Motion till riksdagen

1985/86:358

Bo Hammar m. fl. (vpk)
Sveriges Radios verksamhet m. m. (prop. 1985/86:99)

Radio-TV är de i särklass viktigaste medierna när det gäller att skapa åsikter,
attityder och handlingsmönster hos människorna. Programmen förmedlar
och formar en stor del av vår gemensamma kultur och bidrar till alla
människors livsklimat. Radio-TV är en del av vår frihet. Därför måste
radio-TV stå i alla människors tjänst och den får inte överlåtas i händerna på
privata intressen.

Kommersiellt styrda medieföretag kan inte klara alla de uppgifter som
åligger radio-TV. De måste för sin överlevnad i första hand se till
lönsamheten för ägarna/finansiärerna och då riskerar omsorgen om livsklimatet
komma i andra hand.

Största möjliga oberoende och frihet får radio-TV om pengarna via
licenser kommer direkt från lyssnare och tittare och läggs i händerna på ett
bolag i allmänhetens tjänst. Då är det publikens önskemål och behov som
kommer i första rummet.

Dessa riktiga konstateranden görs i en nyutkommen broschyr från SIFklubben
vid Sveriges Radio-koncernen.

I samma broschyr ges en rad goda argument för att radio-TV skall vara i
allmänhetens tjänst. Det ger:

- Den bästa garantin för mångfald och ett programutbud som kan tillgodose
många olika intressen hos publiken.

- Den bästa garantin för fler svenskproducerade program och därmed för att
vår kulturs olika uttryck sprids till hela folket.

- Den bästa garantin för att också smala program får utrymme och för att
påkostade och högkvalitativa program blir möjliga.

- Den bästa garantin för att även landsbygden bevakas och inte eftersätts på
grund av lågt befolkningsunderlag.

- Den bästa garantin för en fri programverksamhet, utan risk för annonsbojkotter
och konjunktursvängningar i reklambranschen.

- Den bästa garantin för att etermedierna blir en viktig arbetsmarknad för
många av våra musiker, författare, skådespelare, samhällsdebattörer och
konstnärer - och inte bara för några få "lönsamma".

En radio-TV i allmänhetens tjänst är också i demokratins tjänst, sammanfattar
SIF-klubben vid Sveriges Radio.

I allmänhetens tjänst

Vänsterpartiet kommunisterna har alltid slagit vakt om principen att
radio-TV skall stå i allmänhetens tjänst, den så kallade public service

principen. I en tid då transnationella mediemonopol spelar en växande roll
och försöker pracka på oss alltmer kommersiell smörja blir det än viktigare
att försvara denna princip. Det handlar om att försvara vår nationella kultur,
demokrati och mångfald inom massmedieområdet.

Försvarslinjen går inte bara gentemot de transnationella medieföretagen
utan också gentemot mäktiga krafter i vårt eget land som befrämjar
kommersialiseringen. Det är häpnadsväckande att statliga televerket nu
satsar mångmiljonbelopp för att aggressivt marknadsföra satellitsänd kommersiell
skräpkultur och underhållningsvåld. I en särskild motion (T259) till
årets riksmöte berör vi televerkets ansvarslösa satsning på kabel-TV.

Det är också av allra största vikt att det även i fortsättningen råder förbud
mot reklam i radio och television. Även denna fråga har vänsterpartiet
kommunisterna tagit upp i en särskild motion (Kr215), varför vi i det här
sammanhanget inte närmare berör reklamfrågan.

I proposition 1985/86:99 gör kulturministern helt riktiga påpekanden om
vikten av att slå vakt om kvalitet, integritet och mångfald i radio-TVverksamheten.
Han ansluter sig också till public service-idén. Vänsterpartiet
kommunisterna förordar i det följande vissa åtgärder för att ytterligare
befästa dessa principer.

Sveriges Radio-koncernens organisation

1978 beslöt den borgerliga riksdagsmajoriteten att slå sönder Sveriges
Radio-TV i en rad mer eller mindre fristående bolag. De borgerligas
organisatoriska leklusta skapade stor oreda och förvirring. Uppsplittringen i
olika bolag har medfört en rad negativa effekter. Det har blivit mer i stället
för mindre byråkrati. Det har kostat mycket pengar och det har i viss
utsträckning försvagat Sveriges Radio-TV:s integritet.

Det vore i och för sig önskvärt att återgå till den gamla modellen med ett
enda bolag, alternativt stiftelse. Man kan emellertid befara att det skulle leda
till svåra påfrestningar i arbetet om nu återigen en mycket omfattande
organisatorisk förändring skulle genomföras. En möjlig väg är däremot att
ordentligt förstärka moderbolagets roll och befogenheter. Propositionen
förordar vissa, men otillräckliga steg i den riktningen. Vänsterpartiet
kommunisterna vill gå längre.

Den nuvarande ordningen att staten träffar separata avtal med vart och ett
av koncernens fem bolag är inte bra. Vi förordar i stället att ett gemensamt
avtal träffas mellan staten och Sveriges Radio AB i dess egenskap av
moderbolag. Inom ramen för detta avtal kan sedan förhållandet mellan
moderbolaget och dotterbolagen regleras i särskilda avtal. I enlighet med
initiativskrivelsen från Sveriges Radio föreslår vi också att moderbolagets
befogenheter vidgas så att det får ett ansvar gentemot staten för rationalitet
och god hushållning i fråga om medel som ställs till koncernens förfogande.

I propositionen framhålls att beslut rörande sändningstider och närbesläktade
frågor bör fattas av programbolagen själva. Den demokratiska insynen i
och inflytandet över verksamheten får inte heller innebära att statsmakterna
går in med olika detaljregleringar och bestämmelser. Så bör t. ex. idén om en
uppdelning av televisionens två kanaler i en rikskanal och en Stockholmska

Mot. 1985/86:358

14

nal självständigt prövas av företagen från bl. a. journalistiska och ekonomis- Mot. 1985/86:358
ka utgångspunkter.

Finansiering

Radio- och TV-programmen kan och bör bli bättre. Vi behöver en kraftig
upprustning av den inhemska programproduktionen som svarar för en alltför
liten del av det totala programutbudet. Den nya mediesituationen gör det
ännu viktigare att försvara och utveckla vår nationella kultur, att satsa på
kvalitativt högtstående konstnärliga program, att försvara det svenska
språket. Ytterligare insatser i fråga om invandrarprogram är nödvändiga
liksom insatser för att bereda handikappade möjligheter att tillgodogöra sig
radio- och TV-programmen.

Allt detta kräver ökade ekonomiska resurser för Sveriges Radio-koncernen.
Nuvarande former för finansiering som i allt väsentligt baseras på
mottagaravgifter fastställda av riksdagen bör ses över. En utredning bör
allsidigt pröva möjligheterna att skattefinansiera vissa delar av verksamheten.
Skattefinansiering kan kombineras med en mottagaravgift, och möjligheten
kan övervägas att denna bestäms av moderbolagets styrelse.

Propositionen förordar att den allmänna mottagaravgiften för nästa
budgetår skall höjas med 60 kr. till 708 kr. Med tanke på de stora uppgifter
som åvilar Sveriges Radio-koncernen i den nya mediesituationen och i avsikt
att förbättra programkvaliteten och öka antalet egenproducerade originalprogram
föreslår vänsterpartiet kommunisterna att den allmänna mottagaravgiften
för nästa budgetår höjs med 120 kr. till 768 kr.

Hemställan

Mot bakgrund av det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om Sveriges Radio-koncernens organisation,

2. att riksdagen hemställer om en utredning för att se över
finansieringen av Sveriges Radio-koncernen i enlighet med vad som
anförs i motionen,

3. att riksdagen med ändring i proposition 1985/86:99 beslutar att
den allmänna mottagaravgiften för nästa budgetår skall vara 768 kr.

Stockholm den 1 april 1986
Bo Hammar (vpk)

Alexander Chrisopoulos (vpk) Björn Samuelson (vpk)

Inga Lantz (vpk)

15