Motion till riksdagen
1985/86:397

Birger Rosqvist (s) och Karl-Erik Svartberg (s)
Vissa varvsfrågor m. m. (prop. 1985/86:120)

Svensk varvsindustri har under en lång följd av år varit utsatt för en utomordentligt
svår internationell konkurrens. Denna har förstärkts av att alla
viktiga konkurrentländer har ett omfattande statligt stöd till den inhemska
varvsindustrin. Hur stor subventionsgrad som förekommer redovisas i en
tabell i propositionen. Av denna framgår att subventionsgraden för inhemska
beställare varierar från den svenska på 7 % ända upp till 33 %. För
utländska beställare varierar subventionsgraden från den svenska, 7 % till
12 %.

Inom vissa segment av varvsmarknaden är subventionsgraden ändå högre,
20—30 %, och i vissa fall ända upp till 50 %.

Det är utvecklingen på de statliga subventionerna som gör att Svenska
Varv inte längre kan driva Kockums Varv. Det har inte hjälpt att Kockums
är ett av världens mest effektiva varv, produktionen av handelsfartyg måste
upphöra.

Nedgången i antalet sysselsatta i fartygsproduktion har för Sveriges del
varit dramatisk.

Sedan nyproduktionen av handelsfartyg lagts ned vid Kockums kommer
endast några tusen personer vara sysselsatta med varvsproduktion i traditionell
mening. I jämförelse med varvens sysselsättning i mitten av 1970talet
kan man tala om en ren katastrof. 1975 sysselsattes över 33 000 människor
i varvsproduktion.

I och med att nyproduktion av handelsfartyg i princip upphör inom
Svenska Varv AB återstår nybyggnadsverksamhet vid ett antal mindre varv
utanför Svenska Varv-koncernen.

Det gäller Djupviks varv (Tjörn), Marstrandsverken, Falkenbergs Varv,
Kalmar Fartygsreparationer, Oskarshamns Varv, Marinteknik (Östhammars
kommun) och Lunde Varv (Kramfors kommun).

Dessa varv är små men av stor betydelse för sysselsättningen på sin ort.
De har med stor flexibilitet och anpassningsförmåga lyckats förändra verksamheten
med en förändrad efterfrågan. De mindre varven är ändå beroende
av kreditvillkor som är jämförbara med omvärldens. Det är angeläget att
de mindre varvens möjligheter att överleva tillvaratas inte minst för att
bevara kompetens och kapacitet inom varvsnäringen. Ett totalt utraderande
av svensk varvskapacitet skulle sannolikt få svårartade konsekvenser.
Därför är det angeläget att konkurrenssituationen för de små och medelstora
varven snarast får en ny översyn. Under den tid diskussionerna kring
nedläggningarna av storvarven inom Svenska Varv pågått har de övriga

varvens situation kommit i skymundan. Mot. 1985/86:397

Problemen inom dessa varv är främst knutna till kreditvillkor och borgensåtaganden
som i en del fall gjorts före 1983 och som fortfarande är
betungande främst ur kreditvärdighetssynpunkt. Fram till 1983 Fick ju varven
till 100 % svara för borgensåtaganden, därefter till 10 %.

Det nu föreslagna stegvisa ökandet av kreditgarantiavgifterna innebär på
sikt att kostnaderna för att ta hem fartygsorder ökar så starkt att varven
riskerar att förlora order.

1 proposition 1985/86:120 föreslås att ”kontantstöd” införs som ett alternativ
till projektstödet.

Det s. k. kontantstödet har sedan våren 1982 tillämpats i Norge, vilket
inneburit att svenska varv har avsevärda konkurrensproblem med de norska
varven. Det system som föreslås i propositionen kan inte mäta sig med
det norska.

Det norska kontantsystemet för nyproduktionen innebär enligt uppgift
en subvention av räntemellanskillnaden mellan fastställd marknadsränta
14,5 % och den låneränta på 8 % som tillämpas. Mellanskillnaden på 6,5 %

Fixeras för hela den teoretiska amorteringstiden vid kontraktstillfället och
diskonteras med en diskonteringsränta som anses motsvara prisutvecklingen.
Det här ger en subventioneringsgrad av 19% av kontraktspriset. Det
fiktiva lånets löptid ändras därefter från 8,5 år till 5 år. Subventionsgraden
behålls därvid oförändrad, vilket medför en sänkning av låneräntan. Kontantsubventionen
i Norge utgörs sålunda av skillnaden mellan marknadsräntan
och låneräntan för det Fiktiva femårslånet, vilken skillnad för närvarande
uppgår till 9,8 % på den kvarvarande delen av det Fiktiva lånet. I stort
sett samma principer gäller för större ombyggnader.

Det i proposition 1985/86:120 föreslagna kontantstödet har avsevärt
lägre nivå. Enligt vissa beräkningar rör det sig om 6 % subvention på kontraktspriset
medan det norska alltså ger 19 %.

Det här innebär att de kvarvarande svenska varvens konkurrenssituation
snabbt blir ohållbar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

att riksdagen av regeringen begär en snabböversyn av kreditsystemet
i syfte att minska konkurrensnackdelarna för den kvarvarande
svenska varvsindustrin.

Stockholm den 1 april 1986

Birger Rosqvist (s) Karl-Erik Svartberg (s)

10