Motion till riksdagen
1985/86:405

Ulla Orring m. fl. (fp)
Inriktningen av konsumentpolitiken m. m. (prop. 1985/
86:121)

Utgångspunkt för folkpartiets konsumentpolitik är ett samhälle med en
socialt inriktad marknadsekonomi som bygger på konkurrens, fritt konsumtionsval
och fri prisbildning.

Inledning

Alla erfarenheter visar att marknadsekonomin är det oöverträffade sättet
att hushålla med samhällets knappa resurser. Inget annat system ger beslutsfattarna
och konsumenterna så god information om produktions- och
avsättningsmöjligheter. Inget annat system ger så snabba och klara ekonomiska
styrsignaler. Inget annat system förmår att skapa samma ekonomiska
dynamik och tillväxt. Ett övergripande konsumentpolitiskt intresse är att
genom förstärkt konkurrens och frihandel förstärka konsumenternas ställning.

Konsumentpolitikens framtida inriktning får därför inte ses isolerat från
det rådande samhällssystemet och de övriga medel som samhället har till
sitt förfogande för att tillvarata konsumenternas intresse. Konsumentpolitiken
måste därför agera på flera plan.

Marknadsekonomi eller statsingripanden

En kontroversiell fråga är huruvida konsumenterna i en marknadsekonomi
verkligen har valfrihet i sin konsumtion, dvs. om det är konsumenterna som
styr produktionen. Vad beträffar allmänt kända varor, typ dagligvaror,
torde man kunna säga att individen i många fall fritt träffar sina konsumtionsval
och därmed styr produktionen och försäljningen av dessa varor.
En närbesläktad fråga gäller om konsumenten verkligen har information
om konsumtionsalternativens innebörd och om den information som erbjuds
är vilseledande eller ej. Man bör i det här sammanhanget vara väl
medveten om att en väl fungerande marknadsekonomi inte förutsätter att
konsumenterna har fullständig information. Informationsinsamlandet är
tidsödande och även om informationen vore kostnadsfri skulle den enskilde
konsumenten förmodligen inte anse sig ha tid att fullständigt tillgodogöra
sig denna. Slutsatsen är att det samhällsekonomiskt optimala informationsutbudet
inte behöver vara heltäckande.

I propositionen har man utgått ifrån att konsumenterna befinner sig i ett
underläge gentemot producenterna. I syfte att förbättra konsumenternas

möjlighet att påverka produktion och distribution av varor och tjänster bör Mot. 1985/86:405
man enligt propositionen förstärka ”den svenska modellen för konsumentinflytande
som bygger på ett samarbete mellan det allmänna, näringslivet
och konsumenterna, företrädda av fackföreningar, konsumentkooperationen
och de politiska partierna” (s. 21).

Marknadsekonomin löser förvisso inte alla problem, men vi tror inte att
konsumenternas intressen bäst tillvaratas genom den förespråkade typen
av förhandlingar. En ytterligare fördjupning av den svenska förhandlingsekonomin
vidgar endast fältet för ett politiskt och ekonomiskt maktspel
mellan olika intressegrupper. Samhällsingripanden av detta slag har dessutom
en tendens att ge upphov till en kumulativ process — successivt urholkas
marknadsekonomins funktionsförmåga samtidigt som kraven på centralisering,
reglering och förhandlingar växer sig allt starkare. I den här
typen av system blir goda kontakter med statstjänstemän, politiker, offentliga
tjänstemän och fackföreningsledare viktigare för ett företags framgång
än företagsledningens förmåga att effektivt sköta produktion, innovation
och marknadsföring.

Inom folkpartiet anser vi att den bästa konsumentpolitiken är att skapa
goda förutsättningar för konkurrens. I en väl fungerande marknadsekonomi
tillåts konsumenten att via sina köp styra produktionen i enlighet med
egna preferenser. Försök att ersätta hushållens konsumtionsval med andra
efterfrågeinstrument leder endast till en mindre marknadsanpassad produktion
med åtföljande välfärdsförluster.

Marknadsekonomin förutsätter som ovan nämnts, att det finns konkurrens
mellan fristående företag. Monopol, kartellbildningar och prissamverkan
måste därför motverkas genom en lagstiftning mot konkurrensbegränsningar.
Samhället bör följaktligen begränsa sig till att ange spelreglerna på
den fria marknaden i syfte att främja marknadsekonomins existens och
funktionssätt.

Frihandel

Den svenska ekonomin har på en relativt kort tid blivit en integrerad del av
världsekonomin. Frihandel och näringsfrihet skapade möjligheter för
svenskt näringliv att utnyttja sina komparativa fördelar. Den internationella
konkurrensen har dessutom tvingat fram fortgående rationaliseringar
och andra produktivitets- och effektivitetsbefrämjande åtgärder. Frihandel
gör det möjligt för ett litet land som Sverige att utnyttja stordriftsfördelar,
vilket inneburit att enhetskostnader och priser fallit för en råd varor. Frihandel
leder följaktligen till att konkurrensen skärps och att konsumenterna
får en större mängd varor och tjänster att välja mellan. Resultatet blir att
det blir lönsamt att producera varor för vilka den inhemska marknaden
tidigare var för liten samt en ökad produktdifferentiering till följd av den
hårdnande konkurrensen.

Under det senaste decenniet har den protektionistiska stämningen i vår
omvärld blivit alltmera påtaglig. Handelshinder av skilda slag, subventioner,
dumpning, statsmakternas uppköpspolitik, kvalitets- och säkerhetskrav,
tullvärderingsprinciper m. m. är för närvarande allvarliga hot mot 8

frihandeln. Regeringen bör därför, som ett led i konsumentpolitiken, aktivt Mot. 1985/86:405
verka för en fortsatt liberalisering av den externa ekonomiska politiken
såväl i Sverige som i vår omvärld.

Hushållen och konsumentpolitiken

I propositionen framförs att målet för konsumentpolitiken skall vara att
stödja hushållen i deras strävan att effektivt utnyttja sina resurser samt att
stärka konsumenternas ställning på marknaden. För folkpartiets del vill vi
förutom vad vi inledningsvis framhållit om marknadsekonomins och frihandelns
betydelse ytterligare understryka att målet skall vara att underlätta
för konsumenten att välja det som från dennes egen utgångspunkt är
rationellt och att se till att den information och de kunskaper som konsumenten
behöver för att fatta rationella beslut föreligger.

En snabb utveckling av näringsliv och handel har erbjudit fördelar för
konsumenten. Nya varor har tillkommit, detaljhandelns sortiment ökat,
priserna pressats i konkurrens genom stordrift samt förändrade distributionsmetoder.

Å andra sidan har det ökade utbudet ställt större krav på konsumenten.

Att välja pris mot kvalitet och att snabbt fatta ett köpbeslut där ibland
information och produktvarudeklaration kring varorna saknas förutsätter
att konsumenten har goda förkunskaper.

Planering av inköp och en stram hushållning med ekonomiska medel är i
dag en realitet för de flesta barnfamiljer, vilket ställer stora anspråk på att
de konsumentpolitiska hjälpmedlen fungerar.

En hushållsekonomisk inriktning av den konsumentpolitiska verksamheten
måste därför enligt folkpartiets målsättning även framgent råda. Hushållsekonomiska
undersökningar får emellertid inte enbart vara upplagda
enligt sedvanliga undersökningsmodeller. Fler undersökningar om hur
köpbeteendet påverkas av ekonomiska förändringar och om hur kunniga
eller okunniga hushållen är att sköta sin ekonomi efterfrågas. Detta är av
stor betydelse för hur hushållen kan klara sin ekonomi.

Det bör sålunda erbjudas mer av budgetrådgivning till hushållen och
konsumenten. Konsumentverket bör söka samarbete med andra organ som
arbetar med hushållsekonomisk rådgivning.

Konsumenten och den offentliga sektorn

Folkpartiet konstaterar att det föreligger en allvarlig brist i propositionen
då ej den offentliga sektorn berörs i de förslag som framförs. Detta är desto
mer beklagligt som den nuvarande konsumentpolitiken inte omfattar huvuddelen
av produktionen av offentliga varor och tjänster. Under de senaste
20 åren har den offentliga konsumtionen — av utbildning, hälsovård,
transporter — ökat från 23 % till 36 % av den totala konsumtionen.

Om ett företag har en monopolställning oavsett om företaget är privat
eller offentligt, oavsett om företaget erbjuder produkter eller tjänster har

konsumenten alltid en svag ställning. Därför bör konsumentpolitiken ha 9

som mål att motverka monopolbildningar oavsett om de finns på den priva- Mot. 1985/86:405
ta eller på den offentliga sidan.

Hittills har endast de statliga företagen kunnat nås av konsumentpolitiska
åtgärder; övriga varor och tjänster tillhandahållna av det allmänna
ligger utanför. Samtidigt är det uppenbart att de varor och tjänster som
produceras av den offentliga sektorn är av utomordentligt stor betydelse för
den enskilde konsumenten. Den enskilde har oftast inte något annat val än
att använda sig av de varor och tjänster som det offentliga tillhandahåller.

Detta understryker folkpartiets krav på att bryta de offentliga monopolen
och skapa förutsättningar för tillkomsten av konkurrerande företag.

Den framtida konsumentpolitiken bör vara inriktad på att stärka konsumenternas
påverkan på offentligt producerade varor och tjänster. Det kan
ske genom att t. ex. referensgrupper och olika former av hearings knyts till
de offentliga producenterna. Bland de offentliga företagen har postverket,
televerket och statens järnvägar en särställning då de producerar tjänster
som i hög grad påverkar den enskildes vardag. Här är en stark konsumentpåverkan
av särskild vikt. Det kan därför finnas anledning att se över konsumentinflytandet
även i de statliga verken.

Den kommunala konsumentvägledningen

Konsumentpolitiken bör koncentrera insatserna på frågor som konsumenterna
själva upplever som centrala och konkreta.

Det är därför av väsentlig betydelse att de kommunala konsumentvägledarna
kan bistå konsumenten på lokal nivå ute i kommunerna. En fortsatt
satsning av den lokala konsumentverksamheten på frivillig bas bör därför
enligt folkpartiets mening ske. Konsumentvägledning har hitintills varit ett
frivilligt åtagande från kommunernas sida och bör så förbli. Rådgivning till
den enskilde konsumenten är ett viktigt inslag i denna.

Särskilt bör här uppmärksammas de grupper som har speciella konsumtionsbehov
— s. k. svaga konsumenter — och vilkas önskemål av olika skäl
har svårt att göra sig gällande på den allmänna marknaden.

Det är därför angeläget att sådana speciella konsumentgrupper som glesbygdsbefolkningen,
de handikappade, de äldre samt invandrare får ett större
inflytande på konsumentpolitiken.

Den kommunala konsumentvägledningen bör särskilt uppmärksamma
de problem som dessa konsumenter upplever och i samarbete med näringslivet,
de kommunala organen samt konsumentverket medverka till praktiska
lösningar.

Kompetens och utbildning varierar starkt hos de kommunala konsumentvägledarna.
Även kommunernas insatser vad avser avsatt tjänstgöringstid
för konsumentvägledning är av mycket varierande skala. Det måste
ankomma på kommunerna att öka engagemanget för den konsumentpolitiska
verksamheten.

Ett viktigt inslag i det arbetet är samarbetet med de frivilliga organisationerna.
Studieförbunden, invandrar- och handikapporganisationer, pensionärsorganisationerna,
Husmodersförbundet Hem och Samhälle m. fl. utgör

en viktig informations- och kunskapskälla för ett aktivt och utvidgat konsu- 10

mentpolitiskt arbete.

Enligt folkpartiets synsätt behövs en fri och obunden konsumentrörelse. Mot. 1985/86:405
Det är därför viktigt att uppmuntra till lokala initiativ för en aktiv och bred
konsumentrörelse som representerar den enskilde konsumenten. Sverige
saknar i stort en frivillig konsumentrörelse som enligt vårt förmenande
borde vara till gagn för alla konsumenter.

Företagens ansvar och egenåtgärder

Folkpartiet instämmer i den uppfattningen att samtidigt som produktion
och distribution utvecklats i syfte att möta nya konsumentkrav så uppstår
andra konsumentproblem. För att möta och motverka de konsumentproblem
som Finns på marknaden bör nuvarande utveckling av företagens
egenansvar fortgå. Det behövs sålunda en mer nyanserad syn på valet av
konsumentpolitiska styrmedel för självsanering och eget ansvar i näringslivet
för att möta konsumenternas önskemål om att lösa de problem som
uppstår i handeln.

Konsumenternas kunskaper

Utbildningen i konsumentfrågor måste förbättras. Ett konsumentinflytande
bygger på kunniga konsumenter. Ett viktigt led i konsumentutbildningen
utgör självfallet skolan. Skolutbildningen bör innehålla en bra och praktiskt
inriktad utbildning för alla i hushållning och matlagning. En sådan gör
det lättare för eleverna att senare klara sig i samhället och lägger grunden
för ett rikare liv.

Värdet av kunskaper i kost- och konsumtionsfrågor från tidig ålder poängteras
ofta i samhällsdebatten liksom i flera statliga utredningar.

Hemkunskap är i dag ett lågt prioriterat ämne med enstaka lektioner i
grundskolan. En lektionstimme på 40 minuter förekommer i lågstadiets
timplan (= en stadieveckotimme). SÖ ställer inget krav på att läraren skall
vara behörig hushållslärare, och undervisningen sker mestadels i klassrummet.
På mellanstadiet finns en stadieveckotimme (=40 minuter) under ett
läsår. På högstadiet skall 160 minuters undervisning per vecka fördelas och
schemaläggas under ett av de tre åren.

Det vore önskvärt att hemkunskapsämnet hade fått ett större utrymme
under grundskolans nio år. Med hänsyn till den ”trängsel” som redan i dag
finns på schemat torde detta emellertid inte vara möjligt under överskådlig
tid. 1 stället måste ansträngningar göras för att höja kvaliteten på den undervisning
som i dag ges. Ett viktigt led i detta är att ge lärarna fortbildning så
att de har adekvata kunskaper om hushållsekonomi och produktutbud.

Inom gymnasieskolan har kunskaper inom området kost och hushållning
en svag ställning. En utbildning med bredd och djup inom kost-, konsumtions-
och friskvårdsområdet bör finnas som en egen linje.

En statlig utredning, expertgruppen för översyn av den gymnasiala yrkesutbildningen
(ÖGY), har i ett nyligen avlämnat betänkande (SOU
1986:3) föreslagit att den nuvarande konsumtionslinjen skall avvecklas.

Detta är enligt vår uppfattning inte acceptabelt. I stället bör linjen, i likhet

med vad ÖGY föreslår för övriga tvååriga linjer, på försök förlängas till tre 11

år. Genom att utöka och fördjupa innehållet i kursplanerna kan en utbild- Mot. 1985/86:405

ning skapas som ger en god grund både för arbetsmarknaden och för studier
vid högskolan.

Även nuvarande specialkurser som ofta drivs i internatform bör finnas
kvar. Specialkurserna med deras blandning av teori och praktik ökar elevernas
självförtroende, utvecklar deras omdömesförmåga och kritiskt tänkande
i konsumentfrågor samt väcker intresse för vidare utbildning.

1 propositionen framförs förslag om ekonomiskt stöd till studieförbunden
för utbildning av förtroendevalda, främst konsumentnämndsledamöter.
Folkpartiet avstyrker förslaget om att konsumentverket avsätter ekonomiska
medel för denna utbildning. Värdet av en sådan utbildning föreligger
självklart men detta måste ses som en uppgift inom kommunernas eget
ansvarsområde.

Allmän konsumentinformation

Folkpartiet instämmer i förslaget om att konsumentverkets varuprovningsverksamhet
skall utvecklas.

Varuprovningar är det som konsumenterna mest efterfrågar vid konsumentrådgivning.
Över hälften av de frågor som konsumentvägledarna får
från allmänheten gäller före-köp, dvs. konsumenten frågar vilka märken
som finns av den vara som skall köpas och hur de olika märkena fungerar.

Objektiva och utförliga svar kan endast ges i de fall alla märken inom
varugruppen är provade.

Trots detta stora behov av varuprovningar går endast 3 % av konsumentverkets
budget till provningar.

Det har framhållits vikten av att utvidga det internationella samarbetet
mellan olika provningslaboratorier. Folkpartiet understryker detta. Men
många varor är speciellt tillverkade för den svenska marknaden och ibland
måste därför provning ske här i landet. Provningar tillfredsställer inte bara
konsumenternas efterfrågan på objektiv varuinformation som motvikt till
reklamens mera känslomässiga budskap. Bevisligen har många varor —
främst kapitalvaror — ändrats och förbättrats sedan provningar visat på
bristfälligheter. Genom en utökad provningsverksamhet kan vi få den fortlöpande
övervakning av produktionen som är till gagn för såväl konsument
som producent.

Genom detta system gynnas också de svaga konsumenter som aldrig
uppsöker konsumentrådgivare eller aldrig läser testresultat. Varorna på
marknaden blir bättre, de riktigt dåliga varorna sållas bort. Risken för felköp
minskar.

En stor del av den nuvarande provningsverksamheten på konsumentverkets
laboratorium sker på uppdrag av fabrikanter. De betalar provningen
och förbinder sig att resultaten får offentliggöras. En fördel med detta är att
varor blir provade och konsumentverket tillförs ekonomiska medel för detta.
Nackdelen är att det är fabrikanterna som bestämmer vilka varor som
skall provas. För att en provning skall vara tillfredsställande från konsumentsynpunkt
bör alla märken inom samma varugrupp provas jämsides.

Konsumentverkets framtida verksamhet bör bedrivas enligt de synpunk- 12

ter som här framförts. Konsumentverket förblir även framgent den centrala Mot. 1985/86:405
förvaltningsmyndigheten för konsumentfrågor med uppgift att stödja konsumenten.
Prioriteringen av verkets arbetsuppgifter måste alltid kunna omprövas
med hänsyn till utvecklingen i samhället.

Konsumentinformation i radio och TV

Det talas ofta om svårigheter att nå stora konsumentgrupper och i synnerhet
de svaga konsumenterna med konsumentinformation. Ett medium som når
alla med stor genomslagskraft är TV.

Men Sveriges Television har försummat sina möjligheter att ge konsumentinformation.
Det förekommer en del konsumentprogram, men de flesta
är för ytliga och andra uppfyller inte kraven på saklig information.

Därför bör Sveriges Television med det snaraste avsätta regelbundet återkommande
tid till konsumentprogram, som är sakliga och så journalistiskt
väl utarbetade att de får genomslagskraft.

Prisjämförelser mellan olika varor eller tjänster, kvalitetskontroller, testresultat,
granskning av kreditkostnader o. d. kan göras till lika intressanta
program som många underhållningsprogram med höga tittarsiffror.

Radions Ekoredaktion har glädjande nog börjat med konsumentprogram
en förmiddag i veckan. En del av dessa program har fått mycket stor
genomslagskraft. Televisionen skulle enligt folkpartiets uppfattning kunna
nå ännu fler konsumenter.

Det är också viktigt att televisionen har skickligt gjorda, intressanta och
objektiva konsumentprogram regelbundet återkommande, när TV blir ett
medium även för reklam.

Livsstilsreklam och könsdiskriminerande reklam

I propositionen föreslås att konsumentverket skall kontinuerligt följa reklamens
utveckling från konsumentsynpunkt, föreslå åtgärder för att motverka
negativa drag, initiera debatt osv.

Vidare föreslås att verket tillförs vissa medel för uppgiften. Särskilt påpekas
behov av ökade insatser när det gäller analys av reklamens utveckling
och mot s. k. livsstilsreklam riktad till barn och ungdom.

Folkpartiet anser att en offentlig och öppen debatt om reklamfrågorna
bidrar till självsanering i näringslivet. Utbildning, självsanering och offentlig
debatt bör vara verkningsfulla medel för att sanera och motverka dålig
reklam.

Vi erinrar också om de av Näringslivets delegation för marknadsrätt
(NDM) framtagna etiska reglerna. Marknadföringslagens regler kan även
tillämpas för att motverka reklam och marknadsföring som är otillbörlig. Vi
avvisar därför förslaget om att särskilda medel bör avsättas till konsumentverket
för att särskilt följa utvecklingen av s. k. livsstilsreklam.

När det gäller frågan om könsdiskriminerande reklam råder inte delade
meningar om att sådan kränkande reklam bör motverkas. Vi tillstyrker

förslaget om att ett särskilt forum bör inrättas för debatt och dialog mellan 13

de olika parterna. Konsumentverket och JÄMO får därmed till uppgift att Mot. 1985/86:405
följa utvecklingen. Målet för parterna är att reklam inte får vara könsdiskriminerande
och medlet för uppgiften är utbildning och kunskap. Folkpartiet
tillstyrker därmed att särskilda utredningsmedel tillkommer.

Information på produkterna

En av de mest angelägna konsumentfrågorna är att ge konsumenten tillgång
till en ändamålsenlig information om varorna i den vardagliga köpsituationen.
Den bör vara så utformad att jämförelser mellan olika alternativ
underlättas. Trots en allmän nivåhöjning av de konsumentpolitiska åtgärderna
är det i dag svårare än någonsin att i butiken få en objektiv konsumentinformation.
Varuprovningskommittén föreslog att man på frivillig
väg skulle söka bygga upp ett varudeklarationssystem i samarbete med näringslivet.

Grundtanken är att ett varudeklarationssystem med igenkänningstecken
skall utgöra en fördel för marknadsföringen för seriösa och ansvarskännande
företag. Samtidigt kommer systemet att underlätta för konsumenten att
välja rätt vara till rätt pris.

En utvecklingsmodell kan vara densamma som möbelbranschen tillämpar.
Företag går samman och enar sig om en lämplig form för en seriös
konsumentinriktad information kring — i detta fall — möbler. Möbelfakta
är en tillförlitlig och efterfrågad information av konsumenten. Ett aktivt
stöd från konsumentorgan och medvetna konsumentgrupper skulle på så
sätt leda till bättre och mer prisvärda produkter.

Folkpartiet efterlyser initiativ från konsumentverket att i samarbete med
andra organ stimulera till ett frivilligt varudeklarationssystem för vissa varor.

Datorstödd konsumentupplysning

Rådgivning och upplysning till de enskilda konsumenterna är i stora stycken
ett kvantitetsproblem. Det gäller i kommunerna att inte nöja sig med att
kunna besvara ett antal telefonfrågor per dag eller att informera ett antal
besökande konsumenter. Det är dessutom fråga om att bringa upplysning
om varor och tjänster till konsumenterna tusentals gånger om dagen — råd
och erfarenheter bör finnas till hands vid den enskilde konsumentens inköpsplanering
och helst också vid de direkta köptillfällena. Här räcker inte
massmedier som radio, TV och tidningar; här kan man ta datatekniken till
hjälp.

För att datorstödd konsumentrådgivning skall bli meningsfull krävs två
ting:

— Varujämförelser och marknadsöversikter skall finnas tillgängliga. Vidgade
varuprov behöver därför göras, normer behöver aktualiseras osv.

Sådana uppgifter kan lagras i allmänt tillgängliga databaser.

— Den rådgivande informationen behöver spridas ut till konsumenterna
via datakommunikation.

Dataterminaler finns redan på hundratals postkontor, bibliotek och and- 14

ra offentliga platser i vårt land. Flera hundra tusen persondatorer finns på Mot. 1985/86:405

arbetsplatserna. En stor del av dessa har telefonmodem. Dessutom har för
närvarande 20 000 familjer i Sverige hemdatorer med telefonmodem i sina
bostäder. Dessa datorer kan kopplas in på telefonnätet. Via dessa olika
utrustningar kan konsumentrådgivning nå ut till stora mängder konsumenter.
En teknik som här är lämplig, för att den är enkel och billig, kallas
videotex (förut benämnd teledata).

Med detta blir varujämförelser och marknadsöversikter, som skrivs in i
allmänna databaser, via telefonnätet tillgängliga för envar. Kostnaderna
för användning blir måttliga med hänsyn till värdet för konsumenten av att
när som helst ha tillgång till aktuella pris- och kvalitetsjämförelser. (För
videotex tillämpas enhetstaxa för telenätets användning över hela landet,
för närvarande 35 öre/minut.)

För att denna typ av konsumentupplysning skall kunna föras ut till konsumenterna
bör följande äga rum:

— Branschorganisationer bör uppmuntras att själva bygga upp databaser
med produktfakta och jämförande varuanalyser — konsumentdatabaser.

— Konsumentverket bör i samverkan med industrin arbeta fram praktiska
normer och standarder för sådana varuöversikter, som är avsedda direkt
för konsumenten.

— Konsumentverket bör komplettera sitt blankettmaterial för ”familjers
konsumtion och hushållsekonomi” till rådgivande datorprogram, som
via t. ex. videotexnätet kan föras ut till konsumenten, för körning på
hemdatorer eller persondatorer.

— Konsumentverket bör i samverkan med televerket studera hur konsumentupplysning
bedrivs i närstående stora utländska videotexsystem.

Televerket bör uppmuntas att t. ex. via sin Teldokfond initiera studier
av datoriserad handel med konsumentupplysning.

— Industrins företrädare bör uppmuntras att tillsammans med televerket
starta praktiska prov med videotex för konsumentupplysning. I detta
sammanhang bör man samtidigt göra sociala studier över användningen,
så att tidiga erfarenheter från högutbildade användare utan dröjsmål
kan brukas för att göra denna typ av konsumentupplysning tillgänglig
för allt bredare grupper i samhället.

Kunskapsutveckling

1 dagens föränderliga samhälle påverkas och förändras konsumtionsvaror
och konsumtionsmönster för konsumenten. Det är därför viktigt att konsumentpolitiken
grundas på de analyser som beaktar de ekonomiska, tekniska
och sociala förhållanden som råder för konsumenten.

Vilka effekter innebär exempelvis förhållandet att cirka hälften av befolkningen
i Stockholms innerstad består av enpersonshushåll? Vad betyder
å ena sidan en kraftig befolkningskoncentration till Stockholmsområdet
för handelns utveckling? Och å andra sidan — hur påverkas näringslivet
i skogslänen med en accentuerad utflyttning från befolkningssvaga områden?
15

Det särskilda statliga stödet till glesbygdsbutikerna har haft stor betydel- Mot. 1985/86:405
se för glesbygdens folk. Sådant stöd för att upprätthålla viktig samhällsservice
kan därför krävas även i fortsättningen. En ökad uppmärksamhet fordras
för studier av varu- och serviceförsörjningens strukturutveckling både i
tätort och i glesbygd. För konsumenten i glesbygd är det av stor vikt att
arbetet sker i nära samarbete med länsstyrelsens regionalekonomiska enheter,
som på nära håll följer denna utveckling.

Folkpartiet instämmer i förslaget om att glesbygdsanslaget även fortsättningsvis
ligger kvar hos industridepartementet.

Beslutet om indragning av den regionala hemkonsulentverksamheten
har inneburit en försvagning inom konsumentområdet. Den marknadsbevakning
som hemkonsulenterna följde ute i regionerna ligger nu nere, vidare
försummas viktiga uppföljningar inom området livsmedelskonsumtion
och livsmedelskvalitet. Konsumentverket måste söka samarbete med andra
organ i dessa frågor för att ej försumma denna del inom det konsumentpolitiska
området.

Forskning och brukaraspekter på produktinformation

Folkpartiet har i annat sammanhang framfört åsikter om att det behövs en
mer långsiktig kunskapsutveckling inom det konsumentpolitiska området
med särskilda insatser vid universitetet och högskolor.

Vi anser det viktigt att stimulera forskning som utgår ifrån konsumenternas
krav och behov — brukarorienterad produktforskning. En sådan forskning
bedrivs vid Chalmers högskola i Göteborg.

Folkpartiet tillstyrker förslaget om en särskild utredning för att åstadkomma
en fast förankring av den konsumenttekniska forskningen inom
högskolan liksom förslaget om en varaktig finansiering.

Den lokala konsumentpolitiska verksamheten

Den kommunala verksamheten utgör basen för konsumentupplysning.

Även fortsättningsvis, anser folkpartiet, bör verksamheterna bygga på ett
frivilligt åtagande. För att bredda kvalitet och kompetens är det önskvärt
med en aktiv politikermedverkan i konsumentnämnderna. Så länge som
den kommunala verksamheten är av så varierande art, måste också konsekvenserna
bli en större belastning på de centrala instanserna som konsumentverket
och allmänna reklamationsnämnden. Folkpartiet understryker
att någon särskild lagstiftning för den lokala konsumentpolitiska verksamheten
ej bör tillkomma.

Reklamationshanteringen centralt och allmänna
reklamationsnämnden

Allmänna reklamationsnämnden — ARN — började sin verksamhet på
försök år 1968. Nämnden kom tidigt att pröva ett stort antal tvister och den
tillvann sig stort förtroende hos både konsumenter och näringsidkare. Sedan
1981 är ARN en självständig myndighet. 16

1 propositionen föreslås att nämnden även fortsättningsvis skall vara en Mot. 1985/86:405
rättsbildande och praxisskapande instans för att lösa konsumenttvister.

Folkpartiet understryker detta, samtidigt som vi understryker att ett organ,
som i likhet med domstol har till uppgift att pröva tvister, bör vara helt
obundet och fristående för att fungera objektivt.

Vidare framförs i propositionen förslag om en resursindragning av 0,7
milj. kr. Motivet är bl. a. att de kommunala konsumentvägledarna skall
överta en större del av de tvister som ARN i dag löser. Om förslaget vinner
gehör innebär det att närmare 10 %av anslaget försvinner och resultatet blir
en kraftig nedrustning av det konsumentskydd som ARN i dag lämnar.

Motivet synes illa underbyggt eftersom det kommer att drabba den enskilde
konsumenten. Den kommunala konsumentvägledningen — som vi
tidigare framhållit — har långt ifrån den kompetens och de resurser som
förutsätts för att i ökad grad överta en decentraliserad reklamationshantering.
Någon resursförstärkning för konsumenten innebär ej förslaget utan
tvärtom en försämring. Folkpartiet avstyrker därför förslaget.

Detsamma gäller förslaget om inrättandet av ett särskilt råd. ARN:s nuvarande
organisation fungerar helt tillfredsställande och bör därför fortsätta
med bibehållna budgetmedel och enligt gällande organisation.

Hemställan

Med anledning av vad vi i motionen anfört hemställer vi

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående en fortsatt liberalisering av den externa
ekonomiska politiken i Sverige och i vår omvärld,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående ett stärkt konsumentinflytande över den
offentliga sektorns produktion av varor och tjänster,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående konsumentverkets framtida verksamhet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående en förlängning av konsumtionslinjen
samt ett bibehållande av specialkurserna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att särskilda medel inte bör ges till studieförbunden
för utbildning av förtroendevalda,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att inga särskilda medel bör tillskjutas konsumentverket
för att följa utvecklingen av s. k. livsstilsreklam,

7. att riksdagen hos regeringen begär att konsumentverket får i
uppdrag att arbeta för ett system med frivillig varudeklaration för
vissa varor,

8. att riksdagen hos regeringen begär att konsumentverket får i
uppdrag att tillsammans med televerket studera hur konsumentinformation
kan komma konsumenterna till del genom datatekniken i

enlighet med vad i motionen anförts, 17

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vad i Mot. 1985/86:405
motionen anförts om konsumentinformation i radio och TV beaktas

vid utformningen av det nya radioavtalet,

10. att riksdagen avslår förslaget om inrättande av ett särskilt råd
knutet till allmänna reklamationsnämnden,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i övrigt anförts i motionen om inriktningen av konsumentpolitiken,

12. att riksdagen beslutar att till Konsumentverket för budgetåret
1986/87 under sjunde huvudtiteln anvisa ett i förhållande till regeringens
förslag med 700 000 kr. reducerat anslag om 49 300 000 kr.,

13. att riksdagen beslutar att till Allmänna reklamationsnämnden
för budgetåret 1986/87 under sjunde huvudtiteln anvisa ett i förhållande
till regeringens förslag med 700 000 kr. förhöjt anslag om
9 124 000 kr.

Stockholm den 1 april 1986
Ulla Orring (fp)

Bengt Harding Olson (fp) Kjell-Arne Welin fp)

Barbro Sandberg fp)

18

xk AB Stockholm 1986