läget så tillåter.
Vi går även emot den begränsning av avdraget för representationskostnader
som föreslås. Det är rimligt att representationsavdraget vid middagar är
högre än vid lunch eftersom kostnaden i regel är högre. Regeringens förslag
saknar en beskrivning av konsekvenserna för restaurangnäringen.
Vi vänder oss också emot den aviserade skatteskärpningen för vinstandelsstiftelser.
De företagsbaserade vinstandelssystemen bör uppmuntras i stället
för att motarbetas med skatteskärpningar. De har stor betydelse för att
stimulera intresset och öka förståelsen för företagens verksamhet samtidigt
som ägandet sprids.
3.3 Statsfinansiella effekter
De statsfinansiella effekterna av våra förslag kan för 1987 uppskattas till ca
1,5 miljarder kronor. Inkomstskatteförändringarna kostar ca 940 milj. kr.,
det höjda underhållsavdraget ca 200 milj. kr., och utökning av förlängt barnoch
studiebidrag till 12 månader per år kostar ca 360 milj. kr.
Kostnad för förändringarna av inkomstskatten jämfört med januarimotionen
sänkning i skiktet 1- 2 be
sänkning i skiktet 9-10 be
1987
940 mkr.
1988
1 898 mkr.
876 mkr.
0 mkr.
Vi kommer i samband med kompletteringspropositionen att återkomma till
hur finansieringen skall ske.
17
2 Riksdagen 1985/86. 3 sami. Nr 421-422
Några av våra förslag innebär ändringar i den av regeringen föreslagna Mot. 1985/86:422
lagstiftningen. Det bör ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Hemställan
Mot bakgrund av det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370),
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en skala för statlig
inkomstskatt 1987 i enlighet med vad som anges i motionen,
3. att riksdagen beslutar att bestämmelserna i 10 § 4 mom. i lagen
(1974:576) om statlig inkomstskatt skall kvarstå oförändrade,
4. att riksdagen beslutar att införa övergångsbestämmelser i enlighet
med vad som sagts i motionen i vad gäller rätten att utnyttja andra
makens realisationsförlust, underskottsavdrag och förlustavdrag.
Stockholm den 1 april 1986
Ulf Adelsohn (m)
Lars Tobisson (m)
Anders Björck (m)
Carl Bildt (m)
Nils Carlshamre (m)
Rolf Dahlberg (m)
Ingrid Sundberg (m)
i Ljung
Ingegerd Troedsson (m)
Per-Olof Strindberg (m)
Staffan Burenstam Linder (mj
Rolf Clarkson (m)
Sonja Rembo (m)
Arne Andersson (m)
Graphic Systems AB, Göteborg
18