Motion till riksdagen

1985/86:354

Bengt Westerberg m. fl. (fp)

Sveriges Radios verksamhet m. m. (prop. 1985/86:99)

Inför valet 1985 gav folkpartiets partiledning ut en rapport med titeln
Liberala riktlinjer för TV och Radio. I avsnitten Sveriges Radio och
Lokalradion skrevs då följande:

SVERIGES RADIO

Sveriges Radio bör även i fortsättningen finansieras med mottagaravgifter.
Under de senaste åren har kostnaderna ökat för både egen produktion och
inköpta program. Det är viktigt att Sveriges Radio får en sådan tilldelning av
medel att kraven på kvalitet kan bibehållas, utan att andelen svenska
program minskar.

Det betyder dock inte att företaget kan räkna med att mottagaravgifterna
höjs i takt med den allmänna kostnadsutvecklingen. Liksom all annan
offentlig och privat verksamhet måste Sveriges Radio skötas rationellt och
effektivt. När mottagaravgiften fastställs, måste man ta hänsyn bl. a. till
sådana faktorer som kraven på förbättrad produktivitet, behovet av investeringar
och de anspråk på kvalitet som finns formulerade i radioavtalet.

Det är viktigt att Sveriges Radio har en självständig ställning gentemot
både staten och olika påtryckargrupper. Den modell som i vårt land hittills
använts för etermedierna innebär att staten anger de övergripande villkoren
för oberoende programföretag, som ägs av fristående organisationer, medan
själva programverksamheten med stor självständighet sköts av de olika
redaktionerna. Den modellen har i huvudsak fungerat bra och bör bibehållas
även i fortsättningen.

På liberalt initiativ genomfördes år 1978 en omorganisation som innebar
att Sveriges Radio blev en koncern, bestående av ett moderbolag och fyra
dotterbolag som självständigt svarar för programverksamheten. Den nya
organisationen utsattes till att börja med för häftig kritik från socialdemokraternas
sida. I dag synes dock råda enighet om att organisationsformen är
ändamålsenlig. Det kan finnas behov av smärre justeringar av organisationen,
men det viktigaste är att Sveriges Radio ges arbetsro inför mediesamhällets
nya utmaningar.

Det har funnits en ibland överdriven ambition bland politiker att reglera
formerna för Sveriges Radios verksamhet. Det var naturligt i en situation, då
koncernen i praktiken hade ensamrätt till radio- och TV-sändningar i
Sverige. I den nya situationen med konkurrens både från utlandet och från en
fristående svensk TV-kanal, bör regleringen begränsas. Programföretaget
måste få stor frihet att med lyhördhet för publikens krav utforma sin
verksamhet i enlighet med de villkor som anges i avtalet med staten. Om det
skall råda inbördes konkurrens mellan Sveriges Radios båda TV-kanaler
eller om de skall ges varsin profil, kan överlåtas åt TV-bolaget att bestämma.
Självfallet kan dock företaget inte räkna med att regering och riksdag skall

ålägga allmänheten att genom höjningar av mottagaravgiften betala kostnaden
för satsningar som slagit fel.

LOKALRADIO

Lokalradion har alltsedan starten delat sändningsutrymme med Riksradions
program 3. Det är nu dags att ge Lokalradion en egen kanal, P4.
Erfarenheten har visat, att Lokalradion är en dynamisk form av ljudradio,
som har stora utvecklingsmöjligheter. Det är viktigt att Lokalradion får
möjligheter att utvecklas på olika sätt i skilda delar av landet i nära samspel
med lyssnarnas önskemål.

Hos Riksradion finns en tendens att betrakta lokalradion som konkurrent.
Vi liberaler ser inte konkurrens som något negativt utan som en ömsesidig
stimulans. Riksradion och Lokalradion bör själva komma överens om hur
relationerna mellan dem skall regleras.

Så långt folkpartiprogrammet från 1985.

*

Den proposition om Sveriges Radio 1986-1992 som regeringen nu
presenterat bygger på arbetet i en parlamentarisk utredning där även
folkpartiet varit företrätt. Det finns självfallet inte någon anledning för
folkpartiet att gå emot en proposition som på praktiskt taget alla punkter
följer de synpunkter och värderingar som kommit till uttryck i den ovan
nämnda rapporten. Vi noterar med tillfredsställelse att den häftiga och grovt
överdrivna kritiken mot 1978 års proposition nu är som bortblåst och att
regeringen förordar att den nuvarande organisationen i stort består.

Folkpartiet kan därför i alla väsentliga delar ansluta sig till propositionen.

Frågan om etermedierna vid sidan av Sveriges Radio-koncernen berörs
inte i propositionen. Dessa frågor skjuts på framtiden men måste självfallet
komma att behandlas under innevarande period i riksdagen. Det är värt att
beakta att inget i nuvarande lagstiftning lägger hinder i vägen för regeringen
att bevilja andra företag än Sveriges Radio rätten till rundradiosändningar.

Riksdagen har redan tidigare fattat beslut om permanentning av närradion
och successiv utbyggnad över hela landet. Vi gläder oss självfallet åt den
ökade frihet i etern som detta innebär och vi noterar också här att det tidigare
socialdemokratiska motståndet nu ersatts med en stark uppslutning bakom
närradion som medium.

*

Frågan om en nationell TV-kanal vid sidan av Sveriges Radio återstår
dock. I folkpartiets rapport från 1985 beskrev vi värdet av en fristående
TV-kanal på följande sätt:

En tredje TV-kanal bör inrättas. Den bör finansieras med reklam. Det finns
flera skäl för detta.

Ett är önskvärdheten att både kvantitativt och kvalitativt förstärka utbudet
av svensk TV i den nya mediesituationen. Tittarna skulle inte acceptera de
höga mottagaravgifter som blev nödvändiga för att finansiera också en tredje
TV-kanal.

Ett annat skäl är att utländska reklamsändningar via satellit redan når

Mot. 1985/86:354

5

Sverige - och snart gör det i mycket större omfattning än nu. Svenska företag
bör då få möjlighet att annonsera sina produkter i TV på sin hemmamarknad.

TV-reklam förekommer nu i alla europeiska stater utom Danmark, Norge
och Sverige, Albanien och Östtyskland. Erfarenheterna från jämförbara
länder tyder på att farhågorna för negativa effekter av TV-reklam varit
överdrivna.

Det har t. ex. visat sig att införande av TV-reklam inte lett till att
dagspressen blivit lidande. I själva verket kompletterar televisionen och
tidningarna varandra som annonsmedier. Reklam i TV följs upp med
annonser i pressen. Mycket talar för att det blir direktreklam som minskar
om TV-reklam införs i Sverige.

Reklamfinansiering av TV 1 och TV 2 inom Sveriges Radios ram skulle
inte vidga yttrandefriheten utan enbart cementera monopolet. Därför bör
reklamfinansiering användas för att inrätta ett från Sveriges Radio fristående
TV 3.

Det nya företaget bör ha från staten fristående ägare. Ingen delägare får ha
ett dominerande inflytande. Man bör därför föreskriva att ingen får äga mer
än viss procent av aktierna. (I Finland får ingen äga mer än 5 % av aktierna i
det reklamfinansierade Mainos TV.)

Frekvenser för radio- och TV-sändningar är en allmän nyttighet. Staten
har anledning se till att de används på ett sådant sätt att de i möjligaste mån
kommer hela folket till godo. Liksom Sveriges Radio skall därför det centrala
TV3-bolaget sluta avtal med staten om villkoren för verksamheten. I
huvudsak bör samma regler gälla för TV 3 som för Sveriges Radio, med krav
på bl. a. saklighet och opartiskhet, vidsträckt yttrande- och informationsfrihet
och på att tillämpa principerna om allas lika värde och den enskildes
frihet och värdighet. Överträdelser prövas av radionämnden. Självfallet kan
däremot inte reklamförbudet gälla TV3.

Den tid som står till buds för reklam bör begränsas. För att hindra
reklamköpare att direkt påverka programmens utformning bör annonstiden
säljas av ett från programbolaget fristående företag, som köper tillgänglig
annonstid av programföretaget och sedan säljer den till hugade annonsörer.
Reklaminslag får sändas bara mellan program under ett maximalt antal
minuter per timme.

Det nya företaget bör ges stor självständighet. Det ligger emellertid i dess
eget intresse att se till att TV 3 har ett brett programutbud som riktar sig till
många olika intressegrupper. Företaget bör i största möjliga utsträckning
sända program, producerade i Sverige och andra nordiska länder. Det går
dock inte att ange någon procentsiffra för omfattningen av det nordiska
programutbudet.

Så långt folkpartiprogrammet från 1985.

♦

Det är bra att bred enighet nu kan skapas kring Sveriges Radio-koncernens
organisation och finansiering. På samma sätt skulle det vara värdefullt om
enighet kunde uppnås också om en fristående TV-kanal. Riksdagen bör
snarast möjligt beredas tillfälle att ta ställning också i denna fråga efter ett
förslag från regeringen.

Mot. 1985/86:354

6

Hemställan

Mot. 1985/86:354

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:99 som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av en
från Sveriges Radio fristående TV-kanal, finansierad genom reklamintäkter.

Stockholm den 1 april 1986
Bengt Westerberg (fp)

Ingemar Eliasson (fp) Kerstin Ekman (fp)

Karin Ahrland (fp) Birgit Friggebo (fp)

Björn Molin (fp) Jan-Erik Wikström (fp)

7