Motion till riksdagen
1985/86:340

Gunnel Liljegren m. fl. (m)
Invandrarpolitiken (prop. 1985/86:98)

I ett demokratiskt samhälle måste varje tendens till diskriminering av enskilda
och grupper av människor motarbetas med stor beslutsamhet på alla ansvarsområden.
Vårt land har i enlighet med internationella konventioner
stiftat lagar om hets mot folkgrupp, olaga diskriminering etc., och svensk
rättsordning omfattar möjligheter till rättsliga åtgärder vid förtal, ärekränkning
m. m.

I proposition 1985/86:98 föreslår regeringen en lag mot etnisk diskriminering
och en ombudsman mot sådan diskriminering i arbetslivet och på andra
områden av samhällslivet. Lagen innefattar inga sanktionsmöjligheter och
ombudsmannen tilldelas ingen rätt till process. Han skall främst motverka
att arbetssökande inte utsätts för etnisk diskriminering.

Ombudsmannen förutsätts verka inom samma delar av samhällslivet som
invandrarverket och med samma medel, dvs. överläggningar, och hans uppgifter
sammanfaller med verkets traditionella verksamhet, informations- och
opinionsarbete i syfte att främja goda relationer på arbetsplatserna mellan
invandrare och svenskar, biträda med meritvärdering o. d. Genom sin informationsavdelning
och sina övriga utåtriktade verksamhetsgrenar har invandrarverket
goda möjligheter och goda kontaktvägar att motverka eventuella
tendenser till etnisk diskriminering. Likaså ger en fortlöpande kontakt med
kommunerna om det kommunala flyktingmottagandet verket möjlighet att
föreslå utbildningsinsatser, ägnade att höja kompetensen i kommunerna.

I sitt betänkande SOU 1984:58 redovisar Invandrarpolitiska kommittén
(IPOK) en statistisk serie som ger belägg för att etnisk diskriminering endast
förekommer i undantagsfall. Man konstaterar också att efter genomgången
arbetsmarknadsutbildning en lika stor andel invandrare som svenskar får arbete
- det rör sig om närmare 100 000 personer per år, av vilka 20-25 % är
invandrare.

Invandrare som inte genomgått svenskundervisning har hittills haft svårt
att få arbete, eftersom arbetsgivarna riskerat att drabbas av höga kostnader
för studieledigheten. Sedan riksdagen antagit en ny lag om svenskundervisning
med ett finansieringssystem där arbetsgivarna inte drabbas av stora
kostnader, har grunden undanröjts också för denna diskriminering. Det kan
också konstateras att i samband med det kommunala flyktingmottagandet
invandrare ofta blir föremål för positiv särbehandling i syfte att underlätta
deras trivsel och anpassning.

Med utgångspunkt i den människosyn som moderata samlingspartiet företräder,
respekt för den enskilda människan och hennes rättigheter, vill vi

1* Riksdagen 1985/86. 3 sami. Nr 337-342

betona att alla rättsvårdande myndigheter har till uppgift att värna dessa. Mot. 1985/86:340
Vi står också bakom skärpningar av de lagrum som avser diskriminerande
behandling. Vi vill också påminna om att åtal t. ex. gentemot en diskriminerande
hyresvärd kunnat leda till prejudicerande domar.

Vi anser alltså att diskriminering på etnisk grund endast undantagsvis
förekommer i vårt samhälle och att tillräckliga möjligheter redan finns att
stävja den. Vi anser också att de åtgärder som vidtagits med anledning av de
senaste årens invandrarutredningar - Sfi-, hemspråks- och kulturarvsutredningarna,
utredningen om tolkutbildning, IPOK och diskrimineringsutredningen,
och som statsrådet redovisar i propositionen - är väl ägnade att stärka
invandrarnas fällning i samhällslivet. Den institution som föreslås i propositionen,
ombudsman med kansli jämte en tremannanämnd, är överflödig
och innebär ökad byråkrati och stor risk för dubbelfunktioner.

Flyktingmottagandet ställer krav på många sektorer av samhället. De resurser
som måste ställas till förfogande bör inte splittras ytterligare. Den
främsta insatsen för invandrarkollektivet i stort är en förkortning av de asylsökandes
väntetider - det är på detta område tillkommande resurser i dag
måste sättas in.

Hemställan

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs

att riksdagen avslår det till proposition 1985/86:98 fogade förslaget
till Lag mot etnisk diskriminering jämte i sekretesslagen (1980:100)
föreslagen konsekvensändring.

Stockholm den 26 mars 1986
Gunnel Liljegren (m)

Per-Olof Strindberg (m) Sten Svensson (m)

6