Motion till riksdagen
1985/86:345
Kenth Skårvik m. fl. (fp)
Invandrarpolitiken (prop. 1985/86:98)
Förslagen i denna något försenade proposition bygger i allt väsentligt på den
invandrarpolitik som fastslogs i mitten av 1970-talet. De grundläggande målen
om jämlikhet, valfrihet och samlevnad föreslås gälla även i fortsättningen.
Folkpartiet kan i allt väsentligt instämma i de principer som även fortsättningsvis
föreslås gälla för invandrarpolitiken. Vår allmänna syn i dessa
frågor har senast redovisats i motion 1985/86:Sf521.
I propositionen föreslås smärre förändringar av stödet till invandrarorganisationerna.
Frågan om stöd till invandrarnas trossamfund, som vi tidigare
har aktualiserat, övervägs av en av regeringen tillsatt arbetsgrupp.
Vissa straffskärpningar föreslås för olaga diskriminering. Den gällande
lagstiftningen omfattar dock inte arbetslivet.
I propositionen föreslås därför en lag mot etnisk diskriminering. I denna
lag sägs att regeringen skall utse en ombudsman som skall verka för att etnisk
diskriminering inte förekommer vare sig i arbetslivet eller i det övriga
samhällslivet. Denna ombudsman skall:
• kunna ge råd till enskild som utsatts för etnisk diskriminering. Ombudsmannen
skall kunna medverka till överenskommelser mellan t. ex. en arbetsgivare
och en invandrare;
• allmänt verka mot etnisk diskriminering. Detta skall ske genom information
och överläggningar mellan t. ex. arbetsmarknadens parter. En arbetsgivare
skall kunna kallas till överläggningar och lämna uppgifter som
önskas. Vite skall kunna föreläggas en arbetsgivare som vägrar att delta i
överläggningar.
Ombudsmannen skall utgöra en självständig myndighet och inte vara knuten
till invandrarverket. En nämnd mot etnisk diskriminering skall kunna ge
ombudsmannen råd.
Stöd till invandrarnas trossamfund
Det framgår av IPOK:s slutbetänkande att invandrarsamfunden har ca
225 000 registrerade medlemmar. De verkar ofta under mycket knappa ekonomiska
omständigheter och känner sig negativt särbehandlade. IPOK
konstaterar i sitt slutbetänkande att det krävs ett kraftigt förbättrat stöd till
invandrarsamfunden.
IPOK föreslår därför att en förutsättningslös utredning skulle tillsättas angående
stödet till invandrarsamfunden. Folkpartiet har tidigare påtalat vikten
av en sådan utredning. Det är därför beklagligt att regeringen först i no
1* Riksdagen 1985/86. 3 sami. Nr 343-348
vember 1985 tillsatte en arbetsgrupp för att se över reglerna för statligt stöd Mot. 1985/86:345
till invandrarnas trossamfund. Det hade varit önskvärt att gruppen tillsatts
tidigare så att ett förslag hade kunnat läggas i den nu aktuella invandrarpolitiska
propositionen.
Enligt propositionen skall arbetsgruppen redovisa resultatet av sitt arbete
senast den 1 oktober 1986. Vi förutsätter att regeringen under 1986 förelägger
riksdagen förslag till förbättrat stöd till invandrarnas trossamfund.
Stöd till invandrarorganisationer
I propositionen föreslås ett stöd på 9 650 000 kr. till invandrarorganisationerna.
Det särskilda stödet till tidningar på andra språk än svenska avskaffas
samtidigt.
Förslaget innebär en mycket blygsam ökning av stödet till invandrarorganisationerna.
Verksamhetsbidraget till invandrarnas riksorganisationer har i
stort varit oförändrat under en följd av år. Vi anser därför att det är motiverat
med en större höjning än den regeringen föreslår. Vi anser därför att
II milj. kr. bör avsättas som stöd till invandrarorganisationernas centrala
verksamhet.
Stöd till dagspressen
I propositionen föreslås att allmänna nyhetstidningar på annat språk än
svenska skall kunna få fullt produktionsbidrag inom stödet till dagspressen.
Det föreslås dock att vissa speciella regler skall gälla för dessa tidningar. De
speciella reglerna motiveras med att de skall garantera att stöd endast utgår
till sådana tidningar som riktar sig till invandrare i Sverige.
Vi instämmer i att tidning som söker bidrag skall vända sig till invandrare
och språkliga minoriteter i Sverige. Ett sådant krav bör således gälla. Det är
också rimligt att kräva att tidningens huvudredaktion finns i Sverige. I övrigt
bör man så långt som möjligt undvika speciella regler för olika tidningar som
utges i Sverige.
Den föreslagna regeln att en tidning endast skall få bidrag om texten i huvudsak
(dvs. till minst 70 %) är skriven på annat språk än svenska kan omöjligen
tjäna syftet att förhindra spridning utomlands och bör således tas bort.
För de nu aktuella tidningarna, Ruotsin Suomalaiset och Eesti Päevaleht/Estniska
Dagbladet, spelar denna regel inte någon som helst roll. Av
detta skäl och då det är principiellt felaktigt är det helt onödigt att införa
särregler.
För att undvika att de aktuella invandrartidningarna skulle kunna tolkas
in under den bestämmelse som finns i presstödskungörelsen om det tvåspråkiga
Haparandabladet bör det ankomma på regeringen att förtydliga kungörelsen
på denna punkt.
För tidningar som får produktionsbidrag gäller allmänt kravet att upplagan
i huvudsak skall vara spridd i Sverige. Detta anses innebära minst 70 %
av upplagan. För tidningar på andra språk föreslås nu gränsen vara 90 %.
Även om detta strängare krav tjänar det syfte som anges bör även gränsen 4
70 % i kombination med det allmänna kravet att tidningen skall rikta sig till Mot. 1985/86:345
i Sverige bosatta läsare vara tillräcklig. Någon speciell regel för tidningar på
andra språk än svenska vad gäller spridningen utomlands bör således inte
införas.
Dessutom föreslås i propositionen att en tidning på annat språk än
svenska till övervägande del bör innehålla ”nyheter och annan information
samt debatt om förhållandena i Sverige” för att få bidrag. Både invandrarverket
och berörda tidningar har i flera sammanhang framhållit att denna
bestämmelse är omöjlig att efterleva eftersom det inte är möjligt att någorlunda
klart definiera vilken text som skall anses gälla förhållanden i Sverige.
Invandrarverket har av denna anledning föreslagit att bestämmelsen avskaffas
eller ges en mycket allmän formulering. Både IPOK och på sin tid
invandrarutredningen föreslog att bestämmelsen skall utgå. Administrativa
regler bör vara någorlunda enkla att följa och kontrollera. Dessutom är det
presspolitiskt diskutabelt att införa särskilda innehållsmässiga regler för vissa
tidningar. Av dessa skäl bör någon sådan regel inte finnas.
Lag mot etnisk diskriminering
Den föreslagna lagen mot etnisk diskriminering innehåller inte något lagfäst
förbud mot diskriminering och ger inte heller möjlighet till några sanktioner
mot den som gör sig skyldig till etnisk diskriminering.
Diskrimineringsutredningen har däremot föreslagit en sådan lag. Förslaget
är upplagt ungefär som jämställdhetslagen. Enligt utredningens förslag
skall man kunna beivra etnisk diskriminering t. ex. vid anställningar, vid beslut
om lön och befordran och fördelning av arbetsuppgifter. Etnisk diskriminering
skall kunna föras till arbetsdomstolen för prövning, och skadestånd
skall kunna utdömas.
Som skäl för att inte införa sanktionerade förbudsregler anförs i propositionen
att sådana i praktiken innebär ett krav på saklig grund för alla anställningsbeslut,
således även dem som fattas av privata arbetsgivare. Detta skulle
medföra mycket genomgripande förändringar på arbetsmarknaden. Det
finns i dag ingen allmän lagregel som reglerar på vilka grunder beslut om
anställningar, löner, befordran, utbildning etc. skall fattas utan det är arbetsgivaren
som med vissa undantag fattar dessa beslut.
I propositionen hävdas också att det skulle bli stora tillämpningssvårigheter
av en sådan lag och att den därför inte skulle vara ett verksamt instrument
för att motverka etnisk diskriminering. Flera remissinstanser hävdar att en
sådan lag skulle leda till rättsosäkerhet då arbetsgivaren får svårt att avgöra
vem som har en annan etnisk tillhörighet.
I propositionen hävdas också att Sveriges ratificering av FN-konventionen
mot rasdiskriminering inte innebär att Sverige är skyldigt att införa en förbudslagstiftning
mot etnisk diskriminering i arbetslivet.
Det är enligt vår uppfattning uppenbart att det förekommer etnisk diskriminering
i arbetslivet. Detta har bl. a. visats av diskrimineringsutredningen.
Vi känner därför stark sympati för en lag som gör det möjligt att med kraft
beivra etnisk diskriminering bl. a. i arbetslivet.
Vi anser dock att den kritik som riktats mot diskrimineringsutredningens
förslag till lag bl. a. från många remissinstanser till stora delar är befogad. Mot. 1985/86:345
Vi tillstyrker därför i detta läge den föreslagna lagen mot etnisk diskriminering.
En utredning/beredning bör dock tillsättas som bör få i uppgift att dels
följa tillämpningen av den föreslagna lagen, dels ge förslag till hur en lagstiftning
som innehåller sanktionerade förbudsregler mot etnisk diskriminering
skulle kunna utformas.
Vi är också tveksamma till om den föreslagna ombudsmannen ges tillräckligt
stora resurser. Även behovet av ytterligare personal bör övervägas av en
sådan utredning.
Kultur
I IPOK:s betänkande behandlas även kulturfrågor. I propositionen saknas
dock nästan helt förslag på detta område.
I IPOK:s slutbetänkande föreslås bl. a. att kulturrådets styrelse bör förstärkas
med en representant för invandrarintressen och att det vid sidan av
nuvarande stödformer också anvisas medel för särskilda invandraraktiviteter.
IPOK föreslås att 1 milj. kr. avsätts till t. ex. kulturfestivaler och kulturverksamheter
under uppbyggnad.
De flesta remissinstanserna har ställt sig positiva till dessa förslag. Vi anser
i likhet med dessa att förslagen är välmotiverade och bör genomföras.
Riksdagen bör ge regeringen detta till känna.
Hemspråksundervisning
Av de invandrarelever som kommer till förskolan och grundskolan är i dag
de flesta födda i Sverige men i hemmet talas ett annat språk än svenska. Det
finns anledning att eftersträva en helhetssyn på dessa barns skolgång, främst
när det gäller hemspråksundervisningen och undervisningen i svenska. Det
talas i propositionen också om ett ökat samarbete mellan förskolan och
grundskolan i detta avseende. För närvarande utgår ett särskilt statsbidrag
för detta dels till förskolan, dels till grundskolan.
Det är från pedagogiska utgångspunkter lämpligt att barnen får undervisning
i svenska och sitt hemspråk så snabbt som möjligt, dvs. i förskolan. Det
finns mycket som talar för att språkinlärningen går lättare i förskolan än i
grundskolan. En ökad satsning på undervisning i förskolan borde kunna leda
till positiva resultat för både barnens sociala anpassning och språkkunskaper.
Invandrarbarnen får lättare att tillgodogöra sig undervisningen i
svenska när de börjar grundskolan.
Det finns därför starka skäl som talar för att de nuvarande statsbidragen
bör slås samman. Härigenom ges kommunen möjlighet att utforma undervisningen
på det lämpligaste sättet. Vi anser att en översyn bör göras med
uppgift att överväga en samordning av statsbidragen för detta ändamål.
Utländsk utbildning och examina
Det är, vilket också framhålls i motionen, angeläget att invandrares kunskaper
och kompetens som de förvärvat i hemlandet kan tillvaratas i Sverige. 6
Det är också angeläget för att personer som är bosatta i Sverige skall kunna Mot. 1985/86:345
ges ökade möjligheter att delta i utbildning utomlands. UHÄ bedriver för
närvarande en försöksverksamhet på detta område. Denna försöksverksamhet
skall utvärderas under den närmaste tiden.
Det är angeläget att stärka UHÄ:s verksamhet på detta område och att
skapa möjligheter till kompletteringskurser på samma sätt som för läkare
och sjuksköterskor, där tidigare utbildning kan tillgodoräknas. Bristen på
tekniskt utbildad personal är ett område där det finns starka skäl för att skapa
kompletteringsutbildningsmöjligheter.
Hemställan
Med stöd av det ovan anförda yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om stöd till invandrarnas trossamfund,
2. att riksdagen beslutar att stöd till invandrarorganisationernas
centrala verksamhet skall utgå med 11 milj. kr. under budgetåret
1986/87,
3. att riksdagen beslutar att till Åtgärder för invandrare under tionde
huvudtiteln för budgetåret 1986/87 anvisa ett reservationsanslag av
12 940 000 kr.,
4. att riksdagen godkänner de i motionen förordade grunderna för
stöd till dagspressen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om lag mot etnisk diskriminering,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om representant för invandrarintressen i kulturrådets
styrelse,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om stöd till särskilda invandraraktiviteter inom kulturområdet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om sammanslagning av statsbidragen för hemspråksundervisning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anges om utländsk utbildning och examina.
Stockholm den 1 april 1986
Kenth Skårvik (fp)
Margareta Andrén (fp) Barbro Sandberg (fp)
Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)
1