Motion till riksdagen
1985/86:396

Alf Svensson (c)

Vissa varvsfrågor m. m. (prop. 1985/86:120) ^ot

1985/86
396-399

I propositionen behandlas varvsbranschen i Sverige. Kds delar i stort propositionens
förslag till förändringar i hanteringen av varvsstödet m. m. Kds
är dock starkt kritiskt till regeringens förslag att avveckla den civila varvsproduktionen
vid Kockums i Malmö, främst beroende på de samhällsekonomiska
konsekvenserna och den omfattande arbetslöshet en nedläggning
skulle medföra i en redan hårt drabbad region. I denna motion redogörs
närmare för den kritik kds riktar mot en nedläggning av Kockums. I stället
förespråkar kds en fortsatt drift av Kockums varv.

Sysselsättningskonsekvenser

Arbetsmarknadssituationen i Malmöregionen är mycket bekymmersam. I
Malmöhus län går ca 15 000 människor öppet arbetslösa. 6 500 av dessa
återfinns i Malmö. Arbetslösheten är så hög som 5,4 % i genomsnitt i länet.
Rikssnittet ligger på ca 2,8 %. Under perioden 1975—1983 har antalet sysselsatta
i industrin minskat med 15 700 personer. Antalet industriarbetsställen
har under samma tid minskat från 1 143 till 807. Det är främst varvs-,
gummi- och plastindustri, textil- och beklädnadsindustri, trävaruindustri
samt jord- och stenvaruindustri som haft en negativ utveckling. Varvsnäringen
har utgjort en mycket betydande del av industrisysselsättningen i
länet och främst i kommunerna Malmö och Landskrona. Av de 2 860 anställda
vid Kockums kommer ca 75 % från Malmö kommun. Inpendlarna
som uppgår till 860 har sina hemorter spridda över större delen av länet.

Länets andel av det totala antalet arbetslösa i landet har under första
delen av 1980-talet ökat till ca 11 %, dvs. var nionde arbetslös i landet bor i
Malmöhus län. När det gäller antalet arbetslösa har Malmöhus län i särklass
flest. Denna utveckling ha skett trots att de arbetsmarknadspolitiska
insatserna ökat markant under perioden 1982—1985. Totalt 31 000 personer
är öppet arbetslösa eller sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska insatser.
Det innebär en ökning med 13 000, eller 72 %, jämfört med närmast föregående
jämförbart konjunkturår, 1980. I riket i sin helhet var ökningen 45 %
under samma period.

Det är mot bakgrund av denna dystra arbetsmarknadssituation och näringslivsstruktur
som nedläggningen av Kockums civila fartygsproduktion
skall ses. Den civila fartygsproduktionen vid Kockums sysselsätter 2 300
personer. Hos underleverantörer sysselsätts direkt ytterligare 1 300 personer.
Därtill kommer sysselsättningseffekter i flera olika led genom de sprid

1 Riksdagen 1985/86. 3 sami. Nr 396—399

ningseffektersom bortfallet av ekonomisk aktivitet i Malmöregionen skulle Mot. 1985/86:396
få för serviceföretag, handel, kommunal verksamhet osv. En region som
befinner sig i ett besvärligt läge får en förstärkt negativ utvecklingstendens.

Den totala sysselsättningseffekten beräknar länsarbetsnämnden i Malmöhus
län till mellan 6 000 och 10 000 minskade arbetstillfällen. Som stöd
för en sådan uppskattning finns bl. a. erfarenheterna av de nedläggningar
och nedskärningar av varvsbranschen som tidigare drabbat regionen. Nedläggningen
av Öresundsvarvet i Landskrona och den stora neddragningen
av personal vid Kockums som ägt rum hittills under 1980-talet visar att de
insatser som gjorts för de som blivit arbetslösa har varit relativt framgångsrika
när det gäller de direkt berörda. Det måste dock understrykas att negativa
effekter på länets arbetsmarknad inte har uteblivit. Under 1980-talet
har Malmöhus län fått en drastisk uppgång i antalet arbetslösa.

Enligt uppskattningar från de fackliga organisationerna är 5 100 familjemedlemmar
i Malmö kommun direkt beroende av arbetstillfällena vid
Kockums AB. I Malmö med kranskommuner är ca 6 000 familjemedlemmar
direkt beroende av försörjningsmöjligheterna vid Kockums och motsvarande
siffra för Sydskåneregionen är ca 6 700 familjemedlemmar. Totalt
beräknas 12 000 i Malmöregionen bosatta familjemedlemmar vara beroende
av varvsverksamheten för sin försörjning.

Länsarbetsnämnden i Malmöhus län hävdar att antalet varsel ökar och
att platstillströmningen minskar. En avveckling av Kockums civila fartygsproduktion
skulle därmed ske samtidigt som arbetsmarknadssituationen
mörknar. Olika åtgärder kan givetvis ge de flesta av de nuvarande varvsarbetarna
nya arbetstillfällen, men det sker i så fall till priset av att andra
arbetssökande förblir utan arbete. Detta drabbar speciellt nytillträdande
arbetskraft — främst yngre ungdomar. ”Ungdomarnas försämrade möjligheter
till arbete på den reguljära arbetsmarknaden under 1980-talet har
redan lett till svårlösta sociala problem, som framför allt är märkbar i åldersgruppen
20—24 år”, uppger länsarbetsdirektör Göte Bernhardsson i ett
PM angående Kockums betydelse för arbetsmarknaden i Malmöhus län.

En annan effekt är ökad utflyttning och därmed ytterligare förstärkning av
den ogynnsamma befolkningsstrukturen i Malmöregionen.

För sex år sedan var antalet anställda vid Öresundsvarvet lika stort som
antalet anställda nu är vid Kockums. En grov jämförelse av åldersstrukturen
vid de båda företagen visar att Kockums har en betydligt mindre andel
ungdom i åldern 19 — 24 år (7 % mot 22 % för Öresundsvarvet) medan åldersklassen
45 — 54 år är betydligt större (32 % mot 17 % för Öresundsvarvet).
Det är bland arbetarna som dessa skillnader är särskilt framträdande.

Jämfört med Öresundsvarvet har således Kockums färre anställda i åldrarna
där möjligheterna på arbetsmarknaden är större samt fler anställda i
etablerade åldrar med relativt hög ortsbundenhet. Antalet personer i åldern
40—60 år är betydligt större på Kockums än för det nyligen nedlagda Uddevallavarvet,
som i sin tur hade en större del över 60 år vilka kunde förtidspensioneras.
Denna grupp äldre anställda har det speciellt svårt att hitta
nya arbeten och har dessutom svårare att omskola sig eller flytta. Att förtidspensionera
dessa är inget alternativ då de normalt borde ha 10 — 25 år
kvar i aktivt förvärvsarbete. Dessutom bör det noteras att 27,7 % av 2

Kockumsarbetarna är invandrare med utländskt medborgarskap. Till detta
kommer en relativt stor grupp invandrare som i dag är svenska medborgare.
Arbetsmarknadsutsikterna för dessa är många gånger betydligt svårare än
för övriga.

Ekonomiska konsekvenser

De företagsekonomiska kostnaderna för att fortsätta driften av Kockums
civila fartygsproduktion beräknas av företagsledningen till 200 milj. kr. i
marknadsstöd per år samt kredit- och lånevillkor som likställs med de konkurrerande
varvsnationerna. Industridepartementet beräknar dessa kostnader
till 150 milj. kr. per år, totalt 350 milj. kr. under några överbryggningsår,
två till sex beroende på vilka som gör bedömningarna. Detta innebär
inte, vilket måste starkt betonas, att Kockums varv får någon speciell förmån
utan enbart att Kockums varv därmed får likartade konkurrensförhållanden
med andra varv.

Denna merkostnad för samhället skall vägas mot vad arbetslöshet och
den direkta avvecklingen av varvet kostar samhället. Under 1984 betalades
det ut 582 milj. kr. som ersättning från arbetslöshetskassan och i kontant
arbetsmarknadsstöd till ersättningsberättigade i Malmöhus län. Statens och
kommunernas finansiella kostnader i form av bortfall av direkta och indirekta
skatter och arbetsgivaravgifter till följd av arbetslösheten uppgår till
ca 320 milj. kr. Till detta skall läggas kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska
insatser. Statliga bidrag för beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och
ungdomslag uppgår 1984 till mellan 400 och 500 milj. kr. i M-län.

Ökad arbetslöshet innebär minskad produktion men också ökade utgifter
och minskade inkomster för stat och kommun. I en försiktig uppskattning
av de finansiella kostnaderna för den offentliga sektorn av ökad arbetslöshet
i den storleksordning som gäller vid en nedläggning av
Kockums, anser länsarbetsnämnden i Malmö att det rör sig om 400—600
milj. kr. per år.

TCO- och LO-distrikten i Skåne har försökt göra en samhällsekonomisk
uppskattning av vad en nedläggning av Kockums varv skulle innebära. De
utgår från att 8 000 skulle bli arbetslösa. En del av dessa får säkerligen nya
arbeten inom kort men eftersom det redan är stor arbetslöshet blir andra
arbetssökande utan arbete i stället. Siffran 8 000 är ett genomsnitt av länsarbetsnämndens
kalkyl. Räknar man in samhällets kostnader för arbetslöshetsersättning,
utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning, förtidspension
av arbetsmarknadsskäl, minskade kommunala och statliga skatteintäkter
etc. visar detta att samhället har utgifter på 50 000 kr. för varje
arbetslös. Samhället har inkomster på 100 000 kr. för var och en som är i
arbete. För 8 000 människor blir samhällets inkomster 800 milj. kr. medan
lika många arbetslösa resulterar i ökade utgifter med 400 milj. kr. De samhällsekonomiska
förlusterna vid en avveckling av varvet är således 1 200
milj. kr. årligen.

Därtill skall läggas, vilket inte går att uppskatta i pengar, den sociala oro
och problem av olika slag som uppstår för de drabbade vid en nedläggning;
huspriser sjunker, kommunerna avvaktar i stället för att bygga ut service

Mot. 1985/86:396

3

funktioner, företag blir osäkra om framtiden, ungdomar söker sig bort från Mot. 1985/86’396
regionen etc.

En annan mycket viktig sak, vilken kan nedbringa ovanstående kalkyl, är
kostnaderna för de insatser som samhället gör för att skapa alternativa
arbetstillfällen. Regeringen har i propositionen angett en rad åtgärder som
skulle motverka arbetslösheten i regionen. I proposition 1984/86:125, tillläggsbudget
III till statsbudgeten för budgetåret 1985/86, redovisas kostnaderna
för en del av dessa åtgärder:

Kostnad

— Lokaliseringsstöd till Saab för att bygga en ny bilfabrik
i Malmö 414 milj. kr.

— Medel för utvecklingsarbete inom Kockums verkstäder
AB inom företagets verksamhetsområde ?

— Medel till ett regionalt investmentbolag (näringslivet
skall satsa 1,5 x statliga insatsen) 50 milj. kr.

— Förstärkning av den regionala utvecklingsfonden i
Malmöhus län 8 milj. kr.

— Förstärkning av länsstyrelsernas resurser för olika

regionala utvecklingsinsatser 10 milj. kr.

— Centrum för marin- och undervattensteknologi i
anslutning till den fortsatta verksamheten vid
Kockums AB ?

— Medel för teknisk högskoleutbildning i Malmö —

Lund-regionen 24 milj. kr.

— Broförbindelse Köpenhamn —Malmö och järnvägstunnel
Helsingör—Helsingborg ?

— Televerket 8 milj. kr.

— Medel till Kockums civila fartygsproduktion för

att upprätthålla verksamheten 1986—1987 200 milj. kr.

(ovanstående summa ej angiven i tilläggsbudgeten
utan härrör från tidningsuppg.)

— SJ :s ombyggnad av 375 järnvägsvagnar på
Kockums ?

— Medel till arbetsmarknadspolitiska åtgärder 95 milj. kr.

Totalt har 609 milj. kr. redovisats i tilläggsbudgeten för dessa åtgärder.
Dessutom tillkommer ca 200 milj. kr. för att driva varvet under avvecklingstiden
samt att Saab medges ta i anspråk avsättningar till investeringsfonder
på sammanlagt 12,5 miljarder kronor investeringar i Malmö och andra
orter där Saab bedriver verksamhet. Inga uppgifter är heller presenterade
om vilka insatser som avses när det gäller medel till utvecklingsarbete inom
Kockums Verkstäder AB, ej heller medlen till centret för marin- och undervattenteknologi
vid Kockums. Regeringen har i propositionen försökt skapa
förhoppningar om Öresundsbro och järnvägstunnel. Dessa projekt har
inte preciserats tidsmässigt eller kostnadsmässigt.

Tar man ett helhetsgrepp kring problemet med Kockums varv framstår
det som socialt och samhällsekonomiskt mycket väl motiverat att stödja

Kockumsledningens, de fackliga organisationernas, Malmö kommuns och Mot. 1985/86:396
länsarbetsnämndens uppmaning att satsa på Kockums.

Varvsnäringen har kostat staten 35 miljarder kronor de senaste tio åren.

Misstaget som begåtts är framför allt att inte nedbantningen och omstruktureringen
av den svenska varvsnäringen gjordes på ett tidigare stadium och
mer resolut. Men många av dessa miljarder skulle också vara bortkastade
om även det sista nybyggnadsvarvet i vårt land, ett högteknologiskt och
modernt varv som Kockums, skulle avvecklas. Därtill måste den tillgång
som framstående varvsteknologi och kompetens utgör för hela näringslivet
värderas.

Den militära produktionen vid Kockums, som skall bibehållas, måste
påverkas negativt av att förlora den teknologi, de resurser och den mänskliga
kompetens som den civila varvsverksamheten alstrar.

Både koncernen Kockums och den civila varvsproduktionen vid
Kockums visade vinst 1984 och beräknas också gå med vinst 1985, enligt
1984 års verksamhetsberättelse. Det egna kapitalet var efter 1984 års bokslut
nära 250 milj. kr. för både koncernen Kockums och Kockums AB.

”Malmöpaketet”

Ovan har regeringens förslag till åtgärder för att skapa alternativa arbetstillfällen
vid en nedläggning av Kockums civila varvsproduktion beskrivits.

De totala kostnaderna för dessa åtgärder uppgår ungefär till vad tre års drift
av varvet kostar under nuvarande omständigheter. Utifrån realistiskt optimistiska
prognoser skulle Kockums kunna klara sig självt efter en fyra till
fem års överbryggning.

Regeringen föreslår en avveckling av varvsverksamheten under 1986 och
1987. Med en redan besvärlig arbetsmarknadssituation är framtidsutsikterna
dystra för varvsarbetarna, trots ”Malmöpaketet”. Saab-Scanias investeringar
i Malmö beräknas ge en nettoökning av antalet anställda i regionen
med 570 personer under åren 1986—1988. Att omskola äldre varvsarbetare
till bilarbetare kan visa sig vara en svår uppgift. Regeringen har inte heller
några garantier för att det blir just varvsarbetare som får arbete i Saabs nya
fabrik. Eftersom det handlar, i bästa fall, på kort sikt om endast 570 nya
arbetstillfällen så löser det inte heller hela problemet. Dessutom är ju arbetsmarknadssituationen
sådan i Malmö att Saabfabriken behövs även om
varvet drivs vidare.

Det enorma stöd som Volvo fick i Uddevalla, och Saab nu föreslås få i
Malmö, är också tveksamt ur handelspolitisk synpunkt. Utländska biltillverkare
upplever statsstöden till svenska bilfabriker som otillbörlig konkurrens.
Detta kan leda till påtryckningar på resp. regering som i sin tur kan
leda till importrestriktioner eller statliga subventioner, vilket därmed skulle
försvåra möjligheterna för Volvo och Saab på den internationella marknaden.
Den sjunkande dollarkursen och den allt hårdare konkurrensen på
bilmarknaden medför dessutom att det finns risk för att förlita sig för mycket
på bilbranschens möjligheter att skapa nya arbetstillfällen.

Något byggande av en broförbindelse mellan Malmö och Köpenhamn
kommer knappast till stånd inom de närmaste åren bl. a. beroende på att

danskarna i första hand förefaller vilja prioritera broförbindelse över Stora Mot. 1985/86:396
Bält.

De övriga insatser som görs för Malmö kommer inte att leda till så många
nya arbetstillfällen att det täcker de förlorade arbetstillfällena. På kort sikt
kommer dessutom betydande problem med bl. a. omskolningar att uppkomma.
Speciellt den äldre arbetskraften kommer att få det mycket besvärligt.
Långtidsarbetslöshet, förtidspensionering och ökat antal socialbidragsmottagare
kommer att följa i spåren av nedläggningen.

Kds avvisar därför regeringens ”Malmöpaket” och förordar i stället en
fortsatt drift av Kockums civila fartygsproduktion. Medel för detta bör tas
från de insatser som föreslås utgå i det s. k. Malmöpaketet i tilläggsbudget
III för innevarande budgetår. Medel till teknisk högskoleutbildning i Malmö
— Lund-regionen stöder dock kds då dessa 24 milj. kr. på ett positivt sätt
kan bidra till en teknisk utveckling i regionen.

Kockums framtidsmöjligheter

Alla bedömare är eniga om att Kockums varv är ett högteknologiskt varv
med hög produktivitet och skickliga yrkesarbetare. Dessutom har Kockums
varv under senare år slagit sig fram till en tätposition inom vissa segment
inom varvsbranschen, som kryssningsfartyg. Vore det inte för att den internationella
varvsmarknaden är söndersubventionerad så skulle Kockums
varv klara sig bra i den internationella konkurrensen. Ur det perspektivet
kan man konstatera att en nedläggning av Kockums varvs civila produktion
är en nedläggning av fel varv.

Sverige har sedan mitten av 1970-talet dragit ner varvskapaciteten med
90 %. I den siffran är avvecklingen av Uddevallavarvet inräknad, men ej
Kockums varv. De nedläggningar som hittills genomförts har skett i ett
intimt samarbete med de fackliga organisationerna och utan stridsåtgärder.

På tre år har 250 000 varvsarbeten försvunnit i Västeuropa, Japan och
Sydkorea. Troligen har lika många arbetstillfällen försvunnit i underleverantörsleden.
Trots detta råder fortfarande en stor överkapacitet på varvsmarknaden
och de statliga subventionerna är omfattande. Tecken finns
dock om att marknader, speciellt inom vissa segment, kan komma att uppnå
balans inom några år. Kockums varvs ledning och en del konsulter tror
på balans inom handelsfartygsmarknaden inom två till fyra år — andra
ytterligare några år framöver.

De faktorer som talar för att balans inom marknaden skall kunna uppnås
inom de närmaste åren är bl. a. att Japan och andra länder planerar att
skära ner sin kapacitet. De sju största varvskoncernerna i Japan har nyligen
kommit överens om en nedskärning med 20 % av själva varvskapaciteten.

Nedbantningen skall enligt planerna genomföras under budgetåret 1986/87.

Det japanska transportministeriet har föreslagit en fördubblad nedskärning,
alltså 40 %. Diskussionerna förs också om nedbantning i Korea och
Europa. Eftersom en hel del av varvens problem beror på den sjunkande
oljeförbrukningen och att nya oljefält i Europa öppnats för oljeproduktion

har behovet av oljetankrar minskat. Osäkerheten och de dystra prognoser- 6

na hittills på detta område har inneburit att få nya oljetankrar beställs och
de tankrar som är i tjänst får begränsat underhåll eftersom man avvaktar
utvecklingen. Nu ljusnar oljemarknaden genom sjunkande oljepris och
dollarkurs. Samtidigt närmar sig fartygsmarknaden den tidpunkt när den
flotta som inköpts under sjöfartens glansdagar i början av 1970-talet skall
förnyas eller behöver genomgå omfattande reparationer och modernisering.

Den speciella nisch, kryssningsfartyg, som Kockums inriktat sig på växer
och har goda framtidsutsikter. Kockums är på detta område marknadsledande
och har också fått goda vitsord från redare runt om i världen. Givetvis
innebär de relativt goda utsikterna på detta marknadssegment att andra
varv också inriktar sig på denna marknad. Men eftersom kryssningsfartyg
är en högteknologisk produkt klarar inte alla varv av de krav som ställs,
samtidigt som det tar tid för andra varv att skaffa sig samma rykte och
erfarenhet som Kockums.

Åtgärder vid avveckling

Det som på ett allvarligt sätt hotar fortsatt drift vid Kockums civila fartygsproduktion
är den ”nedläggningsstämpel” som drabbat varvet. I och med
Svenska Varvs agerande i december 1985 skapades oro och tveksamhet hos
kunder och anställda vid varvet. Regeringens negativa besked innebär att
denna oro förstärks och det resulterar i att de duktiga yrkesarbetarna flyr
varvet. Dessutom skapas en desperat situation som många kunder försöker
utnyttja till att pressa villkoren ytterligare, samtidigt som inspiration och
initiativ hos säljare, företagsledning och anställda trubbas av.

Om nedläggningen av Kockums civila varvsproduktion drivs igenom
mot en massiv lokal opinion måste det givetvis skapas ersättningsarbeten
och omfattande satsningar göras för att speciellt hjälpa ungdomar och äldre
arbetskraft. Givetvis är förslaget, i ett sådant sammanhang, att satsa på att
utveckla Kockums Verkstäder AB positivt, likaså satsningen på att inrätta
ett centrum för marin- och undervattensteknologi i anslutning till den fortsatta
verksamheten vid Kockums AB. Detsamma gäller de ökade resurserna
till utbildning, arbetsmarknadspolitiska insatser och investmentbolag,
utvecklingsfond och länsstyrelsernas näringslivsinsatser.

1 likhet med vad de fackliga organisationerna föreslår bör också resurser
skapas för löntagarägda och kooperativa företag utifrån verksamhet vid
Kockums, eller utifrån egna initiativ från löntagarnas sida.

Hemställan

Med anledning av vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om att fortsätta driften av Kockums
civila fartygsproduktion,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om att ge Kockums AB kredit- och
lånevillkor som är likvärdiga med konkurrerande varv,

Mot. 1985/86:396

7

3. att riksdagen beslutar att för fortsatt drift vid Kockums varv Mot. 1985/86:396
anslå 350 milj. kr. som ett reservationsanslag budgetåret 1986/87 i
marknadsstöd och förbättrade kredit- och lånevillkor.

Stockholm den 25 mars 1986

Alf Svensson (c)