Motion till riksdagen
1985/86:409

Grethe Lundblad m. fl. (s)

Inriktningen av konsumentpolitiken m. m.
(prop.1985/86:121)

Målsättningen för konsumentpolitiken skall vara att stödja hushållen att
effektivt utnyttja sina resurser samt att stärka konsumenternas ställning på
marknaden. Därmed synes huvudmålsättningen för svensk konsumentpolitik
ligga fast och vara i överensstämmelse med de mål som lades fast 1972.

Det är glädjande att hushållens baskonsumtion och de hushållsekonomiska
frågorna skall sättas mera i centrum. Som påpekas i propositionen
föreligger det brister i det marknadsekonomiska systemet när det gäller
pris- och produktinformation som underlättar för hushållen att göra ur
ekonomisk synpunkt bra val vid inköp.

Det brister i dag beträffande prisinformation vid skyltning och reklam,
där det ofta är de dyraste varorna som exponeras utan prisangivelse, därför
att prisinformation inte är obligatorisk. Detta är speciellt till förfång för
hushåll med mindre inkomster eller konsumenter som har svårigheter när
det gäller språkförståelse och fysisk rörlighet. Det frestar på att gå och fråga
om priset eller att ibland ta sig flera våningar upp i ett varuhus för att ta reda
på priset på den vara man är intresserad av.

I såväl Danmark som Schweiz har man lagfäst konsumenternas rätt till
prisinformation även vid reklam och skyltning men med rätt för konsumentmyndighet
att meddela undantag om stora praktiska svårigheter hindrat.
Dessa lagar är från 1977 och 1978 och synes ha fungerat väl. Redan i
skyltfönstret skall priserna anges, och det måste vara såväl i konsumenternas
som i den fria konkurrensens intresse att så sker också i Sverige.

Inför den förestående datoriseringen av detaljhandelns lager- och kassaverksamhet
är det viktigt att rätten till rejäl prisinformation slås fast. Det är
för sent för hushållen att få reda på priset när varan skall betalas i kassan;
då är det svårt att ändra köpbeslutet.

Lagutskottet, som senast 1985 behandlade motionsledes framförda krav
om bättre prismärkning, konstaterade att bestämmelserna om prismärkning
byggde på en frivillig överenskommelse mellan näringslivet och KO
och ansåg att den individuella prismärkningen på varor måste bibehållas
tills en för konsumenterna tillfredsställande prisinformation kan säkerställas
på annat sätt. Utskottet tilläde att skulle det visa sig att det inte går att på
frivillighetens väg få en tillfredsställande ordning till stånd är det nödvändigt
att regeringen även prövar möjligheten till lagstiftning på området.

Sverige har ett för konsumenterna mycket sämre skydd vad gäller prisinformation
än flera andra länder, och stora luckor finns i informationen. 1
ett skede av den ekonomiska utvecklingen då strävan att få ner prisöknings

takten är omfattad av alla partier är det viktigt att praktiska möjligheter Mot. 1985/86:409

finns för konsumenterna att bedöma rimligheten i prissättningen och kunna
beivra prishöjningar eller prisdifferenser som bedöms vara dåligt underbyggda.

Vi föreslår därför att regeringen återkommer till riksdagen med ett lagförslag
om prisinformation.

Med hänsyn till den inledningsvis citerade målsättningen i propositionen
om att stärka konsumenternas ställning på marknaden går det inte att i alla
frågor lita blint på företagens självsanerande krafter. Det finns stor skillnad
mellan olika branscher och företag vad gäller lyhördhet för konsumenternas
önskemål och ofta gäller det speciellt att sätta gränser för mindre seriös
information och marknadsföring.

När regeringen således i maj 1985 lade fram förslag om ändring i marknadsföringslagen
beträffande systemet med konsumentverkets riktlinjer
angavs i motiveringen följande:

Marknadsekonomin ger oss visserligen stora fördelar. Samtidigt är den som
ekonomisk modell för resursfördelning närmast definitionsmässigt på olika
punkter ofullkomlig. Friheten för företagen skapar ett utrymme även för
olämpliga metoder. Bristerna från konsumentsynpunkt kan på en viss
marknad bero på vinstjakt, konkurrenstryckets intensitet, konkurrensens
inriktning på marginella egenskaper, okunnighet, kommuniceringssvårigheter,
oetiska metoder eller annat. Det är alltså uppenbart att det allmänna
måste på olika sätt fortlöpande söka motverka bristerna i det marknadsekonomiska
systemet för att få det att fungera så bra som möjligt.

Vi instämmer i denna regeringens bedömning.

Konsumentpolitiken måste därför vara ett medel att rätta till bristerna. I
här ifrågavarande proposition erkänns att det finns förhållanden på marknaden
som behöver förbättras bl. a. därför att strukturella förändringar på
marknaden ökat avståndet i kommunikationen mellan olika parter på
marknaden. 1 konkurrenslagen från 1981/82 finns möjligheter till långtgående
åtgärder mot näringsidkare som agerar på ett felaktigt sätt i förhållande
till andra näringsidkare. Därför bör det också vara möjligt att ålägga
näringsidkare vissa villkor av mera generell natur i förhållande till de konsumenter
han skall betjäna. Varu- och prisinformation samt produkters
utformning är också viktiga konkurrensmedel i en fri marknadshushållning.

Vi föreslår därför att marknadsföringslagen kompletteras med en bestämmelse
om att näringsidkare i sin produktutformning och marknadsföring
skall medverka till att berättigade konsumentaspekter tillgodoses och
att speciellt utsatta konsumentgruppers behov uppmärksammas.

Med en sådan lagfäst hänsynsregel torde det bli lättare för konsumentmyndigheter
och olika företag eller branscher att nå fram till praktiska
handlingsregler i konsumentpolitiken.

Vi hälsar med tillfredsställelse att ökad vikt i propositionen läggs vid den
lokala konsumentpolitiska verksamheten och hoppas den snart finns i alla
landets kommuner. Det är också positivt att ökade resurser nu ges till forskning
och undersökning om konsumenternas förhållanden samt att konsumentutbildning
skall bli obligatorisk i gymnasieskolan. 7

I Sverige har alla politiska partier engagerat sig i konsumentpolitiken Mot. 1985/86:409
både centralt och kommunalt. När därtill kommer att många stora folkrörelser
och organisationer vill förstärka sina insatser för att tillgodose konsumentsynpunkter
på näringsliv och offentlig verksamhet torde vi i Sverige
med varierad konsumentpolitisk lagstiftning i grunden kunna tillgodose
konsumentintresset utan att speciella konsumentorganisationer skapas.

Hemställan

Med hänvisning till vad i motionen anförts hemställer vi

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av lagstiftning inom konsumentpolitiken.

Stockholm den 1 april 1986
Grethe Lundblad (s)

Sylvia Pettersson (s) Ingegerd Anderlund (s)

Inge Carlsson (s) Ingvar Johnsson (s)

Birthe Sörestedt (s)