Motion till riksdagen
1985/86:292

Marianne Karlsson (c)

Ny förvaltningslag (prop. 1985/86:80)

Det är bra att reformeringen av den svenska förvaltningsrätten fortskrider,
särskilt i rättssäkerhetens intresse. Inte heller denna gång torde någon
fullkomlig lösning ha framkommit, utan ytterligare steg kommer att behövas.
Jag vill i sammanhanget hänvisa till min motion 1985/86:K502.

En fråga som kvarstår är frågan om besvär, vem som kan besvära sig och
vilka beslut som man kan överklaga. En särskild svårighet ligger ju, som
erkänts, i att myndigheterna ju har att väga partsintressen mot andra
intressen, varför det vore bra om alla som är verkligt berörda har möjlighet
att få fram sina grunder och skäl.

Som regleringen är och föreslås vara, kan ett beslut vara överklagbart
antingen av parter eller, oberoende härav, i kommunalbesvärets form.
Kommunalbesvär förs ju bara på begränsade grunder och aldrig på frågor om
lämplighet. Emellertid gäller att om någon har besvärsrätt i vanlig ordning,
så kan kommunalbesvär inte föras. Detta betyder att ett olagligt beslut inte
kan angripas av personer som känner sig berörda, om de som beslutet i lagens
begränsade mening berör är nöjda med utgången trots dess olaglighet.

Man kan exempelvis tänka på nyttjanderättshavare som rent sakligt är
berörda av ett beslut men som ändå inte faller under förvaltningslagens
”berörda-begrepp”. Det är sålunda en olycklig kategorisering, när det
faktum att somliga är behöriga att överklaga medför att andra är utestängda
därifrån.

Det är knappast möjligt att släppa fram alla människor att i oträngt mål
uppträda som parter i förvaltningsärenden. Däremot bör kommunalbesvär
stå öppna för alla.

Begränsningen av möjlighet till kommunalbesvär synes bestämt endast av
kommunallagen 7 kap. 1 § första bisatsen (”om ej annat är särskilt föreskrivet”).
Detta har tolkats så att om för något ärende besvärsrätt föreligger för
någon enskild, alla andra är utestängda från kommunalbesvär. Även om man
finner det tråkigt ur systematisk synpunkt, kan denna trolleriparagraf
lätteligen upphävas genom en ny, lämpligen som tillägg till föreslagna 31 § i
lagförslaget. Innebörden bör vara att förekomst av besvärsrätt enligt denna
lag ej utgör något hinder mot att anföra kommunalbesvär.

Hemställan

Mot. 1985/86:292

Med hänvisning till vad som i motionen anförts hemställs

att riksdagen som nytt stycke till lagförslagets 31 § tillägger att
besvärsrätt med tillämpning av denna lag kan tillkomma någon, utgör
ej hinder mot sådant överklagande, varom i föregående stycke talas.

Stockholm den 18 februari 1986
Marianne Karlsson (c)

7