Motion till riksdagen
1985/86:395

Christer Eirefelt m. fl. (fp)
Vissa varvsfrågor m. m. (prop. 1985/86:120)

1. Sammanfattning

Överkapaciteten inom världens varvsindustri och sjöfraktmarknaden är så
stor att en ytterligare minskning av sjöfartygsproduktionen är nödvändig.
Folkpartiet ställer sig därför bakom propositionens förslag att lägga ned
Kockums varv.

I propositionen föreslås att staten skjuter till ytterligare 950 milj. kr. till
Svenska Varv. Vi anser dock att man närmare bör undersöka möjligheterna
för Svenska Varv att sälja vissa dotterbolag, innan riksdagen fattar beslut om
kapitaltillskottets storlek.

Att kreditavgiftssystemet skall vara självbärande anser vi vara ett rimligt
krav. Avgifterna bör dock differentieras så att de bättre speglar skillnader i
förväntade förluster mellan olika projekt.

2. Den internationella marknadssituationen

Varvsproduktionens länderfördelning har under det senaste decenniet ändrat
karaktär. En växande andel av produktionen sker i Fjärran Östern. Japan
är i dag den helt dominerande producenten och svarar ensamt för cirka
hälften av produktionen. Sydkorea är det land som kraftigast ökat sin andel
och har seglat upp på en andra plats. Även Folkrepubliken Kina har erövrat
marknadsandelar och utpekas av många som nästa stora varvsnation.

Hittills har varvsneddragningarna i Japan varit blygsamma samtidigt som
en fortsatt expansion är att vänta i Sydkorea och Folkrepubliken Kina. Inom
EG har en kraftig nedskärning av varvskapaciteten skett. EG:s andel av
världsproduktionen har, under den senaste treårsperioden, halverats. Sammantaget
har dock dessa nedskärningar varit otillräckliga, och det verkar
troligt att balans mellan efterfrågan och produktionskapacitet först uppnås i
slutet av 1990-talet.

Efterfrågan på fartyg är härledd från sjöfraktmarknaden. Då fraktraterna
är och har varit mycket låga, är orderstocken i förhållande till produktionskapaciteten
mycket liten.

Det finns således en stor obalans mellan den tillgängliga kapaciteten inom
varvsindustrin och de förväntade framtida behoven av leveranser. Problemen
inom världens varvsindustri kommer därför att vara stora även på lång
sikt.

På grund av s. k. slow-steaming och ökad produktivitet vid lastning och
landning är överkapaciteten också större än vad som framgår av procentan

delen upplagda fartyg. Visserligen kan man vänta sig en viss uppgång i Mot. 1985/86:395
världshandeln under 1986, men den rådande överkapaciteten är så pass stor
att effekterna på fraktrater och nybyggnads- och andrahandspriser blir mycket
blygsamma.

Samtliga Sveriges konkurrenter ger i dag ett omfattande stöd till sin
inhemska varvsindustri. Inget av dessa länder synes heller ha för avsikt att
avveckla detta stöd inom den närmaste framtiden. Sverige har tidigare kraftigt
agerat för att nå internationella nedtrappningar av det statliga stödet till
varvsnäringen, ansträngningar som nu måste ytterligare intensifieras.

3. Varvsindustrins utveckling i Sverige

Kapacitets- och sysselsättningsminskningarna har varit stora i Sverige i jämförelse
med omvärlden. Sedan 1976 har vi minskat vår kapacitet med nästan
90%, och Sverige är i dag en obetydlig varvsnation med knappt 1% av det
sjösatta tonnaget.

Riksdagen har vid flera tillfällen beslutat om statligt stöd till varvsindustrin;
huvudsakligen för att den nödvändiga strukturomställningen skulle
kunna ske i socialt acceptabla former. Ett fortsatt varvsstöd kan dock ej
längre motiveras som ett överbryggningsstöd, utan leder snarare till att en för
branschen olämplig produktionsstruktur bibehålls. Det torde också av statsfinansiella
skäl vara nödvändigt att minska stödets omfattning.

4. Svenska Varv

I den strukturplan för Svenska Varv som riksdagen fattade beslut om våren
1980 var en förutsättning för statsstödet att varven skulle vara lönsamma vid
utgången av år 1984. År 1983 begärde och erhöll Svenska Varv ett kapitaltillskott
från staten för det fortsatta omstruktureringsarbetet. Därigenom skulle
det bli möjligt för Svenska Varv att genomföra en avveckling av handelsfartygsproduktionen
vid Kockums och Uddevallavarven om lönsamhetsmålet
inte kunde uppnås. I årets proposition (1985/86:120) föreslås ett ytterligare
tillskott på 950 milj. kr. till Svenska Varv för att täcka kostnader som härrör
från uteblivna räntebetalningar från Uddevallavarvets fartygskunder under
år 1984. Det bör poängteras att man i detta anslag ej inberäknat avvecklingskostnaderna
för fartygsproduktionen vid Kockums och eventuella förluster
med anledning av Consafe-konkursen.

Regeringen anser det föreslagna kapitaltillskottet angeläget, för att bibehålla
Svenska Varvs finansiella styrka och därmed göra det möjligt att hålla
koncernen samlad. ”Det är ur ägaren/statens synvinkel ändamålsenligt att på
detta sätt gruppera dessa företag. Jag bedömer att koncernen skall ha goda
förutsättningar för framtiden att fungera på kommersiella grunder och att
efter en övergångstid kunna ge utdelning.” (s. 29)

Svenska Varv är sammansatt av tio företag. Inom koncernen produceras
allt ifrån u-båtar till dataservicetjänster. Koncernens strategi tycks också
vara att ytterligare diversifiera verksamheten. Som ett led i denna strävan
förvärvades 78% av aktierna i Generator Industri AB 1985. Denna expansionslust,
liksom koncernens stora förluster, ställer återkommande krav på

staten/ägaren om kapitaltillskott. Det är av denna anledning angeläget att få Mot. 1985/86:395
närmare redovisat Svenska Varvs affärsidé och långsiktiga strategi. Så sker
dock inte i propositionen.

Vi delar ej heller regeringens optimistiska syn på Svenska Varv-koncernens
framtidsutsikter, och till skillnad från regeringen anser vi inte att det
finns skäl att behålla koncernen samlad. Gång efter annan har bolaget
tvingats vända sig till staten med begäran om kapitaltillskott och gång efter
annan har tidsfrister för att uppnå lönsamhet utsträckts.

Vår inställning är att statens engagemang i Svenska Varv bör avvecklas och
att de förluster som kan komma att uppstå i samband med den fortsatta
avvecklingen av fartygsproduktionen i första hand bör täckas genom en
utförsäljning av delar av koncernen, t. ex. GVA, Calor-Celsius och Generator
Industri AB. De synergieffekter som man från Svenska Varv och regeringens
sida anser föreligga har vi svårt att inse. Dessutom har vi svårt att
förstå varför staten skall producera rör, pannor, oljeplattformar, CAD/

CAM-system m. m., då detta kan ske i privat regi.

Vi kan följaktligen inte ställa oss bakom regeringens förslag om ett kapitaltillskott
till Svenska Varv förrän regeringen noggrannare redogjort för koncernens
möjligheter att täcka sina förluster genom en utförsäljning av vissa
dotterbolag.

4. Det statliga fartygsinnehavet

Fartygspriserna har, efter en topp 1980-1981, sjunkit kraftigt. Då Zenit
skildes från Svenska Varv 1983, betonade vi att ytterligare medel till de bägge
bolagen inte borde anslås. Hade regeringen följt vårt råd, hade en mycket
snabbare avveckling av Zenits fartygsinnehav tvingats fram, vilket varit en
mycket god affär för staten.

Enligt propositionen ”skall fartygsinnehavet avyttras med hänsyn till
marknadsförhållandena. Ett grundläggande element skall härvid vara att
eftersträva bästa möjliga ekonomiska utfall för varje enskilt fartyg.” Rådande
tonnageöverskott är strukturellt, och det är inte realistiskt att vänta sig
någon marknadsbalans inom överskådlig tid. Det är följaktligen inte sannolikt
att andrahandspriserna på Zenits och Uddevalla Shippings flotta vänder
uppåt. Vårt krav från 1983 om en snabb avveckling står följaktligen fast.

5. De mindre och medelstora varven

De mindre och medelstora varvens produktion är i huvudsak inriktad på den
nordiska marknaden, och då framför allt på marknadssegmenten fiskefartyg,
marina fartyg samt mindre passagerarfartyg.

Efterfrågan på de fartygstyper som produceras av dessa varv har minskat
under perioden 1983-1985. De sju kvarvarande mindre och medelstora
varven har dock lyckats anpassa sin verksamhet till den förändrade marknadssituationen
och utgör dessutom ett viktigt inslag i näringslivet på resp.
ort. Bl. a. av försvars- och regionalpolitiska skäl ställer vi oss bakom förslaget
att 25 milj. kr. anvisas till mindre och medelstora varv.

Vi anser det också viktigt att dessa företag inte drabbas av den i propositio

nen föreslagna höjningen av kreditgarantiavgifterna. Det är visserligen rim- Mot. 1985/86:395

ligt att avgifterna utformas så att systemet blev självbärande. Men då de

tidigare förlusterna inom systemet framför allt är att hänföra till storvarven

och då småvarven inte skall tvingas bära dessa kostnader, bör avgiften

differentieras så att de speglar skillnader i kreditrisken mellan olika projekt.

Regeringen bör återkomma med ett nytt förslag av denna innebörd.

6. Räntestöd

Räntestöd lämnas för lån som tas upp med hjälp av kreditgarantier. Stödet
består i att staten täcker skillnaden mellan viss subventionerad utlåningsränta
och finansieringsinstitutets upplåningsräntor för aktuella projekt. Liknande
räntestöd finns i konkurrerande varvsländer. Vi menar att det fortsättningsvis
måste finnas även i Sverige och kan alltså biträda regeringsförslaget.

Vi har inte heller något emot att ett kontantstöd införs för svensk varvsindustri
som alternativ till projektstöd i form av kreditgarantier och räntestöd.

Förslaget att göra subventionsgraden högre än i räntestödssystemet, för att
på så sätt stimulera en ökad andel beställningar utan statliga garantier, synes
också klokt.

Av propositionen framgår dock inte klart hur kontantstödets effekt blir i
förhållande till de bestämmelser som gäller i t. ex. Norge.

Vi anser att systemet bör ges en sådan utformning att konkurrensneutralitet
framför allt för de mindre och medelstora varven verkligen uppnås.

7. Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts föreslås

1. att riksdagen avslår propositionens förslag om ett kapitaltillskott
å 950 milj. kr. till Svenska Varv,

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av möjligheterna
att sälja delar av Svenska Varv-koncernen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen i övrigt anförs under rubriken Svenska Varv,

4. att riksdagen bifaller regeringens förslag om ett reservationsanslag
å 25 milj. kr. till kostnader för att upprätthålla viss varvskapacitet i
beredskapssyfte för budgetåret 1986/87,

5. att riksdagen avslår regeringens förslag, under avsnittet Avgifterna
för statliga fartygskrediter, om kreditavgifternas framtida utformning,

6. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag om utformningen
av kreditavgiftssystemet i enlighet med vad som i motionen anförts,

15

7. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad som i Mot. 1985/86:395

motionen anförts om vikten av att räntestödssystemet utformas så att
konkurrensneutralitet framför allt för de mindre och medelstora varven
verkligen uppnås.

Stockholm den 1 april 1986

Christer Eirefelt (fp) Kjell-Arne Welin (fp)

Gudrun Norberg (fp)

Hadar Cars (fp)

16