Motion till riksdagen
1985/86:299
Alf Svensson (c)
Ersättning för miljöskador (prop. 1985/86:83)
Miljöfrågorna har de senaste decennierna fått en allt högre prioritet i svenskt
samhällsliv. Om miljöförstörelsen skall kunna hejdas krävs en vilja hos
individen att förvalta i stället för att förbruka jordens tillgångar. Dagens
centraliserade beslutsfattande, som försvårat för den enskilde att ta ansvar
för samhällsutvecklingen, måste brytas och ersättas med reella möjligheter
för medborgarna att själva ta del i beslutsprocessen. Samtidigt krävs en
konkret miljölagstiftning som avskräcker från miljöbrott och gör dem
företagsekonomiskt olönsamma. Det är viktigt att denna lagstiftning blir
enhetlig och möjlig att överblicka. Det är ändå en grundförutsättning att
både producenter och konsumenter har en gemensam etisk utgångspunkt för
sitt agerande, om miljöpolitiken skall bli framgångsrik.
Det är beklagligt att den politiska debatten i Sverige de senaste årtiondena
i stort sett inte handlat om innehållet i den ekonomiska tillväxten, utan bara
om hur den skall åstadkommas. Kds anser att den ekonomiska tillväxten inte
får isoleras från dess sociala, miljö- och resursmässiga följder. Den samhällsekonomiska
målsättningen måste vara en till alla delar god livsmiljö för
medborgarna. Livskvalitetsfrågorna måste prioriteras också i den ekonomiska
politiken. Dit hör t. ex. en god arbetsmiljö, bra fysisk miljö och en trygg
familjemiljö.
Tillsynen över miljön som utövas av naturvårdsverket och länsstyrelsernas
naturvårdsenheter lider av svår resursbrist. Naturvårdsverkets chef, Valfrid
Paulsson, hävdar att det besparingsprogram som regeringen ålägger verket
allvarligt urholkar möjligheterna £tt utöva en effektiv tillsyn av miljön. Ett
trettiotal tjänstemän hotas av uppsägning samtidigt som arbetsbelastningen
växer. Detta gäller även länsstyrelserna, där många enheter inte ens har
personalresurser för att kunna sammanställa sina ofta alarmerande uppgifter
och göra dem tillgängliga för beslutsfattarna. Om lagstiftning angående
ersättning för miljöskador skall bli meningsfull måste samhällets övervakning
av miljön bli effektiv och få tillräckliga resurser. Alf Svensson har i en
separat motion, 1985/86:Jo776, utförligt redovisat kds syn på miljöpolitiken.
Gällande lagstiftning
Ett antal uppmärksammade miljörättegångar har blottlagt en hel del brister i
gällande lagstiftning på miljöområdet. Bevisföringsreglerna har varit orimligt
hårda. Det har i praktiken visat sig omöjligt att göra någon straffrättsligt
ansvarig t. o. m. för mycket allvarlig miljöpåverkan. 1
Mot.
1985/86
299-301
1 Riksdagen 1985/86.3sami. Nr 299-301
Möjligheterna för den enskilde skadelidande att få ekonomisk ersättning Mot. 1985/86:299
har begränsats både av lagstiftningens brister och de vållandes bristande
möjligheter att betala. Det har t. ex. förekommit att utländskt ägda företag
tömt det svenska dotterbolaget på resurser och försatt det i konkurs inför
krav på utbetalning av skadestånd och kostnader för sanering av den egna
fastigheten.
Propositionen
Förslaget till miljöskadelag innebär många förbättringar jämfört med
gällande lagstiftning. I propositionen föreslås en samordning av skadeståndsreglerna
som är till gagn för rättssäkerheten, bättre överskådlighet och bättre
möjligheter att få ersättning vid miljöskador.
Lagen skall endast gälla skador som har uppstått till följd av verksamhet på
fastighet. Samtidigt är det uppenbart att risken för miljöskador är stor vid
verksamhet som inte är anknuten till fastighet, t. ex. transport av miljöfarligt
gods. Regler för sådan verksamhet borde ha samlats i samma lag. Det är dock
positivt att lagen även skall tillämpas på tillfälliga miljöstörningar.
Enligt propositionens förslag skall förmögenhetsskada endast ersättas om
den är betydande. Detta är en orimlig princip som måste avvisas. Även
förmögenhetsskador som inte anses betydande måste berättiga till ersättning
enligt vår uppfattning. Alla skador som drabbar tredje part måste berättiga
till ersättning i ett rättssamhälle.
Som tidigare anförts har krav på bevisning om orsakssambandet mellan
skadegörande handling och den aktuella skadan varit orimligt hårda. Därför
är det mycket positivt att förslaget innehåller en uttrycklig regel om att det
vid föroreningsskador e. d. skall gälla lägre krav på bevisning än annars.
När det gäller preskriptionstiden för rätt till ersättning av miljöskador
borde den förlängas till minst 20 år vid personskada. Personskador till följd
av miljöutsläpp kan vara smygande och kanske upptäckas först efter lång tid.
Cancer kan utvecklas 10-20 år efter exponeringstillfället. Den tekniska
utvecklingen innebär nya risker för genetiska skador, som kan ta mycket lång
tid att upptäcka.
Regeringen tillsatte den 27 juni 1985 en utredning för att utreda hur ett
fondsystem för ersättning av miljöskador m. m. bör vara uppbyggt. Enligt
kds uppfattning borde alla som bedriver miljöfarlig verksamhet vara skyldiga
att teckna en miljöskadeförsäkring för att ersätta tredje man vid miljöskador.
Premien bestäms av marknaden efter de risker som verksamheten i fråga
medför. En sådan miljöskadeförsäkring i kombination med en kollektiv
miljöskadefond och en minst 20-årig preskriptionstid skulle ge ett acceptabelt
skydd mot sena personskador vid miljöföroreningar.
Hemställan
Med anledning av vad som ovan anförts hemställer jag
1. att riksdagen beslutar ändra förslaget till miljöskadelag så att
ersättning utgår även vid förmögenhetsskada som inte anses betydande,
2
2. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag till regler för
ersättning av miljöskador som inte är anknutna till en fastighet,
3. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts angående preskriptionstid vid personskador,
4. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag till lag om
obligatorisk miljöskadeförsäkring i enlighet med vad som anförts i
motionen.
Stockholm den 17 februari 1986
Alf Svensson (c)
Mot. 1985/86:299
1 * Riksdagen 1985/86.3 sami. Nr299-301
3