Motion till riksdagen
1985/86:369

Margareta Persson (s)
Sveriges Radios verksamhet m. m. (prop. 1985/86:99)

Samhällets kulturpolitik skall medverka till att skapa jämlikhet. De kulturpolitiska
åtgärderna kan därför aldrig ske isolerat. För att möjliggöra för olika
befolkningsgrupper att kunna ta del av det kulturutbud som finns, så måste
åtgärderna differentieras med hänsyn till olika gruppers behov och förutsättningar.

Vi lever i dag i ett massmediasamhälle, som förutsätter att människorna
kan tillgodogöra sig olika former av information. Den nya tekniken har också
gjort det möjligt att förmedla information, t. ex. till synskadade och döva,
som tidigare var helt omöjligt. Att vara synskadad innebar förr att det var
helt omöjligt att läsa böcker eller tidningar. Så behöver det inte vara i dag.
Att vara döv innebar förr att det var omöjligt att telefonera eller tillgodogöra
sig svenska TV-program. Så behöver det inte vara i dag. Den nya tekniken
kan ge oanade möjligheter för många handikappgrupper att få tillgång till
information. Men parallellt med denna utveckling har hela samhället förändrats.
I dag måste vi kunna tillgodogöra oss mängder med information,
som inte förmedlas genom personliga kontakter. Informationssamhället
ställer helt nya och andra krav på människorna. Det innebär också att nya
klyftor skapas i samhället. I själva verket kan man tala om att nya klasser
uppstår, eftersom den som av olika anledningar har svårt att orientera sig i
informationssamhället obönhörligen kommer att få svårare att hävda sig på
arbetsmarknaden, politiskt och socialt. Därmed kommer detta också att få
ekonomiska följder. Men den nya tekniken på informationsområdet skulle
också kunna användas till att förbättra möjligheterna för vissa handikappgrupper
och därmed öka jämlikheten i samhället. Den nya informationstekniken
kan alltså skapa ökade klyftor mellan olika medborgargrupper och
öka handikappen, om inte vissa åtgärder vidtas.

Det ställs därmed alldeles särskilt stora krav på bolagen inom Sveriges
Radio att med de tekniska möjligheter som finns öka jämlikheten mellan
medborgargrupper, i stället för att öka klyftorna. Under punkten 3.1 i propositionen
slås fast ”en skyldighet att förse hela befolkningen med ett mångsidigt
utbud”. Det är en förpliktigande formulering, som också måste följas
upp av konkreta åtgärder av de olika bolagen. Under punkten 3.11 behandlas
handikappfrågor särskilt. Därvid framkommer att de krav som ställs på
Sveriges Radio är alltför låga och ger utrymme för olika tolkningar av regeringens
avsikter att verkligen minska klyftorna mellan olika handikappgrupper
och andra konsumenter. Remissyttrandena kring t. ex. utredningen Videogram
för döva gav klart uttryck för utredningens förslag om att i de nya

avtalen mellan staten och programföretagen skall framgå att programföreta- Mot. 1985/86

gen skall vara skyldiga att göra programmen tillgängliga för handikappade. 369

Detta krav återfinns dock inte i propositionens förslag. Där talar man i
stället om ”att det självfallet ligger inom programföretagens ansvar att uppmärksamma
och belysa handikappades situation”. Det sägs vidare t. ex.:

”Jag räknar med att programtextningen kommer att öka även under de
kommande åren.” De här formuleringarna är inte precisa och ställer inte
klara krav, vilket kan få till följd att den handikappanpassning som är tekniskt
möjlig inte kommer att ske.

Det handlar t. ex. om att med den nya teknikens hjälp kunna texta de
flesta program, om att nyhetssändningar och andra program på teckenspråk
behövs, om fler teckenspråkstolkade program, om att göra radioprogram
tillgängliga som talböcker, om syntetiskt tal och om program som är särskilt
anpassade för begåvningshandikappade. Det handlar också om att programinformation
för synskadade skall kunna ges ut på kassett.

Sveriges Radio har nu, med den nya teknikens hjälp, möjlighet att mycket
kraftigt utjämna de kulturella skillnaderna mellan olika medborgargrupper
genom sin starka ställning på massmediaområdet. Det vore oförsvarligt att
teckna ett nytt avtal med Sveriges Radio utan att klart precisera dessa krav.

Man bör ålägga Sveriges Radio att inom en viss tidsperiod successivt anpassa
sitt utbud så att det anpassas efter olika handikappgruppers behov. 1979 beslutade
t. ex. riksdagen att under en tioårsperiod skall alla trafikmedel handi
kappanpassas. När det nya avtalet med Sveriges Radio nu skall träffas bör
riksdagen slå fast, att när avtalsperioden är slut bör följande grundläggande
villkor vara uppfyllda:

- nyhetssändningar och fler andra program på teckenspråk

- fler teckentolkade program

- textning av alla program där det är praktiskt möjligt

- programinformation till synskadade på kassett

- att textremsan görs tillgänglig för synskadade

- särskilda program för begåvningshandikappade

I propositionen anförs att i samband med de årliga anslagsframställningarna
bör moderbolaget redovisa en plan för insatser för handikappade. Inom
en sexårsperiod bör sålunda de ovannämnda kraven vara uppfyllda, vilket
måste fastslås när avtalet tecknas. En sexårsplan bör alltså göras upp som
successivt kan förverkligas år för år.

Barn i åldern 9-12 år ser betydligt mer på TV än befolkningen i övrigt,
med undantag av pensionärer. Den pågående kabel-TV-utbyggnaden kommer
ytterligare att öka barnens TV-tittande. Stora krav kommer därmed att
ställas på Sveriges Televisions barnprogram. Det kommer att bli viktigare i
framtiden att barnprogrammen har en hög kvalitet, som en motvikt mot det
stora utbud av utslätade, utländska program som barnen kommer att titta
på.

I propositionen under punkt 5.2 sägs att moderbolaget bör pröva huruvida
samordningsvinster kan erhållas, t. ex. genom att sammanföra UR:s förskoleverksamhet
med barnredaktionerna på TV 1 och TV 2.

Utbildningsradions program är av utmärkt kvalitet. Om avsikten med
sammanslagning är att öka kvaliteten i barnprogrammen totalt, så är denna 17

samordning enbart att hälsa med tillfredsställelse. Men förslaget väcker far- Mot. 1985/86

hågor. I propositionen står: ”Vidare anser jag att moderbolaget skall kunna 369

pröva om närbesläktade verksamheter i den allmänna programverksamheten
kan föras samman med motsvarande inom UR om detta innebär möjligheter
till besparingar.”

Avsikten med att moderbolaget bör pröva, enligt propositionen, att sammanföra
UR: s förskoleverksamhet och barnredaktionen på TV 1 och TV 2
är sålunda inte att kvaliteten på barnprogrammen skall få möjligheter att
öka, utan det är endast besparingar man avser.

Det är av synnerlig vikt att de svenska barnprogrammen är av hög kvalitet.
Om den svenska kulturen, det svenska språket, den svenska sago- och
lektraditionen och kunskaper om förhållandena för barn i andra länder skall
kunna förmedlas till barn, måste barnprogrammen, i hård konkurrens med
kommersiellt producerade program, i stället ges ökade resurser.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att programutbudet senast vid avtalsperiodens slut
skall vara tillgängligt för handikappade,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att barnprogram
prioriteras i Sveriges Radios utbud,

3. att riksdagen beslutar att, under förutsättning att riksdagen bifaller
yrkandet 1 eller 2, fastställa mottagaravgiften till 182 kr. per kalenderkvartal.

Stockholm den 1 april 1986
Margareta Persson (5)

18